-
LUND UNIVERSITY
PO Box 117221 00 Lund+46 46-222 00 00
Västanfläkt eller stadig vind? Kontinentala och insulära inslag
i Sigtunas tidigamedeltid.
Roslund, Mats
Published in:Situne Dei. Årsskrift för Sigtunaforskning utgiven
av Sigtuna Museum.
2010
Link to publication
Citation for published version (APA):Roslund, M. (2010).
Västanfläkt eller stadig vind? Kontinentala och insulära inslag i
Sigtunas tidiga medeltid. I R.Edberg, & A. Wikström (Red.),
Situne Dei. Årsskrift för Sigtunaforskning utgiven av Sigtuna
Museum. SigtunaMuseum.
Total number of authors:1
General rightsUnless other specific re-use rights are stated the
following general rights apply:Copyright and moral rights for the
publications made accessible in the public portal are retained by
the authorsand/or other copyright owners and it is a condition of
accessing publications that users recognise and abide by thelegal
requirements associated with these rights. • Users may download and
print one copy of any publication from the public portal for the
purpose of private studyor research. • You may not further
distribute the material or use it for any profit-making activity or
commercial gain • You may freely distribute the URL identifying the
publication in the public portal
Read more about Creative commons licenses:
https://creativecommons.org/licenses/Take down policyIf you believe
that this document breaches copyright please contact us providing
details, and we will removeaccess to the work immediately and
investigate your claim.
https://portal.research.lu.se/portal/sv/publications/vastanflakt-eller-stadig-vind-kontinentala-och-insulara-inslag-i-sigtunas-tidiga-medeltid(0236aba8-fbee-41f6-b8dd-ada0159f4fc0).html
-
Utgiven av Sigtuna Museum ISSN 1653-8498
situne dei
Redaktion:Rune Edberg och Anders Wikström
Engelsk översättning och språkgranskning: Christina Reid
English Summaries
Årsskrift för Sigtunaforskning
2010
In honorem Sten Tesch
-
43
Sigtunas medeltida förflutna hör intimtsamman med förbindelser
österut. Sta-den var under sina första 250 år centrum
förkontakterna med Rus’ som Birka upprätt-höll tidigare. Rusiska
artefakter och histo-riska källor är rikliga och varierade.
Därförhamnar dessa lätt i fokus och avleder forsk-ningen från
mindre tydliga nätverk. Devästliga föremål som visar att
invånarnadeltog som levande förbindelselänkar i enkulturell dialog
mellan Västeuropa ochRus’ har fått mindre uppmärksamhet.
En central fråga är hur vi använder arte-fakter för historiska
synteser och vilkettolkningsvärde vi ger dem.
Svårigheternaförknippade med att belägga närvaron avfrämlingar är
både kvalitativ och kvantita-tiv. Denna teoretiskt-metodiska fråga
kom-mer jag kort att beröra. För en dynamiskhistorie skrivning
måste tingen tydligarebrukas som källa.
VindkantringHuvudfrågan för denna artikel är mer speci-fikt
vilka spår vi har efter västliga besökarei Sigtuna under perioden
ca 980 till 1150.Intervallet är valt utifrån kunskapen att för-
bindelserna efter år 1200 är relativt väl kän-da genom olika
källor. Under tiden dessför-innan var däremot staden en mycket
tydlignod för östliga kontakter (Roslund2001:231 ff.). Vi kan
observera det genommångfasetterade gemensamma kulturmöns-ter i
smyckeuppsättning och bysantinskaimporter. En ökande och tydlig
närvaro avrusiska grupper i Sigtuna avspeglar sig inteminst i
vardagskeramiken. Från stadensförsta år finns äkta rusisk keramik
belagd,parallellt med kärl tillverkade av ruser påplats, samt
hybridformer utvecklade av lo-kala keramiker. Vid 1000-talets mitt
domi-nerar den slaviska traditionen på härdarnaoch fram till mitten
av 1200-talet följer delokala producenterna av
östersjökeramiktroget formförändringarna hos keramiker iNovgorod
och Pskov. Ruserna finns på fle-ra nivåer i samhället, från bojarer
till trälar,och relationen är varierad, intensiv och kon-tinuerlig.
Hur är det då med västliga resan-de?
Åsikter om Sigtunas roll i den väst-östli-ga handelskorridoren
mellan rusiska päls-verk och tyskt silver domineras av att
ingatysktalande aktörer gav sig in i Östersjön
Västanfläkt eller en stadig vind?
Kontinentala och insulära inslag i Sigtunas tidiga medeltid
Mats Roslund
S I T U N E D E I 2010
-
förrän efter 1100-talets mitt. Relationenmellan Schleswig och
Sigtuna som två mö-tesplatser för varuutbyte under 1000-
och1100-talet är väsentlig i sammanhanget.Schleswig framhålls som
omlastningsplatsför kontinentala varor, med gästande hand-lande
från Gotland, Rus’ och Sveariket (Radt ke 2002). Tolkningen lutar
sig tungtmot skriftliga källor. De är emellertid få,och uppehåller
sig vid politiska skeendeninom profan och kyrklig överhet.
En ännu vagare närvaro visar smyckenfrån det anglo-saxiska
England och Irland.Insulära fynd är få i Mälardalen under
tidigmedeltid och de tre objekt som hittades ikvarteret
Trädgårdsmästaren 1988–90 kanbara peka ut en geografisk riktning
för debesökare som kommit därifrån eller för be-sökande svear i
främmande länder.
Går det att nyansera bilden av Sigtunasom en rusisk-svealändsk
mötesplats? Geren dokumentation och analys av kontinen-tala och
insulära ting i Sigtuna möjlighet tillomtolkning av de ekonomiska
och kulturel-la transaktionerna under stadens två
förstaårhundraden?
Besökare från dettysk-romerska kejsardömet
Under 1990- och 2000-talet har de arkeolo-giska undersökningarna
i Sigtuna gett nyamöjligheter att arbeta med övergripande
hi-storiska frågeställningar. Bland föremålensom förvaras i
magasinen på museet går detatt hitta flera typer och kategorier som
kom-mer från det ottonska, saliska och staufiskaTyskland (Roslund
2009, 2010). Mynten ären tydlig grupp föremål från västra
Europa,men dessa kommer inte att behandlas här.Närvaron av
personliga ägodelar antydergivetvis att kontakterna har funnits,
menvilken karaktär och intensitet de haft går ba-
ra att nå med en noggrannare analys. För attkunna tolka dem i en
historisk kontext är detnödvändigt att se till vilka föremålen är
ochnär de brukats i Sigtuna, samt variationenhos den geografiskt
avgränsade uppsätt-ningen. Om det enbart hittas kyrkliga
arte-fakter kan man anta att det ha rört sig om be-sökare från
ärkebiskopssätet i Hamburg-Bremen. Så är inte fallet.
Runda gjutna spännen med dekor i emaljoch centrala upphöjningar
är en främmandesmyckegrupp för Skandinavien. I Sigtunafinns för
närvarande 13 stycken sådana bro-scher med en tydlig kronologisk
tyngd-punkt i 1000-talet. Fem av dem är av
typen”Kreuzemailscheibenfibeln” med upphöjtmittparti dekorerat med
kors samt emaljin-läggningar (fig 1, a, b, d, g, h). Tre spännenmed
djurornamentik, varav ett med örn ochtvå med Agnus Dei-motiv, är
tydliga repre-sentanter för kontinental dräkt (fig. 1, c, f,
j)(fig. 2). Två ”Buckelfibeln” är enklare tillteknik och utformning
(fig. 1, e, i). Den merdekorerade av dem är den tidigast
dateradespännet då det förlorats under 1000-taletsförsta decennium
(e) (fig. 3). En dubbel pärl rand omger det konvexa
centralpartietdär man kan skönja ett kors. En parallell tilldet
finns i Köln där dekoren framgår tydli-gare (Wamers 1994:117, Abb.
73, nr 213).Ytterligare tre spännen bär tydliga drag fråntyskt
område (fig. 1, l, m, n). De är gjutnamed infattade runda
glaspärlor som dekor.
Samtliga dessa spännen är små, mellan25 och 35 mm i diameter,
men bör ha varitiögonfallande i sin glans dagar då den poly-kroma
emaljen och glaspärlorna lyst motmässing och brons. Sigtunas
befolkning harkunnat skilja ut gästerna med främmandekläder och
smycken. På tyskspråkigt områ-de är stil, kvantitet och kvalitet
hos exem-plaren från Sigtuna förknippad med ett mel-
44
M AT S R O S L U N D
-
45
Fig. 1. Ottonska och saliska spän-nen från Sigtuna. Grå
markeringanger dateringar utifrån kända fyndi Tyskland, svart
markering gällerdaterade kontexter i Sigtuna. a) Sfnr 2656, b)
Humlegården nr 992, c)Fjärrvärmegrävningen 1991 –1992nr 19, d)
Sigtuna nr 99 nr 10263, e)Professorn 1 nr 14620, f) Profes-sorn 1
nr 12200, g) Professorn 1 nr12409, h) Professorn 1 nr 12360,
i)Trädgårdsmästaren 9–10 rutaA1:5b, j) Trädgårdsmästaren 9–10nr
8624, k) Kyrkolunden 8 nr 171, l)Trädgårdsmästaren 9-10 nr 27500,m)
Trädgårdsmästaren 9–10 nr24182, n) Trädgårdsmästaren 9–10nr 6725.
Ritningar Jacques Vin-cent.
Fig. 2. Agnus Dei-spänne. Fjärrvärme-grävningen 1991–92, Fnr 19.
Skala 2:1.Ritning Jacques Vincent.
V Ä S TA N F L Ä K T E L L E R E N S TA D I G V I N D?
-
46
lanskikt på den sociala rangskalan (Spiong2000:119).
Ett mycket speciellt spänne består av eninfattad elliptisk
bergkristallsten med längs-gående åsrygg (fig. 1 k). I nederdelen
finnsen ring monterad som troligen burit en ked-ja. I Norden finns
det fyra ytterligare exem-pel på denna smyckesform. Närmast
liggerValsta, ca 10 km sydöst om Sigtuna, där dendöde begravts i
gångkläder (Andersson1997: 366, 367 fig. 5 b). Graven dateras
tillomkring år 1100. Ytterligare tre fynd ger enantydan om
dateringen för spännet i Sigtu-na. I en skatt från Dörby på Öland
och i tvågravar i Masku, Hummikkala i Finland hit-tar vi liknande
smycken, samtliga dateradetill omkring år 1100.
Två föremål av guld med ursprung i dettysk-romerska riket skall
nämnas (Roslund2010). En liten ”knapp” av guld och emalj
icloisonnéteknik hittades i kvarteret Träd-gårdsmästaren vid
undersökningarna1988–1990 (fig. 4). Trots sin småskalighetstår den
ut som ett lysande exempel på högtdriven teknik från italienskt
eller bysan-tinskt område (Schulze-Dörrlamm1992:12). I Sigtuna
hittades denna del av ettdyrbart smycke i kontext daterad till
ca1130–1200. Guldringen med en ametist el-ler safir bör ha brukats
i samma sfärer i sta-den under 1200-talets andra fjärdedel(fig. 5).
Typen kallas ”stigbygelring” ochförekommer i tyska biskopsgravar
(Schul-ze-Dörrlamm 1992:84). Kronologisktyngd punkt ligger där i
1100-talet, och Sig-tunafyndet kan ha prytt händerna en längretid
efter tillverkningen.
Emaljspännena och bergkristallspännetär personliga dräktdetaljer
som kan varaemblematiska uttryck för en kulturell iden-titet. I
samlingarna på Sigtuna museer finnsting med otydligare tillhörighet
som kom-
mit från det tysk-romerska riket. Skärvor ef-ter bägare från
Pingsdorf brukar i allmänhetdateras till perioden ca 1180 till 1220
isvenska tidigmedeltida städer. Ett litet klus-ter med skärvor i
lager från 1000-talets sis-ta fjärdedel visar att invånarna i
Sigtuna ha-de samma konsumtionsmönster som de iLondon, Bergen och
Schleswig (Roslund1995, 2009). Bägarna bör ha kommit till-sammans
med det vin som man drack urdem. I Sigtuna hade man alltså tillgång
tillbåde vin från Bysans som anlände i amfororoch från Rhenlandet i
tunnor.
Täckstenar av grekisk porfyr och ser-pentin är en grupp föremål
som hör hemmai den kyrkliga sfären (Tesch 2007). De kanha varit
infattade i rikt smyckade bärbara al-taren som exempel på
kontinenten visar. Desom varit möjliga att datera placerar sig
itidsintervallet från ca 1050 till år 1200. Ur-sprungligen kom de
från senantika och ti-digmedeltida byggnadslämningar i Köln
-området som plundrats på dekorativa ele-ment.
Från samma region kommer två mycketspeciella alsengemmer som
anger både enkyrklig och en sekulär miljö (Roslund2009) (fig. 6).
Alsengemmer har en krono-logisk och symbolisk biografi som rör
sigfrån kyrklig till profan miljö. De tvåfiguri-ga glasovaler funna
i Sigtuna tillhör engrupp som uppvisar en ökande sekulär
an-vändning. De avbildar två stående män somfattar varandras händer
samtidigt som dehåller stav- eller svärdsliknande ting i denandra.
Dessa ovanliga och starkt symbolis-ka föremål bär en mångtydig
mening. Ges-ten kan knytas till andra tidigmedeltida av-bildningar
där den indikerar amicitia, poli-tiskt bindande vänskap. En
tolkning är attde utgör symboler för en tidig organiseringav
resande köpmän under skydd av kristen
M AT S R O S L U N D
-
47
Fig. 4. Emaljdetalj i cloisson-néteknik. Bysantinskt
elleritalienskt arbete. Trädgårds-mästaren 9-10 nr 3035. Ska-la
4:1.
Fig. 5. Stigbygelring. Profes-sorn 1 nr 807. Skala 2:1.
Fig. 6. Alsengemmer. a) Professorn 1 nr 4168, b)Professorn 1 nr
4334. Skala 2:1.
Fig. 7. Anglo-saxisktspänne i cloissonné-teknik.
Trädgårds-mästaren 9 –10 nr13863. Skala 2:1.
Fig. 3. Det äldsta daterade ottonska spän-net i Sigtuna.
Professorn 1 nr 14620. 1000-talets första fjärdedel. Skala 2:1.
V Ä S TA N F L Ä K T E L L E R E N S TA D I G V I N D?
-
tro och gillesgemenskap. I Sigtuna ligger al-sengemmerna i
kontexter daterade till årenrunt 1100.
Förutom dessa nyupptäckta föremålfinns det två skriftliga källor
som vittnar omhandelsresor till kontinenten. Friserfa-rarstenarna i
Sigtuna har givetvis en hu-vudroll i diskussionen om kontinentala
kon-takter under 1000-talet. Aktörerna bakomgillet är både
svealändska och kontinentala,men med överenskommelser på två
skildaorganisationsnivåer. Torbjörn ristade ste-narna på uppdrag av
Torkel och Slode. Des-sa var gillesbröder med fördjupat ansvar
förvarandra bortom den enskilda handelsresan.Gillen ser vi också
omnämnda på tvårunstenar i Bjälbo och Törnevalla i Öster-götland
där grupperna består av yngre män,drängar. Förutom gillet nämns
Slodes félagAlbod, en social konstruktion som syftadetill gemensam
handelsfärd men som var avtillfälligare natur än
gillestillhörigheten.Ursprunget för namnet Albod har varit
om-diskuterat, bland annat har det ansetts vararent frisiskt och
därmed utgjort ett bevis föratt dessa köpmän frekventerade
Sigtuna.Lingvistiska studier anger istället att nam-net är
generellt nordvästgermanskt, möjli-gen från Sachsen eller Franken
inom dettysk-romerska riket (Ahlsson 1988:11f.,Düwel 1987:338,
Lebecq 1983:259, Radtke2002:391). Otto von Friesen hänförde
rist-ningarna till 1000-talets senare del, men sti-listiska studier
anger övertygande perioden1010 till 1050 som rimligare (von
Friesen1913, Gräslund 2006:128). Tidsförskjut-ningen är viktig,
eftersom den pekar på ettmycket tidigt samlat initiativ till
varuutbytei Sigtuna. Runstenarna restes av gillesbrö-derna varav en
av dem hade tillfälliga han-delsavtal med en aktör från Sachsen
ellerFranken. Mötesplatserna var få i Östersjön,
men både i Schleswig och Wollin fanns detvid denna tid saxiska
invånare enligt skrift-liga källor (Radtke 2002:390 ff.,
Lecieje-wicz 1987:76).
Anglo-saxiska och iriska smycken
Förbindelserna med tysktalande områden isydvästra Östersjön är
inte förvånande medtanke på den kontaktyta som upprätthöllsmed både
de politiskt viktiga danska kung-arna och det tysk-romerska
kejsardömet. Ettrunt cellemaljspänne från England och tvåringnålar
från Irland är ovanligare fynd förMälardalen. Spännet är mycket
korroderat,24 mm i diameter och har en sjustrålig stjär-na omfattad
av djupt blå emalj med en lju-sare kvadrat centralt placerad (fig.
7). Attdöma av liknande spännen i England bör detha varit förgyllt
så att den transparenta blåemaljen lyst mot den reflekterande
bak-grunden (Buckton 1986, 1989). Spännet ärav Colchestertyp och
tre mer kompletta ex-emplar har hittats vid Sebbersund, Nørholmoch
Sønder Tranders i Jylland (Lindahl2003:164, nr 5, 6 och 7 samt
plansch 9.3 &9.4, Baastrup 2009:226, fig. 29, katalog-nr
94).
Danmark är väl försett med anglo-saxis-ka cellemaljspännen då 19
stycken av vari-erat utförande har hittats där, de flesta i
an-slutning till Limfjorden i norra Jylland ochnågra få på
nordöstra Fyn och östra Själland(Baastrup 2009, fig. 28). Den
jylländskakontakten västerut är tydligt markerad geo-grafiskt och
kvantitativt. I England har manhittat 16 spännen som koncentrerar
sig tillsydöstra delarna som var tydligt anknutnatill Skandinavien.
Ser vi till alla anglo-sax-iska smycken, hästutrustning, keramik
ochmynt i Danmark visar de på en ökad sam-varo regionerna emellan
vid övergången till
48
M AT S R O S L U N D
-
1000-talet vilket stärktes med Knut den sto-res nordsjövälde
under århundrades förstahälft (Pedersen 2004). Dateringarna för
dedanska spännena omfattar just sent 900-taloch hela 1000-talet,
vilket stämmer med ob-servationer i produktionslandet
England.Spännet från Sigtuna ligger i kontexter frånförsta halvan
av 1200-talet, vilket tillsam-mans med det slitna och korroderade
skick-
et antyder att det inte hittats i sin ursprung-liga
nyttjandeperiod.
Ringnålarna av irländskt ursprung är än-nu ovanligare i det
inombaltiska området ändet anglo-saxiska spännet (fig. 8). Den
enaav nålarna är komplett, medan den andra ärstarkt korroderad och
fragmenterad. Bådahar polyedriska huvuden med punktdekore-rade
platta ringar som fästs i fördjupningarpå nålhuvudet. Punktdekoren
på huvudetoch ringen är djup och distinkt. ThomasFanning som har
studerat smyckegruppenplacerar Sigtunanålarna i gruppen
”plain-ringed, polyhedral-headed ringed pins” somär den mest
frekventa i hans material frånDublin (Fanning 1994:25 ff.). Han
menaratt det är den mest typiska dräktnålen för-knippad med
befolkningen av iriskt-skandi-naviskt ursprung, deras bosättningar
ochhandelsvägar. I gravar från vikingatid finnsde både hos män och
kvinnor. I Skandinavi-en har liknande nålar hittats i Ribe,
Århus,Odense och en i Hedeby (Fanning 1994:34).Dateringen av
ringnålarna på Irland och iEngland ligger i intervallet ca 920 till
1050med en tydlig tyngdpunkt i mitten på 900-talet. Det är alltså
två åldriga gäster somfinns i Sigtuna eftersom de hittades i
kultur-lager från perioden ca 1120–1225. Liksomdet anglo-saxiska
spännet bör de ha cirkule-rat under en längre tid eller omlagrats
undermedeltiden.
Hur många ting avsätter en besökare?
Fungerade Schleswig som ett lås mellanNordsjön och Östersjön så
att inga tyska el-ler danska gäster rörde sig i innanhavet un-der
tidig medeltid? Finns det spår av perso-ner från den Atlantiska
ekonomiska sfärenbortom Östersjön före dammgenombrottetvid
1100-talets sista fjärdedel? Utgår man
49
Fig. 8. Irisk dräktnål. Trädgårdsmästaren 9–10nr 3934. Skala
1:1.
V Ä S TA N F L Ä K T E L L E R E N S TA D I G V I N D?
-
från de få skriftliga källor som överlevt fråntiden före 1100 så
uppehåller de sig vid hän-delser längs Östersjöns sydvästra strand
ochpekar i den riktningen. Syftet med nedteck-nandet var emellertid
att beskriva kyrkanslandvinningar, inte farmännens framgångartill
havs. Adam av Bremens uppgifter omMälardalen omkring 1070 hade inte
han-delsmän som huvudrollsinnehavare. De varointressanta annat än
som bärare av denkristna tron eller av honom själv på väg
attmissionera bland de vacklande svearna. Omvi ska förstå
relationerna mellan regionernaunder 1000- och 1100-talet bör vi
vända osstill arkeologiska källor.
Ett viktigt metodiskt problem väcks meddessa frågor. Hur många
föremål behövs föratt belägga närvaron av människor frånandra
kulturområden? För att anknyta tillbörjan på denna text visar de
rusiska fyndenen kvalitet, kvantitet, intensitet och hetero-genitet
över lång tid som bör spegla en va-rierad kulturell dialog.
Politiskt och ekono-miskt var 1000- och 1100-talet en tid avuppgång
i samverkan med städer i Rus’ varslivsmönster blev normativa för
vardagen iSigtuna. Integrationen genererade hybrideri form och
dekor, nya traditioner som hadeden dynamiska staden som plattform.
Det äri Sigtuna vi finner en större volym främ-mande föremål medan
de agrara bosättning-arna i stort sett behöll den lokala
materiellakulturen.
Föremålen från det tysk-romerska riket,det anglo-skandinaviska
England och Ir-land är inte så mångfasetterade som de ru-siska. Men
trots det är kyrkliga och sekulä-ra föremål från väster närvarande
och får in-te ignoreras. Det framgår av runstenar ochkrönikor att
svear, gutar och ruser besökteSchleswig. De främmande tingen i
Sigtunakan ses som kulturella markörer för konti-
nentala tyskspråkiga gäster. Även om vi fårta i beaktande att
smycken används över desociala gränser som språk, sed och
livsstilmarkerade brukar medeltidens människorvara mindre villiga
till nyordning än vad viidag är vana vid. Det kulturella ”spillet”
iform av olika spännen, ringar, alsengem-mer, keramik och
täckstenar för martyrgra-var visar att Sigtuna drog till sig
besökarefrån det västeuropeiska rummet redan frånbörjan av
1000-talet. De insulära inslagenmåste få uppmärksamhet eftersom de
kanindikera en direkt anglo-saxisk och irisk-skandinavisk kontakt,
men kan dessutomvara ett anglo-skandinaviskt danskt
inslag.Schleswig stod under största delen av me-deltiden under
dansk överhöghet, så vi kananta att också Hiddenseesmycken och
andrasydskandinaviska föremål som använts iSigtuna har kommit
därifrån. För att få det-ta tydligare belagt bör en fortsatt
bearbet-ning av artefakterna i Sigtuna prioriteras. Imuseets
magasin gömmer sig ännu mångating som speglar stadens roll som
kontakty-ta och ekonomisk motor för hela Öster-sjöområdet.
ReferenserAhlsson, L.-E. 1988. Albod. Studia Anthropony-
mica Scandinavica, 6. Uppsala. Andersson, G. 1997. A struggle
for control. Re-
flections on the change of religion in a ruralcontext in the
Eastern Mälaren Valley. Visionsof the Past. Trends and Traditions
in SwedishMedieval Archaeology. Red. H. Andersson etal. Stockholm /
Lund.
Baastrup, M. P. 2009. Småfibler af karolingiskog ottonske typer
i Danmark. Aarbøger fornordisk Oldkyndighed og Historie 2005.
Kö-penhamn.
50
M AT S R O S L U N D
-
Buckton, D. 1986. Late 10th- and 11th-centurycloisonné enamel
brooches. Medieval Archae-ology, Vol. 30. London.
Buckton, D. 1989. Late Anglo-Saxon or earlyAnglo-Norman
cloisonné enamel brooches.Medieval Archaeology, Vol. 33.
London.
Düwel, K. 1987. Handel und Verkehr der Wi-kingerzeit nach dem
Zeugnis der Rune-ninschriften. Untersuchungen zu Handel undVerkehr
der vor- und frühgeschichtlichen Zeitin Mittel- und Nordeuropa.
Teil IV. Der Han-del der Karolinger- und Wikingerzeit. Red.K. Düwel
et al. Göttingen.
Fanning, T. 1994. Viking Age ringed pins fromDublin. Medieval
Dublin Excavations1962–81. Ser. B, vol. 4. Dublin.
von Friesen, O. 1913. Upplands runstenar. Enallmänfattlig
översikt. Uppsala.
Gräslund, A.-S. 2006. Dating the Swedish Viking-Age rune stones
on stylistic grounds.Runes and their secrets. Studies in
runology.Red. M. Stoklund et al. Köpenhamn.
Lebecq, S. 1983. Marchands et navigateurs Fri-sons du Haut Moyen
Age. Vol 1 och 2. Lille.
Leciejewicz, L. 1987. Sachsen in den slawi-schen Ostseestädten
im 10.–12. Jahrhundert.Zeitschrift für Archäologie 21.
Lindahl, F. 2003. Some late tenth- and eleventh-century
cloisonné enamel brooches and fing-er-rings from Denmark. Through a
glassbrightly. Studies in Byzantine and Medievalart and archaeology
presented to David Buck-ton. Red. C. Entwistle. Oxford.
Pedersen, A. 2004. Anglo-Danish contactsacross the North Sea in
the eleventh century:a survey of the Danish archaeological
eviden-ce. Scandinavia and Europe 800–1350. Con-tacts, conflict,
and coexistence. Red. J. Adams& K. Holman. Turnhout.
Radtke, C. 2002. Schleswig im vorlübischenGeld- und Warenverkehr
zwischen westli-chem Kontinent und Ostseeraum. Haithabuund die
frühe Stadtentwicklung im nördlichenEuropa. Red. K. Brandt et al.
Neumünster.
Roslund, M. 1995. Internrapport: Daterings -analys av den
högmedeltida keramiken frånkvarteret Trädgårdsmästaren 9 och 10,
Sigtu-na, Uppland. Opublicerad rapport.
Roslund, M. 2001. Gäster i huset. Kulturellöverföring mellan
slaver och skandinaver 900till 1300. Lund.
Roslund, M. 2009. Varuutbyte och social identi-tet –
köpmannagillen och alsengemmer somemblematisk stil. Triangulering.
Historisk ar-keologi vidgar fälten. Red. M. Mogren et al.Lund.
Roslund, M. 2010. Bridging two worlds – tracing merchants from
the Holy Roman Em-pire in High Medieval Sigtuna.
Schulze-Dörrlamm, M. 1990. Bemerkungen zuAlter und Funktion der
Alsengemmen. Archäo logisches Korrespondenzblatt, Jahr-gang 20.
Mainz.
Schulze-Dörrlamm, M. 1992. Der MainzerSchatz der Kaiserin Agnes
aus dem mittleren11. Jahrhundert. Sigmaringen.
Spiong, S. 2000. Fibeln und Gewandnadeln des8. bis 12.
Jahrhunderts in Zentraleuropa. Einearchäologische Betrachtung
ausgewählterKleidungsbestandteile als Indikatoren menschlicher
Identität. Zeitschrift für Archäo-logie des Mittelalters, Beiheft
12. Bonn.
Tesch, S. 2007. Tidigmedeltida sepulkralstenar iSigtuna – heliga
stenar från Köln för såvälhallkult som mässa i stenkyrka. Situne
Dei.
Wamers, E. 1994. Die frühmittelalterlichen Le-sefunde aus der
Löhrstrasse (Baustelle HiltonII) in Mainz. Mainzer archäologische
Schrif-ten 1. Mainz.
51
V Ä S TA N F L Ä K T E L L E R E N S TA D I G V I N D?
-
52
SummarySigtuna functioned as a port of trade for mer-chants from
Rus’ and the Svear during the 11thand 12th century. Western
visitors have beengiven less attention. In the article it is argued
thattraders from the Holy Roman Empire and Den-mark came to Sigtuna
prior to the influx in the4th quarter of the 12th century. The
artifacts arefew but varied, consisting of, amongst otherthings,
jewellery, Pingsdorf ware and tiles forportable altars. Danish
presence is seen in sev-eral examples of Hiddensee-style jewellery
andartisans’ tools. The author claims that the varia-tions in
artefact types indicate personal presenceof these visitors in
Sigtuna from the first decades
of the 11th century. Three insular pieces of jew-ellery are also
documented, one Anglo-Saxoncloisonné brooch and two Hiberno-Norse
ringedpins. These are interpreted as having arrivedthrough the
Danish realm, as the consumptionpattern coincides with similar
findings there.Danish families maintained ties with relatives inthe
old Danelaw until the massive invasion ofthe Normans in 1066.
It is claimed that a consistent inventory ofthe Sigtuna artefact
complex, and a theoreticaldiscussion about what it indicates, will
yieldnew insights in a much more varied populationand cultural
pattern than is interpreted at pres-ent.
M AT S R O S L U N D
