Ökad arbetsförmåga genom modell med
rehabiliteringskoordinator Beskrivning av den modell med rehabiliteringskoordinator som
utvärderar effekter på sjukskrivning, vårdkonsumtion och livskvalitet för patienter med långvarig smärta och/eller lätt medelsvår psykisk
ohälsa i randomiserad kontrollerad studie i Stockholms läns landsting
Mars 2016
Forsknings- och utvecklingsstöd:
2
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning ............................................................................................................. 3
2 Bakgrund och utformning ........................................................................................... 5
2.1 Bakgrund 5
2.2 Målsättning 6
2.3 Målgrupp och utformning 6
3 Utvärderad modell med rehabiliteringskoordinator ....................................... 8
3.1 Den modell som utvärderas 8
3.2 Tidig identifiering av patienter med hög risk 9
3.3 Standardiserat stöd med fokus på arbetsförmåga 9
3.3.1 Kartläggning av nuläge 9
3.3.2 Bedömning och individuell plan för arbetsåtergång 10
3.3.3 Individanpassad coachning och koordinering 10
3.3.4 Strukturerad ledning och styrning 11
3.4 Regelbunden uppföljning av effekter 11
4 Effekter av stödet på arbetsförmåga, vård och livskvalitet ......................... 13
4.1 Förbättrad arbetsförmåga och ökad återgång i arbete 14
4.2 Patienter rapporterar en bättre livskvalitet 14
4.3 Viss ökning av vårdkonsumtion 15
4.4 Vårdpersonal upplever rehabiliteringskoordinatorn som stöd och avlastning
15
4.5 Patienter uppskattar det lösningsfokuserade stödet från
rehabiliteringskoordinatorn 16
4.6 Presentationer och publikationer 16
5 Slutsatser och samlade erfarenheter inför fortsatt arbete .......................... 18
Bilaga 1 Uppdragsbeskrivning Rehabiliteringskoordinator ............................ 19
3
1 Sammanfattning
Projektet Utvärdering och utveckling av koordinatorsfunktion för effektiv
rehabilitering inom Stockholms läns landsting genomförs sedan 2012 av Hälso- och
sjukvårdsförvaltningen (HSF) i samarbete med Health Navigator. Syftet är att
utvärdera effekterna av rehabiliteringskoordinering och utarbeta en evidensbaserad
modell för rehabiliteringskoordinering. Arbetet sker med vetenskaplig ansats genom
en randomiserad kontrollerad studie där effekter av den strukturerade modellen med
rehabiliteringskoordinator utvärderas med avseende på sjukskrivning,
vårdkonsumtion och livskvalitet.
Modellen består av tre huvudkomponenter (1) patienter med risk för
långtidssjukskrivning identifieras, (2) de patienter som identifieras ha hög och
förebyggbar risk erbjuds ett individuellt riktat stöd enligt en standardiserad modell
som utförs av specialutbildade rehabiliteringskoordinatorer i syfte att öka patientens
kunskap och motivation kopplat till rehabilitering och arbetsåtergång samt skapa
bättre koordination i patientens vård-/rehabiliteringskedja (3) Kontinuerlig
uppföljning av utfall med avseende på arbetsförmåga, vårdkonsumtion och
livskvalitet för att justera insats och säkerställa mest effektiva insats och resultat för
varje enskild patient.
Studien startade i januari 2013 och genomförs vid sju vårdcentraler i Stockholms läns
landsting och är godkänd av den regionala etikprövningsnämnden. I mars 2016 är
totalt ca 940 studiedeltagare inkluderade i studien varav 632 ingår i deltagargrupp
och 308 ingår i en kontrollgrupp.
Resultat från aktuell interimsutvärdering (oktober 2015) sammanfattas nedan:
• Resultat från den senaste interimsutvärderingen omfattade 548 studiedeltagare
varav 379 erhåller stöd från rehabiliteringskoordinator
• Minskning i sjukskrivning observeras i högre grad hos de som erhåller
rehabiliteringskoordinator än kontrollgrupp (53 dagar snabbare motsvarande -
32%)
4
— En större minskning av den totala sjukskrivningsgraden i
interventionsgruppen jämfört med kontrollgruppen
— För de individer som avslutar sin sjukskrivning observeras en snabbare
återgång och lägre ersättning från Försäkringskassan för
interventionsgruppen
— Viss skillnad i effekt mellan sjukdomsgrupper och längd på sjukskrivning vid
inklusion observeras
• Patienter med reahbiliteringskoordintator har en något högre
öppenvårdskonsumtion jämfört med kontrollgrupp
• Patienter med rehabiliteringskoordinator förbättrar sin livskvalitet mätt med
SF36, jämfört med kontrollgrupp
• Sjukskrivande läkare rapporterar en ökad följsamhet till behandling och
minskning i administrativ belastning
• Både patienter och läkare uppskattar stödet
Sammantaget visar utvärderingen av modellen med rehabiliteringskoordinatorer
lovande preliminära resultat på återgång i arbete och livskvalitet samt en något ökad
öppenvårdskonsumtion. Viktiga komponenter för modellen i studien är:
Särskild utbildad rehabiliteringskoordinator
Tidig identifiering av patienter med risk för längre sjukskrivning, innehåll och
omfattning (grad av koordinering, coachning och samtalsfrekvens) av stödet
anpassas efter individens situation och förutsättningar
Genomgående fokus på arbetsförmåga
Nära samarbete med läkare och annan personal på vårdcentralen för att
fånga upp de verkliga orsakerna till sjukskrivning och enas om bästa möjliga
plan för rehabilitering och återgång i arbete
Tidigt i processen involvera och samarbeta med Försäkringskassan,
arbetsgivaren och ev. andra aktörer omkring patienten
Noggrant, patientnära management med daglig uppföljning och ledningsstöd
för att säkerställa resurseffektiv insats per patient och per
rehabiliteringskoordinator, och kontinuerlig förbättring av modellen
5
2 Bakgrund och utformning
2.1 Bakgrund Långvarig smärta och psykisk ohälsa är en nationell angelägenhet till följd av höga
ohälsotal, låg livskvalitet och stora kostnader kopplat till sjukskrivning och vård.
Personer med dessa diagnoser var målgruppen för den tidigare statliga
överenskommelsen ”Rehabiliteringsgarantin”. Enbart i Stockholms läns landsting
(SLL) fick mer än 152 000 personer en diagnos inom långvarig smärta eller
lätt/medelsvår psykisk ohälsa under 2010, motsvarande siffra för 2015 var 190 000
personer 1 . Den samlade årliga kostnaden 2 för Försäkringskassan och SLL för
målgruppen under 2010 var ca 8 miljarder kronor (53 000 kronor per patient och
år) 3 . Trots satsningar inom SLL för personer med långvarig smärta och/eller
lätt/medelsvår psykisk ohälsa behöver rehabiliteringsprocessen utvecklas. Det finns
behov av bättre metoder för att tidigt identifiera och erbjuda rätt stöd till patienten
med tydligt fokus på att öka arbetsförmåga samt förstärkta kontakter med
arbetsgivare och Försäkringskassa.
Internationella erfarenheter 456 talar för att individanpassade case management
program kan vara en framgångsrik modell. Exempelvis hade Bewley2 goda effekter på
återgång i arbete med en sådan modell, men resultaten avtog när pilotstudien
skalades upp. I Sverige finns goda erfarenheter av att använda en fysisk koordinator
för rehabiliteringsprocessen i primärvården, en insats som visat sig vara mycket
uppskattad av patienter och vårdgivare7. Idag saknas underlag kring verkliga effekter
av ett sådant stöd med avseende på arbetsförmåga, livskvalitet och vårdkonsumtion.
1 VAL2009-2010; OVR, SLV, ARV, KONVAL
2 Detta avser direkta kostnader för slutenvård och öppenvård inom SLL samt kostnader för sjukpenning
och sjuk-/aktivitetsersättning från Försäkringskassan för personer med diagnos inom psykisk ohälsa
och/eller långvarig smärta 3 VAL2009-2010; OVR, SLV, ARV, KONVAL.
4 Stamm T, Hill J..Musculoskelet. Care 2011; 9, 93-101. 5 Schandelmaier et al. PLOS ONE 2012;7,1-13 6 Bewley, H., R. Dorsett, and G. Haile. Research Report No. 435. 2007 7 SKL. 2011.”Rehabiliteringsgarantin, utveckling och planering i landstingen – rapport juni 2011”
6
Med bakgrund i detta startade SLL år 2012 ett utvecklingsprojekt med målsättningen
att utveckla en evidensbaserad modell med rehabiliteringskoordinator.
Utvecklingsarbetet sker med vetenskaplig ansats genom en randomiserad
kontrollerad studie där effekter av den strukturerade modellen med
rehabiliteringskoordinator utvärderas med avseende på sjukskrivning,
vårdkonsumtion och livskvalitet. Studien startade i januari 2013 och genomförs vid
sju vårdcentraler i Stockholms läns landsting och är godkänd av den regionala
etikprövningsnämnden.
2.2 Målsättning Utvecklingsarbetet leds av en styrgrupp med representanter från Hälso- och
sjukvårdförvaltningens avdelning för Närsjukvård i Stockholm läns landsting. Som
forsknings- och utvecklingsstöd för genomförande av studien har företaget Health
Navigagtor anlitats. De övergripande målsättningarna för utvecklingsarbetet med
rehabiliteringskoordinatorer är att:
öka arbetsförmåga för patienter med psykisk ohälsa och långvarig smärta
öka förståelse och egen ansvar hos patienten kring sin sjukdomssituation och
förmåga till återgång i arbete
utvärdera samlade effekter av funktionen avseende arbetsförmåga,
livskvalitet, vårdkonsumtion och nyttjande av socialförsäkring
utveckla en modell för funktion att koordinera effektiv sjukskrivning och
rehabilitering för individer med behov av detta
modellen ska bygga på existerande strukturer och vara långsiktigt hållbar
2.3 Målgrupp och utformning Målgruppen för studien är patienter med diagnoser inom den tidigare
Rehabiliteringsgarantin med risk för eller i tidig sjukskrivning. Patienter har
inkluderats från Hässelby vårdcentral, Rissne vårdcentral, Kronans vårdcentral,
Skärholmens vårdcentral, Bredängs vårdcentral, Liljeholmens vårdcentral och
Fruängens vårdcentral.
Vårdpersonal rekryterades och utbildades särskilt för studien inom bland annat
arbetsförmåga, samtalsmetodik, vård-/rehabiliteringsutbud samt regulatoriska krav
inom arbetsrätt och sjukförsäkring.
Ett urval av patienter med risk för långtidssjukskrivning vid aktuell vårdcentral
erbjuds att delta i det forskningsinriktade utvecklingsarbetet. De patienter som
tackar ja och gett sitt samtycke till att delta i studien randomiseras till antingen A)
ordinarie vård (kontrollgrupp) eller B) ordinarie vård + rehabiliteringskoordinator
7
(deltagargrupp). Båda gruppernas sjukskrivning, vårdkonsumtion och livskvalitet
mäts vid upprepade tillfällen.
8
3 Utvärderad modell med rehabiliteringskoordinator
3.1 Den modell som utvärderas Modellen grundar sig på metodiken för Case- och disease management vilken syftar till
att identfiera och proaktivt stödja riskgrupper till bättre hälsa, livskvalitet samt förbättra
resursanvändande för dessa patienter. Modellen består av tre huvudkomponenter (1)
patienter med risk för långtidssjukskrivning identifieras, (2) de patienter som identifieras
ha hög och förebyggbar risk erbjuds ett individuellt riktat stöd enligt en standardiserad
modell som utförs av specialutbildade rehabiliteringskoordinatorer i syfte att öka
patientens kunskap och motivation kopplat till rehabilitering och arbetsåtergång samt
skapa bättre koordination i patientens vård-/rehabiliteringskedja (3) Kontinuerlig
uppföljning av utfall med avseende på arbetsförmåga, vårdkonsumtion och livskvalitet för
att justera insats och säkerställa mest effektiva insats och resultat för varje enskild
patient.
Figur 1. Modellen med rehabiliteringskoordinator
9
3.2 Tidig identifiering av patienter med hög risk Patienter med hög risk för långtidssjukskrivning identifieras automatiskt på
vårdcentralen utifrån underlag i sjukintyget alternativt genom remittering från
läkaren på vårdcentralen. För dessa patienter genomför rehabiliteringskoordinatorn
en kvalitativ screening utifrån uppgifter i sjukintyg och patientjournal i syfte att
bedöma riskfaktorer och rehabiliteringsplan. Patienter som bedöms ha en
förebyggbar risk för längre sjukskrivning erbjuds ett individanpassat stöd8.
3.3 Standardiserat stöd med fokus på arbetsförmåga Stödet från rehabiliteringskoordinatorn utgår från en noggrann kartläggning av
patientens nuvarande situation, med hänsyn till både medicinska behov och
utmaningar liksom kartläggning av nuvarande arbete och ev. tidigare sjukskrivning
samt framtagen rehabiliteringsplan. Därefter utarbetas en individuellt anpassad plan
för att stärka arbetsförmåga och skapa förutsättningar för en varaktig återgång i
arbete. Rehabiliteringskoordinatorn arbetar nära både patienten och läkaren på
vårdcentralen samt samverkar och koordinerar med arbetsgivare, försäkringskassa,
arbetsförmedling och andra vårdgivare utifrån den enskilde patientens behov. För att
stödet ska bli effektivt är det nödvändigt att rehabiliteringskoordinatorn har god
förmåga att se till hela individens resurser, behov och ev. hinder för att uppnå full
arbetsförmåga samt planera och prioritera såväl inom det enskilda patientfallet som
totala arbetsströmmar.
Figur 2. Citat från rehabiliteringskoordinator
3.3.1 Kartläggning av nuläge Stödet från rehabiliteringskoordinatorn inleds med en strukturerad kartläggnings-
intervju där rehabiliteringskoordinatorn tillsammans med patienten utreder
individens nuvarande och önskade arbetsförmåga, riskfaktorer för sjukskrivning
(exempelvis diagnos, sjukhistorik, arbetsuppgifter, upplevelse av arbetsplatsen,
familjesituation, levnadsvanor m.fl.) samt upprättar behandlings- och
8 I den randomiserade kontrollerade studien har detta erbjudande avsett medverkan i forskningsstudie
där två tredjedelar (interventionsgruppen) randomiserats att erhålla rehabiliteringskoordinator utöver
ordinarie vård och en tredjedel (kontrollgruppen) erhållit ordinarie vård.
10
rehabiliteringsplan. Nulägesbeskrivningen uppdateras sedan regelbundet under den
tid som stödet ges för att vara ett aktuellt stöd i planering och genomförande av
insatser för att stärka arbetsförmågan.
3.3.2 Bedömning och individuell plan för arbetsåtergång Utifrån nulägesbeskrivningen i kartläggningen gör rehabiliteringskoordinatorn i
samråd med patient (och ofta även läkare) en behovsbedömning och utformar en
individuell plan för att långsiktigt stärka patientens arbetsförmåga. I planen ingår
innehåll i det fortsatta stödet från rehabiliteringskoordinatorn, planering av fortsatta
vård- och rehabiliteringskontakter samt frekvens i kontakt.
3.3.3 Individanpassad coachning och koordinering Utifrån rehabiliteringskoordinatorns kartläggning och behovsbedömning
individanpassas stödet till patienten (Se Figur 3). För att stödet ska bli resurseffektivt
är det av vikt att stödets intensitet och innehåll anpassas så att
rehabiliteringskoordinatorn kan prioritera de patienter som har störst behov av stöd.
Patienter med mindre omfattande behov får exempelvis stöd att förtydliga och
förklara rehabiliteringsplanen med fokus på arbetsförmåga och följa upp att insatser
ges, samt att motivera patienten att genomföra behandling. För patienter som istället
har stora behov innefattar stödet från rehabiliteringskoordinatorn ofta både
avancerad coachning (exempelvis kvalificerade rådgivande samtal eller MI) och
koordinering, samordning och prioritering av insatser från flera aktörer (exempelvis
arbetsgivare, försäkringskassa, olika vårdgivare) utifrån arbetsförmågebedömning.
Figur 3. Rehabiliteringskoordinatorn anpassar grad av koordinering och coachning
11
3.3.4 Strukturerad ledning och styrning Den utvärderade modellen inkluderar ett noggrant, patientnära management.
Interventionen omfattar daglig uppföljning och ledningsstöd för att säkerställa
resurseffektiv insats per patient och per rehabiliteringskoordinator. Som stöd i
patientarbetet och prioriteringar har rehabiliteringskoordinatorerna tillgång till ett
särskilt beslutsstöd och ärendehanteringssystem som underlättar en riktad och
proaktiv insats utifrån patientens behov.
3.4 Regelbunden uppföljning av effekter Modellen inkluderar regelbunden uppföljning av effekter på sjukskrivning,
vårdkonsumtion och livskvalitet. Uppföljning görs dels för individuella patienter i
syfte att anpassa planering och insatser och dels för samtliga patienter i syfte att följa
upp totaleffekter och ge stöttning till enskilda koordinatorer i patientarbetet utifrån
aktuella resultat.
12
Exempel: Patient med behov av hög grad av koordinering, coachning och motivering
Resultat från kartläggning: Kvinna i 40-årsåldern som arbetat heltid som undersköterska i hemtjänsten Diagnos: utmattningssyndrom, depression och rygg-/nackvärk Vård-/rehabiliteringsplan: Inget bokat återbesök till sjukskrivande läkare. Remitterad
till samtalskontakt på vårdcentral, väntetid två månader. Rehabiliteringsplan saknas. Rehabiliteringskedja: Mycket låg kunskap om sjukförsäkring och rehabiliteringskedjan
fungerar. Ingen kontakt med arbetsgivare eller Försäkringskassa Upplevelse av arbetet: Patienten upplevde stora brister i organisation på
arbetsplatsen, extrem tidspress, låg bemanning och hög arbetsbelastning Levnadsvanor: Sömnproblem, svårigheter med rutiner kring mat och motion Planering utifrån behovsbedömning: Informera om sjukförsäkringen, rehabiliteringskedjan och ansvarsfördelning mellan
olika aktörer i rehabiliteringskedjan, inklusive patientens eget ansvar Säkerställa att det finns rehabiliteringsplan och uppföljning hos sjukskrivande läkare I samråd med läkare försöka återgå i arbete på halvtid efter en månad Påbörja samtalsstöd och boka tid till sjukgymnast för hjälp med nack-/ryggbesvären Etablera dagliga rutiner avseende sömn, matvanor och fysisk aktivitet Telefonkontakt med coachande och koordinerande innehåll 2-3 gånger per vecka
gång initialt, oftare vid behov och därefter glesa ut kontakt
Rehabilitering och återgång i arbete: Månad 1-3 Försök till återgång i arbete på halvtid genomfördes men försvårades av att
arbetsgivaren på eget initiativ lagt ett schema med monotona arbetsuppgifter vilket ledde till att kvinnan får ökade besvär med värk
Rehabiliteringskoordinatorn informerar arbetsgivaren om att återgång bör ske enligt ordinarie schema och arbetsuppgifter enligt sjukskrivande läkare
Arbetsgivaren gör ingen förändring och kvinnan blir ånyo heltidssjukskriven Rehabiliteringskoordinatorn bokar möte med läkaren för rehabiliteringsplanering
och därefter kontaktas Försäkringskassan för bokning av avstämningsmöte. På mötet deltar Försäkringskassan, läkare, kvinnan, arbetsgivare och rehabiliteringskoordinator
Tydlig rehabiliteringsplanering kommer på plats, med plan om successiv återgång i ordinarie arbete utan anpassningar av arbetsuppgifter
Rehabiliteringsplanen försvåras både av att kvinnan har svårt att hitta motivation i arbetet och av att arbetsgivaren har svårt att följa planering med regelbundna uppföljningsmöten
Månad 4-9: Två rehabmöten genomförs med arbetsgivaren, där rehabiliteringskoordinator,
kvinna och chef medverkar, vilket gör att återgång följer rehabiliteringsplanen Rehabiliteringskoordinatorn har många coachande och motiverande samtal med
kvinnan: diskussion om arbete, förhållningssätt till hur hemtjänstverksamheten fungerar, kvinnans egna tankar om annat arbete osv
Månad 10+: Kvinnan återgår i arbete och byter efter en tid arbete till en arbetsplats och uppgifter
där hon trivs bättre. Rehabiliteringskoordinatorn ger visst motiverande stöd på telefon utifrån behov.
13
4 Effekter av stödet på arbetsförmåga, vård och
livskvalitet
Studien omfattar sju vårdcentraler inom tre geografiska områden inom SLL. I mars
2016 var ca 940 studiedeltagare inkluderade, varav 632 ingår i deltagargrupp och
308 ingår i en kontrollgrupp. Den senaste utvärderingen av modellen med
rehabiliteringskoordinator (oktober 2015) omfattade 548 studiedeltagare varav ca
två tredjedelar erhåller stöd med rehabiliteringskoordinator. Studiedeltagarna har i
genomsnitt varit i studien knappt ett och ett halvt år. Studiepopulationen består till
två tredjedelar av kvinnor och har en medianålder på 46 år. Långvarig smärta och
psykisk ohälsa utgör de vanligaste diagnoserna och en tredjedel av studiedeltagarna
har diagnoser både inom smärta och psykisk ohälsa.
Figur 4. Beskrivning av interimutvärderingens omfattning och studiepopulation
14
4.1 Förbättrad arbetsförmåga och ökad återgång i arbete
Utvärderingen visar att de patienter som har stöd av rehabiliteringsskoordinator
återfår snabbare och i högre usträckning en högre arbetesförmåga jämfört med
kontrollgrupp. Sammantaget motsvarar effekten en månads mindre sjukskrivning
per patient och år för patienter med rehabiliteringskoordinator. Effekterna på
sjukskrivning är dock spridda och visar att en del patienter oavsett extra stöd av
rehabiliteringskoordinator återgår i arbete i tidigt skede på egen hand. Över tid
observeras dock att patienter med rehabiliteringskoordinator återgår i arbete i högre
utsträckning medan kontrollpatienter förblir i sjukskrivning.
Figur 5. Effekter på återgång i arbete (genomsnittlig sjukskrivningsgrad över tid)
4.2 Patienter rapporterar en bättre livskvalitet Både patienter med rehabiliteringskoordinator och patienter i kontrollgrupp
rapporterar en kraftigt förbättrad livskvalitet vid uppföljning jämfört med starten
(Figur 6). För patienter med rehabiliteringskoordinator observeras dock på totalen
en större förbättring av livskvaliteten, särskilt inom domäner som kopplas till
arbetsförmåga. Dit hör exempelvis fysisk och emotionell rollfunktion, två områden
som beskriver hur den fysiska respektive känslomässiga hälsan inverkar på förmågan
att utföra regelbunden aktivitet eller arbete.
15
Figur 6. Förbättring av egenrapporterad livskvalitet från inklusion till uppföljning,
mätt med SF36
4.3 Viss ökning av vårdkonsumtion De patienter som erhåller stöd av koordinator ökar sin vårdkonsumtion något jämfört
med kontrollgrupp. Ökningen gäller samtliga öppenvårdsbesök, dock endast
marginell ökning. Patienter med stöd av koordinator har i genomsnitt 24
öppenvårdsbesök per patient och år jämfört med kontrollgruppen som har 22
öppenvårdsbesök per patient och år.
Figur 7. Antal registrerade öppenvårdsbesök per patient och år
4.4 Vårdpersonal upplever rehabiliteringskoordinatorn som stöd och avlastning
Läkare och annan personal beskriver i enkäter och intervjuer stödet från
rehabiliteringskoordinatorn som en avlastning och kompetensförstärkning.
Rehabiliteringskoordinatorn upplevs förbättra samverkan med andra aktörer och
stöttar med att planera insatser utifrån att återställa patientens arbetsförmåga. De
uppger särskilt stöd kopplat till de icke-medicinska aspekterna av arbetsförmåga
5,2
5,7
+9%+7%
10,8
10,1
+10%
Intervention(n=295)
22,3
24,6
Kontroll(n=138)
4,0
+14%
3,5
4,1
3,5
+17%+9%
5,7
5,2
+7%
10,1
10,8Intervention
(n=295)24,6
+10%
Kontroll(n=138)
22,3
+14%
4,0
3,5
Antal öppenvårds-besök Läkare
SjukgymnastKiropraktorArbetsterapeut
KuratorPsykologPsykoterapeut
Andra besök (ssk, dietist m.fl.)
Antal öppenvårds-besök Läkare
SjukgymnastKiropraktorArbetsterapeut
KuratorPsykologPsykoterapeut
Andra besök (ssk, dietist m.fl.)
4,1
3,5
+17%
16
exempelvis arbetsuppgifter, anpassning av arbetsplatsen och kontakter med övriga
rehabiliteringsaktörer. Gällande coachning lyfter läkarna särskilt att patienten får
stöd och motivation till att fullfölja behandling. Interaktion och samverkan tidigt i
sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen lyfts fram som en viktig
framgångsfaktor av läkarna.
Figur 8. Citat från läkare som samarbetat med rehabiliteringskoordinator
4.5 Patienter uppskattar det lösningsfokuserade stödet från rehabiliteringskoordinatorn
Patienter som erhåller stöd av rehabiliteringskoordinator beskriver i enkäter och
intervjuer att de är nöjda med stödet. Många upplever det positivt att stödet är
oberoende och inte direkt kopplat till arbetsgivare, Försäkringskassa eller läkaren
utan är neutralt och utgår från patienten. Likaså stöd i planering av såväl
vårdkontakter som kontakt med arbetsgivaren och stöd för lösningar för att påbörja
arbetsåtergång. Slutligen beskriver flera patienter hur man fått stöd att ta egna
initiativ och se lösningar kopplade till att förstärka arbetsförmågan och hälsan.
Figur 9. Citat från djupintervjuer med slumpvist urval av patienter som haft stöd av
rehabiliteringskoordinator
4.6 Presentationer och publikationer Hittills har delresultaten av studien presenterats vid ett par nationella och
internationella konferenser bl.a. EUMASS (2014), IHI (Institute for Healthcare
Improvement) (2015), EULAR (2015) och Försäkringsmedicinska dagen (2015).
Delresultat har även varit varit del av samlade utvärderingar av
17
rehabiliteringskoordinatorer inom hälso- och sjukvården, bla rapporter från KI och
Västerbottens läns landsting. Utvecklingsprojektet har också uppmärksammats
nationellt av Socialdepartementet, Sveriges kommuner och landsting och andra
landsting inför utformning av funktion för rehabiliteringskoordinering inom hälso-
och sjukvården.
18
5 Slutsatser och samlade erfarenheter inför fortsatt
arbete
Sammantaget visar utvärderingen av modellen med rehabiliteringskoordinatorer
lovande preliminära resultat på återgång i arbete och livskvalitet samt en något ökad
öppenvårdskonsumtion. Viktiga komponenter för modellen i studien är:
Särskild utbildad rehabiliteringskoordinator
Tidig identifiering av patienter med risk för längre sjukskrivning, innehåll och
omfattning (grad av koordinering, coachning och samtalsfrekvens) av stödet
anpassas efter individens situation och förutsättningar
Genomgående fokus på arbetsförmåga
Nära samarbete med läkare och annan personal på vårdcentralen för att fånga
upp de verkliga orsakerna till sjukskrivning och enas om bästa möjliga plan för
rehabilitering och återgång i arbete
Tidigt i processen involvera och samarbeta med Försäkringskassan,
arbetsgivaren och ev. andra aktörer omkring patienten
Noggrant, patientnära management med daglig uppföljning och ledningsstöd för
att säkerställa resurseffektiv insats per patient och per
rehabiliteringskoordinator och kontinuerlig förbättring av modellen
För att säkerställa kvarstående och långsiktiga effekter av stödet samt för att bättre
förstå effekter på återgång i arbete och förändringar i vårdkonsumtion kommer
studien att fortsätta men avtrappas under 2016. Målsättningen är att därefter att ta
till vara på så mycket lärdomar och erfarenheter som möjligt av den evidensbaserade
modellen och överföra till rehabiliteringskoordinatorer och läkare inom i ordinarie
vård. Fokus i de kommande utvärderingarna kommer att vara att ännu bättre förstå
de långsiktiga effekterna på sjukskrivning, vårdkonsumtion och livskvalitet, vilken
målgrupp som har nytta och effekt av rehabiliteringskoordinering samt hur
rehabiliteringskoordinatorn ska arbeta för att uppnå bästa möjliga resultat.
19
Bilaga 1 Uppdragsbeskrivning
Rehabiliteringskoordinator
Rehabiliteringskoordinatorerna arbetar enligt en standardiserad modell där
patienter som identifieras ha en förebyggbar risk för längre sjukskrivning erbjuds ett
individuellt stöd. Rollen som rehabiliteringskoordinator är en expertroll som arbetar
för att förstärka långsiktig arbetsförmåga och livskvalitet hos patienter som har en
förebyggbar risk för längre sjukskrivning samt ge stöd till vårdgivaren med att
hantera sjukskrivning och rehabilitering i enskilda fall. För att stödet ska bli effektivt
är det nödvändigt att rehabiliteringskoordinatorn har mycket god förmåga att se till
hela individens resurser, behov och ev. hinder för att uppnå full arbetsförmåga samt
planera och prioritera såväl i individuella patientärenden och totala arbetsströmmar.
Som stöd i arbetet har rehabiliteringskoordinatorerna tillgång till ett särskilt
beslutsstöd och ärendehanteringssystem. Interventionen omfattar daglig uppföljning
och ledningsstöd för att säkerställa resurseffektiv insats per patient och per
rehabiliteringskoordinator. Rehabiliteringskoordinatorsinterventionen så som den
hittills tillämpats i landstinget kräver en kombination av erfarna
rehabiliteringskoordinatorer som fokuserar på patientens resurser, adekvata
system- och beslutstöd samt ett noggrant rigoröst, patientnära management.
Kompetenskrav
Grundutbildning som legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal eller
motsvarande exempelvis beteendevetare med arbetslivserfarenhet från
Försäkringskassa
Mångårig arbetslivserfarenhet av arbetsfokuserad rehabilitering inom hälso-
och sjukvård, företagshälsovård eller försäkringskassa
Mycket goda kunskaper inom planering, utredning och kartläggning,
samtalsmetodik, socialförsäkring och arbetsrätt samt vårdutbud (se figur 1)
20
Huvudsakliga arbetsuppgifter
Identifiera patienter med hög, förebyggbar risk för längre sjukskrivning innan
eller i samband med att sjukskrivning riskerar uppstå
Kontakta patienter och erbjuda stöd med rehabiliteringskoordinator
Kartlägga patientens arbets-/funktionsförmåga, arbete och arbetsuppgifter,
vård och omsorgsbehov
Upprätta behovsanpassad individuell planering för enskilda patienter
Erbjuda behovsanpassad arbetsfokuserad coachning med fokus på att
långsiktigt stärka patientens resurser och arbetsförmåga
Koordinera insatser till patienten och på patientens initiativ facilitera
avstämningsmöten och kontakter med andra aktörer
Stötta vårdcentralen kring sjukskrivningsfrågor och återgång i arbete
Stötta patienten och övriga aktörer i frågor som rör sjukförsäkringsprocessen,
regulatoriska aspekter och systemkännedom
Planera och prioritera eget arbete utifrån den samlade patientpopulationens
behov av insatser
Följa upp arbetet på ett strukturerat sätt och löpande revidera planering av
enskilda ärenden och övergripande arbetsströmmar
Dokumentera insatser och kontakter på ett strukturerat sätt
Figur 1. Rehabiliteringskoordinatorns kompetensområden
21
Figur 2. Översikt över rehabiliteringskoordinatorns arbetsuppgifter