Gabriela Mistral föddes den 7 april 1889 i Vicuna, i en liten by i norra Chile.

Året hon dog var 14 november 1957 i New York efter en lång tids sjukdom.

Gabriela Mistral

Gabriela hette från början Lucila Godoy Alcayaga.

Hon beundrade en fransman som fick nobelpriset år 1904,

han hette Frédéric Mistral som hon

därefter tog efternamnet av.

´

Frédéric Mistral.

Gabriela Mistral fick nobelpriset i litteratur år 1945.

Varför hon fick priset var för att det visade sig att hon inte hade någon studieanlag och redan som 15 åring började hon själv verka som lärare i hemtrakten.

Hon var den första latinamerikanska författaren som fick nobelpriset i litteratur.

Samtidigt som hon jobbade som lärarinna lyckades hon publicera sina dikter i byns tidning. År 1922 kom diktsamlingen ut, diktsamlingen kallas ”Desolacion”. Hon blev en välkänd författarinna i den rika spanskspråkliga litteraturen. Kärleken, moderskapet och barnen är hennes tema i ”Desolacionen”.

Gabriela hade en tragisk kärlekshistoria som tjugoårig lärarinna förälskade hon sig i en järnvägsanställd man, han förförde henne först sen lämnade han henne. Sorgen djupnade sig efter att älskaren hade begått självmord, tydligen hade han hamnat i ekonomiska problem. Efter händelsen har hon aldrig förälskats någon mer gång eller gift sig heller. Och hon fick aldrig något barn som hon hade velat ha.

Gabriela var en kvinnokämpe. År 1908 publicerade hon en artikel.

På artikeln ställde hon krav om kvinnans jämnlikhet och frihet.

Hon levde som hon lärde.

Har inte hunnit klart men hoppas det här blir bra!

/Cassie