Vi och dom - Fröken Ninas psykologiklassrum · Hur mánga av oss är starkano att stá emot grit pn1.4sie ? Vágar vi stá för en even u..fattnin: även när alla andra. - el II

4;:: :,;t;;,.:;;: ._..; ;,,;<<.

Vi och domHur skulle det land se ut som styrdes efter principen att människorbar olika värde? Ett land där man anság det självklart att det egnafolket var satt pá jorden för att härska över alla andra. Ett land somindelade världen i över- och undermänniskor?

Sá var det i Tyskland före och under andra världskriget. "Attfödas till tysk är den högsta utmärkelse som Vár Herre kan förlänapá denna jord." skrev tidningen "Krakauer Zeitung" 1944.

Hur bar sig de tyska nazisterna At för att fá med sig folket närde begick sádana ohyggliga grymheter som förföljelserna av olik-tänkande, koncentrationslägren, judeutrotningarna...

Världen delades in i vi och dom. Tyskarna, den ariska rasen,kallades övermänniskor. Gud hade satt dem att härska övervärlden. Undermänniskorna var ryssar, polacker, zigenare, negreroch framför alit judar. Sá här stár det i en skrift utgiven av tyskakrigsmakten 1935:

Undermänniskan, en biologiskt sett skenbart heft likartadnaturprodukt med händer, fötter och ett slags hjärna, med ögonoch mun, är dock en heft annan, en fruktansvärd varelse, medmänniskoliknande anletsdrag, men andligt och själsligt lägrestáende än ett djur. I denna människa.s inre räder ett heinsktkaos av vilda, ohämmade lidelser; en obeskrivlig destruktions-drift, den primirivaste lystnad, den mest ohöljda nedrighet.Undermänniska - i övrigt ingenting!

"Vi lydde bara order"Pá morgonen den 13 juli 1942 samlade major Wilhelm Trappreservbataljon 101 i tyska krigsmaktens fältpolis utanför derasförläggning i staden Bilgoraj i sydöstra Polen. Bataljonen bestod av500 man, de fiesta inkallade reservister. Men det farms ocksá enmindre grupp organiserade judehatare, som anrnält sig somfrivilliga till bataljonen.

Major Trapp redogjorde för dagens uppdrag. Han poängteradeatt man hade en oerhört svár uppgift fra mför sig. Fältpolisemasuppdrag var att samla ihop alla judar i den lilla staden Josefow, detvill saga cirka 1 800 personer. Alla arbetsföra män skulle transpor-teras till arbetsläger. Kvinnor, barn och gamla skulle skjutas pástället.

För att motivera sina män till massmordet hänvisade major

22

PDF compression, OCR, web optimization using a watermarked evaluation copy of CVISION PDFCompressor

http://www.cvisiontech.com

:t människoratt det egnaEtt land som

lskriget.kan förläna

1944.

ig fs4ket när`r: av olik-w

ariska rasen,hä):ka över

negrertvska

.lt likartadmed 6gonreise, medlsligt lägreett hernsktstruktions-drighet.

lhelm Trapplt r derasie;"; 3stod avans ócksä enZält sig som

.---

ji gterade:ältpölisernast Josefow, detulle transpor-

skjutas pá

visade major

Trapp till alla de oskyldiga offren för deallierades bornbningar i Tyskland. Hanpástod att det var judar som 1ág bakombombningarna av Hamburg och Berlin.

Till sist sa han till sina män att de somkände att de inte skulle klara av anutföra uppdraget, kunde fá slippa. Bara12 av de 500 anmälde att de inte villevara med.

Fältpoliserna marscherade in i Jose -

fow. Alla judar föstes ihop. Tre hundraarbetsföra män sorterades bort för attskickas till arbetsläger. De övriga 1 500fördes till en närbelägen skog, där en avkompanicheferna tidigare valt ut lamp -

liga avrättningsplatser.Kvinnorna, barnen och de gamla

fick order att lägga sig ner i rader pámarken. Fältpoliserna ställde sig bakomdem och satte bajonettspetsen i nackenpá var sitt offer. Pá givet kommandosköt de. Mördandet fortsatte hela dagentill mörkrets inbrott med endast entit-runes uppeháll för lunch.

Alla fältpoliserna orkade inte med att delta i massakern. En delhöll sig undan i den allrnänna oordningen. andra missade inedvetetoch sköt bredvid offren ibland _ . . - ' . - Ï - Vi sa.sa till slut ifrán att de inte orkade fortsätta och befälen lät dem slippautföra fier mord den dagen. Men de allra fiesta lydde order utan attifrágasätta vad de höll abLe.cl. De intalade sig att de inte hade nágotval, att de gjorde det för fosterlandet, fär att de inte vágade annateller att de deltog pá grund av kamrattrycket. Ett av de ruggigastesjälvbedrägerierna svarade en menig soldat för:

- Jag gjorde det till min unpgift att endast skjuta barn. Närmödrarna korn till avrättnirrgen med sina barn vid handen, fickalltid min kamrat skjuta manunan medan jag sköt barnet. Jagintalade mig själv att barnet inte skulle kunna klara sig utan henne.Pá sá sätt gjorde jag en god gärning eftersom barnet ändá inte skulleöverleva utan sin mamma.

Efter slakten i Josefow fick bataljon 101 nya uppdrag. Samman-lagt mördade de 38 000 judar och förde 42 000 till koncentrations-läger.

Lettland 1942. En tysk soldat skjuter moroch ban

23



í

Se tf ,' e i,-, o. w1

Hur kunde dom? ( n) EvHur var detta möjligt? Hur kunde till synes vanliga män blimassmördare?

En amerikansk historiker, Christopher R Browning, bar forskatom bataljon 101. Hans källor har varit protokoll frán den rättegángsom efter kriget hölls mot en del av fältpoliserna i bataljonen. DetBrowning ville fá svar pá var hur det över huvud taget var möjligtatt människor kunde begá den här sortens brott. Hade de blivittvingade? Hade de hotats till livet? Utlovades det stora belöningar?

Att synen pá vad som är rätt och fel förändras under ett krig, ärett känt faktum. Sanunanhállningen room soldatgruppen blirvikti:are an alit annat, till och med vikti:are an att ifrá:asätta dehandlingar man utför. Offren görs till icke -personer, nágra somman inte behöver slösa medkänsla pá, eftersom de ändá inte barsamma känslor soin "vanliga" människor. Världen delas in i v i ochdom, där vi star för alit gott och dom stár för alit ont.

Dessutom avtrubbas soldaterna ganska snabbt. Den som engang lytt och utfört en order att mörda, har gá' tt över en psykologiskgräns och har därmed lättare att göra om det.

Trots detta framstár den 101:a bataljonens agerande som i detnärmaste ofattbart. Bara nágra veckor tidigare hade soldaterna varitvanliga civila arbetare och tjänstemän och detta var deras förstauppdrag i Polen. Dessutom gays de ju_ mö l r art slippa delta.Det finns enligt Browning inte nágot enda dokuinenterat fall dären tvsk soldat blivit straffad för att han vä. rat delta i förintelsen av

_.udarna. Därerot var det belagt med dödsstraff för alla att gömmaeller skydda judar.

Hur mánga av oss är starka no att stá emot grit pn1.4sie ? Vágarvi stá för en even u..fattnin: även när alla andra . - el II 7

Flur skulle vi själva handla om vi hamnade i en liknandesituation som männen i bataljon 101? Det kan vi aldrig vera. Detenda vi vet är hur vi skulle vilja handla.

Att vaga saga nejAlla soldater lyder inte alltid order. Det finns de som har mod nogatt tänka själva och lyssna pá sitt eget samvete.

Under andra världskriget hade tyska armén ockuperat Jugosla-vien. Den 20 juli 1941 deltog truppen pá bilden i en operation därman brande byar och avrättade mots andsmän och vanliga civila.

ui flip)? ty3cAe-ck- l,,,rcl,. a at- w.cE,,n hLti* vatl c att J , j.--v1 a btat ¡ - so ,e - ; o v a,n 1 1;t) rvt cc24

)o z.r et,vq. ó .l> 11161,A11 orzel , 1 t7 (2,,;i Z4 3 }-c.r J



akthungnga ledare m1àd!T

upp hot om folkmordPsykoanalytiker har intervjuat ledare iföre detta Jugoslavien.

och förklarczr driv/&afterna bá/co,n krigets 'terror

Au BIRGITTA ALBONS

Hur kunde det ske? Mass-mord pá civilbefolkningen,etnisk rensning. Hur kanmänniskor som levt sida vidsida döda och lemlästa barn,kvinnor och mini, tortera ochváldta, jämna byar med mar-ken, systematiskt förstörasjukhus, kyrkor, moskéer ochandra kulturbärande symbo-ler?

Det är ofattbart, säger viigen och igen och vili heistslippa se de ohyggliga bilder-na forna Jugoslavien.

Men den jugoslaviska be-folkningen var inga jävlar.Vad var det som drev mAn-niskor in i detta beteende?

- Till stor del handlar detom hur makthungriga politi-ker: genom nationaliatisk pro-paganda málade upp hot omfolkmord och lyckades nAmänniskans kanske känali-gaste punkt - säkerhetsáng-esten. Det blev möjligt närmänniskors identitet skaka-des i grunden iefter det kommunistiska väl-det, sager Marta CullbergWeston, psykoterapeut ochanalytiker.

Honfliktlösning- Men vi kan och maste

bygga upp sd-ukturer somhjälper oss igenom tider avstora omvälvningar och osä-kerhet utan att falla tillbaka iprimitiva beteenden. DärRirär det nödvändigt att farsakaförstá de psykologiska meka-nismer som kan fá människoratt utföra dessa förfärandegrymheter.

Marta Cullberg Weston harintervjuat beslutsfattare páflera niváer i de jugoslaviskarepublikerna för att analyse-ra situationen och söka bidratill konfliktlösning.

Första gingen hon reste dit,i september 1991, var med entvärvetenskaplig grupp fránden nordiska organisationenTransnationella stiftelsen fa3rfred- och fi"amtidsforslming,TFF. z i ; ;

Sedan dess ha ,ruppenpublicerat fiera :_rter,

som FN:s mediare och garter-na i konflikten fátt to del ay.

- Nàr ett totalitärt eller ko-lonialt välde upphár Leder detofta till den här typen avetniska konflikter, sagerMarta Cullberg Weston.Tan+idern Tito var dñd,kommunismen ebbade ut,den jugoslaviska identitetenfrill ihop. DA uppstod en pe-riod av stor osakerhet somförstärktes av den lángvarigaekonomiska nedgángen. Na-tionalism kom att bli det-carntrra som icke- kommu-nism.

Den nations] istiska yranfick gamla motsättningarmellan de olika republikerna,provinserna och folkgrupper-na att fiamma upp.

. Locket p$- Under vára intervjuer be-

rättade alla om sin egengrupps historia minnt 1 000 ártillbaka, men alltid bara somoffer.

Obearbetade traumatiskakänslor frán andra världskri-get kom upp till ytan. Titohade lagt locket pá alla skänd-ligheter som begAtts underkriget i intern stridigheter -inte av ockupationsmakten.Inte ens de massive över-greppen mot serberna av Us-tasja, de kroatiska fascister-na, fick sin rätta historie-skrivning. Inga krigsför-brytare ställdes inför ratta,som i Niìrnbergrättegángar-na, och offren hade Ingenmöjlighet att äppet ventilerasin smärta pá det satt somskedde i Västeuropa.

- Det obearbetade förflutnafans där som en krutdurk,men den hade inte behövtexplodera om inte ledarnaspeist pá de undertrycktakänslorna. Med mogna poli-tiska ledare hade det var möj-ligt att bearbeta den gamiasorgen.

Alla Inänn iskor ärr irate del -aktiga i den destruktiva na-tionalismen, understryker.

.Marta Cullberg Weston. Hon,manget. Mrt4ivlsda,.

TrWilfOr a14.upg7.... I .

i

domar, som tog avstánd frdnhatet.

Manñiskors rädslaI tävian om makten spelade

de politiska ledarna oför-blommerat pá männi4korsrädsla, beskrev sin egengrupp soin offer och maladeupp en hotbild av andra somfiender, menar hon. Si blevmuslimer kallade "turkar"som en sorts. förlängd arm

f án det gamia ottomanskarikets fórtryckare. Alla kroa-ter blev Ustasja -folk och ser-berna blev cetniks, som degamia kungatrogna krigarna.

- Ledarñá tog kontrollenoch gjorde medierna till lydi-ga redskap bade i Serbien ochKroatien. Hetspropagandanfòrdes lange i medierna innan-själva kriget brät ut. F.ftetzsomi räckvidden begränsades:

icuri G>

Jr, -t- f ke ?

.1-16v a,'

till den egns republiken fickfolk varken information fräniiágot oberoende há11 ellerfránmotatándarsidas- . .

:,., _ -

:Politìsk propagidida1 Det Itnnske' rtiest'Hänsyns-1 1iMsa. eai näx bide. oc4.. ìroatisk. TV i`

av tmànnisko-vidéP

utpekade déá , àndra sidansom skyldig.

- Men redan i amtet av80-talet var den serbiske na-tionalistledaren SlobodanMilosevic án av de fórsta soinsiäppte den onda anden urflaskan. Med tal om att serberi Kosovo utsatts för "folk-mord" av albanerna flak hanmed sig sina landamán i en

'"'11401,..



r7 f: : ;+; ' : -. iiNatioryaiistisk feber. Hundratusentals sager de/taren av olii a massmötena i elsättningar piskas upp mellan olika etniska rta '

g Belgrad där m®t-g ppa: -självständighet och infördeen grym polisregim medapartheidmetoder som i Syd-afrika. Sedan var steget intelängt till att pasta att serber-na i Kroatien hotades av folk-mord.Milosevic är en av dem somprojicerar, lägger ut, sift eget.----.hämndbegär pä fienden ochser det som hot om "folk-mord", när det i själva verketkommer fràn honom själy,säger hon. Projektion är enförsvarsmekanism som vi al-

ta-- La använder oss av soni sm,a; barn, men som vi ocksä Ater-' vänder till i krislAgen.

- Det paradoxala Or att hanocksä blir den person sornkraftigt bidrar till att utilisede verkliga folkraorden iKroatien och i Bosnien, sägerMarta Cullberg Weston. Menhon understryker samtidigtatt alla parter skapat fiende-biider som klassar "de andre"soin omänskliga - "de" ärbestar och star för alit ont -medan "vi" kärnpar för deträtta.

- Genom att definiera sigsjäly som offer kan man legi-tunera egna övergrepp. Min-

i niskor kan belt bortse fran" det egna valdet i en nationa-

_. - - - listisk konflikt och dessutoffiundvika skuldkAnRlor soanannars skulle dyka upp.

--- - En annan effekt av att se siggrout offer är behovet av "te-lling", en önskan att göra sigav med alit "frärnnaande".--- - - . .

Störda individer- Den etniska rensningen

som bade serber och kroaterstatt för i Bosnien är ett yt-tersta uttryck for detta psyko-logiskt primitiva tänk.ande.Ledarna tillhandahller enideologi sore kopplar ihop ter-

ritorium och säkerhet - baraom vi liar kontroll Over detomrade där vi bor kan vikänna oss säkra.

En.bidragande orsak till dethämningslösa valdet ar, for -

klarar Marta Cuiberg Wes-ton, att man släppt lös para-militära grupper, rena rövar-band. De rekryterades bland

.521N I

ultranationalistiska ungaman, kriminella och djuptkänslornässigt störda indivi-der som fick möjlighet attleva ut sinn ihre destruktivadraman i yttervärlden.

De tränades i lydnad underbefäl som krävde att de skullebegd bestial ska övergrepp pacivila, en process som liknarden for blivande torterare.När de utfOrde massakrer pabefolkningen ute i byarnaväcktes en intensiv vredesots blev öga för öga, taud fortend, ett desperat findeefter rättvisa som fate starattfä..

. .

yJeJel

Ideologins maktSjälva gömmer de sig bak-

om en ideologi som säger attdet är nödvändigt att "befriaomraden" Erin "smutsiga ele-ment", att de Or en "godgaming" när de haishuggeroskyldiga civila eller valdtarkvinnor, "fiender".

- Ideologins makt är ohygglig och blotter fdsancfLllamöjligheter att manipuleradet mänskliga samvetet. Lyd-naden och grupptrycket airandra centrala faktorer somgör att vi människor lätt drasmed i destruktiva mönster,nägot soni en kiassisk studie ilydnadens psykologi av ame-rikanen Stanley Millgramövertygande visar. Sextioprocent av helt vanliga man-niskor lydde en försöksledaresom uppmanade dem att geförsökspersoner dödligaelektriska stötar.

- När han gjorde om sam-ma experiment, men i grup-pen placerat nagra som vas-rade lyda order, da sjönk del i

tagandet till tio procent. Detvisar hur viktigt motstándets awdexempel 3r, sager Marta Cull-bergWeston_ ... .°

,

DN

uweN

layuajo>,g



iga män bli

;, har forskaten rättegängaljonen. Det't var möjligttde de blivitbelöningar?

ett krig, ärruppen blirrágasätta de

0.6-s¿ra somn .nte baras i vi och

)ersom enR. plogisk

.le som i det.íaterna varitderas fërstailippa delta.erat fall där,rintelsen avt att gömma

..cket? Vágar:er tvärtom?n liknandeig Neta. Det

a-od nogk

!rat jugosla-)eration därnliga civila.

-..

I/;yi 9 i"} :: iY.ykY,. . , . . :.pyy{,.,,,..,Or* 4' -

.

,-kr ;,::...._Át .r '

-`

En grupp dödsdömda star uppradade framför en stor höstackmed bindlar för ögonen i väntan pá den dödande kulan. Menplötsligt händer nágot. En ung soldat i avrättningspatrullen, JosephShultz, vägrar att skjuta. Han lägger ifrán sig sitt gevär och gár istället fram och ställer sig bland de dödsdömda. Hellre än att dödaoskyldiga väljer han att bli avrättad tillsammans med dem. En avJosephs kamrater tog bilden i smyg, annars hade haus mod aldrigblivit känt för efteivärlden.

aaexsaresa.sesoscsorresiet-vcnancoamown.secoxxxsc.c_c .r.a-rs- -1. Tycker du att man kan ställa enskilda soldater- till svais för mord

som begds IA order render ett krig?2. Har var och en av oss ansvar et för alla vara handlingar eher- kan viibland lärnna Over besluten till andra?3. Kan du tänka dig att döda en annan ntänniska. t ex för att för -

svara dig s oily eller ¿i,c lama"'4. Hur tror du att du själy skulle ha handlat onr du var-it i JosephSchultz kidder?

25



Örnarna ochSkallerormarnaEtt experiment med grupperTvá amerikanska forskare - makarna Sherif - har experimenteratmed grupper i konflikt och samarbete.Vid ett av sina experiment ville de utplána fiendskap mellan tvá grup-per av pojk-scouter. Sá här lade de upp försöket:1. Först skapade de tvá olika grupper2. Sedan ordnade de sá att grupperna kom i konflikt med varandra3. Sist försökte de utplana fienskapen mellan grupperna och lösakonflikten.

Här ska vi försöka sammanfatta Sherifs experiment. Vi bygger dá paden beskrivning av experimentet som ges i Gunnar Boalts bok "So-cialpsykologi", s. 214-228.

1. Grupperna bildasTvá jämlika grupperSherif delade in pojkscouterna i tva grupper. Man försökte da attskapa tvá jämngoda grupper. Därför fanns det ungefär lika manga ivarje grupp som var t. ex. langa, korta, duktiga i simning, matlagningosv.

Inga pojkar kände varandra före experimentet.

Scouterna Aker pá lägerSherif packade in scouterna i tvá olika bussar. Det skedde pá olikaställen. Ingen grupp kände till den andra. Bussarna Akte vid skildatillfällen och frán var sitt hall till samma skog där lägren skulle vara.

Grupperna svetsas sammanFörst kände pojkarna inom en grupp inte de andra. Men genom att deat ihop, jobbade ihop, lekte ihop osv. sá bekantade de sig med varann.Sherif ordnade särskilda uppgifter At pojkarna som de bara kundeklara av i samarbete med varann. Det gällde t. ex. att bära en kanotsom pojkarna upptäckt till ett badställe som lag rätt langt bort.

Grupperna ger sig själva namnPojkarna började svetsas samman inom grupperna. Snart hittade depá ett namn för den egna gruppen. Det ena gänget ville heta Örnarnaoch det andra Skallerormarna.Pojkarna malade sitt gruppnamn pa skjortor och flaggor.

Grupperna upptäcker varannMen sá kom förstás den dag dà nágra av Örnarnas och Skallerormar-nas pojkar stötte ihop i skogen. De hade upptäckt varann. Nu fannsdet tvá grupper i skogen - inte bara den egna gruppen som allahade trott.



2. KonfliktenNu kom det andra steget i experimentet: att ordna kontakt mellangrupperna och att skapa en konflikt.

DragkampenSherif ordnade först nágra konkurrenstillfällen mellan de tvá grup-perna. Det första var en tävling. Man ordnade en dragkamp.Skallerormarna vann över Örnarna. Men dá ilsknade Örnarna till ochbrände upp Skallerormarnas flagga.

Den stora flaggstridenDet gillade inte Skallerormarna förstás. Nu skulle de i sin tur ta Ör-narnas flagga. Det lyckades de med.Nu blev Örnarna förgrymmade över detta. Efter en hFard strid eröv-rade de Skallerormarnas áterstáende flagga . . .

Det här ledde till överfall och slagsmal frán bäda gruppernas sida.Grupperna hittade pá öknamn pá varandra.Vid olika tillfällen ledde motgángarna till att man grälade och skylldeifrán sig i bägge grupperna. Men mest stärktes samhörigheten inorngrupperna av motsättningarna till de andra.Oenigheten mom gruppen ledde ofta till nya ansträngningar för attsamordna den. Man planerade en ny taktik för ett överfall osv.

Örnarna lägger in taktik i dragkampenOrnarna hade förlorat första dagens dragkamp. Därför kóm--de=mi-överens om annan taktik för den andra dagens tävling.Sá fort signalen för dragkampen hade gátt började alla i Örnarnas lagatt grava ner fötterna i marken. Skallerormarna drog alit vad de or-kademen kom ingen-vart. Efter_sju --minuter var-- de -uttröttade ochmäste sätta sig ner de med. Men dá högg de utvilade Ornarna i föralit de orkade och drog lángsamt Skallerormarna At sift há11.

Efter 40 minuter sa tävlingsledaren att han mäste avbryta kampenom 15 minuter. När tiden var ute var Skallerormarna farligt nära grän-,en. Men tävlingsledaren dömde oavgjort till Örnarnas ledsnad ochde slaka Skallerormarnas stora lättnad.Skallerormarna anklagade förstás Örnarna för ojust kamp.

nur upplever vi verkligheten?Nästa dag frágade Sherif pojkarna - en i taget - hur länge de tyckteatt dragkampen hade págátt. Den rätta tiden var 48 minuter. Sä härblev genomsnittsuppfattningen hos pojkarna:

Örnarna 20 -45 minuterSkallerormarna 1 -31/2 timmar

Tre testFör att se vilken uppfattning pojkarna hade om varandra ínom ochmellan grupperna genomförde Sherif tre test:1. Först frágade man pojkarna vilka de räknade som goda vanner2. Sedan skulle de beskriva varann med vissa adjektiv3. Sist skulle de bedöma varandras prestationer

31



32

Vänner bara inom den egna gruppenNär pojkarna skulle räkna upp dem som de betraktade som vännervalde de bara ur sin egen grupp - trots att de fick välja ur bäggegrupperna.Sherif hade en lista pa sex adjektiv som pojkarna brukade användaom varandra. Tre adjektiv var positiva och tre var negativa:

+starktuffreko

skrajmalligknasig

Varje pojke skulle värdera medlemmarna i sin egen grupp och i den

andra gruppen med hjälp av adjektiven.Sherif fann att bägge grupperna var mycket positiva mot: sina egnagruppmedlemmar och negativa mot de andra:

Skallerormarna hade 100 % positiva omdömen om sina egnaÖrnarna hade 94 %o positiva om sina egnaSkallerormarna hade 53 % negativa omdömen om Örnarna och

35 % positivaOrnarna hade 65 % negativa omdömen om Skallerormarna och bara

15 % positiva

Hur bedömer vi andras prestationer?Sherif ordnade en tävling i att plocka upp ärtor i gräset. Varje grupparbetade för sig. Det gällde att plocka sa manga ärtor som möjligtunder 1 minut. Ärtorna skulle stoppas i en plastpase som var och enhade.Efter tävlingen slöt man till plastpasarna med en gummisnodd ochskrev namnet pa den som plockat ärtorna.Nu skulle man se vilka som plockat mest ärtor. Grupperna samladesi ett stort rum. Där fanns det en projektor och en filmduk. Tävlings-ledaren_ röpáde ett námn. Di skulle den pojken resa sig si att allavisste vem han var. Sedan visade man hans resultat pa duken, dvs.hur manga ärtor han lyckats samla ihop.För alla namn visade man exakt lika manga ärtor! 35 stycken. Ärtornavisades bara under 5 sekunder. Da kunde pojkarna inte räkna demmen ända fa en viss känsia av hur manga det var.Ingen av pojkarna visste förstas nagot om detta. Dom trodde att detvar var och ens ärtor som visades pa duken. När man visade Skaller-ormarnas ledares ärtor sa uttryckte hans grupp sin stora beundranmed visslingar och hejarop.Skallerormarna överskattade sina egna medlemmars resultat. De ficki genomsnitt 119 ärtor i stället för de verkliga 35. Örnarna nedvärde-rades av Skallerormarna. De fick bara 10 ärtor i genomsnitt.Örnarna i sin tur gay frikostigt sina egna 413 ärtor och gav Skaller-ormarna 30 ärtor i genomsnitt.

Konfliktens resultat1. När de tva grupperna började komma pa kant med varandra togde till nedsättande öknamn mot varandra2. Ju mer motsättningen mellan grupperna ökade

dess battre höll grupperna inbördes ihopju mer positivt bedömde man den egna gruppens medlemmarju mer negativt bedömde man den andra gruppens medlemmar

Det här paverkade ocksa pojkarnas förväntningar pa varandra ochderas bedömningar av varandras prestationer.



3. FörsoningenHur skulle Sherif kunna utplana konflikten mellan Örnarna och Skal-lerormarna och skapa en försoning?Sherif diskuterade olika metoder:!1.'t Ge upplysningar som framställer den andra parten i en gynnsamdager

Sma grupper kan man kanske bryta upp genom att belöna indivi-auella prestationer3. Grupperna kan kanske sam§as om ledarna gör upp med varann4. Tricket med en gemensam fiende kan kanske svetsa ihop grup-rerna5. En annan möjlighet är kanske att ordna sma nöjen och samman-föra de tvá grupperna där6. Genom att skapa samarbets-situationer mellan de tva gruppernakan man kanske fa dem att samsas.Sherif fann att punkterna 1-4 var svara att genomföra. Hur skulle detga till? Han försökte men fann ingen framgang.Da prövade han metod 5 och 6.

rynnsamma kontakterSherif ordnade först sju olika tillfällen till gemensamma kontakter.Man ordnade med trevlig samvaro mellan grupperna. De fick t. ex.äta tillsammans, se film tillsammans, ordna med ett fyrverkeri tillsam-mans osv.Men bägge grupperna utnyttjade skickligt de sju tillfällena till attbraka med varann och att skälla pa varann. Den gemensamma mál-tiden slutade t. ex. med att pojkarna kastade matrester och kapsyler

0pa varann.Sherif drog slutsatsen att

kontakt mellan grupper är inte tillräckligt för att utjämna en span-ning meran dem.

Samarbete för gemensamma málSherif valde den sista metoden, att ordna samarbetssituationer. De,verordnade malen valdes sa att grupperna varken kunde na demeller ensamma reda ut dem. De máste sla sig samman för att lösa dem.

'lllysteriet med de tomma kranarnaSherif ordnade ett gemensamt mal genom att stänga av vattentill-förseln till pojkarnas stugor. Nagra timmar senare var det tomt i allakranar - inget vatten.Lägerledningen kallade de bägge grupperna till en gemensam över-läggning. Vad skulle man göra? Antagligen hade vattenröret brutitsupp eller ocksa hade vattencisternen gaff sönder. Alit som alit be-hövdes 20 -25 man för att kolia.Vid det här laget var Ornarna rätt törstiga medan Skailerormarnahade lite vatten kvar i sina fältflaskor. Men bägge grupperna anmäldesig frivilligt till jobbet. De smagrupper som skickades ut bestod avbara Skallerormar eller Ornar. De skulle kolla var sin sträcka pa led -ningen men alla skulle mötas vid cisternen.Efter lite över en timme träffades alla grupperna vid cisternen. Allavar varma och törstiga. Nu skulle man undersöka själva cisternen.För att komma upp pa den och se efter om det fanns nagot vatten i

behövde man en stege. Den hade Sherif latit gömma 10 meter fran

33



34

Z tiJ1LJi. . ..... .:k ..rT.tise....:w i4i'iú1.2%Lii7f+-

cisternen. Pojkarna letade reda pi den och bar den tillbaka till cister-nen. Skallerormar och ornar klättrade om varandra upp pi cisternenoch kikade ner. Den var nästan full.Dá klättrade de första ner igen och tog itu med kranen. De upptäckteatt den var tilltäppt. De började genast att rensa upp den med deverktyg de hade, i regel knivar, och bytte av varandra i arbetet. Ornaroch Skallerormar gav varandra goda rid. Ett par vattendroppar häl-sades med tillrop och glädje. Pá en timme var kranen klar och vattnetrann som förut.Men gruppkonflikten levde kvar. En timme senare vid middagen foröknamn och skällsord Ater över matborden.

BadresanBide Ornarna och Skallerormarna hade fitt rösta pi olika saker somde ville göra. Högst pA bida gruppernas lista stod att ligga ute överen patt. Tillsammans valde man ut en liten sjö i närheten som ut-flyktsmil.Grupperna Akte var för sig i var sin lastbil. De var entusiastiska överutfärden men de hade sagt ifrin att de heist ville campa för sig självaoch inte ihop med de andra.När de kom fram pA förmiddagen gick varje grupp för sig ner till sjönoch badade. De kom tillbaka strax före lunch. Di stod ett stort bordklart med tallrikar, bestick, senap och pickles. Eftersom de var hung-riga rusade de fram mot matbordet. Men där fanns ingen mat ...En chaufför sa dA högt ifrin att nu skulle han köra ner till byn eftermat. Den enda bil som fanns kvar var en rätt gammal lastbil. Den stodhalvvägs uppe i backen till lägerplatsen.De tvA grupperna stod lite över 10 meter frin varann och tittade p5.bilen. Chauffören fick fram nigra smällar ur motorn, men mer blevdet inte. Skrället gick inte iging!NAgra Skallerormar föreslog att man skulle försöka ruila igâng bilen.Dragrepet lag framme mycket synligt. En av Skallerormarna sa:- Vi tar repet och har en dragkamp med lastbilen!Det blev en kort diskussion kring förslaget. NAgon sa:- Vi är 20 man. Det är klart att vi kan dra igAng bilen!Medlemmarna ur báda grupperna instämde. De drog repet genomkofángaren. PA sa sätt fick de tvâ tampar att dra i. De fiesta Skaller-ormarna drog i den ena ändan och Ornarna i den andra.Pojkarna fick dra hirt och försöka fiera ginger. Till sist började last -

bilen ruila och startade under allmänt jubel.Medan den körde efter maten kom frigan upp om grupperna skullelaga maten var för sig eller tillsammans. Ornarna blev oeniga.Men majoriteten tyckte att de skulle laga sin mat var för sig.När bilen till slut kom tillbaka med maten var alla sA hungriga att deinte orkade dela upp sig utan lagade sin lunch tillsammans.Dragkampen med bilen upprepades pA förmiddagen eftersom bilenkringlade igen. De visste alla hur de skulle göra. De tvA tamparnabemannades - Skallerormar och Ornar huller om buller.I fortsättningen var det Inga klara grupplinjer när de báda gruppernaarbetade.

HemresanSista dagen i skogen föreslog de tvA grupperna själva att de skulleha en gemensam Iägereld och ordna underhillning At varann. Till slutföreslog de ocksA att de skulle Aka hem i samma buss.



Sherifs slutsatser1. Om grupper i konflikt kommer i kontakt med varandra under sá-dana förhallanden att de far ett gemensamt och viktigt mal, som engrupp inte ensam kan ná, sa kan de samarbeta för att ná malet.2. Ju fler tillfällen grupperna far till samarbete för gemensamma mal,desto mer minskas spänningen mellan dem.

Att diskuteraS_ herifs experiment1. Hur svetsades grupperna samman i Sherifs experiment?Var#.är?

2. Varför kallade grupperna varandra vid óknämn?3. Gäller det här med öknamn ocksá för grupper pa var svenskaarbetsmarknad?Kan du ge exempel?4.: Hur försökte Sherif att skapa en konfliktsituation?Hur lyckades han med det?5. Ser du paralleller till detta inom var svenska arbetsmarknad?6. Läs avsnittet "Hur upplever vi verkligheten?", s. 31.Hur vili du förklara att pgjkarna hade sá olika uppfattningar?7. Läs avsnittet "Hur bedömer vi andras prestationer?", s. 32.Hur vili du förkiara resultaten?8. Ser du paralleller till Sherifs resultat av de tre testen, s. 31-32,pá var arbetsmarknad? -

Ge exempel!Tg,1, Läs Sherifs slutsatser, ovan. Har du själv liknande erfarenheter?Ge exempel!

10. Gäller slutsatserna ocksa pa var arbetsmarknad?11. Hur försökte Sherif att utplána konflikten?Diskutera de olika metoderna. Vilka använde Sherif? Varför?

Parterna pá arbetsmarknaden1. Ar flagon eller nágra av Sherifs metoder för att utplána konflikteranvändbara pá den svenska arbetsmarknaden?a) Hur g.Yr man nu?b) Hur skulle man kunna göra, anser du?2. Hur vili du sammanfatta nágra praktiska rekommendationer urSherifs experiment?

35



Documents

Vi och dom - Fröken Ninas psykologiklassrum · Hur mánga av oss är starkano att stá emot grit pn1.4sie ? Vágar vi stá för en even u..fattnin: även när alla andra. - el II