ale1

I 1*

Nr 3 1976

Wr/iiI ''’Ji*

aleHistorisk tidskrift för Skånelandutges av De skånska landskapens historiska och arkeologiska förening.

Redaktör Antikvarie Carin Bunte, Lund

Redaktionskommitté

Bitr. professor Erik Cinthio, LundLandsantikvarie Evald Gustafsson, LundFil. lic. Gert Jeppsson, LundFil. dr. Anna-Christina Meurling, LundIntendent Gustaf Äberg, Simrishamn

innehållsid

Medeltidsmålningarna i V. Sallerups kyrka; nyfynd ochnytolkningarTorkel Eriksson: IntroduktionAlbert Eriksson: Konserveringsarbetena 1975Inger-Helene Kornfelt: PigmentundersökningarInger Ahlstedt Yrlid: De romanska väggmålningarnaRalph Edenheim: 1300-talets valvmålningarJan Raneke: VapensköldarnaTorkel Eriksson: 1400-talets vägg- och valvmålningarBarbro Sundnér; Några principiella synpunkter

Aktuellt om antikvarisktDag Widholm: ProvgrävtCarin Bunte: Industriminnesinventering

I157

1017203452

5960

Kristianstads Länstryckeri AB, Kristianstad 1977

Medeltidsmålningarna iVästra Sallerups kyrka

Nyfynd och nytolkningar

De berömda medeltidsmålningama i V. Sallerups kyrka, som bl a uppvisar ett stortantal vapensköldar, däribland ett unionsvapen, på gördelbågen mellan koretstvå valvtravéer, och en sk stiftarbild på norra korväggen, var 1975 föremål fören välbehövlig konservering. I samband med konserveringsarbetena, somutfördes av konservator Albert Eriksson och dennes medhjälpare, gjordes en delnya upptäckter och iakttagelser. Dessa ligger till grund för nedanstående artikelsamling,som är resultatet av ett vetenskapligt grupparbete.

Torkel Eriksson: InledningInnan de i rubriken och ingressen åsyf¬tade målningarna här tas upp till kom¬pletterande beskrivning och förnyad be¬handling finns det skäl att kortfattat re¬dogöra för V. Sallerup kyrkas byggnads-historiska utveckling och samhällshisto-riska ställning under medeltiden. Denuppfördes under 1100-talet, sannoliktkring mitten av detta sekel, med väst-torn på kvadratisk plan, rektangulärtlånghus med portaler i norr och söderoch ett troligen absidförsett kor i öster(fig. 1 a)1, över bågöppningen mellanlånghuset och tornet vittnar ett ursprung¬ligt men senare igenmurat triforium omatt den i likhet med många andra skåns¬ka 1100-talskyrkor varit försedd medherrskapsloge i väster (fig. 2).

Vid tiden för sitt uppförande hadeV. Sallerups kyrka alltså status av patro-natskyrka, och man tager nog inte misteom man betraktar en väldig stenkistasom nu är placerad omedelbart söderom långhuset som ett gravmonument

över en ledande representant för densläktkrets som kan förmodas ligga bak¬om kyrkans byggande. Vad detta var försläktkrets är dock okänt, men det finnsskäl att förmoda att dess huvudgård varen föregångare till det nuvarande Ellinge.Senare under medeltiden är det nämligenägarna till detta gods som innehar detvärldsliga herraväldet över V. Sallerupskyrka.

Den förste kände ägaren till Ellinge-godset är 1200-taIsriddaren Jens ellerJohannes av Erlandsönemas lysande ätt.2Han var bror till ärkebiskop Jacob Er-landsen och själv en högt uppsatt per¬son, nämligen kunglig gälkare i Skåneoch tillika slottshövitsman i Hälsingborg.I striden mellan Jacob Erlandsen ochkung Kristoffer tog han sin broders par¬ti, hamnade i fängelse och fick se El-lingegodset överlåtet till en tredje ochkungatrogen broder, Niels Erlandsen.Från den sistnämnde går sedan inneha¬vet av Ellinge vidare i släkten fram till

TT

&2i T

K--

V“>-

il□ c nf'Fig. 1 a-b. Plan av V. Sallerupskyrka under äldre resp. senaremedeltid. Den romanska kyr¬kans absid är hypotetisk (Del.TE).

y

omål för särskild behandling i det följan¬de. Som ekonomiskt objekt var dockkyrkan nu prebendekyrka åt en kanikvid Lunds domkyrka. Detta blev den1305, och det är möjligt att dess in¬komster redan dessförinnan disponeratsoch fördelats av ärkebiskopen.3 Det för¬hållandet att kyrkan nu de facto låg un¬der Lund samtidigt som den av hävdkunde betraktas som patronatskyrka un¬der Ellinge kan förmodas ha givit upp¬hov till många ekonomiska spänningar,och en sådan äger vi kännedom om. Denägde rum 1426 och hade som kontrahen¬ter ärkebiskop Peder Lykke och Ellinge-godsets dåvarande innehavare, NielsSvensen Sparre.4

1371, då godset köptes av Peder Axel¬son till Härlöv. Därigenom kom det iden nu uppåtgående släktkretsen Thottsägo. 1395 övergick det emellertid till enannan av senmedeltidens skånska frälse-släkter, Sparre, som ägde det fram till1505. På grund av händelser som då ny¬ligen ägt rum konfiskerades det nu avkung Hans och överläts några år senaretill den kungatrogne Henrik Krummedi¬ge.

För 1300- och 1400-talets vidkom¬mande framgår det nära sambandet mel¬lan Ellinge gods och V. Sallerups kyrkamycket tydligt av de vapensköldar somvid olika tillfällen målats i den sistnämn¬da och som kommer att göras till före-

2

- .i* ■'

: ' '

í$£\ MI >.

finfir --. ffras» Vÿ- rk ftr "I«*;T.,/ä

** a"

cfr*

Fig. 2. Romanskt triforium på långhusets västvägg, ursprungligenöppet mot en herrskapsläktare i tornet men senare igenmurat ochbemålat (Foto Skånes hembygdsförbund, 1952).

da travéer att benämnas det ”romanska”resp. det ”gotiska” koret.

Till det förlängda koret anslöts föremedeltidens slut en utbyggnad mot norr.Denna, som nu är riven, bör primärt hafungerat som sakristia, men det är inteorealistiskt att tänka sig att den ocksåkan ha tagits i bruk som gravkor förEllingegodsets ägare. Detta borde i såfall kunna konstateras på arkeologiskväg. Under äldre medeltid begravdes kyr¬kans världsliga patroner antagligen un¬der torngolvet, analogt med vad somvisat sig ha varit fallet bl. a. i Tryde.5Det sålunda förmodade upphörandet avdenna tradition i V. Sallerup torde därkunna relateras till igenmurandet av em-porvåningens triforium någon gång un¬der medeltidens senare del.

1792 försågs även långhuset med ennordlig utbyggnad, en av folkökningenframtvingad nykyrka.6 Denna förslog

Under 1100- och 1200-talet hade V.Sallerups kyrka inga valv över vare sigkor och långhus, utan där fanns antingenett platt trätak eller en öppen takstol.Under 1200-talets senare hälft förläng¬des koret med några meter och försågsmed en blinderad tegelgavel i öster, mennågon valvslagning var då ännu inte ak¬tuell. De nuvarande valven kan dock intevara mycket yngre än korförlängningen,ty de måste ha slagits före 1303. En år-talsinskription ger nämligen vid handenatt de detta år erhöll sin första konst¬närliga utsmyckning. Vid välvningen,som innebar att kyrkorummet blev gan¬ska mycket lägre än förut, indeladeskoret och långhuset i vardera två travé¬er, åtskilda av gördelbågar (fig. 1 b).Gördelbågen mellan korets två valvtra-véer kommer i det följande att kallaskorbågen, och för enkelhetens skullmen något oegentligt kommer dessa bå-

3

ningar från tre århundraden i V. Salle-rups ödekyrka”.

De århundraden som M. Rydbeckåsyftade med ovannämnda rubrik var1200-talet, 1300-talet och 1400-talet.Till tiden omkr. 1200 daterades ett ro¬manskt målningsskikt på det romanskakorets nordvägg, och genom den ovannämnda årtalsinskriptionen kunde deäldsta valvmålningama dateras till 1303.Ett ståtligt Galenvapen (fig. 15— 16),som kan anas på det gotiska korets nord¬vägg, daterades också till 1300-taletsbörjan, och till 1400-talets början, när¬mare bestämt 1410— 1412, daterades såkyrkans yngsta medeltidsmålningar. Des¬sa omfattar bl. a. den berömda ”stiftar-bild” som även den målats på det gotiskakorets nordvägg (fig. 27). Till åren 1410— 1412 daterades också de flesta av devapensköldar som målats på korbågensvästsida (fig. 13—14), däribland ett fler¬tal Sparrevapen samt ett stort och cen¬tralt placerat unionsvapen. I anslutninghärtill tolkades ”stiftarbildens” central¬gestalt som en framställning av unions-drottningen Margareta, och personernat. v. om henne kunde på heraldisk vägfastställas som medlemmar av familjenSparre på 1400-talets Ellinge.

Sedan sin framtagning har denna ”stif-tarbild” varit en av den skånska medel¬tidens oftast reproducerade och livligastdiskuterade kalkmålningar. Att den varitföremål för diskussion beror bl. a. påatt den liksom de flesta av kyrkans öv¬riga målningar är synnerligen fragmen¬tarisk men också på att den komplette¬rades i samband med framtagningen.Kompletteringar är påvisbara även påandra håll i kyrkan, och rent allmänthar det länge rått en viss osäkerhet omvar medeltiden slutar och 1940-talet tarvid i V. Sallerup. Eller med andra ord:

dock föga när V. Sallerup blev moder¬församling till jämvägsåldems Eslöv,och på 1860-talet framkom planer på attmedeltidskyrkan skulle rivas och ersät¬tas med en ny kyrka efter ritningar avHelgo Zettervall. Denna plan blev emel¬lertid inte verkställd, utan den nya kyr¬kan, som invigdes 1891, byggdes sombekant inne i Eslöv, inte efter Zettervallsförslag utan i stället efter ritningar avden dåvarande stadsarkitekten i Malmö,Salomon Sörensen.

Så kom det sig att kyrkan i V. Salle¬rup degraderades till ödekyrka, och utannågra synliga målningar samt berövadsina främsta inventarier — en dopfuntav Mårten Stenmästare och en predik¬stol av Jakob Kremberg — måste dennu ha gjort ett kargt och torftigt intryck.Detta intryck bör ha förstärkts av attkyrkan endast blivit nödtorftigt repare¬rad efter ett tomras som ägt rum under1700-talet och som förstört betydandedelar av kyrkans västparti, bl. a. helavästra valvet.

Efterhand stod det klart att om V.Sallerups kyrka överhuvudtaget skullebevaras måste den genomgå en omfat¬tande restaurering, och en sådan komtill stånd 1946—51. Under början avdetta restaureringsskede framtogs de me-deltidsmålningar för vilka kyrkan nu ärså berömd. Arbetet härmed utfördes avkonservator Hans Erlandsson under an¬tikvarisk kontroll av docent MonicaRydbeck, som då nyligen hade lagt framsin grundliga undersökning Valvslagningoch kalkmålningar i skånska kyrkorP Idenna bok är medeltidsmålningarna i V.Sallerup alltså inte nämnda, men redan1947 publicerades de separat av M. Ryd¬beck. Detta skedde i tidskriften Fom-vännen under rubriken ”Medeltidsmål-

4

sköldarna som kyrkan erhöll under 1400-talet, och slutligen framlägger BarbroSundnér några principiella synpunkterpå vården, studiet och bevarandet avmedeltida kalkmålningar.

Albert Eriksson:Konserveringsarbetena 1975Västra Sallerups kyrka stod utan under¬håll under många år från det att Eslövfick sin nya kyrka 1891 och fram tillrestaureringen 1946— 51. Taket fick för¬falla, och inträngande regnvatten orsa¬kade skador i murar och valv. Murarnaförsköts utåt, vilket gav upphov till spric¬kor mellan sköldbågar och innerväggarsamt i triumfbågsmuren.

Vid 1940-talets restaurering försågskyrkan med nytt tak, och vidare förstärk¬tes den med jämbalkar, vars ankarjärnsvetsades fast. över långhusets östravalvtravé har dock dessa efterhand loss¬nat i sina fästen, vilket orsakat att mu¬rarna här pressats ytterligare utåt. För¬skjutningen kan ha påskyndats av att dennya takstolen fick en olämplig konstruk¬tion. Som störst är avståndet mellansköldbågarna och väggen femton cm. Föratt stoppa rörelserna i muren har ankar-järnen nu i stället fästs med bultar.

Målningsframtagningen 1946— 1947måste ha varit synnerligen problematiskoch mödosam, detta på grund av att denmedeltida putsen bitvis sitter mycket löstoch att målningarna befinner sig på olikakalkskikt med varierande vidhäftnings-förmåga. Att en del detaljer inte alls togsfram vid detta tillfälle kan möjligenhänga samman med svårigheterna attfästa löst sittande målningspartier. Påden tiden användes i huvudsak gips tilllagning och fästning. Gipsen upptaremellertid fukt och är därför inte lämp¬lig till arbeten av detta slag.

Konsthistoriker har inte reservationslöstvågat lita på målningarnas äkthet, ochden dokumentation som gjordes vid de¬ras framtagning fyller inte modema krav.Försök har gjorts att särskilja gammaltoch nytt med hjälp av ultraviolett belys¬ning och fotografering med infrarödkäns-lig film, men detta har inte givit önskatresultat

Flera medeltidskonsthistoriker hardärför sett fram emot att målningarnaskulle bli föremål för en förnyad kon¬servering, och denna förhoppning gick iuppfyllelse 1975. Under den tid som dennya konserveringen pågick hade forskaremed olika specialintressen goda möjlig¬heter att göra detaljundersökningar pånära håll av diskutabla eller på annatsätt problematiska målningspartier ochatt diskutera dessa med sakkunnig kon¬servatorspersonal. Ganska oväntat fram¬kom nu också några nya målningsdetal-jer samt dessutom några tidigare heltokända målningar uppe på kyrkvinden.

I det följande kommer först konser¬vator Albert Eriksson att lämna en re¬dogörelse för vad konserveringsarbetenaomfattade och vilka nya målningar ochmålningsdetaljer som därvid kom fram.Därefter berättar konsthistorikern Inger-Helene Komfelt om vissa färgundersök¬ningar som hon låtit utföra på målning¬arna i V. Sallerup och som utgör ett ti¬digt led i en större undersökning av vilkafärgstoffer som var i bruk i Norden un¬der medeltiden. I skilda avsnitt behand¬lar så Inger Ahlstedt Yrlid och RalphEdenheim de romanska väggmålningarnaresp. 1300-talets gotiska valvmålningar.Sedan följer en granskning av kyrkanssamtliga vapensköldar, utförd av heraldi-kem Jan Raneke. På grundval bl. a. avde dateringar som där görs diskuterasdärefter den utsmyckning utöver vapen-

5

gangsMM- . 'rt■ .-V3T

I ~JLk -*..i*ÄéKi»Kv. ■ mmxtimn

tämamzs

Æ$&áWmi *$P*, J0JVi-'-m' .má*m-.'I» rjÿ,

■ .«£ÿ«- >i%*- m'

k.,1 , ••I ■íf¥> -Jl*» '•M£I»*

♦ 31 r

,*3§F uS■> /WWM Wylá7P *< i

• y■ ■

KD'& s', *Fig. 3. Romansk väggmålning på triumfbågsmurens västsida över långhusvalven: S:tKristoffer (Foto I A Y, 1975).

De flesta av de målningar som togsfram 1946— 47 var synnerligen fragmen¬tariska. I huvudsak lämnades de orörda,men några blev föremål för viss komplet¬tering. För en konservator är dessa re¬konstruktioner ganska lätta att urskiljagenom att de saknar medeltidsmålning¬arnas klarhet i färgen och har sämre vid-häftningsförmåga än dessa.

Konserveringsarbetena 1975 bestodfrämst i ett rengörande av samtliga mål¬ningar och ett fästande av sådana partiersom var på väg att lossna från murunder¬laget. När de gamla putslagningama mel¬lan sköldbågama och yttermurama ilånghusets östra travé skulle göras ominträffade ett ras av murbruk och skräpsom samlats i valvsvicklama uppe påkyrkvinden. Härigenom framkom tidi¬gare okända målningar ovanvalvs, delspå norra korväggen, dels på triumfbågs¬

murens västsida (fig. 3— 4). De upp¬täckta målningarna frilädes ytterligareoch konserverades sommaren 1976.

Nere i kyrkan har löst sittande puts¬partier och kalkskikt fästs genom injice-ring av kalk-kasein, och där mellanrum¬men mellan byggnadsmaterialet ochputsen varit stora har ett fint kalkbruktillsatts. Härvid har använts ett kalkbruksom bestått av gotlandskalk och tvättadgrus.

De lagade partierna har kalkats övermed tunn kalk 5— 8 gånger, de sistagångerna med en nertoning av den vitafärgen.

Vid konserveringsarbetena nere i kyr¬kan upptäcktes några medeltida mål-ningsdetaljer som inte tidigare tagitsfram. I ”stiftarbilden” på norra korväg¬gen hade mannen närmast t. v. om cen¬tralgestalten fått midjedelen av sin dräkt

6

SF--'ÆtP»* ’ ' '

'7/ ’ 1;ÿ--

JS«ÄS/”».ÿ .

■ 7 •’, . .'Vs ■** L;

,A ; 'X & :• ,?>í . •;r' ■ ' I .j£

f JP*-*ÿ1

gkX* ' 'Á'

fcvX • i *> V -'■-

p■ ..N5

7; *.a&4ÿ5igfe,r.Fig. 4. Som föregående: S:t Mikael (Foto IAY, 1975).

samt koncentrerad på sin lansstöt, gjor¬de mig glad.

Jag satt där på ställningen och såg defromma männen mot en glittrande blåbakgrund, med lysande cinnober på läp¬par och kinder, krönta av en elegantpalmettfris i delikat rosa och grönt. Mur¬springorna, kalkdammet och elkablarnaförsvann, och i ett kort ögonblick såg jagväggen som den var, innan man slogvalven och hörnen fylldes med sten ochbruk.

rekonstruerad på ett oriktigt sätt. Härframtogs nu de ursprungliga linjerna. Isamma målning framtogs också hornenpå hjälmen över det vapen som tillhörden knäböjande riddaren samt original¬handtaget till dennes svärd, bl. a. dentidigare icke synliga svärdsknappen (fig.5).

I långhusets östra valv visade sig Kris¬tus och Marias dräkter i östra valvkap¬pan ha blivit felaktigt restaurerade ner¬till. Också här framtogs de ursprungligamålningsdetaljerna. Slutligen visade sigkorgen under det liljeliknande attributsom hålls av det kvinnliga helgonet i densödra valvkappan vara en rekonstruktionutan grund. Den togs därför bort.

Inger-Helene Komfeldt:Pigmentundersökningar

Mötet med Kristusbarnet på S:t Kristof¬fers arm och S:t Mikael, milt och allvar-

Men nu satt jag inte ovan valven iV. Sallerup kyrka för att fantisera omforntiden.

Landsantikvarie Evald Gustafsson ha¬de vänligt nog givit mig tillstånd att tapigmentprov dels av de nyupptäckta ro¬manska målningarna uppe på kyrkvin¬den, dels av detaljer på de redan kändamålningarna nere i kyrkan.

Så Olof Teil, min man och jag själv

7

VM& illij ijy i ijPníJinWírÍ

'.M mm mfmå Sfe. iSS]m

nj ./• £jí i ■’ 'SB -81$*!K i "n*j

* :I» ii; '?ÿ'

■• vi [OJiKln#1® mM

$ÉH$1* läil Fig. 5. Detalj av den s.k.stiftarbilden på norrakorväggen (jfr. fig. 27).(Foto T E, 1976).

1■

: - ' :MIS:ÿ/ mmmmm,i

kom rustade med provrör, färgatias ochfotoutrustning för att om möjligt beläg¬ga med vetenskapliga data något av denfärgprakt som fanns kvar.

Det är sällan man finner medeltidamuralmålningar som inte någon gång harvarit överkalkade eller påmålade. Dettager upphov till en rad felkällor, som isin tur försvårar en kemisk analys avfärgrestema.

Av hänsyn till konstverkan arbetarman alltid med minimala provkvantite¬ter. Därför är det ytterligt värdefullt omman, som i V. Sallerup hösten 1975 delshittar primärt material, dels kan synkro¬nisera provtagningen med en pågåendekonservering. Urvalet gjordes i samrådmed de övriga forskare som här publice¬rar studier om målningarna.

Med renässansen drabbades Europaav två färgchocker, från vilka vi inte rik¬tigt har repat oss än. Söder ifrån komvitt efterhand som vi grävde fram vårtnästan bortglömda grekisk-romerska arvoch tvättade det rent från smuts, jord

och färg. I väst och nord kom den svartafärgen att täcka mycket. Den represente¬rade det spanska hovets raffinerade ele¬gans såväl som de nederländska köpmän¬nens kostbara men diskreta självmedve¬tande, men framförallt var den purita¬nismens färg.

Mycket som hade varit färgglatt ochmuntert rentvättades och svartmåladesden gången. Och efter århundraden avnötning och nedsotning, vattenskadoroch mögel, överkalkningar och ned-knackningar återstår nu mycket lite avde medeltidiga muralmålningarnas ur¬sprungliga färger.

Man vet oerhört lite om vilka pigmentsom var i bruk under medeltiden. Debindemedel som användes känner mandäremot bättre.

Det finns en rad handböcker och re¬ceptsamlingar, t. ex. Schedula diversarumartium och Mappae Clavicula från omkr.1100 och senare II libro dell’arte.

Recepten bygger dels på författarnasegna erfarenheter, dels är de avskrifter

8

dovisar här. Men redan nu står det klartatt en del av undersökningarna måstekompletteras med mikroskopi och kan¬ske också andra analysmetoder.

En del slutsatser kan man redan nu

av nu försvunna samlingar, några medmoriskt ursprung. Men vi vet inte i vil¬ken utsträckning recepten verkligen komtill användning, heller inte hur pass gil¬tiga de var för nordiska förhållanden.Endast på empirisk väg och med ke¬miska analysmetoder kan man få greppom problemkomplexet. Ett av målenmed mina undersökningar är att utrönaom Nordens medeltida kalkmålningaröverensstämmer med europeisk traditionvad beträffar pigmentinnehåll och där¬med färg.

Av intresse är också vilka råmaterialför färgproduktion som fanns har, ochi hur hög grad man anlitade kostbaraimportvaror.

På olika håll i Europa arbetar forska¬re med pigmentanalyser och förfogaridag över en rad avancerade analysme¬toder som kan användas på färgproblem.I många fall ligger dock kostnadernaför sådana analyser på en så hög nivåatt metoderna endast kan komma till an¬vändning med stor urskiljning och påmycket värdefulla konstföremål.

En relativt enkel och billig metodatomabsorptionsspektrofotometrin

(AAS). Med den kan man idag bestäm¬ma 68 grundämnen, dvs alla metalleroch en lång rad metalloider. Miljö-skyddsproblem inom färg- och binde-medelsindustrien ställer krav på snabbaoch pålitliga analysresultat, så metodenär under ständig utveckling.

Med denna metod kan man analyseraalla mineralpigment och man behöverytterligt små kvantiteter provmaterial föratt få användbara analysresultat. AAS-metoden lämpar sig sålunda utmärkt fören bred kartläggning av medeltida pig¬ment.

Det är de preliminära resultaten avanalyserna från V. Sallerup som jag re-

dra:Alla blåa och gröna färger, som har

undersökts, är kopparföreningar. Resul¬taten utesluter inte att två av proven ärazurit (bergblått), Cu(Cu0H)2(C03)2.Förnyade analyser kan klargöra det. La¬pis lazuli (ultramarin) Na3AlSi04Na2S3har vi inte hittat.

Vapensköld nr. 4 visar ett vitt lejonpå gul botten och med svartbruna klor(jfr fig. 13— 14). Enligt Jan Raneke bördet vara ett rött lejon med röda klor pågul botten. Analysresultaten ger bly ochklor i botten. Det indikerar röd och gulmönja, och stöder således hans teori.Kroppen visar inga färgspår, vilket intehindrar att en organisk färg kan ha an¬vänts. Organiska färgförbindelser harkort tivstid och är känsliga för ljuspå¬verkan och fuktskador. Problematikenomkring dem är betydande och forsk¬ningsarbetet knappt påbörjat.

Analysförsöken med pigmenten frånV. Sallerup är en del av ett forsknings¬arbete, som bl. a. har till mål att ge enöversikt över den färgskala som fannsi våra medeltida muralmålningar. De res¬ter vi har kvar är inte representativa. Iett flertal fall finns endast grundtäck-ningama och enstaka färgspår bevarade.

Rent generellt kan man utgå från attkalk och kol och sot tål all påfrestning.Jordfärgerna har också stor kalk- ochljusbeständighet. Det gäller dem alla,både i bränd och obränd form. De van¬ligaste är ockra, siena, umbra, engelsktrött och sinopia (hematit).

Färger som innehåller svavel, t. ex.cinnober och orpiment, oxiderar lätt om

är

9

de inte skyddas av lim eller vax. Bly-färgerna har samma svaghet. En utmärktgrön färg är malakit, en krossad halv¬ädelsten i släkt med azurit. Men den varsvåråtkomlig och betingade ett högt pris.

Mest använda var gröna färger påkopparbasis. Om de är producerade iNorden eller importerade vet jag inte.

De blå färgerna förorsakade betydligtstörre svårigheter. Jag har redan omtalatäkta ultramarin och azurit. Båda var säll¬synta och dyra pigment. Till målarnasförfogande stod, förutom organiska fär¬ger med ringa kalkbeständighet, i reali¬teten endast blå kopparfärger.

Daniel V. Thompson skriver om dem:”We are only just beginning to realizethat as far as quantitative importance isconcerned, the artificial blues from cop¬per are probably more significant in me¬dieval painting than all the rest puttogether.”

Blåa kopparföreningar är ostabila ochslår lätt över i grönt. Både framställningoch användning ställer krav på storthantverksmässigt kunnande. Ett braexempel är Galenvapnet (fig. 15— 16).Unionsvapnet (fig. 24— 25) visar där¬emot svagheten med kopparblått. Det ly¬ser nu grönt, men måste rimligtvis havarit blått från början. Då det blev på¬bättrat och övermålat vid den tidigarerestaureringen togs inga prov från det.

Samtidigt med att vi tog proven be¬stämde jag färgerna med hjälp av Hes-selgrens Färgatias. Det är mycket svårtatt dokumentera färg på ett vettigt sätt,Och av bitter erfarenhet vet man attkalkmålningar changerar, ofta mycketsnabbt, när de avtäckts. Enbart en be¬skrivning som ”klargrönt” eller ”smuts-gult” är inadekvat. Färgfotografier är förnärvarande värdelösa, då man inte kän¬ner deras beständighet. Bättre vore i så

fall att kolorera svart/vittfotografier förhand. Bäst vore om dokumentationensköttes av en skicklig konstnär med hög¬klassig akvarellfärg på ljusäkta papper,ett svåruppnåeligt ideal.

Det räcker dock långt att bestämmafärgerna med en färgatias som supple¬ment till svartvita bilder. Hesselgrens ärlätt att använda och har den fördelen attden är internationellt känd. Det finns förövrigt också bra utländska system.

Metoden är enkel och tidsbesparande.Fördelen är att färgbeteckningarna blirentydiga och att färgen kan rekonstrue¬ras om originalet skadas. Men en färg¬bestämning av detta slag blir missvisandeoch vilseledande, om den inte komplet¬teras med en beskrivning av färglagetsnuvarande tillstånd och färgens täckför¬måga.

Inger Ahlstedt Yrlid:De romanska målningarnaVid restaureringen av V. Sallerups kyr¬ka 1946— 47 återfann man, som nämntsi inledningen, resterna av en romanskmålningsutsmyckning på det väggparti,som en gång utgjorde norra korväggen iden äldsta kyrkan. Det ursprungliga ko¬ret var mellan 5,8 och 6 m långt ochsträckte sig alltså ett stycke in i dennuvarande östra kortravén.

Mitt på denna ursprungliga vägg finnsett bevarat romanskt fönster, vars nedrekarm i senare tid sänkts något. På var¬dera sidan om fönstret har funnits platsför en scenisk framställning. Nu beskärsemellertid det östra väggfältet av kor¬bågen. På det parti av väggen som lig¬ger öster om korbågen syns nu bara färg¬rester, omöjliga att avläsa, Väster omkorbågen alldeles intill fönstret syns bak¬delen av en häst tecknad i gult med vitadagrar.

10

R tu 7k¥

'jW*:

A -A

il>'r'. . *:

f M få*m *. :iite:

m&LFig. 6. Romansk muralmålning på den västra kortravéns nordvägg: S:t Martin och tig¬garen (Foto T E, 1976).

Im

Scenen väster om fönstret är däremotobeskuren (fig. 6) och låter sig avläsassom en episod ur den helige Martins le¬gend.1 En skägglös och ungdomlig Mar¬tin, med ansiktet nästan helt vänt motåskådaren, står framför en tiggare, varshuvud återges i profil, just i färd medatt dela sin mantel med svärdet. Längsti väster beskuren av valvet skymtar häs¬ten, som Martin lämnat för att utföra sittbarmhärtighetsverk.

Enligt legenden skall delningen avmanteln ha ägt rum utanför staden Ami¬ens, dit Martin var förlagd under den tiddå han ännu var romersk ryttarsoldat.Mellan tiggaren och fönstret syns enbyggnad vars nedersta del ser ut som ettkraftigt kvaderstenstom upptill avslutatav en rundbågsfris. Ovanpå denna kom¬pakta nedre del följer en våning medöppningar försedda med små kolonetter.Ur denna våning reser sig i sin tur något

som närmast liknar en mycket kraftigkolonn. Sammantaget kan byggnadsver¬ket tolkas som en stadsport och dennastadsport i sin tur som en förkortad fram¬ställning av staden Amiens.

Att försöka uttala sig om vad somhänt i scenen öster om fönstret enbartmed utgångspunkt från den bevaradehästbaken (fig. 7) är naturligtvis omöj¬ligt. Sulpicius Severus, som skrivit helgo¬nets Vita, berättar om ännu ett mötemellan den beridne Martin och en tigga¬re. Vid detta tillfälle skänker dåvarandebiskopen av Tours på väg till kyrkanför att hålla sin mässa sin tunika till enbehövande. Han får sedan utstå spottoch spe från sin ärkediakon, då han hål¬ler mässa klädd i vad som närmast fåröversättas med ”bara grova undersär-ken”. Men Gud belönar Martin för hansgodhet genom att låta altaret stråla ihimmelskt ljus. Martin är emellertid en

11

*x Kr- .1 visade det sig emellertid, att ganska be¬tydande partier av den övre begränsnings-bården finns bevarade där och det i an¬märkningsvärt gott tillstånd. De lejon-liknande djur som är synliga nere i kyr¬kan visar sig här ha sällskap med ettmenageri bestående av vita långhalsadefåglar (fig. 8), ett högbent fyrfotadjur,som möjligen kan tolkas som en åsna el¬ler en häst, samt ytterligare ett fyrfota¬djur vars öppnade gap möjligen skullekunna ge fog för att tolka det som enhund. En av fåglarna är framställd i enmärklig ställning med huvudet hängandenedåt. Det ligger nära till hands att av¬läsa bilden som en framställning av endöd fågel. Artbestämningen är naturligt¬vis vansklig, men mest av allt liknar få¬geln en gås. Med tanke på den nedanför-liggande framställningen inställer sigförst halvt på skämt följdfrågan: kan detvara en Mårtensgås? Frågeställningenkan utvidgas: utgör djurbården någon¬ting mer än en dekorativ avslutning avmålningsytan? Frågan visar sig leda tillett intressant forskningsfält. Sambandenmellan Martin och djur av olika slag ärmånga.3

Fig. 8. Romanskt målningsparti på norraväggen över västra korvalvet: Gåsliknandefågel (Foto I A Y, 1976).

t,

>r- "55

S. /jÿ*.

fty,

yåv>- å»q

f %

frimrt

,i

Fig. 7. Som föregående: Bakdelen av S:tMartins häst. Däröver huvudet och över¬kroppen av ett biskopshelgon fr. 1400-talet (Foto TE, 1976).

rörlig man och färdas ofta på häst elleråsna i sitt biskopsdöme och det finnsalltså flera episoder att välja mellan föratt fylla de återstående väggarna i V. Sal-lerup.

Nedanför de sceniska framställning¬arna finns rester av en bred bård medinfällda rundlar, som ursprungligen in¬nehöll bröstbilder. Dessa är nu mycketblekta. Från början fanns fem rundlaroch mellan dem var ytan fylld med ettmönster som ristats in i putsen medandenna ännu var våt. Upptill begränsadesbildytan av en bård med djurbilder. Avdenna övre begränsningsbård syns nere ikyrkan ett litet parti med två djur somnärmast ser ut som lejon.

Vid restaureringen 1946— 47 iakttogsinga spår av målningar ovanför valven.2Efter rensningen av välvsvicklama 1975

■ V %'

•

"N •

*

-

ÉÉSI S*ÚLJmi

„(ÿ -mmWåJÉåmsä

12

Som en speciell beskyddare av hästaroch ryttare framstår den helige Martinnaturligt nog i sin egenskap av f. d. ryt-tarsoldat men också i kraft av att hanofta färdades till häst i sitt biskopsdöme.Då använde han sig också av en åsnasom riddjur. Hur tätt sambandet mellanMartin och åsnorna är framgår t. ex. avdet faktum, att en käpp som man använ¬der för att driva på en åsna med påfranska heter martin-båton. Enbart nam¬net Martin används direkt om åsnor ivissa distrikt av Frankrike, medan det iPyrenéerna betecknar björnen, alltså än¬nu ett djursamband.4

Eftersom Martin ägnade en stor delav sin tid åt att omvända den hedniskalantbefolkningen i sitt stift och på mångasätt blev deras specielle hjälpare, ärhan också skyddspatron för husdjur avolika slag, speciellt för vallhundar.5

Bland fåglarna har i Frankrike tom¬svalan, le martinet, och kungsfiskaren, lemartin-pécheur, namnanknytning till denhelige Martin.6 Martins samband med gå¬sen är däremot av mera dunkelt ur¬sprung. Att detta samband med tidenblev mycket fast kan bevisas t. ex. av detfaktum, att det finns ett porträtt av Mar¬tin Luther, där denne, i kraft av enbartnamnassociationen avbildas tillsammansmed en gås.7 Det finns visserligen en le¬gend som berättar, att Martin, då hanblivit vald till biskop i Tours, försöktedra sig undan denna utmärkelse ochgömde sig i ett gåsstall men förråddesav de kacklande gässen. Som straff fördetta skulle senare generationer av gässfå plikta med livet vid firandet av S:tMartin. Denna legend är emellertid se¬kundär och har tillkommit för att för¬klara den redan existerande bilden avMartin tillsammans med en gås och se¬den att äta gås just till Martinsmäss.8

Bland de olika förklaringar av sam¬bandet mellan Martin och gässen somdragits fram, kan man peka på att Mar¬tinsmäss den 11 november var den tid¬punkt då man lämnade arrende in na¬tura, däribland också levande fjäderfä.Det var också höstens stora fest efteravslutad jordbrukssäsong och gåsen hör¬de under medeltiden till festmaten vid al¬la större festligheter. Martinsfesten var itidig medeltid också ”karnevalsfesten”vid inledningen till den då ännu observe¬rade adventsfastan.9 Seden att hålla enstor fest med gåsförtäring vid jordbruks-säsongens slut skulle eventuellt ha anoräldre än den kristna festkalandem ochMartinsmässan skulle ha tillkommit somett rimligt underlag för att fortsätta dettabruk.10 Ännu en förklaring har anförts,nämligen den att gässen i den antika my¬tologin var krigsguden Mars följefåglaroch att Martin i kraft av namnlikhetenskulle ha fått överta dem.11

Någon helt entydig förklaring till sam¬bandet mellan Martin och gässen finnsalltså inte. Däremot kan man beläggaatt detta samband har en aktningsvärdålder. Det berättas t. ex. från Corvey,ett kloster med vilket domkyrkan i Lundhade nära förbindelser, att en adelsmantill Martinsfesten 1171 skänkte munkarnai klostret en gås i silver.12 Detta kan juknappast vara en tillfällighet. Sambandetmellan Martin och gåsen var tydligenfast etablerat redan på 1100-talet.

Beläggen för samband mellan Martinoch djur är alltså så många, att Martinnästan framstår som ett slags ”Masterof the animals”. Gåsen i V. Sallerup kanfaktiskt vara en Mårtensgås och även deandra djuren, häst eller åsna och hundhar sin förankring i berättelserna om denhelige Martin av Tours. Den avslutandebården har här med all sannolikhet ett

13

V. Sallerup till tiden 1150—75.Vad gäller teknik, färgskala och kom¬

position uppvisar sviten helt egna drag.Ristningen i den våta putsen, som kaniakttas även ovan valv, har redan fram¬hävts. Färgskalan domineras idag av röd¬brunt, gult och vitt. Intressant är attbakgrundsfärgen i de sceniska framställ¬ningarna förefaller att ha varit ljus. Det¬ta är ovanligt i Skånes och Danmarks ro¬manska måleri där blått eljest förefalleratt ha varit den dominerande bakgrunds¬färgen. Kompositionen har varit välav-vägd. Underst bör man, som MonikaRydbeck påpekar, tänka sig en draperi¬målning, däröver den breda bården medrundlar, så den sceniska framställningenoch till sist djurbården med sina små lju¬sa, distinkt tecknade former.

Vad gäller ikonografin kan man kons¬tatera, att scenen där Martin delar sinmantel med en tiggare oftast framställerhelgonet till häst. Endast i det tysksprå¬kiga området är framställningar av ho¬nom till fots mera frekventa.14 Ikono-grafin skulle alltså i V. Sallerupmöjligen kunna tyda på en tysk influens.Färghållningen, med ljus bakgrund, do¬minans av rödbrunt, ockra och vitt ochmed vita dagrar mot gul bakgrund före¬faller däremot fransk.15 Även djurbår¬den har gamla anor i Frankrike.16

samband med de sceniska framställning¬arna i registret nedanför.

I sin uppsats i Fornvännen 1947 da¬terade Monika Rydbeck de romanskamålningarna på norra korväggen till om¬kring 1200. Hon ville se dem som sam¬manhörande med de målningar som avPoul Nørlund och Egmont Lind i Dan¬marks romanske kalkmalerier satts isamband med den danska Hvideätten ochav vilka flera i det nämnda arbetet da¬terats till 1100-talets sista fjärdedel. Påsenare tid har emellertid flera av dessamålningssviter fått en tidigare datering13och frågan är om inte också målningarnai V. Sallerup är äldre än vad som hittillssagts.

Samtidigt som Monika Rydbeck i all¬männa ordalag hävdar ett samband mel¬lan målningarna i V. Sallerup ochövrigt skånskt och danskt måleri, konsta¬terar hon, att de saknar verkligt närastilfränder. Trettio år senare håller dettafortfarande streck. Bland de romanskamålningar som kommit fram efter 1946finns inte heller någonting som omedel¬bart anknyter till Martinsmålningama iV. Sallerup. De kan inte tillskrivasnågon av de mästare, som efter sina nuexisterande huvudmonument kallas Fin-jamästaren, Vinslövsmästaren och Vä-mästaren. Dessa mästare, verksamma un¬der 1100-talets förra hälft, avlöstes vidsekelmitten av målare som endast kanpåvisas i enstaka kyrkor, och det är sna¬rast till denna grupp av målare som mäs¬taren till Martinslegenden i V. Sal¬lerup bör räknas. Hans figurteckning harfortfarande mycket av den första genera¬tionens raka linjeføring. Martinsgestal-tens klädedräkt visar också släktskapmed de dräkter som Finjamästarensvärldsliga gestalter bär. Jag skulle avdessa skäl vilja datera Martinssviten i

De nyfunna delarna av 1100-talsmåI-ningarna på den norra korväggen i V.Sallerups kyrka utgjorde självfallet ettglädjande tillskott till beståndet av ro¬manskt måleri i Skåne. Det kan emeller¬tid inte förnekas, att de alldeles kom iskuggan av de målningar, som samtidigtupptäcktes på triumfbågsmurens västsidaovan valv (fig. 3— 4). Här framträdde enhelt ny mästarhand, också den utan nära

14

mäkta med detta måste personen ha or¬dentliga kroppskrafter och så föddes le¬genden om jätten S:t Kristoffer. Efter¬hand broderades legenden ut och fickalltfler detaljer, brokigare och pittoreska¬re ju längre tiden gick. Sin stora popu¬laritet under senmedeltiden nådde Kri¬stoffer främst till följd av att han ansågsskydda mot den onda, bråda döden. Densom sett S:t Kristoffers bild skulle slippaatt dö oskriftad den dagen.

Bilderna av Kristoffer gjordes följakt¬ligen stora och placerades på väl synligaplatser i kyrkorna. I Skåne finner manpå flera ställen Kristoffersbilder placera¬de på långhusets nordvägg mittemot syd¬sidans huvudingång.17 Placeringen avKristoffer över det norra sidoaltaret ärdäremot hitintills unik.

I takt med att legenden om S:t Kri¬stoffer försågs med alltfler detaljer för¬ändrades också Kristofferbildens ikono¬grafi. Från att ursprungligen ha fram¬ställts som en ung, elegant klädd man,lugnt stående i frontal pose och bärandeKristus antingen på ena armen ellergränsle över axlama,18 blev Kristofferefterhand en åldrad man stretande på sinbörda, tungt stödd mot sin stav, ett stortträd uppryckt med rötterna. I de äldreframställningarna är Kristus mycketmindre än Kristoffer men har en vuxensansiktsdrag, medan man i de senareframställningarna tar fasta på att det varett litet bams oansenliga kroppshyddasom fick jätten Kristoffer att vackla.

Framställningen i V. Sallerup an¬sluter sig alltså till den äldre ikonogra¬fiska traditionen. En ålderdomlighet iikonografin är också att Kristoffer sak¬nar gloria. Den bild av S:t Kristoffer somframställts i V. Sallerup hör ikono-grafiskt hemma i 1200-talet, och till

stilfränder i det hittills kända romanskamåleriet i Skåne och Danmark.

Fastän illa skadade av stora sättnings-sprickor i muren lyser målningarna påtriumfbågsväggen ännu märkligt fräschai färgen, och linjerna i teckningen är sä¬kert och elegant dragna. Som begräns¬ning mot norr syns en vertikal bård avhjartpalmettyp. Uppåt begränsas mål-ningsytan av en bred bård sammansattav liggande S-former, som kopplats sam¬man så att helhetsintrycket blir en mjuktböljande linje. Det egentliga bildfältetbeskärs av valvet, men i dess synliga delfinns ett stort huvud i halvprofil medmittbenat hår, som faller ner i mjukalockar på halsen, och med ett kort skägg,närmast av ”skepparkrans”-typ. Håretoch skägget är tecknat med mörka linjermot ett ljusare underlag. På den synligakinden lyser en klart röd fläck. Till hö¬ger om det stora huvudet, som inte harnågon gloria, syns ett mindre huvud medkorsgloria, alltså en Kristusbild. Fastänframställd i ett barns storlek i förhål¬lande till den större figuren är ocksåKristusgestalten skäggprydd, dvs, har envuxen människas utseende.

Mellan de båda huvudena syns ettstort I skrivet i vitt mot den blåa bak¬grunden. Inskriptionen fortsätter till hö¬ger om Kristushuvudet: STOFOR. I sinhelhet bör inskriptionen ha lytt CRISTO-FOROS, i ordagrann översättning ”Kris-tusbärare”. Bilden föreställer alltså hel¬gonet S:t Kristoffer.

Legenden om jätten Kristoffer, somunder senmedeltiden blev mycket popu¬lär, har sin upprinnelse just i verbalöver¬sättningen. I tidig kristen tid var allakristna trosbekännare cristoforer, de barKristus i sitt hjärta. Verbalöversättningengav upphov till berättelsen om ett helgonsom bar Kristus in corpore. För att

15

samma tid hänför sig också namninskrip¬tionens bokstavsformer.19

På triumfbågsmurens södra del, somäven den skadats av sättningar, finns sompendang till Kristoffer en framställningav S:t Mikael. Detta är mindre överras¬kande, Mikaelsbilder målade över södrasidoaltaret har redan tidigare kunnatpåvisas i skånska kyrkor.20 Av Mikaeli V. Sallerup syns nu det glorieförseddahuvudet, en bit av axeln, prydd med ettjuvelbesatt band, den högra handen, somhåller i ett lansskaft, samt de stora ving¬arna. Också i denna bild är linjeföringensäker och elegant och färgerna delvishelt fräscha. Detta innebär att målarenvalt sina färgstoffer med stor omsorg ochförberett målningsunderlaget mycket nog-grannt.

För att finna nära stilfränder till tri-umfbågsväggcns målningar måste manbege sig utanför Skåne, i första hand tillRhenlandet. Inom Skandinavien kan manpeka på den gotländska Dalhemsskolansmålningar, som dateras till 1200-taletsandra fjärdedel21, och på målningarna påtriumfbågsväggen i Kaga kyrka i Öster¬götland, som kan dateras till 1250 ellerstrax därefter.22 Såväl ikonografiska somstilmässiga drag gör det alltså berättigatatt placera bilderna i V. Sallerup tillsamma tid. Kristofferbilden blir därmeddet första bildbelägget för en kult av S:tKristoffer i Skandinavien, en unik bildav ett vid denna tidpunkt ännu exklu¬sivt helgon.23

Även som egennamn var Kristofferexklusivt24, men vid denna tidpunkt brän¬nande aktuellt. 1252 hade Kristoffer Igripit makten i Danmark. Hans rege¬ringstid, som varade fram till hans snab¬ba och oväntade frånfälle den 29 maj1259, präglades av häftiga stridighetermellan i första hand honom själv och

ärkebiskopen Jakob Erlandsen.25 Invol¬verade i stridigheterna var också ärke¬biskopens båda bröder, Johannes (Jens)och Niels Erlandsen. Den förre ställdesig i konflikten på ärkebiskopens sida,medan den senare tog parti för kung Kri¬stoffer. Båda skrev sig enligt uppgifter iDanmarks Adels Aarsbog 1893, där ät¬ten Erlandsen finns kartlagd under hu¬vudrubriken Galen, till Ellinge. Någrasäkra data för vem som var den verkligeherren till Ellinge vid 1200-talets mittgår, såvitt jag kunnat finna, inte att fåfram. Kristoffermålningen blir här ett in¬tressant indicium.

I det rådande andliga och politiskaklimatet i Danmark under 1250-taletmåste en stor och praktfull bild av ko¬nungens namnhelgon betraktas som nå¬gonting mer än ett belägg för kulten avett exklusivt helgon. Med all sannolik¬het vittnar den också om ett ställnings¬tagande i den pågående konflikten. Omden biskopstrogne Johannes Erlandsenvarit herre till Ellinge hade han säker¬ligen valt andra motiv för målningarna.Däremot kunde Niels Erlandsen ha godaskäl att hylla S:t Kristoffer. Bilden påtriumfbågsmuren blir till en lojalitets-försäkring, ett polemiskt tidsdokumentmed udden riktad mot ärkebiskopen iLund. I denna egenskap har bilden själv¬klart sin största giltighet under kungenslivstid, även om konflikten mellan kunga¬huset och ärkebiskopen fortsätter ävenefter den ena huvudkontrahentens från¬fälle. Godtar man denna läsning av Kri¬stofferbilden, förefaller även icke konst¬historiska data att förankra målningen i1250-talet.26

Fastän alltså möjligen tillkomna till endel som politiska tidsdokument, vittnarmålningarna på triumfbågsväggen alls in¬te om någon tidspress vid utförandet.

16

»i. .um,:ÿ

.' '

„„mååi 1/0T: IVÿ.

Í'atiei r„V ;ÿÿ"ÿ' r ■

sstjg$'ÿ 1

LL-rI«

,,iiÄIpÉPt' ' "

■ W<

• -•-

- vj

Äji'i’y

‘mj£

Qff !fí„.Ig: .Fig. 9. Västra korvalvets mittparti (Foto T E, 1976).

Tvärtom är de, i likhet med Martinssvi-ten i koret, tekniskt och konstnärligt avmycket hög kvalité. Även i sitt nuvaran¬de tillstånd vittnar de romanska mål¬ningarna i V. Sallerups kyrka vältaligtom, att herrarna till EHinge hade högakrav och också resurser att tillfredsställadem.

i ett flertal skånska kyrkor, inte minsti Harjagers härad, och har enligt M. Ryd-beck sin förebild i Lunds domkyrkasvalv, som tillkom efter branden där12341.

Av de fyra 1300-talsvalven i V. Salle-rup återstår nu blott tre, två i koret ochett i långhuset. Det fjärde, långhusetsvästra valv, störtade in sannolikt på1700-talet, men rekonstruerades i sam¬band med restaureringen 1946— 51.

1300-talsmålningarna i V. Sallerup ärav två slag, det ena arkitekturföljandeoch dekorativt, det andra figurativt. Detdekorativa måleriet utgörs dels av kva-dermålningar längs sköld- och gördelbå¬gar, dels av palmetter på pilastrarnas ka-pitälband och längs ribborna. Dessutomfinns i valvens hjässor större vegetabi¬liska ornament (fig. 9).

Som ett mellanting mellan dekorativtoch figurativt måleri kan man beteckna

Ralph Edenheim:1300-talsmålningarna

De äldsta valvmålningarna i V. Sallerupbör rimligen ha tillkommit i anslutningtill valvslagningen. Som inledningsvisnämnts och som nedan kommer att redo¬visas är de inskriftligt daterade till1303. Denna datering bör således ävengälla valven.

Dessa är kupolforniade kryssvalv medribbor vilande på kolonnetter med enklakapitäl och baser. Valv av detta slag finns

17

ningen i öster, och över glorian står hansnamn skrivet med välformade majuskler(fig. 11).

I södra kappan står aposteln Paulusmed sitt svärd lutat mot vänstra axelnoch med en bok i högra handen. Avnamnet över hans gloria återstår nu blottbegynnelsebokstaven.

Vem som är framställd i östra kor¬valvets västra valvkappa är svårare attavgöra. Det är en gestalt som är iförden brun klädnad, möjligen en dalmatika.Han håller en bok i höger hand, medanvänster hand griper om ett handtag. Tro¬ligen har detta tillhört ett halster, ochi så fall vågar man betrakta gestaltensom en framställning av S:t Laurentius.

Det västra korvalvet visar i öster enframställning av jungfru Maria med bar¬net. Dessa är framställda mot en diago-nalrutad fond, som troligen utgör rester¬na av en baldakin. T. v. om Maria kanman mycket svagt skönja en knäböjan-de gestalt, troligen en stiftare.

Södra valvkappan upptas av en fram¬ställning av det franska helgonet S:tQvintinus (fig. 12). Hans martyrattributär två järnspett, som är instuckna i ax¬lama.2 Från dessa sårställen och frånföttema strömmar blod.

Västra valvkappan visar S:ta Katarinamed stegelhjul och palmkvist. I norrstår S:t Blasius i biskoplig ornat. Såvälhan som S:t Qvintinus har inskriptioneröver huvudena, medan man över S:taKatarina endast kan skönja slutet avhennes namn.

Att finna ett program för dessa mål¬ningar har visat sig vara svårt. Det liggerdock nära till hands att betrakta S:tPetrus och Paulus som kyrkans skydds¬patroner. Att döma av den romanskamålningsfrisen på norra korväggen börvisserligen V. Sallerups kyrka ursprung-

så* '-J22KL'rtr -K .i'

VH ■> *

ii {• ?:m i

*■

IS■v :!

* t?T■ rvi

\ýi,;jHvy.t *****

Fig. 10. Nordvästra hörnet av västra kor-valvstravén (Foto T E, 1976).

de miniatyrhermer som pryder kolonnett-kapitälen och som med uppsträckta ar¬mar symboliskt bär upp valvribboma(fig. 10).

Det figurativa måleriet är begränsat tillkorets båda valv. I östra valvets östrakappa ses en framställning av apokalyp¬sens Kristus, omgiven av de fyra evange-listsymbolerna. Kristus är infattad i entvåpassbåge, och utanför denna finns enflerpassbåge som rymmer evangelistsym-bolema: Uppe t. h. Johannesömen ochen förkortad majuskelinskrift med evan¬gelistens namn, uppe t. v. Matteusängeln,nere t. v. Markuslejonet med hela nam¬net i inskrift och slutligen nere t. h. Lu-kasoxen med en fragmentarisk inskrift.

östra korvalvets norra kappa visaraposteln Petrus, stående med en stornyckel i vänstra handen. Med den högrahanden pekar han mot Kristusframställ-

18

■ : A - ... .: *Pt

$ ***•-,]

w/«-JSfl /r■J* V#r - fI. «*

Ä3w hr)

ils9 S■i

Æ /Íí

:<r’

4: I f

rø?/Vá'

Fig. 11. Figurmålning fr. omkr. 1303 iöstra korvalvets norra kappa: S:t Petrus(Foto T E, 1976).

Fig. 12. Figurmålning fr. omkr. 1303 ivästra korvalvets södra kappa: S:t Qvintinus(Foto: T E, 1976).

ligen ha varit helgad åt S:t Martin, mensom nya skyddshelgon kan S:t Petrusoch Paulus ha tillkommit i samband medkorets förlängning mot öster och den nyaaltarinvigning som därigenom blev nöd¬vändig.

Stilistiskt tycks målningarna närmasthöra hemma inom den s. k. Snårestads-gruppen, vars övriga monument emeller¬tid i allmänhet hänförs till en senare delav 1300-talet. Som en stilistisk iakttagel¬se kan i övrigt nämnas den skillnad somsynes föreligga mellan de olika gestalter¬na. Sålunda är S:t Petrus och S:t Paulusbåde tecknade och målade med störrefärdighet än övriga gestalter. Skillnadenkan bero på att målaren uppövat en stör¬re vana vid att återge dessa ofta före¬kommande helgon, eller, vilket kanske ärnaturligare, på att flera personer varit

verksamma vid målningarnas utförande.Slutligen skall här intresset riktas mot

en fragmentarisk inskrift som ursprung¬ligen tycks ha löpt runt hela det västrakorvalvet. Den slutar med det ovan be¬rörda årtalet, 1303. På ömse sidor omden knäböjande gestalten vid jungfruMaria står MCCC resp. III. Som redannämnts kan man anta att årtalet hängersamman med målningarnas tillkomst ochatt den knäböjande gestalten är derasbeställare.

I sin helhet börjar inskriften antagli¬gen t. h. om jungfru Maria och fortsät¬ter sedan runt valvet. I södra kappanskönjes bokstäverna |gV och vidareett 4>. I västra kappan syns

NVT© PB_ ®W7t. v. om Katarina och

19

staureringen har Monica Rydbeck ocksåägnat dem stor uppmärksamhet och bi¬dragit till deras attribuering.1 Andra fors¬kare har senare kommit med värdefulladetaljpåpekanden.2 Då vapnen och derasinbördes konstellationer långt ifrån ärentydiga inbjuder de till alternativa tolk¬ningar, och den diskussion som förts omden s. k. stiftarbilden på norra korväggenhar också haft en viss betydelse för va¬penkronologin. Detta åsiktsutbyte hardock inte direkt berört vapnen som så¬dana, om vars attribuering man till synesvarit helt enig. Då nu kyrkan under 1975ånyo genomgått en restaurering har denheraldiska vapendekoren återupptagitstill granskning, vilket resulterat i en delkorrigeringar och omvärderingar av tidi¬gare antaganden.

Vapenarkeologiska fakta

När det gäller att särskilja och bestäm¬ma de olika sköldseriernas relativa kro¬nologi sker detta enklast genom en sköld¬formanalys3, men en undersökning avmålnings- och putsskiktens inbördes för¬hållanden samt av färgpigment och kon-turering kan också ge värdefulla indika¬tioner. Vid inträdet i kyrkan faller blic¬ken först på korbågens sköldserier, var¬av åtminstone de tre nedre sköldparensynes ha samband med varandra genomde överställda textbanden och den ge¬mensamma sköldformen (fig. 13— 14).Till denna serie får också räknas sköldnr 4 och dess förmodade pendang påbågens södra hälft, sköld nr 14.

Sydsidans tre nedre sköldar visar samt¬liga i vitt fält två blå sparrar. Nordsidansmotsvarande vapen är nedifrån räknatsköld nr 1, som är delad och överkluveni vitt, rött och blått, därnäst sköld nr 2med vitt fält vari fem röda snedrutor ikors och så sköld nr 3, i rött fält ett vitt

R.VNQØDfiW ".ctill höger därom. Bokstäverna i norrakappan är

äIVÿV7. äsTIN.till vänster om Blasius ochOTlior.øPitill höger därom. I östra kappan stårslutligen oWMO:DÄf;Ä.:CCC:‘

I vissa fall är dessa tolkningar avbokstäverna tveksamma, men de synesvara så nära man kan komma. Genomatt arbeta från ställningarna i sambandmed restaureringen har det varit möj¬ligt att medelst försiktig kalkbevattningoch med belysning från olika vinklar fåfram dittills osynliga bokstäver. Att avdessa enstaka ord och bokstäver få framen tolkning av innehållet har dock intelyckats författaren, blott antagandet attinskriften berör målningarnas tillkomstoch att orden närmast före årtalet, dvsi norra kappan, skulle kunna varaSCIUTUS EST INTERDICTUM. I öv¬rigt är det författarens förhoppning attnågon mer inskriftskunnig person i fram¬tiden med hjälp av det här framlagdamaterialet skall kunna lösa problemet.

Jan Raneke:VapensköldarnaRedan vid restaureringen av kyrkan1946— 47 blottlädes samtliga de kalkmå-lade vapenbilder som nu syns på fleraställen i koret och på korbågen. De är ihuvudsak koncentrerade till bågens väst¬sida men förekommer även på korets nor¬ra och östra vägg och i dess valvsvicklaroch ar av viss betydelse för tidsbestäm¬ningen av kyrkans övriga kalkmålningar.I sin redogörelse för den ovannämnda re-

20

10

BjHÜ

ii

m*s

!

m i~ — r" -'l

" — > 14'i * v\r9

l/ 4

16'3' 3SLmt©17'JJ

2 IjShðSr

1 10

LFig. 13. Korbugens västsida (Del. J R).

Fig. 14. Skiss uv ovanstående, visande hur vapnen fördelar sig i Ivå olika grupper. Degråtonade vapnen är målade på ett kalklager som ligger över de övriga sköldarna och ärsåledes yngre än dessa (Del. JR).

rt Ipiii-HPmmi w.

SSÄ

-

21

7— 9 och 11— 13, tre på vardera sidanoch ordnade 2,1. Men där kan också hafunnits fyra sköldar på vardera sidan,ordnade 2,2. Deras form tyder på ennågot senare uppmålning än föregåendeserie, vilket också bekräftas av att sköld¬arna 7— 9 målats ovanpå texten ”frupemillae” som tillhör sköld nr 4. Nr 7och 11 har i vitt fält två röda sparrar ochnr 8 i blått fält ett krönt vitt lejon. Sköldnr 9 har i rött fält två och en halv vitaspetsar mot dexter. Sköldarna nr 12 och13 har blott enstaka färgfragment beva¬rade och låter sig ej bestämmas. Dencentrala stora skölden nr 10 har en rundunderdel, en form som började kommai bruk under 1400-talets första hälft sär¬skilt i fråga om sammansatta sköldemär¬ken. Denna sköld kan blasoneras sålun¬da: kvadrerad av ett genomgående vittkors borderat med gult: 1. i gult fält trekrönta blå leoparder (Danmarks kunga-vapen), 2. i blått fält tre gula kronor 2,1(Sveriges riksvåpen), 3. i rött fält ettkrönt gult lejon gående på och i ramarnahållande en stridsyxa med vitt blad ochgult skaft (Norges kunga- och riksvåpen),4. i vitt (gult) fält en blå leopard över nioröda hjärtan 4,4,1 (Christian l:s titel ”deGothers Konge”).4 Delar av det puts-och målningslager på vilket skölden ärmålad synes ha fallit bort före eller un¬der framtagningen 1946— 47. Särskiltgäller detta partiet under sköldens fjärdefält och dess centrala delar. Av korbå¬gens sköldar har den nedre sidan mörk¬brun konturering utom sköld nr 3, somsaknar kontur. Rödbrun konturteckninghar den stora unionsskölden jämte de åt¬följande mindre sköldarna. Sköldarnanr 6, 8 och 10 innehåller en ljusblå färg,som skiljer sig markant från den mörk¬nade blå som finns i andra sköldar. Denljust karminröda färgen i sköld nr 3

lejon. Skölden närmast upp till högernr 4 har gult fält vari ett lejon med rödbeväpning. Här tycks vapendjuret varautan färg, men sannolikt har det varitmålat med ett organiskt pigment, som heltförsvunnit. Det kan ha varit rött menhar mest sannolikt varit blått, vilket sist¬nämnda man känner som ett gammaltväxtfärgstoff med ringa hållbarhet. Somtidigare nämnts står denna sköld mot etttomrum på bågens södra del, ett fixe¬rat sköldutrymme nr 14, som tangerasav en liten strykjämsformad sköld nr 15.Denna representerar den vapenstil somvar modem vid tiden 1280— 1300. Denkan möjligen beskrivas som genom sparr-snitt tre ggr delad i vitt och rött eller ivitt två röda sparrar. Lagerföljden tyderdock på att denna sköld har tillkommitgenom feltolkning av målningsspår vidförra konserveringen. Målningsfragmen-ten skulle i stället kunna tillhöra sköldnr 14 eller möjligen sköldar, som kan hautgjort pendanger till motstående sidas5 och 6, som ligger på samma lager. Mende kan också vara delar av en annanmålningsdekor.

Som uppmålningen gjorts tycks nr 5och 6 vara ett sköídpar, men de kan li¬ka gäma vara hälfter i en kluven sköld.Nr 5 har ett fält som efter första restau¬reringen verkade vara fem ggr styckat igult och rött. Vid den nu avslutade kon¬serveringen har man skrapat bort ettdöljande kalklager och fått fram någranya linjer, som ändrar fältets innehåll tilli gult (vitt) två röda sparrar. En sprickaoch en sättning i murverket har ocksåbidragit till att bilden varit svår att exaktbestämma. Sköld nr 6 visar i blått ett vitt(gult) lejon (eller upprest leopard).

Å ömse sidor om det stora unionsvap-net på bågens spets kan fastställas en se¬rie bestående av sex mindre sköldar nr

22

Fig. 15. Schematiserad fram-ställniden på norra korväggen, visan¬de två vapen fr. 1300- resp.1400-talet (Jfr. fig. 5 o. 27. Del.J R).

av den s.k. stiftarbil-ng

1seti? tcj TT?

X X■

/-o /V.\/ ALn 20

y

IM -

sFrí&’

T\£, Vr--'Y >}

r-} vt (.> j(,19VI

kontrasterar också mot övrig röd färg,som också mörknat. Den stratigrafiskaundersökningen har klarlagt att korbå¬gens vapendekor ligger på två eller fle¬ra målningslager.

Mitt på det gotiska korets nordväggframtonar en snedställd rundbukig va¬pensköld på ett målningsskikt som liggerunder den s. k. stiftarbilden (fig. 15).Den för tanken på de sköldar som år1967 framtogs på väggarna i Ystads grå-brödrakloster och som kan tidfästas tillåren kring 1340— 50.5 Skarpes blickenytterligare kan ett tränat öga även skönjaen hjälm med hjälmtäcke och hjälmpryd¬nad, vapendetaljer som nedtonats av

konservatorn vid första restaureringenför att den centrala och ovanpå målademänniskofiguren skulle framträda tydli¬gare. Konservatorn Hans Erlandsson harefterlämnat en färgskiss som visar vadhan såg eller trodde sig se (fig. 16)6 —ett fullständigt vapen med skölden femggr delad i vitt och blått.7 Hjälmen, somär frontalt ställd, har hjälmtäcket sym¬metriskt upphängt å ömse sidor ochkrones av en mitra (?) mellan två horndelade som skölden och besatta varderamed sex påfågelfjädrar; mellan hornenoch på vardera sidan om mitran en ski¬va på samma sätt delad.

Snett till vänster under detta vapen

23

sköld och tribunbågens nedre sköldserie(fig. 17). Man kan konstatera att den ärdelad och överkluven i vitt, rött ochblått. Rimligen bör det ha funnits enpendang på andra sidan norr om det nu¬varande korfönstret, och bland andra de¬korationsrester, linjer och ytor på denberäknade platsen kan man också skönjafragment av ytterligare en sköld, som ärlutad mot norr. Sköldinnehållet är svårtatt exakt fastställa, men den synes varakvadrerad med delytorna 2 och 3 inne¬hållande rött pigment.

Utöver de ovan redovisade vapnenförekommer sex stycken sköldar i koretsvalvsvicklar (fig. 18); de torde vara samti¬da med den nedre korbågsserien (fig. 14);överensstämmelser i form, konture-ring och färgpigment utgör indikationerhärför. Sköld nr 23 är kvadrerad i vitt(gult) vari två halva delade trappskurnablå rutor i stolpe och rött. Sköld nr 24innehåller möjligen två sparrar och nr25 fyra (fem) i kors ställda röda snedru¬tor. Den mellersta rutan saknas och bott¬nen är sannolikt vit. Övriga svicklar hartomma sköldar eller synes helt sakna så¬dana. De tomma svicklarna har ej va¬rit föremål för närmare undersökningar.Här kan dölja sig ytterligare sköldar,som kanske skulle kunna sprida ljusöver korbågens olösta gåtor.

ge: 2fcv

m J 'ir \te

. .

Fig. 16. Galenvapnet på norra korväggen(Del. H. Erlandsson, 1947).

finns ett mindre, som blivit korrekt till-rättat i samband med senaste restaure¬ringen. Dess hjälmprydnad hade tidiga¬re imålats som ett slags cirkelsegment.Vapnet är målat i en stil som floreradeunder 1400-talets första hälft och tillhörtydligt den knäböjande mannen i figur¬gruppens mitt. Detta vapen nr 19 har enmarkerad sköldkontur, som är till synestom inuti. Med någon svårighet kan mandock urskilja en vinklad skuggyta, sompassar väl i en sköld med två sparrar.Den lutade skölden bär upp hjälm medhjälmtäcke och hjälmprydnaden ivåhorn.

Vad säger oss nu vapnen?Om vi bortser från den högst problema¬tiska sköld nr 15 så bekräftar stilanaly¬sen att det stora vapnet på norra kor¬väggen är det äldsta. Den fem ggr dela¬de skölden kan bara tillhöra en släkt,den skånska grenen av Hvide-ätten, sombenämndes Galen. Redan vid 1200-taletsbörjan synes medlemmar av denna ättha innehaft Ellinge, den sätesgård inomsocknen som ligger några km söder om

På östra korväggens södra del harnyupptäckts en liten ca 25 cm hög, åtsöder lutad sköld, vars form ej ger enentydig tidsindikation men som dock tor¬de ligga mellan norra korväggens stora

24

BFig. 17. Vapnenpå östra kor-väggen (Del. J R).

//Vi

2324 25

4

Fig. 18. Vapen¬sköldar i koretsöstra resp. västravalvtravé i bådafallen framställdamot norr (Del.J R).

2«27

kyrkan.8 Tidigast var det de legendariskaErlandsönema, varav två bröder eftervarandra var ärkebiskopar i Lund. Påmotsvarande sätt efterträdde Niels Er-landsen sin äldre broder Johannes somägare till Ellinge, och det var efter ho¬nom som godset sedan gick i arv inomätten. Hans son Jakob Nielsen anses av

M. Rydbeck ha bekostat valvslagningenoch de första valvmålningarna, daterade1303, och i samband därmed ha målatsitt vapen på korväggen.9 M. Rydbeckutesluter dock inte att vapnet kan åsyftadennes son Niels, som år 1333 skrev sigtill Ellinge och som dog 1350, men an¬ser det första antagandet mest sanno-

25

O C sy, rtn?'! s/y Arvflß O Äfö

<W ■»=, fö V1’-i_fö;j 1f1a b\Fig. 19 a-b. Hjälmpryd¬nader tillhörande 1300-talsriddama Jep Jensenresp. Andreas Offesen(Del. J R).

likt. Vapenstilen utesluter emellertid denförste av dessa män, och mitran på hjäl¬men bor väl vittna om vapnets ägare?Under 1300-talet har vi två ärkebiskoparinom Galen-ätten att välja mellan, KarlEriksen ”Röde” som dog 1334 eller Pe¬der Jensen, död 1355. Den förre var av¬lägsen släkting till den ovan nämnde Ja¬kob Nielsen, men den senare var kusintill denne och därigenom närmare knutentill ättens Ellingegren.

Här skall kanske inskjutas något omGalen-vapnets briseringar. Galen var enstor, godsrik och mäktig ätt. Hundrataletättemedlemmar fördelar sig ganska jämntöver nio generationer från 1200-taletsbörjan till omkring 1500. Det var därförpraktiskt och många gånger nödvändigtatt differentiera vapnet. Man gjorde detgenom att variera antalet delningar påskölden, genom invertering av tinkturer-na eller genom olika hjälmprydnader.Karl Eriksen Rödes variant av ättensvapen är ej känd men däremot PederJensens sköld10, som är femdelad medmetallen överst, således samma" som Sal-lerupsskölden. Ärkebiskop Peder hadetre bröder, varav brodern Jep hade enhjälmprydnad, som vi känner. Den be¬stod av två skivor, sannolikt en upp- ochnedvänd kluven skölds båda halvor med

dess femdelning och besatta med påfågel¬fjädrar (fig. 19 a).11 Hjälmprydnaden,som ej kan beläggas för någon annangren av Galen-ätten liknar Sallerupsvap-nets med undantag för ”mitran”. Sköld¬formen kan fixeras till åren mellan1340— 1360. Mycket talar för att vapneti V. Sallerup kan ha tillhört ärkebiskopenPeder Jensen, som dog 1355 efter att hatillträtt sitt ämbete 1334 vid sin före¬gångare och frände Karl Eriksens död,för så vitt det verkligen är en mitra påhjälmen. Den mitra som brukades av1300-talets ärkebiskopar i Lund varemellertid efter sigillen att döma avtraditionell typ och ej alls lik den häravbildade.12 Riddaren Andreas Offesenpå Jylland, som tillhörde Hvide-ättensdanska gren, förde 1363 en snarlikhjälmprydnad, en toppig mössa ellerhatt (?) mellan två skärmliknande före¬mål eller skivor besatta med påfågel-fjädrar (fig. 19 b).13

Frågan är om inte vapnet i V. Salle¬rup sett ut på ungefär detta sätt menmissuppfattats av konservator Hans Er¬landsson så att skivornas inre kontur¬linjer blivit ytterlinjerna till en huvud¬bonad. Några detaljer på hans skiss tersig nämligen något förbryllande för enheraldiker, t. ex. att homen utgår från

26

östra korväggens två vapensköldar harnr 21 åt norr kvadrerad och nr 22 åt sö¬der delad och överkluven (fig. 17). Derepresenterar av allt att döma KirstenPedersdtr Thott och hennes make JepMus.16 Kirstens fader, Peder AxelsenThott, inlöste Ellinge 1371, och senastfrån 1387 har tydligen svärsonen JepMus innehaft gården. Jep blev mördad1394 den 14 september, varför dessasköldar för kyrkans patronus och hanshustru måste ha tillkommit före dettadatum; stilmässigt att döma bör de haditmålats någon gång under 1380-talet.Kirsten, som blev änka med två minder¬åriga döttrar, en av dem Tale, kände sigföranlåten att överlåta innehavet av El-linge år 1395 på sin svåger Niels Sven-sen, som var gift med system Pernille.Enligt traditionen skulle Kirsten ur¬sprungligen varit förlovad med MogensMunk. Jep Mus enleverade henne ochtvingade sig till giftermål i Helsingborgmed kungafamiljens välsignelse. Kirstentog så småningom hämnd genom att lejasin fome fästman till att slå ihjäl Jep,varefter de senare gifte sig.

Av korbågens vapen (fig. 13— 14) er¬bjuder de tre nedre på vardera sidan avallt att döma inga större problem. Deninramade gotiska minuskelskriften gerbesked om dessa sköldars ägare. Vi haren kvinnosida norr om kyrkans mittgångoch en manssida söder därom. Dennagamla uppdelning återspeglas i vapnensplacering, som egentligen inte är heral¬disk för i så fall skulle männens vapensitta till dexter (till vänster från åskåda¬ren sett).

Vi har nedifrån räknat sköld nr 1,som tillhör Tale Mus. Hon framstår somkorbågens nyckelperson i egenskap avarvtagerska till Ellinge. Trots att andrabevis saknas var hon tydligen gift med

r 'fjrn

c&

wi

X Xv

Fig. 20. Förslag till rekonstruktion av hjälm¬prydnaden på Galenvapnet i V. Sallerup(Del. J R).

hjälmens underdel och att den sistnämn¬da vilar på hjälmtäcket. Min uppfattningom hur hjälmprydnaden ursprungligenbör ha sett ut framgår av fig. 20.

Trots de gjorda reservationerna tordevapnet likväl ha tillhört ärkebiskop Pe¬der Jensen, vilket antagande är så myc¬ket sannolikare som V. Sallerups kyrkasedan 1300-talets början tillhörde Lundsdomkyrka. Tilläggas bör dock att ävenärkebiskopens släkting på Ellinge, denovannämnde Niels Jakobsen, förde ensköld som var fem ggr delad med metal¬len överst14.

För att rätt kunna tolka och förstå denövriga vapendekoren på grundval av debevarade vapnen, fragment av sköldaroch inskriptioner, krävs en genealogiskkartläggning av ägar- och släktkretsenkring Ellinge vid 1400-talets början.Kännedomen om dessa människor är ty¬värr ytterst bristfällig. Ätten Sparre avEllinge är upptagen i verket Äldre Sven¬ska Frälsesläkter,15 vars slutsatser om ät¬temedlemmarna och deras giften docktill viss del bygger just på sköldkonstel¬lationerna i V. Sallerup. På grundval avnu kända fakta har förf. gjort upp enöversikt som visar de aktuella personer¬nas inbördes relationer (fig. 21).

i

27

bENERATlOM

PEDER AXELSENTNOTT. INLÖSTEELLINGE 1571

FOOD CA 13300 CLAUSSERUÿi

CEOUABREiDE

SVEN JONSEN

L.— 1JEP MUS13&7-139400 FÖDD CA 1563KIRSTEN

PEPERSDTRPERNILLEPEDEBPTißäM NSEL5 SVENSEU

K-I393-IA3A

THALEMUS 0 PER NIELSEN CECILIA

DOTTINGI FOOD CA 1396KLAUS NIELSENK.IA2J- Wl

Fig. 21. Stamtavla för Sparrefamiljen på Ellinge fram till 1400-talets mitt (Del. J R).

och vederbörande kan ej beläggas i nå¬gon av förf. känd källa. Tilläggas kandock att Thiset i sina opublicerade sam¬lingar vagt antytt att Cecilia Døttingskulle varit gift med ”Claus Nielsen(Sparre af Skåne)” utan angivande avkälla.

Sköld nr 16 med den överställda tex¬ten ”swen” kan också representera enokänd broder, men mera troligt rör detsig här om Per och Claus Nielsens far¬far Sven Jonsen. En indikation härpå ut¬gör den motsatta lejonskölden nr 3. En¬ligt genealogin över ätten i ÄSF varSven Jonsen gift med Cecilia, dotter avKlaus Serlin (lejon). Men är det verkli¬gen säkert att Sven Jonsens hustru var enSerlin? Som enda källa åberopas AnnaPedersdtr Bielkes släktbok.17 Kan möjli¬gen den uppsvenska Anna Bielke ha ta¬git fel på hustruns släkttillhörighet? Nå¬gon Cecilia Clausdtr finns ej på stam¬tavlan över släkten Serlin.18 Av vad somframkommit kan Klaus knappast ha varitfader till Sven Jonsens hustru, då detillhörde samma generation.19

Släkten Serlin (Cemin, Servin) var ur¬sprungligen från Rügen, men medlem¬mar uppträder redan 1383 på Själland.Ättens sköld var vit med ett lejon schack-rutat i gult och rött, stundom var lejonet

Per Nielsen, sköld nr 18. Tale måste havarit född senast 1395 på grund av fa¬derns död året innan. Per bör rimligenvarit i ungefär samma ålder eller någotäldre och är då Niels Svensens äldsteson. En allians mellan Tale och Per börha framstått som synnerligen önskvärdför alla parter, inte minst ur godspoli-tisk synpunkt. Men det fanns ett hinder:de två kontrahenterna var kusiner ochkusinäktenskap var förbjudna enligt ka¬nonisk lag. Dispens härför krävde på¬vens medgivande men om detta utver¬kats i föreliggande fall är obekant. Medbeaktande av dessa fakta och antagandenkan vi våga uppställa hypotesen att NielsSvensen och sonen Per tillsammans pla¬nerat vapenserien. Man började ned¬ifrån med Per och dennes husfru somEllinge-godsets huvudinnehavare ochsuccessor, vilket markerats med sonenspatronymikon. Då Per tydligen levathemma på gården har han inte som sinyngre bror satt några spår efter sig i ur¬kunderna. Denne senare Nicolaus (Claus)bör varit född ca 1400 eller något föredetta år. Han representeras av sköld nr17 och har Cecilia Dotting som sköld nr2 på bågens motsatta sida. Den sistnämn¬da kan ha varit Claus Nielsens hustru iett första gifte, men härför saknas bevis,

28

mmi -“"irm'v I7wn

sfi

/ Hr

O

tFig. 22. De äldre vapnen på korbågens västsida (Del. J R).

krönt. Fiera varianter kan finnas menkällorna är sparsamma och sigillen otyd¬liga, man ser t. ex. ej schackrutningenpå de danska medlemmarnas sigill. Detfinns ett annat lejonvapen med lejonetvitt på rött fält, tillhörigt den från Hol¬stein stammande släkten Breide.20 Inomdenna finns det flera kvinnliga medlem¬mar med namnet Cecilia, men som ge¬nomgående för holsteinska medeltids-släkter är kvinnorna ytterst bristfälligtdokumenterade. Också inom denna släktförekommer namnet Claus. Mitt anta¬gande är därför, inte minst på grund avsköldtinkturema, att vapen nr 3 är enBreide-sköld. Vi har ännu ett lejonvapenpå närmare håll som ej kan uteslutasoch som tillhörde den skånska ättenMost. Väpnaren Christian Most nämnes1387, och en Johannes Most var kaniki Lund 1408. Släkten är mycket litet kändoch sköldens färger vet man ej.

Lejonsköld nr 4 har vapendjuret blått

eller rött på gult fält under texten ”frupernillae”, vars frutitel innebär att vap¬nets ägare varit en riddares hustru. Ana¬logt med seriens övriga sköldar bör det hahaft en pendang på korbågens södra sida.Texten till detta har troligen varit ”herniels”. Fru Pernille var en Thott, varförman här kunde förvänta sig denna ättskvadrerade sköld. Lejonskölden förkla¬ras av att hon i unga år blev adopteradav Claus Serlin när hennes moder JulianePedersdtr Grubbe gifte om sig med den¬ne. För familjen och inte minst för PerNielsen var det betydelsefullt att sökadölja förhållandet att han och hans hustruvar kusiner. Ett utbytande av modemsvapenbild utgjorde därvid ett sätt att av¬leda uppmärksamheten från detta för fa¬miljen besvärande faktum.

Korbågens familjeredovisning (fig.22) måste ha varit ny och aktuell dåNiels Svensen gifte om sig den 10 juni1417. Den bör ha målats något av åren

29

ppÜB y~Ks

WMWi\ \

c

Fig. 23. De senast tillkomna vapnen på korbågens västsida (Del J R).

närmast före detta datum, då tidsmargi¬nalen på grund av sönernas allianser ärmycket smal. Ett nytt vapen skulle nutillföras den redan kompletta sköldse¬rien. Det enda utrymme som kunde tän¬kas var att söka klämma in den nya va¬penalliansen i höjd med och bredvidPernilles sköld, där vi ser sköldparet 5och 6. Sköldarnas onormala komprime¬ring i sidled kan bero på att man velatundvika övermålning av den troliga tex¬ten ”cecilia” snett ovanför sköld nr 3.Det är bara en sak som inte stämmer— vapenbilden. Enligt ÄSF ingick Nielsgiftermål ”med Märta, dotter av riddarenJon Hjäme (båt) och Katarina Jonsdtr(Sudreims-ätten)”. Nr 6 borde därför in¬nehålla en båt i stället för ett lejon ellerupprest leopard. Enligt DAA21 var Kata¬rina första gången gift med Alf Haralds¬son (Bolt), som dog 1412, och i sittandra gifte med Jon Hjärne, varför Mär¬ta knappast kan ha varit naturlig dotter

till den sistnämnde. Tänkbart är däremotatt hon varit dotter till Katarina i dennasförsta äktenskap med Alf Haraldsson.Ätten Bolts sköld var kluven: 1. blåttvari en halv kluven vit lilja fast på sku¬ran, 2. blått vari två gula sparrar. Detkan förtjäna påpekas att den ovannämn¬da Katarinas moder var av norsk kunga¬ätt (lejon). Detta konstaterande har dockingalunda löst detta vapenproblem.Sköld(halva) nr 5 kan tyda på Boltvap-net men får troligare ses som Niels Sven-sens sparresköld sammankopplad medden nya hustruns, vars identitet framstårsom dunkel. Den bör således vara till¬kommen i samband med bröllopet 1417eller strax därefter. Detta nya bruk attplacera mannens vapen till dexter someventuellt kommer till uttryck i sköld¬paret 5 och 6 bestyrkes av sköldgrupper¬na t. v. och t. h. om den stora unions-skölden (fig. 23). Man kan våga påståen¬det att det här rör sig om alliansvapen.

30

Det danska unions- och kungavapensom målats längst upp på korbågens spetshar ansetts manipulerat såtillvida att fjär¬de fältet skulle vara en fantasiproduktav förre konservatom Hans Erlandsson.Barbro Sundnér har i samband med se¬naste restaureringen gjort en undersök¬ning av denna skölds kalklager och mål-ningsrester (fig. 24). Den bekräftar vadsom framgår av ett foto taget före förstarestaureringen (fig. 25). Det är inte myc¬ket som är ursprungligt. Fälten 1, 2 och3 går emellertid att fastställa, likaså attde varit avgränsade med ett borderatkors. Fält 4 är helt borta, liksom storadelar av sköldens centrala parti.

Ett närmare studium av de danskakungarnas sigill vid den tid det här gäl¬ler gör att man med stor säkerhet kansäga att fält 4 har haft en lindorm. Dess¬utom kan huvudskölden ha varit belagdmed en hjärtsköld, även den kvadreradav ett smalt kors, fält 1 o. 4 lejon, 2öm, 3 spetsrutad genom klyvande ochstyckande linjer.

Denna kungavapenvariant kan beläg¬gas endast för år 1448, kung Christoffersdödsår, då det användes av dennes drott¬ning Dorothea, samt 1458 och åren när¬mast därefter, då det användes av Chris-tan I. Mellan 1440 och 1447 förde Chris¬toffer en kungasköld som var korskvad-rerad på följande sätt: fält 1 Danmark,2 lejon, 3 Wittelsbach, 4 lindorm. Un¬der denna period förde han dessutomnågra andra varianter som är ointressan¬ta i detta sammanhang. — När ChristanI år 1449 trädde till som regent ändradehan kungavapnet genom att i fält 2 sättain Oldenburg och i fält 3 ”de GothersKonge”. Först 1458 ändrade han vapnetså att det kom att överensstämma med1448 års med undantag för hjärtskölden,som byttes till Oldenburg. Skölden på

Denna gruppering med centralsköldenligger, som tidigare konstaterats, på ettövre målningslager och är av allt attdöma samtida med den dekorativa ut¬smyckning, också på ett övre lager, somdet finns rester av längre ner på bå¬gen. Tanken ligger nära till handsatt det kan röra sig om samma sorts fa-miljedokumentation som förut fast på ettannat sätt och tillkommen vid en senaretidpunkt. Detta antagande styrkes av attde övre sköldparen börjar med sparre-vapen och att sköld nr 8 är ett lejonva¬pen vilket utgör en överflyttning av sköld¬paret 5 och 6. Teoretiskt sett kan där¬för sköldarna 7 och 11 tänkas utmärkaNiels Svensen och dennes fader. Ävende nedre sköldparen kan förutsättas habörjat med sparrevapen, sköldarna undernr 7 och 11 representerande Per ochClaus och sköldarna under 8 och 12 kan¬ske nya hustrur till dem. Det antydes iDAA att Tale dött ung22, varför Perkan ha tagit sig en ny hustru ur den ättsom vapen nr 9 tillhört, Grubbe-ätten.Claus gifte om sig i oktober 1438 medKatarina Stensdtr (Bielke). Det kan såle¬des ha funnits välgrundad anledning atthelt disponera om korbågens relativt ny¬målade men ändå inaktuella sköldserie,som dessutom på ett improviserat sättblivit kompletterad med sköldarna 5 och6. Det är bara en sak som ej stämmer.De nya sparresköldama har röda spar-rar, en till synes märklig tinkturändringsom är svår att förklara. Den kan dockmöjligen bero på att man velat skiljapå ättens skånska gren och den upp¬ländska, som kom att representeras avClaus och dennes familj. Om man fårsätta tro till 1600-talets kyrkoinventerarei Uppland har ättens sköldtinkturer va¬rit vacklande under 1400-talets andrahälft.»

31

t

[A;A'FF { *xYFHtí-X - :Q\* iii .FF

;\

"N

‘F, <1 )»5 v,i>\I

t»1/' O

OFig. 24. Unions-vapnet på korbå¬gens västsida, upp-mätningsritning avde medeltida mål-ningspartierna(Del. B S, septem¬ber 1975).

F ,

Ibland är huvudskölden också förseddmed hjärtsköld. Denna brist på stabilitetfortsatte under de närmast följande re¬gentema, Christoffer av Bayern (1440—1448) och Christian I (1448—1481).Korset med de tre första fältens innehålli den ordning som här förekommer kanbeläggas tidigast 1427 på en skeppsflag-ga som nu är borta men som funnits iLübecks Mariakyrka. Där befann sigPommerns grip i det fjärde fältet. Detgenomgående korset var dock ej borde-rat och hjärtsköld saknades.

Det nuvarande 4. fältet i V. Sallerupmed ”de Gothers konges” vapen före¬kommer första gången i det kvadreradekungavapnet år 1449 men i dess 3. fält”De Gothers konges” vapen har ocksåvarit placerat i fält 4 men först år 1556,och då är de övriga fältens inbördesordning en annan. En detalj som kan

korbågen i V. Sallerup kan alltså på des¬sa grunder sägas ha tillkommit antingen1448 eller efter 1458.

Men låt oss ej draga förhastade slut¬satser. Det kan inte helt uteslutas attErlandsson rätt återgivit skölden, och defacto har vi ju ett sköldinnehåll somtarvar ett försök till förklaring. Är dettänkbart att det saknade putsflaket fallitner vid knackningarna och att konser¬vatorn i efterhand sökt rekonstruera vadsom funnits? I varje fall är det föga tro¬ligt att han egenmäktigt fyllt i detta fältutan att först ha rådgjort med den anti¬kvariska expertis som ledde restaure-ringsarbetet.24

Det var under Erik av Pommerns re¬geringstid (1397— 1439) som det danskariksvapnet fick fyra fält. Därefter före¬kommer ett flertal varianter av vapnetsinnehåll och fältens inbördes placering.

32

#1 Hi

m Mga*% -ii

*rwr#.'j*

V *'ÿ:w >ÉKL.« * JbyÿLJSL: , . ,3|irj- ,..f \í><-y PW L»C

- r W/ «jsCfi:i "

<• *%Sr«ÿ• *

“ÿ*■■

.Ä’ m,4I ‘ :-: * S'

!/ :i; ' r, .-«

:Ä

%ÿ ,

m'i» *: %>Fig. 25. Som före¬gående, framtag-ningsfotografi fr.1946— 47(L U H M).

«Up;

unionspolitiken, varvid Danmark repre¬senterades av två skåningar, ärkebisko¬pen Hans Laxmand och Claus Nielsentill Ellinge. De pläderade för Christof¬fer av Bayern som kung även i Sverige.25Claus dubbades till riddare något av åren1441— 1442, troligen i samband medChristoffers kröning. År 1448 nämneshan som danskt riksråd men var död ibörjan av 1452. Vad som nu hände medEllingegodset är höljt i dunkel, menfr. o. m. början av 1458 förvaltades deten längre tid av fru Pernilles brorsonIvar Axelsson Thott. Den ende manligearvingen till Claus, Niels Clausen, vardå ännu minderårig och vistades huvud¬sakligen på sin moder Katarina Bielkes

tala till Hans Erlandssons försvar är attGother-vapnets gående lejon avbildatssom en leopard, vilket kan tyda på ensamtida förlaga. Men teorin att Erlands¬son korrekt återgivit kungasköldens in¬nehåll får nog anses som ohållbar. Istället får man se det som en skickligtutförd förfalskning om än gjord i välme¬nande syfte. Låt oss i stället återgå tillframkomna fakta, försöka oss på en da¬tering och se på motivet bakom V. Sal-lerups kyrkas bemålande med ett kunga-vapen. Av vad som framgår av källornaframstår Claus Nielsen efterhand somättens dominerande gestalt, som kunga-tjänare och politiker. Sommaren 1440återupptogs förhandlingarna i Kalmar om

33

huvudgård, Vik i Uppland. Följaktligenbortfaller möjligheten att unionsvapneti V. Sallerup och de två därmed samtidaalliansvapen som det flankeras av skullekunna ha målats 1458 eller tiden när¬mast därefter. Den enda dateringsmöjlig-het som återstår är alltså 1448, vilketbetyder att den unionsvänlige Claus Niel¬sen måste ha varit det nya heraldiskamålningsprogrammets huvudsaklige be¬ställare.

Vad slutligen beträffar vapnen i koretsvalvsvicklar (fig. 18) tyder allt på att deanknyter till korbågens nedre sköldserie.Då det ej är möjligt att få en helhets¬bild av denna vapendekor eftersom flerasköldar är tomma eller saknas helt ärdet dock svårt att avgöra motivet till den.Förekomsten av Dottingskölden nr 26kan betyda att sköldarna skulle utgöranågon form av anvapen till korbågenspersoner. Sköld nr 24 har Monica Ryd-beck tolkat som tillhörande ätten Bess,och sköldtinkturema överensstämmer.Ätten är upptagen i Lexicon over AdeligeFamilier26, men f. ö. saknas uppgifter.Förutom av den skånska ätten Bing för¬des denna vapenbild också av en svensk

forskning uppgifter att lösa, och det ärförfattarens förhoppning att även deandra aspekter som här förts fram påmedeltidsvapnen i V. Sallerups kyrka kanstimulera till vidare forskning i ämnet.

Torkel Eriksson:1400-talets vägg- och valvmålningarDe vägg- och valvmålningar från 1400-talet som bevarats i V. Sallerups kyrkautgör mindre än hälften av en stilmäs¬sigt enhetlig, kvalitativt högtstående ochkvantitativt omfattande målningsskrud.Denna bör ha varit så gott som total ochutplånat de målningar som redan fannsi kyrkan. Den kan påvisas ha omfattatsamtliga de väggar och valv som nu finnskvar från medeltiden, och det är troligtatt även de väggytor och valvkappor ikyrkans västra del som förstördes genom1700-talets tomras har haft 1400-tals-målningar med samma stilmässiga håll¬ning som exempelvis den s. k. stiftarbil-den på det gotiska korets nordvägg.Kyrkans västparti binds för övrigt sam¬man med dess östparti genom förekoms¬ten av tre målningsscener i det romanska,sedermera igenmurade torntriforiet (jfr.fig. 2). De föreställer 1. En riddare, sä¬kerligen S:t Göran, i strid med en dra¬ke; 2. S:t Mikael som själavägare, och3. Djävulen fjättrad vid en kolonn, enpå platsen välfunnen sinnebild för helve¬tet som helhet. I anslutning härtill vågarman förmoda att västra långhusvalvet va¬rit försett med en framställning av Yt¬tersta Domen. Ännu längre västerut, itomrummet på murytan över bågöpp-ningen till långhuset, finns det också enmålningsscen av 1400-talsverkstaden, enframställning av Kristi korsfästelse.

Inne i kyrkan domineras väggmål¬ningarna av en ståtlig uppsättning mo¬numentala apostlagestalter på väggarna

'

ä

ätt.Utredningen om vapnen i V. Sallerup

har som framgått till stor del fått byggaspå förmodanden och hypoteser, varförden heraldiska problematiken får anseskvarstå på väsentliga punkter. Detta gäl¬ler bl. a. korbågens lejonvapen. På PederTuresson Bielkes och Katarina Niels-dotters (Klaus Nielsens sondotter) dryc-keskåsa27 finns bland hennes danska an¬vapen två lejonsköldar, som tydligen bli¬vit felplacerade och som ej tillfredsstäl¬lande kunnat förklaras. Den ena har iblått ett krönt vitt lejon med röd beväp¬ning, den andra i vitt ett blått lejon. Häråterstår för dansk medeltidsgenealogisk

34

•v *

t.

% •st-

•c- « -

’* V? ;\w $r— u?»

tI ' SMr*S *;y* •

*x.V >.%C N

f-rj

%

i« M*

w i\■

r \fliV// »4

\\«-

I!3&■v*

V 'S3fe i

ijP4

- A *ii-/T/ - . ■■ i r

(fr:,■- ’’•JW • ,*: • ?

jȣy&

j *

r

' ‘'t ■■

■

/>4ßWi A3

/ 1

v//, ' {

W 4- ÍlMt tiJ i IP1

i ! Ml* \

Wm*I A-i*1. Lt iW- - •• K?fIff :

f i« - f*im ri .• — X.. » . . *

[fr .. im..t

i 1 tl■/ A.;; ■$M

mm

\w llltÿxm fm 0

Fig. 26. Interiörbild mot öster (Foto T E, 1976).

35

i norr, öster och väster samt på och iden båge som i samband med valvslag¬ningen kom att avlösa den romanska kyr¬kans triumfbåge (fig. 26). Liksom kor¬bågen har även denna båge blivit så attsäga dubblerad, vilket givit plats till tvåapostlar på dess västra sida. Antalet nuhelt eller delvis synliga apostlar är åtta,och säkerligen har också de resterandefyra ingått i bildprogrammet.

Kvalitativt sett är apostlagestaltemaenklare än ”stiftarbilden” och valvmål-ningama, men de är utan tvivel utfördasamtidigt som dessa och av samma må-larlag. Man lägger bl. a. märke till attnågra av dem är statuariskt placerade på”klippterrasser” av visserligen enklaremen i princip samma slag som de somsyns överst t. v. i ”stiftarbilden”. Härom,se utförligare nedan.

Utöver den s. k. stiftarbilden, som ty¬värr är mycket fragmentarisk, omfattarväggmålningarna också en uppsättningillusionistiska draperier, till synes upp¬hängda på en likaledes illusionistisk stångca. en meter över den nuvarande golv¬nivån. Eftersom redan den äldsta ro¬manska målningsutsmyckningen torde haomfattat draperier av detta slag tycksalltså 1100-talet här ha räckt handen åt1400-talet. På ett mera förvirrande sättmöts de båda seklerna också ovanfördraperifrisen på det romanska koretsnordvägg. Där synes nämligen inte barade ovannämnda 1100-talsscenema ur S:tMartins legend utan också några frag¬mentariska 1400-talsmålningar, en bild¬berättelse om S:t Erasmus martyrium ochöster om fönstret överdelen av en bis¬kopsbild. Till följd av de framtagnings-principer som tillämpades 1946—47 serdenna nu ut att rida fram på bakdelenav S:t Martins häst i det underligganderomanska målningsskiktet (jfr. fig. 7).

Valvmålningarna har i det gotiska ko¬ret skildrat jungfru Marias bebådelse,Marias och Elisabets möte, Jesu födelseoch Marie kröning, det sistnämnda i denöstra valvkappan rakt över altaret. Mo¬tivet Marie kröning finns också i detöstra långhusvalvets östra valvkappa, därframställningen är betydligt bättre beva¬rad än i koret och där flera detaljer vitt¬nar om ett nära verkstadssamband medväggmålningarna. En egendomlighet ärhär att Kristusgestalten har ett fylligtskägg och därigenom ter sig mera somen framställning av Gud Fader, vilketunder 1400-talet blev allt vanligare vidframställandet av motivet Marie kröning.En korsgloria runt gestaltens huvud vitt¬nar dock om att det är Kristus som av¬ses. — I den södra valvkappan i sammavalvtravé finns så slutligen en framställ¬ning av en helgonkung, troligen S:t Olof,och intill denne ett kvinnligt helgon. Honhar tidigare sett ut att ”ge korgen” åthelgonkungen, men som framgått harkorgen under det liljeliknande attributeti hennes högra hand visat sig vara etttillägg från 1940-talet. Den är nu bort¬tagen, och eftersom helgonet håller ettstegelhjul i vänster hand står det klartatt målningen föreställer S:ta Katarinaoch inte S:ta Dorotea, vilket varit denhittills gällande tolkningen. — Vad an¬nars finns av 1400-taIsmåleri i valven äralltför fragmentariskt för att kunna tol¬kas.

Försöker man bilda sig en uppfattningom hur V. Sallerups kyrka kan ha tettsig invändigt när den stod färdig eftersin sista medeltida uppmålning förstårman att den måste ha utgjort en prakt¬full anblick. Den nya utsmyckningen kanostridigt betraktas som en pionjärinsatsi Skånes senmedeltida muralmåleri. Mennär är den utförd? — Som arbetshypo-

36

ym. í ... v . "wUoÉ.

m mmmm’V'VTÿ v'. jSf,% */

r%-; -.,

■�A *"ty* þ

v

20íimmrp,■aK,-

1*1 ✓ V ,■/ .Ön'Í'SIfö J

•#.i- rí

Æfitv 4'>

*

;®;3A::

»ÿ5 *i¥

«Fig. 27. Den fragmentariska 1400-talsmålningen på östra kortravéns nordvägg (Foto T E,1976).

v£irÿ rv

•• v.x 2ti

tes kan man förmoda att den är sam- tiska korets nordvägg och som kan förut-tida med antingen det äldre eller det yng- sättas ha varit i livet när målningarna ut-re av korbågens två heraldiska målnings- fördes.program, och frågan är då om man obe¬roende av dessa kan komma fram till ensannolik datering. Här kommer att häv¬das att utsmyckningen inte kan vara till- konsthistoriska intresset rörande 1400-kommen under 1400-talets första fjär- talsmålningama i V. Sallerup i hög graddedel, vilket sedan 1947 varit den gäl- riktar sig mot denna ”stiftarbild” (fig.lande dateringen, utan först under den 27). Av de fyra knäböjande personer somdärpå följande tjugofemårsperioden, där befinner sig t. v. om centralgestaltenDenna åsikt bygger främst på vissa iko- tolkade M. Rydbeck den rustningskläd-nografiska iakttagelser samt på ett stu- de riddaren med Sparrevapnet framfördium av sådana detaljer ifråga om kläde- sig som en framställning av Niels Sven-dräkt och beväpning för vilka det är möj- sen Sparre (f 1435), kvinnan längst t. v.ligt att åtminstone ungefärligen fastställa som dennes gemål Pernille Pedersdotteren bortre tidsgräns. Men den bygger ock- Thott (gift med Niels Svensen 1395, tså på en del kända fakta rörande Sparre- före 1417) barnet mellan dessa personerfamiljen på 1400-talets Ellinge, dvs. den som deras gemensamme son Claus Niel-släktkrets varav några medlemmar figu- sen (troligen född omkr. 1400) och man-rerar i den s. k. stiftarbilden på det go- nen närmast den stående centralgestalten

*

Det är givet att det historiska och

37

som Niels Svensens fader Sven Jonsentill Hurva (f senast 1398). Dessa iden¬tifikationer utgick i första hand från fö¬rekomsten av en textinskription ovanförbarnets huvud. I gotisk frakturstil stårdär nämligen Klaos.

Vad själva centralgestalten beträffartolkades denna som redan nämnts som enframställning av unionsdrottningen Mar¬gareta (t 1412), och huvudet t. v. däromuppfattade M. Rydbeck som en rest aven framställning av Margaretas son Olof,den tilltänkte unionsregenten, som dogpå Falsterbohus 1387. Eftersom NielsSvensen enl. samma förf. dubbades tillriddare först omkr. 1410 och ”stiftarbil-dens” centralgestalt ansågs vara ett por¬trätt ”al vif” av unionsdrottningen för¬lädes målningens tillkomsttid till 1410—12, vilken datering också kom att gällade övriga 1400-talsmålningarna i kyrkan.Deras huvudsaklige beställare skulle allt¬så ha varit Niels Svensen, som senaregjort sig känd som en unionsvänlig per¬son.

vad som omväxlande brukar kallas den”internationella” och den ”sköna” stilen.Därmed åsyftas den sengotiska bildstilsom var modem i Västeuropa ca. 1375— 14251. Det var en stil som i hög gradbyggde på gotikens behagfulla formideal,men den hade berikats av den realistiskaströmningen i det italienska 1300-tals-måleriet. ”Internationell” hade den bli¬vit i sådana betydande konstcentra somAvignon, Paris, Dijon, Prag, Köln ochLübeck m. fl. politiskt och kommersielltbetydande orter i Europa norr och västerom Alperna. Den bars företrädesvis framav bokmåleriet, och därmed är det ocksåsagt att den framför allt var en hovstil.I första hand brukar man förknippa denmed bokmåleriet och den övriga hov¬konsten i Frankrike, främst Ile-de-France samt hertigdömena Berry ochBurgund under 1300-talets slut och1400-talets början. Under denna tid ochfram till 1477 omfattade Burgund ock¬så Flandern.

Ser man till det västeuropeiska bokmå¬leriet omkr. 1400 företräddes den ”skö¬na” stilen främst av de flamländska bok¬målare som de ledande franska hoven togi sin tjänst vid denna tid. Vill man stu¬dera den internationella bakgrunden till1400-talsmålningarna i V. Sallerup ärdet alltså ytterst till den rika bildvärldeni dessa manuskript — typ ”Les tres richesheures de Jean de Berry” — som manbör hänvända sig, men som det kom¬mer att visa sig blir tidsperspektivet påden skånska målningssviten felaktigt omman inte också relaterar den till det rea¬listiska tavelmåleri som efter ca. 1425avlöste den ”sköna” stilen i Flandern.

Den ”sköna” stilen var alltså en hög¬gradigt internationell bildstil i den ro-merks-katolska delen av Europa omkr.1400 och rymde ett icke ringa mått ita-

Som en hyllning åt den nordiska unio¬nen i dennas äldsta gestalt framstår allt¬så ”stiftarbilden” i M. Rydbecks tolk¬ning, och genom att centralgestalten förvidare befordran mottager ett sakralt kärlfrån den knäböjande mannen närmastt. v. blev den förmodade drottningen enförmedlare mellan det jordiska och dethimmelska och därigenom själv något avett helgon. Som gåvans slutliga motta¬gare måste man tänka sig jungfru Mariaoch/eller Jesusbarnet längst t. h. i bilden,ty där vittnar en större och en mindregloria under krönet till en gotisk bal¬dakinstol om att kompositionen ocksåomfattat dessa två personer.

StilkaraktärStilmässigt ansluter målningarna sig till

38

ywå,Ä: K

Sÿr I . vif vA

1 ..-•V9K /(r;

'

£tm n/i* -S1K IM Fig. 28. Som

föregående,detalj.

liensk 1300-talsrealism. Det italienska in¬slaget framträder tydligast i utformningenav bildrummen. Är det fråga om arki¬tektoniska rum är dessa redan påfallan¬de perspektiviska och inte ytmässiga somtidigare under medeltiden, och är detfråga om landskapsrum griper dessavanligtvis tillbaka på de italienska 1300-talsmålamas förkärlek för terrassartatuppbyggda klipplandskap. Ett utmärktexempel på ett landskapsrum av dettaslag finner man spår av i den s. k. stif-tarbilden i V. Sallerup, närmare bestämtovanför figurgruppen t. v. i bilden (fig.28). Där — t. v. om centralgestaltenshuvud — finner man också fragment avnågra träd, vilket också detta är ett vis¬serligen blygsamt men likväl ovedersäg¬ligt vittnesbörd om målningens sambandmed själva huvudströmningen i den väst¬europeiska bildkonsten omkr. 1400 ochdärigenom indirekt med det italienska1300-talsmåleriet. Såtillvida utgör alltså

”stiftarbilden” ett avlägset eko från Giot¬tos och Sienamålamas Toscana.

Dateringsfrågan och ” stiftarbildens”omvandling till votivbildUr stilhistorisk synpunkt ter sig alltsåM. Rydbecks datering av 1400-talsmål-ningama i V. Sallerup till 1410—12högst plausibel. Niels Svensen till Ellingekan förmodas ha varit internationelltorienterad och modemedveten, och den”sköna” stilen hade börjat prägla måle¬riet i Westfalen redan framemot 1300-talets slut2. Men trots detta har mansvårt att värja sig för känslan att dethär finns ganska mycket som inte ”stäm¬mer” och att målningarna i själva verketär yngre än vad de rent stilmässigt ser utatt vara. De motivhistoriska, dräkthisto¬riska och vapenhistoriska omständighe¬ter som tyder på detta kommer att redo¬visas i det följande, men innan så skerfinns det skäl att först göra ”stiftarbil-

39

UNLNTnrii ‘í>*t. t, U.J2.*

/í —'4i" .ikx>:*

£& W|

SföSfcáJH SRE»

HWVItp Ll

jy?>

rrf i$,v,¥S._ ií

Fig. 29. Liebfrauenkirche i Frankfurt am Main, tympanon över sydportalen, här i spe¬gelvänd återgivning. Omkr. 1425 (Foto Marburg).

den” till föremål för ytterligare kommen- senare fått namnet Baltasar. I den väst¬europeiska konsten omkr. 1400 brukardenne framställas som en ungdomligperson i påfallande vackra kläder, ochde bjällror som pryder centralgestaltensdräkt i V. Sallerup har nära motsvarig¬heter i många andra framställningar avBaltasar från 1400-talets första decen¬nier, exempelvis en muralmålning frånomkr. 1410 i undervåningen till slotts¬kyrkan Saint-Bonnet-le-Chåteau i Bur¬gund6.

Om man alltså i huvudsak tolkar detdiskuterade målningsfältet som en fram¬ställning av Kungarnas tillbedjan fårklipplandskapet i bakgrunden t. v. ochde rustningsklädda soldater som synsdär en fullt naturlig förklaring (fig. 28).Soldatbefolkade landskapsscenerier avdenna typ är vanliga inslag i den västeu¬ropeiska bildkonstens framställningar avmotivet Kungarnas tillbedjan efter 1300-

tar.M. Rydbecks tolkning av centralge¬

stalten i denna bild har inte fått ståoemotsagd utan blivit bestridd av förstAllan Arvastson3, därefter Lizzie Carls¬son4. Ingen av de nämnda författarnahar emellertid betvivlat att centralgestal¬ten skulle föreställa en kvinnlig person.Detta har först nyligen gjorts av MetteBrandt, som i en artikel med den slag¬kraftiga rubriken ”Dronningen är død,kongen leve” har visat att mittfiguren tillövervägande delen är en fri konstruktionfrån 1940-talet och att de få medeltidamålningspartier som här finns kvar måsteha tillhört en manlig individ, ingåendei en framställning av Kungarnas tillbed¬jan5; själv måste han ha föreställt dentredje i raden av de kungar från öster¬landet som frambar sin hyllning till detnyfödda Jesusbarnet, alltså den kung som

40

talets mitt, och soldaterna utgör de treKungarnas följe.7 Genom att i mer ellermindre serpentinformade rörelser förflyt¬ta sig i riktning mot bildens förgrunds-plan gav de en ny tidsdimension åt mo¬tivet. Samtidigt har man troligen rätt atttolka dem som representanter för helakristenheten och som Kristi stridsmän,detta under en tid då turkarnas fram¬trängande i östra Europa födde nya kors-tågstankar till livs.

Till internationell jämförelse reprodu¬ceras här i spegelvänt skick en berömdtysk framställning av Kungarnas tillbed¬jan, en tympanonrelief fr. omkr. 1425 isydportalen till Liebfraukirche i Frank¬furt am Main (fig. 29)8. Den är ett exem¬pel på hur den ”sköna” stilen efterhandvann insteg också i monumentalskulp¬turen, och med sin måleriska verkan gri¬per den otvivelaktigt tillbaka på franko-burgundiskt bokmåleri. Baltasar befinnersig där på samma plats som i reliefensmotiviska motsvarighet i V. Sallerup,dvs. mitt i bilden, vilket redan detta geren antydan om hur de två övriga kung¬arna, Kaspar och Melchior, bör ha varit

inkomponerade i den skånska målningen.Den tyska reliefen har emellertid ingen

”stiftarfamilj” av det slag som t. v. beri¬kar målningskompositionen i V. Salle¬rup. Här har det nämligen skapats enmycket ovanlig syntes av två helt skildabildtyper, dels alltså en framställning avKungarnas tillbedjan, dels en v o t i v-b i 1 d. I en bild av sistnämnda slag bru¬kar jordiska personer knäböja i andaktinför jungfru Maria och Jesusbarnet, ochvanligtvis ”presenteras” de för henne avett till familjen eller familjens överhuvudhörande skyddshelgon. Bildtypen hargammal hävd men blev vanlig i det eu¬ropeiska muralmåleriet först under 1300-talet. Från början av följande sekel ärden här grafiskt återgivna väggmålningeni slottskyrkan i Saint-Floret i Puy-de-Döme i Frankrike (fig. 30)9. Den ridda¬re som där knäböjer med sin hustru ochsina barn bakom sig är Jehan de Jehan,seigneur de Bellenaves et de Saint-Flo-ret, och inte oväntat är det JohannesDöparen som förmedlar kontakten mel¬lan honom, hans familj och jungfru Ma¬ria med barnet.

fe

$VHFig. 30. Väggmål¬ning i slottskyrkani Saint-Floret,Frankrike. Omkr.1410 (Del. T E).

wm

41

inte beläggas före 1400 och blir allt van¬ligare ju längre fram i 1400-talet mankommer.10 Till jämförelse avbildas härdels en flamländsk bokmålning fr. 1400-talets början (fig. 31)11, dels en spegel¬vänd flygel till en troligen rhenländsk al¬tartavla fr. omkr. 1425, vars Baltasar-gestalt ifråga om dräktlyx är påfallandebesläktad med sin motsvarighet i V. Sal-lerup (fig. 32)12.

Den gestalt i V. Sallerup som M. Ryd-beck något långsökt tolkade som enkommemorativ framställning av den re¬dan före 1400 avlidne Sven Jonsen tillHurva upphör alltså härmed att vara enhistorisk person och glider naturligt in iden del av målningen som föreställerKungarnas tillbedjan. Sparrefamiljens”stiftande” omvandlas till enbart andakt,”stiftarbilden” blir en votivbild, om änen mycket ovanlig sådan.

Ii*'Í'li, pw r.'yj

i

» jhs

mm; * ~ jt,+ 4

Bara«■7»«

1 - f

Fig. 31. Kungarnas tillbedjan. Flamländskbokmålning fr. 1400-talets början. Oxford,Bodi. Libr., Ms. Douce 62, f. 73 v (Fotoefter Meiss 1967, bild 753).

I

J

Målningen på norra korväggen i V.Sallerup är onekligen ganska besläktadmed den franska votivbilden. I en votiv¬bild förekommer det emellertid endastandakt och inget stiftande — i bemärkel¬sen överräckandet av en gåva — avdet slag som förmodats äga rum i V. Sal¬lerup. Hur skall man då förklara dettastiftande, och vem är det som överräckergåvan?

Svaret på denna fråga är att givarenoch den förmodade stiftaren inte alls ären medlem av släktkretsen Sparre ellernågon annan skånsk 1400-talspersonutan att han hör hemma i den del avmålningen som föreställer Kungarnastillbedjan. Han ansluter sig nämligen tillen speciell 1400-talstradition i framstäl¬landet av detta motiv, traditionen att för¬se Baltasar med en tjänare som åt honomöverräcker det dyrbara föremål som den¬ne i sin tur skall ge i gåva åt det ny¬födda Jesusbarnet. Denna tradition kan

*

Fig. 32. Kungarnas tillbedjan, flygel på al¬tarskåp från Ortenberg, nu i HessischesLandesmuseum, Darmstadt. Omkr. 1425.Flygeln återges här spegelvänd (Foto efterDeusch, Tafel 11).

f .åk \

W / i!.

Vi

i‘-2T Hv •

% ». •

‘/c*

42

de från medeltidens religiösa teater, somsedan länge hade omfattat sceniska fram¬ställningar av Kungarnas tillbedjan i el¬ler utanför kyrkorna i de större väst¬europeiska städerna.14

Fullt genomförd kan man studera dennya ikonografin redan omkr. 1415 i detav Jean de Berrys lyxmanuskript sombrukar benämnas ”Les tres riches heuresde Jean de Berry”. Där har alla Kungarnablottade huvuden, och deras avtagna kro¬nor hålls upp av tre tjänare som bildaren sluten grupp bakom dem15. Dennaframställningsform är emellertid ikono-grafiskt unik, och ett sådant inplaceran¬de av en kronhållande gestalt som före¬ligger i V. Sallerup finner man ingen mot¬svarighet till i europeisk bildkonst före1425. Vid denna tid kan man bl. a. hän¬visa till den målning som här utgör fig.32. Där är det den åldrige Kaspar somhåller sin krona med ena handen just

Inget i det hittills sagda motsäger denav M. Rydbeck föreslagna dateringen avV. Sallerupsmålningarna till 1400-taletsförsta fjärdedel, närmare bestämt 1410— 12. Det finns däremot andra omstän¬digheter och detaljer, både i votivbildenoch de övriga målningarna, som kanskeinte var för sig men väl tillsammans ut¬säger att den nya målningsutsmyckning-en måste vara yngre än så. En av dessadetaljer är resterna av en liten pall ibildens nedre högra höm. Analogt medvad som är fallet i fig. 32 måste man räk¬na med att det här funnits en framställ¬ning av Josef i matlagningstagen, ett gen-rebetonat detaljmotiv som blev allt van¬ligare i 1400-talets framställningar avKristi födelse och som i hög grad väcktekyrkans ogillande13. När det som i V.Sallerup och fig. 32 förekommer i enframställning av Kungarnas tillbedjan haralltså en motivöverföring ägt mm, ochinkomponerad i detta motiv på det häraktuella viset tycks Josef inte ha blivitförrän omkr. 1425.

En annan detalj i votivbilden somockså tyder på att målningarna i V. Sal¬lerup tillkommit först under tidsrummet1425— 50 är den figurtorsö som hål¬ler en fragmentarisk krona omedelbartt. h. om Baltasar. Denna gestalt har sam¬band med en under 1400-talet ny iko¬nografisk tradition vid framställandet avKungarnas tillbedjan, nämligen traditio¬nen att låta inte blott Kaspar utan ocksåMelchior och ibland även Baltasar ge ut¬tryck för sin vördnad för jungfru Mariaoch Jesusbarnet genom att lyfta på sinakronor såsom till hälsning eller genomatt helt taga av sig dessa; i sistnämndafall kan de avtagna kronorna vara om¬händertagna av tjänare. Liksom betr. in¬förandet av tjänaren vid Baltasars sidaär det otvivelaktigt fråga om ett inflytan-

Fig. 33. Kungarnas tillbedjan, sydtysk al-tarmålning fr. 1400-talets mitt, nu i Kunst-historisches Museum, Wien (Foto efterKehrer, bild 288).

fir«_ '

Äffti-:'r ‘LsqPO52y

(W

hri rf yj\ m-ÿ'i

7 L\ti

m43

t. h. om Baltasar, detta medan Melchiorplacerar sin krona på ett trebent bordvid sidan om Josef. Ännu närmare figur¬fragmentet i V. Sallerup kommer manemellertid om man i stället jämför denskånska väggmålningen med fig 33, ensydtysk altartavla fr. 1400-talets mitt16.Där har en tjänande och barhuvad bi¬figur smugit sig in i gruppen av Heligatre Kungar. Han håller den krona somtillhör den knäböjande Kaspar, och detär närmast som en sådan tjänare manbör betrakta den figurhållande figurtor¬son i V. Sallerup. Därmed är det ocksåantytt hur Kaspar bör ha varit inkom¬ponerad i den skånska målningen, ochman tager nog inte miste om man tolkardet isolerade huvudet t. h. om Baltasarssom tillhörande Melchior. Någon ”kron-hälsning” av samma slag som i fig. 33kan denne dock inte ha gjort, ty för ensådan är de två schablonmålade orna¬menten ovanför huvudet ett uppenbarthinder.

En tredje detalj i votivbilden i V. Sal¬lerup som tyder på att målningen intekan ha tillkommit före 1425 är den storaoch bredbrättade hatten på kvinnan t. v.i bilden17. Denna är så egendomligt pla¬cerad på kvinnans huvud att dess äkthetvarit föremål för diskussion, men ett när¬studium vid den senaste konserveringenhar visat att den otvivelaktigt är måladav samma hand som votivbilden i övrigt.Den har ett klart samband med dräkt¬modet i 1400-talets Burgund, inklusiveFlandern, men där kan typen tidigastbeläggas i en tavla fr. omkr. 1425 somföreställer en jaktfest hos Filip den go¬de18. De eleganta damer och herrar somförekommer i denna figurrika målningär säkerligen klädda enligt det då allrasenaste modet i den burgundiska societe-ten, och rent allmänt kastar målningen

ÄmX. SÍ

I*1* VA

KL 'Síúnar»-Mad i

j

.jfDjmM x’ %

- a xW&i-

< *4* '*

's'y KFig. 34. Bengt Jönsson Oxenstierna, vägg¬målning fr. 1437 i Tensta kyrka, Uppland(Foto ATA).

ett intressant dräkthistoriskt ljus över vo-tivbilden i V. Sallerup. Den bredbrättadehatten bärs där dock endast av män, vil¬ket tyder på att den då ännu inte hunnitbli kvinnlig huvudbonad. Modern sommanshatt måste den ha varit ännu 1434,då den florentinske köpmannen Giovan¬ni Arnolfini lät Jan van Eyck avporträt¬tera sig med en sådan på huvudet19. An¬tagligen var det inte förrän efter dennatid som den bredbrättade hatten blevhuvudbonad också för gifta kvinnor, mensärskilt vanligt kan detta inte ha varit.Från 1400-talets förra hälft känner jaginget annat exempel än målningen i V.Sallerup20, och när hatten som här ärplacerad ovanpå ett hustrudok ter densig mera som ett ståndsattribut för en

44

kan i europeisk bildkonst inte påvisasförrän i bröderna Hubert o. Jan vanEycks berömda altarskåp i S:t Bavokate-dralen i Gent, det s. k. Gentaltaret fr.omkr. 143024. — De utdragna knäspet¬sarna hör rent allmänt hemma i tidsrum¬met efter 1425, då harnesket började”goticeras” också på andra sätt. Tilljämförelse avbildas här det nya och pa¬triotiska sigill som det svenska riksrådet,däribland den ovan nämnde Bengt Jöns¬son Oxenstierna, lät tillverka efter denförnyade resningen mot Erik av Pom¬mern 1436 (fig. 35). Den där avbildaderiddaren, den svenske helgonkungen S:tErik, är iförd en rustning som kan be¬traktas som ytterligt modern vid denna

.9

åmfil

V WfÄti l1;

5r

A /mFig. 35. Avtryck av ”stora riksklämman”,tillverkad omkr. 1436. Sigillstampen för¬varas på SHM (Foto ATA).

tid.gift adelsdam än som en särskilt praktiskhuvudbonad21.

Också den knäböjande riddaren i V.Sallerup visar upp detaljer som inte hel¬ler kan beläggas före 1425. Detta gällerframför allt hans rustning, ett hela krop¬pen omslutande stålharnesk. Denna typav fullrustning började visserligen avlö¬sa den betydligt äldre overdragsrustning¬en redan under 1300-talet, men fullt ut¬vecklad blev den först under följandesekel22. Ännu så sent som 1437 lät denuppländske stormannen Bengt JönssonOxenstierna avbilda sig i ett ofullgångetharnesk i sin patronatskyrka i Tensta,en av det mellansvenska 1400-talets förs¬ta mera betydande målningskyrkor (fig.34)23. I jämförelse med hans skäligenenkla rustning representerar riddarhar-nesket i V. Sallerup ostridigt ett senareutvecklingsstadium, inte minst genombröstharneskets ”kantiga” form och knä¬plåtarnas ”gotiskt” utdragna spetsar. Denförstnämnda formen, betingad av en strä¬van efter större motståndskraft mot 1400-talets nya svärdstyper och handeldvapen,

Hemmahörande först i tiden efter 1425är också V. Sallerupriddarens vertikal-veckade kilt. Eftersom denna håller uppden tunga riddargördeln och därigenomockså den dolk och det svärd som ärfästade därvid är det svårt att tänka sigden tillverkad av något textilt material,vilket annars vore det naturligaste. I såfall finge man tänka sig att den doldebukdelen av riddarens harnesk, vilkendel under 1400-talet i allmänhet bestodav smala och horisontellt hopfogade en¬heter, som kunde glida över och undervarandra när kroppen böjdes (jfr. S:tEriks rustning i fig. 35). Över denna delav rustningen kunde man ha en kort ochveckrik kilt av tyg, men det kunde ocksåhända att harneskets bukdel fick formenav just en sådan. Sistnämnda bruk tordeha utvecklats i Burgund, och första gång¬en det kan beläggas är i Gentaltaret2S.Med en sådan ”pansarkilt” tycks alltsåriddaren i V. Sallerup vara omgjordad.

För en senare datering av votivbildeni V. Sallerup än den hittills gängse talarockså riddarens dolk o. svärd. Den förra

45

är en s. k. njurdolk, ett stickvapen somfått sitt namn av de två runda formernanedanför handgreppet. Typen var allmänpå många håll i Europa under 1300- och1400-talet och har senare fortlevt i Skott¬land, men den fikonliknande knopp ellerknapp som kröner greppet tillhör före¬trädesvis decennierna kring 1400-taletsmitt26. Annorlunda förhåller det sig medsvärdet vid riddarens vänstra sida. Dessknapp, som har en päronformad profiloch åttkantig genomskärning, kan be¬läggas redan under 1300-talet, men självasvärdstypen är en utpräglad 1400-tals-företeelse. Det är här inte längre frågaom ett enhandssvärd och heller inte omdet under 1300-talet allt vanligare ” IV2-handssvärdet”27 utan om ett renodlat två-handssvärd. Detta utvecklades i takt med1400-talets stålharnesk och hade bl. a.till syfte att likt en lans försöka genom¬borra detta.28. Liksom sina äldre ochkortare föregångare var det naturligtvisi hög grad ett riddarattribut,

Det enda ålderdomliga drag som kanpåvisas hos riddaren i V. Sallerup ärhalsringbrynjan, som kan ses som en restav den gamla overdragsrustningen. Dessförekomst var emellertid allmän underhela 1400-talet, varför den inte sägernågot om Sallerupsmålningens datering.På fig. 35 kan man studera hur en hals-ringbrynja av detta slag kunde dragasupp över huvudets nedre del och hakasfast vid en visirförsedd hjälm, och ensådan får man tänka sig att riddaren iV. Sallerup vid behov kunnat rusta sigmed. En annan möjlighet var att hakafast halsringbrynjan vid en s. k. bacinet,ett konformat huvudskydd som var avenklare beskaffenhet än den egentligariddarhjälmen. Hur detta fungerade ochhur en bacinet såg ut kan man studerapå de soldater som marscherar fram i

landskapet ovanför den bedjande adels¬familjen i V. Sallerups kyrka (jfr. fig.28).

Den gjorda undersökningen av ikono-grafiska, dräkthistoriska och vapenhisto¬riska detaljer har alltså givit till resultatatt votivbilden och därigenom också deövriga målningarna i V. Sallerup interimligen kan anses ha tillkommit före1425. Detta konstaterande stöds av attde flesta av de heliga gestalterna på andrahåll i kyrkan är försedda med ett helgon¬sken av ganska speciellt slag. Deras glo¬rior är nämligen berikade med från hu-huvudet utgående, närmast radierandelinjer, vilket synes vara en efterklang aven princip som blev allmän i flamländsktmåleri under 1400-talets första decen¬nier.29 Där rör det sig dock om gyllenelinjer som helt ersätter gloriorna, vilketkan betraktas som ett viktigt steg på vägmot det slutliga nedryckande av helgo¬nen till jorden som ägde rum i det flam¬ländska måleriet efter 1425. — Ett annatstöd för åsikten att målningarna i V.Sallerup inte kan vara tillkomna under1400-talets första kvartal är att triumf¬bågens östra sida pryds av en rundflikigväxtranka som är lindad i spiral kringen stav (jfr. fig. 10). Detta är en myc¬ket speciell och relativt sen omamenttyp,som i övrigt inte kan beläggas i det nor¬diska muralmåleriet före 142530.

Vid hävdandet av de yngsta medel-tidsmålningarna i V. Sallerup inte kanvara tillkomna under 1400-talets förstafjärdedel stöter man dock på två storaproblem. Det ena är det redan nämn¬da förhållandet att den gördelbåge somavlöst den romanska triumfbågen ochsom fyra av 1400-talsapostlama är må¬lade på inte har ett normalt utseendeutan att den är ”dubblerad” på ett myc¬ket ovanligt sätt, vilket gör den besläk-

.

:!

!

46

tad med korbågen. Nu är ”dubbleringen”av den sistnämnda en så nödvändig för¬utsättning för den äldre serien av vapen¬sköldar på denna båge att det ligger nä¬ra till hands att föreställa sig den somdirekt betingad av detta heraldiska mål-ningsprogram, som av Jan Raneke da¬terats till 1410-talet. På motsvarande sättkunde man tänka sig triumfbågens dub¬blering som betingad av 1400-talets nyafigurmålningsprogram, och om de arki¬tektoniska förändringarna vore gjordavid samma tid skulle man häri ha ettstöd för en datering också av detta pro¬gram till 1410-talet. Det kan emellertidinte med bestämdhet sägas att korbågensomgestaltning verkligen är föranledd avviljan att smycka kyrkan med en serievapensköldar fr. 1410-talet, och lika li¬te kan det tagas för givet att triumfbågenomgestaltats vid samma tid som korbå¬gen. I själva verket kan båda förändring¬arna ha ägt rum utan tanke på mål¬ningar och enbart för att — visserligenpå ett ganska klumpigt sätt — förstärkakyrkobyggnaden.

Det andra hindret för en omdateringav kyrkans målningsskrud är den ovan¬nämnda namninskriptionen Klaos ovan¬för barnet mellan votivbildens knäböjan¬de riddare och kvinnan längst t. v. i sam¬ma bild. Av M. Rydbeck ansågs den na¬turligt nog syfta på barnet, som tolkadessom en framställning av Niels Svensensson Claus. Denne kan antagas ha blivitfödd omkr. 1400, vilket betyder att omidentifikationen är riktig så stöder bar¬nets närvaro i bilden den av M. Ryd¬beck föreslagna dateringen till 1410—

tänkas ha utgått från kvinnan t. v. i bil¬den. För det andra kan namnet Klaosges två andra syftningar än den som M.Rydbeck föreslagit. I det ena fallet kandet ses som en synonym för Niels, efter¬som både Niels och Klaus är förkort¬ningar av helgonnamnet Nikolaus. I detandra fallet kan det antagas åsyfta intebildens barngestalt utan i stället dessriddare. I själva verket vore det nämligenegendomligt om man med en inskriptionvelat hugfästa namnet på en person somomkr. 1410 ännu var omyndig och dåännu inte börjat spela någon roll i El-lingegodsets historia. Namnangivelser avomyndiga barn förekommer inte i andramedeltida votivbilder, och tvivlet på attinskriptionen skulle åsyfta Claus Nielsenvid ca. tio års ålder växer sig ännu star¬kare om man med J. Raneke räknar medatt han haft en broder vid namn Per.Denne är visserligen endast en hypote¬tisk gestalt, skapad uteslutande på grimd-val av korbågens äldre vapenserie, menom han existerat — vilket är högst san¬nolikt — borde även han ha varit med ivotivbilden om dateringen av denna sättstill 1410—12.

Det finns alltså starka skäl att betviv¬la riktigheten i den gällande tolkningenav namninskriptionen Klaos. I stället terdet sig naturligare att relatera den tillbildens riddare, men i så fall borde denhelst ha varit kompletterad med titeln”Herr”. Eftersom detta inte är fallet ärdet mest tillrådligt att tills vidare heltbortse från inskriptionen och att i stäl¬let gå fram på en annan väg vid försöketatt precisera målningens tillkomsttid ochatt fastställa de framställda personernasidentitet, i första hand den rustningsklad¬de riddarens.

12.Namninskriptionen är emellertid inte

problemfri. För det första kan den lillatextremsan vara endast ett fragment avett längre språkband, vilket i så fall får

47

kunna vara en del av ett hjälmtäcke. Detkan inte bevisas men är mycket sanno¬likt att de är samtida med de yngre va¬pensköldarna, och färgtonen och linje-föringen tyder på att de också är sam¬tida med kyrkans övriga 1400-talsmål-ningar. Eftersom nu den yngre vapense¬rien enligt J. Raneke bör dateras till myc¬ket nära 1448 kommer vi här slutligenfram till att detta år också är den mestsannolika bortre tidsgränsen för V. Sal-lerup kyrkas sista medeltida målnings-utsmyckning. Vad den hitre tidsgränsenbeträffar kan vi här ta fasta på ClausNielsens död 1451/52, ty därmed upp¬hörde de rent personhistoriska förutsätt¬ningarna för framställandet av en votiv-bild med en knäböjande riddare av släk¬ten Sparre som huvudperson på bildens”historiska” sida. Och sannolikt är mål¬ningarna tillkomna helt nära år 1448, tyredan följande år tycks Claus Nielsen havalt att i stället bosätta sig i Lyckå iBlekinge, där han nu började uppföraen ny borg. Hur därmed förhåller sigkommer att behandlas av Anders ödmani följande nummer av Ale.

Om man alltså tolkar votivbildens knä¬böjande riddare som en framställning avClaus Nielsen efter dennes riddardubb-ning omkr. 1441 kan kvinnan bakomhonom inte föreställa någon annan änKatarina Bielke till Vik. Beträffande detminderåriga barnet är det frestande atti detta se en framställning av det endabam till Claus Nielsen och Katarina Biel¬ke som kan beläggas historiskt, den se¬nare så äventyrlige Niels Clausen, menenligt egen utsago låg denne endast i sinlinda vid faderns död.31 Liksom i falletPer, den oförmodade brodern till ClausNielsen, måste vi därför här räkna meden okänd komponent, alltså en äldrebroder till Niels Clausen. Att en sådan

Vem är riddaren?

Som ibland framhållits vet vi ingentingom hur en medeltida väpnare var kläddeller rustad, men den rustning som bärsav den knäböjande mannen i votivbil¬dens ”historiska” figurgrupp är likväl avså förnämligt slag att det är svårt atttänka sig den buren av en person utanofficiell riddarvärdighet. Om vi nu räk¬nar med att målningen utförts någongång under tiden 1425— 50 och att denframställda riddaren är en av ägarna tillEllinge under denna tid finns det tvåpersoner att välja mellan. Den ena ärNiels Svensen, som dubbades till ridda¬re troligen redan vid drottning Filippaskröning i Lunds domkyrka 1406 ochsom levde fram till 1435. Den andreär hans son Claus Nielsen, som inte om¬talas som riddare före 1442 och som tro¬ligen erhöll sin riddarvärdighet vid dettillfälle då kung Christoffer av Bayernkröntes till svensk regent i Uppsala dom¬kyrka 1441. Sedan 1438 var Claus då giftmed Katarina Bielke till Vik, varigenomhan på allvar hade kommit in i också densvenska aristokratin. Han levde fram tillslutet av 1451 eller början av 1452.

I valet mellan dessa båda riddare pe¬kar redan flera av de ovan behandladeikonografiska omständigheterna i rikt¬ning mot det yngre alternativet, vilket iså fall skulle betyda att målningen intekan vara utförd före 1441. För dettafinns ett starkt stöd av annat slag, näm¬ligen två små men i detta sammanhangbetydelsefulla målningsfragment på kor¬bågen. Liksom de yngre vapensköldarnapå denna båge är de målade på ett kalk¬skikt som ligger över den äldre vapen-serien. De föreställer t. v. en hand somser ut att ha hållit i ett språkband ocht. h. en mångflikig formation som skulle

48

aingama nu stilmässigt ålderdomliga, tyden ”sköna” stil i vilken de är hållnavar på 1440-talet inte längre modem påkontinenten. En stileftersläpning av det¬ta slag är emellertid varken ovanlig elleröverraskande. I själva verket kan dennya västeuropeiska 1400-talsrealismen,som bl. a. tog sig uttryck i dräktveck avett helt annat och brutalare slag än go¬tikens och den ”sköna” stilens behag¬fullt ondulerade linjerytmer, inte påvisasha fått någon efterföljd i det nordiskakalkmåleriet förrän efter 1400-talets mitt.Ännu en sådan målningsverkstad som”Vittskövlemästaren” arbetade i ganskahög grad med de gamla formidealen, ochsom en nära föregångare till denne fram¬står nu 1400-talsmästaren i V. Sallerupoch hans gesäller. Vem han var kan ba¬ra bli föremål för gissningar. Mest san¬nolikt är att han inkallats från utlandet,troligen Nordtyskland, men att han —kanske främst via mönsterböcker ochtidiga träsnitt — var väl förtrogen medden burgundiska hovkonsten fr. decen¬nierna kring 1400 och de ikonografiskaförändringar som därefter gjorde sig gäl¬lande i västeuropeisk bildkonst. Det finnsemellertid också indicier för att han till¬hört den i 1400-talet så klart framträ¬dande konstkrets som måste ha haft bir-gittinklostret i Vadstena till centrum.34Något annat verk av honom kan f. n. in¬te påvisas, men stilmässigt är målningar¬na i V. Sallerup ganska besläktade medden kalkmålning föreställande S:t Göranfr. omkr. 1435 som 1959 påträffades iLunds domkyrka vid platsen för ärke¬biskop Peder Lykkes kapell och som nubefinner sig på Domkyrkomuseet.35 Deföreter också ganska stora likheter medde danska och svenska kalkmålningarfrån åren kring 1400-talets mitt som avBengt G. Söderberg grupperats samman

kan ha funnits är ganska troligt medtanke på att Claus Nielsen ingick sittäktenskap med Katarina Bielke redanca. tretton år före sonen Niels födelse.En föregångare till denne kan emellertidha dött ung, vilket skulle förklara var¬för han inte avsatt några spår i dethistoriska källmaterialet.

ResuméI sin relativt nyvunna riddarvärdighet böralltså Claus Nielsen ha varit den huvud-saklige initiativtagaren till att V. Salle-rups kyrka omkr. 1448 försågs med enny och så gott som allomfattande mål-ningsskrud, inklusive ett nytt heraldisktprogram på korbågens västsida. Meddenna datering blir den nya målnings-skruden ca. tio år yngre än de av BengtJönsson Oxenstierna bekostade målning¬arna i dennes patronatskyrka i Tensta.Eftersom dessa var nya och säkerligenmycket uppmärksammade när ClausNielsen gifte in sig i Upplandsadeln kanhan knappast ha undgått att lära kännadem, och med det uppländska kalkmå¬leriet från tiden före 1400-talets mitt har1400-talsmålningama i V. Sallerup vissaberöringspunkter. Som målningsbeställa-re fick Claus Nielsen senare en god ef¬terföljare i sin son, som i vuxen åldermanifesterade sig i Sverige inte bara somden mest sannolike byggherren till detnuvarande Viks slott32 utan också sombeställare av de senmedeltida målningar¬na i de två Upplandskyrkoma i Hagbyoch Ramsta33.

Genom den nya dateringen av 1400-talsmålningama i V. Sallerup till mycketnära år 1448 upphävs de anakronismerav ikonografisk, dräkthistorisk och va-penhistorisk natur som gjort den tidigaredateringen till 1410— 12 så svår att ac¬ceptera. Men å andra sidan ter sig mål-

49

kring anonymnamnet ”Unionsmästa-ren”.36

Sallerupsmålningamas konsthistoriskaställning i det nordiska 1400-talet äremellertid en fråga för specialister sominte skall diskuteras ytterligare här. I enallmänhistorisk tidskrift som denna finnsdet däremot skäl att till sist gå in påfrågan om den nya målningsskruden iV. Sallerup har något rent historiskt upp-lysningsvärde, som ev. skulle kunnakompensera förlusten av ”porträttet” avunionsdrottningen Margareta. Vad frå¬gan gäller är naturligtvis om b i I d pro¬grammet på något sätt kan tänkasåterspegla de unionssträvanden somClaus Nielsen förkroppsligade och somfått en så uppenbar manifestation i kor¬bågens dominerande unionsvapen.

”Brödets hus” i namnet Betlehem, är välkänd från andra håll,38 och med hänsyntill symbolinnehållet föregriper målning¬en i V. Sallerup en något yngre fram¬ställning av Kungarnas tillbedjan på nor¬ra korväggen i Araslövs kyrka i nord¬östra Skåne. Där är symboliken ännumera uttalad genom att målningen pla¬cerats i närheten av en sakramentsnisch,ovanför vilken finns en målad framställ¬ning av en monstrans.39

Kombinationen votivbild— epifani äremellertid så ovanlig att det finns skälatt också leta efter en annan förklarings¬modell än den rent religiösa. Man kansäga att i V. Sallerup har Heliga treKungar helt enkelt ersatt det eller deskyddshelgon som i en votivbild annarsbrukar förmedla kontakten mellan detillbedjande och tillbedda, och med kun¬skap om Claus Nielsens starka unions-politiska intressen ligger det nu nära tillhands att betrakta Kaspar, Melchior ochBaltasar som avsiktliga ”synonymer” förde tre nordiska helgonkungama S:t Olof,S:t Knut och S:t Erik och därigenomsom en samlad treenighetssymbol förunionen. Sedan länge brukar det näm¬ligen anses att när de tre nordiska hel¬gonkungama förekommer tillsammans iett senmedeltida målningsprogram — vil¬ket nästan bara är fallet i Skåne — såär detta ett uttryck för unionspolitiskaförhoppningar.40 De skånska kyrkor därvi har denna konstellation är kyrkorna iBrunnby (där även Finlands S:t Henrikär med), Djurröd, Fulltofta, Linderöd,N. Strö, Skivarp, Vallby, ö. Herrestadoch ö. Vemmerlöv. Till denna lista kanman nu möjligen foga kyrkan i V. Sal¬lerup, ty med kunskap om Claus Niel¬sens unionspolitiska intressen är det rim¬ligt att tänka sig att S:t Olof i lång¬husets östra valv ursprungligen haft säll-

Den ställda frågan berör naturligtvisfrämst votivbilden på norra korväggen.Denna har alltså visat sig vara — ellerrättare ha varit — en med en votiv-grupp utbyggd framställning av Kungar¬nas tillbedjan. Att Claus Nielsen låtitframställa sig och de sina på just dennaplats beror antagligen på att släktkretsenSparre på 1400-talets Ellinge torde haföljt gudstjänsterna i koret från en platsi målningens närhet och kanske ocksåhade ett privat gravrum i korutbyggna¬den mot norr.37 Men detta förklarar intevarför man valt att utforma målningensom en framställning av Kungarnas till¬bedjan i stället för att som brukligt varlåta ett skyddshelgon ”presentera” famil¬jen för jungfru Maria och Kristusbarnet(jfr. fig. 30). Att så blivit fallet kan pri¬märt förklaras med att motivet Kungarnastillbedjan symboliskt anknyter till eukaris-tin framme vid altaret. Denna symbolik,som i hög grad utgår från betydelsen

50

för steg in i den svenska aristokratin ochfick därigenom stort politiskt inflytandei Sverige. Dess unionsvänliga hållningstod klar redan 1417 när Niels Svensengifte om sig med Märta Jonsdotter avden svenska fralsesläkten Hjäme. ClausNielsens giftermål med Katarina Bielke1438 har redan berörts, men tillfogas böratt Katarina var halvsyster till KarlKnutsson Bonde och att bröllopet ägderum i Stockholm samtidigt som den bli¬vande svenske regenten gifte sig med enannan Katarina, som var dotter till riks¬rådet Karl Ormsson. Vad slutligen NielsClausen beträffar var han alltså redanvid födseln till hälften svensk, och efteratt i huvudsak ha vuxit upp på modemshuvudgård Vik blev han svenskt riksråd1473 och samma år hövitsman på Elfs¬borgs slott.

Om Claus Nielsen kan det alltså bl. a.sägas att han i mycket hög grad för¬kroppsligade den nordiska unionstanken.För detta finns det också andra belägg.Redan 1434— 35 var han unionspoli-tiskt verksam i Stockholm, och som ovanpåpekats av Jan Raneke fick Claus Niel¬sen 1440 det stora förtroendet att till¬sammans med ärkebiskop Hans Lax-mand föra unionens och den nye danskekungens, den blivande unionsregentenChristoffers talan vid det viktiga mötesom detta år ägde rum i Kalmar.44 Dennya unionen som nu tog form var vis¬serligen inte en rekonstruktion av de fö¬regående decenniernas autokratiska regi¬men regale utan i stället ett konstitutio¬nellt regimen politicum med kyrkan ochhögadeln i spetsen45, men även i dettaskulle de tre nordiska rikena komma attfå en gemensam kung till samlande sym¬bol.

skap med S:t Knut och S:t Erik i devalvkappor i norr och väster i sammatravé vars målningar inte längre finnskvar.

Rent allmänt brukar det förmodas attnär de tre nordiska helgonkungama upp¬träder tillsammans i en skånsk målnings-svit från 1400-talet så är det framför alltadliga intressen som detta ger uttryckför. Genom giftermålsforbindelser m. m.kom vissa skånska adelssläkter redan ti¬digt i besittning av gårdar och gods iSverige, och för dem skulle en unions-upplösning innebära ekonomiska förlus¬ter. De mest namnkunniga företrädarnaför denna föga ideella ”adelsskandina-vism”41 var de ryktbara Axelsönerna,dvs. de nio söner till den skånske stor¬mannen Axel Pedersen Thott (f 1446/47), som inom unionens ram byggde uppett omfattande godsimperium under de¬cennierna kring 1400-talets mitt och somalltmer orienterade sig mot Sverige.42

Till denna släktkrets hörde ocksåSparrefamiljen på Ellinge. Niels Sven-sens första hustru, Claus Nielsens moderPernille Pedersdotter Thott, var systertill den mäktige Axel Pedersen, och 1425— 27 var Claus Nielsen dennes fogde påVarbergs slott. När sedan hans storagodsmassa i Skåne, Halland och Blekingeefter hans död 1451/52 inte hade någonmyndig arvtagare iklädde sig kusinenIvar Axelson rollen som dess förvaltarefram till dess att sonen Niels nådde ”la¬ga ålder”, för vilket änkan KatarinaBielke årligen erhöll 200 rhenska gyl¬len.43 Att närmare utreda hur dennagodsmassa växte fram och sambandetmellan Claus Nielsens och Axelsönernasgodspolitik synes f. övr. vara ett tacksamtämne för en historisk forskningsinsats.

Liksom Axelsönerna och tidigare ändessa sökte sig också Sparrefamiljen steg

Med tanke på det sagda finns det allt¬så ganska starka Skäl att förmoda att

51

visade var kanske i och för sig inga ny¬heter. De bekräftade bara att en kalk¬målning är av mycket sammansatt natur.För att kunna sätta in den i ett histo¬riskt sammanhang, vilket är den slutligamålsättningen, krävs flera olikartade ana¬lyser vilka i sig är beroende av varandra.Dessa analyser kan t. ex. vara stilhisto¬riska, ikonografiska, heraldiska, tekniska,byggnadshistoriska. I V. Sallerup visadedet sig att genom att sammanställa endel av dessa analyser kunde man bådekomma fram till nya teorier och tvingasförkasta gamla. Den analysmetod somanvänds är i sin tur helt beroende avden målsättning man har med sina frå¬geställningar: Dessa kan i sin tur vidare¬utvecklas med hjälp av ökad kunskapom målningarna.

Vad betyder då forskningen för kon¬serveringen och den antikvariska verk¬samheten? Konservering av medeltidakalkmålningar har tillkommit för att manupplevt ett behov av att bevara dem.Detta behov har förstärkts genom enforskning, som satt in dem i ett histo¬riskt helhetssammanhang. Följden häravhar blivit att man nu så långt möjligt inågon form försöker bevara samtliga me¬deltida kalkmålningar. Detta behöver in¬te innebära att målningarna måste varasynliga. Ibland kan det snarare varatvärtom. Vissa målningar kan vara i ettsådant skick att de bäst bevaras genomoverkalkning. Inte sällan täcker manmålningarna även av andra skäl, nämli¬gen för att de är så fragmentariska attde verkar ”störande” på kyrkorummet.Man vill undvika att detta får en musealprägel. Därför är det i allmänhet endastnågotsånär ”hela” målningar som får va¬ra synliga. Man väljer således i hög gradav estetiska skäl vilka målningar manvill visa. Tidigare såg man ofta

den med en framställning av Kungarnastillbedjan utbyggda votivbilden i V. Sal¬lerup inte bara är en from andaktsbildmed syftning på det eukaristiska offretutan att den också anspelar på den nor¬diska union som Claus Nielsen var medom att rekonstruera år 1440. Men san¬nolikt är den inte tillkommen förrän efterden 5 januari 1448, då den blott trettio¬årige kung Christoffer dog en oväntaddöd på Hälsingborgs slott och unionenhastigt upplöstes, och därigenom blirmålningen mera en sinnebild för fort¬satta förhoppningar än för ett faktiskttillstånd.

Barbro Sundnér:Några principiella synpunkterDen antikvariska verksamheten har ökatbetydligt i omfattning under de senastedecennierna, vilket medfört att det intelängre finns möjlighet att behandlamångfalden av nytillkomna problem pådet sätt verksamheten kräver. Det före¬ligger därför ett ökat behov av samarbe¬te mellan olika specialister. I V. Salle-rups kyrka visade det sig finnas möjlig¬het att pröva vilket resultat ett sådantsamarbete kunde ge under konserveringav medeltida kalkmålningar. Målningar¬na i V. Sallerup representerar dessutomen ovanlig komplexitet beträffande pro¬blem och frågeställningar, vilket gör attde har intresse för olika specialister. VidLunds universitet finns ett flertal forska¬re som länge intresserat sig för dessaoch likartade problem, och sålunda vardetta försök realiserbart. Dessutom fannsett konservatorsteam, som upplevt mot¬svarande behov, dvs. att under pågåendekonserveringsarbete få möjlighet att dis¬kutera olika problem med andra specia¬lister.

Vad undersökningarna i V. Sallerup

52

till att det som skulle vara synligt ”för¬skönades”, dels genom förbättring avfärgerna, dels genom rekonstruktion. Vis¬serligen är rekonstruktion inte helt bann¬lyst idag, men den är mycket återhållsam.Den används endast där tolkningen avmålningen inte kan ifrågasättas, vilket ipraktiken innebär att den bara berör de¬korativa målningar med tillräckliga frag¬ment för en odiskutabel rekonstruktion.Det beror inte bara på själva målningenom den skall vara synlig eller inte ochom den skall rekonstrueras, utan dettahänger i hög grad samman med hurkyrkorummet är utformat och upplevel¬sen därav. Bedömningen av behandlingenav kalkmålningama är alltså ett subjek¬tivt ställningstagande, som måste görasfrån fall till fall.

I och med att vi anstränger oss attbevara målningarna, har vi då uppfyllt deantikvariska krav som kan ställas? Un¬dersökningarna i V. Sallerup visade attdetta inte på något sätt är tillräckligt.Anledningen till att vi vill bevara mål¬ningarna måste bl. a. vara att de kan ut¬nyttjas i forskningen även för framtiden.För att vi kalkar över dem eller på annatsätt konserverar dem finns det ingen ga¬ranti för att de bevaras för tid och evig¬het. Medeltida kalkmålningar är ett histo¬riskt källmaterial, som på olika sätt stän¬digt förändras. Så snart vi ställs införsådant material måste vi omedelbart haklart för oss vilket ansvar vi har ochdärför också kunna ta ställning till hurvi utifrån våra frågeställningar och vär¬deringar av materialet skall behandla det.Dokumentationen av ett källmaterial avdetta slag måste därför innehålla en käll¬kritisk granskning, något som endast kangöras vid konserveringstillfället.

Ett par konkreta exempel på dennatyp av dokumentation kan belysas genom

arbetet i V. Sallerup. En av de frågorsom länge diskuterats är bl. a. dateringenav vapensköldarna på korbågen. Genomatt undersöka det kalklager, som sköldar¬na målats på, kunde man konstatera attdet fanns minst två olika kalklager, ettundre och ett övre (se fig. 14). Detövre kalklagret var endast fragmentarisktbevarat, vilket förmodligen beror på attman vid framtagningen av kalkmålning¬ama 1946— 47 också velat ha fram deunderliggande målningarna. På någrapunkter kunde man dock se de olikakalklagren med tillhörande målningar idirekt relation till varandra. Genom det¬ta konstaterande kunde man dra den slut¬satsen att vapensköldarna är målade vidåtminstone två olika tillfällen. När deöversta sköldarna målades har med allsannolikhet de understa kalkats över el¬ler eventuellt redan varit överkalkade.Man har således vid något tillfälle med¬vetet dolt de underliggande målningarna.

En annan fråga, som också länge va¬rit under diskussion, är hur stor del avunionsvapnet som är medeltida. Vidgranskning av vidhäftningsförmågan avvapnets färger visade det sig att storadelar var rekonstruerade. Det kalklager,som vapnet ursprungligen målats på, vardessutom borta på de rekonstrueradepartierna. Eftersom det var svårt att do¬kumentera detta endast genom fotografe¬ring gjordes en uppmätning av sköldeni skala 1:1 där endast det översta kalk-lagret, på vilket den ursprungliga sköl¬den är målad, dokumenterades (fig. 24).Unionsvapnet är således till stora delarrekonstruerat, fält nr. 4 dessutom utansynligt underlag för rekonstruktion. Hu¬ruvida det vid framtagningstillfället 1946— 47 fanns rester kvar av detta fält, somlegat till grund för rekonstruktionen, ärokänt. Eftersom unionsvapnet var utfor-

53

gör en beskrivning av målningarnas tek¬niska tillstånd och redogör för den kon-serveringsmetod som tillämpas. Dennatyp av dokumentation är ytterst väsent¬lig ur konserveringstekniska och anti¬kvariska synpunkter. Men dokumentatio¬nen måste också relateras till formule¬rande frågeställningar och målsättningenför arbetets bedrivande.

Varför har så inte redan skett? Fram¬för allt tror jag att det beror på attforskare av skilda slag sällan haft möj¬lighet att studera vad som egentligenkommer fram vid en konservering. Detär först i detta praktiska arbete manupptäcker möjligheterna för andra vä¬sentliga informationer. Dessutom har in¬te längre antikvarierna på grund av denökade arbetsbördan någon möjlighet attsätta sig in i varje enskilt problem. Meneftersom den antikvariska verksamhetenutvecklas genom forskning är ett närasamarbete på det praktiska och teore¬tiska planet en nödvändighet. Därför bördet vid varje konserveringstillfälle fin¬nas någon som har kännedom om över¬gripande frågeställningar.

Detta avsnitt har tagit sin utgångs¬punkt enbart i de medeltida kalkmål-ningama i V. Sallerups kyrka, men prin¬ciperna bör vara relevanta även för be¬handlingen av andra typer av målningari en historisk byggnad.

mat på olika sätt vid olika tidpunkter ärdenna iakttagelse ytterst värdefull förvärderingen av vapnet som historisk käl¬la. (Se J. Ranekes ovanstående uppsats).

För att fastställa kalkmålningamas in¬bördes relationer kan således en under¬sökning av de olika kalklagren ge vä¬sentliga informationer. Genom att un¬dersöka de olika kalklagrens förhållandetill förändringar av skilda slag i självakyrkobyggnaden kan målningarna even¬tuellt också sättas i relation till dessaoch vice versa.

Vad man undersöker är således denfaktiska situationen vid målningarnastillkomst. Detta kan utvecklas att om¬fatta putsunderlaget och dess behandling,målningarnas tekniska utförande, frescoeller secco, färgernas sammansättningosv. Vilka informationer man vill doku¬mentera är beroende av vilket värde manger dem. Dokumentationen är således be¬tingad av vilka frågeställningar som an¬ses relevanta.

Dokumentationen av medeltida kalk¬målningar har i och för sig utvecklatsbetydligt under de senaste decennierna.Den utförs av konservatorerna och iblandockså av den antikvariska kontrollanten.Konservatorernas dokumentation utförsefter ett tryckt formulär och är självklarti första hand betingad av konserverings¬tekniska skäl. Man fotograferar mål -ningarna före och efter konserveringen,

slott och herresäten; Skåne, Stockholm 1909,sid. 52— 57, och Slott och herresäten i Sverige,Skånebd. I, Malmö 1966, sid. 95— 96.

3 Joel Sallius, Gösta Johannesson, Allan Ar-vastson, Fälad blev stad, Eslöv 1961, sid. 228.

4 ibid., sid. 238—41.3 Jörgen Balslev Jørgensen & Torkel Eriks¬

son, Stormän i Tryde, Ale, 1973: 3, sid. 1— 11.6 Denna nedrevs 1891 men rekonstruerades

1946—51.7 Lund 1943.

Noter:Till inledningen:

1 För kyrkans byggnadshistoria, se MonicaRydbeck, V. Sallerups ödekyrka och dess res¬taurering, Skånes hembygdsförbunds årsbok,1947, sid. 36— 58, och Christina Wiberg, VästraSallerups kyrka, Lund 1970 (3-betygsuppsats,ingående som nr 31 i Stencilerade skrifter ut¬givna av Konsthistoriska institutionen i Lund).

2 För godsets medeltida ägare, se Svenska

54

Till avsnitt S: Dädesjö och Eke, Sveriges Kyrkor vol. 126,1969.

20 Jfr Ahlstedt Yrlid, a.a., sid. 40 och sid. 48.21 Jfr Johnny Roosval, Gotländsk vitriarius,

1950.22 Inger Ahlstedt Yrlid, ”De romanska mål¬

ningarna på Kaga kyrkas triumfbågsvägg”,Fornvännen 1969, sid. 272— 286.23 En mycket grundlig genomgång av Kristof-ferkultens utbredning i Europa finns i Hans-Friedrich Rosenfeld, Der hl. Christophorus.Seine Verehrung und seine Legende, 1937.

24 Det första danska belägget fpr namnetKristoffer daterar sig till 1155, då en utom-äktenskaplig son till Valdemar I får dettanamn. Mellan denne Kristoffer, död 1173, ochKristoffer I finns endast ett enda beläggför namnets förekomst inom dåvarande dansktområde (en abbot i Stade skriver sig 1199med detta namn). Se Danmarks gamle Person¬navne, I Fornavne, 1936— 48. Namnet Kristof¬fer har alltså i första hand varit aktuellt ikungahuset. Några belägg för kult av helgonetKristoffer i Skandinavien anför Rosenfeld a.a.inte för den aktuella tiden.

25 En omfattande redogörelse för periodenger Niels Skyum-Nielsen i Kirkekampen i Dan¬mark 1241—1290, 1963.

26 1 Danmarks Adels Aarsbog 1893 förekom¬mer en uppgift om att Johannes Eríandsen1258 skulle ha varit gälkare i Skåne. Uppgiftensaknar källhänvisning. Mot bakgrund av Jo¬hannes Erlandsens av Skyum-Nielsen i a.a, kart¬lagda ställning i konflikten mellan kungen ochärkebiskopen verkar uppgiften märklig. Skulleden kunna verifieras, tyder den ju på att Jo¬hannes Erlandsen ännu 1258 hade kung Kri¬stoffers förtroende, och möjligen först i sam¬band med häktandet av Jakob Erlandsen ifebruari 1259 bytt sida. Niels Erlandsen finnsdäremot belagd som gälkare i brev av 1251,1255 och 1265. Uppgiften ur DAA återkom¬mer i dramatiserad form i skildringen av El-linges historia i Svenska slott och herresäten,Skåne, 1909 och också i Slott och herresäteni Sverige, Skåne, 1966.

1 För allmänna ikonografiska data har häroch i det följande använts Louis Réau, Icono-graphie de Vart chrétien, T. III, 1958— 59,Karl Künstle, Ikonographie der Heiligen, 1926,Lexikon der christlichen Ikonographie, Bd5— 7, 1973— 74 samt Tue Gad, Helgener. Le¬gender fortalt i Norden, 1971.

2 Monika Rydbeck, ”Medeltidsmålningarfrån tre århundraden i V. Sallerups ödekyr¬ka”, Fornvännen 1947, sid. 193—229.

3 En noggrann genomgång av olika Martins-föreställningar finns hos Karl Meisen, ”SanktMartin im volkstümlichen Glauben undBrauch”, Rheinisches Jahrbuch für Volkskunde,1968, sid. 42—91.

4 Meisen, a.a., sid. 61.5 Ibid., sid. 65.6 Ibid., sid. 61.7 Réau, a.a., sid. 905.3 Meisen, a.a., sid. 77.9 lbid., sid. 76 ff.10 Réau, a.a. sid. 904 och Künstle, a.a. sid.

440.11 Réau, a.a., sid. 904.12 Meisen, a.a., sid. 78.13 Jfr Aron Borelius datering av Finjagrup-

pens målningar i Skånes medeltida muralmå-leri, 1954 och Inger Ahlstedt Yrlid, Och i hoppom det eviga livet, 1976.

14 Réau, a.a., sid. 909.13 Jfr Henri Focillon, Peintures romanes des

églises de France, 1967, där sidorna 178 ff i ta¬bellform redogör för färghållning.

16 Focillon, a.a., sid. 134 och 154.17 Så t. ex. i Bollerup och Vitaby. I den nu

rivna kyrkan i Flädie fanns också en Kri-stofferbild. På ett foto i LUHMis arkiv (nr3600) kan man urskilja resterna av en beled¬sagande inskription, en variant av den frånkontinenten kända versen ”Christofori sanctispeciem quicumque tuetur, illa nempe die nonmorte mala morietur”,

18 Jfr Paul Clemen, Die romanische Wand¬malereien in den Rheinlanden, 1916, ill. på sid.440, 441 och 453.

19 En sammanhängande framställning av va¬riationerna i utformningen av majuskler i me¬deltida skrift saknas. Som jämförelse kan haranföras bokstavsformema i Dädesjö kyrka iSmåland, senast behandlad av Marian Ullén i

Till avsnitt 4:1 Valvslagning och kalkmålningar i skånska

kyrkor, Lund 1943, sid. 98 ff.2 För hans ikonografi, se främst Louis Réau,

lconographie de Vart chrétien, T. III; 3, Paris1959, sid. 1127—29.

55

Till avsnitt 5:1 jfr. Avsn. 3, not 1.2 Allan Arvastson, Bilder ur Västra Sallerups

medeltidshistoria, Skånes hembygdsförbundsårsbok, 1952, sid. 42— 57, och E. Hansén, Va¬penbilderna i Västra Sallerups kyrka, Byahor-net, 1953, sid. 21.

3 För sköldformerna, jfr. Jan Raneke, Sköld¬formens utveckling på danskt område, Heral¬disk tidsskrift, 1972, sid. 262 f.

4 Om unionsvapnets och det danska kunga-vapnets utveckling, se främst H. Petersen— A.Thiset, Danske kongelige sigiller . . ., Köpen¬hamn 1917 (= DKS).

s Jan Raneke, Vapenmålningarna i Ystadsgråbrödrakloster, Ale, 1968: 3.

6 Hans Erlandsson, Opublicerade anteck¬ningar, foton och skisser (LUHM).

7 Monica Rydbeck, a.a. 1947, sid. 199, be¬skriver skölden felaktigt som ”tre blå bjälkarmot ljus botten”, vilket skulle vara en heral¬disk sensation. I princip är det samma felsynsom präglar vissa äldre historiker, ex.vis BengtHildebrand, som hävdar att Folkungaättensoäkta gren inte skulle fört tre ggr styckadsköld utan ”tvenne snedbjälkar”. Han menaratt dåtiden uppfattade vapnet på detta sätt (SePersonhistorisk tidskrift, 1935, sid. 110— 113).Detta felaktiga synsätt finner vi även i dedanska och svenska sigillverken, vilket vållatmedeltidsheraldiken svår skada, då det sprittstill historisk, genealogisk och antikvarisk lit¬teratur. Denna har därför blivit helt otillför-litlig i detta avseende.

a Danmarks Adels Aarbog ( = DAA), 1893,sid. 158 ff.

9 i Fornvännen, 1947, sid. 198 f.10 B. E. Hildebrand, Svenska sigiller från

medeltiden (HiSig), Stockholm 1862—67, Bd.2, nr. 182 o. 183.

11 Henry Petersen, Danske Adelige Sigillerfra det XIII og XIV Aarhundrede (= PASig),Köpenhamn 1892— 97, nr. 424.

12 Henry Petersen, Danske Gejstlige Sigillerfra Middelalderen (= DGS), Köpenhamn 1883— 86, nr. 17.

13 PASig, nr 559.14 PASig, nr. 180.15 Bd. I, Stockholm 1957, sid. 82—84.“DAA, 1900, sid. 452.17 jfr. not 15.18 DDA, 1915, sid. 474.

19 jfr. not 15.20 DAA, 1942, sid. 31 ff.21 DAA, 1921, sid. 559.** DAA, 1900, sid. 452.23 E. Vennberg, Johan Hadorphs resor; öV-

ritningar av kyrkor och kyrkovapen i Upland,Stockholm 1917: Vesslands k:a (pl. 58), gultfält, två röda sparrar. Tensta k:a (pl. 102),två sparrevapen, ett med vitt fält, ett med gult,båda med blå sparrar. Hagby k:a (pl. 111),vitt fält, två blå sparrar.

241 ett brev till Sven Tito Aachen den 19.101960 har även Monica Rydbeck givit uttryckför misstankar om att det fjärde fältet skullekunna ha blivit felaktigt restaurerat.

25 Ingvar Andersson, Skånes historia: Senme¬deltiden, Stockholm 1974, sid. 360.

26 Lexicon over Adelige Familier i Danmark,Norge og Hertugdomene, Köpenhamn 1789,Tab. VIII: 133.

27 Sigurd Erixon, Den stora dryckesbollenmed Peder Turesson Bielkes och hans frus an-vapen, Fataburen, 1915, sid. 193— 213.

Till avsnitt 6:1 Jfr. katalogen till Europarådsutställningen

Europäische Kunst um 1400, Wien 1962, o. däranf. litt.

2 Alfred Stange, Deutsche Kunst um 1400,München 1923, passim.

3 Jfr. Avsn. 5, not 2. Arvaston har föreslagitatt centralgestalten skulle kunna föreställa Erikav Pommerns gemål drottning Filippa.

4 Drottningsbilden i Västra Sallerups kyrka,Fornvännen, 1954, sid. 136— 45, där central¬gestalten tolkas som ett kvinnligt helgon, möj¬ligen jungfru Maria.

s Den iconographiske Post, 1971:3, sid. 3— 9.6 Georg Troescher, Burgundische Maleret;

Maler und Malwerke um 1400 (— — — ■),Berlin 1966, Textbd. sid. 192 ff. o. Tafelbd.bild 246—47.

7 Hugo Kehrer, Die heiligen drei Könige inLiteratur und Kunst, Bd. 2, Leipzig 1909, sid.176 ff.

8 Nyligen behandlad av Donald L. Ehres-mann, The Frankfurt Three Kings Portal, Ma-dem Gerthener and the International GothicStyle on the Middle Rhine, Art Bulletin, Vol.50, 1968, sid, 301—308.

* Troescher, a.a., Textbd. sid. 200, 229 o.305, Tafelbd. bild 266.

i

56

27 Ibid., Vol. 2, sid. 251— 61.28 R. Ewart Oakeshott, The sword in the age

of chivalry, London 1964, passim. För den häraktuella svärdstypen, se även Ada Bruhn Hoff¬meyer, Middelalderens tveaeggede svaerd, Kö¬penhamn 1954, Bd. 1, sid. 89— 95 o. Bd. 2,sid. 36—40 o. Pl. XXXIV— XXXV (typIV c).

291 nordiskt kalkmåleri kan denna typ avgloria inte påvisas förrän omkr. 1425. Detäldsta kända exemplet utgör målningarna iViskinge, Danmark, jfr. Ulla Haastrup, Kalk¬maleri i Viskinge og Kunst i Westfalen, Na¬tionalmuseets Arbejdsmark, 1967, sid. 5— 18.

301 Danmark förekommer ornamenttypen ti¬digast i Isefjordverkstaden och Kongstedgrup-pens måleri. För denna upplysing tackas här¬med museumsinspektor Ulla Haastrup, Köpen¬hamn. I Sverige kan den tidigast påvisas i Ri¬singe kyrka, Östergötland {omkr. 1435). Se¬nare blir den en av den gotländske Passions-mästaren flitigt använd omamentform. I Skå¬ne möter man den bl. a. i Kävlinge kyrka.

311 ett uppsägelsebrev till kung Hans 1501,C. G. Styffe, Bidrag till Skandinaviens histo¬ria ur utländska arkiver, Bd. 4, Stockholm1875, sid. 274—76.

32 Bengt Thordeman, Wiks hus (Svenska fom-minnesplatser nr. 9), Stockholm 1961, sid. 5.

33 Dessa målningssviter är endast dokumen¬tariskt kända, jfr. Upplands kyrkor, Häfte 138(1969) resp. 60 (1953).

34 Antagandet stöds dels på Ornamentiken,dels på förekomsten av ett ”Kristi anlete” påkorbågens insida. Som påpekats av Tove Riskavid det 5. nordiska ikonografisymposiet 1976tycks detta motiv ha varit särskilt vanligt ibirgittinska konstkretsar.

35 Erik Cinthio, Peder Lyckes Chapel and aWall painting representing St. Göran, Medde¬landen från Lunds Universitets historiska Mu¬seum, 1960, sid. 94— 106.

34 Svenskt Konstnärslexikon, Bd. 5, Malmö1967, sid. 524, där målningarna i V. Sallerupberörs.

37 Jfr. ovan, sid. 3. Det kan också tänkasatt det förlängda koret senare tagits i bruk somgravkor, jfr. M. Rydbeck i Skånes hembygds¬förbunds årsbok, 1947, sid. 58." Jfr. Ursula Nilgen, The Epiphany and the

Eucharist, On the Interpretation of eucharistic

10 jfr Kehrer, a.a., bild 274, 277, 278, 280 o.291, samtliga från 1400-talets andra hälft, och311, 319 o. 324 fr. 1500-talets början.

“ Millard Meiss, French Painting in theTime of Jean de Berry; The late XIV Centuryand the Patronage of the Duke, London 1967,Textbd. sid. 229—41 o. 330—31, Pl.-bd. fig.753.

22 Werner R. Deusch, Deutsche Malerei desXV. Jahrhunderts, Berlin 1936, Tafel 11.

13 Härom, se bl. a. J. Huizinga, Ur medelti¬dens höst, Stockholm 1927, sid, 209—211.

24 Kehrer, a.a., Bd. 1, 1908, sid. 55—64.15 Senast behandlad av Millard Meiss, French

Painting in the Time of Jean de Berry; TheLimbourgs and their Followers, London 1974,Textbd. sid. 153 ff., Pl.-bd. fig. 572 o. 643.

16 Kehrer, a.a., Bd. 2, sid. 248.17 För värdefulla synpunkter o. litteraturan¬

visningar rörande denna dräktdetalj tackas här¬med antikvarie Märta Lindström, Lund.

18 Nu i Versailles, jfr. Fr. Boucher, A. Historyof Costume in the West, London 1967, sid.210, o. Ludwig Baldass, Jan van Eyck, London1952, kat. 67, fig. 77.

14 Baldass, a.a., kat. 22, pl. 137.20 Till jämförelse förtjänar här nämnas fyra

kvinnogestalter (helgon?) fr. 1400-talets mitt iBjörklinge kyrka, Uppland, jfr. Upplands kyr¬kor, Häfte 106, Uppsala 1961, sid. 13.

21 Att den, vilket föreslagits, skulle kunna va¬ra ett pilgrimsattribut förefaller föga troligt.

22 Claude Blair, European Armour ca 1066to ca 1700, London 1958, sid. 77 ff.

23 Henrik Cornell o. Sigurd Wallin, Johan¬nes Rosenrodh, ein schwedischer Maler von1437, Stockholm 1962. Ett av målningsmotiveni Tensta, Lyckohjulet, har fått en intressantpolitisk belysning av Allan Ellenius, Lycko¬hjulet i Tensta och dess historiska innebörd,Fornvännen, 1957, sid. 38— 53.

24 Baldass, a.a., kat. 1, pl. 44 (riddaren i för¬grunden).

25 Ibid. En liknande ”pansarkilt” bärs ävenav Pippo Spano i Andrea del Castagnos be¬römda framställning av denne i S:ta Apollonia,Florens, jfr. Mario Salmi, Paolo Uccello, An¬drea del Castagno, Domenico Veneziano, Paris1937, Pl. CXXVIII.

24 G. F. Laking, A Record of European Ar¬mour and Arms, London 1920, Vol. 3, sid.30—48.

57

Motifs in mediaeval Epiphany Scenes, Art Bul¬letin, Vol. 49, 1967, sid. 311—16.

39 Sven E. Noreen, Araslövs kyrka (Svenskafornminnesplatser 46), Stockholm 1962, sid.14—15.

40 Denna koppling av helgonbilder o. unions-historia gjordes först av Ellen Jørgensen, Hel¬gendyrkelse i Danmark, Köpenhamn 1909, sid.41— 42, varefter tanken vidareutvecklats bl. a.av Erik Cinthio, Skånska kalkmålningar fram¬tagna under 1950-talet, Skånes hembygdsför¬bunds årsbok, 1961> sid. 5— 26, särsk. sid. 20—

41 Begreppet skapat av Henry Bruun, Adels¬skandinavismen; en skizze, Nordisk tidskrift,NS. 27, 1951, sid. 210—27.

42 A. Skoglund, De yngre Axelsönernas för¬bindelser med Sverige, Stockholm 1903.

43 Rep. dipl. regn. dan. med., Ser. 2: 1, 820(1458).

“ Jfr. Avsn. 5, not 25.45 Erik Lönnroth, Sverige och Kalmarunio¬

nen 1397— 1457, Göteborg 1934, (ny uppl.1969), sid. 145—99.

22.

gmi:

/ //M// fås"7 /A&:£ vw.V7 fi/t i VycawØA.Á i*•M"

? 4 *

* tv ■ , , t»

■

SfcsäLt \ Jt

i t •.

;1400-talssoldater. (Detalj av tig. 27).

58

a [• ■t xr% Irrs It. ; 7/

M laLifc,ü| I

4\ l-J rfl Ift-|

Provgrävt

Under sommaren 1976 utfördes genomUV-Syd en provundersökning av detområde vid Albäcksån i Maglarps soc¬ken, som kommer att tagas i anspråk förombyggnaden av västra infarten till Trel¬leborg. Området är tidigare välkänt i ar¬keologiska sammanhang: omedelbart sö¬der om den befintliga utfarten mot Fals¬terbo och Malmö ligger ett av Skånesfåtaliga jämåldersgravfält med synligahögar och övertorvade stensättningar.Provundersökningen visade, att gravlägg¬ningar skett i trakten redan under yngrebronsålder. På höjdryggen norr om Fals-terboutfarten påträffades nämligen envälbevarad gravurna med brända ben.Som gravgåva hade den döde fått enbred rakkniv av brons, som kan dateraanläggningen till senare delen av yngrebronsålder. Utgrävningen av områdetkommer att återupptagas och slutförasunder 1977.

r*m-.: ,Jm smm

• V VJå -

1,-' u■

■ •

i'WÁm

'

D. W.

59

Industriminnesinventering i Malmöhus gerar 1939— 45. Inventeringen utförs avkonsthistorikern Torkel Eriksson och ar¬kitekt SAR Hugo Gilmet. Dessa är tack¬samma för alla upplysningar i ämnet,exempelvis om arkitekturritningar av oli¬ka slag, fotografier och andra avbild¬ningar av industriarkitektur och därtillhörande arbetarbostäder, industrihisto-riskt källmaterial i privat ägo, arbetsbil-der och andra framställningar av indu-strihistoriskt intresse. Adressen är Skå¬nes hembygdsförbund, Winstrupsgatan10, 222 22 Lund, och telefonnumret046/13 55 50.

län

En samlad dokumentation av vilka äldreindustrianläggningar som ännu finns kvari Skåne har länge varit önskad. Det förs¬ta steget på väg mot en sådan håller nupå att tagas. Sedan januari 1977 pågårnämligen en industriminnesinventering iMalmöhus län. Initiativtagare är Skåneshembygdsförbund, och inventeringen be¬kostas av AMS. Det är den första läns-inventering av industriarkitektur sompåbörjats i landet. Den kommer att ge¬nomföras kommunvis med början i Es¬lövs kommun. Som hitre tidsgräns fun-

C. B.

Eslövs bryggeri, uppfört 1882— 83 av ”Eslövskungen” Chr. E. Nilsson. Rivet 1963. Teck¬ning av Hugo Gilmet efter äldre foto.

iVA

n

f § % I mfe(XL I Ü J *

vSi Í,

ii Hm\

£ tii \ \ \ \ \ •, \/

H *2mjlii .l|i m.

DE SKÅNSKA LANDSKAPENS HISTORISKA OCH ARKEOLO¬GISKA FÖRENING bildades 1866. Föreningen är en samlingspunktför en historiskt och arkeologiskt intresserad allmänhet.

Föreningen är utgivare av ALE, historisk tidskrift för Skåneland,som utkommer med tre häften årligen. Tidskriften utges med bidragfrån statens humanistiska forskningsråd. Brev och manus till redak¬tionen adresseras till Carin Bunte, Winstrupsgatan 10, 222 22 Lund.

Medlem i föreningen erhåller tidskriften kostnadsfritt.Årsavgiften, 25: — kr, kan insättas på föreningens postgirokonto nr246831-2, c/o kamrer Allan Persson, Karhögstorg 4 a, 223 55LUND.

Äldre häften av tidigare utgivna tidskrifter kan beställas hos före¬ningens sekreterare, antikvarie Nils Nilsson, Kulturen, 223 50 LUND.

EFTERTRYCK, helt eller delvis medgives endast efter redaktionenssärskilda tillstånd.

Föreningens styrelse

Intendent Bengt Bengtsson, Lund, ordf., länsantikvarie Evald Gustafsson,Lund, v. ordf-, antikvarie Nils Nilsson, Lund, sekr., kamrer Allan Pers¬son, Lund, skattmästare samt professor Nils-Arvid Bringéus, Lund, antikva¬rie Carin Bunte, Lund, professor Bertil Ejder, Lund, fil lic Torkel Eriks¬son, Lund, museiintendet Lars-Göran Kindström, Helsingborg, professorSven Kjöllerström, Lund, professor Birgitta Odén, Lund, museichef Bengt-Ame Person, Varberg, disponent Birger Persson, Ystad, professor GöranRystad, Lund, greve Hans Wachtmeister, Johannishus, läroverksadjunktCurt Widcnborg, Ronneby, intendent Gustaf Åberg, Simrishamn. Heders¬ledamot: professor förgen Weibull, Göteborg.

ISSN 0345-0708