1

Vänsterns Internationella Forum (VIF) Verksamhetsberättelse

2007-2008 0. INLEDNING Detta är VIFs verksamhetsberättelse för 2007-2008. Detta är första gången vi skriver en verksamhetsberättelse för en två-årsperiod, vilket faktiskt inneburit vissa skillnader. Verksamhetsberättelsen bygger helt och hållet sin disposition på VIFs ansökan för perioden 2007-2008. Många stycken (Omvärldsbeskrivningar, Problembeskrivningar, Intressentanalyser) är ofta nästan identiska. Dock har vissa stycken kortats för att göra dokumentet mer läsbart. I skrivandet av VP07-08 konfronterades VIF för första gången med den nya mallen för skrivningar av ansökningar, med betoning på utvecklandet av indikatorskedjor. I efterhand bör det sägas att många indikatorer som VIF valde blev extremt godtyckliga eller intetsägande. Indikatorskedjor lyser i stort med sin frånvaro. Ibland är kopplingen mål-indikator helt abstrakt, ibland är indikator och mål i princip samma sak. Därav har vi i vissa fall frångått icke funktionella indikatorer. 1. ADMINISTRATION VIF har under verksamhetsperioden haft ett kansli på Kungsgatan 84, Stockholm. Under perioden har organisationen gått från att haft en halvtidsanställd 2006 till en heltidsanställd sekreterare och en halvtidsanställd informationssekreterare 2007. Alla styrelsens möten under verksamhetsperioden har ägt rum i Stockholm. VIF köper bokföringstjänster av Siffror & Ord AB, och anlitar Öhrlings PriceWaterhouseCoopers som sin revisionsbyrå. 2. INFORMATION Internationell konferens - Den 23 februari 2007 arrangerade VIF och riksdagsgruppen ett endagars seminarium om bistånd och imperialism på temat ”NGO-folkrörelse eller professionell lobbyverksamhet?” Målgruppen för seminariet var Vänsterpartiets riksdagsledamöter, partistyrelse, distrikt, Ung Vänster och VSF. Totalt deltog 46 personer på seminariet från 18 distrikt, 2 representanter från riksdagen, samt representanter från Ung Vänster, VSF och VIF. Ett antal inbjudna personer från andra organisationer deltog också. Dokumentation från seminariet skickades ut elektroniskt till deltagarna, publicerades på hemsidan, samt trycktes under hösten som första skrift i VIFs skriftserie. I samband med seminariet arrangerades flera möten, aktiviteter och intervjuer med den venezolanska gästföreläsaren, Carlos Escarrá. Projektledarkonferens - En konferens för projektledare hölls på Syninge den 1-2 september 2007. Under helgen diskuterades relationer mellan projektansvariga i styrelsen och lokalt ansvariga, ideologisk betraktelse över VIFs verksamhet, begreppet Deltagande Demokrati och VIF informationsarbete. Diskussionerna dokumenterades och arbetet med att följa upp de förslag som kom fram har påbörjats. Bl.a. har en google-grupp för information och kommunikation mellan VIF och projektledare startats upp. På konferensen deltog tre

2

representanter för lokala projekt (Armenien och Palestina), styrelseledamöter och kanslipersonal. Medverkan vid externa arrangemang 2007 - VIF deltog under året deltagit med seminarium och bokbord på Bok- och biblioteksmässan i Göteborg, Skåne Social Forum (ca 80 deltagare) och Socialistiskt forum i Stockholm (ca 30 deltagare). Internationell konferens: Seminarium om omvänt bistånd och imperialism - Den 2-3 februari arrangerade VIF tillsammans med riksdagsgruppen och partiet ett kombinerat seminarium på temat ”Omvänt bistånd och imperialism” och en uppdatering av partiets internationella handlingsplan. Konferensen samlade 17 ombud från 14 distrikt. Under lördagens seminarium var ytterligare 12 personer närvarande. Utvärderingarna från dagarna visade att deltagarna överlag var mycket nöjda med såväl konferensens innehåll som det praktiska. Konferensen dokumenterades och konferensdokumentationen finns tillgängligt på hemsidan, samt skickades till deltagarna. Delar av dokumentationen utgjorde underlag för skriften ”Omvänt bistånd”. Utöver seminariet arrangerades en två veckors turné med den brasilianska gästen Justina Inês Cima. Jean Bricmont intervjuades också av Flamman och FiB-kulturfront. Vänsterpress - VIF har under året skrivit ett par rapporter till Vänsterpress efter styrelsemötena. Artiklar och reportage har publicerats i samband med ESF och Socialism 2008-seminariet i Malaysia. En inbjudan till konferensen ”Demokrati på 2000-talet” samt annonser om ESF och om en ledig tjänst har också publicerats i tidningen. Planerna att producera en 4-sidig bilaga om VIF:s verksamhet för distribution med Vänsterpress genomfördes aldrig, framförallt för att det inte fanns tid för det redaktionella arbetet och för att resurserna krävdes till ESF. Utöver detta har artiklar publicerats i Flamman i samband med kunskapsresor till bland annat Bahrain/Libanon. Medverkan på KOLA-dagarna - VIF deltog på KOLA-dagarna (KOLA= Kommun & Landsting) 16-17 januari 2008 med bokbord. Feministiskt forum - VIF deltog på Feministiskt forum i Stockholm 9-10 februari 2008 med ett seminarium på temat ”Kvinnor och bistånd? – möjlighet för utveckling eller dämpat samvete?” Bokbord hölls tillsammans med Vänsterpartiet Stockholm. European Social Forum - VIF arrangerade totalt sex externa seminarier vid ESF i Malmö 2008. VIF:s arrangemang fanns med i den separata forumtidning som Vänsterpartiet tryckte och VIF ställde ut skrifter samt bemannade bokbord tillsammans med partiet. I förhållande till resurserna syntes VIF bra under ESF, med flera välbesökta seminarier (ca 60-70 deltagare) och en bra spridning av skrifterna. Deltagande på andra evenemang - VIF deltog på Socialistiskt Forum i Stockholm den 15 nov med ett seminarium på temat ”Omvänt bistånd – går det att vända rätt?” Seminariet drog ca 50 åhörare. Bokbord arrangerades tillsammans med Vänsterpartiet Stockholm Hemsidorna - När det gäller VIF-hemsidan (www.vansternsinternationellaforum.se) har information om löpande evenemang och de publikationer som lanserats under året lagts upp.

3

Participamos.org har fortsatt fungera som samlingsplats för texter från DD-projektets konferenser. Publikationer - VIF har under 2007-2008 gett ut tre egna skrifter; ” NGO - Folkrörelse eller professionell lobbyverksamhet?” (2007), ”Omvänt bistånd – från den fattiga till den rika världen” (2008), samt ”Folkmakt – utmaningar för en filippinsk vänster” (2008). VIF och Transform Asia har gett ut boken ”Democracy Lives – a world mosaic of participatory democratic experiences” som är en översättning av “Deltagande demokrati” av America Vera-Zavala. Boken trycktes i Filippinerna och distribuerades på den sydostasiatiska konferensen om Deltagande Demokrati i Manila i januari 2007. I november kom boken ”Perspektive participativne demokratije” av Goran Marcović ut (serbokoratiska). Boken ska framförallt distribueras i Bosnien-Kroatien-Serbien. VIF informerade om sin verksamhet med en större annons i Adelante! (”Förändra Världen”-kursen på Kvarnby Folkhögskolas tidning om Venezuela). 3. KUNSKAPSRESANDE ’Kunskapsresande’ (kallat ’Factfinding’ i VIFs ansökan, förkortat ’KR’) är en del av VIFs verksamhet som inriktar sig på internationell kompetensutveckling inom organisationen, uppföljning av projektinsatser och upprättandet av nya kontakter i syfte att bredda VIFs verksamhet i kommande verksamhetsperioder. Under verksamhetsperioden 2007-2008 har följande KR-insatser genomförts:

*I januari 2007 genomfördes en resa av Amelia Morey Strömberg till Bolivia, där samtal fördes med FNMCIOB Bartolina Sisa om inledandet av VIFs samarbetsprojekt med organisationen.

*I februari 2007 besöktes VIF av Justina Inês Cima från Movimento de Mulheres Camponesas (en till MST närstående organisation), Brasilien. Under sin Sverigevistelse besökte Cima även Östersund och Uppsala, där möten hölls med lokala vänsterpartister och andra föreningar. *Sommaren 2007 reste Eva Björklund, VIFs styrelse, Maria Brendler, informationssekreterare VIF, till Sydafrika i samband med SACPs kongress, där kontakter togs med SACP, YCL och andra intressenter om möjligheterna till hållandet av en afrikansk DD-konferens i Sydafrika. Besöket mynnade ut i ett svarsbesök från Sydafrika under hösten 2007, då SACPs nationella organisationssekreterare Solly Mapaila besökte Sverige, vilket i sin tur resulterande i skrivandet av ett avtal mellan SACP och VIF för arrangerandet av DD-konferensen i Sydafrika 2008. *Under hösten 2007 deltog Ali Esbati och Yasmine Carlsson för VIFs räkning vid ’Socialism’-konferensen i Manila, Filippinerna, den konferens som finansierades via VIFs DD-projekt. *Under mars 2008 deltog Christian Camitz, styrelseledamot VIF, i en Colombiakonferens i EU-parlamentet i Bryssel.

4

*I oktober 2007 deltog Johan Sommansson i ett seminarium i Burkina Faso, en del av det PAO-gemensamma Västafrikaprojektet som CIS håller i. I samband med besöket hålls möten med PAI och UPS, och resor finansierade av KR-medel gjordes till Senegal (där möten hölls med PIT och LD/MPT), Mali (där möten hölls med SADI) och Niger (där möten hölls med ORDN-Tarmamoua). Besöket mynnade ut i framtagandet av ett Västafrikaprojekt i samråd med PAI, som ingår i VIFs verksamhetsplan 2009-2010. *I januari 2008 reste två styrelseledamöter, Ann-Margarethe Livh och Torhild Lamo, från VIF till Indonesien. På plats arrangerades ett ambitiöst program, med studiebesök utanför Jakarta, av Papernas. Möten hölls med ett flertal progressiva massorganisationer. Under besöket diskuterades de konkreta förutsättningarna för ett VIF-projekt i samarbete med Papernas 2009-2010. Resan spelade en viktig roll i framtagningsprocessen av det projekt som senare kom att inkluderas i VIFs verksamhetsplan 2009-2010. *I mars 2008 reste VIFs sekreterare, Johan Sommansson, till Mexico City för att delta i Partido del Trabajos årliga seminarium om politiska partiers roll. En rad bilaterala möten hölls med olika latinamerikanska vänsterpartier. Bl.a. diskuterades förutsättningarna för framtida projektsamarbeten med centralamerikanska vänsterpartier. *I september 2008 tog VIF emot ett besök från Sudanesiska kommunistpartiet. Ursprungligen planerades en resa från Sverige till Sudan, men denna kunde inte genomföras av logistiska skäl. Dr. Iman Mustafa Hamad, från kommunistpartiets internationella avdelning, besökte Stockholm, Uppsala och Örebro, och träffade representanter för Vänsterpartiet, VIF och UD. Besöket mynnade ut i framtagandet av ett projektförslag om samarbete mellan VIF och kommunistpartiet som senare kom att inkluderas i VIFs verksamhetsplan 2009-2010. *I samband med European Social Forum i Malmö, september arrangerades deltagande av Issam Aruri från palestinska PPP. Aruri talade på två möten under Forumet. VIFs KR-budget bekostade också en resa för en boliviansk delegat, som uteblev i sista stund på grund av den politiska krisen på hemmaplan. *I oktober 2008 reste Seluah Alsaati, politisk sekreterare åt riksdagsgruppen, till Bahrain för att delta i en konferens för vänsterungdomsorganisationer i Gulfregionen, organiseras av ash-Shebiba (ungdomsförbund till Progressiva demokratiska tribunen). Besöket resulterade i stärkta kontakter med ash-Shebiba och libanesiska UJDL, vilket varit av betydelse i planerandet av Mellanöstern-nätverksprojektet för 2009-2010. *I november 2008 reste Johan Sommansson, sekreterare VIF, och Mikael von Knorring, politisk sekreterare åt riksdagsgruppen, till Malaysia för att delta i det årliga sydostasiatiska ’Socialism’-seminariet. Efter konferensen besökte Sommansson Thailand (där kontakter togs med burmesiska exilaktivister), Indonesien och Filippinerna. I Indonesien och Filippinerna fördes dialog om verksamheten 2009-2010 med Papernas, Transform Asia och Partido Lakas ng Masa. *I december 2008 reste Eva Björklund, styrelseledamot VIF, till El Salvador för att delta i det inledande mötet för REMADE (Red Mezoamericana por la Democracia, Mellanamerikanskt nätverk för demokrati), ett samarbete mellan vänsterpartier i regionen. REMADE-projektet inkluderades i VIFs verksamhetsplan 2009-2010.

5

*I december 2008 reste Coni Ronsten, förbundsstyrelseledamot Ung Vänster, till Colombia för att delta vid Juventud Comunista Colombianas (JUCO) nationella kongress. Besöket spelade en viktig roll för att återetablera direktkontakterna mellan bägge ungdomsförbunden. 4. ARMENIEN Samarbetsorganisation: Armeniens folkparti

1. Sammanfattande beskrivning Projektets syfte var att arbeta för ökad kvinnorepresentation inom partiorganisationen och för att skapa en handlingsplan för att sätta kvinnors frågor på den politiska dagordningen, inom och utanför Armeniens folkparti (HZhK). Inom projektet avsågs att analysera partiorganisation, formella och informella maktstrukturer ur ett könsmaktsperspektiv och en konkret handlingsplan för kvinnopolitik inom partiprogram och valplattform skapas med sikte på valrörelsen inför parlamentsvalen 2007 och presidentvalet 2008. Projektet inriktades gentemot arbete med medvetandegörande om ojämlika maktstrukturer inom och utanför partiet och kunskapsbyggande med nya strategier och metoder för ökad jämlik fördelning av makt inom partiorganisationens alla delar. Målgrupper för projektet var i första hand kvinnor som är aktiva på olika nivåer inom Armeniens folkparti (på armeniska Հայաստանի Ժողովրդական Կուսակցություն, translittererat Hayastani Zhoghovrdakan Kusaktsutyun, förkortning HZhK) och kvinnor aktiva i Vänsterpartiets lokalorganisation Örebro. Projektet arbetar också delvis medvetandegörande med män i respektive parti för att skapa allianser för förändring. Projektarbetet inkluderade också skapandet av nätverk med andra, män inom partiorganisationen, andra organisationer och myndigheter som arbetar för ändrade villkor för kvinnors liv för att på så sätt skapa stödjepunkter i samhället som påtryckande krafter för att ändra en mycket mansdominerad politik och politisk agenda till en agenda för en rättvis fördelning av makt och resurser, för delad makt och delat ansvar.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet 52 procent av Armeniens befolkning på 3,1 miljoner (alternativt ungefär 2 miljoner - beroende på källa och beräkning av storleken på utflyttningen) invånare är kvinnor. Arbetslösheten i Armenien är hög, omkring 20 procent och av denna arbetslösa befolkning är 81,6 procent kvinnor. Andelen arbetslösa kvinnor är högre i Armenien än i någon annan av de tidigare Sovjetrepublikerna. Andelen fattiga, som lever under FNs fattigdomsgräns på 2 USD/dag är så hög som 43 procent av befolkningen. Andelen av befolkningen som är extremt fattiga, dvs. har en inkomst på mindre än 1 USD/dag är 15,9 procent. Värst utsatta är kvinnor och kvinnor på landsbygden och i jordbävningsdrabbade områden. Samtidigt är en hög andel av befolkningen fortfarande högutbildad. Kvinnor är i högre grad högutbildade än män, något som håller på att förändras genom ökande fattigdom och privatisering och avgiftsbeläggning av Armeniens tidigare fria universitetsutbildning så att många unga nu kommer att vara lägre utbildade än sina föräldrar.

6

I Armenien finns ett flertal NGOs som arbetar med kvinnofrågor och kvinnors rättigheter, men få har ett politiskt jämställdhets- och förändringsperspektiv. Många organisationer drivs också, i likhet med politiska partier och dessas manliga ledare, av kvinnor ur nomenklaturan som på så sätt skaffar sig makt och inflytande och tillgång till utländskt stöd och ekonomiska resurser. Mellan dessa organisationer finns liten eller ingen samordning av insatserna. Armeniens folkparti bildades 1998 av Karen Demirchyan, senare talman i parlamentet, mördad 1999. Nu leds partiet av hans son, Stepan Demirchyan. HZhK hade redan från början ett starkt folkligt stöd. HZhK arbetar för en stark välfärdsstat med stort inslag av offentlig sektor och en rättvis fördelning av samhällets resurser. Partiet motarbetar privatiseringar av t.ex. infrastruktur och vill återreglera tillgångar som energi, vatten, jord och sjukvård. HZhK har omkring 30 000 medlemmar och sympatisörer organiserade i underavdelningar i landets samtliga 11 regioner och underlydande kommuner. De lokala partiorganisationerna leds i flera fall av kvinnor. Dessa har också säte i partistyrelsen. Partiet har ett kvinnopolitiskt råd som tillfrågas i frågor som rör social- och utbildningspolitik. Partiet har också en ungdomsorganisation med ett flertal aktiva unga kvinnor, varav många också varit aktiva inom projektets workshops. Bland dessa unga kvinnor finns flera med intresse för och kapacitet att ta på sig ett betydande ansvar för framtidens partiorganisation och politik.

3. Problemanalys Sovjetunionens upplösning och efterföljande olösta och pågående etnopolitiska och geopolitiska konflikter har medfört en betydande ekonomisk och social kris. En stor del av framförallt den yngre manliga befolkningen har flytt och flyttat utomlands, dödats i striderna om Nagorno-Karabach eller liksom kvinnorna drabbats av arbetslöshet när 800 industrier, små och medelstora företag såldes ut 1994-1995. Den offentliga sektorn har också till stor del förfallit. Viktiga basstrukturer som energiförsörjning och vattenförsörjning har privatiserats och ägs nu av utländska bolag. På senare år har kvinnor ofta sagts upp från sina jobb för att män ska få anställningar istället. Hemmafruar (frivilliga eller ofrivilliga) räknas inte i arbetslöshetsstatistiken, varför kvinnors arbetslöshet kan antas ligga mycket högre än vad statistiken visar. Detta, tillsammans med det faktum att Armenien återgått till, eller snarast nyskapat, ett mycket traditionellt ”orientaliskt” familjesystem bidrar till att alltmer förtrycka och underordna kvinnor och beröva kvinnor möjligheter till en självständig och jämställd roll i samhälle och familj. Trots en i mycket jämställd lagstiftning om likalön och lika möjligheter till utbildning, sjukvård och i arbetslivet fungerar vardagspraktiken helt annorlunda. Uppfattningen hos befolkningen att kvinnor och män har lika lön, så som lagstiftningen anger, är vida spridd men i verkligheten uppgår löneskillnaderna i genomsnitt till 30 procent! Kvinnor finns sällan i högavlönade arbeten utan de flesta arbetar i servicesektorn där lönerna är låga. Den armeniska arbetsmarknaden är könsuppdelad och stereotyp. Kvinnornas underordning sker nu i fler led än tidigare; först kommer nationen, sammanhållen av specifika armeniska etniska faktorer och av kriget mot Azerbaijan med detta lands och Turkiets handelsblockader mot Armenien, därnäst kommer försörjningsmöjligheter för män och kvinnornas huvudansvar för familj och barn och allra sist kommer, om alls, kvinnors situation och brist på mänskliga rättigheter.

7

Män ses allmänt som huvudförsörjare och ansvariga för alla beslut inom familjen. När männen emigrerar för att söka arbete utomlands drabbas hemmavarande kvinnor av att stå med det reella försörjaransvaret i en situation med mycket hög arbetslöshet, men utan beslutsrätt och utan reella möjligheter till skilsmässa. Särskilt på landsbygden ökar nu antalet kvinnoledda hushåll och beräknas uppgå till en tredjedel av hushållen i Armenien. Ett nytt problem är också förekomsten av ”parallella familjer. Det är män som flyttat utomlands för att skaffa försörjning och som i det nya landet skaffar en ny familj.”. Dessa utgör ytterligare en börda för de armeniska kvinnor som bär hushållsansvaret hemma, särskilt när männen flyttar hem igen efter att ha drabbats av olika, ofta könsrelaterade, sjukdomar och inte sällan också tar med sig också den nya familjen tillbaka till Armenien, med krav på att ursprungshustrun ska stå för försörjningen för dem alla. Särskilt utsatta är kvinnor vars barn dödats i krig eller omkommit i jordbävningskatastrof eftersom de inte via barnen kan få hjälp med sin försörjning. Allt fler fattiga armeniska kvinnor, särskilt på landsbygden, tar sina liv för att de inte kan eller orkar försörja sig och sina barn, än mindre en utökad familj. Samtidigt som allt ekonomiskt och socialt ansvar vilar på kvinnorna, utgör dessa en mycket liten del av det politiska och makroekonomiska livet i Armenien. Enligt lag ska alla valsedlar ha minst 5 procent kvinnor bland valbara kandidater till allmänna val. Denna procentsats hålls också men på så sätt att kvinnornas namn alltid hamnar längst ner, på icke valbara platser på listorna. De kvinnor som tagit plats i det nationella parlamentet har gjort det av egen kraft, som oberoende kandidater, utanför partiorganisationerna. Antalet partier i Armenien är stort, sammanlagt finns mer än 100 olika registrerade partier. De politiska partierna tenderar dock att vara kraftigt manligt dominerade organisationer, inom vilka kvinnor oftast har svårt att hävda sig. I det nationella parlamentet fanns efter valet 2003 10 partier med sammanlagt 131 ledamöter. Av dessa 131 ledamöter är bara 7 kvinnor. I regeringen har inte funnits mer än någon enstaka kvinnlig minister, oftast på viceministerpost inom social-, utbildnings- eller kulturdepartementen. 2005 fanns endast en kvinnlig viceminister i regeringen. Hon avsattes dock och ersattes av en man. Också inom partiorganisationerna dominerar män på ledande poster, även om kvinnor är aktiva i hög grad i basarbetet, framförallt ute i landets olika regioner. Kvinnors frågor finns generellt inte på den politiska dagordningen, vare sig inom partierna, i parlamentet eller inom regeringen. Intresse och vilja hos enskilda eller grupper av kvinnor i partierna, enskilda kvinnliga parlamentsledamöter och ev. viceministrar finns, men möjligheterna att verka kvinnopolitiskt inom de traditionellt manliga politiska strukturerna är små. Därför måste kvinnors allt svårare situation uppmärksammas nationellt och internationellt för att en förändring ska vara möjlig. Kvinnor själva måste ges ansvar för den politiska dagordningen och ges reella möjligheter att påverka politiken lokalt och nationellt. Eftersom kvinnorna har det reella ansvaret för familjens ekonomi och överlevnad måste kvinnorna ha verkliga möjligheter att påverka politiken så att deras levnadsomständigheter förbättras. Också partierna i opposition har haft svårt att bryta traditionella familje- och politiska mönster. Tilltron till det politiska systemet, till den politiska viljan till demokratisering och värn av mänskliga rättigheter och till politik som förändringsmöjlighet har varit och är svag. Tilltron till partier, politiker och politik försvagas också av förekomsten av valfusk i samband med de senaste valen till det nationella parlamentet och till presidentposten. Utomstående valobservatörer riktar skarp kritik mot såväl vallagstiftning som genomförande av allmänna och fria val och folkomröstning om konstitutionen. Stora förändringar har skett i den

8

armeniska vallagen det senaste året, förändringar som inneburit att presidentmakten stärkts ytterligare. Det armeniska partisystemet är svagt och släktskap och affärsrelationer binder partier och politiker samman mer än ideologier. Ett ökande maffiainflytande i samhället och i politiken, förekomsten av oligarker i parlamentet som köpt röster som individuella kandidater gör också att tilltron till politik och demokrati som system ifrågasätts, inte minst av kvinnorna.

4. Intressentanalys Målgruppen var direkt politiskt aktiva kvinnor och kvinnliga sympatisörer till Armeniens folkparti. Indirekt målgrupp utgjordes av den kvinnliga befolkningen i Armenien överlag. Projektet inriktade sig gentemot direkt arbete med aktiva, eller potentiellt aktiva, kvinnor i olika regioner i Armenien. Armeniens folkparti har en stor andel kvinnliga medlemmar och sympatisörer, och också flera starka och aktiva kvinnliga partiföreträdare i sin regionala organisation. Dessa aktiva kvinnliga regionala partiföreträdare sitter också i partistyrelsen och i partiets kvinnopolitiska råd. Med dessa kvinnor som verktyg nås en stor del av Armeniens mest utsatta kvinnor i landsbygdsregionerna. Genom ett medvetandehöjande arbete och ett strategiskt politiskt arbete med att formulera kvinnors behov och sätta kvinnors frågor på den politiska dagordningen skapas en grund för ett kvinnopolitiskt arbete där kvinnor själva kandiderar och bär en politik för förändring, inom partiet och utåt, som kandidater i fria och allmänna val.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var demokratisering av det politiska systemet i Armenien genom ökad kvinnorepresentation inom partiväsendet och i lokala och nationella beslutsfattande församlingar. Projektets projektmål var att öka kvinnorepresentationen inom Armeniens folkparti, så att partiet kan etablera en framträdande position i dessa frågor och på så sätt bidra till positiva förändringar inom partiväsendet i stort. Tanken är att ökande medvetenhet om bristen på och motstånd mot rättvisa villkor för kvinnor i Armenien ska leda till formuleringar av krav som sätts på en politisk agenda och sprids som ringar på vattnet också utanför Armeniens folkparti. Projektets första delmål var att via projektaktiviteterna stärka kvinnornas ställning inom HZhK, och på så sätt garantera att fler kvinnor finns med på valbara platser som kandidater på partiets egna listor inför det kommande valet. Projektets andra delmål hade liknande utformning, att engagera fler kvinnor inom partiet och att representationen inom i partistyrelsen och andra beslutande organ blir mer jämställd mellan kvinnor och män Projektets tredje delmål var ökad medvetenhet inom HZhK om ojämställda villkor för kvinnor och män, analys av hinder och motstånd för verklig jämställdhet, strategier för politisk handling, dels genom handlingsplaner och att få in könsperspektiv i HZhKs partiprogram och den valplattform som ska arbetas utifrån inför parlamentsvalet 2007 och presidentvalet 2008. Detta är också en väg att nå det långsiktiga målet, genom att visa på ett exempel hur ett mer jämställt partipolitiskt arbete kan bedrivas.

9

6. Måluppfyllelse Projektets första delmål var att öka representationen av kvinnor på valbara platser i kommande val, i jämförelse med föregående val. Vi kan konstatera att kvinnorepresentationen bland kandidaterna blev något bättre (om man jämför HZhKs lista 2007 med HZhKs andel av Artaryunsalliansen lista 2003). Hade HZhK kunnat få identisk mängd mandat som 2003 hade en kvinnlig parlamentariker från partiet valts in. Men HZhK fick överhuvudtaget ingen parlamentarisk representation som resultat av valet 2007. Det kan också sägas att partiet 2003 bara var ett mandat ifrån att få en kvinnlig parlamentariker, och denna kandidat kom att bli parlamentariker under mandatperioden efter att en annan Artaryunparlamentariker Den politikern, hade dock lämnat HZhK vid det laget. Dock hade partiet två kvinnliga kandidater i enmansvalkretsar 2007, båda partiorganisatörer som haft en viktig roll i det VIF-finansierade projekten. Även om ingen av dessa kandidater, Ruzan Khachaturyan och Larissa Parmussian, blev valda så fick deras kampanjer en omfattande lokal uppmärksamhet. Dock genomfördes inga aktiviteter inom 2007 års projekt innan nomineringarna var fastslagna, och således kan man inte dra någon direkt parallell mellan 2007 års projektaktiviteter och nomineringarna av kvinnor. Kommunalvalet 2009 representerade ett större genombrott, då Khachaturyan och Parmussian nominerades som den enade oppositionens borgmästarkandidater i Jerevan och Alaverdi. Under valkampanjen i Jerevan gjorde regeringspartiets kandidat öppet sexistiska uttalanden, och hävde bl.a. att han aldrig skulle tillåta att låta sig besegras av en kvinna. Enligt oppositionen ägde massivt valfusk rum i samband med kommunalvalet. Om man studerar utvecklingen av kvinnlig representation under helheten av åren av samarbete mellan HZhK och Vänsterpartiet Örebro kan dock noteras att innan samarbetet inleddes så fanns två kvinnor i partiets politiska råd (den högsta partiledningen) och fyra kvinnliga ordföranden för lokala partiavdelningar. Idag finns fyra kvinnor bland de femton medlemmarna i det politiska rådet, och åtta kvinnor är lokala avdelningsordföranden. Enligt både HZhK och Vänsterpartiet Örebro har samarbetsprojektet spelat en avgörande roll i denna utveckling. HZhK anser att man även kan se ringar i vattnet utanför HZhKs partiorganisation, att nomineringarna av kvinnliga kandidater från HZhKs sida i valen 2007 och 2009 lett till ökat tryck på andra armeniska politiska partier att nominera fler kvinnliga kandidater. Indikatorn för det tredje delmålet bestod av introduktionen av kvinnopolitiska teman i partidokument, såsom partiprogram, valplattformar och andra policydokument. Kvinnofrågor skrevs in i HZhKs valplattform 2007, i valplattformens engelska översättning ”The Armenian woman should be respected by everybody, she should be confident in the future of her children. At the same time, we give much importance to the active role of women in the social-political sphere.”. Samma formulering återfanns i valplattformen för Stepan Demichyan, HZhKs partiledare, presidentvalskandidatur i början av 2008. (Kandidaturen drogs dock senare tillbaka till förmån för oppositionens enhetskandidat, Levon Ter-Petrossian.)

10

Skrivningen i sig är sådan skulle knappas betecknas som feministisk i svensk politisk kontext. Den kopplar kvinnors roll i samhället till moderskap, och saknar konkreta socio-ekonomiska krav. Att jämföra skrivningen med andra armeniska politiska partiers diskurs är inte helt enkelt, då VIF saknar omfattande material för att ta fram en sådan analys. Dock kan följande sägas om det armeniska politiska landskapet: *Armeniens republikanska parti (HHK), det dominerande regeringspartiet, nämner överhuvudtaget inte kvinnor i sitt partiprogram. Dock görs följande socialkonservativa referens i dess engelska översättning ”The basis of the Armenian society is a traditional family. Formation of strong and healthy families, retention and development of national values in a family must be among the matters of high importance for the State.” Dock liksom med nomineringarna, fastställdes valplattformen till parlamentsvalet innan 2007 års projektaktiviteter inleddes. Man kan också i efterhand problematisera valet av indikator. En ytlig studie visar att armeniska partier överlag inte ägnar sig åt detaljerade sociala och ekonomiska analyser vid formulerandet av partiprogram och valplattformar. HZhKs valplattform är ändå något mer avancerad än t.ex. republikanerna eller Orinats Yerkir. (Det bör sägas att VIF inte haft tillgång till ARF-Dashnaks programmaterial) Överlag tenderar partierna att profilera sig som ’catch-all parties’. I sammanhanget bör den nationella frågans betydelse inte underskattas, dokumenten (både HHKs och HZhKs) lägger stor emfas vid att betona partiets stöd till det armeniska nationella projektet.

7. Aktivitetsplan VIFs verksamhetsplanen för 2007-2008 beskrivs en serie potentiella problem för genomförandet av projektet, kopplat till den instabila inrikespolitiska situationen och den armeniska statens repressiva karaktär. Perioden 2007-2008 har kännetecknats av kraftiga bakslag mot den demokratiska processen. Landets politiska ledning har rört sig i en alltmer auktoritär riktning. Situationen var särskilt allvarlig runt tiden kring presidentvalet 2008. 2008 års aktiviteter fick skjutas upp, och det var länge osäkert i vilken mån aktiviteter kunde genomföras överhuvudtaget. Dels utvecklades ett säkerhetsläge där partiet inte längre kunde bedriva normal projektverksamhet. Å andra sidan ledde de inrikespolitiska förändringarna till att partiet fann sig tvunget att prioritera enhetsarbetet i protesterna mot regimen och valfusket. Under verksamhetsperioden fanns en projektledning i Sverige, bestående av Vänsterpartiets kommunalråd i Örebro Murad Artin och Vänsterpartiet Örebros politiska sekreterare Marie Wirde, Örebro som ansvarar för projektrapporteringen. Partistyrelseledamot Ulla Hoffmann, tidigare riksdagsledamot för Vänsterpartiet, är inadjungerades som projektansvarig. Projektledningen i Armenien bestod av HZhKs vice ordförande Vardan Mkrtchyan som operativ projektledare, med partiordföranden Stepan Demirchyan som adjungerad. I projektledningen ingår också två regionala partiordföranden, Larisa Paremusyan från Alaverdi, Loriprovinsen, och Dr. Armik Asatryan i Ashtarak, Aragatsotnprovinsen. Därutöver inkluderades en representant från ungdomsorganisationen i projektgruppen, Anahit Mkrtchyan. Inom ramen för projektet genomfördes två seminarier 2-5 maj 2007 med totalt 120 deltagare. Ämnena som behandlades under första dagen av de båda seminarierna var: kvinnor och politik, kvinnor och media och hur kvinnliga medborgare kan stötta kvinnliga kandidater. Den

11

andra dagen fanns följande på dagordningen: relationen mellan samhället och kvinnliga politiker och hur kvinnofrågorna kan stärkas inom HZhK. Företrädare för vänsterpartiet i Örebro besökte tillsammans med Ulla Hoffmann Armenien i samband med parlamentsvalet den 12 maj 2007. Delegationen träffade flera olika företrädare för olika organisationer och informerade om projektet och fick deras syn på demokrati och jämställdhet i Armenien. I samband med parlamentsvalet i maj så genomförde HZhK en undersökning kring varför ungdomar inte engagerar sig i politiken samt hur de ser på kvinnors deltagande i politiken. Vidare så gjordes ytterligare ett besök från Vänsterpartiet Örebro i september 2007 där man tillsammans med lokala deltagare höll seminarier om feminism. Delegationen deltog i två tvådagarsseminarier, ett i Alaverdi och ett i Tzakhadzor. Cirka 100 personer deltog i seminarierna. Föredrag hölls dels om hur svensk jämställdhetspolitik fungerar, dels om hur man kan öka kvinnors och ungas deltagande i partier och politiken. Enligt planeringen var ett besök till Sverige förberett men på grund av parlamentsvalet och de konsekvenser ett valår medför i form av tidsbrist och omorganisering, fick besöket skjutas upp till 2008. Hösten 2008 genomfördes en större konferens (’Kvinnors deltagande i politiska processer’) i Jerevan, i vilket det genomförda projektsamarbetet summerades. Från Vänsterpartiet Örebros sida trycktes en broschyr om åren av projektsamarbete (’Demokratiutveckling genom ökad kvinnorepresentation i Armenien’).

8. Hållbarhetsanalys Samtidigt som man bör understryka att utvecklingen i Armenien är problematisk och går i en oroande riktning, så bör det tilläggas att erfarenheterna från kamp mot valfusk 2007, 2008 och 2009 också lett till förändringar i den armeniska oppositionens arbetssätt. I valet 2007 stod oppositionen splittrad bakom en rad olika kandidaturer, men i presidentvalet 2008 och lokalvalen 2009 har oppositionen utvecklat en enhetsfront inom vilken HZhK ingår. VIF har nu avbrutit projektsamarbetet med HZhK, vilksom flera andra projektsamarbeten. Detta utifrån en bredare diskussion om inriktningen på VIFs arbete. HZhK och Vänsterpartiet Örebro har tagit fram en egen utvärdering om de gångna årens samarbete. Det finns ett intresse från bägge sidor att fortsätta kontakterna i andra fora. Man bedömer överlag att samarbetet varit framgångsrikt och att de effekter som projektet har haft kommer vara bestående vad det gäller ökade nivåer av kvinnliga kandidaturer. Liksom noterats i tidigare stycken, bedömer HZhK att de ökade nivåerna av kvinnligt politiskt deltagande och valkandiderande även påverkat andra armeniska partier. VIF saknar data för att bedöma den uppgiften, men förutsatt att uppgiften stämmer så innebär det att projektsamarbetet inte bara resulterat i effekter isolerade till samarbetsorganisationen utan även haft en impact på partiväsendet som sådant.

5. BOLIVIA Samarbetsorganisation: Federación Nacional de Mujeres Campesinas, Indígenas y Originarias de Bolivia "Bartolina Sisa"

1. Sammanfattande beskrivning

12

Bolivia har under de senaste åren genomgått flera viktiga förändringar. Förändringarna i Bolivias politiska liv innebär att människor som förut inte hade någon politisk eller ekonomisk eller social makt i samhället ska nu ta ansvar för landets styre. Projektet kretsar kring utbildning av bondekvinnor i Bolivia som därmed får insikt och egna verktyg för att utöva makten över sina liv. Projektet inriktades gentemot utbildning kvinnor på olika nivåer i Federación Nacional de Mujeres Campesinas, Indígenas y Originarias de Bolivia "Bartolina Sisa" (under 2009 omdöpt till Confederación Nacional de Mujeres Campesinas, Indígenas y Originarias de Bolivia "Bartolina Sisa"), en organisation som ingår i vänsterpartiet MAS.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Under den senaste tidens omvälvningar har den politiska kartan ritats om flera gånger. Traditionellt har det politiska styret legat hos den europeisk-ättade minoriteten. Under de gångna åren manifesterades det tydligt att minoritetsväldet inte kunde fortsätta. Massiva protester mot den nyliberala och USA-vänliga politiken genomfördes, med brett deltagande bland folk från ursprungsbefolkningen. Inledningsvis svarade den politiska eliten med kosmetiska förändringar, att byta ut presidenter och ministrar. Men de bolivianska folkrörelserna hade nått en ny nivå av politisk medvetenhet, och nöjde sig inte med omflyttningar i regeringen. Kampen för ökat inflytande för majoritetsbefolkningen kulminerade i valet av Evo Morales till presidentposten, för första gången i landets historia kom statschefen från majoritetsbefolkningen. Parallellt har många andra processer satts i rullning. Det politiska deltagande bland majoritetsbefolkningen och bland landets kvinnor har noterats på ett flertal nivåer. Den traditionella elitens envälde bryts även på lokalplanet runt om i landet. Samtidigt sker motmobiliseringar. De kontrarevolutionära krafterna omgrupperar sig, till försvar av fortsatt ekonomisk och social apartheid. Dessa tendenser finner framförallt uttryck i rörelser för ökad ekonomisk autonomi för de gasproducerande regionerna.

FNMCIOB-BS/CNMCIOB-BS arbetar medvetet med att ge kvinnorna kunskap och makt men situationen med informella strukturer gör att det behövs flera insatser. Federación Nacional de Mujeres Campesinas “Bartolina Sisa” (Nationella bondekvinnoförbundet “Bartolina Sisa”, senare lades “Indígenas y Originarias” till namnet) grundades 10 januari 1980. Flertalet av rörelsens grundare var aktiva inom Confederación Sindical de Trabajadores Campesinos de Bolivia (CUTCB, Bolivias lantarbetarfackförbund), men kände att de utsattes för ett dubbelt förtryck, dels utifrån att de tillhörde ursprungsbefolkningen och var bönder, dels eftersom de var kvinnor.

FNMCB-BS var en av flera sociala rörelser som stod bakom bildandet av Instrumento Político para la Soberanía de los Pueblos, den organisation som står bakom Movimiento al Socialismo (Rörelsen för socialism, det parti som den nye presidenten Evo Morales tillhör). Således är FNMCIOB-BS en av flera sociala rörelser som utgör MAS. Även om FNMCIOB-BS inte är en partipolitisk organisation i traditionell bemärkelse så agerar organisationen partipolitiskt via sitt engagemang inom IPSP/MAS. FNMCIOB-BS deltar aktivt i formulerandet av en ny konstitution för Bolivia och många av FNMCIOB-BS medlemmar har blivit valda till offentliga uppdrag via MAS.

13

3. Problemanalys De sociala förtrycksmekanismerna, både vad det gäller etnicitet som kön, är djupt rotade i Bolivia. Detta förtryck upphör inte i en handvändning, landvinningarna inom formella beslutsstrukturerna måste motsvaras att förändringar i folks politiska medvetande. Kvinnorna från ursprungsbefolkningen är särskilt utsatta då de diskrimineras både dubbelt. Många informella hinder kvarstår för utövandet av de formella politiska rättigheterna. Det är av vikt att de många kvinnor ur ursprungsbefolkningen som valts till olika uppdrag inte bara får besitta formella administrativa poster, utan fullvärdigt kan deltaga i byggandet av ett nytt, demokratiskt Bolivia. För detta behövs insikt och kunskap om hur de strukturella mekanismerna fungerar. Bolivias nya regering har antagit en utvecklingsplan som står i samklang med milleniemålen (planen inkluderar åtgärder mot fattigdom, hunger och hemlöshet, och inkluderar en landsomfattande alfabetiseringskampanj, fri mat för skolbarn och en satsning på bostäder), och på sikt förväntas Bolivia att kunna klara av sina utbildningsbehov utan yttre stöd. I övergångsperioden är dock riktade insatser nödvändiga, då utbildningsbehoven på olika nivåer vida överstiger befintliga resurser. Erfarenheter i andra länder visar, kvinnors rättigheter i egenskap av kvinnor ofta förbises i sådana utvecklingsplaner. Det är nödvändigt att erbjuda kvinnor det stöd, de nätverk och de arenor som krävs för att de ska kunna namnge deras krav, skapa allianser med andra kvinnor och överleva inom ramen för politiska institutioner (på nationell och lokal nivå) som historiskt sätt har dominerats av män ur minoritetsbefolkningen. Regeringspartiet MAS har som uttalat målsättning att det kvinnliga deltagandet skall öka, från dagens 30% av kandidaterna i parlamentsvalet till en jämn könsrepresentation på alla beslutsfattande nivåer. Detta innebär att många flera kvinnor måste aktivt delta i det politiska livet, för att på så sätt få fram fler kvinnliga kandidater. För att undvika att den kvinnliga representationen enbart blir en kvantitativ frågeställning behövs insatser för att öka kvinnornas politiska maktutövningskapacitet. I de senaste kommunalvalen presenterades många kvinnliga kandidater och ett stort antal kvinnor blev valda till olika kommunala församlingar. Men eftersom de är kvinnor och ofta saknar formell utbildning blir de många gånger offer för inflytelserika tjänstemän som i praktiken utövar den reella makten på lokalplanet.

4. Intressentanalys

Projektets primära målgrupp utgjordes av kvinnor som dels är medlemmar inom FNMCIOB-BS och dels sitter i någon form av förtroendevald församling. Projektets sekundära målgrupp utgörs av andra medlemmar och sympatisörer till FNMCIOB-BS.

5. Målanalys

Projektets övergripande mål var att stödja arbetet för jämlikt politiskt deltagande i den bolivianska politiken. Projektmålet var att stärka FNMCIOB-BS roll som ledande kraft inom den bolivianska kvinnorörelsen, genom stärkande av organisationens politiska och organisatoriska utbildningsnivå. Delmål vid inledandet av projektet var;

14

• att etablera fungerande studieorganisationer inom olika nivåer inom FNMCIOB-BS, som kan utbilda kvinnorna i genusanalys, samhällskunskap, organisationskunskap och allt som de behöver för att kunna utveckla demokratin på den nivå de agerar.

• att kvinnliga ledamöter på i beslutande församlingar på lokal-, distrikts- och nationell nivå ska bilda nätverk för att stödja varandra och driva gemensamma frågor.

• att bilda ett nätverk av mentorer för att förbereda den kommande generationens kvinnor att bli kompetenta kandidater i offentliga val.

6. Måluppfyllelse

I verksamhetsplanen 2007-2008 angavs tre kvantitativa indikatorer; antalet utbildade kvinnor, antalet organiserade studieverksamheter samt nätverk i varje nivå. Drygt 500 kvinnor har genomgått projektets utbildningar. Deltagarna har mestadels kommit från FNMCIOB-BS lokalavdelningar, och aktiviteterna har även varit viktiga för att stärka kontakter mellan central organisation och lokalavdelningar inom organisationen. 2007 genomfördes sju utbildningar, 2008 genomfördes tolv (utöver de mer utåtriktade utbildningarna i samband med den illegala folkomröstningen våren 2008). Vad det gäller bildandet av nätverk, så framgår det tydligt i efterhand att det var en indikator som formulerades utan egentlig förankring i reella sakförhållandena i Bolivia. Samarbetsorganisationen hade redan fungerande nätverk för studier och politiskt kontaktskapande kvinnliga aktivister i mellan. Flera studiematerial var redan framtagna.

7. Aktivitetsplan Projektet drabbades tidigt av ett flertal problem, och flera av de planerade aktiviteterna kunde inte genomföras under 2007. VIFs projektansvarige i Sverige drabbades av en svår sjukdom, samtidigt som ryktesspridning mellan olika bolivianska organisationer ledde till att den föreslagna projektinsatsen försenades kraftigt. Inom FNMCIOB-BS skedde förändringar i ledarskap, och den tilltänkta projektkoordinatorn och en av undertecknarna av kontraktet skiljdes från sina uppdrag. Under hösten 2007 lyckades VIF-kansliet återupprätta direktkontakt med Bartolina Sisa i La Paz, och transfereringar kunde inledas i november. I samband med att projektets aktiviteter inleddes under hösten 2007, så beslutades att VIFs kansli ansvarade för kontakterna med FNMCIOB-BS. Efter en intern process inom FNMCIOB-BS blev Leonida Zurita Vargas (ny generalsekreterare för FNMCIOB-BS) ansvarig för projektkontakterna. De dagliga praktiska kontakterna med VIF har skötts av Lluvitza Zambrana på FNMCIOB-BS nationella kontor. P.g.a. de svåra förseningarna överfördes bara 100 000 SEK av 2007 års medel, och projektets inledande aktiviteter kunde genomföras. En annan konsekvens av problemen med inledandet av projektet var att VIF beslutade att befria Vänsterpartiet Norrtälje från sitt ansvar gentemot projektet och kontakterna har därefter skett mellan VIF centralt och FNCIOB-BS nationella ledning. I VIFs verksamhetsplan 2007-2008 lyftes framtagandet av helt nytt nationellt studiematerial, med egen pedagogisk metodik. I efterhand kan konstateras att det arbetssättet som föreskrevs

15

i verksamhetsplan inte var fullt ut förankrat i samarbetsorganisationen. Istället kom de utbildningar, om kvinnors deltagande i den konstitutionsbyggande processen och byggandet av kvinnligt politisk ledarskap i gräsrotsbaserade massrörelser, utformats utifrån redan existerande praxis inom organisationen. Sammanlagt nio workshops år 2007 (6 i Tarija, 2 i La Paz och 1 in Beni) genomfördes inom ramen för projektet under november-december 2007. I La Paz genomfördes en workshop på aymara och en på quechua. I Tarjia genomfördes de olika utbildningarna i olika kommuner (Los Valles, Entre Rios, Yacuiba, San Lorenzo och Padcaya). Sammanlagt 370 personer deltog i utbildningarna, 222 kvinnor och 148 män. Under våren 2008 genomfördes en mindre serie aktiviteter i östra Bolivia, specifikt inriktade mot att bemöta högerprefekternas uppmaning till en illegala folkomröstning om regional autonomi för de östra provinserna. Presentationer hölls för lokala bartolinas, i hur de skulle argumentera i sina hemregioner för att bemöta autonomisternas propaganda. Även 2008 kom utbetalningar att försenas, och hela årets verksamhet kom att begränsas till sju månader. Under året genomfördes workshops i Tarija, Chuquisaca, Potosi, Pando, Santa Cruz, La Paz,. Trinidad del Beni, Chapare. Zudañez, Tupiza, Cochabamba och Huanuni. Workshopens har letts av projektets centrala funktionärer, som arbetar under organisationens nationella ledning. Insatsernas utformning har dock skett i samråd med lokalorganisationernas ledningar. Aktiviteter genomfördes enbart inne i Bolivia under verksamhetsperioden, de planerade utbytena genomfördes inte.

8. Hållbarhetsanalys I VIFs ansökan för 2007-2008 diskuteras den instabila politiska situationen i Bolivia. I efterhand kan kommenteras att eskaleringar av de inrikespolitiska motsättningarna vid flera tillfällen lett till problem i genomförande av projektaktiviteter. Framförallt har samarbetsorganisationen tvingats prioritera annan verksamhet i sådana skeenden. Detta har dels inneburit förseningar i genomföranden av aktiviteter, men framförallt har det lett till avbrott i kommunikationen mellan VIF och samarbetsorganisationen. I ansökan fanns dock inga kommenteras dock inte eventuella interna problem inom samarbetsorganisationen. De svårigheter som uppenbarade sig under våren 2007 var dock okända för VIF i samband med formulerandet av ansökan för 2007-2008, trots att VIF via Vänsterpartiets kontakter med MAS kan anses ha haft god kännedom om den bolivianska politiska situationen. En fortsättning av projektsamarbetet mellan VIF och FNMCIOB-BS/CNMCIOB-BS har inkluderats i VIFs verksamhetsplan för 2009-2010. Samarbetet har dock stött på fortsatta kommunikationsproblem mellan organisationerna. Det går inte i nuläget att avgöra i vilken mån inledandet av samarbete 2007 kommer kunna producera bestående effekter.

16

6. BRASILIEN Samarbetsorganisation: Moviemento dos trabalhadores rurais Sem Terra- Bahia

1. Sammanfattande beskrivning VIFs samarbetsprojekt med de Jordlösas rörelse (MST) i delstaten Bahia hade under 2007 två delprojekt, inriktade på att stärka kvinnors och ungdomars deltagande i utvecklandet av MST som politisk och social rörelse. Dels genomfördes ett delprojekt genom en sammandragning av kvinnor aktiva inom rörelsen till ett fyra dagars seminarium kring den 8 mars 2007 för utbildning och diskussioner. Dels genomfördes ett andra delprojekt genom hållandet av kurs för unga aktivister. 2008 genomförde VIF en utvärdering av de gångna årens insatser, med målsättning att hitta nya former för samarbete mellan rörelsen och den svenska vänstern.

2. Omvärldsanalys Brasilien befinner sig i en spännande politisk utvecklingsfas med en ny och folkligt förankrad president starkt intresserad av fattigdomsbekämpning. Han har dock inte majoritet i kongressen utan måste balansera andra krafter. Den ekonomiska utvecklingen är relativt långsam, men Brasilien är inte längre beroende av den Internationella Valutafonden, IMF. Lulas parti, PT, har visserligen presidentposten men oligarkiska högerkrafter behärskar fortfarande kongressen och har ofta ett starkt inflytande lokalt på landsbygden. Där råder ofta patriarkala mönster och respekten för mänskliga rättigheter är begränsad, eftersom rättsväsendet och polisväsendet ofta behärskas av den gamla oligarkin. Det finns problem kring hiv/aids, och kyrkans stora inflytande gör det svårt att bekämpa spridningen. Den brasilianska kongressen innehåller ett stort antal partier, varav många är mindre och kallas för "fattiga för uthyrning" eftersom de är lätta att köpa upp med pengastöd eller på andra sätt. De brasilianska valen anses vara både fria och rättvisa även om ekonomiskt stöd från företagare fyller en alltför stor funktion. De kraftiga ekonomiska skillnaderna, där Brasilien är världsledande, har försvårat den demokratiska utvecklingen. Många, framför allt på landsbygden, har låtit sig köpas upp av klientelistiskt inriktade politiker. Att bryta denna utveckling är oerhört viktigt och här finns ett samspel mellan demokratisk utveckling och fattigdomsbekämpning. Brasilien är ett oerhört intressant land just eftersom den demokratiska utvecklingen går framåt. Ett mycket viktigt område för denna är landsbygden och inte minst kvinnorna.

3. Problemanalys Det brasilianska partiväsendet är fortfarande uppbyggt kring yrkespolitiker - nästan alltid män - och politiska maktgrupper snarare än ideologi och folkrörelser. Detta har medfört att korruptionen är inbyggd i systemet. Därför måste det växa fram partier byggda på folkrörelser. På landsbygden finns det väldigt få sådana rörelser och Lulas parti, PT, har växt fram i städerna. Med framväxten av de jordlösas rörelse, MST, på landsbygden skapas grunden för bildandet av PT även där. MST är en stark nationellt organiserad rörelse i Brasilien, och samtidigt en sammanhållande kraft mellan olika sociala rörelser. Arbetet går ut på att bygga och organisera bosättningar på landsbygden, på de områden man fått sig tilldelat av staten, ofta efter en lång kamp. Rörelsen mobiliserar och framför allt organiserar fattiga lantarbetande män och kvinnor och har en unik förmåga att nå de allra fattigaste.

17

På landsbygden i Brasilien är männens starka ställning och dominans mycket tydlig. Trots att MST officiellt lyft fram och betonat genusaspekten är praktiken svår att förändra. Det är fortfarande männen, som har den avgörande makten på basplanet och det är naturligtvis också svårt att förändra attityder och praktik inom familjerna. Dessa kvinnoläger som anordnats under flera år har varit en mycket viktig del i organiserandet av kvinnor inom rörelsen. Det har växt fram en sektor för genusfrågor, med utgångspunkt i dessa läger. Lägren är en viktig samlingspunkt för att konsolidera och utveckla detta arbete. Fortfarande är stödet från VIF viktigt för att inte tappa fart i detta arbete, men samtidigt vi befinner vi oss i en utfasningsperiod. Det finns andra organisationer som arbetar med liknande problem och MST samarbetar med dessa, de inbjuds också att deltaga i kvinnolägren. Det var MST som kontaktade oss för att söka stöd till dessa sammandragningar. De hade genomfört ett läger som dragits med mycket stora problem beroende på brist på resurser. Vad det gäller ungdomskursen så har vi under diskussioner med MST under tidigare års verksamhet kunnat konstatera att rörelsen i många lägen har problem att mobilisera ungdomar som växer upp på bosättningarna. Den är ungdomarnas föräldrar som tagit ett aktivt val att delta i ockupationer och uppbyggnad av bosättningar, och deras barn har i många lägen svårt att relatera till de ambitionerna. Snarare hoppas de på en bättre framtid i landets storstäder, och alienerar sig från den politiska kampen.

4. Intressentanalys MST har en klassisk organisation för folkrörelser, med basen i bosättningar och läger och med valda styrelser i läger, delregioner, regioner, delstater och nationellt. Ledningen väljs av medlemmarna vid årliga medlemsförsamlingar. Målsättningen kan enklast uttryckas som jordreform och ett rättvist Brasilien. Kvinnorna inom MST har efterhand fått mer och mer inflytande i projektet, genom utvärderingar, diskussioner och en successiv uppbyggnad av kvinnoorganiseringen. De som också berörs av projektet är naturligtvis männen inom organisationen. Hos dem finns naturligtvis ett visst motstånd, men samtidigt är målsättningen att föra in även dem i genderarbetet. Målgruppen för kvinnolägret utgörs av kvinnor aktiva inom MST och närstående sociala rörelser inom delstaten Bahia med en bred åldersfördelning. Målgruppen skulle representera en någorlunda god geografisk bredd inom ramen för delstaten. Tanken var att även män skulle kunna deltaga för att kunna intressera sig för frågeställningen. Cirka 2 000 kvinnor och män brukar delta i lägret varje år. Målgruppen för ungdomskursen var ungdomar som växt upp på rörelsens bosättningar, inklusive ungdomar som flyttat ifrån bosättningarna till städerna. Cirka 30 ungdomar skall delta i verksamheten, och gruppen bör ha jämn könsbalans.

18

5. Målanalys Projektets övergripande mål var att stärka kvinnors och ungdomars ställning och deltagande i MST och samhällslivet, genom att involvera kvinnor och ungdomar i den lokala och centrala verksamheten samt öka deras politiska medvetande. Kvinnors och ungdomars organisering är av central betydelse för utvecklingen på landsbygden. MST-Bahias arbete med kvinnorna har inspirerat andra sociala rörelser i Bahia, men även MST på nationell nivå. Projektmålet för kvinnolägret var att samla 2 000 personer, framför allt kvinnor från MST till ett fyra dagars seminarium med de föredrag och workshops kring kvinnors ställning i vardagen och politiken samt breda politiska frågeställningar. Dessa sammandragningar av kvinnor är ett effektivt sätt att ta in dem i den politiska diskussionen, få dem att tala, känna sig viktiga. Många frågor som till exempel våldet i hemmet, sexualitet och hiv/aids är mycket svåra att diskutera på hemmaplan Delmål var att transportera 2 000 personer till lägret, genomföra föredrag och workshops, genomföra en utvärdering. Det är ett stort organisatoriskt arbete att få dessa aktiviteter att fungera, delstaten Bahia är stor och det kräver mycket resurser att transportera kvinnorna. Projektmål för ungdomskursen var att stärka ungdomarnas teoretiska och praktiska förståelse av den socioekonomiska situationen i Brasilien och MSTs roll landets politiska liv, och på så sätt förse den med teoretiska och praktiska verktyg att aktiva delta i utvecklandet av MSTs verksamhet. Delmål var att kursdeltagarnas aktivitetsgrad inom rörelsen höjs och att de efter genomgång av kursen är beredda att ta på sig uppdrag på olika nivåer inom organisationen.

6. Måluppfyllelse För den övergripande målsättningen för kvinnolägret fanns två indikatorer: den ena handlar om antalet kvinnor i MSTs styrelse på lokal, regional och delstatsnivå; den andra är mer kvalitativ och handlar om det engagemang bland kvinnor som man kan se inom organisationen. I efterhand får valet av indikatorer betraktas som något missvisande, i synnerlighet den första av de två. Möjligen skulle det gå att studera samband mellan kvinnors aktivitet under de gångna årens lägerarrangemang och dessa kvinnors engagemang och roll inom MSTs ledarskap. Men detta projekt bestod av ett läger, och det vore inte särskilt sannolikt att förändringar i organisationens ledarskap skulle kunna härledas till en enskild aktivitet. Med de data som finns tillgängliga för VIF, kan effekter enbart utläsas om man ser till projektsamverkan över flera år. Utvärderingen noterar, baserat på intervjuer med kvinnliga MST-aktivister, att det kvinnliga deltagande inom MSTs olika organ i Bahia har ökat som resultat av organiserandet av kvinnolägren. Gällande ungdomskursen studeras i första hand att undersöka i vilken grad MSTs ungdomssektors lokalarbete förstärks politisk och organisatoriskt (kvalitativ bedömning), och i andra hand är hur många ungdomar som aktivt engagerar sig i MSTs arbete (kvantitativ bedömning). Projektet 2007 hade en tydlig politisk profil, och utbildningar genomfördes med det explicita syftet att stärka den politiska sammanhållningen och handlingsförmåga inom ungdomssektionen i Bahia. VIF saknar statistik för hur många ungdomar som är aktiva inom MST, varken i Brasilien eller Bahia.

19

7. Aktivitetsplan Kvinnolägret: 5-9 mars 2007 genomfördes det sjunde kvinnolägret i Salvador, Bahia. 2007 års läger riktade sig även till kvinnor från ursprungsbefolkningen. Organisatörer var Movimento Indigena, Movimento de Trabalhadores Acampados e Assentados-CETA och VIFs samarbetspart MST-Bahia. Till lägret kom över 1000 kvinnor från olika delar av delstaten Bahia och delegater från MST i Cochabamba, Bolivia. Lägrets två huvudteman, i plenarier och seminarier, var våld mot kvinnor och matsuveränitet. På internationella kvinnodagen, 8 mars, genomfördes en massdemonstration i Salvador. VIFs bidrag var en delfinansiering av lägerkostnaderna. Drygt hälften av projektbidraget gick till matkostnader, resterande delar av bidraget användes för inköp av mat samt hyra av lokaler, generatorer och högtalarutrustning. Ungdomsverksamhet; VIF finansierade även under 2007 en utbildningsverksamhet för unga MST-aktivister i Bahia. I det program som genomförts med resursstöd från VIF sammanstrålade under 2007 totalt 210 ungdomar. Syftet med programmet var att politiskt medvetandegöra arbetarklassens ungdomar, i stad och på landsbygd. Tanken var att man bör utöka allianserna med urbana och rurala rörelser och organisationer, samt att generellt kunna utbyta erfarenheter och få delaktighet i, och därmed möjlighet att påverka, ungdomars aktiviteter. Aktiviteterna delades upp i tre faser varav det första var ett planeringsmöte som genomfördes 11-13 maj i en bosättning utanför staden Santo Amaro. Mötet, med 30 deltagare, hade som övergripande målsättning att organisera och planera ungdomsaktiviteterna under 2007. Diskussionerna inleddes av en lärare från det federala universitetet i Salvador med en analys av nuvarande konjunktur i Brasilien med fokus på utmaningarna för arbetarklassen och i synnerhet för landsbygdens ungdomar. Exempel på frågeställningar som ungdomarna diskuterade var hur man kan organisera sig, förhållandet till ungdomar i städerna samt kriminalitet. En stor del av de följande diskussionerna tog upp hur ungdomsarbetet inom MST/Bahia bäst ska organiseras och hur arbetet ska vidareutvecklas. Viktiga punkter var situationen för ungdomar i bosättningar och läger och då i synnerhet avsaknaden av utbildning, arbete, kultur etc., vilket negativt påverkar ungdomarnas delaktighet inom MST. En stor utmaning är att lyckas strukturera arbetet ute i alla regioner för att på så sätt bearbeta de problem som ovan nämnts. Det anses vara viktigt att löpande diskutera lösningar på problemen för att kunna lyfta fram landsbygden som ett möjligt alternativ till det urbana livet. Under 2007 var ”politisk medvetenhet” den viktigaste utmaningen att arbeta med inom ungdomsverksamheten, samtidigt som det underströks att MST inte överlever som massrörelse om den inte uppehåller sin kapacitet till massmobiliseringar. Därför avslutades mötet med att diskutera former för samordning med urbana rörelser. Inom detta tema presenterades ett nationellt bildningsprogram som tagits fram av Via Campesina och Escola Nacional Florestan Fernandes (ENFF, MSTs nationella skola). Genom 10 månatliga etapper med teman som ”kunskap om politisk och socioekonomisk situation i Brasilien”, ”organisatoriska former” och liknande ämnen, strävar man efter att bland ungdomar i städernas periferi och i sociala rörelser på landsbygden kunna skapa en kärna av ”utbildare” på delstatlig nivå. Dessa ska efter en första runda i sin tur överföra

20

erhållna kunskaper till nya grupper av ungdomar. Mötet resulterade i att man tog fram en arbetsplan enligt följande; strukturera arbetet för ungdomsavdelningarna inom delstaten Bahias alla regioner och brigader; fokusera resurser mot politisk bildning av aktivisterna; samordna aktiviteter med urbana rörelser samt att inordna det nationella bildningsprogrammet i arbetet. Den 20-24 augusti genomfördes den andra fasen av aktiviteterna genom ett seminarium med 100 deltagande ungdomar i Salvador. I Bahia träffades 15 rörelser och organisationer som är aktiva i städer och på landsbygd med sociala aktiviteter. Seminariet bestod i olika temadiskussioner, kultur- och festaktiviteter samt deltagande på en demonstration på Salvadors gator där man demonstrerade till försvar för den offentliga utbildningssektorn. Samlingen uppgick till 2 000 demonstranter bestående av studenter, aktivister samt rörelser från stad och landsbygd. Dessutom fick man möjlighet att framföra och diskutera det nationella bildningsprogrammet i ett bredare forum. Den 20-26 september genomfördes tredje fasen i de aktiviteter som finansierades 2007 av VIF. Den utgjordes av en kurs för 80 ungdomar från MST, bestående av koordinatörer på delstatlig, regional och brigadnivå. Kursen behandlade en av de största utmaningarna för MST vad det gäller ungdomsarbetet och diskuterades under planeringsmötet i maj 2007, nämligen att ta fram förslag och idéer på hur man kan lösa bristen på utbildning, arbete och fritidsaktiviteter för ungdomar på landsbygden, att skapa alternativ till dagens brister. Man tog även upp behovet av att inkludera ungdomsfrågor i den allmänna politiken samt vikten av att stimulera ungdomar till att bli politiskt aktiva. Utvärderingen; 2008 bestod projektets aktivitet i framtagandet av en avslutande utvärdering av de gångna årens (2002-2007) projektssamarbete. Utvärderingen togs fram av Stefhan Klasson, från Axenta Affärsutveckling. Klasson utförde fältarbete under mars månad, och utvärderingen presenterades för VIFs styrelse i maj 2008. Rapporten gav en rad viktiga insikter om hur samarbetsorganisationen uppfattat samarbetet och kontakten med VIF.

8. Hållbarhetsanalys 2007 var sista året som MST Bahia mottog bidrag från VIF för genomförande av projektaktiviteter. Kontakterna mellan MST och olika svenska organisationer, såsom MSTs svenska stödgrupp, Vänsterpartiet och Latinamerikagrupperna fortsätter dock. Det är således sannolikt att kontakterna med MST kan fortsätta i andra fora. 7. COLOMBIA Samarbetsorganisation: Partido Comunista Colombiano

1. Sammanfattande beskrivning

Att stödja kampen för demokrati, fred och mänskliga rättigheter i Colombia via det Colombianska kommunistpartiets (PCC) aktiviteter. Samarbetet med PCC utarbetades mot bakgrund av den politiska förföljelse partiet alltjämt utsätts för. I Colombia arbetar den politiska oppositionen under mycket svåra förhållanden, och man saknar ofta ekonomiska medel för att genomföra verksamhet.

21

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Colombia är ett land med en imponerande ekonomisk utveckling men med extrema sociala orättvisor. Gapet mellan fattiga och rika är mycket stort, och har stora politiska återverkningar. Det politiska systemet i landet är mycket elitistiskt, även i jämförelse med flera grannländer. Den politiska makten är koncentrerad till en liten minoritet, och historiskt sätt har i princip alla försök att bryta elitväldet under de gångna två seklen besvarats med våld och repression. Situationen för de mänskliga rättigheterna är mycket grav. ’Försvinnanden’ av politiska aktivister är vanliga. Paramilitära grupper som systematiskt förföljer och mördar oppositionella opererar med stöd från regeringsarmén. Colombia är det land i världen där flest fackföreningsaktivister mördas. Journalister hotas, och pressfriheten inskränkas av antiterrorlagar. De val som hålls kan knappast räknas som fria dels då det råder extrema orättvisor i tillgången på kampanjmedel, dels eftersom garantier för oppositionsaktivisternas fysiska säkerhet saknas. VIFs samarbete med PCC har sin utgångspunkt i sökandet efter fredlig och demokratisk politisk lösning på inbördeskriget i landet. PCC är av uppfattningen att en militär lösning på konflikten som plågat landet i ett halvsekel är omöjlig, och endast en genomgående process där tidigare icke representerade lager av det colombianska folket kommer till tals kan fungera som alternativ till jordägarelitens envälde och korruption. Partido Comunista Colombiano är ett parti med starka rötter inom den colombianska arbetar- och folkrörelserna. PCC grundades 1930. Partiet har ett starkt inflytande inom fackliga, bonde- och studentrörelser runt om i landet. Man var aktivt i bildandet av vänsteralliansen Unión Patriotica under 1980-talet, och förlorade tusentals partimedlemmar i det politiska folkmord som riktades mot UP. Idag spelar partiet en aktiv roll i mobiliserandet av Polo Democrático Alternativo, den kraft som vann runt 10% i parlamentsvalet 2006 och vars kandidat Carlos Gaviria kom på andraplats med 22% av rösterna.

3. Problemanalys PCC arbetar i en politisk kontext där man ständigt utsätts för ett hårt yttre tryck. Detta gör att man i många fall tvingas nedprioritera ’vanligt’ partibyggande arbete till förmån för åtgärder för att bemöta akuta situationer (partimedlemmar tvingas att flytta till storstäderna, resurser läggs på säkerhetsåtgärder istället för utåtriktat arbete och studier). Problemen är inte unika för PCC, men omfattningen av förföljelserna skiljer sig avsevärt även med jämförelse med andra radikala oppositionsgrupper. En av de tydligaste konsekvenserna av den politiska terrorn mot PCC är att partiets organisatoriska strukturer försvagas. Styrelser töms på folk då de mest framträdande medlemmarna tvingas fly, och ersätts med ad hoc-konstruktioner. Relativt oerfarna partimedlemmar tvingas ta tunga administrativa uppdrag då positioner blir ’vakanta’ när förtroendevalda flyr eller mördas. Detta urholkar hela partiets funktionsmöjligheter, och i dess organisationskarta skapas öppna hål. Studiearbetet blir ofta eftersatt till följd av den rådande situationen. Studiearbetet är av stor vikt för partiet, så att partiets medlemmar besitter de teoretiska baskunskaperna om landets

22

politik, ekonomi och historia för att förstå och vidareutveckla partiets generallinje för en fredlig och demokratisk lösning på inbördeskriget. Vid sidan av frågor direkt relaterade till mänskliga rättigheter och inbördeskriget är även socioekonomiska orättvisor hinder för en demokratisk utveckling. Dels så bidrar fattigdom och exkluderande direkt till försvagandet av demokratin, då dessa faktorer fungerar som bränsle för den väpnade konflikten. Men de sociala orättvisorna fungerar även som hinder för demokratisk utveckling på ändra sätt. Stora delar av befolkningen utestängs från reellt beslutsfattande genom begränsade ekonomiska resurser, social diskriminering och brist på utbildning. Partisystemet har allvarliga demokratiska brister. Det traditionella tvåpartisystemet är sedan länge i kris, och alltmedan det liberala partiet tappat sin roll som oppositionsparti har en allt kraftigare och politiskt brutalare presidentmakt framträtt. Situationen är, även om den historiska kontexten är markant annorlunda, något snarlik utvecklingen i Putins Ryssland. Kring en stark presidentmakt bildas olika diffusa partipolitiska formationer till stöd för presidentmakten, men det egentliga beslutsfattandet finns inte i partisystemet. De propresidentiella partierna som bildas formulerar själva inget politiskt projekt, utan ansluter sig presidentens politiska linjer. Skiljelinjerna mellan dessa partier blir inte ideologiska, utan en fråga om vilka personer som leder dem. Den politiska vänstern, vars hårda kärna PCC tillhör, erbjuder ett alternativ till desintegrationen av det colombianska partisystemet. PCC arbetar för att medvetandegöra folket om sin situation och om alternativ till den nuvarande ordningen, och fungerar som den ideologiserande kraft i partisystemet som stort (t.ex. är man i praktiken det enda parti som organiserar ett landsomfattande ungdomsförbund utifrån ideologiska linjer).

4. Intressentanalys Projektet hade nationell täckning, och involverade ungdomar och vuxna. Projektet strävade gentemot att bidra till jämställdhet mellan könen. Projektet inriktade sig till personer med bred politisk och social bakgrund. Strävan var att alla inbladade skulle ha ledande roller i de sociala rörelserna och deltog i kamp för arbetarnas, böndernas och studenternas rättigheter. Målsättningen var att mer än 2000 personer skulle ta del av projektet. Projektet gav dem möjlighet att utbilda sig, mötas, mobiliseras och diskuteras sina tankar och erfarenheter. Projektets målgrupp inkluderade även offer för de politiska förföljelserna. Flera är offer för attentat eller har tidigare varit politiska fångar. Projektet bidrar till att stärka deltagarnas rättigheter och fysiska säkerhet genom att den politiska organisationen synliggörs.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var att stärka det folkliga deltagandet inom colombiansk partipolitik, mot bakgrund av de extrema svårigheter som dagligen begränsar det demokratiska deltagandet. Projektmålet är att stärka PCC vad det gäller organisation, kaderutbildning och policyformulering.

23

Delmål är höjd utbildningsnivå bland de deltagande partimedlemmarna, stärkande av PCCs ungdomsarbete och stärkande av PCCs arbete till försvar av mänskliga och politiska rättigheter. Genom att stärka PCCs roll i colombiansk politik stärks också den demokratiska oppositionen, vilken är en förutsättning för ett demokratiskt partiväsende. Genom att uppmuntra till ett brett deltagande i projektets aktiviteter stärks också det politiska deltagande i den colombianska politiken i stort bland grupperingar som traditionellt sätt stått utanför de politiska maktsfärerna.

6. Måluppfyllelse Projektet möjliggör aktiviteter där partiets kader möts, diskuterar och utvecklar partiets politik. Vid partikongressen 2008 deltog över 500 delegater från hela Colombia. Projektet garanterar att studiearbetet fortsätter, att partiet kan bibehålla en hög ideologisk nivå inom sin kader, vilket gör partiet mer kapabelt att konfrontera utmaningar och skiften i den politiska processen. Vi vill ogärna recensera andra partier, men helt klart finns ett samband mellan PCCs idoga studiearbete och partiets förmåga att bibehålla en nyckelroll i den colombianska vänstern och folkrörelserna, vilket inte alla andra av de äldre sydamerikanska kommunistpartierna förmått. Utifrån målsättningen att stärka av PCCs arbete till försvar av mänskliga och politiska rättigheter (vilket skett genom stöd till utåtriktade kampanjer) och dess ungdomsarbete (vilket skett genom särskilda satsningar på ungdomsskolor), kombinerat med organisatoriskt stöd som möjliggjort nationell kommunikation och sammankomster, har projektet bidragit till stärkandet av PCCs roll som komponent i den demokratiska oppositionen i Colombia.

7. Aktivitetsplan Projektet har genomförts under en svår period för PCC, under vilken många centrala organisatörer tvingats i exil (inklusive personer med ansvar gentemot projektet). Inom projektet genomförde PCC regionala turnéer under 2007 där nationella organisatörer gavs möjlighet (annars problematiskt) till direktkontakt med partiavdelningar i perifera regioner. Utbildningsworkshops har genomförts i flertalet departement i landet samt ett nationellt seminarium om internflyktingar. PCC deltog, inom ramen för projektet, i olika fredsmöten och aktioner under året. Dessutom gick en större del av projektmedlen gått till att finansiera regionala förberedelser och logistisk inför PCCs nationella konferens i Bogotá 30 november-2 december (inledningsvis planerad att hållas i mars 2007). 250 delegater deltog vid konferensen, som diskuterade partiets ideologiska orientering och enhetsprocessen i bygget av PDA. Vid konferensen lanserades skriften Ellos son grises, nosotros el arco iris (’De är grå, vi är regnbågen), en debattantologi om vänsterns enhetsprocess i Colombia. Under 2008 gick en dryg tredjedel av projektpengarna till logistik (resor, uppehällen för delegater) vid PCCs nationella partikongress 14-17 november i Bogotá. Kongressen, som hölls under parollen ’För en demokratisk regering, för en andra befrielse’, genomfördes i förberedelse till PDAs andra kongress. Övriga verksamheter, ungefär lika stora i omfattning; nationell partikonferens (efter mönster från föregående års konferens), utåtriktad verksamhet (utåtriktat material och hållandet av offentliga möten, kopplat till partiets kampanjer för fredprocessen, försvar av mänskliga

24

rättigheter och demokrati) och utbildningar. Under året genomfördes en nationell partiskola, och två ungdomsskolor i samarbete med ungdomsförbundet JUCO.

8. Hållbarhetsanalys I verksamhetsplanen för 2007-2008 noterades att PCCs arbete (inklusive projektsamarbetet) är utsatt för en rad risker, kopplade till den extremt komplexa politiska situationen i landet. PCC utsätts ständigt för hot och attacker. Under verksamhetsperioden har projektaktiviteter genomförts som planerat. Dock har flera individer kopplade till projektet tvingats i exil, vilket lett till att ansvarspositioner fått bytas på kort varsel. VIF har fortsatt samarbetet med PCC under perioden 2009-2010 med liknande inriktning som under 2007-2008. 8. DELTAGANDE DEMOKRATI Samarbetsorganisation: Demokratik Toplum Partisi, Turkiet, Demokratska Misao, Kroatien, South African Communist Party, Sydafrika, Transform Asia, Filippinerna 1. Sammanfattande beskrivning 2007 och 2008 års projekt är en direkt fortsättning och vidareutveckling av de tre föregående verksamhetsårens erfarenheter och med mer konkret inriktning på regionalt nätverksbygge och erfarenhetsutbyte syd-syd-öst. Verksamhetsperiodens projekt bestod av två delprojekt, dels regionala Deltagande Demokrati-konferenser (Delprojekt DD-Konferenser) och dels uppbyggnaden av regional nätverk för politiskt utbyte syd-syd-öst (Delprojekt DD-Nätverk). Efter konferenser i Stockholm, Caracas och Manila flyttades geografiskt fokus för DD-Konferenserna till Mellanöstern och Balkan 2007 och till Afrika 2008 för att 2009 summeras upp med en ny konferens i Stockholm. 2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Den politiska demokratins traditionella former tenderar att förlora folkens förtroende när klyftorna och misären ökar och makten flyttar bort från lokala och nationella nivåer till de transnationella bolagen, internationella metropoler och institutioner. När systemet inte kan leverera ens de mest grundläggande villkor för ett värdigt liv, utan tvärtom ökar klyftorna och eländet, söker många efter nya former för att påverka de strukturer som de facto permanentar de brutalt ojämlika villkoren för fattiga och rika. Så har rörelser vuxit fram och organiserats lokalt och nationellt för att ta till vara intressen och verka för samhällsförändringar. Så har praktik utvecklats och erfarenheter vuxit fram på olika håll av att organisera demokratiska strukturer och erövra makt underifrån. Vårt projekt, som startade 2004, syftar till att föra samman, utveckla och utbyta kunskap om teori, praktik och erfarenheter av de former för deltagardemokrati som utvecklas på olika håll i Syd. 3. Problemanalys Se punkt 2.

25

4. Intressentanalys Projektet syftar till att ett brett och inkluderande perspektiv vad det gäller målgruppers utformning. Den primära målgruppen utgörs av aktivister, inom politiska partier och rörelser, som deltar vid projektets konferenser. Det exakta urvalet av vilka som skall delta vid aktiviteter görs vanligtvis av de inbjudna organisationerna själva. VIF syftar till att möjliggöra brett, geografiskt och erfarenhetsmässigt, deltagande vid projektaktiviteterna. Projektets sekundära målgrupp utgörs av personer och organisationer som kommer i kontakt med det material som finns tillgängligt vid projektets hemsida, participamos.org. VIF avser att aktivt marknadsföra hemsidan gentemot projektpartners och andra kontakter. 5. Målanalys Projektets övergripande mål är att bidra till att leta upp, samla, sprida erfarenheter och knyta kontakter för att brett diskutera olika alternativ för folkligt deltagande och inflytande i samhällsutvecklingen. Projektmålet är att bidra till teoribildning, debatt och erfarenhetsutbyte mellan progressiva rörelser runt om i världen om detta tema. Projektets delmål, gemensamma för projektets båda delprojekt, är: *Stödja intraregional dialog om deltagande demokrati i Latinamerika, i Central- och Östeuropa, i Mellanöstern och i Afrika. *Etablera participamos.org som ett kontinuerligt forum för erfarenhetsutbyte om deltagande demokrati 6. Måluppfyllelse Indikatorerna i verksamhetsplanen 2007-2008 är; - I vilken mån har konferenserna gett upphov till långvariga bilaterala relationer, mellan deltagare från olika länder? - I vilken mån har deltagarna [vid konferenserna] uppfattat att konferensinnehållet varit givande ur policyutvecklande synvinklar, vilken nytta man haft av konferensdiskussionerna vid ev. formulerande av deltagande demokratiarbete på hemmaplan? Gällande den första indikatorn, så garanteras bibehållandet av kontakter skapade inom projektet av sex fortgående nätverksprojekt 2009-2010. Gällande den andra indikatorn, så är det viktigt att förstå att projektet under de två åren haft deltagare från mer än trettio länder. VIF är inte kapabelt att namnge exempel där deltagande i aktiviteterna resulterat i konkreta förändringar i policy och praxis. Dock är det vår förståelse, utvecklat i samråd med värdorganisationerna för de respektive konferenser, att möjligheten att träffas, regionalt och internationellt, aktivister i mellan upplevs som meningsfullt. Det är alldeles för tidigt att utröna vilka indirekta effekter som deltagande vid konferenser resulterat i. Dock kan vi med säkerhet fastslå att de utbyten såsom de ägt rum i mellan de sydostasiatiska partierna under gångna år (förvisso innan VIF började inledde sin projektverksamheten i regionen) över en längre tid lett till konkreta åtgärder i att justera respektive partiers praktiska arbete i valkampanjer, massarbete och organisationsarbete. Om de regionala samarbetena kan fortgå är det sannolikt att liknande erfarenheter kan komma att förverkligas.

26

Mot den bakgrunden, har projektet varit (projektsamverkan fortsätter att vara) ett stöd till intraregional dialog om deltagande demokrati i Latinamerika, i Central- och Östeuropa, i Mellanöstern och i Afrika. Gällande delmålet att etablera som ett kontinuerligt forum för erfarenhetsutbyte om deltagande demokrati, så kan det sägas att hemsidan fortsätter att vara en plats för publicering av material från konferenserna. 7. Aktivitetsplan Under verksamhetsperioden 2007-2008 genomfördes tre DD-konferenser; i Diyarbakır, Zagreb och Johannesburg. Platsen för Balkankonferensen flyttades relativt tidigt då våra lokala kontakter bedömde att de logistiska förutsättningarna var bättre i Kroatien än i Bosnien & Hercegovina. Gällande planen att genomföra två separata Afrikakonferenser så fann vi ganska tidigt att det hade varit att ta vatten över huvudet. Istället genomfördes en enhetlig Afrika-DD-konferens. Material från konferenserna har publicerats på participamos.org. Deltagande Demokrati-konferens i Diyarbakır, Turkiet: Konferensen 12- 13 maj 2007 arrangerades av Demokratik Toplum Partisi, DTP (Demokratiska samhällspartiet) och VIF. Från Sverige deltog Ann-Margarehte Livh, Naile Aras och America Vera-Zavala. Antalet deltagare på konferensen var mellan 150-200 personer, nära hälften av både deltagare och talare var kvinnor. Boken ”Deltagande Demokrati” av America Vera-Zavala hade översatts till turkiska och delades ut till de 100 första deltagarna. Bland dem fanns aktivister från den turkiska vänstern, många lokala aktivister från DTP, flera borgmästare, DTPs partisekreterare och flera representanter från DTPs partistyrelse. Deltog gjorde också utländska gäster från Palestina (PPP), Kroatien (Demokratska Misao/SRP) och Bahrain (ash-Shebiba). Speciellt intressanta är de kontakter som knöts mellan deltagaren från Gaza och flera borgmästare i Diyarbakır. DTP prioriterade denna konferens både lokalt i Diyarbakır och nationellt, bland annat inledningstalade en av DTPs ordföranden. Bakgrunden är dels att DTP genom konferensen kunde samla många av sina aktivister och ledare i Diyarbakır, dels för att kurderna är i stort behov av internationella kontakter och av att världen uppmärksammar deras situation. DTP arbetar i praktiken med deltagande demokrati i de olika kommunerna i Diyarbakır och kunde delge sina erfarenheter samtidigt som intresset var stort att ta del av de utländska deltagarnas. Kvinnors erfarenheter fick stort utrymme. Det är tydligt att kvinnor flyttat fram sina positioner i de DTP-styrda kommunerna jämfört med övriga Turkiet. Den mediala bevakningen av konferensen var enormt stor. En stor "vänsterkonferens" av det här slaget är ovanlig i Turkiet och att den anordnades i de kurdiska delarna av landet var naturligtvis ännu mer uppseendeväckande. Uppmärksamheten var naturligtvis positiv i de kurdiska medierna och minst sagt mycket negativ i de turkiska högermedierna (och följdes av en kampanj av hotbrev gentemot en av VIFs företrädare från turkiska högerextremister). Konferensen videofilmades också både av arrangörerna och av turkiska säkerhetspolisen. DD-konferens i Zagreb, Kroatien: 25-26 november 2007 genomfördes en konferens om deltagande demokrati i Zagreb, Kroatien. Den formella arrangören för konferensen i Zagreb var tankesmedjan/tidningsutgivaren Demokratska Misao som också ger ut tidningen Novi Plamen. Föreberedelserna inför konferensen präglades av många kommunikationsproblem.

27

Från VIF deltog Christian Camitz, Ana Rubin, Henning Süssner, Mathias Håkansson, Ruzica Stanojevic och Stefan Sjöberg. Vid konferensen deltog folk från Socialistiska arbetarpartiet (Kroatien), Bosnien-Hercegovinas arbetarkommunistiska parti, Jugoslaviens kommunisters förbund i Serbien, ett montenegrinskt kommunistparti och Regionala kommunistpartiet från Ryssland. Inbjudna till konferensen var också VIFs vitryska och armeniska partners, men de fick aldrig de nödvändiga visuminbjudningarna från Demokratska Misao. På plats var runt 40-50 åhörare. Några av lördagens planerade sexton anföranden föll bort och tolkningsutrustningen var inte optimal. Konferensen innehöll en hel del diskussion av den jugoslaviska modellen men mindre av framtida möjliga modeller för självstyre för arbetarna och vägarna dit. DD-konferens i Johannesburg 14-16 augusti 2008: Konferensen om Deltagande Demokrati har förberetts i ett och ett halvt år, med start innan och under SACPs partikongress i juli 2007, där Eva Björklund och Maria Brendler deltog från VIF och förde de första samtalen med SACPs partiledning om detta. I april slutfördes förhandlingarna med SACP om inbjudningar och program, och i juni lades de ut på VIFs och SACPs hemsidor. Det var SACP som ordnade konferensen, i samråd med VIF, som på SACPs önskan finansierade deltagande från Brasilien och Venezuela. VIF finansierade också deltagande från Sverige och resor från 7 av de 12 andra länderna/partierna i Afrika som deltog (Sudan, Egypten, Kenya, Uganda, Moçambique, Västsahara, Zimbabwe), samt en del av kostnaderna för det konferenscentrum som de hade hyrt. SACP finansierade alla måltider, de flesta av sina egna deltagares resor, tryckning, transporter mm och alla kringarrangemang. Förutom SACP och YCL deltog också företrädare för ANC, Cosatu, och en lång rad sydafrikanska organisationer. Totalt hade konferensen cirka 150 deltagare varav ett trettiotal utländska delegater. Den svenska delegationen bestod av Eva Björklund, Elisabeth Biström, Lotta Johnson-Fornarve och Lisa Rasmussen. Under den svenska delegationens vistelse i landet genomfördes också flera studiebesök i Johannesburgs närområde.

SACP hade satsat stort på konferensen, med deltagande av generalsekreteraren och flera politbyråmedlemmar, hela centrala kansliet och en stor grupp ideellt arbetande medlemmar, framför allt i ungdomsförbundet.

För SACP var det också mer än en regional konferens om deltagande demokrati. De talade om en historisk konferens för vänstern i Afrika. De hade dels utvidgat konferensen långt utöver de närmaste grannländerna södra Afrika, till att omfatta Kenya, Sudan, Egypten m fl, dels kombinerat den med en dags särskild konferens 17 augusti med partierna från de andra afrikanska länderna för att lägga grunden för ett organiserat samarbete, efter att såväl kontakter som partier och rörelser gått förlorade efter Sovjetunionens sammanbrott, ungefär som i andra delar av världen. Diskussionerna på det separata mötet mynnade ut i grundandet av African Left Network Forum (ALNEF), en verksamhet som VIF stödjer inom ramen för verksamhetsplanen 2009-2010.

DD-nätverksbygge i Sydostasien: Inom ramen för DD-projektet inleddes stöd till det pågående socialistiska nätverksbygget i Sydostasien. I november arrangerade tankesmedjan Transform den tredje årliga sydostasiatiska konferensen, ett tvådagarsarrangemang med 160 deltagare. Från VIF deltog Ali Esbati och Yasmine Carlsson. Projektet finansierade resor för indonesiska (Papernas), malaysiska (Partai Sosialis Malaysia) och thailändska (Workers Democracy) deltagare samt kostnader för lokalhyra och mat till konferensdeltagare. Under konferensen andra dag genomfördes ett försök till militär resning i Manila och konferensen

28

ställdes in efter morgonpasset. Dagen därefter genomfördes en demonstration i Manila där VIFs delegater deltog. Under 2007 har projektet även finansierat tryckning av bulletinen Socialist Dialogue och en specialutgåva av Partido ng Manggagawas tidning Obrero. 2007 var även regional turné med venezolansk aktivist planerad. Turnén fick dock ställas in p.g.a. logistiska problem. Under 2008 genomförde TA flera aktiviteter. Nätverksmöten med bankfack från Malaysia, och järnvägsfack från Japan hölls, i förberedelse inför den årliga regionala konferensen i Malaysia. En ny bulletin, Transform Asia, lanserades. I mars genomfördes en offentlig föreläsning i Manila på temat Implications on Raul Castro’s taking over as President of Cuba. Vid mötet deltog ett flertal framträdande filippinska vänsterpersonligheter. TA deltog även i möten med Philippines-Cuba Friendship and Cultural Association (PhilCuba, en av tre Kubagrupper i Filippinerna) 20-24 juni, förberedelser inför en protestaktion 27 juni. 26 juli arrangerade TA en öppen filmkväll om Kuba. 20-21 juni arrangerade TA en intensivkurs om socialism i Quezon City. Organisationen publicerade också två pamfletter under sommaren, en om Venezuela och en om Che Guevara och Kuba, för att sprida information inom den filippinska vänstern om latinamerikanska erfarenheter. Bägge trycktes i 1,000 exemplar. DD-nätverksbygge i Mellanamerika: I december 2008 genomförde VIF och FMLN i El Salvador också ett förberedande konferens för att under 2009-2010 bygga ett mellanamerikanskt nätverk i samband med avveckling av samarbetsprojekten med URNG och FMLN, som pågått under många år. Syftet är att vidmakthålla kontakten med dessa partier och utvidga den till de partier i Nicaragua och Honduras som ingår i den mellanamerikanska arbetsgruppen inom Foro São Paulo, för att på sikt utsträcka det till övriga partier i Mellanamerika och Karibien.

Vänsterpartier från El Salvador, Guatemala och Honduras deltog. Eva Björklund från VIF deltog vid mötet.

9. Hållbarhetsanalys Alla planerade DD-konferenser genomfördes enligt planerna, även om det fanns logistiska problem (viseringar) som gjorde att det armeniska partiet varken kunde delta vid Zagrebkonferensen eller i Diyarbakir. Det arbete som under verksamhetsperioden genomfördes i Centralamerika och Sydostasien fortsätter i form av två separata nätverksprojekt under 2009-2010. Johannesburgkonferensen utmynnade i ett nytt nätverksprojekt, inkluderat i verksamhetsplanen 2009-2010.

29

9. EL SALVADOR Samarbetsorganisation: Frente Farabundo Martí de Liberación Nacional

1. Sammanfattande beskrivning Den övergripande målsättningen med projektet var att främja ett ökat politiskt deltagande av kvinnor och män i landets demokratiska strukturer, inom och utom den egna organisationen. Ett medel för att göra detta är att öka kunskapen om vilka mekanismer och faktorer som främjar eller försvårar/förhindrar kvinnors respektive mäns deltagande i politiska eller sociala rörelser. Det grundläggande temat för utbytet var villkor och förutsättningar för kvinnors deltagande i det politiska livet, hur olika organisationsformer kan främja jämställdhet samt erfarenheter om hur idéer om jämställdhet och feminism kan samverka med politik för demokrati och rättvisa.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Detta projekt har sina rötter förankrade i El Salvadors demokratiseringsprocess samt FMLN och de sociala rörelsernas arbete för rättvisa, demokrati och en jämnare fördelning av resurser. Åren som väpnad befrielserörelse under 1980-talet bidrog till en unik process inom FMLN där kvinnorna kom att spela en mycket viktig roll och växte till en betydande (30%) andel av rörelsen. När freden kom stannade många kvinnor kvar inom partiet, en del var också aktiva inom olika kvinnorörelser och andra blev passiva eller föredrog att bara jobba inom någon icke-partipolitisk organisation. Inom FMLN har betydande steg tagits för främja jämställdhet och motverka den traditionella patriarkala kulturen, bl.a. finns stadgereglerad kvotering om 35 procents kvinnorepresentation för alla poster inom och utom partiet (kandidater till val, etc.).

Samtidigt har klimatet utanför partiet hårdnat för kvinnor efter mitten av 1990-talet. Olika kyrkor har med brett stöd drivit framgångsrika kampanjer mot kvinnors reproduktiva rättigheter. Den allt hårdare ekonomiska situationen har haft mycket negativa effekter på människornas vardag och bidragit till att kvinnors vardagsvillkor blivit svårare, bl a finns flera rapporter om att våldet mot kvinnor har ökat. Denna utveckling har påverkat många människors syn på demokrati och hur de värderar sina egna möjligheter att aktivera sig i en social eller politisk rörelse. Under 2006 har FMLN genomfört flera aktiviteter för att försöka främja en allmän och kritisk debatt i samhället om vart freds- och demokratiseringsprocessen är på väg. Den allmänna utvecklingen påverkar också vår egen organisation och det är mycket viktigt för oss kunna bibehålla och utveckla den demokratiska och relativt jämställda rörelse som vi har byggt upp. Därför har kvinnosekretariatet tagit initiativ till den kampanj som detta projekt avser att stödja. Frente Farabundo Martí de Liberación Nacional (FMLN) grundades 1980 av fem underjordiska vänsterrörelser. FMLN förde en tolv år lång väpnad kamp mot den dåvarande regimen. Parallellt med FMLN existerade Frente Democrático Revolucionario, som bedrev ett brett oppositionsarbete. 1992 slöts ett fredavtal. FMLN ombildades från en koalition av gerillarörelser till ett politiskt parti. Sedan dess har partiet spelat en ledande roll i den nationella politiken. I lokalval har partiet vunnit makten i många kommuner, t.ex. huvudstaden San Salvador. Våren 2009 vann partiets kandidat presidentvalet.

30

3. Problemanalys Partiväsendet i El Salvador var traditionellt sätt en manlig domän. Under den väpnade motståndskampen etablerades ett starkt kvinnligt deltagande inom FMLN och rörelsens frontorganisationer. Men efter fredsavtalet 1992 har det varit svårt att behålla den höga kvinnliga aktivitetsnivå i vissa sammanhanget. När FMLN-aktivister kom in i kommunala beslutande församling bemöttes man av en ingrodd, traditionell och patriarkal ordning och byråkrati. Att bibehålla en hög nivå av kvinnligt gräsrotsengagemang är i många lägen komplicerat, då flertalet kvinnor konfronterar stora ekonomiska svårigheter i sin vardag. Med FMLNs framväxt som legalt politiskt parti har ett relativt stabilt tvåpartisystem etablerats i El Salvador, med högerpartiet ARENA som det andra dominerandet partiet. Även om FMLN är betydligt mer progressivt än ARENA vad det gäller genderfrågeställningar så influerar många traditionella och patriarkala drag även FMLNs partiorganisation. För att bemöta sådana tendenser har partiet antagit en policy av 35%-ig kvotering av kvinnor på alla nivåer. Den kvoteringen har lett till ett högt kvantitativt kvinnligt deltagande, men den kvantitativa ökningen motsvaras inte alltid av höjt kvinnligt deltagande i reella beslutsprocesser inom partiet.

4. Intressentanalys Den primära målgruppen kommer att bestod av medlemmar och sympatisörer till FMLN. Kampanjen som projektet stödjer hade nationell täckning och samordnades av partiets kvinno- och utbildningssekretariat. Målgruppens var tänkt att i seminarieform diskutera egna erfarenheter för att på så sätt i en kollektiv process kunna producera de kunskaper/insikter som kan ligga till grund för att formulera konkreta förslag på åtgärder.

5. Målanalys Den övergripande målsättningen med projektet var att främja ett ökat politiskt deltagande av kvinnor och män i landets demokratiska strukturer, inom och utom den egna organisationen. Ett medel för att göra detta är att öka kunskapen om vilka mekanismer och faktorer som främjar eller försvårar/förhindrar kvinnors respektive mäns deltagande i politiska eller sociala rörelser. Detta kan t ex innebära diskussioner och analyser om olika organisationsformer kan främja jämställdhet samt erfarenheter om hur idéer om jämställdhet och feminism kan samverka med politik för demokrati och rättvisa. Projektmålet var att efter projektet kunna presentera förslag till konkreta åtgärder för att öka både kvinnors och mäns deltagande. På grund av existerande ojämlikheter och traditioner av kvinnoförtryck kommer just kvinnornas villkor och åtgärder för att öka deras deltagande att prioriteras.

6. Måluppfyllelse I verksamhetsplanen 2007-2008 anges en avsikt att studera projektimpact i termer av policyförändrande åtgärder FMLN anammar efter projektets avslutande, t.ex studier av antagna dokument, handlingsplaner och ”framtida studieprogram”. I efterhand får valet av indikatorer ses som något frikopplat från projektets orientering. De erfarenheter som deltagarna i utbildningarna (930 personer år 2008) bär med sig är också av vikt, och har impact i partiorganisationen i stort. Om man ser projektmålet så går El Salvador nu in en ny

31

fas nationens historia. Oligarkins regeringsinnehav är brutet, men inte dess politiska och ekonomiska hegemoni. Regeringsinnehavet innebär möjligheter för FMLN att omsätta erfarenheter från de gångna årens projektsamarbete i vidare arbete. Kader som tränats i projektaktiviterna får nu helt nya funktioner i takt med att den politiska kartan ritas om. Kraven på förändringar är många, inte minst från El Salvadors kvinnor.

7. Aktivitetsplan En projektledning bestående av Deysi Cheyne (kvinnoinstitutet IMU), Nelson Lopez (FMLNs utbildningssekretariat) och Leonel Bucaro (projektkoordinator) organiserade projektets aktiviteter, De 10 lokala och regionala seminarier som ingick i planeringen genomfördes under perioden juni till december 2007. De har planerats av partiets utbildningssekretariat med stöd från kvinnosekretariatet och projektsamordnaren. Först genomfördes 7 lokala seminarier (4 i Stor-San Salvador samt varsitt i Chalchuapa, San Miguel och Tecoluca). Sedan genomfördes 3 regionala seminarier i landets västra, centrala och östra delar. En planerad utbytesresa från Göteborg till El Salvador kunde dock inte genomföras under året. Enligt FMLNs ursprungliga tidsplanering skulle 6 seminarier ha genomförts under perioden januari till juni 2008 för att bearbeta materialet från tidigare seminarier, formulera slutsatser och förslag till åtgärder. På grund av förändrade förutsättningar (främst att utbytet med Göteborg ej kommit till stånd) genomfördes iställes 8 lokala seminarier och 3 regionala seminarier med samma målsättning. Seminarierna planerades av partiets utbildningssekretariat i samarbete med kvinnosekretariatet och projektsamordnaren. De lokala seminarierna genomfördes i Ahuachapán, Chalchuapa, Sonsonate, Suchitoto, Apopa, San Marcos, San Salvador och i Jucuarán Usulután. Tre regionala seminarier genomfördes i vardera i västra, centrala och östra delarna av landet (partiets ordinarie regionindelning). På de lokala seminarierna deltog cirka 60 personer på varje seminarium (totalt 480 personer). På de regionala seminarierna deltog ungefär 150 personer på varje seminarium (450 personer). Det totala antalet personer i målgruppen som deltagit i projektet är därmed cirka 930 personer (med reservation för vissa dubbelräkningar). En majoritet av dem som deltagit har varit kvinnor och cirka en fjärdedel kan räknas som ungdomar. Seminarierna har fyllt en viktig funktion för att vidmakthålla en viktig intern debatt om demokratiskt deltagande och kvinnor och mäns olika villkor och förutsättningar i det politiska arbetet. Speciellt med tanke på att presidentvalskampanjen började under 2008 har seminarierna erbjudit och fungerat som en annan miljö med annan fokus. Det har också kommit fram bra förslag på hur partiet kan öka deltagandet av alla medlemmar och speciellt kvinnor och ungdomar. Det planerade utbytet har inte kunnat genomföras, vilket beklagas av samarbetsorganisationen. Projektets koordinator tog förnyad kontakt med Vänsterpartiet i början av 2008 men det var inte möjligt att konkretisera datum och genomförande. Utbytet i andra riktningen blev också komplicerat att genomföra bl a på grund av det intensiva arbete som drogs igång i partiet i samband med presidentvalskampanjen 2008. Projektkoordinatorn och arbetsgruppen valde då att istället satsa på att genomföra flera seminarier för att kunna fördjupa och utveckla de diskussioner som redan initierats i projektet.

32

Vår egen slutsats är att projektet verkligen har bidragit till den målsättning vi hade om att bidra till att främja ett ökat politiskt deltagande av både män och kvinnor inom och utom den egna partiorganisationen. Mycket återstår förstås att göra både ifråga om deltagande på olika nivåer inom och utom partiet och att öka kunskapen om genusfrågor samt få mer genomslag för förslag som främjar en ökad jämställdhet i det salvadoranska samhället.

8. Hållbarhetsanalys Samarbetet med FMLN är ett av flera projekt som inte fortsatte under 2009-2010. Projektsamarbetet med El Salvador var ett av de allra tidigaste. Från FMLNs sida har man uttryckt att projektsamarbetet varit av stor betydelse, att man haft en permanent partiskola under åren av uppbygge av sin partiorganisation. Man menar även att projektsamarbetet lyckats formera tiotals politiska ledare, som därefter spelat en viktig roll i partiets arbete. Flera personer som genomgått träningar är nu partiorganisatörer på basplanet, parlamentariker eller valda till lokala församlingar. 10. FILIPPINERNA Samarbetsorganisation: Laban ng Masa

1. Sammanfattande beskrivning

Under 2007 inleddes ett samarbetsprojekt i Filippinerna, med fokus på stöd till studiearbete med inriktning på stärkande av den radikala vänsterns ungdoms- och studentrörelsers kader. En politisk skola, IPS, upprättades. IPS var knutet till koalitionen Laban ng Masa. Under 2008 kom dock samarbetsorganisationen att sluta fungera, vilket påverkade projektaktiviteterna.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Det politiska livet i Filippinerna domineras av en liten elit, med starka band till USA. Under årtionden har en intensiv, och ofta blodig, kamp bedrivits för att en mer demokratisk fördelning av makt, resurser och inflytande. Under flera perioder har diktaturer suttit vid makten, och repressionen har tidvis varit mycket hård. Den nuvarande presidenten, Gloria Macapagal-Arroyo, kom till makten 2001 efter en folklig resning mot hennes föregångare Jose Estrada. Estrada, från början en känd filmstjärna, hade visat sig korrupt och missnöjet med hans styre hade blivit mycket stort. Inledningsvis fanns starka förhoppningar att förändringar skulle genomföras under Macapagal-Arroyo, men snart kom hon att upprepa tidigare regimers beteenden. Den politiska situationen förvärrades avsevärt efter 11 september 2001, varvid den filippinska regeringen deklarerade att interna konflikter i landet skulle ses som en del av det ’globala kriget mot terrorismen’. Under förevändning om terroristbekämpning har de mänskliga rättigheterna beskurits. Oppositionella arresteras och utsätts för skenrättegångar med förräderianklagelser. Med regimens goda minne byggs paramilitära grupper upp, som likviderar oppositionella. Från regimens sida har det hävdats att de paramilitära strukturerna har skapats för att bekämpa gerillagrupper och terrorister men i praktiken är deras offer nästan uteslutande civila, vanligtvis lokala kommunalpolitiska och fackliga företrädare från någon av vänstergrupperna.

33

Parallellt bedriver Macapagal-Arroyo ett projekt för att skriva om konstitutionen, så att hon slipper utlysa val under 2006. Mycket tyder på att regimen har för avsikt att helt blockera möjligheten till hållandet av fria val, utifrån insikten att Macapagal-Arroyo likt sina företrädare blivit alltmer impopulär efter att korruptionsskandaler offentliggjorts. VIF utvecklade under 2006-2007 kontakt med partier och rörelser arbetde inom ramen för koalitionen Laban ng Masa (Pilipino för ’Massornas Kamp’). Laban ng Masa var en allians bestående av en rad partier och en mängd olika folkrörelser som samlats under en och samma fana under protesterna mot Macapagal-Arroyos alltmer auktoritära styre. Den politiska kärnan inom Laban ng Masa bestod av en rad politiska block till vilka bl.a olika fack-, kvinno-, bonde-, ungdoms-, student-, fiskar- och kulturrörelser finns anslutna.

3. Problemanalys Partisystemet i Filippinerna är ur många avseenden svagt. De partier som är allierade med elitsektioner är svaga och flyktiga konstruktioner, då deras folkliga legitimitet är mycket låg. Nya partier bildas kort innan ett val, koncentrerade kring en enskild individ eller en mindre gruppering, med personval till kongressen på distriktsbasis. Dessa partier är mer av valmaskiner än folkrörelser. På den andra sidan av det politiska spektrumet finns vänstern, som finner både formella och informella hinder för att organisera sig. Till de formella hindren hör vallagen, som sätter en maxgräns för hur många mandat i representanthuset varje parti kan vinna via det proportionella valsystemet som i sin tur bara omfattar 20 % av representanthuset. Varje parti kan enbart vinna tre proportionella mandat, vilket inbjuder till partisplittring, taktikröstning och ett överlag svagt partiväsende. Men vänstern möter även andra hinder, dels små möjligheter att konkurrera ekonomiskt med de partier som är allierade med eliten men även direkt fysiskt våld. Över 800 vänsteraktivister har mördats under de två gångna åren, vilket bör ses som ett medvetet försök från regimens sida att driva ut vänstern ur den öppna politiken.

4. Intressentanalys Projektets primära målgrupp var aktivister inom olika vänstergruppers inom Laban ng Masas ungdomssektioner (med målsättningen att säkra jämn könsfördelning, och geografisk spridning bland deltagarna). Projektets sekundära målgrupp bestod av sympatisörer till vänstern i projektregionerna (dvs deltagarnas hemregioner), som via den primära målgruppens agerande kan tänkas rekryteras som partimedlemmar. Förhoppningen var att de erfarenheter den primära målgruppen fick via projektets aktiviteter skulle kunna ’sippra ner’ genom organisationen, och på så sätt komma organisationen som helhet till nytta.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var att bidra till brytandet av den traditionella elitens maktmonopol i filippinsk politik, och öppna för en process av skapandet av ett jämlikare och demokratiskt samhälle. Projektmålet bestod i att stärka vänsterns möjligheter att delta i partipolitiken, med fokus på ett begränsat antal regioner. I ett läge där vänstern, den enda egentliga ideologiskt orienterade politiska strömningen i landets politik, trängs ut den offentliga sfären, via ekonomisk marginalisering och fysiska våld, skapas ett partiväsende med svag folklig legitimitet och representation där personligheter och pengamakt får övertag över sakpolitik. Ett livskraftigt partiväsende i Filippinerna förutsätter en etablerad partipolitisk

34

vänster, och i ett försök att stärka den partipolitiska vänsterns ställning avser VIF att stödja projekt med organisatorisk uppbyggnad och politisk-ideologisk utbildning som projektmål. Delmål var att stärka den radikala vänsterns studiearbete inriktat mot ungdomar, utöka rekryteringen av ungdomar (med särskilt fokus på rekrytering av unga kvinnor), att via rekryteringen expandera rörelsens aktiviteter till regioner där man idag saknar verksamhet, att förbereda ungdomarna för att ta på sig organisatoriska uppdrag och att stödja konsolideringen av koordineringen mellan de olika ungdomsrörelserna inom Laban ng Masa.

6. Måluppfyllelse I verksamhetsplanen för 2007-2008 angavs följande indikatorer; -Deltagarnas antal, kön och geografisk härkomst -Projektets inverkan på Laban ng Masas organisatoriska arbete; ifall nya lokalavdelningar av ungdomsrörelserna bildats, ifall Laban ng Masas ungdomssektor fått en tätare politisk koordinering -Ifall deltagarna i utbildningarna åtat sig politiska uppdrag inom Laban ng Masa och dess medlemsorganisationer, som resultat av projektverksamheten Deltagarantalet på aktiviteter har fluktuerat. Inledningsvis var utbildningarna relativt regelbundna, med ett 30-tal deltagare under varje session. Deltagarna kom mestadels från Manilaregionen. Någon bredare regional rekrytering ägde aldrig rum. Könsfördelningen skiftade något, men flera aktiviteter hade en övervikt manliga deltagare. Det är inte helt enkelt att urskilja projektets inverkan på Laban ng Masas organisatoriska arbete i stort, mot bakgrund av att Laban ng Masa som helhet slutat att fungera under verksamhetsperioden. Således kollapsade också planerna på att bygga vidare på Laban ng Masas gemensamma ungdomssektor. Dock kan vi med god säkerhet säga att projektinsatsen åtminstone inte bidragit till de problem som sedermera uppstod (som snarare var av politisk natur). I slutfasen utgjorde IPS styrelse det sista organ inom vilket ledande företrädare för Laban ng Masa träffades gemensamt. Från ett tidigt stadium uppstod problem i samarbetet mellan IPS och de olika ungdomsorganisationerna kopplade till Laban ng Masa. Rekryterande av deltagare skedde inte i förväntad utsträckning. I samband med Laban ng Masas kollaps, upphörde ungdomssektionerna helt och hållet att förse skolan med deltagare. Deltagare till de kurser som sedermera genomfördes rekryterades direkt via IPS kansli. Vi saknar i nuläget detaljerad information från flertalet f.d. Laban ng Masablock om vilken roll personer som genomgått de första kurserna har i respektive organisationer i nuläget. Men kring grupperingen som nu grundat PLM finns en handfull personer som utgjort kärnan kring organiserandet av IPS aktiviteter under 2008, som alla idag har olika uppdrag i bygget av PLM.

7. Aktivitetsplan Vänsterkoalitionen Laban ng Masas aktivistskola, som startades inom ramen för samarbetsprojekt med VIF, fick namnet Institutet för Politiska Studier och registrerades som ideell organisation hos de filippinska myndigheterna under 2007. I juni 2007 tillsattes en styrelse bestående av 7 medlemmar som företräder de ledande politiska blocken inom Laban

35

ng Masas samordningskommitté. Francisco Nemenzo, en framträdande personlighet inom den filippinska vänstern, valdes som IPS styrelseordförande. De första sju månader av IPS verksamhet förflöt i enlighet med planerna. En egen kursplan utarbetades och LnMs ungdomssektioner kopplades in för rekrytering av kursdeltagare. IPS genomförde under 2007 flera halvdagsseminarier med inbjudna föreläsare i samarbete med andra organisationer såsom Focus on the Global South. Kurserna behande ämnen som dagens globala kapitalism och förra århundradets historiska revolutionära omvälvningar. IPS har hyrde egna lokaler i Quezon City för verksamheten och flyttade in under december. Lokalerna ligger centralt och är lättillgängliga för aktivister och sympatisörer. IPS rekryterade en heltidsanställd organisatör, Ronald Garcia. IPS var under hela dess existens en av VIF helfinansierad verksamhet. VIF-projektet har bidrog under slutet av 2007 även till en arbetsplatsbaserad studiecirkelverksamhet arrangerad av den fackliga organisationen Bukluran ng Manggagawa Pilipino (Filippinsk arbetarsolidaritet), som ingår i Laban ng Masa. Tre grupper om vardera 30 deltagare har genomförde tre studiedagar var. Bidraget till denna studieverksamhet godkändes under verksamhetsåret av VIFs styrelse, och projektets budget höjdes i för att möjliggöra genomförandet av de aktiviteterna. VIF-styrelsen bedömde att aktiviteterna var angelägna och låg inom ramen för de prioriteringar och ambitioner som fastställts i verksamhetsplanen. Under 2008 kom dock allvarliga avbrott i verksamheten. Detta kunde i breda drag relateras till externa faktorer. Koalitionen Laban ng Masa, VIFs projektsamarbetspart, har i stort brutit samman. Det sista riktiga samordningskommittémötet hölls i juni 2008. Enligt kretsen kring BMP attribuerar man sammanbrottet kring politisk oenighet kring taktiska frågor, rörande allianser i kampen mot GMA och synen på den nationella frågan rörande Bangsamoro. De politiska blocken inom LnM misslyckades koordinera sina insatser i parlamentsvalet 2007. Man klarade inte av att bygga stödgrupper för Trillanes (militär rebell i fängelse som ställde upp i senatsvalet, och vann 12 miljoner röster). I juni 2008 bjöds något oväntat LnM-blocken in av Bayan att delta i protester i samband GMAs ’State of Nation’ (årligt linjetal). Frågan splittrade de politiska blocken inom LnM. BMP, Sanlakas, KPML, m.fl. välkomnade inbjudan under vissa villkor, medan Akbayan och KPD vägrade delta i manifestationen. I slutändan gick en del av LnM-organisationerna i en separat demonstration som förenades med Bayan-demonstrationen. En annan het fråga, som delat LnM, är kriget mellan MILF och filippinska armén på Mindanao. Vissa grupper blocket stödjer Bangsamoro rätt till självbestämmande, medan grupper som KPD fördömt förslaget till fredsavtal som ’delning av Filippinerna’. I debatt mellan KPD och Anak Mindanao blev tonen hetsk, och LnMs debattlista på Internet stängdes ner. LnM lyckades inte ta något gemensamt uttalande om kriget. Parallellt med att LnM bröt samman avstannade arbetet med IPS. Styrelsen blev disfunktionell. Ungdomssektionerna slutade att förse skolan deltagare, och färre utbildningar än planerat har genomfördes. Under VIF-sekreterarens besök i Manila hösten 2008 diskuterades situationen med kamrater från olika organisationer i den filippinska vänstern. Ett nytt förslag på fortsättning under 2009

36

presenterades, nämligen stöd till uppbyggnad av ett nytt politiskt parti, Partido Lakas ng Masa. En rad progressiva organisationer vill bygga PLM som ett parti (inte bara en party-list). 12 november hölls ett grundande möte (All Leaders Conference) i Manila där drygt 230 representanter från BMP, KPML, Sanlakas, ZOTO, NELF, Teatro Pabrika, SDK, PMT, etc. samlades. 30 november ska PLM lanseras offentligt vid en demonstration i Manila. 30 januari hölls en grundande kongress. VIF kom att inkludera stöd till uppbygganden av PLM i sin verksamhetsplan 2009-2010. IPS lokaler på Malakas Street i Quezon City överfördes till PLM, och fungerar numera som PLMs particentral.

8. Hållbarhetsanalys I föregående stycke diskuteras problemen att fortsätta samarbete med samarbetsparten. Dock har kontakter, lärdomar och erfarenheter från samarbetet 2007-2008 varit avgörande för fortsättningen av projektsamarbete i Filippinerna med annan motpart under 2009-2010 (PLM, en gruppering som samlar en del sektorer som var aktiva i LnM). 11. GUATEMALA Samarbetsorganisation: Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca i Huehuetenango

1. Sammanfattande beskrivning Vänsterpartiets lokalförening i Tyresö och URNG (Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca) har sedan år 2001 arbetat framförallt för att öka kvinnornas deltagande i politiken och i det civila samhället, genom stöd till URNGs arbete på landsbygden och stöd till bildandet av lokala kvinnoorganisationer. Projektet inleddes redan 1999 med förstudier i respektive länder.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet I Guatemala lever fortfarande spåren av det 36-åriga inbördeskriget tydligt kvar. Fredsöverenskommelsen 1996 gav bara ett embryo till demokrati. De första demokratiska valen hölls 1999. Extrema ekonomiska orättvisor består, och i praktiken nekas medlemmar ur ursprungsbefolkningen (som utgör den demografiska majoriteten) att fullt ut delta i det politiska livet. Särskilt svår är situationen för kvinnor ur ursprungsbefolkningen, som utsätts för ett dubbelt förtryck både i form av etnisk diskriminering såväl som diskriminering som kvinnor. Utbildningen i Guatemala är bristfällig och på många håll i Guatemala saknas skolor, trots att det officiellt gäller att alla skall ha möjlighet till 6 års utbildning. Detta gäller främst landsbygdsområden där ursprungsbefolkningen är i majoritet. I Huehuetenangodepartementet, där projektet genomförs, har kvinnorna en speciellt svår situation eftersom departementet är ett av de allra fattigaste. Kvinnorna har ytterst små möjligheter att försörja sina familjer. Många är änkor efter kriget och i saknar arvsrättigheter efter sina män krigen. Flertalet av kvinnorna i departementet är analfabeter och har andra modersmål än spanska. Unidad Revolucionaria Nacional Guatemalteca (URNG, Guatemalansk nationell revolutionär enighet) skiljer sig från flertalet andra partier i landet. Partiet kan uppvisa en historisk

37

kontinuitet och en ideologisk orientering i den nationella politiken. Partiet är registrerat hos guatemalanska myndigheter, innebärandes att man varit kapabel att presentera 15000 medlemmar inför valkommissionen.

3. Problemanalys Det guatemalanska partisystemet är mycket svagt. Politiska partier kommer och går, och tenderar att vara politiska dagsländor som framträder inför ett val. Partierna är alltför ofta ytterst svaga organisatoriska strukturer, och makten inom partierna koncentreras till ett fåtal. Medlemsinflytandet tenderar att vara mycket svagt. Partierna saknar ideologisk orientering och fyller generellt ingen demokratiskt mobiliserande funktion. På det hela taget är det folkliga förtroendet för partisystemet svagt. Partiväsendet misslyckas framförallt med att ge representation åt kvinnor och ursprungsbefolkningen. Partierna domineras av den ekonomiska oligarkin, och kandidater de frambringar är allt som oftast män ur den europeisk-ättade minoriteten. Valen i Guatemala präglas av korruption inom partiväsendet. Dels därför att den organiserade brottsligheten tenderar att nästla sig in i partierna. Dessutom köps potentiella kandidater ofta av högstbjudande parti, även om detta förnekas officiellt. Ett annat oroande fenomen är det tilltagande våldet i Guatemala sedan valet 2003, dels i form av vanlig kriminalitet, dels beroende på den organiserade brottsligheten och maktstrider inom de olika partierna. Flera av URNGs medlemmar har mördats i politiskt motiverade dåd under de gångna åren.

4. Intressentanalys Projektet vände sig till medlemmar majoritetsbefolkningen i Guatemala, mayafolken, som i mångt och mycket förnekas tillträde att fullt ut delta i de politiska processerna. Projektets aktiviter begränsas till Huehuetenangodepartementet. Särskilt vände sig projektet till kvinnor i departementet. Projektets primära målgrupp bestod av runt 200-250 mayakvinnor, medlemmar i nybildade URNG-lokalorganisationer som återfinns de nordligaste kommunerna i departementet. Kvinnorna är av varierande ålder och inga formella åldersrestriktioner finns. Flertalet är dock ungdomar, den övervägande majoriteten av deltagarna i projektet är under 30 år gamla. Generellt är den formella utbildningsnivån bland dessa kvinnor mycket låg. Projektets sekundära målgrupp utgjordes av mayakvinnor i samma kommuner, som gått med i kvinnoföreningar som bildats inom ramen för projektet. De kvinnorna har en likartad social bakgrund som de som ingår i den primära målgruppen.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var att stärka mayafolket och särskilt kvinnornas demokratiska inflytande. Kampen för en demokratisk utveckling i Guatemala är nära förknippad med kamp för att majoriteten, mayafolket, skall kunna delta i det politiska livet på samma villkor som den europeisk-ättade minoriteten. Av vikt är arbetet för förverkligandet av fredsavtalet från 1996, som framhäver ursprungsbefolkningens rättigheter. Det är särskilt viktigt att satsa på mayakvinnornas deltagande, då dessa är utsatta för förtryck på såväl klassmässig, patriarkal

38

och rasistisk grund. Det är viktigt för Guatemalas framtida demokratiska utveckling att öka kvinnornas deltagande i den demokratiska processen. Projektmålet var att stärka URNGs roll som den ledande vänsterkraften i Huehuetenangodepartementet och därigenom stärka kampen för ett rättvist och demokratiskt Guatemala. Särskilt fokus ligger vid ökat kvinnligt deltagande och inflytande i partiet. Projektets delmål var att: *Bilda nya kvinnoföreningar i flera kommuner i departementet *Förstärka de nybildade URNG-lokalorganisationerna i Huehuetenangodepartementet *Höja den organisatoriska kunskapsnivån bland kvinnor inom partiet och kvinnoföreningarna *Öka det kvinnliga deltagandet inom URNG i Huehuetenangodepartementet

6. Måluppfyllelse Indikatorer som studeras är: Indikator Resultat Antal nybildade kvinnoföreningar? Två under 2007, tre under 2008 (Hierba

Buena Baja, Quiaquizuyal, Tojchiquel) Dessa föreningars kontakt med URNG? Mycket god. URNGs

departementsorganisation besöker vardera förening varje månad och för att ta fram underlag för verksamhet utifrån kvinnoföreningarnas egna prioriteteringar.

Kvinnoföreningarnas regelbundenhet i sin verksamhet?

Under verksamhetsperioden 2007-2008 träffades varje förening månadsvis.

Tar URNG tar intryck ifrån förslag från kvinnoföreningarna i utformandet av sina politiska ställningstaganden?

Svårt att urskilja enskilda sakfrågor där projektinsatsen skulle gjort skillnad, men däremot har kvinnoföreningarnas påtryckningar betytt mycket för att lyfta frågan om kvoteringar inom partiet, först inom Huehuetenango, därefter på nationellt plan. URNG definierar sig numera som ett socialistiskt och feministiskt parti.

De nybildade URNG-lokalorganisationernas funktionsätt och medlemsantal?

Mycket bra. Idag har URNG avdelningar i 23 av 32 kommuner i departementet. Sex av dessa grundades 2007-2008 (2008 grundades URNG-avdelningar i Chiantla, Malacatancito. Santa Bárbara)

Ifall studieinsatser i partilokalorganisationerna gett upphov till förändrade arbetssätt?

Framförallt har praktiken kring själva studierna utvecklats. Tidigare hade URNG endast teoretiskt orienterade studier, och studiearbetet koncentrerades till den urbana kadern. NU har URNG i Huehuetenango utvecklat eget studiematerial anpassat till analfabeter, studiearbetet har blivit mer inkluderande och därmed också mer givande både för deltagarna och partiorganisationen. Under 2008 utvecklades nio studiemoduler;

39

1- Vad är ett vänsterparti? 2- URNGs struktur och arbete 3- Byggnaden av ett partiprogram 4- Sociala och politiska allianser 5- Dialog och kommunikation 6- Hur arrangera kommun- och regionförsamlingar? 7- Ideologierna i Europa 8- Medlemskapet är en plikt för aktivister 9- Dagsläget; Osäkerheten, våld, militarisering, korruption; Valprocess och utrikespolitik

Antalet kvinnliga medlemmar i URNG i departementet?

914

Antalet kvinnliga kandidater i val? 6. På kommunal nivå kandidater i Barillas, Nenton, San Mateo Ixtatan och två kandidater i San Pedro Necta. En kvinna var kandidat på departementsnivå i parlamentsvalet.

Det kan fastslås att URNG stärkts i Huehuetenango (utvecklingen i valresult har gått i motsatt riktning än på det nationella planet, där URNG tappat mark). Huehuetenango är nu en av två deparatement som har en URNG-parlamentariker. Delmålen har uppfyllt; nya kvinnoföreningar har bildats, nya lokalavdelningar inom URNG har blidats och utvecklat politisk aktivitet, kunskapsnivåerna har höjts genom att studiearbetet anpassats efter lokala förutsättningar och kvinnligt deltagande har stärks i termer av medlemskap.

7. Aktivitetsplan Verksamheten inom Guatemalaprojektet, ett samarbete mellan Vänsterpartiet Tyresö och URNG i Huehuetenango, har i breda drag genomförts i linje med skrivningarna i VIFs verksamhetsplan. Genomförandet har dock påverkats av olika val som ägt rum i landet. I Huehuetenango har en kärngrupp bestående av koordinatorn Walter Felix och ytterligare 3-4 personer varit baserad. Gruppen har regelbundet besökt olika byar i departementet, och där arrangerar aktiviteter på plats. Projektet har på så sätt byggt på nära kontakt med gräsrotsbefolkningen.

I början av januari 2007 deltog Inger Gemicioğlu och Elisabeth Hedlund från Vänsterpartiet Tyresö under 4 dagar i: 1) seminarium med lokalföreningarnas ordföranden 2) Bildandet av en ny kvinnoförening i San Juan Atitán och 3) ett seminarium med ordförandena i kvinnoföreningarna beträffande nätverket Gracias a Diós.(den paraplyorganisation till vilket i lokala kvinnoföreningar som startats inom projektet har anslutits).

Under 2007 har URNG genomförde utbildningar på departementsnivå, regional och lokalnivå i syfte att framför allt främst stärka mayakvinnornas deltagande som kandidater och deras aktivitet i valrörelsen. Man genomförde utbildningar och seminarier om den nya vallagen, framtagandet av kommunala program och kommunal budget

40

2008 genomfördes tre typer av utbildningsinsatser; workshops, samlingar (asambleas) och forum. Mötena är öppna för allmänheten i de byar (och kringliggande byar) där aktiviteterna genomförs. Totalt 817 kvinnor deltog i projektets aktiviteter under 2008. Under hösten 2008 genomfördes en delegationsresa från Vänsterpartiet Tyresö till Guatemala. I samband med resan genomfördes intervjuer på olika orter, för sammanställandet av en slutrapport över de gångna årens samarbete.

8. Hållbarhetsanalys Guatemalaprojektet är ett flera långvariga samarbetsprojekt som inte fortsatt under 2009-2010. Dock fortsätter kontakterna med URNG, dels via det mellanamerikanska nätverksprojektet REMADE. Kontakt med kvinnoorganisationen som startats i Hierba Buena Baja, Huehuetenango fortsätter via det arbete i Tyresö som inletts av föreningen LUCA (där personer som varit drivande i VIF-projektet är aktiva). URNG fick 2% av rösterna i det nationella parlamentsvalet men 4 procent i departementet Huehuetenango. URNG vann 4 borgmästarposter och tre av dem finns nu i Huehuetenango. I parlamentet fick de två representanter, varav en från Huehuetenango – projektets mångårige samordnare Walter Felix. Projektsamarbetet har inneburit en organisatoriskt förstärkning av partiet i Huehuetenango, en landvinning som förhoppningsvis kvarstår efter att projektsamarbetet avbryts. 12. F.D. JUGOSLAVIEN Samarbetsorganisation: Radničko-komunističke partije - Bosne i Hercegovine

1. Sammanfattande beskrivning Projektet bestod av två delprojekt. Det första kretsade kring stöd till organiserandet av Rörelsen för Social Rättvisa i Bosnien och Hercegovina. Det är andra delprojektet stödde skapandet av ett regionalt vänstersamarbete kring tidskriften Novi plamen (’Nya Flamman’). Projektet som helhet syftade till att stärka vänsterkrafterna i f.d. Jugoslavien, i deras regionala sammanhållning och uppbyggnad av eget utåtriktade politiska arbete.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Sedan splittringen av Jugoslavien i början av 1990-talet har den politiska scenen i regionen dominerats av nationalistiska krafter och etniska motsättningar. Flera gånger har väpnade konflikter uppstått. Sex självständiga stater existerar nu, men vars reella självstyre i praktiken är begränsat av politisk och ekonomisk underordning till västmakterna. I de väpnade konflikternas efterspel har en snabb nedmontering av den offentliga välfärden skett, med allvarliga sociala konsekvenser. I Bosnien-Hercegovina ligger arbetslösheten på 42% och 40% av den vuxna befolkningen arbetar inom den informella sektorn. I Bosnien-Hercegovina domineras politiken fortfarande av nationalistiska krafter. Försök att bygga multietniska politiska rörelser har hittills misslyckats. Formellt sätt har oppositionella rörelser möjlighet att arbeta, men i praktiken finns både legala och informella hinder för deras verksamhet. Ett viktigt hinder för oppositionsrörelser att verka politiskt är de höga avgifterna för registrering som politiskt parti. Att ställa upp i ett kommunalval kostar t.ex. flera

41

månadslöner för en vanlig arbetare. Vidare kan det noteras att flera fall har aktivister från vänstern utsatts för hot och trakasserier, och t.ex. har vår samarbetsparts partiledare, Goran Markovic, förlorat sin universitetstjänst p.g.a. sitt politiska engagemang. Vår huvudsakliga samarbetspart var Radničko-komunističke partije - Bosne i Hercegovine (Bosnien-Hercegovinas arbetarkommunistiska parti, RKP-BiH). RKP-BiH är ett relativt litet parti. Partiet har sitt centrum i Bijelina, Republika Srpska, och ett par små partiföreningar i andra delar av landet. Merparten av partiets medlemmar bor i Republika Srpska, men man har även viss aktivitet i den Muslimsk-kroatiska federationen. Partiet saknar eget kontor och man har av ekonomiska skäl tvingats sluta att ge ut sitt partiorgan. Man har inte haft råd att registrera sig som politiskt parti. Partiet har som avsikt att göra facklig politik till sin profilfråga, och är aktivt i att bygga nätverk med oberoende fackföreningsrörelser. Partiet är hårdnackade motståndare till de nationalistiska krafterna, och i Bijelina har man värvat flera medlemmar inom den lilla muslimska minoritet som finns kvar. RKP-BiH är mycket kritiska till socialdemokratiska partierna i Bosnien-Hercegovina, och i senaste parlamentsvalet uppmanade man till valbojkott i brist på ett multietniskt, progressivt alternativ. Inom detta projekt hade RKP-BiH som målsättning att bygga upp organisationen Rörelsens för Social Rättvisa (Pokret zu socijalnu pravdu, PSP. Kallad ’Alliansen för Social Rättvisa’ i verksamhetsplanen 2007-2008). Inom PSP avsåg RKP-BiH att mobilisera personer som vill agera politiskt för partiets linje, men som känner sig avvaktande inför att själva bli partimedlemmar. Inom delprojektet Novi plamen deltog mestadels delar av den kroatiska vänstern, varav flera på något sätt var knutna till Socialistiska arbetarpartiet (SRP). Skribenter och redaktionsmedlemmar fanns även representerade från övriga delar av f.d. Jugoslavien.

3. Problemanalys Ett genomgående problem i partiväsendet i f.d. Jugoslavien är dominansen av etniskt orienterade partier över ideologiskt orienterade partier. Problemet är särskilt akut i Bosnien-Hercegovina. Det etniska partiväsendet leder i ett flertal fall till att de demokratiska påtryckningsmedlen begränsas. I ett läge där folk väljer partitillhörighet utifrån etniska, snarare än ideologiska eller sakpolitiska, grunder kan politiker vars sakpolitik står i konflikt med folkliga opinioner. Gamla politiska eliter håller sig kvar i maktpositioner via den nationalistiska uppdelningen. Således undermineras det folkliga förtroendet för partisystemet som sådant, och i längden, även demokratin som helhet. Frånvaron är en etablerad progressiv och multietnisk vänster i politikens huvudfåra är ett problem, inte bara för vänsterkrafterna själva, utan för partisystemet som sådant. Vårt parti har konsekvent verkat för en fredlig och demokratisk utveckling på Balkan. Vi har stött projekt som syftat till att stödja samarbete över etniska gränser, t.ex. via Arbetarkonvojen och Ship to Bosnia. Dock har vi hittills på partipolitisk nivå saknat en lokal samarbetspart. När vi under 2006 kom i kontakt med RKP-BiH så uppfattade vi att RKP-BiHs analys av de senaste 15 årens utveckling motsvarade, i breda ordalag, våra politiska ambitioner.

4. Intressentanalys Delprojektet Allians för Social Rättvisa inriktade sig framförallt gentemot personer i RKP-BiHs periferi, personer som sympatiserar med partiets mål men som i nuläget inte är intresserade av att bli aktiva partimedlemmar. Alliansens medlemmar bestod framförallt av

42

ungdomar, antingen arbetare eller studenter. Satsningen har särskilt inriktad på kontaktbygge med aktivister från de oberoende fackföreningarna, studenter och socio-ekonomiskt svaga grupperingar. Delprojektet Novi plamen riktade sig i första hand till medlemmar och sympatisörer av partier såsom RKP-BiH, SRP och SKJuS i allmänhet. Delprojektets sekundära målgrupp består av medlemmar och sympatisörer till andra sociala rörelser i f.d. Jugoslavien, såsom studenter och fackföreningar.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var att stärka den progressiva, multietniska politiska vänsterns position i det politiska livet i f.d. Jugoslavien, och i synnerhet i Bosnien-Hercegovina, och på så sätt bidra till ett mer livskraftigt, progressivt och demokratiskt partiväsende. ’Allians för Social Rättvisa’-projektets projektmål var att bidra till uppbyggnaden av PSP som en aktiv social rörelse, och därigenom stärka RKP-BiHs möjligheter att nå ut med sin politik till landsändar där man idag är frånvarande från den politiska scenen. Projektets delmål var skapandet av fungerande lokalgrupper i åtminstone fyra större städer i landet och skapandet av åtminstone tre fungerande tematiska grupper (t.ex. en facklig grupp, en studentgrupp och en kvinnogrupp), samt att PSPs centrala struktur (koordinationskommittén) skulle stärkas organisatoriskt. ’Novi plamen’-projektets projektmål var att stärka samarbetet mellan vänsterpartierna i f.d. Jugoslavien, och på så sätt bidra till ett ökat erfarenhetsutbyte och bättre koordinering av utformning av politiska ställningstaganden och gemensamt politiskt agerande över landgränserna. Ytterligare ett projektmål var att de deltagande partierna skall kunna dra nytta av tidningen i sitt utåtriktade arbete, och på så sätt kunna stärka sin medlemsbas. Via tidningen skulle de deltagande partierna kunna initiera ideologiska och politiska debatter, som i sin tur stärker de interna dialogerna inom de respektive deltagande partierna. Delprojektets delmål var att tidningen sprids bland de deltagande partiernas medlemmar och sympatisörer, att tidningen kunde spridas till andra vänsterkrafter i regionen och att tidningen kunde brukas som debattorgan mellan de deltagande partierna. Sammantaget syftade projektets båda delprojekt till att stärka den progressiva vänsterns politiska agerande och partibyggande processer, med förhoppningen att skapa förutsättningar för att stärka vänstern som en kraft inom partiväsendet i f.d. Jugoslavien.

6. Måluppfyllelse ’Alliansen för Social Rättvisa’-projektet hade som delmål att skapa fungerande lokalgrupper. Delprojektets framgång kommer att kunna mätas kvantitativt i avseende antalet nystartade lokalgrupper och deras medlemsantal. Men vi avser även att utvärdera delprojektet utifrån kvalitativa indikatorer, med inriktning på hur dessa lokalgrupper fungerar (hur ofta de har möten, vilken typ av aktiviteter de bedriver, hur rekryteringen fungerar, hur medlemsbasen är uppbyggd) samt hur väl kommunikationen och samordningen mellan lokalgrupper och koordinationskommittén fungerar.

43

Inga delprojektets delmål uppfylldes. PSP genomförde aktiviteter på olika orter och skapade en del nya kontakter, men lyckades inte bygga upp några nya regionala eller tematiska strukturer. Inga nya lokalgrupper grundades, och medlemsbasen förändrades endast marginellt. Eftersom inga nya lokalgrupper grundades, går det inte att mäta något samarbete mellan lokalgrupper och koordinationskommitté. ’Novi plamen’-projektets framgång mäts dels i vilken utsträckning tidningen sprids (både i geografisk som politisk mening) men även vilken funktion den får i det dagliga politiska arbetet. Får RKP-BiH/SRP/SKJuS någon politisk respons via tidningen? Lyckas man rekrytera medlemmar bland tidningens läsare? Men framförallt kommer delprojektet utvärderas utifrån vilka konsekvenser insatser får för samarbetet mellan de deltagande partierna. Inom ramen för en kvalitativ utvärdering kommer faktorer relaterade till koordineringen i de deltagande partiernas samarbete att studeras. Den enskilt viktigaste indikatorn är ifall samarbetet inom ramen för insatsen givit spinoffeffekter i form av andra regionala samarbeten, t.ex. gemensamma kampanjer eller studieinsatser. I breda drag kan inte delprojektets olika delmål anses uppfyllda. Tidningen har inte fungerat som ett partibyggande organ eller som ett fora för diskussion organisationer imellan. Snarare har tidning utvecklats i en mer allmän vänsterintellektuell inriktning, utan tydlig partiidentitet. Tidningens redaktion har inte varit uppbyggd på partirepresentation, såsom VIF uppfattat målsättningen från början. Snarare kom redaktionen att koncentreras till Zagreb. Någon rekrytering till de olika organisationerna har inte skett via tidningen (såvida detta inte skett indirekt). Distributionen av tidningen har gett vissa möjligheter för PSP/RKP-BiH att agera offentligt, men inte i en utsträckning som bidragit till några organisatoriska framgångar. Därmed bör det sägas att tidningen hållit hög redaktionell standard och god kvalitet på det publicerade materialet, även om det är faktorer som ligger utanför projektets delmål.

7. Aktivitetsplan Vad det gäller PSP så har färre aktiviteter genomförts än planerat. PSP har tryckt och distribuerat flygblad och en politisk plattform under 2007. Redan i delrapporten från 2007 konstateras att PSP och RKP-BiH är organisationer med en mycket begränsad medlemsbas, och helt beroende av frivilliginsatser från ett fåtal personer. Det för PSP relativt ambitiösa planerna på systematisk serie utåtriktade aktiviteter har inte kunnat genomföras i enlighet med planerna. Verksamheten har istället präglats av ad hoc-arrangemang. PSP etablerade under 2007 kontakt med stålarbetare i Vares, nära Sarajevo, och stödde en hungerstrejk arbetarna genomförde. De etablerade också kontakt med arbetare vid Sarabon-fabriken i Sarajevo, i samband med en strejk där. PSP har också deltagit i Aktivistnätverket, ett NGO-baserat nätverk för gemensamma protester mot offentliga administrationskostnader och på Sarajevos NGO-festival. Organisationen byggde upp internetportalerna www.socijalna-pravda.org och www.ria.socijalna-pravda.org. Merparten av kostnaderna för PSPs verksamhet 2007 var upptryckning av material (15000 flygblad, 500 ex av plattformen med latinsk skrift, 500 ex av plattformen med kyrillsk skrift), övriga kostnader inkluderar konstruktion av webportalerna och busresor genom landet för deltaganden vid möten. Dessa aktiviteter var helhetsfinansierade av VIF.

44

Även under 2008 gick merparten av projektmedlen som PSP erhållit till tryck av propagandamaterial, material som användes vid utåtriktade aktiviteter. I andra hand gick projektmedlen till resekostnader för att möjliggöra deltagande från PSPs sida i olika aktiviteter. PSP deltog i flera demonstrationer i Sarajevo under året, och marknadsförde sig självt med material publicerat via projektet. PSP-aktivister besökte också strejkande arbetare i Sarajevo, Prijedor, Bijeljina. PSP erbjöd vid dessa möten organisatorisk och juridisk hjälp till de strejkande. En särskild broschyr trycktes upp för spridning till arbetarna. Två upplagor av Stvarnost publicerades från Belgrad, och distribuerades av PSP i delar av Bosnien-Hercegovina. Ett separat flygblad publicerade, för spridning bland arbetarna vid bilfabriken i Kragujevac. Under sommaren 2008 deltog PSP i arrangerandet av en radikal kulturfestival i Sarajevo, och arrangerade där ett forum kring skriften Perspektive participativne demokratije. En bok, på tema Deltagande Demokrati och Självförvaltning (med bidrag från 12 skribenter, från Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Serbien, Montenegro och Sverige) publicerades under året. PSP arrangerade lanseringar av boken i Zagreb och Sarajevo. Boken trycktes i 200 exemplar. Projektstödet från VIF har delfinansierat tryckkostnader för Novi Plamen. Kopior av tidskriften har skickats ut till fackliga aktivister och vänsterintellektuella över hela f.d. Jugoslavien. Dess redaktionella linje baseras på socialism, demokrati, självförvaltning och social rättvisa. Tidningens omfång har varierat mellan 60 och 90 sidor per nummer.

9. Hållbarhetsanalys VIF har inte fortsatt med projektverksamheten under 2009-2010. Gällande Novi Plamen så fyller inte tidskriften (som fortfarande finns) inte den roll som VIF satte sin förhoppning till vid formulerandet av verksamhetsplanen 2007-2008. Snarare än ett diskussionsforum för vänsterpartierna i f.d. Jugoslavien, har tidningen haft en mer generell och bredare vänsterintellektuell inriktning. Gällande PSP konstateras att organisationen inte haft kapacitet att omsätta projektmedel i verksamhet fullt ut, och har under verksamhetsperioden inte kunnat utveckla strukturer för att vidareutveckla samarbetet under 2009-2010. 13. NEPAL Samarbetsorganisation: General Federation of Nepalese Trade Unions

1. Sammanfattande beskrivning Projektet bestod av tre delprojekt. Det första kretsade kring stöd till organiserandet av den fackliga centralorganisationen GEFONTs nationella kampanj för en demokratisk republik. Det är andra delprojektet stödde hållandet av utbildningar för instruktörer i feministiskt självförsvar. Det tredje delprojektet stödde hållandet av en sydasiatisk konferens för kvinnliga fackföreningsaktivister.

45

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Nepal är ett av världens allra fattigaste länder, med stor social utslagning. Fattigdomen är mycket utbredd, och merparten av landets landsbygdsbefolkning lever på extremt knappa resurser. Miljoner nepaleser har sökt sig utomlands i hopp om bättre ekonomiska möjligheter. Vad det gäller kvinnors situation, så ligger landet enligt FN:s könsjämställdhetsindex bland de fem sista i världen. Den demokratiska utvecklingen i landet har varit kantad med svårigheter. 1951 reste sig folket mot den absoluta kungamakten, och ett demokratiskt flerpartisystem infördes. De två viktigaste politiska strömningarna i nepalesisk politik, Kongresspartiet och kommunisterna, har sina rötter i det sena 1940-talet revolutionära våg. Men kungamakten lyckades manipulera motsättningar mellan politiker och partier, och i början av 1960-talet återetablerades direkt den monarkistiska diktaturen. Officiellt sätt instiftandes ett ’partilöst’ demokratiskt system med folkvalda råd (panchayats), men i praktiken var hela landet under Ranaättens styre. Oppositionspartierna tvingades under jorden och i exil. 1990 störtades Ranaregimen i samband med Jana Andolan (folkrörelsen), ett uppror organiserat av Kongresspartiet och de olika kommunistiska falangerna. En ny grundlag med flerpartisystem, parlamentarism och konstitutionell monarki instiftades. Men 1990-talet kom att präglas av ständiga politiska kriser. Kabinetter kom och föll, och oheliga allianser mellan falanger av olika partier bildade koalitioner för att för under kortare perioder lyckas besitta regeringsmakten. Alla de tre stora partierna (Kongresspartiet, CPN(UML), rojalisterna) genomgick splittringar i dessa processer. 1996 inledde Communist Party of Nepal (Maoist) en väpnad kampanj, som fort kom att utvecklas till ett fullskaligt inbördeskrig. Återigen drog kungamakten fördel av partiernas trätor, och sedan 2002 avskedade kung Gyanendra regeringen och upplöste parlamentet. Därefter följde tre år av kungautsedda kabinetter med olika partikulörer. 1 februari 2005 gick processen mot återinförande av absolut monarki ytterligare ett steg framåt. Kungen tillsatte en junta med sig själv i spetsen. Hundratals oppositionsanhängare fängslades. Hård censur infördes mot pressen. Den nya juntan rasade dock fort. Under 19 dagar i april 2006 genomfördes landsomfattande generalstrejk, och hundratusentals trotsade utegångsförbud och undantagstillstånd. Till slut tvingades kungen erkänna sig besegrad. Parlamentet återsamlades och en fredsprocess med gerillan inleddes. I nuläget befinner sig Nepal i en transitionsperiod, i väntan på val till en konstituerande församling. En bred enighet kring behovet av en demokratisk republikansk konstitution har skapats bland tidigare politiska fiender. Communist Party of Nepal (Unified Marxist-Leninist) bildades 1991 genom en sammanslagning av Communist Party of Nepal (Marxist-Leninist) och Communist Party of Nepal (Marxist). Men även om CPN(Marxist) hade flera äldre och högt respekterade ledarfigurer kom merparten av det nya partiets kader och ledare från CPN(ML). CPN(ML) hade bildats 1978 av några av de radikalaste elementen inom den nepalesiska kommunistiska rörelsen. Partiet var inspirerat av de indiska maoisterna, och dess strategi var väpnad kamp. Men under början av 1980-talet inleddes en förnyelseprocess inom partiet. Partiets strategi omprövades, och den väpnade kampen lämnades till förmån för organiserande av massrörelser (t.ex. fackföreningsrörelser) och byggande av bred enighet för demokrati. Under 1990-talet blev partiet ett av de två stora partierna i nepalesisk politik, och deltog i regeringsbildanden 1994 och 1997. Partiet har avdelningar runt om i landet, och i de senaste demokratiska kommunalvalen vann man kontroll över en majoritet av landets kommuner.

46

General Federation of Nepalese Trade Unions, vår samarbetspart, grundades 1989, ersättandes Nepal Independent Workers Federation. NIWF hade varit det underjordiska Communist Party of Nepal (Marxist-Leninist):s fackliga front under 1980-talet. GEFONT kom fungera som CPN(ML):s nya fackliga centralorganisation. Efter bildandet av CPN(UML) blev GEFONT det nya partiets fackliga gren (CPN(Marxist):s fackliga gren Nepal Trade Union Centre gick samman med GEFONT i samband med partisammanslagningen). Inom GEFONT finns Central Working Womens Department etablerat. Mycket av samarbetet mellan VIF och GEFONT har skett via CWWD. CWWD organiserar kvinnliga GEFONT-aktivister på nationell, regional och sektorsnivå. Vid sidan av GEFONT har CPN(UML) även flera andra massorganisationer: *All Nepal National Free Students Union *Democratic National Youth Federation, Nepal *All Nepal Womens Association *All Nepal Peasants Association

3. Problemanalys Perioden 2006-2008 har varit en extremt omtumlande fas i Nepals historia. Efter monarkins fall har flera intressanta initiativ tagits. Bl.a. har parlamentet tagit ett beslut om att 33% reservation för kvinnor skall införas inom det politiska livet (till synes både vid offentliga val som vid interna val till förtroendeposter inom de politiska partierna). Detta var en lag som drevs igenom av kvinnliga parlamentariker från CPN(UML). Idag är samtliga partier långt ifrån att uppnå 33%-målet för kvinnors representation på i princip samtliga nivåer. Ett parti som CPN(UML), med tusentals aktivister, kommer självklart att kunna mobilisera tillräckligt med kvinnliga kandidater för de kommande valen till den konstituerande församlingen, men betydligt mer komplicerat kommer det vara att fylla mandat i hundratals kommunala församlingar. Det finns ett skriande behov att stärka kvinnornas roll inom partistrukturen. Frågeställningar relaterade till kvinnors situation behöver även flyttas högre upp på dagordningen inom partiet.

4. Intressentanalys De tre delprojekten hade relativt olika målgrupper. Kampanjen för Demokratisk Republik hade en kvantitativt bred målgrupp. I de regioner där projektaktiviteter bedrevs utgjordes den sekundära målgruppen i bredaste bemärkelse av tusental invånare som kom i kontakt med projektet, via flygblad och offentliga möten. Den sekundära målgruppen var således något svårdefinierad, den sträcker sig över köns- och etnicitetsgränser. I utformningen av kampanjmaterialet lades dock särskilt fokus vid arbetare och sympatisörer till den fackliga rörelsen. Delprojektets primära målgrupp är de GEFONT-aktivister som var delprojektets utförare. På vardera större ort där projektaktiviteter skulle genomföras planerades deltagande från en handfull personer från lokala GEFONT-anslutna organisationer i planerandet av lokala aktiviteter. Totalt beräknades över 150 GEFONT-aktivister delta i utförandet av projektaktiviteter i olika delar av landets.

47

Delprojektet feministiskt självförsvar hade en betydligt mer avgränsad målgrupp. Totalt skulle 60-85 kvinnor utbildas till instruktörer i feministiskt självförsvar. Dessa utgörs av aktivister från GEFONT samt andra massorganisationer knutna till CPN(UML) (ANNFSU, DNYF, ANWA, etc.). Delprojektet sydasiatisk konferens hade som primär målgrupp kvinnliga fackliga organisatörer. Totalt beräknades minst 20 icke-nepalesiska deltagare besöka konferensen samt minst 20 deltagare från Nepal.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var att stödja arbetet för ett demokratiskt republikanskt Nepal och för att stärka kvinnors roll i den nepalesiska politiken. Delprojektet Kampanj för Demokratisk Republiks delmål var att stärka GEFONTs (och i förlängningen CPN(UML)s) roll i den pågående processen av bildandet av en ny demokratisk republikansk konstitution. Denna konstitutionella omvälvning är nödvändig då 1990 års konstitution visat sig bristfällig. 1990 nåddes en kompromiss mellan kungahuset och de politiska partierna om konstitutionell monarki. Den konstitutionella monarkin var inte livskraftig, då stora delar av kungahuset bevisligen fortfarande hyser ambitioner om att återinföra det kungliga enväldet. I nuläget är det av yttersta vikt att hållandet av val till den konstituerande församlingen inte fördröjs, då alla former av fördröjning i den konstitutionsskapande processen och osämja mellan de demokratiska partierna öppnar för att de regressiva och mörka krafterna återigen ska försöka driva Nepal tillbaka till enväldets dagar. Delprojektet är en av flera parallella insatser för att bygga en aktiv demokratisk strömning i nepalesisk politik centrerad kring CPN(UML). CPN(UML) är ett av de två starkaste politiska partierna i Nepal, och genom att partiets republikanska profil stärks tvingas även andra politiska krafter att tydliggöra sina ställningstaganden. Delprojektet Feministiskt Självförsvars delmål var att stärka vänsterns ställning i sexual- och jämställdhetspolitiska frågor genom att skapa ett embryo till en nepalesisk verksamhet med utbildningar i feministiskt självförsvar. De instruktörer som utbildas skall själva kunna bedriva utbildningar i feministiskt självförsvar i sina respektive hemorter, och att självförsvarsarbetet skall kunna leva vidare ett eget liv som rörelse. Delprojektet Sydasiatisk Konferens delmål var att stärka samarbetet mellan den sydasiatiska vänsterns fackliga kvinnosektioner och att stärka erfarenhetsutbytet kring uppbyggnaden av fackliga kvinnosektioner, och på sätt stärka vänsterfackens jämställdhetsarbete och på sikt även ge möjligheter att stärka det kvinnliga deltagandet inom de berörda fackliga centralorganisationerna i stort.

6. Måluppfyllelse De olika delprojekten hade delvis olika indikatorer. Delprojektet Kampanj för Demokratisk Republik hade som målsättning att ge stöd till en bredare process som redan var i rörelse i landet. I utvärderingen av insats tas hänsyn till hur denna insats profil skiljer sig från andra parallella insatser. Kampanjen bedrevs med fokus på att stärka arbetarnas roll i den konstitutionsbyggande processen. I verksamhetsplanen för 2007-2008 nämndes antalet fackliga CPN(UML)-kandidater som en tänkbar indikator för projektets effekt, även om en sådan koppling skulle vara extremt svår att belägga. Som övergripande indikator diskuterades

48

i verksamhetsplanen stödet för demokratisk republikansk konstitution bland fackligt aktiva i allmänhet, men den indikatorn skulle varit omöjlig för VIF att mäta i efterhand. Som primär indikator för delprojektet valdes istället att studera aktiviteten från GEFONT-organisationer under valkampanjen 2008. Det ansågs skäligt att antaga att höjd aktivitet bland GEFONT-organisationer kunde vara en effekt av kampanjaktiviteter GEFONTs Kampanj för Demokratisk Republik. Omfattningen av kampanjen blev betydligt mer omfattande än vad VIF ursprungligen räknat med. Drygt 1500 kampanjmöten arrangerades runt om i landet. Det finns ingen exakt sammanställning kring antal deltagare på varje möte, men även lågt räknat torde projektet nått hundratusentals personer. I den efterföljande valkampanjen kom kandidater från GEFONT att spela en mer framträdande roll än vid tidigare val. Vad det gäller nivån av facklig basverksamhet finns det problem att hitta mätinstrument, då inga val genomfördes mellan 1999 och 2008 (och därimellan ritades politiska kartan om under inbördeskriget, vilket gör att mätningar av kampanjer i vissa regioner öppnar för visst godtycke). Från GEFONTs sida framhålls att den fackliga kadern aktivt deltog i kampanjarbetet. I utvärderandet av delprojektet Feministiskt Självförsvar mäts antalet deltagare, ålder och deltagarnas funktion i sina respektive organisationer (man kan anta, även om det inte är insatsens primära målsättning, att ifall deltagarna har centralare funktioner inom sina respektive organisationer att de idéer som insatsen förmedlar har större möjlighet att slå rot inom de respektive organisationerna). Men den främsta indikatorn på huruvida insatsen varit lyckat eller inte är i slutändan beroende av i vilken grad de hållna utbildningarna gett upphov till nya arbetsformer från de nepalesiska organisationernas sida. Ett 60-tal kvinnor deltog i utbildningen, medelåldern var 20-30 år. Deltagarna representerade antingen CWWD eller ANNFSU. Delprojektet uppfyllde sitt syfte att förankra nya arbetsmetoder inom respektive organisationer, organisationerna har själva (utan VIFs stöd) fortsatt med egna utbildningar i feministiskt självförsvar. Konceptet har även introducerats utanför ANNFSU och CWWDs ramar. Delprojektet Sydasiatisk Konferens hade både kvalitativa och kvantitativa indikatorer. De kvantitativa indikatorerna relaterade främst till deltagarna och deras profil, såsom hur många deltagare, hur många länder som representeras (målsättningen var representation från Indien, Bangladesh, Pakistan och Sri Lanka deltar), hur många organisationer som representeras (från länder som Indien och Bangladesh är målsättningen att mer än en facklig centralorganisation representeras) och deltagarnas positioner inom sina respektive partier och fackliga organisationer. Kvalitativa indikatorer relaterar till utvärderingar från deltagarna av själva konferensinnehållet, uppskattades de seminarier som hölls? Fick man ta del av värdefulla erfarenheter via diskussionerna i samband med seminarierna? Ansåg man att seminarierna och diskussionerna varit givande för sitt eget organisatoriska arbete? I verksamhetsplanen för 2007-2008 nämndes även utvärderning i vilken utsträckning organisationerna bibehållit egna kontakter med varandra efter konferensen. Det bör sägas att konferensens omfång (politiskt och storleksmässigt) var något bredare än vad VIF kalkylerat med. Flera vänsterorganisationer deltog, t.ex. indiska Centre for Indian Trade Unions (knutet till Communist Party of India (Marxist)), All India Coordination Centre for Trade Unions (Communist Party of India (Marxist-Leninist) Liberation) och New Trade Union Initiative, men även flera högergrupperingar (såsom Kongresspartiets INTUC och BJPs BMS från Indien).

49

Från GEFONTs sida var man mycket nöjda med konferensen. Konferensen gav organisationen stärkt prestige inom den nepalesiska fackliga rörelsen, men det gav även de kvinnliga aktivisterna och CWWD stärkt prestige (och därmed i förlängningen inflytande) inom GEFONT. Kommentarer från övriga internationella deltagare var överlag positiva, och flertalet efterfrågade liknande arrangemang framöver. Ett flertal fackliga centralorganisationer (inte bara vänsterns) i regionen har arbetat de senaste tio åren med att utveckla fackliga kvinnosektioner och strategier för utvecklandet av fackligt kvinnligt ledarskap inom sina organisationer.

7. Aktivitetsplan I sin helhet har verksamheten inom projektet präglats enormt mycket av de omfattande och snabba svängningarna i nepalesisk politik. När verksamhetsplanen 2007-2008 skrevs var Nepal fortfarande en monarki, under verksamhetsperiod ryktes den 240-åriga diktaturregimen upp med rötterna. Nepal är idag en demokratisk republik, ett land vid ett vägskäl mellan revolution och kontrarevolution, mellan folkmakt och status quo. Valet till konstituerande församling skjöts upp flera gånger, och ett intrikat spel av förhandlingar mellan olika parter ägde rum. När valet väl hölls i april 2008 så blev maoisterna största parti, CPN(UML) den tredje kraften. Inom ramen för delprojektet ‘Kampanj för demokratisk republik’ har följande kampanjmaterial tryckts upp: • studiehandboken Loktantrik Ganatantra ko lagi Sambidhan Sabha ko Nirwachan (Konstituerande församling för demokratisk republik) har tryckts i 100 000 ex, flertalet spreds via CPN(UML):s nätverk, men drygt 1000 distribuerades till andra fackliga organisationer och olika NGOs, • kortfattad information på lokala språk såsom newari, maithili, limbu, rai, magar, tharu, abadhi, tamang och sherpa (5000 ex. av varje språk) och • kampanjbroschyren Loktantrik ganatantra ko laagi Hamro Abhiyan (Vår kampanj för demokratisk republik) har distribuerats till omkring 1500 GEFONT-kommittér. Sammanlagt drygt 1 500 arbetsplatsmöten arrangerades inom ramen för delprojektet i 50 av Nepals 75 distrikt under 2007. Inom ramen för delprojektet ‘feministiskt självförsvar’ genomfördes utbildning för ett 60-tal unga aktivister inom CWWD och ANNFSU i september 2007. Verksamheten var helhetsfinansierad med VIF-medel, instruktörerna rekryterade via Ung Vänster. Den sydasiatiska kvinnokonferensen, som samarrangerades med 3F (Danmark), genomfördes under 20-22 september 2008. Totalt deltog runt 500 personer i konferenser, varav 30 internationell delegater från 16 olika länder. Delegationer från Indien (CITU, NTUI, AICCTU, m.fl.), Bangladesh, Pakistan, Danmark och ILO närvarade. Från VIF deltog Ana Rubin, vänsterpartistisk kommunalpolitiker och facklig aktivist från Göteborg. Under Rubins besök genomfördes också en rad bilaterala möten med progressiva organisationer, såsom DNYF, GEFONT och Communist Party of Nepal (Unified).

50

8. Hållbarhetsanalys Nepalprojektet är ett av de projektsamarbeten som inte fortsatt under 2009-2010. Samarbetet med GEFONT inleddes i en period då kungamakten sökte avveckla demokratin. Idag är läget annorlunda (om än på inget sätt oproblematiskt). CPN(UML) leder den nepalesiska regeringen, och monarkin är avskaffad. GEFONTs internationella nätverk har utvecklats, och organisationen finns idag representerad i International Trade Union Confederations styrelse. Dock har de gångna årens projektsamarbete varit del av en process av ökad kvinnlig representation och ledarskap inom GEFONT. Vid GEFONTs första kongress var bara två procent av delegaterna kvinnor. Vid den fjärde kongressen utgjorde kvinnor 15%. Vid den senaste, femte kongressen var 33% av delegaterna kvinnor. VIFs och GEFONTs bedömning är att den effekten kommer vara bestående. Det kan också indirekt andra organisationer i GEFONTs närhet. Av särskilt intresse bör arbetet med Feministiskt Självförsvar nämnas. Två gånger har självförsvarsinstruktörer från Ung Vänster besök Nepal och hållit kurser i FSD. GEFONT har fortsatt i egen regi med egna kurser. Andra organisationer har anammat idén, och kemiindunstrifackens samarbetsråd i Nepal (dvs fack från olika centralorganisationer av olika partipolitisk färg) har inlett ett program för träning av FSD-instruktörer efter mönster från GEFONT. 14. PALESTINA Samarbetsorganisation: Hizb ash-sha’ab al-filastini

1. Sammanfattande beskrivning Vänsterpartiets utbyte med PPP, Palestinska folkpartiet, har pågått i flera år. PPP är ett parti som arbetar mycket med att utveckla de demokratiska rättigheterna för alla människor i Palestina. Särskilt lägger de vikt vid kvinnornas och ungdomarnas situation.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Den politiska och ekonomiska situationen i Palestina är extremt svår. Krasst konstaterat kan man hävda att under Osloprocessen köptes det palestinska folkets medgivande via anställningar inom den nystartade myndigheten och olika NGOs (eller i många fall rättare sagt folkrörelser från Intifadatiden som ombildats till NGOs). I princip finansierades samtliga anställningar i förlängningen via biståndsprogram från utlandet. Under samma period började Israel att ersatta sitt beroende av billig palestinsk arbetskraft med annan arbetskraftsinvandring. Således gick den palestinska ekonomin från beroende av den israeliska arbetsmarknaden (vilket inte hade varit särskilt okomplicerat, men beroendet hade i alla fall varit ömsesidigt) till ett ensidigt beroende av utländska biståndsprogram. Visst jordbruk existerar, men mycket lite av jordbruksvarorna går på export. Industriverksamheter är i princip frånvarande. Således blev den palestinska ekonomin extremt sårbar, vilket tydligt manifesterat sig från 2006 och framåt. Partisystemet cementerades under 1990-talet. Flertalet mindre partier koopterades, direkt eller indirekt, av ekonomiska bidrag som kanaliserades via den palestinska myndigheten. Samtidigt växte de islamistiska rörelserna sig starka, mycket via en omfattande social verksamhet.

51

Missnöjet med omfattande korruption från Fatahs sida, ledde till att Hamas kunde kanalisera en massiv våg av missnöje och vann en jordskredsseger i parlamentsvalet i januari 2006. Hamas valseger (44% av rösterna) förstärktes av ett i många avseenden orättvist valsystem som skräddarskytts för att ge Fatah en övervägande majoritet i parlamentet. ����� Hizb ash-Sha’ab al-Filastini (Palestinska folkpartiet, engelsk förkortning ,��ب ا���� ا�PPP) grundades 1982 som det Palestinska kommunistpartiet. Under perioden 1952-1982 hade de palestinska kommunisterna organiserats inom ramen för det Jordanska kommunistpartiet, ett upplägg som inte alltid var helt optimalt. Ofta uppstod friktion mellan partiledningen i Amman och partiets gräsrötter på Västbanken. Partiet hade från grundandet tvåstatsprincipen som politiskt projekt (kommunisterna hade varit den enda politiska grupperingen bland palestinierna som stödde en tvåstatslösning redan 1947). 1986 gick partiet med i PLO, men i praktiken hade man haft inflytande på PLOs utveckling även innan det formella medlemskapet. Partiet spelade en viktig roll i organiserandet av den första Intifadan, i organiserande av gräsrotsrörelser och folkkommittéer. 1992 bytte partiet namn till Palestinska folkpartiet och bytte ut marxismen-leninismen mot ett program baserat på socialism, nationellt oberoende och det arabisk-islamiska historiska arvet. I det senaste parlamentsvalet deltog partiet i koalitionen al-Badil (alternativet), tillsammans med DFLP och Fida. Alliansen vann 2,9% av rösterna och två mandat (ett till DFLP och ett till PPP. PPPs representant i parlamentet är generalsekreteraren Bassim al-Salhi). PPP vann inga mandat i provinsvalkretsarna, men partiets kandidat Fadwa Khader var drygt 500 röster ifrån att vinna ett av mandaten reserverade för kristna i Jerusalem.

3. Problemanalys Den demokratiska processen inom den palestinska myndigheten är fullständing slagen ur spel. Vi har inte möjlighet att i nuläget i detalj beskriva de många, många skiften som ägt rum i palestinsk politik sedan verksamhetsplanen 2007-2008 skrevs i de avseenden som beror projektets problemanalys. Men huvuddragen i problemanalysen kvarstår; De interna palestinska konflikterna är ytterst tragiska med tanke på hur stort behovet av nationell enighet mot den yttre fienden är. Den demokratiska processen har självklart ett värde i sig, att det palestinska folket har möjlighet att påverka den nationella politikens utveckling, men den är även viktig för att ge folklig och internationell legitimitet åt det nationella ledarskapet i dess relationer med omvärlden. Endast en ledning med bred förankring inom alla sektorer i det palestinska samhället kan ha mandat att föra förhandlingar med den yttre fienden om landets framtid. Det är nödvändigt att stärka vänsterns roll i den palestinska inrikespolitiken. Vänstern har, även om den kraftigt försvagad, en historisk möjlighet att mobilisera en tredje ståndpunkt i palestinsk politik. Vänstern har ett starkt stöd bland de intellektuella, medelklassen och de mest sekulära delarna av det palestinska samhället, men har tappat mycket av sitt stöd ute i flyktinglägren. Vänstern har en möjlighet att återta en ledande position, ifall den lyckas konsolidera sina krafter och mobilisera en bred front för nationell enighet. Det externa stödet till förmån för den palestinska vänstern bör ses mot bakgrund mot denna förförståelse, att en stark vänster är en nödvändig komponent i varje steg mot nationell enighet och skapande av demokratisk och internationell legitimitet för det palestinska folkets befrielsekamp.

52

4. Intressentanalys Projektets primära målgrupp utgjordes av kvinnor och ungdomar som är medlemmar i PPP. Projektaktiviteter genomfördes runt om på Västbanken, i samarbete med lokala partiföreningar. Målgruppens exakt avgränsning i slutändan i mångt och mycket beroende av externa faktorer (då ockupationen, som t.ex. upprättandet av vägspärrar, och den palestinska politikens svägningar ständighet leder till att planer måste ändras på extremt kort varsel), snarare än långsiktig planering. Inom ramen för projektet finns sedan länge en ambition att involvera partimedlemmar från Gazaremsan. Det är praktiskt omöjligt att bedriva projektverksamhet på själva Gazaremsan, men i princip samtliga sammanhang när kvinnliga PPP-medlemmar lyckas resa från Gazaremsan till Västbanken tas de med i projektaktiviteter. Under 2007-2008 har dock de möjligheterna varit praktiskt taget noll. PPP är ett nationellt parti, med avdelningar på Västbanken, Gazaremsan och i östra Jerusalem. Man har även organisering inom den palestinska diasporan. Partiets nationella huvudkontor finns i Ramallah, varifrån projektet koordineras. Partiets nuvarande ledning valdes vid den senaste partikongressen 2008. Partiet är medlem i PLO, och representeras i PLOs exekutivkommitté av Hannah Amireh.

5. Målanalys Projektets övergripande målsättning var att på sikt stärka det folkliga demokratiska deltagandet i palestinsk politik. Projektmålet var att stärka PPPs roll inom palestinsk politik, och på så sätt stärka den progressiva vänstersektorn för uppbyggnad av ett demokratiskt och oberoende Palestina. Projektets delmål var att stärka aktivitetsgraden bland kvinnor och ungdomar inom partiorganisationen och utveckla partiets centrala studiearbete kvalitativt. Dessa delmål är förutsättningar för ett breddande av PPPs sociala bas, och i förlängningen för uppbyggnaden av en demokratisk strömning i palestinsk politik.

6. Måluppfyllelse I verksamhetsplanen 2007-2008 angavs enbart två indikatorer; framtagande av ett nationellt studiematerial för PPP och ifall aktivitetsnivån bland kvinnor och ungdomar på de orter där projektaktiviteter bedrivits. I efterhand får de indikatorerna ses som något bristfälliga sätt att mäta projektets utveckling. Ett studiematerial har tagits fram, och både partiets student- och kvinnoorganisationer har stärkts under verksamhetsperioden. Gemensamt för båda strukturerna är att de spelar en allt viktigare roll i koordinerandet av aktiviteter bland demokratiska student- och kvinnoorganisationer. Partiets kvinnoförbund har stärkt sin position inom General Union of Palestinian Women, som resultat av att projektet försett organisationen med utbildade aktivister. Men därutöver finns mer att säga om hur projektet stärkt kvinnors roll inom PPP under verksamhetsperioden. Under partikongressen 2008 infördes ett kvotsystem för att garantera 30% kvinnlig representation i alla nivåer i partiets ledning. För första gången i partiets historia valdes kvinnor till politbyrån (två från Västbanken, en från Gaza). Tio kvinnor valdes till partiets centralkommitté.

53

7. Aktivitetsplan

Aktiviteter genomförts under 2007 i samtliga distrikt i Västbanken. Arbetet sker på två nivåer; dels studiecirklar på gräsrotsnivå (studiedagar à drygt sex timmar) och dels centrala partiutbildningar (tre dagarskurser, deltagare från olika distrikt, med övernattning). Merparten av deltagarna, drygt 65% är kvinnor. Flertalet deltagare är partimedlemmar, men till flera studieverksamheter bjuds även sympatisörer till partiet in. Detta särskilt i de fall som kvinnopolitiska teman och strategier diskuteras. Huvudteman i studieverksamheten under 2007 var kvinnors roll efter Hamas valseger inom den Palestinska nationella myndigheten, Kvinnors roll i politiska partier (både rörande politiska partier i allmänhet och specifikt inom PPP), arbete med framtagandet av förslag till kvinnoplattform för PPP inför partikongressen 2008 och framtagande av förslag till strategisk plattform för PPPs kvinnoavdelning. I snitt har 5-8 aktiviteter genomförts varje månad, vissa månader har 15 aktiviteter genomförts, under andra månader har 2-3 aktiviteter genomförts (aktiviteterna var mer begränsade under ramadan och olivskördsperioden). 2008 bestod studieverksamheten av tre komponenter; Intensivkurser Tema Totalt antal

studietimmar Kvinnor Män Totalt

deltagarantal Strategic planning 32 18 3 21 Lobbying and Advocacy 22 22 2 24 Leadership skills 28 25 2 27 Workshops och offentliga möten Tema Totalt antal

studietimmar Kvinnor Män Totalt

deltagarantal Gender and Politics 3 52 27 79 Women role in PPP 19 311 183 494 Youths Role in PPP 12 118 184 302 Women issues in the Party Programs

5 97 43 132

Ungdomsläger Tema Dagar Kvinnor Män Totalt

deltagarantal Educational 12 16 48 64 8. Hållbarhetsanalys Projektsamarbetet med PPP fortsätter, efter liknande mönster, under 2009-2010.

54

15. PARTIKONGRESS 2008 Samarbetsorganisation: Flertal

1. Sammanfattande beskrivning Att stärka det internationella deltagandet vid vänsterpartiets kongress i Norrköping 2008, och bidra till stärkande av bilaterala kontakter mellan VIFs olika samarbetsorganisationer.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Vänsterpartiets kongresser är traditionellt också mötespunkter för politiskt närstående partier internationellt. I det sammanhanget är det naturligt att också utnyttja kongresstillfället för att stärka kontakterna mellan våra samarbetspartier med partiet och sinsemellan. Vi är medvetna om att den svenska vänsterns internationella nätverk skiljer sig något ifrån andra vänsterpartiers, och på så sätt utgör våra kongresser i vissa avseenden en något unik mötesplats för vänsterrörelser från olika ideologiska och politiska fåror.

3. Problemanalys Genom deras deltagande tillsammans med oss i partikongressen och möjlighet att lyssna till debatterna, möta ombud och partistyrelseledamöter, besöka kommunen får våra samarbetspartner möjlighet att bättre lära känna vårt parti, dess mål och arbetssätt, vilket underlättar samarbetet i demokratiprojekten, och främjar utvecklingen av desamma. Det är också viktigt för kongressombuden och partistyrelsen att få förstahandskännedom om våra samarbetspartier, deras villkor och projektens betydelse, och på så sätt förankra VIFs arbetssätt inom partiet i stort.

4. Intressentanalys Projektet inriktade sig till partier med vilka VIF bedriver samarbetsprojekt. Men förutom att dessa partier får möjlighet att delta vid kongressen och bygga nätverk på plats kan även andra partier som gästar kongressen kunna komma att bygga nätverk med de partier vars deltagande möjliggjorts via projektet.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var att stödja uppbygganden av internationella nätverk och samarbeten mellan vänsterrörelser runt om i världen, och på så sätt bidra till formulerandet av alternativa strategier för demokratisk utveckling. Projektmålet var att bidra till ökade kontakter mellan de partier som närvarar vid kongressen. Delmål för projektet var skapande av utökade kontaktytor mellan deltagande partier, ökad förståelse för respektive deltagande partis politiska situation och arbetssätt, ökad kunskap hos de deltagande partierna om den politiska kontext Vänsterpartiet arbetar inom och ökad kännedom hos de deltagande partierna om den lokala demokratin i Sverige.

55

6. Måluppfyllelse Den främsta indikatorn på huruvida projektinsatsen varit lyckad är ifall inbjudna partier faktiskt deltar vid kongressen. Deltagandet bör i efterhand studeras utifrån genusaspekter. VIFs utvärdering är att deltagandet var tillfredsställande. Inbjudna partier deltog, och arrangemanget fick en geografiskt bred profil. Tre av tio var kvinnor (vilket är ungefär den nivå könsfördelningen inom den utländska representationen vid våra partikongresser brukar ligger vid). På plats uppstod en rad logistiska uppgifter att lösas av VIFs personal, och någon formell utvärdering delades inte ut till alla deltagare. Vi bedömer dock att delaktigheten i de politiska diskussionerna under förkongresseminariet och under de internationella delegationernas möten under själva kongressen var god.

7. Aktivitetsplan Partikongressen genomfördes 6-8 juni 2008. Då kongressen 2008 genomfördes betydligt senare förflyttades samtliga 2007 års projektmedel över till 2008. Delegater som närvarade inom ramen för VIFs projekt var; Laban ng Masa, Filippinerna, deltog med Sonny Melencio, ledare för fackorganisationen BMP. Efter kongressen reste Melencio till Örebro, där ett program arrangerades med möten med partiet och facket på ABB. Diskussionerna med (v) Örebro har utmynnat i förslag till samarbete mellan de två parterna. Partido Comunista Colombiano, Colombia, deltog med Jaime Cedano, partikassör och ansvarig för VIFs projekt. I Stockholm hann Cedano med att delta vid ett jubilieum för det Chilenska kommunistpartiet. Efter kongressen besökte han Växjö i två dagar, innan hemresa. Frente Farabundo Martí de Liberación Nacional, El Salvador, representerades av Leonel Bucaro. Movimiento al Socialismo, Bolivia, representerades av Leonida Zurita Vargas, senator, internationell sekreterare och generalsekreterare i kvinnoförbundet FNMCIOB Bartolina Sisa. South African Communist Party, Sydafrika, representerades av Christopher Matlhako, internationell sekreterare. Communist Party of Nepal (Unified Marxist-Leninist), Nepal, deltog med Ashok Kumar Rai, suppleant i politbyrån och f.d. minister. Efter kongressen besökte Rai Lycksele i två dagar. Generellt uttryckte Rai att besöket varit bra. Demokratik Toplum Partisis, Turkiet, deltog med, partiordförande Emine Ayna. Ayna lämnade dock kongressen under första dagen, på grund av inrikespolitiska problem. Palestinian People’s Party, Palestina, deltog med Mahmoud Shukair (vars deltagande finansierades av VIF) samt en grupp som bjudits in av (v)-Norrköpings Palestinaprojekt. Dessa hade ett eget program som Norrköping/Uppsala ansvarade för. De bodde också separat från de andra internationella gästerna. Under söndagen arrangerades ett Palestinamöte i närheten av kongressen. Överlag är intrycket att PPP-delegationen var mycket nöjda med sin vistelse i Sverige.

56

Papernas, Indonesien, representerades av Katarina Pujiastuti. Närvarade vid kongressen gjorde också Tom Iljas, som representerade Papernas organisation i Sverige. I samband med Sverigebesöket hölls möten med Ann-Margarethe Livh för att diskutera förslag till Indonesienprojekt 2009-2010. Ett möte hölls i (v) Östermalm och med indonesiska kamrater i Sverige. PKB, Vitryssland, representerades av partisekreteraren Valeri Ukhnalev. Några av erfarenheterna från VIF-arrangemanget var; -VIF hade denna gång huvudansvaret för planering av internationella gästers program. Lokala aktiviteter planerades av Norrköpings partiförening. Samarbetet fungerade överlag bra. - Reselogistik och kontakter med inbjudna partier (biljettbokningar, visum) inför kongressen fungerade väl, i viss mån en förbättring jämfört med tidigare liknande arrangemang.

- Feedback från internationella gäster, både VIF-inbjudna och övriga, var överlag mycket positiv.

- Förkongresseminarium i Stockholm 5 juni spelade en viktig roll för att etablera en fungerande dynamik de internationella delegationerna i mellan.

- Besök i distrikt arrangerades i ett par fall, och detta var mycket uppskattat. - Innan kongressen beslutade partiet att alla resor skulle klimatkompenseras. Detta

ingick inte i VIFs budget, och i slutändan valde partiet att även betala klimatkompensation för VIFs gäster. Detta bör diskuteras i förväg inför kommande kongresser.

8. Hållbarhetsanalys

Projektet spelade en viktig roll i att erbjuda möjligheter för dialog, enskilt och i grupp, mellan VIF och samarbetspartners angående pågående och framtida projektsamarbeten, t.ex. gällande Filippinerna, Bolivia och Afrikanätverksprojektet för 2009-2010. 16. RYSSLAND-VITRYSSLAND-UKRAINA Samarbetsorganisation: Flertal

1. Sammanfattande beskrivning Efter Sovjetunionens sönderfall har de tre forna sovjetrepublikerna Ryssland, Ukraina och Vitryssland gått skilda vägar vad gäller utformandet av det politiska systemet, utvecklingen av det civila samhället och övergången från plan- till marknadsekonomi. Samtidigt knyts de tre grannländerna ihop av ett gemensamt historiskt arv och mycket täta samhälleliga, politiska och inte minst ekonomiska band. I samtliga tre länder är de flesta politiska partierna och fackföreningsrörelsen svaga och splittrade, och partisystemet som helhet är svaga. I Vitryssland och i viss mån också i Ryssland utsätts dessutom oppositionen för repressalier och öppet förtryck. Det finns dock ett flertal frivilliga organisationer som försöker skapa alternativ och visa på möjliga vägar för en demokratisk och social utveckling. VIF och Vänsterpartiet har under de senaste åren etablerat kontakt till ett antal sådana organisationer och partier. Tillsammans med våra partnerorganisationer vill vi verka för etableringen av nya regionala, gränsöverskridande

57

nätverk mellan den demokratiska vänsterns organisationer, som på längre sikt ska bidra till utvecklingen och stärkandet av demokratin i regionen.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Under sovjettiden bands Vitryska SSR, Ukrainska SSR och Ryska socialistiska federativa sovjetrepubliken samman av en gränsöverskridande regional infrastruktur och mycket täta sociala relationer mellan delrepublikernas medborgare. Även om Sovjetunionens sönderfall delvis slog sönder den gemensamma, formella infrastrukturen består fortfarande många band som knyter ihop de tre forna sovjetrepublikerna. Den vitryska liksom den ukrainska ekonomin är sålunda fortfarande mycket beroende av såväl ryska råvaruleveranser som exporten av de egna produkterna till den ryska marknaden. På det kulturella planet domineras förlagsverksamheten, överregionala media och även nöjesindustrin i Vitryssland och Ukraina fortfarande av ryska aktörer. På det politiska planet visar sig Ukrainas och Vitrysslands speciella förhållande till Ryssland i återkommande konflikter mellan aktörer som propagerar för en mer eller mindre ”rysslandsvänlig” politik. Projektsamverkan byggs kring nätverkande med vänsterkrafter i regionen, i första hand med

� De vitryska kommunisternas parti (PKB) Partiet är en av de viktigaste oppositionspartierna i Vitryssland och deltog i den oppositionella alliansen bakom presidentkandidaten Aleksandr Milinkevitj. Sedan hösten 2005 har partiet haft en samverkan med VIF och Vänsterpartiet.

� Institutet för globaliseringsstudier (IGSO) IGSO, är ett nygrundat Moskvabaserat institut lett av Boris Kagarlitsky, med kopplingar till olika sociala rörelser, fackföreningar och vänstergrupper i Ryssland. Kagarlitksy var dessförinnan kopplat till IPROG, ett institut med liknande profil. • Marxisternas organisation (OM) OM är en nybildad vänstergrupp i Ukraina, i mångt och mycket formerad utifrån dissidenter från Ukrainas kommunistiska parti (KPU). Kontakten med OM upprättades under verksamhetsperiodens gång.

3. Problemanalys I Vitryssland och Ryssland är massmedierna i stort sett styrda av staten och/eller oligarkiska privatintressen, med undantag för ett mindre antal oberoende tidningar och enstaka TV-kanaler. Det är vanligt att oppositionella, enskilda organisationer och oberoende medier utsätts för diskriminerande behandling av myndigheterna. Även i Ukraina är manipuleringen av massmedia genom enskilda intressen fortfarande tydlig, det finns emellertid ett flertal starka, konkurrerande aktörer. I samtliga länder är oppositionen och den fria fackföreningsrörelsen splittrade och svaga. Liksom i så många andra forna sovjetstater är de demokratiska strukturerna svagt förankrade i befolkningen, och domineras av välutbildade aktivister i framför allt huvudstäderna. Det finns dock i samtliga länder i regionen frivilligorganisationer som försöker skapa alternativ och visa på möjliga vägar för en demokratisk utveckling. Svårast är villkoren för de vitryska organisationerna som hindras ofta av öppna repressalier och som övervakas noga av myndigheterna. Även i Ukraina och Ryssland förekommer hot om repressalier, i samtliga länder är också en utbredd korruption ett hinder för det politiska arbetet. Projektets samarbete över statsgränserna syftar till att stärka den demokratiska vänsterrörelsen i regionen genom att skapa solidariska nätverk som ska stärka de deltagande organisationerna

58

och främja utvecklingen av demokratiska strukturer inom de tre länderna. Vi ser det som en klar fördel att exempelvis de vitryska deltagarna får såväl tillgång till alternativa kommunikationskanaler inom regionen som insyn i det legala parlamentariska och utomparlamentariska arbetet i grannländer med jämförbara politiska, sociala och ekonomiska strukturer. Bristen på finansiella resurser, men också bristen på konkreta organisatoriska erfarenheter och uppslag är i såväl Ryssland som Ukraina och Vitryssland ett viktigt hinder för att utveckla alternativa partistrukturer inom den progressiva vänstern och/eller på andra sätt få med de sociala rörelser som finns och uppstår i en bredare politisk process. VIF vill bidra till ett samarbete mellan ryska, ukrainska och vitryska vänster- och progressiva organisationer med det långsiktiga målet att integrera sociala rörelser i den politiska processen och främja fungerande partistrukturer. Det måste till en början ske under anspråkslösa former och fokusera på människors möten och erfarenhetsutbyte. I ett senare skede vill vi utvärdera möjligheterna för framtida projekt och samarbeten.

4. Intressentanalys Projektets primära målgrupp utgörs av aktivister inom olika vänsterrörelser i Ryssland, Vitryssland och Ukraina, med politisk och geografisk bredd. Till projektets sekundära målgrupp räknas personer som är medlemmar i olika rörelser som har representation i projektets aktiviteter, men själva inte deltagit i projektets aktiviteter. Även dessa beräknas kunna ta del av nätverksbygget och erfarenhetsutbytet mellan olika grupperingar som deltar i projektet.

5. Målanalys Det övergripande målet med verksamheten var att främja våra ryska, ukrainska och vitryska samarbetspartners möjligheter att påverka samhällsutvecklingen i stort genom insatser på områdena opinionsbildning, förbättringen av befintliga organisatoriska kapaciteter och bygget av regionala gränsöverskridande nätverk. Ett viktigt delmål i detta sammanhang var utvecklingen av ett jämställdhetsperspektiv i verksamheten. Projektmålet var att etablera ett stabilt och dynamiskt politiskt nätverk i regionen. Utgående ifrån de kontakter som VIF redan har etablerat i regionen samt våra projektpartners egna, bilaterala kontaktnätverk syftade projektet till att försöka skapa ett brett, mångfacetterat gränsöverskridande nätverk. Projektets delmål var att:

a. Etablera gränsöverskridande kontaktnät mellan olika vänsterströmningar i Ryssland, Vitryssland och Ukraina

b. Bidra till ett kontinuerligt utbyte av erfarenheter mellan vänstergrupperingar i de tre länderna, och på så sätt bidra till stöd i policyformuleringsprocesser

c. Etablera projektet webbplats som ett centrum för utbyte av information mellan ryskspråkiga vänstergrupper.

6. Måluppfyllelse

VIF bedömer att 2007-2008 års RVU-projekt väl har uppfyllt med ambitionen att bidra till etablerandet av ett gränsöverskridande kontaktnät mellan olika vänsterströmningar i Ryssland,

59

Vitryssland och Ukraina (delmål (a)). Vid konferensen i Vologda deltog en delegation från OM, Ukraina. Vid uppföljningskonferensen i Malmö i september 2008 närvarade nästan 30 deltagare från Ukraina, 15 från Ryssland och tre från Vitryssland. Deltagare från Ukraina och Vitryssland träffades i juni 2008 för att dryfta bilaterala samarbetsmöjligheter. Våra partnerorganisationer samverkade också under ESF i diverse projekt, och vi hade tillfälle att diskutera framtida samarbetsmöjligheter, vilket utmynnade i planering inför aktiviteter 2009-2010. Delmål (b) besvaras delvis av stycket ovan. Problemen att etablera sina respektiva rörelser är visserligen olika i de specifika länderna, men det finns en oroväckande tendens till ökat statlig repression i samtliga länder, dock främst i Ryssland och Vitryssland. Inom projektet har möjligheterna att använda sig av digitala nätverk etc för att hålla verksamheten ihop och försöka nå ut till allmänheten diskuterats mellan samarbetsorganisationerna. Arbetet med att etablera och utveckla den gemensamma portalen rabkor.ru fortsätter (delmål (c)). Portalen har kommit upp under år 2008 och används som en plattform för Östnätverket. Dessutom har vi börjat undersöka möjligheter att sponsra "arbetarkorrespondenter" på den ryska landsbygden genom att samla in begagnade datorer. T.ex. kommer Kvarnby folkhögskola i Malmö att donera datautrustning till ändamålet.

7. Aktivitetsplan Verksamheten inom projektet har i stort genomförts i enlighet med skrivningarna i verksamhetsplanen under 2007, men kostnaderna var varit betydligt längre än förväntat. Verksamheten är helhetsfinansierad av VIFs medel. Under våren 2007 besökte en IGSO-delegation Stockholm för studiebesök hos svenska politiska organisationer och för att diskutera fortsättningen av nätverksprojektet. En rysk-ukrainsk-vitrysk konferens var planerad under hösten 2007. Konferensen sköts upp något för att kunna hållas precis efter det ryska dumavalet i december. I Vologda samlades så den 14/12-2007 ett femtiotal representanter för olika ryska vänsterrörelser. Dessutom fanns den nybildade ukrainska organisationen ”Oberoende Marxister” på plats. Bland deltagarna fanns också en rad mindre trotskistiska organisationer, lokala representanter för kommunistpartiets ungdomsförbund samt flera lokalföreningar av Socialdemokratiska Unionens ungdomsförbund. VIFs vitryska partner PKB var inte representerad bland annat därför att kommunikationen mellan de ryska arrangörerna och vitryssarna inte fungerade. Men det berodde också på att PKB drabbats av aktivitetsförbud och att lokal- och distriktsorganisationer har avregistrerats av myndigheterna. Det faktiska partiförbudet har försvårat kontakterna med PKBs ledning samtidigt som partiet dräneras på resurser. Den stora projektaktiviteten 2008 hölls i samband med European Social Forum i Malmö i september. Näravarande gjorde en större delegation från ukrainska OM (ett trettiotal, organisationen hade hyrt buss för resa till Sverige), femton från Ryssland (knutna till IGSO) och två representanter från vitryska PKB. Förutom att deltagarna fick möjlighet att delta i forumet i stort, arrangerades ett separat program med erfarenhetsutbyten för RVU-delegaterna på Kvarnby Folkhögskola. Närvaron i Malmö had mycket nya inputs och kontakter för deltagarna.

60

I december 2008 hölls ett seminarium i Kiev, arrangerat av OM, om finanskrisen. Seminariet hade ett fyrtiotal deltagare från Ukraina. Flertalet av de närvarande var unga män.

8. Hållbarhetsanalys Samarbetet med vänsterkrafterna i Ryssland, Vitryssland och Ukraina fortgår under 2009-2010 (under nya projektnamnet ’Öst’). 17. TURKIET Samarbetsorganisation: Diyarbakır Büyükşehir Belediyesi

1. Sammanfattande beskrivning Vänsterpartiets partiförening i Järfälla har sedan 2003 i samarbete med det prokurdiska partiet Demokratik Toplum Partisi (DTP, Demokratiska samhällspartiet) genomfört flera projekt inriktade mot demokratiutveckling, jämställdhet och hållbar miljöutveckling på kommunal nivå i staden Diyarbakır med omnejd. Till alla dessa utbildningar och seminarier har förtroendevalde från olika DTP-styrda kommuner deltagit. Vänsterpartiet Järfälla har under de år som projektet pågått utvecklat ett nära samarbete med olika lokala rörelser som t.ex. kvinnoverksamheter, Agenda 21 och naturligtvis med kommunpolitiker och andra förtroendevalda från DTP.

2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Trots mycket internationell uppmärksamhet i samband med olika eftergifter givna från regimens sida i samband med medlemskapsförhandlingarna med EU kvarstår många grundläggande problem för den demokratiska utvecklingen och de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Yttrande- och organisationsfriheterna är fortfarande beskurna, och militärerna har inte avsagt sig sin rätt att intervenera i det civila politiska livet. Särskilt allvarlig är situationen för landets kurdiska minoritet. Vissa legala hinder för att använda kurdiskt språk i vardagssammanhang har tagits bort, men den statliga repressionen fortsätter. Under 2006 har situationen i de kurdiska områdena skärpts. 56 kurdiska borgmästare står åtalade för samröre med terrorism och riskerar 15 års fängelse vardera. Detta är ett tydligt tecken att den turkiska staten fortsätter använda rättsapparaten för undertrycka politisk opposition, särskilt bland kurderna. Det traditionella turkiska partiväsendet, dominerat av en handfull starka partier med gemensam kemalistisk ideologisk bas, befinner sig i en allvarlig kris. I valet 2002 lyckades endast två partier nå över 10%-spärren för att nå mandat i parlamentet och en regering ledd av AKP, ett parti med islamistiska rötter. Inledningsvis fanns vissa förhoppningar att AKP skulle tillämpa en öppnare inställning gentemot kurderna, men snabbt kom partiet att anpassa sig till det kemalistiska politiska etablissemangets linje. Vänstern utestängs systematiskt från politikens huvudfåra, genom 10%-spärren och statlig repression. Demokratik Toplum Partisi grundades som en fortsättning på det förbjudna DEHAP. DEHAP hade bildats för att ersätta HADEP, då det partiet förbjöds. HADEP hade bildats för att ersätta DEP som i sin tur hade bildats som att ersätta det förbjudna HEP. DTP är den ledande

61

prokurdiska politiska kraften i Turkiet, och partiet har ett starkt stöd runt om i de kurdiska delarna. Partiet arbetar ständigt under hot om förbud. Tack vare kvinnornas kamp inom partiet tillämpar man 35% kvotering för kvinnor. Som ett resultat av detta invaldes vid kommunalvalet 2004 sammanlagt nio kvinnliga borgmästare och 118 kvinnliga fullmäktigeledamöter från partiet. Samtliga borgmästare från DTP står nu åtalade för samröre med terrorism. Varken den makthavande AKP eller de andra etablerade partierna vill ingå i kommunalt samarbete med DTP. Vidare är borgmästarnas och de kommunala församlingarnas handlingsutrymme kraftigt inskränkt p.g.a. den restriktiva kommunallagen. Detta tillsammans med ett starkt politiskt förtryck gör det svårt för förtroendevalda att utan omvärldens stöd och samarbete genomföra demokrati- och utvecklings projekt.

3. Problemanalys De kurdiska och turkiska samhällena är, likt det svenska, i grund och botten patriarkala. Patriarkala normer och värderingar manifesterar sig tydligt i den offentliga politikens utformning. Särskilt tydligt är den patriarkala dominansens inom det lokala politiska maktutövandet. Turkiet har ett särskilt historiskt arv, då perioder av hård repression mot alla demokratiska rörelser och strömningar blockerat framväxten av formulerandet av kritiska alternativ från politiskt engagerade kvinnors sida för hur det politiska arbetet skall omstruktureras. I nuläget pågår dock en process, inom vilket DTP spelar en ledande roll, i formulerandet av partiöverskridande samverkan för kvinnliga politiker med syfta att formulera strategier för kvinnligt politiskt handlande. Det återstår mycket att göra när det gäller att främja jämställdheten på ett mer strukturellt sätt i kommunerna i turkiska Kurdistan. Jämställd personalpolitik och jämställda budgetar är främmande definitioner i det kommunalpolitiska arbetet. En utbildning om analys och strukturering av de kommunala budgeterna ur ett genusperspektiv skulle bidra till att främja jämställdheten i kommunerna och också stärka de kvinnliga kommunpolitikernas ställning. Det skulle i sin tur bidra till att stärka det kvinnopolitiska arbetet på lokal nivå.

4. Intressentanalys Projektets primära målgrupp bestod av medlemmar inom DTP, i första hand kvinnliga borgmästare och andra kommunpolitiker, i andra hand partikader med ansvar för kommunpolitik och kommunal administration. Det fanns även en strävan att nå ut till manliga partimedlemmar med kommunalpolitiska uppdrag. Totalt beräknades den primära målgruppen bestå av ca 300 partimedlemmar, som kommer att ingå i olika utbildningsaktiviteter. Den geografiska spridningen breddades jämfört med tidigare års projekt genom att partimedlemmar från västra Turkiet, särskilt från storstäder som Istanbul, Ankara, Mersim och Izmir, bjöds in till aktiviteter. Inga särskilda ålderskriterier tillämpas i urval av målgrupp.

5. Målanalys Projektets övergripande mål var jämlikt politisk deltagande i turkisk politik, och på så sätt skapa en mer öppen och inkluderande politisk kultur. Projektmålet var att etablera

62

genderbudgetering i DTPs kommunalpolitiska arbete. Genderbudgetering är tillämpning av principen gender mainstreaming i budgetförfarandet. Detta innebär en utvärdering av budgetpolitikens genuseffekter och en integrering av genusperspektivet på alla nivåer i budgetförfarandet. Att jämställdhetsintegrera budgeten betyder att varje insats analyseras och konsekvenserna för kvinnor respektive män beskrivs och stäms av mot målen. Projektets delmål var att höja medvetenheten om genderbudgetering bland kommunalpolitiskt aktiva inom DTP, att stärka den genderpolitiska debatten inom DTP och stödja stärkande av nätverksbyggande kompetens hos partiets kvinnliga borgmästare med avsikt att DTP ska kunna spela en ledande roll i uppbyggnaden av partiöverskridande nätverk för kvinnliga borgmästare i Turkiet.

6. Måluppfyllelse Indikatorer som tillämpats var; 1) DTPs politiska debatt kring genderfrågor 2) Lokala initiativ för genderbudgetering ute i de DTP-styrda kommunerna. 3) Insatser för uppbyggnad av partiöverskridande nätverk för kvinnliga borgmästare. Angående den förstnämnda indikator finns följande slutsatser; Projektet kan haft påverkan i första hand på den kommunala arenan (borgmästare, kommunfullmäktigegrupper, kommunala tjänstemän), snarare än i DTPs partiorganisation i stort. Projektets effekter är tydliga i kommunerna i sydöstra Turkiet (dvs Kurdistan) där DTP har sin starkaste bas. 2007-2008 års projekt har ett konkret resultat. Efter kommunalvalet 2009, i vilket fjorton kvinnor från DTP vann borgmästarposter i sydöstra Turkiet (nomineringarna och valresultatet är dock inte effekter av projektet, kvoteringen av kvinnliga kandidater är produkt av kvinnoorganiseringen i DTPs närhet och valresultatet en effekt av långvarigt organisatoriskt arbete) bildades det i samtliga av dessa fjorton kommuner jämställdhetskommittéer. Dessa kommittéer arbetar gentemot att vidareutveckla arbetet med Gender Budgeting, med uppdrag att utbilda förtroendevalda och anställda i Gender Budgeting. Sommaren 2009 hölls en två-dagarsintensivkurs i Van, med kvinnliga DTP-borgmästare och deras medhjälpare om hur arbetet kan fortgå. Planer finns att starta upp liknande kommittéer i övriga DTP-styrda kommuner, samt ge samarbetet kommittéerna imellan en fastade form. Bağlars borgmästare, Yurdusev Özökmenler, som är utbildningskoordinator i Sydöstra Anatoliens kommunförbund (GAB) spelar en koordinerande roll i samarbetet. På sikt är förhoppningen att kunna utveckla kommunalt jämställdhetsarbete i hela GAB-regioner med dess 99 kommuner. Mot bakgrund av detta kan både indikator (2) och (3) anses uppfyllda, om än i kombinerad form.

7. Aktivitetsplan P.g.a. parlamentsvalet och en tidigarelagd DTP-kongress uppstod uppskjutningar och förseningar av projektets genomförande under 2007. Vidare så har den turkiska statens kampanj mot DTP trappats upp, med skenrättegångar mot partiets företrädare. Mot bakgrund av dessa faktorer, har proportionerna mellan olika projektaktiviteter förändrats under årets gång, besöket till Sverige blev varit mer omfattande än i skrivningarna i VIFs verksamhetsplan, medan utbildningen i Turkiet har varit mindre. Projektsamarbetet kring Gender Budgeting inleddes under 2007 genom att bjuda 11 kommunpolitiker och

63

kvinnorättsaktivister för en 8-dagars utbildning och erfarenhetsutbyte i Sverige. 7 av dem var borgmästare, varav fem kvinnliga, från olika kommuner i Diyarbakır: Van, Kızıltepe och Adana. Bağlars kommun och Yenişehirs kommun i Diyarbakır har valts som pilotkommuner för att pröva s.k. Gender Budgeting. Seminariet i Turkiet kunde inte genomföras under 2007, men genomfördes i februari 2008 med överblivna medel från 2007 års projekt. Ett 40-tal kvinnor, från olika kvinnoorganisationer deltog i ett 2-dagars seminarium i Diyarbakır om Gender Budgeting. Under 2008 utförde en enkätundersökning lokalbefolkningens åsikter om experimenten med Gender Budgeting i Diyarbakır. Enkäter samlades in i Mevlana Halit, Körhat, Muradiye, m.m.. Sommaren 2008 gjordes även en övergripande utvärdering av VIFs projektverksamhet i Turkiet. Utvärderingen utfördes av Hanna Sjögren, statsvetarstudent vid Stockholms Universitet. Utvärderingen skiljer sig något från andra utvärderingar som VIF beställt (som studerat projekt efter mer typisk biståndsmatris), och har snarare försökt granska samarbetet utifrån ett maktperspektiv. Utvärderingen gav viktiga lärdomar gentemot VIFs projektverksamhet i stort.

8. Hållbarhetsanalys

VIF fortsätter inte projektsamarbetet under 2009-2010. Men såsom noterats i tidigare stycke, har projektet utmynnat i skapandet av kommittéer och ett gryende nätverk som fortsätter arbeta vidare med Gender Budgeting. 18. VIETNAM Samarbetsorganisation: Hội Liên hiệp Phụ nữ Việt Nam 1. Sammanfattande beskrivning: Projektet 2007 utgjorde tredje året av VIFs stöd till studieverksamhet i Vietnamesiska Kvinnoförbundets (Hội Liên hiệp Phụ nữ Việt Nam) regi i fem kommuner i bergsprovinsen Hà Giang, samt av en professionell utvärdering av densamma. Studieverksamheten avser teoretisk och praktiskt utbildning och ömsesidigt stöd för att bryta de manliga strukturerna och stärka kvinnors ställning och medverkan i det politiska livet i Hà Giang. Där ingick inledningsvis alfabetisering av förtroendevalda i kvinnoförbundet lokalt och fortsatte med samhällskunskap och genusfrågor samt kurser för att stärka kvinnornas deltagande i beslutsfattande. Under 2007 ska studiearbetet följas upp med fördjupningskurser om de särskilda problem kvinnor har att övervinna för att kunna delta i samhällsliv och beslutsfattande och under hösten av ska utvärderingen genomföras. 2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet Som i de flesta andra länder, om än i mindre grad än länderna i regionen, är det vietnamesiska samhället präglat av patriarkala strukturer, som försvårar kvinnornas införlivande och aktiva deltagande i beslutande församlingar i kommuner, län och nationellt. Där finns också minoritetsfolk med mycket begränsad läs- och skrivkunnighet i majoritetsspråket, och där

64

mansväldet är mer framträdande än i majoritetskulturen. Under 2000-talet har också problem med trafficking uppstått i gränstrakterna till Kina. Belägen på gränsen till Kina i norr tillhör provinsen Hà Giang de fattigaste provinserna i Vietnam, sjätte från botten av 64 län och städer. Och inom Hà Giang är Quản Bạ-distriktet ett av de fyra fattigaste och det som har de svåraste geografiska och naturförhållandena. Bergsprovinsen Hà Giang omfattar ca 7 800 km2. Det har 10 distrikt och 193 kommuner, varav 117 extremt fattiga. Befolkningen uppgår till 656 136 personer varav 334 628 kvinnor, i 22 etniska grupper, varav H’mong (30%) och Tay (25%) är de största följda av Dao (15%), Kinh (12%) and Nung (10%). Allmänt sett är utbildningsnivån lägre i Hà Giang jämfört med andra delar av Vietnam, särskilt när det gäller kvinnorna. Analfabetismen är också mer utbredd, upp till 35 % av kvinnorna och i vissa områden upp till 50 % av kvinnorna kan inte läsa och skriva vietnamesiska, projektets start även innefattande upp till 300 av kvinnoförbundets lokala ledare. 3. Problemanalys Den låga utbildningsnivå, den svåra terrängen dominerad av höga berg och de sociala villkoren med begränsad infrastruktur och långa avstånd till service och marknad, bidrar till en förhållandevis låg levnadsstandard och till begränsat deltagande i samhällslivet såväl på kommunal nivå som på distrikts- och provinsnivå. Och det gäller särskilt kvinnorna. Som exempel på kvinnornas begränsade deltagande kan nämnas att de inte utgör mer än ca 20 % i de styrande församlingarna på provins-, distrikts- och kommunal nivå jämfört med ca 27 % i hela Vietnam. Den folkliga basen för att engagera sig och delta i det lokala styret är svag på grund av den låga utbildningsnivån och de svåra villkoren för att ta del av och sprida information. Det påverkar kvinnors möjligheter att följa uppmaningen: veta, diskutera, genomföra och kontrollera, som är den centrala parollen i kampanjen för deltagande demokrati på gräsrotsnivå i Vietnam. 4. Intressentanalys Primär målgrupp är förtroendevalda medlemmar i Kvinnoförbundet i fem kommuner (Quyet Tien, Dong Ha, Lung Tam, Tung Vai, Ta Van) i Quản Bạ-distriktet i Hà Giang-provinsen, särskilt medlemmar tillhörande etniska minoriteter. Totalt drygt 200 av de förtroendevalda inom kvinnoförbundets kommunala avdelningar i åldrarna 18–55 år som har deltagit i studieverksamheten år 2005 och 2006. De förväntas och har visat sig vara starkt motiverade att delta i projektet. Projektet har utformats av kvinnoförbundets länsavdelning i samarbete med avdelningarna i de berörda kommunerna, vilket innebär just de kvinnor som sedan också deltagit i studieverksamheten. Sekundär målgrupp är alla medlemmarna lokalt i kvinnoförbundet som genom att fler av dem och deras förtroendevalda kan skriva och läsa på vietnamesiska och är utbildade i samhällskunskap också bättre kan leda förbundets arbete i kommunerna för att främja kvinnornas rättigheter och delaktighet.

65

Projektets samarbetspartner är det Vietnamesiska Kvinnoförbundets (Hội Liên hiệp Phụ nữ Việt Nam) provinsavdelning i Hà Giang. Vietnamesiska Kvinnoförbundet är den ledande kraften inom kvinnorörelsen i Vietnam. Förbundet grundades 1930, och spelade en viktig roll i den nationella befrielsekampen. Efter segern 1975 har organisationen spelat en viktig roll i återuppbyggnaden av landet. Idag samlar Kvinnoförbundet runt elva miljoner medlemmar, fördelade på 10 661 lokalavdelningar runt om i landet. 5. Målanalys: Projektets övergripande mål var att bidra till att stärka kvinnors, och särskilt i minoritetsfolken, möjligheter att delta I det politiska livet och i beslutande församlingar från kommunal nivå och uppåt i samhället i fem kommuner i Hà Giang. Projektmål var att lära ett par hundra förtroendevalda i kvinnoförbundet på kommunal nivå att läsa och skriva vietnamesiska samt samhällskunskap med särskild inriktning på kvinnor ställning och möjligheter, i lagstiftning och praktik, genusfrågor, organisationsfrågor, mötesteknik m.m. för att stärka kvinnornas deltagande i beslutsfattande församlingar. Under 2007 bestod studierna av fördjupningskurser. Delmål är att genom bättre utbildning, läs- och skrivkunnighet, kunskap om samhällsfrågor kommer kvinnorna att inneha bättre möjligheter att göra sig gällande i samhället och aktivt deltaga i det politiska livet.

6. Måluppfyllelse I verksamhetsplanen 2007-2008 angavs uppföljning av huruvida samarbetets insatser har lett till ökad aktivitet bland de deltagande kvinnorna på olika nivåer, t.ex. inom Kvinnoförbundet eller i offentliga beslutsfattande församlingar. Det är svårt att urskilja impact av just 2007 års verksamhet, då 2007 i stort utgjorde den avslutande fasen av ett treårigt projektsamarbete. Via projektsamarbetets aktiviteter har 210 medlemmar av kvinnoförbundet blivit läs- och skrivkunniga. 250 kvinnor har genomgått träning för att kunna agera som kommunikatörer för kvinnoförbundet (i frågor om jordbruk, gender, trafficking, hälsa, m.m.). Kvinnoförbundets personal i de fem projektkommunerna har genomgått ytterligare kurs i organisations- och kommunikationsfrågor. Under 2007 genomfördes en grundläggande, externt upphandlad, utvärdering av VIFs samarbete med Kvinnoförbundet i Hà Giang. Inom den utvärderingen kommer man att studera i vilken utsträckning samarbetets insatser har lett till ökad aktivitet bland de deltagande kvinnorna på olika nivåer, t.ex. inom Kvinnoförbundet eller i offentliga beslutsfattande församlingar.

7. Aktivitetsplan Hà Giang drabbades av en svår köldvåg december 2007-februari 2008. Tusentals invånare förlorade sitt levebröd när skördar förstördes, boskap avled och fiskodlingar gick förlorade. Kvinnoförbundets lokalorganisationer tvingades omprioritera sina verksamheter gentemot att hjälpa de drabbade. Projektaktiviteter kom därmed att förskjutas, vissa över årsskiftet 2007/2008 (vilket inte var planerat enligt verksamhetsplanen).

66

Under maj-juni 2007 genomfördes en avslutande kursverksamhet för organisatörer inom Kvinnoförbundets avdelningar i de fem projektkommunerna, med inriktning på de särskilda problem kvinnor har att övervinna för att kunna delta i samhällsliv och beslutsfattande. Fem kursdagar organiserades för 50 ledare på kommunal nivå. De fortsatte under augusti med fördjupningskurser i kommunikation och genusfrågor. Under 5 kursdagar utbildades 150 kommunikatörer. I varje projektkommun har ett minibibliotek med runt femtio böcker vardera och tidningar upprättats. Flygblad om kvinnors roll i kampen mot analfabetism trycktes på vietnamesiska och hmong. I kommunerna Tung Vai och Ta Van upprättades sex modellbadrum. Under året genomförde också Kvinnoförbundets centrala administration en egen utvärdering av projektet, vilket var Kvinnoförbundets första internationella samarbete i Hà Giang. Under hösten 2007 utfördes den övergripande utvärderingen av projektverksamheten 2005-2007. Utvärderingen utfördes av Eva Lindskog, sociolog bosatt i Vietnam sedan många år. Utvärderingens resultat levererades till VIF i början av 2008.

8. Hållbarhetsanalys

Projektsamarbetet med Vietnams Kvinnoförbund fortsätter inte under 2009-2010, men flera resultat av projektsamarbetet kan ändå antas vara bestående. Utvärderingen av projektsamarbetet visar på en rad konkreta result. Mest slående är lokala attitydförändringar, såsom att deltagande kvinnor från minoritetsfolk fått ökat självförtroende, talat offentligt och erhållit ledarskapserfarenheter. Ordföranden och vice ordföranden för Kvinnoförbundets avdelning i Quyet Tien gick vidare till sekundära studier efter att ha genomgått kursverksamheten. Kvinnor som genomgått alfabetiseringskurser har nu påtagit sig lokala förtroendeuppdrag i Kvinnoförbundet. Kommunikationen mellan Kvinnoförbundets lokalorganisationer i de fem kommunerna och högre nivåer inom organisationen har stärkts, då lokala funktionärer tränats att läsa och skriva på vietnamesiska. Inom projektsamarbetet trycktes flygblad för att informera kvinnor i kommunerna om trafficking, ett stort problem vid den kinesiska gränsen. Möten har hållits i de fem kommunerna för att informera om trafficking. Samtidigt noteras i utvärderingen en del hinder i genomförandet av verksamhet och gentemot kontinuitet i verksamheten efter projektets avbrytande. Kursmaterial om gender uppfattades som alltför teoretiskt av deltagarna. Mellan kursledare från Hanoi och lokalbefolkningen uppstod språkliga problem. Material var tryckt på hmong med latinsk skrift, men ytterst få av de hmongtalande är läskunninga i hmong med latinsk skrift. Minibibliotekens användning är oklar, både utvärderaren och Kvinnoförbundets centrala administration noterade vid besök att minibiblioteken var låsta. Tanken med modellbadrummen var att lokalbefolkningen skulle bygga egna efter mönster från modellerna. Det är oklart hur många i lokalbefolkningen som faktiskt skulle ha råd att göra en sådan investering.

67

19. ÖST-VÄSTNÄTVERKET Samarbetsorganisation: East-West Network 1. Sammanfattande beskrivning: Öst-Västnätverket bildades i Köpenhamn i oktober 2001. Syftet med nätverket definierades vid denna tidpunkt till: - att minimera det historiska och sociala gapet mellan östra och västra Europa - att bli ett debattforum för socialistiska och demokratiska rörelser i östra och västra Europa - att bli ett laboratorium för gemensamma politiska åtgärder för en demokratisk och socialistisk utveckling, jämlikhet, välfärd och miljöskydd. Öst-Västnätverket har sedan 2001 anordnat en årlig tvådagarskonferens med deltagare från Öst och Väst, upparbetat en webbsida (www.eastwest-network.org) där man kan finna information om nätverkets arbete, utarbetat nyhetsbrev och genomfört tvärnationella åtgärder mellan konferenserna. VIF har under verksamhetsperioden gett finansiellt stöd till arrangerandet av konferenser i Stockholm 2007 och Köpenhamn 2008. VIF har inte fortsatt samarbetet med nätverket efter verksamhetsperiodens slut. 2. Omvärldsanalys, information om sektorn och samarbetet I ljuset av EUs östutvidgning är utvecklingen av politiska och demokratiska organisationer mycket betydelsefulla. Därför är det utomordentligt viktigt att öka och intensifiera kontakterna mellan politiska partier och organisationer i öst och väst i syfte att: - inspirera och utveckla dem politiskt och organisatoriskt - få bättre och fler internationella kontakter - integrera dem i tvärnationella politiska åtgärder - få till stånd erfarenhetsutbyte Den politiska situationen i Vitryssland, kränkningar av mänskliga rättigheter i olika grader i Vitryssland, Ryssland och Ukraina samt den ryska kombinationen av marknadskrafter, monopolkapitalister och en stark president gör det särskilt betydelsefullt att inrikta sig på att utveckla demokratiska instrument, utveckla många internationella kontakter och deltagande i tvärnationellt arbete i just dessa länder. Öst-Västnätverket har sedan under flera år utvecklat detta arbete och samarbetar nu med en rad organisationer från Ryssland, Vitryssland och Ukraina. I oktober 2001 ägde den första Öst-Västnätverkskonferensen rum i danska Folketinget, sponsrad av MEP:ar från GUE/NGL. Den blev en framgång och det beslutades att man skulle fortsätta samarbetet kring en ny Öst-Västkonferens i Polen, 2002. Denna konferens fokuserade på arbetsmarknadsfrågor. Unia Pracy, Polen, Vänsterpartiet och GUE/NGL samarbetade för att arrangera denna konferens. Unia Pracy var aktiva i utvecklingen av nätverkskontakter då det gäller framförallt fackföreningar och frivilligorganisationer från norra och östra Europa. Öst-Västnätverket organiserade därefter den 3:e konferensen i Polen 2003. Konferensen var mycket ambitiös och resultatet blev att den:

68

- initierade flera gemensamma aktiviteter med deltagande partier och organisationer på så sätt att initiativ togs till möten före nästa konferens - fokuserade särskilt på att integrera europeiska partier och organisationer från östsidan av den nya EU-gränsen samt lyckades förbättra kontakter mellan länder som stod utanför EUs utvidgningsländer. En öst-västkonferens genomfördes i Riga 2005. Tre teman diskuterades där, nämligen: jämställdhet och kvinnohälsa, sysselsättning och nyliberalism samt miljöfrågor. År 2006 hölls Öst-Västnätverkets konferens i Rostock, tema för denna konferens var; om EUs utvidgning och den nordiska dimensionen, energifrågor, effekter av Tjernobyl samt trafficking. Vidare hölls workshops om situationen i Ryssland, Vitryssland och Ukraina. 3. Problemanalys Det är dock ett känt faktum att flera av dessa demokratiska organisationer, fackliga organisationer samt nystartade politiska partier på vänsterkanten i Östeuropa har det arbetar i motvind och behöver ett massivt stöd i form av erfarenhetsutbyte för att kunna utvecklas till en potentiell och pådrivande kraft i samhället. Fackliga organisationer drabbas i nuläget av en odemokratisk lagstiftning. Det är också så att vissa grupper i dessa länder, som till exempel kvinnor, är särskilt drabbade och behöver ett internationellt stöd i kampen mot våld, prostitution och trafficking. Därför anses de årliga konferenserna särskilt betydelsefulla. Även tillhandahållande av information på nätet är av utomordentlig vikt, inte bara för deltagare från Ryssland, Vitryssland och Ukraina, men även för dem som kommer från Polen, Ungern, Slovakien, Estland, Lettland och Litauen och som brukar delta i konferenserna. 4. Intressentanalys De intressenter som nätverket har inriktat sig på är representanter från politiska partier, frivillig- och andra organisationer från Ryssland, Vitryssland och Ukraina och vid konferensen i Rostock, 2006, deltog representanter från såväl politiska partier, fackliga organisationer, kvinnorörelsen och miljörörelsen. I verksamhetsplanen 2007-2008 identifierades följande organisationer som tänkbara intressenter i Östeuropa utanför EU; - Ryssland Sojuz Truda (Federationen av oavhängiga ryska fackföreningar) Ryska Soldatmödrar Institutet för Globaliseringsproblem (IPROG, en roll som sedermera togs över av IGSO, efter brytningen mellan IPROG och IGSO) -Vitryssland Vitryska Kommunisternas Parti (PKB) Vittryska organisationen RAZAM (oklart i vilket mån organisationen är aktiv idag) - Ukraina Ukrainska fackföreningar Frivilliga ukrainska demokratiska organisationer 5. Målanalys Det långsiktiga målet för nätverksarbete ska vara att bidra till bättre förutsättningar för demokratiutveckling i länder i Östeuropa samt för feministiskt arbete och arbete med hållbar utveckling såväl som ekonomiskt som socialt och ekologiskt genom att utveckla

69

ett ömsesidigt och kontinuerligt erfarenhetsutbyte mellan EU-länder och de östeuropeiska länderna utanför EU. Projektets mål är att fortsatt stimulera och uppmuntra till ett ömsesidigt informations- erfarenhets utbyte mellan öst och väst samt att ge stöd till tvärnationella politiska åtgärder. Delmål för projektets räkning är utveckla olika gemensamma politiska åtgärder för en demokratisk och socialistisk utveckling i dessa länder med fokus på jämlikhet, välfärd och miljöskydd. 6. Måluppfyllelse Utifrån uppsatta mål genomför nätverket en kontinuerlig uppföljning, dels genom ett årligt uppföljningsmöte med intressenterna dels genom en fortgående kontakt via de nätverk som utvecklats genom åren inom ramen för Öst-Västnätverket. 7. Aktivitetsplan VIFs bidrag har gått till finansiering av deltagare från Ryssland, Vitryssland och Ukraina vid de bägge nätverkskonferenser, samt kostnader för VIFs egna deltagare. Konferensernas huvudsakliga innehåll innefattade: -Arbete och sysselsättning Informationsutbyte om arbetsmigration Erfarenhetsutbyte om arbetsrätt och fackliga rättigheter Livsvillkor i resp. land. Tvärnationellt samarbete mellan partier och fackliga organisationer för att medverka till att kollektivavtal skrivs för utländsk arbetskraft i de medverkande EU – länderna - Jämställdhet En koordinerad kampanj mot våld i familjen och i samhället Kampen mot prostitution och trafficking i deltagarländerna - Miljöskydd Initiativtagande för utveckling av ekologiskt jordbruk i deltagarländerna Stimulering av sysselsättning inom det ekologiska jordbruket Arbete mot miljöförstöring Säkring och utveckling av offentliga transporter

Vid konferensen 2007 bildades en ny arbetsgrupp bestående av Mads Nikolajsen (NGLA, Danmark), Thomas Raeck (GUE/NGL, Bryssel), Evgenyi Shirokov (Habitat Centre, Vitryssland), Berit Dahlström (VIF, Sverige), Eva Dragheim (SF, Danmark), Alla Glinchikova (Institute for Globalization Studies, Ryssland) och Dariusz Szwed (Zieloni 2004, Polen). 15 maj 2008 höll nätverkets arbetsgrupp ett planeringsmöte i Bryssel (där även ytterligare representanter för danska SF, värdorganisationen, och deras EUP-grupp Verts/ALDE deltog), varefter korrespondens kring förberedelserna inför årets konferensen 2008 sköttes per mejl.

70

Konferensens 2008 hölls i Köpenhamn 7-9 november. Workshops hölls på teman ”Energy Policies Against Climate Change”, ”Migration after the EU enlargement”, ”Political Responses to Migration” och ”Nationalism as a political tool in Europé”. Konferensen utsåg arbetsgrupp för att förbereda 2009 års konferens, bestående av Mads Nikolajsen (NGLA, Danmark), Thomas Raeck (GUE/NGL, Bryssel), Valiantsin Askira (socialdemokraterna, Vitryssland), Berit Dahlström (projektledare East-West), Eva Dragheim (SF, Danmark), Alla Glinchikova (Russian Social Forum, Ryssland) och Dariusz Szwed (Zieloni 2004, Polen) VIFs bidrag 2008 finanserade deltagande (resor, visum, boende, tolkning, mat) i Köpenhamnskonferensen för Alla Glinchikova (Ryssland), Ida Kuklina (Soldatmödrarnas organisation, Ryssland), Valery Ukhnalev (PKB, Vitryssland), Yanina Huzouskaya (PKB, Vitryssland) och VIFs representant Berit Dahlström. 9. Hållbarhetsanalys VIF har inte fortsatt att delfinansiera nätverkets aktiviteter under 2009-2010. VIFs bidrag har dock enbart utgjort en mindre del av nätverkets totala kostnader, och sannolikt kommer inte avbrytandet ha alltför stora konsekvenser på nätverkets arbete. Vänsterpartiet är fortsatt representerat, via GUE/NGL, i nätverkets arbete. PKB och IGSO, som VIF har haft kontakt med via projektet, fortsätter vi samarbeta med via Öst-projektet 2009-2010.