Miljömål etappmål Sverige 2014

2013

RAPPORT 6608 • MARS 2014

MiljömålenÅrlig uppföljning av Sveriges

miljökvalitetsmål och etappmål 2014

Miljömålen

Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2014

BeställningarOrdertel: 08-505 933 40Orderfax: 08-505 933 99

E-post: [email protected]: Arkitektkopia AB, Box 110 93, 161 11 Bromma

Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

NaturvårdsverketTel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99

E-post: [email protected]: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm

Internet: www.naturvardsverket.se

ISBN 978-91-620-6608-6 ISSN 0282-7298

© Naturvårdsverket 2014

Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2014Grafisk produktion och illustration: BNG Communication AB

Miljökvalitetsmålikoner: Tobias FlygarEnglish translation: Martin Naylor

341 843TRYCKSAK

Förord

I DENNA ÅRLIGA MILJÖMÅLSUPPFÖLJNING presenterar vi hur miljön mår, hur miljö-arbetet går och goda exempel som kan tjäna som inspiration för det fortsatta arbetet. Vi pekar också på nödvändiga insatser för den samhällsomställning som behövs för att nå miljömålen och ett hållbart samhälle.

När vi återigen ser att 14 av 16 miljökvalitetsmål inte kommer att nås till år 2020 är det lätt att få en mörk bild av utvecklingen i miljöarbetet och miljö-tillståndet. Samtidigt kan vi se att miljötillståndet i vissa delar utvecklas i positiv riktning. Naturvårdsverket ser en viktig uppgift i att visa på framgångar och att det görs många goda insatser på alla plan och av många aktörer i samhället – och att det ger resultat.

I Naturvårdsverkets slutsatser konstaterar vi samtidigt att miljömålen behöver väga tyngre i krockar mellan samhällsintressen i komplexa frågor som planering av långsiktiga infrastruktursatsningar och avvägningar mellan exploatering och bevarande av mark. Prioriteringar och samordning mellan miljömålen och andra samhällsmål behövs för ett effektivare arbete och en bättre måluppfyllelse.

Som vi även lyfte fram i 2012 års fördjupade utvärdering av miljömålen ut-vecklas konsumtionsmönstren på ett ohållbart sätt. Nya affärsmodeller behövs för att göra det mer lönsamt att konsumera smartare och slänga mindre. Återvinning bör bli mer fördelaktigt än utvinning.

Det kommer en ny fördjupad utvärdering 2015 där vi ytterligare kommer att analysera förutsättningarna att nå miljömålen utifrån olika fokusområden, bland annat hållbar konsumtion.

Årets uppföljning av miljökvalitetsmålen och etappmålen är ett resultat av ett nära samarbete med de målansvariga myndigheter, som har ett uppföljningsansvar för respektive mål, och med landets länsstyrelser. Varje myndighet ansvarar för sin redovisning och bedömning. Andra samverkande myndigheter och organisationer har bidragit med underlag och synpunkter. Naturvårdsverket bidrar också med övergripande slutsatser och analyser. Det är ett stort och viktigt arbete alla de som medverkar gör.

Stockholm i mars 2014

Maria Ågren, Generaldirektör

Innehåll

Förord 3

Naturvårdsverkets slutsatser 5

Bedömningar av miljökvalitetsmålen 11

The Swedish Environmental Protection Agency's conclusions 14

Assessments of the environmental quality objectives 21

DE 16 MILJÖKVALITETSMÅLEN 25

Begränsad klimatpåverkan 26

Frisk luft 40

Bara naturlig försurning 50

Giftfri miljö 60

Skyddande ozonskikt 82

Säker strålmiljö 88

Ingen övergödning 104

Levande sjöar och vattendrag 116

Grundvatten av god kvalitet 136

Hav i balans samt levande kust och skärgård 150

Myllrande våtmarker 170

Levande skogar 184

Ett rikt odlingslandskap 196

Storslagen fjällmiljö 208

God bebyggd miljö 222

Ett rikt växt- och djurliv 236

REGIONALA LIKHETER OCH SKILLNADER I MILJÖTILLSTÅND OCH MILJÖARBETE 249

Når vi miljökvalitetsmålen i länen? 262

UPPFÖLJNING AV ETAPPMÅLEN 265

Etappmål om begränsad klimatpåverkan 266

Etappmål om luftföroreningar 269

Etappmål om farliga ämnen 274

Etappmål om avfall 295

Etappmål om biologisk mångfald 298

Naturvårdsverkets slutsatser

Miljömålen behöver få en starkare ställning Naturvårdsverket konstaterar att miljötillståndet i vissa delar utvecklas i positiv riktning tack vare insatser av många aktörer. På många områden är dock kon-flikterna med andra samhällsintressen stora. Ett aktuellt exempel där miljömålen och andra samhällsintressen krockar är långsiktiga infrastrukturfrågor. Nuvarande styrmedel är fortfarande inte tillräckliga eller tillräckligt effektiva. 14 av 16 miljö-kvalitetsmål kommer inte att nås till år 2020 med idag beslutade styrmedel.

Naturvårdsverket föreslog i den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen (2012) tre fokusområden för miljöpolitiken:

• Säkerställ att redan fattade beslut genomförs• Utveckla strategier för en hållbar konsumtion• Kommunicera och informera mer om möjligheterna med miljöarbete

Dessa är fortsatt aktuella områden. I den kommande fördjupade utvärderingen kommer hållbar konsumtion att bli ett fokusområde eftersom konsumtions-mönstren fortsätter att utvecklas på ett ohållbart sätt. Naturvårdsverket drar också slutsatsen av årets uppföljning att Sverige för att nå miljömålen behöver uppmärksamma och driva på utvecklingen i EU och internationellt. Det visar inte minst betydelsen av de internationella klimatförhandlingarna, det framgångsrika luftvårdsarbetet och Montrealprotokollet. Havsmiljödirektivet, liksom den gemen-samma jordbruks- respektive fiskeripolitiken inom EU är exempel på överens-kommelser som kan få stor betydelse för förutsättningarna att nå de svenska miljö- målen. Avgörande är hur dessa överenskommelser utvecklas och genomförs. Både nationella och regionala myndigheter redovisar också en oro för att EU:s nya jordbrukspolitik och den svenska tillämpningen av EU:s landsbygdsprogram kan komma att leda till färre miljöinsatser.

Hur styrmedel och åtgärder genomförs och konflikter med andra intressen tas om hand såväl nationellt som regionalt och lokalt är också avgörande för miljö-utvecklingen.

Summering av miljökvalitetsmålen 14 av 16 miljökvalitetsmål kommer inte att nås till år 2020 med idag beslutade styrmedel. Det är samma bedömning som gjordes i föregående årliga uppföljning liksom i den fördjupade utvärdering som gjordes 2012. Ett miljökvalitetsmål kom-

MILJÖMÅLEN – ÅRLIG UPPFÖLJNING AV SVERIGES MILJÖKVALITETSMÅL OCH ETAPPMÅL 2014 5

6 MILJÖMÅLEN – ÅRLIG UPPFÖLJNING AV SVERIGES MILJÖKVALITETSMÅL OCH ETAPPMÅL 2014

mer att nås till år 2020 (Skyddande ozonskikt), medan ett miljökvalitetsmål är nära att nås till år 2020 (Säker strålmiljö).

För 7 av 16 miljökvalitetsmål syns ingen tydlig utveckling av miljötillståndet. För 4 miljökvalitetsmål är utvecklingen av miljötillståndet positiv, medan miljö-tillståndet utvecklas negativt för 4 av miljökvalitetsmålen. För 1 miljökvalitetsmål saknas tillräckligt underlag för att göra en bedömning av hur miljötillståndet utvecklas över tid.

Summering av etappmålenFlertalet av de 19 etappmål som redovisas är svåra att nå eller svåra att bedöma. Många etappmål, exempelvis de som rör farliga ämnen, är beroende av inter-nationella och politiska överenskommelser. Resurser styr takten i genomförandet av de insatser som krävs för flera etappmål, inte minst inom biologisk mångfald. Fem nya etappmål antogs under 2013 och för dem har tiden varit knapp att be- döma läget. De fem etappmål som beslutades om i februari 2014 har inte bedömts.

Etappmålet Ökad resurshushållning i byggsektorn bedöms kunna nås till 2020. Bedömningen bygger på att de styrmedel som Naturvårdsverket har i uppdrag att föreslå under 2014 blir framgångsrika. Minst 214 åtgärdsprogram bedöms vara igång under 2015 varför även Hotade arter och naturtyper bedöms nås.

Trots tufft läge, det finns många goda exempelTrots att möjligheterna att nå många av miljökvalitetsmålen till år 2020 är små i dagsläget, finns det styrmedel, åtgärder och avtal som har och har haft en positiv effekt på miljöutvecklingen och på förutsättningarna att uppnå de svenska miljö-kvalitetsmålen. Internationella överenskommelser har framförallt varit betydelse-fulla för de miljökvalitetsmål som är beroende av att begränsa utsläpp till luft, men även till vatten.

Ett välkänt framgångsrikt exempel är Montrealprotokollet som sedan 1989 kraftigt har minskat de globala utsläppen av ozonnedbrytande ämnen till atmos-fären. Avtalet har varit helt avgörande för möjligheten att nå miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt.

Mängden svavel och kväve som faller ned över Sverige via luftföroreningar och bidrar till övergödning och försurning minskar stadigt. FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar och andra internationella avtal har bidragit till denna effekt. I de så kallade svavelkontrollområden, som inrättats i Östersjön och Nordsjön, minskade till exempel utsläppen av svaveldioxid från internationell sjöfart med 33 procent mellan 2009 och 2011. Utvecklingen ökar förutsättningarna för att nå flera miljökvalitetsmål.

För vattenanknutna miljökvalitetsmål som Ingen övergödning, Grundvatten av god kvalitet och Levande sjöar och vattendrag finns förhoppningar om att


åtgärdsprogrammen i vattenförvaltningen blir steg framåt för en bättre miljö. Det faktiska genomförandet får avgörande betydelse. Den långsiktiga trenden är också att utsläppen av kväve och fosfor minskar från både jordbruksmark och renings-verk, vilket visar att insatser ger effekt. På motsvarande sätt är förhoppningen att havsmiljödirektivet ska få stor betydelse för Hav i balans samt levande kust och skärgård.

På nationell och regional nivå finns det förstås andra styrmedel som har haft betydelse för utvecklingen av miljökvalitetsmålen. Medel till LOVA (Lokala vatten- vårdsprojekt) och LONA (Lokal naturvårdssatsning) har varit viktiga styrmedel som har stärkt åtgärdsarbetet för flera miljökvalitetsmål. Några andra positiva exempel:

• Inom Skogsstyrelsens projekt Dialog om miljöhänsyn har målbilder för god miljöhänsyn tagits fram, vilket anses öka samsynen mellan myndigheter och andra aktörer.

• Många lokala åtgärder sker för att restaurera vattendrag. Ett exempel är Vattenlandskapet Voxnan i Gävleborgs län, där Sveaskog och Bergvik driver arbete för ökad biologisk mångfald.

• I Skåne har nästan samtliga kommuner genomfört åtgärder för ökat resande med kollektivtrafik under de senaste åren, vilket gett önskad effekt. Kör-sträckorna med bil i länet har minskat med fem procent jämfört med 2008.

• Arbetet med att ta fram regionala vattenförsörjningsplaner har varit positivt för att förbättra kunskapen om grundvatten och få in grundvattenfrågorna även i andra planarbeten.

• Den totala energianvändningen (per areaenhet) för bostäder och lokaler har minskat med nästan åtta procent mellan 1995 och 2011. Minskningen beror bland annat på konvertering av uppvärmningssystem och energieffektivise-rande åtgärder.

• De flesta fjällsamebyarna har tagit fram terrängkörningsplaner för att minska skadorna på våtmarker och andra känsliga områden.

• I den regionala uppföljningen anger Stockholms län att halterna av kvicksilver, kadmium, bly och PAH i reningsverken har sjunkit. Även Värmlands län tar upp sjunkande halter av kvicksilver och kadmium liksom PCB och dioxin.


Viktiga händelser och beslut för miljömålen under 2013Under året har Sverige och andra medlemsländer inom EU rapporterat bevarande-status för viktiga arter och naturtyper inom EU:s art- och habitatdirektiv. Inga större förändringar har skett för de listade 164 arterna och 89 naturtyperna i Sverige sedan den senaste rapporteringen 2007. Hälften av arterna och tre fjärde-delar av naturtyperna har inte gynnsam bevarandestatus i Sverige.

Positivt är att utvecklingen av den nya gemensamma fiskeripolitiken kan bidra till ökad miljöhänsyn i fisket och därmed öka förutsättningarna att nå Hav i balans samt levande kust och skärgård.

På kemikalieområdet togs flera viktiga beslut under 2013 som på sikt kommer att ha positiva effekter på svensk miljö och på miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Framför allt ska EU, inom ramen för det sjunde miljöhandlingsprogrammet, utveckla en åtgärdsstrategi för att minimera befolkningens exponering för farliga ämnen. Strategin, som ska tas fram senast 2018, kommer sannolikt att ha stor betydelse för möjligheten att nå de svenska etappmålen om farliga ämnen.

För många av miljökvalitetsmålen knyts förväntningar på att Miljömålsbered-ningens uppdrag med att föreslå strategier och åtgärder inom olika områden ska kunna lyfta miljöarbetet framåt. Beredningens förslag i det första delbetänkandet om långsiktigt hållbar markanvändning är dock inte tillräckliga och ger inte de förbättringar som behövs för bland annat skydd och hänsyn till värdefull natur. Konflikter som rör markanvändning har uppmärksammats under året, bland annat när det gäller gruvdrift och annan exploatering i eller nära fjällmiljö.

De nya etappmål regeringen beslutade om i februari 2014 kan bli viktiga för flera av miljökvalitetsmålen, bland andra för Ett rikt växt- och djurliv, Levande skogar, Myllrande våtmarker och Hav i balans samt levande kust och skärgård.

Statskontoret har under 2013 i sin delredovisning i uppdraget att granska myn-digheternas arbete inom miljömålssystemet konstaterat att genomförandeansvaret är otydligt. Statskontoret ser därför bland annat ett behov av att analysera hur man kan få ett tydligare systemperspektiv i genomförandet av miljöarbetet i likhet med det som finns för uppföljningen av miljökvalitetsmålen.

Regional bedömningDe regionala bedömningarna stämmer i hög grad överens med bedömningen på nationell nivå. Många länsstyrelser lämnar dock en mer negativ bedömning än tidigare. Jämfört med förra årets uppföljning gör tio länsstyrelser en mer negativ bedömning av möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. Fyra länsstyrelser gör en mer positiv bedömning än föregående år medan sju länsstyrelser har en oföränd-rad syn. Den snabba utvecklingen i storstadsområden tycks ge sämre möjligheter att klara miljökvalitetsmålen än i andra regioner.


Bristen på resurser återkommer ofta som förklaring till varför målen inte uppnås. Det är särskilt tydligt i de miljökvalitetsmål där naturskydd är en viktig del, exempelvis Myllrande våtmarker och Levande skogar, samt när det gäller genom-förandet av åtgärdsprogrammen inom havs- och vattenförvaltningen. Många länsstyrelser anger att LOVA-medlen har varit ett viktigt styrmedel inom flera miljökvalitetsmål, främst Ingen övergödning och Hav i balans samt levande kust och skärgård. Många län uttrycker en oro över att landsbygdsprogrammet inte längre ska bidra lika mycket till sådana åtgärder som behövs för att miljömålen ska kunna nås.

Inför årets uppföljning har RUS (Regional utveckling och samverkan i miljö-målssystemet) på eget initiativ tagit fram en vägledning för hur kulturmiljö- aspekter bättre kan speglas i uppföljningen. Jämfört med 2012 års uppföljning märks i år en viss förbättring. Generellt är dock avståndet långt till flertalet kultur-miljöinriktade miljökvalitetsmål och preciseringar inom miljökvalitetsmål. För att åstadkomma en tydligare uppföljning av kulturmiljön krävs inte minst utökad samordning och bättre metodstöd men också konsekvent insamling av data.

Genomförandeunderskottet – konflikter med motstridiga intressen?En anledning till svårigheter att nå miljökvalitetsmålen handlar om ett ineffektivt tillämpande av styrmedel. Det finns ett så kallat genomförandeunderskott, det vill säga styrmedel och andra åtgärder är beslutade och finns på plats men tillämpas inte i tillräcklig omfattning. Detta problem framhölls även i den senaste fördjupade utvärderingen av miljömålen från 2012.

Att styrmedel inte får den verkan som det var tänkt beror ofta på konflikter mellan motstridiga intressen, inte sällan miljömässiga och ekonomiska. Detta har belysts i den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2012 men även i tidigare fördjupade utvärderingar. Under 2013 har även Riksrevisionen i en granskning pekat på att klimatmålen bör samordnas bättre med andra övergripande samhälls-mål för att arbetet ska bli effektivare och att målen ska kunna nås utan att kostna-den blir alltför hög.

Vid uttag av grenar och toppar (”grot”) i skogsbruk kan askåterföring minska försurningspåverkan. Arealen med askåterföring har dock minskat markant från 2011 till 2012. Ökad risk för försurning påverkar bland annat möjligheterna att nå målen Bara naturlig försurning och Levande skogar. Ett annat exempel som lyfts fram inom några miljökvalitetsmål, bland andra Levande sjöar och vatten-drag och Myllrande våtmarker, är att tillämpningen av befintlig lagstiftning för strandskydd respektive torvtäkter skulle kunna vara skarpare så att miljöhänsyn prioriteras bättre.

Att åtgärder inte genomförs kan också bero på bristande resurser, kunskap och kompetens. Det faktum att uppemot 90 procent av all CFC i gammal byggisolering


fortfarande inte tas om hand när byggnader rivs, uppmärksammas i uppföljningen av miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt. Bristande kunskap hos samtliga inblandade aktörer, resursbrist hos tillsynsmyndigheter och höga kostnader för fastighetsägare vid omhändertagande pekas i en rapport ut som orsaker. När det gäller statligt finansierade naturvårdsåtgärder som skydd, skötsel och restaurering av värdefull natur avgör resurser takten i att nå preciseringar inom flera miljö- kvalitetsmål, bland andra Myllrande våtmarker, Levande skogar samt Levande sjöar och vattendrag.

I andra fall har befintliga styrmedel inte tillräcklig effekt. Utvecklingen inom miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap är negativ, trots olika miljöinsatser inom landsbygdsprogrammet. Inte minst minskar arealerna av de mest värdefulla markerna. För arbetet med flera miljökvalitetsmål finns det dessutom en oro för EU:s nya jordbrukspolitik och den svenska tillämpningen av EU:s landsbygdsprogram som riskerar att innehålla färre miljöinsatser.

Brister i kunskap och information kan leda till att miljöfrågor varken priorite-ras eller synliggörs i styrning och planering av olika verksamheter. Kunskapsbrist bromsar exempelvis miljöarbetet inom fysisk planering och i arbetet med att minska miljöpåverkan från farliga ämnen, kemikalier och läkemedelsrester. Andra exempel är bristfällig övervakning av grundvatten och av främmande arter i havs-miljön.

I den regionala uppföljningen för miljökvalitetsmålet Ingen övergödning fram-håller jordbrukslänen att styrmedel som rådgivning, bidrag och tillsyn ofta kräver lokal kunskap och behöver samordnas i högre grad i framtiden.

Det finns också en rad fall där beslutade styrmedel och åtgärder helt enkelt inte räcker till och där det finns behov av helt nya styrmedel. Det gäller bland annat Begränsad klimatpåverkan. För att nå regeringens vision om ett Sverige utan netto- utsläpp av växthusgaser år 2050 räcker inte dagens insatser för att sänka de svenska utsläppen så att Sverige ska lyckas bidra med sin del av ansvaret i det internationella klimatarbetet. På kortare sikt, att klara etappmålet för 2020 kom-mer Naturvårdsverket och Energimyndigheten att presentera en noggrannare bedömning inom ramen för uppdraget att ta fram underlag för kontrollstation 2015.

Bland styrmedel som kan driva på utvecklingen i samhället så miljökvalitets-målen kan förverkligas nämns bland annat den nya omgången med strukturfonder 2014–2020. Hur dessa kommer att användas i Sverige blir en viktig miljöfråga.


Bedömningar av miljökvalitetsmålen

MILJÖMÅLSSYSTEMET BESTÅR AV generationsmålet, 16 miljökvalitetsmål, precise-ringar till varje miljökvalitetsmål och 24 etappmål. 5 av etappmålen beslutade regeringen om den 27 februari 2014 och därför följs de inte upp denna gång. Bedömningarna av om miljökvalitetsmålen kan nås till år 2020 och hur tillståndet i miljön utvecklas ansvarar respektive myndighet för och har sin grund i reger-ingens proposition 2009/10:15, Svenska miljömål – för ett effektivare miljöarbete samt i regeringens beslut år 2012 om preciseringar av miljökvalitetsmålen.

Bedömningen av miljökvalitetsmålen görs med något av alternativen för be- dömningen av måluppfyllelse till år 2020:

• JA. Målet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.

• NÄRA. Målet är nära att nås med i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020.

• NEJ. Målet är inte möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

När det gäller bedömning av utvecklingen i miljön används dessa alternativ:• POSITIV. Utvecklingen i miljön är positiv. Under de senaste åren har betydelse-

fulla insatser i samhället skett som bedöms gynna miljötillståndet och/eller det går att se en positiv utveckling i miljötillståndet nu och framåt de när-maste åren.

• NEUTRAL. Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Under de senaste åren har inget av betydelse skett och/eller det går inte att se någon tydlig utveckling för miljötillståndet nu eller framåt de närmaste åren; alternativt positiva och negativa utvecklingsriktningar inom målet tar ut var-andra.

• NEGATIV. Utvecklingen i miljön är negativ. Under de senaste åren har insatser i samhället skett som motverkar miljökvalitetsmålet och/eller det går att se en negativ utveckling i miljötillståndet nu och framåt de närmaste åren.

• OKLAR. Tillräckliga underlag för utvecklingen i miljön saknas, det är inte möjligt att ange utvecklingsriktning.


Belastningen minskar och i vissa områden minskar övergödningssymptomen, men ännu påverkas stora delar av Sverige. Sämst förhållanden råder i Östersjön. Åtgärder för att minska utsläpp av övergödande ämnen har gett resultat men återhämtningstiden är lång. För att närma oss målet behöver utsläppen minska ytterligare, dels i länderna runt våra havsområden, dels från internationell sjö-fart.

7. Ingen övergödning

NÅR VI MILJÖKVALITETSMÅLEN?

MILJÖKVALITETSMÅL Bedömningar av möjligheten att nå målet. Prognos för år 2020.

Halterna av växthusgaser ökar i atmosfären. Orsaken är i huvudsak utsläpp från el- och värmeproduktion, industriprocesser och transporter. För att undvika en temperaturökning över två grader och minska risken för farlig klimatpåverkan krävs en internationell klimatöverenskommelse. I den behöver de globala ut-släppen mer än halveras till 2050 och sänkas till omkring noll vid seklets slut.

Luftföroreningar orsakar alltjämt betydande skador på människors hälsa, på växtlighet samt på kulturföremål. Fler åtgärder behövs innan miljökvalitets- målet kan nås. Internationella insatser behövs för att minska halterna av partik-lar och marknära ozon. Nationellt är ytterligare åtgärder angelägna för att minska utsläppen av kväveoxider liksom av partiklar från användning av dubbdäck.

Tillståndet har förbättrats något i sjöar och vattendrag, däremot inte i skogsmark och grundvatten. Ytterligare internationella åtgärder krävs, främst för att minska utsläppen från internationell sjöfart. Nationellt krävs åtgärder främst för att minska skogsbrukets påverkan. EU-kommissionen har tagit fram en ny strategi i syfte att minska utsläppen av luftföroreningar.

* målår 2050 i en första etapp.

Stora delar av miljökvalitetsmålet utvecklas positivt. Antalet fall av hudcancer har dock ökat under lång tid. Att minska exponeringen för UV-strålning kräver en förändring av människors livsstil och attityder kring utseende och solning. Även om exponeringen för UV-strålning skulle minska kommer antalet cancerfall att öka en period, eftersom det kan ta decennier för hudcancer att utvecklas.

Uttunningen av ozonskiktet har avstannat och mycket tyder på att det åter börjat växa. I bedömningen finns dock osäkerheter, dels i det vetenskapliga underlaget dels på grund av ozonskiktets naturliga variationer. Det finns även ett fortsatt hot mot ozonskiktet på grund av klimatets framtida inverkan, fortsatt användning av ozonnedbrytande ämnen samt utsläpp från uttjänta produkter.

Vissa miljögifter minskar men långlivade ämnen är ett svårt problem. För många ämnen saknas underlag för att bedöma hur halterna förändras. Ökad global konsumtion leder till allt större kemikalie- och varuproduktion och ökad diffus spridning av farliga ämnen. EU har påbörjat en begränsning av användningen av särskilt farliga ämnen. Styrmedel utvecklas positivt men fler åtgärder behövs.

1. Begränsad klimatpåverkan*

6. Säker strålmiljö

2. Frisk luft

3. Bara naturlig försurning

5. Skyddande ozonskikt

4. Giftfri miljö

JA: Miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade

styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.POSITIV: Utvecklingen i miljön är positiv.

NÄRA: Miljökvalitetsmålet är nära att nås. Det finns

i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020.

NEUTRAL: Det går inte att se en tydlig

riktning för utvecklingen i miljön.

NEJ: Det är inte möjligt att nå miljökvaltetsmålet till

2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

NEGATIV: Utvecklingen i miljön är negativ.

OKLAR: Tillräckliga underlag för bedömning

av utvecklingen i miljön saknas.


MILJÖKVALITETSMÅL Bedömningar av möjligheten att nå målet. Prognos för år 2020.

Många sjöar och vattendrag uppfyller inte god ekologisk status. Försurningen har minskat, men påverkar fortfarande sjöar och vattendrag negativt. Fysisk påverkan och fragmentering utgör problem i hela landet. Många arter har ännu inte gynn-sam bevarandestatus på grund av brister i livsmiljö och vattenkvalitet. Restaure-ring av vattendrag pågår, men i långsam takt. Ökad miljöhänsyn behövs.

Problem med förorenat grundvatten finns i hela landet, framförallt i jordbruks-områden och i urbana miljöer. Bättre övervakning krävs för att kunna beskriva, prioritera och åtgärda rätt problem på rätt plats. Arbetet med skydd av grund-vattenresurser går framåt men takten måste öka. Åtgärder inom miljötillsyn, samhällsplanering, vattenförvaltning och jordbrukssektorn behöver förstärkas.

De stora problemen i havsmiljön är fortfarande övergödning, miljögifter och svaga fiskbestånd. Andra problem är marint skräp, syrebrist på havsbottnar, främmande arter samt att känsliga livsmiljöer och kulturmiljöer påverkas eller förstörs. För att nå miljökvalitetsmålet återstår mycket arbete med att utveckla och genomföra viktiga styrmedel, såväl i Sverige som på EU-nivå.

Många intressen nyttjar naturresurser i den känsliga fjällmiljön. Vindkraft, gruvindustri och annan verksamhet kan även störa renbetet som gynnar biologisk mångfald. Ett ökat antal terrängfordon ger fler skador på mark och växtlighet. Mer kunskap behövs om fjällens kulturmiljövärden, liksom hur mycket störningar fjällens ekosystem tål. Fjällmiljön påverkas även av pågående klimatförändringar.

Många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem utarmas. Främ-mande arter fortsätter att öka. Större hänsyn behövs när resurser nyttjas, liksom ökat skydd och bättre skötsel av naturmiljöer. Sverige måste även påverka inter-nationellt. Styrmedel saknas eller tillämpas inte och det finns inte tillräckliga resurser för att biologisk mångfald och ekosystemtjänster ska bevaras på sikt.

Odlingslandskapet fortsätter att minska och många naturtyper och arter har inte gynnsam bevarandestatus. Jordbruksmarkens produktionsförmåga bedöms vara godtagbar men måste fortsätta att följas. Det behövs ett hållbart och livskraftigt jordbruk i hela landet som kan leverera livsmedel och natur- och kulturmiljö-värden, samtidigt som den negativa påverkan på miljön fortsätter att minska.

Allt fler bostäder blir mer energieffektiva. Många åtgärdas mot radon men stora insatser krävs mot buller och dålig inomhusmiljö, liksom för att stärka samhälls-planeringen och skydda kulturvärden. Vägtransporterna ökar, vilket ger mer buller och sämre luftkvalitet. Grönområdena i tätorterna minskar och avfallsmängderna fortsätter att öka. Generellt behövs fler åtgärder och nya styrmedel.

Inom skogsbruket finns ökad ambition att leva upp till sektorsansvaret och många framåtsyftande åtgärder har vidtagits. För flera skogstyper är bevarande-statusen dålig eller otillräcklig och många skogslevande arter är hotade. För att nå målet behöver bland annat miljöhänsynen förbättras samtidigt som skydd och naturvårdande skötsel behöver öka. Vissa åtgärder ger effekt först på längre sikt.

Fortfarande skadas värdefulla våtmarker och vegetation förändras. Natur- och kulturvärden samt ekosystemtjänster påverkas negativt. Problem med effekter av markavvattning, klimatförändringar, främmande arter och kvävenedfall kvarstår. Stöd för anläggning av våtmarker har tagits bort. Bevarandeåtgärder som skydd, skötsel och restaurering behöver öka liksom hänsynen i olika verksamheter.

15. God bebyggd miljö

14. Storslagen fjällmiljö

16. Ett rikt växt- och djurliv

13. Ett rikt odlingslandskap

8. Levande sjöar och vattendrag

10. Hav i balans samt levande kust och skärgård

11. Myllrande våtmarker

12. Levande skogar

9. Grundvatten av god kvalitet


The Swedish Environmental Protection Agency’s conclusions

Environmental objectives need to carry more weight The Swedish Environmental Protection Agency notes that, in certain respects, trends in the state of the environment are positive, thanks to efforts by a wide range of stakeholders. In many areas, however, significant conflicts exist with other interests in society. Infrastructure is a topical example of how environmental objec-tives and other societal interests can collide. Existing policy instruments are still inadequate or insufficiently effective. Of the 16 environmental quality objectives, 14 will not be achieved by 2020 with the instruments currently decided on.

In the most recent in-depth evaluation of the environmental objectives (2012), the Environmental Protection Agency proposed three focus areas for environmental policy:

• Ensure that decisions already taken are implemented.• Develop strategies for sustainable consumption.• Communicate and inform more effectively about the opportunities

environmental efforts represent.

These areas remain highly relevant. Sustainable consumption will be one of the focus areas of the next in-depth evaluation, since consumption patterns continue to develop in an unsustainable way. The Agency also concludes from this year’s follow-up of progress that, in order to achieve the environmental objectives, Sweden needs to be attentive to and drive forward developments at the EU level and internationally. This is made clear, not least, by the significance of the interna-tional climate negotiations, the successful action taken on air pollution, and the Montreal Protocol. The Marine Strategy Framework Directive and the Common Agricultural and Fisheries Policies of the EU are examples of agreements that could have a significant impact on progress towards Sweden’s environmental objectives. The crucial factor is how these agreements develop and are implemented. Both national and regional authorities also express concern that the EU’s new agricultural policy and Sweden’s implementation of EU rural development policy could result in fewer environmental measures than before.


How policy instruments and measures are implemented and conflicts with other interests addressed, nationally, regionally and locally, will also decisively affect environmental trends.

Summary of progress towards the environmental quality objectives Of the 16 environmental quality objectives, 14 will not be met by 2020 with the policy instruments currently decided on. This is the same assessment as in the last annual follow-up and in the in-depth evaluation undertaken in 2012. One object-ive (A Protective Ozone Layer) will be attained by 2020, while another (A Safe Radiation Environment) is close to being achieved by that date.

For seven of the 16 environmental quality objectives, no clear trend in the state of the environment can be seen. For four of the objectives the environmental trend is positive, while for another four it is negative. For one objective, there are in-sufficient data to assess how the state of the environment is developing over time.

Summary of progress towards the milestone targetsThe majority of the 19 milestone targets reported on are difficult to meet or difficult to assess. Many of these targets, such as the ones relating to dangerous substances, are dependent on international and political agreements. For several of the milestone targets, not least in the area of biodiversity, resources determine the pace at which the necessary measures can be implemented. Five new milestone targets were adopted in 2013, and for them there has been little time to assess progress. The five milestone targets decided on in February 2014 have not been assessed.

The milestone target for Construction and demolition waste is judged to be achievable by 2020. This assessment is based on the policy instruments which the Environmental Protection Agency is tasked with proposing in 2014 proving successful. The target for Threatened species and habitat types is also expected to be met, with at least 214 action plans in progress by 2015.

Challenging situation, but many good examplesAlthough the prospects of reaching many of Sweden’s environmental quality objectives by 2020 are limited at present, there are policy instruments, measures and agreements that are having, and have had, a positive impact on environmental trends and the potential for progress towards the objectives. International agree-ments have been of significance, above all, for the environmental quality objectives that are dependent on reducing emissions to air, but also for those requiring lower emissions to water.

A well-known success story in this respect is the Montreal Protocol, which since 1989 has substantially reduced global emissions of ozone-depleting substances to


the atmosphere. This agreement has been absolutely crucial to progress towards the environmental quality objective A Protective Ozone Layer.

The quantities of sulphur and nitrogen deposited in Sweden from air pollution, contributing to eutrophication and acidification, are steadily decreasing. This is partly thanks to the UNECE Convention on Long-Range Transboundary Air Pollution and other international agreements. In the Sulphur Control Areas estab-lished in the Baltic and North Seas, for example, sulphur dioxide emissions from international shipping fell by 33 per cent between 2009 and 2011. These trends enhance the prospects of attaining several of the environmental quality objectives.

For objectives linked to water, such as Zero Eutrophication, Good-Quality Groundwater and Flourishing Lakes and Streams, there are hopes that the pro-grammes of measures introduced under the Water Framework Directive will be steps in the direction of a better environment. The decisive factor will be how they are actually implemented. Nitrogen and phosphorus emissions from both farm-land and wastewater treatment plants in fact show a long-term decline, demon-strating that the measures taken are having an effect. Similarly, the hope is that the Marine Strategy Framework Directive will be of major significance for A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos.

At the national and regional levels there are of course other policy instruments that have contributed to progress towards the environmental quality objectives. Grants for LOVA (local water management) and LONA (local nature conservation) projects have been important instruments, promoting measures of significance for several of the objectives. Other positive examples that may be noted:

• As part of the Swedish Forest Agency’s Dialogue on Environmental Consideration, ‘goal descriptions’ of what constitutes good environmental consideration have been developed. These, it is believed, make for greater consensus between the authorities and other stakeholders.

• A wide range of local action is under way to restore rivers and streams. One example is the Voxnan Water Landscape in Gävleborg county, where Sveaskog and Bergvik are driving efforts to increase biodiversity.

• In Skåne, almost all local authorities have introduced measures in recent years to encourage greater use of public transport. This has had the desired effect, cutting distances travelled by car in the county by 5 per cent compared with 2008.

• Efforts to develop regional water supply plans have been beneficial, promoting better understanding of groundwater and ensuring that ground-water issues are also taken into account in other planning processes.


• Total energy consumption (per unit area) in homes and non-residential premises fell by almost 8 per cent between 1995 and 2011. Factors behind the decrease include conversion of heating systems and energy-efficiency measures.

• Most mountain reindeer husbandry districts have developed plans for off-road driving, aimed at reducing damage to wetlands and other sensitive areas.

• In regional follow-up of the objectives, Stockholm county reports reduced concentrations of mercury, cadmium, lead and PAHs at sewage treatment plants. The county of Värmland, too, refers to falling levels of mercury and cadmium, as well as of PCBs and dioxins.

Key events and decisions affecting the objectives in 2013During the year, Sweden and other EU member states have reported on the conservation status of important species and natural habitat types under the EU Habitats Directive. No major changes have occurred for Sweden’s 164 listed species and 89 listed habitat types since the last report in 2007. Half the species and three-quarters of the habitats are not in favourable conservation status in Sweden.

More positively, development of the new Common Fisheries Policy may help to ensure greater consideration for the environment in the fisheries sector, enhancing the potential to achieve A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos.

In the area of chemicals, several important decisions were taken in 2013 which will in the long term benefit the Swedish environment and progress towards the environmental quality objective A Non-Toxic Environment. In particular, as part of its Seventh Environment Action Programme, the EU is to develop a strategy that will minimise people’s exposure to hazardous substances. The strategy, to be drawn up by 2018, will probably be of great significance for the prospects of reaching the Swedish milestone targets for these substances.

For many of the environmental quality objectives, there are expectations that the strategies and measures which the All Party Committee on Environmental Objectives is tasked with proposing in different areas will drive forward relevant environmental efforts. However, the proposals set out in the Committee’s first interim report on long-term sustainable land use do not go far enough and will not bring about the improvements needed, for example as regards consideration for and protection of valuable natural areas. Conflicts over land use have been in the limelight during the year, relating for instance to mining and other develop-ment in or close to mountain areas.


The new milestone targets adopted by the Government in February 2014 could prove important for several of the environmental quality objectives, including A Rich Diversity of Plant and Animal Life, Sustainable Forests, Thriving Wet-lands and A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos.

The Swedish Agency for Public Management, in an interim report in 2013 on its review of the work of government agencies within the environmental objectives system, notes a lack of clarity about what the agencies’ responsibility for imple-menting the objectives entails. It therefore identifies, among other things, a need to analyse ways of developing a clearer system approach to the implementation of environmental action, similar to that in place for follow-up of the environmental quality objectives.

Regional assessmentsThe regional assessments made agree largely with the assessment at the national level. Many county administrative boards, though, are more negative in their appraisals than before. Compared with last year’s follow-up, ten of them take a less favourable view of progress towards the environmental quality objectives. Four county administrative boards arrive at a more positive assessment than last year, while the views of seven boards remain unchanged. The rapid development of major urban areas seems to be linked to poorer prospects of meeting the objectives, compared with other regions.

Lack of resources is frequently cited as an explanation for the objectives not being achieved. This is particularly clear as regards the environmental quality objectives for which nature conservation is a major factor, such as Thriving Wet-lands and Sustainable Forests, and when it comes to implementing programmes of measures in the area of marine and freshwater management. Many county administrative boards report that the LOVA grant scheme has been an important instrument for several objectives, notably Zero Eutrophication and A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos. Many counties express concern that the Rural Development Programme will no longer make as significant a contribution to the types of measures needed to reach the environ-mental objectives.

Prior to this year’s review of progress, RUS (Regional Development and Co-operation within the Environmental Objectives System) drew up guidelines, on its own initiative, on how cultural heritage concerns could be better reflected in follow-up. Compared with the 2012 review, some improvement may be noted this year. Generally though, for most of the cultural heritage-oriented environmental quality objectives and specifications of objectives, the ‘distance to target’ is considerable. To achieve clearer follow-up of cultural heritage, there needs to be,


above all, greater coordination and better methodological support, as well as con-sistent collection of data.

The implementation deficit – conflicts with competing interests?One reason for the difficulties in meeting the environmental quality objectives is ineffective application of policy instruments. There is an ‘implementation deficit’, that is to say, instruments and other measures have been decided on and put in place, but are not being applied on a sufficient scale. This is a problem that was also highlighted in the last in-depth evaluation of the objectives in 2012.

Where policy instruments fail to have the intended effect, it is often due to conflicts between competing interests, not uncommonly environmental versus economic. This was illustrated in both the 2012 and earlier in-depth evaluations. In 2013, a review by the Swedish National Audit Office also pointed to the need for climate objectives to be better coordinated with other overarching societal goals, to ensure greater efficiency and avoid excessive cost in realising the objectives.

In forestry, the acidifying effect of harvesting forest residues (tops and branches) can be reduced by recycling wood ash to the land. From 2011 to 2012, however, there was a marked decrease in the area to which ash was recycled. An increased risk of acidification affects progress towards objectives such as Natural Acidifica-tion Only and Sustainable Forests. Another example highlighted in relation to some of the environmental quality objectives, including Flourishing Lakes and Streams and Thriving Wetlands, concerns legislation on shore protection and peat extraction, which could be more stringently applied so as to make consideration for the environment a higher priority.

Failure to implement measures may also be due to inadequate resources, knowledge and expertise. In this year’s follow-up of the environmental quality objective A Protective Ozone Layer, it is noted that getting on for 90 per cent of all CFCs in old building insulation materials are still not recovered when buildings are demolished. A report attributes this to a general lack of knowledge among stakeholders, under-resourced supervisory authorities, and the high costs of recov-ery for property owners. Regarding state-funded nature conservation measures such as protection, management and restoration of valuable natural areas, avail-able resources determine the pace of progress towards specifications for several of the objectives, among them Thriving Wetlands, Sustainable Forests and Flourish-ing Lakes and Streams.

In other cases, the policy instruments in place are not sufficiently effective. Trends for the environmental quality objective A Varied Agricultural Landscape are negative, despite a range of environmental actions under the Rural Develop-ment Programme. In particular, the areas of the most valuable types of land are


declining. In relation to several of the objectives, moreover, there is concern about the EU’s new agricultural policy and Sweden’s implementation of EU rural development policy, which could provide less scope for environmental measures than before.

Inadequate knowledge and information may result in environmental issues being neither given priority nor made visible in the management and planning of different activities. A lack of knowledge is, for instance, slowing both environ-mental efforts in the context of physical planning and action to reduce the environmental impacts of dangerous substances, chemicals and pharmaceutical residues. Other examples of this problem are insufficient monitoring of ground-water and of alien species in the marine environment.

In regional follow-up of the environmental quality objective Zero Eutrophica-tion, counties with a predominance of agriculture point out that instruments such as advice, grant schemes and supervision often require local knowledge and will need to be more coordinated in future.

There are also a number of cases in which the policy instruments and measures adopted are simply not sufficient and entirely new instruments are required. This is true, for example, of Reduced Climate Impact. When it comes to realising the Government’s vision of Sweden as a country with no net greenhouse gas emissions by 2050, current measures are not enough to reduce Swedish emissions to such a degree that the country is able to take its share of the responsibility for interna-tional action on climate change. In the shorter-term perspective of reaching the milestone target for 2020, the Swedish Environmental Protection Agency and the Swedish Energy Agency will be presenting a more detailed assessment as part of the analysis they are tasked with preparing for the Checkpoint 2015 review.

One policy instrument that could drive the development of society in such a way that the environmental quality objectives can be realised is the new round of structural funds for 2014–20. How these funds come to be used in Sweden will be an important environmental issue.


Assessments of the environmental quality objectives

SWEDEN’S SYSTEM of environmental objectives consists of a generational goal, 16 environmental quality objectives, specifications for each of the environmental quality objectives, and 24 milestone targets. Five of the milestone targets were adop-ted by the Government on 27 February 2014 and are therefore not followed up in the present review of progress. Assessments of whether the environmental quality objectives can be achieved by 2020, and of trends in the state of the environment, are made by the government agencies responsible for each of the objectives.

The prospects of meeting the environmental quality objectives by 2020 are assessed using one of the following alternatives:

• YES. The objective will be achieved with policy instruments already decided on and with measures implemented before 2020.

• CLOSE. The objective is close to being achieved, based on existing plans for policy instruments that will be decided on before 2020.

• NO. It is not possible to achieve the objective by 2020 on the basis of policy instruments already decided on or planned.

To assess trends in the state of the environment, the following alternatives are used:• POSITIVE. The trend in the state of the environment is positive. Significant

measures have been taken in society in recent years which are judged to benefit the state of the environment and/or it is possible to see a positive trend in the state of the environment, now and in the next few years.

• NEUTRAL. No clear trend in the state of the environment can be seen. Nothing of significance has occurred in recent years and/or it is not possible to see a clear trend in the state of the environment, now or in the next few years; alternatively, positive and negative trends relevant to the objective cancel each other out.

• NEGATIVE. The trend in the state of the environment is negative. Measures have been taken in society in recent years which obstruct progress towards the environmental quality objective and/or it is possible to see a negative trend in the state of the environment, now and in the next few years.

• UNCLEAR. Insufficient data are available to assess the trend in the state of the environment.


Nutrient loads are falling and in some areas symptoms of eutrophication are abating, but much of Sweden is still affected. Conditions are worst in the Baltic Sea. Action to curb nutrient emissions has produced results, but recovery is slow. To move closer to the objective, emissions must be further reduced, both in other countries bordering on Swedish sea areas and from international shipping.

7. Zero Eutrophication

WILL THE ENVIRONMENTAL QUALITY OBJECTIVES BE ACHIEVED?

OBJECTIVE Assessment of prospects of meeting the objective. Forecast for 2020.

Atmospheric concentrations of greenhouse gases are rising, owing mainly to emissions from power and heat generation, industrial processes and transport. To avoid warming of more than 2 °C and reduce the risk of dangerous climate change, an international climate agreement is needed. In it, global emissions need to be more than halved by 2050 and reduced to around zero by the end of the century.

Air pollution still causes significant damage to human health, vegetation and cultural heritage. Further action is needed to meet this objective. Internationally, steps must be taken to reduce concentrations of particles and ground-level ozone. At a national level, additional action is required to curb emissions of nitrogen oxides and of particulates from the use of studded tyres.

Some improvement has occurred in the acidification status of surface waters, but not in that of forest soils or groundwaters. Further international action is called for, chiefly to reduce emissions from international shipping. At a national level, measures are mainly needed to mitigate the effects of forestry. The EU Commission has adopted a new policy package to cut air pollutant emissions.

* Target year 2050, as a first step.

Positive progress can be seen on many aspects of this objective. However, the incidence of skin cancer has increased over a long period. To reduce exposure to ultraviolet radiation, lifestyles and attitudes to sunbathing and personal appearance need to change. Even if exposure declines, cancer incidence will go on rising for a time, as it can take decades for skin cancer to develop.

Thinning of the ozone layer has stopped, with much to suggest that ozone is increasing again. There are uncertainties in the assessment, however, linked to both the scientific data and ozone’s natural variability. There is also an ongoing threat to the ozone layer from the future influence of climate, continued use of ozone-depleting substances, and emissions from end-of-life products.

Some toxic pollutants are declining, but persistent ones are a major problem. In many cases, there is no basis for assessing how levels are changing. Growing global consumption is increasing production of chemicals and other products, and with it diffuse release of dangerous substances. The EU has begun to restrict use of substances of very high concern. Policy instruments are developing favourably, but more action is needed.

1. Reduced Climate Impact*

6. A Safe Radiation Environment

2. Clean Air

3. Natural Acidification Only

5. A Protective Ozone Layer

4. A Non-Toxic Environment

YES: The environmental quality objective will be achieved

with policy instruments already decided on and with measures

implemented before 2020.

POSITIVE: The trend in the state of the

environment is positive.

CLOSE: The environmental quality objective is close to being

achieved. Plans now exist for policy instruments that will be

decided on before 2020.

NEUTRAL: No clear trend in the state of

the environment can be seen.

NO: It is not possible to achieve the environmental quality

objective by 2020 on the basis of policy instruments

already decided on or planned.

NEGATIVE: The trend in the state of the

environment is negative.

UNCLEAR: Insufficient data are available to

assess the trend in the state of the environment.


OBJECTIVE Assessment of prospects of meeting the objective. Forecast for 2020.

Many lakes and watercourses lack good ecological status. Acidification has eased, but still affects fresh waters. Physical disturbance and fragmentation are problems throughout Sweden. Many species have yet to achieve favourable conservation status, owing to poor habitats and water quality. River restoration is under way, but progress is slow. Greater environmental consideration is needed.

Problems of polluted groundwater exist countrywide, especially in farming and urban areas. Better monitoring is needed to be able to describe, prioritise and address the right problem in the right place. Efforts to protect groundwater resources are progressing, but must be stepped up. More effective measures are needed in the areas of supervision, planning, water management and agriculture.

Eutrophication, toxic pollutants and weak fish stocks remain major problems for the marine environment. Other concerns are marine litter, oxygen depletion on the seabed, alien species, and disturbance or destruction of sensitive habitats and cultural heritage. To achieve this objective, much remains to be done to develop and implement key policy instruments, in Sweden and at EU level.

Natural resources in sensitive mountain areas are used by a variety of interests. Wind power, mining and other activities can also disturb reindeer grazing and its benefits for biodiversity. Growing use of off-road vehicles is increasing damage to soil and vegetation. More needs to be known about mountain cultural heritage, and about how much disturbance ecosystems can withstand. Current climate change also has an impact.

Many species and habitats are at risk and ecosystems are becoming impoverished. Alien species continue to expand. Resources must be used with greater care, and natural areas better protected and managed. Sweden must also give a lead internationally. Instruments are not in place or not being used, and resources are insufficient to conserve biodiversity and ecosystem services in the long term.

The farmed landscape is still contracting, and many habitats and species are not in favourable conservation status. Farmland productivity is judged acceptable, but must continue to be monitored. Sustainable, viable agriculture, capable of delivering food and natural and cultural values, is needed throughout the coun-try, while adverse impacts on the environment continue to be reduced.

Homes are becoming more energy-efficient. Radon remediation is under way in many, but much needs to be done to tackle noise and poor indoor environments, enhance planning and protect cultural heritage. Growth in road transport is adding to noise and reducing air quality. Urban green space is contracting, and quantities of waste continue to grow. Overall, more action and new instruments are needed.

Forestry is now doing more to live up to its sectoral responsibility and has taken many forward-looking measures. The conservation status of several forest types is unfavourable, and many forest species are threatened. To meet the objective, better environmental consideration is needed, along with more protection and conservation management. Some action will only have effects in the longer term.

Damage to valuable wetlands and vegetation change are still occurring, impacting natural and cultural values and ecosystem services. Effects of drainage, climate change, alien species and nitrogen deposition remain a problem. Support for wetland creation has been withdrawn. Conservation measures, e.g. protection, management and restoration, and environmental care in different sectors need to be stepped up.

15. A Good Built Environment

14. A Magnificent Mountain Landscape

16. A Rich Diversity of Plant and Animal Life

13. A Varied Agricultural Landscape

8. Flourishing Lakes and Streams

10. A Balanced Marine Environment, Flourishing Coastal Areas and Archipelagos

11. Thriving Wetlands

12. Sustainable Forests

9. Good-Quality Groundwater


2013

De 16 miljökvalitetsmålen


BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKAN ANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Halten av växthusgaser i atmosfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatförändringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedelsproduktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har till-sammans med andra länder ett ansvar för att det globala målet kan uppnås.

Riksdagen har fastställt två preciseringar:

TEMPERATUR: Den globala ökningen av medeltemperaturen begränsas till högst

2 grader Celsius jämfört med den förindustriella nivån. Sverige ska verka inter-

nationellt för att det globala arbetet inriktas mot detta mål.

KONCENTRATION: Sveriges klimatpolitik utformas så att den bidrar till att

koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på nivån

högst 400 miljondelar koldioxidekvivalenter (ppmv koldioxidekvivalenter).

MÅLET ÄR INTE MÖJLIGT ATT NÅ MED I DAG BESLUTADE ELLER

PLANERADE STYRMEDEL.

UTVECKLINGEN I MILJÖN ÄR NEGATIV.

Sammanfattning

De globala utsläppen av växthusgaser ökar, liksom halterna i atmosfären. Orsaken är framför allt förbränning av fossila bränslen, i huvudsak i el- och värmeproduk-tion, industriprocesser och för transporter. En global klimatöverenskommelse krävs för att mer än halvera utsläppen (jämfört med dagens nivåer) till år 2050 och sänka dem till omkring noll vid seklets slut. Det kan hålla den globala tempe-raturökningen till under två grader och därmed begränsa risken för farlig klimat-påverkan.

BE

GR

ÄN

SA

D K

LIM

AT

PÅ

VE

RK

AN


Resultat

Temperatur och koncentrationEnligt riksdagsbeslut är miljökvalitetsmålets innebörd att den globala ökningen av medeltemperaturen ska begränsas till högst två grader Celsius jämfört med för-industriell nivå (det så kallade tvågradersmålet1). För att klara det ska den svenska klimatpolitiken utformas så att den bidrar till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på högst 400 ppm (miljondelar) koldioxid-ekvivalenter2.

1 IPCC:s kunskapsöversikt visar att temperaturökningar även under två grader kan ha betydande effekter.

2 Koldioxidekvivalent är mängden av en växthusgas, t.ex. metan, uttryckt som den mängd koldioxid som ger samma växthuseffekt.

ppm

Figur 1. Koncentration av koldioxid i atmosfären, årsmedelvärden 1989–2012

KÄLLA: ITM, STOCKHOLMS UNIVERSITET INOM MILJÖÖVERVAKNINGSPROGRAMMETKLIMATPÅVERKANDE ÄMNEN PÅ SVALBARD MED EN MÄTSTATION PÅ SVALBARD

350

0

355

360

365

370

375

380

385

390

395

400

1985 1990 1995 2000 2005 2010 2015

Koncentrationen av koldioxid i atmosfären ökar på grund av mänskliga utsläpp och avskogning. Trenden under de senaste åren visar på en årlig ökning med cirka 0,5 procent. Den förindustri-ella nivån var ca 290 ppm.


Koldioxidhalter över 400 ppm uppmättes på många håll under 20133, vilket är högre än vad halten har varit på minst 800 000 år. Den sammanlagda halten av växthusgaser4 är idag cirka 470 ppm5 koldioxidekvivalenter, och ökar för varje år. Figur 1 visar utvecklingen för koncentrationen av koldioxid, den mest betydelse-fulla av de växthusgaser människan släpper ut. Utsläpp av partiklar påverkar också klimatet6. Sotpartiklar har en nettouppvärmande effekt, medan till exempel sulfat- och nitratpartiklar ger en kylning. Den sammanlagda effekten av partikel-utsläppen uppskattas vara kylande. Totalt beräknas halten av samtliga klimat-påverkande gaser och partiklar i atmosfären motsvara cirka 415 ppm koldioxid-ekvivalenter.

Den globala medeltemperaturen är idag cirka 0,8 grader högre jämfört med medeltemperaturen under 1800-talets andra hälft (Figur 2). Vart och ett av de senaste tre årtiondena har varit varmare än samtliga föregående årtionden så långt tillbaka som det finns globala mätdata7. Det senaste årtiondet har varit det varmaste under perioden. Paleoklimatologisk8 forskning visar att den nuvarande genom-snittstemperaturen på norra halvklotet sannolikt är den högsta på minst 1 400 år.

Hösten 2013 antogs vid ett möte i Stockholm delrapport I 9 i FN:s klimat-panel IPCC:s femte utvärdering om klimatförändringarna. Delrapport I beskriver de naturvetenskapliga grunderna, medan delrapport II (som kommer i mars 2014) beskriver effekter, anpassning och sårbarhet, och delrapport III (som kommer i april 2014) beskriver åtgärder för att begränsa utsläppen.

Klimatmodellerna som ingår i delrapport I visar på en ökning av den globala medeltemperaturen i intervallet10 3,2–5,4 grader (jämfört med förindustriell tid) till slutet av detta sekel (och fortsatt uppvärmning därefter) om utsläppen fort- sätter att öka med nuvarande takt11. Samtidigt visar modellerna att det med kraftiga utsläppsreduktioner fortfarande är möjligt att hålla temperaturökningen under två grader.

3 http://www.wmo.int/pages/mediacentre/news/documents/400ppm.final.pdf4 De gaser som avses är koldioxid, metan, lustgas och de fluorerade gaserna HFC, PFC,

SF6 och NF3 (den så kallade Kyotokorgen), samt de växthusgaser som hanteras under Montrealprotokollet.

5 Europeiska Miljöbyrån, 2014. http://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/atmospheric-greenhouse-gas-concentrations-3/assessment

6 Partiklarna är kortlivade i luften och har därför inte samma långvariga påverkan som de flesta växthusgaser har.

7 Ca år 18508 Paleoklimatologi är läran om klimatet under perioder före observationer med

meteorologiska instrument9 IPCC, 2013: Climate Change 2013: The Physical Science Basis. Contribution of Working

Group I to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change

10 Intervallet anger sannolik förväntad temperaturökning för scenariot, vilket innebär en uppskattad probabilistisk sannolikhet på över 66 %.

11 Motsvarar ungefärligen scenario RCP8,5.

Avvikelser (°C) i förhållande till 1961–1990

Figur 2. Observerade avvikelser av global genomsnittlig yttemperaturför land och hav 1850–2012

−0,6

−0,4

−0,2

0,0

0,2

0,4

0,6Årsgenomsnitt

−0,6

−0,4

−0,2

0,0

0,2

0,4

0,6

1850 1900 1950 2000

1850 1900 1950 2000

Tioårsgenomsnitt

KÄLLA: IPCC, 2013: CLIMATE CHANGE 2013: THE PHYSICAL SCIENCE BASIS.CONTRIBUTION OF WORKING GROUP I TO THE FIFTH ASSESSMENT REPORT

OF THE INTERGOVERNMENTAL PANEL ON CLIMATE CHANGE

Observerade avvikelser för globala genomsnittliga yttemperaturer för land och hav från 1850 till 2012 från tre dataserier. Övre fältet: årsmedelvärden. Nedre fältet: tioårsgenomsnitt, samt med skuggning uppskattad osäkerhet för en av dataserierna (den i svart). Avvikelserna är i förhållande till genomsnittet för 1961−1990.B

EG

RÄ

NS

AD

KL

IMAT

PÅ

VE

RK

AN


MiljötillståndUtöver temperaturökningen märks den pågående klimatförändringen även i observationer av exempelvis tillbakagången för majoriteten av jordens glaciärer, stigande havsnivåer, förändrade nederbördsmönster (för Nordeuropas del generellt ökad nederbörd) och minskningen av istäcket i Arktis.12

Den ökade koldioxidhalten i atmosfären har också lett till en pågående för- surning av världshaven, då en del av den tillförda koldioxiden löses i haven.

12 WMO 2013: The Global Climate 2001-2010 samt EEA 2012: Climate Change, impacts and vulnerability in Europe 2012.

Koldioxidhalter över 400 ppm uppmättes på många håll under 20133, vilket är högre än vad halten har varit på minst 800 000 år. Den sammanlagda halten av växthusgaser4 är idag cirka 470 ppm5 koldioxidekvivalenter, och ökar för varje år. Figur 1 visar utvecklingen för koncentrationen av koldioxid, den mest betydelse-fulla av de växthusgaser människan släpper ut. Utsläpp av partiklar påverkar också klimatet6. Sotpartiklar har en nettouppvärmande effekt, medan till exempel sulfat- och nitratpartiklar ger en kylning. Den sammanlagda effekten av partikel-utsläppen uppskattas vara kylande. Totalt beräknas halten av samtliga klimat-påverkande gaser och partiklar i atmosfären motsvara cirka 415 ppm koldioxid-ekvivalenter.

Den globala medeltemperaturen är idag cirka 0,8 grader högre jämfört med medeltemperaturen under 1800-talets andra hälft (Figur 2). Vart och ett av de senaste tre årtiondena har varit varmare än samtliga föregående årtionden så långt tillbaka som det finns globala mätdata7. Det senaste årtiondet har varit det varmaste under perioden. Paleoklimatologisk8 forskning visar att den nuvarande genom-snittstemperaturen på norra halvklotet sannolikt är den högsta på minst 1 400 år.

Hösten 2013 antogs vid ett möte i Stockholm delrapport I 9 i FN:s klimat-panel IPCC:s femte utvärdering om klimatförändringarna. Delrapport I beskriver de naturvetenskapliga grunderna, medan delrapport II (som kommer i mars 2014) beskriver effekter, anpassning och sårbarhet, och delrapport III (som kommer i april 2014) beskriver åtgärder för att begränsa utsläppen.

Klimatmodellerna som ingår i delrapport I visar på en ökning av den globala medeltemperaturen i intervallet10 3,2–5,4 grader (jämfört med förindustriell tid) till slutet av detta sekel (och fortsatt uppvärmning därefter) om utsläppen fort- sätter att öka med nuvarande takt11. Samtidigt visar modellerna att det med kraftiga utsläppsreduktioner fortfarande är möjligt att hålla temperaturökningen under två grader.

3 http://www.wmo.int/pages/mediacentre/news/documents/400ppm.final.pdf4 De gaser som avses är koldioxid, metan, lustgas och de fluorerade gaserna HFC, PFC,

SF6 och NF3 (den så kallade Kyotokorgen), samt de växthusgaser som hanteras under Montrealprotokollet.

5 Europeiska Miljöbyrån, 2014. http://www.eea.europa.eu/data-and-maps/indicators/atmospheric-greenhouse-gas-concentrations-3/assessment

6 Partiklarna är kortlivade i luften och har därför inte samma långvariga påverkan som de flesta växthusgaser har.

7 Ca år 18508 Paleoklimatologi är läran om klimatet under perioder före observationer med

meteorologiska instrument9 IPCC, 2013: Climate Change 2013: The Physical Science Basis. Contribution of Working

Group I to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change

10 Intervallet anger sannolik förväntad temperaturökning för scenariot, vilket innebär en uppskattad probabilistisk sannolikhet på över 66 %.

11 Motsvarar ungefärligen scenario RCP8,5.

Avvikelser (°C) i förhållande till 1961–1990

Figur 2. Observerade avvikelser av global genomsnittlig yttemperaturför land och hav 1850–2012

−0,6

−0,4

−0,2

0,0

0,2

0,4

0,6Årsgenomsnitt

−0,6

−0,4

−0,2

0,0

0,2

0,4

0,6

1850 1900 1950 2000

1850 1900 1950 2000

Tioårsgenomsnitt

KÄLLA: IPCC, 2013: CLIMATE CHANGE 2013: THE PHYSICAL SCIENCE BASIS.CONTRIBUTION OF WORKING GROUP I TO THE FIFTH ASSESSMENT REPORT

OF THE INTERGOVERNMENTAL PANEL ON CLIMATE CHANGE

Observerade avvikelser för globala genomsnittliga yttemperaturer för land och hav från 1850 till 2012 från tre dataserier. Övre fältet: årsmedelvärden. Nedre fältet: tioårsgenomsnitt, samt med skuggning uppskattad osäkerhet för en av dataserierna (den i svart). Avvikelserna är i förhållande till genomsnittet för 1961−1990.


Förändringarna i klimatet bedöms bli större vid våra nordliga breddgrader än i världen i genomsnitt. Effekterna kan till exempel bli omfattande för jord- och skogsbruket. Känsliga miljöer i fjällen och Östersjön kan skadas eller helt för-svinna.

Internationella klimatförhandlingarEn förutsättning för att minska de globala utsläppen är samarbete mellan världens länder. Hittills har det inte gått att enas om tillräckliga utsläppsminskningar för att nå tvågradersmålet.

I fokus under klimatkonventionens nittonde partsmöte (COP19) i Warszawa i november 2013 stod förhandlingarna om det nya avtal som ska gälla efter utgången av Kyotoprotokollets13 andra åtagandeperiod. Det nya avtalet, som utformas inom arbetsgruppen Durbanplattformen14, ska antas vid COP21 i Paris 2015 och börja implementeras från år 2020. Avtalet ska bygga på Klimatkonventionens grund-principer inklusive principen om gemensamma men differentierade åtaganden15. Att enas kring hur denna princip ska omsättas i åtaganden är en central fråga i förhandlingarna.

Utkomsten av förhandlingarna vid partsmötet i Warszawa var blandad, där man i vissa tekniska frågor kunde ta steg framåt. Dit hörde bland annat beslut kring MRV (mätning, rapportering och verifiering av länders utsläpp) och för- hindrandet av avskogning. Parterna lyckades däremot inte komma överens i fråga om det övergripande målet: en tydlig arbetsplan i riktning mot en ambitiös överens-kommelse 2015. Man kunde dock enas om att de parter som har möjlig-het till det, under första kvartalet 2015 ska presentera sina bidrag16 till långsiktiga utsläppsreduktioner. Förhoppningen är att detta ska ge tillräckligt med tid för att jämföra och se över utfästelserna före mötet i Paris i slutet av samma år.

När det gäller frågan om höjd ambitionsnivå för tiden redan innan 2020 ute-blev konkreta framsteg i stort sett. Parterna beslutade dock om att intensifiera det tekniska arbetet med att hitta åtgärder med hög utsläppsminskningspotential, och om ett ökat engagemang på ministernivå under 2014.

13 Protokoll till FN:s Klimatkonvention (UNFCCC) som innehåller bindande överens-kommelser om minskade utsläpp av sju växthusgaser.

14 The Ad Hoc Working Group on the Durban Platform for Enhanced Action (ADP)15 Innebär att behovet av utsläppsminskningar behandlas som en gemensam angelägenhet

för mänskligheten, men att industriländerna tar ett större ansvar på grund av deras höga historiska påverkan på dagens och framtidens klimat, höga utsläpp per person, och höga kapacitet att agera, samt på grund av övriga ländernas rätt till utveckling.

16 Bidragen kallas ”contributions”, istället för det starkare ”commitments” som vissa länder önskade.

BE

GR

ÄN

SA

D K

LIM

AT

PÅ

VE

RK

AN


Liksom framstegen har uteblivit om att skärpa ambitionerna om utsläppsminsk-ningar, har man heller inte lyckats nå någon uppgörelse gällande de så kallade ”finansieringsfrågorna”, det vill säga stöd för att minska utsläpp och sårbarhet i utvecklingsländer. Detta stöd är tänkt att utgöra en grundpelare i det nya avtalet. En annan knäckfråga i förhandlingarna som varit svår att enas kring rör skador och förluster (loss and damage) till följd av klimatförändringarna i utsatta länder. Här lyckades man dock nå viss framgång genom beslutet om den så kallade Warszawa-mekanismen, en ny institution som är tänkt att stötta länder som drabbas av skador och naturkatastrofer kopplade till klimatförändringarna.

Styrmedel och åtgärder nationellt samt EU

ENERGI

Till styrmedel och åtgärder inom energi som antagits under 2013 hör krav på energiprestanda inom ramen för Ekodesigndirektivet17 som har tagits fram för ett antal produkter. Dessa åtföljs ofta även av energimärkningskrav enligt Energi-märkningsdirektivet, som ytterligare ska driva på utvecklingen av energi- och resurseffektivare produkter. Tillsammans väntas ekodesign- och energimärknings-kraven minska energianvändningen inom EU till år 2020 med fem procent.

Som en följd av kraven i det nyligen antagna Energieffektiviseringsdirektivet18 har Boverket och Energimyndigheten lämnat förslag till nationell strategi för investeringar i renoveringar som ökar energiprestandan i det nationella byggnads-beståndet19. Förslaget tar sin utgångspunkt i att det finns en påtaglig möjlighet att höja energieffektiviteten i byggnader om de kommande renoveringstillfällena utnyttjas20.

Byggandet av lågenergibyggnader21 ökar – för 2013 har tillskottet beräknats till cirka 2500 lägenheter i lågenergibyggnader, vilket är mer än tidigare år22.

17 Direktiv 2009/125/EG. Direktivet innebär att produkter måste ha en viss energieffektivitet och resurseffektivitet för att få användas inom EU.

18 Direktiv 2012/27/EU. Direktivet syftar till att bidra till att uppnå EU:s energibesparingsmål på 20 procent av primärenergianvändningen till 2020.

19 Energimyndigheten och Boverket (2013): Förslag till nationell strategi för energieffektiviserande renovering av byggnader.

20 Med nuvarande styrmedel bedöms energianvändningen i byggnader (per kvadratmeter) kunna minska med 22–30 procent till 2050 jämfört med 1995. Det bedöms möjligt att nå en minskning på upp till 26–40 procent fram till 2050 genom att öka informationsspridningen så att energieffektiva val görs vid renoveringar.

21 Här definierat som byggnader vars energiprestanda är minst 25 procent bättre än dagens byggregler.

22 LÅGAN (2013): Sammanställning av lågenergibyggnader i Sverige. År 2012 byggdes strax under 1 700 lägenheter i lågenergibyggnader, vilket motsvarade sju procent av det totala antalet färdigställda lägenheter det året (total statistik för 2013 ännu inte klar).


Boverket har under året ändrat sina föreskrifter och allmänna råd om energi-deklarationer för byggnader23. Förändringarna syftar till att stärka konsument- och brukarperspektivet.

En rapport24 från Riksrevisionen har granskat Programmet för energieffektivisering inom energiintensiv industri (PFE). Rapporten visar på mindre energieffektiviseringsvinster från programmet än vad som tidigare redovisats.

Nya villkor för stöd till solceller har trätt i kraft25. Villkoren innebär att stöd-nivån är maximalt 35 procent av investeringskostnaden26. Intresset för stödet har varit stort under året. En utredning27 om införande av nettodebitering av el28 har redovisats. Utredningen föreslår att nettodebitering inte införs, utan att småskaliga producenter av el istället ska få göra en skattereduktion i deklarationen. Vind-kraftens expansion fortsatte under 2013, och Sveriges första kommersiella våg-kraftsanläggning har börjat uppföras utanför Lysekil. Totalt stod den förnybara energin under 2013 för ungefär hälften av energianvändningen i Sverige29.

TRANSPORTER

I juni 2013 överlämnade Trafikverket sitt förslag till nationell plan för transport-systemet30 till regeringen. Planen omfattar perioden 2014–2025 och berör sats-ningar på investeringar, drift och underhåll på sammanlagt över 500 miljarder kronor under den aktuella perioden. I remissvar har bland annat påtalats att planen utgår från prognoser med kraftigt ökade vägtransporter, i motsats till den utveckling mot ett transportsnålare samhälle som bedöms behövas för att i till-räcklig grad minska transportsektorns klimatpåverkan31. I förslaget till planen ges ingen entydig bedömning av dess samlade klimatpåverkan32. Den nya nationella

23 Boverkets författningssamling 2013:6 – BED 624 http://www.riksrevisionen.se/sv/rapporter/Rapporter/EFF/2013/Energieffektivisering-inom-

industrin--effekter-av-statens-insatser/25 Ändrad förordning för solcellsstöd SFS 2009:68926 Tidigare var stödnivån 45 procent.27 Beskattning av mikroproducerad el m.m., SOU 2013:4628 Nettodebitering av el innebär att den förnybara el som privatpersoner eller företag med

småskalig produktion producerar och överför till elnätet ska kunna kvittas mot annan el som de tar emot från elnätet.

29 51 procent av energianvändningen enligt preliminär statistik för 2012. Sveriges andra rapport om utvecklingen av förnybar energi enligt artikel 22 i Direktiv 2009/28/EG. Regeringskansliet, 2013.

30 http://www.trafikverket.se/Foretag/Planera-och-utreda/Planer-och-beslutsunderlag/Nationell-planering/Nationell-plan-for-transportsystemet-2014--2025/

31 I Kapacitetsutredningen för transportsystemet från 2012 bedöms det till år 2030 behövas en minskning med cirka 20 procent av personbilstrafiken, och en godstrafik som inte ökar, för att klara en minskning av transporternas koldioxidutsläpp med 80 procent till år 2030.

32 Den förkortade planeringstiden som de nya reglerna för planeringen av transport-infrastrukturen (vilka trädde i kraft 2013) har inneburit, kan ha försvårat möjligheten till att göra sådan bedömning.

BE

GR

ÄN

SA

D K

LIM

AT

PÅ

VE

RK

AN


planen kommer att fastställas av regeringen under våren 2014. Samtidigt fastställs också ekonomiska ramar för länsplaner för den regionala infrastrukturen.

Under 2013 har förhandlingar pågått inom EU om framtida utsläppskrav för nya bilar. Förslaget som Ministerrådet har att ta ställning till under 2014 är att medelvärdet för utsläppen från 95 procent av en bilfabrikants försäljning maxi-malt ska få vara 95 gram koldioxid per kilometer år 2020. För 2021 föreslås ett medelvärde på högst 95 gram per kilometer för 100 procent av försäljningen. Sedan tidigare är det beslutat att medelvärdet för nya bilar från och med år 2015 ska vara 130 gram per kilometer. I Sverige låg medelvärdet bland nya bilar år 2013 på 136 gram per kilometer.

Regeringen har under året föreslagit ett nytt miljöbilspaket, bestående av en förlängning av det nedsatta förmånsvärdet för miljöbilar, ett nytt kvotpliktssystem för att öka andelen låginblandade förnybara drivmedel i bensin och diesel, samt fortsatt skattebefrielse för höginblandade biodrivmedel.

Utredningen om fossilfri fordonstrafik lämnade sitt betänkande ”Fossilfrihet på väg”33 i december 2013. Utredningen föreslår som etappmål att minska väg-trafikens användning av fossila bränslen med 80 procent mellan 2010 och 2030, och föreslår en rad styrmedel som ska bidra till energieffektivisering, byte till el, byte till biodrivmedel och till en utveckling av samhälle och transportsystem. Det senare handlar bland annat om en utveckling mot attraktivare och tillgängligare städer där behovet av bil minskar och där godstransporterna effektiviseras och samordnas bättre. Utredningen konstaterar också att Trafikverkets förslag till nationell transportplan inte är framtagen för att stödja en utveckling mot klimat-målen och rekommenderar därför att planen revideras.

EU:S SYSTEM FÖR HANDEL MED UTSLÄPPSRÄTTER

1 januari 2013 inleddes den tredje handelsperioden i EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS). Handelssystemet infördes 2005 och omfattar för-bränningsanläggningar samt viss energiintensiv industri. Under de första två handelsperioderna ingick endast utsläpp av koldioxid, men från och med 2013 omfattas även vissa utsläpp av perfluorkarboner (PFCs) och lustgas (dikväveoxid) från industrin. Systemet täcker cirka 45 procent av EU:s samlade utsläpp av växt-husgaser.

Den nya handelsperioden, som sträcker sig till 2020, innebär att cirka hälften av utsläppsrätterna delas ut gratis (under den andra handelsperioden delades den stora majoriteten ut gratis). Gratis tilldelning baseras på EU-gemensamma rikt-märken, vilka konstrueras efter de tio procent mest koldioxideffektiva anläggning-arna i EU. Sektorer där handelssystemet bedöms medföra risk för att verksamheter

33 SOU 2013:84


och utsläpp flyttas till länder med lägre krav får gratis tilldelning upp till 100 pro-cent av aktuellt riktmärke. Övriga verksamheter får en tilldelning som motsvarar 80 procent av riktmärket 2013 med successiv minskning till 30 procent 2020. För att inte den totala fria tilldelningen inom EU ska överstiga den mängd som får tilldelas gratis har EU-kommissionen beslutat om korrektionsfaktorer som ska tillämpas på samtliga anläggningar. Ingen gratis tilldelning ges för elproduktion. Utsläppsrätter som inte delas ut gratis auktioneras ut.

Under andra handelsperioden 2008–2012 har det byggts upp ett omfattande överskott av utsläppsrätter som har kunnat föras över till perioden 2013–2020. Detta har medfört att priset på utsläppsrätter är mycket lågt, vilket inneburit bristande stimulans för långsiktiga utsläppsminskningar. Kommissionen har där-för föreslagit ett antal strukturella förändringar som på längre sikt skulle kunna höja priserna och leda till att handelssystemet blir effektivare. Som en kortsiktig åtgärd har EU-parlamentet beslutat att senarelägga auktionering av 900 miljoner utsläppsrätter till de sista åren i handelsperioden.

Vidare har vissa medlemsstater valt att låta kvarvarande utsläppsrätter i reser-ven för nya deltagare från andra handelsperioden frysa inne, med motsvarande minskning av utsläppen inom EU som följd. Sverige beslutade dock under 2013 att sälja de kvarvarande utsläppsrätterna34.

Sedan 2012 ingår även vissa delar av flygsektorn i handelssystemet vilket inne-bär att utsläpp från flygningar till, från och inom EU ska rapporteras och täckas med utsläppsrätter. I april 2013 beslutade dock EU-parlamentet att, i avvaktan på en överenskommelse om ett globalt styrmedel för minskade utsläpp, tillfälligt undanta flygningar mellan EU och tredje land från krav på rapportering och över-lämnande. Efter att ICAOs35 generalförsamling beslutat att införa ett marknads- baserat globalt styrmedel för minskade utsläpp från flygsektorn från och med 2020 lade EU-kommissionen i oktober 2013 fram ett förslag till ändring av direktivet om handel med utsläppsrätter. Vad gäller flygningar mellan EES-länder och tredje land föreslår kommissionen att endast den del av flygningen som görs inom EES:s luftrum ska täckas av systemet. Förslaget har blivit kritiserat av så väl medlemsstater som länder utanför EU varpå alternativa förslag har framkommit från medlemsstater. En ändring av direktivet tros antas av Europaparlamentet och Europeiska rådet under våren 2014.

34 Regeringsbeslut M2013/651/K1: Uppdrag att sälja kvarstående enheter i reserven för nya deltagare inom EU:s utsläppshandelssystem

35 International Civil Aviation Organization (FN:s flygorgan)

BE

GR

ÄN

SA

D K

LIM

AT

PÅ

VE

RK

AN


ÖVERGRIPANDE

I början av 2013 presenterade EU-kommissionen en grönbok36 om ett klimat- och energiramverk till 203037. Grönboken innehöll inte några konkreta förslag, utan syftade till att stimulera till diskussion om EU:s klimat- och energipolitik och dess målsättningar fram till år 2030. En ram finns redan för hur EU ska bedriva sin klimat- och energipolitik fram till år 2020. De övergripande målen för den nuvarande politiska ramen är minskade växthusgasutsläpp, ökad andel förnybar energi samt ökad energieffektivisering. I januari 2014 kom EU-kommissionen med sitt förslag till ramverk till 2030. Förslaget innebär ett mål för växthusgasutsläpp (40 procent minskning till 2030 jämfört med 1990 års nivå) och ett mål för för-nybar energi (27 procent förnybar energi 203038). I förslaget ligger att utsläppen i handelssystemet ska minska 43 procent och utsläppen utanför handelssystemet med 30 procent jämfört med 2005 års utsläpp. Dessutom ska utsläpp och upp-tag av växthusgaser från markanvändning (LULUCF) inkluderas i 2030-målet. Gällande energieffektivisering finns inget bindande mål i kommissionens förslag. Energieffektiviseringens roll i ramverket kommer dock utredas vidare i samband med översynen av energieffektivitetsdirektivet. Kommissionens förslag behandlas av Rådet och Europaparlamentet under 2014.

I Naturvårdsverkets underlag till en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 205039 (publicerad i december 2012) analyseras hur Sverige ska kunna nå målvisionen att inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2050. Regeringen har aviserat att man innan mandatperiodens slut kommer att åter-komma till riksdagen i fråga om färdplanen40.

Riksrevisionen presenterade i december 2013 slutrapporten i sin granskning av statens insatser på klimatområdet41. För att skapa förutsättningar för att minska utsläppen i enlighet med målen och till rimliga kostnader rekommenderar Riks-revisionen bland annat att klimatmålen bättre samordnas med andra övergripande samhällsmål, och att en ungefärlig bana för hur utsläppen långsiktigt ska minska även efter 2020 fastställs.

36 Motsvarar ungefär ett svenskt utredningsbetänkande (SoU), publiceras i avsikt att inleda en samrådsprocess inom ett visst ämne.

37 Green Paper – A 2030 framework for climate and energy policies38 Detta mål är dock i princip identiskt med den andel förnybar energi som förväntas med

enbart ett utsläppsmål, och fördelas inte ut på de enskilda medlemsstaterna. Den styrande verkan av ett sådant mål kan därmed bli begränsad.

39 Underlag till en färdplan för ett Sverige utan nettoutsläpp av växthusgaser 2050, Rapport 6537.

40 Budgetpropositionen för 2013, Prop. 2012/13:1 – Utgiftsområde 2041 Riksrevisionen 2013. Klimat för pengarna? Granskningar inom klimatområdet

2009–2013.


Analys och bedömning

BakgrundAtmosfärens förhöjda koncentration av klimatpåverkande gaser från mänskliga verksamheter ger upphov till global uppvärmning. Den största delen av utsläppen orsakas av förbränning av fossila bränslen för el- och värmeproduktion, trans-porter och industrins värmeproduktion, liksom av industriprocesser, jordbruks-produktion och avfallshantering samt avskogning i tropikerna.

Sedan 1870 har människan till följd av ovanstående typer av aktiviteter släppt ut drygt 500 miljarder ton kol42 till atmosfären. För att sannolikt43 klara två- gradersmålet behöver de ackumulerade utsläppen begränsas till cirka 1 000 mil-jarder ton. Det innebär alltså att mer än hälften av ”utsläppsutrymmet” redan har förbrukats.

Bedömning av gapet till att nå miljökvalitetsmåletFörutsättningarna finns idag inte på plats för att nå miljökvalitetsmålet. I motsats till de kraftfulla utsläppsminskningar som skulle behövas, ökar utsläppen globalt.

De senaste uppskattningarna av globala växthusgasutsläpp är för år 2010 och visar på utsläpp av växthusgaser motsvarande cirka 50 miljarder ton koldioxid-ekvivalenter år 2010 (motsvarar cirka 14 miljarder ton kol (C)). Den genomsnitt-liga beräknade utsläppsnivån som skulle behövas år 2020 för att nå den utsläpps-bana som till lägsta uppskattade kostnad sannolikt når tvågradersmålet är på 44 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Med nuvarande utveckling uppskattas dock utsläppen år 2020 nå upp till 59 miljarder ton koldioxidekvivalenter. Om nuva-rande utfästelser och åtaganden i klimatförhandlingarna genomförs fullt ut skulle det sänka utsläppsnivån med 3–7 miljarder ton. Ett betydande gap (8–12 miljarder ton i årliga utsläpp år 202044) finns alltså mellan dagens situation och den utveck-ling som behövs för att nå tvågradersmålet. Uppfyllande av ett 1,5-gradersmål skulle i sin tur enligt beräkningar kräva utsläppsnivåer år 2020 på 37–44 miljarder ton, och därefter snabb fortsatt minskning.45

För år 2050 beräknas utsläppen på motsvarande sätt, för sannolik uppfyllelse av tvågradersmålet, behöva nå ner till cirka 22 miljarder ton.

Ett betydande gap bekräftas också i en rapport46 från Internationella energi-rådet (IEA) som konstaterar att utvecklingen för förnybar energi går allt för lång-

42 Inbegriper koldioxid och andra växthusgaser43 Med ”sannolikt” avses här och fortsättningsvis >66 % sannolikhet44 Detta alltså under antagandet att nuvarande utfästelser och åtaganden genomförs fullt ut.45 UNEP, 2013: The Emissions Gap Report 201346 OECD/IEA, 2013: Tracking Clean Energy Progress 2013

BE

GR

ÄN

SA

D K

LIM

AT

PÅ

VE

RK

AN


samt, i relation till tvågradersmålet. Samtidigt noteras positiva tendenser, såsom att kostnaderna för de flesta tekniker inom förnybar energi har sjunkit snabbare än väntat.

Behov av ytterligare insatserPå global nivå behöver alltså världens länder vända utsläppsökningen till en minskning. Ju senare vändpunkten sker, desto svårare och dyrare blir det att klara tvågradersmålet.

Sveriges klimatpolitik ska utformas så att den bidrar till att koncentrationen av växthusgaser i atmosfären på lång sikt stabiliseras på nivån högst 400 miljondelar koldioxidekvivalenter. Den senaste klimatpropositionen47 preciserar att Sverige ska bidra med sin del av ansvaret för att begränsa de globala utsläppen till hållbara nivåer genom att år 2050 inte ha några nettoutsläpp av växthusgaser. En närmare uttolkning av nettonollvisionen och hur vägen dit skulle kunna se ut återstår att göras. Naturvårdsverkets underlag till en svensk färdplan till 2050 är ett steg i den riktningen. Oavsett uttolkning av visionen, blir den svår att nå med hittills beslu-tade styrmedel. Utsläppen av växthusgaser kommer enligt prognoserna att minska avsevärt långsammare jämfört med de två förslag på målscenarier som presentera-des i Naturvårdsverkets färdplansunderlag (Figur 3).

47 Regeringens proposition 2008/09:162

Referens

Målscenario 2

Målscenario 1

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

Figur 3. Totala utsläpp i Sverige av växthusgaser 1990–2011, referensscenario till 2050samt två målscenarier enligt Naturvårdsverkets underlag till Färdplan 2050

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

1990 1995 2000 2005 2010 2015 2020 2025 2030 2035 2040 2045 2050

KÄLLA: NATURVÅRDSVERKET


Såsom konstateras i Naturvårdsverkets färdplansunderlag, behövs det breda upp-görelser om huvuddragen i den långsiktiga klimatpolitiken, på liknande sätt som det gör inom energipolitiken. Energi- och klimatfrågorna är sammanlänkade i hög utsträckning. Klimatpolitiken har liksom energipolitiken också tydliga kopplingar med en rad andra politikområden som forsknings- och innovationspolitik, trans-portpolitik, bostadspolitik, jordbruks- och skogspolitik, samt olika områden inom miljöpolitiken och inte minst den ekonomiska politiken.

För industrialiserade länder såsom Sverige behöver utsläppen minska drastiskt. Detta kräver omfattande insatser för utsläppsminskningar inte minst i transport-sektorn och inom industrin.

Omställningen av transportsektorn handlar om fyra parallella delar; utveckling mot ett mer transportsnålt samhälle, överflyttning till energieffektivare trafikslag, energieffektivisering av fordon och farkoster, samt förnybara drivmedel.

Svensk industri har i jämförelse med många andra länder en hög andel process-relaterade utsläpp. Möjligheterna att minska processutsläppen är mer komplexa än att minska utsläppen från förbränning inom industrin. För processutsläppen krävs utveckling, demonstration och kommersialisering av nya tekniker.

Kraftfulla satsningar på forskning, innovation och introduktion av klimat- strategisk teknikutveckling behövs. Hushållning med energi och resurser är nöd-vändigt.

BE

GR

ÄN

SA

D K

LIM

AT

PÅ

VE

RK

AN



FRISK LUFTANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Luften ska vara så ren att människors hälsa samt djur, växter och kultur-värden inte skadas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.

Regeringen har fastställt tio preciseringar:

BENSEN: Halten av bensen inte överstiger 1 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett årsmedelvärde.

BENS(A)PYREN: Halten av bens(a)pyren inte överstiger 0,0001 mikrogram per kubik-meter luft (0,1 nanogram per kubikmeter luft) beräknat som ett årsmedelvärde.

BUTADIEN: Halten av butadien inte överstiger 0,2 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett årsmedelvärde.

FORMALDEHYD: Halten av formaldehyd inte överstiger 10 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett timmedelvärde.

PARTIKLAR (PM2,5): Halten av partiklar (PM2.5) inte överstiger 10 mikrogram per kubik-meter luft beräknat som ett årsmedelvärde eller 25 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett dygnsmedelvärde.

PARTIKLAR (PM10): Halten av partiklar (PM10) inte överstiger 15 mikrogram per kubik-meter luft beräknat som ett årsmedelvärde eller 30 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett dygnsmedelvärde.

MARKNÄRA OZON: Halten av marknära ozon inte överstiger 70 mikrogram per kubik-meter luft beräknat som ett åttatimmarsmedelvärde eller 80 mikrogram per kubikmeter luft räknat som ett timmedelvärde

OZONINDEX: Ozonindex inte överstiger 10 000 mikrogram per kubikmeter luft under en timme beräknat som ett AOT40-värde under perioden april–september.

KVÄVEDIOXID: Halten av kvävedioxid inte överstiger 20 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett årsmedelvärde eller 60 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett timmedelvärde (98-percentil).

KORROSION: Korrosion på kalksten understiger 6,5 mikrometer per år.

MÅLET ÄR INTE MÖJLIGT ATT NÅ TILL 2020 MED I DAG BESLUTADE ELLER


UTVECKLINGEN I MILJÖN ÄR POSITIV.

FR

ISK

LU

FT


Sammanfattning

Luftföroreningar orsakar alltjämt betydande skador på människors hälsa, på växtlighet samt på kulturföremål. Fler åtgärder behövs innan miljökvalitetsmålet kan nås. Internationella insatser behövs för att minska halterna av partiklar och marknära ozon. Nationellt är ytterligare åtgärder angelägna för att minska utsläp-pen av kväveoxider liksom av partiklar från användning av dubbdäck.

Resultat

Utsläpp, halter och trenderIdag står hushållssektorn för cirka 2/3 av utsläppen av bens(a)pyren, och utsläppen har minskat något de senaste åren men är oförändrade sett över en längre tid (10 år)48. Utsläppen beror främst av eldning med ved.

Utsläppen av partiklar (PM2,5) har minskat med 16 procent inom EU-3249 mellan 2002 och 2011. De svenska utsläppen av partiklar (PM2,5) har legat ungefär på samma nivå under 2000-talet50 (Figur 4). Den nationella prognosen för utsläppen av partiklar till 2020 visar att trafikens utsläpp via avgasröret minskar påtagligt, medan partiklar från slitage av bromsar, däck och väg kvarstår på en hög nivå och helt kommer att dominera sektorns partikelutsläpp 202051. Inom el- och värme-produktion samt inom hushållssektorn där vedeldning ingår har den tidigare ökningen av utsläppen av partiklar stannat av52. Prognosen antar däremot en ökning av partikelutsläppen från denna sektor till 2015, för att sedan minska något till 2020. Halten av partiklar (PM2,5) överskrider de föreslagna maximala nivå-erna, i första hand i södra Sverige53. Det beror sannolikt på transport av förorenad luft från öresundsregionen och övriga Europa. I övriga landet är halterna av par-tiklar (PM2,5) låga, även om årsmedelvärdet överskrids i gatumiljön i några städer. Det finns en minskande trend för partiklar (PM2,5) i regional bakgrundsluft vilket sannolikt återpeglar den minskande utsläppstrenden i Europa som helhet54.

48 Sveriges internationella rapportering: http://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/klimat-och-luft/luft/luftfororeningar/NFR-report-1990-2012.xls

49 EEA, Nr 9, 2013. Air quality in Europe – 2013 report.50 Sveriges internationella rapportering: http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/

Statistik-A-O/Partiklar-till-luft-PM25/51 Sveriges internationella rapportering: http://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-

miljon/klimat-och-luft/utslapp/2012-projections-for-air-pollutant-emissions-for-Sweden-klar-20130117.xlsx


53 Datavärden för luft: http://www.ivl.se/tjanster/datavardskap/luftkvalitet.4.7df4c4e812d2da6a41680004804.html



Utsläppen i Europa av föroreningar som bildar marknära ozon (kväveoxider och flyktiga organiska ämnen) har minskat med cirka 20 procent den senaste tioårs-perioden 2002–2011, men trots detta motsvaras inte minskningen av en mot-svarande minskning av halterna av marknära ozon i Europa55. De totala svenska utsläppen minskar också, särskilt av kvävedioxid från transporter. Däremot har hushållens utsläpp av flyktiga organiska ämnen stadigt ökat den senaste tioårs-perioden. Prognosen antar i stort sett oförändrade utsläpp till 202056. Vilken användning som orsakar utsläppen är under utredning.

Antalet timmar med halter av marknära ozon över det hälsorelevanta tröskel-värdet har minskat det senaste decenniet57. Det långsiktiga målet till skydd för hälsan överskrids, medan målet för växtligheten i huvudsak är uppnått58.


56 Sveriges internationella rapportering: http://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/klimat-och-luft/utslapp/2012-projections-for-air-pollutant-emissions-for-Sweden-klar-20130117.xlsx


58 IVL-rapport: B 2086, 2013. IVL-rapport: B2160, 2014.

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

Tusen ton

Figur 4. Svenska utsläpp till luft av partiklar (PM 2,5) 1990–2012

KÄLLA: NATURVÅRDSVERKET, SVERIGES INTERNATIONELLA RAPPORTERING

0

10

20

30

40El- och värme-produktion

Vägtrafik, övrigautsläpp

Vägtrafik, slitageav vägbanor

Småskaligvedeldning

Industriprocesser

Övrigt

Efter att ha minskat under 1990-talet har de svenska utsläppen av partiklar (PM2,5) legat ungefär på samma nivå under 2000-talet.

FR

ISK

LU

FT


De totala svenska utsläppen av kväveoxider minskar också (Figur 5)59. Viktiga källor till kväveoxider i tätortsluften är trafiken, arbetsmaskiner samt i vissa fall sjöfarten. Andelen dieseldrivna personbilar förväntas öka avsevärt, men trots detta kan en fortsatt minskning av utsläppen av kväveoxider förväntas tack vare en fortsatt teknisk utveckling av fordonen60. En förutsättning är dock att beslutade kravnivåer på personbilar motsvaras av minskade utsläpp i verkligheten. Tung trafik står för en betydande andel av minskningen av utsläppen. Medelvärden för halt-erna av kvävedioxid, både års- och timmedelvärden, överskrids frekvent i gatumiljön i landets större och medelstora städer. En långsiktigt minskande trend för årsmedelvärdet kan däremot observeras i Stockholm och Göteborg61.


60 SMHI, Meteorologi Nr 150, 2012.61 Datavärden för luft: http://www.ivl.se/tjanster/datavardskap/luftkvalitet.4.7df4c4e812d2da

6a41680004804.html

Tusen ton

Figur 5. Svenska utsläpp till luft av kväveoxider 1990–2012

0

50

100

150

200

250

300

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

KÄLLA: NATURVÅRDSVERKET, SVERIGES INTERNATIONELLA RAPPORTERING

Övrigt

Bussar

Industriprocesser

Arbetsmaskiner

Energiförsörjning

Lastbilar

Övriga transporter

De svenska utsläppen av kväveoxid minskar. Det gäller speciellt utsläppen från transporter. För andra året i rad ligger nivån under EU:s takdirektiv för utsläpp av luftföroreningar.


Göteborgsprotokollet om utsläpp av luftföroreningar reviderades den 4 maj 2012 men har ännu inte trätt i kraft. Protokollet innehåller utsläppskrav för de klassiska luftföroreningarna svavel och kväveoxider samt för flyktiga organiska ämnen till 2020. Nytt är att protokollet även inkluderar utsläpp av partiklar samt ska beakta utsläpp av sot (black carbon, BC). Därigenom ges en möjlighet att prioritera åtgär-der som påverkar såväl klimatet som hälsan. 2013 har varit EU:s ”Year of the Air” och den 18 december presenterades EU kommissionens emotsedda luftpaket62.

Viktigast är ett uppdaterat luftvårdsprogram med åtgärder, som ska säkerställa att befintliga mål i EU ska nås snarast samt med luftkvalitetsmål för år 2030. Paketet innehåller även ett förslag till uppdaterat direktiv för utsläppstak ”Natio-nal Emission Ceilings Directive” med tak till 2030 för de sex viktigaste luftföro-reningarna: svavel- och kväveoxider, flyktiga organiska ämnen, metan, partiklar (inklusive BC) samt ammoniak. Dessutom innehåller paktetet ett förslag om direk-tiv för medelstora förbränningsanläggningar. Under 2013 publicerades ekodesign-förordningen om krav för pannor och värmepumpar som använder gas, olja eller el och därmed finns gränser för utsläpp av kväveoxider från dessa. Vid revidering 2018 ska bedömas om det är möjligt att sätta gränser för kolmonoxid, kolväten och partiklar. En diskussion pågår om möjligheter att sätta EU-gemensamma ekodesignkrav (inklusive emissionskrav och krav på energieffektivitet) och energi-märkning på mindre förbränningsanläggningar (vedpannor och kaminer). Efter-som dessa ekodesignkrav drar ut på tiden och det är oklart om krav på emissioner kommer att sättas på EU-nivå, så är det önskvärt att Sverige överväger att påbörja arbetet med att sätta nationella krav. Småskaliga anläggningar är en stor utsläpps-källa till flera luftföroreningar som påverkar hälsan och klimatet och om inte EU-krav fastställs kommer Sverige att behöva sätta nationella krav för att skapa förutsättningar för att uppnå bl.a. miljökvalitetmålen för frisk luft och klimat.

Nationellt på fordonssidan har regelverket ändrats för att dubbdäck ska slita mindre på vägbeläggningen. Även miljözonsbegreppet har förtydligats något och idag har åtta kommuner infört miljözon. För arbetsmaskiner träder steg IV kraven i kraft 2013–14 med skärpta krav på utsläpp av kväveoxider och partiklar. Träng-selskatt har införts i Göteborg. På innerstadsgatorna, där trafikminskningen är som störst, har kväveoxidutsläppen minskat med 16 procent. Effekten på halterna är osäker eftersom mätningar bara har genomförts i 6 månader63.

62 http://ec.europa.eu/environment/air/clean_air_policy.htm63 Luftkvaliteten i Göteborg efter införandet av trängselskatten – utvärdering av januari–juni

2013.http://www.trafikverket.se/PageFiles/96359/Luftkvaliteten%20i%20G%c3%b6teborg %20efter%20inf%c3%b6randet%20av%20tr%c3%a4ngselskatten%20oktober%202013.pdf

FR

ISK

LU

FT


Uppföljning av preciseringar

BENSEN

Halterna av bensen i tätorterna är generellt låga och i närheten av nivån för preciseringen.

BENS(A)PYREN

Dataunderlaget är begränsat, men halterna är låga och i närheten av nivån för preciseringen där mätningar skett i tätorter. Ett begränsat kartläggningsprojekt pågår för att förbättra kunskaperna.

BUTADIEN OCH FORMALDEHYD

Ingen uppdatering av mätdata har skett.

PARTIKLAR

I Malmö överskrider halten av partiklar (PM2,5) de långsiktiga målvärdena, (10 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett årsmedelvärde och 25 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett dygnsmedelvärde). Det kan delvis bero på intransport av förorenad luft från öresundsregionen och övriga Europa. I övriga landet är halterna av partiklar (PM2,5) låga, även i gaturum. Det finns en tydligt minskande trend för partiklar (PM2,5) i regional bakgrundsluft (skog/landsbygd, långt från enskilda källor). Minskningen kan observeras även i södra delen av landet, och kan bero på att åtgärdsarbetet för att minska luftföroreningar i Europa har börjat visa effekt. Det finns omfattande bevis för att partiklar som förorening i luften i våra tätorter har allvarliga effekter på människors hälsa vid exponering under längre tid, som till exempel förkortad livslängd och sjuklighet i hjärt- och kärlsjukdomar, även vid låga nivåer64. Åtgärder för att minska halterna kan därför motiveras även vid förhållandevis god luftkvalitet.

Halten av partiklar (PM10) överskrider de föreslagna maximala nivåerna (15 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett årsmedelvärde och 30 mikrogram per kubikmeter luft beräknat som ett dygnsmedelvärde) i gatumiljön gene-rellt och även i urban bakgrund på vissa platser i södra Sverige. En minskande långtidstrend för partiklar (PM10) i gatumiljön kan observeras generellt i våra tät-orter. Trenden är något långsammare i mellanstora tätorter med över 50 000 invå-nare), jämfört med en snabbare minskning av halterna i Göteborg och Stockholm. Höga halter av partiklar (PM10) beror i första hand på användning av dubbdäck. Nya data65 pekar på att slitagepartiklar i omgivningsluften påverkar vår hälsa på

64 WHO, Air Quality Guidelines, Global update 2005, WHO Europe, 2006; Review of evidence on health aspects of air pollution-REVIHAAP Project, WHO Europe, 2013

65 Review of evidence on health aspects of air pollution-REVIHAAP Project, WHO Europe, 2013.


många sätt. Sjuklighet i luftvägar och hjärta samt en ökning av för tidig död kan kopplas till exponering för grövre partiklar under kortare tid (dagar).

MARKNÄRA OZON

Antalet timmar med halter över 70 mikrogram per kubikmeter (åttatimmars-medelvärde) minskar i landsbygdsmiljön. I tätorterna saknas trend på grund av stora variationer i halterna där, men halterna är något lägre än i landsbygdsmiljön på grund av utsläpp från trafiken som bryter ned ozon. Det långsiktiga målet till skydd för hälsan överskrids. Målet för växtlighet överskrids i södra Sverige samt i kustnära områden, men i huvuddelen av landet nås ozonmålet för växtligheten66. År 2013 överskreds målet för växtligheten på grund av att ozonhalterna var ovan-ligt höga under mars månad. Ozonbildningen är starkt väderberoende, under vår-månaderna och under varma somrar kan höga halter uppträda. Ofta transporteras ozon som bildats i förorenade luftmassor över Europa in över södra Sverige. Det finns ett känt samband mellan exponering för ozon och dagligt antal dödsfall samt inläggning på sjukhus, även i områden där halterna inte är särskilt höga67. Miss-tanken har ökat att även långtidsexponering för ozon påverkar hälsan allvarligt68.

66 IVL-rapport: B 2086, 2013. IVL-rapport: B2160, 2014.67 Review of evidence on health aspects of air pollution-REVIHAAP Project, WHO Europe,

2013.68 Review of evidence on health aspects of air pollution-REVIHAAP Project, WHO Europe,

2013.

NO2 (µg/m3)

Figur 6. Årsmedelvärden av kvävedioxid i stadsmiljöer 2003–2012

KÄLLA: DATAVÄRDEN FÖR LUFT

60

50

40

30

20

10

0

2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012

Göteborg, Haga

Malmö, Dalaplan

Stockholm, Hornsgatan

NO2 (µg/m3)

Figur 3. Årsmedelvärden av kvävedioxid i stadsmiljöer 2003–2012

KÄLLA: XXXXXXXXXXXXXXXXXX

60

50

40

30

20

10

0

2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012

Mann-KendallGöteborg, Haga

Mann-KendallMalmö, Dalaplan

Mann-KendallSthlm, Hornsgatan

Mann-Kendallmedel

Göteborg, Haga

Malmö, Dalaplan

Sthlm, Hornsgatan

Medel

I Stockholm och Göteborg minskar årsmedelvärdena av kvävedioxid, medan det är oförändrat i Malmö liksom i andra svenska tätorter.

FR

ISK

LU

FT


KVÄVEDIOXID

Trenderna för årsmedelvärdet (20 mikrogram per kubikmeter luft) för kväve- dioxid minskar i Göteborg och Stockholm (Figur 6). I övriga tätorter (med över 50 000 invånare) är halterna för årsmedelvärdet oförändrade. För timmedel- värdena är halterna oförändrade i alla tätorter. Årsmedelvärdena (20 mikrogram per kubikmeter luft) och timmedelvärdena 60 mikrogram per kubikmeter luft, 98-percentil), överskrids frekvent i gatumiljön i landets större och medelstora stä-der. Halterna överskrids även i urban bakgrundsmiljö, främst i storstäderna, men även i flera medelstora städer finns risk att målnivåerna överskrids.

KORROSION

Ingen uppdatering under året har skett av mätningarna av korrosion på kalksten.


Bedömning av måluppfyllelseEn analys visar att de flesta större och medelstora städer riskerar att överskrida målet för partiklar (PM10) i gatumiljö till 2020 om inga ytterligare åtgärder genomförs. Ytterligare styrmedel, som till exempel en skatt på dubbdäck är sanno-likt nödvändigt för att klara målet till 2020. Även om långdistanstransporten av partiklar (PM 2,5) till Sverige minskar, är fortsatta internationella avtal med skärpta utsläppsbegränsningar av partiklar av stor betydelse för att minska hälso-förluster och påverkan på klimatet.

Prognoser visar att målet för kvävedioxid kan nås om styrmedel införs på kritis-ka vägavsnitt för att dämpa en beräknad trafikökning. En samordnad planering av infrastruktur är ett betydelsefullt redskap för att optimera transporter och minska miljöpåverkan. Målet för ozon kan endast klaras genom internationella avtal om utsläppsbegränsningar.

Bedömning av utvecklingen i miljönDet finns en tydligt minskande trend för partiklar (PM2,5) i regional bakgrunds-luft. Sydsverige påverkas i större grad av inflöde av förorenad luft från övriga Europa. Även om intransporten av partiklar från övriga Europa kan antas minska, behövs ytterligare åtgärder inom EU och internationellt.

För ozon minskar antalet timmar med halter över 70 mikrogram per kubik-meter (åttatimmars-medelvärde). Minskningen är inte tillräcklig för att målet för hälsan ska nås till 2020, men det är troligt att målet för växtlighet i huvudsak kan klaras till 2020. Ozon bildas i förorenad luft över Europa och transporteras till Sverige. För att nå målet för ozon är fortsatta utsläppsbegränsningar nödvändiga


av ämnen som bildar ozon. Dit hör: kväveoxider och koloxid från trafiken och energiproduktionen, metan från jordbruket och flyktiga organiska ämnen inklu-sive metan och koloxid från förbränning av ved för uppvärmning och matlagning samt användning av lösningsmedel i hushåll och industri. Sådana begränsningar kan endast uppnås genom internationella överenskommelser. IIASA (International Institute for Applied Systems Analysis) har gjort en preliminär analys av konse-kvenserna av EU:s luftpaket. Förslaget innebär tillsammans med befintlig lagstift-ning bland annat en minskning av utsläppen av partiklar (PM 2,5) med 50 pro-cent från 2005 till 2030. En mer ambitiös klimatpolitik kan sänka den beräknade kostnaden, 0,02 procent av GDP, avsevärt. I luftpaketet ingår ett förslag till revide-rat takdirektiv, förslag till direktiv om medelstora förbränningsanläggningar samt förslag att godkänna det nyligen antagna reviderade Göteborgsprotokollet som anger utsläppstak för utsläpp av luftföroreningar till 2020. Göteborgsprotokollet innebär ingen skärpning utöver befintlig lagstiftning och förändrar inte förutsätt-ningarna att nå miljökvalitetsmålet. Därför är det av stor vikt att fortsatt driva krav i EU och internationellt på att minska utsläppen av ozonbildande ämnen samt av partiklar och ”black carbon” (BC).

En minskande långtidstrend för partiklar PM10 i gatumiljön kan observeras generellt i våra tätorter. Trots detta finns en risk för att partiklar (PM2,5) och partiklar (PM10) kan överskridas såväl 2020 som 2030 i gaturum i några tät- orter främst på grund av påverkan från slitagepartiklar. Erfarenheterna från dubb-däcksförbud på enskilda gator och dammbindning har varit positiva, även om önskvärd minskning av halterna inte tillfullo uppnåtts på alla platser. I Göteborg och i Stockholm där dubbdäcksförbud har införts på enstaka gator finns en gene-rellt minskande trend för partiklar (PM10) även på de gator som inte har förbud. Nationellt på fordonssidan har regelverket ändrats för att dubbdäck ska slita mindre på vägbeläggningen69. Trenderna för årsmedelvärdet (20 mikrogram per kubikmeter luft) för kvävedioxid minskar i Göteborg och Stockholm. Prognoser visar att målet nästan nås i urban bakgrund till 2020 och även i gaturum till 2030. Prognoserna innehåller en beräknad trafikökning. Om nya styrmedel begränsar trafikökningen på kritiska platser är det möjligt att nå målet. De skärpta EU-krav som införs för att emissioner från fordon ska motsvara utsläpp i verklig trafik är en förutsättning för prognoserna. För arbetsmaskiner träder steg IV-kraven i kraft under 2013–14. Under förutsättning att genomförandet av kraven påskyndas till exempel genom att krav om detta ställs vid upphandling, minskar utsläppen. Målet för ozon till skydd för hälsan nås inte till 2020.

69 https://www.transportstyrelsen.se/tsfs/TSFS_2009-19.pdf; https://www.transportstyrelsen.se/tsfs/TSFS_2009-90.pdf

FR

ISK

LU

FT



BARA NATURLIG FÖRSURNINGANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i markförlagda tekniska material, vatten- ledningssystem, arkeologiska föremål och hällristningar.

Regeringen har fastställt fyra preciseringar:

PÅVERKAN GENOM ATMOSFÄRISKT NEDFALL: Nedfallet av luftburna svavel- och kväve- föreningar från svenska och internationella källor inte medför att den kritiska belastningen för försurning av mark och vatten överskrids i någon del av Sverige.

PÅVERKAN GENOM SKOGSBRUK: Markanvändningens bidrag till försurning av mark och vatten motverkas genom att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurnings- känslighet.

FÖRSURADE SJÖAR OCH VATTENDRAG: Sjöar och vattendrag uppnår oberoende av kalkning minst god status med avseende på försurning enligt förordningen (2004:660) om förvaltningen av kvaliteten på vattenmiljön.

FÖRSURAD MARK: Försurningen av marken inte påskyndar korrosion av tekniska material och arkeologiska föremål i mark och inte skadar den biologiska mångfalden i land- och vattenekosystem.




Sammanfattning

Tillståndet har förbättrats något i sjöar och vattendrag, däremot inte i skogsmark och grundvatten. Ytterligare internationella åtgärder krävs, främst för att minska utsläppen från internationell sjöfart. Nationellt måste åtgärder vidtas främst för att minska skogsbrukets påverkan. EU-kommissionen har i december 2013 tagit fram en ny strategi i syfte att minska utsläppen av luftföroreningar.

BA

RA

NAT

UR

LIG

FÖ

RS

UR

NIN

G


Resultat

Det senaste århundradets försurning av skogsmark, ytvatten och grundvatten har främst orsakats av utsläpp och nedfall av svavel- och kväveföreningar samt på-verkan från skogsbruket.

Försurade sjöar Trenden för återhämtningen i sjöar och vattendrag är svagt positiv. Idag beräknas tio procent av sjöarna vara försurade. Försurningspåverkan är störst i sydvästra Sverige, där nästan hälften av sjöarna är påverkade av försurning. I mellersta delen av landet är var tionde sjö försurad och i norra Sverige är andelen tre procent70.

Försurad mark Försurningstillståndet i markens B-horisont i mineraljorden visar på en svag ten-dens mot ökad försurning under 2000-talet. En tydlig geografisk surhetsgradient kan ses där andelen mark i de två suraste klasserna är cirka 50 procent i sydvästra Sverige, 30 procent i mellersta och östra Sverige samt 20 procent i Norrland71.

Utsläpp av försurande ämnen I Europa (EU-27) har under perioden 2000–2010 utsläppen av svaveldioxid från landbaserade källor minskat med cirka 60 procent, kväveoxider med 30 procent samt ammoniak med drygt tio procent72.

Från internationell sjöfart, i svavelkontrollområdena Östersjön och Nordsjön, minskade utsläppen av svaveldioxid med 33 procent mellan 2009 till 2011, medan utsläppen av kväveoxider i dessa områden ökade med fyra procent73.

År 2012 var utsläppen i Sverige av svaveldioxid 28 000 ton, kväveoxider 131 000 ton och ammoniak 51 000 ton.

70 http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=54&pl=171 http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=55&pl=172 EMEP (2013): EMEP Status Report 2013: Transboundary Acidification, Eutrophication

and Ground level Ozone in Europe in 2011, EMEP report1/2013.73 EMEP (2013): EMEP Status Report 2013: Transboundary Acidification, Eutrophication

and Ground level Ozone in Europe in 2011, EMEP report1/2013.


Sjöfartsverket har nyligen gjort en utvärdering av miljödifferentierade farleds-avgifters effekt på utsläpp av kväveoxider74. Från 43 fartyg som installerat utsläppsminskande utrustning ombord, och därmed fått lägre farledsavgifter, har utsläppen av kväveoxider minskat med sammanlagt över 16 500 ton tack vare dessa tekniska åtgärder. Sjöfartsverket ska se över om inte incitamenten för att åtgärda utsläppen av kväveoxider genom miljödifferentiering kan ökas.

Påverkan genom atmosfäriskt nedfallFör att miljökvalitetsmålet ska nås krävs att nedfallet av försurande ämnen mins-kar till en nivå, här definierat som kritisk belastning, som inte orsakar biologiska skador i ekosystemen. Mellan åren 1990 och 2011 minskade nedfallet av svavel över Sverige med 70 procent75.

Nedfallet av kväve bedöms enligt en ny rapport vara oförändrat för landet som helhet mellan åren 1990 och 2010, men med en viss minskning i sydöstra Sverige76.

År 2010 överskred det sura nedfallet den kritiska belastning som naturen tål på 17 procent av den totala avrinningsområdesarealen77 respektive 11 procent av den totala skogsmarksarealen78.

Påverkan genom skogsbruk Skogsbruket bidrar till försurning av skogsmarken genom att trädens upptag av näringsämnen försurar marken. När biomassa tas bort i samband med avverkning återförs inte de basiska ämnena till marken, vilket leder till försurning. Framför-allt gäller det om man även för bort de näringsrika grenarna och topparna, kallat grot. Genom askåterföring kan försurningspåverkan vid grotuttag motverkas. År 2012 minskade arealen med grotuttag med 16 procent jämfört med 2011 till cirka 67 000 hektar. Arealen med askåterföring minskade procentuellt sett mycket mer under samma period, med 66 procent till cirka 6 400 hektar. Därmed ökar risken för ökad försurningspåverkan (Figur 7).

Intresset för askåterföring är störst i södra Sverige. De län som spred ut mest aska på skogsmarken 2012 var Kalmar, Västra Götaland, Skåne och Kronoberg.

74 Sjöfartsverket 13-0126475 http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=101&pl=1 76 Hansen. K. m.fl.(2013): Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-2011, IVL rapport

nr B211977 Sveriges svar den 3:e mars 2014 till Coordination Centre for Effects ”call for data

2012–2014” http://wge-cce.org/Activities/Call_for_Data78 Överskridande av kritisk belastning för skogsmark enligt modellkörningar från EMEP

(version från april 2013), Arbetsrapport Cecilia Akselsson 12 dec 2013

BA

RA

NAT

UR

LIG

FÖ

RS

UR

NIN

G


Skogsstyrelsen har startat ett aktörsråd för askåterföring där det diskuteras hur askåterföringen till skogsmark kan öka. Inom kompetensutvecklingsprojektet Bio-energi från skogen håller Skogsstyrelsen även kurser om behov av askåterföring och hur man gör det på bästa sätt79.

Internationella styrmedelEtt reviderat Göteborgsprotokoll antogs i maj 2012, och inom EU har nyligen ett förslag till ny strategi samt ett nytt takdirektiv för luftföroreningar tagits fram.

FN:s internationella sjöfartsorganisation IMO:s reviderade MARPOL Annex VI för sjöfarten tillhör idag ett av de viktigare styrmedlen. Från 1 januari 2012 är den högsta tillåtna svavelhalten i marint bränsle globalt 3,5 procent. I svavelkontroll-områdena är den högsta tillåtna svavelhalten idag en procent och år 2015 ska den vara högst 0,1 procent.

79 http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/Bestall-radgivning/Bioenergi-fran-skogen/

KÄLLA: SKOGSSTYRELSEN

Areal skogsmark där det skett uttag av grot (grenar och toppar) respektive där det skett återföring av aska som kan motverka försurningen av marken.

Grotuttag enligt SKS åtgärdsunderlag Askåterföring

100

90

80

70

60

50

40

30

20

10

0

Tusen hektar

Figur 7. Grotuttag och askåterföring 1998–2012

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012


Trafikanalys har i en rapport analyserat de ekonomiska konsekvenserna av att från 2015 maximalt tillåta en halt av 0,1 procent svavel i marint bränsle80. Analy-sen visar att transportkostnaderna kommer att öka och effekten blir märkbar. Kost-naden för sjöfart på svensk hamn, det vill säga både för svensk och utländsk trafik, beräknas öka med mellan 4,5 till 6,4 miljarder kronor per år. Om anpassningar görs kan kostnaderna bli lägre. Miljönyttan i form av minskade svavelutsläpp och därmed minskad försurning har i rapporten beräknats till 1,3 miljarder kronor.

Inom Helsingforskommissionen (HELCOM) har en ansökan utarbetats för att upprätta Östersjön till ett kvävekontrollområde (NECA).

I en deklaration från HELCOM i oktober 201381 framgår att det nu är oklart när eller om en ansökan om att inrätta ett NECA-område i Östersjön kommer att skickas in. Ett motiv som framförs är att några av medlemsländerna vill ha klar-gjort om det finns möjlighet att tekniskt implementera den TIER III-standard som krävs i ett NECA-område. Det framförs också i deklarationen att man ställer sig positiva till att NECA-områden inrättas i andra större, gärna närliggande, havs-områden där det kan göra större miljönytta.

Regionala uppföljningar av miljökvalitetsmålet I två län bedöms Miljökvalitetsmålet nås, Stockholms och Uppsala län. I tre län be- döms miljökvalitetsmålet vara nära att nås och i resterande län bedöms det inte nås82.

Flera av länen, som exempelvis Skåne, Västra Götaland, Norrbotten och Gävle-borg, tar upp frågan om att det behövs reglering och bättre verktyg för hur skogs-bruket ska anpassas inom försurningskänsliga områden. Skåne har som en av sina utpekade åtgärder för miljömålen 2012–2016 att begränsa uttag av biomassa ut-över stamved i skogsbruket.

Västra Götaland lyfter fram att flera skogsbruksåtgärder har potential att minska kväveutlakningen och behöver börja användas på bred front i skogs-näringen, exempelvis kvarlämnande av trädskärm vid vattendrag och hyggesfritt skogsbruk.

80 Trafikanalys (2013): Konsekvenserna av skärpta krav för svavelhalten i marint bränsle-slutredovisning, Rapport 2013:10.

81 HELCOM (2013): HELCOM Copenhagen Ministerial Declaration, Taking further Action to Implement the Baltic Sea Action Plan- Reaching Good Environmental Status for a healthy Baltic Sea. 3 october 2013.

82 Naturvårdsverket, ärendenr NV-05447-13, http://www.miljömål.se/Global/regionala-miljomal/alla-lan/2013/regionala-miljomal-2013.pdf

BA

RA

NAT

UR

LIG

FÖ

RS

UR

NIN

G


Viktigaste resultat för miljökvalitetsmålet under senaste året Det positiva är att EU-kommissionen tagit fram ett förslag till en strategi och ett reviderat takdirektiv för luftföroreningar. Det negativa är att ingen ansökan om att göra Östersjön till kvävekontrollområde lämnats in av HELCOM och att det är oklart hur frågan kommer att hanteras vidare.


Bedömning av måluppfyllelseMålet är inte möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styr-medel.

Bedömningen av miljökvalitetsmålet har inte ändrats och baseras främst på hur påverkan via nedfall av försurande luftföroreningar och skogsbruk utvecklas. Några nya styrmedel med stor påverkan på miljökvalitetsmålet har inte införts under det senaste året.

Bedömning av utvecklingen i miljönEn fortsatt svag förbättring i sjöar och vattendrag kan förväntas. År 2020 beräk-nas andelen försurade sjöar vara nio procent, det vill säga endast marginellt lägre jämfört med i dag. Trots ett kraftigt minskat nedfall av försurande svavel sker i dag inte en återhämtning i skogsmarken, men en viss förbättring kan ses i mark-vatten.

Utvecklingen i miljön bedöms vara svagt positiv.


Utsläpp och nedfall av försurande ämnenInom EU 28-länderna beräknas utsläppen av svaveldioxid minska med drygt 70 procent och kväveoxider med 65 procent mellan 2005 och 2030. Utsläppen av ammoniak beräknas minska med 5 procent83.

Överskridande av kritisk belastningInom EU beräknas överskridandet av kritisk belastning för försurning i skogsmark minska till 4 procent år 2020. Jämfört med år 1980, då 43 procent av skogs-marksarealen överskred kritisk belastning, ser försurningsläget mycket ljusare ut idag84.

83 Amann. M (2013) Policy Scenarios for the Revision of the Thematic Strategy on air Pollution, TSAP Report 10, version 1.2 March 2013

84 EEA (2013): Exposure of ecosystems to acidifying and eutrophying air pollutants, EEA technical Report 2013

KÄLLA: IIASA, FÖRHANDLINGSUNDERLAG

Utsläpp i EU 28-länderna av kväveoxider (NOx), svaveldioxid (SO2) och ammoniak (NH3). Detta grundas på ett baselinescenario som omfattar redan fattade beslut.

12

10

8

6

4

2

0

SO2 NOX NH3

2005 2010 2015 2020 2025 2030

Miljoner ton

Figur 8. Utsläpp av försurande föroreningar inom EU 2005–2010 samt prognos till 2030

BA

RA

NAT

UR

LIG

FÖ

RS

UR

NIN

G


Enligt beräkningar gjorda inför revidering av EU:s takdirektiv har uppskattats att 2,1 procent av skogsmarksarealen i Sverige beräknas överskrida kritisk belast-ning för försurning år 203085. Dessa beräkningar stämmer relativt väl med våra svenska beräkningar som visar på 3 procents överskridande86. Överskridandet av kritisk belastning för sjöar presenteras inte, men våra egna nationella beräkningar visar på att 12 procent av sjöarealen beräknas överskrida kritisk belastning år 203087.

Påverkan genom skogsbrukSkogsbruket förväntas öka i intensitet till följd av ökad biobränsleefterfrågan. Detta innebär ett ökat försurningstryck på marken och även risk för ökad för-surning av ytvatten.

En möjlighet att minska skogsbrukets försurande effekt är att återföra aska till skogsmark i de fall grot tas ut i granskog. Det saknas i dag emellertid starka driv-krafter och styrmedel för återföring av aska.

Skogsstyrelsen har under sommaren/hösten 2013 haft på remiss ett förslag till nya föreskrifter och allmänna råd för kvävegödsling på skogsmark, men beslut har ännu ej fattats. De miljökvalitetsmål som kan påverkas negativt av att göds-ling föreslås tillåtas i tallskog i sydöstra Sverige är Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Grundvatten av god kvalitet men även Giftfri miljö. Gödslingen kommer då att öka i ett område där kritisk belastning för såväl övergödning som försurning överskrids idag. Kunskapen är också otillräcklig om risken för kväve-läckage i tallskog i södra Sverige.

85 Amann. M (2014) The Final Policy Scenarios of the EU Clean Air Policy Package, TSAP Report #11, version 1.1a February 2014

86 Överskridande av kritisk belastning för skogsmark enligt modellkörningar från EMEP (version från april 2013), Arbetsrapport Cecilia Akselsson 12 dec 2013

87 Sveriges svar den 3:e mars 2014 till Coordination Centre for Effects ”call for data 2012–2014” http://wge-cce.org/Activities/Call_for_Data


Internationellt

EU:S STRATEGI OCH TAKDIREKTIV FÖR LUFTFÖRORENINGAR

Den 18 december 2013 presenterade EU-kommissionen förslaget till ny luftvårds-politik för luftföroreningar88.

Förslaget består av fyra delar:– Ett program för ren luft i Europa som är en revidering av den tematiska stra-

tegin för luftföroreningar som presenterades 2005 (KOM (2005) 446 slutlig).

– Ett förslag till rådsbeslut om godtagande av ändringen av 1999 års protokoll till 1979 års konvention om gränsöverskridande luftföroreningar, det vill säga revideringen av det så kallade Göteborgsprotokollet.

– Ett lagstiftningsförslag till ett nytt direktiv om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar det vill säga revidering det så kallade tak-direktivet.

– Ett nytt direktiv om begränsning av utsläpp till luften av vissa luft- föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar.

Detta kommer att bidra till att utsläppen av försurande luftföroreningar minskar ytterligare.

I Naturvårdsverkets regeringsuppdrag om att ta fram underlag inför förhand-lingarna om översyn av EU:s luftvårdspolitik kommer konsekvenserna av förslag-na minskningar av utsläppen av luftföroreningar för Sverige och miljön att beskri-vas. Regeringsuppdraget ska redovisas senast den 18 mars 2014.

I den nuvarande strategin från 2005 har mål för försurningen år 2020 fast-ställts. För försurning inom EMEP-området innebär det att överskridandet av kritisk belastning ska minska med 74 procent för skogsmark och med 39 procent för sjöar och vattendrag jämfört med värdena för år 2000. Detta mål beräknas uppnås.

INTERNATIONELL SJÖFART

De regler som antagits i FN:s internationella sjöfartsorganisation IMO är positiva för måluppfyllelsen av Bara naturlig försurning, men inte tillräckliga vad gäller kväveoxidutsläpp.

88 http://ec.europa.eu/environment/air/clean_air_policy.htm

BA

RA

NAT

UR

LIG

FÖ

RS

UR

NIN

G


Utsläppen av kväveoxider beräknas minska med 17 procent på Östersjön och med 13 procent på Nordsjön under perioden 2005–2020. Därefter förväntas utsläppen öka igen efter 202089. Tidigare prognoser har istället visat på ökade utsläpp fram till 2020 och viss osäkerhet finns givetvis kring prognoserna.

VAD KRÄVS FÖR ATT MÅLET SKA NÅS?

För att förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålet ska kunna vara på plats till 2020 krävs mer långtgående internationella beslut om utsläppsmål och styrmedel för framförallt kväveföreningar för såväl utsläpp från landbaserade källor som sjöfart. Nationellt behöver åtgärder vidtas främst för att minska skogsbrukets för-surningspåverkan.

.

89 Campling P, Janssen L, Vanherle K, Cofala J, Heyes C and Sander R. (2013): Specific evaluation of emissions from shipping including assessment for the establishment of possible new emission control areas in European seas, Final report, March 2013, Vision on technology.


GIFTFRI MILJÖANSVARIG MYNDIGHET: KEMIKALIEINSPEKTIONEN

Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna.

Regeringen har fastställt sex preciseringar:

DEN SAMMANLAGDA EXPONERINGEN FÖR KEMISKA ÄMNEN: Den sammanlagda expone-ringen för kemiska ämnen via alla exponeringsvägar inte är skadlig för människor eller den biologiska mångfalden.

ANVÄNDNINGEN AV SÄRSKILT FARLIGA ÄMNEN: Användningen av särskilt farliga ämnen har så långt som möjligt upphört.

OAVSIKTLIGT BILDADE ÄMNEN MED FARLIGA EGENSKAPER: Spridningen av oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper är mycket liten och uppgifter om bildning, källor, utsläpp samt spridning av de mest betydande av dessa ämnen och deras nedbrytnings-produkter är tillgängliga.

FÖRORENADE OMRÅDEN: Förorenade områden är åtgärdade i så stor utsträckning att de inte utgör något hot mot människors hälsa eller miljön.

KUNSKAP OM KEMISKA ÄMNENS MILJÖ- OCH HÄLSOEGENSKAPER: Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper är tillgänglig och tillräcklig för riskbedömning.

INFORMATION OM FARLIGA ÄMNEN I MATERIAL OCH PRODUKTER: Information om miljö- och hälsofarliga ämnen i material, kemiska produkter och varor är tillgänglig.



TILLRÄCKLIGA UNDERLAG FÖR BEDÖMNING AV UTVECKLINGEN I MILJÖN

SAKNAS.

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Sammanfattning

Vissa miljögifter minskar, men för många ämnen saknas underlag för att bedöma hur halter i människa och miljö har förändrats. Långlivade ämnen är särskilt pro-blematiska. Global konsumtion leder till allt större kemikalie- och varuproduk-tion och ökad diffus spridning av farliga ämnen. För särskilt farliga ämnen har begränsning av användningen påbörjats inom EU. Styrmedel utvecklas positivt, men fler åtgärder behövs.

Resultat

ÖvergripandeEU:s sjunde miljöhandlingsprogram beslutades av EU:s ministerråd och EU- parlamentet i november 2013. Bland annat ska EU-kommissionen till år 2018 utveckla en åtgärdsstrategi för en giftfri miljö som ska minimera befolkningens exponering för farliga ämnen, vilket Sverige har varit pådrivande för. Sverige har varit pådrivande för att miljöhandlingsprogrammet ska prioritera en giftfri miljö.

I tillägg till de tre etappmålen för farliga ämnen från 2012 fattade regeringen i juni beslut om fyra nya etappmål som handlar om att minska kemikalieriskerna för barn, avgifta kretsloppen för varor och återvunnet material, utveckla EU:s kemikalieregler genom att stärka tillämpningen av substitutionsprincipen och öka takten i utfasningen av farliga ämnen.90 I oktober beslutades om ett åttonde etapp-mål om att läkemedels påverkan på miljön ska vara väl undersökt och beaktas när nyttan vägs mot risker i godkännandeprövningen.

I december beslöt regeringen att tillsätta en utredning om ekonomiska styr-medel för kemikalier. Kemikalieinspektionen (KemI) har tagit fram förslag på områden där skatter kan vara ett lämpligt sätt att komplettera andra regler för att styra bort konsumtionen från varor som innehåller kemikalier med farliga egenskaper och underlätta för miljöanpassade alternativ att komma in på marknaden.91

90 http://www.regeringen.se/sb/d/17576/a/22021791 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Forslag-pa-nya-miljoskatter-i-kemikaliepolitiken/


Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen

BEGRÄNSNINGAR INOM EU

EU fortsätter den påbörjade utvecklingen att begränsa farliga ämnen i olika regel-verk.

Från och med den 11 juli 2013 gäller en ny kosmetikaförordning i EU, som innefattar skärpta säkerhetskrav för kosmetiska produkter. Det innebär bland annat strängare kontroll av färgämnen, konserveringsmedel och UV-filter, även nanomaterial omfattas av reglerna.92

Under 2013 beslutades om EU-gemensamma gränsvärden för 12 nya priorite-rade ämnen eller ämnesgrupper som utgör en risk för eller via vattenmiljön.93 De ska ingå i bedömningen av ett vattens kemiska status enligt ramdirektivet för vatten.94

EU:s nya direktiv om farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning95 har införlivats i svensk lagstiftning. Kommissionens förslag om begränsning av ytter-ligare fyra ämnen, DEHP, BBP, DBP och HBCDD beslutas om senast i juli 2014.

Förslag till svenskt genomförande av WEEE-direktivet96, vars syfte är att minska miljöpåverkan från elavfall, har tagits fram och införlivas i en svensk för-ordning våren 2014.97

Det nya leksaksdirektivet började gälla fullt ut i somras vilket innebar kraftigt stärkta regler på leksaksområdet.

Sverige driver på och bidrar med förslag för att begränsa farliga ämnen i EU. Exempelvis driver Sverige på för att biocidbehandlade leksaker ska få samma skyddsnivå som i biocid-förordningen98 och har föreslagit förbud mot nonylfenol och nonylfenoletoxilater i importerade textilier99. Samrådet för det svenska för-slaget om bly i konsumentartiklar avslutades i september 2013100.

KemI har på regeringens uppdrag tagit fram ett förslag om utveckling av en sammanhållen reglering för att begränsa farliga ämnen i textil på EU-nivå101.

92 http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-677_sv.htm93 EU direktiv 2013/39/EG om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad

gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område.94 Naturvårdsverket95 RoHS 2 (2011/65/EU)96 Direktiv 2012/19/EU om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk

utrustning (WEEE)97 Naturvårdsverket98 KemI99 Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa (131203)100 KemI 131113101 KemI 131113

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Växtskyddsmedel som innehåller neonikotinoider har identifierats som en av flera orsaker till nedgången i antal bin i Europa. EU-kommissionen beslutade i maj 2013 att neonikotinoiderna klotianidin, tiametoxam och imidakloprid ska be-gränsas.

EU-domstolen avslog den 12 april 2013 en begäran om att ämnet flusilazole ska få användas i bekämpningsmedel utan begränsningar. Sverige har verkat för att detta svampmedel med hormonstörande egenskaper ska tas bort från den europe-iska marknaden.102

KemI har i granskningen av växtskyddsmedel funnit att lambda-cyhalothrin har egenskaper som är bioackumulerande och toxiska och därmed blir ett kandidat-ämne för substitution.103

På den europeiska databasen SUBSPORT finns mer än 300 goda exempel på substitution från industrin och litteratur redovisade och antalet exempel blir fler.104

102 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/EU-dom-forbjuder-svampmedlet-Flusilazole-/103 KemI104 http://www.subsport.eu/wp-content/uploads/2011/01/SUBSPORT_Newsletter_May_2013.

pdf

Hektardoser

Index

Figur 9. Miljö- och hälsorisker av växtskyddsmedel 1988–2012

KÄLLA: KEMIKALIEINSPEKTIONEN

Riskindikatorer jämfört med antal hektardoser för växtskyddsmedel under åren 1988–2012, uttryckt som ett index med 1988 som basår (index1988 = 100). Försålda mängder till jord-bruket ökade 2012. Mest ökade ogräsmedel. Antalet hektardoser ökade kraftigt 2012. I det längre perspektivet har utvecklingen i vissa delar gått åt fel håll, trots de minskade riskerna. Användningen av växtskyddsmedel har inte minskat sett under hela perioden, delvis beroende på förändrat grödoval där växtföljderna ur växtskyddssynpunkt blivit sämre. Man kan inte heller se någon generell minskning i riskindex för hälsa eller miljö över de senaste 10–15 åren. Indikatorn finns på miljomal.se.

0

30

60

90

120

150

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

Miljörisker

Hälsorisker


NATIONELLT

I juni fattade regeringen beslut om en nationell handlingsplan för hållbar använd-ning av växtskyddsmedel för perioden 2013–2017. Den lägger fast mål, åtgärder och uppföljning med det övergripande målet att minska riskerna för människa och miljö.105

KemI:s branschdialoger om textil, kosmetika- och hygienprodukter samt leksaker har fortsatt och företagen har påbörjat arbete med sina åtaganden. De har t.ex.

– minskat användningen av allergena parfymämnen och konserveringsmedel i sina barn- och ungdomsprodukter

– medverkat i en informationskampanj om hårfärger och allergirisker i sam-arbete med Läkemedelsverket106

– för textil börjat sammanställa en gemensam restriktionslista att användas mot leverantörer och diskuterat begränsning av användning av högfluorerade ämnen och vissa biocider, såsom silver.107

Riskvärderingar gjorda av bland annat Efsa har visat att kadmiumexponeringen i Europa behöver sänkas på befolkningsnivå. Naturvårdsverket har i samråd med KemI, Livsmedelsverket och Jordbruksverket gjort en genomgång av exponering för kadmium via livsmedel och redovisar förslag till etappmål, åtgärder och styr-medel. Genomgången visar att långsiktiga åtgärder behövs och att det är mycket svårt att på kort sikt minska den svenska befolkningens exponering för kadmium via livsmedel och därigenom de hälsoproblem som kopplas till kadmium.108 En undersökning från Livsmedelsverket visar att halten kadmium i hushållsvetemjöl varit i stort sett konstant under perioden 1983–2009.109 Vetemjöl står för cirka en fjärdedel av det totala intaget av kadmium, så halten i vetemjöl är därför viktig.

105 http://www.regeringen.se/sb/d/17576/a/219795106 KemI107 KemI108 NV-01397-13 handling "Rapport Nya etappmål – Exponering för kadmium i li" Slutlig

utan kommentarer Rapport kadmium i livsmedel 131128~1.docx http://enos:8080/webspace/getdocument/document?id=37649502

109 Livsmedelsverket rapport 16-2013. Trends in Cadmium and Certain Other Metal in Swedish Household Wheat and Rye Flours 1983-2009.

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Livsmedelsverket påvisade att viss barnmat innehåller tungmetallerna arsenik, bly och kadmium i varierande grad110. Halterna överskrider inte de lagstiftade gräns-värden som finns, men kan i vissa fall ändå innebära en hälsorisk för små barn. I EU pågår en översyn av lagstiftningen för vissa tungmetaller och Livsmedels- verket jobbar för att gränsvärdena ska sänkas till en nivå som bättre skyddar barnen.

Regeringen har beslutat om ett förbud mot bisfenol A i barnmatsförpackningar från 1 juli 2013. KemI har i ett regeringsuppdrag lämnat ett förslag om förbud mot Bisfenol A också i kvittopapper. Sedan tidigare finns ett förbud mot förekomst i nappflaskor i hela EU.

KemI, Boverket och Livsmedelsverket redovisade på uppdrag av Regeringen en kartläggning av bisfenol A (BPA) vid renovering av dricksvattenrör. Ungefär 3 000 lägenheter i Sverige har tappvattenrör relinade med epoxi. Analyser från några av dessa lägenheter påvisade BPA både i dricks- och varmvatten, med högre halter i tappvarmvatten. För att förebygga att BPA avges till tappvatten från nya renove-ringar av tappvattenrör föreslår Kemikalieinspektionen, Boverket och Livsmedels-verket att ett nationellt förbud mot användning av tvåkomponentsepoxi i relining av tappvattenrör införs i förordningen (1998:944) om förbud m.m. i vissa fall i samband med hantering, införsel och utförsel av kemiska produkter.111

Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag kartlagt fosforresurser och gjort en bedömning av potentialen för hållbar återföring av fosfor. I uppdraget ingick att ta fram förslag till författning, förslag till etappmål för hållbar återföring av fosfor samt ett förslag till investeringsstöd. För att växtnäringsämnena i avfall och avlopp på sikt ska kunna användas förenligt med miljökvalitetsmålet Giftfri miljö krävs ett långsiktigt arbete med att successivt skärpa kemikalieregler, att skärpa kraven på åtgärder uppströms för att minska spridningen av farliga ämnen samt att utveckla och tillämpa ny teknik för avloppsrening och hantering av fosfor.

Riksdagen beslöt om ett stöd på 32 miljoner kronor fördelat på en fyraårs- period till avancerad teknik för rening av läkemedelssubstanser och andra svår-nedbrytbara kemikalier i avloppsvatten.112

Både Göteborg och Stockholm har tagit fram kommunala kemikalieplaner under året. Planerna beskriver bland annat hur städerna ska arbeta för att fasa ut särskilt farliga kemikalier.

110 Livsmedelsverket Rapport 1-2013, Contaminats and minerals in food for infants and young children, Parts 1, 2 and 3

111 Avgivning av bisfenol A (BPA) vid renovering av dricksvattenrör. Rapport 7/13 KemI.112 Regeringens pressmeddelande 9/9


MILJÖ- OCH HÄLSOTILLSTÅNDET

Hormonstörande ämnen misstänks bidra till ökningen av vanliga folksjukdomar som diabetes, fetma, prostatacancer och bröstcancer. Hormonstörande ämnen har också effekter på djurlivet. Det visar en sammanställning av tio års forskning som presenterades i en ny rapport från FN:s miljöprogram UNEP och världshälso-organisationen WHO113.

Halter av vissa långlivande organiska miljöföroreningar i modersmjölk från förstföderskor från Uppsalaregionen i relation till 1996 års utgångsvärde. I modersmjölk har halterna av flera reglerade miljöföroreningar minskat under lång tid. Minskningen sker dock långsamt trots att användning och spridning kraftigt begränsats. För vissa särskilt farliga ämnen där användningen begränsats eller förbjudits minskar halterna i modersmjölk medan halterna av ersättningsämnena ökar. Enligt Naturvårdsverkets Gifter och miljö 2013 kan sjunkande dioxinhalter i bröstmjölk sedan mitten på 1990-talet bero på att halterna i många livsmedel som förorenats via djurfoder, har fortsatt att minska. Förändrade kostvanor kan också ha bidragit till förändringen.114

Livsmedelsverket har gjort en riskvärdering som visar att exponeringen för de mest uppmärksammade och reglerade perfluorerade ämnena tycks minska i befolkningen generellt i Sverige. Motsatta trender har observerats i vissa regioner för till exempel perfluorhexansulfonat (PFHxS).115

113 “State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals – 2012”. UNEP och WHO 2013. www.who.int/ceh/publications/endocrine/en/index.html

114 Naturvårdsverket. Gifter och miljö 2013. Om påverkan på yttre miljö och människor115 Glynn et al., 2013

PCB 153

Index

Figur 10. Miljöföroreningar i modersmjölk 1996–2010

KÄLLA: LIVSMEDELSVERKET, SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK

Halter av vissa långlivande organiska miljöföroreningar i modersmjölk från förstföderskor från Uppsalaregionen i relation till 1996 års utgångsvärde. I modersmjölk har halterna av flera reglerade miljöföroreningar minskat under lång tid. Minskningen sker dock långsamt trots att användning och spridning kraftigt begränsats. För vissa särskilt farliga ämnen där användningen begränsats eller förbjudits minskar halterna i modersmjölk medan halterna av ersättnings-ämnena ökar. Enligt Naturvårdsverkets Gifter och miljö 2013 kan sjunkande dioxinhalter i bröstmjölk sedan mitten på 1990-talet bero på att halterna i många livsmedel som förorenats via djurfoder, har fortsatt att minska. Förändrade kostvanor kan också ha bidragit till förändringen.

20

40

60

80

100

1996

1997

1998

1999

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

Dioxiner

PBDE (bromeratflamskyddsmedel)

DDE (nedbrytnings-produkt av DDT)

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Dricksvatten förorenat med högfluorerade ämnen har hittats i flera kommuner och några kommuner har stängt dricksvattentäkter efter att högfluorerade ämnen läckt till grundvattnet från brandövningsplatser.116, 117 KemI och Livsmedelsverket har tillsammans tagit fram information för Sveriges vattenproducenter så att de kan bedöma när och om vattenanalyser behövs.

Sedan 2004 mäts regelbundet ett stort antal ämnen vid ett mindre antal renings-verk. Mätningarna visar att halterna som når reningsverken minskar för ämnen som fasats ut och ökar för ämnen där användningen i samhället ökar.118

116 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Information-till-Sveriges-vattenproducenter-Hall-koll-pa-lackage-av-kemikalier-fran-brandovningsplatser/

117 http://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/PM/PM5-13.pdf118 Naturvårdsverket. Gifter och miljö 2013. Om påverkan på yttre miljö och människor.

Sid. 6

9 0008 0007 0006 0005 0004 0003 0002 0001 000

0

175

150

125

100

75

50

25

0

700

600

500

400

300

200

100

0

5

4

3

2

1

0

PBDE 154

2005 2007 2009 2005 2007 2009

2005 2007 2009 2005 2007 2009

μg/kg torrviktPBDE 209μg/kg torrvikt

Triclosanμg/kg torrvikt

MD2Mμg/kg torrvikt

Sedan 2004 mäts regelbundet ett stort antal ämnen vid ett mindre antal reningsverk. Mätningarna visar att halterna som når reningsverken minskar för ämnen som fasats ut, som Triclosan och PBDE 154, och ökar för ämnen där användningen i samhället ökar, som PBDE 209 och MD2M (dekametyltetrasiloxan). PBDE 154 (en isomer av hexabromdifenyleter) och PBDE 209 (dekabromdifenyleter) är exempel på substanser som förekommit eller förekommer i flamskyddsmedel.

Figur 11. Halter av miljöföroreningar i avloppsslam 2004–2010

KÄLLA: NATURVÅRDSVERKETS RAPPORT GIFTER & MILJÖ 2013, ISBN: 978-91-620-6569-0


Enligt Stockholms Läns Landsting tycks halten av vissa läkemedelsrester i både råvatten och avloppsvatten öka. I en annan undersökning har Länsstyrelsen i Got-land gemensamt med Naturvårdsverket och några andra länsstyrelser analyserat förekomst av bland annat läkemedelsrester i avloppsvatten.119 Flera landsting, t.ex. i Dalarna, Gävleborg, Gotland, Halland och Örebro län, arbetar med att minska läkemedlens miljöbelastning.120

KemI har under 2013 tillsammans med Socialstyrelsen arbetat med ett projekt för att få en bättre bild över kemikalier i förskolemiljö. En slutsats är att barns samlade exponering för ftalater är ett område som behöver prioriteras.121, 122

Användningen av särskilt farliga ämnen

INTERNATIONELLT

Minamatakonventionen om Kvicksilver slutförhandlades 2013. Den underteckna-des i oktober123 av Sverige och 93 andra länder och kommer på sikt minska den långväga transporten av kvicksilver till Sverige.124 Det historiska avtalet innehåller begränsningar och förbud av kvicksilver i både produkter och i industriella pro-cesser. De flesta reglerna kommer att gälla från 2020.

Under 2013 genomfördes för första gången samordnade partsmöten för såväl Stockholm-, Rotterdam- som Baselkonventionen. Syftet var att skapa ytterligare synergier mellan konventionerna. Ett antal nya ämnen blev reglerade på global nivå.125 Inom Rotterdamkonventionen enades parterna om att lista fyra ämnen (azinphos-methyl, pentaBDE, octaBDE och PFOS) för informationskrav vid export. Trots stora ansträngningar kunde inte parterna enats om att lista parakvat eller krysotil (vit asbest) då ett fåtal länder blockerade enighet. Inom Stockholms- konventionen fattade parterna beslut om att fasa ut flamskyddsmedlet hexabrom-cyclododekan (HBCDD) med ett tidsbegränsat undantag för användningen i isole-ringsmaterial för byggnader. Beslutet skulle träda i kraft för hela EU hösten 2014, men då det finns ett senare s.k. solnegångsdatum för HBCDD inom EU avser Kommissionen att begära ett avsteg från Stockholmskonventionens åtaganden till minst augusti 2015.

119 Regional uppföljning av miljökvalitetsmålen 2013 – Giftfri miljö. Naturvårdsverket 2013-12-03.

120 Regional uppföljning av Giftfri miljö 2014.121 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Kemikalieinspektionen-har-tittat-pa-kemikalier-i-

forskolemiljo/122 Kemikalieinspektionen. Barns exponering för kemiska ämnen i förskolan. Rapport 8/13.123 http://www.mercuryconvention.org/Countries/124 Naturvårdsverket125 Budgetpropositionen 2014

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Att Kina redan har ratificerat de tio ämnen som lagts till Stockholmskonventionen år 2009 och 2011 och nationellt infört förbuden för produktion och användning är en framgång. Den globala spridningen av dessa POP-ämnen begränsas därmed.

Efterfrågan på bly kommer sannolikt att öka i takt med efterfrågan på elbilar med större batterier, visar en rapport av FNs internationella expertgrupp för bly och zink. Det kan innebära en målkonflikt mellan klimat- och kemikaliemål.126

EU

Kommissionen publicerade i februari en färdplan127 för att identifiera SVHC-ämnen128 som motsvarar särskilt farliga ämnen i Giftfri miljö. Preliminärt kan det innebära att upp till 440 särskilt farliga ämnen kan komma att bli utvärderade fram till år 2020.129

Systemet med krav på tillstånd för att få använda vissa särskilt farliga ämnen enligt Reach har kommit igång. Vid årsskiftet 2013/14 innehöll EU-kommissio-nens lista över ämnen som inte får användas utan tillstånd130 22 ämnen.

Under 2013 infördes 13 nya ämnen på kandidatförteckningen i Reach som nu innehåller 151 ämnen131, 132.

Chemsec133 lanserade i februari en ny version av sin förteckning över kemika-lier som de anser är så skadliga att de på sikt ska förbjudas. Listan tillfördes 249 ämnen eller ämnesgrupper och består nu av 626 poster. Det är fler ämnen än på EU:s kandidatlista, Som enligt EU:s färdplan ska granskas för att eventuellt tas upp på kandidatförteckningen.134

EU har 2013 i Batteridirektivet (2006/66/EG) beslutat om förbud mot kadmium i batterier avsedda för handverktyg samt förbud mot kvicksilver i knappceller från 31 december 2016. Industribatterier är undantagna från det generella förbudet mot dessa ämnen i batterier.135

Ett av de största bidragen av kadmiumtillförsel till svensk jordbruksmark kommer lufttransporterat från avfallsförbränningsanläggningar i Europa. Enligt en analys från EU-kommissionen bedöms hälften av de europeiska kadmium-utsläppen från avfallsförbränningsanläggningar fortfarande härröra från nickel-

126 Metaller och mineral. Ett nyhetsbrev från Sveriges geologiska undersökning augusti 2013127 Roadmap för SVHCs identification and implementation of REACH Risk Management

measures from now to 2020.128 Substances of very high concern, motsvarar Särskilt farliga ämnen129 KemI130 Reach, bilaga 14131 KemI132 KemI133 The International Chemical Secretariat. (NGO)134 Miljörapporten 15 feb 2013135 Naturvårdsverket, http://rod.se/stopp-f%C3%B6r-kadmium-i-batterier


kadmium-batterier som felaktigt kasserats med annat avfall istället för i de särskil-da insamlingssystem som batteridirektivet numera föreskriver. Det är rimligt att anta att EU-förbudet för nickelkadmium-batterier i sladdlösa handverktyg leder till kraftigt minskande luftutsläpp av kadmium, gradvis från nu fram till cirka år 2025.

Sverige fick avslag från kommissionen på förslaget om att sänka det svenska gränsvärdet för kadmium i mineralgödsel. Kommissionen väntas komma med ett nytt förslag till harmoniserade gränsvärden under hösten 2014.136

Regeringen har beslutat om ändringar i den svenska förordningen om biocid-produkter. Ändringarna kopplar till nya EU-regler om biocidprodukter (t.ex. rått-gift, myggmedel, båtbottenfärger och träskyddsmedel) som började gälla i Sverige den 1 september 2013. Ämnen som skadar arvsmassan eller är fosterskadande, cancerframkallande eller hormonstörande ska inte få ingå i biocidprodukter.137, 138

NATIONELLT

KemI har under 2013 i tillsynen kontrollerat att särskilt farliga ämnen som är för-bjudna inte används i varor. Bland annat har reproduktionstoxiska ftalater i lek-saker och förbjudna bromerade flamskyddsmedel i elektronik, plast och textilier kontrollerats. Förbjudna ftalater hittas fortfarande i många leksaker. De förbjudna bromerade flamskyddsmedlen hittas i mindre utsträckning i varor, men tillsynen ger inte svar på vad de substituerats med139.

Polybromerade difenyletrar (PBDE) håller på att fasas ut som flamskyddsmedel i Sverige. För att fylla kraven på brandsäkerhet i olika konsumentprodukter har istället ett stort och ökande antal alternativa men liknande flamskyddsmedel intro-ducerats på marknaden. Dessa alternativa bromerade flamskyddsmedel sprids i den nordiska miljön och är vanligt förekommande i många olika provtyper.140

Oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper EU:s industriutsläppsdirektiv (IED) är numera införlivat i svensk lagstiftning och reglerna trädde i kraft i början av januari 2014. Förändringarna berör drygt 1000 anläggningar i Sverige, varav cirka 140 större förbränningsanläggningar. IED ersätter sju direktiv om industriutsläpp, bland annat IPPC-direktivet141, direktivet om stora förbränningsanläggningar och direktivet för avfallsförbränning.

136 KemI137 Regeringens pressmeddelande från 22/8 2013.138 http://www.kemi.se/Innehall/Fragor-i-fokus/Sakrare-bekampning-av-rattor-och-moss/139 KemI140 Naturvårdsverket. Gifter och miljö 2013. Om påverkan på yttre miljö och människor.

Sid. 21141 Integrated Pollution Prevention and Control. Direktivet heter på svenska Samordnade

åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar.

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Inom ramen för EU:s Östersjöstrategi har Naturvårdsverket under året och med ekonomiskt stöd från Svenska Institutet bildat ett policynätverk om dioxin med representanter från länderna kring Östersjön. Ett forskningsprojekt har startats som ska bidra till genomförandet av åtgärder främst riktade mot småskalig för-bränning. Genom nätverket kan på sikt driva fram en gemensam förståelse för dioxinproblematiken i Östersjön som grund för gemensamma åtgärder som ger resultat.

Ett av målen i den nationella avfallsplanen som antogs 2013 är att anläggningar som förbränner avfall ska ha kontinuerlig provtagning av utsläpp av dioxiner och furaner. Naturvårdsverket har i enskilda tillståndsärenden drivit och fått genom-slag för detta på några förbrännings-anläggningar för hushållsavfall Genom att följa utsläppen av dioxiner och furaner kontinuerligt får man ett bättre underlag till åtgärder för att minska spridningen.

MILJÖ- OCH HÄLSOTILLSTÅNDET

De senaste decennierna har utsläppen av dioxiner minskat som en följd av nya regelverk. Det har resulterat i minskande dioxinhalter i Östersjösediment, men bara vissa av de strömmingspopulationer som studerats under senare år uppvisar minskade halter.

Utsläppen av dioxiner är fortfarande dåligt kvantifierade. Mätning och modelle-ring för utvalda dioxinkongener inom forskningsprogrammet BalticPOPs visar att nuvarande europeiska utsläppsuppskattningar underskattar utsläppen av dioxiner minst 2–10 gånger. Det är troligt att det största bidraget till dioxinförorening i många delar av Östersjön utgörs av atmosfärisk deposition från de östra delarna av Europa.142 Enligt europeiska emissionsdatabaser utgör hushållens utsläpp mer än en tredjedel av de totala europeiska utsläppen av dioxiner idag. De huvudsak-liga källorna har uppskattats vara uppvärmning och matlagning med fast bränsle samt avfallsförbränning. Svenska källor står endast för ett mindre bidrag till halterna av dioxiner i Östersjöområdets luft.

I och med att halterna av dioxiner i Östersjöströmming överstiger EU:s riktlin-jer och att den europeiska befolkningens allmänna exponering för dioxiner är hög, behövs fler åtgärder för att begränsa utsläppen till luft i Europa. En minskning av den atmosfäriska depositionen av dioxiner till Östersjön anses vara det mest effek-tiva sättet att sänka halterna av dioxiner i strömming, även om halterna skulle gå ner långsamt.143 Halterna av dioxin i sillgrissleägg är oförändrade sannolikt bero-ende på att halterna i de fiskar som grisslorna äter inte har ändrats.144

142 http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-8651-0.pdf143 http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6566-9.pdf144 Naturvårdsverket. Gifter och miljö 2013. Om påverkan på yttre miljö och människor. Sid.

11, 12


I Vänern och Vättern har det påträffats halter av dioxin och dioxinlika PCB i sik som är högre än EU:s gränsvärde för fisk.145 Svenskens genomsnittliga exponering för dioxiner och dioxinlika PCB ligger idag på ungefär en fjärdedel av det högsta tolerabla dagliga intaget som tagits fram inom EU. 146

Förorenade områdenUnder 2013 pågick åtgärder i 46 olika objekt med statlig finansiering via Natur-vårdsverkets anslag. Dessa objekt är alla i den högsta riskklassen. Åtgärderna är av olika karaktär. Till exempel har en byggnad i Marieberg i Västernorrland rivits för halterna av dioxin var mycket höga. I Valdemarsviken saneras sediment kraf-tigt förorenade av främst krom och kvicksilver. Vid platsen för Martin Ängkvist före detta kemtvätt och färgeri i Linköping har omfattande schaktningar gjorts i bostadsområdet för att komma tillrätta med höga halter klorerade lösningsmedel.

Förorenade områden saneras också som en följd av myndigheternas tillsyn enligt Miljöbalken, av de ansvariga verksamheterna och vid exploateringar. Totalt pågick 1789 registrerade efterbehandlingsinsatser i landet under 2013.

Sanering av förorenade sediment i Östersjöns kustområden skulle kunna ha be-tydande positiv lokal och regional påverkan, och kunna förbättra vattenkvaliteten samt minska dioxinnivåerna i de arter som lever i dessa förorenade områden.147

Naturvårdsverket har i december 2013 lämnat förslag på etappmål för efter-behandling av förorenade områden. Målet anger en takt för sanering av de allra mest förorenade områdena, de som tydligast utgör en risk för människors hälsa och miljön.

Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper Effekter på hälsa och miljö som relateras till hormonstörande ämnen ökar. Allt fler ämnen misstänks påverka hormonsystemet och därmed störa fortplantning och utveckling, samt leda till att hormonrelaterade sjukdomar. Förutom störningar på manlig och kvinnlig fortplantning, har även effekter som diabetes, fetma, hjärt-kärlsjukdomar, benskörhet, samt skador på nerv- och immunsystemet, kunnat relateras till kemikaliers påverkan på hormonsystemet. Detta visas också i den rapport som UNEP och WHO publicerade under året148. I miljön har effekter på reproduktion, tillväxt och utveckling samt beteende hos många arter kunnat rela-teras till exponering av miljögifter och påverkan på hormonsystemen.149

145 Regional uppföljning av miljökvalitetsmålen 2013 – Giftfri miljö. Naturvårdsverket 2013-12-03.

146 Livsmedelsverket.147 http://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6566-9.pdf148 ] “State of the Science of Endocrine Disrupting Chemicals – 2012”. UNEP och WHO 2013.

www.who.int/ceh/publications/endocrine/en/index.html149 http://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/PM/PM16-12.pdf

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Kommissionen gör en översyn om hur hormonstörande ämnen ska ingå i tillstånds- systemet i Reach och det kommer troligen i början av 2014. Vidare arbetar kom-missionen i enlighet med biocid- och växtskyddsmedelsförordningarna med att ta fram kriterier för hur hormonstörande ämnen ska avgränsas.

Kommissionen har arbetet vidare med kombinationseffekter. I den rapport150 som publicerades i maj 2012 framgick att vägledning för att identifiera så kallade priority mixtures skulle tas fram till juni 2014, men inga ytterligare steg togs under 2013.

Livsmedelsverket har utfört ett antal studier där kombinationseffekter av ämnen som förekommer i mat värderats.151

Sverige har lämnat synpunkter på Kommissionens förslag om hur bilagorna till Reach bör ändras för att inkludera krav på nanomaterial. I april 2013 publicerade KemI på sin hemsida ett förslag till nanoregler som kan användas som förslag på ändringar i Reach-förordningen för att anpassa dem till nanomaterial eller som en separat förordning.

Utredningen152 om nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial lämnades till Regeringen i oktober 2013. Utredningen föreslår ökade insatser för att fylla kunskapsluckor om nanomaterial, utveckling av regel-verken för att anpassas till nanomaterial och inrättande av ett Nanoråd och ett Nanomaterialcentrum för att koordinera och utveckla strategier på området.

Sverige bevakar att kommissionens förslag att införa ett nytt test på reproduk-tion153 i Reach testmetodförordning för att ersätta det äldre två-generationstestet, inte innebär försvagningar. Metoden har efter beslut av medlemsstatskommittén i Echa börjat tillämpas i ett fåtal fall inom ämnesutvärderingar154.

En ny biocidförordning i EU trädde i kraft den 1 september 2013. Den inne-bär att EU får ett mer enhetligt regelsystem för biocidprodukter och varor som behandlats med biocidprodukter. För företag som tillverkar, importerar och säljer dessa produkter och varor innebär det också en del nyheter.155

Efter svenska insatser finns en överenskommelse på EU-nivå om att använd-ningen av verksamma ämnen med sensibiliserande egenskaper ska begränsas i varor och även ska finnas med som villkor i godkännandeförordningen. Sverige har också påverkat kommissionen så att det fortfarande är möjligt att utveckla metoder för riskbedömningen av biocider i behandlade varor.156

150 COM(2012) 252 final151 Livsmedelsverket.152 SOU 2013:70. Säker utveckling! – Nationell handlingsplan för säker användning och

hantering av nanomaterial.153 Extended One Generation Test System154 KemI155 http://www.anpdm.com/newsletter/1055220/42405946774245514471156 KemI


Den nya kosmetikaförordningen157 innehåller nya krav på kunskap om miljö-effekter. Den innehåller även krav på märkning och förhandsanmälan av nano-material följt av en genomgång av säkerhetsdokumentation innan produkten får sättas på marknaden. För kosmetiska produkter finns nu en tydligare koppling till Reach om miljöegenskaper samt uppdaterade och tydligare krav på säkerhets-värderingar.

Miljödata har tagits fram för nya läkemedelssubstanser enligt läkemedels-lagstiftningen (både human och i veterinär). Miljöpåverkan av ett antal läkemedel har visats i labbstudier utförda av svenska forskare (bland annat inom Mistra-Pharma).

Under nationella läkemedelsstrategin har branschorganisationen LIF tidigare i höst redovisat en modell för miljöbedömning, ett arbete som är mycket viktigt för att definiera vad ett grönt läkemedel är. I delbetänkandet SOU 2013:23 Ersättning vid läkemedelsskador och miljöhänsyn i läkemedelsförmånerna föreslår utred-ningen att denna modell ska utvärderas och därefter ska kriterier för miljö- klassificering och regler för bedömning av överensstämmelse fastställas. Sverige bör stödja detta arbete.158

Stockholmskonventionens expertkommitté159 beslutade i oktober 2013 om en vägledning om hur man ska bedöma de möjliga konsekvenserna av klimatföränd-ringarna för POPs-ämnen samt en reviderad vägledning om alternativ till PFOS.160

Information om farliga ämnen i material och produkterInom FN:s globala kemikaliestrategi SAICM161 utarbetas ett förslag till ett infor-mationssystem för kemikalier i produkter som ska läggas fram för högnivåmötet 2015.

Med syftet att öka efterlevnaden av leverantörers skyldigheter enligt Reach, som att informera kunder om varors innehåll av särskilt farliga ämnen, har en vägled-ning tagits fram av myndigheter i Sverige med flera EU-länder.162

Den europeiska kemikaliemyndigheten Echa har sedan 2008 mottagit 229 klassi-ficeringsförslag, de flesta från medlemsstater och några från industrin. Sverige har bidragit med elva förslag. Vid årsskiftet 2013/2014 beräknas ytterligare ett 40-tal förslag vara klara för harmonierad klassificering enligt CLP. Ett av Sveriges för-slag gäller bly, där den strängaste klassificeringen som reproduktionsstörande har accepterats under året av Riskbedömningskommittén i Echa.

157 EG 1223/2009158 Kia Salin, Läkemedelsverket159 Guidance on how to assess the possible impact of climate change on the work of the

Persistent Organic Pollutants Review Committee160 Anna Hellström, Naturvårdsverket161 SAICM, Strategic Approach to International Chemicals Management162 KemI, http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Vagledning-for-leverantorer-av-varor

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Echa:s klassificerings- och märkningsregister utvecklas och uppdateras kontinu-erligt. Såväl harmoniserade klassificeringar som företagens egenklassificeringar ska anmälas till Echa av tillverkare och importörer. Till och med oktober 2013 hade Echa fått in 6,1 miljoner anmälningar rörande klassificerings- och märknings-uppgifter för över 115 000 kemiska ämnen. Dessa finns publicerade i en publik databas på Echa:s webb.

KemI har under 2013 i varutillsynen regelmässigt informerat om företagens skyldighet att informera i leverantörskedjan om förekomst av särskilt farliga ämnen i varor, enligt Reach-förordningen. Andelen granskade varor som leder till åtalsanmälningar är emellertid fortsatt hög främst i varugrupperna leksaker och i enklare hemelektronik. Överträdelserna har främst gällt bly, ftalater och kort-kedjiga klorparaffiner. Tillsynen visar att många företag har dålig kunskap om sina skyldigheter att informera om särskilt farliga ämnen i varor.163 Flera kommu-ner har också informerat om konsumenters rätt till information om särskilt farliga kemikalier i vanliga konsumentprodukter.164

IVL Svenska Miljöinstitutet har tagit fram ett verktyg för färgtillverkare. Det innehåller en databas med tvåhundra vanliga ämnens miljöegenskaper.165

163 KemI164 Flera kommuner har drivit informationskampanjen "Våga fråga"165 http://www.ivl.se/press/nyheter/pressmeddelande/



MILJÖTILLSTÅNDET OCH UTVECKLINGEN I MILJÖN

Det är inte möjligt att till år 2020 nå det miljötillstånd som miljökvalitetsmålet Giftfri miljö uttrycker. Men förutsättningarna att nå Giftfri miljö bedöms kunna förbättras även fortsättningsvis genom skärpt lagstiftning inom EU och inter-nationellt.

Utvecklingen av miljötillståndet för Giftfri miljö är oklar. Ämnen som mäts och övervakas i miljön visar olika trender. För flertalet ämnen saknas dock underlag för att ange halter eller utvecklingsriktning.

Varje länsstyrelse bedömer trenden i sitt län. Sju länsstyrelser anser inte att det går att se någon tydlig riktning för utvecklingen i miljön beträffande Giftfri miljö, åtta anser att utvecklingen i miljön är negativ, en anser att den är positiv och fem anser att utvecklingen i miljön är oklar eller att tillräckliga underlag för bedöm-ning saknas.

Användningen av vissa särskilt farliga ämnen har begränsats genom EU-regler och internationella överenskommelser. En del välkända och sedan länge begrän-sade miljögifter, som undersökts i långa tidsserier, uppvisar en positiv utveckling i miljön. Halterna av andra ämnen, som till exempel vissa långlivade perfluorerade ämnen ökar. Farliga ämnen som ingår i och sprids från varor, byggnadsverk och andra fasta konstruktioner kan påverka människor och miljö under lång tid.

En till målet motverkande kraft är en ökande konsumtion som leder till ökad kemikalie- och varuproduktion globalt, vilket bidrar till ökad diffus spridning av farliga ämnen. En stor del av de varor som konsumeras i Sverige tillverkas dess-utom i länder utanför EU där många länder fortfarande har en svagt utvecklad kemikaliekontroll.

FÖRUTSÄTTNINGARNA ATT NÅ MÅLET FÖRBÄTTRAS

De viktigaste skälen till bedömningen att förutsättningarna förbättras och att de på sikt bedöms kunna ge goda förutsättningar att nå målet är att allt fler farliga ämnen omfattas av gemensam lagstiftning inom EU och internationella överens-kommelser.

Genom att regeringen 2012 och 2013 har beslutat om nya etappmål för Sveri-ges arbete med farliga ämnen, ges en tydlig vägledning för hur EU-regler behöver utvecklas för att bättre förutsättningar att nå Giftfri miljö. Regeringen har vidare beslutat att förlänga satsningen på Giftfri vardag till 2020, vilket ger KemI och andra myndigheter extra resurser att arbeta för Giftfri miljö.

Det är av stor betydelse att flera av de viktiga frågor som identifierats för de svenska etappmålen också är inkluderade i den åtgärdsstrategi för en giftfri miljö som EU-kommissionen ska utveckla till 2018 inom EU:s sjunde miljöhandlings-program. Fyra områden är särskilt prioriterade; (1) nanomaterial och material

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


med liknande egenskaper, (2) hormonstörande ämnen, (3) kombinationseffekter och (4) farliga ämnen i varor, inklusive importerade varor, giftfria materialkrets-lopp och inomhusmiljö.

En annan viktig process är det fortsatta arbetet med att utveckla ett förslag till frivilligt internationellt program för information om ämnen i varor med principer för vilken information som aktörer under en varas livscykel bör få tillgång till. Det arbetet sker i den globala kemikaliestrategin SAICM.

Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen Kunskap om effekter av den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen är mycket begränsad. Den snabbt ökande produktionen, konsumtionen och handeln med varor som ökar spridningen av kemiska ämnen ställer stora krav på att effektiva styrmedel och åtgärder införs för att motverka den ökande spridningen. Många varor finns kvar i samhället under lång tid och kan därför bidra till emis-sioner och exponering av kemiska ämnen under lång tid. Det leder till att tar lång tid innan förbud och begränsningar av kemiska ämnen i varor leder till minskade emissioner till miljön.

Regeringen har beslutat om en nationell handlingsplan för hållbar användning av växtskyddsmedel för perioden 2013–2017. Ambitionsnivån med avseende på Giftfri miljö är på grund av målkonflikter i några avseenden lägre än föregående handlingsplan. Ett exempel är mindre skarpa mål för resthalter i inhemskt odlade vegetabilier. Argument som framförs för den nya ambitionsnivån är risken för att nationella begränsningar orsakar ökade hälso- och miljöproblem i andra länder samt konkurrenskraftsaspekten.

Det pågår ett omfattande arbete med att utveckla regler för farliga ämnen inom EU, vilket utförligare är beskrivet under flera av etappmålen för Farliga ämnen, som väntas förbättra förutsättningarna att nå Giftfri miljö. Under året har en rad åtgärder vidtagits genom begränsningar inom EU samt nationella åtgärder som bidrar till minskad exponering av ämnen. Dock ökar konsumtionen och bidrar till ökad exponering.

Kontrollen av farliga ämnen i varor är bristfällig och regler behöver utvecklas inom EU och internationellt. Regler behöver i större utsträckning utformas så att de tar hänsyn till barnens större känslighet och även skyddar barnen. (Se även Etappmålet Minska barns exponering för farliga kemikalier.)

Användningen av särskilt farliga ämnen Beslut inom internationella konventioner, EU:s kemikalielagstiftning Reach och CLP med flera styrmedel bidrar till att särskilt farliga ämnen kan förväntas minska. (se Etappmål om särskilt farliga ämnen) Förbättrade förutsättningar för att nå Giftfri miljö gäller till exempel kandidatförteckningen, tillståndssystemet och


reglerna om begränsningar i Reach, samt internationella konventioner för lång-livade organiska föroreningar (POP) och farliga metaller samt den nya kvicksilver-konventionen. För att användningen av särskilt farliga ämnen ska upphöra eller starkt begränsas, krävs ofta långa utfasningsperioder med relativt omfattande och detaljerade regler som tar lång tid att genomföra.

I januari 2013 antogs en ny överenskommelse på global nivå om kvicksilver vilket förväntas leda till minskad exponering. Dock infördes inget förbud mot användningen av dentalt amalgam, däremot måste parterna genomföra vissa åtgärder som syftar till en nedfasning av amalgamanvändningen. Möjligheter finns i kvicksilverkonventionen att förbjuda kvicksilveranvändning i ytterligare produk-ter och processer i framtiden, vilket öppnar för att även kunna förbjuda amalgam. Framgångarna med en ny konvention och nya ämnen listade i existerande konven-tioner visar att globala styrmedel fungerar och är dynamiska.

Kommissionens nyligen överenskomna ”färdplan”166 för särskilt farliga ämnen (SVHC) samt det pågående arbetet med hormonstörande ämnen är viktiga insatser som kan förbättra förutsättningarna. Kriterierna för hormonstörande ämnen är dock försenade. Det har medfört försening av arbetet med utvärdering av bekämp-ningsmedel.

Vissa ämnen godkänns trots att det finns misstankar om hormonstörande egen-skaper för dessa ämnen167. Detta måste anses som ett steg bakåt till en lägre ambi-tionsnivå. Sverige har mycket aktivt drivit att hormonstörande egenskaper ska beaktas i riskbedömningen av verksamma ämnen.

Oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper Spridningen av oavsiktligt bildade farliga ämnen kommer sannolikt inte att minska i tillräcklig grad till 2020, och det är osäkert när tillståndet kan uppnås. Kunskapen om bildning, källor, utsläpp och spridning ökar för de i dag kända oavsiktligt bildade farliga ämnena men är fortfarande långt ifrån tillräcklig ens för de mest kända och betydelsefulla oavsiktligt bildade ämnena.

Industriemissionsdirektivet (IED) förväntas att på sikt bidra till minskad sprid-ning av oavsiktligt bildade ämnen från industrin i Europa. När det gäller dioxiner indikerar dock resultat från forskningsprojektet BalticPOPs att icke-industriell förbränning är en viktigare källa än industriella utsläpp. Det nätverk om dioxiner som Naturvårdsverket bildat mellan östersjöländer kan på sikt leda till att åtgär-der för att minska spridning av dioxiner, som till exempel dem som föreslås i BalticPOP, får gehör.

166 Roadmap för SVHCs identification and implementation of REACH Risk Management measures from now to 2020

167 Till exempel biociderna tebukonazol och diklosan

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


De viktigaste åtgärderna är att öka kunskapen om de oavsiktligt bildade ämnena, minimera eller eliminera bildningen, effektivisera reningsteknikerna och slut- hantera avfallet så att dessa ämnen inte heller på lång sikt sprids till miljön.

De viktigaste styrmedlen är regler och konventioner i kombination med fri-villiga åtgärder.

Förorenade områdenDet finns cirka 1 200 förorenade områden som bedöms utgöra mycket stor risk för miljön och människors hälsa. Ytterligare ca 13 000 områden bedöms utgöra stor risk och skulle också behöva också åtgärdas. Totalt pågick 1 789 efterbehand-lingsinsatser i landet under 2013. Arbetet med att uppnå preciseringen år 2020 går framåt men takten måste öka.

Riskerna för miljö och hälsa från Sveriges förorenade områden kommer inte att vara åtgärdade till 2020.

Naturvårdsverket har under 2013 utvärderat det statliga efterbehandlings-arbetet. Utvärderingen bidrar med ny kunskap om hur man kan beräkna samhälls-ekonomiska effekter av arbetet, men den ger ingen fullständig bild av samhälls-effekterna. Det totala värdet av en giftfri miljö ligger till stora delar utanför en samhällsekonomisk beräkningsmodell. En viktig slutsats är att saneringarna leder till att belastningen på miljö och i viss mån hälsa minskar och att anslaget på så sätt har en viktig funktion att fylla i miljömålsarbetet.

Informationen om att ett område är åtgärdat via kommunens tillsyn når inte alltid Länsstyrelsen. Hur många områden som åtgärdas går därmed inte att följa upp fullt ut. För bättre möjligheter till uppföljning är det angeläget att kommuner-na får tillgång till den gemensamma databasen EBH-stödet168 så att information om de åtgärder som genomförs finns registrerade.169

Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper Allt fler ämnen registreras i Reach och allt fler ämnen granskas inom programmen för utvärdering av verksamma ämnen i biocidprodukter eller växtskyddsmedel. Det innebär att tillgången till kunskap om ämnens egenskaper har ökat. Kunskap-en om hälso- och miljöfarliga egenskaper är dock för det stora flertalet ämnen fortfarande bristfällig. Detta gäller särskilt kunskap om hälso- och miljöegenska-per för lågvolymämnen170, det vill säga ämnen som produceras i högst tio ton per år, och för nanomaterial, hormonstörande ämnen samt om kombinationseffekter

168 EBH; efterbehandling av förorenade områden169 Regional uppföljning av miljökvalitetsmålen 2013 – Giftfri miljö. Naturvårdsverket

2013-12-03.170 Lågvolymämnen: ämnen som tillverkas i 1–10 ton per år och företag


av exponering från flera ämnen. Arbete för att definiera kunskapskraven rörande nanomaterial och hormonstörande effekter pågår. Även kunskap om ämnen i produkter och varor, liksom om den exponering människor och miljö utsätts för, är otillräcklig.

Kunskapen om hur mekanismer för hormonstörande ämnen verkar är fort-farande dåligt utredda. Mer kunskap behövs för att kunna utveckla tillförlitliga testmetoder, och för att identifiera känsliga biomarkörer som kan användas för att studera effekter hos människa och i miljön. Vidare behövs en inventering av vilka hormonrelaterade effekter som förekommer hos människa och i miljön, samt kri-terier för att bedöma om en substans är hormonstörande eller inte.

Till stor del förväntas förutsättningar i form av regler finnas 2020 för att kun-skaper som möjliggör riskbedömning och säker hantering av ämnen inom alla användningsområden ska bli tillgängliga. För några problematiska områden, exempelvis lågvolymämnen i Reach samt miljöegenskaper hos läkemedel som varit i bruk lång tid kan det ta längre tid att skapa tillräckliga förutsättningar.

Under året har viktiga förberedelser gjorts för att utveckla kunskap bland annat rörande nanomaterial samt barns känslighet för kemiska ämnen.

Vad gäller kunskap och uppgifter kring miljöegenskaper för kemiska ämnen i kosmetiska produkter behöver mer insatser göras inom EU. Miljöegenskaper hos kosmetikaingredienser ska tas om hand av REACH och processen fördetta behö-ver bli tydligare.171

Forskningsprogrammet MistraPharma slutar 2015 dvs fem år tidigare än etappmålsdatumet 2020. Arbetet inom MistraPharma är värdefullt och utgör den största samlade insatsen inom området internationellt sett. När programmet slutar skulle kunskapen kunna förvaltas och utvecklas under ett centrum för läkemedel och hållbar utveckling. Läkemedelsverket anser att det arbete som initierats inom WHO mot gröna och hållbara hälsosystem kan bidra till att nå etappmålet.

Information om farliga ämnen i material och produkterUtökade krav på information om farliga ämnen i varor kommer sannolikt att kunna vara införda för vissa grupper av konsumentprodukter till 2020, men skärpta generella krav för alla varor förväntas inte finnas förrän 5–10 år senare.

Arbetet i FN:s globala kemikaliestrategi, SAICM, fortsätter med att ta fram ett förslag till frivilligt internationellt program för information om ämnen i varor som ska innehålla principer för informationsöverföring i leverantörskedjor och till aktörer under en varas livscykel. Initiativet är mycket betydelsefullt för förutsätt-ningarna att nå preciseringen.

171 Läkemedelsverket

GIF

TF

RI

MIL

JÖ


Den löpande identifieringen inom EU av särskilt farliga ämnen som sätts upp på den så kallade kandidatförteckningen har lett till att informationskravet för varor i Reach utökas, och i december 2013 omfattades 151 ämnen.


SKYDDANDE OZONSKIKTANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd mot skadlig UV-strålning.

Regeringen har fastställt två preciseringar:

VÄNDPUNKT OCH ÅTERVÄXT: Vändpunkten för uttunningen av ozonskiktet har nåtts och början på återväxten observeras.

OFARLIGA HALTER OZONNEDBRYTANDE ÄMNEN: Halterna av klor, brom och andra ozonnedbrytande ämnen i de övre luftlagren understiger den nivå där ozonskiktet påverkas negativt.

MÅLET NÅS MED I DAG BESLUTADE STYRMEDEL OCH MED ÅTGÄRDER

GENOMFÖRDA FÖRE 2020.


Sammanfattning

Uttunningen av ozonskiktet har avstannat och mycket tyder på att återväxten påbörjats. I bedömningen finns dock osäkerheter, dels i det vetenskapliga under-laget dels på grund av ozonskiktets naturliga variationer. Det finns även ett fortsatt hot mot ozonskiktet på grund av klimatets framtida inverkan, fortsatt användning av ozonnedbrytande ämnen samt utsläpp från uttjänta produkter.

Under de senaste åren har betydelsefulla insatser i samhället skett som bedöms gynna miljötillståndet och det går att se en positiv utveckling i miljötillståndet nu och framåt de närmaste åren.

Resultat

Viktigaste resultat för miljökvalitetsmålet under senaste året Den förväntade men uteblivna utfasningen av HCFC (klorfluorkolväten) i utveck-lingsländerna bedöms kunna genomföras i och med att Kina beviljats 2,5 miljarder kronor från Montrealprotokollets multilaterala fond. Däremot fortsätter de glo-bala utsläppen av lustgas (N2O) att öka. Ett antal i atmosfären oupptäckta ozon-nedbrytande ämnen har identifieras varav några uppvisar ökade halter. Tidigare indikationer om brister i det nationella omhändertagande av CFC (klorfluor- karboner) i byggisoleringsmaterial bekräftas i en ny rapport.

SK

YD

DA

ND

E O

ZO

NS

KIK

T


Minskad påverkan från ozonnedbrytande ämnen

TILLSTÅND

Nationellt framtagna data för 2013 visar inte på några större förändringar be-träffande ozonskiktets tjocklek. Även om årsvärdet för totalozon i Norrköping 2013 var det näst högsta sedan de regelbundna mätningarna startade 1988 är trenden ännu inte statistiskt säkerställd. Mätningar från Harestua solobservato-rium som utförs av Chalmers tekniska högskola visar dessutom på en svag minskning. Inte heller dessa mätningar är emellertid statistiskt säkerställda.

Nationella data för UV-strålningen visar på en fortsatt neutral trend och UV-strålningen ligger även fortsättningsvis cirka 5 procent över referensvärdet (ett globalt opåverkat tillstånd). Sammantaget är utvecklingen fortsättningsvis för-siktigt positiv.

KÄLLA: SVENSK MILJÖ-ÖVERVAKNING, SMHI

Figuren visar en jämförelse av ozonskiktets tjocklek över Sverige före respektive efter påverkan av ozonnedbrytande ämnen mätt i Dobson units (DU). Ozonskiktet varierar mycket i tjocklek men är i genomsnitt tunnare i dag än vad det var före introduktionen av ozonnedbrytande ämnen. Trots att den negativa påverkan i dag minskar syns ännu ingen statistisk säkerställd trend i ozonskiktets återhämtning.

360

350

340

330

320

310

300

290

Årsmedelvärde för uppmätt totalozon (Norrköping)

Medelvärde/referensvärde före påverkan av ozonnedbrytande ämnen (Uppsala 1951–1966)

Linjär (Årsmedelvärde för uppmätt totalozon (Norrköping))

1988

1990

1992

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012

Totalozon DU

Figur 12. Ozonskiktet före och efter påverkan av ozonnedbrytande ämnen 1988–2013


FÖRUTSÄTTNINGAR

Se avsnittet Halter av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären.

Halter av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären

TILLSTÅND

Den i stora drag positiva utvecklingen av tillståndet som redovisades vid den föregående årliga uppföljningen 2013 håller i sig172. Preliminära nationella data från 2013 visar på minskade halter för alla ozonnedbrytande gaser med undantag för HCFC (klorfluorkolväten) och N2O (lustgas). För dessa två ämnen ökar både utsläpp och halter. För HCl, som är en indikator på stratosfärens samlade halt av klor, indikerar de senaste mätningarna dock att minskningen avtagit sedan 2007.

Även de globala utsläppen och halterna av lustgas (N2O) fortsätter att öka. Enligt en ny rapport från UNEP173 kan utsläppen av N2O vara fördubblade år 2050. I rapporten föreslås en rad åtgärder inom olika sektorer för att minska utsläppen. Jordbrukssektorn står för den största andelen av de mänskligt orsakade utsläppen (två tredjedelar), men även industrin, förbränning av fossila bränslen, skogsbränder, förbränning av skörderester och reningsverk ger betydande bidrag.

Enligt en nyligen publicerad vetenskaplig artikel174 har fyra stycken i atmosfären oupptäckta ozonnedbrytande ämnen identifierats från luftprover mellan åren från 1970 och framåt. Av dessa tillhör tre ämnen gruppen CFC och ett ämne gruppen HCFC. Jämfört med utsläppen av CFC, när de var som störst under 1980-talet, handlar det om relativt små mängder och återhämtningen anses i nuläget inte vara hotad. Ett av ämnena (CFC113a) visar dock på en kraftig ökning och dessutom befarar forskarna att det kan finns ytterligare ett dussin okända ämnen.

De nationella utsläppen av ozonnedbrytande ämnen är relativt låga och består till största delen av CFC från uttjänta produkter. Enligt prognosen175 fortsätter utsläppen att minska och uppgår i år till 171 ton.

172 Miljömålen. Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2013. Rapport 6557.

173 Drawing Down N2O to Protect Climate and the Ozone Layer, UNEP (2013).174 Nature Geoscience letter (2014) Published online 9 mars 2014. 175 IVL (2012) Emissioner och kvarvarande mängder CFC i Sverige, B2016, version 2

SK

YD

DA

ND

E O

ZO

NS

KIK

T


FÖRUTSÄTTNINGAR

Tidigare indikationer176, 177 på att så mycket som 90 procent av CFC i byggisolering inte omhändertas när man river byggnader, har fått ökat stöd i och med en ny rapport som tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket178. I rapporten framgår det att indikationerna verkar stämma och att läget kanske till och med är ännu sämre. Orsaker som anges är bristande kunskap hos samtliga inblandade aktörer, resursbrist hos tillsynsmyndigheter och höga kostnader för fastighets-ägaren. En hel del åtgärder föreslås men ökad kunskap lyfts fram som en grund-förutsättning. Problematiken förstärks ytterligare av att det finns väldigt få anlägg-ningar som tar emot ozonnedbrytande byggmaterial.

En riktad informationskampanj skulle t.ex. med fördel kunna genomföras inför kommande renovering av miljonprogrammen. De i rapporten föreslagna åtgärder-na skulle, förutom att minska den nationella påverkan på ozonskiktet, även bidra till en minskad klimatpåverkan då CFC även är en kraftfull klimatgas.

Under hösten 2013 har Naturvårdsverket tillsammans med Boverket genomfört en tillsynsvägledningskampanj där bland annat problematiken med ozonnedbry-tande ämnen i byggisolering tagits upp.

Utgångspunkten för de prognoser som förutsäger att ozononskiktet kommer att vara helt återställt kring 2050 förutsätter ett fullständigt uppfyllande av Montreal-protokollet. Under de kommande åren måste därför alla länder lyckas genomföra den slutliga utfasningen av de ozonnedbrytande ämnen som fortfarande finns kvar. Denna utfasning, som framför allt omfattar stora mängder av HCFC i kylmöbler och luftkonditioneringsutrustning, kommer att kräva ett svårt och långsiktigt arbete.

I samband med denna utfasning ökar även vikten av att bekämpa den illegala handeln allteftersom tillgången på de ozonnedbrytande ämnena minskar. Vidare måste de nya kemikalier som tas fram för att ersätta de gamla testas noga för att säkerställa att de inte bidrar till uttunningen av ozonskiktet.

Inom ramen för den multilaterala fonden för implementering av Montreal-protokollet har beslut tagits om att ge Kina 2,5 miljarder kronor för att uppfylla kraven på utfasning av HCFC till år 2030179. Då Kina är såväl den största produ-centen som konsumenten av HCFC är detta att betrakta som en stort steg framåt. Utfasningen kommer även att få en betydelse för klimatpåverkan eftersom HCFC även är en växthusgas. Enligt Kinas regering kommer detta att innebära ett

176 Naturvårdsverket (2012). Steg på vägen. Fördjupad utvärdering av miljömålen 2012. Rapport 6500.

177 Naturvårdsverket (2013). Miljömålen. Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2013. Rapport 6557.

178 WSP (2013). Utvärdering av återvinning av CFC i byggisoleringsmaterial.179 http://www.multilateralfund.org/InformationandMedia/default.aspx?PageView=Shared


minskat utsläpp av 4,3 miljoner ton HCFC180. Omräknat till ämnets ozonned-brytande potential handlar det om 300 000 ton eller 8 miljarder ton omvandlat till koldioxidekvivalenter och detta är det största projekt som hitintills tagits av den multilaterala fonden.

Flera län arbetar aktivt för att minska utsläpp från byggisoleringsmaterial och köldmedier. Åtgärder som nämns i den regionala uppföljningen av miljökvalitets-målen 2013181 är bl.a. informationskampanjer, insamling av kyl- och frysanlägg-ningar, nätverksbyggande och åtgärder mot illegal export.


Såväl utsläppen som halter minskar för flertalet ozonnedbrytande ämnen. Ett fler-tal nya studier indikerar dessutom en statistiskt signifikant trend för återväxt av det globala ozonskiktet. Vidare kommer den multilaterala fondens stöd till Kinas avveckling av HCFC att öka möjligheterna till att utfasningen av ozonnedbrytan-de ämnen sker inom ramen för den tidsplan som anges i Montrealprotokollet.

Men det finns fortfarande flera faktorer som komplicerar bilden. Den pågående klimatförändringen, som värmer upp troposfären, kyler samtidigt ner stratosfären och effekterna är i dagsläget komplexa och svårförutsägbara. En fortsatt ned- kylning av stratosfären bedöms bland annat öka risken för återkommande episo-der av kraftig ozonuttunning av ozonskiktet över Arktis.

Den globala produktionen och användningen av HCFC genererar fortsatta utsläpp och såväl CFC, HCFC och haloner fortsätter att läcka från uttjänta pro-dukter. Till detta tillkommer även de hitintills oidentifierade ozonnedbrytande ämnen som nyligen upptäcks av forskare i England (se sid 84).

Enligt en rapport från UNEP182 utgör N2O redan idag den viktigaste ozon-nedbrytande gasen. Eftersom N2O även är den tredje mest potenta växthusgasen kan de fortsatta utsläppen dessutom förstärka den ovan nämnda nedkylningen av stratosfären. Utsläpp av N2O har på så vis en dubbelt negativ påverkan på ozon-skiktet. Däremot har inte N2O någon direkt påverkan på nedbrytning av ozonet ovanför polarområden där nedbrytningen sker på grund av klor- och bromhaltiga ämnen.

180 Ibid.181 Länsstyrelsernas uppföljning av miljökvalitetsmålen och generationsmålet 2013. Hämtad

15 januari 2014 från respektive läns uppföljning på www.miljömål.se (http://miljömål.se/sv/Miljomalen/Regionala/?l=23&t=Lan) samt Naturvårdsverkets ärende NV-05447-13.

182 Drawing Down N2O to Protect Climate and the Ozone Layer, UNEP (2013).

SK

YD

DA

ND

E O

ZO

NS

KIK

T


BEHOV AV YTTERLIGARE INSATSER

Sammantaget finns en risk att dessa ovanstående faktorer kan leda till en betydligt långsammare återhämtning av ozonskiktet, framför allt över Arktis. Ett fortsatt arbete inom ramen för Montrealprotokollet och EU:s förordning (1005/2009) om ämnen som bryter ned ozonskiktet är därför nödvändigt, samtidigt som det natio-nella arbetet med att minska utsläppen måste fortsätta.

Bedömning av måluppfyllelseMålet nås med i dag beslutade styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.

Bedömningen av måluppfyllelse skiljer sig inte från den föregående bedömning-en som gjordes i årlig uppföljning 2013183. Det bör dock återigen understrykas att bedömningen är behäftad med många osäkerhetsfaktorer. Ett viktigt underlag för den fortsatta utvecklingen kommer att finnas tillhanda lagom till den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2015 i och med nästa rapport från Montreal- protokollets vetenskapliga panel.

Bedömning av utvecklingen i miljönUtvecklingen i miljön är positiv. Under de senaste åren har betydelsefulla insatser i samhället skett som bedöms gynna miljötillståndet, och det går att se en positiv utveckling i miljötillståndet nu och framåt de närmaste åren.

Bedömningen av utvecklingen i miljön skiljer sig därmed inte från den före-gående bedömningen som gjordes i årlig uppföljning 2013184.


184 Ibid.


SÄKER STRÅLMILJÖANSVARIG MYNDIGHET: STRÅLSÄKERHETSMYNDIGHETEN

Människors hälsa och den biologiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning.


STRÅLSKYDDSPRINCIPER: Individens exponering för skadlig strålning i arbetslivet och i övriga miljön begränsas så långt det är rimligt möjligt.

RADIOAKTIVA ÄMNEN: Utsläppen av radioaktiva ämnen i miljön begränsas så att människors hälsa och den biologiska mångfalden skyddas.

ULTRAVIOLETT STRÅLNING: Antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning är lägre än år 2000.

ELEKTROMAGNETISKA FÄLT: Exponeringen för elektromagnetiska fält i arbetslivet och i övriga miljön är så låg att människors hälsa och den biologiska mångfalden inte påverkas negativt.

MÅLET ÄR NÄRA ATT NÅS MED I DAG PLANERADE STYRMEDEL SOM BESLUTAS

FÖRE 2020.

DET GÅR INTE ATT SE EN TYDLIG RIKTNING FÖR UTVECKLINGEN I MILJÖN.

Sammanfattning

Stora delar av miljökvalitetsmålet utvecklas positivt. Antalet fall av hudcancer har dock ökat under lång tid. Att minska exponeringen för UV-strålning185 kräver en förändring av människors livsstil och attityder kring utseende och solning. Även om exponeringen för UV-strålning skulle minska kommer antalet cancerfall att öka en period, eftersom det kan ta decennier för hudcancer att utvecklas.

185 Ultraviolett (UV) strålning. Elektromagnetisk strålning vars våglängd är kortare än det synliga ljusets våglängd, vanligen mellan 100 nanometer (nm, 1*10–9) och 380 nm. Solen står för största delen UV-strålning i vår omgivning. Dessutom kan UV-strålning skapas på konstgjord väg i solarier och elsvetsar. Det är UV-strålning som kan göra att du bränner dig i solen eller solariet och på sikt påverka hudcellerna och orsaka hudcancer.

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ


Resultat

Viktiga resultat för miljökvalitetsmålet under senaste året Den negativa trenden för antal nya hudcancerfall fortsätter. Hudcancerincidensen fortsätter att öka i den svenska befolkningen och om man ser på incidensen under de senaste tio åren har ökningen accelererat.

Några viktiga styrmedel som har trätt i kraft under året är SSM:s föreskrifter om laser och intensivt pulserat ljus samt SSM:s föreskrifter om solarier och artifi-ciella solningsanläggningar.

Strålskyddsprinciper

TILLSTÅND

Under 2013 har inga allvarliga tillbud eller haverier inträffat vid kärntekniska anläggningar i Sverige. Inga dosgränser har överskridits vid de svenska kärnkraft-verken under de senaste dryga tio åren och det finns goda förutsättningar för att doserna såväl till arbetstagare som till allmänheten kommer att minska ytterligare i framtiden.

Arbetet med att revidera de föreskrifter som reglerar medicinska bestrålningar har fortsatt under 2013 och arbetet planeras fortsätta under 2014186.

Tillsynen av sjukvården som SSM utförde under 2013 har ökat fyra gånger jämfört med år 2009 räknat i nedlagd arbetstid, vilket är ett resultat av att det sedan 2009 pågår ett arbete med att stärka tillsynen inom hälso- och sjukvården. Under året har sju tillståndshavare inspekterats.

Användning av strålning inom hälso- och sjukvården är etablerad och till stor nytta för patienter som genomgår diagnostik och behandling. I Sverige genomförs årligen cirka 5,5 miljoner undersökningar och cirka 30 000 patienter får behand-ling med strålning. Den årliga kollektivdosen187 för medicinska bestrålningar är cirka 11 000 manSv. Med tanke på det stora antalet undersökningar och behand-lingar som genomförs är det viktigt att verksamheten bedrivs på ett strålsäkert sätt för att minimera risken för allvarliga biverkningar och strålskador.

Användningen av laser och IPL för kosmetiska behandlingar fortsätter att öka i Sverige. Den 1 februari 2013 trädde SSM:s föreskrifter (SSMFS 2012:4)188 om

186 Revideringen sker med anledning av att föreskrifterna är från 2000 eller tidigare, vilket gör att kraven inte följer den senaste tekniska utvecklingen och i några avseenden inte längre är tillämpbara.

187 Kollektivdos, eg. kollektiv effektiv dos, är ett mått på strålningsexpositionen för en grupp människor. Den beräknas som medelvärdet av ett antal individers effektiva doser multiplicerat med det totala antalet individer. Kollektivdosen mäts i mansievert, manSv.

188 SSMFS 2012:4 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om laser och intensivt pulserat ljus


laser och intensivt pulserat ljus i kraft. Intensivt pulserat ljus (IPL)189 används för hårborttagning och kosmetiska behandlingar av huden, men kan orsaka bland annat brännskador, skador på ögat och oönskad pigmentering. Det finns också en risk att hudområden med tumörer, eller förstadier till tumörer, som inte har diagnosticerats behandlas på ett felaktigt sätt på grund av okunskap hos den som utför behandlingen. På grund av att detta användningsområde inte har varit regle-rat tidigare är kunskapsnivån hos de som utför behandlingarna mycket varieran-de. Med de nya föreskrifterna om laser och IPL ökar SSM:s möjlighet att utföra tillsyn över verksamheter som använder laser eller IPL för kosmetiska behand-lingar. SSM kommer under 2014 öka mängden inspektioner hos skönhetssalonger som använder laser eller IPL. SSM utesluter inte att det kan behövas en hårdare lagsstiftning inom detta område.

FÖRUTSÄTTNINGAR

Viktiga förutsättningar för att uppnå preciseringen om strålskydd190 är att till-ståndshavarna kontinuerligt arbetar med optimering av strålskyddet vid de kärn- tekniska anläggningarna. Detta innebär att Best Available Technique (Bästa till-gängliga teknik, BAT) ska tillämpas samt att strålskyddsarbetet inom sjukvård och industri behöver utvecklas, exempelvis genom bättre lagefterlevnad inom sjuk-vården. SSM avser att inom hälso- och sjukvårdsområdet prioritera legala styr-medel i form av reviderade föreskrifter och intensifierad tillsynsverksamhet.

SSM genomförde 2012 en samlad strålsäkerhetsvärdering av hälso- och sjuk-vården, vars syfte var att synligöra vanligt förekommande brister. Rapporten191, som bygger på resultat från inspektioner av nio landsting, innehåller en samman-ställning över hur ställda lagkrav följs samt en värdering av hur strålsäker hälso- och sjukvården är. Myndigheten har därefter utfört uppföljande inspektioner av åtta av nio landsting och kan konstatera att strålsäkerheten har förbättrats, vilket tyder på att tillsynsverksamhet har en positiv effekt.

189 IPL definieras som optisk bredbandsstrålning i det synliga och infraröda våglängdsområdet alstrad för att orsaka termisk, mekanisk eller kemisk skada på exempelvis hårsäckar, pigmentfläckar, tatueringar, blodkärl, akne eller rynkor.

190 De grundläggande principerna inom strålskydd är berättigande av användning, optimering av skyddsåtgärder samt begränsning av stråldoser och exponeringsrisker. Berättigande innebär att nyttan med att använda strålning ska överväga risken för skador. Med optimering av skyddsåtgärder menas att strålskyddet ska utformas så att varje individuell stråldos hålls så låg som rimligen är möjligt. Begränsning av stråldoser och exponeringsrisker innebär att det finns dosgränser som inte får överskridas samt att det finns skyddsåtgärder för att begränsa risker med exempelvis UV-exponering.

191 SSM 2012:23 ”Samlad strålsäkerhetsvärdering av hälso- och sjukvården” Rapportnummer: 2012:23, ISSN:2000-0456

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ


För att nå preciseringen om strålskydd krävs att den planerade tillsynen av an-vändning av laser och IPL för kosmetiska behandlingar genomförs och utvärderas.

Radioaktiva ämnen

TILLSTÅND

Utsläppen av radioaktiva ämnen från kärntekniska anläggningar är fortsatt låga och visar generellt nedåtgående trender.

Under 2013 har uppdateringen av den nationella planen för allt radioaktivt avfall påbörjats. Syftet med uppdateringen är att revidera planen så att den svarar mot de krav som EU-direktivet (2011/70/EURATOM) ställer på nationella pro-gram avseende hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall.

SSM har under året påbörjat granskningen av Fud-programmet (Forskning-Utveckling-Demonstration)192, vilket Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB) över-lämnade till SSM 2013. SSM ska lämna sitt yttrande över programmet till reger-ingen senast den 31 mars 2014.

SSM:s ordinarie nationella miljöövervakningsprogram för radioaktiva ämnen, inklusive indikatorn cesium-137 i mjölk, har fortsatt under 2013. Resultaten visar att uppmätta halter generellt är fortsatt låga och utan några väsentliga föränd-ringar sedan tidigare år. Mätningar av cesium-137 i vildsvin, vars utbredning nu överlappar områden med förhöjd cesiumförekomst sedan Tjernobylolyckan, visar att halterna är relativt höga i vildsvin jämfört med till exempel älg193.

Radioaktiva ämnen utgör generellt inget stort miljöproblem i Sverige. Utsläp-pen från verksamheter med strålning är låga och stråldosen till allmänheten för-knippade med dessa är i enlighet med miljökvalitetsmålet. Det finns dock ännu ingen beslutad lösning för hur allt radioaktivt avfall skall tas om hand i Sverige. Cesium-137 från Tjernobylolyckan finns fortfarande kvar i den svenska miljön och enskilda individer kan få en högre stråldos vid mycket stora intag av svamp, insjöfisk och vildsvin från drabbade områden. Den individuella risken förknippad med ett sådant intag är dock ändå låg.

192 Forskning-Utveckling-Demonstration. Reaktorinnehavarnas forskningsprogram för att utveckla och realisera lösningar för ett säkert omhändertagande av kärnavfall.

193 SSM2012-5673 Radioaktivt cesium i vildsvin i Tjernobyldrabbade områden i Sverige (Slutrapport för projektet)


Granskning av ansökningar för anläggningarna European Spallation Source (ESS)194, 195 och Max IV196, 197 i Lund har fortsatt under 2013. Beslut i frågan om tillstånd för uppförande och installation av ESS förväntas under 2014. När det gäller Max IV ska SSM pröva om forskningsanläggningen uppfyller de krav som ställs i strålskyddslagen198, SSM:s föreskrifter och vid behov även meddela andra särskilda tillståndsvillkor. Max IV har under året givits tillstånd för provdrift.

Förmågan att hantera olyckor eller andra händelser med radioaktiva ämnen bedöms ha ökats genom de senaste årens förstärkning av den nationella strål-skyddsberedskapen.

SSM har deltagit i två beredskapsövningar under 2013. I mars genomfördes den nordisk-baltiska samövningen NB8. SSM bjöd in samtliga länsstyrelser till en workshop som hölls parallellt med övningen. I november och december deltog SSM i totalövningen Havsörn som leddes av Länsstyrelsen i Uppsala län.

SSM har under året påbörjat arbetet med utvidgning av mätsystemet med fasta mätstationer runt landets kärnkraftverk. Syftet är att förbättra möjligheterna att upptäcka, verifiera, följa och kartlägga ett utsläpp från svenska kärnkraftverk. Arbetet beräknas vara färdigt under 2014. Totalt ska 20 fasta mätstationer place-ras ut i en fem km vid cirkel kring respektive kärnkraftverk.

Under 2013 fortsatte revideringsarbetet med SSM:s föreskrifter199 om beredskap vid kärntekniska anläggningar. Under året skickades föreskriften på remiss till de berörda tillståndshavarna (kärntekniska anläggningar). Den reviderade bered-skapsföreskriften beräknas träda i kraft vid årsskiftet 2014/2015.

FÖRUTSÄTTNINGAR

En förutsättning för att uppnå preciseringen är SSM:s krav på tillståndshavarna att använda bästa möjliga teknik för att reducera utsläppen av radioaktiva ämnen till miljön så långt som det är rimligt möjligt. Detta följs upp inom ramarna för SSM:s ordinarie tillsynsarbete. En annan förutsättning är att åtgärdsförslagen

194 http://europeanspallationsource.se/195 ESS, som utgörs av en protonacceleratorbaserad neutronkälla, ska användas

till materialforskning i olika tillämpningar samt för grundforskning såväl som tillämpad forskning inom olika discipliner som biologi, kemi, fysik och teknik. Forskningsanläggningen kommer att ge upphov till strålning och radioaktiva restprodukter, därför är verksamheten tillståndspliktig enlig strålskyddslagen.

196 https://www.maxlab.lu.se/index.php?q=sv/maxiv197 Max IV är uppbyggd kring en stor accelerator för elektroner (synkrotronljusanläggning)

som kommer att användas för studier av molekyler och atomer med speciellt ljus. Anläggningen byggs i närheten av där ESS planeras att byggas.

198 Strålskyddslagen http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Stralskyddslag-1988220_sfs-1988-220/?bet=1988:220

199 SSMFS 2008:15 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om beredskap vid vissa kärntekniska anläggningar

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ

som ges i den första versionen av den nationella planen för allt radioaktivt avfall genomförs. Ytterligare en förutsättning är att avfallsplanen uppdateras som avsett för att säkerställa att ytterligare behov av åtgärder inom avfallshanteringen identi-fieras, såväl för kärntekniskt som icke-kärntekniskt avfall.

Under 2013 har EU beslutat om en ny Basic Safety Standard (BSS)200, vilken är ett EU-direktiv som ur ett bredare perspektiv berör regleringen av frågor med joniserande strålning och ersätter ett flertal tidigare direktiv. Ett direktiv angående radioaktiva ämnen i dricksvatten201 har också beslutats under 2013. Dessa direktiv ska implementeras i Sverige de närmaste åren.

Hanteringen av kärnavfall är reglerad i lag, vilket ger goda styrmedel för att säkerställa att avfallet hanteras så att preciseringen kan uppnås.

Övningarna NB8 och Havsörn som SSM har deltagit i under 2013 har bidragit till en ökad förmåga av strålskyddsberedskapen.

Vid Internationella atomenergiorganets (IAEA)202 Integrated Regulatory Review Service (IRRS)203 granskning rekommenderades Sverige att upprätta ett nationellt krisledningsorgan och en nationell krisplan för radiologiska och nukleära kriser i syfte att förtydliga ansvarsförhållanden i sådana krissituationer. I januari 2014 kommer MSB, tillsammans med länsstyrelserna i kärnkraftslänen och SSM, att få ett regeringsuppdrag om att ta fram ett förslag till nationell beredskapsplan för nukleära och radiologiska olyckor. Resultatet av regeringsuppdraget antas bidra till en ökad förmåga av strålskyddsberedskapen.

UV-strålning

TILLSTÅND

Under 2013 har SSM:s vetenskapliga råd för ultraviolett strålning publicerat sin årliga rapport204. I rapporten konstateras bland annat att hudcancerincidensen205 fortsätter att öka i den svenska befolkningen och om man ser på incidensen under de senaste tio åren har ökningen accelererat. Hudcancer är den cancerform som ökar mest. Bland de olika cancerformerna har malignt melanom och övrig hud-cancer den snabbaste ökningstakten206. Under 2012 inträffade ca 3 300 nya fall och ca 528 dödsfall av hudcancerformen malignt melanom. Antal nya fall av

200 EU:s strålskyddsdirektiv Basic Safety Standards som grundas på rekommendationer från International Commission on Radiological Protection (ICRP)

201 Rådets direktiv 2013/51/Euratom202 http://www.iaea.org/203 http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/In-English/Facts-about-us/IRRS-2012/204 Rapport från SSM:s vetenskapliga råd om ultraviolett strålning 2013. Rapportnummer:

2013:21, ISSN:2000-0456. 205 Antal fall av hudtumörer206 Pressmeddelande från Socialstyrelsen 2014-01-15


annan typ av hudcancer, framförallt skivepitelcancer, under samma år var ca5 700. I figur 13 visas den negativa trenden över utvecklingen av antal nya fall av malignt melanom respektive annan hudcancer, främst skivepitelcancer.

SSM:s föreskrifter om solarier och artificiella solningsanläggningar207 trädde i kraft 1 februari 2013. Det går dock ännu inte att säga något om effekterna om hur detta påverkar solandet i solarier. I figur 14 visas den genomsnittliga expone-ringen (årsdos) av UV-strålning som befolkningen utsätter sig för beroende på sitt beteende. Den beräknade exponeringen bygger på årliga enkätundersökningar om svenskarnas solvanor och är ett relativt värde som kan jämföras år för år. Än så länge går det inte se några tydliga tecken på att denna genomsnittliga exponering har förändrats signifikant under de år som enkätundersökningen har gjorts.

207 SSMFS 2012:5 Strålsäkerhetsmyndighetens föreskrifter om solarier och artificiella solningsanläggningar

Antal nya fall

Figur 13. Hudcancerfall i Sverige 1970–2012

KÄLLA: SOCIALSTYRELSENS STATISTIKDATABASER

Utveckling av antalet nya fall av hudcancerformen malignt melanom respektive tumör i huden som ej är malignt melanom (huvudsakligen skivepitelcancer) fördelat på kvinnor och män. Mer information finns på Miljömålsportalen.

Män, tumör i huden,ej malignt melanom

Kvinnor, tumör i huden,ej malignt melanom

Män, malignt melanom Kvinnor, malignt melanom

1970

1975

1980

1985

1990

1995

2000

2005

2010

0

500

1 000

1 500

2 000

2 500

3 000

3 500

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ


Genomsnittlig årlig exponering för UV-strålning. Relativa värden som ungefär motsvarar antalet MED (minimal erythemal dose)208. Mer information finns på Miljömålsportalen.

Under året har myndigheten skickat ut 3 790 exemplar av boken ”En bok om solen” till skolor med elever i årskurs 2 som har fritidshemsverksamhet. Syftet var att förmedla kunskap till barn om hur man vistas ute på ett klokt sätt, utan att bränna sig. Utskick av boken har hittills skett till olika målgrupper, såsom 6-års verksamhet och lågstadieskolor, vid olika tillfällen.

SSM lanserade 2013 en film på Youtube ”450 nyanser av rött”209 för viral spridning. Fram till årsskiftet 2013/2014 hade filmen setts drygt 20 000 gånger. Ytterligare två filmer kommer att lanseras under 2014.

Under våren deltog SSM i ett välbesökt informationsmöte som arrangerades av miljökontoren i Mora och Orsa kommun210, med anledning av att kommunerna under sommaren påbörjade tillsynsverksamhet av hur barn på förskolor skyddar sig mot UV-strålning från solen.

Myndigheten tog under 2012 fram en app ”Min soltid”211 för mobiltelefoner. Hittills har appen laddats ner drygt 60 000 gånger.

208 Modellen är baserad på MED, minimal erythemal dose. MED är den UV-dos som ger en knappt synlig rodnad på huden och ska i princip bestämmas för varje individ och situation.

209 http://www.youtube.com/watch?v=-XV9koSJz6c210 Artikel i DT 2013-05-16211 http://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/minsoltid

MED

Figur 14. Beteenderelaterad UV-exponering 2005–2013

KÄLLA: STRÅLSÄKERHETSMYNDIGHETEN

Genomsnittlig årlig exponering för UV-strålning. Relativa värden som ungefär motsvarar antalet MED (minimal erythemal dose). Mer information finns på Miljömålsportalen.

2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 20130

20

40

60

80

100

120

140


SSM har genomfört tre forskningsprojekt under 2012–2013. I metodstudierna har den standardiserade metoden för manuell räkning av nevi212 jämförts med en ny metod för identifiering av nevi utarbetad vid Linköpings Universitet, TiVi213 tekniken. Jämförelsen visade måttlig överensstämmelse gällande identifiering och kvantifiering av nevi. Dessutom har det kunnat visas att räkning av nevi på ryggen hos barn kan utföras via digitala fotografier tagna med en mobilkamera med tillhörande applikation. I medeltal hade barnen 9,5 nevi på ryggen. Barn 7–10 år hade färre antal nevi (medel 5,4) jämfört med barn 11–16 år (medel 12,9).

Resultaten från studierna skulle öppna för möjligheten att i större skala följa hur prevalensen214 av nevi förändras över tid och därigenom kunna följa trender i solexponering hos barn. Trenderna hoppas vi kunna åskådliggöra genom att utveckla en ny miljömålsindikator, vilken skulle ge en snabbare respons än befint-liga indikatorer för Säker strålmiljö.

I implementeringen av EU-direktivet gällande yrkesmässig exponering för bland annat UV-strålning (2006/25/EG)215 ställer Arbetsmiljöverket sedan år 2010 upp gränsvärden för artificiell UV-strålning. Dessa krav gäller således inte UV-strålning från solen vilken ofta är väsentligt högre. Den UV-strålning som uppstår vid exempelvis svetsning och härdning av lacker kan dock vara påtagligt starkare och kräver skyddsutrustning respektive inkapsling. I sällsynta fall brister dessa skydds-åtgärder vilket kan ge upphov till höga lokala exponeringar av hud och ögats hornhinna. Någon statistik gällande koppling till ökad hudcancerförekomst till följd av sådana akuta tillfälliga yrkesexponeringar är inte känd, men då malignt melanom anses uppkomma mer till följd av tillfälliga höga exponeringar snarare än den ackumulerade dosen kan Arbetsmiljöverkets arbete för att söka minska dessa exponeringar i viss mån bidra till miljömålet.

FÖRUTSÄTTNINGAR

För att nå miljökvalitetsmålet i sin helhet behöver planerade åtgärder genomföras för att minska exponeringen av UV-strålning samt beslut om ytterligare planerade styrmedel tas, såsom säkerställande av solskyddade utemiljöer framförallt för barn och lagstiftning om 18-års gräns för solning i solarier.

212 Nevi definieras som upphöjd eller platt brun lesion på huden.213 Tissue Viability Imaging (TiVi), polarisationsspektroskopisk avbildning som kan

komplettera traditionell digital fotografering av nevi.214 Med prevalens menas hur stor andel av en population (proportion) som vid en viss

tidpunkt har en viss sjukdom. Prevalensen kan därför aldrig vara mindre än 0 eller större än 1. Om man till exempel har frågat 1000 personer om de har sjukdomen reumatism och 100 uppger att så är fallet så är prevalensen i detta fall 0,1.

215 Europaparlamentets och Rådets direktiv 2006/25/EG av den 5 april 2006 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (artificiell optisk strålning) i arbetet (nittonde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ


Fortsatt analys av riskgrupper och deras beteende ökar möjligheten att skapa bättre kommunikationsinsatser och ändring av beteende. Kontinuerligt arbete med information och kommunikation är en förutsättning i det fortsatta arbetet med att bryta den negativa trenden.

Elektromagnetiska fält

TILLSTÅND

Myndighetens vetenskapliga råd för elektromagnetiska fält216 har under året 2013 publicerat en rapport217, som fokuserar på de två senaste årens forskningsresultat.

Under 2013 har SSM utfört ytterligare mätningar av radiovågor i allmän utom-husmiljö med det mobila mätsystem som utvecklades under 2012. Resultaten av 2013 års mätningar ligger i linje med 2012 års resultat, vilket innebär att det är stora variationer i effekttätheten men att resultaten genomgående har underskridit gällande referensvärden med god marginal. De mätningar som hittills gjorts indi-kerar att det finns ett tydligt samband mellan befolkningstäthet och radiovågs-styrkan i utomhusmiljön. I Stockholm ligger effekttätheten typiskt runt 0,1 pro-cent av referensvärdesnivån och på mindre orter ytterligare lägre.

Det har under året förts en delvis osaklig debatt i media om lämpligheten att införa trådlösa datornätverk i skolor. SSM har informerat Sveriges kommuner och skolledningar om den bedömning som myndigheten gör när det gäller strålskydds-relaterade hälsorisker med trådlösa datornätverk. SSM:s bedömning är att radio-vågsexponeringen från trådlösa datornätverk inte medför några hälsorisker.

2011 klassificerade International Agency for Research on Cancer (IARC) radio-vågor218 som ”möjligen cancerframkallande för människor”. Det finns dock fort-farande inget stöd för en förhöjd risk i statistiken över upptäckta hjärntumörer i Sverige.

I juni 2013 publicerade EU ett nytt direktiv, direktiv 2013/35/EU, om mini-mikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikalisk agens (elektromagnetiska fält) i arbetet. Detta direktiv ska vara överfört till svenska regler, i detta fall föreskrifter från Arbetsmiljöverket, senast juni 2016.

216 Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd för elektromagnetiska fält, EMF217 2013:19 Eighth report from SSM:s Scientific Council on Electromagnetic Fields218 Radiofrekventa fält innefattar elektromagnetiska vågor med frekvenser från 10 MHz till

och med frekvenser på 300 GHz (10 MHz < f ≤ 300 GHz). I detta område är den enda säkerställda hälsoeffekten förhöjd kroppstemperatur (energi absorberas och omvandlas till värme). Referensvärdena inom detta område är satta för att med god marginal undvika att människors kroppstemperatur på grund av fälten förhöjs 1 °C. Detta frekvensområde används främst för att trådlöst skicka information. Exempel på sådana applikationer är radio, TV och mobiltelefoni.


I direktivet ges gränsvärden för skydd mot alla kända direkta biofysiska effekter och indirekta effekter som orsakas av elektromagnetiska fält. Direktivet omfattar inte påstådda långsiktiga effekter.

Kommissionen ska övervaka den senaste vetenskapliga utvecklingen. Om det framkommer väletablerade vetenskapliga bevis för de påstådda långsiktiga effek-terna ska kommissionen överväga vilka åtgärder som är lämpliga att vidta, vilket i förekommande fall även kan innebära att lägga fram lagstiftningsförslag för att komma till rätta med sådana effekter.

FÖRUTSÄTTNINGAR

SSM rekommenderar att försiktighetsprincipen tillämpas i de fall då det finns vetenskapligt grundade misstankar om hälsorisker vid exponering för elektromag-netiska fält. SSM rekommenderar att försiktighetsprincipen tillämpas inom två områden av elektromagnetiska fält; allmänhetens exponering för magnetfält från kraftledningar samt vid användning av mobiltelefon. SSM:s bedömning grundar sig på att forskning inom dessa områden gett upphov till misstankar om negativa hälsoeffekter. Försiktighetsprincipen tillämpas exempelvis vid nybyggnation intill kraftledningar och genom användning av handsfree vid bruk av mobiltelefon.

Regional uppföljning av miljökvalitetsmålet Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö följs upp på regional nivå med länsstyrelserna som samordnande myndighet. Bedömningen om Säker strålmiljö nås eller inte görs däremot inte på regional nivå.

Många län nämner ökad exponering för UV-strålning som ett stort problem. Det ökade antalet hudcancerfall är allvarligt, men för att minska dessa typer av cancer krävs en attitydförändring av folks solvanor. Halterna av radioaktiva ämnen är låga även i de län som drabbades hårdast av Tjernobylolyckan. För elektromagnetiska fält bedöms exponeringen låg, även enligt referensvärdena.

När det gäller miljöarbete ger länen en liknande redovisning som föregående år. UV-strålning i tillsyn och planering hanteras på likartat sätt inom länen, medan informationsinsatserna varierar mellan länen. Elektromagnetiska fält bevakas främst i planeringen. Strålskyddsarbetet är ungefär detsamma i länen.

Under 2013 deltog Länsstyrelsen i Jönköpings län, Landstinget i Jönköpings län samt kommunerna i Eksjö, Jönköping och Vetlanda i ett solvaneprojekt vars syfte var att informera om kopplingen mellan UV-strålning och hudcancer219.

219 Solvaneprojekt sommaren 2013

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ


Analys och bedömningStrålskyddsprinciperDenna precisering bedöms kunna nås med i dag beslutade och planerade styr-medel samt åtgärder genomförda före 2020.

Vid de kärntekniska anläggningarna arbetar tillståndshavarna kontinuerligt med optimering av strålskyddet och att begränsa doserna till arbetstagare. Inga dosgränser har överskridits vid de svenska kärnkraftverken under de senaste tio åren och det finns goda förutsättningar för att doserna såväl till arbetstagare som till allmänheten kommer att minska ytterligare i framtiden.

Vid en eventuell nybyggnation av kärnkraftverk i Sverige är det viktigt att så tidigt i processen som möjligt ta hänsyn till strålskyddsaspekterna för arbetstagare, allmänhet och miljö. SSM har påbörjat arbetet med att ta fram nya föreskrifter där kraven på nya reaktorer ska framgå.

Den förbättring i lagefterlevnad som generellt har noterats i de landsting som har genomgått en uppföljande inspektion tyder på att myndighetens tillsynsverk-samhet av sjukvården har en positiv effekt på strålsäkerheten. Ett viktigt verktyg i tillsynsarbetet är tydliga och tillämpbara lagkrav. SSM avser att inom hälso- och sjukvårdsområdet prioritera legala styrmedel i form av reviderade föreskrifter och intensifierad tillsynsverksamhet.

Genom beredskapsövningar, utbyggnad av fasta mätstationer och revidering av SSM:s föreskrifter om beredskap vid kärntekniska anläggningar bedöms förmågan av strålskyddsberedskapen ha ökat.

Radioaktiva ämnenPreciseringen bedöms kunna nås med i dag beslutade och planerade styrmedel samt åtgärder genomförda före 2020.

SSM kräver att tillståndshavare ska använda bästa möjliga teknik för att redu-cera utsläppen av radioaktiva ämnen till miljön så långt som det är rimligt möjligt. Detta följs upp inom ramarna för SSM:s ordinarie tillsynsarbete.

Strålskyddsarbetet inom sjukvård och industri behöver utvecklas, exempelvis genom bättre lagefterlevnad inom sjukvården.

Utsläppen av radioaktiva ämnen är idag låga. I första hand handlar arbetet inom detta område om att bevara detta tillstånd. I syfte att upprätthålla detta är det därför viktigt att fortsätta utöva en god tillsyn av befintliga verksamheter samt att noga pröva om nya verksamheter kan uppfylla miljökvalitetsmålet innan till-stånd ges. Ett viktigt styrmedel för detta arbete är det nya EU-direktivet BSS som ska implementeras i Sverige före år 2018.

Ett område där situationen idag inte är tillfredsställande är hantering av radio-aktivt avfall, eftersom det ännu inte finns någon beslutad lösning för hur allt


radioaktivt avfall skall tas om hand i Sverige. För närvarande granskas en till-ståndsansökan avseende ett planerat slutförvar för använt kärnbränsle.

Den nationella strålskyddsberedskapen måste fortlöpande anpassas till föränd-ringar i omvärlden. Det är därför nödvändigt att satsa på utbildning och återväxt av nya specialister. Erfarenheter från övningar ska återföras till beredskapsorga-nisationen. Samtidigt måste forskning och utveckling bedrivas för att få fram ny kunskap och föra in förbättrade metoder i organisationen. Det är en förutsättning för att strålskyddsberedskapen ska kunna hantera krissituationer och bidra effek-tivt till samhällets förmåga att motstå allvarliga störningar orsakade av nukleära eller radiologiska händelser.

UV-strålningTrenden för den angivna preciseringen om UV-strålning – antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning är lägre än år 2000 – är negativ, och i nuläget bedöms denna precisering vara svår att uppnå till målåret 2020. Antalet årliga hudcancerfall orsakat av UV-strålning fortsätter att öka. Det tillgängliga statistiska underlaget för samtliga typer av hudcancer indikerar att trenden kom-mer att fortsätta. För att nå målet i preciseringen behöver denna trend brytas.

UV-strålningen som människor exponeras för beror i första hand på beteende, vilket är svårt att förändra då det innefattar en förändring av värderingar, attity-der kring livsstil, utseende och solning. Ytterligare en problematik är att antalet fall av hudcancer kommer att fortsätta att öka en tid även efter exponeringen har minskat eftersom det kan ta upp till flera decennier innan hudcancer utvecklas. Det innebär att minskningen i antalet hudcancerfall inte sker direkt efter det att exponeringen för UV-strålning minskat.

Vid yrkesmässig exponering för artificiell UV-strålning finns gränsvärden och krav på skyddsutrustning vilka följs i hög utsträckning. Antalet kraftiga över-exponeringar i yrkeslivet är därför mycket lågt jämfört de som privatpersoner utsätts för i samband med solning och solarier. Yrkesmässig exponering för artifi-ciellt genererad UV-strålning bedöms därför inte heller de kommande åren bidra annat än ytterst marginellt till det totala antalet hudcancerfall.

Elektromagnetiska fält Preciseringen bedöms kunna nås med i dag beslutade och planerade styrmedel samt åtgärder genomförda före 2020.

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ


Allmänhetens exponering för lågfrekventa220 fält förväntas inte genomgå någon stor förändring de närmaste åren. Referensvärdet221 för 50 Hz magnetfält är 100 µT, vilket med god marginal skyddar mot alla säkerställda hälsorisker. Om det verkligen finns ett orsakssamband mellan magnetfältsexponering och förhöjd risk för barnleukemi skulle mindre än ett fall per år totalt i Sverige vara förorsakat av magnetfält, baserat på det aktuella kunskapsläget.

När direktivet om elektromagnetiska fält på arbetsplatser överförts till svenska föreskrifter bedöms den totala exponeringen minska på arbetsplatserna. Då direk-tivet ska gälla i alla medlemstaterna finns det skäl att tro att de som till exempel tillverkar och utvecklar utrustning, maskiner och apparater med så låg emission som möjligt får en konkurrensfördel gentemot andra tillverkare.

Allt flera tillämpningar förväntas inom det mellanfrekventa området222. Fram-förallt är det tillämpningar där ändamålet är trådlös energiöverföring som kan bli intressanta och viktiga att titta på när det gäller hälsoaspekten. Exempelvis kan vi förvänta oss att induktiv laddning av olika hemelektronikprodukter blir allt van-ligare, även induktiv laddning av el/hybridbilar diskuteras idag och kan på några års sikt bli en realitet. Detta kommer rimligtvis att leda till en ökad exponering för dessa frekvenser, vilka nivåer är dock för tidigt att uttala sig om. SSM kommer nogsamt att bevaka utvecklingen.

Det radiofrekventa223 området används idag för många olika tillämpningar där information förs över trådlöst, detta gäller till exempel för mobiltelefoner, tråd-

220 Extremt lågfrekventa fält innefattar elektriska och magnetiska fält med frekvenser från 0 Hz till och med 300 Hz (0 < f ≤ 300 Hz). Dessa fält är huvudsakligen en bieffekt av den elektricitet som finns runt omkring oss, exempelvis ger kraftledningar sådana fält. I detta område är det nervretningar (fälten har förmågan att inducera strömmar i kroppen) som är den mekanism som huvudsakligen kan ge hälsoeffekter. Referensvärdena inom detta område är satta för att med god marginal undvika permanent skada på grund av inducerade strömmar i kroppen.

221 SSMFS 2008:18 Strålsäkerhetsmyndighetens allmänna råd om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält

222 Det mellanfrekventa området innefattar elektriska och magnetiska fält med frekvenser från 300 Hz till och med frekvenser på 10 MHz (300 Hz < f ≤ 10 MHz). Den biologiska mekanism som i första hand är intressant inom den nedre delen av detta frekvensområde är nervretningar. Från ca 100 kHz och uppåt börjar också termiska effekter bli signifikanta. I detta område får man alltså titta både på nervretningar och termiska effekter när man gör riskbedömningar och bestämer referensvärden. Flera applikationer som använder detta frekvensområde har dykt upp på senare tid, en av de vanligaste tillämpningarna är så kallade induktionshällar.

223 Radiofrekventa fält innefattar elektromagnetiska vågor med frekvenser från 10 MHz till och med frekvenser på 300 GHz (10 MHz < f ≤ 300 GHz). I detta område är den enda säkerställda hälsoeffekten förhöjd kroppstemperatur (energi absorberas och omvandlas till värme). Referensvärdena inom detta område är satta för att med god marginal undvika att människors kroppstemperatur på grund av fälten förhöjs 1 °C. Detta frekvensområde används främst för att trådlöst skicka information. Exempel på sådana applikationer är radio, TV och mobiltelefoni.


lösa datorer, fjärrkontroller och trådlösa larm. Samtidigt som mängden trådlösa produkter och tjänster ökar kraftigt utvecklas tekniken snabbt mot att data kan skickas med god kvalitet med allt lägre effekt. Därför är det inte helt givet hur den totala exponeringen på personnivå kommer att utvecklas den närmaste tiden. Det är dock rimligt att anta att exponeringen kommer att öka något, speciellt för personer som lever i en storstad. Det föreligger dock knappast någon risk inom överskådlig framtid att effekttätheten i allmän miljö ens skulle komma i närheten av gällande referensvärden.

Bedömning av måluppfyllelseMålet är nära att nås med i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020. Miljökvalitetsmålet Säker strålmiljö bedöms i sin helhet vara nära att nås med de styrmedel som är planerade idag och som kommer att beslutas före år 2020, vilket är samma bedömning som gjordes i den årliga uppföljningen 2013224.

Preciseringarna om strålskydd, radioaktiva ämnen och elektromagnetiska fält bedöms kunna nås med i dag beslutade och planerade styrmedel samt åtgärder genomförda före 2020. Däremot bedöms preciseringen om UV-strålning vara svår att uppnå till målåret 2020.

Bedömning av utvecklingen i miljönDet går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Stora delar av miljö-kvalitetsmålet utvecklas positivt, men trenden för den angivna preciseringen om UV-strålning – antalet årliga fall av hudcancer orsakade av ultraviolett strålning är lägre än år 2000 – är negativ.

224 Miljömålen. Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2013. Naturvårdsverkets rapport 6557, mars 2013.

SÄ

KE

R S

TR

ÅL

MIL

JÖ



INGEN ÖVERGÖDNINGANSVARIG MYNDIGHET: HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN

Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningar för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.


PÅVERKAN PÅ HAVET: Den svenska och den sammanlagda tillförseln av kväveföreningar och fosforföreningar till Sveriges omgivande hav underskrider den maximala belastning som fastställs inom ramen för internationella överenskommelser.

PÅVERKAN PÅ LANDMILJÖN: Atmosfäriskt nedfall och brukande av mark inte leder till att ekosystemen uppvisar några väsentliga långsiktiga skadliga effekter av övergödande ämnen i någon del av Sverige.

TILLSTÅND I SJÖAR, VATTENDRAG, KUSTVATTEN OCH GRUNDVATTEN: Sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten uppnår minst god status för näringsämnen enligt för- ordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.

TILLSTÅND I HAVET: Havet har minst god miljöstatus med avseende på övergödning enligt havsmiljöförordningen (2010:134).




Sammanfattning

Belastningen minskar och i vissa områden minskar övergödningssymptomen, men ännu påverkas stora delar av Sverige. Sämst förhållanden råder i Östersjön. Åtgärder för att minska utsläpp av övergödande ämnen har gett resultat men åter-hämtningstiden är lång. För att närma oss målet behöver utsläppen minska ytter-ligare, dels i länderna runt våra havsområden, dels från internationell sjöfart.

ING

EN

ÖV

ER

GÖ

DN

ING


Resultat

Påverkan på havetNärsaltsbelastningen på havet minskar. HELCOM:s (Helsingfors-kommissionen) senaste sammanställning av belastning visar att sedan 1994 har kväve- och fosfor-belastningen till Östersjön minskat både från Sverige och totalt sett225.

Beräkningar från EMEP226 (European Monitoring and Evaluation Programme) indikerar att nederbördsnormaliserad kvävedeposition från luft (den mängd kväve som når Östersjön direkt från luften, korrigerad för mängd nederbörd) minskar. Däremot skiljer sig de modellerade data från EMEP ifrån mätdata över Sverige227, där inte den nedåtgående trenden är signifikant. Nedfallet av kväve bedöms som oförändrat för landet mellan 1990 och 2010, men en viss minskning syns i syd-östra Sverige.

Minskningen av ammoniumkväve (som kommer mest från jordbruk) verkar avstanna efter 2006228.

Utsläppen av kväveoxider från fartyg som installerat utsläppsminskande ut-rustning ombord, och därmed fått lägre farledsavgifter, har minskat betydligt jämfört med om fartygen inte vidtagit några åtgärder. Detta visar Sjöfartsverket i en utvärdering av miljödifferentierade farledsavgifter229. Verket ska undersöka om inte incitamenten för att åtgärda utsläppen av kväveoxider genom miljödifferen-tiering kan ökas.

225 HELCOM, 2013. Review of the fifth Baltic Sea Pollution Load Compilation for the 2013 HELCOM Ministerial Meeting, Balt. Sea. Environ. Proc. No. 141, http://www.helcom.fi/Lists/Publications/BSEP141.pdf

226 EMEP, 2013. EMEP Centres Joint Report for HELCOM: Atmospheric Supply of Nitrogen, Lead, Cadmium, Mercury and Dioxins/Furans to the Baltic Sea in 2013, EMEP/MSC-W TECHNICAL REPORT 2/2013, 159 pp, http://www.helcom.fi/baltic-sea-trends/environment-fact-sheets/eutrophication/nitrogen-atmospheric-deposition-to-the-baltic-sea/

227 IVL, 2013. Trender i kvävenedfall över Sverige 1955-2011. Rapport B2119.228 EMEP, 2013. EMEP Centres Joint Report for HELCOM: Atmospheric Supply of

Nitrogen, Lead, Cadmium, Mercury and Dioxins/Furans to the Baltic Sea in 2013, EMEP/MSC-W TECHNICAL REPORT 2/2013, 159 pp, http://www.helcom.fi/baltic-sea-trends/environment-fact-sheets/eutrophication/nitrogen-atmospheric-deposition-to-the-baltic-sea/

229 Sjöfartsverket, 2013. Skriftligen Reidar Grundström, 13-01264.


HELCOM:s preliminära utsläppsbeting för Östersjön som beslutades 2007 inom ramen för Baltic Sea Action Plan (BSAP) har reviderats under 2013230. De nya betingen fastställdes på ministermötet i oktober 2013. De innebär relativt stora förändringar, bland annat att fördelningen av betingen mellan länderna baseras på deras påverkan både via luft och vatten istället för enbart deras vattenburna påverkan. Det totala reduktionskravet för hela Östersjön är i det närmaste oför-ändrat, men för Sveriges del innebär de nya betingen, som redovisas i tabell 1, ett större fokus på Egentliga Östersjön än tidigare.

Tabell 1. Sveriges reduktionskrav för utsläpp av kväve och fosfor231.

Ton/år Egentliga Östersjön

Kattegatt Öresund Finska viken

Kväve 8 360 826 0 63

Fosfor 530

Betingen avser minskad tillförsel via såväl luft som vatten jämfört med tillförseln under referensperioden 1997-2003. Reduktionsmålet för Kattegatt har sänkts avsevärt jämfört med det gamla som var 11 100 ton kväve, och för Öresund har det satts till noll. För Egentliga Östersjön är kvävebetinget i det närmaste oföränd-rat, men fosforbetingen har ökat med 240 ton/år. Nytt är ett svenskt utsläppsmål för Finska Viken som endast kan nås via minskad atmosfärisk påverkan. Enligt beräkningar gjorda inom HELCOM har Sverige fram till och med 2010 uppnått de nya minskningsmålen för Kattegatt och Finska viken medan det för Egentliga Östersjön kvarstår ett årligt reduktionsbehov av ca 3000 ton kväve och 400 ton fosfor. För hela Östersjön har tillförseln av kväve minskat med 81 000 ton/år eller 13 procent och för fosfor med 3700 ton/år eller 10 procent.

I december 2013 presenterades förslag till åtgärder för renare luft av EU- kommissionen232. Luftvårdspaketet innehåller en ny luftvårdsstrategi, ett förslag till reviderat takdirektiv, ett nytt direktiv för små/medelstora förbrännings- anläggningar och ett ratifikationsförslag till Göteborgsprotokollet.

230 HELCOM, 2013. HELCOM Copenhagen Ministerial Declaration, Taking further action to implement the Baltic Sea Action Plan – reaching good environmental status for a healthy Baltic Sea. 3 October, 2013. http://helcom.fi/Documents/Ministerial2013/Ministerial%20declaration/2013%20Copenhagen%20Ministerial%20Declaration%20w%20cover.pdf

231 HELCOM, 2013. Summary on the development of revised Maximum Allowable Inputs (MAI) and updated Country Allocated Reduction Targets (CART) of the Baltic Sea Action Plan.


ING

EN

ÖV

ER

GÖ

DN

ING


Påverkan på landmiljönÖvergödning av landekosystem till följd av luftnedfall av övergödande kväve-föreningar samt gödsling påverkar landekosystem genom förändringar av vegeta-tionen mot mer kvävegynnade arter. Ett exempel är ett direkt negativt samband mellan kvävedeposition och utbredningen av olika skogsmarksväxter233. Luft-deposition av kväveoxider från trafik och ammoniak från jordbruk är både för-surande och övergödande.

Kvävenedfallet över Sverige ligger fortsatt över eller mycket över den kritiska belastningsgränsen för inverkan på markvegetation i södra och mellersta Sve-rige234. Däremot minskar utsläppen av kväveoxid till luft i Sverige och ligger för andra året i rad under EU:s takdirektiv235. I denna statistik ingår dock inte utsläpp från internationell sjöfart vars utsläpp av kväveoxid är betydande och ökar236.

Även skogsbruket bidrar till övergödningen av vatten- och landmiljöer totalt sett237. Avverkningar, markberedningar och skyddsdikning är skogsbruksåtgärder som kan påverka övergödningssituationen. Även stormfällning bidrar till nitrat förluster från skogsmark – och dessa förväntas öka med längre perioder utan marktjäle.

Skogsstyrelsen har tagit fram förslag till nya föreskrifter och allmänna råd för kvävegödsling på skogsmark och beslut väntas under 2014.

Under 2013 rapporterade Naturvårdsverket regeringsuppdraget om hållbar återföring av fosfor238. Uppdraget innebar kartläggning av fosforresurser och inne-hållet av oönskade ämnen i olika fosforkällor, bedömning av potentialen för håll-bar återföring av fosfor, förslag till författningskrav och förslag till etappmål för hållbar återföring av fosfor.

233 Dirnböck et al., 2014. Forest floor vegetation response to nitrogen deposition in Europe. Global Change Biology, 20, 429-440.

234 Pihl Karlsson et al., 2013. Krondroppsnätet övervakning av luftföroreningar i Sverige – mätningar och modellering. IVL Rapport B2095. 50 pp.

235 Naturvårdsverket, 2013. Sveriges officiella statistik – Kväveoxidutsläpp till luft. http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Kvaveoxid-till-luft/

236 EMEP, 2013. EMEP Status Report 2013: Transboundary Acidification, Eutrophication and Ground level Ozone in Europe in 2011, EMEP report1/2013.

237 Havs- och vattenmyndigheten, 2012. God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön, Del 1: Inledande bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys. Rapport 2012:19.

238 Naturvårdsverket, 2013. Hållbar återföring av fosfor. Naturvårdsverkets redovisning av ett uppdrag från regeringen. Rapport 6580, 204 pp.


Tillstånd i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvattenUnder 2013 har vattenmyndigheterna genomfört den andra statusklassningen enligt EU:s ramdirektiv för vatten. En preliminär bedömning av ekologisk status för näringsämnen visar att 86 procent av vattendragen, 89 procent av sjöarna och 37 procent av kustvattenförekomsterna uppnår minst god status. Det är oklart om detta verkligen innebär en ändring av tillståndet jämfört med bedömningen 2009, då 89 procent av vattendragen, 93 procent av sjöarna och 35 procent av kustvattenförekomsterna uppnådde minst god status. Dessutom är nästan hälften av vattendragen och en tredjedel av sjöarna fortfarande oklassade. I kustvattnet har mer än 90 procent av alla kustvattenförekomster blivit klassade denna gång, jämfört med 73 procent år 2009.

Även grundvattnets kvalitet påverkas av mänskliga aktiviteter. För grundvatten är resultaten i stort sett oförändrade sedan senaste bedömningen.

Höga nitrathalter är ett utpekat problem för grundvattnets miljötillstånd. Nitrat kan vara skadligt för människor och höga halter beror till största delen på tillför-sel från jordbruk och enskilda avlopp. SGU uppskattar att ca 100 000 personer med egen brunn vid permanentboende har höga eller mycket höga nitrathalter. Under 2013 har SGU tagit fram nya bedömningsgrunder för grundvatten för att göra klassningen enhetlig vid tillståndsbedömning239.

Hur stor påverkan kväve och fosfor i grundvatten har på ytvatten är idag oklart. SGU har under 2013 startat ett projekt som syftar till att ta fram ett bedömningsunderlag för i vilken grad grundvattnet påverkar ytvatten; kemiskt och ekologiskt. I detta arbete ingår näringsämnen som en viktig del.

Ungefär 350 000 svenska fastigheter med enskilt avlopp är inte godkända av kommunerna och runt 130 000 är direkt olagliga. Havs- och vattenmyndigheten har i ett regeringsuppdrag undersökt hur snabbt de sämsta enskilda avloppen kan bytas ut och hur processen kan snabbas på. Två delrapporteringar och en slut- rapportering240 av uppdraget har lämnats till miljödepartementet. Regerings- uppdraget har resulterat i ett förslag till författningsändringar och bemyndigande till Havs- och vattenmyndigheten om att utfärda föreskrifter om små avlopps-anläggningar, förslag på hur tillsynen kan effektiviseras, samt ett förslag på att tillsätta en större utredning som tar ett samlat grepp om avloppsfrågorna, bland annat om möjliga ekonomiska styrmedel för att öka fastighetsägarnas drivkraft att åtgärda sina avloppsanläggningar.

239 SGU, 2013. Bedömningsgrunder för grundvatten. Sveriges geologiska undersökning, rapport 2013:01.

240 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Styrmedel för en hållbar åtgärdstakt av små avloppsanläggningar. Slutrapportering av regeringsuppdrag enskilda avlopp. Rapport 2013-09-13.

ING

EN

ÖV

ER

GÖ

DN

ING


För att förbättra arbetet med kommuners VA-planering och för att tydliggöra kopplingen mellan planeringsprocess och krav i vattenförvaltningen har Natur-vårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten tagit fram en ny vägledning241. Vägledningen kan komma att bidra till vattenförvaltningens mål om att alla vatten ska ha god status.

Att anlägga skyddszoner av bevuxen mark mellan vattendrag och jordbruks-mark är ett av flera sätt att minska näringsläckage, och arealen av skyddszoner har ökat242. Åkerareal med miljöstöd för minskat kväveläckage genom endast vår-bearbetning och/eller odling av fånggröda är däremot nästintill oförändrad sedan förra uppföljningen men lägre jämfört med några år sedan243.

De känsliga områdena enligt EU:s nitratdirektiv har fått en större utbredning från och med 1 januari 2013244. I nitratkänsliga områden finns starkare bestäm-melser för att minska kväveförluster till ytvatten och grundvatten än som finns i resten av landet och särskilda åtgärdsprogram måste upprättas. Liksom tidigare är större delen av södra Sveriges kustlandskap identifierat som nitratkänsligt. Nya områden norr om Vänern, norr om Mälaren samt mellan Mälardalen och Motala har lagts till. Vissa områden i norra Skåne och Blekinge samt östra Halland, som tidigare var identifierade som nitratkänsliga, har tagits bort.

Tillstånd i havetDenna precisering innebär att det öppna havet ska ha minst god miljöstatus med avseende på övergödning enligt havsmiljöförordningen. Enligt den inledande bedömningen som gjordes 2012245 är den generella bilden att hela Kattegatt och kustnära områden i Skagerrak har övergödningsproblem men däremot inte Skagerraks utsjövatten. I Östersjön bedöms Bottenviken inte ha problem med övergödning, medan indikationer på övergödning finns i Bottenhavet och stora problem återstår i Egentliga Östersjön.

241 Havs- och vattenmyndigheten, 2014. Vägledning för kommunal VA-planering för hållbar VA-försörjning och god vattenstatus. Rapport 2014:1.

242 Miljömålsportalen, 2013. Indikatorn Begränsat näringsläckage – skyddszoner. http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=218&pl=1

243 Miljömålsportalen, 2013. Indikatorn Begränsat näringsläckage – fånggrödor. http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=217&pl=1

244 http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/miljoklimat/ingenovergodning/ omradenkansligaforvaxtnaringslackage.4.4b00b7db11efe58e66b8000929.html

245 Havs- och vattenmyndigheten, 2012. God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön. Del 1: Inledande bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys. Rapport 2012:19. 334 pp.


Under 2013 har en samlad utvärdering av övergödningstillståndet i Östersjöns havsbassänger och kustområden gjorts inom HELCOM246. Analysen av det öppna havet baseras på miljöövervakningsdata för perioden 2007–2011 och för kust-områdena har nationella klassningar av ekologisk status använts. Som framgår av figur 15 klassas nästan hela Östersjön som övergödd, med undantag för delar av Bottenviken och några smärre kustområden utefter Bottenhavet.

Syrefria bottnar och bottnar med syrebrist är en källa för närsalter genom läckage till omgivande vatten, och en indikator för övergödning. Syresituationen i Östersjön är fortsatt svår och utbredningen av så kallade döda bottnar fortsätter vara konstant förhöjd. Resultat från hösten 2013 visar att omkring 30 procent av bottnarna är drabbade av akut syrebrist och att omkring 15 procent är helt syre-fria och döda247. Förhållandet liknar situationen 2012 men ytan som är syrefri i västra Gotlandsbassängen har ökat och det finns återigen syrefria områden i Born-holmsbassängen. Dessutom förekommer det nu även syrebrist i Finska viken.

Trots att näringstillförseln till Östersjön har minskat med 15–20 procent från mitten av 1990-talet syns bara svaga tecken på minskade halter i havsvattnet i vissa havsbassänger. Mängden klorofyll, som är ett mått på algbiomassa, har varit oförändrat eller ökat248. Orsaken till detta förklaras med långsam vattenomsätt-ningen i Östersjön, frigörelse av fosfor från sedimenten och kvävefixering av cyanobakterier under sommaren.

246 HELCOM, 2014. Eutrophication status of the Baltic Sea 2007–2011 – A concise thematic assessment. Baltic Sea Environment Proceedings No. 143. http://helcom.fi/Lists/Publications/BSEP143.pdf

247 SMHI, 2013. Oxygen survey in the Baltic Sea 2013- Extent of anoxia and hypoxia, 1960–2013. Report Oceanography No. 49.

248 HELCOM, 2014. Eutrophication status of the Baltic Sea 2007-2011 - A concise thematic assessment. Baltic Sea Environment Proceedings No. 143. http://helcom.fi/Lists/Publications/BSEP143.pdf

ING

EN

ÖV

ER

GÖ

DN

ING


Figur 15. Övergödningsstatus i Östersjön

En samlad analys av övergödningsstatus i Östersjön 2007–2011 från HELCOM249 visar att nästan hela Östersjön klassas som övergödd.

249 HELCOM, 2014. Eutrophication status of the Baltic Sea 2007–2011 – A concise thematic assessment. Baltic Sea Environment Proceedings No. 143. http://helcom.fi/Lists/Publications/BSEP143.pdf

Finland

Ryssland

Norge

Sverige

Estland

Lettland

Litauen

Polen

Tyskland

Danmark

Tyskland

God miljöstatus avseende näringsämnen (grön)

Ej god miljöstatus avseende näringsämnen (röd)



Bedömningen kvarstår att målet inte är möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingen i miljön bedöms som positiv.

Bedömningen av miljökvalitetsmålet på nationell nivå stämmer väl överens med den bedömning som gjorts på regional nivå. De allra flesta länsstyrelser gör bedömningen att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel250. Endast i Norrbotten, som har låg belastning tack vare lågt befolkningstryck, begränsat jordbruk och låg belastning från andra länders utsläpp, görs bedömningen att miljökvalitetsmålet kan nås. I Västerbotten och Jämtland görs bedömningen att målet är nära att nås. Flera länsstyrelser be-dömer utvecklingen i miljön som positiv. I Stockholms län och Skåne län bedöms utvecklingen som negativ, även om vissa förbättringar syns.

Trenden för utsläpp av kväve och fosfor till havet är nedåtgående. Trenden är tydligare för Öresund och Kattegatt, men syns även vad gäller tillförseln till Egent-liga Östersjön251. Även utsläppen av näringsämnen till luft visar på nedåtgående trender. Det krävs fortsatta insatser för att den positiva trenden ska hålla i sig.

Det är viktigt att påpeka att övergödningssituationen förändras mycket lång-samt och att uppnådda utsläppmål inte omedelbart innebär ett bra miljötillstånd i havet. Att miljön, och särskilt havsmiljön, inte svarar direkt på åtgärder är delvis på grund av tröghet i naturliga system, och delvis på grund av att närsaltsbelast-ningen fortfarande ligger över den som är ekologisk hållbar. Det finns även tecken på att problem i fisksamhällen, med obalans mellan rovfisk som torsk, abborre och gäddor, och deras byte skarpsill och spigg, ökar känsligheten för övergödning i kust och hav252.

250 Regional årlig uppföljning, 2013. http://www.miljomal.se/Global/regionala-miljomal/alla-lan/2013/regionala-miljomal-2013.pdf


252 Havs- och vattenmyndigheten, 2013, Planfish: regeringsuppdrag. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013-12-11.

ING

EN

ÖV

ER

GÖ

DN

ING


Att länderna runt Östersjön har minskat sin vattenburna närsaltsbelastning gör att närsaltstransport med luft har fått ökad betydelse relativt andra källor. Omkring en miljon ton kväve når Östersjön varje år. Av dessa kommer omkring en femte-del via luften, och av dessa 200 000 ton kommer 43 procent från länder utanför Östersjö-regionen253. Detta ställer krav på internationellt samarbete, till exempel genom EU, för att minska belastningen. Beräkningar från European Monitoring and Evaluation Programme indikerar dock att mängden kväve som når Östersjön direkt från luften, korrigerad för mängd nederbörd, minskar254. Detta kan vara ett tecken på att FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar har fått effekt.

Enligt HELCOM kommer ungefär 10 procent av depositionen av kväveoxider till Östersjön från internationell sjöfart på Östersjön och Nordsjön255.

För att minska närsaltsbelastningen har HELCOM-länderna tagit fram en gemensam ansökan till Internationella Sjöfartsorganisationen (IMO) för att göra Östersjön till ett kvävekontroll område (NECA). Detta skulle reglera mängden kväveoxider och ammonium som kan släppas ut från fartyg i Östersjön. Genom en deklaration från ministermötet i oktober256 framgår det nu att det är osäkert när eller om ansökan kommer att skickas in.

Arbetet inom Vattendirektivet med miljökvalitetsnormer och åtgärdsprogram har potentiellt stor betydelse för förbättringen av statusen av våra vatten. Flera av åtgärdspunkterna har en direkt koppling till Ingen övergödning och är viktiga att åtgärda för att nå miljömålet. Preliminära utvärderingen av övergödningsstatus i inlands- och kustvatten för Vattendirektivet 2013 visar knappast några ändringar jämfört med den som gjordes 2009. Sammantaget anser Vattenmyndigheterna att mycket arbete återstår för att nå god vattenkvalitet och därmed de uppsatta miljö-kvalitetsnormerna.

253 EMEP, 2013. EMEP Centres Joint Report for HELCOM: Atmospheric Supply of Nitrogen, Lead, Cadmium, Mercury and Dioxins/Furans to the Baltic Sea in 2013. EMEP/MSC-W TECHNICAL REPORT 2/2013. http://www.helcom.fi/baltic-sea-trends/environment-fact-sheets/eutrophication/nitrogen-atmospheric-deposition-to-the-baltic-sea/

254 EMEP, 2013. EMEP Centres Joint Report for HELCOM: Atmospheric Supply of Nitrogen, Lead, Cadmium, Mercury and Dioxins/Furans to the Baltic Sea in 2013, EMEP/MSC-W TECHNICAL REPORT 2/2013, 159 pp, http://www.helcom.fi/baltic-sea-trends/environment-fact-sheets/eutrophication/nitrogen-atmospheric-deposition-to-the-baltic-sea/

255 HELCOM, 2013. Review of the Fifth Baltic Sea Pollution Load Compilation for the 2013 HELCOM Ministerial Meeting. Baltic Sea Environmental Proceedings, No 141.



De övergödningsproblem vi ser i havet hänger ihop med det som sker på land. Övergödning av sjöar och vattendrag, framförallt i södra och mellersta Sverige, bidrar till problemen i Östersjön och bland annat därför finns det ett behov av en sammanhållen havs- och vattenförvaltning med samordning av åtgärder.

Jordbrukssektorn är den största källan till utsläpp av antropogena, övergö-dande ämnen till vatten, följt av hushållen och verksamheter genom kommunala reningsverk. I jordbruket finns därför den största potentialen till utsläppsminsk-ning och många åtgärder görs på regional nivå. Åtgärder som skyddszoner, fång-grödor och våtmarker finansieras bland annat genom Landsbygdsprogrammet. Att arealen skyddszoner har ökat257, bidrar till att förbättra situationen, men arealen fånggrödor är fortfarande lägre än för några år sedan258. Odling av fånggröda är den enskilt viktigaste åtgärden för att minska kväveläckage från åkermark så här är ökade insatser önskvärt.

Regeringens förslag med nedskärningar i Landsbygdsprogrammet har i de flesta län skapat oro259, för att stöd för åtgärdsarbetet ska minska.

Många län lyfter fram LOVA-bidragen (lokala vattenvårdsprojekt) som en vik-tig resurs för att genomföra åtgärder. Från och med 2014 har regeringen beslutat om en årlig satsning under fyra år på 75 miljoner kronor i LOVA-anslag för att stödja det lokala och regionala arbetet för bättre vattenkvalitet, och då speciellt åtgärder mot övergödning.

Ett intensivare skogsbruk i framtiden till följd av bland annat ökad efterfrågan på biobränsle är troligt. Skogsgödslingen kommer sannolikt att öka och med det behoven av att kunna följa upp hur skogsmarken påverkas, vilket både Jämtlands och Norrbottens län tar upp i den regionala uppföljningen260.

Skogsstyrelsen har tagit fram förslag till nya föreskrifter och allmänna råd för kvävegödsling på skogsmark och beslut väntas under 2014.

Enligt förslaget ska gödsling tillåtas i tallskog i sydöstra Sverige och detta skulle kunna vara negativt för övergödningssituationen eftersom den kritiska belastning-en för både övergödning och försurning redan överskrids i detta område. Dess-utom är riskerna för kväveläckage i området dåligt undersökta.

257 Miljömålsportalen, 2013. Indikatorn Begränsat näringsläckage – skyddszoner. http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=218&pl=1

258 Miljömålsportalen, 2013. Indikatorn Begränsat näringsläckage – fånggrödor. http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=217&pl=1



ING

EN

ÖV

ER

GÖ

DN

ING


Ett område där det inte syns några tecken på förbättring är syresituationen i Öst-ersjön. Med fortsatt stor eller ökande utbredning av syrefria bottnar ökar läckaget av fosfor från bottensedimentet vilket i sin tur gynnar tillväxten av cyanobakterier. Sommaren 2013 var varm med svaga vindar vilket bidrog till att blomningen av cyanobakterier kom igång redan före midsommar. Under den varma och blöta sensommaren och hösten blev utbredning av syrebrist stor i Östersjön261.

Rapporter från Danmark visar att syrebrist även förekom i danska sunden fram till slutet av oktober262.

Effekterna av genomförda åtgärder för att minska näringstillförseln dröjer och tillsammans med att Östersjön har lång omsättningstid gör det att återhämtnings-tiden är lång. Forskning pågår för att utveckla metoder som kan bidra till att minska syrebristen och främja återhämtning av ekosystemen263.

EU-kommissionens förslag till strategi och reviderat takdirektiv för luft- föroreningar264 kan på sikt bidra positivt till att utsläppen av övergödande luft-föroreningar minskar om den träder i kraft.

Sammantaget visar förslaget till nytt takdirektiv, arbetet under nitratdirektivet, de utökade LOVA-medlen, utökningen av nitratkontrollområden, forskning om näringskretslopp och fiskets påverkan, förslag från Miljömålsberedningen samt internationella överenskommelser på ett stort engagemang för att finna sätt att hantera övergödningsproblematiken. Kunskapen ökar om hur de akvatiska eko-systemen fungerar och vilka effekter olika åtgärder har på tillståndet i miljön. Det ökar möjligheterna att på sikt nå målen. För att målen ska kunna nås krävs såväl ett fortsatt systematiskt åtgärdsarbete på hemmaplan, som ett ökat internationellt samarbete för att minska den totala belastningen av näringsämnen i känsliga vattenmiljöer.

261 SMHI, 2013. Oxygen survey in the Baltic Sea 2013- Extent of anoxia and hypoxia, 1960–2013. Report Oceanography No. 49.

262 DCE, 2013: Iltsvind i de danske farvande i oktober-november 2013. Notat fra DCE, 29 november. http://dce.au.dk/fileadmin/bioscience/Fagdatacentre/MarintFagdatacenter/Publikationer/Iltsvindsrapport_oktober_november_2013.pdf

263 IVL, 2013. WEBAP – Vågdriven syrepump för Östersjön. IVL Svenska miljöinstitutet, rapport B2130.



LEVANDE SJÖAR OCH VATTENDRAGANSVARIG MYNDIGHET: HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN

Sjöar och vattendrag ska vara ekologiskt hållbara och deras variationsrika livs-miljöer ska bevaras. Naturlig produktionsförmåga, biologisk mångfald, kultur-miljövärden samt landskapets ekologiska och vattenhushållande funktion ska bevaras, samtidigt som förutsättningar för friluftsliv värnas.

Regeringen har fastställt elva preciseringar:

GOD EKOLOGISK OCH KEMISK STATUS: Sjöar och vattendrag har minst god ekologisk status eller potential och god kemisk status i enlighet med förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.

OEXPLOATERADE OCH I HUVUDSAK OPÅVERKADE VATTENDRAG: Oexploaterade och i huvud-sak opåverkade vattendrag har naturliga vattenflöden och vattennivåer bibehållna.

YTVATTENTÄKTERS KVALITET: Ytvattentäkter som används för dricksvattenproduktion har god kvalitet.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: Sjöar och vattendrags viktiga ekosystemtjänster är vidmakthållna.

STRUKTURER OCH VATTENFLÖDEN: Sjöar och vattendrag har strukturer och vattenflöden som ger möjlighet till livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur.

GYNNSAM BEVARANDESTATUS OCH GENETISK VARIATION: Naturtyper och naturligt före-kommande arter knutna till sjöar och vattendrag har gynnsam bevarandestatus och till-räcklig genetisk variation inom och mellan populationer.

HOTADE ARTER OCH ÅTERSTÄLLDA LIVSMILJÖER: Hotade arter har återhämtat sig och livsmiljöer har återställts i värdefulla sjöar och vattendrag.

FRÄMMANDE ARTER OCH GENOTYPER: Främmande arter och genotyper inte hotar den biologiska mångfalden.

GENETISKT MODIFIERADE ORGANISMER: Genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden inte är introducerade.

BEVARADE NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN: Sjöar och vattendrags natur- och kultur-miljövärden är bevarade och förutsättningarna för fortsatt bevarande och utveckling av värdena finns.

FRILUFTSLIV: Strandmiljöer, sjöar och vattendrags värden för fritidsfiske, badliv, båtliv och annat friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad.




LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


Sammanfattning

Många sjöar och vattendrag uppfyller inte god ekologisk status. Fysisk påverkan och fragmentering utgör problem i hela landet. Många arter har ännu inte gynn-sam status på grund av brister i livsmiljö och vattenkvalitet. Restaurering av vat-tendrag pågår, men i långsam takt. Ökad miljöhänsyn behövs. Försurningen har minskat, men påverkar fortfarande sjöar och vattendrag negativt.

Resultat

Viktigaste resultat för miljökvalitetsmålet under senaste året En rad olika utredningar, såsom Synliggöra värdet av ekosystemtjänster265, En trygg dricksvattenförsörjning266, Långsiktig hållbar markanvändning del 1267, har under år 2013 tillsatts eller redovisats, med syfte att föreslå förändringar som skulle kunna bidra till att flera av miljökvalitetsmålets preciseringar nås. Ytter-ligare en är vattenverksamhetsutredningen som lämnade sitt delbetänkande till regeringen under hösten 2013. Om ändringsförslagen antas, kommer det bland annat innebära att verksamheter såsom vattenkraftverk och dammar, som drivs med stöd av tillstånd och äldre rättigheter som meddelats före 1918 års vattenlag, anpassas efter Miljöbalkens hänsynsregler, bästa möjliga teknik och EU-rättens krav i förhållande till vattenkvalitet. Förändringarna har stor potential att för-bättra möjligheterna att nå miljökvalitetsmålet.

God ekologisk och kemisk statusFlertalet förbjudna ämnen fortsätter att påträffas i naturen trots att de förbjudits. Bland annat ökar miljögiftet PFOS och andra liknande fluorerade ämnen i utter, trots att produktionen ska ha minskat268.

Sveriges fem vattenmyndigheter har under 2013 genomfört en andra status-klassning enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Den första förvaltningscykeln avslutades år 2009, och den andra pågår fram till år 2015. Statusklassningen sker i sex års intervaller, i varje cykel analyseras och beskrivs tillståndet i vatten- förekomsterna. Den andra statusklassningen visar att 39,2 procent av vatten-

265 Synliggöra värdet av ekosystemtjänster (SOU 2013:68)266 En trygg dricksvattenförsörjning (Dir 2013:75)267 Långsiktig hållbar markanvändning delbetänkande (SOU 2013:43)268 http://www.nrm.se/forskningochsamlingar/forskningsnyheter/forskningsnyheter2012/

okandemangdfluorerademiljogifterisverigesuttrar.8999628.html


förekomsterna i vattendrag och 56,6 procent av vattenförekomsterna har hög eller god ekologisk status269. Vattenmyndigheterna har sedan den förra rapporteringen i första vatten- förvaltningscykeln samlat in mer kunskap och information om statusen i vatten-förekomsterna. Åtgärder har genomförts av kommuner, länsstyrelser och andra aktörer i enlighet med det åtgärdsprogram som tagits fram inom vattendirektivs-arbetet. Kunskapsbrist kvarstår dock, och denna lyfts i de regionala bedömningar-na upp som en orsak till att vi inte når preciseringen. Inför den andra statusklass-ningen som Sverige genomfört har det blivit tydligare vilka underlag som saknas.

Vattenmyndigheterna har tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten genomfört ett projekt i syfte att ta fram information och vägledning för hur vat-tenkraften och dess miljöpåverkan ska hanteras i arbetet med vattenförvaltningen. Projektet har resulterat i fyra rapporter, en fristående rapport handlar om vatten-kraftens påverkan på akvatiska ekosystem270. Rapporten kommer att vara ett vik-tigt underlag i det fortsatta arbetet med att åtgärda kraftigt påverkade vatten. Nya bedömningsgrunder för de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna har tagits fram av Havs- och vattenmyndigheten som stöd till bedömningen av ekologisk status.

Åtgärder som vidtagits för att minska övergödningen har gett resultat, tydli-gast syns resultat i de regioner där åtgärderna genomförts. Miljöövervakning från Flodmynningsprogrammet visar att det framför allt är belastningen av kväve till Skagerrak, Kattegatt och Öresund som minskat påtagligt, det gäller både den tota-la kvävebelastningen och belastningen av oorganiskt kväve271. För att förbättra vattenkvaliten i Östersjön har möjligheten att söka Lova-bidrag (lokala vatten-vårdsprojekt) återinförts. Från och med 2014 kommer 75 miljoner kronor att för-delas årligen, framför allt till projekt som syftar till att minska övergödningen.

Fortfarande är försurningen ett av de miljöproblem som påverkar växt- och djurlivet negativt i sjöar och vattendrag. I sydvästra Sverige är 50 procent av sjö-arna försurade, trots att utsläppen av försurande ämnen minskat272. I sydöstra Sverige står nu skogsbruket för en större andel av försurningstrycket än nedfallet från luften273. I de regionala bedömningarna lyfter ett flertal län fram försurningen som ett av miljöproblemen som fortsatt behöver åtgärdas.

269 http://www.viss.lansstyrelsen.se/270 Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:10. Vattenkraftenspåverkan på akvatiska

ekosystem – en litteratursammanställning.271 Sötvatten 2013, Om miljötillståndet i Sveriges sjöar och vattendrag.

ISBN 978-91-87025-31-0272 SLU Rapport 2012:5. Försurningsläget i Sveriges ytvatten 2010. Komplettering till rapport

2011:24 – underlag till utvärdering av miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag.273 Skogsstyrelsen Rapport 13 2008. Åtgärder för ett uthålligt brukande av skogsmarken –

resultat finansierade inom Movib.

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


Inför 2013 minskades anslaget1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö från 738 till 503 miljoner kronor274. Detta medförde under 2013 en nedskärning av ansla-get till länen med 120 miljoner kronor jämfört med 2012 års fördelning275. Inför år 2014 har regeringen åter beslutat om en höjning av anslaget 1:12 och denna gång till totalt 673 miljoner kronor276, d.v.s. en höjning från år 2013 med 170 miljoner kr. Anslaget går bland annat till kalkning, fiskevårdsåtgärder, åtgärds-program för hotade arter samt LOVA-bidrag277.

Oexploaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag Vattenmyndigheterna har tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten, genom-fört ett gemensamt projekt i syfte att ta fram information och vägledning för hur vattenkraften och dess miljöpåverkan ska hanteras i arbetet med vattenförvalt-ningen. Rapporten Ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering278 utgör ett viktigt underlag för att beskriva flöden och vattenregleringens påverkan och hur man kan anpassa vattenkraften.

Trafikverket driver tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten och en rad olika aktörer, bland annat Länsstyrelserna i Västerbotten och Norrbotten, LIFE-projektet Remibar. Målet med Remibar är att åtgärda 304 vandringshinder, 260 vägtrummor och 31 dammar samt att genomföra 13 utteråtgärder, allt inom Natura 2000-områden. Projektet pågår i fem år och är ett av de största LIFE-projekten inom EU. Arbetet sker inom nätverket för Natura 2000 och målet är att förbättra förutsättningarna och livsmiljöerna för arterna lax, flodpärlmussla, stensimpa och utter.

Ytvattentäkters kvalitetYtvattentäkters kvalitet påverkas i hög grad av utsläppskällor på land. Åtgärds-takten behöver öka för att komma till rätta med problemen. Det kommer dock att ta lång tid att se miljö effekten av de åtgärder som vitas då återhämtningstakten i naturen är långsam.

Påverkan sker till exempel från enskilda avlopp. Nära hälften av de 700 000 fastigheter i Sverige som har enskilt avlopp bedöms ha anläggningar som inte är

274 www.havochvatten.se275 Beslut om bidrag till Länsstyrelserna från anslaget 1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö.

Havs- och vattenmyndighetens dnr 666-13.276 Regleringsbrev för budgetåret 2014 avseende Havs- och vattenmyndigheten. 2013-12-19.277 LOVA – Lokala vattenvårdsprojekt.278 Ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering. Havs- och vattenmyndighetens

rapport 2013:12


godkända. Ungefär 130 000 av dem har enbart slamavskiljning och är därmed direkt olagliga279.

Havs- och vattenmyndigheten har under 2013 haft ett regeringsuppdrag som bland annat syftar till att bedöma hur snabbt de allra sämsta enskilda avloppen kan bytas ut och hur processen kan drivas på. Ett av förslagen är att Havs- och vattenmyndigheten ges rätten att meddela ytterligare föreskrifter gällande små avloppsanläggningar för hushållsspillvatten. Författningsförslagen innehåller även nya grundläggande krav på anläggningar, deras lokalisering, samt krav på åtgär-der för miljö- respektive hälsoskydd inom tre olika skyddsnivåer. Om dessa förslag antas, kommer det att ha positiv påverkan på möjligheten att nå preciseringen om ytvattentäkters kvalitet.

Regeringen har tillsatt en dricksvattenutredning (L 2013:02) som har fram till den 30 juni 2015 på sig att komma med förslag till hur Sverige kan stärka arbetet med att skydda vattenresurser för framtiden samt säkerställa en god produktion av dricksvatten. I Sverige finns 183 allmänna ytvattentäkter, varav 92 har någon form av vattenskyddsområde. Av dessa har endast 24 stycken (13 procent) skydd i form av ett vattenskyddsområde som fastställts med stöd av miljöbalken280. Flera län såsom Blekinge, Värmland och Västernorrland lyfter i sina regionala uppfölj-ningar av preciseringen upp bristen på skydd av dricksvattentäkter.

Flertalet förbjudna ämnen fortsätter att påträffas i naturen trots att de för-bjudits. Uppgifter från kemikalieinspektionen visar att högfluorerade ämnen, till exempel perfluoroktansulfonat (PFOS) och perfluoroktansyra (PFOA), har föro-renat dricksvatten i flera kommuner och några kommuner har stängt dricksvat-tentäkter efter att högfluorerade ämnen läckt till grundvattnet från brandövnings-platser. Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket har tillsammans tagit fram information för Sveriges vattenproducenter så att de kan bedöma när och om vat-tenanalyser behövs281.

279 Styrmedel för en hållbar åtgärdstakt av små avloppsanläggningar. – Slutrapportering av regeringsuppdrag enskilda avlopp. Havs- och vattenmyndigheten 2013-09-13.

280 http://www.sgu.se/sgu/sv/miljomal/vattentaktsarkiv/281 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Information-till-Sveriges-vattenproducenter-Hall-

koll-pa-lackage-av-kemikalier-fran-brandovningsplatser/

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


EkosystemtjänsterEkosystemtjänster har under det senaste året blivit allt mer uppmärksammade. Ett antal ekosystemtjänster identifierades i den skrivelse som Naturvårdsverket presenterade under 2012282. Några av de ekosystemtjänster som redovisas är sjöar och vattendrags förmåga att leverera dricksvatten, livsmedel från sötvattensorga-nismer och möjligheter till rekreation. Under året presenterades utredningen om att synliggöra värdet av ekosystemtjänster283. I slutbetänkandet presenterades 25 förslag om bland annat integrering i beslutsprocesser, bättre kunskapsunderlag och lärande om ekosystemtjänster, samt 18 åtgärder för integrering av betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster i beslutsprocesser.

Strukturer och vattenflödenI de svenska vattnen finns 12 200284 dammar och 2 100285 vattenkraftverk. Mer än 95 procent av dammarna i Sverige saknar fiskväg, vilket hindrar många arter från att vandra till och från havet men också inom systemet, det som i vatten-förvaltningen benämns som bristande konnektivitet. Fysiska hinder påverkar även hydromorfologin i stort, vilket omfattar fysiska processer, vattenförhållanden och strukturer. Det är detta som skapar förutsättningarna för väl fungerande vatten-ekosystem. Bristen på åtgärder för att förbättra hydromorfologin är en av de främsta orsakerna till att Sverige varken når de mål som finns uppsatta enligt vattendirektivet eller det tillstånd som denna precisering uttrycker.

Då fysisk påverkan är en stor och viktig fråga, inte minst om vi ska nå miljö-kvalitetsmålen och de krav som vattendirektivet ställer, tillsatte regeringen en vattenverksamhetsutredning som fick till uppdrag att utreda hur miljölagstift-ningen kan ändras så att alla vattenanläggningar och vattenverksamheter bedrivs i enlighet med de krav som miljöbalken ställer. I sitt delbetänkande286 som lämnades till regeringen hösten 2013 ges flera förslag till ändringar som berör vattenanlägg-ningar såsom vattenkraftverk, dammar och vattenöverledningar.

Skogsbruk, dikesrensning och anläggande och underhåll av skogsbilvägar är några av de verksamheter som kan påverka vattenmiljöer negativt, framförallt mindre vattendrag. Dikesrensning leder till grumling och ökad uttransport av näringsämnen. Dikesrensning innebär i många fall att bottenfaunan helt eller

282 NV-00841-12 Sammanställd information om Ekosystemtjänster283 SOU 2013:68 Synliggöra värdet av ekosystemtjänster – Åtgärder för välfärd genom

biologisk mångfald och ekosystemtjänster284 SMHI:s vattenwebb. http://vattenwebb.smhi.se/285 Svensk vattenkraftförening. http://svenskvattenkraft.se286 SOU 2013:69 Delbetänkande av vattenverksamhetsutredningen. Ny tid ny prövning –

förslag till ändrade vattenrättsliga regler.


delvis avlägsnas vilket får mycket negativa konsekvenser287. Forskning från KTH visar att det moderna jordbruket bidrar till förändrade vattendrag där bland annat den totala vattendragslängden minskat och naturliga flödeshinder har tagits bort288. Våtmarker kan jämna ut höga vattenflöden och fungerar som vatten-hållande magasin. I de områden som dikats ut försvinner denna naturliga buff-ringskapacitet vilket ofta innebär att översvämningsproblemen flyttas nedströms. Statistik från Skogsstyrelsen visar att uttaget av grenar och toppar, det så kallade grot-uttaget, har ökat de senaste åren289. Vid uttag av grot tas näringsämnen och baskatjoner bort som annars skulle bidragit till att höja markens pH-värde och därmed förhindra markförsurning. I Skogsstyrelsens uppföljning av hänsyn vid avverkning ingår bland annat körning över vattendrag. Antalet avverkningar där körning över vattendrag har skett har minskat över tid, men av dessa har andelen körningar med stor påverkan på vattendragen däremot ökat till 19 procent vilket motsvarar ca 1 900 passager över vattendrag per år290.

Under 2000-talet har stora skador på alträd (Alnus glutinosa) uppstått utmed vattendrag och sjöar i södra och västra Sverige. Skadorna orsakas av den invasiva algsvampen Phytophthora alni som sprids via vatten och dödar alar utmed påver-kade vattendrag och sjöar. Alar har stor betydelse för rinnande vattenekosystem; rotsystemet stabiliserar stränderna och skapar habitat för fiskyngel, och deras näringsrika löv bidrar till ett art/individrikt bottenfauna- och fisksamhälle. Träden skapar även skugga för kallvattengynnade arter såsom till exempel öring. En fjärr-analysstudie genomförd av Artdatabanken stärker hypotesen att det är långvariga översvämningar som orsakat skadorna på albestånden291.

Begreppet Grön infrastruktur har introducerats som ett verktyg för att värna om naturkapitalet med målsättningen att uppnå positiva ekologiska, ekonomiska och sociala effekter genom naturliga eller halvnaturliga lösningar. Grön infra-struktur bygger på att skyddet, bibehållandet och återskapandet av naturen och naturliga processer ska vara vägledande för och medvetet ska integreras i fysisk planering och lokal och regional utveckling.

287 DiVa – Dikesrensningens effekter på vattenföring, vattenkemi och bottenfauna i skogsekosystem. IVL-Svenska miljöinstitutet.

288 http://www.kth.se/aktuellt/nyheter/risken-for-oversvamningar-i-sverige-har-okat-1.376172289 http://www.skogsstyrelsen.se/Myndigheten/Statistik/Amnesomraden/Avverkning-och-

virkesmatning/Tabeller--figurer/290 Skogsstyrelsens PM (Dnr 2013/1066) Uppföljning av tagen miljöhänsyn vid

föryngringsavverkning.291 ArtDatabanken rapporterar13. Fjärranalys av skador på al utmed vattendrag och sjöar i

södra och västra Sverige – utveckling av metodik och beskrivning av status. ISSN: 1402-6090

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


Under 2013 invigdes Sveriges längsta omlöp i Säveån i Västra Götalands län. Omlöpet utgörs av en naturliknande forsfåra i vilken vattenlevande arter kan vandra förbi (upp och ner) den drygt 10 meter höga dammvallen. Ål, lax och havsöring är några av de arter som främst gynnas. Projektet har bland annat finansierats via Havs- och vattenmiljöanslaget.

Regeringen beslutade den 4 april 2013 att ge Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett förslag på hur en handlingsplan för grön infrastruktur kan utvecklas292 i samråd med Havs- och vattenmyndigheten samt en rad andra myndigheter. Det återstår att se vilka effekter ett mer systematiskt arbete med grön infrastruktur kan ge på strukturer och vattenflöden.

Gynnsam bevarandestatus och genetisk variationArt- och habitatdirektivet anger vilka arter och naturtyper som ska skyddas inom EU. Varje medlemsland har skyldighet att se till att alla dessa arter och naturtyper har så kallad gynnsam bevarandestatus, vilket innebär att utbredningsområde, areal, populationsutveckling och andra kvaliteter finns och kan bibehållas. I rapporteringen delas Sverige in i tre biogeografiska regioner kontinental, boreal och alpin region. Det finns även en rad olika naturtyper. De limniska natur-typerna, tre vattendragstyper och fem sjötyper, är indelade med utgångspunkt från vegetation, trofigrad (naturlig näringshalt) och storlek. Det finns även en om-fattande lista med arter som följs upp. Havs- och vattenmyndigheten, tillsammans med Naturvårdsverket delar på ansvaret att granska underlag och bedömningar som tas fram av Artdatabanken. Bedömningarna bygger på miljöövervakningsdata och uppgifter från Vatteninformationssystem Sverige (VISS). Data kompletteras i vissa fall med expertbedömningar.

Sverige rapporterade i juni 2013 för andra gången till EU-kommissionen enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet.

För de limniska naturtyperna har det endast skett smärre förändringar sedan förra rapporteringen 2007. För mindre vattendrag i kontinental region är dock statusen fortfarande otillfredsställande och har gått från att tidigare uppvisa en stabil trend till en negativ trend avseende status. I den alpina regionen har statusen för naturtypen märkbart försämrats, och påverkan från vattenkraften är påtaglig. För arter som följs upp inom direktivet är statusen fortsatt ogynnsam, för exempel-vis flodpärlmussla och lax. Situationen har dock gradvis förbättre på grund av det åtgärdsarbete som görs för de ovan nämnda arterna, men också för att fisket på lax minskat293. Tillstånd för arter och naturtyper kan vara olika då miljöproblemen

292 NV-03367-13 Förslag till hur en handlingsplan för grön infrastruktur kan tas fram på regional nivå.

293 Sötvatten 2013, Om miljötillståndet i Sveriges sjöar och vattendrag. ISBN 978-91-87025-31-0


skiljer sig mellan de olika regionerna. Övergödningsproblematiken är exempelvis mer utpräglad i den södra delen av Sverige.

Hotade arter och återställda livsmiljöerUnder året fastställdes åtgärdsprogrammet för örtväxten skaftslamkrypa294, som är Havs- och vattenmyndighetens första åtgärdsprogram. I Sverige förekommer arten på grunda sötvattensstränder med måttlig exponering för våg- och vatten-rörelser och indikerar värdefulla sötvattensmiljöer. Arten är starkt hotad och påverkas negativt av miljöproblem som försurning och övergödning.

294 Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:8 Åtgärdsprogram för Skaftslamkrypa.

Antal vattendragutan föryngring

Antal vattendragmed föryngring

700

600

500

400

300

200

100

0

Antal

Figur 16. Antal vattendrag med flodpärlmussla 2006–2013

KÄLLA: REGIONAL MILJÖÖVERVAKNING

Flodpärlmusslan bedöms som starkt hotad i den svenska rödlistan och har försvunnit från drygt hälften av de vattendrag där den fanns i början av 1900-talet. Idag finns arten i 628 vattendrag och föryngring sker i 285 av dessa. Förekomst och framför allt föryngring av flodpärlmussla är en indikator för vattenkvalitet och fysisk påverkan i vattendrag. Ökningen av antalet vatten med förekomst av flodpärlmussla beror främst på att inventeringar årligen genomförs inom ramen för den regionala miljöövervakningen. För att säkra flodpärlmusslans fortlevnad krävs restaurerings-insatser av våra vattendrag så att antalet vatten med föryngring ökar. Föryngring av flodpärl-mussla är även en indikator som presenteras på miljömål.se/indikatorer.

2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


En nyligen publicerad rapport295 från Havs- och vattenmyndigheten visar att en anläggning av en damm i ett strömmande vattensystem får stor inverkan på fiskfaunan, även om en fungerande fiskväg anläggs genom själva dammkroppen. Orsaken är att ett lugnvatten skapas i ett tidigare strömmande område. Några av de studier som redovisas i rapporten har observerat stor dödlighet hos utvand-rande smolt av öring och ål såväl i mycket små dammar, som dammar ovanför små strömkraftverk, dammar för närsaltretention och i spegeldammar nedströms kraftverk.

Främmande arter och genotyper samt genetiskt modifierade organismerFrämmande arter fortsätter att rapporteras i våra vatten. I vissa fall vet vi inte vilken påverkan de har på våra ekosystem. En av de främmande arter som tidigare påträffas och som nu sprider sig i våra sjöar och vattendrag är vandrarmusslan. Vandrarmusslan riskerar att slå ut våra inhemska stormusslor, inte bara genom konkurrens om föda utan även genom att kväva dem, då vandrarmusslan sätter sig på alla former av hårda ytor. Vandrarmusslan hittades under sommaren 2013 i två nya vatten i Sverige; sjöarna Glan och Roxen i Östergötlands län.

EU-kommissionen kom under hösten med ett förslag till förordning296 angående invasiva främmande arter. Förslaget har ett preventivt angreppssätt med mål att förebygga, minimera och lindra negativa effekter på den biologiska mångfalden samt att begränsa de socioekonomiska skadorna. Enligt förslaget ska målet nås genom att se till att insatser samordnas, och att resurser riktas mot prioriterade arter och förebyggande åtgärder, i enlighet med konventionen om biologisk mång-fald och EU:s regelverk för växtskydd och djurhälsa. Förslaget är vidare begränsat till 50 prioriterade arter av särskild EU-betydelse. Medlemsstaterna är ålagda att ta fram en aktionsplan för dessa arter, men också att vidta åtgärder för att överva-ka, snabbt utrota nya arter, utrota populationer som redan finns i landet, begränsa spridningen samt rapportera om dess förekomst.

295 Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:15 Påverkan på strömlevande fisk av anlagda lugnvatten. Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft.

296 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/EU/Fakta-PM-om-EU-forslag/Forordning-om-invasiva-framman_H106FPM7/


Med anledning av att marmorkräftor hittades i Märstaån i slutet av förra året fick SLU Aqua i uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten att ta fram en risk-analys samt att undersöka förekomst av arten i anslutning till fyndplatsen297. Marmor-kräftan är en art med jungfrulig födsel med invasiva egenskaper. Enligt artskydds-förordningen är arten förbjuden att inneha, förflytta samt importera till Sverige. Inga nya fynd gjordes efter tre utförda kontrollfisken. Statens veterinär-medicinska anstalt, SVA, har analyserat kräftorna och inga sjukdomar har funnits.

Bevarade natur- och kulturmiljövärdenEtt projekt som har bidragit till att öka kunskapen är projektet Kulturmiljö och vattenförvaltning (VaKul) som har initierats av vattenmyndigheten södra Öster-sjön298. Riksantikvarieämbetet beviljade år 2013 1,7 miljoner kronor till projektet. Sju länsstyrelser medverkar i projektet (Skåne, Kronoberg, Jönköping, Blekinge, Kalmar, Östergötland och Gotland) som syftar till att ta fram kartunderlag och information om olika kulturmiljöer. Sammanlagt fördelade Riksantikvarieämbetet 4,7 miljoner kronor under år 2013 till länsstyrelserna Stockholm, Jönköping, Kalmar, Östergötland, Skåne, Kronoberg, Blekinge, Gotland, Västra Götaland, Halland, Värmland och Örebro, för att ta fram kunskapsunderlag för kultur- miljöer längs vattendrag och sjöar.

Miljömålsberedningen har fått till uppdrag av regeringen att ta fram en strategi för långsiktig hållbar markanvändning299. Den första delen presenterades under 2013. Uppdraget kommer att slutredovisas i juni 2014. Det första delbetänkandet fokuserar på skydd och skötsel av land- och sötvattenområden samt miljöhänsyn i skogsbruket. Ett antal förändringar av skogsvårdslagen (1979:429) föreslås, men också förslag till etappmål om att land- och sötvattensområdena ska skyddas till senast 2020 och omfatta minst 20 procent (minst 9 000 000 hektar netto) av den totala land- och sötvattenytan. I februari 2014 beslutade300 regeringen om att anta ett något förändrat förslag om etappmål om skydd av land-, sötvattens- och marina områden. Etappmålet säger bland annat att det formella skyddet av sjöar och vattendrag ska ha ökat med minst 12 000 hektar senast år 2020.

Arbetet med att långsiktigt skydda sjöar och vattendrag som i databasen Värde-fulla vatten har pekats ut som nationellt värdefulla fortlöper och flera områden

297 Aqua reports 2013:17 Marmorkräftan i Märstaån, riskanalys och åtgärdsförslag. Bohman P, Edsman L.

298 http://www.vattenmyndigheten.se/Sv/sodra-ostersjon/projekt/Pages/kulturmiljo-och-vattenforvaltning.aspx

299 SOU 2013:43 Långsiktig hållbar markanvändning del 1.300 Etappmål om skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden,

Regeringsbeslut M2014/593/NM

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


har fått ett långsiktigt skydd under året. Fortfarande saknar dock många värde-fulla vattenmiljöer ett tillräckligt skydd.Under 2013 påbörjade Havs- och vattenmyndigheten ett pilotprojekt tillsammans med länsstyrelser i Jönköping, Västernorrland, Västerbotten och Värmland. Målet att är att ta fram ett förslag till kriterier för vad som kan anses vara ett långsiktigt skydd av sötvattensmiljöer i naturreservat. Syftet med projektet är att bidra till ett förbättrat arbete med limniskt områdesskydd, att ta fram ett underlag för bedöm-ning av vilka naturreservat som är limniskt inriktade, att beskriva vilket skydd vattenmiljöerna har idag samt att förbättra uppföljningen av miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag. Projektet kommer att slutredovisas i mars 2014.

FriluftslivJordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten har sedan den 1 juli 2011 utvecklat ett nära samarbete på fritidsfiskets område. Genom tillsättandet av en gemensam rådgivande grupp har berörda myndigheter och organisationer samlats kring frågeställningen om hur fritidsfisket och fisketurismen kan utvecklas i fram-tiden. Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket presenterade år 2013 en gemensam strategi301 för arbetet med fritidsfiskets och fisketurismens utveckling. Strategin syftar till att vara ett stöd dels i Jordbruksverkets och Havs- och vatten-myndighetens arbete med främjande av fritidsfiskets och fisketurismens utveckling, dels i arbetet med bevarande, restaurering och hållbart nyttjande av hav, sjöar och vattendrag.

Ett av EU:s direktiv som syftar till att övervaka vattenkvaliten är badvatten-direktivet. Varje medlemsland är skyldigt att provta de badplatser som pekats ut av kommunerna som EU-badplatser. Badplatserna provtas med avseende på två mikrobiologiska parametrar; intestinala enterokocker som finns i tarmfloran hos människor och djur, samt E.coli-bakterier. Under 2012 rapporterade302 Sverige 200 inlands-badvatten. För 24 av dessa saknades provtagning eller så var prov-tagningen inte tillräcklig för att kunna bedöma status. 153 badplatser var i linje med uppsatta värden eller av utmärkt kvalité, medan övriga var av sämre kvalité.

Naturvårdsverket har tillsammans med Boverket genomfört en utvärdering och en översyn av det nya regelverket för strandskydd som trädde i kraft 2009 och 2010303. Myndigheterna föreslår en lagändring som gör det enklare att upphäva strandskyddet. Länsstyrelserna föreslås få rätt att upphäva strandskyddet i om-råden vid mindre sjöar och vattendrag om området bedöms ha liten betydelse för

301 Havs- och vattenmyndigheten och Jordbruksverket. Svenskt fritidsfiske och fisketurism 2020.

302 EEA Report No 4/2013 European bathing water quality in 2012. ISSN 1725-9177303 Naturvårdsverket och Boverket. Strandskydd – Redovisning av ett regeringsuppdrag.

En utvärdering och översyn av utfall och tillämpning av de nya strandskyddsreglerna


strandskyddets syften. Myndigheterna föreslår även att länsstyrelserna ska till-delas särskilda resurser för att införa lättnader i strandskyddet. Havs- och vattenmyndigheten har i sitt remissvar avstyrkt förslaget till den föreslagna ändringen i miljöbalken på grund av att konsekvenserna i den föreslagna ändringen inte går att bedöma.


God ekologisk och kemisk statusPreciseringens mål är detsamma som för vattenförvaltningen. Det innebär att samtliga vattenförekomster ska uppnå god vattenstatus till år 2015, eller senast till år 2027. Även de vatten som inte har klassats ska uppnå målet om god vatten-kvalitet. Trots de åtgärder som genomförts under de två förvaltningscyklerna och de som kommer att göras under kommande cykel, kommer preciseringen inte att kunna nås till år 2015. Detta då återhämtningstiden i naturen är långsam, och det fortfarande finns för höga halter av ämnen som varit förbjudna sedan länge som till exempel kvicksilver304, bly och kadmium305. Åtgärder har genomförts för att minska utsläppen och begränsa användningen av ämnena. Detsamma gäller för-surningsproblematiken där utsläppen minskat, vilket lett till att vattnets pH-värde ökat och utvecklingen är positiv. Ökningen är ännu inte tillräcklig för att det ska ske en biologisk återhämtning306. Även den omgivande marken behöver återhämta sig efter decennier av försurning, det kommer därför att finnas ett fortsatt behov av kalkning även om omfattningen minskar. För att mäta utveckling i miljön behövs en miljöövervakning som är representativ, med högre upplösning i tid och rum, så att även små förändringar kan upptäckas.

Ekonomiska styrmedel som till exempel Lova-bidraget är viktigt för att skapa lokalt engagemang, förståelse för övergödningsproblematiken samt för att för-bättra vattenkvalitén lokalt. Den minskning av kalkning som genomförs är en anpassning till den minskade försurningen från mitten av 1900-talet till nu. Den är också en effekt av pågående kvalitetshöjning, som bland annat medfört mins-kad överkalkning och anpassning av kalkmängden. Då anslaget 1:12 Åtgärder för havs- och vattenmiljö från och med år 2014 har ökat något igen, förväntas den negativa påverkan på insatserna för hotade arter och fiskevård minska något. Anslagen bedöms dock ännu vara alltför låga för att de föreslagna åtgärderna

304 http://utslappisiffror.naturvardsverket.se/Amnen/Tungmataller/Kvicksilver/305 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Statistik/Kortstatistik/Kortstatistik-over-amnen-och-

amnesgrupper/Bly-kadmium-och-kvicksilver/306 Sötvatten 2013, Om miljötillståndet i Sveriges sjöar och vattendrag.

ISBN 978-91-87025-31-0

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


i vattenmyndigheternas åtgärdsprogram ska kunna genomföras i den takt som skulle behövas. Därmed bedöms anslagen även vara för knappa för att i tillräcklig utsträckning ge förutsättningar att nå såväl målsättningarna i ramdirektivet för vatten som i miljökvalitetsmålet.

Naturvårdsverket och Boverkets förslag till ändringar i miljöbalken för att underlätta för länsstyrelserna att upphäva strandskyddet riskerar att påverka mindre sjöar och vattendrag negativt. Vattenförvaltningsförordningen kräver att samtliga Sveriges vattenförekomster ska uppnå god ekologisk status till 2015, om det inte finns några meddelade undantag. I Sverige finns miljökvalitetsnormer för alla utpekade vattenförekomster, vilket innebär att åtgärder ska vidtas i övriga vatten för att förebygga ytterligare statusförsämring och för att förhindra att inte miljökvalitetsnormerna inte nås. Exploatering vid vissa sjöar och vattendrag kan leda till att normerna inte uppnås.

Oexploaterade och i huvudsak opåverkade vattendrag För att kunna nå preciseringen behövs långsiktiga satsningar för att skydda de vattendrag som ännu inte är exploaterade eller är relativt opåverkade. Åtgärder har gjorts för att öka hänsynen i skogsbruket, vilket gett positiva resultat men arbetet med att förbättra hänsynen generellt behöver fortsätta. Återhämtningen i skog och mark går långsamt. Även om mängden överfarter har minskat över tiden minskar inte skadorna i samband med de överfarter som ändå görs. Skogsstyrelsen har ett uppdrag att ta fram ett nationellt skogsprogram senast den 1 juli 2015 för att medels en dialogprocess öka miljöhänsynen inom skogsbruket.

Regeringen beslutade även om nya etappmål där ett handlar om miljöhänsyn i skogsbruket, vilket är ett steg på väg mot att förbättra och fokusera på hänsynsar-betet i skogen.

Ytvattentäkters kvalitetYtvatten som används för dricksvattenuttag behöver skyddas för att vi på lång sikt ska uppnå och bibehålla en god vattenkvalité. Att bevara och skydda viktiga dricksvattenresurser är en fråga som fått ökad aktualitet under 2013 på flera sätt. Processer med att ta fram beslutunderlag för att inrätta vattenskyddsområden på- går över hela landet. Bland annat pågår ett långt framskridet arbete med att skydda Göta älv, Vättern och Bolmen. Om vattenskyddsområden för dessa vattentäkter inrättas kommer närmare 2 miljoner307 dricksvattenanvändare att få sitt vatten från skyddade vattentäkter.

307 http://www.sydvatten.se/var-verksamhet/bolmentunneln-1/bolmentunneln-unikt-riksintresse http://www.jonkoping.se/byggabomiljo/vattenochavlopp/dricksvatten/vattenskyddsomraden/vattenskyddforvattern.4.2c1c6681136cf228417b7e.html


Ett flertal län och andra regionala samhällsaktörer såsom kommunförbund arbe-tar med att ta fram regionala vattenförsörjningsplaner, som ska kunna utgöra ett bra beslutsunderlag för kommunerna i deras planering. Inte minst eftersom dricks-vattenförsörjningen på flera håll i landet är en viktig mellankommunal fråga som länsstyrelserna har ett särskilt ansvar att bevaka enligt plan- och bygglagen. Påverkan från olika utsläppskällor på land, bland annat icke godkända avlopp, är en av orsakerna till att sjöar som används för dricksvattenuttag eller som bad-platser inte når upp till god kvalitet enligt ramdirektivet för vatten eller badvatten-direktivet. Genom ändamålsenlig lagstiftning samt förbättrad tillsynsvägledning och tillsyn hos kommunerna kan vattenkvalitén förbättras. Antalet badplatser som provtas har ökat sedan 2011308 och antalet badvatten som når uppsatta värden eller är av utmärkt kvalité har ökat. Detta beror med största sannolikhet på att åtgärder har vidtagits av kommunerna för att förbättra vattenkvalitén.

Under året har det på flera platser i landet hittats olika föroreningar i grund-vatten som används för dricksvattenuttag, bland annat högfluorerade ämnen som har använts i brandskum eller på ytor som behandlats för att vara vatten- eller fettavvisande. Det finns ingen sammanställning över vilka orter som använt brandskum och där det finns risk för att denna typ av föroreningar kan spridas till dricksvatten. I ett gemensamt PM309 från Kemikalieinspektionen och Livsmedelsverket uppmanas dricksvattenproducenter och kommuner att kartlägga hur utbrett detta problem eventuellt är. Rapporten ger stöd till dricksvattensproducenterna i deras utvärdering av eventuella analysbehov för att säkerställa god vattenkvalité i sam-hället. Rapporten ger även sammanställning av tillgänglig kunskap inom området.

EkosystemtjänsterFortfarande återstår mycket arbete med att identifiera och kartlägga olika vatten-anknutna ekosystemtjänster och deras värden för samhället. Utredningen om eko-systemtjänster har analyserat åtgärder och föreslagit metoder och insatser för att bättre värdera tjänsterna. I utredningen föreslås tre åtgärder där myndigheter med ansvar i miljömålssystemet får ett tydligare ansvar för ökad kunskap om sam-hällsekonomiska konsekvenser genom att integrera värdet av ekosystemtjänster i beslutsprocesser.

Strukturer och vattenflödenSyftet med vattenverksamhetsutredningens förslag om ny prövning, är att alla befintliga vattenkraftverk, dammar och vattenöverledningar ska vara i överens-

308 EEA Report No 3/2012 European bathing water quality in 2011. ISSN 1725-9177309 PM 5/13 Brandskum som möjlig förorenare av dricksvattentäkter. Kemikalieinspektionen

och Livsmedelsverket

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


stämmelse med de krav miljöbalken ställer för att öka möjligheterna att förebygga och förhindra de negativa effekterna på miljön. Om förslagen i utredningen antas och genomförs skulle situationen för den biologiska mångfalden förbättras av-sevärt. På samma sätt menar utredningen att förslaget om prövningens omfattning och tidsbegränsade tillstånd kommer att innebära att miljöbalkens regler om miljö- hänsyn kommer att få större genomslag vid prövning av samtliga vattenverksam-heter.

Miljöbalken ställer krav på att nyttan av åtgärder ska ställas i relation till kost-naden för åtgärden. Nyttan av åtgärder skiljer sig åt mellan olika vatten och olika delar av landet, vilket skulle kunna få konsekvensen för tillämpningen av den nya lagstiftningen. Det är dock svårt att säga vad det kommer att innebära i praktiken. Utredningens bedömning är att förslagen i utredningen kommer att innebära att Sveriges möjligheter att efterleva kraven i såväl ramdirektivet för vatten som i fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet ökar. Detta eftersom dagens system med omprövningar, och i viss utsträckning tillståndsprövningar och tillsyn, är det enda sättet att åstadkomma ändring i drift och utformning i de anläggningar och verksamheter som finns i dag.

En handlingsplan för arbetet med grön infrastruktur på regional nivå kan utgöra ett ramverk för att tydligare samla naturvårdsåtgärder i ett geografiskt sammanhang (landskapsperspektiv), för att öka konnektivitet och för att bevara biologisk mångfald och mångfunktionalitet i landskapet. Arbetet med grön infra-struktur behöver samordnas, såväl inom som mellan den nationella, regionala och lokala nivån. Det landskapsinriktade arbetet och berörda aktörers medverkan behöver stärkas.

Arbetet med att utveckla fjärranalysmetoder för att övervaka förändringar i naturen har blivit allt vanligare. När det gäller fjärranalys-studien av al kan ska-dornas andel i de totala trädbestånden förefalla relativt begränsade, men då det är fråga om de ekologiskt viktiga träden vid strandlinjen kan effekterna ändå bli stora. Fjärranalysmetoder är effektiva för att studera processer bakåt i tiden, sär-skilt i kombination med lokalkännedom. I klimatmodeller som SMHI tar fram är prognosen att vi kommer att få se fler sommaröversvämningar. Detta gör att stora och långvariga skador som de i Helge å och Mörrumsån riskerar att ske allt oftare. Vid samhällsåtgärder för att minimera skador är det även viktigt att beakta skador på trädbestånd, speciellt när de utgör ekologiskt viktiga kantzoner mot ytvatten.

Gynnsam bevarandestatus och genetisk variationEtt flertal åtgärder har genomförts för att förbättra statusen för bland annat lax och flodpärlmussla, men även för andra arter. En av de åtgärder som troligtvis haft enskilt störst effekt är de restriktioner som införts inom laxfisket i Östersjön och


i Kattegatt/Skagerrak, vilket lett till minskad fiskeridödlighet. Stora insatser för att restaurera lekplatser för lax och öring i de större norrlandsälvarna och deras biflöden har genomförts på sträckor som tidigare varit flottledsrensade. Fiskvägar har även byggts, vilket har lett till att fler arter nu kan komma tillbaka till sträckor som de under lång tid inte haft tillgång till. För en art som flodpärlmusslan bety-der det att möjligheterna till reproduktion ökar eftersom den behöver laxfiskar för att kunna reproducera sig. Trots åtgärder är statusen för flodpärlmusslan fort-farande ogynnsam. Det är en indikation på att mer behöver göras för att åstad-komma god vattenkvalité som är nödvändig för flodpärlmusslan och många andra organismer. För de mindre vattendragen i alpin region har statusen försämrats på grund av bland annat ökad mänsklig aktivitet såsom skogsbruk, gruvindustri och annan exploatering. Det finns en risk att utsläpp från dessa verksamheter leder till en minskad genetisk variation genom att de individer som är känsligast för förore-ningar slås ut.

För att kunna följa utvecklingen i miljön och förändringar i populationer, behövs en anpassad miljöövervakning som svarar upp mot de behov och krav som ställs enligt art- och habitatdirektivet men även mot andra direktiv. En revision av den befintliga miljöövervakning pågår för att se över hur den kan anpassas. Anslaget till miljöövervakningen har under de senaste åren legat på samma nivå trots att de nya direktiven kräver en högre rumslig och tidsmässig upplösning vid övervakningen av sjöar och vattendrag.

Hotade arter och återställda livsmiljöerÅtgärdsprogrammen för hotade arter är ett viktigt verktyg i arbetet för att klara riksdagens uppsatta miljömål och för att nå våra internationella åtaganden. De arter och naturtyper som är föremål för åtgärdsprogram är så hotade att särskilda insatser krävs för att rädda arten, eftersom arbete med områdesskydd, miljöstöd samt tillsyn och tillståndsprövningar inte har varit tillräckliga. Havs- och vatten-myndigheten ansvarar för drygt ett 25-tal akvatiskt anknutna åtgärdsprogram, varav huvuddelen är limniska.

En av arterna är skaftslamkrypa, där hotbilden består av dålig vattenkvalitet i form av försurning, övergödning och brunifiering men även ogynnsam vatten-reglering genom för högt vattenstånd under försommaren. Skaftslamkrypa växer i sjöar med sandstränder och klart vatten som är attraktiva för olika former av mark-utnyttjande. En lättnad i regelverket om strandskydd skulle kunna leda till mer strandnära markexploatering vilket skulle kunna missgynna arten. Om vattenkvaliteten förbättras kommer statusen att förbättras även för ett flertal andra organismer.

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G


Främmande arter och genotyper samt genetiskt modifierade organismerDe senaste åren har antalet främmande arter som hittats i svenska vatten ökat, men problemet är inte bara nationellt. Inom det europeiska nätverket NOBANIS (European Network on Invasive Alien Species)310, rapporteras ständigt arter i nya miljöer där de tidigare inte förekommit. Många arter sprids med människans hjälp och i ett förändrat klimat med högre temperaturer lyckas allt fler arter anpassa sig till det svenska klimatet.

För arter som redan finns i svenska sjöar och vattendrag, som exempelvis vand-rarmusslan, är det mycket svårt att vidta åtgärder för att förhindra ytterligare spridning. Det är dock viktigt att kartlägga främmande arter och deras spridning för att minimera skadorna och för att förstå hur de påverkar ekosystemet. Som ett exempel kan nämnas hur den introducerade signalkräftan sprider kräftpest till våra återstående bestånd av den inhemska signalkräftan.

Förslaget till ny EU-förordning om främmande arter, kan komma att bli ett viktigt styrmedel då det bygger på samordning, förebyggande åtgärder och riktade insatser mot prioriterade arter. Inom konventionen för biologisk mångfald har Sverige ställt sig bakom ett mål om att invasiva främmande arter ska vara iden-tifierade till 2020 och att prioriterade sådana arter ska vara under kontroll eller utrotade. För att nå målet behövs gemensamma insatser inom EU.

Bevarade natur- och kulturmiljövärdenKunskapen om våra vattenanknutna kulturmiljöer har blivit bättre, men fort-farande saknas viktig kunskap om deras status och en långsiktig plan för deras bevarande. För att preciseringen ska kunna nås behövs en samordnad och syste-matisk övervakning av kulturmiljöerna. I vissa län har initiativ tagits till ett sådant systematiskt arbete, bland annat i Kronoberg, Västra Götaland och Norrbotten, men långsiktig finansiering saknas vilket gjort att projekt inte kunnat fullföljas. Det saknas även en samordnad och systematisk övervakning av kulturmiljöer på nationell nivå.

Regeringens beslut om etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster innehåller förutom etappmål om skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden. Även ett etappmål om helhetssyn på markanvändning och miljö-hänsyn i skogsbruket har beslutats. En helhetsyn behövs på markanvändningen då den i stor utsträckning påverkar våra vattenmiljöer. De åtgärder som genomförts för att öka miljöhänsynen i skogsbruket är till exempel utbildningskampanjen skogens vatten.

310 http://www.nobanis.org/species%20alert.asp


FriluftslivGrunden för den strategi för fritidsfiske och fisketurism som Havs- och vatten-myndigheten har tagit fram tillsammans med Jordbruksverket, är att fritidsfisket som bedrivs ska vara ekologiskt, socialt och ekonomiskt långsiktigt hållbar. Det innebär att dagens behov tillgodoses utan att kommande generationers behov äventyras. Detta förutsätter bland annat att utvecklingen sker inom ramen för Sveriges miljökvalitetsmål och EU:s ramdirektiv för vatten.

För att myndigheterna ska kunna bedriva främjandearbetet på ett effektivt och målinriktat sätt, behövs vägledande dokument. Strategin, i vilken visionen och de centrala målen formuleras, är det första av dessa dokument.

Förslaget om lättnader i strandskyddet riskerar att få negativa konsekvenser för växt- och djurlivet, samt för det rörliga friluftslivet. Mindre sjöar och vattendrag och deras strandzoner har ofta särskilt höga naturvärden och en rik biologisk mångfald.

LE

VA

ND

E S

JÖA

R O

CH

VAT

TE

ND

RA

G



GRUNDVATTEN AV GOD KVALITETANSVARIG MYNDIGHET: SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING

Grundvattnet ska ge en säker och hållbar dricksvattenförsörjning samt bidra till en god livsmiljö för växter och djur i sjöar och vattendrag.


GRUNDVATTNETS KVALITET: Grundvattnet är med få undantag av sådan kvalitet att det inte begränsar användningen av grundvatten för allmän eller enskild dricksvatten-försörjning.

GOD KEMISK GRUNDVATTENSTATUS: Grundvattenförekomster som omfattas av förord-ningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön har god kemisk status.

KVALITETEN PÅ UTSTRÖMMANDE GRUNDVATTEN: Utströmmande grundvatten har sådan kvalitet att det bidrar till en god livsmiljö för växter och djur i källor, sjöar, våtmarker, vattendrag och hav.

GOD KVANTITATIV GRUNDVATTENSTATUS: Rundvattenförekomster som omfattas av förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön har god kvantitativ status.

GRUNDVATTENNIVÅER: Grundvattennivåerna är sådana att negativa konsekvenser för vattenförsörjning, markstabilitet eller djur- och växtliv i angränsande ekosystem inte uppkommer.

BEVARANDE AV NATURGRUSAVLAGRINGAR: Naturgrusavlagringar av stor betydelse för drickvattenförsörjning, energilagring, natur- och kulturlandskapet är fortsatt bevarade.




Sammanfattning

Problem med förorenat grundvatten finns i hela landet, framförallt i jordbruks-områden och i urbana miljöer. Bättre övervakning krävs för att kunna beskriva, prioritera och åtgärda rätt problem på rätt plats. Arbetet med skydd av grund-vattenresurser går framåt men takten behöver öka. Åtgärder inom miljötillsyn, samhällsplanering, vattenförvaltning och jordbrukssektorn behöver förstärkas.

GR

UN

DVAT

TE

N A

V G

OD

KVA

LIT

ET


Resultat

Övergripande resultatUtvecklingen för grundvattnets tillstånd i miljön är fortfarande oklar. Detta beror till stor del på bristande kunskap om grundvattnet och otillräcklig övervakning, framförallt i problemområden som urbana miljöer, tätbefolkade kuster och jord-bruksområden. Genomslag i grundvattnets kvalitet som följd av förändringar i utsläpp till luft eller mark sker också ofta mycket långsamt vilket försvårar bedömning av utvecklingen i grundvattnet.

Förutsättningarna för att nå målet har delvis förbättrats under året. Bedöm-ningen baseras bland annat på framsteg inom Vattenförvaltningen och på det arbete som skett med dricksvattenkvalitet och dricksvattensäkerhet samt med vattenförsörjningsplaner och vattenskyddsområden. Dessutom har ett flertal utredningar där grundvattenfrågor ingår initierats och redovisats. De kunskaps-luckor och tillståndsproblem som identifierats och beskrivits i Fördjupad utvärde-ring 2012311 och Årlig uppföljning 2013312 avseende Grundvatten av god kvalitet kvarstår dock i stor utsträckning. Viktiga exempel är databrist avseende grund-vattnets kvalitet (både om nyupptäckta och redan kända föroreningar i vatten-miljön), brist på styrmedel och att befintliga styrmedel inom samhällsplanering och tillsyn/tillstånd används otillräckligt. Dessutom är det vanligt att grundvatten som används för enskild vattenförsörjning är föroreningspåverkat. Generellt inne-bär kunskaps- och databrist svårigheter att få tillräcklig dataförsörjning för fram-tagande av nya indikatorer och uppföljningsmått.

Grundvattnets kvalitet och kemiska status

PÅGÅENDE UTREDNINGAR

Inga nya lagreglerade styrmedel som påverkar miljökvalitetsmålet har beslutats under året. Under 2013 har dock ett antal statliga utredningar och strategiarbeten inom miljömålssystemet genomförts eller påbörjats som kan komma att påverka grundvattnets kvalitet. I expertgruppen för Hållbar användning av jordbruks-mark313 har betydelsen av ytligt grundvatten poängterats och bland annat mynnat ut i förslag om en ökad miljöhänsyn vid anläggande av jordbrukets vatten- anläggningar.

311 Naturvårdsverket (2012). Steg på vägen. Fördjupad utvärdering av miljömålen 2012. Rapport 6500.


313 Rapport från expertgruppen för hållbar användning av jordbruksmark, Arbetsmaterial. Till Miljömålsberedningen 2013-11-29


I arbetet med att ta fram en strategi för en sammanhållen och hållbar vatten- politik314 har bland annat lämnats förslag om hållbar näringsbelastning och miljö-kvalitetsnormer som har betydelse för grundvattnet. För att stärka skyddet kring vattentäkter har regeringen föreslagit ändringar i 7 kap. 21 § miljöbalken315. För-slaget innebär obligatoriskt krav på vattenskyddsområde från år 2019. I utred-ningen En tryggare dricksvattenförsörjning316 ska en bred genomgång av fråge-ställningar kopplade till den allmänna dricksvattenförsörjningen ske.

Expertgruppen för Ökat helhetsperspektiv i styrningen av mark- och vatten- frågor, särskilt med inriktning mot klimatanpassning och grön infrastruktur317 föreslår förstärkning av arbetet med regionala landskapsstrategier och en säker-ställd klimatanpassning av pågående och planerad markanvändning inklusive bebyggd miljö. Under året har även arbetet med ekosystemtjänster uppmärksam-mats och utvecklats, bland annat utifrån Naturvårdsverkets kartläggning318 och den utredning som genomförts för att lyfta kunskapen och arbetet med eko- systemtjänster i landet319. Det är viktigt att de tjänster som grundvattnet bidrar med blir belysta inom ramen för arbetet med ekosystemtjänster.

TILLSTÅNDET I MILJÖN – ANALYSDATA OCH TRENDER

Kvalitetsproblem i grundvatten kan bero på naturliga förhållanden, till exempel att ämnen löses ut från jordlager och berggrund, att föroreningar tillförs från olika verksamheter, till exempel jordbruk, eller att halten av naturliga ämnen ökar när man ändrar grundvattenströmningen vid vattenuttag. Vanliga problem vad gäller grundvattnets kvalitet i Sverige är bekämpningsmedel, kväve och salt grundvatten. Bakterier, olika tungmetaller, fluorid, radon, järn och mangan liksom klorerade lösningsmedel förekommer också som problem i grundvattnet. I Uppsala upp-täcktes för något år sedan förekomsten av perfluorerade alkylsyror (bland annat PFOS) i grundvattnet i Uppsalaåsen och arbetet med att spåra orsaken har fortsatt under året. Motsvarande problem har även lett till att kommunala vattentäkter i Tullinge och Kallinge tagits ur bruk. Exemplet visar på det stora behovet av screeningundersökningar för parametrar som sällan analyseras.

314 Rapport från expertgruppen om en sammanhållen och hållbar vattenpolitik. Arbetsmaterial. Till Miljömålsberedningen 2013-09-27

315 Miljödepartementet. Remiss. Förslag till ändring av 7 kap. Miljöbalken om vattenskydds-områden samt förslag till ny bekämpningsmedelsförordning. 2013-06-19.

316 Regeringen. Kommittédirektiv. En trygg dricksvattenförsörjning (Dir. 2013: 75). 2013-07-18.

317 Rapport från expertgruppen för ökat helhetsperspektiv i styrningen av mark- och vattenfrågor, särskilt med inriktning mot klimatanpassning och grön infrastruktur. Arbetsmaterial. Till Miljömålsberedningen 2013-11-29.

318 Naturvårdsverket, Sammanställd information om ekosystemtjänster Ärendenr: NV-00841-12. Skrivelse 2012-10-31.

319 SoU 2013:68, Synliggöra värdet av ekosystemtjänster – Åtgärder för välfärd genom biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

GR

UN

DVAT

TE

N A

V G

OD

KVA

LIT

ET


Glädjande är att blyhalterna i det ytliga grundvattnet minskar. Detta visar resultat från den nationella miljöövervakningen för perioden 1996–2011. Minskningen bedöms bero på minskade utsläpp till luft av bly och därmed minskat blyned-fall320.

Arbetet med att begränsa jordbrukets utsläpp av näringsämnen och bekämp-ningsmedel inom Jordbruksverkets och LRF:s rådgivningsprogram Greppa Näringen och Greppa Växtskyddet har fortgått under året. Efter 2013 är pro-grammens framtid dock osäker.

Bedömningsgrunder för grundvatten321 har utkommit under året. I praktiskt inriktade arbeten med grundvattnets kvalitet kan dessa vara mycket användbara. Analysresultat för ett stort antal kemiska och mikrobiologiska parametrar in-delade i geografiska regioner och provtagningstyper ingår i bedömningsgrunderna.

Dataunderlaget för grundvattenkvalitet förbättrats långsamt men kontinuer-ligt, bland annat genom att analysdata från allmänna grundvattentäkter årligen tillförs Vattentäktsarkivet vid SGU. Analyser från de allra flesta allmänna grund- och ytvattentäkterna i landet ingår i Vattentäktsarkivet. Informationen används framförallt inom vattenförvaltningen och arbete med miljökvalitetsmål men även i forskningssammanhang.

VATTENFÖRVALTNINGEN

Inom vattenförvaltningen har vattenmyndigheterna genomfört den andra för-valtningscykelns riskbedömning och statusklassificering. För Sveriges drygt 3000 grundvattenförekomster görs idag bedömningen att något mer än 2 procent har dålig status och knappt 20 procent bedöms riskera att inte nå god status till 2021. Resultatet avviker endast i liten utsträckning mot förra statusrapporteringen 2009. Underlaget till riskbedömningen är fortfarande bristfälligt och bedömningarna är i många fall gjorda utan faktisk provtagning. EU-kommissionen322 har kritiserat Sveriges bristande övervakning och behovet att upprätta relevanta övervaknings-program är akut. En positiv utveckling under året har varit stora insatser för att utveckla informationssystemet VISS inom vattenförvaltningen. Här har bland annat ett åtgärdsbibliotek tagits fram. Förutsatt att ett bra underlag för grund-vattenåtgärder läggs in i biblioteket ger detta bättre möjligheter att för varje grundvattenförekomst konkret följa både åtgärdsbehov och vilka åtgärder som har genomförts.

320 http://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Statistik-A-O/Bly-i-grundvatten/321 SGU (2013) Bedömningsgrunder för grundvatten. SGU-rapport 2013:01.322 Commission staff working document, Member state : Sweden, Accompanying the

document Report from the Commission to the European Parliament and the Council on the Implementation of the Water Framework Directive (2000/60/EC) River Basin Management Plans (COM(2012) 670 final)


VATTENSKYDD OCH VATTENPLANERING

Arbetet med att ta fram vattenskyddsområden vid grundvattentäkter fortgår. Takten är idag generellt för låg för att vattenskydd för de allmänna grundvatten-täkterna ska finnas till målåret 2020, men vissa län har nått långt. Det råder för många grundvattentäkter också ett behov av revideringar. Det innebär oftast att avgränsningen av skyddszonerna måste baseras på bättre underlag, och/eller att de områdesföreskrifter som beskriver hur olika verksamheter får bedrivas behöver förbättras. Idag saknas också mer än 60 procent av de allmänna vattentäkterna tillstånd/miljödom för sina vattenuttag vilket är ett uppenbart hot mot en framtida trygg dricksvattenförsörjning.

Antalet färdiga regionala vattenförsörjningsplaner ökar. I flertalet län som inte tagit fram vattenförsörjningsplaner fortgår arbetet med att färdigställa sådana planer. I Västra Götalands län 49 kommuner pågår istället exempelvis i Göteborgs- regionen framtagande av en mellankommunal vattenförsörjningsplan. Kommu-nala vattenförsörjningsplaner tas sedan successivt fram och har presenterats före eller parallellt med de regionala planerna. I Norrbottens län tas den regionala planen fram först och därefter påbörjas det kommunala planarbetet. Det omfattande arbetet med vattenförsörjningsplaner har varit mycket positivt steg mot att för-bättra kunskapen om grundvatten och få in grundvattenfrågorna även i andra planarbeten.

KARTLÄGGNING

Kunskapen om utbredningen av landets grundvattenmagasin går framåt i alltför långsam takt. Kartläggningen, som främst genomförs vid SGU, ger bättre förut-sättningar även för kemisk karakterisering av grundvattnet. En markant utökad användning av den nya höjddatamodellen323 under året har medfört betydande metodutveckling, bland annat för framtagande av tillrinningsområden till grund-vattenmagasin. Till andra kunskapshöjande karteringsinsatser under året hör mät-ningar i Skåne och Gotland med helikopterburen geofysisk undersökningsmetod, där bland annat gränser för utbredning av salt grundvatten kan detekteras.

323 http://www.lantmateriet.se/Kartor-och-geografisk-information/Hojddata/Fakta-om-laserskanning/

GR

UN

DVAT

TE

N A

V G

OD

KVA

LIT

ET


Påverkan på ytvattenEn av miljökvalitetsmålets preciseringar anger att det grundvatten som strömmar ut till källor, sjöar, våtmarker, vattendrag och hav ska vara av så god kvalitet att det bidrar till en god livsmiljö för växter och djur. Kunskap om var och hur grund-vattnet påverkar olika livsmiljöer negativt saknas i stort sett idag, och dessutom saknas relevant dataunderlag. Underlag för att bedöma om preciseringen uppnås saknas därmed idag. Kunskapsbristen noteras också av ett flertal län. Sex av länen bedömer att det inte finns tecken på att utströmmande grundvatten ger negativ påverkan på ytvattnet.

Påverkan på grundvattenberoende ekosystem har dock uppmärksammats betydligt mer under året än tidigare. Exempelvis har ett seminarium om grund-vattenberoende ekosystem i källmiljöer genomförts under hösten av SGU i sam-arbete med Källakademin. Det har under året också startats projekt som syftat till att förbättra möjligheterna till att bedöma grundvattnets effekt på ekosystemen. Avsikten är att bedöma olika naturtypers beroende av såväl grundvattennivåer som av kvaliteten på utströmmande grundvatten. Detta gäller både terrestra och akvatiska naturtyper, med tonvikt på de akvatiska. Fokus i studierna har hittills legat på Natura 2000-områden. Behov av denna typ av information finns såväl inom vattenförvaltningen som i arbetet med andra miljökvalitetsmål, inte minst när det gäller biologisk mångfald.

Det är generellt mycket viktigt att känna till hur samspelet mellan grundvatten och ytvatten sker i varje aktuellt fall. Grundvattnets bidrag till ytvattnet kan vara 100 procent i källflöden, där ett vattendrag börjar, eller utgöra ett försvinnande litet bidrag från ett lokalt grundvattenmagasin nära utloppet av en stor älv eller till ett havsavsnitt. Emån i Jönköpings län utgör ett exempel på ett ytvatten som påverkats av förorenat grundvatten från ett nedlagt industriområde. Det är viktigt att identifiera starkt förorenade områden där grundvattnet har påverkats och det finns närliggande akvatiska system med betydande grundvattenandel och med känsliga arter. En annan betydande ytvattenpåverkan via grundvatten kan ske där en stor andel av avrinningsområdet är påverkat t.ex. av jordbruk (näringsämnen, bekämpningsmedel) eller luftförorening (försurning, kvicksilver).

Grundvattennivåer och grundvattnets kvantitativa statusUnder delar av 2013, främst september–oktober, var det ovanligt låga grund-vattennivåer i större delen av Götaland och Svealand. I enstaka fall var nivåerna lika låga som under sensommaren och hösten 1976 då nivåerna var extremt låga. De låga nivåerna orsakades av den varma och nederbördsfattiga hösten samt även delvis av ett utgångsläge inför sommaren med låga grundvattennivåer i sydligaste delen av landet.


Konsekvenserna har varit störst för den enskilda dricksvattenförsörjningen, vilket kommit till uttryck genom många frågor till SGU från andra myndigheter, privat-personer och massmedia. SGU samarbetar med SMHI för att utveckla metoder att ge bättre prognoser för grundvattennivåernas säsongsutveckling.

Preciseringen om grundvattennivåer omfattar även påverkan på markstabilitet samt på djur- och växtliv i angränsande ekosystem. Några särskilda problem med markstabilitet till följd av de låga nivåerna har inte noterats. För påverkan på eko-system av de låga nivåerna saknas information.

De låga nivåerna under hösten liknar till stor del de klimatscenarier som redo-visas för den senare delen av det här seklet324. Närmare hälften av länen anger i sina redovisningar av grundvattenmålet att det pågår arbeten som på något sätt omfattar klimateffekter på grundvattnet.

Grundvattenövervakning sker nationellt vid SGU samt i ett antal regionala, länsvisa program. Flera län planerar också att utöka sin övervakning av grund-vattennivåer. I landets större städer pågår grundvattennivåmätningar i varierande omfattning. Göteborgs stad325 mäter grundvattennivåer i sitt referensnät sex gång-er per år i cirka 140 mätpunkter samt 1 gång per timme i fem mätpunkter. Det sker även mycket omfattande nivåmätningar i samband med anläggningsarbeten och vid de pågående större infrastrukturprojekten i landet.

Inom vattenförvaltningsarbetet har resultat från grundvattennivåmätningar hittills använts i mycket liten omfattning. Den statusklassning som gjorts bygger således inte på faktiska mätningar. Betydligt fler mätplatser och bättre samordning av de nivådata och mätprogram som finns i landet krävs. De län som uppger att det råder konkurrens om vattenresurserna idag ligger i sydöstra Sverige där grund-vattenbildningen är mindre än i övriga landet.

324 Sundén, G., Maxe, L. & Dahné, J. (2010). Grundvattennivåer och vattenförsörjning vid ett förändrat klimat. SGU-rapport 2010:12.

325 Blomqvist, N., Edvardsson, A. M., Bergström, L., & Klarqvist, M. (2013) Grundvatten- arbete i Göteborg – övervakning, historisk påverkan och erfarenheter av miljömåls-uppföljning. I SGU Rapp. o med.135 sid 19.

GR

UN

DVAT

TE

N A

V G

OD

KVA

LIT

ET


-1

-2

-3

-4

-5

Grundvattennivåerna har i delar av Götaland och Svealand varit mycket låga under sensommaren och början av hösten. Särskilt besvärlig har situationen varit för den enskilda dricksvattenförsörj-ningen och många har tvingats borra nya brunnar eller få vatten från annat håll. De låga nivåerna var ett resultat av både ett dåligt utgångsläge inför sommaren med låga grundvattennivåer och liten grundvattenbildning under sommaren och början av hösten. Situationen påminner om de framtida grundvattennivåer som har beräknats för sydöstra Sverige. Bättre beredskap behövs inför denna typ av situationer som kan förväntas bli vanligare i och med ett förändrat klimat.

KÄLLA: SGU:s GRUNDVATTENNÄTUppmätta grundvattennivåer 2013

Månadsvisa minnivåer 1976–2012

Månadsvisa medelnivåer 1976–2012

Månadsvisa maxnivåer 1976–2012

Jan

Feb

Mar Apr

Maj Jun Ju

lAu

gSe

pOkt Nov Dec

Mora, station 50:11

Figur 17. Uppmätta grundvattennivåer under 2013 för några stationer i SGU:s Grundvattennät

1

0

-1

-2

-3

Jan

Feb

Mar Apr

Maj Jun Ju

lAu

gSe

pOkt Nov Dec

Vaxholm, station 55:12

0

-0,5

-1,0

-1,5

-2,0

Jan

Feb

Mar Apr

Maj Jun Ju

lAu

gSe

pOkt Nov Dec

Lerum, station 54:100

-0,5

-1,0

-1,5

-2,0

Jan

Feb

Mar Apr

Maj Jun Ju

lAu

gSe

pOkt Nov Dec

Liatorp, station 4:10


Bevarande av naturgrusavlagringarUnder 2012 levererades strax under 12 miljoner ton naturgrus från tillståndsgivna täkter. Det tidigare delmålet om en minskning av naturgrusuttaget till 12 miljo-ner ton till 2010 har nu alltså uppnåtts om än något fördröjt. Fördröjningen har berott på att minskningstakten i delar av landet har varit för låg. De restriktivare reglerna för naturgrustäkter som infördes 2009 (MB 9 kap 6f §) har dock inne-burit att färre täkter för naturgrus nu får tillstånd. Antalet naturgrustäkter med tillstånd minskar stadigt och antalet bergtäkter är nu fler än antalet naturgrus-

Användningen av naturgrus till betong varierar mycket mellan länen326. Staplarna visar hur många miljoner ton ballast som levereras till betong i länet från tillståndspliktiga täkter, fördelat på natur-grus (rött) och krossat berg (grönt). Andelen krossat berg visas i procent ovanför staplarna.

326 Grus, sand och krossberg 2012. SGU, Periodiska publikationer 2014:1.

Användningen av naturgrus till betong varierar mycket mellan länen. Staplarna visar hur många miljoner ton ballast som levereras till betong i länet från tillståndspliktiga täkter, fördelat på naturgrus (rött) och krossat berg (grönt). Andelen krossat berg visas i procent ovanför staplarna.

Stoc

kholm

Uppsa

la

Söde

rman

land

Östergö

tland

Jönk

öping

Kronob

erg

Kalmar

Gotlan

d

Bleking

e

Skån

e

Hallan

d

Västr

a Göta

land

Värm

land

Örebro

Västm

anlan

d

Dalarn

a

Gävleb

org

Väste

rnorr

land

Jämtla

nd

Väste

rbott

en

Norrbo

tten

2,0

1,8

1,6

1,4

1,2

1,0

0,8

0,6

0,4

0,2

0

Miljoner ton

Riket

Figur 18. Ballastleveranser till betong från tillståndspliktiga täkter 2012

KÄLLA: SGU

Krossberg till betong Naturgrus till betong

29%71%

40%

49%

34%57%

74% 1% 16% 27%32%

21%35%

3%

25%

74%

47%

64%29%

0% 61%

60% 40%

GR

UN

DVAT

TE

N A

V G

OD

KVA

LIT

ET


täkter. Framförallt har de minsta naturgrustäkterna blivit färre. Den genomsnitt-liga täkten 2012 levererade ca 40 000 ton per år, jämfört med år 2000 då genom-snittet var ca 20 000 ton. Ett flertal län rapporterar ett fortsatt minskande uttag av naturgrus, men några län anser att uttaget fortfarande är alltför högt.

Användningen av naturgrus fortsätter att minska inom områden där det finns alternativa material, exempelvis till väg och fyllnad. Mer än hälften av naturgruset används till att framställa betong. I landet som helhet utgör naturgrus 60 procent av leveranserna till betong och resten är krossat berg, men det förekommer stora regionala skillnader (se figur 18 som visar länsvisa betongleveranser).

För att minska behovet av naturgrus behövs fler bergtäkter som framställer helkrossad ballast till betong. I Uppsala län, som nästan bara levererar naturgrus till betong, har SGU tagit fram en ny bergkvalitetskarta som visar berggrundens lämplighet som betongballast. Arbetet har visat att det finns goda förutsättningar för en omställning från naturgrus till krossat berg för detta ändamål. Motsvarande kartor som visar berggrundens lämplighet som betongballast ska tas fram även i Stockholm, Göteborg, Falkenberg och i delar av Skåne.

EU-direktivet om att 70 procent av allt bygg- och rivningsavfall ska återvinnas eller återanvändas senast 2020327 har inneburit att bergmaterialindustrin satsar allt mer på nya återvinningsanläggningar och återanvändning av stenmaterial från bland annat betong.

För att ytterligare främja både återvinning av material och minskad använd-ning av naturgrus behövs fler länsvisa materialförsörjningsplaner. Dalarna tillhör det fåtal län som har eller planerar att ta fram sådana planer. Behoven är störst i befolkningstäta regioner i landet där också tillgången på naturgrusavlagringar är liten och konkurrensen med annat nyttjande av dessa avlagringar är stor.

Underlag för bedömning av vilka naturgrusavlagringar som bör bevaras med hänsyn till natur- och kulturmiljö saknas i dagsläget. Arbetet har dock påbörjats vid SGU och samverkan kommer att ske med andra myndigheter och organisatio-ner som Riksantikvarieämbetet.

327 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv.



Det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen av grundvattnets tillstånd i miljön. Orsaken är till stor del den bristande övervakningen av grundvattnet i problemområden som urbana miljöer och jordbruksområden. Det beror dock även på att förändringar i grundvattnets kvalitet på grund av exempelvis minskade utsläpp till luft och vatten kan vara mycket långsamma. Detta gäller särskilt i djupa grundvattenmagasin.

Bedömningen av utvecklingen skiljer sig mellan länen med en övervikt åt neutral bedömning (13 län). Totalt åtta län ser en positiv utveckling och inget län bedömer utvecklingen som negativ. Det finns således en relativt positiv syn på framtiden vad gäller färdriktningen för grundvattnets tillstånd utifrån miljö- kvalitetsmålets formulering och preciseringar. Liksom på nationell nivå är kun-skapsbristen sannolikt en viktig anledning till varför de flesta län bedömer trend-utvecklingen som oklar.

Bedömningen att miljökvalitetsmålet inte kan uppfyllas till 2020 baseras på en sammanvägning av samtliga preciseringar. För grundvattnets kvalitet innebär den bristande areella kunskapen om grundvattnets kvalitet och en alltför begränsad övervakning att det är svårt att bedöma dels vilka områden och insatser som bör prioriteras dels om miljöarbetet ger resultat. Det behövs en lagstadgad råvatten-kontroll och resurser till att genomföra vattendirektivets krav på övervakning av grundvattenförekomster. Positivt är det förbättrade arbetet med vattenförsörjnings- planer och vattenskyddsområden, men takten måste öka. Det är också viktigt att vattenförsörjningsplaner får ett ökat genomslag inom samhällsplaneringen, samt vid tillståndsgivning och tillsyn.

Kunskapen om grundvattnets betydelse och värde behöver öka och fler ekono-miska styrmedel krävs. Den fortsatta förekomsten av jordbrukspåverkan (kväve, bekämpningsmedel), mikrobiologiska ämnen och ”urbana/industriella” förore-ningar utgör grundläggande problem. Inom jordbrukssektorn råder dessutom osä-kerhet om vilka styrmedel som kommer att finnas efter 2013.

Preciseringarna om grundvattnets kvantitet bedöms som något lättare att uppnå, även om databrist och bristande tillämpning av styrmedel även här är ett problem. Situationen för grundvattnets påverkan på ekosystem går idag inte att bedöma eftersom kunskapsunderlag saknas. Här pågår dock ett arbete med att utveckla kunskapen.

Arbetet med att bevara naturgrusavlagringar går framåt, dels tack vare ändring-arna 2009 i miljöbalkens 9 kap. 6 § (som främjar att betydelsefulla naturgrus- täkter bevaras) och dels tack vare de insatser som pågår för att hitta ersättnings-material. Även här behöver dock takten öka.

GR

UN

DVAT

TE

N A

V G

OD

KVA

LIT

ET


Bedömningen av måluppfyllelse varierar över landet. En majoritet av länen (12 av 21) bedömer att miljökvalitetsmålet inte kan nås, medan sju län anger att målet är nära att nås. Värmland och Västmanlands län uppger att målet kan nås eller är rimligt att kunna nås. Det finns en tydlig geografisk fördelning mellan bedöm-ningarna. De län som helt eller delvis tillhör Södra Östersjöns vattendistrikt (med undantag för Jönköpings län) bedömer att miljökvalitetsmålet inte kan uppnås. Detsamma gäller länen i östra delen av Norra Östersjöns vattendistrikt (Söder-manland, Stockholm, Uppsala och även Örebro län). Förutom i Norrbottens län bedöms grundvattenmålet vara nära att nås i hela Norrland. Dalarnas län liksom Västra Götaland och Jönköpings län gör bedömningen nära att nås, medan Hal-land inte ser att måluppfyllelse är möjlig till 2020.

Samhällsplanering och vattenskydd Det är viktigt att fler kommuner och län tar fram både vattenförsörjningsplaner och vattenskyddsområden med bra föreskrifter, och att man inbegriper såväl fram-tida grundvattenresurser som reservvattentäkter. Under året har regeringen före-slagit en ändring av miljöbalkens 7 kap 21§ på så sätt att kommunerna åläggs en skyldighet att inrätta vattenskyddsområden för att skydda allmänna vattentäkter som används. Många kommuner har angett att resursbrist utgör det främsta skälet till den långsamma takten i vattenskyddsarbetet. Ett annat hinder för kommuner-na är kunskapsbrist både om konsultupphandling och om vad som krävs för att få fram ett bra naturvetenskapligt underlag. Detta innebär att vattenskyddsområden inte alltid upprättas på bästa sätt och med lämpliga skyddsföreskrifter. Samtliga dessa aspekter bör behandlas i den dricksvattenutredning som initierats.

En ytterligare förutsättning för att uppnå miljökvalitetsmålet är att vattenför-sörjningsplaner och skyddsområden på ett tydligt sätt införlivas i översiktsplaner och implementeras i samhällsplaneringen. Detta bedöms på sikt leda till att vatten- resursernas värde uppmärksammas och att dessa skyddas. När detaljplaner upp-rättas behöver god hänsyn tas till vattenskyddsföreskrifterna avseende vilka verk-samheter som tillåts och vilka restriktioner och krav som gäller för de som tillåts. Av avgörande betydelse är också att hänsyn tas till vattenförsörjningsplaner och skyddsområden vid tillsyn och tillståndsgivning.

I projekt och planering som tar sikte på utvecklingen av grön infrastruktur och bevarande av biologisk mångfald är det viktigt att både yt- och grundvatten-frågorna kommer med. I alla landskapsanalyser måste såväl de geologiska och hydrogeologiska aspekterna som kultur- och naturmiljöfrågorna integreras. Här kommer både bevarande av naturgrusavlagringar och andra grundvattenfrågor in. Det är viktigt att SGU bjuds in att medverka i arbetet med att få in de geologiska och hydrogeologiska aspekterna i detta arbete.


Mineralstrategi, materialförsörjning och naturgrusI Sveriges mineralstrategi (som presenterades i början av 2013)328 ges SGU i upp-drag att presentera en metodik för materialförsörjningsplanering och sedan stödja länen i arbetet med att tillämpa metodiken. SGU ska även ta fram ett förslag på ett system för insamling av uppgifter om hur mycket restberg som uppstår vid entre-prenadarbeten, så kallat entreprenadberg. Genom att ta fram bättre underlag för fysisk planering samt förbättra uppföljningen av målet om minskad användning av naturgrus kan man uppnå en bättre naturresurshushållning och trygga samhällets försörjning av bergmaterial. SGU kan dock konstatera att länsstyrelserna för när-varande saknar tillräckliga resurser för att arbeta strategiskt med frågorna, vilket kommer att innebära svårigheter att uppfylla målsättningen i mineralstrategin.

Kunskapsutveckling och styrning I flera av de nyss avslutade och pågående utredningar som nämns i resultatdelen ingår att se över hur styrning och samverkan kan förbättras på miljö- och vatten-området. Det är viktigt att dessa utredningar tar hänsyn till och integreras med varandra. Frågeställningar kring grundvatten och bevarande av naturgrusavlagringar kommer in som en del i dessa arbeten, men generellt är de undan-skymda. Grundvattnets betydelse och roll behöver förstärkas, bland annat inom jordbrukssektorn.

I länens bedömningar för året över utvecklingen av miljökvalitetsmålet omnämns kunskapsbristen av de allra flesta länen som en viktig faktor för svårig-heter att bedöma om miljökvalitetsmålets kan uppfyllas. SGU ser det därför som mycket viktigt att det sker en betydande utveckling i styrnings- och kommunika-tionsstrukturerna samt att det genomförs kunskapshöjande åtgärder vad gäller grundvattenfrågor. SGU har i slutet av 2013 fått i uppdrag att öka kunskapen om geologins roll och dess betydelse för tillväxt i alla delar av landet, där allmänbild-ningen kring geologins betydelse för exempelvis vattenförsörjning ingår. Samver-kan med myndigheter, högskolor, länsstyrelser, m.fl. vad gäller utbildningsinsatser behöver utvecklas snarast.

Kunskapshöjande är också pågående initiativ vid SGU och inom forskningen för att beskriva grundvattnets värde utifrån olika parametrar och metoder. Syftet är att kunna lyfta grundvattnets betydelse dels som resurs för bland annat dricks-vattenförsörjning, ekosystem i ytvatten och energilagring dels som naturresurs i relation till andra miljökvalitetsmål. Ett exempel är den studie som nu utförs för SGU avseende grundvattentjänster och deras relation till ekosystemtjänster. Här ingår också att se på lämpliga metoder att värdera grundvatten, främst ur ekono-miskt perspektiv.

328 Regeringskansliet (2013) Sveriges mineralstrategi. För ett hållbart nyttjande av Sveriges mineraltillgångar som skapar tillväxt i hela landet.

GR

UN

DVAT

TE

N A

V G

OD

KVA

LIT

ET


En mycket viktig frågeställning under 2014 är ett ökat fokus på samverkan och styrning i arbetet med övervakningsprogram för både grundvattnets kvalitet och kvantitet. Det pågår revidering av nationella övervakningsprogram och även genomgång av regionala program. Synen bör vara en samlad övervakning obero-ende av om arbetet genomförs inom nationell, regional eller lokal övervakning. Det är av stor betydelse att en anpassning av miljöövervakningen sker så att den uppfyller de krav som ställs på den i enlighet med vattendirektivet.


HAV I BALANS SAMT LEVANDE KUST OCH SKÄRGÅRDANSVARIG MYNDIGHET: HAVS- OCH VATTENMYNDIGHETEN

Västerhavet och Östersjön ska ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och den biologiska mångfalden ska bevaras. Kust och skärgård ska ha en hög grad av biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Näringar, rekreation och annat nyttjande av hav, kust och skärgård ska bedrivas så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Regeringen har fastställt elva preciseringar:

GOD MILJÖSTATUS: Kust- och havsvatten har god miljöstatus med avseende på fysikaliska, kemiska och biologiska förhållanden i enlighet med havsmiljöförordningen (2010:1341).

GOD EKOLOGISK OCH KEMISK STATUS: Kustvatten har minst god ekologisk status eller potential och god kemisk status i enlighet med förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: Kusternas och havens viktiga ekosystemtjänster är vidmakthållna.

GRUNDA KUSTNÄRA MILJÖER: Grunda kustnära miljöer präglas av en rik biologisk mång-fald och av en naturlig rekrytering av fisk samt erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur.

GYNNSAM BEVARANDESTATUS OCH GENETISK VARIATION: Naturtyper och naturligt före-kommande arter knutna till kust och hav har gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation inom och mellan populationer samt att naturligt förekommande fiskarter och andra havslevande arter fortlever i livskraftiga bestånd.

HOTADE ARTER OCH ÅTERSTÄLLDA LIVSMILJÖER:Hotade arter har återhämtat sig och livsmiljöer har återställts i värdefulla kust- och havsvatten.

FRÄMMANDE ARTER OCH GENOTYPER: Främmande arter och genotyper inte hotar den biologiska mångfalden och kulturarvet.


BEVARADE NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN: Havs-, kust- och skärgårdslandskapens natur- och kulturvärden är bevarade och förutsättningar för fortsatt bevarande och utveckling av värdena finns.

KULTURLÄMNINGAR UNDER VATTEN: Tillståndet är oförändrat för kulturhistoriska lämningar under vattnet.

FRILUFTSLIV OCH BULLER: Havs-, kust och skärgårdslandskapens värden för fritidsfiske, badliv, båtliv och annat friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad.

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD





Sammanfattning

De stora problemen i havsmiljön är fortfarande övergödning, miljögifter och svaga fiskbestånd. Andra problem är marint skräp, syrebrist och främmande arter samt att känsliga livsmiljöer och kulturmiljöer påverkas eller förstörs. För att nå målet återstår mycket arbete med att utveckla och genomföra viktiga styrmedel, såväl i Sverige som på EU-nivå.

Resultat

God miljöstatusPreciseringen är direkt kopplad till de krav som finns i havsmiljöförordningen. Genom denna förordning genomförs havsmiljödirektivet. Direktivet definierar två statusklasser; god miljöstatus och ej god miljöstatus. Under 2012 beslutades för första gången den svenska definitionen av vad som är god miljöstatus329. Eftersom systemet av definitioner ännu inte är fullständigt och kvantitativt har ett utveck-lingsarbete pågått under 2013. Detta arbete kommer att fortsätta under 2014 och bedrivs för Nordsjön och Östersjön till stor del gemensamt med andra länder inom de regionala havskonventionerna OSPAR och HELCOM.

Vid nästa bedömning av miljötillståndet för Nordsjön och Östersjön ska en bedömning av om god miljöstatus uppnås eller inte kunna göras kvantitativt i större utsträckning än som var fallet vid den inledande bedömningen 2012330.

Arbetet med att ta fram övervakningsprogram för att kunna följa om havs-områdena uppnått eller är på väg att uppnå god miljöstatus pågår och ska beslu-tas senast den 15 juli 2014. Även arbetet med att ta fram den sista delen av den marina strategin, åtgärdsprogrammen, har inletts under slutet av 2013.

329 Havs- och vattenmyndigheten, 2012. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter (HVMFS 2012:18) om vad som kännetecknar god miljöstatus samt miljökvalitetsnormer med indikatorer för Nordsjön och Östersjön. HVMFS 2012:18.

330 Havs- och vattenmyndigheten, 2012. God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön. Del 1: Inledande bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys. Rapport 2012:19.


Under 2013 har fyra olika forskningsprojekt som ska fokusera på indikatorerna i havsmiljödirektivet beviljats medel från miljöforskningsanslaget331. Resultaten ska kunna användas i övervakningsprogrammen och inkluderar forskning om djur-plankton, pelagiska födovävar, främmande arter och kustfisk.

Syresituationen i Östersjön är fortsatt svår och utbredningen av döda bottnar fortsätter vara omfattande. Resultat från hösten 2013 visar att omkring 30 pro-cent av bottnarna är drabbade av akut syrebrist och att omkring 15 procent är helt syrefria och döda332. Förhållandet liknar situationen 2012 men den bottenyta som är syrefri i västra Gotlandsbassängen har ökat och det finns återigen syrefria områden i Bornholmsbassängen. Dessutom förekommer det nu även syrebrist i Finska viken (Figur 19).

Figur 19. Utbredning av syrefria bottnar i Östersjön 2013

Utbredning av syrefria bottnar (mörkt orange) och bottnar påverkade av akut syrebrist (ljust orange) i Östersjön, hösten 2013333.

331 https://www.havochvatten.se/download/18.71167ff51432c127b37d9d/1389775023900/Projektbeskrivningar_god_miljostatus_2014.pdf

332 SMHI, 2013. Oxygen survey in the Baltic Sea 2013- Extent of anoxia and hypoxia, 1960-2013. Report Oceanography No. 49. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.35317!Oxygen_timeseries_1960_2013_final.pdf

333 SMHI, 2013. Oxygen survey in the Baltic Sea 2013- Extent of anoxia and hypoxia, 1960-2013. Report Oceanography No. 49. http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.35317!Oxygen_timeseries_1960_2013_final.pdf

KÄLLA: SMHI, 2013. OXYGEN SURVEY IN THE BALTIC SEA 2013. EXTENT OF

ANOXIA AND HYPOXIA, 1960–2013≤ 2 ml/l ≤ 0 ml/l Provtagningsstationer

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


HELCOM:s preliminära utsläppsbeting (kväve och fosfor) för Östersjön som beslutades 2007 inom ramen för Baltic Sea Action Plan (BSAP) har reviderats under 2013334. Det totala reduktionskravet för hela Östersjön är i det närmaste oförändrat. Reduktionsmålet för Kattegatt har sänkts jämfört med det gamla, och för Öresund har det satts till noll. För Egentliga Östersjön är kvävebetinget i det närmaste oförändrat, men fosforbetinget har ökat. Detta och övriga övergöd-ningsfrågor behandlas utförligare i årlig uppföljning av miljökvalitetsmålet Ingen övergödning.

Under året har flera viktiga beslut gällande marint skräp fattats. Inom miljö-konventionen OSPAR har ett beslut tagits om att ta fram en aktionsplan mot marint skräp i Nordsjön under år 2014335. Inom miljökonventionen HELCOM har man också tagit beslut om att ta fram en aktionsplan mot marint skräp i Östersjön under 2015336.

I den internationella konventionen om att förhindra föroreningar från fartyg (MARPOL) regleras bland annat utsläpp av fast avfall. Nya regler som förbjuder allt utsläpp av fast avfall, om det uttryckligen inte finns ett undantag, trädde i kraft 1 januari 2013 och har implementerats i svensk lagstiftning genom Trans-portstyrelsens föreskrifter.

God ekologisk och kemisk statusKlassificering av ekologisk och kemisk status för kustvatten genomförs i enlighet med vattenförvaltningsförordningen. Målet är att vattenförekomsterna ska uppnå eller bibehålla minst god ekologisk och kemisk status senast år 2015 om det inte har beslutats om undantag.

Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram nya föreskrifter337 för hur svenska sjöar, vattendrag och kustvatten ska bedömas enligt EU:s ramdirektiv för vatten. Under 2013 har vattenmyndigheterna genomfört den andra statusklassningen enligt direktivet. En preliminär bedömning av ekologisk status visar att 16 procent av kustvattenförekomsterna uppnår minst god status. Det är oklart om detta verk-ligen innebär en ändring jämfört med bedömningen 2009, då 18 procent av kust-vattenförekomsterna uppnådde minst god status.


335 http://www.ospar.org/content/news_detail.asp?menu=00600725000000_000021_000000336 http://helcom.fi/Documents/Ministerial2013/Ministerial%20declaration/2013%20

Copenhagen%20Ministerial%20Declaration.pdf337 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om

klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten. HVMFS 2013:19.


Miljögifter i havsmiljön är ännu ett stort problem. Ingen kustvattenförekomst uppnår god kemisk status i ytvatten på grund av hög bakgrundshalt av kvicksilver. Enligt den nationella miljögiftsövervakningen338 har inga större förändringar skett sedan förra årliga uppföljningen339 och till exempel innehåller fisk från Bottenha-vet och Bottenviken fortsatt höga halter av dioxiner och PCB. Däremot kan man se en indikation på att halterna av PFOS och HBCDD i sillgrissla minskar.

Ett projekt för att kartlägga halter och källor till PCB och PCDD/F i Östersjöns ytsediment visar att kustområdet i Bottenhavet är värst drabbat av förhöjda halter av PCDD/F340. Den högsta halten uppmättes dock i en hamnbassäng i Oskars-hamn, vilket troligen berodde på närhet till ett nerlagt kopparsmältverk.

En dom i Mark- och miljödomstolen om halter av TBT i muddermassor kan få betydelse för skyddet av vattenmiljön. Domen innebär att muddermassor från Göteborgs hamn som dumpas i havet inte får innehålla mer än 50 mikrogram TBT per kilo. Tidigare har halter upp till 200 mikrogram per kilo muddermassa tillåtits.

EkosystemtjänsterEkosystemtjänster har under det senaste året blivit allt mer uppmärksammade. Under 2013 har Sveriges miljöpolitik granskats av OECD och i samband med det gjordes en ingående rapport om hur aspekter av politiken kopplar till havets ekosystemtjänster341. I oktober 2014 kommer en fullständig rapport med OECDs slutsatser och rekommendationer till Sverige.

Under året presenterades utredningen om att synliggöra värdet av ekosystem-tjänster342 och där ingick 25 förslag om bland annat integrering i beslutsprocesser, bättre kunskapsunderlag och lärande om ekosystemtjänster.

En politisk överenskommelse mellan rådet och parlamentet om en reviderad gemensam fiskeripolitik (GFP) inom EU nåddes under 2013. Den nya politiken, som trädde i kraft 1 januari 2014, ger nya förutsättningar för att skapa ett lång-siktigt hållbart fiske. Enligt politiken ska uttagen av fisk grundas på maximal håll-bar avkastning (MSY) i enlighet med vetenskaplig rådgivning från ICES.

338 Muntligen Suzanne Faxneld, Naturhistoriska riksmuseet, 2013-12-11.339 Naturvårdsverket, 2013. Miljömålen. Årlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och

etappmål 2013. Rapport 6557.340 Naturvårdsverket, 2013. Karakterisering av PCB och PCDD/F i Östersjöns ytsediment.

Halter och källspårning med hjälp av multivariat mönsteranalys. Rapport 6581.341 Miljödepartementet, 2013. EPR of Sweden Marine ecosystem services background report.

2013-06-18 http://www.regeringen.se/content/1/c6/21/95/47/3d59147b.pdf 342 SOU, 2013. Synliggöra värdet av ekosystemtjänster - Åtgärder för välfärd genom biologisk

mångfald och ekosystemtjänster. 2013:68.

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


Från och med 2013 har Sverige, Danmark och Norge infört mer selektiva redskap i Skagerrak, i avsikt att minska utkast och därmed fiskeridödlighet. Under 2014–2017 kommer ett intensifierat arbete med selektivt fiske ske för att under-lätta för fisket att nå kraven på landningsskyldighet som kommer av genomföran-det av den nya gemensamma fiskeripolitiken. Havs- och vattenmyndigheten har även utrett hur landningsskyldigheten av fisk kan kontrolleras343.

Preliminära kvoter och nivåer för fiskeansträngning för 2014 för Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt fastställdes vid ministerrådet för jordbruks- och fiske-frågor i slutet av december 2013. En fortsatt inriktning mot ett mer hållbart fiske kommer att ske genom den nya fiskeripolitiken. Slutliga nivåer fastställs efter för-handlingar med Norge i början av 2014.

Förbudet mot riktat fiske av torsk i Kattegatt gäller fortfarande på grund av beståndets dåliga utveckling. Kvoterna för Östersjön är klara och innebär bland annat att kvoten ökas för två av de tre sillbestånden och att kvoten minskas för det västra torskbeståndet. ICES har föreslagit en minskning av laxkvoterna i Östersjön för att skydda vildlaxen, vilket Sverige också förespråkar, men kvoterna bestämdes till i stort sett samma som för 2013.

Under 2013 slutrapporterade SLU och Havs- och vattenmyndigheten skarpsills-projektet PLAN FISH344. Uppdraget har pågått sedan 2007 och har haft som syfte att bidra med kunskap huruvida en ekosystembaserad förvaltning av Östersjöns fiskbestånd kan återställa balansen mellan större rovfiskarter (som minskat) och mindre fiskarter (som ökat), och på så sätt bidra till en fungerande näringsbalans. Syftet var även att studera möjligheten att minska övergödningssymptom. Ett ökat antal större rovfiskar kan ge indirekta effekter i näringsväven genom att hålla nere antalet mindre fiskarter som i sin tur äter betarna (t ex djurplankton) som reglerar algtillväxt och algblomning. Rapporten föreslår en rad åtgärder för att nå en ekosystembaserad flerartsförvaltning. De bästa åtgärderna för att stärka rovfisk-bestånden vid kusterna är habitatskydd, fredningsområden och fångstbegräns-ningar.

343 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Regeringsuppdrag om kontroll av förbud mot utkast av fisk i Skagerrak. Regeringsuppdrag L2013/1017/JFS. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013-05-31.

344 SLU, 2013. ”PLAN FISH: Planktivore management – linking food web dynamics to fisheries in the Baltic Sea”. Slutrapport för Skarpsillsprojektet. 2008-2013. Dnr: SLU.aqua.2013.4.5-441 http://www.slu.se/Documents/externwebben/akvatiska-resurser/forskning/PLAN%20FISH/PLAN%20FISH%20slutrapport%202013-12-11.pdf


Många havslevande fågelarter minskar kraftigt i Östersjön och orsaken är inte klarlagd. Samtidigt påverkas deras livsmiljöer av bland annat vindkraftsparkerna i södra Östersjön. För att ta hänsyn till flyttande fåglar och övervintringsplatser för sjöfågel har HELCOM fattat beslut om rekommendationer för vindkraft till havs vid ministermötet i oktober345. Rekommendationen är riktade till verksamhets-utövare och myndigheter och fokuserar på vikten av bättre planering och samord-ning när det gäller etablering av marina installationer i grunda havsområden som är betydelsefulla flyttstråk och födosöksområden för sjöfågel. På grund av minsk-ningen av sjöfågel har även Naturvårdsverket gett förslag på övervakningssystem för att kunna följa utvecklingen för häckande, rastande och övervintrande sjö- fåglar346. Syftet är att utveckla en indikator för miljötillståndet i Östersjön men även andra havsområden i Sverige.

Under 2013 har Havs- och vattenmyndigheten analyserat orsakerna till oba-lansen i ekosystemet i Hanöbukten347, enligt ett uppdrag från regeringen. Trots omfattande undersökningar går det inte att identifiera någon enskild orsak till de problem som rapporterats. Myndigheten föreslår att insatser för miljöövervakning förstärks och att ett särskilt åtgärdsprogram startas för att undersöka hälsotill-stånd och sårskador hos vild fisk.

I februari 2014 beslutade regeringen om fem nya etappmål om biologisk mång-fald och ekosystemtjänster348, där ett lyder: ”skydd av landområden, sötvattens-områden och marina områden”. Etappmålen blir viktiga för att säkra ekosystem-tjänster som till exempel havens förmåga att producera fisk. Läs mer under preci-seringen om bevarade natur- och kulturmiljövärden.

345 HELCOM, 2013. Safeguarding important bird habitats and migration routes in the Baltic Sea from negative effects of wind and wave energy production at sea. Recommendation 34E/1, i HELCOM Copenhagen Ministerial Declaration, Taking further action to implement the Baltic Sea Action Plan – reaching good environmental status for a healthy Baltic Sea. 3 October, 2013. http://helcom.fi/Documents/Ministerial2013/Ministerial%20declaration/2013%20Copenhagen%20Ministerial%20Declaration%20w%20cover.pdf

346 Naturvårdsverket, 2013. Övervakning av sjöfåglar. Regeringsuppdrag till Naturvårdsverket. Ärendenr. NV-00332-13.

347 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Hanöbukten. Regeringsuppdrag. Rapport 2013-10-31.348 Miljödepartementet, 2014. Etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster.

Regeringsbeslut. I:3. M2014/593/Nm.

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


Havs- och vattenmyndigheten påbörjade under 2013 arbetet med att ta fram en nulägesbeskrivning inför havsplaneringen. Den ger en nulägesbild av förutsätt-ningar för nyttjande av havets resurser samt förekommande och framtida anspråk från olika sektorer. Den innehåller även analys och sektorbeskrivningar samt potentiella intressekonflikter relaterade till marina ekosystemtjänster i fråga om behov och påverkan. Arbetet med nulägesbeskrivningen fortsätter under 2014 med ambitionen att skapa en grund för den fortsatta havsplaneringen genom dia-log och samsyn kring förutsättningar för nyttjande av havets resurser kopplat till marina ekosystemtjänster.

Grunda kustnära miljöerDenna precisering innebär att dessa miljöer ska präglas av en rik biologisk mång-fald och av en naturlig rekrytering av fisk samt erbjuda livsmiljöer och spridnings-vägar för växt- och djurarter som en del i en grön infrastruktur. Naturvårdsverket har i ett regeringsuppdrag redovisat en handlingsplan för grön infrastruktur på regional nivå349, och denna kan vara ett steg på vägen mot målet. Handlingsplanen utgår från landskapet och inte från administrativa gränser och betonar vikten av samordning och att planering av grön infrastruktur integreras i övriga processer.

Under många år har man längs Östersjökusten arbetat med att restaurera kust-mynnande våtmarker och vattendrag i syfte att återskapa lekplatser för framför allt gädda. Nu har en utvärdering gjorts för att analysera hur man bäst och mest kostnadseffektivt kan mäta effekten av en restaureringsåtgärd350. Fokus i utvärde-ringen ligger på undersökningar av lekfisk och utvandrande yngel men rapporten ger även förslag på hur åtgärden kan utvärderas på beståndsnivå. Rapporten visar även att våtmarkens konstruktion kan ha stor betydelse för produktionen av yngel och förslag på åtgärder ges. Majoriteten av de undersökta områdena ligger i Kalmar län men undersökningar har även gjorts i Stockholms respektive Gotlands län och längs Upplandskusten.

349 Naturvårdsverket, 2013. Förslag till hur en handlingsplan för grön infrastruktur kan tas fram på en regional nivå. NV-03367-13.

350 Fredriksson, R., Bergström, U. & J. Olsson, 2013. Riktlinjer för uppföljning av fiskevårdsåtgärder i kustmynnande vattendrag. SLU, Aqua reports 2013:7.


Gynnsam bevarandestatus och genetisk variationGynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper ska enligt habitatdirektivet och i enlighet med EU:s strategi för biologisk mångfald nås senast 2021. Enligt den rapportering som genomfördes 2013351 är tillståndet för de marina naturtyperna i stort sett oförändrat sedan 2007. När det gäller kvalitet och utsikter inför fram-tiden bedöms de flesta marina naturtyper ha en otillfredsställande eller dålig status. Anledningen till detta är flera, bland annat övergödning, påverkan på bottnar och dess livsmiljöer, tillstånd för typiska arter och överexploatering.

Fiskbestånden i Nordostatlanten börjar återhämta sig, enligt Internationella havsforskningsrådet (ICES)352, som har analyserat beståndsutvecklingen mellan 1960 och 2013. Exploateringen av bestånden har i genomsnitt halverats de senaste tio åren och det kan ha fått effekt. Bestånden av sill och skarpsill ökar i Östersjön och bestånden av kolja och rödspätta ökar i Nordsjön. Läget är dock kritiskt för torsken i Kattegatt.

Bestånden av sill och skarpsill i centrala och norra Östersjön har utvecklats positivt under 2012 och fiskas enligt MSY (maximal hållbar avkastning). Bestån-det av rödspotta i Östersjön uppvisar en positiv trend. För sillen i det västra beståndet är situationen sämre och lekbiomassan och rekrytering har minskat de senaste åren.

Situationen för torsken i det västra beståndet i Östersjön har försämrats. Rekryteringen har sedan 2004 varit låg och lekbiomassan har en nedåtgående trend. Torskbeståndet i Östra Östersjön ser bättre ut. Beståndet har sedan början av 2000-talet nått en jämviktsnivå med en nästan konstant rekrytering, vilket indikerar att beståndsstorleken varierar till största delen på grund av variationer i fisketrycket. Lekbiomassan har sedan 2006 ökat, men i mycket lägre takt än vad man tidigare trott. Beståndet är i huvudsak koncentrerat till området öster om Bornholm. Medelvikten för framförallt äldre torsk är mycket låg.

Naturligt reproducerande bestånd av lax förekommer i 15 vattendrag som mynnar i Östersjön, främst i Norrland, och i 23 vattendrag som mynnar i Katte-gatt och Skagerrak. Antalet återvandrande laxar till vattendragen i Östersjön har ökat under 2012 och 2013, och även de norra länen rapporterar om positiv utveckling för laxen353. Trots att tillståndet för bestånden i de större vattendragen i Östersjön generellt har förbättrats finns det fortsatt många svaga bestånd och flera med en negativ utveckling. De flesta bestånd av vildlax i vattendrag som mynnar i Kattegatt och Skagerrak når inte upp till målen för bestånden. Havs- och vatten-

351 http://bd.eionet.europa.eu/activities/Reporting/Article_17/Reports_2013/Member_State_Deliveries

352 ICES, 2013. http://www.ices.dk/news-and-events/news-archive/press-releases/Pages/Press-release---Exploitation-of-fish-stocks-has-declined-significantly-during-the-last-decade.aspx


HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


myndigheten har med anledning av detta infört nya föreskrifter för fisket för att öka skyddet för bestånden354.

Naturligt reproducerande bestånd av öring förekommer i flera hundra vat-tendrag. Generellt är bestånden i Bottenvikens vattendrag mycket svaga medan bestånden i Bottenhavets vattendrag något starkare. Tillståndet för bestånden i vattendragen på ostkusten varierar kraftigt mellan vattendragen. Tillståndet för vattendragen på sydkusten samt i Kattegatt och Skagerrak visar generellt på en god beståndsstatus även om situationen försämrats något under åren 2011–2013.

Antalet sälar ökar både på västkusten och i Östersjön. De övergripande målen med sälpopulationen är att de ska ha gynnsam bevarandestatus och dess påverkan på människans intressen skall vara neutral eller positiv. Under 2013 redovisade Naturvårdsverket ett regeringsuppdrag där verket gjorde bedömningen att licens-jakt på säl skulle kunna införas355 med två huvudsakliga syften:

– att nyttja sälen som en hållbar resurs– att kunna reglera regionala bestånd så att skador för fisket minskar och

näringen kan fortsätta, samtidigt som skadeförebyggande åtgärder hinner utvecklas.

Hotade arter och återställda livsmiljöerDen nationella rödlistan tas fram av ArtDatabanken och fastställs av Naturvårds-verket. Den senaste rödlistan publicerades år 2010356. I den är 25 marina fiskarter rödlistade, varav 16 bedöms vara hotade. Två fiskarter har bedömts vara regionalt utdöda. När det gäller ryggradslösa marina djur är 212 arter rödlistade, varav 71 bedöms vara hotade. Andelen rödlistade arter är större i den marina miljön än inom andra livsmiljöer. Läget är värst för grupperna tagghudingar och koralldjur, där närmare hälften av de bedömda arterna är rödlistade.

Under 2013 har HELCOM publicerat en rödlista över arterna i Östersjö- området357. Listan omfattar grupperna fåglar (häckande och övervintrande), marina däggdjur, fiskar, makrofyter samt bentiska evertebrater. Totalt har bedöm-ningen omfattat 2 794 arter. Av dessa har 134 arter rödlistats, varav 61 bedöms vara hotade. En ny klassificering av biotoper i Östersjön färdigställdes under 2013

354 Havs- och vattenmyndigheten, 2014. Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter om ändring i Fiskeriverkets föreskrifter (FIFS 2004:36) om fiske i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön. HVMFS 2014:4.

355 Naturvårdsverket, 2013. Jakt på säl. Redovisning av regeringsuppdrag om licensjakt på säl. Ärendenr: NV-00327-13, 2013-06-20.

356 Gärdenfors, U. (ed.) 2010. Rödlistade arter i Sverige 2010 The 2010 Red List of Swedish Species. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

357 HELCOM, 2013. HELCOM Red List of Baltic Sea species in danger of becoming extinct. Balt. Sea Environ. Proc. No. 140.


inom HELCOM som omfattar 328 biotoper358. Av dessa bedömdes 209 biotoper och 59 av dessa är rödlistade. Av dessa bedömdes 27 procent som hotade359.

Inom OSPAR finns en lista över minskande och hotade arter och habitat360. Denna lista omfattar 42 arter och 16 habitat varav 19 respektive 10 återfinns i svenska vatten. OSPAR tar även fram rekommendationer med förslag på åtgärder för att förbättra bevarandestatusen för de listade arterna och habitaten.

Tumlaren, den vanligast förekommande valarten i svenska hav, är klassificerad som sårbar. Under 2013 deltog Sverige i en dansk studie där man under ett dygn undersökte förekomst av tumlare längs den svenska västkusten med fokus på de sex Natura 2000-områden där arten finns utpekad. Av 106 förekomster påträffa-des tumlare i alla områden utom i Fladen. Resultaten bör utgöra viktiga underlag för att anvisa skyddsområden för tumlare inom Natura 2000-nätverket samt vidta ytterligare bevarandeåtgärder.

Resultat från en kartläggning inom SAMBAH- projektet361 (passiv akustisk övervakning av tumlare i Östersjön) visar att det finns tumlare i merparten av Östersjön och ett större antal än förväntat. Projektet slutrapporteras under hösten 2014.

Ett nytt rev av levande ögonkorall har upptäckts i Väderöarnas naturreservat362. Revet har varit känt sedan tidigare men då bedömts som helt dött, och detta inne-bär att det nu finns två levande rev av ögonkorall i Sverige. Revet finns i ett trål-skyddat område, vilket kan ha betydelse för etableringen.

Främmande arter och genotyperDet saknas miljöövervakning för marina främmande arter i Sverige. Inom HELCOM:s projekt ALIENS 3363 har en studie påbörjats med syfte att utvärdera och testa riktlinjer för att kartlägga förekomst av främmande arter i Göteborgs hamn364, som bedöms vara ett riskområde. Projektet har även som syfte att ut-veckla ett övervakningsprogram av främmande arter inom Havsmiljödirektivets

358 HELCOM, 2013. HELCOM HUB. Technical report on the HELCOM underwater biotope and habitat classification. Balt. Sea Environ. Proc. No. 139.

359 HELCOM, 2013. Red list of Baltic Sea underwater biotopes, habitats and biotope complexes. Balt. Sea Environ. Proc. No. 138.

360 OSPAR List of Threatened and/or Declining Species and Habitats (Reference Number: 2008-6)

361 http://www.sambah.org/index.html362 Länsstyrelsen Västra Götalands län, 2013. http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/Sv/

nyheter/2013/Pages/2013-06-20.aspx363 Helcom 2013. Harmonized ballast water management in the Baltic Sea (HELCOM

ALIENS 3, 2013-2014). Helsinki Commission. 21 augusti 2013364 http://meeting.helcom.fi/c/document_library/get_file?p_l_id=18827&folderId=2477596&

name=DLFE-55062.pdf

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


kommande miljöövervakningsprogram. Ytterligare ett projekt med syfte att ta fram indikatorer för främmande arter i havsmiljödirektivet har fått medel från miljöforskningsanslaget365.

Den svartmunnade smörbulten är en invasiv främmande fiskart som upptäcktes 2008 för första gången i Sverige, i Karlskrona skärgård. Nu finns fynd från både Karlshamn, Göteborg, Visby och sedan 2013 också i inre Bråviken och i Muskö i Stockholms skärgård. I den regionala uppföljningen nämner Skåne, Blekinge och Gotlands län fynd av arten366.För att begränsa spridningen av främmande arter är barlastkonventionen inom sjöfarten ett viktigt styrmedel. Den kommer sannolikt att träda i kraft under 2015. Enligt konventionen ska fartyg i internationell trafik installera godkänd renings-teknik eller tillämpa alternativa lösningar, som mottagningsanordningar i land, slutna barlastvattensystem, barlastvattenfria system och dricksvatten som barlast. Bestämmelserna ger dock möjlighet till att ansöka om dispens för utsläpp av orenat barlastvatten.

Bevarade natur- och kulturmiljövärdenI flera marina skyddade områden saknas grundläggande kunskaper om utbred-ningen av naturvärdena under ytan. Under 2013 redovisade Havs- och vatten-myndigheten uppdraget om marint områdesskydd367. Rapporten beskriver om-fattningen av befintligt skydd och ger en prognos för ytterligare tillkommande skydd. Den innehåller även en översiktlig analys av kommande behov av skydd för att få ett sammanhängande och representativt nätverk av skyddade områden. Antalet marina naturreservat är nu 42 jämfört med 35 under den årliga uppfölj-ningen 2013.

I februari 2014 beslutade regeringen om ett nytt etappmål om skydd av land-områden, sötvattensområden och marina områden368. Målet innebär bland annat att 10 procent av Sveriges marina områden senast år 2020 bidrar till att nå natio-nella och internationella mål för biologisk mångfald. Detta ska ske genom skydd eller annat bevarande av områden som har särskild betydelse för biologisk mång-fald eller ekosystemtjänster. Bevarandet ska ske med ekologiskt representativa och väl förbundna system där reservat, andra effektiva områdesbaserade skydds-

365 https://www.havochvatten.se/download/18.71167ff51432c127b37d9d/1389775023900/Projektbeskrivningar_god_miljostatus_2014.pdf


367 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Marint områdesskydd. Redovisning av uppdrag i regleringsbrevet för 2013. Rapport 2013-05-28.

368 Miljödepartementet, 2014. Etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Bilagan. Regeringsbeslut. I:3. M2014/593/Nm.


åtgärder eller miljöanpassat brukande ingår. Systemen ska vara väl integrerade i omgivande landskap och förvaltas på ett effektivt och inkluderande sätt. Det formella skyddet av marina områden ska ha ökats med minst 570 000 hektar till 2020 räknat från 2012. De ekologiska sambanden ska ha stärkts så att skyddade och på andra sätt bevarade områden och biotoper är väl förbundna och integre-rade i den marina miljön, genom att den gröna infra-strukturen har utvecklats och förstärkts.

Havs- och vattenmyndigheten har tagit fram en vägledning till stöd för läns- styrelserna och kommunerna i arbetet med marina skyddade områden369. Vägled-ningen ger tydliga riktlinjer i arbetet med att minska negativ påverkan från fiske i värde-fulla miljöer. Under 2013 höll Havs- och vattenmyndigheten, tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götaland och Artdatabanken, en utbildning för läns-styrelserna enligt manualen för uppföljning av marina miljöer i skyddade områ-den370.

Antalet nybyggnationer i strandnära lägen ökar enligt miljömålsindikatorn strandnära byggande vid havet371, detta trots de befintliga strandskyddsbestäm-melserna.

För att kunna följa upp utvecklingen för kulturmiljövärden krävs en nationell och regional kulturmiljöövervakning, vilket saknas i dagsläget.

Under 2013 presenterades en statlig utredning om utförsäljning av kulturfastigheter, vilket får konsekvenser för bland annat fyrmiljöerna. Ett femtontal fyrmiljöer föreslås avyttras372 och kan därmed riskera en osäker framtid.

Under 2013 har inget kulturreservat av relevans för miljömålet bildats. Fort-farande finns endast totalt 42 kulturreservat i landet, och bara tre av dem inklude-rar kust-skärgårdsmiljöer373.

Inga större förändringar av styrmedel inom kulturmiljöområdet har gjorts under 2013.

369 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Vägledning. Reglering av fiske i marina skyddade områden. Rapport 2013:13.

370 Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten. 2012. Manual för uppföljning av marina miljöer i skyddade områden. Dnr 2169-12.

371 http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=123&pl=1372 SOU, 2013. Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden. SOU 2013:55.

Bilaga 4.373 Riksantikvarieämbetets hemsida Kulturreservat http://www.raa.se/kulturarvet/landskap/

kulturreservat/forteckning-3/.

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


Kulturlämningar under vattenDet råder stor brist i kunskapsläget och övervakningen för att möjliggöra en till-räcklig uppföljning av denna precisering.

Flera skeppsvrak förlorar sitt kulturminnesskydd då den nya kulturmiljölagen börjar gälla 1 januari 2014374. Enligt den nya lagen klassas bara skepp som sjunkit innan 1850 som fornlämningar, tidigare gällde den alla vrak äldre än 100 år. Läns-styrelserna har dock möjlighet att fornminnesförklara yngre fartygslämningar om de bedöms ha högt kulturhistoriskt värde.I syfte att synliggöra och bevara skeppsvrak har Länsstyrelsen i Kalmar under 2013 initierat ett regionalt samarbete och projekt kring länets alla vrak375. Under 2013 har Länsstyrelsen i Blekinge, Södertörns högskola och Stockholms universi-tet utvecklat ett samarbete om metoder för lokalisering av stenålderslandskap under vatten med bland annat sonarsökningar av områden av speciellt intresse376.

Friluftsliv och bullerFritidsfiskeundersökningen 2013, som SCB gör på Havs- och vattenmyndighetens uppdrag, genomförs enligt en ny metodik jämfört med tidigare års undersökningar. De största skillnaderna är att enkäten periodiseras med tre utskick per kalenderår. Då den svarande lämnar uppgifter om de fyra senaste månadernas fiske kommer enkäten närmare fisketillfället och ger därmed en bättre precision. Fritidsfiske-undersökningen 2013 omfattar personer från 16–80 år för att bättre spegla längre och mer aktiva levnadsförhållanden. Resultaten för 2013 summeras under våren 2014.

Under året har Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med Jordbruksverket presenterat en gemensam strategi för att främja utvecklingen av fritidsfiske och fisketurism377. Strategin syftar även till att stödja arbetet med bevarande, restaure-ring och hållbart nyttjande av hav, sjöar och vattendrag.

374 http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1988950-om-kulturminnen_sfs-1988-950/



377 Jordbruksverket & Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Svenskt fritidsfiske och fisketurism 2020.


För att komma till rätta med störningar och påverkan från motordrivna vatten-farkoster har Havs- och vattenmyndigheten utrett frågan enligt uppdrag från regeringen. Myndigheten föreslår att krav på behörighetsbevis för snabba far-koster till sjöss bör införas och att den nuvarande vattenskoterförordningen upp-hävs378.

EU:s badvattendirektiv har som syfte att skydda människors hälsa genom prov-tagning och kontroll av badvatten för att kunna upptäcka eventuella föroreningar och sedan genomföra förbättringsåtgärder. Enligt EU-kommissionen379 höll 63 procent av kustbaden i Sverige utmärkt kvalitet under 2012, medan 27 procent höll god kvalitet och 3 procent höll dålig kvalitet. Detta är en förbättring jämfört med 2011380 då motsvarande siffror var 55, 24 och respektive 3 procent. Vägled-ningen för badvatten enligt direktivet har uppdaterats381 av Smittskyddsinstitutet i samverkan med Havs- och vattenmyndigheten, och riktar sig främst till kommu-ner och andra med ansvar för badvatten.


Bedömningen att målet inte är möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel kvarstår. Utvecklingen för möjligheten att nå målet bedöms som neutral.

Bedömningen av miljökvalitetsmålet på nationell nivå stämmer väl överens med den bedömning som gjorts regionalt. Samtliga 14 länsstyrelser med kuststräcka gör bedömningen att det inte är möjligt att nå miljökvalitetsmålet till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel382. Huvudorsaker som nämns är över- gödning, svaga fiskbestånd och miljögifter. Utvecklingen bedöms av länen främst som neutral, men i Stockholms, Hallands och Östergötlands län bedöms utveck-lingen som negativ.

Tillsammans med många problem i havsmiljön syns även flera positiva trender i form av åtgärder som genomförs såväl nationellt som inom EU. Ny kunskap hämtas in kontinuerligt i och med den miljöövervakning och forskning som pågår.

378 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Vattenskotrar och andra mindre motordrivna vattenfarkoster. Regeringsuppdrag att kartlägga olägenheter och analysera behov av särskild reglering. 2013-11-29.

379 EEA, 2013. European bathing water quality in 2012. EEA Report No 4/2013.380 EEA, 2012. European bathing water quality in 2011. EEA Report No 3/2012.381 Havs- och vattenmyndigheten & Smittskyddsinstitutet, 2013. Vägledning för badvatten

enligt direktiv 2006/7/EG version 9 2013-06-10382 http://www.miljomal.se/sv/Aktuellt/Alla-nyheter/5-av-21-lan/

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


Kunskapsbristen kring de marina ekosystemen är dock fortfarande större än för de olika ekosystemen på land, detta gäller inte minst försurningen av havet. Havs-försurningen uppmärksammades i den senaste rapporten från FN:s klimatpanel383 och även i många andra internationella sammanhang, till exempel i en rapport från Arktiska rådet384. Havsförsurningen förväntas ha betydande effekter på marina organismer, ekosystem och den biologiska mångfalden. Idag finns dock stor osäkerhet om hur organismerna i havet påverkas av minskande pH-värde.

Kunskapsbristen är även stor för vilka marina biotoper Sverige har och det saknas en plan för kartering av biotoper och livsmiljöer i marin miljö.

Även andra storskaliga problemen för havsmiljön kvarstår: övergödning, ett intensivt fiske, utsläpp av miljöfarliga ämnen, spridning av främmande arter och nedskräpning. Detta leder till att havets biologiska mångfald hotas och flera arter har redan försvunnit från våra kuster. Många havslevande fågelarter, särskilt de som livnär sig på musslor, har minskat kraftigt i Östersjön. Orsaken till detta är inte klar även om de återkommande oljeutsläppen från fartyg är en bidragande orsak till alfågelns minskning. Tusentals alfåglar som övervintrar på utsjöbankar nära de livligt trafikerade fartygsrutterna i Östersjön har dött av oljeskador under senare år385, 386.

Att havsmiljön är utsatt för hårt tryck påverkar även människans möjlighet att nyttja de marina ekosystemtjänsterna dit friluftsliv, rekreation och turism hör. Även kustens och skärgårdens kulturmiljöer hotas av en ökad exploatering.

För att kunna följa upp utvecklingen för kulturmiljövärden krävs en nationell och regional samordnad och systematisk övervakning av kulturmiljöerna.

Viktiga förutsättningar för långsiktigt bevarande och utveckling av kulturmil-jöerna i kust och skärgård är en proaktiv fysisk planering, en levande miljö där människor kan bo, verka, och livnära sig, och en långsiktig finansiering av skydd och skötsel. Värt att notera är att det för kulturmiljön finns en förhållandevis stor rådighet hos berörda svenska myndigheter för att nå målet, i jämförelse med andra aspekter på detta miljömål som är mer beroende på internationella överens-kommelser och liknande. Det pågår mycket arbete inom kust- och havsplanering/-förvaltning, där kulturmiljövärden behöver inbegripas bättre.

383 IPPC, 2013. Climate change 2013. The physical science basis. Working group I contribution to the fifth assessment report of the intergovernmental panel on climate change. http://www.climatechange2013.org/

384 AMAP, 2013. Arctic ocean acidification assessment: summary for policymakers. http://www.amap.no/documents/doc/amap-arctic-ocean-acidification-assessment-summary-for-policy-makers/808

385 Kjell Larsson, Linnéuniversitetet, muntligen 14-03-03386 Larsson, K. & L. Tydén, 2005. Effekter av oljeutsläpp på övervintrande alfågel Clangula

hyemalis vid Hoburgs bank i centrala Östersjön mellan 1996/97 och 2003/04. ORNIS SVECICA 15:161-171.


Bebyggelse längs stränder kan innebära inskränkningar i det allmänna friluftsli-vet, minskade upplevelsevärden samt negativa konsekvenser för djur- och växt-livet i såväl vattnet som på land. Ofta medför bebyggelse även ökning av annan påverkan som byggande av bryggor, båttrafik, muddring, strandmodifieringar och annan mänsklig aktivitet. Trots strandskyddsbestämmelser minskar inte antalet nybyggnationer i strandnära lägen387. Det bör dock nämnas att det är oklart vilken typ av nybyggnation som avses och bebyggelser och näringar som bedrivs på ett hållbart sätt skulle även kunna bidra till rekreation, upplevelser och en levande kust och skärgård.

Antalet marina skyddade områden ökar388, men det är långt kvar innan målen inom såväl Konventionen om biologisk mångfald som inom de regionala havs-konventionerna OSPAR och HELCOM är uppfyllda.

Frågan om nedskräpning av havet får allt större betydelse. Här finns ett behov av ökad medvetenhet och åtgärder. Enligt Europeiska kommissionen kommer plastföroreningen av havet inom kort att utgöra en av de viktigaste globala miljö-frågorna389. Flera andra rapporter har presenterats under året som belyser problematiken, såväl för Bohuslän390 som för Östersjön391 och även för Sverige392 generellt. Inom både OSPAR och HELCOM har det under året tagits beslut om att ta fram aktionsplaner för marint skräp. När det gäller marint skräp så behövs samverkan mellan länder, därför är båda dessa beslut viktiga steg för att hitta lös-ningar som fungerar.

Kunskapsbristen om främmande arter gör det svårt att bedöma tillståndet och vilken effekt dessa arter har på den biologiska mångfalden och kulturarvet. Den nationella miljöövervakningen är inte specifikt inriktad på främmande arter. Var-ken urvalet av stationer eller metodiken är anpassad för att effektivt upptäcka eller mäta förändringar. Från miljöövervakningsstationerna kommer det mycket sällan in någon information om främmande arter. Inom den regionala miljöö-vervakningen råder samma problem med metodiken, men oftast har man bättre kännedom om var dessa arter finns. I arbetet med havsmiljödirektivet håller HaV

387 http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=123&pl=1388 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. Marint områdesskydd. Redovisning av uppdrag i

regleringsbrevet för 2013. Rapport 2013-05-28.389 Europeiska kommissionen, 2013. Grönbok – om en europeisk strategi för plastavfall

i miljön. Com(2013) 123, mars 2013. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2013:0123:FIN:SV:PDF

390 Svärd, B., 2013. Ren och attraktiv kust i Bohuslän – bakgrund och fakta. Projektet Ren kust i Bohuslän.

391 Marlin, 2013. Final report of Baltic marine litter projekt Marlin – litter monitoring and raising awareness 2011-2103. http://www.hsr.se/sites/default/files/marlin-baltic-marine-litter-report.pdf

392 Naturskyddsföreningen, 2013. Raklödder till fiskarna. Om skräp i havet – källor, problem och lösningar. Rapport.

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD


på att ta fram både uppföljningsbara indikatorer och ett förslag på övervaknings-program.

Delar av Sveriges havsområden är kraftigt påverkade av miljögifter, vilket mot-verkar måluppfyllelse. Utvecklingen kring miljögifter är i många fall positiv, men fortfarande kvarstår allvarliga problem, till exempel när det gäller miljögifter i fisk393. Arbetet med utvecklingen av gränsvärden för utsläpp av miljögifter behöver fortsätta. Gränsvärden behöver tas fram för fler ämnen och de som finns behöver med tiden revideras då ny kunskap kommer fram.

Det är viktigt att åtgärder sätts in tidigt och att det finns en fungerande kemi-kaliekontroll för att motverka problem med nya miljögifter. Kombinationen av nya miljöfarliga ämnen, inklusive läkemedel och hormonstörande ämnen leder, tillsammans med övriga problem som övergödning och havsförsurning, till ett hårt belastat ekosystem.

Regeringens nya strategi för att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och gene-rationsmålet394 kan bli ett steg på vägen för att vidta åtgärder mot miljögifter och således även för att nå Hav i balans samt levande kust och skärgård.

Syrebristen i Östersjön är allvarlig och ingen förbättring är i sikte. Andelen syre-fria bottnar ligger på konstant hög nivå. De syrefria bottnarna, som har fortsatt stora eller ökande ytor, ökar läckaget av fosfor från bottensedimentet. Detta gyn-nar i sin tur tillväxten av cyanobakterier. Förutom att ekosystemet i sig påverkas, medföljer ekonomiska konsekvenser genom påverkad turist- och fiskeindustri. Syrebristen är även ett hot mot torsken vars ägg kräver tillräckligt kallt och salt vatten för att kunna flyta, men samtidigt syre för att kunna utvecklas och över-leva. Effekterna av de åtgärder som genomförs för att minska näringstillförseln dröjer. Tillsammans med att Östersjöns vatten har lång omsättningstid leder detta till en lång återhämtningstid.

Måluppfyllelsen för Hav i balans samt levande kust och skärgård är beroende av att flera andra miljökvalitetsmål uppnås, till exempel Ingen övergödning. Att utvecklingen för Ingen övergödning bedöms som positiv är naturligtvis även posi-tivt för detta mål. Det är viktigt att påpeka att övergödningssituationen förändras mycket långsamt och att uppnådda utsläppsmål inte omedelbart innebär ett bra miljötillstånd i havet. Mycket nationellt och internationellt arbete pågår dock för att komma till rätta med övergödningsproblematiken och trenden är nedåtgående för utsläpp av kväve och fosfor till havet395.

393 Livsmedelsverket, 2013. http://www.slv.se/sv/grupp3/Pressrum/Nyheter/Pressmeddelanden/Fortsatt-hoga-halter-av-dioxin-och-PCB-i-lax-fran-Ostersjon/

394 Miljödepartementet, 2013. På väg mot en giftfri vardag – plattform för kemikaliepolitiken. Proposition 2013/14:39.



Exempel på aktiviteter på Europanivå som är betydelsefulla för att minska över-gödningen är bland annat de reviderade utsläppsbetingen till Östersjön396 och EU-kommissionens förslag till strategi och reviderat takdirektiv för luftförorening-ar397. Övergödningsfrågorna behandlas utförligare i årlig uppföljning av miljö-kvalitetsmålet Ingen övergödning.

För att nå miljökvalitetsmålet behöver planerade och beslutade åtgärder genom-föras och effekterna utvärderas. Den nationella rådigheten för möjligheten att nå målet är begränsad. Påverkan i form av utsläpp till vatten och luft kommer även från andra länder och därför är även det internationella samarbetet viktigt. Invå-narna runt Östersjön sätter stort värde på de ekosystemtjänster som havet ger, som möjlighet till fiske, bad och rekreation. De flesta har varit vid havet på sin fritid och varannan person har upplevt effekter av övergödning. Detta visas i en studie av det internationella forskarnätverket BalticSTERN398 som även har beräk-nat nyttan och kostnaden för att minska övergödningen enligt BSAP (Baltic Sea Action Plan). Dessutom är invånarna i de nio Östersjöländerna beredda att betala 3800 miljoner euro årligen för ett mindre övergött Östersjön och för att uppnå de reduktionsmål som finns i BSAP. Den totala kostnaden för att klara målen i aktionsplanen beräknas till ungefär 2800 miljoner euro årligen, givet att de mest kostnadseffektiva åtgärderna genomförs. En minskad övergödning av Östersjön kan ge stora samhällsvinster för alla stater i Östersjöområdet.


397 http://ec.europa.eu/environment/air/clean_air_policy.htm398 Havs- och vattenmyndigheten, 2013. The Baltic Sea – our common treasure. Economics of

saving the sea. Rapport 2013:4.

HA

V I

BA

LA

NS

SA

MT

LE

VA

ND

E K

US

T O

CH

SK

ÄR

GÅ

RD



MYLLRANDE VÅTMARKERANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Våtmarkernas ekologiska och vattenhushållande funktion i landskapet ska bibehållas och värdefulla våtmarker bevaras för framtiden.

Regeringen har fastställt nio preciseringar:

VÅTMARKSTYPERNAS UTBREDNING: Våtmarker av alla typer finns representerade i hela landet inom sina naturliga utbredningsområden.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: Våtmarkernas viktiga ekosystemtjänster som biologisk produktion, kollagring, vattenhushållning, vattenrening och utjämning av vattenflöden är vidmakt-hållna.

ÅTERSKAPADE VÅTMARKER OCH ARTERS SPRIDNINGSMÖJLIGHETER: Våtmarker är åter-skapade, i synnerhet där aktiviteter som exempelvis dränering och torvtäkter har medfört förlust och fragmentering av våtmarker och arter knutna till våtmarker har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom sitt naturliga utbredningsområde.

GYNNSAM BEVARANDESTATUS OCH GENETISK VARIATION: Naturtyper och naturligt före-kommande arter knutna till våtmarkerna har gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation inom och mellan populationer.

HOTADE ARTER OCH ÅTERSTÄLLDA LIVSMILJÖER: Hotade våtmarksarter har återhämtat sig och livsmiljöer har återställts.



BEVARADE NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN: Våtmarkernas natur- och kulturvärden i ett landskapsperspektiv är bevarade och förutsättningarna för fortsatt bevarande och utveckling av värdena finns.

FRILUFTSLIV OCH BULLER: Våtmarkernas värde för friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad.




MY

LL

RA

ND

E V

ÅT

MA

RK

ER


Sammanfattning

Fortfarande skadas värdefulla våtmarker och vegetation förändras. Natur- och kulturvärden samt ekosystemtjänster påverkas negativt. Problem med effekter av markavvattning, klimatförändringar, främmande arter och kvävenedfall kvarstår. Stöd för anläggning av våtmarker har tagits bort. Bevarandeåtgärder som skydd, skötsel och restaurering behöver öka liksom hänsynen i olika verksamheter.

Resultat

De viktigaste resultaten Analysen av bevarandestatus för naturtyper och arter visade att inga förbättringar uppnåtts och att trender försämrats. Under 2013 aviserades att ersättning från landsbygdsprogrammet för att anlägga våtmarker i odlingslandskapet skulle för-svinna 2014, samtidigt forskare klargör att bra lokaliserade våtmarker kan ta upp 1 ton kväve/ha och år. Det finns även andra försämringar i landsbygdsprogrammet för 2014 som inverkar på skötsel av våtmarkernas bevarandevärden. Många bra restaureringsinsatser görs.

Naturtypernas bevarandestatus och utbredningUnder 2013 genomfördes den bedömning av bevarandestatus för naturtyper i EU:s art och habitatdirektiv som äger rum vart sjätte år. Den visade att det bara

Figur 20. Indikatorn Bevarandestatus våtmarkstyper399

399 Naturvårdsverket, 2013. http://www.miljomal.nu/sv/Miljomalen/11-Myllrande-vatmarker/

Ej bedömd

Dålig

Otillräcklig

Gynnsam

18

16

14

12

10

8

6

4

2

0

Antal

2007Alpin Boreal Kontinental

2013 2007 2013 2007 2013

Inga förbättringar av bedömd bevarandestatus har skett för våtmarkstyperna mellan 2007 och 2013.


är cirka 10 procent av de bedömda enheterna (18 våtmarkstyper i alla regioner de förekommer i) som bedöms ha gynnsam bevarandestatus, se figur 20.

Det har gjorts en omklassning för en naturtyp 2013 jämfört 2007. Det är en försämring för lövsumpskog i boreal region, (baserad på förbättrad kunskap och inte på en faktisk förändring av miljötillståndet).

I redovisningen ingår också mer detaljerad information om förändringar för utvärderingsfaktorer och trender som kanske inte är så stora att det motiverat en omklassning av bevarandestatusen. Där framkommer också att det inte finns några noterade förbättringar, men att det finns försämringar för ett antal av bedömningsenheterna, se tabell 2.

Tabell 2. Antal naturtyper med förändring gällande utvärderingsfaktorer och trender per region jämfört med 2007. (Negativ –, Neutral = och Positiv +).

Region Alpin Boreal Kontinental

Utvärderingsfaktor – = + – = + – = +

Utbredningsområde 1 9 0 0 16 0 0 14 0

Förekomstareal 2 8 0 3 13 0 1 13 0

Kvalitet 2 8 0 5 11 0 6 8 0

Framtidsutsikt 2 8 0 4 12 0 3 11 0

Bevarandestatus 2 8 0 6 10 0 5 9 0

Trend för – = + – = + – = +


Förekomstareal 2 8 0 3 13 0 2 12 0

Naturtyper med försämring i boreal region är rikkärr, källkärr och källor, dyn-våtmark, fukthed och svämäng. I kontinental region tillkommer högmossar och öppna mossar och kärr. Svämäng har negativ utveckling för alla utvärderings- faktorer undantaget utbredningsområde. Det finns en negativ trend för förekom-starealen för svämäng, palsmyr, rikkärr och fukthed i hela deras utbredningsom-råde undantaget rikkärr i alpin region400. Palsmyr är den enda naturtypen som uppvisar en tendens till att minska sitt utbredningsområde401.

400 Naturvårdsverket, 2013. Rapportering habitatdirektivet 2013 enligt artikel 17, NV-09661-12.

401 Naturvårdsverket, 2013. Rapportering habitatdirektivet 2013 enligt artikel 17, NV-09661-12.

MY

LL

RA

ND

E V

ÅT

MA

RK

ER


HÄVD

Av länsstyrelsernas regionala uppföljning framgår att hävden av våtmarker i många län är otillräcklig för att bevara natur- och kulturvärden. Hävden av rik-kärr har förbättrats i Södermanlands och Östergötlands län. Arealen våtmarks-slåtter ökar i Norrbottens län. Slåtterhävd har bland annat återupptagits på Svansele dammängar som har värden för både natur- och kulturmiljövården402. En stickprovsundersökning visar att 18 procent av de marker som var hävdade ängs-och betesmarker och hade höga naturvärden 2002–2004, inte längre hävdas och numera antingen klassas som restaureringsmark eller annan mark och att en stor andel skulle kräva höga kostnader för att restaurera. Tyvärr framgår inte i vilken omfattning våtmarksnaturtyper följer den generella bilden eller inte403.

PÅVERKANSFAKTORER

Problemen med äldre hydrologiska skador kvarstår och nya tillkommer om än i lägre takt än under 1900-talet. De stora påverkansfaktorerna (markavvattning, upphörd hävd och kvävenedfall) fortsätter att verka, ger ackumulerade effekter och orsakar vegetationsförändringar. Under 2013 fanns exempel på att tillstånd ges för markavvattning i orörda våtmarker i Norrlands kustland där dikes- påverkan generellt är stor404. Flera län lyfter problem med dikesrensning t.ex. den svåra gränsen mellan rensning och markavvattning samt effekterna av rensning-arna405.

Skyddsdikning i det storskaliga skogsbruket utfördes på 900 hektar under 2012, en minskning jämfört föregående år, men fortfarande mycket jämfört med när statistiken började följa utvecklingen för ca 10 år sedan406. Samtidigt lämnades anmälningar om skyddsdikning in rörande 4 100 hektar407.

Hänsynen i skogsbruket är fortfarande inte tillräcklig. I den senaste statistiken finns exempel på både de naturvårdsmässigt bästa och sämsta värdena hittills sedan data började insamlas 1998. Statistiken gäller skogsbruk generellt oavsett om det är sumpskog eller inte, eller om det finns närliggande våtmarker som kan skadas eller inte. I brist på mer specificerat underlag antas att hänsyn till våtmarker inte skiljer sig markant från hänsynen generellt. Resultat för hänsyn

402 Länsstyrelserna, 2013. Regional årlig miljömålsuppföljning, www.miljomal.se403 Jordbruksverket, 2013. Utvärdering av ängs- och betesmarksinventeringen och databasen

TUVA Rapport 2013:32.404 Naturvårdsverket, 2013. NV-02471-13. Myllrande våtmarker – Årlig uppföljning 2014 –

Samlat underlag405 Länsstyrelserna, 2013. Regional årlig miljömålsuppföljning, www.miljomal.se406 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, Tabell 6.18 ”Skyddsdikning storskaliga

aktörer”.407 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, Tabell 6.19 ”Anmälan om

skyddsdikning”.


till krävande biotoper visar på en polarisering där både den högsta och lägsta hänsynsklassen har sina högsta värden hittills. ”Ingen påverkan” har sitt bästa hänsynsresultat på 66 procent, dock fortfarande lågt, och ”Stor påverkan” har sitt största och sämsta resultat på 16 procent408. Lämnande av skyddszoner är i stort sett detsamma sedan 1998409. Hänsyn till impediment har utvecklats till det bättre och ”Ingen påverkan” har ett högt och relativt bra värde på 88 procent, men de senaste åren har förbättringsutvecklingen avstannat410. Miljöpåverkan av trans-porter över vattendrag har sitt högsta och sämsta resultat för ”Stor negativ på- verkan” på 19 procent, samtidigt har andelen avverkningar som har transport över vattendrag halverats411. Arealen skogsmark som lämnas som hänsyn och där hänsyn mäts 5–7 år efter avverkning ligger nära sitt sämsta värde sedan data började insamlas 1993412. Skogssektorn har omfattande insatser för att öka natur-vårdshänsynen i skogsbruket, t.ex. utbildningsprojektet Skogens vatten. Dialog-projektet har tagit fram målbilder för hur miljöhänsyn i skogsbruket bör tillämpas i praktiken413. En mängd andra insatser har gjorts av skogsbruket och myndig-heterna, se Levande Skogar.

Torvtäktverksamhet fortsätter och många ansökningar kommer till läns- styrelserna. Under 2012 bröts 2,82 kubikkilometer torv i landet. Det är 17 procent mindre än vad som bröts i genomsnitt under perioden 2008–12414. Minskningen beror troligen övervägande på en regnig sommar.

Enstaka län rapporterar om illegal terrängkörning415. Majoriteten av same-byarna har upprättat terrängkörningsplaner och hälften har påbörjat markför-stärkningsåtgärder416. Kvävenedfallet fortsätter i samma takt som tidigare och ger ackumulerade negativa effekter på våtmarkerna417.

408 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, Tabell 6.26 ”Hänsynskrävande biotoper”.

409 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, Tabell 6.27 ”Hänsyn skyddszoner”.410 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, Tabell 6.28 ”Hänsyn impediment”.411 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, Tabell 6.31 ”Hänsyn vattendrag”.412 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, Tabell 6.21 ”Skogsareal som hänsyn”.413 Skogsstyrelsen, 2013. Målbilder för god miljöhänsyn. Rapport 2013:5.414 SCB och Energimyndigheten, 2012. Torv 2012: Produktion, användning, miljöeffekter.

MI 25 SM 1301.415 Länsstyrelserna, 2013. Regional årlig miljömålsuppföljning, www.miljomal.nu416 Länsstyrelsen i Västerbottens län, 2012. Redovisning av regeringsuppdrag 65 avseende

samebyars terrängkörningsplaner och behov av markförstärkningsåtgärder i fjällen.417 http://www.miljomal.se/Miljomalen/Alla-indikatorer/Indikatorsida/?iid=100&pl=1 och

e-post i NV-02471-13.

MY

LL

RA

ND

E V

ÅT

MA

RK

ER


FÖRÄNDRINGAR

Resultat från miljöövervakningen av öppen myr visar att cirka 7 400 hektar i Jämtlands och Västernorrlands län har fått säker eller potentiellt förändrad vege-tation mellan jämförelsetillfällena (86/90 – 00/03). Det motsvarar nästan 1,5 pro-cent av den undersökta arealen. De viktigaste påverkansfaktorerna bedöms vara markavvattning och skogsbruk418. Resultaten liknar de för Övre Norrland, undan-taget att upphörd hävd inte har lika stor påverkan i de nu undersökta länen.

En analys av miljöövervakningsdata från de fyra nordligaste länen visar att de områden i våtmarksinventeringen som har de högsta naturvärdena (klass 1–3) har vegetationsförändringar på 0,7 procent av ytan, medan de i klass 4 har för-ändringar på 2,2 procent av ytan419. Analysen klargör inte orsakssammanhangen till skillnaden, troligen samspelar både ökad hänsyn till högre klassade områden med det faktum att en våtmark med låga värden dvs, som har kraftiga ingrepp vid inventeringstillfället fortsätta att förändra sig negativt, t.ex. genom ytterligare igenväxning.

Bevarade natur- och kulturmiljövärdenEn preliminär redovisning över skyddssituationen vid slutet av 2013 visar att arealen skyddad våtmark420 i naturreservaten ökat med 5 600 hektar under 2013, motsvarande för sumpskog är 1 050. Genomförandet av myrskyddsplanen går fortfarande långsamt bara ett fåtal nya reservat eller Natura-områden har bildats under 2013, däremot har markåtkomsten ökat något tempo tack vare genomförd markåtkomst på några få stora områden. Flera län påtalar att våtmarkerna även under 2013 prioriteras ned till förmån för skogsskyddet och ett län aviserar en tempominskning framöver. Ett län konstaterar att markägare vill att länsstyrelsen jobbar vidare med skyddsåtgärder för kalkkärr421.

Inga nya kulturreservat har bildats, men några våtmarker med höga kultur-historiska värden har restaurerats eller fått återupptagen hävd. Sverige fick 15 nya Ramsarområden, de flesta av områdena var redan skyddade vid utpekandet.

418 Länsstyrelserna i Västernorrlands och Jämtlands län, 2013. Satellitbaserad övervakning av våtmarker – slutrapport Jämtlands och Västernorrlands län. Rapport 2013:11 och 2013:05.

419 Naturvårdsverket, 2013. Ärende NV-04903-13.420 Våtmark = KNAS-typerna: Våtmark, Övrig våtmark, Hävdad våtmark och Täkt.421 Länsstyrelserna, 2013. Regional miljömålsuppföljning, Östergötlands län www.miljomal.se


Figur 21. Myrskyddsplanens genomförande 1994–2013422

Det finns potential att förbättra rättstillämpningen. Många tänkbara skador på skyddsvärda våtmarker avstyrs i första prövningsinstans, men det förekommer också markavattningsärenden där beslutsfattare gett tillstånd och avstått från att beskriva och/eller beakta alla berörda våtmarkstypers naturvärden. Trots stopp-regeln för torvtäkter i myrar med höga naturvärden inkommer täktansökningar i myrkomplex med höga naturvärden. Naturvårdsverket har under 2013 varit aktivt i tre torvtäktärenden för hindra ytterligare påverkan på myrar med höga naturvärden423. I ett av fallen har det lett till en vägledande dom om tillämpning av stoppregeln424. Våtmarker med höga naturvärden berörs även av ansökningar för annan verksamhet, t.ex. har Naturvårdsverket varit aktivt i två mål om ansök-ningar för gruvverksamhet som berör sådana våtmarker425.

422 Naturvårdsverket, 2014. Indikator Myrskyddsplanens genomförande NV-09652-12.423 Naturvårdsverket, 2013. NV-02471-13. Täktärenden gällande Fredriksdalsmossen,

Åstorpsmossen och Store mosse-Ådalsmossen.424 MÖD M 1278-12 om Fredriksdalsmossen.425 Naturvårdsverket, 2013. NV-02471-13. Gruvärenden gällande Kaunisvaara och

Mertainen.

700

600

500

400

300

200

100

0

Figuren visar utvecklingen sedan Myrskyddsplanen reviderades 2007, men också utgångsläget när den första Myrskyddsplanen publicerades 1994 för den areal som överlappar mellan planerna. Figuren visar hur stor areal i hektar som omfattas av åtgärder i fem olika åtgärds-nivåer. Skyddat = areal skyddad som nationalpark, naturreservat, naturvårdsområde, kultur-reservat eller biotopskyddsområde. Natura = areal som ingår i Natura 2000 (exkl. areal i nivå 1). Markåtkomst = areal där avtal om intrångsersättning eller köp är klart (exkl. areal i nivå 1 och 2). Skyddas ej = areal med ställningstagande att inte genomföra skyddsåtgärder. Inga resultat = resterande areal.


Inga resultat

Skyddas ej

Markåtkomst

Natura

Skyddat

1994 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013

Tusen hektar

Figur 2. Myrskyddsplanens genomförande 1994–2013

MY

LL

RA

ND

E V

ÅT

MA

RK

ER


Återskapade våtmarker och återställda livsmiljöer Restaureringsinsatser fortsatte under 2013 även om tempot fortsätter att vara lång- samt. Med stöd av landsbygdsprogrammet har 504 hektar våtmarker restaurerats eller anlagts426. Det är en ökning med 4 procent jämfört 2012427. Länsstyrelserna nämner totalt 564 hektars anläggning och restaurering oberoende av finansierings-form, varav 200 ha i Östra Kvismardalen.

Enligt den regionala uppföljningen av miljömålet görs det även andra restaure-ringsinsatser till exempel i rikkärr. Lifeprojekten Life to Addmire, Foder och fägring, RECLAIM och UC4Life har restaurerat våtmarker under 2013428. Åter-skapande och anläggning av våtmarker i skogslandskapet sker också på mark- ägares initiativ i liten skala.

Arter (bevarandestatus, spridning, hotade, genetisk variation)Under 2013 genomfördes den bedömning av bevarandestatus för våtmarksarter i EU:s art och habitatdirektiv bilaga 2 som äger rum vart sjätte år. Resultaten visar att det är nästan 50 procent av de 59 bedömningsenheterna (39 våtmarksarter i alla regioner de förekommer i) som bedöms ha gynnsam bevarandestatus. Fyra bedömningsenheter som hade gynnsam bevarandestatus 2007 har inte längre det. Några bedömningsenheter har gått från dålig till otillräcklig. Miljötillståndet för

Figur 22. Indikatorn Bevarandestatus våtmarksarter429

426 Jordbruksverket, 2013. Data i e-post till Naturvårdsverket ärende NV-02471-13.427 Naturvårdsverket 2013. ÅU 13.428 Länsstyrelsen, 2013. www.ucforlife.se.429 Naturvårdsverket, 2013. http://www.miljomal.nu/sv/Miljomalen/11-Myllrande-vatmarker/

Ej bedömd

Dålig

Otillräcklig

Gynnsam

35

30

25

20

15

10

5

0

Antal

2007Alpin Boreal Kontinental

2013 2007 2013 2007 2013

Inga fler arter har uppnått gynnsam bevarandestatus under perioden 2007–2013. För en art har en reell försämring ägt rum.


dvärglåsbräken i två regioner är det enda som faktiskt försämrats sedan 2007, resterande försämringar och förbättringar baseras på kunskapsförbättringar (se figur 22).

En analys av resultat på mer detaljerad nivå gällande utvärderingsfaktorer och trender visar att det bara finns ett fåtal noterade förbättringar, men att det finns försämringar för cirka en fjärdedel av bedömningsenheterna, (även om bara få resulterat i en omklassning), se tabell 3.

För övriga våtmarksarter saknas data om aktuell status. Kunskapsläget om våt-marksarternas genetiska variation är fortsatt dåligt.

Tabell 3. Antal arter med förändring gällande utvärderingsfaktorer och trender per region jämfört med 2007. (Negativ –, Neutral = och Positiv +).

Region Alpin Boreal Kontinental

Utvärderingsfaktor – = + – = + – = +


Population 0 15 0 12 18 0 4 9 1

Livsmiljö 0 15 0 11 19 0 2 11 1

Framtidsutsikt 0 15 0 8 22 0 2 11 1

Bevarandestatus 0 15 0 12 18 0 3 11 0

Trend för – = + – = + – = +


Population 0 15 0 11 19 1 5 6 3

Främmande arter och genotyper samt genetiskt modifierade organismerMed enstaka undantag finns det inga uppgifter om förändringar gällande främman-de arter/genotyper och genmanipulerade organismer i våtmarker. Insatserna mot främmande arter har mycket liten omfattning. Mårdhundsprojektet rapporterar att varken den svenska populationen eller dess utbredningsområde ökar430. I Sverige är nu minst 8 groddjursarter infekterade av svamp som orsakar sjukdomen Chytridio-mykosis, lyckligtvis har inga utbrott av sjukdomen kunnat konstateras än. Infekte-rade djur finns på finns på minst 5 ställen i Sydsverige och ett av dessa ställen ligger på gränsen till Sveriges idag absolut viktigaste område för hotade groddjur431. Det

430 SLU, 2014. E-post om mårdhund i ärende NV-02471-13 inkl. Laymans report – Förvalt-ning av mårdhund (Nyctereutes procyonoides) i de nordeuropeiska länderna LIFE09 NAT/SE/000344.

431 Hallengren 2013, Chytridiomykosis – Ett hot mot svenska groddjur?

MY

LL

RA

ND

E V

ÅT

MA

RK

ER


finns en risk att contortatall sprider sig från planteringar till våtmarker. Statistik visar att plantering av contorta i Sverige under 2012 ökade till 7 600 ha vilket är den största planterade arealen för ett år sedan 1990-talets början432.

Ekosystemtjänster En artikel med sammanställningar av kunskapsläget om våtmarksanläggning i Sverige, visar att bra lokaliserade våtmarker kan ta upp 1 ton kväve/ha och år433.

Friluftsliv och bullerNågra av länsstyrelserna har under 2013 genomfört våtmarksvandringar eller insatser för att öka tillgängligheten genom t.ex. nya vandringsleder i fina våt-marksområden434.

Styrmedelsförändringar – beslutade och nära föreståendeLandsbygdsdepartementet har aviserat att det inte finns finansiering för Utvald miljö under 2014. Utvald miljö har bland annat finansierat anläggning av våt-marker och insatser för kulturmiljöer435. EU fattade under 2013 beslut om att inkludera hanteringen av våtmark i klimatrapportering436.

Styrmedelsförändringar – tidiga förslagEtt förslag till ett framtida EU-direktiv om havs- och kustplanering har remitte-rats437. Under 2013 togs ett förslag till ny EU-förordning om invasiva främmande arter fram. Förslaget innehåller kriterier för vilka arter som ska omfattas och inte avsiktligt får föras in, släppas ut, användas eller tillåtas reproducera sig inom EU. Förslag från Kommissionen om ny tematisk strategi för luft och nytt takdirektiv har kommit, vilket omfattar utsläppsminskningar av kväveoxider438.

432 Skogsstyrelsen, 2013. Skogsstatistisk årsbok 2013, tabell 6.4 Areal som skogsodlats med contortatall.

433 Strand och Weisner, 2013. Effects of wetland construction on nitrogen transport and species richness in the agricultural landscape—Experiences from Sweden. Ecological Engineering 56 (2013) 14– 25.

434 Länsstyrelserna, 2013. Regional miljömålsuppföljning, www.miljomal.se435 Jordbruksverket, 2013. E-postmeddelande om Utvald miljö för 2014 NV-02471-13.436 EU, 2013. DECISION No 529/2013/EU OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF

THE COUNCIL of 21 May 2013 on accounting rules on greenhouse gas emissions and removals resulting from activities relating to land use, land-use change and forestry and on information concerning actions relating to those activities.

437 EU-kommissionen, 2013. Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL – establishing a framework for maritime spatial planning and integrated coastal management, 2013/0074 (COD).

438 EU-kommissionen 2013. Proposal for a DIRECTIVE OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on the reduction of national emissions of certain atmospheric pollutants and amending Directive 2003/35/EC


Delbetänkanden i utredningarna ”Ny tid ny prövning” med fokus på nyprövning av huvudsakligen vattenkraft439, och ”Långsiktigt hållbar markanvändning”440 med fokus på skog kom 2013. Även arbetsmaterial från expertgruppen för ”Håll-bar användning av jordbruksmark” blev tillgängligt441.

Flera förslag till nya föreskrifter och allmänna råd för delar av miljöhänsyn i skogsbruket kom under 2013. Ett förslag tillåter t.ex. gödsling i både gran- och tallskog i östra Götaland442.


Analys av miljötillståndDen under året gjorda bedömningen av våtmarkers bevarandestatus visar att det är en alltför stor andel av våtmarkstyper och -arter som inte har gynnsam bevarandestatus. Situationen är sämst i boreal och kontinental region. Tack vare restaurering, återskapande och anläggning av våtmarker har miljötillståndet och förutsättningarna förbättrats lokalt under 2013. Försämringar i form av ingrepp, diffus påverkan och igenväxning samt förfall av kulturmiljövärden bedöms över-stiga förbättringarna. Problemen med redan uppkomna hydrologiska skador kvarstår och nya skador tillkommer om än i lägre takt än under 1900-talet. För att målet ska kunna nås behövs en rejäl förbättring av miljötillståndet och förut-sättningarna för att nå det.

Analys av miljöarbetetMiljöarbetet går i samma långsamma tempo som de senaste åren. Verksamheten med restaurering och anläggning har ökat i omfattning, men det sker fortfarande i en mycket liten skala. Tempot när det gäller skydd av natur- och kulturvärden knutna till våtmarker är fortfarande mycket långsamt. Det faktum att genomför-andet av Myrskyddsplanen dröjer innebär att naturvärden riskerar att minska genom igenväxning och restaureringsbehoven öka i vissa av områdena443, något som medför ”costs for non-action” då behovet av skötselmedel ökar.

439 Miljömålsberedningen 2013. Delbetänkande - Långsiktigt Hållbar Markanvändning, del 1, SOU 2013:43 och Naturvårdsverket, 2013. Yttrande i ärende NV-05545-13.

440 Vattenverksamhetsberedningen, 2013. Delbetänkande – Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler. SOU 2013:69

441 Miljömålsberedningen, 2013. Rapport från expertgruppen för hållbar användning av jordbruksmark.

442 Skogsstyrelsen, 2013. Ärende 2011/1839 Remiss av förslag till nya föreskrifter och Allmänna råd för skogsgödsling och Naturvårdsverket, 2013. NV-03909-13 Yttrande.

443 Länsstyrelsen i Skåne län, 2013. Regional uppföljning av Myllrande våtmarker, www.miljomal.se.

MY

LL

RA

ND

E V

ÅT

MA

RK

ER


Rättstillämpningen i prövningsärenden och brottsmål skulle kunna vara mer stringent, det behövs mer vägledningsinsatser, insatser i enskilda ärenden och mer praxis för att förbättra situationen. Tillsynsinsatser behöver också öka.

Hänsynen i skogsbruket har fortfarande brister och det finns risk för att en ökad användning av främmande trädslag och gödsling kan få negativa effekter i skogklädda våtmarker och som påverkan på närliggande våtmarker. Samtidigt görs insatser för ökad naturvårdshänsyn som kan få positiva effekter.

Neddragning av budgeten för åtgärdsprogrammen kombinerat med nytt regel-verk för vilka marker som kan få stöd av landsbygdsprogrammet påverkar möj-ligheterna att restaurera och/eller hävda vissa våtmarker, främst rikkärr, vilket gör det svårare att nå målet. Det är svårt att få till skötsel på alla våtmarker som behöver hävd.

Kommunerna är och kan bli en större aktör när det gäller anläggning av våt-marker. Kommunerna äger mycket mark där åtgärder kan ske och borde ha ett intresse av de ekosystemtjänster som åtgärderna kan generera.

Insatserna mot mårdhund har effekt och populationen kommer troligen att minska. Ett bra exempel på att åtgärder får effekt om de inte sätts in för sent.

Den nya nationella höjddatabasen kan komma att få stor betydelse för all planering och utvärdering gällande våtmarker. Det är även önskvärt att mer material i SGU:s torvarkiv digitaliseras och görs lättillgängligt.

Analys av styrmedelsförändringar – genomförda och nära föreståendeFöreslagna ändringar för möjligheterna att få medel för anläggning av våtmarker inom landsbygdsprogrammet kommer att få stora negativa konsekvenser, plane-rade projekt avstannar och inga nya tillkommer, dessutom riskerar kompetens och tilltro att förloras. Sammanlagt kan detta göra en återuppbyggnad av verksamhe-ten framöver blir onödigt kostsam. Det är önskvärt att någon annan finansierings-form kommer till stånd mycket snart. Detsamma gäller åtgärder för kulturmiljöer, som berör våtmarker. De genomförda föreskiftsförändringarna gällande skogsbru-kets miljöpåverkan bedöms inte vara tillräckliga.

För våtmarkerna blev det inget styrande EU-beslut gällande LULUCF, utan test-bokföring för våtmarker blev frivillig444.

444 EU, 2013. DECISION No 529/2013/EU OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL of 21 May 2013 on accounting rules on greenhouse gas emissions and removals resulting from activities relating to land use, land-use change and forestry and on information concerning actions relating to those activities.


Analys av styrmedelsförändringar – tidiga förslagEtt framtida EU-direktiv om havs- och kustplanering kan ha stor betydelse för våtmarker i kustområdet, men faktisk effekt är svårbedömd bl.a. därför att för-slaget håller fortfarande på och omarbetas då medlemsländerna haft många syn-punkter hittills. Den EU-förordning om invasiva främmande arter som föreslagits kan förbättra förutsättningarna för ett systematiskt arbete med att förebygga att nya arter sprids och hantera redan förekommande sådana.

Flera av förslagen i utredningen ”Ny tid ny prövning” kan få mycket goda effekter på flera våtmarksmiljöer och -arter om de genomförs, andra behöver modifieras. Ny- och omprövning av vattenverksamhet är viktiga åtgärder bl.a. för att återskapa och restaurera svämvåtmarker445.

I Miljömålsberedningens expertgrupps rapport för ”Långsiktigt hållbar använd-ning av jordbruksmark” finns flera förslag som är mycket angelägna. Det föreslås inventering av befintliga vattenanläggningar i ett avrinningsområdesperspektiv där även andra samhällsintressen tillgodoses. Resultatet kan sedan utgöra under-lag för planering av hanteringen av vattnet i landskapet och där ingår bl.a. var våtmarkstyper på svämplan bör återskapas. Det föreslås att kunskapsunderlaget gällande organogena jordarna förbättras, det gäller deras klimatpåverkan, före-komst, geografiska placering och lämplighet för ändrad markanvändning. Därefter ska åtgärder planeras och åtgärden återskapande av våtmark nämns som en viktig komponent av framtida åtgärdspaket446. I rapporten föreslås också att ekonomisk stimulans till miljövänligt underhåll av vattenanläggningar inkluderas i landsbygd-programmet.

Förslagen i Miljömålsberedningens delbetänkande ”Långsiktigt hållbar mark-användning” bedömer Naturvårdsverket som otillräckliga för att uppnå beslutade mål och åtaganden447. Till exempel är ambitionerna otillräckliga vad gäller skydd av områden samt styrning och planering på övergripande nivå. Beredningen före-slår också att medel förs över från skyddade områden till föreslagna ekolandskap. Utredningens förslag till skogsvårdsförordning är oklart och innebär i flera fall en försvagning av dagens miljöhänsyn och regler448.

445 Vattenverksamhetsberedningen, 2013. Delbetänkande – Ny tid ny prövning – förslag till ändrade vattenrättsliga regler. SOU 2013:69 och Naturvårdsverket, 2013. Yttrande NV-13.

446 Miljömålsberedningen, 2013. Rapport från expertgruppen om hållbar användning av jordbruksmark.



MY

LL

RA

ND

E V

ÅT

MA

RK

ER


Genomförs förslaget om nya gödslingsföreskrifter på skogsmark riskerar våtmar-ker att påverkas av gödslingen inom ett större geografiskt område än idag. Kom-missionens förslag om ny tematisk strategi för luft och nytt takdirektiv bör bland annat ge förbättrade förutsättningar för minskade kväveutsläpp och -nedfall vilket motverkar fortsatt igenväxning av våtmarker.

Bedömning av måluppfyllelse och utvecklingen i miljön Den nationella bedömningen att miljömålet inte kan nås överensstämmer med länsstyrelsernas med enstaka undantag449. Trenden bedöms nu vara negativ. De faktorer som vägt tyngst i bedömningen är det faktum att så få våtmarkstyper har gynnsam bevarandestatus kombinerat med att inga större förändringar ägt rum gällande olika verksamheters miljöhänsyn samt det faktum att det under flera år inte tillkommit några ytterligare styrmedel eller budgetökningar för åtgärder som väsentligt kan förbättra situationen, utan att det tvärtom har tagits beslut om att ändra landsbygdsprogrammet så att anläggning av våtmark inte kan finansieras på det viset, samtidigt som åtgärder för våtmarker har låg prioritet på de begränsade myndighetsanslag som finns.

Önskvärda styrmedelsförändringar Bättre förutsättningar att nå målet kan t.ex. uppnås genom etablering av stödfor-mer för restaurering och anläggning av våtmarker, särskilt för våtmarkstyper som levererar ekosystemtjänster i hög omfattning. Möjligheterna till ersättning för kul-turmiljöåtgärder behöver förbättras. I övrigt behövs en strategi för hur samhälls-nyttor kan maximeras vid val av områden för restaurering av torvmarker. Lagstift-ningen behöver ändras så att restaurering blir lättare att genomföra.

449 Länsstyrelserna 2013. Regional miljömålsuppföljning, www.miljomal.se.


LEVANDE SKOGARANSVARIG MYNDIGHET: SKOGSSTYRELSEN

Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion ska skyddas sam-tidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en generation.

Regeringen har fastställt nio preciseringar:

SKOGSMARKENS EGENSKAPER OCH PROCESSER: Skogsmarkens fysikaliska, kemiska, hydrologiska och biologiska egenskaper och processer är bibehållna.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: Skogens ekosystemtjänster är vidmakthållna.

GRÖN INFRASTRUKTUR: Skogens biologiska mångfald är bevarad i samtliga natur- geografiska regioner och arter har möjlighet att sprida sig inom sina naturliga utbred-ningsområden som en del i en grön infrastruktur.

GYNNSAM BEVARANDESTATUS OCH GENETISK VARIATION: Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till skogslandskapet har gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation inom och mellan populationer.

HOTADE ARTER OCH ÅTERSTÄLLDA LIVSMILJÖER: Hotade arter har återhämtat sig och livs-miljöer har återställts i värdefulla skogar.

FRÄMMANDE ARTER OCH GENOTYPER: Främmande arter och genotyper inte hotar skogens biologiska mångfald.


BEVARADE NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN: Natur- och kulturmiljövärden i skogen är bevarade och förutsättningarna för fortsatt bevarande och utveckling av värdena finns.

FRILUFTSLIV: Skogens värden för friluftslivet är värnade och bibehållna.




LE

VA

ND

E S

KO

GA

R


Sammanfattning

Inom skogsbruket finns ökad ambition att leva upp till sektorsansvaret och många framåtsyftande åtgärder har vidtagits. För flera skogstyper är bevarandestatusen dålig eller otillräcklig och många skogslevande arter är hotade. För att nå målet behöver bl.a. miljöhänsynen förbättras samtidigt som skydd och naturvårdande skötsel behöver öka. Vissa åtgärder ger effekt först på längre sikt.

Resultat

Många åtgärder vidtas av skogsbruket och ideella organisationerInom skogssektorn har flera åtgärder vidtagits under det senaste året. Skogsbruket har påbörjat arbetet med att implementera de nya målbilderna för god miljö-hänsyn via utbildningssatsningar och förbättrade arbetsrutiner. Södra har satt upp implementeringen av målbilderna som ett av sina två miljömål för året. Skogs-bruket arbetar utifrån en gemensam policy med att minska körskador genom förbättrad planering och utbildningsinsatser. Den metodutveckling för att minska körskador som startat inom Stora Enso har under året spridits till stora delar av skogsbruket. Även Skogforsk arbetar med frågan och har initierat en satsning på att utveckla skogsmaskinteknik, beslutsstöd och skonsammare markberedning.

Sveaskog sparar från 2013 minst tio träd på varje hektar utöver annan hänsyn som kantzoner och hänsynskrävande biotoper. SCA arbetar med att upprätta ett antal så kallade mångfaldsparker som är större landskapsavsnitt där minst halva arealen helt ska avsättas eller skötas för att gynna natur- eller kulturvärden. Sve-riges hembygdsförbund har antagit en policy för skogslandskapet där det framgår att man bland annat vill arbeta för fördjupad kunskap om kultur- och naturarvet och aktivt delta i formandet av framtidens hembygd. Naturskyddsföreningen har anordnat ett seminarium om skogens ekosystemtjänster och har även startat en insamling för att bidra till att skydda lämpliga skogsområden. Världsnaturfonden har lämnat stöd till flera nytänkande naturvårdsprojekt runt om i landet.

På det regionala planet arbetar länsstyrelserna och Skogsstyrelsen med att utveckla och genomföra regionala åtgärdsprogram för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Åtgärderna tas fram och genomförs i samverkan och dialog med olika aktörer inklusive näringslivet och ideella organisationer.


Skogsmarkens egenskaper och processerNedfallet av kväve bedöms inte ha minskat sedan 1990-talet men trenden är osäker. Kvävegödsling utfördes på 46 000 hektar år 2012 och sedan mitten av 00-talet har i medeltal cirka 50 000 hektar gödslats årligen.450 Uppföljning av hur gödslingen utförts saknas i dagsläget. Angående kvävebalansen i mark – se Ingen övergödning.

Kompensationsåtgärden askåterföring sker fortfarande i liten omfattning rela-tivt uttaget av grenar och toppar (grot). Under 2012 togs grot ut på cirka 67 000 hektar medan askåterföring utfördes på cirka 6 500 hektar. Detta är en minskning av askåterföring jämfört med åren innan. Enligt Skogsstyrelsens rekommenda-tioner bör askåterföring ske på marker där avverkningsrester tas ut i betydande omfattning någon gång under omloppstiden. Angående försurningstillståndet i mark – se Bara naturlig försurning.

Skogsmarkens hydrologi har påverkats av tidigare omfattande markavvattnings- åtgärder. Markavvattning (nydikning) av skogsmark förekommer idag i mycket begränsad omfattning men dikesrensning och skyddsdikning är relativt vanliga åtgärder som kan medföra negativa konsekvenser om åtgärderna utförs på fel sätt eller fel plats. Uppföljning av hur åtgärderna utförts saknas i dagsläget.

Körskador kan medföra uttransport av slam och organiskt material och för-ändringar i pH och näringsinnehåll i vattendragen. Stora delar av skogsmarken är förorenad av kvicksilver som deponerats via nederbörden och körskador kan medföra risk för utlakning. Vid var femte föryngringsavverkning (21 procent) förekommer körning över vattendrag. Omfattningen har varit ungefär densamma sedan 2005 men är lägre än i början av 00-talet då körning över vattendrag före-kom på över 40 procent av avverkningarna. Vid körning över vattendrag medför 19 procent av överfarterna stor negativ påverkan på vattendraget vilket är en ökning jämfört med de senaste årens resultat.451 Detta motsvarar närmare 2 000 passager över vattendrag per år som medfört stor negativ påverkan.

EkosystemtjänsterBegreppet ekosystemtjänster innefattar ekosystemens direkta och indirekta bidrag till människors välbefinnande. Ekosystemtjänster kan delas in i olika kategorier och ofta delar man in tjänsterna i försörjande (producerande), reglerande, kultu-rella och understödjande ekosystemtjänster (se tabell 4). Denna indelning kan vara användbar för att åskådliggöra målkonflikter som uppstår vid förvaltning av eko-system, men också för möjligheter till synergier mellan ekosystemtjänster genom att förstärka ekosystemens mångfunktionalitet.

450 Skogsstatistisk årsbok 2013, tabell 6.17451 Skogsstatistisk årsbok 2013, tabell 6.31

LE

VA

ND

E S

KO

GA

R


Tabell 4. Ekosystemtjänster i skogen, olika kategorier

Försörjande Reglerande Kulturella

Växtfiber (från träd)

Energi (biobränsle)

Livsmedel (renkött, viltkött, bär och svamp)

Biokemikalier, medicin och naturmedicin

Genetiska resurser

Rening av luft och vatten

Klimatreglering

Vattenreglering

Koldioxidbindning

Reglering av skogsskadegörare

Pollinering

Fröspridning

Bullerdämpning

Hälsa och välbefinnande

Friluftsliv och turism

Identitet och kulturarv

Kunskap om skog och miljö

Fritidsupplevelser

Lek, samvaro, sociala relationer

Intellektuell & andlig inspiration

Estetiska värden

Understödjande

Biologisk mångfald

Vattencykeln

Näringscykler

Jordmånsbildning

Fotosyntes

I oktober 2013 publicerades betänkandet Synliggöra värdet av ekosystemtjäns-ter (SOU 2013:68). Betänkandet innehåller ett flertal åtgärdsförslag för välfärd genom biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Förslagen handlar om integre-ring i beslutsprocesser, förbättrade kunskapsunderlag samt lärande. Uppföljning och värdering av skogens ekosystemtjänster behöver utvecklas.

Grön infrastrukturDen totala arealen skogsmark är 28 miljoner hektar varav 23 miljoner hektar utgör produktiv skogsmark. Ungefär 22 miljoner hektar av den produktiva skogs-marken återfinns nedan den fjällnära gränsen.

Ungefär 1,2 miljoner hektar av den produktiva skogsmarken är formellt skyd-dad vilket motsvarar drygt 5 procent. Arealen är ojämnt fördelad över landet. Av den produktiva skogsmarken ovan den fjällnära gränsen är 46 procent formellt skyddad medan motsvarande skydd nedan den fjällnära gränsen uppgår till drygt 3 procent av den produktiva skogsmarken.452

452 Se även bilaga till regeringsbeslut M2014/593/Nm om etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, sidan 15–16. I redovisningen ingår även areal som säkrats för bildande av naturreservat.


Skogsbrukets frivilliga avsättningar av produktiv skogsmark uppgår till 1,1 mil-joner hektar produktiv skogsmark nedan den fjällnära gränsen och runt 800 000 hektar av dessa har, eller bedöms på relativt kort sikt komma att utveckla, höga naturvärden.453 Det finns även frivilliga avsättningar i de fjällnära skogarna och dessa omfattar i storleksordningen 100 000 till 200 000 hektar produktiv skogs-mark.

Ovanstående innebär att cirka 10 procent av all produktiv skogsmark är for-mellt skyddad eller frivilligt avsatt. Nedan den fjällnära gränsen är motsvarande siffra runt åtta procent. Det finns viss osäkerhet kring dessa siffror då det kan före- komma överlappning mellan det formella skyddet och de frivilliga avsättningarna.

Den improduktiva skogsmarken utgör cirka 5 miljoner hektar. Den improdukti-va skogsmarken omfattas av begreppet skogliga impediment där skogsbruk enligt skogsvårdslagen är begränsat till avverkning av enstaka träd om det inte förändrar naturmiljöns karaktär. De skogliga impedimenten är generellt sett artfattigare än den produktiva skogsmarken men kan på vissa platser ha betydelse för att koppla samman områden med höga naturvärden och därmed ha betydelse för den gröna infrastrukturen.

Det är i dagsläget oklart hur många skogliga värdekärnor454 som inte omfattas av formellt skydd eller frivilliga avsättningar. Det förekommer att sådana områden avverkas. Omfattningen av årligen avverkade kända (dvs. registrerade) nyckel-biotoper och områden med höga naturvärden har via satellitbildsanalys skattats till omkring 2 000 hektar.455 Arealen oregistrerade värdekärnor som avverkas är sannolikt högre.

Utöver värdekärnor utgör bland annat hänsynskrävande biotoper och skydds-zoner/kantzoner viktiga beståndsdelar i den gröna infrastrukturen. Resultaten från hänsynsuppföljningen visar att det fortsatt finns påtagliga brister i hänsynen vilket medför negativ påverkan (se tabell 5). Resultaten har varit i stort sett oförändrade under den senaste femårsperioden. Under 2013 har förtydligade målbilder för hänsyn till hänsynskrävande biotoper och kantzoner tagits fram.

453 Skogsstyrelsens rapport 5/2012 – Skogsbrukets frivilliga avsättningar454 En värdekärna är ett sammanhängande skogsområde som bedömts ha stor betydelse för

fauna och flora och/eller en prioriterad skogstyp. Nyckelbiotoper och områden med höga naturvärden ingår i begreppet.

455 Naturvårdsverkets rapport 5961/2009 - Kontrollstation – utvärdering av nationell strategi för formellt skydd av skog

LE

VA

ND

E S

KO

GA

R


Tabell 5. Miljöhänsyn vid föryngringsavverkning. Avser föryngringsavverkningar utförda 2009/2010–2011/2012456

Miljöfunktion Andel med hänsynsbehov, procent

Ingen negativ påverkan, procent

Liten negativ påverkan, procent

Stor negativ påverkan, procent

Hänsynskrävande biotoper

48 66 18 16

Skyddszoner 40 66 24 10

Arealen gammal skog minskade mellan 1985 och 1995 men har sedan 1998 ökat stadigt med ca 40 000 ha per år. Mängden hård död ved har sedan 1998 ökat från drygt 2 till 4 kubikmeter per hektar som genomsnitt, de senaste åren har trenden planat ut. Arealen äldre lövrik skog har ökat sedan 1998 men de senaste åren har ökningen upphört och arealen i stället minskat något. Virkesförrådet av grova lövträd utanför skyddad mark har mångdubblats sedan 1920-talet och ökat med nästan 40 miljoner kubikmeter under de senaste tio åren.457

När det gäller populationsutvecklingen för häckande fåglar i skogen finns ett index för fyra grupper av fåglar knutna till höga naturvärden, död ved, lövskog respektive gammal skog. För den analyserade tioårsperioden finns inga statistiskt säkerställda förändringar för någon av grupperna totalt sett. Tillståndet för miljö-variabler som bör gynna fåglar har i vissa avseenden förbättrats sedan 1990-talet vilket sannolikt påverkat populationen för en del arter (viss ökning eller upphörd minskning). Det svårt att bedöma hur populationerna kommer att utvecklas på sikt och för enstaka arter kan populationerna variera kraftigt mellan enskilda år.458

Gynnsam bevarandestatus och genetisk variationUnder 2013 har Naturvårdsverket med hjälp av ArtDatabanken bedömt och rapporterat bevarandestatus för skogstyper och skogslevande arter som omfattas av EU:s art- och habitatdirektiv.459 Det finns nu ett bättre underlag för bedöm-ningen än vid den förra rapporteringen som gjordes 2007. För de skogstyper som omfattas bedöms 15 av 16 skogstyper ha dålig eller otillräcklig bevarandestatus. Vidare bedöms 20 av 32 skogslevande arter ha dålig eller otillräcklig bevarande-status. Se även Ett rikt växt- och djurliv.

456 Skogsstatistisk årsbok 2013, tabell 6.26 och 6.27. Treårsmedeltal.457 Skogsstatistisk årsbok 2013, figur 4.1–4.4 samt www.miljömål.se458 Se www.miljömål.se, indikator häckande fåglar i skogen.459 Sveriges rapportering 2013 enligt artikel 17 i art och habitatdirektivet.


Hotade arter och återställda livsmiljöerEnligt rödlistan är 861 skogslevande arter hotade och ytterligare 1 270 arter be-döms vara nära hotade. ArtDatabanken bedömer att skogsbruket kan påverka betingelserna för cirka 800 av de rödlistade arterna.460 I de flesta landskapsavsnitt finns det i dag stora behov av naturvårdande skötsel och restaurering. Behovet av naturvårdande skötsel är allra störst i södra Sverige.

Åtgärdsprogrammet för vitryggig hackspett har fortsatt under 2013 men det saknas beslut om fortsättning av programmet. För 2013 har endast ett häckande par registrerats. Därutöver genomförs naturvårdande skötsel inom såväl skyddade områden som i frivilliga avsättningar men åtgärderna är fortfarande otillräckliga relativt behovet. De skogliga stöden i Landsbygdsprogrammet har bidragit till många av de åtgärder som genomförts.

Främmande arter och genotyperDet saknas systematisk kartläggning och uppföljning av invasiva främmande arter i skogen. De främmande trädslag som används i skogsbruket behöver fortsatt analyseras med avseende på ekologiska risker. En artikel som berör ekologiska risker för några aktuella främmande trädslag publicerades 2013.461

Omfattningen av främmande trädslag är i de flesta delar av landet marginell men lokalt kan andelen contortatall vara relativt stor vilket kan försämra för-utsättningarna för biologisk mångfald och rennäring. Det finns drygt 500 000 hektar skogar dominerade av contortatall och de senaste fem åren har i medeltal 6 500 hektar per år462 skogsodlats med contortatall. Enligt de allmänna råden till skogsvårdslagen bör den årliga arealen som skogsodlas med contortatall högst uppgå till 14 000 hektar.

Det finns problem kopplat till främmande arter i form av olika skadegörare (svampar och insekter) samt växter som t.ex. druvfläder och jättebjörnloka.

Den EU-förordning om invasiva främmande arter som föreslagits kan förbättra förutsättningarna för ett systematiskt arbete med att förebygga att nya arter sprids och hantera redan förekommande invasiva arter såväl nationellt som inom EU.

Genetiskt modifierade organismerI skogslandskapet förekommer inga genetiskt modifierade organismer. Viss forsk-ning bedrivs kring möjligheten att på sikt använda GM-träd i skogsbruket.

460 Se bilaga till regeringsbeslut M2014/593/Nm, Etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, sidan 14

461 Forest Ecology and Management 307 (2013), Felton et al, Identifying and managing the ecological risks of using introduced tree species in Sweden’s production forestry.

462 Skogsstatistisk årsbok 2013, tabell 6.4

LE

VA

ND

E S

KO

GA

R


Bevarade (natur- och) kulturmiljövärden463 Kulturmiljöer är relativt vanliga i skogslandskapet och de kända forn- och kultur-lämningarna bedöms sammantaget omfatta drygt 500 000 hektar. Skillnaderna i förekomst och omfattning är stora mellan olika landsdelar, vilket bland annat kan förklaras med att stora delar av skogsmarken inte är inventerad. Fornlämningar är skyddade enligt kulturmiljölagen medan kulturlämningar omfattas av skogsvårds-lagen.

Under 2012 och 2013 inventerades närmare 700 objekt efter avverkning och utförda föryngringsåtgärder inom ramen för Hänsynsuppföljning kulturmiljö. Sammanlagt innehöll dessa områden 1 979 forn- och kulturlämningar. Resultaten visar att många lämningar påverkas negativt eller skadas i samband med avverk-ning eller vid efterföljande föryngringsåtgärder (se tabell 6). Resultaten är ungefär desamma oavsett om det är en fornlämning eller en kulturlämning. Körskador, avverkningsrester och markberedning är de vanligaste påverkansfaktorerna på forn- och kulturlämningar i skogen.464

Tabell 6. Hänsyn till forn- och kulturlämningar efter avverkning och föryngringsåtgärder*

Inventeringsår Lämningar, antal

Ingen påverkan, procent

Påverkan, procent

Skada, procent

Grov skada, procent

Resultat 2012 874 56 22 12 10

Resultat 2013 1 105 52 26 13 9

* Resultaten utgör ett medelvärde av de inventerade lämningarna. Det är inte ett skattat medelvärde för hela landet.

Den 1 januari 2014 trädde kulturmiljölagen (1988:950) i sin nya lydelse i kraft. I och med att ett så kallat åldersrekvisit införts för fornlämningar omfattas fler lämningar än tidigare av skydd, så även i skogsmark. En vägledning kring forn-lämningsbegrepp och fornlämningsförklaring har tagits fram av Riksantikvarie-ämbetet. Arbetet beträffande fornlämningsbegrepp och fornlämningsförklaring behöver fortsätta och fördjupas under 2014.

Under 2013 har förtydligade målbilder för hänsyn till kulturmiljöer tagits fram. Utgångspunkten är att uppnå fullgod hänsyn till lämningarna och målbilderna handlar om hur detta kan uppnås. Det kan sammanfattas med att kulturmiljön är

463 Preciseringens del rörande naturmiljövärden redovisas ovan kopplat till precisering om grön infrastruktur.

464 Se Skogsstyrelsens rapport 3/2013, Hänsynen till forn- och kulturlämningar samt www.miljömål.se, indikatorn Skador på forn- och kulturlämningar


integrerad i traktplaneringen, rätt kompetens finns i hela kedjan, rätt information finns i alla led, lämningarna är fria från skador efter skogsbruksåtgärder och att lämningarna inte återbeskogas.465

FriluftslivSkogsstyrelsen redovisade i december 2013 ett regeringsuppdrag om skogens sociala värden.466 Av redovisningen framgår att skogens sociala värden kan defi-nieras som ”de värden som skapas av människans upplevelser av skogen”. Vidare framgår att visuell mångfald är en viktig egenskap som har stor betydelse för skogsupplevelsen. Variationsrik skog upplevs mer fascinerande än enformig skog. Framkomlighet, genomsikt och trädens ålder är andra viktiga element.

Det saknas systematisk uppföljning av tillståndet för skogens värde för fri-luftsliv och rekreation. Olika aktörer har olika syn på vilken hänsyn som tas och vilken hänsyn som borde tas inom skogsbruket. Skogens upplevelsevärden vårdas på en del håll bra men på andra håll är hänsynen bristfällig och det förekommer att höga sociala värden går förlorade på grund av skogsbruk eller i samband med exploatering av skogsmark. I vilken omfattning det sker och hur stor betydelse det har för uppfyllandet av miljömål och friluftslivsmål är oklart.

Under 2013 har målbilder för god miljöhänsyn inom skogsområden av bety-delse för friluftsliv och rekreation tagits fram.467 Målbilderna omfattar närskogar, friluftsskogar, uppehållsplatser samt stigar och leder. Samverkan mellan olika aktörer liksom lokal dialog och samråd är viktiga komponenter för att uppnå målbilderna.

Under kommande år behöver uppföljningen av skogens upplevelsevärden utvecklas. Uppföljningen bör omfatta såväl de åtgärder som görs i skogen, t.ex. hänsyn i samband med skogsbruksåtgärder, som människors upplevelser av skogs-landskapet.

465 Skogsstyrelsens rapport 5/2013, Målbilder för god miljöhänsyn466 Skogsstyrelsens meddelande 9/2013, Skogens sociala värden – en kunskaps-

sammanställning467 Skogsstyrelsens rapport 5/2013, Målbilder för god miljöhänsyn

LE

VA

ND

E S

KO

GA

R



Bedömningen att målet inte är möjligt att nå till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel kvarstår. Utvecklingen för att nå målet bedöms som neutral då positiva och negativa trender i miljön tar ut varandra. Bedömningen kvarstår från den fördjupade utvärderingen 2012, ny bedömning görs vid kommande utvärdering (FU15).

Inom skogssektorn har flera åtgärder vidtagits under det senaste året. Vissa åtgärder kan ge positiv påverkan på miljötillståndet relativt omgående medan andra ger effekt först på lång eller medellång sikt.

Tillståndet för skogens ekosystemtjänster skiljer sig åt. De producerande eko-systemtjänsterna är i huvudsak vidmakthållna även om t.ex. betesskador påverkar negativt. Avseende de reglerande och kulturella ekosystemtjänsterna finns brister. Skadorna på forn- och kulturlämningar är omfattande. Det går inte att säga om skogens upplevelsevärden är värnade. Tillståndet i skogsmarken är fortsatt otill-fredsställande. Dålig eller otillräcklig bevarandestatus för flertalet av bedömda skogstyper och skogslevande arter är bekymmersam.

För att nå målet och stärka bevarandestatusen behöver miljöhänsynen vid skogsbruksåtgärder förbättras samtidigt som användningen av alternativa skogs-bruksformer ökar vilket kan bidra till en ökad variation i skogen. Arealen formellt skyddad och frivilligt avsatt skog behöver öka men det är också viktigt att natur-vårdande skötsel i formellt skyddad och frivilligt avsatt skog görs utifrån de behov som finns. Även kulturmiljövården är eftersatt. Ökade insatser för hotade arter (åtgärdsprogram) skulle också bidra. Åtgärderna behöver i större utsträckning genomföras utifrån ett landskapsperspektiv.

Nya etappmål med koppling till skogenI slutet av februari 2014 beslutade regeringen om fem nya etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Etappmålen berör helhetssyn på markanvänd-ningen; skydd av landområden, sötvattensområden och marina områden; miljö-hänsyn i skogsbruket; variationsrikt skogsbruk samt dialogprocess i ett nationellt skogsprogram. Etappmålen ger förbättrade förutsättningar för att uppnå Levande skogar. I samband med FU15 kommer skogliga konsekvensanalyser att genom-föras. Med bland annat dessa som grund kan en säkrare bedömning av trender och framtida utveckling av miljötillståndet göras.


Målbilder för god miljöhänsynInom projektet Dialog om miljöhänsyn har målbilder för god miljöhänsyn tagits fram i bred samverkan. Målbilderna beskriver hur skogsbruket vid olika skogs-bruksåtgärder ska ta hänsyn till hänsynskrävande biotoper, naturvärdesträd, mark och vatten, kulturmiljöer samt friluftsliv och rekreation. Målbilderna speglar en förväntad hänsynsnivå utifrån sektorsansvaret och förbättrar förutsättningarna för måluppfyllelse för Levande skogar men även för t.ex. Levande sjöar och vattendrag samt Ett rikt växt- och djurliv.

Skogsbruket och berörda myndigheter arbetar nu med att omsätta målbilderna i praktiken via utbildningsinsatser och översyn av rutiner och arbetssätt. Det kom-mer sannolikt att dröja några år innan resultaten av dessa åtgärder syns i uppfölj-ningsresultaten.468 Det är samtidigt viktigt att inte underskatta det omställningsar-bete som kommer att krävas i form av ändrade förhållningssätt och arbetssätt.

Nya och ändrade föreskrifterSkogsstyrelsen har beslutat om nya föreskrifter och allmänna råd som tydlig-gör vilka skogsbruksåtgärder som ska anmälas för samråd enligt 12 kap 6 § Miljöbalken. Föreskrifterna träder i kraft 2014-04-01 och omfattar bland annat skogsbruksåtgärder som dikesrensning, skogsgödsling, askåterföring, stubbskörd samt anläggande av skogsbilväg. Skogsstyrelsen har även beslutat om ändringar i föreskrifter och allmänna råd till 30 § Skogsvårdslagen och dessa trädde i kraft 2014-03-01. Ändringarna innebär ett förtydligande av reglerna för prioritering av miljöhänsyn och skydd av arter vid skötsel av skog.

Förhoppningen är att de nya och förändrade reglerna ska underlätta för skogs-ägare att förstå hur de ska agera vid skogsbruksåtgärder. Förtydligade föreskrifter om vilken hänsyn som ska tas till vatten vid skogsbruksåtgärder trädde i kraft 2012-01-01 men effekten av den ändringen har ännu inte utvärderats.

Vikten av frivilliga insatserDet krävs omfattande frivilliga insatser från skogsbruket/skogsnäringen men även civilsamhället för att miljökvalitetsmålet ska kunna nås. Det finns ett fortsatt behov av att tydliggöra sektorsansvaret via bland annat förtydligade regelverk och klargörande kring vilka åtgärder som skogsbruket förväntas genomföra utan stat-ligt ekonomiskt stöd samt vilka övriga statliga insatser som planeras.

468 Hänsynsuppföljningen redovisar resultat efter utförd avverkning och tiden mellan planering och utförd åtgärd kan ibland vara tre år. Uppföljningsresultaten redovisas också som treårsmedeltal för att få tillräcklig statistisk säkerhet vilket innebär att förbättrad hänsyn gradvis får genomslag i resultaten.

LE

VA

ND

E S

KO

GA

R


Det nya Landsbygdsprogrammet (2014-2020) kommer kanske inte att innehålla några skogliga stöd vilket skulle innebära att behovet av frivilliga insatser utan ersättning ökar. Det är mycket tveksamt om de åtgärder som utförts under pro-gramperioden 2007–2013 hade kommit till stånd utan ekonomiska stöd. Det är i dagsläget svårt att förutse hur de frivilliga insatserna kommer att utvecklas men inom skogsbruket finns idag finns en ökad ambition att leva upp till sektors-ansvaret.

Prioriterade insatser 2014• Fortsatt implementering av målbilder för god miljöhänsyn• Minska skador på forn- och kulturlämningar – gemensamt projekt Skogs-

styrelsen/Riksantikvarieämbetet• Ta fram skogliga konsekvensanalyser som underlag för gapanalyser och

beslut (policyutveckling) – Projekt SKA 2015• Utveckla adaptiv skogsskötsel som syftar till såväl förbättrad produktion

som miljöhänsyn• Utveckla och genomföra regionala åtgärdsprogram• Öka kunskapen om skogens ekosystemtjänster


ETT RIKT ODLINGSLANDSKAPANSVARIG MYNDIGHET: JORDBRUKSVERKET

Odlingslandskapets och jordbruksmarkens värde för biologisk produktion och livsmedelsproduktion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden och kulturmiljövärdena bevaras och stärks.

Regeringen har fastställt tolv preciseringar:

ÅKERMARKENS EGENSKAPER OCH PROCESSER: Åkermarkens fysikaliska, kemiska, hydrologiska och biologiska egenskaper och processer är bibehållna.

JORDBRUKSMARKENS HALT AV FÖRORENINGAR: Jordbruksmarken har så låg halt av föroreningar att ekosystemens funktioner, den biologiska mångfalden och människors hälsa inte hotas.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: Odlingslandskapets viktiga ekosystemtjänster är vidmakthållna.

VARIATIONSRIKT ODLINGSLANDSKAP: Odlingslandskapet är öppet och variationsrikt med betydande inslag av hävdade naturbetesmarker och slåtterängar, småbiotoper och vattenmiljöer, bland annat som en del i en grön infrastruktur som erbjuder livsmiljöer och spridningsvägar för vilda växt- och djurarter.

GYNNSAM BEVARANDESTATUS OCH GENETISK VARIATION: Naturtyper och arter knutna till odlingslandskapet har gynnsam bevarandestatus och tillräcklig genetisk variation inom och mellan populationer.

VÄXT- OCH HUSDJURSGENETISKA RESURSER: Husdjurens lantraser och de odlade växternas genetiska resurser är hållbart bevarade.

HOTADE ARTER OCH NATURMILJÖER: Hotade arter och naturmiljöer har återhämtat sig.



BEVARADE NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN: Biologiska värden och kulturmiljövärden i odlingslandskapet som uppkommit genom långvarig traditionsenlig skötsel är bevarade eller förbättrade.

KULTUR- OCH BEBYGGELSEMILJÖER: Kultur- och bebyggelsemiljöer i odlingslandskapet är bevarade och förutsättningar för fortsatt bevarande och utveckling av värdena finns.

FRILUFTSLIV: Odlingslandskapets värden för friluftslivet är värnade och bibehållna samt tillgängliga för människor.

ET

T R

IKT

OD

LIN

GS

LA

ND

SK

AP





Sammanfattning

Odlingslandskapet fortsätter att minska i omfattning och många naturtyper och arter har inte gynnsam bevarandestatus. Jordbruksmarkens produktionsförmåga bedöms vara godtagbar men måste fortsatt följas. För att nå målet behövs ett hållbart och livskraftigt jordbruk i hela landet där det är möjligt att leverera såväl livsmedel som natur- och kulturmiljövärden samtidigt som den negativa påverkan på miljön fortsätter minska.

Resultat

InledningEn hållbar jordbruksproduktion med begränsad negativ påverkan på miljön och människors hälsa är en förutsättning för att nå Ett rikt odlingslandskap och för att nå generationsmålet. Miljöhänsynen i jordbruket har över tid blivit bättre469 och det svenska jordbrukets utveckling är därmed i linje med generationsmålets intentioner om att ta sig an miljöproblemen så att de kan lösas. Fortfarande kvar-står dock miljöproblem att lösa i form av t.ex. minskande biologisk mångfald, kulturmiljöförluster och näringsläckage till grundvatten, vattendrag, sjöar och hav. Under 2013 har EU beslutat om den gemensamma jordbrukspolitiken som ska gälla mellan 2015 och 2020. Jämfört med tidigare ska en viss del av gårdsstödet till jordbrukare kopplas till specifika miljökrav, ett så kallat förgröningsstöd.

I det kommande svenska landsbygdsprogrammet (2014–2020) minskar pro-grammets finansiella omfattning med cirka 10 procent jämfört med föregående period (2007–2013)470. Vilka effekter det får för miljökvalitetsmålen är oklart och beror på programmets utformning.

469 Användning av nya selektiva växtskyddsmedel, behovsanpassad gödsling, minskade mängder kadmium i mineralgödsel och under en längre tid ökande andel ekologisk produktion är exempel på detta. Även den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU har gått från att vara produktionsdrivande till ett ökat fokus på att minska de negativa miljöeffekterna. Landsbygdsprogrammets miljöersättningar för att stärka natur- och kulturvärden bidrar också till ett jordbruk med ökad hänsyn till miljön och en ökad medvetenhet om jordbrukets påverkan på landskapet i både negativ och positiv mening.

470 http://www.regeringen.se/sb/d/5945


Ekosystemtjänster En av de viktigaste ekosystemtjänsterna i odlingslandskapet är att producera livs-medel. Arealen jordbruksmark fortsätter att minska och enligt den preliminära officiella statistiken för 2013 har arealen åkermark minskat med cirka 8 000 hek-tar jämfört med året innan, medan ängs- och betesmarksarealen i stort sett varit oförändrad under samma period471. Jordbruksverket har, på uppdrag av reger-ingen, under 2013 utrett alternativa skötselmetoder för hävd av ängs- och betes-marker i områden där jordbruk upphört eller där betesdjuren inte räcker till har genomförts under 2013. Slutsatserna är att betesdjuren är grunden för att fortsatt kunna hävda omfattande arealer av betesmarker. De alternativa hävdmetoder som tillämpas redan idag har god potential att utvecklas så att de utgör ett betydelse-fullt komplement till den traditionella hävden472.

Jordbruksverket har nyligen utrett hur kommunen tar sig an exploatering av jordbruksmark enligt 3 kap 4 § miljöbalken (1998:808). Jordbruksmark får enligt miljöbalken endast tas i anspråk för exploatering för att tillgodose väsentliga sam-hällsintressen och då ingen annan lämplig mark finns att använda. I utredningen konstateras att det i många fall är markens strategiska läge, intressenters efter-frågan och kommuners markinnehav som styr lokaliseringen av bebyggelse och infrastruktur snarare än de avvägningar kommunen ska göra enligt miljöbalken och plan- och bygglagen (2010:900)473.

Många producerande, stödjande och reglerande ekosystemtjänster är beroende av en varierad och rik biologisk mångfald. Under 2013 påbörjades en studie om hur humlor och bin, vilka är viktiga pollinerare av vissa grödor, påverkas av en grupp växtskyddsmedel som kollektivt benämns neonikotinoider. Resultaten tyder på att bin utsätts för icke-dödliga, men möjligt skadliga, nivåer av neonikotinoi-der474. Projektet fortsätter under 2014. EU-kommissionen beslutade i maj 2013 att användandet av vissa neonikotinoider ska begränsas i två års tid. Pågående forsk-ningsprojekt om ekosystemtjänster i odlingslandskapet inkluderar bl.a. värdering av ekosystemtjänster inom jordbruket – för effektivt beslutsfattande. Projektet avslutas 2016475. Under 2014 kommer Sverige även att delta i ett nordiskt sam-arbetsprojekt om kulturella ekosystemtjänster.

471 Statistiska meddelanden JO 10 SM 1302472 Jordbruksverket 2013. Kan nya metoder stärka skötseln av våra ängs- och betesmarker?

Rapport 2013:22.473 Jordbruksverket 2013. Väsentligt samhällsintresse? Jordbruksmarken i kommunernas

fysiska planering. Rapport 2013:35.474 Rundlöf, M. m.fl. 2014. Inventering av risken för förgiftning av bin med växtskyddsmedel

av typen neonikotinoider under svenska förhållanden. Delrapport 2013. Kommer att publiceras på Jordbruksverkets webbplats

475 http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Forskning/forskning-for-miljomalen/Vardet-av-ekoystemtjanter/

ET

T R

IKT

OD

LIN

GS

LA

ND

SK

AP


Åkermarkens egenskaper och processer; Jordbruksmarkens halt av föroreningarMarkens bördighet och produktionsförmåga är avgörande för att kunna bedriva en effektiv odling. Produktionsförmågan påverkas bland annat av markens mull-halt, jordens packning, pH och dränering. Strax under 80 procent av åkermarken bedöms i nuläget ha tillfredsställande dränering, men en tredjedel av åkermarken skulle enligt lantbrukarnas bedömning framöver behöva ny dränering eller om-dräneras enligt en nyligen genomförd enkät till Sveriges lantbrukare476.

Jordbruksmarkens halt av föroreningar påverkar människors hälsa genom det vi äter. Föroreningar kan vara tungmetaller, organiska gifter eller rester av bekämpningsmedel. Naturvårdsverket har tillsammans med tre andra myndigheter nyligen lämnat förslag till etappmål för exponering för kadmium via livsmedel477. Regeringen har under 2013 beslutat om en nationell handlingsplan för hållbar användning av växtskyddsmedel för perioden 2013–2017. I handlingsplanen ska mål, åtgärder och tidtabeller fastställas för att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel för människors hälsa och miljön. Utvecklingen och införan-det av integrerat växtskydd och alternativa metoder eller tekniker för att minska beroendet av bekämpningsmedel ska också uppmuntras478.

Variationsrikt odlingslandskap; Bevarade natur- och kulturmiljövärden (den biologiska delen); Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation; Hotade arter och naturmiljöerEU:s reformerade jordbrukspolitik, med minskad produktionskoppling av stöden och mer riktade miljösatsningar, gynnar ett variationsrikt odlingslandskap. Sam-tidigt medför nedläggning av jordbruk i främst skogsbygd och mer intensiv pro-duktion i andra områden, negativa effekter och orsakar mer likformiga miljöer.

Många av odlingslandskapets rödlistade arter är fortsatt hotade och har inte uppnått gynnsam bevarandestatus. I Sveriges rapportering 2013 till EU gällande arter och naturtyper i art- och habitatdirektivet anges bevarandestatusen för majoriteten av odlingslandskapets gräsmarker och tillhörande arter som fortsatt ogynnsam. För vissa naturtyper, som alvarmark och sandstäpp, är framtids- utsikterna mer positiva479.

476 Jordbruksverket 2014. Mer åkermark skulle behöva dräneras. http://www.jordbruksverket.se/formedier/nyheter/nyheter2014/merakermarkskullebehovadraneras.5.465e4964142dbfe4470609e.html

477 Naturvårdsverket 2013. Förslag till etappmål. Exponering för kadmium via livsmedel. NV-00336-13

478 Regeringen 2013. Nationell handlingsplan för hållbar användning av växtskyddsmedel för perioden 2013–2017. http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/00/21/7108003d.pdf

479 Personlig kommunikation med Anders Jacobson, ArtDatabanken, SLU


Jordbruksverket har under 2013 haft ett regeringsuppdrag att se över det generella biotopskyddet där Jordbruksverket föreslog vissa lättnader i biotopskyddet genom förslag till ändringar i dispenshanteringen480. Förslaget syftar till att underlätta fortsatt brukande i främst skogsbygder och därmed förbättra möjligheten till att långsiktigt bevara biologisk mångfald.

ÄNGS- OCH BETESMARKER

Arealen betesmarker som sköts med miljöersättning har minskat sedan 2005 men läget var förhållandevis stabilt mellan 2012 och 2013 (Figur 23). Arealen skötta ängar med miljöersättning fortsätter att långsamt öka och uppgår numera till strax under 9 100 hektar.

480 Jordbruksverket 2013. Översyn av det generella biotopskyddet. Rapport 2013:10.

Arealutveckling för betesmarker med miljöersättning. Den övre linjen visar den totala arealen med miljöersättning, medan den nedre linjen visar arealen med särskilda värden (högre skötselkrav).

600

500

400

300

200

100

0

KÄLLA: JORDBRUKSVERKETSHANDLÄGGNINGSSYSTEM DAWATotal areal betesmark med miljöersättning

Areal betesmark med miljöersättning för särskilda värden (högre skötselkrav)

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011

2012

2013

Tusen hektar

Figur 23. Areal betesmark med miljöersättning 2000–2013

ET

T R

IKT

OD

LIN

GS

LA

ND

SK

AP


Under 2013 genomfördes en återinventering av ett antal av de marker som inven-terades i ängs- och betesmarksinventeringen mellan 2002 och 2004. Cirka 18 pro-cent av de återinventerade markerna bedöms inte längre vara värdefulla ängs- och betesmarker. Samtidigt har kvaliteterna enligt återinventeringen förbättrats i de kvarvarande markerna481. Restaureringsbara marker ska gå att restaurera till ängs- eller betesmark med en rimlig insats, medan inte aktuella marker har tappat sina naturvärden och går inte att restaurera med en rimlig insats.

NÖTKREATUREN MINSKAR SAMTIDIGT SOM KONSUMTIONEN AV NÖTKÖTT ÖKAR

Nötkreatur är viktiga markvårdare vars bete är nödvändigt för att behålla ett öppet och variationsrikt landskap med rika natur- och kulturvärden. Antalet nöt-kreatur och företag med nötkreatur har minskat under flera decennier482, 483 och antalet betesdjur räcker i dag sannolikt inte till för att beta av den årliga tillväxten på de svenska betesmarkerna484. Samtidigt har svenskarnas konsumtion av nötkött ökat med nästan 40 procent sedan 1995, medan andelen av köttet som kommer från svenska djur har minskat från strax under 90 procent till strax över 50 pro-cent under samma period485.

ANLAGDA VÅTMARKER STÄRKER DEN BIOLOGISKA MÅNGFALDEN

En utvärdering av våtmarker i odlingslandskapet som anlagts med stöd från bland annat landsbygdsprogrammet visar att dessa har haft en tydlig positiv effekt på populationsutvecklingen för ett flertal rödlistade arter. Under samma period som våtmarker anlagts har flera hotade groddjur endera avförts från rödlistan eller flyttats till en lägre hotklass. Många fågelarter har också gynnats. Även våtmarker som anlagts med främsta syfte att minska övergödningen hade tydlig positiv effekt på biologisk mångfald486.

RÅDGIVNING VIKTIGT

Under 2013 utvärderades de tre första åren av rådgivningsprojektet Mångfald på slätten. Projektet har varit ett nära samarbete mellan myndigheter, lantbrukare, växtodlingsrådgivare och övriga intressenter för att öka slättbygdens biologiska

481 Jordbruksverket 2013. Utvärdering av ängs- och betesmarksinventeringen och databasen TUVA. Hur används TUVA och hur stort är behovet av ominventering? Rapport 2013:32.

482 Jordbruksverket 2011. Jordbruket i siffror 1866–2007.483 Statistiska meddelanden JO 35 SM 1101.484 Naturvårdsverket 2012. Steg på vägen- fördjupad utvärdering av miljömålen 2012,

sid. 439–440485 Jordbruksverket 2013. Köttkonsumtionen i siffror – Utveckling och orsaker. Rapport

2013:2.486 Strand, J.A., Weisner, S.E.B. 2013. Effects of wetland construction on nitrogen transport

and species richness in the agricultural landscape – Experiences from Sweden. Ecological Engineering 56: 14–25.


mångfald. Inom projektet har man tagit fram billiga och effektiva åtgärder som är lätta att genomföra på gårdsnivå. Projektet har nu utvärderats. De praktiska åtgärder som tagits fram i projektet uppskattas av deltagarna. Rådgivarna tycker att de har fått bättre verktyg för att hjälpa lantbrukarna att jobba med biologisk mångfald och att det är bra att kunna visa att arbete med biologisk mångfald kan gynna produktionen487.

Växt- och husdjursgenetiska resurser Inom Programmet för odlad mångfald (POM) har en nationell genbank börjat byggas upp i Alnarp för vegetativt förökat material. Fröförökade sorter förvaras sedan tidigare på NordGen488. När den nationella genbanken är uppbyggd kommer arbetet med hur det odlade kulturarvet ska används att intensifieras.

Arbetet med att säkerställa de hotade husdjursraserna är framgångsrikt tack vare de ersättningar som finns inom landsbygdsprogrammet till brukare som håller raserna samt ersättningar till avelsarbete.

Främmande arter och genotyper; Genetiskt modifierade organismer Sedan 2008 finns ett förslag till nationell strategi och handlingsplan för hur Sverige ska hantera invasiva arter, dvs. främmande arter som kan hota biologisk mångfald489. Strategin har ännu inte fastställts. Det finns för närvarande inget EU-gemensamt ramverk för att hantera invasiva arter, men ett förslag till ett sådant ramverk lämnades av EU-kommissionen under 2013490.

Under 2013 odlades ingen genetiskt modifierad växt kommersiellt i Sverige. Däremot gjordes forskningsförsök med en insektsresistent majssort som är god-känd för kommersiell odling, på två ställen i landet.

Bevarade natur- och kulturmiljövärden (kulturdelen); Kultur- och bebyggelsemiljöer De kulturhistoriska landskapselementen, till exempel stenmurar, odlingsrösen och diken, och lantbrukets byggnader berättar om landskapets tidigare och nuvarande markanvändning. Vissa av landskapselementen är skyddade genom det generella biotopskyddet. Landskapselementen bidrar även till odlingslandskapets variations-rikedom och utgör viktiga livsmiljöer för flora och fauna. De bidrar också till att

487 Jordbruksverket 2014. Tre år med Mångfald på slätten. (under publicering).488 http://www.nordgen.org/489 Naturvårdsverket 2008. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och

genotyper. Rapport 5910.490 European Commission 2013. Proposal for a Regulation of the European parliament and of

the Council on the prevention and management of the introduction and spread of invasive alien species. COM(2013) 620 final

ET

T R

IKT

OD

LIN

GS

LA

ND

SK

AP


landskapet blir mer attraktivt för människor. Skötsel av landskapselement i och vid åkermark berättigar till ersättning från landsbygdsprogrammet. Antal objekt samt antal meter skötta objekt med miljöersättning har under en längre tid lång-samt minskat och den utvecklingen fortsatte även under 2013. I dagsläget saknas nationell uppföljning av landsbygdens bebyggelsemiljöer. En metod för detta har tagits fram491 men finansiering för uppföljningen saknas.

I den regionala uppföljningen av miljömålen nämns att äldre ekonomibyggna-der i många fall är hotade genom rivning eller att de överges och förfaller för att de inte är funktionella i dagens jordbruk. Flera länsstyrelser arbetar med rådgiv-ning och stöd för att restaurera landskapselement och överloppsbyggnader. Under 2013 har ett nytt kulturreservat bildats. Totalt finns nu 42 kulturreservat i landet, flera av dem i agrara miljöer492. Under året har en majoritet av länen påbörjat eller fortsatt sin översyn av riksintressen för kulturmiljövården. Många av kulturmiljö-vårdens riksintressen omfattar agrara kulturmiljöer och förbättrade underlag för-väntas bland annat leda till ett bättre tillvaratagande i den fysiska planeringen.

FriluftslivPreciseringen innebär bland annat att landskapet ska vara attraktivt och till- gängligt för olika utövare samt att det finns från mänsklig påverkan mer ostörda områden. Naturvårdsverkets förslag på indikatorer för friluftslivet kommer framöver att innebära förbättrade förutsättningar för att följa utvecklingen för preciseringen493.


Bedömning av måluppfyllelseTrots att omfattande åtgärder genomförs bedöms utvecklingen för Ett rikt odlingslandskap som fortsatt negativ. Även om utvecklingstrenden kan vändas inom vissa områden är det inte sannolikt att alla preciseringar nås till 2020.

491 http://www.slu.se/Documents/externwebben/s-fak/skoglig-resurshallning/Landskapsanalys_publikationer/2011/Kulturmilj%C3%B6%C3%B6vervakning_2011.pdf

492 Riksantikvarieämbetets hemsida Kulturreservat http://www.raa.se/kulturarvet/landskap/kulturreservat/forteckning-3/ samt Länsstyrelsen Dalarnas hemsida http://www.lansstyrelsen.se/dalarna/Sv/samhallsplanering-och-kulturmiljo/kulturreservat/Pages/Stabergs%20bergsmansgård.aspx

493 Personlig kommunikation med Eva Stighäll, Naturvårdsverket


Bedömning av utvecklingenMöjligheten att nå miljökvalitetsmålet är tätt sammankopplad med jordbrukets och landsbygdens utveckling. Fortsätter den långsiktigt negativa utvecklingen för odlingslandskapets omfattning, naturtyper, biologiska mångfald och kulturmiljöer påverkas landsbygdens attraktionskraft negativt. Livsutrymmet för många arter begränsas liksom deras möjligheter att sprida sig. Minskad biologisk mångfald riskerar också att försämra tillståndet för viktiga ekosystemtjänster. Fortsatt ned-läggning av jordbruk i främst skogsbygd och ett mer intensivt brukande av jorden i slättbygd påverkar därmed möjligheten till måluppfyllelse på ett negativt sätt. För att behålla en effektiv produktion av livsmedel och foder behövs en effektiv markavvattning. Jordbrukets markavvattning är också viktig för att skydda viktiga samhällsfunktioner i och med att bebyggelse och infrastruktur anlagts på platser som kräver att markavvattning fortsatt fungerar494. God dränering under-lättar infiltration och därmed minskar ytavrinning och förluster av vissa växt-näringsämnen och rester av växtskyddsmedel. Samtidigt kan dränering komma i konflikt med andra miljömål då till exempel underhåll av diken och vattendrag kan påverka biologisk mångfald negativt495, 496. I ett ekologiskt och ekonomiskt hållbart jordbruk måste en god markavvattning kunna förenas med en god miljö-hänsyn för att flera miljökvalitetsmål som omfattar eller påverkas av odlingsland-skapet ska kunna nås.

LANDSBYGDSPROGRAMMET OCH GÅRDSSTÖDET VIKTIGA STYRMEDEL

Landsbygdsprogrammets miljöersättningar och den rådgivning som pågår inom programmet är bland de viktigaste styrmedlen för att nå Ett rikt odlingslandskap, men de är också viktiga för flera andra miljökvalitetsmål. Hur det kommande programmet utformas har därmed stor betydelse för möjligheten att nå miljö-målen. Även gårdsstödet har betydelse för att behålla ett öppet och variationsrikt landskap497. De nya miljökrav som ställs i samband med förgröningen av gårds-stödet har för svensk del bedömts få begränsade miljöeffekter, möjligen med undantag av ekologiska fokusarealer som kan ge positiva miljöeffekter i slätt-bygden498, men effekten beror på förgröningskravens slutliga utformning. Riktade miljöåtgärder inom landsbygdsprogrammet är dock att föredra eftersom de är mer effektiva än generella åtgärder inom gårdsstödet.

494 Jordbruksverket 2013. Jordbrukets markavvattningsanläggningar i ett nytt klimat. Rapport 2013:14.

495 Krook, J. m.fl. 2004. Miljöhänsyn vid dikesrensningar. Naturvårdsverket, Lantbrukarnas Riksförbund, Jordbruksverket, broschyr.

496 Havs- och vattenmyndigheten 2014. Årlig uppföljning av Levande sjöar och vattendrag.497 Jordbruksverket 2011. Miljöeffekter av tvärvillkoren. Rapport 2011:5498 Jordbruksverket 2012. Ett grönare CAP. Rapport 2012:13.

ET

T R

IKT

OD

LIN

GS

LA

ND

SK

AP


EkosystemtjänsterTillståndet för odlingslandskapets ekosystemtjänster bedöms i dagsläget som god-tagbart, men inte som långsiktigt säkerställt. Jordbruksmarkens förutsättningar för livsmedelsproduktion är fortfarande goda. Däremot fortsätter arealen åker-mark att minska genom nedläggning av jordbruk och av att jordbruksmark explo-ateras. Det kan få negativa konsekvenser för en långsiktigt hållbar hantering av jordbruksmark som en ändlig naturresurs. Alltjämt minskar också många vanliga arter, vilket på sikt påverkar flera ekosystemtjänster negativt. En fortsatt nedlägg-ning av jordbruksföretag med efterföljande igenväxning och förlust av kulturhis-toriskt värdefull bebyggelse påverkar även odlingslandskapets upplevelsebaserade ekosystemtjänster negativt.

Kunskapen om hur växtskyddsmedel påverkar odlingslandskapets insekter måste förbättras, men det behövs också fler åtgärder för att skapa livsmiljöer för vilda insekter i de intensivt odlade slättbygderna499. Rådgivningsinsatser och miljö-ersättningar inom landsbygdsprogrammet är viktiga åtgärder för främjandet av biologisk mångfald och dess ekosystemtjänster.

Jordbruksmarkens produktionsförmågaSammantaget bedöms nuvarande förhållanden för svensk åkermark som godtag-bar, men brist på uppföljningsdata gör bedömningen osäker. Pågående klimat-förändringar kan komma att försämra tillståndet och det är viktigt att fortsatt följa utvecklingen. Att nuvarande miljöövervakning fortsätter och i vissa delar förstärks är därför angeläget. Rådgivning om mullhalt och markpackning finns inom rådgiv-ningsprojektet Greppa näringen och möjligheten att förebygga problemen gällande mullhalt och markpackning finns därmed. Att åkermarken är bra dränderad påver-kar avkastning men också hur olika näringsämnen transporteras i marken.

Biologisk mångfaldFärre betesmarker, färre djur som betar och mindre areal åkermark men samtidigt större fältstorlek med färre småbiotoper innebär att variationen i landskapet minskar. Livsutrymmet för många djur och växter begränsas men även sprid-ningsmöjligheterna försämras för odlingslandskapets arter. Att vända trenden är nödvändigt för att nå miljömålet med avseende på biologisk mångfald. Det är därför positivt att många åtgärder genomförs för att gynna biologisk mångfald. Fortfarande sköts till exempel omfattande arealer betesmarker både med hjälp av landsbygdsprogrammets miljöersättningar och med länsstyrelsernas skötselanslag för skyddade områden.

499 Breeze, T.D. m.fl. 2014. Agricultural policies exacerbate honeybee pollination service supply-demand mismatches across Europe. PLOS one 9: 1–8.


Landsbygdsprogrammets miljöersättningar och rådgivningsåtgärder bedöms dock inte som tillräckliga och har svårt att kompensera för bristen på betesdjur i områden där betesmarkerna finns. Det är därför angeläget att få till en långsiktig lönsamhet inom produktionen. Givet den ökade svenska konsumtionen av nöt-kött och att Sverige idag importerar nästan 50 procent av allt nötkött finns det en potential för att öka den svenska köttproduktionen. Samtidigt kan ett ökat antal betesdjur komma i konflikt med miljömål som Begränsad klimatpåverkan och Ingen övergödning om inte tillräcklig miljöhänsyn tas.

BEHOV AV NYA ARBETSSÄTT FÖR ATT STÄRKA MILJÖARBETET

Satsningar på alternativa skötselmetoder av ängs- och betesmarker kan vara ett sätt att i viss mån kompensera för minskat antal betesdjur. Det är emellertid mindre troligt att alternativa skötselmetoder kan nå en sådan omfattning att de uppväger den minskade tillgången på betesdjur.

Rådgivningskampanjer som utgår från lantbrukarnas egna önskemål och idéer kan vara ett sätt för att få större genomslag för naturvårdsfrämjande insatser. Rådgivning om biologisk mångfald och ekosystemtjänster inom Mångfald på slätten är ett exempel där ett sådant koncept visat sig vara framgångsrikt. Att ändra människors inställning är något som tar tid och det finns därför ett behov av att fortsätta med ett mer långsiktigt rådgivningsarbete för att gynna odlings-landskapets natur- och kulturmiljöer.

Ökad samverkan mellan lantbrukare och inom myndigheter har visat sig vara framgångsfaktorer för att förbättra miljöarbetet inom jordbruket. Att stimulera samarbete genom att inrätta samverkanskoordinatorer på länsstyrelserna kan där-för vara ett sätt att få bättre effekt i miljöarbetet500.

Växt- och husdjursgenetiska resurserBevarande av husdjursraser är beroende av att det finns miljöersättningar för insatt arbete inom landsbygdsprogrammet. Givet att ersättningarna till hotade husdjursraser kommer att vara kvar i ungefär samma form i nästkommande landsbygdsprogram finns goda förutsättningar att nå preciseringen.

Utvecklingen för de växtgenetiska resurserna bedöms som god även om ett ökat nyttjande av den odlade mångfalden är angeläget för långsiktig måluppfyllelse. Om sorterna som ingår i Programmet för odlad mångfald odlas och används kan det öka kunskapen om deras egenskaper. Regeringens vision om Matlandet Sverige kan också bidra till ett ökat intresse för att använda sorterna. Sverige behöver en mer utbyggd växtförädling som tillgodoser kommande behov av nya sorter sett ur ett långsiktigt perspektiv. Även om projekt pågår för att stärka växtförädlingen är

500 Jordbruksverket 2013. Miljöåtgärder i samverkan. Strategier för att inspirera till miljöåtgärder i jordbruket. Rapport 2013:31.

ET

T R

IKT

OD

LIN

GS

LA

ND

SK

AP


det sannolikt långt ifrån vad som krävs med tanke på förändringar i klimat och odlingsbetingelser.

Främmande och genmodifierade arterDet är angeläget att handlingsprogrammet mot invasiva arter implementeras innan odlingslandskapet drabbas i större utsträckning. Genomförandet av handlings-programmet bedöms därför som nödvändigt för att nå preciseringen om främ-mande arter.

Jordbruksverket beslutar om tillstånd för innesluten användning och avsiktlig utsättning av genmodifierade växter. Tillståndsprövningens tyngdpunkt ligger i miljöriskbedömning med utgångspunkt att de inte ska utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden. Därmed finns en väl fungerande struktur för att förhindra introduktioner av organismer som kan utgöra ett hot mot den biologiska mång-falden. Förutsättningarna för att nå preciseringen bedöms därmed finnas på plats.

KulturmiljönDen långsiktigt minskande anslutningen till miljöersättningarna för skötsel av kulturbärande landskapselement är bekymmersam. Det är oklart i vilken omfatt-ning elementen som lämnat miljöersättningen fortfarande sköts. Ersättningen är viktig för att betala för skötseln samtidigt som den behöver ses över för att bli mer effektiv. I årets regionala uppföljning är det stor oro hos många länsstyrelser att förändringar i det kommande landsbygdsprogrammet kommer att försämra möjligheterna att förvalta kulturarvet. Länsstyrelserna lyfter även fram behov av förbättrade kunskapsunderlag för bland annat överloppsbyggnader. Utan fortsatt skötsel av landskapselement och byggnader bedöms preciseringarna om kultur-miljövärden inte kunna nås och det försvårar även möjligheten att nå precisering-arna om biologisk mångfald, ekosystemtjänster och friluftsliv.

Friluftsliv Tillgängligheten till odlingslandskapet ser olika ut i olika delar av landet, men är i stora delar god genom allemansrätten. Bristen på tillgänglighet är mest påtaglig i slättlandskapet med stora fält, hög brukningsintensitet och få stigar vid sidan av trafikerade vägar. Här behövs ytterligare åtgärder för att öka tillgängligheten. Preciseringen är även beroende av att andra preciseringar som ett variationsrikt odlingslandskap samt bevarande av arter och kulturmiljöer nås. Går det sämre för dessa kan odlingslandskapet med tiden bli mindre attraktivt för friluftsliv.


STORSLAGEN FJÄLLMILJÖANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Fjällen ska ha en hög grad av ursprunglighet vad gäller biologisk mångfald, upplevelsevärden samt natur- och kulturvärden. Verksamheter i fjällen ska bedrivas med hänsyn till dessa värden och så att en hållbar utveckling främjas. Särskilt värdefulla områden ska skyddas mot ingrepp och andra störningar.

Regeringen har fastställt åtta preciseringar:

FJÄLLENS MILJÖTILLSTÅND: Fjällens värden för rennäringen är bevarade och fjällens karaktär av betespräglat storslaget landskap med vidsträckta sammanhängande områden

är bibehållen.

EKOSYSTEMTJÄNSTER: Fjällmiljöernas viktiga ekosystemtjänster är vidmakthållna.

GYNNSAM BEVARANDESTATUS OCH GENETISK VARIATION: Naturtyper och naturligt förekommande arter knutna till fjällandskapet har gynnsam bevarandestatus och

tillräcklig genetisk variation inom och mellan populationer.

HOTADE ARTER OCH ÅTERSTÄLLDA LIVSMILJÖER: Hotade arter har återhämtat sig och

livsmiljöer har återställts i värdefulla fjällmiljöer.

FRÄMMANDE ARTER OCH GENOTYPER: Främmande arter och genotyper inte hotar den

biologiska mångfalden.

GENETISKT MODIFIERADE ORGANISMER: Genetiskt modifierade organismer som kan hota

den biologiska mångfalden inte är introducerade.

BEVARADE NATUR- OCH KULTURMILJÖVÄRDEN Fjällmiljöer med höga natur- och kulturmiljövärden är bevarade och förutsättningar för fortsatt bevarande och utveckling

av värdena finns.

FRILUFTSLIV OCH BULLER: Fjällmiljöers värden för friluftsliv är värnade och bibehållna och påverkan från buller är minimerad.




ST

OR

SL

AG

EN

FJÄ

LL

MIL

JÖ


Sammanfattning

Trycket på fjällområdet fortsätter att öka. Några viktiga trender i fjällområdet är att besöksnäringen ökar, att användningen av terrängfordon har ökat markant under de senaste 25 åren samt att antalet prospekterings- och brytningstillstånd i samband med etablering av gruvindustrier ökar även om antalet undersöknings-tillstånd åtminstone tillfälligt inte ökat under 2013. Även antalet planerade och uppförda vindkraftsparker fortsätter att öka.

Olika former av turism, annan exploatering samt renskötselns pågående meka-nisering kan leda till skador på mark och vegetation. Omfattningen och uppkom-na skador av terrängkörning är dock osäker då tillräcklig dokumentation saknas.

Mark och vegetation i fjällen skadas även fortsatt av terrängfordon både inom renskötseln samt av turism och anläggningsarbeten i samband med exploateringen för vindkraft, vattenkraft och gruvindustri. Användningen av terrängfordon har ökat de senaste decennierna och barmarkskörningen behöver begränsas för att undvika bestående skador på känsliga marker.

En positiv trend är att inslaget av ekoturism ökar vilket kan bidra till en hållbar utveckling.

Inga nya skyddade områden av nämnvärd storlek har tillkommit under 2013.För att bevara fjällmiljöer med höga naturvärden krävs ytterligare formellt

skydd. Det är även angeläget att skydda ytterligare fjällnära urskogsartade skogar och vissa våtmarker och vattendrag i den fjällnära regionen.

Antal nya undersöknings-tillstånd

2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012

140

120

100

80

60

40

20

0

Antal nyavindkraftverk

Exploateringen av miljön i fjällen ökar. Figuren visar antalet nya vindkraftverk och beviljade undersökningstillstånd efter brytvärda ämnen i fjällänen per år.

KÄLLA: STATISTISKA CENTRALBYRÅN OCH SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING

Antal

Figur 24. Nya vindkraftverk och undersökningstillstånd i fjällen 2000–2012


Naturvårdsverket finansierar under 2013–2015 ett forskningsprogram för att utveckla ny kunskap kring fjällmiljön och hur olika aktörer påverkar förut- sättningarna och möjligheterna till att nå miljömålet. En ny webbsida www.storslagnafjall.se finns som samlar information kring dess ingående projekt.

Naturvårdsverkets har på regeringens uppdrag501 påbörjat arbetet med att ta fram möjliga områden för etappmål tillsammans med åtgärdsstrategier med syfte att öka förutsättningarna att kunna nå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö med dess preciseringar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 9 juni 2014.

Resultat

Fjällen är en känslig miljö med många konkurrerande intressen. Större exploate-ringar, ökad turism, fjällnära skogsbruk och byggande för fritidsboende innebär att naturmiljön påverkas alltmer samt att renskötseln blir alltmer trängd, framför allt i de södra fjällen. Ett allvarligt hot mot kulturmiljöerna är upphört brukande och att kulturmiljöer överges och därför inte längre underhålls och vårdas. En rik kulturmiljö är av betydelse för såväl en god livskvalitet som turism och friluftsliv, värt att notera i fjällen som till stor del lever på sin turism.

Den pågående klimatförändringen är en av de tydligaste påverkansfaktorerna mot fjällens känsliga miljöer och arter, men vidden av påverkan är i dagsläget svår att bedöma. Användningen av terrängfordon har ökat markant under de senaste 25 åren vilket medför ett ökat slitage på mark och vegetation. De senaste år-tiondenas varmare klimat har börjat ge synbara effekter i fjällmiljön i framförallt Norrbottens län. Träd- och skogsgränser klättrar uppåt. Fjällbjörkskogen förtätas och videbuskmarkerna ökar. Glaciärer drar sig tillbaka och säsongen för snölegor blir allt kortare.

Naturvårdsverket finansierar under 2013–2015 ett forskningsprogram för att utveckla ny kunskap kring fjällmiljön och hur olika aktörer påverkar förut- sättningarna och möjligheterna till att nå miljömålet. En ny webbsida www.storslagnafjall.se502 finns som samlar information kring dess ingående pro-jekt. I mars 2013 arrangerades den första fjällforskningskonferensen i en serie av 5 som bygger på fjällforskningssatsningen.

Naturvårdsverkets har på regeringens uppdrag påbörjat arbetet med att ta fram möjliga områden för etappmål tillsammans med åtgärdsstrategier med syfte att

501 M2013/1253/Nm.502 www.storslagnafjall.se

ST

OR

SL

AG

EN

FJÄ

LL

MIL

JÖ


öka förutsättningarna att kunna nå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö med dess preciseringar. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 9 juni 2014.

Fjällens miljötillståndFortsatt bibehållen renskötseln är en viktig förutsättning för ett storslaget betes-präglat fjällandskap. Dock kommer rennäringens behov av stora ytor i konflikt med behovet av anläggningar för bland annat friluftsliv, väginfrastruktur i sam-band med skogsbruk, vindkraftsanläggningar och vid mineralbrytning. En större systematisk utvärdering kring renbetets betydelse för vegetationen påbörjades av MISTRA EviEm under 2012 och har fortsatt under 2013.

Ett annat forskningsprojekt kring renbete och dess betydelse för ett betespräglat landskap som finansieras genom Naturvårdsverkets forskningsprogram kommer att bedrivas under 2013–2015. Sedan år 2000 pågår ett samarbete mellan same- byar, SLU och Skogsstyrelsen där så kallade renbruksplaner upprättas. Inom ramen för arbetet med renbruksplaner har fram till 2013, 28 av 33 fjällsamebyar utfört beteslandsindelning och omfattande inventeringar i fält. Hittills har över 300 renskötare gått utbildningar i bland annat fältmetodik, satellitbildstolkning och GIS. I RenGIS 2.0 ingår också en mycket omfattande sammanställning av övrig markanvändning.

För att bättre kunna hantera de problem som en växande rovdjursstam för med sig avseende påverkan av renskötseln har Naturvårdsverket och Sametinget på regeringens uppdrag i februari 2013 slutrapporterat hur ett förvaltningsverktyg för rovdjur som bygger på en toleransnivå för rennäringen kan fungera.

Ekosystemtjänster I Naturvårdsverkets Fjällforskningsprogram503 har tillsammans med Riksantikva-rieämbetet ett projekt kring värdet av kulturella ekosystemtjänster beviljats medel under 2013. Syftet med projektet är att undersöka om kulturella ekosystem-tjänster kan användas som ett praktiskt verktyg för att tillvarata fjällandskapets kulturarv i fysisk planering. Inom ramen för regeringsuppdraget kring att ta fram etappmål och åtgärdstrategier för miljömålet Storslagen fjällmiljö har ett arbete initierats kring att ytterligare beskriva vilka de viktigaste ekosystemtjänsterna för fjällen är och hur de kan kommuniceras.

503 www.storslagnafjall.se


Gynnsam bevarandestatus och genetisk variationFlera av fjällens naturtyper och naturligt förekommande arter kan betecknas ha en gynnsam bevarandestatus. Åtgärdsprogram finns för bland annat fjällräv, fjällgås, dubbelbeckasin, kungsörn, fjällrufse, samt Laestadiusvallmo.

I det omfattande landskaps- och miljöövervakningsprogrammet NILS har för-ändringar för en rad variabler skattats. Under den tid som NILS pågått kunde några storskaliga förändringar i naturtyperna inte påvisas, men däremot har det förekommit vissa förändringar nedanför kalfjällsgränsen. Studien visar dock på potentialen att följa förändringar över tiden med data och indikatorer från NILS.

Intressekonflikter finns kring rovdjursförekomst och rennäring eller fäboddrift. Enligt rödlistan anses 68 arter vara hotade i Norrbottensfjällen. Många av dessa är dock naturligt sällsynta. Åtgärdsprogrammen för fjällräv och fjällgås pågår.

Utvecklingen för de hotade arterna går åt olika håll. Medan fjällräven befinner sig nära utrotningen ökar järvstammen. Jaktfalkarna har de senaste åren haft färre lyckade häckningar jämfört med tidigare bland annat beroende på svaga ripstam-mar. Småviltsjakten, som upplåts av staten genom länsstyrelserna, påverkar rip-stammarna till viss, men bedöms i dagsläget inte utgöra något hot mot rippopula-tionen.

Jordbruksverket redovisade december 2013 ett regeringsuppdrag kring effek-terna av småviltsjakten i fjällen.

Länsstyrelsen i Jämtland504 fattade under våren 2013 beslut om förlängt till-trädesförbud i Stekenjokkområdet, omfattande ca 25 000 ha till skydd för områ-dets fågelliv, för att komma till rätta med systematisk boplundring i området. Tack vare långsiktigt arbete inom fjällrävsprojektet Felles Fjellrev, med bland annat utfodringsåtgärder, konstaterades tolv föryngringar i länet 2013.

Hotade arter och återställda livsmiljöerTotalt finns i rödlistan505 159 arter för vilka fjällandskapet är viktigt, dessa för-delar sig mellan de olika hotkategorierna med 35 arter i kategorin kunskapsbrist (DD), 48 i nära hotad (NT), 56 i sårbar (VU), 14 i starkt hotad (EN), 5 arter i akut hotad (CR) och en art, vildren (Rangifer tarandus), är nationellt utdöd (NE). Fördelat på organismgrupper finns 36 hotade kärlväxter, en alg, kalkgelé, 58 mos-sor, 3 lavar, 3 däggdjur (varav ett är NE), 13 fåglar, 3 steklar, 31 fjärilar och 9 två-vingar. Inga arter klassas som hotade på grund av populationsminskning, för liten population och fortgående minskning eller försämrad livsmiljö. Andelen försvunna arter ökar heller inte.

504 Regional bedömning Jämtlands län505 Gärdenfors, U. (ed.) 2010 – Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken, SLU 2010.

ST

OR

SL

AG

EN

FJÄ

LL

MIL

JÖ


Kunskapsbristen om fjällarter är dock fortfarande stor. Belastningsfaktorer i form av klimatförändringar, kvävenedfall och ökad exploatering kommer fortsatt ha negativa effekter på ett flertal hotade arter.

Åtgärdsprogram behöver ses över både avseende utvärdering av genomförda åtgärder och eventuellt behov av nya ÅGP. Kunskapsläget behöver förbättras för såväl förekomst och populationsdynamik för rödlistade arter i kategori DD samt för hur externa påverkansfaktorer inverkar på populationsdynamiken.

506Avseende Norrbottens län påpekas att renarna, lämlarna och riporna är nyck-elarter som fyller viktiga funktioner i fjällekosystemet. Mildare vintrar med sämre snöförhållanden för smågnagarna har noterats de senaste 30 åren. Efter bottenåret 2012 har smågnagarpopulationerna åter börjat öka. En oroväckande trend är att antalet vanliga fjällfåglar har minskat de sista tio åren.

Enligt rödlistan anses 68 arter vara hotade i Norrbottensfjällen. Många av dessa är dock naturligt sällsynta. Åtgärdsprogrammen för fjällräv och fjällgås pågår. En nationell förvaltningsplan har tagits fram av Naturvårdsverket för järv, samtidigt som berörda länsstyrelser gör regionala förvaltningsplaner.

I fjällmiljön återfinns vattenmiljöer med hög känslighet för försurning, övergöd-ning, oligotrofiering och en påverkan från klimatförändringar. För vissa arter kan allt för små populationer leda till inavel och att de i slutändan dör ut, detta beror främst på fragmentering av vattendrag och bristande konnektivitet i landskapet.

En av de största påverkansfaktorerna på sjöar och vattendrag i fjällmiljön är vattenkraften. Dammar i anslutning till kraftverk utgör fysiska hinder för fisk och andra vattenlevande organismer som har ett behov att förflytta sig inom vatten-systemen. För laxartade fiskar som leker i strömmande vatten är det livsnödvän-digt att kunna vandra mellan strömmande och lugnflytande vatten, då repro-duktionen sker på väl syresatta strömsträckor, medan uppväxt sker i de lugnare delarna av vattendragen. Påverkan av vattenkraften kan minskas om passager förbi permanenta hinder anläggs så att olika organismer inom vattensystemen lättare kan ta sig förbi.

I vissa delar av fjällområdet finns fortsatt stora problem med försurning på grund av ökande nederbördsmängder och minskade insatser av kalkning. Många av de områden som behöver kalkas är otillgängliga vilket medför stora kostnader.

Miljöövervakning visar att det kan finnas en konflikt mellan tillgänglighet, orördhet och skydd av arter. Det är en utmanande uppgift att kunna fortsätta utveckla turismen i Jämtlands län och fjällområden och samtidigt värna och be-vara förutsättningar för rennäring och skydda naturtyper och andra arter.

506 Regional bedömning Norrbottens län


Bevarade natur- och kulturmiljövärden För att bevara fjällmiljöer med höga naturvärden krävs ytterligare formellt skydd. Det är även angeläget att skydda ytterligare fjällnära urskogsartade skogar och vissa våtmarker och vattendrag i den fjällnära regionen samt vissa typer av habi-tat. En stor del av fjällen ingår i skyddade områden och många områden intar en särställning i ett europiskt perspektiv såsom stora oexploaterade naturområden av internationellt bevarandeintresse. Bevarandearbetet handlar både om förstärk-ningar i befintligt skydd och om ytterligare skydd för vissa särskilt skyddsvärda områden som kompletterar eller förstärker det befintliga skyddet i fjällen och i den fjällnära regionen. En förstudie av en eventuell nationalpark i Vålådalen har genomförts av Länsstyrelsen i Jämtlands län och Naturvårdverket har beslutat att gå vidare med en process kring bildande av en ny nationalpark.

Under 2013 har flera fjällnära urskogsartade skogar blivit föremål för skogs-bruk och avverkning. I samband med detta har frågor kring skogsvårdslagens fjällskogsparagraf samt varaktigheten i frivilliga avsättningar aktualiserats.

För att bevara fjällmiljöer med höga kulturvärden krävs långvarigt skydd, sköt-sel och restaurering. I dagsläget är bara en mindre del av fjällen inventerad och därför saknas kunskap om kulturmiljöer, kultur- och fornminnen i fjällen.

Inga nya kulturreservat bildats under 2013. En anledning är att länsstyrelserna saknar resurser för arbetet med kulturreservat. Kulturmiljövärden beaktas idag i liten omfattning i förvaltningen av naturskyddade områden i fjällvärlden. Det sak-nas uppföljning om huruvida nya naturreservat har inkluderat kulturmiljövärden under det gångna året.

Arbete med samebyarnas terrängkörningsplaner bedrivs fortsatt och utvärde-ringen av de hitintills avsatta medlen visar att hela 30 av Sveriges 33 fjällsamebyar har ansökt om och beviljats medel för framtagande av terrängkörningsplaner.

Totalt sett har idag närmare 8,4 miljoner kronor delats ut för genomförande av markförstärkningsåtgärder och detta är fördelat på 17 olika fjällsamebyar. Dessa medel har, i enlighet med syftet, i huvudsak använts för att minska terräng- körningens påverkan på våtmarker. Ca 80 procent av bidraget har gått till åt- gärder med detta syfte och ca 19 procent har gått till åtgärder för att minska terrängkörningens påverkan på vattendrag. Vid en analys av 30 fjällsamebyar och 4 skogssamebyars prioriterade färdvägar, åtgärdsbeskrivningar samt med jäm-förelse av vad åtgärderna hitintills kostat för de finansierade åtgärderna bedöms det kvarstående behovet av medel uppgå till ca 30 miljoner kronor för att finan-siera de prioriterade åtgärderna. I denna summa är länsstyrelsens behov av medel för drift och ledning inräknat.

Ett Interregprojekt kring traditionell kunskap och biologiskt kulturarv knutet till bland annat Jämtlands fjällnära fäbodar har initierats av Centrum för Biolo-gisk Mångfald och Länsstyrelsen Jämtland ingår i styrgruppen.

ST

OR

SL

AG

EN

FJÄ

LL

MIL

JÖ


Friluftsliv och buller Fjällens värden för friluftslivet är stora och det är viktigt att dessa bibehålls.

Underhåll och skötsel av fjälleder med ingående anläggningar är en viktig för-utsättning för det rörliga friluftslivet, både med och utan motor. Under 2013 har Naturvårdsverket tillsammans med länsstyrelserna i fjällänen genomfört en över-syn av fjällederna med sikte på att planera inför framtidens ledsystem i fjällen. Slutredovisning av arbetet sker i mars 2014.

En stor del av friluftslivet i fjällen är idag motoriserat i form av främst snö-skoteråkning. För att minska bullerutbredning och konflikter mellan snöskotrar och skidåkare bör både kanalisering och reglering av snöskotertrafik utvecklas. Bullret från skotrar varierar och är på många platser obetydligt medan det i flera områden orsakar stora störningar under delar av säsongen.

Ändringar i snötäckets varaktighet kan leda till att skoteråkningen flyttas till områden med bättre tillgång på snö. Utöver en generell ökning av snöskotertrafik har den tekniska utvecklingen lett till att man kommer åt platser man inte gjort förut. Resultatet blir då inte enbart en ökning i antal skotrar per område men även en ökad påverkan på landskapet, där tidigare förhållandevis opåverkade områ-den nu berörs. Vilka konsekvenser detta kan ha för den biologiska mångfalden är oklara.

Fortsatt samverkan mellan myndigheter och organisationer är viktig för att kunna nå framgång i arbetet med en hållbar utveckling av snöskotertrafiken i fjällområdet och kunna nå lösningar som alla accepterar. Denna samverkan har mellan 2007 och 2012 organiserats av Trafikverket tillsammans med Naturvårds-verket, Polisen, Sametinget, Länsstyrelsen, Transportstyrelsen, Lantbrukarnas riks-förbund, Kommunförbundet och Snöskoterorganisationerna SNOFED och SSCO. Sedan januari 2013 ansvarar Naturvårdsverket för samordningen av snöskoter-relaterade frågor och att driva frågorna genom det nationella snöskoterrådet.

Fjällsäkerhetsarbetet stödjer både utvecklingen av friluftslivet samt medverkar till att besökare i fjällen skall känna sig trygga. Naturvårdsverket samordnar informationsarbetet i friluftlivs- och fjällsäkerhetsfrågor. Naturvårdsverket arrang-erade i december 2013 en nationell lavinkongress och erhöll ett uppdrag507 av regeringen krig att utreda relevansen och behovet av lavinprognoserna för de svenska fjällen. Tillsammans med lokala fjällsäkerhetskommitteér har Naturvårds-verket även arrangerat utbildningar av snöskoteruthyrare i fjällsäkerhet och miljö-medvetenhet.

Naturvårdsverket leder även en internationell arbetsgrupp med syfte att stödja samt utveckla det förebyggande fjällsäkerhetsarbetet. På den regionala och lokala nivån har fjällsäkerhetskommitteérna främst arrangerat utbildningar för grund-

507 M2013/3132/Nm.


skoleelever i fjällsäkerhet och friluftsliv samt bedrivit lokalt informationsarbete kring fjällsäkerhet.

I Västerbottensfjällen måste bland annat lokalt friluftsliv, jakt- och skidturism och rennäring samsas om utrymmet, tillsammans med till exempel gruvnäring och vindkraft. Lika intressen måste ta hänsyn till varandra och till den känsliga fjällnaturen. Inte minst rennäringen hamnar lätt i kläm. Markskador från körning med terrängfordon är vanliga i många delar av fjällen. Samebyarna arbetar för att styra sin terrängkörning, och gör åtgärder för att minska problemen. Buller från framför allt skotrar är ett problem särskilt under turistsäsongerna. För att få människor att byta till tystare skotrar krävs både attitydförändringar och ekono-miska motiv.

Överflygningar av flygplan på hög höjd kan orsaka bullerstörningar som på-verkar upplevelsen av fjällmiljön, framförallt gäller detta södra fjällen men även lokalt inom hela fjällkedjan

I början av 2013 gav Mark- och miljödomstolen tillstånd till en flygplats i Rör-bäcksnäs, avsedd för chartertrafik till och från skidanläggningar i Sälen och Trysil. Upp till 11 250 flygplansrörelser per år tillåts.508

Inom ramen för Naturvårdsverkets Fjällforskningsprogram509 har under 2012 två projekt fått medel för att forska om bland annat framtida trender och hållbar utveckling inom friluftslivet i skyddade naturområden samt konflikter mellan fri-luftslivet och andra areella näringar.

508 Regional uppföljning av Dalarnas län509 www.storslagnafjall.se

ST

OR

SL

AG

EN

FJÄ

LL

MIL

JÖ



Renskötseln är en viktig förutsättning för att bibehålla ett storslaget betespräglat fjällandskap. Ett fortsatt renbete är viktigt för att bevara det storslagna och betes-präglade fjällandskapet.

Det är dock av stor vikt att renskötseln bedrivs på ett hållbart sätt och inte överutnyttjar betesresursen. Dock kommer rennäringens behov av stora ytor i konflikt med behovet av anläggningar för bland annat friluftsliv och mineralbryt-ning. Infrastruktur som tillkommer i samband med olika typer av exploateringar bildar vandringsbarriärer. En annan konflikt gäller renskötseln och rovdjurs- stammarnas storlek.

För att nå miljökvalitetsmålet Storslagen fjällmiljö behöver samebyarnas arbete med terrängkörningsplaner med tillhörande markförstärkningar kunna genom-föras i sin helhet. Arbetet går långsamt framåt i brist på resurser och bedöm-ningen är att det blir svårt att helt slutföra arbetet till 2020. Resurser för tillsyn av terrängkörning, både sommar och vinter med syfte att begränsa skador på mark och vegetation bedöms fortsatt vara begränsade.

Användningen av terrängskotrar i fjällänen har ökat starkt under de senaste 25 åren. Detta orsakar både buller och utsläpp av luftföroreningar. Samtidigt bidrar snöskotrarna till att turismen kan utvecklas. Möjligheten till ostört friluftsliv riskerar att försämras av utbyggnaden av vindkraften. Den påverkar också natur- och kulturvärdena.

Renvallar, renhägn och andra landskapselement sköts endast i begränsad utsträckning. Miljöstöd kan sökas för bevarande av värdefulla natur- och kultur-miljöer i renskötselområdet. Det har skett en kraftig ökning av vårdade renvallar och hägn sedan stödet infördes. Att antalet vårdade renvallar ökat i Norrbotten tack vare miljöstöd ger ett kvitto på att stödinsatser och resurser faktiskt ger resul-tat i miljön.

Kunskapen om fjällvärldens kulturmiljöer, fornlämningar och bebyggelse behö-ver kompletteras. Resurser för inventeringar, skydd och skötsel av kulturmiljöer i fjällen behöver tillföras. Inte minst allvarligt är att det saknas riktade resurser till skötsel och utveckling av kulturmiljöerna.

Naturvårdsverkets fjällforskningsprogram510 2013–2015 kommer att ta fram fördjupad kunskap inom flera olika områden av vikt för fjällmålet. Satsningen ska ge en ökad förståelse för både möjligheter och konflikter i fjällvärlden. Projekten belyser allt från gruvdrift i fjällen till nya friluftstrender i fjällmiljön och egen-skaper för ett betespräglat landskap.

510 www.storslagnafjall.se


Utvecklingen av miljön i stort i fjällenFjällen påverkas i ett långt perspektiv av den pågående långsiktiga klimatföränd-ringen vilket kommer att innebära en förhöjd trädgräns, kortare snösäsong, färre snölegor, ökad förbuskning. I ett kortare perspektiv kan vi se påverkan av en växande fjällturism och en ökande terrängkörning. En ökad expolatering kan främst ses i redan exploaterade turismområden.

Allt fler mineralprospekteringar genomförs i både skyddade områden liksom i anslutande områden i närheten av fjällen. Konsekvenserna av detta är inte helt klarlagda med en möjlig utveckling är att vi kommer att se fler inslag av gruv-industrier i fjällen med anledning av ett allt större globalt behov av mineraler på en växande marknad för främst de industriella behoven.

511Enligt uppgifter hos Sveriges geologiska undersökning (SGU) kan det vid år 2020 finnas cirka 30 metallgruvor i Sverige, jämfört med dagens 16. Fram till 2030 kan det vara uppemot 50 gruvor i produktion i Sverige. Prognosen bygger på bedömningar av brytningskapacitet i de projekt som har fått eller har sökt bearbetningstillstånd och aktivt arbetar för att genomföra projekten. Prognosen förutsätter att samtliga av bearbetningstillstånden blir en aktiv gruva.

Bibehållna goda möjligheter till renbete är en viktig förutsättning som bidrar till att fjällen fortsätter att vara ett vidsträckt landskap där viktiga arter trivs. Fjällens värden som grund för friluftsliv och kommersiell verksamhet är stora. Den svenska naturen har alltmer uppmärksammats nationellt och internationellt för sin attrak-tivitet och turism är idag en basindustri i stora delar av de svenska gles- och lands-bygderna. Den ökande strömmen av turister har således betydelse när det gäller utveckling av både företagande och sysselsättning i fjällkommunerna.

Nya affärsmodeller behöver utvecklas tillsammans med marknadsinnovationer som balanserar utnyttjandet av resursen fjällmiljö på ett hållbart sätt, så att resur-sensupplevelse- såväl som miljövärden inte minskar.

Kombinationen av ökande turism, fler terrängfordon, vindkraftsparker och utvinning av värdefulla mineraler riskerar dock att försvåra för renskötseln och därmed även för bevarande och utveckling av en stor del av den biologiska mång-falden. Det bör dock betonas att all biologisk mångfald inte har samma beroende av renskötseln, detta gäller till exempel många vattenmiljöer.

Förutsättningar behöver skapas för bevarande av naturliga miljöer knutna till fjällmiljöer inklusive dess arter och stammar. Även när det gäller bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer bör naturligt fisketomma vatten uppmärksam-mas, då dessa är rödlistade som särskilt skyddsvärda mark och vattenområden i förordningen om områdesskydd enligt MB.

511 Sveriges mineralstrategi. För ett hållbart nyttjande av Sveriges mineraltillgångar som skapar tillväxt i hela landet. Näringsdepartementet N2013.02

ST

OR

SL

AG

EN

FJÄ

LL

MIL

JÖ


I samband med ett ökat intresse för mineralutvinning och vindkraft ställs större krav på en uppdaterad och effektiv samhällsplanering med syfte att bevara värde-fulla natur- och miljövärden samtidigt som tillväxtpotentialen kan tas till vara. Det ligger i samhällets intresse att mineralutvinning sker på ett hållbart sätt, vilket ställer krav på aktörerna i samhällsorganisationen att agera samordnat.

Vikten av samverkan mellan samhällsorganisationens aktörer med ansvar för ekonomisk och fysisk planering såväl som planering av mer naturvårdande karak-tär är stor. Parallellt med att ta fram kunskap för att mäta effekter av olika typer av påverkan från till exempel vindkraft, mineralutvinning eller turism, behöver affärsmetoder tas fram och affärsutveckling bedrivs med syfte att minska klimat-avtrycken.

I strävan efter att minska klimatavtrycken är också samverkan för att samordna insatser och resurser av stor betydelse. På det viset skapas förutsättningar för en hållbar utveckling i svenska fjällen där bevarande och utveckling sker i synergi.

Nyckelindikatorer för uppföljningEtt projekt kring indikatorsutveckling rapporterades under 2013 med syfte att identifiera nyckelindikatorer vilka kan användas för att följa utvecklingen.

Huvudsyftet var att utveckla indikatorer för miljökvalitetsmålet Storslagen fjäll-miljö. I detta ingick att skapa förståelse för hur sambandet ser ut mellan tillstånds-indikatorer, drivkrafter som påverkar tillståndet och det önskade tillståndet som vi vill uppnå, redovisat på ett transparent sätt för de olika preciseringarna.

Syftet var även att skapa förståelse för hur indikatorer kan utvecklas som ska kunna användas för att mäta graden av framgång för de olika preciseringarna kopplade till de åtgärdsstrategier som finns samt som kommer att tas fram inom ramen för512 Naturvårdsverkets regeringsuppdrag kring att ta fram etappmål och föreslå åtgärdsstrategier.

I rapporten presenteras även vilken relevans indikatorerna har för såväl förvalt-ning som koppling till arbetet med EEA:s 478 (European Environmental Agency) hållbarhetsindikatorer.513

Styrmedel och åtgärdsstrategierFör att kunna bedöma graden av framgång behöver vi veta vilka styrmedel och åtgärdsstrategier vi skall använda och vad vi ska följa upp. Detta är kopplat till hållbarhetskriterier och de aktörer och aktiviteter som verkar i fjällen.

I Naturvårdsverkets forskningsprogram kommer också ny kunskap kunna ge underlag till förslag av lämpliga styrmedel och åtgärdsstrategier.

512 M2013/1253/Nm.513 Nyckelindikatorer för Storslagen fjällmiljö P- Schlyter


Drivkrafterna för utvecklingenDe drivkrafter som kan påtalas är av olika slag. De miljömässiga drivkrafterna lig-ger främst den långsiktiga klimatförändringen där effekterna kommer att bli mer tydliga i fjällen än i inlandet.

Fjällen påverkas av ett flertal ekonomiska drivkrafter. En är den ökande mark-naden för fjällturism med en starkt ökande exploatering främst det södra fjäll-området.

Direkta resultat av denna växande turism kan kopplas till en starkt ökande snöskoterturism och en något mindre men också ökande barmarkskörning av 4-hjuliga motorcyklar.

Drivkrafterna för mineralindustrin ligger främst i ökande efterfrågan globalt på vissa särskild värdefulla mineraler som kan återfinnas på flera platser i fjällen.

Globalt ökad efterfrågan på metaller och industrimineral har resulterat i ökan-de råvarupriser och ökat intresse för prospekteringsverksamhet för i förlängningen etablering av nya gruvor. Effekterna av denna efterfrågan kan ses i det ökande antalet prospekterings- och brytningstillstånd. Fler beviljade undersökningstill-stånd, av vilka en andel i sin tur kan leda till fler beviljade bearbetningskoncessio-ner. Drivkrafterna för att öka andelen förnybar energi är den ökande efterfrågan på energi men som också är beroende av politiska beslut.

Riksdagen har antagit en planeringsram till år 2020 om 30 TWh årlig produk-tion av vindel, varav 20 TWh på land och 10 TWh till havs. Den ska säkerställa att kommunerna planerar för en möjlig utbyggnad av vindkraft. Energimyndig-heten beslutade den 16 december 2013 om uppdaterade riksintresseområden för vindbruk, som baseras på enhetliga kriterier och undantag för hela landet.

I det uppdaterade riksintresse för vindbruk är följande undantaget enligt miljö-balken:

• Riksintresse obruten kust, 4 kap. 3 § MB• Riksintresse obrutet fjäll, 4 kap. 5 § MB• Natura 2000-områden på land, 4 kap. 1 § och 7 kap. 28 § MB• Nationalparker, 7 kap. 2§ MB• Natur- och kulturreservat, 7 kap. 4 och 9 §§ MB

En negativ drivkraft är landsbygdsproblematiken, upphört brukande av bebyg-gelse och landskap, vilka är viktiga negativa påverkansfaktorer för fjällens kultur-miljöer.

ST

OR

SL

AG

EN

FJÄ

LL

MIL

JÖ



GOD BEBYGGD MILJÖANSVARIG MYNDIGHET: BOVERKET

Städer, tätorter och annan bebyggd miljö ska utgöra en god och hälsosam livsmiljö samt medverka till en god regional och global miljö. Natur- och kulturvärden ska tas till vara och utvecklas. Byggnader och anläggningar ska lokaliseras och utformas på ett miljöanpassat sätt och så att en långsiktigt god hushållning med mark, vatten och andra resurser främjas.

Regeringen har fastställt tio preciseringar:

HÅLLBAR BEBYGGELSESTRUKTUR: En långsiktigt hållbar bebyggelsestruktur har utvecklats både vid nylokalisering av byggnader, anläggningar och verksamheter och vid användning, förvaltning och omvandling av befintlig bebyggelse samtidigt som byggnader är hållbart utformade.

HÅLLBAR SAMHÄLLSPLANERING: Städer och tätorter samt sambandet mellan tätorter och landsbygd är planerade utifrån ett sammanhållet och hållbart perspektiv på sociala, ekonomiska samt miljö- och hälsorelaterade frågor.

INFRASTRUKTUR: Infrastruktur för energisystem, transporter, avfallshantering och vatten- och avloppsförsörjning är integrerade i stadsplaneringen och i övrig fysisk planering samt att lokalisering och utformning av infrastrukturen är anpassad till människors behov, för att minska resurs- och energianvändning samt klimatpåverkan, samtidigt som hänsyn är tagen till natur- och kulturmiljö, estetik, hälsa och säkerhet.

KOLLEKTIVTRAFIK, GÅNG OCH CYKEL: Kollektivtrafiksystem är miljöanpassade, energi-effektiva och tillgängliga och att det finns attraktiva, säkra och effektiva gång- och cykelvägar.

NATUR- OCH GRÖNOMRÅDEN: Det finns natur- och grönområden och grönstråk i närhet till bebyggelsen med god kvalitet och tillgänglighet.

KULTURVÄRDEN I BEBYGGD MILJÖ: Det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap bevaras, används och utvecklas.

GOD VARDAGSMILJÖ: Den bebyggda miljön utgår från och stöder människans behov, ger skönhetsupplevelser och trevnad samt har ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur.

HÄLSA OCH SÄKERHET: Människor inte utsätts för skadliga luftföroreningar, kemiska ämnen, ljudnivåer och radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker.

HUSHÅLLNING MED ENERGI OCH NATURRESURSER: Användningen av energi, mark, vatten och andra naturresurser sker på ett effektivt, resursbesparande och miljöanpassat sätt för att på sikt minska och att främst förnybara energikällor används.

GO

D B

EB

YG

GD

MIL

JÖ


HÅLLBAR AVFALLSHANTERING: Avfallshanteringen är effektiv för samhället, enkel att använda för konsumenterna och att avfallet förebyggs samtidigt som resurserna i det avfall som uppstår tas till vara i så hög grad som möjligt samt att avfallets påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras.




Sammanfattning

Allt fler bostäder blir mer energieffektiva. Många åtgärdas mot radon. Men stora insatser krävs mot buller och dålig inomhusmiljö, liksom för att stärka samhälls-planeringen och skydda kulturvärden. Vägtransporterna ökar, vilket ger mer buller och sämre luftkvalitet. Grönområdena i tätorterna minskar och avfallsmängderna fortsätter att öka. Generellt behövs fler åtgärder och nya styrmedel.

Resultat

Hållbar bebyggelsestruktur och Hållbar samhällsplaneringFlera av de kommuner vars översiktsplaner antogs under 1990-talet håller nu på att ta fram nya kommunomfattande översiktsplaner. Därtill fortgår läns-styrelsernas arbete med att göra de regionala och nationella planeringsunderlagen tillgängliga digitalt, bl. a. genom GIS.

Boverket, Riksantikvarieämbetet och Socialstyrelsen har tagit fram en gemen-sam rapport514 som belyser miljöstatus i den byggda miljön. Rapporten ger en översiktlig bild av miljöstatusen på nationell nivå utifrån befintlig, allmänt till-gänglig data.

514 Boverket, Riksantikvarieämbetet & Socialstyrelsen, 2013. Tillståndet i den byggda miljön.


InfrastrukturFrån och med 1 januari 2013 gäller en ny planeringsprocess för transportsystemet och dess utveckling. Den strategiska och ekonomiska planeringen har förändrats och riksdagen har även beslutat om förändringar i planering av väg- och järn-vägsprojekt enligt väglag och lag om byggande av järnväg. Bland förändringarna märks införandet av åtgärdsvalsstudier, som alla projekt ska genomgå innan den formella planprocessen påbörjas. Åtgärdsvalsstudien är en förutsättningslös trans-portslagsövergripande analys med fyra steg där det första syftar till att påverka beteenden och efterfrågan och det sista är att bygga nytt.

En sammanhållen och effektiviserad process för den fysiska planeringen av vägar och järnvägar öppnar nya möjligheter för samordning med den kommunala planeringen.

Under 2013 har Boverket publicerat en kunskapsöversikt om kopplingen mellan PBL-planeringen och planeringen enligt väglagen och lag om byggande av järnväg.515

515 Boverket 2014. Samordna planeringen för bebyggelse och transporter – en kunskapsöversikt.

Planeringsunderlag för kommunernas arbete är viktiga verktyg för att nå God bebyggd miljö. Jämfört med 2012 har flera kommuner aktuella program och strategier för transporter (+ 9%), kulturmiljö och grön- och vattenstruktur (+ 2%) samt energi (+ 1%).

100

80

60

40

20

0

KÄLLA: MILJÖMÅLSENKÄTEN 2013

55

39 33

74

13

18 17

15

16 26

14

17 27 24

12

Transport Kulturmiljö Grönstruktur/Vattenstruktur

Energi

Nej

Nej, men arbetepågår

Ja, för en del avkommunen

Ja, kommun-omfattande

Procent

Figur 25. Andel kommuner med aktuella program och strategier inom olika områden 2013

GO

D B

EB

YG

GD

MIL

JÖ


Kollektivtrafik, gång och cykelAllt fler kommuner antar strategier för ett hållbart transportsystem vilka ger kollektivtrafik, gång och cykel högre prioritet än tidigare. Många kommuner arbetar även med att minska ytan för gatuparkering för att ge plats för cykelbanor eller kollektivtrafikkörfält.516 År 2012 bodde 10 procent av Sveriges befolkning inom 1 km från en järnvägsstation. 73 procent bodde inom 1 km från en hållplats som trafikerades regelbundet av kollektivtrafik.517 Fortfarande är det dock 77 pro-cent av antalet färdade personkilometrar i landet som sker med personbil.518

Natur- och grönområdenTillgång till naturområden i närhet till bebyggelsen är viktigt för människans väl-mående, utövning av friluftsliv samt för att upprätthålla biologisk mångfald och ekosystemtjänster i den byggda miljön. Med naturområden menas både grön- och vattenområden.

Satellitstudier visar att grönytan har minskat i de tio befolkningsmässigt största tätorterna.519

Drygt tre fjärdedelar (76 procent) av kommunerna har eller arbetar med att ta fram planeringsunderlag för grön- och vattenområden, vilket är en ökning jämfört med förra årets 66 procent. Detta kan bero på att underlag som tidigare var under framtagning nu har färdigställts, men framför allt på att flera kommuner nu har påbörjat arbetet med att ta fram nya dokument. Flertalet kommuner (87 procent av dem som svarade) har tillgång till adekvat kompetens.520

516 Miljömålsenkäten 2013. Boverkets och RUS årliga enkät till kommunerna.517 Trafikanalys 2013. Metoder för geografiska tillgänglighetsanalyser i transportsystemet

(PM 2013:2).518 Trafikanalys 2013. Statistik: Transportarbete 1950–2012. Tabell: Persontransportarbete i

Sverige.519 SCB 2010. Förändring av grönytor inom tätorter 2000–2005. De tio största tätorterna

2005.520 Miljömålsenkäten 2013. Boverkets och RUS årliga enkät till kommunerna.


Boverket har under 2013 tagit fram en vägledning521 med syfte att sprida kunskap om naturområdenas betydelse för folkhälsan och fysisk aktivitet522. Skogsstyrelsen har tagit fram en kunskapssammanställning om skogens sociala värden523 där bl.a. vikten av tillgång till tätortsnära skogar samt deras sociala värden belyses. Natur-vårdsverkets förslag till handlingsplan för grönstruktur524 kan på sikt bidra till att grön struktur beaktas bättre i regionalplanering.

Regeringen har tagit fram mål för friluftslivspolitiken 2012.525 Ett av målen syftar till att säkerställa attraktiv tätortsnära natur för friluftsliv, med fokus på tillgång och kvalitet.

Kulturvärden i bebyggd miljöI ett flertal län pågår arbete med att ta fram kulturmiljöprogram eller andra kun-skapsunderlag om bebyggelsens kulturvärden. Det pågår också ett regionalt arbete med kulturmiljövårdens riksintresseområden. Takten på arbetet styrs av de medel som länsstyrelserna via Riksantikvarieämbetet kan avsätta för ändamålet.

För stora delar av landet saknas dock fortfarande kunskap om bebyggelsens kulturvärden, så utvecklingen för miljötillståndet kan inte redovisas. Tillgången till antikvarisk kompetens är fortsatt låg. Formellt skydd av bebyggelse används sällan. Trots en svag uppgång526 senaste åren visar trenden att allt färre byggnader ges formellt skydd enligt plan- och bygglagen (PBL) sett över de två senaste decen-nierna.

God vardagsmiljöNärheten från bostaden till vardagsservice minskar. År 2011 hade drygt två tredje-delar av befolkningen längre än 300 meter fågelvägen till livsmedelsaffären, vilket är tre procent fler än tio år tidigare. Under perioden minskade det totala antalet livsmedelsaffärer med drygt 16 procent. Framför allt har tillgängligheten till livs-medelsaffär minskat för dem som bor i glesbygd.527

521 Boverket 2013. Planera för rörelse.522 Boverket 2012. Samhällsplanering som stimulerar till fysisk aktivitet – Slutrapportering av

ett regeringsuppdrag.523 Skogsstyrelsen, 2013. Skogens sociala värden – en kunskapssammanställning.524 Naturvårdsverket 2013. Förslag till hur en handlingsplan för grön infrastruktur kan tas

fram på regional nivå.525 Regeringen 2012. Mål för friluftslivspolitiken. Skr. 2012/13:51.526 Se andra stycket i indikatortexten Rivningsförbud (2013 års siffor) samt diagram ”Antal

skyddade byggnader per år” på sid 17 i K-märkt? Skydd av kulturhistorisk bebyggelsen i den kommunala planeringen. Länsstyrelserna 2013 (kortversionen).

527 SCB 2012. Tillgång till livsmedelsaffär 2011.

GO

D B

EB

YG

GD

MIL

JÖ


Hälsa och säkerhetResultaten från Boverkets urvalsundersökning 2007–2008 visade att luftomsätt-ningen i främst småhus var låg528. Det saknas uppföljning av om den har förbätt-rats sedan dess.

För de byggnader som omfattas av obligatorisk ventilationskontroll, OVK, finns det uppgifter i Energideklarationsregistret529. Av 13 096 registrerade skol-byggnader uppfyller 23 procent inte ventilationskravet. Boverket genomför nu en uppföljning om kommunernas rutiner för OVK.

Det finns ett stort underhållsbehov för att minska fuktskadorna i det äldre bostadsbeståndet, eftersom cirka 38 procent av byggnaderna, varav flest småhus, har fuktskador som riskerar att påverka inomhusmiljön negativt.530

Undersökningen 2007–2008 visade också att radonhalten var högre än det angivna gränsvärdet på 200 Bq/m3 i 13 procent av småhusen och i 3 procent av lägenheterna.531 En tillfällig ökning av stödansökningar i och med en informations- satsning 2006 har inte lett till en bestående ökning av antalet radonsanerade hus.

Ett kompetenscentrum för inomhusmiljö och hälsa – KOMIN532 – är verksamt vid Umeå universitet som ett resultat av samverkan mellan Sverige och Finland med stöd från bl.a. Länsstyrelsen i Västerbotten, Region Västerbotten och Öster-bottens förbund. Centrat utvecklas nu till ett nationellt kompetenscentrum med syfte att främja miljömålet God bebyggd miljö och sprida kunskap om sambandet mellan inomhusmiljö och hälsa. I samarbetet ingår Umeå universitet, Uppsala universitet, IVL, SP, Astma- och allergiförbundet och SWESIAQ.

Sedan direktivet om omgivningsbuller533 och den svenska förordningen infördes har kartläggningar i enlighet med direktiv/förordning genomförts vid två tillfällen, 2007 och 2012. Resultatet från kartläggningarna visar inte på någon minskning av antalet bullerexponerade utomhus. Det tillkommer årligen ett antal nybyggda bostäder i bullerutsatta miljöer. Dessa är normalt utformade med hänsyn till buller- situationen och uppfyller riktvärdena inomhus. Vid kartläggning av antal expone-rade beaktas inte sådana faktorer, utan även boende i bullerutsatta nya bostäder räknas in i det totala antalet exponerade.

528 Boverket 2009. Så mår våra hus. Redovisning av regeringsuppdrag beträffande byggnaders tekniska utformning m.m.

529 Småhus omfattas inte av OVK.530 Boverket 2011. God bebyggd miljö – förslag till nytt delmål för fukt och mögel.531 Boverket 2009. Så mår våra hus. Redovisning av regeringsuppdrag beträffande byggnaders

tekniska utformning m.m.532 www.kominmiljo.eu/533 Europaparlamentets och Rådets Direktiv 2002/49/EG om bedömning och hantering av

omgivningsbuller.


För äldre bostäder har många skyddsåtgärder gjorts för att minska bullret inom-hus. Men riktvärdena för buller inomhus uppnås ändå inte alltid i sin helhet ens efter åtgärd, beroende på de avvägningar som görs mellan kostnad och nytta för ytterligare ljudreduktion. Skärpta bullerkrav på nya personbilar, tunga fordon och åtgärder för godstrafik på järnväg diskuteras sedan en tid tillbaka inom EU.

Hushållning med energi och naturresurserUnder perioden 2006–2010 har 3 000 hektar jordbruksmark exploaterats för att bygga bostäder och infrastruktur. Det är mer än under perioden 1998–2005.534 I Sverige finns idag endast 0,3 hektar jordbruksmark per person medan vi förbrukar produkter motsvarande 0,4 hektar.

Regeringen beslöt 19 december 2013 att se över hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kapitlen miljöbalken i syftet att tydliggöra innehållet i bestämmelserna och underlätta en enhetlig tillämpning i hela landet.535 Utredningen ska fokusera på riksintresseområden, men även andra områden i hushållningsbestämmelserna, som jordbruksmark (3§) ska ses över. Idag tillämpas bestämmelserna för jord-bruksmarken i liten utsträckning.

Energianvändningen inom bostads- servicesektorn minskade med 8 procent mellan åren 1995 och 2011, från 156,9 till 144,3 TWh.536

Andelen direkt användning av fossila bränslen har minskat från närmare 20 procent till 3 procent under samma period.

Den totala temperaturkorrigerade energianvändningen per areaenhet för bostä-der och lokaler har minskat med nästan 8 procent mellan 1995 och 2011. Minsk-ningen beror bland annat på energieffektiviserande åtgärder i husen och på kon-vertering av uppvärmningssystem.

De höga energipriserna under 2000-talet har troligtvis varit en bidragande orsak till att många hushåll vidtagit åtgärder för att minska energianvändningen. Även hårdare krav på lägre energianvändning för nybyggda hus leder till en mins-kad genomsnittlig användning. Åtgärder som exempelvis tilläggsisolering och byte av fönster, minskar energibehovet i befintlig bebyggelse.537

534 Jordbruksverket 2013. Exploatering av jordbruksmark 2006–2010. Rapport 2013:3.535 Regeringen 2013. Kommittédirektiv. Hushållning med mark och vatten – områden av

riksintresse. Dir 2013:126.536 Statens energimyndighet, 2013. Energiläget 2013. ET 2013:22. (Figur 2 i Energiläget

2013).537 Statens energimyndighet, 2013. Energiindikatorer 2013. ER 2013:05, ISSN 1403-1892

(Avsnitt 15 Energianvändning i bostäder och lokaler).

GO

D B

EB

YG

GD

MIL

JÖ


Hållbar avfallshanteringDen totala mängden hushållsavfall ökade med 1 procent mellan 2011 och 2012, och uppgick till 460 kg per capita.538

År 2012 materialåtervanns 48 procent av hushållsavfallet inklusive biologisk återvinning. Materialåtervinningen av förpackningar, returpapper och wellpapp, el-avfall och metall minskade något, medan återvinningen av biologiskt material ökade med 3 procent jämfört med 2011. Avfallet från elektriska och elektroniska produkter minskade med 6 procent till knappt 15 kg per person. Förbränningen av hushållsavfall ökade med nära 2 procent till drygt 51 procent under samma period.

538 Enligt data från Avfall Sverige.

År 2012 fortsatte mängden hushållsavfall att öka något jämfört med svackan 2010, men med lägre takt jämfört med åren före 2008.

Deponering

Biologiskåtervinning

Material-återvinning

Förbränning medenergiutvinning

KÄLLA: AVFALL SVERIGE

5

4

3

2

1

0

Miljoner ton

Figur 26. Behandlat hushållsavfall per år, totalt och uppdelat på olika behandlingsmetoder

1994

1996

1998

2000

2002

2004

2006

2008

2010

2012



Bedömning av måluppfyllelseTrots att många åtgärder görs kvarstår bedömningen att målet inte kan nås till 2020 med beslutade och planerade styrmedel. Tjugo av länsstyrelserna delar Boverkets bedömning att målet inte kan nås i tid. En länsstyrelse (Kronobergs) bedömer att målet är nära att nås.

Bedömning av utveckling i miljönBoverket bedömer att det inte går att se någon tydlig riktning för utvecklingen i miljön. Fyra länsstyrelser bedömer att trenden för målet är positiv, en att den är negativ (Skåne) och elva delar Boverkets bedömning att det inte går att se någon tydlig riktning för utvecklingen i miljön.

En orsak är att målet är formulerat så att det omfattar många olika aspekter av den byggda miljön. Vissa delar som ökad kunskap och bättre underlag, till exem-pel om grönområden, kan bidra positivt till utvecklingen på sikt, samtidigt som tillståndet visar på negativ utveckling, som till exempel den minskande andelen grönområden i våra större tätorter. Dessutom saknas aktuellt underlag för att visa på trender i tillståndet i den byggda miljön för flera nyckelförutsättningar för en god bebyggd miljö.

Den största utmaningen för att nå miljökvalitetsmålet är urbaniseringstrenden. Allt fler människor på mindre yta och ökad konkurrens om marken ställer höga krav på planering och byggande för att utvecklingen i den byggda miljön ska ske på ett hållbart sätt. Dessutom medför urbaniseringen att mindre orter och be-byggelsemiljöer utarmas.

Hållbar samhällsplanering och Hållbar bebyggelsestruktur Trenden med att många kommuner tar fram nya översiktsplaner håller i sig. Detta gör att PBL:s nya regler kan få genomslag under de närmaste åren. Enligt dessa ska översiktsplanen bli mer strategisk och samordnas med relevanta nationella och regionala mål för en hållbar utveckling, bland andra miljökvalitetsmålen. Härigenom kan kommunens utveckling sättas in och förhålla sig till ett större geo-grafiskt perspektiv.

Kommunernas problem att hantera länsstyrelsernas planeringsunderlag om bland annat statliga intressen och mellankommunala frågor kvarstår. Planerings-underlagen anses framförallt sakna tydliga prioriteringar och vara alltför över-gripande. Länsstyrelserna i sin tur anser att sektorsmyndigheternas underlag är otydliga. De statliga planeringsunderlagen måste med andra ord samordnas och konkretiseras bättre för att ge kommunerna bättre förutsättningar att ta fram

GO

D B

EB

YG

GD

MIL

JÖ


relevanta kommunala planeringsunderlag.539 Boverket tog år 1012 fram tolv framtidsbilder för Sverige år 2025, baserade på de 100 nationella mål som rör den fysiska samhällsplaneringen. Dessa bilder kan vara ett stöd vid avvägningar mellan olika intressen i planeringen på kommunal, regional och nationell nivå.540

Inga nya initiativ eller styrmedel som ökar takten av upprustningen av bostads-hus har tillkommit, förutom ROT-avdraget som ägare till småhus och bostadsrät-ter sedan några år tillbaka kan göra. Det behövs nya styrmedel för att upprust-ningen av miljonprogramsområdena ska komma till stånd.

Preciseringarna går inte att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingen är neutral, dvs. det går inte att se en tydlig riktning för utvecklingen i miljön.

InfrastrukturDe föreslagna åtgärderna i Trafikverkets nationella plan för åren 2014–2025 leder till ökad klimatpåverkan. Inom detta område krävs det att siktet ställs in på upp-satta miljömål istället för att basera planerna på en trafikprognos som utgår från en ständigt ökande personbilstrafik. Arbetet med åtgärdsvalsstudier ger en större möjlighet att påverka planeringsprocessen i tidiga skeden i och med att planering-en nu ska ske i samverkan av såväl myndigheter, kommuner som näringsliv.

För att optimera användandet av befintlig infrastruktur är det viktigt att ny bebyggelse främst placeras längs redan befintlig infrastruktur oavsett om det är vägar, VA-system eller energisystem.

Preciseringen i denna del kommer inte att nås till 2020.

Kollektivtrafik, gång och cykelI Trafikverkets nationella plan för åren 2014–2025 minskas medlen till gång- och cykelvägar och kollektivtrafik jämfört med nuvarande satsningar.

För att kunna åstadkomma en ökad andel kollektivtrafik samt gång- och cykel-trafik krävs medveten strategi kring dessa frågor i samhällsplaneringen så att satsade medel får bäst effekt. En åtgärd är att förlägga ny bebyggelse i kollektiv-trafikstarka stråk och/eller i stationsnära lägen. Detta ger underlag för ökad tur-täthet och leder också till ett ökat behov av goda gång- och cykelförbindelser mellan bebyggelsen och kollektivtrafiken.

En utveckling i stationsnära lägen ger förutsättningar för ett minskat transport-behov med personbil vilket i sin tur minskar bullernivåerna och luftförorening-arna.

539 Länsstyrelserna 2011. Arbetsmetoder och riktlinjer för Länsstyrelsernas arbete med planeringsunderlag. Länsstyrelsernas rapport inom uppdrag 49.

540 Boverket 2012. Vision för Sverige 2025. http://sverige2025.boverket.se/


En utbyggnad i kollektivtrafikstarka lägen, och speciellt längs spår, kräver spridd och breddad kunskap kring framför allt risk- och bullerfrågor hos bland andra planerare.

Natur- och grönområdenDet genomförs flera satsningar på nationell nivå med syfte att stärka grön infra-struktur. Ökad tillgång till planeringsunderlag och kompetens för grön- och vattenområden hos kommunerna ger bättre förutsättningar för att nå målet. Sam-tidigt saknas aktuellt underlag för att se det faktiska tillståndet och dess utveck-ling i den byggda miljön. Den fortsatta förtätningstrenden och konkurrens om marken riskerar att resultera i att invånarnas tillgång till naturområden på sikt kommer att minska.

Åtgärder behövs i form av framförallt förbättrad tillämpning av befintligt regel-verk, kunskapsuppbyggnad och bättre planeringsunderlag för att säkra tillgången till naturområden i den byggda miljön.

Vardagens friluftsliv utövar många i de lättillgängliga natur- och grönområdena som finns i och nära den tätort där de bor. Det finns därför många synergier mel-lan framför allt friluftsmålet Attraktiv tätortsnära natur och denna precisering.

Kulturvärden i bebyggd miljöFör att preciseringen ska kunna uppnås måste hela kedjan av tillgång till kom-petens och kunskapsunderlag samt tillämpning av lagstiftning fungera. Så är inte fallet idag. Kraftfulla åtgärder krävs: främst förbättrad tillämpning av befintligt regelverk, kunskapsuppbyggnad och ökade ekonomiska och personella resurser. Frågan om bebyggelsens kulturvärden måste prioriteras på såväl nationell, som regional och kommunal nivå. Förutsättningarna präglas av stora regionala skillna-der.

Preciseringen är inte möjlig att nå till 2020 med idag beslutade eller planerade styrmedel. Utvecklingstrenden är neutral. Ingen av de brister som Boverket upp-märksammat föregående år har åtgärdats.

God vardagsmiljöStrukturrationaliseringen inom handeln har slagit hårt mot många mindre livs-medelsaffärer. Andra delar av en god vardagsmiljö beror i hög grad av lokala insatser.

Hälsa och säkerhetEftersom det saknas återkommande uppföljning av flera parametrar i inomhus-miljön och för byggnaders tekniska status, är det mycket svårt att följa utveck-lingen, göra analyser och se vilken effekt olika åtgärder har. Boverket har tidigare

GO

D B

EB

YG

GD

MIL

JÖ


föreslagit hur en mindre urvalsundersökning skulle kunna genomföras årligen, samt redovisat vad detta skulle kosta.541

Informationsinsatser och radonbidrag har inte lett till att småhusägarna har vidtagit åtgärder för att minska radonhalten i sina bostäder. En del av de bostäder som åtgärdats har även efter dessa en radonhalt som överskrider gränsvärdet. Radonbidraget har funnits sedan 1988, men har aldrig utvärderats.542

Trots att kravet på funktionskontroll av ventilationssystem (OVK) har funnits sedan 1992 saknas utvärdering av styrmedlet, både vad gäller efterlevnad, effekter och kostnader.543

Det behövs ytterligare överenskommelser, såväl nationellt som internationellt, för att begränsa trafikbullret. Särskilt behöver resurser inriktas mot åtgärder för att begränsa bullret vid källan, samt för att åtgärda de mest utsatta bostäderna/områdena. Förslag om skärpta bullerkrav på fordon har tagits fram inom EU under 2013 och förväntas beslutas under 2014. Det finns även stor potential att minska vägtrafikbullret vid källan genom användning av tystare vägbeläggning.

Hushållning med energi och naturresurserDet finns områden där jordbruksmarken är av mycket hög kvalitet, samtidigt som bebyggelsetrycket är mycket stort. I dessa områden är en noggrann avvägning mellan intressena helt avgörande för att minimera samhällsutvecklingens ianspråk- tagande av jordbruksmarken. Tillämpningen av miljöbalkens 3 kap. 4§ om användning av brukningsvärd jordbruksmark för bebyggelseändamål måste bli bättre. I dagsläget är det svårt att säga hur resultat av den pågående utredningen om hushållningsbestämmelserna kommer att påverka utvecklingen.

Boverket har under året ändrat sina föreskrifter och allmänna råd om energi-deklarationer för byggnader544. Förändringarna syftar till att stärka konsument- och brukarperspektivet.

Boverket har fått i uppdrag545 att se över och skärpa nivåerna för energihushåll-ning i Boverkets föreskrifter, ett uppdrag som ska redovisas 2 juni 2014 och inne-hålla en analys och förslag till nivåer för energihushållning.

Ytterligare styrmedel kan behövas för att nå preciseringen till 2020.

541 Boverket 2009. Så mår våra hus. Redovisning av regeringsuppdrag beträffande byggnaders tekniska utformning m.m.

542 Naturvårdsverket 2012. Styrmedel för att nå miljökvalitetsmålen. En kartläggning.543 Naturvårdsverket 2012. Styrmedel för att nå miljökvalitetsmålen. En kartläggning.544 Boverkets författningssamling 2013:6 – BED 6.545 Regeringsbeslut IV:2 från Socialdepartementet.


Hållbar avfallshanteringHushållsavfallets långsiktiga ökningstrend har dämpats men ännu inte brutits. Ett undantag är avfallet från elektriska och elektroniska produkter som bröt sin upp-åttrend genom att minska 6 procent. Det är emellertid för tidigt att se om detta är en bestående förbättring.

Befintliga styrmedel anses inte tillräckliga för att förebygga mängderna och öka resursutnyttjandet, utan det kommer att krävas att de styrmedel och åtgärder som föreslås i nationella planer/program och i redovisade regeringsuppdrag verkligen genomförs i stor omfattning.

GO

D B

EB

YG

GD

MIL

JÖ


ETT RIKT VÄXT- OCH DJURLIVANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Den biologiska mångfalden ska bevaras och nyttjas på ett hållbart sätt, för nuvarande och framtida generationer. Arternas livsmiljöer och ekosystemen samt deras funktioner och processer ska värnas. Arter ska kunna fortleva i långsiktigt livskraftiga bestånd med tillräcklig genetisk variation. Människor ska ha tillgång till en god natur- och kulturmiljö med rik biologisk mångfald, som grund för hälsa, livskvalitet och välfärd.


GYNNSAM BEVARANDESTATUS OCH GENETISK VARIATION: Bevarandestatusen för i Sverige naturligt förekommande naturtyper och arter är gynnsam och för hotade arter har statusen förbättrats samt att tillräcklig genetisk variation är bibehållen inom och mellan populationer.

PÅVERKAN AV KLIMATFÖRÄNDRINGAR: Den av klimatscenarier utpekade förhöjda risken för utdöende har minskat för de arter och naturtyper som löper störst risk att påverkas negativt av klimatförändringar.

EKOSYSTEMTJÄNSTER OCH RESILIENS: Ekosystemen har förmåga att klara av störningar samt anpassa sig till förändringar, som ett ändrat klimat, så att de kan fortsätta leverera ekosystemtjänster och bidra till att motverka klimatförändringen och dess effekter.

GRÖN INFRASTRUKTUR: Det finns en fungerande grön infrastruktur, som upprätthålls genom en kombination av skydd, återställande och hållbart nyttjande inom sektorer, så att fragmentering av populationer och livsmiljöer inte sker och den biologiska mångfalden i landskapet bevaras.



BIOLOGISKT KULTURARV: Det biologiska kulturarvet är förvaltat så att viktiga natur- och kulturvärden är bevarade och förutsättningar finns för ett fortsatt bevarande och utveckling av värdena.

TÄTORTSNÄRA NATUR: Tätortsnära natur som är värdefull för friluftslivet, kulturmiljön och den biologiska mångfalden värnas och bibehålls samt är tillgänglig för människan.




ET

T R

IKT

VÄ

XT-

OC

H D

JUR

LIV


Sammanfattning

Många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem utarmas. Främmande arter fortsätter att öka. Större hänsyn när resurser nyttjas behövs, liksom ökat skydd och bättre skötsel av naturmiljöer.

Sverige måste även påverka internationellt. Styrmedel saknas, tillämpas inte eller så finns inte tillräckliga resurser för att biologisk mångfald och ekosystem-tjänster ska bevaras på sikt.

Resultat

Viktigaste resultat för miljökvalitetsmålet under senaste året Gynnsam bevarandestatus ska uppnås för alla naturtyper som listas i EU:s art- och habitatdirektiv. Enligt Sveriges rapportering till EU 2013 nås det inte i någon av de biogeografiska eller marina regionerna i Sverige.

Reglerna för miljöersättningarna inom jordbruket kommer att ändras 2014/15. Det finns risk att miljöersättningar som är viktiga för att nå Ett rikt växt- och djurliv försvinner.

Arbetet för att öka förståelsen av ekosystemtjänsternas värden och deras be-tydelse i samhället har intensifierats under 2013 genom olika utredningar och forskningssatsningar.

Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation Naturvårdsverket har under 2013 har med hjälp av ArtDatabanken vid SLU bedömt och rapporterat bevarandestatus för de 164 arter och 89 naturtyper som omfattas av EU:s Art- och habitatdirektiv546. Det finns nu ett mycket bättre under-lag om miljötillståndet. Många förändringar jämfört med rapporteringen 2007 beror på ökad kunskap om arternas och naturtypernas utbredning och ekologi.

Gynnsam bevarandestatus ska uppnås för alla naturtyper som listas i EU:s art- och habitatdirektiv. Enligt rapporten 2013 nås det inte i någon av de biogeogra-fiska eller marina regionerna i Sverige. Störst antal naturtyper med gynnsam bevarandestatus finns alpin region, följt av boreal och därefter kontinental region.

För perioden 2007–2013 har det inte skett någon genuin förbättring av natur-typers bevarandestatus som beror på naturliga orsaker eller t.ex. förvaltning och skötselåtgärder. Ett fåtal arter bedöms ha fått bättre bevarandestatus av samma orsaker som ovan i minst en av de biogeografiska regionerna. Arterna är klock-

546 Sveriges rapportering 2013 enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet.



groda, grönfläckig padda, sandnejlika, nipsippa, mnemosynefjäril, gråsäl, knubbsäl och utter samt fladdermusarten barbastell och fiskarten asp. Sämre bevarandestatus har arterna dvärglåsbräken, ishavshästsvans, flytsvalting, sjönajas, hälle-bräcka och sik fått under perioden.

Påverkan av klimatförändringar Klimatprojektioner visar att de största temperaturförändringarna kommer att ske vintertid på norra halvklotet. I Sverige bedöms fjällen och Östersjöns växt- och djurliv som särskilt känsliga. Nederbörden förväntas öka generellt i landet och mest i norra och västra Sverige. En tidigare islossning i sjöar och stora floder har observerats. Klimatförändringar har redan påverkat permafrostområden och glaciärer i Sverige negativt. Klimatförändringar kan vara en av orsakerna till igen-växning av fjällgräsmarkerna. Fjällområdena kan vara den sista utposten för arter som gynnas av ett kallt klimat.

Bevarandestatusen för knappt 70 procent av fjällens arter och naturtyper har dock 2013 bedömts vara gynnsam. Naturtyper med en ogynnsam bevarandestatus är glaciärer, palsmyrar och gräsmarker. Flera fjärilarsarter i fjällen och fjällräven har också ogynnsam bevarandestatus547.

547 Sveriges rapportering 2013 enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet.

Okänd

Dålig

Otillräcklig

Gynnsam

80

70

60

50

40

30

20

10

0

Antal naturtyper

Figur 27. Bevarandestatus för svenska naturtyper i olika regioner 2013

KÄLLA: DATAUNDERLAG FRÅN SVERIGES RAPPORTERING 2013 ENLIGT ARTIKEL 17 I ART- OCH HABITATDIREKTIVET, NATURVÅRDSVERKET

Gynnsam bevarandestatus ska uppnås för alla naturtyper som listas i EU:s art- och habitat-direktiv. Det nås inte i någon av de biogeografiska eller marina regionerna i Sverige. Störst antal naturtyper med gynnsam bevarandestatus finns alpin region, följt av boreal och därefter kontinental region. En naturtyps bevarandestatus anses gynnsam när det naturliga utbrednings-området är stabilt eller ökar, strukturer och funktioner som krävs för att livsmiljön ska bibehållas finns under överskådlig framtid och bevarandestatusen hos dess typiska arter är gynnsam. Utvärdering av tillståndet sker vart sjätte år och ska rapporteras till EU nästa gång 2019.

Alpin Boreal Kontinental Atlantisk BaltiskAtlantisk

Baltisk

Alpin

Boreal

Kontinental

ET

T R

IKT

VÄ

XT-

OC

H D

JUR

LIV


Kunskapen om hur klimatförändringar påverkar Östersjön är otillräcklig, men ett förändrat klimat kan påverka vattentemperatur, isförhållanden, näringstillgång och salthalt. Ishavsrelikter och kallvattensarter kan till exempel missgynnas. Över-gödning som leder till ökade algblomningar och syrefattiga bottnar kan förvärras i ett varmare och våtare klimat. Förutom att påverka klimatet försurar koldioxid också havsvattnet. Blir det för surt får havslevande djur som har skal eller skelett av kalk svårt att bilda dessa strukturer. Sannolikt påverkas även annan biologisk mångfald i havet av ett sjunkande pH-värde.

Bevarandestatusen i marin baltisk region för habitatdirektivets arter och natur-typer är 2013 otillräcklig eller dålig. Enda undantaget är arten siklöja med gynn-sam bevarandestatus548.

Det finns inga styrmedel specifikt inriktade på klimatanpassningsåtgärder för arter och naturtyper som i klimatscenarier har utpekat förhöjd risk för utdöende. För att minska annan negativ mänsklig påverkan görs dock olika åtgärder i fjällen och för att förbättra situationen i havet.

Av relevans för naturtyper och arter i fjällen är Naturvårdsverket uppdrag 2013 från regeringen att ta fram etappmål för Storslagen fjällmiljö. Utgångspunkt för kommande arbete i Östersjön kan vara strategin med åtgärdsplan som lanserades 2013 av Strategy on Adaptation to Climate Change in the Baltic Sea549, ett flagg-skeppsprojekt under EU:s strategi för Östersjön.

Ekosystemtjänster och resiliensI hav, skog och gräsmarker återfinns flera naturtyper som utsatts för stor negativ påverkan vilket minskat deras kvalitet och ibland även den deras utbredning. Påverkan sker i form av exploatering av mark och vatten och hänger dessutom ofta ihop med hur naturen nyttjas.

Arbetet med att öka kunskapen om ekosystemtjänsternas värde och uppnå ett hållbart nyttjande av ekosystem har fortsatt under 2013. Naturvårdsverket har under året tagit fram förslag till projektplan för en särskild kommunikationssatsning med målet att öka förståelsen av ekosystemtjänsternas värden och deras betydelse i samhället550. Naturvårdsverkets forskningssatsning ”värdet av eko- systemtjänster” ska belysa hur värdet av ekosystemtjänster bättre kan beaktas i olika beslutssituationer. En omfattande forskningssatsning görs också för fjäll-miljön.551

548 Sveriges rapportering 2013 enligt artikel 17 i art- och habitatdirektivet.549 http://www.baltadapt.eu550 Hur ökar vi förståelsen av ekosystemtjänsternas värden? Redovisning av ett

regeringsuppdrag (NV 04535-13) om att ta fram ett förslag till projektplan för en kommunikationssatsning om ekosystemtjänster 2015–2017.

551 http://www.storslagnafjall.se


Under året publicerades också utredningen ”Synliggöra värdet av Ekosystemtjäns-ter” sitt betänkande552, SCBs redovisning av ett regeringsuppdrag för att kartlägga förutsättningarna för att beräkna värdet på ekosystemtjänster553 och Jaktlagsut-redningens delbetänkande om jakt och viltförvaltning554.

OECD har under året inlett en granskning av Sveriges miljöpolitik. Sverige har valt havspolitik och ekosystemtjänster som ett fördjupningstema där regeringen med underlag från Havs- och vattenmyndigheten tagit fram en bakgrundsrapport om marina ekosystemtjänster555.

För att hantera och prioritera ekosystemtjänsternas värden och nyttja dem håll-bart behöver styrmedel tillämpas, utvecklas eller elimineras.

Grön infrastruktur Under 2013 har fokus inom områdesskyddet varit att genomföra markbyten med hjälp av de områden som förvärvades från ESAB, Ersättningsmark i Sverige AB i slutet av 2012 för att skydda värdefull natur genom naturreservat. Förhandling-arna har skett med de stora skogsbolagen SCA, Bergvik Skog AB och Holmen Skog AB samt kyrkan och allmänningar. Parallellt har det ordinarie skyddsarbetet bedrivits med något större resurser än 2012 och nu finns sammanlagt drygt 4 000 naturreservat i landet. Flera nya marina reservat har bildats under året. Natur-vårdsverket har redovisat den sista rapporten (av totalt 15 st) över skyddsvärda statliga skogar556.

Under 2013 fördelade Naturvårdsverket ca 250 miljoner kronor i bidrag till länsstyrelserna, stiftelsen Tyrestaskogen och Laponiatjuudjudus för arbete med förvaltning av nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden och natur-vårdsområden. Ca 50 procent av de fördelade medlen går till skötsel av natur, framför allt odlingslandskapets betesmarker och slåtterängar som kräver den mest kostsamma skötseln. I många fall behövs också omfattande restaureringar av markerna. En vägledning som ger stöd för långsiktig förvaltning av skog i nationalparker, naturreservat, Natura 2000-områden och områden med naturvårdsavtal har publicerats under året557.

552 Synliggöra värdet av ekosystemtjänster – Åtgärder för välfärd genom biologisk mångfald och ekosystemtjänster. SOU 2013:68.

553 SCB, Miljöräkenskaper 2013:2, Kartläggning av datakällor för kvantifiering av ekosystemtjänster.

554 Viltmyndigheten – jakt och viltförvaltning i en ny tid SOU 2013:71.555 Marine Ecosystem Services Background Report: http://www.regeringen.se/content/1/

c6/21/95/47/3d59147b.pdf556 Skyddsvärda statliga skogar Samråd om områden på Sveaskogs markinnehav i

Norrbottens län Naturvårdsverket rapport 6577 2013.557 Förvaltning av skogar och andra trädbärande marker i skyddade områden.

Naturvårdsverket rapport 6562 2013.

ET

T R

IKT

VÄ

XT-

OC

H D

JUR

LIV


Under 2013 har EU-kommissionen beviljat tre nya LIFE-projekt inom natur och biologisk mångfald med en sammanlagd finansiering från EU på ca € 8 200 000. Coast benefits som ska restaurera det betespräglade kustlandskapet i Östergötland. Projekt ELMIAS syftar till att utrota almsjukan samt motverka effekterna av askskottsjukan på Gotland. LIFE+Vänern har som mål att förbättra bevarande-statusen för 11 fågelarter som ingår i Fågeldirektivet, genom att restaurera viktiga häckningsplatser och rastplatser i Vänerns skärgård.

År 2013 fastställdes tio nya åtgärdsprogram för hotade arter: orangefläckig brunbagge, långhorningar i klen ek och hassel, skalbaggar på gammal asp, skal-baggar på nyligen död tall, gullrisbock, jättepraktbagge, brunkulla, långbensgroda, sandödla och skaftslamkrypa. Antal program som var fastställda och gällande under 2013 var vid årets slut 129 stycken. Till det kommer 41 program som är genomförda och avslutade.

EU har under året antagit en ny strategi för att främja grön infrastruktur och se till att den fysiska planeringen bidrar till att stärka naturliga processer558.

Naturvårdsverkets har i samråd med flera andra myndigheter under 2013 redo-visat ett förslag till handlingsplan för grön infrastruktur på regional nivå559. Om förslaget genomförs leder det till bättre samverkan mellan olika aktörer och att planeringen av grön infrastruktur integreras i andra processer. Under året föreslås ändringar i föreskrifter och allmänna råd för skogsgödsling som kan försvåra att Ett rikt växt- och djurliv nås560. Förslaget tillåter t.ex. kväve-gödsling i östra Götaland i såväl gran- som tallskog samt användning av avlopps-slam som kvävegödselmedel. Beslut har ännu inte fattats.

Miljömålsberedningen överlämnade i juni 2013 till regeringen delbetänkandet Långsiktigt hållbar markanvändning del 1. SOU 2013:43.

Reglerna för miljöersättningarna inom jordbruket kommer att ändras 2015. Det finns risk att miljöersättningar som är viktiga för att nå Ett rikt växt- och djurliv försvinner.

För att nå målet gynnsam bevarandestatus för i Sverige naturligt förekommande naturtyper och arter har det störst betydelse vad som sker i vardagslandskapet. Hänsyn i nyttjandet av mark och vatten men även skötselåtgärder utanför skyd-dade områden är därför av största betydelse.

558 Meddelande från Kommissionen till Europaparlamentet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén. Grön infrastruktur (GI) – Att stärka Europas naturkapital. COM(2013) 249 final.

559 Naturvårdsverkets förslag till hur en handlingsplan för grön infrastruktur kan tas fram på regional nivå NV-03367-13.

560 Yttrande över förslag till nya föreskrifter och Allmänna råd för skogsgödsling Ärendenr: NV-03909-13.


Genetiskt modifierade organismerGenetiskt modifierade organismer har inte introducerats i miljön i någon större utsträckning och befintliga styrmedel är väl utvecklade och används.

Främmande arter och genotyperFrämmande arter fortsätter att öka i oförändrad takt i alla miljöer. Många är in-vasiva, och har negativ effekt på biologisk mångfald eller människors hälsa. I Sverige finns 297 arter som bedömts vara invasiva och 84 som bedöms vara potentiellt invasiva561.

EU har under 2013 lagt fram ett förslag till ny lagstiftning för att förebygga och hantera det snabbt ökande hotet från invasiva arter562. Förslaget ska behandlas av rådet och Europaparlamentet. En förteckning över högst 50 invasiva främmande arter av EU-betydelse ska antas och uppdateras av kommissionen. Medlems- staterna ska delta i arbetet med att sammanställa förteckningen och lämna förslag på arter som ska ingå.

Den internationella barlastkonventionen har inte trätt ikraft.EU:s lagstiftning kan ge en inriktning åt det svenska arbetet, tillsammans med

den nationella strategin som tagits fram563. Betydelsen av EU-lagstiftningen på nationell nivå begränsas bland annat av att det är få arter och endast sådana som har betydelse på EU-nivå som tas upp.

Det är osäkert om alla styrmedel som behövs hinner vara på plats innan 2020. Under 2013 fortsatte bekämpningen av mårdhund och lokala bekämpnings- insatser mot bl.a. vresros, jättebalsamin, jätteloka, sjögull och marmorkräfta.

Biologiskt kulturarvVärdefulla ängs- och betesmarker, brynmiljöer och betad skog är några av de miljöer som innehåller biologiskt kulturarv och som hotas av förändrad mark-användning och nya brukningsmetoder inom jord- och skogsbruket. Det biolo-giska kulturarvet i fjällandskapet är viktigt men mindre känt. Biologiskt kulturarv återfinns i många natur- och kulturreservat.

En stor andel av skötselmedlen som Naturvårdsverket fördelar går till odlings-landskapets betesmarker och slåtterängar men medlen räcker inte till. Ängs- och betesmarksarealen som sköts med hjälp av landsbygdsprogrammets miljöersätt-ningar har minskat ytterligare under året.

561 The European Network on Invasive Alien Species, NOBANIS (www.nobanis.org).562 2013/0307 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS

FÖRORDNING om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.

563 Naturvårdsverket, 2008. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper. Rapport 5910.

ET

T R

IKT

VÄ

XT-

OC

H D

JUR

LIV


Miljöersättningar tillsammans med stödet Nokås kan också finansiera bevarande av naturvärden och kulturmiljöer i skogen som fäbodmiljöer, brynmiljöer och betad skog, men omfattningen är blygsam.

Under 2013 bildades ett kulturreservat, Stabergs bergmansgård i Dalarna med en barockträdgård som är klonarkiv för gamla, regionala sorter av fruktträd564. En anledning till att så få kulturreservat bildas är att inga särskilda resurser tillförts arbetet.

Den genetiska mångfalden hos domesticerade arter följs upp i Ett rikt odlings-landskap. Där redovisas att det nationella programmet för odlad mångfald (POM) nu är inriktat på bevarande och nyttjande av den odlade mångfalden. Utveck-lingen för husdjursraserna är i stora delar positiv eller stabil. Under 2013 gjorde POM en extra satsning på att få in information om äldre växtmaterial på svenska kyrkogårdar565.

Reglerna för miljöersättningarna inom jordbruket kommer att ändras 2015. Det finns stor risk att miljöersättningar som är viktiga för det biologiska kultur-arvet försvinner.

Naturvårdsverket arbetar under 2013 på uppdrag av regeringen med att ta fram etappmål för Storslagen fjällmiljö. Arbetet förväntas resultera i förslag på styr-medel som är relevanta för det biologiska kulturarvet i fjällen.

Tätortsnära naturVid nyttjande av skog ska enligt skogsvårdslagen hänsyn tas även till andra all-männa intressen som rekreation, friluftsliv, biologisk mångfald, landskapsbilden och kulturmiljövärdena.566 Trots detta avverkas idag tätortsnära skog ända in till skolgårdar och bebyggelse.

Mer än häften av kommunerna saknar en politiskt antagen skogspolicy eller motsvarande med målsättningar för förvaltning av kommunens tätortsnära skog. Virkesproduktion är målsättning på allt från 2 till 90 procent av den tätortsnära kommunalägda skogen567. Skogen sköts därför ofta inte i första hand för att främja rekreation, friluftsliv och biologisk mångfald.

Kommuner har sällan uttalade önskemål om hur andra skogsägare i kommunen sköter sin skog, i 93 procent av kommunerna ställs inga krav på privata mark-ägare568. Behovet av att skydda ytterligare tätortsnära naturområden bedöms i 58

564 http://www.raa.se/kulturarvet/landskap/kulturreservat/forteckning-3/565 http://www.pom.info566 Regeringens proposition 1992/93:226 om en ny skogspolitik Sid 48.567 Naturskyddsföreningen 2010. Skogen runt knuten – hur sköts den? Granskning av

kommunernas arbete med tätortsnära skog.568 Naturskyddsföreningen 2010. Skogen runt knuten – hur sköts den? Granskning av

kommunernas arbete med tätortsnära skog.


procent av kommunerna vara stort569. Den övervägande delen av kommunernas reservatsbildning sker på kommunens egen mark. Eftersom endast 16 procent av den tätortsnära skogen är i kommunal ägo är risken är hög att mindre skydds-värda skogar skyddas570.

De tätorter som omges av jordbrukslandskap har inte enligt allemansrätten samma tillgång till den tätortsnära naturen, som man har i skogsbygder.

Den fysiska planeringen är helt central i arbetet med att värna den tätortsnära naturen. För att stärka och vidareutveckla det lokala och regionala samarbetet för en hållbar markanvändning i tätortsnära natur har Naturvårdsverket i samarbete med Sundbybergs stad under 2013 genomfört en kommundag med tema Kommu-nala naturreservat – del av hållbar stadsutveckling. Den lokala naturvårdssatsning-en, LONA, har använts för att förbereda nya kommunala naturreservat och för att öka tillgängligheten i befintliga eller nya naturreservat. Under 2013 inrättades 9 kommunala naturreservat.

Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet och Myndigheten för handikapppoli-tisk samordning har under året publicerat en vägledning som handlar om att till-gängliggöra skyddade natur- och kulturområden571. Skogsstyrelsen redovisade ett regeringsuppdrag om skogens sociala värden572.


Som konstaterades i den fördjupade utvärderingen 2012 är de åtgärder som befintliga styrmedel lett till är otillräckliga, arbetet med att värna ekosystemen och hejda förlusten av biologisk mångfald går för långsamt för att miljökvalitetsmålet ska kunna nås.

Nya uppgifter under 2013 om bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av EU:s habitatdirektiv visar inte på tillräcklig effekt av de senaste årens miljöarbete inom området för att leda till gynnsam bevarandestatus. Ett fåtal arter bedöms ha fått bättre bevarandestatus i minst en av de biogeografiska regionerna.

569 Naturvårdsverket 2010. Att satsa på lokalt naturskydd. En utvärdering av kommunernas arbete med skydd av natur, Rapport 6397.

570 Skogsstyrelsen 2008. Skog inom tätort och 1 km från tätortsgräns innefattas. www.skogsstyrelsen.se

571 Tillgängliga natur- och kulturområden – En handbok för planering och genomförande av tillgänglighetsåtgärder i skyddade utomhusmiljöer. Naturvårdsverkets Rapport 6562. 2013.

572 Skogsstyrelsens meddelande 9/2013, Skogens sociala värden – en kunskaps-sammanställning.

ET

T R

IKT

VÄ

XT-

OC

H D

JUR

LIV


För att nå målet gynnsam bevarandestatus för i Sverige naturligt förekommande naturtyper och arter har det störst betydelse vad som sker i vardagslandskapet. Hänsyn i nyttjandet av mark och vatten men även skötselåtgärder utanför skyd-dade områden är därför av största betydelse. Flera ändringar eller förslag till ändringar av styrmedel som tagits fram under 2013 räcker inte eller går i motsatt riktning.

Naturvårdsverket bedömning573 är att den föreslagna strategin i miljömåls-beredningen delbetänkande574 inte är tillräcklig för att uppnå redan beslutade mål nationellt, inom EU och internationella konventioner. Till exempel är ambitio-nerna otillräckliga vad gäller skydd av områden samt styrning och planering på övergripande nivå. Förslaget till skogsvårdsförordning är oklart och innebär en försvagning av dagens miljöhänsyn och regler.

Under året föreslås ändringar i föreskrifter och allmänna råd för skogsgödsling som kan försvåra att Ett rikt växt- och djurliv nås575. Förslaget tillåter t ex kväve-gödsling i östra Götaland i såväl gran- som tallskog samt användning av avlopps-slam som kvävegödselmedel. Beslut har ännu inte fattats.

Reglerna för miljöersättningarna inom jordbruket kommer att ändras 2015. Det finns stor risk att miljöersättningar som är viktiga för att nå Ett rikt växt- och djurliv försvinner.

Kunskapen om biologiskt kulturarv behöver öka. I de regionala bedömning-arna lyfter berörda län särskilt fram fäbodarnas biologiska kulturarv och att det är starkt hotat. Insatser i form av information, dialog, hävd och fler betesdjur behövs576. Inventeringarna inom POM (den odlade mångfalden) är också av stor betydelse.

Arbetet med att bevara den biologiska mångfalden och kulturmiljön i tätorts-nära natur behöver utvecklas. Hänsynsreglerna i Skogsvårdslagen behöver skärpas så att det framgår vilka hänsyn som ska tas till sociala värden vid skogsåtgärder i tätortsnära lägen. Kalavverkning och markberedning är svårt att förena med före-komst av en tätortsnära skog som är värdefull för friluftslivet, kulturmiljön och den biologiska mångfalden.

Det behövs en utveckling både vad gäller lagstiftning, ekonomiska styrmedel, skyddsformer, statistik, rådgivning, alternativa skötselmetoder, kartläggning, väg-

573 Remiss avseende Miljömålsberedningens delbetänkande Långsiktigt Hållbar Markanvändning, del 1, SOU 2013:43 Ärendenr: NV-05545-13.

574 Miljömålsberedningens delbetänkande Långsiktigt Hållbar Markanvändning, del 1, SOU 2013:43.

575 Yttrande över förslag till nya föreskrifter och Allmänna råd för skogsgödsling Ärendenr: NV-03909-13.

576 Länsstyrelserna regionala bedömningar, RUS sammanställning av länens bedömningar med avseende på kulturmiljö.


ledning vid fysisk planering, värdering av skogens sociala värden, samt ansvarsför-hållanden och samverkan. Nationella myndigheter och majoriteten av kommuner-na måste bättre tillvarata sociala värden i den tätortsnära naturens. Markägarens ansvar för dessa värden behöver tydliggöras. Ekonomiskt stöd till kommunerna för en rekreationsanpassad skötsel av tätortsnära skogar behövs också. I arbetet är det också viktigt att lyfta begreppet ekosystemtjänster och därmed tydliggöra kopplingen till den biologiska mångfalden.

Mycket arbete görs i dag för att nå miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djur-liv, t.ex. inom områdesskydd, skötsel och miljöersättningar till utvald miljö samt åtgärdsprogram för hotade arter men inga nya styrmedel eller väsentligt ökade resurser har tillkommit under 2013. Resurser för att ta fram och genomföra åtgärdsprogram för hotade arter behövs, även efter etappmålets utgång 2015.Flera saker har dock hänt under året som kan föra arbetet framåt. Om Natur-vårdsverkets förslag till handlingsplan för grön infrastruktur på regional nivå577 genomförs leder det till bättre samverkan mellan olika aktörer och att planeringen av grön infrastruktur integreras i andra processer. Om kommunikationssatsning-en578 realiseras kan förståelsen av ekosystemtjänsternas värden och deras betydelse i samhället öka. Naturvårdsverkets forskningssatsning ”värdet av ekosystemtjäns-ter” kan öka insikt om hur värdet av ekosystemtjänster bättre kan beaktas i olika beslutssituationer.

Utredningen Synliggöra värdet av ekosystemtjänster579 visar på ett tydligt sätt skillnaderna mellan två världsbilder: Dels den där tre aspekterna av hållbarhet; ekonomiska, sociala och ekologiska dimensioner framställs som jämbördiga dels den där den ekologiska dimensionen är ett fundament på vilket de andra vilar. Samhället måste utgå från den senare för att undvika att kortsiktiga ekonomiska intressen går före ett hållbart nyttjande. Biologisk mångfald och resilienta eko-system är inte ett särintresse.

Ett rikt växt- och djurliv är beroende av att de andra miljökvalitetsmålen nås, speciellt Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Myllrande våtmarker, Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt levande kust och skärgård, Storslagen fjällmiljö och Begränsad klimatpåverkan.

Nyttjandet av naturresurser är det som 2013 har störst påverkan på biologisk mångfald. Eftersom effekter av markanvändning är så mycket kraftigare är det

577 Naturvårdsverkets förslag till hur en handlingsplan för grön infrastruktur kan tas fram på regional nivå NV-03367-13.

578 Hur ökar vi förståelsen av ekosystemtjänsternas värden? Redovisning av ett regeringsuppdrag (NV 04535-13) om att ta fram ett förslag till projektplan för en kommunikations-satsning om ekosystemtjänster 2015–2017.

579 Synliggöra värdet av ekosystemtjänster – Åtgärder för välfärd genom biologisk mångfald och ekosystemtjänster. SOU 2013:68.

ET

T R

IKT

VÄ

XT-

OC

H D

JUR

LIV


svårt att upptäcka och förutsäga effekter av klimatförändringar580. Kunskapsläget har också brister vad gäller tillståndet för ekosystem, den genetiska mångfalden samt vilka främmande arter som kan vara invasiva.

Förbättringsområden för att stärka miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv är att:

• utgå från att den ekologiska dimensionen är ett fundament på vilket andra samhällsmål vilar även i andra miljökvalitetsmål och styrmedel som används.

• beakta att markanvändningen idag har mycket större påverkan på biologisk mångfald och ekosystem än klimatförändringen

• i det fortsatta arbetet med miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan även ta hänsyn till övriga miljökvalitetsmål i framtagandet av scenarier

• inkludera klimatförändring och klimatanpassning för naturmiljön och ekosystem i en grön infrastruktur

• tydliggöra och söka synergier mellan miljökvalitetsmål och andra samhälls-mål i arbetet med klimatanpassningsåtgärder och åtgärder för att minska klimatpåverkan

Det är inte helt enkelt att avgöra vilka preciseringar som väger tyngst i detta mål eftersom flera av dem är korrelerade och samma styrmedel ofta används.

Resilienta ekosystem är till exempel beroende av att det finns en fungerande grön infrastruktur och gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper. Det senare inbegriper ett gott tillstånd för vårt biologiska kulturarv som innehåller några av de artrikaste naturtyperna i landet. De här uppräknade preciseringarna tillsammans med främmande arter väger dock tyngts i bedömningen.

Bedömning av måluppfyllelseMålet är inte möjligt att nå till 2020 med i dag beslutade eller planerade styr-medel.

Bedömning av utvecklingen i miljönUtvecklingen i miljön är negativ. Under de senaste åren har insatser i samhället skett som motverkar miljökvalitetsmålet och/eller det går att se en negativ utveck-ling i miljötillståndet nu och framåt de närmaste åren.

580 Sverige inför klimatförändringarna – hot och möjligheter SOU. Kapitel 4.5 Naturmiljönoch miljömålen 2007:60. Miljödepartementet.

Regionala likheter och skillnader i miljötillstånd och miljöarbete


SYFTET MED DEN REGIONALA UPPFÖLJNINGEN av miljökvalitetsmålen som läns- styrelserna och Skogsstyrelsen gör varje år är dels att ge underlag till den natio-nella uppföljningen, dels att den ska användas i länens miljöarbete. I detta avsnitt sammanfattas och analyseras den regionala uppföljningen som gjordes senhösten 2013, först samlat och sedan per mål. En särskild utvärdering för kulturmiljö redovisas sist. Den samlade tablån på sidan 262–263 ger en översikt över de regio-nala bedömningarna om målen nås i länen. På webbsidan www.miljömål.se kan man läsa den regionala uppföljningen för respektive län.

Avsnittet är utarbetat av samverkansorganet RUS (Regional Utveckling och Samverkan i miljömålssystemet). Det är diskuterat i RUS styrgrupp och slutligt förankrat med länsrådsgrupp 6 för miljö.

Bedömningar av målen och utvecklingen i miljönDe regionala bedömningarna visar att mycket bra miljöarbete sker i länen genom olika aktörers initiativ och genom tillämpning av nationella styrmedel. Ofta används de möjligheter som står till buds i form av styrmedel och resurser effek-tivt och innovativt. Framåtsyftande miljöarbete i en del län bidrar till mer positiva bedömningar av utvecklingen i miljön än motsvarande nationella. Många läns-styrelser anger att LOVA-medlen har varit ett viktigt styrmedel som har stärkt åtgärdsarbete med flera miljömål, främst Ingen övergödning och Hav i balans samt levande kust och skärgård.

Trots allt positivt miljöarbete som sker ger dock sammantaget de regionala bedömningarna av om vi når miljökvalitetsmålen till år 2020 en dyster bild. Länen är något mer pessimistiska i sina bedömningar än i förra årets redovisning. Sammantaget har tio länsstyrelser en mer negativ bedömning av möjligheterna att nå miljömålen än föregående år och fyra länsstyrelser en mer positiv bedöm-ning. Övriga har en oförändrad syn. (Då avses både bedömningarna av målen och utvecklingen i miljön.) Det är främst inom Frisk luft och Grundvatten av god kvalitet som det har skett förskjutningar. Av totalt 249 målbedömningar är det tre färre ”ja vi klarar målet”. I bedömningarna om utvecklingen i miljön är det tre fler negativa bedömningar och tre färre positiva. Förskjutningarna i bedömningarna beror på att bedömningarna nu görs mer konsekvent av alla länsstyre≈lser. De nega-tiva bedömningarna om utvecklingen i miljön kan också bero på att för lite görs.

Länsstyrelserna har, i enlighet med anvisningarna, inte bedömt Begränsad klimat- påverkan, Skyddande ozonskikt eller Säker strålmiljö. De två första är globala mål och bedömningar kan här inte skilja sig från de nationella. För sistnämnda är betingelserna över landet desamma.

Om de 13 miljökvalitetsmål som bedömts regionalt kan sägas att bedömning-arna i hög grad överensstämmer med de nationella. För de allra flesta målen är bedömningen att det inte är möjligt att nå dem till år 2020. Bedömningarna av


utvecklingen i miljön följer också i hög grad de nationella. Geografiska och geolo-giska skillnader samt skillnader i samhällsutvecklingen ger i en del fall skillnader mellan länen och jämfört med nationellt. Det gäller framför allt Frisk luft, Grund-vatten av god kvalitet, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Storslagen fjällmiljö.

De län som har goda förutsättningar att klara fler miljömål och/eller har relativt många miljömål med en positiv utveckling i miljön har ofta lägre befolkningstryck och exploateringsgrad. Samtidigt kan aktiva planeringsinsatser för att värna miljö och kulturvärden försvåras i landsdelar med avfolkning och ekonomisk stagnation. Den snabba utvecklingen i storstadsområden ger dock generellt sämre möjligheter att klara miljömålen. Miljöeffekter av strukturomvandlingar i jordbruket får kon-sekvenser i alla län.

Bristen på resurser återkommer ofta som förklaring till varför målen inte upp- nås, det är speciellt tydligt för de mål där arbetet med skydd av natur utgör en viktig del, exempelvis Myllrande våtmarker och Levande skogar. Oro för att landsbygds-programmet inte längre ska bidra lika mycket till miljömålen tas upp av många.

Begränsad klimatpåverkanMiljötillstånd: De flesta länen beskriver klimatutsläpp och energianvändning för olika sektorer. Det saknas dock fullständigt statistiskt underlag för energianvänd-ningen i elva län för det senaste året med tillgänglig statistik. Utifrån det som går att utläsa redovisar länen varför de har högre eller lägre resultat än genomsnittet. Skillnaderna bottnar främst i variationer gällande geografi, demografi och närings-livsstruktur. Variation mellan år förklaras med väder, större förändringar i energi-produktionen som nya biobränsleverk eller konjunkturförändringar, vilka märks tydligt i län med energiintensiv industri. Transporterna ökar i vissa län och mins-kar i andra. Något som sticker ut är de ökade utsläppen från lätta lastbilar. Alla län tar upp att konsumtionsperspektivet saknas och att det skulle innebära högre utsläppssiffror i och med att även utsläpp från importerade varor skulle räknas in.

Miljöarbete: Mycket kvalitetsarbete inom regional och kommunal energi- och klimatstatistik har skett under senare år. Brister kvarstår dock, främst på kom-munnivå. Anledningen är dels statistikssekretessen och dels att energistatistiken inte är anpassad för redovisning på kommunnivå. Detta försvårar möjligheterna att uppskatta hur långt arbetet nått och därmed hur mycket som återstår. Många län beskriver det statliga energieffektiviseringsstödets betydelse för kommunernas engagemang. Hälften av länen nämner betydelsen av den regionala klimat- och energistrategin och gemensamt arbete i olika nätverk. Flertalet län beskriver behov av mer åtgärder, exempelvis ökad energieffektivisering, mer miljöanpassade trans-porter och förnybar energi. Behovet av en transportsnål samhällstruktur lyfts fram av flertalet som centralt.


Frisk luftMiljötillstånd: Två tredjedelar av länen bedömer att målet inte kommer nås. En tredjedel anger nära, vilket kan bero på geografiska förutsättningar, eller avsaknad av hamnverksamhet och tung industri som i sin tur ger skillnader i luftkvalitet, utsläpp och nedfall. Till skillnad mot föregående år bedömer inget län nu att målet kan nås. De flesta län pekar ut marknära ozon och partiklar som problem och nämner även luftkvalitetsproblem i gatumiljö i större och medelstora tätorter. Vidare påpekar flera att den ökande andelen vedeldning ibland medför problem främst i mindre tätorter. De flesta län redovisar olika typer av lufthaltsmätningar.

Miljöarbete: I flera län har åtgärdsprogram för att klara miljökvalitetsnormerna (MKN) för partiklar och kvävedioxid tagits fram eller reviderats. Att klara MKN är ett steg på vägen mot att nå de betydligt strängare preciseringarna för Frisk luft. Två län nämner Boverkets skärpta byggregler angående eldning med ved och pel-lets som en möjlighet att effektivare styra mot målet. I Skåne har under de senaste åren nästan samtliga kommuner genomfört åtgärder för ökat resande med kollek-tivtrafik, vilket gett önskad effekt. Körsträckorna med bil i länet har minskat med fem procent jämfört med 2008. Stockholm däremot beskriver en ökande vägtrafik och att planerade infrastrukturprojekt innebär att vägtrafiken kommer att öka ytterligare.

Bara naturlig försurningMiljötillstånd: Försurning orsakas framför allt av källor utanför Sverige, där inter-nationell sjöfart är en stor källa. Nedfallet av försurande ämnen har minskat även om minskningstakten nu är lägre. Detta har tömt marken på buffringskapacitet och det tar lång tid för mark och vatten att återhämta sig. Länens bedömningar är desamma som föregående år. Variationer mellan länen beror på geologiska och geografiska förutsättningar. I Uppsala och Stockholm, de län som bedömer att målet nås, är problemen små, medan de i landets sydvästra delar fortfarande är stora. Längs Bottenvikens kust finns problematik med sura sulfatjordar. I takt med att nedfallet minskat har skogsbrukets relativa bidrag ökat på grund av ökat uttag av biomassa (GROT) och skogsgödsling. I flera län är skogsbruket den största regionala källan till försurningen.

Miljöarbete: Kalkningsverksamhetens omfattning varierar beroende på försurning-ens omfattning. Länens uppfattning är att det kommer behövas fortsatt kalkning i många år framöver. Ökad askåterföring i skogen är ett generellt behov för att kompensera de buffrande ämnen som försvinner när biomassa förs bort i skogs-bruket.


Giftfri miljö Miljötillstånd: Länen påtalar generellt kunskapsbrist om olika ämnens miljö- och hälsoeffekter, inklusive oavsiktligt bildade ämnen från bland annat avfallsförbrän-ning. Exponering av särskilt farliga ämnen i produkter som finns i vår vardags-miljö nämns av flera. Nästan alla län nämner höga halter av kvicksilver i miljön. Kustlänen tar upp höga halter av dioxin i fisk, Skåne bekämpningsmedel, Västra Götaland kadmium och Västernorrland PCB och DDT i havsörnsägg. I Stockholm har halterna av kvicksilver, kadmium, bly och PAH i reningsverken sjunkit. Även Värmland tar upp sjunkande halter av kvicksilver och kadmium liksom PCB och dioxin. De ser även en trend att farliga ämnen minskar till förmån för mindre far-liga alternativ. Flera län nämner ökade inköp av ekologisk mat i offentlig sektor som något positivt. Fem län har avslutat inventeringsfasen av förorenade områ-den, medan övriga behöver fortsatt finansering. Några län har problem med gruv-avfall. Saneringar av förorenade områden fortgår, i storstäderna driver intresset för markexploateringar arbetet framåt.

Miljöarbete: Länen tar upp olika åtgärder, däribland informationssatsningar om farligt avfall till allmänhet, insatser inom VA-sektorn, landstingens arbete med minskad miljöbelastning från läkemedel, fortsatt arbete med sanering av förore-nade områden och miljötillsyn. Flera län har deltagit i Kemikalieinspektionens tillsynsprojekt om särskilt farliga ämnen, vilket ökat kunskaperna. Skåne har använt utfasningsvillkor vid prövning. Länen påtalar behov av internationella överenskommelser samt ökad och spridd medvetenhet och kunskap i samhället om hur varor bidrar till att exponera människor och miljö. Ett län ser bristande efterlevnad av EU-regler om produktinformation för kemiska varor. Länen tar också upp behov av långsiktig finansiering av sanering av förorenade områden samt tillsynsresurser för detta. Mer arbete med avfallsfrågor och hur man får bort farliga kemikalier ur kretsloppet efterfrågas också.

Skyddande ozonskiktMiljötillstånd: Ingen regional miljöövervakning av ozonnedbrytande ämnen sker. Kvarvarande utsläpp är starkt beroende av hur vi tar hand om vårt avfall. Rutiner för omhändertagande av gamla skumplaster och uttjänta industri- och fjärrvärme-rör skulle kunna innebära att utsläppen närmast upphör. Viktigt är också att mot-verka illegal handel, införsel och utförsel av ämnen och produkter som innehåller ozonnedbrytande ämnen, exempelvis kylmöbler.

Miljöarbete: Ett fåtal län redovisar särskilda insatser. I Jönköping genomförs kam-panjer för att rivningsavfall ska hanteras så att risken för läckage av ozonned-brytande ämnen minimeras. Dessutom sker informationsarbete för att förbättra hanteringen av köldmedier. I Västra Götaland sker arbete med att förhindra illegal export av farligt avfall, bland annat gamla kylar och frysar med freon.


Säker strålmiljöMiljötillstånd: Många län nämner ökad exponering för UV-strålning som ett stort problem. Det ökade antalet hudcancerfall är allvarligt, men för att minska dessa typer av cancer krävs en attitydförändring av folks solvanor. Halterna av radio-aktiva ämnen är låga även i de län som drabbades hårdast av Tjernobylolyckan. För elektromagnetiska fält bedöms exponeringen låg, även enligt referensvärdena.

Miljöarbete: Länen ger liknande redovisning som föregående år. UV-strålning i till-syn och planering hanteras likartat, medan informationsinsatserna varierar mellan länen. Elektromagnetiska fält bevakas främst i planeringen. Strålskyddsarbetet är ungefär detsamma i länen.

Ingen övergödningMiljötillstånd: I flertalet län bedöms målet inte kunna nås, även om problemen är mindre i de norra länen. Länen har ännu inte gjort bedömningar enligt havsmil-jöförordningen. Det saknas också kunskap om övergödningens påverkan på fjäll-miljön. Tillförseln av näringsämnen bedöms fortsatt hög eller ökande i Götaland, medan den bedöms oförändrad i Norrland. Enligt flera län i Svealand samt Hal-land har tillförseln minskat. I södra Sverige kommer tillförseln främst från jord-bruksmark och luftnedfall, medan den i norra Sverige mer beror på lokala lufts-utsläpp. Några län anger att ammoniakutsläppen från djurhållning minskat, något län att de ökat från industrin. I söder ger våtmarksrestaureringar positiva effekter, medan det i norr finns oro för skogsdikningens negativa bidrag. Tillståndet för sjöar och vattendrag varierar. I norr är problemen minst och i jordbruksintensiva län, storstadslän samt län längre söderut är de störst. För kustvattnen är tillståndet bäst i Västerbotten och Norrbotten, medan det inte är bra i övriga län.

Miljöarbete: LOVA-medel har varit en viktig insats för att genomföra åtgärder till-sammans med regionala och lokala aktörer. Detta tas upp av tolv län. Satsningen Greppa Näringen nämns som viktigt av 15 län, däribland några i norr som inte ingår i systemet men som skulle önska att de omfattades. Arbete med avloppsför-bättringar genom prövning av reningsverk, dagvatten och enskilda avlopp tas upp av flertalet län. Vattenförvaltningsarbetet driver arbetet framåt och nämns av flera. Västmanland berättar om framgångsrik kommunal tillsyn av lantbruk. Alla län nämner landsbygdsprogrammet och uttrycker oro för vad som kommer att gälla nästa programomgång, eftersom flera åtgärder idag finansieras därifrån. Skoglä-nen tar upp behov av fortsatt forskning kring skogsgödsling och ändrat skogsbruk vid förändrat klimat samt kompetensutveckling kring detta. Jordbrukslänen tar upp att styrmedel som rådgivning, bidrag och tillsyn ofta kräver lokal kunskap och behöver samordnas i högre grad i framtiden. Flera län redovisar exempel på åtgärder och flera tar upp att man har identifierat åtgärder men saknar resurser för att genomföra dem.


Levande sjöar och vattendragMiljötillstånd: Samtliga län bedömer liksom föregående år att målet inte är möjligt att nå. De flesta tar upp att kunskap saknas, något som kan bero på att man under hösten statusklassat vattenförekomster och att det då blivit tydligt vilka underlag som saknas. Dammar, kraftverk, vandringshinder och annan fysisk påverkan ses av de flesta län som det största hindret för att nå målet. Avsaknad av kunskaps-underlag avseende kulturvärden försvårar bedömningar och avvägningar mellan intressen. Behov att utveckla tvärsektoriella arbetssätt kvarstår. Det finns i flera län en oro för vad klimatförändringen ska föra med sig i form av förändrade vat-tenflöden. Andra problem som tas upp är bristen på skyddszoner vid vattendrag, hårdgjorda ytor och exploatering. Tillståndet för sjöars ekologiska och kemiska status är bättre än för vattendragen i de flesta län. Några tar upp problem med sina ytvattentäkter, bland annat med brunifiering i Blekinge. Några län tar upp att vattentäkter saknar skydd. Norrbotten nämner att den ökade tillgången på lax är positivt för fisket. Många län nämner att situationen för flodkräftan är allvarlig. Gotland har lyckats utrota signalkräftan till förmån för flodkräfta.

Miljöarbete: Mycket åtgärdsarbete sker i länen och goda exempel ges, bland annat restaureringsprojektet Vattenlandskapet Voxnan i Gävleborg. De flesta län efterly-ser behov av mer resurser för tillsyn, områdesskydd och även samverkan. Viktiga finansieringsmöjligheter för åtgärder som flera län tar upp är LOVA-medel, medel för finansiering av förorenade områden, satsningen Greppa Näringen, landsbygds-programmet och vattenförvaltningsarbetet. Många län har arbetat i samarbets-projekt med Trafikverket och Sportfiskarna för att ta bort vandringshinder och återskapa lekbottnar. Kunskapsuppbyggnaden för vattenanknutna kulturmiljöer har fortsatt under 2013. Arbetet behöver intensifieras och därtill behövs även insatser för att skydda och restaurera vattenanknutna kulturvärden. Jämtland och Jönköping tar upp behov av mer kompetensinsatser inom skogsbruket för ökad miljöhänsyn. Behov av ändrad lagstiftning för att ändra även äldre tillstånd (vat-tenreglering) tas upp av fyra län.

Grundvatten av god kvalitetMiljötillstånd: Kvalitet och kvantitet skiljer sig mellan länen, beroende på geologi, markanvändning, påverkan från lantbruk och andel enskilda brunnar/avlopp. I flera län är situationen rätt god. Jämfört med föregående år gör två län en mindre optimistisk bedömning över möjligheterna att nå målet. De flesta län tar upp att de har olika typer av kvalitetsproblem i sina stora vattenmagasin, såsom fynd av bekämpningsmedel, klorid från vägsalt eller havsvatteninträngning samt nitrat. När det gäller enskilda vattentäkter är det framförallt påverkan från avlopp i form av bakterier och näringsämnen som tas upp. Enskilda brunnar har också problem med radon, klorid och i försurade områden metaller. Flera av Svealands- och


Norrlandslänen anger att de generellt har bra kvalitet på sitt grundvatten. Tolv län ser behov mer kunskap om sin vattenkvalitet, särskilt om olika miljögifter. Sju län har problem med sina grundvattennivåer, medan tio län anger att de inte har sådana problem.

Miljöarbete: Hur långt olika län kommit i planering och skydd varierar. Vattenför-sörjningsplaner finns färdiga i fem län, arbete med av att ta fram sådana pågår i åtta län och tre har ännu inte kommit igång med arbetet. Flera län tar upp vikten av få in arbete med skydd av vatten och klimatperspektiv i samhällsplaneringen och att det finns behov av stöd och vägledning från nationellt håll. Hälften tar upp behov av att arbeta mer med skydd genom vattenskyddsområden. Gotland har genomfört tillsyn vid djurgårdar med stora vattenuttag. Några län nämner att de saknar resurser för att bedriva tillsynsarbete och omprövningar. Dalarna menar att indelningen i vattenförekomster inte är bra idag och behöver omarbetas.

Hav i balans samt levande kust och skärgårdMiljötillstånd: De flesta kustlän saknar kunskap för underbyggda regionala bedöm-ningar. Samtliga av dessa 14 län bedömer liksom föregående år att målet inte är möjligt att nå. De vanligaste orsakerna till detta som tas upp är övergödning, svaga fiskbestånd och miljögifter. Övergödningen är viktigast i södra och mellersta Sverige. Vilka fiskbestånd som bedöms hotade är olika i olika län. Flera län tar upp att torsken återhämtat sig, medan Halland fortfarande har hotade bestånd. Det ser också mer positivt ur för laxen i norr. I södra Sverige tar man upp bristen på rovfisk och ål. Länen tar också upp andra hotade arter än fisk, bland annat noteras en positiv utveckling för gråsäl, knubbsäl och havsörn. Främmande arter som länen tar upp är amerikansk havsborstmask och svartmunnad smörbult. Av miljögifter tar alla län upp problem med kvicksilver. Många nämner dioxin i matfisk liksom PBDE, TBT och PAH i fisk och sediment. Västerbotten och Väster-norrland har problem med miljögifter i fiberbankar från industrin. Att exploate-ringstrycket påverkar möjligheten att nå målet tas upp av flera län. Exploaterings-trycket respektive upphört brukande av bebyggelse samt dåliga förutsättningar att leva och verka i skärgården innebär sammantaget försämrade förutsättningar att värna kulturmiljövärden.

Miljöarbete: Även för havsmiljöarbetet betonar flera län behovet av finansierings-möjligheter som LOVA-medel med flera. Det finns identifierade åtgärder men saknas resurser för att genomföra dem, bland annat för marina reservat. Behovet av fysisk planering för att samordna vindkraft, fartygstrafik, turism med mera är stort och tas upp av några län. Detta är också på gång genom den kustzons-planering och havsplanering som samordnas av Havs- och vattenmyndigheten. Konkreta exempel på pågående åtgärder ges. Exempelvis driver Gotland projekt


mot övergödning med olika aktörer, Uppsala genomför sanering vid Skutskär som minskar risken för utläckage av miljögifter och Västerbotten arbetar med laxför-valtningsplaner. Länsstyrelserna framhåller att det behövs resurser och ekonomiska styrmedel för skydd, bevarande, planering, förvaltning och vård av kulturmiljöer i kust- och skärgård.

Myllrande våtmarkerMiljötillstånd: Samtliga län utom Gotland bedömer att man inte kommer att nå målet, vilket är mer pessimistiskt än föregående år. Det är bara Värmland som bedömer utvecklingen i miljön som positiv, medan övriga bedömer att den är neutral eller negativ. Våtmarker har under 1900-talet försvunnit eller påverkats negativt. Detta fortsätter till följd av dikning, vägdragningar, torvtäkter och kör-skador. Bristande hänsyn mot våtmarker inom skogsbruket är ett stort hot. Det-samma gäller igenväxningen, som beror på övergödning och klimatförändringar. I Norrbotten förorsakar klimatförändringar kollaps av palsmyrarna. Våtmarkernas kulturmiljöer är dåligt kända och resurser saknas för skötsel.

Miljöarbete: Våtmarkerna är inte prioriterade i arbetet med områdesskydd och det går för långsamt för att målet ska kunna uppnås. En del länsstyrelser vill bedriva förbyggande hänsynsarbete mot jord- och skogsbruk, men det kräver mer resur-ser. LOVA och de EU-projekt som bidrar till åtgärdsarbete både för natur-, kul-tur- och friluftslivsvärden är viktiga. Arbete med restaurering och nyanläggning av våtmarker pågår i många län med hjälp av de styrmedel som finns tillgängliga. Landsbygdsprogrammet har för 2014/2015 inte avsatt några medel för detta. Den hydrologiska återställningen av våtmarker är i sin linda, men har stor betydelse för om våtmarker ska kunna leverera ekosystemtjänster i framtiden.

Levande skogarMiljötillstånd: I samtliga län bedöms, liksom föregående år, att målet inte kan nås och att utvecklingen i miljön är neutral eller negativ. Detta förvånar inte då skogs-bruk bedrivs med liknande intensitet i hela landet. De positiva tecknen väger inte upp det ökade antalet hotade arter och den fortskridande förlusten av gammal skog och kulturlämningar. Befintliga styrmedel och resurser är inte tillräckligt effektiva. Flera län tar särskilt upp bristande resurser för områdesskydd.

Miljöarbete: Det arbete som beskrivs är ungefär detsamma i länen. Olika skydds- och hänsynsåtgärder hos myndigheter, näring och organisationer beskrivs. De målbilder som tagits fram under året inom Skogsstyrelsens projekt Dialog om miljöhänsyn ses som viktiga för det fortsatta arbetet och för att nå en ökad sam-syn mellan myndigheter och aktörer om vad som är god miljöhänsyn i det brukade skogslandskapet. Skärpt lagstiftning och ambitiösare rutiner hos skogsbruket som införts borde minska de allvarliga körskadorna.


Ett rikt odlingslandskapMiljötillstånd: Trots många insatser går utvecklingen åt fel håll. Likheter mellan länen är att arealen jordbruksmark minskar. Igenväxande betesmarker och obru-kade åkrar blir en allt vanligare syn. Det beror på att antalet brukare minskar och trenden för betesdjur är negativ. Det framhålls som ett problem för såväl biologisk mångfald som ur ett landskapsperspektiv och för kulturmiljövärdena. Den viktigaste faktorn för ett rikt odlingslandskap är aktiva lantbrukare. I Sydsverige minskar åke-rarealen på grund av rationalisering och tätortsutbyggnad. Där bedrivs också jord-bruket mer intensivt, vilket innebär tunga maskiner som ger en ökad markpackning. Den intensiva spannmålsodlingen ökar, vilket gör att problem med växtföljdssjuk-domar och behov av bekämpningsmedel ökar. Rationaliseringen och likriktningen av jordbruket har stora konsekvenser för odlingslandskapets biologiska mångfald samt kulturmiljövärden. Rationaliseringen tillsammans med infrastruktur- och tät-ortsutbyggnad minskar åkerarealen och antalet småbiotoper. Norrbotten är ett av få län där slåtterarealen har en positiv utveckling. År 2000–2012 ökade arealen äng med miljöersättning med mer än 200 procent. Arealen utgörs främst av slåttermyrar i länets norra delar där skörden bland annat används som renfoder.

Miljöarbete: Många åtgärder i länen har kopplingar till landsbygdsprogrammet och dess olika stöd. Miljöersättningarna inom programmet är ett viktigt styrmedel för att dämpa den negativa utvecklingen. Neddragningarna i landsbygdsprogrammet under 2014 framhålls som ett problem också för långsiktiga åtagenden. Flera län betonar vikten av att kommande landsbygdsprogram utformas på ett sätt som motverkar igenväxning och gynnar hållbara brukningsformer samt lantbrukets bebyggelsemiljöer. Vidare att en helhetssyn är viktig i strävan efter långsiktig håll-barhet utifrån kulturarvsperspektiv, naturmiljövärden, sociala frågor och ekono-misk utveckling.

Storslagen fjällmiljöMiljötillstånd: Skillnaderna mellan olika fjällområden är påtagliga när det gäl-ler skador på mark och vegetation och beror av besökstrycket och betestrycket. Exploateringstrycket är störst i Dalafjällen och avtar ju längre norrut man kommer. Samtliga län menar att stora delar av fjällens naturvärden är skyddade och värdena såsom orördhet och storslagenhet är bevarade. De flesta arter och naturtyper har en gynnsam bevarandestatus. Skoter och terrängkörning är till viss del ett hot mot fjäll-miljöns ostördhet. Bullerstörningarna ökar från syd till nord. Besöksnäringen ökar, men den har antagit utmaningen att miljöanpassa verksamheten. Kulturmiljövärden är bristfälligt kända och riskerar att förstöras då det finns för lite resurser för skydd och skötsel. Det samiska kulturarvet är särskilt utsatt. Fjällmiljön är extra känslig och de senaste årtiondens varmare klimat innebär att trädgränsen flyttar högre upp och ger även ökade problem med skador på mark och vegetation.


Miljöarbete: I större delen av fjällområdet bedrivs renskötsel förutom en viss del av Dalafjällen. Former för hållbart nyttjande behöver utvecklas i fjällområdet, inte minst i frågor kopplat till rennäring, friluftsliv och turism samt gruvindustri. Fjäl-len är en känslig miljö, med många konkurrerande intressen och där det krävs en förvaltning och planering som tar hänsyn till både skydd, skötsel, näringsliv och exploateringsintressen. Bra skötsel av vandrings- och skoterleder samt fjällstugor skapar förutsättningar för friluftslivet. En förstudie om eventuell nationalparks-bildning för Sylarna-Helags i Jämtlandsfjällen har gjorts. I Laponia har insatser för samiskt kulturarv genomförts och en ny naturrumsbyggnad upprättats. Ett antal forskningsprojekt pågår med inriktning på integrerad natur- och kulturmiljö, friluftslivstrender, målkonflikter och planering. Alla län deltar.

God bebyggd miljöMiljötillstånd: Liksom föregående år bedömer alla län utom ett att målet inte är möjligt att nå. Kronoberg bedömer att det är nära att nås. Skåne som enda län bedömer, liksom föregående år, att utvecklingen är negativ. De skriver att flera kommuner planerar för en utglesad bebyggelse och att markanvändningskonflik-ter mellan exploatering och bevarande av natur- och kulturvärden är påtagliga. Markanvändningskonflikterna ställer särskilda krav på goda planeringsmässiga förutsättningar bland annat vad gäller kunskapsunderlag. Flertalet övriga län ser utvecklingen som neutral. I några län med lägre exploateringstryck bedöms utvecklingen positiv. Å andra sidan innebär det att förändringen i befintlig ohåll-bar bebyggelsestruktur är långsam och att kommunernas styrning av lokalise-ringar är liten, då man är tacksam för alla exploateringar. I kommuner med lägre exploateringstryck och avfolkningsproblematik är det generellt svårare att hitta förutsättningar att ta till vara kulturvärden. Liten och stagnerande befolkning i många kommuner med små och krympande resurser ger också sämre förutsätt-ningar. Något som efterfrågas är bättre uppföljning av samhällsbyggandets faktis-ka miljöeffekter. Nuvarande uppföljning av målet bygger i hög grad på förekom-sten av planeringsunderlag för kommunernas olika verksamhetsområden.

Miljöarbete: Lokala och regionala insatser varierar mellan länen. Betydelsefullt från 2013 var att nya regionala transportplaner utarbetats. Deras miljöeffekter i förhål-lande till de tidigare planerna är svårt att utläsa. Medvetenheten om behovet av mer hållbar transport- och bebyggelsestruktur ökar generellt, vilket bland annat märks i kommunernas arbete med översiktsplanering. Detta får dock inte alltid genomslag i konkreta ärenden. Hälften av länen framhåller olika insatser kopp-lade till kunskapsuppbyggnad eller riksintresseöversyn inom kulturmiljöområdet. Samverkan ökar inom flera områden. Flera pågående och väntade nationella ini-tiativ kommer att få mer betydelse framöver, bland annat plan- och bygglagens nya regler, Naturvårdsverkets strategi för avfallsförebyggande och ökat fokus på


ekosystemtjänsters betydelse. Gemensam metodutveckling sker, bland annat har länsstyrelserna tillsammans med Boverket under året drivit projektet ÖP-resan i syfte att studera hur miljömålen bättre kan hanteras i översiksplaneringen.

Ett rikt växt- och djurlivMiljötillstånd: Den biologiska mångfalden minskar över hela landet. Naturen är starkt påverkad av en allt intensivare mark- och vattenanvändning. Antalet hotade arter ökar i alla län från söder till norr. Skåne är det län som har flest rödlistade och försvunna arter. Förtätning i städerna och ett intensivt jord- och skogsbruk orsakar förluster av viktiga ekosystemtjänster och habitat för växter och djur. Kli-matförändringarna har också påverkan på artantal och diversitet. Där behövs mer kunskap för att kunna bedöma utgången. Fjällarternas livsmiljöer förväntas också påverkas av ett förändrat klimat. Rennäringen och den samiska kulturen påverkas redan idag av klimatförändringarna. Det biologiska kulturarvet är viktigt och svårt att bevara för de flesta länen då det ofta krävs skötsel och mer kunskap. Främmande arter verkar öka i hela landet och är ett större problem i kust- och sydlän än i norra Sverige.

Miljöarbete: Arbetet med långsiktigt skydd, skötsel av skyddade områden, åtgärds-program för hotade arter, kalkning, restaurering av vattendrag och dispenspröv-ning av biotopskyddsbestämmelserna skapar förutsättningar för att nå målet. Länen pekar på att arbetet med LONA, LOVA, biosfärsområden och olika EU-projekt samt vattenförvaltningen ger möjlighet att genomföra fler åtgärder. Några län nämner arbete med skogsbränning och återställning av vattendrag och våtmarker. Befintliga styrmedel är dock långt ifrån tillräckliga för att vända den negativa utvecklingen. För ett framgångsrikt arbete krävs en förändrad inställning till biologisk mångfald i hela samhället. Det krävs en skärpt hänsyn vid samhälls-planering och från näringslivet vid exploatering. Ett mer ekologiskt brukande av naturresurserna är också nödvändigt. Ett viktigt och omfattande arbete är att sprida kunskap om arter och ekologiska sammanhang. Kunskap kring hur vår konsumtion påverkar ekosystemen behöver också öka.

Särskild analys av hur länen tagit upp kulturmiljöRUS tog inför årets uppföljning fram en vägledning för hur kulturmiljöaspekter bättre kan speglas. I jämförelse med 2012 års uppföljning märks en liten förbätt-ring.

Miljötillstånd: Generellt är avståndet långt till flertalet kulturmiljöinriktade mål. Det finns stora variationer mellan länen i vilken utsträckning kulturmiljö bedömts. I en del län saknas bedömningar helt, medan några tillgodoser detta perspektiv väl. Mest konsekvent är kulturmiljö redovisat i God bebyggd miljö och Ett rikt


odlingslandskap, två mål som har särskilda preciseringar för kulturmiljön. Det finns en tydlig tendens att bedömningar utgår från vad indikatorerna mäter i de fall det finns kulturmiljöindikatorer. Här finns en risk att tappa viktiga delar av kulturmiljöperspektiven. Få eller inga län analyserar exempelvis behov av lång- sik-tigt skydd och vård av skogliga kulturmiljöer eller kunskapsunderlag om hur kulturmiljö kan få genomslag i samhällsplaneringen. Det är egentligen bara Levande skogar och Ett rikt odlingslandskap där det är mer allmänt förekom-mande med kommentarer om kulturmiljötillståndet, vilket möjliggörs av etablerad uppföljning om skador på forn- och kulturlämningar samt landsbygdsprogram-mets ersättningar. Även om verk-tygen för att mäta effekterna i stort sett saknas, finns en erfarenhetsbaserad uppfattning om kulturmiljöpåverkan hos länsstyrelser-na. En generell problematik går att relatera till glesbygdsproblematik och avfolk-ning, vilket försvårar möjligheterna att ta till vara kulturmiljövärden. Problemati-ken är en annan i större tätorter och städer, där exploateringstryck och önskemål om förtätning kan hamna i konflikt med kulturmiljövärden. Förhållandet ställer särskilda krav på relevanta kunskaps- och planeringsunderlag. Flera län fram-håller det som problematiskt att kulturmiljön inte betraktas som en resurs i plane-ringssammanhang, utan snarast som ett hinder.

Miljöarbete: Praktiska kulturmiljöinsatser redovisas sparsamt i länens texter. Ett flertal län har under året arbetat med kunskapsunderlag, bland annat inom Riks-antikvarieämbetets satsning på vattenanknutet kulturarv. Därtill pågår översyn av riksintresseområden i många län och likaså pågår ett arbete med att ta fram kultur- miljöprogram. Detta är en tydlig resursfråga och arbetet är avhängigt de medel som länsstyrelserna via Riksantikvarieämbetets anslag kan avsätta för ändamålet. Att kulturmiljövårdens riksintresseområden är ett viktigt verktyg för att ta tillvara kulturmiljövärden och att översynen av desamma kan medföra att kulturmiljö-värden tas till vara bättre och i större utsträckning är en bedömning som delas av flera län. Länen påtalar behov av utökade resurser för skydd och bevarande. Befintliga styrmedel såsom plan- och bygglagen och miljöbalken behöver använ-das bättre för att tillvarata och skydda kulturvärden. Vad gäller Levande skogar uppger flera län att tillsynen enligt skogsvårdslagen skärpts, vilket kan gagna kul-turlämningar. Man knyter även förhoppningar till Dialog för miljöhänsyn. För i stort sett alla miljömål lyfter länsstyrelserna fram behovet av ökade insatser och resurser till vård, skötsel och restaurering av kulturmiljöer. Idag är det framför allt landsbygdsprogrammet och bidrag utifrån förordningen om förvaltning av värde-fulla kulturmiljöer som möjliggör sådana insatser. Det finns en oro vad gäller ned-dragningar inom landsbygdsprogrammet.


Frisk luft

Bara naturlig försurning

Giftfri miljö

Ingen övergödning

Levande sjöar och vattendrag

Grundvatten av god kvalitet

Hav i balans samt lev ande kust och skärgård

Myllrande våtmarker

Levande skogar

Ett rikt odlingslandskap

Storslagen fjällmiljö

God bebyggd miljö

Ett rikt växt- och djurliv

Bleking

e

Dalarn

a

Gotlan

d

Gävleb

org

Hallan

d

Jäm

tland

Jönk

öping

Kalmar

Krono

berg

Norrb

otten

JA: Miljökvalitetsmålet nås med i dag beslutade

styrmedel och med åtgärder genomförda före 2020.POSITIV: Utvecklingen i miljön är positiv.

NÄRA: Miljökvalitetsmålet är nära att nås. Det finns

i dag planerade styrmedel som beslutas före 2020.

NEUTRAL: Det går inte att se en tydlig

riktning för utvecklingen i miljön.

NEJ: Det är inte möjligt att nå miljökvaltetsmålet till

2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

NEGATIV: Utvecklingen i miljön är negativ.

OKLAR: Tillräckliga underlag för bedömning

av utvecklingen i miljön saknas.

NÅR VI MILJÖKVALITETSMÅLEN I LÄNEN?


Frisk luft

Bara naturlig försurning

Giftfri miljö

Ingen övergödning

Levande sjöar och vattendrag

Grundvatten av god kvalitet

Hav i balans samt lev ande kust och skärgård

Myllrande våtmarker

Levande skogar

Ett rikt odlingslandskap

Storslagen fjällmiljö

God bebyggd miljö

Ett rikt växt- och djurliv

Skån

e

Uppsa

la

Väste

rnor

rland

Stoc

kholm

Värm

land

Västm

anlan

d

Örebr

o

Söde

rman

land

Väste

r bott

en

Västr

a Göta

land

Österg

ötlan

d

Länsstyrelserna har inte bedömt uppfyllelsen av miljökvalitetsmålen Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt eller Säker strålmiljö.

För att nå dessa mål krävs i huvudsak internationella insatser, så bedömningen görs därför samlat på nationell nivå.

Uppföljning av etappmålen


ETAPPMÅL OM BEGRÄNSAD KLIMATPÅVERKANUPPFÖLJNINGSANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Utsläpp av växthusgaser (2020)

Till år 2020 ska utsläppen av växthusgaser i Sverige, från verksamheter som ligger utanför systemet för handel med utsläppsrätter, minska med 40 procent jämfört med 1990. Detta innebär att utsläppen av växthusgaser från dessa verksamheter ska vara cirka 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter lägre jämfört med 1990 års nivå. Minskningarna ska ske i Sverige och i form av investeringar i andra EU-länder eller flexibla mekanismer som CDM. För de verksamheter som omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter bestäms ambitionen för minskningen av utsläppen gemensamt på EU-nivån inom ramen för handels-systemets regler.

Resultat Utsläppen av växthusgaser i Sverige minskar. År 2012 uppgick utsläppen till 57,6miljoner ton koldioxidekvivalenter, det innebär en minskning med 20 procent sedan 1990, se Figur 28 som förutom historiska utsläpp av växthusgaser per sek-tor visar senaste prognosen för år 2015 och 2020.

Etappmålets formulering Beslut om målet togs i propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik –Klimat581 och det har kompletterat delmålet för minskade utsläpp av växthusgaser till 2012. Målet innebär att utsläppen från den icke handlande sektorn ska vara 40 procent lägre än utsläppen 1990. Det är möjligt att tillgodoräkna sig utsläpps-minskningar från investeringsprojekt i andra EU-länder eller flexibla mekanismer.

När målet beslutades beräknades en 40 procentig minskning mellan 1990 och 2020 motsvaras av en minskning av 20 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Minskningen planerades att uppnås med styrmedel och åtgärder som presenteras i Tabell 7.

581 Proposition 2008/09:162


Tabell 7. Beräknad minskning av växthusgaser mellan 1990 och 2020 för verksamheter som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter (Proposition 2008/09:162).

Styrmedel/åtgärd Miljoner ton CO2-ekv.

Utsläppsminskningar mellan 1990 och 2007 4,0

Prognos beslutade nationella åtgärder 2008–2020 5,0

Utvecklade ekonomiska styrmedel 2,0

Nationellt genomförande av gemensamma EU-beslut 2,0

Reduktion övriga åtgärder 0,3

Reduktion genom investeringar i andra EU-länder och flexibla mekanismer 6,7

Mål 2020 ca 20,0

Figur 28. Utsläpp av växthusgaser 1990–2011 samt prognos för 2015 och 2020

KÄLLA: NATIONAL INVENTORY REPORT 2013 SWEDEN (HISTORISKA UTSLÄPP) SAMTREPORT FOR SWEDEN ON ASSESSMENT OF PROJECTED PROGRESS, MARS 2013 (PROGNOSTISERADE UTSLÄPP)

Rapporterade nationella utsläpp av växthusgaser per sektor till 2011 samt prognoser för hur stora utsläppen kommer att vara 2015 och 2020.

Miljoner ton koldioxidekvivalenter

1990

1995

1994

1993

1992

1991

1999

2001

2000

1996

1998

1997

2003

2002

2004

2005

2006

2007

2008

2010

2011

2015

2020

2009

0

10

20

30

40

50

60

70

80

Energi exkl. transportInrikes transporter totalt

Industriprocesser Lösningsmedel och andra produkterJordbruk

Avfallshantering


Analys och bedömningEn bedömning om etappmålet kan nås har gjorts, baserad på den senaste prog-nosen582 för växthusgasutsläppen och med den senaste utsläppsrapporteringen. Det finns dock en mängd osäkerheter förknippade med bedömningar av framtida utsläpp, osäkerheter som ökar ju längre fram i tiden som bedömningen gäller.

Etappmålet är formulerat så att en minskning med 40 procent ska ske mellan 1990 och 2020 för utsläpp inom den icke handlande sektorn motsvarande den andra perioden i handelssystemet. Denna minskning motsvarades av 33 procent av 2005 års utsläpp till år 2020, baserat på samma underlag som beslutet grundades på. Bedömningen har utgått från utsläppen år 2005. Målet har sedan justerats för en utvidgning av handelssystemet till den tredje handelsperioden. En bedömning på dessa grunder ger att målet kan nås, under förutsättning att reduktion genom investeringar i andra EU-länder och flexibla mekanismer genomförs i tillräcklig omfattning.

Prognosen för växthusgasutsläppen lämnades 2013 och baseras på 2013 års utsläppsrapportering. Prognosen innehåller stora osäkerheter. Ytterligare skäl till viss försiktighet vid tolkningen är att utsläppsdata revideras årligen, varvid bedömningen också påverkas. Vid nästa uppföljning av klimatpolitiken (kontroll-station 2015) kommer en ny bedömning av utsläppsutvecklingen till 2020 med befintliga styrmedel att finnas tillgänglig. Då finns förutsättningar att bättre be- döma effekten av de senast införda styrmedel som påverkar utsläppen utanför handelssystemet och behovet av att införa ytterligare styrmedel för att nå etapp-målet.

582 Report for Sweden on assessment of projected progress, 2013.


ETAPPMÅL OM LUFTFÖRORENINGARUPPFÖLJNINGSANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Begränsade utsläpp av gränsöverskridande luftföroreningar i Europa

Etappmålet om begränsade utsläpp av gränsöverskridande luftföroreningar i Europa innebär att– Europeiska unionen har beslutat om ytterligare begränsningar av nationella

utsläpp av luftföroreningar genom revision av det s.k. takdirektivet, senast 2015 och

– ändringen av Göteborgsprotokollet under konventionen om långväga gräns-överskridande luftföroreningar har ratificerats av tillräckligt många länder för att ha trätt ikraft senast 2015.

ResultatInom FN:s luftvårdskonvention om gränsöverskridande luftföroreningar, antogs i maj 2012 ett reviderat Göteborgsprotokoll. Protokollet omfattar totalt 51 länder. De utsläppstak som fastställts är relativa med basår 2005 och slutår 2020. För Sverige innebär det att utsläppen av svaveldioxid ska minska med 22 procent, kväveoxider med 36 procent och ammoniak med 15 procent. År 2013 var ”the Year of Air” i miljöarbetet inom EU, vilket satte fokus på arbetet med att begränsa utsläppen av luftföroreningar. Det pågående arbetet med att anta EU:s tematiska strategi för luftföroreningar och EU:s takdirektiv för luftföroreningar kommer för-hoppningsvis att bidra till att ytterligare utsläppsminskningar kommer till stånd.

Analys och bedömningNaturvårdsverket bedömer det som osäkert om etappmålen kan nås.

EU-kommissionen presenterade sitt förslag till luftpaket med förslag till tak-direktiv i december 2013 och det är oklart när det kan komma att beslutas av rådet och parlamentet eftersom val till EU-parlamentet och ombildning av kommissionen sker under detta år. Det bedöms därför som osäkert om en revision kan vara färdig senast målåret 2015.

Vid ett försenat beslut i EU om takdirektivet blir ratificeringen av ett reviderat Göteborgsprotokoll också försenad. Förslaget förväntas innehålla ett ratifikations-beslut för EU:s åtagande enligt det reviderade protokollet. Bedömningen är att det är osäkert om det reviderade protokollet har trätt i kraft senast 2015.


Begränsningar av utsläpp av luftföroreningar från sjöfarten

Utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar ska ha börjat minska från fartygstrafiken i Östersjön och Nordsjön senast 2016.

Resultat

UTSLÄPP AV LUFTFÖRORENINGAR

Sedan år 2005 kan man i EMEP:s data över utsläpp av luftföroreningar583 se en tydlig trend med minskade utsläpp från internationell sjöfart för svaveldioxid och partiklar i både Östersjön och Nordsjön, se figur 29. Utsläppen av svaveldioxid har minskat med mer än 60 procent och partikelutsläppen, PM2,5, har nästan halverats under de senaste sex åren i både Östersjön och Nordsjön. En bestånds-del av PM2,5 utgörs av Black Carbon (svart sot) som tillhör de kortlivade klimat-gaserna.

Utsläppen från internationell sjöfart av svaveldioxid och partiklar har minskat i både Östersjön och Nordsjön. För kväveoxider ökar dock utsläppen fortfarande.

583 EMEP (2013): Transboundary Acidification, Eutrophication and Ground-Level Ozone in Europe in 2011. EMEP Status Report 2013

Tusen ton

Figur 29. Utsläpp av svaveldioxid, kväveoxider och partiklar (PM2,5) från internationellsjöfart på Östersjön och Nordsjön

KÄLLA: EUROPEAN MONITORING AND EVALUATION PROGRAMME, EMEP

SO2 ÖstersjönSO2 NordsjönNOX ÖstersjönNOX NordsjönPM2,5 ÖstersjönPM2,5 Nordsjön

0

100

200

300

400

500

600

700

800

2000

2001

2002

2003

2004

2005

2006

2007

2008

2009

2010

2011


Utsläppen av kväveoxider från fartyg ökar dock fortfarande i Östersjön och Nordsjön. Sedan år 1990 har utsläppen ökat med 44 procent i Östersjön och med 57 procent i Nordsjön.

VAD HAR HÄNT INTERNATIONELLT OCH NATIONELLT UNDER ÅRET?

HELCOM584-länderna har ännu inte beslutat om att skicka in NECA-ansökan till IMO585. I HELCOM:s ministerdeklaration som antogs 2013 noteras att man vill ha klarhet i om det är tekniskt möjligt att implementera den TIER III-standard som krävs i ett kvävekontrollområde.

För nationella initiativ inom sjöfarten samt konsekvenser av införande av maximalt 0,1 procent svavel i marint bränsle i Östersjön och Nordsjön år 2015, se miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning.


KOMMER ETAPPMÅLET ATT NÅS?

Bedömningen är att målet kommer att nås för utsläpp av svaveldioxid och partik-lar men det är oklart om målet kan nås för utsläpp av kväveoxider.

En internationell prognos framtagen i mars 2013 visar att utsläppen av svavel-dioxid och partiklar från sjöfart beräknas fortsätta att minska586. Jämfört med basåret 2005 beräknas utsläppen av svaveldioxid minska med 95 procent på både Östersjön och Nordsjön till år 2020. Partiklar PM2,5 beräknas minska med 39 procent på båda haven under samma period. Utsläppen av Black carbon beräknas minska mindre än de totala partikelutsläppen, med cirka 15 procent. En viss ökning av utsläppen förväntas efter år 2020.

För kväveoxider beräknas utsläppen minska med 17 procent på Östersjön och med 13 procent på Nordsjön under perioden 2005–2020. Därefter förväntas ut-släppen öka igen. Tidigare gjorda prognoser har visat på en ökning av kväveoxid-utsläppen fram till 2020.

Dessa nya prognosdata är inte helt jämförbara med data från EMEP ovan efter-som EMEP:s uppskattningar av utsläpp från sjöfarten är mycket högre.

Att inte ansökan om NECA-område i Östersjön skickats in som planerat, inne-bär att utsläppen av kväveoxider inte beräknas minska i den omfattning som krävs för att miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Ingen övergödning och Frisk luft ska kunna uppnås

584 Helsingforskommissionen585 Internationella sjöfartsorganisationen586 Campling P., Janssen L., Vanherle K, Cofala J., Heyes C. and Sander R. (2013): Specific

evaluation of emissions from shipping including assessment for the establishment of possible new emission control areas in European seas, Final report, march 2013, Vision on technology.


Luftföroreningar från småskalig vedeldning

Etappmålet om utsläpp av luftföroreningar från småskalig vedeldning innebär att nya pannor för småskalig vedeldning ska ha låga utsläpp av luftföroreningar och hög verkningsgrad. Boverket har i uppdrag att förbereda nya byggregler under 2012.

ResultatSverige har åtagit sig genom internationella avtal att verka för en hög ambitionsni-vå och stränga krav vad gäller emissioner. Bland annat ställer det nyligen antagna reviderade Göteborgsprotokollet under FN UNECE:s luftvårdskonvention krav på utsläppsminskningar av bl.a. fina partiklar (PM 2,5). Black Carbon, sot, ska enligt protokollet specifikt beaktas som en delmängd av PM 2,5. Kraven på utsläpps- reducering ska klaras till år 2020. Krav på än mer långtgående utsläppsminskning-ar av samma substanser kan väntas till år 2025 alternativt 2030 då EU-kommis-sionen under år 2013 planerar att lägga fram ett förslag till nytt s.k. takdirektiv (National Emission Ceilings Directive).

För att leva upp till intentionerna i den nyligen bildade globala koalitionen för minskade utsläpp av kortlivade klimatpåverkande luftföroreningar, där Sverige varit en av initiativtagarna, ska länderna verka för minskade utsläpp av dessa sub-stanser internationellt så väl som i det egna landet.

Även under Nordiska ministerrådet och Arktiska rådet har länderna inklusive Sverige förbundit sig att minska utsläppen av kortlivade klimatgaser som bland annat partiklar och sot.

EU-kommissionen har arbetat med ett förslag om ekodesign och energimärk-ning av fastbränslepannor för centralvärmesystem. Ett genomförande av krav om ekodesign och energimärkning kan förväntas ha stor betydelse för att minska de svenska utsläppen av bland annat koloxid, metan, sot och polycykliska organiska ämnen. Därför har ett genomförande stor betydelse för att nå miljömålen och svenska internationella åtaganden om partiklar och sot. De förslag till kravnivåer som har diskuterats kan anses uppfylla etappmålets krav att ”utsläpp av luftföro-reningar från småskalig vedeldning innebär att nya pannor för småskalig vedeld-ning ska ha låga utsläpp och hög verkningsgrad”. Ett förslag diskuterades med medlemsstaterna under hösten 2013 men den slutliga utformningen och omröst-ningen sköts på framtiden på grund av oenigheter om bland annat kravnivåer och genomförandetid. EU-kommissionen har för avsikt att komma med ett reviderat förslag för omröstning under våren 2014.

Förutom skrivelsen i etappmålet om luftföroreningar från småskalig vedeld-ning under ”Svenska miljömål – preciseringar av miljökvalitetsmålen och en för-


sta uppsättning etappmål” (Ds 2012:23), så fick Boverket i Socialdepartementets regleringsbrev för budgetåret 2012 avseende Boverket, Regeringsbeslut IV:26 (2011-12-20), ett uppdrag att under 2012 se över Boverkets byggregler (BBR) med anledning av revisionen av standarden SS-EN 303-5. Denna översyn kom fram till att det skulle kunna vara möjligt att skärpa gränsvärdena för utsläpp i BBR. I första hand så är det resultaten från arbetet under ekodesigndirektivet som avvak-tas. Skulle detta arbete emellertid bli fördröjt skulle en skärpning på nationell nivå vara möjlig, dels för att optimera gränsvärdenas kostnadseffektivitet och dels för att minska steghöjden till framtida skärpningar. Ett uppdrag från regeringen för en sådan skärpning torde underlätta processen. Ett sådant uppdrag skulle kunna komplettera uppdraget ”Strategi för en God bebyggd miljö”.

Analys och bedömningBedömningen är att etappmålet inte har uppnåtts på grund av osäkerheten om EU-beslutet om ekodesign och energimärkning.


ETAPPMÅL OM FARLIGA ÄMNENUPPFÖLJNINGSANSVARIG MYNDIGHET: KEMIKALIEINSPEKTIONEN

Särskilt farliga ämnen

Etappmålet om särskilt farliga ämnen innebär att beslut som fattas inom Europeiska unionen och internationellt om sådana ämnen ska innehålla åtgärder som innebär att

• hormonstörande respektive kraftigt allergiframkallande ämnen betraktas som särskilt farliga ämnen i relevanta regelverk senast 2015,

• särskilt farliga ämnen blir föremål för prövning eller beslut om utfasning under gällande regelverk inom alla användningsområden senast 2018,

• särskilt farliga ämnen i produktionsprocesser används endast under strikt reglerade omständigheter senast 2018, och

• uttrycket "särskilt farliga ämnen" i relevanta regelverk även inkluderar ämnen med andra allvarliga egenskaper än de som omfattas av nuvarande specifika kriterier och som inger motsvarande grad av betänklighet senast 2018.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess precisering användningen av särskilt farliga ämnen kan uppfyllas. Uppföljningen av den preciseringen innehåller ytterligare information om särskilt farliga ämnen.

Resultat

HORMONSTÖRANDE ÄMNEN

Hormonstörande ämnen pekas idag ut som särskilt farliga i viktiga relevanta regelverk, samtidigt återstår oklarheter om hur de i praktiken ska hanteras. Kommissionen skulle ha tagit fram kriterier för hur hormonstörande ämnen ska avgränsas senast i december 2013. Kriterierna är försenade och förväntas nu komma tidigast under sista kvartalet 2014. Kommissionen skulle också i juni 2013 ha presenterat sitt ställningstagande om hormonstörande egenskaper i Reach tillståndssystem kan betraktas som att de har ett tröskelvärde eller ej, vilket nu förväntas under våren 2014.

Arbetet med att föra upp särskilt farliga ämnen på kandidatförteckningen i Reach fortskrider. Under 2013 tillfördes 13 nya ämnen så att förteckningen om-fattade 151 ämnen vid årsskiftet. Än så länge har fyra förts dit huvudsakligen på grund av att de är hormonstörande och tre huvudsakligen för att de är kraftigt


allergiframkallande vid inandning. Kommissionen, Echa och medlemsländerna i EU har 2013 kommit överens om en ”färdplan” för särskilt farliga ämnen (SVHC)587 vars mål är att alla ”relevanta” SVHC ska finnas på kandidatlistan till 2020.

BEGRÄNSNING OCH UTFASNING AV SÄRSKILT FARLIGA ÄMNEN

Reach tillståndslista (bilaga 14) innehöll 22 ämnen vid utgången av 2013. Sista datum för inlämning av tillståndsansökningar har passerats för tio ämnen. Arbetet med tillståndsansökningar för t.ex. DEHP har påbörjats vid Echa och yttranden kan förväntas till halvårsskiftet 2014.

Två svenska begränsningsdossiéer enligt Reach har lagts ut för offentligt sam-råd på Echas webbplats under 2013. Samrådet för bly i konsumentartiklar av-slutades i september 2013 medan samrådet för nonylfenol/nonylfenoletoxilater i textilier avslutas i mars 2014.

Kommissionen har tagit fram ett förslag som innebär att fyra nya ämnen, DEHP, BBP, DBP och HBCDD, begränsas i RoHS588. Beslut tas senast i juli 2014.

I maj 2013 enades parterna i Stockholmskonventionen om att lista flamskydds-medlet HBCDD på bilagan för global utfasning. I oktober fattades beslut om att rekommendera Hexaklorbutadien, HCBD, och polyklorerade naftalener, PCN, för utfasning. Beslut om upptag i konventionen ska tas i maj 2015. Ytterligare ämnen som pentaklorfenol (PCP) och dekabromodifenyleter (deka-BDE) och dikofol är nominerade för upptag i konventionen.

En ny global överenskommelse, Minamatakonventionen om kvicksilver, beslu-tades i januari och antogs formellt i den japanska staden Minamata i oktober 2013. Den träder i kraft när 50 länder har ratificerat, vilket beräknas ske tidigast år 2017. De största källorna till luftutsläpp, småskalig guldutvinning och kol-förbränning, omfattas av konventionen. Likaså framställning av icke-järnmetaller, avfallsförbränning och tillverkning av cement. De flesta stora användningsområ-dena för produkter ska fasas ut till 2020, med vissa tekniska undantag. Använd-ningen av dentalt amalgam ska fasas ned så långt som möjligt. Kvicksilverbaserad klor-alkalitillverkning ska fasas ut till 2025.

587 Roadmap för SVHCs identification and implementation of REACH Risk Management measures from now to 2020

588 Restriction of the use of certain Hazardous Substances. Direktiv om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning.



HORMONSTÖRANDE OCH KRAFTIGT ALLERGIFRAMKALLANDE ÄMNEN

Att inte fler ämnen förts upp på kandidatförteckningen baserat på att de är hor-monstörande beror på att arbetet med att fastställa kriterier försenats. I väntan på kriterierna har också utvärderingen av bekämpningsmedelsämnen avstannat med avseende på hormonstörande egenskaper. Vissa ämnen godkänns trots att det finns misstankar om hormonstörande egenskaper för dessa ämnen (till exempel bioci-derna tebukonazol och diklosan), vilket måste ses som ett steg bakåt jämfört med tidigare ambitionsnivå. Med kriterierna på plats kan de tillämpas vid ansökningar om godkännande för bekämpningsmedel och sannolikt kommer fler hormonstö-rande ämnen föreslås till kandidatförteckningen. Resultaten hittills som berör målet att hormonstörande ämnen betraktas som särskilt farliga ämnen i relevanta regelverk är i huvudsak förberedande för kommande regelutövning och mycket återstår innan målet uppnåtts. Trots dröjsmålen, är bedömningen att förutsätt-ningar kan vara på god väg målåret 2015.

För kraftigt allergiframkallande ämnen är det ett viktigt framsteg att bygga vidare på att några exempel numera finns på kandidatförteckningen. Målet för kraftigt allergiframkallande ämnen 2015 kommer dock sannolikt inte kunna nås även om mycket stora insatser påbörjas.

BEGRÄNSNING OCH UTFASNING AV SÄRSKILT FARLIGA ÄMNEN

Framöver kommer särskilt farliga ämnen i allt högre grad bli föremål för prövning eller beslut om begränsning och användningen kan förväntas minska. Det kan framförallt ske tack vare kandidatförteckningen, tillståndssystemet och begräns-ningsreglerna i Reach, kriterierna för godkännande respektive uteslutningskriterier av verksamt ämne i växtskyddsmedels-förordningen och biocidförordningen samt internationella konventioner. Sådana åtgärder bedöms också i många fall medföra att särskilt farliga ämnen i produktionsprocesser endast ska användas under strikt reglerade omständigheter, men här behövs även andra riktade insatser.

Framgångarna med en ny kvicksilverkonvention och nya ämnen listade i exis-terande konventioner visar att existerande globala styrmedel fungerar och är dynamiska.

Med tanke på att dataunderlag för att identifiera särskilt farliga ämnen först nu börjar tas fram i betydande omfattning och att ett ambitiöst genomförande av kommissionens nyligen överenskomna ”färdplan” för särskilt farliga ämnen (SVHC) kommer att vara avgörande för att kunna uppnå etappmålets målsätt-ningar så är det emellertid i dagsläget mycket svårt att göra en bedömning om de delar i etappmålet som tidsatts till 2018 är möjliga att uppnå i sin helhet. Dock görs bedömningen att förutsättningarna kommer att förbättras avsevärt under de närmast kommande åren.


Kunskap om ämnens hälso- och miljöegenskaper

Etappmålet om kunskap om ämnens hälso- och miljöegenskaper innebär att beslut som fattas inom Europeiska unionen och internationellt ställer krav på att uppgifter om miljö- och hälsofarliga egenskaper hos kemiska ämnen ska vara tillgängliga och tillräckliga för att möjliggöra riskbedömning för alla användnings-områden. Besluten ska innehålla åtgärder som innebär att• relevanta regelverk ställer krav på kunskap samt uppgifter om förekomst

gällande nanopartiklar och nanomaterial som är tillräckliga för att bedöma och minimera hälso- och miljöeffekter av sådana senast 2015,

• förutsättningar finns för att relevanta regelverk kan beakta kombinations-effekter vid exponering för kemikalier senast 2015,

• regelverken beaktar att barn är särskilt känsliga för påverkan från kemikalier senast 2015, och

• informationskraven i samband med registrering i Reach för ämnen som tillverkas eller importeras i lägre kvantiteter (mindre än 10 ton per tillverkare eller importör och år) stärks senast 2018.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess precisering om Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper kan uppfyllas. Uppfölj-ningen av preciseringen innehåller ytterligare information relaterad till etappmålet.

Resultat

NANOMATERIAL

EU:s sjunde miljöhandlingsprogram är beslutat av EU:s ministerråd och EU parla-mentet i november 2013. EU-kommissionen ska till år 2018 utveckla en åtgärds-strategi för en giftfri miljö. Ett av fyra prioriterade områden handlar om nanoma-terial och material med liknande egenskaper.

Utredningen om nationell handlingsplan589 för säker användning och hantering av nanomaterial färdigställdes och lämnades till Regeringen i oktober 2013.

I april 2013 publicerade Kemikalieinspektionen på sin hemsida ett förslag till en nanoförordning som kan användas som förslag på ändringar i Reach artikeltext för att anpassa dem till nanomaterial eller som en separat förordning.

Sverige har lämnat synpunkter på Kommissionen förslag om hur bilagorna till Reach bör ändras för att inkludera krav på nanomaterial. Kemikalieinspektionen har samverkat och deltagit i möten med andra medlemsländer i syfte att skynda

589 SOU 2013:70. Säker utveckling! – Nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial.


på den pågående processen med en ändring av bilagorna för att anpassas till nano-material.590

Sverige har varit delaktig i diskussionerna om ändring och införande av en definition för nanomaterial (som är baserat på kommissionens rekommenderade definition) för ”Novel foods”, kosmetiska- och medicinsktekniska produkter.

KemI och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap deltar i pågående diskussion vid FN:s FN:s sub-kommitté för GHS för att fastställa behovet av särskilda kriterier eller riktlinjer för klassificering och märkning av nanomaterial enligt GHS.591

KemI har också varit medarrangör till en nordisk workshop för att bland annat diskutera arbetet med att ta fram eventuella kriterier eller vägledning under GHS/CLP för bedömning av nanomaterials eventuellt farliga egenskaper. I det nordiska samarbetet bidrar KemI till OECD Sponsorship Programme där vi undersöker i vilken mån testmetoderna behöver anpassas för att testa nanomaterial beroende på jord- och sedimentegenskaper.592

KOMBINATIONSEFFEKTER

Kommissionen har för avsikt att tillsätta arbetsgrupper för kombinationseffekter, men detta arbete har inte kommit igång under året. En rapport593 publicerades i maj 2012 och i den framgår det att vägledning för att identifiera så kallade priority mix-tures ska ha tagits fram till juni 2014, men inga ytterligare steg togs under 2013.594

Ett av fyra prioriterade områden i EU:s sjunde miljöhandlingsprogram handlar om kombinationseffekter.

Vid Livsmedelsverket har ett antal studier utförts där eventuella kombinations-effekter av ämnen som förekommer i mat värderats.595

BARNS KÄNSLIGHET

Det nya leksaksdirektivet började gälla fullt ut i somras vilket innebar kraftigt stärkta regler på leksaksområdet, även en ny kosmetikaförordning trädde i kraft i somras.

Livsmedelsverket påvisade att viss barnmat innehåller tungmetallerna arsenik, bly och kadmium i varierande grad596 . Halterna överskrider inte de lagstiftade gränsvärden som finns, men kan i vissa fall ändå innebära en hälsorisk för små

590 http://www.regeringen.se/content/1/c6/22/54/63/aa30c153.pdf591 Globalt Harmoniserat System (GHS) för klassificering och märkning.592 KemI593 (COM(2012) 252 final)594 KemI595 Livsmedelsverket596 Livsmedelsverket Rapport 1-2013, Contaminats and minerals in food for infants and

young children, Parts 1, 2 and 3


barn. I EU pågår en översyn av lagstiftningen för vissa tungmetaller och Livs- medelsverket jobbar för att gränsvärdena ska sänkas till en nivå som bättre skyddar barnen.

Regeringen har beslutat om ett förbud mot Bisfenol A i barnmatsförpackningar från 1 juli 2013.

LÅGVOLYMÄMNEN

Hur informationskraven i Reach för lågvolymämnen ska kunna utvecklas ingår i det uppdrag som regeringen gav KemI under året och som KemI ska redovisa 2014. I detta uppdrag ingår också frågor om nanomaterial, hormonstörande ämnen och barns känslighet för kemiska ämnen.


NANOMATERIAL

EU-kommissionen anser att frågor om riskhantering av nanomaterial bäst hante-ras under Reachförordningen, vilket kräver förändringar i vägledningsdokument och i bilagor till Reach. Kommissionens förväntade förslag på området är förse-nat. EU:s program för forskning och utveckling utvärderar metoder för testning av nanomaterial som utarbetats inom OECD. Regeringen anser att Sverige ska fort-sätta att delta aktivt i arbetet inom EU och internationellt för en säker användning av nanomaterial och bidrar till att relevant kemikalielagstiftning ändras så att den tar bättre hänsyn till nanomaterials särskilda egenskaper. Sverige bör även aktivt bidra till att nanomaterials särskilda egenskaper hanteras i FN:s system för klas-sificering och märkning av kemikalier (GHS).597

Utredningen om nanomaterial598 har konstaterat att samhällets möjligheter att spåra och oskadliggöra material som visar sig vara farliga kan vara en avgörande faktor för allmänhetens tillit till nanotekniken.

KOMBINATIONSEFFEKTER

Kombinationseffekter beaktas inte vid riskbedömningar enligt Reach. Detsamma gäller för andra områden. Inte heller vid prövning av bekämpningsmedel sker t.ex. någon riskvärdering av kombinationseffekter vid exponering för flera aktiva sub-stanser. Europeiska Rådet och Europaparlamentet har lyft frågan. Kommissionens svar innebar inga åtaganden om att se över relevanta rättsakter. Regeringen anser att det behövs en generell kunskapsuppbyggnad när det gäller kemikaliers kombi-nationseffekter. Vidare måste metoder för att ta hänsyn till kombinationseffekter och kumulativ exponering vid riskbedömningar utvecklas och ändringar måste göras i relevanta regelverk.599

597 På väg mot en giftfri miljö, Prop. 2013/14:39598 ”Säker utveckling! – Nationell handlingsplan för säker användning och hantering av

nanomaterial” (SOU 2013:70).599 På väg mot en giftfri miljö, Prop. 2013/14:39


BARNS KÄNSLIGHET

Arbetet med att utveckla regler inom Reach så att barns särskilda känslighet för kemiska ämnen beaktas är mycket viktigt.

En ny undersökning bland EU- och OECD-länder visar att det finns ett stort behov av en förbättrad vägledning och metoder för att göra exponeringsbedöm-ning för barn.600

Det behöver klargöras om uppgifter från studier som görs enbart på vuxna djur, går att direkt överföra från vuxna individer till unga individer. Standarinfor-mationskrav saknas för närvarande för kemikaliers påverkan på utveckling och mognad av nerv- och immunsystemen (inklusive astma och allergier förutom hud-sensibilisering), utveckling av cancersjukdomar hos barn och i stor utsträckning även för störningar av hormonsystemet. Nuvarande standardinformationskrav innefattar inte tillräckliga tester med syfte att identifiera hormonstörande effekter. Detta är en stor brist eftersom utvecklingsfaserna utgör de mest känsliga perio-derna för exponering för hormonstörande ämnen. Vidare saknas för barn liksom för vuxna individer standardinformationskrav om upptag, fördelning, omvandling och utsöndring av kemikalier ur kroppen (toxikokinetik).

LÅGVOLYMÄMNEN

Reach ställer lägst datakrav på lågvolymännen dvs ämnen som tillverkas eller importeras i intervallet 1- 10 ton per tillverkare eller importör per år. Kraven är otillräckliga för att göra en farobedömning och därmed saknas underlag för en adekvat riskbedömning och en säker hantering. Kommissionen väntas ta upp frå-gan för konsultationer i år eller nästa år och därmed öppnas en möjlighet att skär-pa kraven. Regeringen anser inte att det är realistiskt att utvidga de kunskapskrav om gäller för ämnen i intervallet 10–100 ton till att gälla även för lågvolymämnen, främst beroende på kostnaderna för industrin och de omfattande tester på bland annat djur som det skulle medföra. En tänkbar strategi är att i stället utveckla en urvalsprocess baserad på screening för att identifiera ämnen som kräver mer omfattande testning. Det kommer att kräva betydande insatser i form av forskning och utveckling av test- och screeningmetoder och metodik för riskbedömning.601

600 OECD (2013) ENV/JM/MONO(2013)20 Assessing the risk of chemicals to children’s health: an OECD-wide survey Series on Testing & Assessment No. 192

601 På väg mot en giftfri miljö, Prop. 2013/14:39


Information om farliga ämnen i varor

Etappmålet om information om farliga ämnen i varor innebär att• regelverk eller överenskommelser inom Europeiska unionen eller inter-

nationellt ska tillämpas så att information om miljö- och hälsofarliga ämnen i varor är tillgänglig för alla berörda senast 2020,

• reglerna ska införas stegvis för olika varugrupper och i informationen ska särskilt barns hälsa beaktas, och

• information om hälso- och miljöfarliga ämnen som ingår i material och varor görs tillgängliga under varans hela livscykel genom harmoniserade system som omfattar prioriterade varugrupper.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess precisering om Information om farliga ämnen i material och produkter kan uppfyllas. Uppfölj-ningen av den preciseringen innehåller ytterligare information relaterad till etapp-målet.

ResultatInom SAICM utreds ett förslag till ett informationssystem för kemikalier i produk-ter som ska läggas fram för högnivåmötet 2015.

En vägledning för leverantörer av varor har utarbetats och publicerats av behö-riga myndigheter för Reach i Sverige med flera länder. Vägledningens syfte är en ökad efterlevnad av leverantörers skyldigheter och att informera kunder om varor som innehåller vissa särskilt farliga ämnen.602

Analys och bedömningTillgången till information om farliga ämnen i varor är idag bristfällig. Vissa krav finns idag i Reach, i reglerna om utsläppande på marknaden och användning av biocidprodukter. Enligt artikel 33 i Reach ska leverantören av en vara informera yrkesmässiga kunder om en vara innehåller mer än 0,1 procent av ett särskilt farligt ämne som finns upptaget på Reachs kandidatförteckning och göra det-samma till konsumenter efter förfrågan Echas tolkning är att halten gäller för hela varan, t.ex. en cykel, medan Sverige m.fl. medlemsstater anser att man ska beräkna halten på del av varan, t.ex. ett cykelhandtag. Tvisten om tolkning gör det sanno-likt att frågan kommer att avgöras i EU-domstolen.

602 KemI, http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Vagledning-for-leverantorer-av-varor/


Det fortsatta arbetet inom SAICM med att utreda ett förslag till ett informations-system för kemikalier i produkter är mycket viktigt för att kunna utveckla krav och system som kan tillämpas på global varuhandel.

Ytterligare initiativ behövs sannolikt för att regelverk eller överenskommelser inom Europeiska unionen eller internationellt ska tillämpas så att information om miljö- och hälsofarliga ämnen i varor är tillgänglig för alla berörda senast 2020.

Frivilla initiativ till informationssystem, t ex BASTA-systemet för byggproduk-ter kan tjäna som förebild för andra varugrupper. Informationen för byggpro-dukter behöver emellertid utvecklas för att vara tillgänglig under hela varans och byggnadens livstid. Regeringen anser att förutsättningarna bör undersökas för att införa ett nationellt system för dokumentation av farliga ämnen i byggnader (logg-bok för byggnader).603

Utveckling och tillämpning av EU:s kemikalieregler

Etappmålet om utveckling och tillämpning av EU:s kemikalieregler är att Reach och andra relevanta EU-regelverk, senast 2020 tillämpas eller om så behövs, revideras så att• det i ökad utsträckning blir möjligt att bedöma och pröva grupper av ämnen

med liknande inneboende egenskaper, kemisk struktur eller användnings-område, och

• substitutionsprincipen och dess tillämpning stärks i samband med begränsningar, tillståndsprövning och andra relevanta moment i regelverket.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess preciseringar om Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen samt Användningen av särskilt farliga ämnen kan uppfyllas. Uppföljningen av den preciseringen inne-håller ytterligare information om särskilt farliga ämnen.

ResultatEtappmålet infördes under året. Regeringen har givit KemI i uppdrag att analysera och komma med förslag till åtgärder under 2014, både vad gäller bedömning och prövning av grupper av ämnen och vad gäller substitutionsprincipen i Reach.

KemI har i granskningen av växtskyddsmedel funnit att lambda-cyhalothrin har egenskaper som är bioackumulerande och toxiska och därmed blir ett kandi-datämne för substitution.604

603 På väg mot en giftfri miljö, Prop. 2013/14:39604 KemI



BEDÖMNING OCH PRÖVNING AV GRUPPER AV ÄMNEN

Reach är i hög grad inriktad på att faro- och riskbedöma enskilda ämnen var för sig. Även olika riskreducerande åtgärder normalt mot enskilda ämnen. Det finns i delar av Reach varierande möjligheter att bedöma, hantera och pröva grupper av ämnen.

För registrering av ämnen i Reach bedöms att utrymmet för gruppvisa angrepps- sätt inom denna process är mycket begränsat. Utvärdering i Reach omfattar del-processerna dossierutvärdering och ämnesutvärdering. Lagstiftningen ger stora möjligheter till gruppbedömningar. Företagen har ofta tillämpat en form av grupp-bedömning vid registrering av högvolymämnen i syfte att fria ämnen, då slutsatser har dragits om ”frånvaro” av skadlig effekt för en liknande substans. Nuvarande Reach-regler om ämnesutvärdering gör det svårt att hantera en grupp ämnen sam-lat. Även tillståndssystemet i Reach är primärt ämnat att reglera enskilda ämnen.

Begränsningsreglerna i Reach medför inga direkta hinder mot att samlat bedö-ma och reglera flera närbesläktade ämnen som en grupp. Detta har praktiserats i samband med hantering av varianter av asbest, ftalater i varor avsedda för barn respektive tennorganiska föreningar. Ett viktigt hinder mot flera gruppbegräns-ningar är dock att arbetsbördan ökar drastiskt om en begränsningsdossier ska gälla fler än ett ämne.

Sverige bör delta i arbetet med att utveckla av gruppbedömningar. När stora delar av lagstiftningen ska ses över, omkring 2017-2019, bör Sverige verka för att Reach gör det möjligt att bedöma och kunna pröva grupper av ämnen med lik-nande inneboende egenskaper, kemisk struktur eller användningsområde.

SUBSTITUTIONSPRINCIPENS TILLÄMPNING

Det finns ett antal större problem i Reach med att substituera särskilt farliga ämnen (SVHC), särskilt i varor: Substitutionstrycket är mycket bristfälligt: det räcker inte med att visa att det finns en onödig risk och bra, långt mindre riskabla, alternativ, utan det krävs att det kan klart visas att risken är "oacceptabel";

Det krävs mycket stora resurser för att ta fram en begränsningsdossier och det krävs dessutom ofta ytterligare stora resurser för att få dossiern igenom kommitté-erna RAC och SEAC. Som helhet synes det ha blivit tyngre få igenom en begräns-ning än före REACH. Användningen av SVHC i importvaror kan bara begränsas om det går att visa oacceptabel risk, även om all användning i EU i varor redan fasas ut via tillståndsprövningen. Sammantaget motverkar dessa problem en fung-erande substitution inklusive av SVHC, vilket är bekymmersamt eftersom använd-ning av SVHC i importvaror bara kan regleras via begränsning.


Det finns även delar av Reach som har positiv effekt på substitution. Listningen av SVHC i kandidatlistan har i sig i praktiken en klart positiv effekt på substi-tutionen av SVHC. Listningen signalerar till företagen att detta är ett ämne med särskilt farliga egenskaper och som kan komma att regleras/förbjudas inom kort. Vidare är att mål i färdplanen för SVHC605 att alla kända relevanta SVHC ska finnas på kandidatlistan 2020.

Effektivare kemikalietillsyn inom EU

Etappmålet om en effektivare kemikalietillsyn inom Europeiska unionen är att senast 2018 har beslut fattats inom Europeiska unionen som förstärker och effektiviserar tillsynen i medlemsländerna samt utvecklar tillsynssamverkan inom unionen gällande regler för kemikalier inklusive farliga ämnen i varor och avfall.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess preciseringar om Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen, Användningen av sär-skilt farliga ämnen, Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper, Information om farliga ämnen i material och produkter kan uppfyllas. Uppfölj-ningen av de preciseringarna innehåller ytterligare information om tillsyn.

ResultatReach Forum består av ett nätverk av myndigheter inom EU och har bland annat till uppgift att samordna tillsynsprojekt vilket bidrar till en harmoniserad tillsyn inom EES-området. Under 2013 deltog Kemikalieinspektionen när Forum genom-förde det tredje projektet inriktat på tillsyn av regler i Reach-förordningen. Syftet var att kontrollera att tillverkare och importörer uppfyllde sina skyldigheter att registrera ämnen samt att öka samarbetet med Tullverket. Många bestämmelser för varor finns i annan lagstiftning än Reach och ingår därför inte i Reach-forums arbetsområde. För att uppnå målet att öka samordningen och därigenom förstär-ka och effektivisera av tillsynen av varor inom EU deltar därför Kemikalieinspek-tionen även i olika frivilliga EU-gemensamma nätverk för tillsyn och marknads-kontroll, RoHS-nätverket, CLEEN och från och med 2013 även i Prosafe.606

605 KOM, ECHA och MS har kommit överens om en ”Roadmap för SVHCs identification and implementation of REACH Risk Management measures from now to 2020”.

606 KemI.


Analys och bedömningEtappmålet är nyligen beslutat och någon plan för hur Sverige ska prioritera arbe-tet med en effektivare kemikalietillsyn i EU finns ännu inte. Kemikalieregler är i stor utsträckning harmoniserade inom EU men tillsynen är däremot till största delen en nationell uppgift. Nationella myndigheter har inte möjlighet att ingripa mot företag i ett annat land. Därför fyller en informell tillsynssamverkan mellan myndigheter i olika länder en viktig funktion.

EU-kommissionen har lagt fram ett förslag till ny marknadskontrollförordning som en del av det så kallade produkt - och marknadskontrollsäkerhetspaketet (KOM(2013)74). I förslaget ingår att det skapas ett forum för marknadskontroll. Ett sådant forum kan vara en del i att få en bättre samordning i tillsynen av varor både mellan medlemsländer och mellan olika lagstiftningar. Av det nu liggande förordningsförslaget framgår också att detta forum ska samarbeta med Reach-forum.

Regerings proposition 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag anger några viktiga områden för effektivisering av tillsyn i EU och utveckling av tillsyns-samverkan. Det gäller bland annat en ökad formalisering av tillsynssamverkan inom EU för kemikalietillsynen. Forum607 anges som en modell för hur samarbetet kan förstärkas för fler rättsakter inom EU. Propositionen anger också att tillsynen skulle kunna effektiviseras genom bättre samordning av tillsynsinsatser på EU-nivå inom angränsande regelverk och att reglerna om marknadskontroll skulle kunna vara en utgångspunkt för utveckling av tillsynssamverkan på varuområdet. En annan viktig fråga är möjligheterna att kunna ange någon miniminivå för med-lemsländernas tillsyn av Reach och CLP och annan kemikalietillsyn i likhet med det som gäller för djur- och livsmedelsområdet.

607 Forum för informationsutbyte och verkställighet.


Giftfria och resurseffektiva kretslopp

Etappmålet om giftfria och resurseffektiva kretslopp är att användningen av återvunna material ska vara säker ur hälso- och miljösynpunkt genom att åter-cirkulation av farliga ämnen så långt som möjligt undviks samtidigt som resurs-effektiva kretslopp eftersträvas. Detta uppnås genom en samlad åtgärdsstrategi inom Europeiska unionen, vilken senast 2018 resulterat i bland annat följande insatser:• EU:s regelverk för avfall, kemikalier och varor är i huvudsak kompletterade

och samordnade så att de styr mot giftfria och resurseffektiva kretslopp, och• principen om höga och likvärdiga krav på innehållet av farliga ämnen i ny-

producerade och återvunna material är fastslagen genom beslut där så är lämpligt.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess preciseringar om Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen, Användningen av sär-skilt farliga ämnen, Oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper kan upp-fyllas. Uppföljningen av de preciseringarna innehåller ytterligare information rela-terad till etappmålet.

ResultatNaturvårdsverket har i december 2013 fattat beslut om Sveriges första avfalls-förebyggande program. Programmet innehåller mål och åtgärder för att minska avfallsmängderna och för att minska innehållet av farliga ämnen i material och produkter. Fokusområden i programmet är: mat, textilier, elektronik och bygg- och rivningsavfall.608 Naturvårdsverket har också föreslagit regeringen en speci-ficering av ett nytt etappmål som innebär att senast 2020 underlättas kretsloppet för textilier av att särskilt farliga ämnen och andra ämnen med oönskade egen-skaper inte förekommer i nyproducerade textilier. Ett annat förslag innebär att ett etappmål som ska leda till att materialet i avfallet från hushåll och verksamheter tas till vara samtidigt som påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras.609

EU:s 7:e miljöhandlingsprogram som beslutades 2013 anger att ”återvunnet avfall ska användas som en betydande och pålitlig råvarutillgång för Unionen genom utvecklingen av giftfria kretslopp för material”.610

608 Naturvårdsverket609 Naturvårdsverket610 KemI


Miljöhandlingsprogrammet innehåller en EU-strategi för en giftfri miljö till år 2018. I den anges att exponeringen för kemikalier genom produkter minimeras, inklusive importerade varor, för att främja giftfria kretslopp för material och begränsa exponeringen för farliga ämnen i inomhusmiljön.611

Naturvårdsverket har inom ett regeringsuppdrag kartlagt fosforresurser och inne-hållet av oönskade ämnen i olika fosforkällor, gjort en bedömning av potentialen för hållbar återföring av fosfor, tagit fram förslag till författningskrav och förslag till etappmål för hållbar återföring av fosfor samt ett förslag till investeringsstöd. För att kunna använda växtnäringsämnena i avfalls- och avloppsfraktioner i större utsträckning än idag utan risk för negativ påverkan på hälsa och miljö, behöver halterna av oönskade ämnen minska ytterligare. Det finns potential för en ökad och hållbar återföring av fosfor och andra växtnäringsämnen från avlopps- och avfalls-fraktioner. Men innehållet av oönskade ämnen begränsar potentialen påtagligt. Ett framgångrikt förebyggande arbete ökar potentialen, liksom utveckling av tekniker för såväl rening som utvinning och återföring av fosfor.

Analys och bedömningEtappmålet är nyligen beslutat och utgår från att en samlad europeisk åtgärdsstra-tegi för giftfria och resurseffektiva kretslopp kommer till stånd. Regeringen bedömer i proposition 2013/14:39 att strategin bör slå fast att särskilt farliga ämnen inte bör användas i nya varor och att användningen av övriga farliga ämnen så långt som möjligt bör minska, att åtgärder och styrmedel för ökad återvinning ska fokusera på de material som är mest värdefulla från resurseffektivitetssynpunkt och som samtidigt har ett lågt innehåll av farliga ämnen, att höga och likvärdiga krav ställs på återvunna och nyproducerade material när det gäller innehåll av farliga ämnen samt att information om hälso- och miljöfarliga ämnen som ingår i varor ska vara tillgänglig för alla berörda under hela livscykeln, inklusive avfallsledet.612

Att EU:s 7:e miljöhandlingsprogram innehåller en strategi för giftfri miljö som omfattar skrivningar om giftfria och resurseffektiva kretslopp är viktigt för att etappmålet ska kunna nås.

Det pågår arbete i Sverige med att analysera vilka styrmedel som är mest effek-tiva och lämpliga för att reglera användningen av farliga ämnen i ett livscykel-perspektiv och för att skapa synergier mellan resurseffektivitet och lågt innehåll av farliga ämnen. Detta arbete kommer att utgöra en grund för Sveriges arbete med EU-strategin för giftfria och resurseffektiva kretslopp. Ett fortsatt analys- och utredningsarbete behövs dock för att bygga upp kunskapsbasen och utveckla ny teknik.613

611 KemI612 På väg mot en giftfri miljö, Prop. 2013/14:39613 På väg mot en giftfri miljö, Prop. 2013/14:39


De tre förslagen till nya etappmål om avfall framtagna 2013 skapar goda förut-sättningar för att under loppet av innevarande decennium både öka återvinningen och minska materialkretsloppens innehåll av farliga ämnen och framförallt bryta sambandet mellan tillväxt och uppkomsten av avfall.

Minska barns exponering för farliga kemikalier

Etappmålet om att minska barns exponering för farliga kemikalier är att senast 2018 har beslut fattats avseende befintliga och vid behov nya regelverk och andra styrmedel, vilka medför en betydande minskning av hälsoriskerna för barn till följd av den samlade exponeringen för kemikalier. Riskminskningen ska bedömas i jämförelse med situationen 2012.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess preciseringar om Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen kan uppfyllas. Uppfölj-ningen av preciseringen innehåller ytterligare information relaterad till etappmålet.

ResultatDen generella trenden är att halterna av organiska miljöföroreningar i moders-mjölk från förstföderskor minskar för de ämnen som övervakas. Barn, kvinnor i barnafödande ålder samt gravida och ammande rekommenderas att inte äta fisk som kan innehålla höga halter dioxin och PCB oftare än 2-3 gånger per år.

Kemikalieinspektionen har mätt förekomsten av bromerade flamskyddsme-del, ftalater, organofosfater och vissa metaller i förskolemiljö. Av de ämnen som undersöktes framstod ftalater som en ämnesgrupp som bör prioriteras i arbetet med att minska barns exponering för farliga kemiska ämnen. Det finns dock stora kunskapsluckor för många av de andra ämnena som ingick i undersökningen och överlag är kunskapen låg om vad den totala exponeringen för olika ämnen kan ha för effekter för barns hälsa.614

Inom arbetet i branschdialogerna om kosmetika- och hygienprodukter samt leksaker har företagen påbörjat arbete med åtaganden. Till exempel har företagen påbörjat utfasning av allergena parfymämnen och konserveringsmedel i sina barn- och ungdomsprodukter.

Kemikalieinspektionen deltar i flera processer rörande tillämpning och utveck-ling av befintliga regelverk och bevakar i detta arbete särskilt barnperspektivet.

614 Rapport 8/13. http://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/Rapporter/Rapport8-13.pdf


Sverige har tagit fram ett förslag på begränsning av bly i konsumentvaror. För-slaget går ut på att begränsa bly i artiklar som kan stoppas i munnen av små barn, såsom kläder, skor, accessoarer, inredning, dekorationer och sport- och fritids-artiklar.615

Kemikalieinspektionen föreslår en ändring i den europeiska fibermärknings-förordningen (1007/2011) som ett steg på vägen att minska riskerna med far-liga kemikalier i textilier. Textilier är en mycket bred kategori produkter och de används på sådant sätt att konsumenter, även barn, direkt eller indirekt exponeras för de kemikalier som ingår i dem. Det är svårt att veta exakt vilka kemikalier som finns i textilprodukter eftersom leverantörskedjan är lång, komplex och glo-bal.616, 617

Kemikalieinspektionen har tillsammans med Konsumentverket och Elsäkerhets-verket, kontrollerat företag som tillverkar, importerar och säljer leksaker. En sam-manställning från kontrollerna visar stor skillnad bland företagen vilken kunskap som finns om reglerna för leksakers säkerhet. Särskilt bristande var kunskapen om de regler som finns i andra lagstiftningar än direktivet om leksakers säkerhet, till exempel Reach-förordningen och RoHS-direktivet. I projektet har Kemikalie-inspektionen hittills låtit testa leksaker från företagen. Resultaten visar att ett flertal leksaker innehöll farliga ämnen i förbjudna halter. Det var främst ftalater i mjuka plastleksaker och bly inuti elektriska leksaker som hittades Försäljningen av dessa leksaker har stoppats och de har dragits tillbaka från butiker. Ett antal företag har även anmälts till åklagare.618, 619, 620, 621, 622

I en kampanj riktar Läkemedelsverket information till landets frisörer om de viktigaste sakerna man bör tänka på när det gäller hårfärger. Broschyren Håll koll på färgen skickas ut tillsammans med Frisörföretagarnas tidning Frisör, och sam-tidigt görs internetannonsering bland annat med budskapet att personer under 16 år inte ska färga håret alls.623, 624

615 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Sverige-har-tagit-fram-ett-forslag-pa-begransning-av-bly-i-konsumentvaror/

616 Rapport 3/13: http://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/Rapporter/Rapport-3-13-textiles.pdf

617 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Forslag-om-ny-regel-for-sakrare-textilier/618 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/tillsyn-projekt/619 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/Marknadsprojekt-2012/620 http://www.kemi.se/sv/Innehall/Nyheter/tillsyn-projekt/621 Tillsyn 3/13: http://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/Tillsyn/Tillsyn3-13-

leksaker.pdf622 Tillsyn 6/13: http://www.kemi.se/Documents/Publikationer/Trycksaker/Tillsyn/Tillsyn6-13-

leksaker-2012-2013.pdf623 http://www.lakemedelsverket.se/Alla-nyheter/Nyheter-2013/Kampanj-for-att-minska-

allergirisk-vid-harfargning/624 http://www.lakemedelsverket.se/upload/allmanhet/kosmetika/harfarg/folder-harfarg.pdf


Regeringen har gett KemI i uppdrag att verka för en utfasning av misstänkt fort-plantningsstörande och hormonstörande ftalater i Sverige.

I den årliga uppföljningen av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö redovisas ytter-ligare utveckling av styrmedel under preciseringarna om Den sammanlagda expo-neringen för kemiska ämnen samt om Särskilt farliga ämnen.

Analys och bedömningKemikalieinspektionen har för närvarande ett uppdrag från regeringen att redovi-sa en handlingsplan för Giftfri vardag med speciellt fokus på barn. KemI ska 2014 redovisa förslag till en ny handlingsplan för perioden 2015–2020 med de åtgärder som behöver vidtas för att bidra till en giftfri vardag. Nedan redovisas exempel på bedömningar ur delredovisningen av handlingsplanen 2011–2013.625 Gällande regler tar inte tillräcklig hänsyn till barns särskilda känslighet. Metodik för riskbedömning för barn saknas i vissa delar och vägledningsdokument som ska underlätta tillämpningen av EU-regler behöver stärkas vad gäller barnanpas-sad metodik. En ny undersökning bland EU- och OECD-länder visar att det finns ett stort behov av förbättrad vägledning och metoder för att göra exponerings-bedömning för barn.626

Kemikaliekrav på EU-nivå behöver utvecklas och skärpas för att förebygga ris-ker när det gäller produkter och varukategorier som barn kommer i kontakt med. KemI har identifierat varugrupperna leksaker, elektroniska produkter och bygg-produkter som prioriterade i arbetet. Särskilda regler inom EU om begränsning av kemiska risker behöv också utvecklas för textilier.

Ämnen med vissa miljö- och hälsofarliga egenskaper ska inte förekomma i produkter som barn kommer i kontakt med. Detta gäller i synnerhet särskilt farliga ämnen, där även hormonstörande och allergiframkallande ämnen bör inräk-nas. Leksaksdirektivet är ett exempel på ett regelverk där skyddsnivån behöver höjas bland annat vad gäller barns exponering för vissa metaller som bly, CMR-ämnen627 och allergiframkallande ämnen.

Det bör analyseras hur miljö- och hälsoriskerna för barn kan minskas i barns offentliga miljöer och boendemiljöer.

625 Handlingsplan för en giftfri vardag 2011 – 2014. Delredovisning 2011 – 2013. KemI. Rapport 1/14

626 OECD (2013) ENV/JM/MONO(2013)20 Assessing the risk of chemicals to children’s health: an OECD-wide survey Series on Testing & Assessment No. 192

627 Cancerframkallande, mutagena och reproduktionstoxiska.


Ökad miljöhänsyn i EU:s läkemedelslagstiftning och internationellt

Senast år 2020 har beslut fattats inom EU eller internationellt som innebär att befintliga och eventuella nya regelverk för human- och veterinärmedicinska läkemedel i ökad utsträckning väger in miljöaspekter.

Etappmålet bidrar till att miljökvalitetsmålet Giftfri miljö och dess preciseringar om Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper samt Information om farliga ämnen i material och produkter kan uppfyllas. Uppföljningen av de preciseringarna innehåller ytterligare information relaterad till etappmålet.

Resultat

NYA ELLER FÖRÄNDRADE STYRMEDEL SOM INFÖRTS I SVERIGE ELLER I EU:

Övervakning av tre läkemedelssubstanser i vatten inom ramen för Vattendirektivet. Ny kosmetikaförordning 1223/2009 inom EU, gällande från 11 juli 2013 med följande huvudförändringar:

• Förhandsanmälan av nanomaterial följt av en genomgång av säkerhets- dokumentation innan det får sättas på marknaden.

• Krav på märkning av nanomaterial (”ingrediens (nano)”)• Tydligare krav på rapportering av oönskade effekter (biverkningar)• Tydligare koppling till REACH angående miljöegenskaper hos kosmetiska

produkter• Uppdaterade och tydligare krav på säkerhetsvärderingar för kosmetiska

produkter• Ändringar på ämneslistorna: hårfärger, parabener, triclosan628

VIKTIGA BESLUT SOM HAR FATTATS

I 2013/14:39 På väg mot en giftfri vardag – plattform för kemikaliepolitiken har regeringen inkluderat både upp- och nedströms arbete för läkemedel, vilket bety-der att arbete för ”Giftfri miljö” omfattar arbete med läkemedels miljöpåverkan.

Regeringen har beslutat att Läkemedelsverket i samråd med KemI) aktivt ska arbeta för att läkemedelslagstiftningen senast 2020 inkluderar miljöhänsyn.

Regeringen har fattat beslut om 32 miljoner kronor till forskning kring vatten-rening från läkemedelssubstanser.

Vattenmyndigheterna har påbörjat ett arbete med att ta fram program för kontroll av tre läkemedelssubstanser.629 (diclofenac, 17-beta-estradiol och 17-alpha-ethinylestradiol)

628 Läkemedelsverket629 Läkemedelsverket


NYA DATA OM TILLSTÅNDET (AVSER MILJÖ- OCH HÄLSOTILLSTÅNDET, ELLER DET TILLSTÅND SOM PRECISERINGARNA I GIFTFRI MILJÖ ANGER)

Läkemedelsverket har arrangerat myndighetsmöte och seminarium om nanomate-rial med anledning av presentation av regeringsuppdraget Nationell handlingsplan för säker användning och hantering av nanomaterial.

Miljödata har tagits fram för ett antal nya läkemedelssubstanser enligt läke-medelslagstiftningen (både human och i veterinär).

Forskning kring läkemedels miljöpåverkan har pågått under året bland forskare bland annat inom MistraPharma.

Nya effektivare vattenreningsmetoder avseende läkemedelsrester har testats av forskare från MistraPharma i reningsverken i Stockholm och Uppsala.630

BRANSCH- ELLER INTRESSEORGANISATIONERS FRIVILLIGA BESLUT ELLER INITIATIV

Under 2013 har Läkemedelsverket medverkat vid fyra dialogmöten med kosmetika- branschen, Kemikalieinspektionen och forskningen (IMM) i syfte att på frivillig väg arbeta mot säkrare kosmetiska produkter.

Inom denna samverkan har Läkemedelsverket genomfört, utvärderat och rapporterat kartläggning av förekomst och halt vissa utvalda parfymämnen i barn- och ungdomsprodukter på den svenska marknaden.

En informationskampanj har genomförts gentemot Sveriges frisörer i syfte att sprida information om risken att utveckla kontaktallergi vid hårfärgning samt uppmaningen att barn under 16 år inte ska färga håret. En informationsbroschyr skickades till 20 000 frisörer under februari/mars 2013.

Inom International Pharmaceutical Federation (FIP) pågår ett arbete för att ta fram en praktisk vägledning för farmaceuter över hela världen för att öka med-vetenheten kring miljöpåverkan av läkemedel. Vägledningen kommer att diskute-ras/lanseras vid ett möte i Bangkok 2014 och efter detta göras tillgänglig för FIP:s medlemmar. LV är medförfattare till vägledningen.

FN har initierat ett arbete för grön upphandling av läkemedel och medicin- tekniska produkter som beräknas slutföras 2017. Läkemedelsverket deltar aktivt.631

ANDRA VIKTIGA HÄNDELSER I ARBETET FÖR GIFTFRI MILJÖ 2013

Ett av målen för Nationella Läkemedelsstrategin (NLS) är ”minimal miljöpåver-kan”. Inom NLS pågår arbete med att ta fram miljöindikatorer som ska återspegla tillståndet i miljön både lokalt (i Sverige) samt globalt (i produktionsländerna).

630 Läkemedelsverket631 Läkemedelsverket


Läkemedelsverkets arbete med flaggskeppsprojektet inom ramen för Östersjö-strategin har startat kartläggning av miljöåtgärder vid läkemedelsproduktion runt Östersjön. Hur EU:s direktiv för läkemedelsavfall har implementerats i de olika länderna kommer också att sammanställas.

Miljöpåverkan av läkemedel belyses vid Läkemedelsverkets expertkommitté-möten för nya behandlingsrekommendationer (t.ex. antikonception).

Läkemedelsverket medverkar i referensgruppen för screening, koordinerat av Naturvårdsverket. Här har bland annat ämnen som är ingredienser i kosmetika diskuterats som utgångspunkt för screening alternativt miljöövervakning.

Läkemedelsverkets tillsyn av kosmetiska produkter har grundats på en risk-baserat urval där fokus legat på hårfärger, granskning av säkerhetsdokumentation och av GMP.

Analys och bedömningRegeringen gör följande bedömning i propositionen På väg mot en giftfri vardag (Prop. 2013/14:39) Testkraven för läkemedel bör skärpas och de miljöriskbedöm-ningar som görs i samband med en ansökan om godkännande av läkemedel bör förbättras. För att samla och tillgängliggöra miljödata om aktiva läkemedelssub-stanser bör en databas vid den europeiska läkemedelsmyndigheten skapas. Miljö-aspekter bör föras in vid bedömningen av nyttan och riskerna med läkemedel. Det behövs en fördjupad analys av hur lagstiftningen konkret ska kunna utformas så att detta möjliggörs. En reglering av minimikrav på produktionsförhållanden för försäljning av produkter på EU-marknaden bör övervägas. För att kunna fastställa hur Sverige ska driva dessa frågor vidare inom EU måste konsekvenserna av ökad miljöhänsyn analyseras ytterligare. Sverige bör verka för att EU-kommissionen identifierar och utreder konsekvenserna av olika handlingsalternativ. Samtidigt bör Läkemedelsverket ges i uppdrag att fördjupa analysen i fråga om tillgången till läkemedel, kostnadseffektivitet, samhällets kostnader för läkemedel, effekter på utvecklingen av nya läkemedel samt kostnader för skador på miljön.632

Vad gäller kunskap och uppgifter kring miljöegenskaper för kemiska ämnen i kosmetiska produkter behöver mer insatser göras inom EU.

Miljöegenskaper hos kosmetikaingredienser ska tas om hand av REACH, hur detta ska ske behöver bli tydligare.

Forskningsprogrammet MistraPharma slutar 2015 dvs fem år tidigare än etapp-målsdatumet 2020. Arbetet inom MistraPharma är värdefullt och utgör den störs-ta samlade forskningsinsatsen inom området internationellt sett.

Läkemedelsverket anser att det arbete som initierats inom WHO mot gröna och hållbara upphandlingar av hälsosystem kan bidra till att nå etappmålet.

632 På väg mot en giftfri miljö, Prop. 2013/14:39


Inom ramen för Nationella läkemedelsstrategin (NLS)har branschföreningen för de forskande läkemedelsföretagen i Sverige (LIF) under hösten 2013 redovisat en modell för miljöbedömning av läkemedel, ett arbete som är mycket viktigt för att definiera vad ett grönt läkemedel är. I delbetänkandet SOU 2013:23 Ersättning vid läkemedelsskador och miljöhänsyn i läkemedelsförmånerna föreslår utredningen att denna modell ska utvärderas och därefter ska kriterier för miljöklassificering och regler för bedömning av överensstämmelse fastställas.


ETAPPMÅL OM AVFALLUPPFÖLJNINGSANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Ökad resurshushållning i livsmedelskedjan

Etappmålet om ökad resurshushållning i livsmedelskedjan innebär att insatser ska vidtas så att resurshushållningen i livsmedelskedjan ökar genom att minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger sorteras ut och behandlas biologiskt så att växtnäring tas tillvara, där minst 40 procent behandlas, så att även energi tas tillvara senast 2018.

ResultatMiljöEmissionsData har på uppdrag av Naturvårdsverket genomfört ett projekt vars syfte är att analysera data som krävs för att kunna följa upp etappmålet.633 Det uppkomna matavfallet uppskattas till cirka 905 000 ton. De matavfallsmäng-der som gick till rötning och där näringsämnen och energin i avfallet togs tillvara uppgick till omkring 165 000 ton. Motsvarande mängder som gick till kompos-tering där näringsämnen men inte någon energi togs tillvara uppgick till omkring 60 000 ton. Det innebär att cirka 25 procent av matavfallet sorterades ut och behandlades biologiskt så att växtnäringen togs tillvara.

Information från Avfall Sverige visar att 175 kommuner infört insamling av matavfall och att anslutningsgraden i dessa kommuner i genomsnitt är 60 pro-cent.634

Analys och bedömningFör att uppnå etappmålet behöver utbyggnaden av system för insamling av mat-avfall till rötning öka och fler kommuner behöver införa system för källsortering av matavfall. Tekniken för insamling, förbehandling, rötning samt hantering och spridning av rötrester behöver utvecklas och effektiviseras. Vidare finns det behov av styrmedel för att förbättra lönsamheten hos biogasanläggningarna.

633 SMED Rapport Nr. 144, 2014. Beräkningsmetod för uppföljning av etappmålet om resurshushållning i livsmedelskedjan, biologisk återvinning.

634 Avfall Sverige.


Ökad resurshushållning i byggsektorn

Etappmålet om byggnads- och rivningsavfall innebär att insatser ska vidtas så att förberedandet för återanvändning, materialåtervinning och annat material-utnyttjande av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall är minst 70 viktprocent senast 2020.

ResultatNaturvårdsverket arbetar aktivt för att åtgärda den alltför låga kvalitén hos bygg-sektorns avfallsdata. Denna inriktning motiveras av de omfattande avfallsmäng-derna från denna sektor, de näst största efter gruvavfallet, i kombination med de relativt stora osäkerheterna hos sektorns data. Den uppskattning om 60 procent återvinning av byggavfallet som i september 2013 rapporterades till Kommissio-nen som en del av uppföljningen av ramdirektivet för avfall635 baserades tyvärr inte på några säkrare siffror än de senaste till Eurostat avseende 2010636.

Under 2013 beslutade Naturvårdsverket om utökad datarapportering av bygg-avfall i miljörapporter från tillståndspliktiga avfallsbehandlingsanläggningar637 med första datainsamling under 2015 och första rapportering via Svenska Miljö-rapporteringsportalen (SMP) 2016. De data som begärs in avser avfallstyper listade i Avfallsförordningens638 bilaga 4, kapitlen 17 och 19.

Utvecklingsarbetet under 2014 går vidare genom att studera förutsättningarna för att på ett bättre sätt mäta mängderna av de anläggningsavfall som inte regist-reras på avfallsbehandlingsanläggningar och de byggavfall som passerar enbart anmälningspliktiga avfallsbehandlingsanläggningar.

Analys och bedömningDe nämnda åtgärderna för att förbättra sektorns avfallsdata väntas få full effekt först referensåret 2016 som rapporteras till Eurostat 2018.

Under 2013 och 2014 genomför Naturvårdsverket och Boverket en tillsyns-vägledningskampanj för byggnads- och miljöinspektörer. Syftet är ökad tillsyn av bygg- och rivningsprojekt så att mängden avfall minskar och hanteras på ett miljömässigt godtagbart sätt.

635 Europarlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv. http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2008:312:0003:0030:SV:PDF

636 Avfall i Sverige 2010. NV Rapport nr 6520 okt. 2012. www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6520-1.pdf

637 NFS 2013:12, www.naturvardsverket.se/Documents/foreskrifter/nfs2013/nfs-2013-12.pdf638 Avfallsförordning 2011:927, www.notisum.se/rnp/sls/lag/20110927.htm


Under senhösten 2013 hölls ett webbinarium och fyra seminarier om bygg- och rivningsavfall. Totalt deltog 260 byggnads- och miljöinspektörer från 126 kommu-ner. Det webbsända seminariet finns utlagt på webben. Vidare har det startats ett samverkansforum för inspektörerna med ett diskussionsforum samt väglednings-material, checklistor etc. från myndigheter och byggsektorn.

Naturvårdsverkets insatser inom bygg- och rivningssektorn stärktes under 2013 och det ökar förutsättningarna att klara etappmålet till år 2020.


ETAPPMÅL OM BIOLOGISK MÅNGFALDUPPFÖLJNINGSANSVARIG MYNDIGHET: NATURVÅRDSVERKET

Ekosystemtjänster och resiliens

Etappmålet om ekosystemtjänster och resiliens innebär att viktiga ekosystem-tjänster och faktorer som påverkar deras vidmakthållande är identifierade och systematiserade senast 2013.

ResultatNaturvårdsverket har, i samråd med Havs- och vattenmyndigheten, på regeringens uppdrag tagit fram ett underlag för fortsatt arbete med att samhällsekonomiskt värdera ekosystemtjänster i skrivelsen Sammanställd information om ekosystem-tjänster NV-00841-12639.

Naturvårdsverkets har även på regeringens uppdrag och i samråd med andra centrala myndigheter, i två skrivelser rörande grön infrastruktur gett underlag till en landskapsanalys, en styrmedelsanalys samt förslag till framtagande av en hand-lingsplan på regional nivå.

Sverige deltar aktivt i det forskningsnära arbetet inom EU med kartläggning och bedömning av ekosystemtjänster (MAES) och har varit ledande för en pilotstudie som fokuserat på skogens ekosystemtjänster. Pilotstudierna har redovisats i en rapport640 som utgör en vägledning för nationell kartläggning av ekosystem och deras tjänster.

Under året har regeringen, med stöd av Havs- och vattenmyndigheten, tagit fram ett underlag om marina ekosystemtjänster, till stöd för OECD:s granskning av Sveriges miljöpolitik641. Underlaget tar sin utgångspunkt från den inledande analysen av marina ekosystemtjänster i arbetet med att införa havsmiljö- direktivet642.

639 http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2012/ekosystem-ekosystemtjanster/ekosystem-tjanster.pdf

640 Mapping and Assessment of Ecosystems and their Services. Indicators for ecosystem assessments under Action 5 of the EU Biodiversity Strategy to 2020. https://circabc.europa.eu/w/browse/837b3dda-6b1a-4316-a554-723e31062c8f

641 Regeringens underlagsrapporter till OECD-granskningen. http://www.regeringen.se/sb/d/17039/a/219547

642 Havs- och vattenmyndigheten. God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön. Del 1: Inledande bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys. https://www.havochvatten.se/download/18.2a9b232013c3e8ee03e3c84/1362744444478/God-Havsmiljo-2020-Del-1.pdf


Analys och bedömningI skrivelsen Sammanställd information om ekosystemtjänster (NV-00841-12) beskrivs ekosystemtjänsternas betydelse för människors välbefinnande i Sverige, både ur ekonomisk och social synvinkel. Rapporten poängterar vikten av att syn-liggöra värdet av ekosystemtjänster samt att det är angeläget att ekosystemtjänster framöver ingår i beslutsunderlag där så är relevant. Underlaget utgör ett första svenskt underlag för systematisering av ekosystemtjänster som kan användas för fortsatt arbete med kartläggning och identifiering av ekosystem och dess tjänster samt viktiga påverkansfaktorer. Ekosystemtjänster har sytematiserats och iden-tifierats enligt det internationella klassificeringssystemet CICES643. Etappmålet har därmed delvis uppnåtts. Det kvarstår dock svårigheter att följa upp både hot, påverkan och resiliens med tillgänglig kunskap. För att skapa bättre förutsättning-ar för det fortsatta arbetet med att identifiera och systematisera ekosystemtjänster och de faktorer som påverkar deras vidmakthållande är det viktigt att förbättra kunskapsläget och skapa förståelse för värdet av de komplexa samband som ligger till grund för ekosystemens viktiga funktioner och processer.

Målet har delvis nåtts genom skrivelsen NV-00841-12 men fortsatt kartlägg-ningsarbete kvarstår för att klarlägga den geografiska och rumsliga fördelningen i landskapet av områden och strukturer som har särskild betydelse för den biologis-ka mångfalden och för viktiga ekosystemtjänster. Se även etappmål om betydelsen av den biologiska mångfalden och värdet av ekosystemtjänster samt under Ett rikt växt- och djurliv.

643 http://cices.eu/


Betydelsen av den biologiska mångfalden och värdet av ekosystemtjänster

Etappmålet om betydelsen av den biologiska mångfalden och värdet av eko-systemtjänster innebär att senast 2018 ska betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och integreras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där så är relevant och skäligt.

ResultatInom miljöforskningsanslaget har Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndig-heten beslutat om en forskningssatsning: ”värdet av ekosystemtjänster”644 som kommer belysa hur värdet av ekosystemtjänster bättre kan beaktas i olika besluts-situationer.

Under året har regeringen, med stöd av Havs- och vattenmyndigheten, tagit fram ett underlag om marina ekosystemtjänster, till stöd för OECD:s granskning av Sveriges miljöpolitik645. Underlaget tar sin utgångspunkt från den inledande analysen av marina ekosystemtjänster i arbetet med att införa havsmiljö- direktivet646.

NV har i skrivelsen Hur ökar vi förståelsen av ekosystemtjänsternas värden?647 tagit fram ett förslag till en kommunikationssatsning om ekosystemtjänster 2015–2017.

Betänkandet av utredningen Synliggöra värdet av ekosystemtjänster (SOU 2013:68)648 har redovisats till regeringen.

SCB har redovisat rapporten Kartläggning av datakällor för kvantifiering av ekosystemtjänster649.

Sverige har deltagit aktivt i det forskningsnära arbetet inom EU med kartlägg-ning och bedömning av ekosystemtjänster (MAES650).

644 http://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-Sverige/Forskning/forskning-for-miljomalen/Vardet-av-ekoystemtjanter/

645 Regeringens underlagsrapporter till OECD-granskningen. http://www.regeringen.se/sb/d/17039/a/219547

646 Havs- och vattenmyndigheten. God havsmiljö 2020. Marin strategi för Nordsjön och Östersjön. Del 1: Inledande bedömning av miljötillstånd och socioekonomisk analys. https://www.havochvatten.se/download/18.2a9b232013c3e8ee03e3c84/1362744444478/God-Havsmiljo-2020-Del-1.pdf

647 http://www.naturvardsverket.se/upload/miljoarbete-i-samhallet/miljoarbete-i-sverige/regeringsuppdrag/2013/ekosystemtjanster-kommunikation/rapport-ekosystemtjansternas-varden.pdf

648 http://www.regeringen.se/download/97321dd6.pdf?major=1&minor=226192&cn=attachmentPublDuplicator_0_attachment

649 http://www.scb.se/statistik/_publikationer/MI1301_2013I02_BR_MI71BR1302.pdf650 http://biodiversity.europa.eu/ecosystem-assessments/european-level


Analys och bedömningDe sju forskningsprojekt och en forskningsnära utredning som beslutades få medel från utlysningen om värdet av ekosystemtjänster inom miljöforskningsanslaget kommer senast 2016 ha ökat kunskapen kring hur ekosystemtjänster kan integre-ras i beslutsfattande på olika nivåer.

Genomförande av NVs förslag till kommunikationssatsning kommer att riktas mot målgrupper och aktörer som i sin tur kan kommunicera budskapet vidare – så kallade vidareförmedlare. Dessa målgrupper har identifierats. Vidare har en enklare analys genomförts med avseende på kommunikativa hinder och möjlig-heter, förslag till mål presenteras, liksom aktiviteter och tänkbara kommunikativa strategier.

I SOU 2013:68 föreslås 25 åtgärder som ska leda till synliggörande av eko- systemtjänster samt öka integreringen av dessa i beslutsfattande. Förslagen foku-serar på två olika tidsperspektiv, på kort sikt ska medvetenheten om och integre-ringen av ekosystemtjänsters värde i beslutsprocesser ökas. På lång sikt föreslås åtgärder för att främja en vidareutveckling av kunskapsunderlaget som grund för mer djupgående analyser av åtgärdsalternativ för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Befintlig kunskap räcker inte för att slutgiltigt bestämma vilka åtgärder som är relevanta och skäliga eller för att bedöma kostnadseffektivi-teten. Utredningen kan därför ses som ett steg mot förbättrade konsekvensanalyser som underlag för beslut om ekosystemens nyttjande.

EU-arbetsgruppen MAES avser att i nästa fas gå vidare med fördjupningar om hur synergier kan skapas mellan internationella och nationella forskningsprogram och projekt, samt med behovet av kommunikation och spridning av vetenskapliga resultat för de krav som ställs för integrering i beslutsfattandet.

SCBs rapport hade som mål att kartlägga statistik och andra datakällor för att hitta mätbara och kvantifierbara aspekter av ekosystemtjänster. Kartläggningen syftade till att kunna göra en översiktlig bedömning av hur datatillgången ser ut, inom vilka områden det eventuellt saknas data samt i viss mån var det finns poten-tial för utveckling eller förbättring av existerande data med avsikt att förbättra förutsättningarna för att kvantifiera ekosystemtjänster. Resultatet av kartlägg-ningen visar bland annat att ju närmare en ekonomisk aktivitet en ekosystemtjänst befinner sig desto bättre är tillgången på data. De försörjande ekosystemtjänsterna har betydligt bättre tillgång på statistik än reglerande och kulturella ekosystem-tjänster. För många ekosystemtjänster erbjuder befintliga datakällor en viss öpp-ning mot de flesta ekosystemtjänster. Även där datatillgången är sämre kan grova uppskattningar göras med indirekt statistik. Till exempel kan ekosystemtjänster som rekreation och estetiska värden uppskattas med statistik om fastighetspriser eller närhet till grönområden för att indikera det som inte exakt går att mäta i dagsläget. Det finns behov av vidare utvecklingsarbete.


Under våren kommer OECD:s granskning av Sveriges miljöpolitik att leda till framtagande av råd om den svenska miljöpolitiken.

Det är angeläget att integreringen och kommunikationen av ekosystemtjänsters värde beaktar de brister i rådande kunskapsläge som finns samt att den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden fortskrider för att målet ska nås.

Bedömningen är att arbete för att göra betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och integrerade i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället har påbör-jats. Se även etappmål om ekosystemtjänster och resiliens samt under Ett rikt växt- och djurliv.

Hotade arter och naturtyper

Etappmålet om hotade arter och naturtyper innebär att åtgärdsprogram för att uppnå gynnsam bevarandestatus för sådana hotade arter och naturtyper som inte kan säkerställas genom pågående åtgärder för hållbar mark- och vatten-användning och befintligt områdesskydd ska vara genomförda eller under genomförande senast 2015.

ResultatArbetet med åtgärdsprogram om hotade arter och naturtyper pågick under 90-talet i liten skala, 2003 ökades verksamheten till cirka 200 program om totalt cirka 400 arter.

År 2013 fastställdes tio nya åtgärdsprogram för hotade arter: orangefläckig brunbagge, långhorningar i klen ek och hassel, skalbaggar på gammal asp, skal-baggar på nyligen död tall, gullrisbock, jättepraktbagge, brunkulla, långbensgroda, sandödla och skaftslamkrypa. Antal program som var fastställda och gällande under 2013 var vid årets slut 129 stycken. Ytterligare 31 program är nära faststäl-lelse. Antalet genomförda och avslutade program är 41.

Analys och bedömningRegeringens bedömning är att etappmålet kan nås genom att pågående arbete med framtagande och genomförande av åtgärdsprogram för hotade arter och natur-typer fortsätter. Enligt tidigare beräkningar är målet totalt 214 program. Program-men behöver inte vara genomförda i sin helhet vid målåret651.

651 Svenska miljömål – preciseringar av miljökvalitetsmålen och en första uppsättning etappmål. Ds 2012:23 Regeringskansliet.


Målet kommer att nås med avseende på att 214 åtgärdsprogram kommer att vara fastställda och under genomförande. Resurser för att genomföra åtgärdsprogram-men är dock inte tillräckliga. Uppskattningen av behovet är ca 100 Mkr årligen och grundar sig på en sammanställning av de åtgärder och kostnader som listas i fastställda program och i de program som är på remiss.

Reglerna för miljöersättningarna inom jordbruket kommer att ändras 2015. Det finns stor risk att miljöersättningar som är viktiga för att genomföra åtgärder i detta etappmål försvinner.

Fastställda program

Genomförda program

Figur 30. Fastställda och genomförda åtgärdsprogram för hotade arter 1991–2013


För att bevara hotade arter tar Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och läns-styrelserna fram åtgärdsprogram. Enligt etappmålet ska 214 åtgärdsprogram för ca 400 arter vara genomförda eller under genomförande senast 2015. Det omfattar en knapp fjärdedel av Sveriges omkring 2 000 hotade arter. Målet bedöms möjligt att nå genom att öka takten i arbetet. Åtgärdsprogrammen innehåller ofta insatser för att bevara eller utveckla arternas livsmiljöer.

1991

1993

1995

1997

1999

2001

2003

2005

2007

2009

2011

2013

0

50

100

150

200

250

Etappmål


Invasiva främmande arter

Etappmålet om invasiva främmande arter innebär att invasiva främmande arters effekter i Sverige vad avser biologisk mångfald samt socioekonomiska effekter på bland annat hälsa ska vara bedömda och prioriterade insatser för bekämpning ska ha inletts senast 2015.

ResultatI Sverige finns 297 arter som bedömts vara invasiva och 84 som bedöms vara potentiellt invasiva652.

EU har under 2013 lagt fram ett förslag till ny lagstiftning för att förebygga och hantera det snabbt ökande hotet från invasiva arter653.

Förslaget ska behandlas av rådet och Europaparlamentet. Det är inriktat mot preventiva åtgärder för att förhindra att invasiva främmande arter introduceras och sprids. Införselvägarna ska identifieras och åtgärdas och ett EU tidigt varnings- och responssystem utvecklas för att möjliggöra utrotning av nyanlända samt sär-skilt skadliga invasiva främmande arter.

En förteckning över högst 50 invasiva främmande arter av EU-betydelse ska antas och uppdateras av kommissionen. Medlemsstaterna ska delta i arbetet med att sammanställa förteckningen och lämna förslag på arter som ska ingå.

Den internationella barlastkonventionen har inte trätt ikraft. Under 2013 fortsatte bekämpningen av mårdhund.

Analys och bedömningEU:s lagstiftning kan ge en inriktning åt det svenska arbetet, tillsammans med den nationella strategin som tagits fram654. Betydelsen av EU-lagstiftningen på natio-nell nivå begränsas av bland annat att det är få arter som tas upp och att de ska ha betydelse på EU-nivå.

Etappmålet kommer inte att nås 2015. Tiden är för knapp för att hinna göra en samlad bedömning och prioritera insatser nationellt. Dock pågår bekämpning av mårdhund samt lokala bekämpningsinsatser mot bl.a. vresros, jättebalsamin, jätte-loka, sjögull och marmorkräfta.

652 The European Network on Invasive Alien Species, NOBANIS (www.nobanis.org).653 2013/0307 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS

FÖRORDNING om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter

654 Naturvårdsverket, 2008. Nationell strategi och handlingsplan för främmande arter och genotyper. Rapport 5910.


Kunskap om genetisk mångfald

En kartläggning och övervakning av den genetiska mångfalden ska ha inletts senast år 2015.

ResultatÖvergripande principer för en övervakning av genetisk variation finns i Natur-vårdsverkets rapport 5712 Genetisk variation hos vilda växter och djur i Sverige (2007) och i verkets redovisning av regeringsuppdraget Förslag till Nationellt handlingsprogram för bevarande av genetisk variation hos vilda växter, djur och svampar (2008) (dnr M2008/1356/Na), men det har inte funnits resurser att starta något övervakningsprogram.

Övervakningen av de stora rovdjuren ses för närvarande över och genetiska metoder förväntas komma till bredare användning där. Även i annan övervakning, inte minst limnisk och marin, kan genetiska metoder förväntas komma till bredare användning bland annat för uppföljning av Havsmiljödirektivets deskriptorer. Någon specifik övervakning av genetisk mångfald finns f.n. dock inte. Genetisk mångfald har inte heller studerats hos det stora flertalet vilda djur, växter och svampar.

Analys och bedömningEn uppbyggnad av övervakning av genetisk variation enligt det förslag som finns, eller i någon annan form, är just nu inte aktuell om inte Naturvårdsverket tillförs nya resurser för ändamålet. Andra myndigheter eller aktörer som kan tänkas ha ett sektorsansvar på området (exempelvis HaV för kommersiellt brukade fisk-populationer, Skogsstyrelsen för kommersiellt viktiga trädarter, Jordbruksverket för odlingsväxter som kan korsa sig med vildtyper av samma art) synes inte heller planera att bygga upp någon övervakning. Vi bedömer därför att utan ytterligare resurser kommer etappmålet inte att nås.

Miljöm

ålen – Årlig uppföljning av S

veriges miljökvalitetsm

ål och etappmål 2

01

4R

apport 66

08

RAPPORT 6608

NATURVÅRDSVERKET

ISBN 978-91-620-6608-6

ISSN 0282-7298

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm – Valhallavägen 195, Östersund – Forskarens väg 5 hus Ub. Tel: 010 698 10 00, fax: 010 698 10 99, e-post: [email protected] Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: 08 505 933 40, orderfax: 08 505 933 99, e-post: [email protected] Postadress: Arkitektkopia AB, Box 11093, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

MiljömålenÅrlig uppföljning av Sveriges miljökvalitetsmål och etappmål 2014

Denna rapport innehåller den årliga uppföljningen av miljö-

kvalitetsmålen och etappmålen. Miljömålssystemet består

av generationsmålet, 16 miljökvalitetsmål, preciseringar

till varje miljökvalitetsmål och 24 etappmål. 5 av etapp-

målen beslutade regeringen om den 27 februari 2014 och

därför följs de inte upp denna gång. Bedömningarna av om

miljökvalitetsmålen kan nås till år 2020 och hur tillståndet i

miljön utvecklas ansvarar respektive myndighet för och har

sin grund i regeringens proposition 2009/10:15, Svenska

miljömål – för ett effektivare miljöarbete samt i regeringens

beslut år 2012 om preciseringar av miljökvalitetsmålen.

Resultaten skiljer sig inte mycket från tidigare års och

stora utmaningar kvarstår för att miljömålen ska nås. Även

om det är lätt att få en mörk bild av utvecklingen i miljö-

arbetet och miljötillståndet ser Naturvårdsverket en viktig

uppgift i att visa på framgångar och att det görs många

goda insatser på alla plan och av många aktörer i samhället

– och att det ger resultat. Därför innehåller uppföljningen

även goda exempel som kan tjäna som inspiration för det

fortsatta arbetet.

Mer information finns på miljömål.se/au