NÄR MAN SLÅR

MOT DET SOM GÖR ONTVÅLD MOT KVINNOR MED FUNKTIONSHINDER

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 2

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 2

VARFÖR EN SKRIFT OM KVINNOR MED FUNKTIONSHINDER? Efter förslag i Kvinnofridspropositionen 1998 skärpte Sveriges Riksdag lagstiftningen vadgäller våld mot kvinnor. Då infördes bl a brottsrubriceringen grov kvinnofridskränkning,socialtjänstlagen kompletterades med nya bestämmelser och jämställdhetslagen förtydliga-des. Risdagen antog även då, 1998, den lag som kriminaliserar köp av sexuella tjänster ochsom fortfarande är unik i världen.

Regeringens förslag till åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor, prostitution och sexuellatrakasserier berörde ett brett fält av områden och hade tre centrala utgångspunkter:Q Lagstiftningen ska förbättras och skärpasQFörebyggande åtgärder ska vidtasQUtsatta kvinnor ska få ett bättre bemötande

Sommaren 2000 inrättade regeringen Nationellt Råd för Kvinnofrid. Detta råd har iuppdrag att fördjupa kunskaperna om mäns våld mot kvinnor, samt finna ytterligare vägarför att skydda kvinnor mot det våld som alltjämt förekommer.

Regeringen valde ut några särskilt prioriterade arbetsområden – varav ett just var att belysafrågan om våld mot kvinnor med funktionshinder. Denna skrift är ett led i det arbetet.Skriften har bl a hämtat fakta från den studie som föreningen Forum Kvinnor och Handi-kapp genomfört med ekonomiskt stöd från regeringen.

Andra framtida arbetsområden för Nationellt Råd för Kvinnofrid är lokala kvinnojourersarbete och verksamhetsvillkor, insatser riktade till män som misshandlar kvinnor, situationenför barn i misshandelsförhållanden, våld mot invandrade kvinnor, våld mot äldre kvinnor,samt våld i homosexuella förhållanden. Rådet är inrättat för en tidsperiod av två år.

Stockholm i september 2001

Margareta Winberg Ingegerd Sahlström Ordförande ProjektledareNationellt Råd för Kvinnofrid Nationellt Råd för Kvinnofrid

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 3

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 4

INLEDNINGI den svenska kvinnofridslagstiftningen definierasmäns våldsbrott mot kvinnor som »ett flertal handling-ar som har det gemensamt att de är könsrelaterade ellerkönsspecifika«. Lagen innefattar våld mot kvinnor,prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet.

I Kvinnofridspropositionen (⁄:) betonarregeringen vikten av att förstå de könsrelaterade sär-dragen i det våld som riktas mot kvinnor:

»Mot bakgrund av att mäns våld mot kvinnor är sånära förknippat med föreställningar om kvinnors ochmäns olika roller i samhället och bristande jämställdhet,kan det inte förklaras på samma sätt som annan vålds-brottslighet. Kunskap om detta är omistligt om våldetmot kvinnor ska kunna bekämpas på ett effektivt sätt.

Åtgärder för att förhindra detta våld måste också iväsentligt högre utsträckning än hittills ta sin utgångs-punkt i de utsatta kvinnornas situation och beakta attdessa brott och andra gärningar, till skillnad från annanvåldsbrottlighet, ofta begås i hemmet av en man somkvinnan har eller har haft en nära relation till."

Våld mot kvinnor kan delas in i fysiskt, psykiskt,sexuellt, socialt och ekonomiskt våld. Alla formernakan utövas samtidigt, eller var för sig, och förekommai vitt skilda situationer.

Förklaringsmodellerna är många och skiftande tillvarför kvinnor drabbas av våld och varför män i betyd-ligt högre utsträckning är utövare av våld. Enligt dens k ekologiska modellen orsakas våldet av ett samspelmellan olika samvarierande faktorer (individ, samhäl-le, relation och struktur). Andra forskare väljer att sevåld mot kvinnor som ett uttryck för mäns maktutöv-

ning. Förövaren försöker kontrollera och kränka kvin-nan med hjälp av våld, eller hot om våld.

Dessa generella våldsteorier kan givetvis ävenappliceras på kvinnor med funktionshinder. Men fördenna grupp kvinnor finns det dessutom en del sär-skiljande drag som främst härrör ur kvinnornas utsatt-het p g a funktionshindret.

Här följer några exempel för att åskådliggöra detta:En utvecklingsstörd kvinna kan t ex ha svårt att

själv värna sin sexuella integritet och dra gränser.En blind kvinna som trakasseras vid en busskur har

av naturliga skäl svårare att värja sig och ta sig ifrånplatsen än en seende kvinna.

En rörelsehindrad kvinna som hotas av den mansom samtidigt vårdar henne är helt utlämnad till hansmakt och goda vilja för sin överlevnad.

Ekonomiskt oberoende är viktigt för alla kvinnor.Kvinnor med funktionshinder lider ofta av en svagekonomi och har en svagare anknytning till arbetsli-vet. Därmed riskerar hon att bli materiellt beroende avsin partner och/eller familj.

FORUM KVINNOR OCHHANDIKAPPS STUDIEInom den ideella föreningen Forum Kvinnor ochHandikapp har arbetet mot våld mot kvinnor medfunktionshinder kommit allra längst i Sverige. Medstöd av Arbetsmarknadsdepartementet () genom-förde föreningen den första svenska studien av våldmot kvinnor med funktionshinder.I rapporten Våga se har företrädare för polis, rättsväsen-de, sjukvård, kommuner, länsstyrelser, brottsoffer- ochkvinnojourer runt om i landet intervjuats. Dessutom

Källa till samtliga exempel: Våga se. Studie om förekomsten av våldmot kvinnor med funktionshinder, Kerstin Finndahl, Forum Kvinnoroch Handikapp, februari .

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 5

har kvinnor med vitt skilda funktionshinder intervjuats.Via telefonsamtal med enskilda organisationer och

myndigheter hittade man fram till personer somarbetat aktivt eller på andra sätt intresserat sig förfrågan (en del organisations- och myndighetsföreträ-dare sade sig dock inte känna igen problematikenalls). De kvinnor som Forum Kvinnor och Handi-kapp intervjuade nåddes genom annonser i den egnamedlemstidningen, seminarier och tips från brottsof-ferjourer och andra organisationer.

Forum Kvinnor och Handikapp ger utifrån de sam-manställda svaren en mycket alarmerande bild av pro-blematiken. Rapportens styrka ligger i redogörelsen förde personliga erfarenheterna, men kan naturligtvis inteligga till grund för en mer allmän bedömning av före-komsten av våld mot funktionshindrade kvinnor. Detman dock kan konstatera utifrån resultaten är att vålddrabbar kvinnor med alla typer av funktionshinder.Intervjuade företrädare för olika myndigheter och orga-nisationer ger också en relativt samstämmig bild av attmörkertalen vad gäller våld troligtvis är högre för denhär gruppen än för kvinnor generellt. Utvecklingsstördakvinnor och kvinnor med olika former av psykiskafunktionshinder pekas ut som en särskild riskgrupp.

Att synliggöra en problematik som gäller en vissspecifik grupp är riskabelt. Risken finns att generalise-ringarna går för långt och att människor stigmatiserasoch beskrivs som passiva »offer« för olika former avövergrepp. Därmed krymper utrymmet för ett person-ligt aktivt agerande och för individuella variationer.

Därför är det viktigt att i det här sammanhangetsärskilt poängtera att de allra flesta kvinnor medfunktionshinder troligtvis inte känner sig mer vålds-utsatta än andra kvinnor, och att många kvinnor medfunktionshinder lever fria, självständiga liv i godarelationer. Det går inte heller att likställa alla kvinnor

med funktionshinder, eftersom funktionshinder ochhandikapp kan ser så olika ut.

NÄR BEROENDET AV ANDRA ÖKARGenerellt sett betonar forskare som studerat våld motfunktionshindrade att risken för beroende och utsatt-het ökar med ett funktionshinder, något som i sig gördet motiverat att särskilt studera denna grupp. Nyck-elordet i sammanhanget är beroende.

En kvinna som lever med ett funktionshinder ham-nar ofta i olika beroendesituationer. Hon är beroendeav samhället för sin sociala och materiella överlevnad,eftersom olika förmågor är nedsatta. Hon är kanskeberoende av vård och service i olika former, utförd avnära anhöriga, personliga assistenter, ledsagare, färd-tjänst eller annan vårdpersonal. Och hon är beroendeav medmänniskors allmänna solidaritet, omsorg ochnärhet för att inte hamna i ensamhet och isolering.

Ju mer omfattande funktionshinder kvinnan har,desto större blir hennes beroende. Det kanske tydli-gaste exemplet gäller kvinnor med kommunikations-handikapp. Dessa kvinnor är ofta helt beroende av enmake och/eller personal för att kunna kommuniceramed yttervärlden. Det är bara just den personen ochingen annan som förstår vad hon menar. Utan hans/hennes omvårdnad hotas hon av total isolering.

Den maktobalans som kan sägas råda mellan denvårdande och den funktionshindrade gör också att detskapas möjligheter till våldsutövning. Den ena partenbehöver den andres stöd och aktiva handlande för attkunna fungera i vardagen. Och ju mer beroende kvin-nan är av sin omgivning, desto mer sårbar är hon om

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 6

hon hamnar i en hotfull eller öppet våldsam situation.Därför är det bl a viktigt att kvinnor med funktions-hinder har flera olika vård- och stödkontakter.

Utifrån ett resonemang om beroende finns detsäkert skäl att anta att även män med funktionshin-der löper en högre risk än män generellt att drabbasav våld, från t ex vårdare. Den problematikenavhandlas dock inte i denna skrift.

KVINNANS LIV I ÖVRIGT För att förstå betingelserna runt den funktionshin-drade kvinnan, måste man titta på hennes liv i övrigt.Generellt kan man säga att arbetslösheten är högrebland funktionshindrade än icke funktionshindradeoch att den dessutom är högre för kvinnor med funk-tionshinder än för funktionshindrade män. Utbild-ningsnivån är också lägre än genomsnittet.

Det finns många funktionshindrade som yrkesarbe-tar – utvecklingsstörda personer har t ex lagstadgad rätttill sysselsättning – men den absoluta majoriteten avkvinnorna står utanför arbetsmarknaden. En del uppbärpension, medan andra, som skulle kunna arbeta, ärarbetslösa. Arbetslösheten bland synskadade ligger t exöver procent i Sverige och synskadade kvinnor är ihögre grad arbetslösa eller undersysselsatta än synskada-de män, trots att kvinnorna har högre utbildning.

I dagens samhälle är det framför allt arbetslivet somger individen en social identitet. När referensramarna iarbetslivet uteblir får man inte den sociala gemenskapett arbete ger. Att inte kunna eller få arbeta skapar ettutanförskap, de »vanliga« samtalsämnena försvinner,referenspunkterna blir annorlunda.

VÅLDETS LÅNGA HISTORIA Våld mot såväl kvinnliga som manliga funktionshin-drade har förekommit i alla tider, menar Lydia Zijdelsom länge arbetat med frågan om våld mot funk-tionshindrade på uppdrag av EU-kommissionen.Hon menar att det våld som utövas mot dagensfunktionshindrade har djupa rötter.

Lydia Ziljdel har tittat tillbaka historiskt och kun-nat konstatera att redan Aristoteles krävde en lagmed innebörden att handikappade barn inte skulle harätt att leva. Och i antika skildringar av Sparta berät-tas hur funktionshindrade barn slängdes ut från ber-get Tegatus – »För mänsklighetens bästa«, som detän i dag står att läsa på en skylt uppe på berget.

Även i Aten var barnamord legio. Funktions-hindrade barn lades i stora öppna krukor invid templetsmur. Barnen kunde sedan adopteras eller bortföras avandra skäl och särskilt flickor hanterades på detta sätt.

I Rom stympades barn för att bli tiggare – någotsom tillämpas i vissa delar av världen än i dag. I Nor-den levde vi länge med uppfattningen att ett funk-tionshindrat barn var ett tecken på Guds straff.

VAD SÄGER FORSKNINGEN?Det moderna samhället bär enligt företrädare förden internationella handikapprörelsen fortfarandespår av detta arv vad gäller attityder och värderingar.Men vad säger forskningen om det faktiska läget?

Det man först måste konstatera är att forskningen

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 7

»Händelser, som om de drab-bade en icke funktionshin-drad person skulle beskrivassom extrema (eller som renaövergrepp), beskrivs somvardagsföreteelser när dedrabbar en funktionshindradperson. Våldet normaliseras.«

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 8

om det våld som drabbar kvinnor med funktionshinderär mycket knapp. I Sverige har kvinnor med funktions-hinder t ex inte alls synliggjorts inom våldsforskningen.

Några studier har fokuserat på kvinnor och barnmed olika former av utvecklingsstörning. Från denforskningen vet man idag att förekomsten av sexu-ella övergrepp är oroande hög och att övergreppenofta startar mycket tidigt i kvinnans liv.

Endast ett fåtal studier har gällt kvinnor med ute-slutande fysiska och kommunikativa funktionshinder.En anledning till det är kanske en ovilja att närma sigobehagliga fakta om särskilt utsatta grupper i vårt sam-hälle. En annan orsak kan vara samhällets tendens attundervärdera eller ringakta funktionshindrade kvinnorsbetydelse som medborgare och sociala varelser.

Den funktionshindrade kvinnan ses också av traditionofta som »könlös« och beroende,hon reduceras lätt till ettobjekt,någon som ska tas om hand,oftast av andra kvin-nor.Denna objektifiering kan i sin tur leda till svårigheterhos forskare och vårdpersonal att verkligen se allvaret i deövergrepp som kvinnan utsätts för.Händelser, som om dedrabbade en icke funktionshindrad person skulle beskri-vas som extrema (eller som rena övergrepp),beskrivs somvardagsföreteelser när de drabbar en funktionshindradperson.Våldet normaliseras.

VAD RÄKNAS SOM VÅLD?I mötet med en funktionshindrads vardag måste mandärför inse att definitionen av vad som är våld med nöd-vändighet förändras när ett handikapp tas med i bilden.

Ett exempel ur rapporten Våga se: En man drarundan rullstolen för sin hustru, för att sedan släpa

henne över golvet och ut i hallen från sängen där honligger. Enbart förflyttningen i sig orsakar kvinnan storkroppslig smärta. Denna typ av »andrahandsskador«drabbar ofta kvinnor med funktionshinder. Att bli för-vägrad sin medicin är en annan form av övergrepp, ocheffekterna av den uteblivna medicinen kan i sin tur blimedvetslöshet eller inre skador.

-projektet startades av en spansk handikapp-organisation med syftet att öka medvetenheten omdiskriminering och våld mot kvinnor med funktions-hinder internationellt. använder begreppsparetaktivt och passivt våld för att tydliggöra hur våldet motkvinnor med funktionshinder kan drabba på flera planoch på olika sätt (som i exemplen ovan).

Aktivt våld utövas av en person som agerar – hithör fysiskt våld, känslomässigt och sexuellt våld samtekonomiskt utnyttjande.

Passivt våld är när någon utövar våld genom attinte agera – vårdpersonalen underlåter att vårda, per-sonen drabbas av en känslomässig isolering, får intesin medicin eller andra behov tillgodosedda, etc.

OLIKA TYPER AV VÅLDHur ser då våldet ut, konkret? Vilka typer av över-grepp riskerar en kvinna med funktionshinder attutsättas för?

Det explicita fysiska våld som kvinnor med funk-tionshinder vittnar om – bl a i Forum Kvinnor ochHandikapps rapport Våga Se – handlar om slag, nyp-ningar, hårda tag, fasthållning, sparkar, avslitet hår,skakningar, brännskador, förgiftning, medveten felme-

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 9

dicinering, felbehandling och underlåtenhet att vårda.Till övervägande del är det i hemmet våldet utövasoch oftast är förövaren en nära anhörig som kvinnanär helt beroende av. I de fall kvinnan har eget boendeförekommer också att våldet begås av personal.

Synskadade kvinnor vittnar om en specifik proble-matik. De kan bli ledda in i okända miljöer och ner igropar, eller så ställer någon fram ett annat livsmedelän det avsedda, kanske med »ursäkten« att det helabara rör sig om ett skämt.

I avsnitten nedan följer en sammanställning av hurolika typer av våld kan drabba kvinnor med funktions-hinder.

SEXUELLA ÖVERGREPPOCH SEXUELLT VÅLDSexuella övergrepp kan handla om ovälkommen berö-ring, om att kvinnan tvingas till sexuella handlingar,eller att någon utnyttjar t ex en utvecklingsstörd ungkvinnas svårighet att säga nej. Kvinnan kanske hotasunder sexakten, eller tvingas att mot sin vilja visa uppsin kropp på ett sexuellt explicit sätt i en omvårdnads-situation. Här bör man skilja på det våld som utövasav anhöriga och andra privatpersoner och det våldsom anställd personal utövar i tjänsten.

Denna form av övergrepp kan ta sig mycket kom-plexa former och till en början vara svåra att sätta ordpå, eller att ens definiera som övergrepp. En kvinnasom successivt bryts ner får också allt svårare att värnaom sin integritet. Det sexuella utnyttjandet blir till ennormalitet, något som självklart kommer att ingå i var-dagen. När kvinnan får frågan om hon utsatts för över-grepp, har hon ofta enligt Forum Kvinnor och Handi-kapp oerhört svårt för att hitta ord för det som hänt.

En vanligt reaktion blir då att »jag får skylla mig själva,jag är så dum i huvudet«,»allt beror bara på att jag är han-dikappad«,o dyl.Kvinnan är fast i tron att hon kommeratt bli bestraffad om hon säger nej.Hon har svårt att sättagränser och hon vill ha kärlek och omtanke.

En del kvinnor med funktionshinder lider dessut-om brist på information om att det de utsätts för fak-tiskt kan betraktas som våld (många handlingar är ju t ex kriminella eller på andra sätt av samhället defini-erade som icke önskvärda). Synskadade och utveck-lingsstörda kvinnor kan inte heller ta del av allmäninformation om den inte direkt riktas till dem.

Enligt Forum Kvinnor och Handikapp är det enrelativt vanlig uppfattning bland anhöriga och personalatt handikappade kvinnor är mer förlåtande. Omgiv-ningen vill i det längsta tro att det som pågår handlarom kärlek och ömhet, och i vårt samhälle definierarman inte gärna en sexuell relation i termer av makt ochkontroll. Omgivningen vill eller vågar kanske inte hel-ler se det beroendeförhållande som kvinnan hamnat i.Värnandet om den enskildes integritet gör också attpersonal i ett enskilt boende kanske visserligen kännertill vad som pågår och har misstankar om att kvinnanfar illa, men ändå undviker att gripa in. Även släkt ochvänner kan vara av den uppfattningen att man inte skaoch inte bör lägga sig i andra människors liv. Speciellsvårt kan det vara att lägga sig i ett förhållande omkvinnan inte är vårdbehövande men beroende, exem-pelvis om kvinnan är synskadad.

SEXUELLA ÖVERGREPPI OFFENTLIGA MILJÖERNär en kvinna kränks sexuellt reduceras hon tillobjekt. Och måhända är benägenheten att betrakta

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 10

en kvinna med ett funktionshinder som ett passivtobjekt större, just på grund av funktionshindret.Det skulle i så fall kunna vara en förklaring tillbeskrivningarna av övergrepp och trakasserier motdenna grupp kvinnor i offentliga miljöer som åter-finns i Våga se. En del kvinnor vittnar där om hurvissa män erotiserar handikappet. De tycks få en»kick« av att ha ett övertag. Kvinnor med funk-tionshinder beskriver det som att de blir urtypen fördet kvinnliga; fysiskt svaga och beroende.

Här följer ett exempel:»Lena« är en ung vacker kvinna, blind sedan föd-

seln. Hon bor i en småstad i Mellansverige. Handi-kappet har hon för länge sedan lärt sig att leva med,men omgivningens reaktioner lägger fortfarandehinder i vägen för hennes frihet. Föräldrarnas över-beskydd har begränsat hennes livserfarenheter jäm-fört med andra ungdomar i hennes ålder, vilket görhenne mer sårbar och osäker. Den kontakt honpåtvingas av främmande män är särskilt besvärlig. Såhär berättar hon:

Jag vill få sitta i fred på tåg, bussar och taxi utanatt behöva freda mig mot närgångna män som ställerintima frågor. Män som tar i mig och vars händertrevar upp över armar och lår.

Det verkar precis som om de tycker att det är»fritt fram« att ge sig på en kvinna som är funktions-hindrad. Och de blir ofta väldigt närgångna: »Kan duha sex som alla andra?", »Hur känns det att göra detnär man inte ser?«, »En sån som du måste väl varavan vid att känna sig fram«, etc.

Som blind är det svårare att freda sig mot den härtypen av trakasserier. »Äckelgubbarna« tränger sig på.»Lena« menar att man drar till sig karlar som manaldrig själv skulle välja.

Några andra exempel:

En funktionshindrad kvinna får inte sitta ifred i färd-tjänsttaxin. Chauffören tafsar på henne, talar om vad»sådana som hon« behöver i sexväg.

Misstankar uppkommer om att en äldre utveck-lingsstörd kvinna blivit våldtagen (hon har tvingatsutföra oralsex i en taxi). Kvinnan berättar inte omvad som inträffat, men reagerar mycket avvikandeefter hemkomst. Det hela upprepas, men leder intetill någon åtgärd och kvinnan som är rädd vill inteberätta. När kvinnan en dag kommer hem till grupp-bostaden med kraftiga blåmärken i ansiktet slår dockpersonalen larm.

En man »tafsar« närgånget på en funktionshin-drad kvinna och undrar om hon känner någonting,och frågar om hon klarar av »det där«.

PSYKOLOGISKA ÖVERGREPPOm en döv kvinna undanhålls från kommunikation ifamiljen genom att hennes man vägrar att tolka iolika situationer, eller att över huvud taget lära sigteckenspråk och på så sätt utestänger kvinnan frånomvärlden, så är hon utsatt för ett psykologisktövergrepp. Andra kränkningar och trakasserier kanhandla om skrämsel, hot och glåpord om att kvin-nan är dum och ful på grund av sitt funktionshinder,att hon inte duger just som kvinna osv. Kanske hotarmannen med att hon ska sättas på institution, elleratt hon kommer att förvägras vård om hon inteunderordnar sig, osv. (En utförligare beskrivning avdenna typ av våld återfinns under rubriken »Våldettrappas upp«.)

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 11

»En vanligt allmän uppfattningär att psykiskt sjuka kvinnor hit-tar på eller inbillar sig övergrepp.Kanske vårdas de just för att deupplever saker som vi andra intedelar (t ex vid schitzofreni). Motden bakgrunden är det lätt attavfärda berättelser om övergreppsom vanföreställningar.«

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 12

FATTIGDOM OCH/ELLER EKONOMISKTUTNYTTJANDEInternationell forskning visar att funktionshindradegenerellt har en avsevärt lägre ekonomisk standard änövriga befolkningen, och att kvinnor med funktions-hinder har en sämre ekonomi än män i samma grupp.

I Sverige motverkar den generella välfärden en delav dessa fattigdomstendenser. Den funktionshindradekvinnan hotas inte av ekonomisk utslagning påsamma sätt som kvinnor i andra länder. Ändå kvar-står faktum att kvinnor med funktionshinder ofta haren mycket svag ekonomisk situation.

Samtidigt är det dyrt att leva med funktionshin-der. Behovet av egen bil och färdtjänst driver uppkostnaderna, liksom vårdkostnader, mediciner, trä-ning av olika slag och hjälpmedel. Många kommunererbjuder inte heller bra och billig hemtjänst i form avstädning, fönsterputs, klädvård, upphandling av livs-medel, ledsagning eller läshjälp. Detta måste denfunktionshindrade kvinnan betala själv.

Det här ställer krav på familjens ekonomi och ettekonomiskt beroende till partnern uppstår lätt. Prio-riteringar måste till, särskilt om det finns barn ifamiljen.

Många utsatta kvinnor vittnar samtidigt om attmannen kontrollerar ekonomin. Kvinnas pengar kangå till att betala räkningar, medan hans inkomst gårtill kapitalvaror och övriga inköp i familjen.

Men faller inte ekonomiskt utnyttjande utanförämnet våld? Nej, i den funktionshindrades värld för-håller det sig inte så. Tvärtom vittnar sakkunniga ochkvinnor med funktionshinder i Forum Kvinnor och

Handikapps studie om att just ekonomin ofta kanvara en källa till våld. Kvinnan får kanske inte rätt tillsina egna pengar, eller så upplever hon att hennesinkomster används på fel sätt. Här ryms allt ifrånstöld, utpressning och förskingring till utnyttjande avannans situation för egen vinning.

Ett exempel: Ett förståndshandikappat ungt parlever tillsammans med kvinnans svärmor. Svärmo-dern är alkoholiserad och den ekonomiska situatio-nen är hårt ansträngd. De facto är hela familjen eko-nomiskt beroende av den unga kvinnans försäkrings-pengar och pension och den misshandel som svär-modern utsätter kvinnan för syftar till att bryta nerhennes motstånd och få henne att stanna kvar.

VÅLD OCH ÖVER-GREPP INOM VÅRDEN Inom sjukvården, särskilt boende eller i andra situa-tioner råder ett beroendeförhållande mellan vårdareoch patient. Tyvärr händer det att personal inom vår-den utnyttjar beroendeförhållandet och inleder sexu-ella relationer med patienter eller på annat sättutnyttjar patienter sexuellt. Övergrepp kan ocksåbegås av medpatienter. Särskilt kvinnor med psykiskafunktionshinder känner sig enligt Forum Kvinnoroch Handikapp utsatta.

De enda data som finns på detta område är Soci-alstyrelsens statistik av anmälningar till följd av LexMaria. Av ca . registrerade anmälningar från till september/oktober finns sammanlagtca som gäller övergrepp som skett i en vårdsitua-tion. De allra flesta av dessa anmälda övergrepp gäl-ler enligt Socialstyrelsen patient till patient, och av

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 13

de fallen har endast två anmälda fall efter utred-ning gått vidare till åklagare.

Hur frekventa övergreppen i realiteten är inomsjukvården, eller inom kommunal service och boen-de, och hur vanligt det är med övergrepp från perso-nal respektive andra vårdtagare, vet vi idag inte. Härvore det önskvärt med fortsatta studier.

ÖVERGREPP INOMPSYKIATRIN Riskerna för övergrepp på patienter inom psykiatrin ärsärskilt stora menar Riksförbundet för Social ochMental Hälsa (RSMH). Kvinnor med psykiska funk-tionshinder bär ofta med sig erfarenheter av övergreppsedan tidigare - uppemot procent räknar RSMHmed. Det medför i sin tur att kraften att värja sigredan från början kan antas vara allvarligt reducerad.

Inom tvångsvården är kvinnans rätt att avbrytavården dessutom ofta begränsad. Om kvinnan blir»tafsad« på, av personal eller medpatienter, kan honinte gå ut genom dörren.

En vanligt allmän uppfattning är också att psykisktsjuka kvinnor hittar på eller inbillar sig övergrepp.Kanske vårdas de just för att de upplever saker som viandra inte delar (t ex vid schitzofreni). Mot den bak-grunden är det lätt att avfärda berättelser om över-grepp som vanföreställningar. Samtidigt blir det justmed tanke på denna trovärdighetsproblematik ännuviktigare att undanröja alla risker för reella övergrepp.

Kvinnor med allvarliga psykiska funktionshinderär dessutom ofta ensamma och saknar ett socialt nät-verk. De blir helt beroende av vården, och kontaktenmed en viss person inom sjukvården kan vara helt

avgörande för att kvinnan ska »överleva« psykiskt.Hela hennes liv hängs upp på en människa. Omkvinnan då på något sätt blir utnyttjad av denna per-son, hans kollegor, eller av medpatienter på en avdel-ning som han har ansvar för, kan det få förödandekonsekvenser. Risken är också stor för att kvinnaninte förmår berätta om det inträffade.

För många patienter inom psykiatrin finns ocksåhotet om tvångsvård ständigt närvarande. Även vidfrivillig vård kan kvinnan känna att det är klokt attvara följsam för att undvika tvångsvård.

En kvinna som intervjuats i Forum Kvinnor ochHandikapps studie ger ett exempel på hur situatio-nen kan upplevas:

»Emma« är schizofren och tvingas tidvis varainlagd på sluten psykiatrisk avdelning. Upprepadegånger har hon utsatts för övergrepp inom vården,både av läkare och medpatienter. Utanför vården hardet aldrig hänt.

Inne på avdelningen är man oftast nerdrogad, berät-tar »Emma«. Patienter trängs på en liten yta och dörrar-na går inte att låsa. Ofta händer det att medpatienterkommer in i rummet, använder toalett och badrum osv.Man får kämpa för rätten att få vara ifred. »Emma« harett flertal gånger fått kräva vakter och inlåsning.

Emma: »När någon ger sig på en sexuellt är manofta i så dåligt skick att det känns som om man ärvärd det, att det bara är rätt att dom behandlar enilla. Och ofta blir det inte att man berättar om detsom hänt. Om man haft ett förhållande med någon ivårdpersonalen gör man det definitivt inte, för tänkom man blir bestraffad, nedtystad med droger. Vi ärju kända för att vara manipulativa, att hitta på. Ommitt ord skulle stå mot en läkares, vem tror man pådå? Och personalens ovilja att ta i det som häntkänns också som ett övergrepp.«

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 14

VÅLDET TRAPPAS UPP – ATT INTE DUGASOM KVINNATrakasserier och våld kan tolkas i termer av makt,vanmakt, samt behov av kontroll. Här nedan redo-görs för Forum Kvinnor och Handikapps beskrivningav hur våldsprocessen för en enskild kvinna kan se ut.

Precis som i »vanliga« misshandelsförhållanden ärdet mycket vanligt att våldet mot den funktionshin-drade kvinnan trappas upp, dvs förövaren går från psy-kiska och sexuella trakasserier till fysisk misshandeloch sexuellt våld. Ofta finns även faktorer som hot,tvång, utpressning och bestraffningar med i bilden.

Men sårbarheten tycks ibland också locka. Man-nen försöker kontrollera kvinnan och sätta gränser.Gemensamt för de utsatta kvinnorna är att de vittnarom att männen ofta anklagar dem för att de inteduger till att utföra de vardagssysslor som andrakvinnor gör, att de inte duger som kvinnor.

Till en början kan kvinnan bli hånad, förlöjligad,retad, utsatt för hånskratt och utsatt för sexuella trakas-serier. Hon hånas för att hon på grund av funktions-hindret inte kan utföra vissa vardagsuppgifter. Hennessymptom förlöjligas också – att hon har lätt för attfalla, att hon tappar saker eller att hon förändrats rentfysiskt. Successivt bryts hennes självkänsla ner.

Andra mer subtila sätt att trakassera finns också.En döv kvinna tvingas kanske leva med en man somvägrar lära sig teckenspråk – en strategi som mycketeffektivt isolerar henne från den vardagliga kommu-nikationen inom familjen.

Så här kan det låta enligt några intervjuade kvinnor:»Var glad du, för att jag vill ha dig, för ingen

annan vill ju det…«

»Vad ful du är, med din påse på magen/dina ickefungerande ben/din darrighet/din epilepsi.«

Eller (till en döv kvinna): »dumhuvud«, »det låterkonstig när du pratar och när du äter«.

Eller (till en synskadad kvinna): »Vad ful du ärmed dina insjunkna ögon!«

En kvinna med blir kanske hånad för sinasymptom. Mannen sparkar undan benen på henneoch säger sedan att »du kan ju inte ens stå på benen«och hånskrattar. Mannen kommer med sarkastiskakommentarer när hon tappar saker, hon blir plågadav sexuella sarkasmer och tillmälen osv.

En annan man gömmer medicinen för sin diabe-tessjuka hustru och först när kvinnan börjar bli rik-tigt dålig tar han fram tabletterna och hånskrattar.

Ytterligare en man kränker sin rullstolsbundna hus-tru genom att ställa undan rullstolen så att den integår att nå, eller genom att ställa sig framför rullstolenoch spärra vägen då hon försöker sätta sig i den.

Dessa exempel på psykiskt våld upplevs ofta sommycket plågsamma. »Blåmärken läker men inte såreni själen«, säger t ex en kvinna i rapporten Våga se.Terrorn skapar också en osäkerhet i vardagen, enextrem otrygghetskänsla. Kvinnan upplever att glåp-orden kommer när hon minst anar det.

En kvinna, som är sambo med en man med miss-bruksproblem, beskriver sin situation så här:

» kunde lämna mig i liften i duschen ochlämna hemmet. Vid andra tillfällen drog han borttelefonen och försvann ut och lämnade mig så attjag inte kunde nå telefonen. Han hotade och tving-ade mig. Om jag bad att han skulle vända mig pånatten så vägrade han ofta att göra det. Det gör ontnär jag ligger på samma sida en hel natt och detvisste han. Han visste att jag var helt beroende avhonom«.

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 15

»Våldet riktas ofta motsjälva funktionshindret.Om kvinnan har balans-problem så slår mannenundan hennes ben. Kvinnorsom blivit blinda kan man-nen sätta krokben för så attde faller och slår sig.«

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 16

ÖVERGÅNGEN TILLFYSISKT VÅLD – TILL-FOGA SMÄRTA DÄRDET REDAN GÖR ONTEfter hand övergår ofta det psykiska våldet till direk-ta slag och angrepp mot de kroppsdelar som är svagaoch påverkade av sjukdom eller skada. Våldet riktasofta mot själva funktionshindret. Om kvinnan harbalansproblem så slår mannen undan hennes ben.Kvinnor som blivit blinda kan mannen sätta krokbenför så att de faller och slår sig, osv.

En del kvinnor berättar att slagen riktas mot ställenpå kroppen där det inte syns, andra att de blir slagna iansiktet där det syns. Gemensamt för kvinnornas berät-telser är att våldet upprepas och blir värre och värre ochatt ytterst bagatellartade orsaker kan utlösa det.

Funktionshindren i sig ger ofta upphov till smärta,t ex hos reumatiker. Det våld som kvinnan utsätts försmärtar då i dubbel bemärkelse. En kvinna med reu-matism berättar hur hon t ex kunde tvingas till sexu-ellt umgänge utan att mannen tog någon som helsthänsyn till att delar av hennes kropp var inflammera-de och gjorde fruktansvärt ont vid beröring. Efter-som hennes reumatism inte syntes, var den enligtmannen ingenting att bry sig om.

NÄR KOMMER VÄNDPUNKTEN?Några av kvinnorna som intervjuats av Forum Kvinnoroch Handikapp uppger att de kunnat ta steget att bryta

upp från destruktiva och våldsamma förhållanden förstnär någon annan än hon själv hotats att ta skada, dvsnär våldsupptrappningen redan gått mycket långt. Detkan handla om att mannen börjat misshandla kvinnanframför barnen eller att mannen försökt slå ett av bar-nen och kvinnan tvingats kasta sig emellan.

VEM BLIR UTSATT?Kvinnor i alla åldrar och med alla typer av funktions-hinder utsätts för våld. Men vissa grupper tycks före-komma oftare än andra. Denna bild ger ForumKvinnor och Handikapp:

Till kvinnojourerna kommer kvinnor med olikaformer av handikapp – neurologiska sjukdomar,rygg- och nackskador efter trafikolyckor, reumatiskasjukdomar, multihandikapp, synskadade, kommuni-kationshandikapp, diabetiker, psykiska funktionshin-der, lätt utvecklingsstörning, polioskador, kvinnorsom blivit vuxenblinda, hjärnskador efter stroke ocholyckor, hörselskadade och döva. Den största andelenär dock gruppen kvinnor med psykiska funktionshin-der och kvinnor med lätt utvecklingsstörning.

Tillfrågade representanter för kommunerna upp-ger att de möter multihandikappade, hjärnskadade,utvecklingsstörda och rörelsehindrade kvinnor somutsatts för våld. Värst uppgavs situationen vara för deutvecklingsstörda kvinnorna. Äldre kvinnor medfunktionshinder som vårdas på ålderdomshem upp-ges också bli utsatta för våld.

Inom akutsjukvården möter man av naturliga skälvåldsutsatta kvinnor med funktionshinder av allamöjliga slag; t ex nack-, hjärn- och ryggskador,hjärnskadade (stroke), reumatiker, synskadade, döva,psykiskt funktionshindrade, utvecklingsstörda osv.

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 17

Även på vårdmottagningarna återfinns alla kategorierav kvinnor som utsatts för våld; när det gäller ålder,bakgrund, yrke, funktionshinder och icke-funktions-hinder, missbruk etc.

En grupp som de olika myndigheterna och orga-nisationerna särskilt pekar ut som riskgrupp är ungautvecklingsstörda kvinnor. Uppfattningen bland per-sonal är t ex ofta att dessa kvinnor är »lätta att dupe-ra«, och riskerar att utnyttjas sexuellt, då de lätt kanfås att tro att en relation till en man handlar om ettriktigt förhållande. Den här gruppen tycks inte hel-ler vara lika benägen som de psykiskt funktionshin-drade att definiera det inträffade som övergrepp,menar en del tillfrågade i Forum Kvinnor och Han-dikapps studie. Ofta är det omgivande personal somreagerar, och ofta kommer reaktionerna väl sent.Värnandet om kvinnans integritet står i konfliktmed ett tidigt ingripande.

HAR KVINNANSÅLDER NÅGON BETYDELSE? Tillfrågade organisationer och myndigheter i ForumKvinnor och Handikapps studie pekar framför allt utyngre utvecklingsstörda kvinnor, unga kvinnor ochtonåringar som mycket utsatta grupper. Denna upp-fattning återfinns t ex inom kvinno- och brottsoffer-jourer, kommuner och rättsväsende. Sexuella över-grepp på unga utvecklingsstörda flickor uppges fram-för allt ske i hemmet och av en nära anhörig.

Inom (För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomaroch Vuxna) menar man att lindrigt utvecklingsstördakvinnor många gånger blir utsatta för våld och sexuella

övergrepp redan under barn- och ungdomsåren. Någotförenklat kan man också säga att personer som dras tilloch begår sexuella övergrepp på minderåriga även kanidentifiera utvecklingsstörda kvinnor som lätta offer.Dessa kvinnor har dessutom ofta svårt att förstå socialakoder och kan sakna förmåga att återge vad som hänt.

Samtidigt måste dock påpekas att även äldre kvin-nor utsätts för övergrepp. När det handlar om riktigthöga åldrar utförs övergreppen i regel av de egna bar-nen eller av personal.

BRISTEN PÅ STATISTIKHär ovan har en redogörelse gjorts över hur våldetkan se ut. Samtidigt kan ingen med säkerhet idagsäga hur stort problemet med våld mot funktionshin-drade är, eller hur/vem det drabbar. Av den statistiksom skulle kunna vara relevant i sammanhanget (datafrån polis, sjukvård, socialtjänst osv) framkommernämligen inte någonstans om hjälpsökande kvinnorhar ett funktionshinder eller inte. Kvinnojourer ochbrottsofferjourer skiljer inte heller på funktionshin-drade och icke funktionshindrade i sin statistik.Inom sjukvården för man inte heller statistik övereventuella funktionshinder, när kvinnor t ex sökervård efter övergrepp.

VEM ÄR FÖRÖVAREN?En dominerande bild av förövaren växer ändå framnär man tar del av forskningen: Majoriteten av våldetutförs av nära anhörig, eller någon annan som kvin-nan är beroende av, och våldet utförs av både mänoch kvinnor även om gruppen män dominerar och

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 18

våldet som begås av män oftast är betydligt grövre.Förövaren kan även vara den funktionshindrades

assistent eller någon annan vårdgivare, t ex i ett sär-skilt boende, och förövaren kan också vara en annanfunktionshindrad person. Övergreppen begås också isamband med färdtjänståkning, skolskjutsning, ledsa-garuppdrag eller av tjänstemän i tjänsten.

NÄTVERKET RUNT KVINNAN Kvinnor med funktionshinder har ofta behov av per-sonlig assistent och i dag är det kvinnan själv som ärassistentens arbetsgivare. I de flesta fall fungerar rela-tionen bra, med det finns också exempel på att kvin-nor med funktionshinder blir sexuellt utnyttjade ellermisshandlade. När kvinnan lider av kommunika-tionshandikapp och/eller hjärnskada är kanske assis-tenten den enda som förstår kvinnan, vilket minskarrisken för upptäckt om ett övergrepp har begåtts. Iklartext: Ska kvinnan kunna berätta om vad som harhänt tvingas hon göra det via den person som samti-digt är förövare.

Det motsatta gäller också. Assistenten är oftaden person som uppmärksammar övergreppen ochkanske även anmäler. Det kan handla om att denpersonliga assistenten upptäcker blåmärken, reage-rar på ett förändrat beteende, förmår tolka en berät-telse osv.

Med flera personliga assistenter mildras kvinnansisolering och riskerna för övergrepp minskar. Kvin-nan har också ett gott stöd i att ha god tillgång tillkommunikationshjälpmedel, eftersom det ökar hen-nes möjligheter att själv ta kontakt med andra.

En central faktor om man vill förebygga övergrepptycks vara att förhindra en situation där kvinnan ärutelämnat till endast en kontakt med omvärlden. Detbetyder i förlängningen att familjemedlemmar kanfungera mycket bra som personliga assistenter, menatt kvinnan inte uteslutande bör ha kontakt med enperson. Det finns anledning att anta att en sådan iso-lerad situation ökar riskerna för våld.

RÄDSLAN FÖR ENSAMHETOCH ISOLERINGKvinnor med funktionshinder lider ofta av en rädslaför att hamna i ensamhet och isolering. Det gör i sintur att benägenheten att lämna ett destruktivt förhål-lande ofta är låg (»Kanske hamnar jag på vårdhemom jag lämnar honom?«). För kvinnor med funk-tionshinder är det därför livsviktigt att ett socialt nät-verk finns och fungerar.

Den som är beroende av praktisk hjälp kan ocksåkänna stor tveksamhet inför att belasta någon annananhörig om hon lämnar förövaren, eller känna rädslaöver risken att inte kunna få någon hjälp alls.

Behovet av att ha någonstans att ta vägen – ellerbara någonstans att ringa och få stöd när man utsattsför ett övergrepp – är bl a av ovan nämnda skäl sär-skilt stor för just den här gruppen. Kvinnor medfunktionshinder behöver få ta del av andras erfaren-heter och få hjälp att inse att de inte är ensamma omsin situation. Men det behövs också olika former avcentra som kan skapa samvaro och bidra med utbild-ning. Telefonjourer kan vara ett viktigt komplementnär andra »normala« sociala nätverk runt kvinnaninte fungerar.

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 19

»En central faktor om man villförebygga övergrepp tycks vara attförhindra en situation där kvin-nan är utelämnat till endast enkontakt med omvärlden. Detbetyder i förlängningen att famil-jemedlemmar kan fungera mycketbra som personliga assistenter,men att kvinnan inte uteslutandebör ha kontakt med en person.«

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 20

VAD GÖR HANDIKAPP-ORGANISATIONERNA?Några enskilda handikappförbund har på senare årsärskilt uppmärksammat våld riktat mot kvinnor medfunktionshinder.

Inom och (Riksförbundet för Socialoch Mental Hälsa) finns idag en medvetenhet om attde kvinnliga medlemmarna är en utsatt grupp, ochman arbetar också med frågan i nätverk. harockså nyligen fått medel för att utveckla en verksam-het för psykiskt funktionshindrade. Projektet syftartill att skapa mötesplatser för kvinnor som blivitutsatta för övergrepp och våld.

(Synskadades Riksförbund) har haft frågornauppe i sin förbundsstyrelse, jämställdhetskommittéoch i sitt kvinnonätverk. Även inom (Riksför-bundet bör Rörelsehindrade Barn och Ungdomar) ärman medveten om att barn med funktionshinder ären utsatt grupp, även om man inte bedriver någotaktivt arbete på området.

Inom SDR (Sveriges Dövas Riksförbund) harman nyligen startat en kvinnojour för döva kvinnorsom finns på Alla Kvinnors Hus i Stockholm.

VAD GÖR KVINNO-ORGANISATIONERNA?Inom det spanska -projektet (som syftar till att ökakunskaperna om våld och diskriminering mot funk-tionshindrade hos de som arbetar med denna grupp)har man bl a i enkätform gått ut och frågat funktions-hindrade hur de uppfattar intresset hos enskilda länderskvinnoorganisationer. Resultaten där visar att funktions-

hindrade anser att kvinnoorganisationerna generelltvisar ett mycket svagt intresse för denna grupp.

I Sverige är det framför allt två kvinnoorganisatio-ner som arbetat aktivt mot våld mot kvinnor medfunktionshinder: (Riksorganisationen för Kvin-nojourer och tjejjourer i Sverige), och (Sverigeskvinnojourers riksförbund). Båda dessa organisatio-ner har genomfört aktiviteter för kvinnor med funk-tionshinder.

genomför sedan sommarläger för kvin-nor med funktionshinder och jourkvinnor där ett -tal kvinnor deltar varje sommar. Lägren syftar enligt till att öka jourkvinnornas kunskaper om denfunktionshindrades särskilda problematik, samt attöka kunskaperna om våld mot kvinnor bland kvinnormed funktionshinder.

Som tidigare nämnts finns det också en kvinno-jour för döva och hörselskadade kvinnor på AllaKvinnors Hus i Stockholm.

RÄTTSLIGA FRÅGORFrån brottsofferforskningen och kriminologin vet viidag att mörkertalet vad gäller kvinnofridsbrott ärmycket högt. Få kvinnor vågar anmäla att de blivitmisshandlade, hotade, sexuellt utnyttjade eller utsattaför regelrätta våldtäkter. Kvinnor är rädda för veder-gällning från förövaren, och benägenheten att läggaskulden på sig själv är också stor.

Med det i minnet finns det goda skäl att anta attmörkertalet vad gäller övergrepp mot kvinnor medfunktionshinder även det är högt.

De allra flesta företrädare för organisationer ochmyndigheter som intervjuats i Forum Kvinnor ochHandikapps studie befarar till och med att mörkerta-

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 21

len för denna grupp är större än för kvinnor i gemen.I Sverige idag hyser kvinnor med funktionshinder,

enligt Forum Kvinnor och Handikapps studie, enmycket svag tilltro till möjligheten att bli bemöttamed trovärdighet och respekt om de berättar omövergrepp och hot. Vem tror på henne? Vart ska honvända sig?

För att komma ur en våldsam, eller potentiellt våld-sam, situation måste kvinnan till att början med kunnata sig ur hemmet. Men var ska hon ta vägen? Vid enrundringning som en enskild rullstolsburen kvinna gjor-de till svenska kvinnojourer visade det sig att barasexton av dem var tillgängliga för en kvinna i rullstol.Kvinnojourer är samtidigt frivilligorganisationer sominte ensamma kan bära ansvaret för att ge funktionshin-drade kvinnor stöd. Kommunernas socialtjänst har detyttersta ansvaret för att funktionshindrade kvinnor somsöker hjälp har någonstans att ta vägen och får ett vär-digt bemötande.

FRÅGAN OM TROVÄRDIGHETNär en funktionshindrad kvinna anmäler ett kvinno-fridsbrott är det inte självklart att hon vill bli identi-fierad med sitt funktionshinder. Därför händer detatt det inte kommer till polisens och rättsväsendetskännedom att kvinnan är funktionshindrad.

Låt oss ta ett fiktivt exempel där en lätt utveck-lingsstörd kvinna anmäler ett övergrepp. Hur skarättsväsendet och polisen förhålla sig till det honsäger? I dag är regelverket för hur en sådan situationska hanteras dåligt uppbyggt inom polis och rättsvä-sende och kunskaperna om olika former av funk-tionshinder mycket knapphändiga.

Vid påföljande rättegång saknas kanske fortfarandekännedom om att det finns ett funktionshinder med ibilden. Kvinnan verkar samtidigt virrig och annor-lunda, vilket troligtvis påverkar bedömningen av hen-nes trovärdighet i rätten.

Exemplet ovan ges för att visa att det ur rättssä-kerhetssynpunkt är av stor betydelse att det i rättsligasammanhang framkommer om kvinnan har ett funk-tionshinder, och vilka begränsningar funktionshin-dret i så fall medför. Men för att det ska fungeramåste kunskaperna och rutinerna inom polis ochrättsväsende förbättras.

En del kvinnor med funktionshinder uppger självaatt de har svårare än andra kvinnor att bli trodda.Polisen ger sig t ex inte alltid tid att lyssna på enkvinna som har svårt att uttrycka sig. Eller som enkvinna i Forum Kvinnor och Handikapps studiesäger: »Det beror på vem man har turen att träffa«.Uppfattningen att det inte är någon idé att anmälaeftersom man ändå inte kommer att bli trodd verkarockså utbredd.

Ett exempel: Personalen vid ett särskilt boendegör en anmälan om sexuella övergrepp. Målet läggsdock ner på grund av att polisen inte kan förhöra denutsatta kvinnan. Kvinnan har inte förmåga att kom-municera och göra sig förstådd. Personalen erbjudersig att föra kvinnans talan och vittna, men det hjälperinte. Rättsväsendet kräver nämligen att brottsoffretsjälv kan tydliggöra vad hon utsatts för och redogöraför händelseförloppet.

I rättsliga sammanhang menar många funktions-hindrade att man dessutom tydligt kan se hur sam-hällets normer om normalitet spelar in. Det finns endold hierarki mellan funktionshindren. En rullstols-bunden kvinna tycker man gärna synd om, och »tycksynd om«-faktorn kan vara nog så viktig i rätten.

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 22

Dövhet – ett etablerat handikapp – tas det ocksåhänsyn till.

Andra former av kommunikationshandikapp kandock verka mer förvirrande, och polis och juristersbenägenhet att ge sig tid till att höra och försöka för-stå är ofta påfallande svag. Det finns exempel på våldoch övergrepp mot talhandikappade kvinnor därbrottet inte lett till åtal, eftersom kvinnan inte kun-nat förmedla vad hon varit med om.

Synskadade kvinnor är en grupp för vilka de rätts-liga problemen är specifika. Kvinnan kan kanske inteutpeka gärningsmannen om det inte är en nära anhö-rig, och hon kan inte heller åberopa vittnen ellerkanske ens uppge platsen för brottet. Rättsprocesseroch vittnesmål bygger på att man förstår, ser och kanuppfatta sin omgivning fullt ut. I en pressad situationförsämras koncentrationen för synskadade och omgi-vande intryck blir svagare.

Psykiska funktionshinder tycks stå längst ner irangordningen. Kan man inte kommunicera med rät-ten på förväntat sätt, och uppträder man »annorlun-da«, bedöms man lättare som »icke trovärdig«.

Inom den internationella handikapprörelsen harman försökt rangordna denna dolda trovärdighets-hierarki. Sämst trovärdighet anses kvinnor medolika former av psykiatriska funktionshinder ha.Något högre på skalan ligger utvecklingsstördakvinnor (som ofta har svårt att uttrycka vad som harhänt, och som ibland använder ett vulgärt språk).Därefter kommer kvinnor med olika uttryckssvårig-heter, t ex talhandikapp, stamning etc, samt kvinnormed olika former av hörselskador som ofta måsteuttolkas via en anhörig. Blinda, döva och rullstols-burna kvinnor anses slutligen ha en något högretrovärdighet.

BENÄGENHETEN ATT ANMÄLA

The National Clearinghouse on Family Violence iKanada anger tre faktorer som bidrar till att funk-tionshindrade inte i lika hög grad anmäler övergrepp:. Känslor av skam (självkänslan är ofta redan låg

hos dessa kvinnor, hon känner sig ful, dum ochvärdelös – ja, oduglig som kvinna – en bild somförövaren ofta präntar in).

. Rädslan att bestraffas av förövaren (inte få sinmedicin, bli vägrad att vändas i sängen om nätter-na, att bli lämnad ensam och isolerad, eller att heltenkelt drabbas av direkt fysiskt våld).

. Beroendet av mannen (via honom kommunicerarhon med omvärlden, han kontrollerar kanske hen-nes ekonomi, ger henne mat, kör fram rullstolen, ärhennes fönster mot omvärlden osv).

Följande kriterier avgör hur svårt det är för denfunktionshindrade kvinnan att anmäla:. I hur hög grad är hon beroende av förövaren? . Kan den drabbade över huvud taget kommunicera

med omvärlden?. Finns det någon att anförtro sig åt? . Vilket förtroende har hon för den hon ev anför-

tror sig åt? . Känner hon sympati med förövaren?. Tror hon sig bli trodd och bemött med tillit och

respekt om hon berättar?. Känner hon sig trovärdig i sin framställan – och

lyssnar/tror den hon anförtror sig åt på henne? ) Kan kvinnan över huvud taget kommunicera?

En annan rättslig problematik som framförallt FUB

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 23

uppmärksammat, rör vad som ska definieras sombrottsligt. Det »passiva« våld som kan drabba denfunktionshindrade kvinnan riskerar att hamna i enslags rättslig gråzon.

Ett exempel: Maken vägrar att laga middag. Omhustrun inte är funktionshindrad kan hon själv ställasig och laga mat, medan en kvinna med ett funktions-hinder kanske tvingas gå med på en kränkandebehandling, eller till och med ett övergrepp för att fåsin mat. Men vad i detta är att betrakta som brott?

AVSLUTNINGVåldsproblematiken som rör kvinnor med funktions-hinder är alldeles för komplex och vittomfattande föratt kunna göras fullständig rättvisa i denna skrift.Denna skrift ska i stället ses som ett försök att inledaen diskussion om framtida åtgärder. Den som villläsa vidare får tips i litteraturlistan nedan och kansjälv ta del av Forum Kvinnor och Handikapps rap-port. Dessutom bör det än en gång påpekas att defakta som lagts fram i denna skrift framför allt base-rar sig på erfarenheter från enskilda kvinnor samtföreträdare för organisationer och myndigheter –samtliga hämtade ur Forum Kvinnor och Handi-kapps rapport. Ytterligare forskningsdata måste tillför att vi med större säkerhet ska kunna säga hurutbrett våldet mot kvinnor med funktionshinder idagär, och hur det ser ut.

Vad som redan i dagsläget kan hävdas är dock attpolitiker, berörda myndigheter och handikapprörel-sen m fl måste arbeta mycket hårdare för att synlig-göra våld mot kvinnor med funktionshinder. Särskiltangeläget framstår behovet av forskningssatsningar

på området och att kunskaperna om mekanismernabakom våldet även på andra sätt fördjupas.

Idag förs som tidigare nämnts t ex ingen statistikinom vare sig sjukvården, polisen eller rättsväsendetsom tar hänsyn till om våldsutsatta kvinnor har even-tuella funktionshinder. Vi vet därför inte hur vanligtförekommande våldet är. Är det för övrigt ens önsk-värt att klassificera människor efter eventuella funk-tionshinder? En sådan fråga måste genomlysas ochdiskuteras.

Det är också nödvändigt att handikappförbundenfortsätter att engagera sig i frågan. och m fl har redan gjort viktiga insatser. Förhoppningsvisär det arbetet bara början på ett brett framtida engage-mang i frågan från samtliga handikappförbunds sida.

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 24

REFERENSLITTERATUROCH ARTIKLAR:Barron, Karin: The Bumpy Road to Womanhood, i Disa-bility & Society, vol nr , , s ‒ (En studieav unga stockholmskvinnor med funktionshinder).

Bergstedt, Märta-Lena: Sommarläger för kvinnor medfunktionshinder i aktivt möte med jourkvinnor, rapport,ROKS .

Bergström, Gunnel W: Våld mot handikappade flickoroch kvinnor, rapport från projektet Kvinnor och han-dikapp, .

Brusén, Peter och Lars-Christer Hydén (red.): Ettliv som andra. Livsvillkor för personer med funktions-hinder, Lund .

Calderbank, Rosemary: Abuse and Disabled People.Vulnerability or social indifference, i Disability & Soci-ety, vol nr , , s -.

Curry, Mary Ann, Hassouneh-Phillips, Dena ochJohnston-Silverberg, Anne: Abuse of Women With Dis-abilities. An Ecological Model and Review, i ViolenceAgainst Women, vol. nr. , januari , s –.

Finndahl, Kerstin: Våga se. Studie om förekomsten avvåld mot kvinnor med funktionshinder, Forum Kvin-nor och Handikapp, 2001.

Guide on Violence and Disabled Women, METIS-pro-jektet inom EU:s Daphne-program, . En kortgenomgång av ämnet våld riktat mot kvinnor med

funktionshinder.

Hallerfors, Hans: Övergrepp, /.

Hallerfors, Hans: Skärp vaksamheten mot övergrepp, /.

Hendey, Nicola och Pascall, Gillian: IndependentLiving. Gender violence and the threat of violence, iDisability & Society, vol nr , , s - (Enstudie av ungdomar med svåra fysiska funktions-hinder).

Hermansson, Snorre m fl: Rapport från projektetRättstrygghet för personer med utvecklingsstörning, (För Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och vuxna),Stockholm .

Larsson, Lotta: ROKS sommarläger. Kvinnor medfunktionshinder i aktivt möte med jourkvinnor, rapport, .

Nosek, Margaret A och Howland, Carol A: Abuseand Women with Disabilities, (en stringent ochkritisk genomgång av forskningen på området, finnsutlagd på amerikanska Vawnets hemsida:www.vaw.edu/Vawnet/disab.htm).

Nosek, Margaret A, m fl: The Investigation of Abuseand Women With Disabilities. Going Beyond Assump-tions, i Violence Against Women, vol nr , april, s -.

Overgrep og vold mot kvinner med funksjonshemming,Rapport från konferans i Olso, april , FFO Opp-land (Funksjonshemmes Fellesorganisasjon).

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 25

Ticoll, Miriam: Violence and People with Disabilities.A Review of the Litterature, Roeher Institute på upp-drag av the National Clearinghouse on Family Vio-lence, Ministry of Supply and Services, Canada .

Women and Disability. Rapport från Spanska IES(Iniciativas e Estudios Sociais) som ingår i METIS-projektet inom EU:s Daphne-program, .

Zijdel, Lydia: Manual for Comprehensive Empower-ment Training. For disabled women and/or girls and fordisabled men and/or boys, EU-kommissionen ochEDF (European Disability Forum), .

ADRESSER: Forum Kvinnor och Handikapp, Klara Södra Kyrko-gatan , Stockholm, telefon och fax: / , e-post: Kvinnor.handikapp@swipnet.se

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 26

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 27

Nationellt Råd för Kvinnofrid är ett rådgivande organ för frågor som rör våld motkvinnor. Rådet fungerar också som ett forum där regeringen utbyter erfarenheter ochidéer med företrädare för organisationer och forskare som är engagerade i frågor somrör våld mot kvinnor. Rådet skall uppmärksamma problemområden som behöveråtgärdas.

Nationellt Råd för Kvinnofrid är inrättat för en tidsperiod av två år.

Ordförande: Jämställdhetsminister Margareta WinbergProjektledare: Ingegerd SahlströmLedamöter: Gabriel Bargasho, Angela Beausang, Elis Envall, Gun Heimer, AnnChaLagerman, Kicki Nordström, Gunnar Sandell, Eva-Britt Svensson, Barbro Wester-holm och Hans Ytterberg.

© Nationellt Råd för Kvinnofrid, september

Slå mot det som gör ont 1-09-19 15.43 Sidan 1