Estetisk-filosofisaka fakulteten

Maria Myhrman

Uppfostran

Upbringing

Pedagogik

C-uppsats

Datum/Termin: 10-09-24 Handledare: Ulla Högberg Examinator: Tomas Saar Löpnummer: X-XX XX XX

3

Innehållsförteckning Abstract ................................................................................................................................................... 5

Sammanfattning ...................................................................................................................................... 5

1. Bakgrund ............................................................................................................................................. 6

1.1 Vad är kvinnojourens skyddade boende? ............................................................................... 6

1.1.1 Hur är kvinnojouren organiserad? Vilken verksamhet bedrivs? ......................................... 6

1.1.2 Vilka arbetar i kvinnojourens verksamhet? ................................................................................ 7

1.2 Vilka kvinnor söker sig till Kvinnojouren? ...................................................................................... 7

1.2.1 Nedbrytning och normalisering .................................................................................................. 8

1.3 Barn i det skyddade boendet ........................................................................................................ 9

1.4 Syfte ............................................................................................................................................... 9

2. Familjen ............................................................................................................................................. 10

2.1 Den fungerande familjen ............................................................................................................. 10

2.2 Den icke fungerande familjen ..................................................................................................... 11

2.3 Fostran och socialisation ................................................................................................................. 12

2.3.1 Uppfostran................................................................................................................................ 12

2.3.1.1 Vad är uppfostran? ............................................................................................................ 12

2.3.1.2 Hur sker uppfostran? ......................................................................................................... 13

2.3.1.3 Uppfostrans konsekvenser för barnet? ............................................................................. 14

3. Frågeställning .................................................................................................................................... 17

4. Metod ................................................................................................................................................ 18

4.1 Datainsamlingsmetod .................................................................................................................. 18

4.2 Urval ............................................................................................................................................ 19

4.3 Genomförandet ........................................................................................................................... 19

4.4 Etiska frågor ................................................................................................................................. 20

4.5 Validitet och reliabilitet ............................................................................................................... 20

5. Resultat .............................................................................................................................................. 23

5.1 Systematisering och analys ......................................................................................................... 23

5.1.1 Målet med uppfostran ............................................................................................................. 23

5.1.1.1 Social kompetens .................................................................................................................. 23

5.1.1.2 Lycka ...................................................................................................................................... 24

5.1.2 Uppfostrarens roll .................................................................................................................... 24

5.1.2.1 Vuxna skall ta ansvar ............................................................................................................. 24

5.1.2.2 Bekräftelse av de vuxna ........................................................................................................ 25

4

5.1.3 Uppfostran i praktiken ............................................................................................................. 25

5.1.3.1 Rätt och fel ............................................................................................................................ 25

5.1.3.2 Prata med barnen .................................................................................................................. 26

5.1.4 Uppfostran på det skyddade boendet ..................................................................................... 27

5.2 Resultatsammanfattning ............................................................................................................. 28

6. Diskussion av resultat ........................................................................................................................ 29

7. Kritisk granskning av arbetet ............................................................................................................. 34

8 Källförteckning .................................................................................................................................... 35

Bilaga 2 .................................................................................................................................................. 37

Intervjuguiden ................................................................................................................................... 37

5

Abstract The background of my examination is that upbringing of the children looks very different.

Children and women that are coming to the protected housing are coming from different

social class. The aim of this examination is to examine how idealistic female workers looks at

the upbringing and how they can contribute with upbringing of children at protected housing.

The time limit and extent of the examination restricted me to Värmland. The questions of

interview is planed and followed by the content of an interview guide. The outcome of the

interview is reported in four categories and analyzed. The conclusion of the examination is

that the children need love, structure and security. Those are the parents or other adults, whom

have the responsibility of the children and their upbringing. The children of the protected

housing need structure and confirmation maybe even more, because they have been

traumatized.

Sammanfattning Bakgrunden till min undersökning är att uppfostran av barn ser väldigt olika ut. Barnen och

kvinnorna som kommer till det skyddade boendet kommer ifrån olika familjebakgrunder och

samhällsklasser. Målet har varit att undersöka hur jourkvinnor ser på uppfostran och hur de

anser att bidrar till uppfostran av barnen på det skyddade boendet. Undersökningsmaterialet

består av empiriska data, vilket går ut på intervjuer med jourkvinnor ifrån Värmland.

Tidsmässigt och omfattningen på uppsatsen begränsade jag mig till Värmland.

Intervjufrågorna är välplanerade och följer innehållet i en intervjuguide. Det empiriska

materialet redovisas först i fyra kategorier, därefter analyseras materialet med den teoretiska

delen. Analysen visar att respondenterna anser att barnen behöver trygghet, kärlek och

struktur i uppfostran. Det är föräldrarna eller andra vuxna som har ansvaret för barnen och

deras uppfostran. Barnen på det skyddade boendet behöver regler, struktur och bekräftelse,

kanske ännu mer, eftersom de har varit med om traumatiska händelser.

6

1. Bakgrund I fler och fler kommuner har det under senare år på enskilda och ideella initiativ etablerats

kvinnojourverksamheter och skyddat boende för kvinnor som levt i relationer som

kännetecknats av olika former av hot, förtryck och misshandel. I många fall har de kvinnor

som vänts sig till dessa verksamheter, barn som på olika sätt också har drabbats genom att

deras mödrar farit illa i relationen till mannen. Barnens situation i detta sammanhang är också

svår.

Jag har uppmärksammat och blivit intresserad av barnens situation, när de tillsammans med

modern kommit till ett skyddat boende. Mitt intresse grundar sig på att jag har förstått att

uppfostran av barn kan se väldigt olika ut i de sammanhang som kvinnorna och barnen

kommer från. På kvinnojourer jobbar man ideellt och jag föreställer mig att de som gör det

kan vara viktiga för barnen och därför borde deras syn på uppfostran också vara viktig. Jag

har valt att undersöka synen på uppfostran som finns hos den som jobbar ideellt i en

kvinnojour, eftersom det där passerar många mammor med barn under ett år.

Jag ser uppfostran som en pedagogisk process. I denna uppsats har jag valt att fokusera på den

pedagogiska praktiken i form av fostran. Detta kommer jag att redovisa i teoridelen, hur

uppfostran kan ses utifrån individnivå.

1.1 Vad är kvinnojourens skyddade boende? Det skyddade boende finns till för kvinnor, tjejer och barn som blivit utsatta för våld och

hot.1I det skyddade boendet kan kvinnan komma genom att kontakta kvinnojouren på egen

hand eller via socialtjänsten. Alla kvinnor får ett eget rum och delar på övriga utrymmen med

andra kvinnor och barn. Varje kvinna ska städa, handla, tvätta och laga mat själv.2

Kvinnojouren är en ideell förening som är religöst och politiskt obunden. I det skyddade

boendet registreras ingen, kvinnan kan vara anonym och föreningen har ett tystnadslöfte.

Kvinnan får stöd, råd och hjälp i det hon vill göra åt sin situation. Kvinnojouren är verksam

under hjälp till självhjälp.3

1.1.1 Hur är kvinnojouren organiserad? Vilken verksamhet bedrivs? En styrelse som har en ordförande, kassör, sekreterare, ledamöter och suppleants. Styrelsen

har möte en gång i månaden. Styrelsen har kontakt med kommunen och gör ansökningar för

ekonomiskt stöd, men även ansvarar för verksamhetsplanen.4

Kvinnojouren erbjuder stödsamtal till kvinnor som söker hjälp. Kvinnan kan vara anonym

under stödsamtalen, det förs inga journaler över samtalen. I stödsamtalen finns kvinnojouren

som ett stöd i kontakten med myndigheter. Kvinnojouren har tystnadsplikt och lämnar inte ut

information till någon myndighet. Får kvinnojouren kännedom om barn som farit illa ut, har

1 http://www.kvinnojouren-ada.nu/start 110124

2 http://www.karlstadskvinnojour.org/?page_id=44 110123

3 http://www.karlstadskvinnojour.org 110123

4 http://www.kvinnojouren-ada.nu/organisation 110123

7

de anmälningsplikt till socialtjänsten.5 Kvinnojouren kan finnas som ett stöd och ge

upplysning om vilka rättigheter som kvinnan har i samhället. Finnas till som stöd när kvinnan

ska till möte hos polisen, advokaten, socialtjänsten, migrationsverket och vid rättegången.6

Självhjälpsgrupper innebär att det finns två uppstarterskor som finns med i början. De kallar

samman och ordnar med fika och skall starta gruppen med att ge dem vanor. Efter några

gånger står gruppen på egna ben med stöd av uppstarterskorna. Kvinnorna på

självhjälpsgrupperna har ingen kontakt med varandra utanför möten, samtidigt som de arbetar

med trauman. Alla får en chans att tala i rundor, där alla talar i tur och ordning. Ingen får

avbryta eller ställa frågor, utan alla har sin tid utan avbrott, därefter får de andra ge respons,

igenkännande och stöd.7

Särskilt stöd åt barnen genom aktiviteter som riktas åt dem. Det handlar om att leka med

barnen, utflykter och samtal, som är utformade för att hjälpa barnen. Barnen sätts i fokus för

att de ska arbeta med sina känslor och erfarenheter.8

1.1.2 Vilka arbetar i kvinnojourens verksamhet? Anställda på kvinnojouren har olika väsentliga utbildningar. Anställd personal finns på

kvinnojouren under dagtid, för att hjälpsökande kvinnor ska kunna nå dem eller myndigheter.9

De ideellt arbetande kvinnorna kallas för jourkvinnor på kvinnojouren. För att få bli

jourkvinna går man en studiecirkel på några träffar. Som jourkvinna har man möjlighet att gå

på månadsmöten och delta i utbildningar som arrangeras. 10

I studiecirkeln ges de blivande

jourkvinnorna kunskap om mäns våld mot kvinnor.11

Jourkvinnor lägger ner så mycket tid,

som de kan bidra med. Det kan se olika ut, för olika jourkvinnor.12

1.2 Vilka kvinnor söker sig till Kvinnojouren? Kvinnorna som drabbas av mäns våld mot kvinnor kommer ifrån alla samhällsskikt. Det finns

ingen enhetlig grupp kvinnor som har råkat utför mäns våld mot kvinnor. Alla kvinnor som

kommer till kvinnojourens skyddade boende har olika bakgrunder och historier i bagaget. Det

är kvinnor i alla åldrar som utsätts för mäns våld mot kvinnor. Anledningarna till mäns våld

mot kvinnor finns inte i kvinnornas personlighet eller uppträdande. En snedvriden bild av att

kvinnor som blir utsatta för våld i en nära relation skulle vara avvikare från normen. Den

kvinnliga normen i en relation, är en kvinna som inte hamnar i en relation med en man som

utövar våld mot kvinnor. Använder mannen våld mot kvinnan, har kvinnan provocerat fram

detta beteende hos mannen. Denna bild har accepteras okritiskt av psykologer och

psykiatriker, eftersom inte alla kvinnor blir utsatta för mäns våld i en nära relation. Då läggs

5 http://www.kvinnojouren-ada.nu/stodsamtal 110123

6 http://www.kvinnojouren-ada.nu/praktiskt-stod 110123

7 http://www.kvinnojouren-ada.nu/sjalvhjalpsgrupp 110123

8 http://www.jarfallakvinnojour.se/ 110123

9 http://www.frideborg.se/om-jouren_index.htm 110124

10 http://www.karlstadskvinnojour.org/?page_id=17 110123

11 http://www.kvinnohuset.se/ 110124

12 http://www.kvinnojouren-ada.nu/arbeta-ideellt-1 110124

8

skulden över på kvinnan istället, när problemet ligger hos mannen som utför våldet eller

psykisk misshandel.13

1.2.1 Nedbrytning och normalisering Jag ska beskriva den nedbrytande normaliseringsprocessen för kvinnan. Det startar med en

stark kärleksrelation mellan mannen och kvinnan, som med tiden blir nedbrytande och

destruktiv. Normaliseringsprocessen förklarar hur våld och hot från mannen blir en allt större

del av vardagen för kvinnan. Mannen får allt större makt och inflytande över kvinnans tankar

och känslor, vilket jag kommer att förklara hur det hänger ihop.

För kvinnorna handlar det om den livsfarliga nedbrytningsprocessen.

Normaliseringsprocessen är en nedbrytningsprocess för kvinnan och för mannen utvecklas

våldsanvändningen.14

Misshandlande män blir män på våldets arena.15

”Normaliseringsprocessen för kvinnan – anpassning till gränser som förskjuts.”16

I början av normaliseringsprocessen upplever kvinnorna våldet, som något avvikande och

motbjudande. Våldet är något oacceptabelt, som de inte kan gå med på. Efter en tid upplevs

våldet som vanliga handlingar, som en del i vardagen.17

Gränserna för kvinnorna suddas ut,

förflyttas och förskjuts. Gränsen för vad som är kärlek och våld försvinner, våldet ses som ett

uttryck för kärlek. Kvinnan kan inte skilja på misshandlande män och vanliga män. Detta kan

inte kvinnan skilja på, eftersom hennes gränser har suddats ut.18

Kvinnan ska anpassa sin

kvinnlighet till mannens norm. Resultatet blir en öppet undergiven och misshandlad kvinna.

Underordningen ändras lite i taget och ser olika ut i olika relationer.19

Misshandeln handlar om att isolera kvinnan fysiskt från att umgås med väninnor, resultatet

blir att hon blir mentalt och psykiskt isolerad. Kvinnan umgås med mannen främst, vilket

leder till han blir hennes referensram. Kvinnan upplever allt genom mannen, när han steg för

steg kommer dominera hennes känsloliv och sociala erfarenheter. Då finns det ingen annan

referensram, än mannen att jämföra bra och dåliga upplevelser. Saknas det någon, att jämföra

med blir nyanserna viktiga. Stunderna utan våld kontrasteras mot ett dygns ångest och smärta.

Stunderna av lugn blir större och kvinnan kommer att se mannen som god, snäll, kärleksfull,

omtänksam stundtals och inte enbart våldsam.20

Detta ger bilden av våldet i kvinnans liv. Varför kvinnan inte lämnar mannen är irrelevant,

eftersom kvinnan har normaliserat våldet. Våldet har normaliserats med hjälp av hjärntvätt,

isolering och andra kontrollstrategier. När gränserna mellan gott och ont har utplånats är det

svårt för en misshandlad kvinna, att upprätthålla en egen verklighetsuppfattning. Kvinnan

känner en tillgivenhet, när han växlar mellan ömhet och är kärleksfull och det stärker det

13

Eliasson, Mäns våld mot kvinnor, 1997 S.142 14

Lundgren, Våldets normaliseringsprocess, s.13 15

A.a s.23 16

A.a s.49 17

A.a s.49 18

A.a s.50 19

A.a s.53 20

A.a s.51

9

känslomässiga beroendet. Växlandet är en viktig del, för att förstå dessa följder av mäns våld

mot kvinnor.21

Normaliseringsprocessen för kvinnan är en aktiv nedbrytningsprocess, där kvinnan gradvis

internaliserar mannens våld, hans motiv för våldet, hans förväntningar och krav på kvinnan.

Detta förändras stegvis, när han uppnår kontroll över kvinnan genom isolering som växlas

med omtanke om kvinnan. Resultatet blir att kvinnan börjar se sig själv med mannens ögon

och vill ändra på det hon ser.22

Efter en tid säger mannen, att våldet beror på kvinnan. Mannen indoktrineras ständigt med att,

det är hennes fel samtidigt, som han använde våld. Kvinnan försöker anpassa sig, för att

våldet skall sluta. Anpassningsstrategin hjälper inte för mannen förskjuter gränserna och

kraven, så hon lyckas inte anpassa sig till det som gäller just då. Vad kvinnan än gör så

fortsätter våldet. Nu anpassar sig kvinnan, för att överleva och i detta skede upptrappas våldet

och blir grövre och sker oftare. Kvinnan lever mellan liv och död. Även om kvinnan lever, är

hon fysiskt dödad, som den person hon var. Ska kvinnan föras tillbaka till livet behöver hon

hjälp och stöd, för att komma på väg mot återupprättelse och se i spegeln ett ansikte med

självförtroende. Detta är en väg som är tung och svår.23

1.3 Barn i det skyddade boendet Alla barn lever inte under omständigheter som kan föreställas som goda situationer. Det finns

barn som växer upp med rädslor, otrygghet, där barnen inte vet vad som kommer hända och

tvingas vara på sin vakt. Det kan även förekomma misshandel av barnen eller barnen

bevittnar mamma misshandlas av pappa. Barnet kan uppleva, att misshandeln startar med att

mamma skriker och det slutar med att pappa misshandlar mamma. Barnet kanske står och

lyssnar bakom en dörr och vet inte vad som händer, utan hör mamma skrika. Höra mamma

skrika och inte veta vad som händer kan vara fruktansvärt skrämmande för ett barn. Barnet

kan själv råka ut för misshandel, som är psykisk, fysisk eller sexuella övergrepp. Fysisk

misshandel innebär att barnet tillfogas skada eller inte förhindrar att barnet vållas skada.

Psykisk misshandel innebär att inte ge barnet tillräckligt med omsorg, kränka och isolera det.

Det kan vara att skrämma, förlöjliga och nedvärdera barnet. Det handlar om barn som växer

upp i en miljö där hot om våld från någon familjemedlem är en del av vardagen. Våldet

behöver inte riktas mot barnet, utan kan riktas mot föräldrarna. Bristande omsorg handlar om

att inte kunna tillgodose barnets grundläggande behov som mat, kläder, värme och medicinsk

vård. Det kan även vara att lämna ett litet barn utan uppsikt eller andra brister i omsorg, detta

är ett exempel hur det kan vara när uppfostran av barn inte fungerar.24

Sådant här har fått mig

att undra hur jourkvinnor på skyddade boenden kan bidra med stöd vad gäller barnens fostran.

1.4 Syfte Syftet med denna undersökning är att ge en inblick i värderingar, attityder, människosyn och

normer angående barnuppfostran hos jourkvinnorna.

21

A.a s.56f 22

Lundgren, Våldets normaliseringsprocess, s.61 23

A.a s.68 24

Arnell & Ekbom, Och han sparkade mamma, s.26

10

2. Familjen

Kvinnorna och barnen som kommer till det skyddade boendet kommer ifrån olika

samhällsklasser och lever i olika familjebildningar. Oavsett hur familjebildningen ser ut har

den stor betydelse för barnens liv och utveckling.

2.1 Den fungerande familjen

Kännetecknet för en fungerande familj är att det ska finnas regler, eftersom det gör omvärlden

rationell.25

I en fungerande familj känner sig barnet accepterad, erfara intimitet och närhet,

men även ett ställe som ger möjlighet för att uttrycka känslor och samla kraft.26

Den vuxna lär

barnet de regler och sociala mönster som gäller. En vuxen kan avläsa och förstå barnets

situation, istället för att barnet kan sätta sig in i den vuxnas situation. Barnet och den vuxna

har ett oundvikligt auktoritetsförhållande. Förhållandet kännetecknas av makt och beroende

som ligger i förhållandets natur och medför ett stort ansvar för den vuxne då det är denne som

är stor, stark, vet mer och har mer omfattande erfarenheter samt kan ta sig rätten att ha

tolkningsföreträde. Barnet är beroende av den vuxne för sin överlevnad. Den vuxne kan inte

frigöra sig från det ansvar som denna vuxenhet med åtföljande makt medför och den som har

rätt att fastställa regler för andra erhåller auktoritet. Det är därför viktigt att som vuxen inte

missbruka denna makt över barnet, som är beroende av den vuxna. Kärlek och auktoritet

hänger samman i socialisationen och uppfostran av barn. Föräldrarna skall vara närvarande

för avläsning av barnens behov.27

I en fungerande familj lär sig barnen att reagera på smärtor, kränkningar och motgångar på ett

adekvat sätt. Familjen ger barnen tillåtelse att reagera och denna förmåga använder de sig av i

vuxen ålder. I vuxen ålder kan de reagera verbalt mot de som har sårat dem. En människa som

förstår sin vrede som en del av sig själv kan integrera med den och använder sig inte utav

våld.28

Barnen lär sig att lyssna på sina känslor och inte undertrycka dem.29

I en familj där det

råder mänskligt samspel har barnen tillåtelse att reagera på känslor. Även föräldrar visar

påverkan på smärtor, kränkningar och motgångar. När ett samspel sker mellan

familjemedlemmarna växlar de med att vara sändare och mottagare. Barnen och föräldrarna

växlar mellan att vara sändare och mottagare i sin relation med varandra. Båda parterna har

chansen att visa effekten av kränkningen på ett godtagbart sätt. Föräldrarna är förebilder för

sina barn, när de visar att det är helt naturligt att reagera på sina känslor. I mänskligt samspel

anpassar sig båda parterna efter varandra. I mänskligt samspel tar individerna varandras

attityder och etablerar samma inställning till omvärlden. Barnen tar efter föräldrarnas attityder

och inställning till omvärlden, att det är accepterat att reagera verbalt mot kränkningar.30

25

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 s.134 26

Weinehall, Att växa upp i våldets närhet, 1997 s.86 27

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s.100 28

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.74 29

A.a s.75 30

Berg, Medvetandets sociologi, 1977 s.54

11

Uppfostraren måste tro på sin roll. Det går inte kommunicera osäkerhet till barnen, då tvivlar

de på auktoriteten.31

2.2 Den icke fungerande familjen Hur en icke fungerande familj ser ut är helt olika, det skiljer sig från familj till familj. Vissa

familjer fungerar på ytan, men inom hemmets väggar finns en otrygghet och kaos. Andra

familjer uppvisar tydliga tecken på att den icke är fungerande.

I den icke fungerande familjen fungerar inte vardagen. Alkohol- och drogmissbruk är en del

av vardagen. En vardag som inte fungerar blir normaliserad, där barnen inte känner till något

annat liv. Ett familjeliv där någon eller båda föräldrarna är påverkade av alkohol eller droger,

där det även kan förekomma mäns våld mot kvinnor. Det behöver inte handla om missbruk

hos föräldrarna det kan finnas andra orsaker varför familjen inte fungerar. Psykiska

sjukdomar eller bristande omsorg från föräldrarnas sida.32

Barnen som växer upp i icke

fungerande familjer saknar ett socialt nätverk av trygga vuxna. Vuxna utanför familjen vill

inte bli indragna och ta ansvar för andras barn. Grannskapets vuxna ser efter sina barn och

blundar för andra barn i området. Många barn saknar på detta sätt vuxna som bryr sig och ser

dem. Barnen utan ett starkt socialt nätverk är skyddslösa, när det gäller kriser och

bekymmer.33

Kärnfamiljen är liten i Sverige, vilket ger barnen få vuxna i det sociala

nätverket. Det finns inga vuxna som kan bekräfta och förklara vad det är som sker i familjen.

De närmsta vuxna som ska göra det för barnet är förövaren och offret.34

Våld i familjen är ett

tabu och därför pratar man inte öppet om det med utomstående. Familjen stänger sig mot

omvärlden och döljer det som pågår.35

Tala med utomstående kan vara svårt för barnet, när

det är så tabu. Jobbiga erfarenheter är det föräldrarna de första personerna barnet vänder sig

till, vilket innebär problem i en icke- fungerande familj.36

Reglerna som finns i den icke fungerande familjen har till störst del bestämts av den

dominerande fadern i familjen. Det kan även vara modern som är den dominerande i familjen,

om barnen lever med en ensamstående moder. Fadern sätter gränserna för vad som är tillåtet

beteende. Lyder inte familjen fadern, får det konsekvenser för alla familjemedlemmar. Lyder

inte familjen fadern kan konsekvenserna bli olika straff exempelvis fysiska straff, psykisk

misshandel eller ekonomiska utpressning.37

Föräldrar som lärde sig tidigt av sina föräldrar att

stänga av sina känslor och förakta dem istället. En del av dessa föräldrar tar med sig denna

uppfostringsstil och för vidare till sina barn. Dessa föräldrar har svårt att visa ömhet mot

barnet. Föräldrar som aldrig tränat på att ta beaktande av sina egna behov, eftersom de inte

har haft rätten till det. Det resulterar i att föräldrar använder sig av hård disciplin, för att uppnå

lydnad från barnet. Det kan även förekomma stunder av aga och slapphänt uppfostran. Det

skapar osäkerhet hos barnet, när det växlar mellan hård disciplin och ingen disciplin. Barnet

31

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 s.134 32

Weinehall, Att växa upp I våldets närhet, 1997 s.146 33

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s. 30 34

Eriksson, Barns röster om våld, 2008 s. 64f 35

A.a s.16 36

A.a s. 64 37

Weinehall, Att växa upp i våldets närhet, 1997 s.149

12

provocerar tills föräldern visar sitt rätta jag.38

En tillvaro som ständigt består av oordning och

otrygghet, där det fattas vuxna som kan ta ansvara för vardagen. Barnen tvingas ta mer ansvar

för sin familj och föräldrar och på detta sätt växer upp för tidigt. I den icke fungerande

familjen saknas det struktur, planering och ingen vet vad som kommer att hända. Barnen

tvingas att vara i ständig beredskap på att något kommer att hända, om det blir bråk, när och

hur kommer det att utbryta.39

Då hemmet inte är tryggt kan barnet utveckla tankemässig och

känslomässig beredskap på att något kommer att hända.40

Hemmet blir inte ett ställe för vila,

där rutiner i vardagen kan ge trygghet utan rubbas av våld och andra svårigheter.41

Barnen ser

tidigt att det inte fungerar bra i familjen. Ibland försöker föräldrarna dölja hur allvarlig

familjesituationen är för barnen. Föräldrarna tror det är för barnets bästa. Barn är medvetna

om vad som händer i omgivningen, mer än vad vuxna tror är möjligt. Barn har stor förmåga

att se vad som händer mellan de vuxna. Det som händer i omgivningen hos barnen, är att

vuxna förmedlar innebörder och outtalade regler utan att vara själva medvetna om det.42

2.3 Fostran och socialisation

2.3.1 Uppfostran

2.3.1.1 Vad är uppfostran?

Begreppet uppfostran är en social process mellan generationerna, som för vidare mål,

övertygelser, strävanden, känslomässiga reaktioner, insikt och färdigheter, som anses

nödvändigt för att skapa kontinuitet och gemenskap. Föräldrar uppfostrar sina barn och för

vidare sina värderingar och åsikter. Även mor- och farföräldrar är med och uppfostrar den

yngre generationen och bidrar med deras värderingar och åsikter.43

Identiteten och individens

förståelse och beteende formas genom en livslång socialisationsprocess. Familjen fungerar

som ett bollplank till barnet vid förklaring och behandling av socialisationsfaktorer i

omgivningen. Det är en balans mellan arv och miljö, som skapar individen.44

Uppfostran innefattar tre viktiga begrepp bedömning, vägledning och sanktioner mot den

uppväxande generationen.45

Föräldrarna använder sig av dessa begrepp, för att barnen skall få

en bra grund att stå på inför framtiden. Det handlar om att lära barnen stå på egna ben och bli

självständiga individer.46

När föräldrar vägleder sitt barn handlar det om att förmedla normer

som barnen skall följa.47

Normer är regler som styr och reglerar det sociala livet i samhället.

Barnen lär sig av sin omgivning hur man ska bete sig i vissa sammanhang. Roller är de

förväntningar som finns på en bestämd position, som en person har i en social grupp.48

38

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.105 39

Weinehall, Att växa upp i våldets närhet, 1997 s.155 40

Eriksson, Barns röster om våld, 2008 s.64 41

A.a s.16 42

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s.17 43

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 S.41 44

Weinehall, Att växa upp I våldets närhet, 1997 s.95 45

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 s.51 46

A.a s.53 47

A.a s.51 48

Bunkholdt, Från födsel till pubertet, 1995 s.208

13

Barnen lär av de vuxna att bli en del av en gemensam social verklighet, genom att använda sig

av de föremål, redskap och språk som står till buds. De vuxna lär barnen vilka handlingar som

accepteras inom arbetslivet, privatlivet och fritiden. Föräldrarna ger av sin kunskap,

erfarenhet, resurser och färdigheter, det är de sociala produkter som behövs för att lyckas i

livet. De vuxna bedömer barnen utifrån de normer, som finns i samhället.49

Socialisationsagenter är främst föräldrarna och familjen, andra agenter när barnen blivit äldre

är fritids, dagis och skolan. Media har en stor betydelse och påverkar genom ljud och bild.50

Den första eller starkaste bindningen behöver inte vara föräldrarna. Svarar inte föräldrarna på

barnets signaler, söker barnet en annan person att skapa bindning till. Barnets första relationer

skapar inre representationer som resulterar i fasta jämförelsepunkter för barnet.51

2.3.1.2 Hur sker uppfostran?

I den fungerande familjen är vägledning och bedömning grunden för hur sanktionerna mot

barnen kommer att se ut. Sanktionerna finns för att visa barnen, vad som är tillåtet beteende

och icke tillåtet beteende. Sanktionerna kan även ses som konsekvenser för barnet. Belöna

och straffa blir ett maktmedel inom uppfostran.52

Ansvarighetsbegreppet är det som skiljer

människan från djuren. Någon som uppför sig bra får vårt erkännande och en bekräftelse på

att fortsätta detta beteende. En person som har uppfört sig dåligt, då skall någon hållas

ansvarig för hans beteende och straff skall utmätas.53

En person som blir straffad för en

handling, utgår man från chansen att straffet tar bort det oönskade beteendet från registret. En

person kan upprepa det oönskade beteendet, när straffet är färdigt. Straffet kanske inte har den

effekt som önskas.54

Barnen skall ha en förståelse av vad föräldrarna försöker förmedla till

dem. Föräldrarna skall ha kontroll över sin uppfostring, eftersom det annars kan lämna spår i

barnens historia.55

Uppfostran sker när barnet undviker en konsekvens eller sanktion. Barnet

har lärt sig att undvika vissa beteenden, om det ska undkomma konsekvenser eller sanktioner.

Detta handlar om negativa förstärkare som är arvesiva, där en individ undviker något.56

Interaktion innebär att ”två saker står i relation till varandra på något sätt”57

Människor

influerar varandra och reformerar varandras motiv, föreställningar och intressen. Ett barn tar

intryck och influeras av sina föräldrars egenskaper, beteenden och handlingar. Beteenden och

handlingar är symboliska för något utöver individen, där man använder gester, rörelser eller

ting. Detta görs för att påverka omgivningen till ett mål.58

I extrema fall i en icke fungerande familj kan föräldrarna använda sig utav tekniker som lär

barnet att undertrycka känslor. Det kan även handla om att lära barnet stå ut med törst, hetta,

köld och utföra hårt arbete. Dessa tekniker ger barnet ett tåligt sinne. Andra tekniker handlar

om att tvingas att avstå från saker som man tycker om. Barnen skall tvingas att avstå från

49

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 s.51 50

Bunkholdt, Från födseln till pubertet, 1995 s.209 51

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s.69 52

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 s.133 53

Skinner, Bortom frihet och värdighet, 2003 s.68 54

A.a s.57 55

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 s.58 56

Skinner, Bortom frihet och värdighet, 2003 s.28 57

Berg, Medvetandets sociologi, 1977 s.32 58

A.a s.32

14

något de tycker om, detta lär dem behärskning.59

I familjer som fungerar dåligt finns det inte

utrymme för känslor som emotionalitet, tårar, medlidande, känslor av vanmakt, fruktan och

förtvivlan.60

Ett barn som är lydigt och ordentligt får mer beröm och uppskattning än ett barn

som behöver påminnelser. Barnet anstränger sig för att inte skratta eller nysa vid fel tillfälle.

Det handlar om att försöka behålla den kontroll som råder, genom att framträda korrekt.

Barnet gör allt för att inte uppträdda på ett ouppfostrat sätt och på det sättet inte hamna i

problem hos föräldrarna.61

Ges inte barnet tillfälle att reagera på sin smärta, lär sig barnet att

vara stumt. Skrik, sorg och ilska förbjuds av föräldrarna genom blickar och andra

uppfostrande åtgärder. Barnet blir stumt, vilket är uppfostringsprincipens effektivitet och

effekterna av den kommer senare under barnets utveckling. Barnet lär sig att dessa känslor

aldrig får utlopp och behovet att utrycka detta behov blir aldrig tillfredsställt. Barnet riskerar

att hamna i hopplöshet och psykisknöd. Detta är ytterligare exempel på hur det ser ut i den

icke fungerande familjen.62

Positiv förstärkning är uppmuntran, beröm och uppskattning från

omgivningen.63

Försvinner positiv förstärkning sker något aversivt, då blir resultatet att barnet

går miste om att nå erkännande och uppskattning. Detta leder till invändningar och

aggression, eftersom barnet har berövats sin chans till beundran och erkännande. Barnet

behöver positiv uppmärksamhet från sina föräldrar och omgivning. Får inte barnet positiv

uppmärksamhet känner sig barnet åsidosatt och kränkt av sina föräldrar.64

Barn som har vuxit upp i en icke- fungerande familj, där det förekommit våld eller andra

svårigheter. Barn som utsätts för detta hamnar under kraftig stress men många barn klara sig

undan skador som påverkar deras utveckling. Våldet får inte någon negativ påverkan på

barnen, eftersom de har motståndskraft. För att barnet skall ha motståndskraft krävs det

socialt stöd, bra relation med den förälder som inte använder våld eller någon annan vuxen

som kan ge trygghet och stöd. Barnet behöver känna kontroll över sitt liv och känna tilltro till

framtiden. Påverkan av våldet sker inte i den akuta situationen utan kan komma senare i livet.

Barnet behöver känna sig fysiskt och känslomässigt säker och gränser och struktur som ger

rutiner. Ansvar för en förälder eller behöva ta hand om kontakten med den förövande ska inte

ligga hos barnet. Det kan vara svårt för barnen att känna trygghet i hemmet, när våldet skett i

hemmet.65

2.3.1.3 Uppfostrans konsekvenser för barnet?

Meningen med uppfostran är att utveckla fysiska, intellektuella och moraliska vanor som

behövs, för att upprätthålla samhället. Det handlar om att skapa och forma barnen till

handlingskraftiga och driftiga samhällsmedborgare.66

Resultatet blir att barnen lär sig

överleva i samhället, genom uppfostran.67

59

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.37 60

A.a s.89 61

Skinner, Bortom frihet och värdighet, 2003 s.47 62

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.20 63

Skinner, Bortom frihet och värdighet, 2003 s.42 64

A.a s.51 65

Eriksson, Barns röster om våld, 2008 s. 185f 66

Dale, Vad är uppfostran?, 1981 s.138 67

Bunkholdt, Från födseln till pubertet, 1995 s.207

15

Spegeljagtesen går ut på behandlar omvärlden mig inte som jag vore en person så kommer jag

värdera mig på samma sätt. Individen kan ha svårt, att stå emot omgivningens åsikter, vilket

kan vara så starka att åsikterna blir sanna.68

Behandlar föräldrarna inte barnet som en person,

kommer hon att anse sig vara på samma sätt. Fastställer familjen barnet som mindervärdig

uppfattar sig barnet så, då har individen liten kraft att stå emot omgivningens åsikter.69

Under

första halvåret ler barnet mot alla, vid ett halvår avsätter barnet leendet år ett fåtal personer.

När barnet skriker är det för att få uppmärksamhet från ett fåtal personer. Barnet söker positivt

gensvar från ett fåtal och reserverar sig för främmande personer. Barnets val av huvudobjekt

för bindning handlar om vem som visar påverkan på spädbarnets signaler om uppmärksamhet.

Den första eller starkaste bindningen behöver inte vara föräldrarna. Svarar inte föräldrarna på

barnets signaler, söker barnet en annan person att skapa bindning till, vilket jag har redan

påtalat tidigare.70

Individen har en identitet bara när han utgör en del i en gemenskap med andra individer.

Denna gemenskap kan vara underförstådd, även samma i större samhällsgemenskaper. Det är

genom denna gemenskap som individen ingår i samhället och andra aktiviteter, där de totala

attityderna finns och sorteras dessa får individen en grundläggande identitet.71

Ett

känsloskaddat barn har avtryck av försummelse och att de vuxna avfärdat dem. Dessa barn är

tillknäppta eller vill de ha mycket uppmärksamhet och gör vad som helst, för att uppnå det.

Får inte barnen de grundläggande behoven tillfredställda kommer inte jagutvecklingen,

kommunikationen och begreppsbildningen att utvecklas.72

Ett barn behöver respekt, tolerans,

värme och kärlek från referenspersonerna eller föräldrarna. Detta krävs för att barnet skall

utvecklas.73

Barnet som har levt i en icke fungerande familj och kanske bevittnat våld mot föräldrarna

eller blivit utsatt själv för våld kan drabbas av trauma. Reaktionerna som barnet upplever blir

psykiskt försvar och fysiska reaktioner. Psykiskt försvar hos barnet kan vara ångest och

skräcka, att behöva leva med våldet. Barnet kanske förnekar våldet och konsekvenserna av

våldet, men även att koppla bort det som är outhärdligt. Agerar inte barnet så finns det chans

att det som behövs bearbetas inte gör det och det ger problem senare i livet. När barnet levt i

en icke fungerande miljö, där det funnits våld kan det uppstå (PTSS) post- traumatiskt

stressyndrom. Barnet upplever påträngande minnesbilder, undviker det som påminner om

traumat, plötslig rädsla, apati, ständig vaksamhet på tänkbara hot och faror och ett kort

framtidsperspektiv.74

Detta gäller barn som har vuxit upp i en icke fungerande familj. Barn som växer upp med

föräldrar, som har hatade element kommer alltid att placera ut detta hos andra människor, för

att kunna återuppleva sig som god, moraliska och ädla. Det är då en projektion sker, när ett

beteende placeras ut hos andra människor, för att bevara självbilden och då hänförs

68

Berg, Medvetandets sociologi, 1977 s.60f 69

A.a s.60f 70

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s.69 71

Berg, Medvetandets sociologi, 1977 s.69 72

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1977 s.104 73

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.105 74

Eriksson, Mäns våldsutövande barns upplevelser, 2006 s. 91

16

egenskaper på andra människor.75

Barnen upplever upprepningstvånget i vuxen ålder, och

beroende på innehållet i upprepningstvånget, kan en del bli våldsverkare. Anledningen till

detta är, att den icke utlevda sidan i barndomen kommer till utryck.76

I en familj som är icke

fungerande kan destruktiva upprepningstvång lättare etableras som en konsekvens av

uppfostran. Ett exempel på detta har Miller beskrivit i redogörelsen av Hitlers barndom. Se

bilaga 1.

För att barnet skall underlätta sin läkningsprocess är det viktigt med krissamtal. Krissamtalen

ger barnen chansen att uttrycka sina känslor av smärta, skuld, sorg och vrede och en chans för

barnet att möta verkligheten. Barnet ges förtydliganden av vad som inträffat genom att pappas

våld mot mamma sätts in i ett sammanhang. Samtalen och uppgifterna med barnen är

utformade efter barnets ålder. Det är viktigt att det skapas ett förtroende mellan den vuxna

som hjälper och barnet, för att barnet skall känna sig trygg att komma ihåg och skildra mer.

Hjälparen ger barnet kunskap om reaktioner av kriser och förmedlar hopp inför framtiden.

Förberedande samtal med mamman innan krissamtalen med barnet, eftersom hjälparen ska

veta vad mamman tror barnet har sett och hört, om de har pratat om det och vad som är värst

för barnet.77

75

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.99 76

A.a s.75 77

Eriksson, Mäns våldsutövande barns upplevelser, 2006 s. 92

17

3. Frågeställning I och med att barn ofta följer med sina mödrar när dessa kommer till det skyddade boendet

blir jourkvinnorna ofta involverade i barnens situation. Ofta mår mödrarna väldigt dåligt och

orkar inte med att engagera sig i sina barn och deras uppfostran. Det blir då till jourkvinnorna

som barnens söker sig och jourkvinnorna blir ibland ”ställföreträdande uppfostrare” Därför

undrar jag:

Hur ser jourkvinnorna på uppfostran och hur bidrar de till uppfostran av barnen som finns på

det skyddade boendet?

18

4. Metod Jag avser att undersöka hur jourkvinnorna ser på uppfostran och hur de anser att de bidrar till

uppfostran av barnen som finns på kvinnojourens skyddade boende.

För undersökningen har jag, på grund av problemformuleringens art valt en kvalitativ

metodansats. Jag har valt att använda intervjuer som datainsamlingsinstrument. Anledning till

att jag gör intervjuer som datainsamlingsinstrument är att få fram beskrivande och användbar

information om hur människor upplever en livssituation. Det ger en djupare kunskap om

människans värderingar, synpunkter, tankar och förhållningssätt och därför passar intervju

bättre för den här undersökningen.78

4.1 Datainsamlingsmetod Jag har valt att göra kvalitativa intervjuer för att undersöka hur jourkvinnorna ser på

uppfostran och hur de anser att de bidrar till uppfostran av barnen som finns på kvinnojourens

skyddade boende.

Jag har valt bort att göra en kvantitativ undersökning, där man undersöker hur ofta, hur många

eller hur vanligt det undersökta är. Jag har heller inte för avsikt att generalisera resultatet

eftersom det inte är i överensstämmelse med det jag undersöker, då det handlar om ett

förhållandevis litet antal människors subjektiva upplevelser och uppfattningar. Det gör att

deras upplevelser och uppfattningar inte är representativa för befolkningen i statistisk

bemärkelse.

Jag skall göra kvalitativa intervjuer, för att ta reda på respondentens känslor, tankar och

erfarenheter kring ämnet barnuppfostran. Intervjuerna ger en bild av respondenternas

föreställningsvärld.79

Där jag som intervjuare skall ta del av respondentens

föreställningsvärld, för att kunna genomföra undersökningen.

Jag utformade datainsamlingsinstrumentet genom, att skapa grundläggande frågor om

uppfostran. Där finns det en möjlighet för respondenterna att utveckla sina tankar om

uppfostran. Frågorna som skapas till intervjuerna får inte vara ledande, där respondenterna

svarar med givna svar. Frågorna skall vara raka utan några givna svar.80

Jag har försökt skapa

raka frågor, för att inte missförstås av respondenterna. Det ska vara en fråga i taget och inte

två frågor i samma frågor, det räcker med en fråga till respondenterna.81

Frågorna som ställs

till respondenten skall undvika negation och påståenden, för att inte provocera

respondenten.82

Jag har valt att ställa frågor utan negation och påståenden, för att inte leda

respondenten att svara på ett givande sätt. Jag har valt att inte ställa analytiska frågor till

respondenten. De analytiska frågorna ställs inte till respondenten, utan det ställer forskaren,

78

Dalen S. 11 79

Trost, Kvalitativa intervjuer, 2005 s.23 80

Ejvegård, Vetenskaplig metod, 2009 s.54 81

Trost, Kvalitativa intervjuer, 2005 s.76 82

A.a s.76

19

när allt material är insamlat och det är klart för tolkning och analys.83

Resultatet blir att jag

skapar frågor som leder till en intervjuguide som jag använder mig av vid intervjun.

Intervjun spelas in, vilket innebär fördelar och nackdelar. En nackdel är att det är tidskrävande

att lyssna och spola fram och tillbaka men även transkribera alla intervjuer är tidsödande.

Fördelarna är att det ger en överblick över intervjuerna och det går att lyssna på tonfall och

ordval som upprepas. Gester och mimik försvinner vid inspelning om inte videokamera

används.84

I undersökningar handlar det om att vara objektiv och då krävs det att förutfattade meningar

läggs åt sidan. Det kan vara krångligt, att finna de fördomar och förutfattade åsikter som finns

hos forskaren.85

Under intervjuerna med respondenterna har jag uppmärksammat min tidigare

kunskap, för att inte styra intervjun på ett felaktigt sätt. Annars kan jag tolka viktig

information fel eller missar något betydelsefullt.

4.2 Urval I min uppsats har jag valt att intervjua sex stycken jourkvinnor inom kvinnojouren. Jag har

använt mig av bekvämlighetsurval, för att finna respondenter till min undersökning. Jag

ringde och skickade mejl till kvinnojourerna i Värmland, där jag frågade om det fanns

jourkvinnor, som hade intresse av att bli intervjuade. Jag begränsade mig till Värmland

geografiskt och utifrån den tid jag har till förfogande samt omfattningen på uppsatsen.

Jourkvinnor inom kvinnojouren är blandade åldrar med olika yrkesbakgrunder, därför tyckte

jag bekvämlighetsurval passade bra, eftersom det viktiga urvalskriteriet är att de är

jourkvinnor. Medlemskapet i kvinnojouren handlar om intresse och viljan att hjälpa andra,

därför tyckte jag att det var ointressant att finna respondenter med samma yrkesbakgrund

inom kvinnojouren.

4.3 Genomförandet

Jag valde att kontakta möjliga respondenter, genom att mejla och ringa kvinnojourer. De

kvinnorna som var intresserad av att bli intervjuade och hade frågor angående min

undersökning eller intervjun fick svar via mailen. Vi bestämde tid och plats för intervjuerna.

Jag valde en neutral miljö för intervjuerna. Jag träffade mina respondenter på Karlstad

statsbibliotek, där ingen hade ett övertag i intervjun. Miljön är lugn med få distraktioner, som

kan påverka intervjun negativt. Jag var även öppen för förslag på annan plats, men det blev

upp till mig att bestämma plats. Intervjuerna var på enskild plats, där ingen annan satt i

närheten och kunde lyssna. Det fanns förbipasserande, där intervjun ägde rum, men det var ett

litet antal och inget störande moment.

Innan intervjuerna startade informerade jag respondenterna, om att intervjuerna kommer

redovisas konfidentiellt och att inspelningen bara var för mina öron. Jag informerade om mitt

syfte med uppsatsen och hur intervjuerna kommer att användas. Jag använde en MP3 spelare

83

Trost, Kvalitativa intervjuer, 2005 s.35 84

A.a s.54 85

Ejvegård, Vetenskaplig metod, 2009 s.19

20

med inspelningsfunktion. Jag ställde frågorna i samma ordning enligt intervjuguiden och olika

följdfrågor uppkommer beroende på hur samtalet utvecklades.

Under intervjun försökte jag vara lugn och avslappad, när jag ställde frågorna, detta för att

respondenterna skulle känna sig trygga och bekväma i intervjusituationen. Jag försökte vara

uppmärksam och närvarnade under intervjun, för att visa mitt intresse för respondentens svar.

Jag försökte komma med följdfrågor, när det fanns behov eller om något var oklart från

respondenterna. Jag ställde raka och enkla frågor, för att inte krångla till det, utan för att få

svar på min frågeställning.

Frågorna börjar allmänt om uppfostran, för att senare blir mer detaljerat om hur det fungerar.

Den första frågan är en öppningsfråga där respondenterna berättar vad uppfostran är för dem.

De senare frågorna som kommer går djupare in på hur uppfostran fungerar i praktiken och när

det sker och på vilket sätt. Den sista frågan handlar om deras erfarenheter av uppfostran, där

fanns det möjlighet att prata fritt om sina erfarenheter.

4.4 Etiska frågor Ingen forskning är viktigare än de etiska anspråken, att det inte går att rubba på dem. Inom

forskning är det viktigt att sätta etiska frågor i fokus. Den som intervjuas har rätt till sin

integritet och värdighet.86

Forskaren har själv det yttersta ansvaret att forskningen är moralisk

och av god kvalité, detta är grunden i forskningsetik.87

Tystnadsplikten och konfidentialiteten

är viktig. En person som har blivit intervjuad ska inte känna sig rädd, för att omgivningen

identifierar personen. Endast de uppgifter som behövs för analys och förståelse skall finnas

med, som inte kan avslöja identiteten. All annan information är onödig. Återgivandet av citat

skall ske på ett respektfullt sätt, där respondenten inte blir sårad av framställningen.88

När människor medverkar i forskning, handlar det om att få ett samtycke från personen.

Samtycket till forskningen är frivilligt och kan tas tillbaka med omedelbar verkan. Individen

måste ha fått information om forskningen och dess syfte, för att samtycket skall gälla.89

Respondenterna har fått informationen från mig, om hur intervjumaterialet skall hanteras. Jag

har informerat om att som sägs under intervjun kommer stanna där. Inspelningsmaterialet

förvaras tryggt och ska inte höras av någon utomstående.

4.5 Validitet och reliabilitet Reliabilitet ”anger tillförlitligheten och användbarheten av ett mätinstrument”

90.

Mätinstrumentet skapas av forskaren själv och detta kan påverka mätinstrumentets

pålitlighet.91

Det handlar om att en mätning skall vara pålitlig och inte utsättas för inflytande

av slumpen, utan läget skall vara lika för alla. Intervjuaren skall ställa frågorna på samma sätt,

för det skall vara likartad förhållande för alla. Kvalitativa intervjuer är intresserad av

86

Trost, Kvalitativa intervjuer, 2005 s.103 87

http://www.codex.uu.se/forskarensetik.shtml 100602 88

Trost, Kvalitativa intervjuer, 2005 s.107 89

http://www.codex.uu.se/manniska.shtml 100602 90

Ejvegård, Vetenskaplig metod, 2009 S.78 91

A.a s.78

21

förändringarna och inte av konstans på samma sätt som kvantitativa undersökningar.92

Jag var

på samma ställe under alla mina intervjuer, för att det skulle ge samma förutsättningar för

analysen av resultaten. Jag ställer frågorna på samma sätt och i samma ordning till

respondenterna, för att öka reliabiliteten på undersökningen. Dock är det så att en intervju

handlar om en samspelssituation där två personer med två olika roller, som interagerar med

varandra och det gör att den ena intervjun aldrig blir den andra lik, även om intervjuaren

strävar efter detta. Det är därför viktigt att intervjuaren hela tiden har syftet med intervjun i

fokus, liksom också problemformuleringen. Tillförlitligheten vad gäller intervju som

datainsamlingsmetod är också beroende av hur väl intervjuaren kan hantera intervjun som

datainsamlingsinstrument.

En fråga som ställs vid andra tillfällen bygger på tanken om att människan är beständig eller

oföränderlig i sina föreställningar, handlanden och i uppfattningar. Människan är inte

oföränderlig, därför blir svaren inte nödvändigtvis samma varje gång frågan ställs. Människor

utvecklar sig genom nya erfarenheter och då förändras även föreställningsvärlden

successivt.93

Validitet innebär att mäta det man verkligen avser att mäta.94

I det här fallet handlar det om att

formulera rätt frågor som kan besvara mitt syfte och mina frågeställningar. Frågorna jag

ställer skall vara utformade så att respondenten förstår frågorna. I frågorna skall jag undvika

svåra ord, för att minska missförstånd, vilket ger en högre validitet på den insamlade

informationen. Vid kvalitativa intervjuer handlar det, om att komma åt vad respondenten

tänker om en företeelse.95

I mitt fall handlar det om hur respondenterna ser på barnuppfostran

och hur de konkret bidrar med det på Alla kvinnors hus. Då gäller det att ställa frågor som kan

besvara det och inte andra frågor som inte rör ämnet. I en intervjusituation handlar det om att

de egna åsikterna och tankarna ej får påverka respondenten. Det är helt orealistiskt, att

förvänta sig att intervjuaren inte har några åsikter eller föreställningar om ämnet.96

, men som

intervjuare måste man vara vaksam på sig själv så att man undviker att ens egna åsikter eller

föreställningar påverkar intervjun.

Jag gjorde en pilotundersökning för att pröva frågorna, vilket visade hur de fungerar. Genom

en pilotundersökning går det se hur intervjun ligger till tidsmässigt. Pilotundersökningen ger

chansen, att ändra frågorna om det behövs fler eller mindre. Vissa frågor kanske upprepar

samma sak, fast uttryckt på olika sätt. Detta ger också en möjlighet till utomståendes åsikter

på intervjufrågorna. Resultatet på min pilotundersökning visade att frågorna var formulerade

på sätt att det undvek missförstånd. Frågorna var tillräckligt många, där det fanns utrymme för

mig att ställa följdfrågor.

Det handlar om att kunna visa att resultaten är trovärdiga vid en kvalitativ undersökning. Data

och analysen skall rapporteras på ett trovärdigt sätt, att de är insamlade på ett tillförlitligt sätt

och att de är väsentliga för den angelägna frågeställningen. Det handlar om att kunna koppla

92

Trost, Kvalitativa intervjuer, 2005 s.111 93

A.a s.112 94

Ejvegård, Vetenskaplig metod, 2009 s.80 95

Trost, Kvalitativa intervjuer, 2005 s.113 96

A.a s.114

22

undersökningen till de etiska aspekterna som finns, för att öka trovärdigheten och inte skapa

några frågetecken.97

97

A.a s.113

23

5. Resultat

5.1 Systematisering och analys Intervjuerna är det empiriska materialet som har transkriberats för att göra det mer hanterbart

inför systematiserings- och analysarbetet innan det redovisas i resultat delen. I

diskussionsavsnittet kommer jag att knyta samman resultatet med teoridelen.

Jag har undersökt hur jourkvinnorna ser på uppfostran och hur de anser att de bidrar till

uppfostran av barnen som finns på kvinnojourens skyddade boende. Väsentliga aspekter som

framkommit är hur de ser på målet med uppfostran, uppfostrarens roll, uppfostran i praktiken

och uppfostran på det skyddade boendet.

Jag redovisar undersökningens resultat utifrån dessa fyra aspekter och förtydligar med hjälp

av citat ur intervjuerna. I de fyra aspekterna har jag funnit tydligare svar som jag har

grupperat.

5.1.1 Målet med uppfostran

Alla respondenterna är eniga på att uppfostran är viktigt för barnet inför vuxenlivet. Utan

uppfostran är det svårt att veta hur barnet ska bete sig i samhället och med andra människor.

Det är grunden för att kunna tillhöra ett samhälle och kunna ta del av samhället.

Respondenterna betonar alla på olika sätt varför uppfostran är viktigt för barnet och hur det

påverkar senare i livet. Lära sig social kompetens ans er sig några av respondenterna vara ett

mål med uppfostran. En av respondenterna anser att lycka är ett mål med uppfostran.

5.1.1.1 Social kompetens Under intervjun fokuserar Lotta 60 år på att det är en viktig det att lära sig social kompetens

under uppfostran. Social kompetens är en grund, för att klara sig i livet, vilket Lotta

framhäver flera gånger under intervjun. Lotta:

Lära barnen fungera i grupp. De ska även kunna ta hänsyn till andra människor.

Förstå vad som är rätt och fel. Vad det innebär att var en kompis. Hur man på bästa

sätt fungerar i en grupp för att undvika konflikter.

Mia 26år skiljer sig från de andra respondenterna när hon ser på uppfostran som en

utbildning. Hon tänker på samma sätt att det är en social norm, man lär sig men att vägen dit

skiljer sig från de andra respondenterna. Mia:

Men det är ju nästan som en utbildning, fast i hemmiljö kan man tänka sig haha. Att

man ska ha det senare i livet egentligen och att det blir en social norm, där man får

veta hur man ska bete sig och hur man ska vara. Ahhh Jag kan tänka mig att det är

skillnad kulturellt, hur man, en kulturell anpassning kan jag tänka mig.

24

Katarina 50 år utrycker att social kompetens är viktigt att barnen lär sig tidigt i livet, för att

klara sig senare i livet. Även Lotta fokuserar på att uppfostran leder till att barnet fungerar

bättre i sociala sammanhang. Katarina:

Att man ska lära dem att klara sig själv i livet och bli sociala varelser och klara sig

med andra människor också. Det är jätteviktigt tycker jag för har du inte den biten är

det väldigt många dörrar som är stängda tycker jag. För hela tiden är det ett samspel

var det än du är. Det gäller ju både på arbetslivet och bland kompisar. För att få ett

bra liv, det är ju det man vill de ska, genom uppfostran. Att man inte slipper dem vind

för våg. Det är nog uppfostran att lära dem hur man beter sig i livet skulle jag vilja

säga. Så att de kan vara med sig själva och med andra. Lära dem bli medborgare.

5.1.1.2 Lycka Stina 60 år delar inte deras tankar hon tänker på att barnen ska bli lyckliga och finna en tro på

sig själv. Hon betonar tryggheten . Hon skiljer sig från de andra hon tar inte upp den sociala

delen att kunna umgås med andra människor. Stina:

Att de blir en individ att de blir glada lyckliga förhoppningsvis. Att de blir så bra som

möjligt. Tro på sig själva de ska de alltid göra inte överdrivet. I dag kan man tycka de

tar för mycket plats att det är bara jag men de måste även tänka på ödmjukhet respekt

är bra. Trygghet och tro på sig själv tror jag hänger ihop. Trygghet tror jag man

kommer långt med ser på min son som alltid varit trygg. Alla skulle plugga vidare men

han var en duktig bilmekaniker. Han skulle inte vara lyckligare med en akademisk

examen alla kan inte bil det heller. Han har klarat sig bra så.

5.1.2 Uppfostrarens roll Uppfostrarens roll är enligt respondenterna viktig och har betydelse och påverkar barnens liv.

Respondenterna är inne på regler, gränser och fasta ramar. Det är uppfostrarens roll att ta

ansvar och vara den vuxna i relationen, vilket några av respondenterna framhäver. Några

andra respondenter anser att vuxna ska bekräfta och se sitt barn, att det är uppfostrarens roll.

5.1.2.1 Vuxna skall ta ansvar Under intervjun berättar respondenten att ibland som min yrkesroll får hon lägga sig i sina

elevers uppfostran och komma med förslag till föräldrarna. Det händer även att de frågar

henne om råd hur de ska agera när det blir svårt. Hon tycker detta är otroligt viktiga frågor det

som rör uppfostran, eftersom det kan påverka barnens liv så negativt om det görs på fel sätt.

Lotta:

Det ska finnas fasta ramar. De vuxna har auktoritet och ska inte försöka vara kompis

med sitt barn. Det är den vuxna som vet bäst för barnet. Tyvärr finns det föräldrar som

inte orkar ta en diskussion med sitt barn. Att vara konsekvent där föräldern skall inge

trygghet och kärlek. En förälder måste ständigt bry sig där reglerna skall finnas för

barnets bäst och aldrig någonsin får ge upp.

Respondenten har tydliga åsikter om hur hon tycker uppfostrarens roll ska vara. Där behöver

hon ingen betänketid. Många av de andra respondenterna har funderat mer när de besvarat

frågorna under intervjun, men Karin är väldigt bestämd i sina åsikter. Karin:

25

Barnen skall fostras i första hand av föräldrarna tycker jag. Föräldrarna har

förhoppningsvis redan fått en uppfostran när de var barn. Föräldrarna ska ge barnen

regler och trygghet att barnen vet vad som kommer händer under en dag och vad som

förväntas av dem. Det är fostran genom hela alltet. Det gäller att få bra verktyg att stå

på en bra plattform gäller det ha. Framförallt att ett barn har en trygg barndom med

regler för att blir en god medmänniska.

5.1.2.2 Bekräftelse av de vuxna

Eva har ett jobb på ett utredningshem där hon träffar många trasiga ungdomar. Ungdomarna

har hamnat där pågrund av att hemmiljön inte fungerar på ett eller annat sätt. Hon nämner

flera gånger under intervjun att det är viktig med uppfostran att det görs med kärlek. Eva:

Barnen behöver uppmärksamhet och bekräftelse från de vuxna och sin omgivning. Jaa

En bekräftelse på att de är viktiga och betydelsefulla men samtidigt måste vuxna sätta

gränser och ta diskussionerna som uppkommer. Det handlar om att våga vara vuxen

och inte vara en kompis till barnet. En vuxen som ger gränser och regler till sitt barn

ger det barnet trygghet och kärlek.

Katarina berättar att hennes uppväxt innehöll krav. Presterar jag bra i skolan eller någon

annanstans älskar mina föräldrar mig mer. Det har varit viktigt för henne att få hennes barn att

förstå att hennes kärlek är kravlös och inte deras prestationer har någon betydelse. Katarina:

Mycket handlar om att försöka vara lite närvarande, för det är inte lätt alla gånger

men. Se och bekräfta sitt barn. Försöka ge dem självförtroende, utan att i alla lägen

hålla på dem det kan man inte göra i alla lägen heller. Man kan inte alltid tycka mitt

barn är bäst det går inte. Då slår det över i det hållet, ja. Jag har alltid sagt, när de

gjort något konstigt: jag tycker om dig ändå, men det du har gjort tycker jag inte om.

(Paus) Det tror jag är viktigt, kravlös kärlek på något vis. Man ger inte kärlek och

ställer krav, lättare sagt än gjort, men att man i alla fall har det i åtanke, så att inte

barnet tror att om jag gör det här älskar du mig mer då.

5.1.3 Uppfostran i praktiken Uppfostran i praktiken handlar om hur den går tillväga, där gränser och regler är en del, vilket

respondenterna Lotta och Eva framhåller. Uppfostran i praktiken handlar om att lära barnen

vad som är rätt och fel enligt några av respondenterna. Några andra av respondenterna anser

att prata med barnen och få dem att förstå är vad uppfostran i praktiken handlar om.

5.1.3.1 Rätt och fel Lotta har erfarenhet från sitt jobb som lärare och erfarenhet av att vara mamma. För att lyckas

med uppfostran gäller det att stå på sig och inte falla för barnens tjat. Lotta:

Fasta ramar där barnen vet vad som gäller. Jättelätt att tappa greppet och inte ta

bråket. Kan barnen övertala föräldrarna en gång lär sig barnen att tjata hjälper få min

vilja igenom. Det kommer att ske flera gånger. Det gäller att kunna ta diskussionen då

med barnen och inte vika för deras tjat. Barnen ska fostras tills det känns att det

fingerar. mmm Kärlek är en grundsten i fostran.

26

Även Eva är inne på samma linje som Lotta om att det gäller att stå på sig, bara att de har

uttryck det på olika sätt. Eva:

Gränssättning regler rutiner. Att man visar vad som är rätt och fel men det görs med

kärlek. Man måste kunna sätt gränser och säga ifrån och upplevas orättvis och elak av

barnen men det ska vara kärleksfullt. Det ska vara för deras eget bästa. Det ska finnas

en balans där emellan. Det kan inte handla om att barnet enbart för tillsägelser det

måste även ha uppmuntran.

Respondenten berättar att hon haft erfarenhet av uppfostran både genom egna barn, men även

fosterbarn och under jobben på förskolan och dagis. Dessa erfarenheter av barn har visat

henne vad som fungerar och inte fungerar. Det hon nämner fler gånger under intervjun är att

få en bra uppfostran är grunden till allt i livet. Karin 67 år:

För att bli en bra medborgare, för att man ska veta hur man ska bete sig. För

uppfostran följer en hela livet tycker jag. mmm Om man har fått en bra

grunduppfostran. Regler, rätt och fel ta hänsyn till andra, behandla andra som själv vill

bli behandlad. Det har man med sig genom hela livet. Det är grunderna. Veta vad som

är mitt och ditt. Klarar man inte detta är det svårt senare i livet.

Under intervjun berättar Stina om att hon hade tillfälligt placerade fosterbarn, när hon var

hemma med sin son under de första åren. Det var små barn som kom från trasiga hem. Det

som fungerade bäst var att se barnen som olika individer. En del behövde tydligare gränser

och andra var självgående. Respondenten berättar då hur hon använde sig av sunt förnuft för

att nå dessa barn och uppfostra sin son. Det fungerade på fosterbarnen och på den egna sonen.

Stina:

Det var ju, som när jag började den sker tidigt tycker jag. Att få börja tidigt först när de

hjälplösa och kan ingenting och man får hjälpa dem. Det bästa är om grunden kommer

hemifrån tycker jag iallafall. Där ska de lära sig vad, som är rätt och fel

förhoppningsvis. Jag tycker sunt förnuft även om min gubbe tycker att det som sunt

förnuft för dig är inte det för alla. En viss sunt förnuft finns det ju. Man ska vara snäll

och inte slå andra det är väl sunt förnuft. Barnuppfostran är sunt förnuft och det

kommer man långt med.

5.1.3.2 Prata med barnen Karin har själv levt under en tid när det var tillåtet att aga barnen i skolan för läraren. Hon har

sett med egna ögon att agan är inte är rätt väg. Det finns andra sätt där man inte använder aga

som kan nå bättre resultat. Karin:

Jag tror man ska sätta sig ner och prata med dem. Jag har väldigt svårt att tro på det

där med aga barnen. Jag tror inte på det tyvärr. Jag tror det är bättre att sätta sig ner

och diskuterar med barnen att så här och så här är det. Att bemötta barnen som

människor med värdighet det tar de med sig senare i livet. Viktigt att se dem som

människor bara att de är små. Viktigt att prata med dem så de vet hur det fungerar

senare i livet.

Katarina återkommer flera gånger under intervjun till att försöka få dem att förstå. För henne

är det grunden till all uppfostran. Finns inte förståelse går det inte kommer längre eller det blir

27

svårare att uppfostra. Hon har andra tankar än Mia som anser att straff och belöning är ett sätt

effektivt sätt uppfostra barn. Katarina:

Den bästa uppfostran, tycker jag är få dem att förstå varför de ska göra visa saker. Jag

personligen har aldrig varit för: gör du inte så blir konsekvensen så. Jag har försökt få

dem att förstå. Förklara varför det är viktigt att du gör så så så. Jag tycker det ska vara

så för då har de med sig det som ett argument i en annan situation som liknande. Att de

förstår varför, det är väl det som är viktigt. Att Att de förstår att man sätter gränser,

för att det blir bra för dem. Att man inte sätter gränser för att jag vill utöva någon makt

över dem. Det viktiga är att de mår bra och att de förstår så småningom varför allting

inte är tillåtet.

5.1.4 Uppfostran på det skyddade boendet Respondenternas syn på uppfostran hos barnen på det skyddade boendet är varierade. Alla

tycker dock det är viktigt med lek och uppmärksamhet åt barnen.

Respondenten Mia har inte träffat några barn under de gånger hon jourat. Hon har inte varit

jourkvinna så länge än. Mia tro att det handlar om att försöka vara så naturlig och försöka ge

barnen en vardag om det går. Mia:

Det blir lite speciellt, eftersom dom är i en speciell situation ähh. Där tror jag man ska

sats mycket på lek. Det kanske är deras sätt att tala om hur de mår, när de ritar eller

leker. Det beror på hur gamla de är. Det är väl så barn kommunicerar mest, inte så

mycket pratar mer så. Jag tror jag skulle vara lugn och uppmuntra till att leka. Man vill

ha det så vanligt det går, även där.

Återigen nämner Katarina att hon förklara för barnen för att de ska förstå situationen. Till

skillnad från Mia har hon hunnit träffa några barn när hon jourat. Hon har sett att ibland måste

man markera vart gränserna går, eftersom en del inte har några gränser. Katarina:

Absolut att förklara varför det tar jag alltid med mig. Sedan är det väldigt speciellt, de

barnen är ju väldigt otrygga, många gånger. De lyssnar inte alltså en väldigt speciell

situation. Ibland har jag märkt att det går inte riktigt heller i vanlig ton markera och

säga att det inte går, utan man får nästan höja rösten där, för att de ska lyssna. Man

märker att de är otrygga och har varit med om grejor. De förstår inte de små, ständigt

nya människor, aldrig lugn och ro. Mamma mår dåligt, väldigt speciell situation. En

del mammor lugna, deprimerad och avtrubbade. De orkar inte med sina barn, de har

fullt upp med sig själv. När man jourar är min största uppgift att avlasta mammorna

och vara med barnet, så mammorna kan få lite lugn och ro.

Även Stina har sagt till barnen när hon jourat för att markera vart gränserna går. Precis som

Katarina har hon sett hur mamman mår dåligt och att de uppskattar när jourarna leker med

barnen. Skillnaden är att Stina tycker det är fel att barnen tyr sig mer till henne än sin mamma

och hon ger den bekräftelsen som borde komma från mamman. Stina:

Jag försöker vara lugn och trygg när jag träffar barnen. Jag säger till barnen om de

inte lyssnar, vissa av barnen på det skyddade boendet är gränslösa. Barnen tar det på

rätt sätt och verka tycka det är bra att vara med en vuxen som sätter gränser. En del

barn försöker tänja på gränserna och vara fysiska om man inte drar gränsen. Jag

28

försöker leka med barnen. Läsa, leka med lego eller pyssla med något annat. Beror ofta

vilken ålder det de kommer ofta själva med någonting ska vi göra det här eller det här?

Då får man ta det tycker jag man får bjuda på att de får bestämma vad vi ska göra.

Vissa mammor lämnar bara ifrån sig sitt barn utan att bry sig. Barnen tyr sig mer till

mig än mamman då känns det fel så ska det inte vara. Annars är barnen blyga i början.

Vissa barn har inget val mamman tyckte det var skönt att man tog hand om barnen så

kan det kännas.

5.2 Resultatsammanfattning Frågeställningen jag ska besvara på: Hur ser jourkvinnorna på uppfostran och hur bidrar de

till uppfostran av barnen som finns på det skyddade boendet?

När det gäller undersökningen har jag funnit att målet med uppfostran för respondenterna är,

att barn ska lära sig att vara sociala med människor. Det handlar om att kunna fungera i grupp

och bli en fungerande medborgare i samhället. Forma självständiga individer som tar ansvar.

När det gäller uppfostrarens roll har respondenterna svarat att den som uppfostrar skall se till,

att det ska finnas tydliga gränser för barnen. Uppfostraren skall vara kärleksfull gentemot

barnen. Barnen ska uppmärksammas och bekräftas utav sina föräldrar. Föräldrarna skall ge

trygghet och återkommande rutiner. Detta för att barnen ska må bra och utvecklas till trygga

och självständiga individer.

Respondenterna svarade att uppfostran i praktiken handlar om att kunna få barnen att förstå,

varför vissa saker är accepterade och andra inte är accepterade. Visa barnen vad som är rätt

och fel beteende, men även ge barnen uppmuntran och inte bara tillrättavisningar. Sätta

gränser och regler, men det skall göras på ett kärleksfullt sätt. En vuxen måste kunna ta

diskussionerna med barnen och inte ge efter för barnens viljor. Barnen lär sig att tjat inte

fungerar. I uppfostran går det att använda sig av straff och belöningar, där de båda går hand i

hand. Det behövs uppmuntran för att enbart tillrättavisningar leder inte någonstans.

Under kategorin uppfostran på det skyddade boendet svarade respondenterna att den största

uppgiften är att vara med barnen och avlasta mamman. I bemötandet av barnen handlar det

om att vara trygg och lugn. Barnen kan sakna gränser och då gäller det som jourkvinna att

visa barnen vart gränserna går. Barnen kommunicerar och berättar hur de mår genom lek.

Några mammor på det skyddade boendet bara lämnar ifrån sig barnen till jourkvinnorna, men

även att barnen tyr sig mer till jourkvinnorna än till mamman. En del av respondenterna

uppfattar det som fel, att barnen snabbt kan ty sig till främmande vuxna. Oftast är barnen

blyga inför främmande människor.

29

6. Diskussion av resultat Respondenterna har svarat i min undersökning, att de anser att regler och tydliga gränser för

barnen är viktigt i uppfostran. Uppfostran skall göras med kärlek, där de vuxna har

auktoriteten och kan ta diskussionerna som uppkommer. Att vara jourkvinna och träffa barnen

uppfattar respondenterna som något speciellt. I den situationen kan det vara extra viktigt att

kunna sätta gränser och regler gentemot barnen.

En av respondenterna lyfter fram lycka som ett viktigt mål med uppfostran. Stina framhäver:

”Att de blir en individ, att de blir glada lyckliga förhoppningsvis”. Det som Stina lyfter fram

skiljer sig ifrån vad de andra respondenterna framhåller som målet med uppfostran. Jag tolkar

det som hon tänker utifrån sin livserfarenhet vad som är viktigast i livet. I litteraturen som jag

har använt mig av har ingen tagit upp lycka som ett mål med uppfostran eller inte belyst så

mycket.

Respondenterna belyser social kompetens, som något viktigt i livet. Jag tolkar att

respondenterna tycker att social kompetens är något som kommer genom socialisering via

föräldrar, skolan och samhället. Alla de tre delarna bidrar till socialisering hos barnen på olika

sätt. Föräldrarna påverkar först och därefter kommer skolan och samhället. Katarina belyser:

”Att man ska lära dem att klara sig själv i livet och bli sociala varelser och klara sig med

andra människor också. Det är jätteviktigt tycker jag för har du inte den biten är det väldigt

många dörrar som är stängda tycker jag. För hela tiden är det ett samspel var det än du är.

Det gäller ju både på arbetslivet och bland kompisar.” Respondenternas tankar styrker det

om att vuxna lär barnen vilka handlingar som accepteras inom arbetslivet, privatlivet och

fritiden. Barnen får del av föräldrarnas kunskap, erfarenhet och resurser, för att de ska ha en

bra grund att stå på.98

Föräldrarna uppfostrar och skickar vidare sina värderingar och åsikter,

men även mor- och farföräldrar bidrar med det.99

Barnen lär sig normer, vilket innebär att

lära sig vilka regler som styr och reglerar det sociala livet i samhället. För att behärska social

kompetens krävs det även kännedom om de roller som finns i samhället och vilka

förväntningar som ställs på en roll i ett socialt sammanhang.100

Vuxna skall ta ansvar för sina barn och uppfostran lyfter några av respondenterna fram. Lotta

framhåller: ”Det ska finnas fasta ramar. De vuxna har auktoritet och ska inte försöka vara kompis

med sitt barn. Det är den vuxna som vet bäst för barnet.” Detta bekräftar det att den vuxna och

barnet har ett ofrånkomligt auktoritetsförhållande till varandra. Den vuxna har ett ansvar och

mer erfarenhet, vilket ger ett tolkningsföreträde. De vuxna läser av barnens behov och

försöker möta dem. De vuxna visar vilka regler, som finns och agerar efter den auktoritet som

de har.101

Då är det väldigt viktigt att det finns förståelse varför allt skall vara på ett visst sätt,

tror jag utifrån att det behövs en förståelse för vad föräldrarna eller andra vuxna förebilder

98

Dale, Vad är uppfostran? 1981 s. 51 99

A.a s.41 100

Bunkholdt, Från födsel till pubertet, 1995 s. 208 101

Liljeström, Våra barn andras ungar, s.100

30

försöker göra. Jag tror att vet barnen vilka regler och varför minskar det konflikterna mellan

föräldern och barnet, men detta även ger barnet en trygghet.

Några av respondenterna betonar att bekräftelse från vuxna till barnen är viktigt. Katarina

framhåller: ”Mycket handlar om att försöka vara lite närvarande, för det är inte lätt alla

gånger men. Se och bekräfta sitt barn.” Försöker inte de vuxna se och bekräfta barnen kan det

bli fel och barnen kan tolka det som de inte duger. Föräldrarnas tankar och åsikter väger

mycket för barnen. Blir barnet inte behandlat med respekt från föräldrarna, kommer barnet

inte att anse sig förtjäna respekt från andra människor.102

Värderar omvärlden mig inte som en

person kommer jag att bedöma mig på samma sätt, enligt spegeljagtesen. Det kan vara svårt

för individen att stå emot omvärldens uppfattningar om de är kraftfulla, vilket resulterar i att

de blir verkliga.103

Jag tror att föräldrarna och eller andra vuxna har ett ansvar att bekräfta och

uppmärksamma barnen. Omgivningens åsikter och bedömningar formar barnets tankar om sig

själv. Bekräftelsen från familjen och omgivningen är viktig, för att barnet skall utvecklas.104

Har inte barnen de grundläggande behoven påverkar det jagutvecklingen hos barnen.105

Identiteten för individen kommer, när han utgör en del i en gemenskap med andra

individer106

, att vara en del av en familj.

Några av respondenterna anser att prata med barnen och få dem att förstå varför det ska vara

på ett eller annat sätt är en viktig del i uppfostran. Katarina betonar: ”Den bästa uppfostran,

tycker jag är få dem att förstå varför de ska göra visa saker. Jag personligen har aldrig varit

för: gör du inte så blir konsekvensen så. Jag har försökt få dem att förstå. Förklara varför det

är viktigt att du gör så så så. Jag tycker det ska vara så för då har de med sig det som ett

argument i en annan situation som liknande. Att de förstår varför, det är väl det som är

viktigt. Att Att de förstår att man sätter gränser, för att det blir bra för dem. Att man inte

sätter gränser för att jag vill utöva någon makt över dem. Det viktiga är att de mår bra och

att de förstår så småningom varför allting inte är tillåtet.” Individens förståelse och identitet

skapas genom en lång socialisationsprocess. Familj eller andra närstående fungerar som

bollplank för förståelse och hantering av socialisationsfaktorer i närheten.107

Barnet skall ha

en insikt för vad föräldrarna försöker förmedla till dem.108

En förälder som förklarar och

försöker skapa förståelse varför allt ska vara på ett visst sätt. Barnet lär sig därigenom förstå

varför allt ska vara på ett visst sätt. Jag tror att utan förklaringar kan det vara svårt för barnen,

att förstå varför det ska vara på ett visst sätt. När barnet har förståelse och förstår att vissa

saker är fel och att det ger konsekvenser. Barnet har lärt sig att undvika vissa beteenden, för

att undvika konsekvenserna och sanktionerna som kan komma efter.109

Lära barnen vad som är rätt och fel anser respondenterna är en viktig del i uppfostran och för

att barnen skall klara sig bra senare i livet. Eva framhäver: Att man visar vad som är rätt och

102

Berg, Medvetandets sociologi, 1977 s.60f 103

A.a s.60f 104

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.105 105

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s104 106

Berg, Medvetandets sociologi, 1977 s.69 107

Weinehall, Att växa upp i våldets närhet, 1997 s.95 108

Dale, Vad är uppfostran? 1981 s.58 109

Skinner, Bortom frihet och värdighet, 2003 s.28

31

fel men det görs med kärlek. Man måste kunna sätt gränser och säga ifrån och upplevas

orättvis och elak av barnen men det ska vara kärleksfullt. Föräldrarna lär barnen vad som är

rätt och fel genom att hur de själva beter sig och vad de säger. Jag tolkar att föräldrarna lär

barnen vad som är rätt och fel genom mänskligt samspel. Individerna tar varandras synsätt

och upprättar samma uppfattning till omvärlden, då sker mänskligt samspel.110

Jag tror

föräldrarnas inställning till rätt och fel påverkar barnens uppfattning om vad som är rätt och

fel. Har barnet lärt sig rätt och fel, har barnet vetskap om hur det ska reagera på orättvisor och

motgångar. Barnet vet att det är okej att känna sig sårad och reagera på kränkningen. I vuxen

ålder förstår individen sin vrede och kan reagera verbalt istället för att använda sig av våld.111

Barnen som finns på det skyddade boendet har varit med om traumatiska händelser tidigare.

En del av barnen kan vara gränslösa enligt respondenterna i min undersökning. Det krävs av

en vuxen att visa var gränserna går. På det skyddade boendet ritar barnen ibland på väggarna

och förstör leksakerna och även andra saker. En sanktion blir då att de inte får vara i

lekrummet själva utan någon vuxen eller rita själva med tuschpennorna. Katarina

uppmärksammar detta: ”Ibland har jag märkt att det går inte riktigt heller i vanlig ton

markera och säga att det inte går, utan man får nästan höja rösten där, för att de ska lyssna.

Man märker de är otrygga och har varit med om grejor”.. Stina har upplevt att: ”En del barn

försöker tänja på gränserna och vara fysiska om man inte drar gränsen.” Detta styrker det om

vägledning, som handlar om att förmedla de normer som styr och reglerar det sociala livet i

samhället.112

Det bekräftar även det om att använda sanktioner, för att ta bort ett oönskat

beteende, som när barnen förstör i lekrummet eller ritar på väggen.113

Barnet behöver en miljö

som ger fysisk och psykisk trygghet. Det skall finnas tydliga gränser och struktur för att skapa

känslan av förutsägbarhet för barnet.114

Jag tror jourkvinnorna använder sig av vägledning, för

att visa barnen vilka normer och regler som finns. Ett gränslöst beteende är inte accepterat i

samhället eller i sociala sammanhang som barnen möter senare i livet. Jourkvinnorna ger

barnen regler, vilket visa av barnen aldrig har fått tidigare. Det tror jag lugnar barnen under

den tiden de bor på det skyddade boendet. När jourkvinnorna sätter gränser handlar det även

om att försöka skapa en bra miljö, där det finns andra mammor och barn som bor, som

behöver lugn och ro. Jag tolkar det som att mammorna inte har orken alla gånger att uppfostra

sina barn, tack vare den speciella situationen de befinner sig i. Mammorna lägger kraften på

att försöka ordna upp livet och finna en ny bostad. Några av mammorna som kommer till det

skyddade boendet kan vara deprimerade eller kraftlösa. Jag tror gränser och struktur behövs,

för att barnen skall känna trygghet och komma tillbaka till vardagen.

Barnen som kommer till det skyddade boendet, kommer ifrån icke fungerande familjer. Där

tvingas barnen avstå ifrån saker och hamna i skuggan av resten av problemen i familjen.

Bekräftelsen och uppmärksamheten från föräldrarna eller modern kan vara mindre än vad

barnet behöver för att utvecklas och bli sedd. Barnet känner sig då osynlig av sina mödrar,

som har fullt upp med att ta hand om sig själv och lösa deras situation. Stina upplever när hon

110

Berg, Medvetandets sociologi, 1977 s.54 111

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.74 112

Dale, Vad är uppfostran? 1981 s.51 113

Skinner, Bortom frihet och värdighet, 2003 s.57 114

Eriksson, Barns röster om våld, 2008 s.185

32

har jourat att: ”Barnen tyr sig mer till mig än mamman då känns det fel så ska det inte vara.

Vissa barn har inget val”. Stinas upplevelser bekräftar att svarar inte föräldrarna på barnets

signaler söker barnet en annan person, att skapa bindningen till. Det grundläggande behovet

som finns hos barnet måste tillfredsställas annars hotar det jagutvecklingen.115

Barnen söker

bekräftelse hos någon annan när mamman av något skäl inte kan ge bekräftelsen till barnet.

Finns inte föräldrarna till hands för barnet, söker sig barnet efter andra personer att skapa

bindningen till. Det handlar om vem som lyssnar till barnets signaler.116

Barnet behöver känna

trygghet och få stöd av mamman eller en annan vuxen. Det sociala stödet ger barnet

motståndskraft, vilket resulterar i att barnet undviker att påverkas negativt av våldet som

funnits i familjen.117

Jag tror utifrån litteraturen att barnen söker sig till jourkvinnorna, för att

få den bekräftelse och uppmärksamhet som de behöver få. Har inte mamman ork eller kraft att

bekräfta sitt barn letar barnet efter det hos någon annan. Jourkvinnorna tar mammans plats när

hon inte orkar eller har möjlighet. Detta hjälper barnen för stunden, eftersom de får

bekräftelse och uppmärksamhet.

Barnen som har bevittnat våld mot mamma behöver en uppfostran som präglas av trygghet.

Dessa barn har levt i beredskap och varit ständigt bered på att något kanske kommer att

hända.118

Barnen behöver struktur och gränser från sin omgivning, för att känna rutiner, men

även känslan av fysisk och psykisk trygghet för barnen.119

Jag tolkar det som att de barn som

bevittnat våld mot mamma är i extra behov av stöd, trygghet och bekräftelse från vuxna. Kan

inte familjen ge barnen det stöd som behövs, kan andra vuxna som finns i barnets närhet göra

det. Barnet behöver även hjälp och stöd av människor som jag tror har kunskap om mäns våld

mot kvinnor. Förstå hur våldet bryter ner kvinnan ordentligt, för att kunna hjälpa barnet på

bästa sätt, men även hur våldet i familjen påverkar barnet. Har de som hjälper barnet stor

kunskap om mäns våld mot kvinnor kan de bekräfta det som barnet har varit med om tror jag

utifrån teorin. Det kan vara svårt för barnet att tala om våldet som sker i familjen, när det är så

tabu.120

Då är det en fördel om de som barnet pratar med har en kunskap om mäns våld mot

kvinnor tror jag.

Barnet behöver få känna sig accepterad och känna att de har rätt att uttrycka sina känslor.121

Livet för barnen blir mycket att anpassa sig efter de vuxna och våldet eller andra problem i

familjen. Den vuxna har ett ansvar för barnet och ska inte missbruka detta, eftersom barnet är

bunden av den vuxne för sin överlevnad.122

Ett sätt för barnet att få läkning är att få igång läkprocessen är med krissamtal. Barnet ges

chansen att få förståelse för vad som hänt mellan föräldrarna och kunskap om reaktionerna

som detta kan skapa.123

Jag tror att barn som bevittnat våld mot mamma behöver få hjälp och

115

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s.104 116

A.a s.69 117

Eriksson, Barns röster om våld, 2008 s.185 118

Weinehall, Att växa upp i våldets närhet, 1997 s.155 119

Eriksson, Barns röster om våld, 2008 s.185 120

A.a s.64 121

Weinehall, Att växa upp i våldets närhet, 1997 s. 86 122

Liljeström, Våra barn andras ungar, 1979 s.100 123

Eriksson, Mäns våldsutövande barns upplevelser, 2006 s.92

33

stöd direkt, när någon vuxen förstår hur det ligger till. Barns upplevelser och situation är

något som måste prioriteras, för att barnen skall kunna gå vidare i livet och inte bli skadad av

det som har hänt i familjen. Får inte barnen en chans till läkning kan de drabbas av fysiska

reaktioner och psykiska försvar. Barn som inte har chansen att bearbeta detta, kan problem

dyka upp senare i livet.124

Jourkvinnornas insatser för barnen, som kommer till det skyddade boendet upplever jag som

bra. De engagerade kvinnorna försöker hjälpa och stötta mammorna och barnen så mycket det

går. Jag tycker jourkvinnorna försöker hjälpa mammorna på rätt sätt, utan att lägga sig i för

mycket eller att ta över mamma rollen. Jourkvinnorna försöker vara ett extra stöd till

mammorna som behöver det. Det kan vara barn som är respektlösa mot andra jourkvinnor

eller barn, då visar jourkvinnorna vart gränsen går och att det inte är ett accepterat beteende.

Jourkvinnorna försöker avlasta mammorna och leka eller läsa med barnen. Ansvaret kring

uppfostran ligger främst hos mammorna, vilket jourkvinnorna respekterar.

Jag upplever att jourkvinnorna besitter stora kunskaper och erfarenheter kring barnuppfostran

och mäns våld mot kvinnor och hur detta påverkar barnen. Jourkvinnorna ser barnens

situation som viktig och central. Det skulle behövas mer resurser, för jourkvinnorna, då visa

av mammorna och barnen behöver mer hjälp och stöd. Kontinuerliga kurser, för att uppdatera

och förnya kunskaperna kring barn och deras behov på det skyddade boendet. Jourkvinnorna

skulle behöva mer kunskap om hur de hjälper barn som behöver mer struktur och trygghet.

Kunskap hur de ska bemötta barn som har särskilda behov, för att de ska bli så tryggt som

möjligt. Några av barnen som bor på det skyddade boendet kräver mer uppmärksamhet och

bekräftelse, för att de ska känna sig trygga.

Förslag på fortsatt forskning är, att undersöka de anställda joursamordnarna på det skyddade

boendet. Joursamordnarna träffar barnen mycket och är en del av deras vardag. Viktigt att

lyfta fram deras tankar, värderingar och åsikter om barnuppfostran. Ett annat område att

fortsätta att forska på skulle vara hur barnen påverkas efter dem flyttat ifrån det skyddade

boendet. Hur barnets och moderns relation ser ut och hur fungerar uppfostran efter att ha bott

på det skyddade boendet. Även hur har det påverkat dem, att träffa så mycket människor.

124

A.a s.91

34

7. Kritisk granskning av arbetet Det som kan ha påverkat resultatet av undersökningen är att jag har liten erfarenhet av

intervjuer. Bristen på erfarenhet av intervju är att jag kan ha missat viktiga följdfrågor eller

annat som är värt att lägga på minnet. När man är ovan är det mycket att hålla reda på att

ställa frågorna, försöka komma med bra följdfrågor som inte är ledande. Vara uppmärksam

och närvarande på allt annat under intervjun. Även att försöka ställa rätt följdfrågor som inte

är ledande det kan bli så omedvetet utan att man är medveten om det. Hade jag gjort om

undersökningen hade jag försökt förbereda mig mer på intervjutekniken.

En annan sak jag hade gjort annorlunda, om jag hade gjort om undersökningen är tagit

kontakt med respondenterna under ett tidigare skedde. Det är nervöst att undra om det finns

tillräckligt med respondenter att genomföra undersökningen med. Jag hade istället börjat med

att undersöka möjligheterna med respondenterna. Detta hade skapat mig en möjlighet att sluta

med undersökningen eller fortsätta med undersökningen beroende på hur underlaget ser ut.

35

8 Källförteckning Arnell, A. Och han sparkade mamma, Berlings Skogs 1999

Berg, L-E. Medvetandets sociolog, Beyronds AB 1977

Bunkholdt, V. Från födsel till pubertet, Studentlitteratur 1995

Dale, E-L. Vad är uppfostran?, Natur & Kultur 1981

Eliasson, M. Mäns våld mot kvinnor, Natur & Kultur 1997

Eriksson, M. Barns röster om våld, Gleerups 2008

Eriksson, M. Mäns våldsutövande barns röster, Näringsdepartementet 2006

Ejvegård, R. Vetenskaplig metod, Studentlitteratur 2009

Liljeström, R. Våra barn, andra ungar, Liber Förlag 1979

Lundgren, E. Våldets normaliseringsprocess. Utgiven av: Roks

Miller, A. I begynnelsen var uppfostran, Wahlström & Widstrand 1995

Skinner, B F. Bortom frihet och värdighet, Elanders 2003

Trost, J. Kvalitativa intervjuer, Studentlitteratur 2005

Weinehall, K. Att växa upp i våldets närhet, Umeå universitets tryckeri 1997

Elektroniska källor

http://www.codex.uu.se/forskarensetik.shtml 100602

http://www.codex.uu.se/manniska.shtml 100602

http://www.kvinnojouren-ada.nu/ 110123

http://www.karlstadskvinnojour.org/ 110123

http://www.kvinnohuset.se/ 110124

http://www.frideborg.se/om-jouren_index.htm 110124

36

Bilaga 1

Hitlers fader ropar inte på sin son med namnet, utan visslar på honom. Detta drabbar även

juden som rättslös och namnlös i tredje riket. Hitler hade inte en chans att klara sig undan sin

far, precis som detta öde drabbar juden. Slagen från fadern var hans olösta problem som inte

hade något med Hitler att göra. Juden upplever detta genom att korsa gatan för att hämta

mjölk. En man med SA- bindel runt armen kommer emot honom, denna SA- man har rätt att

göra vad som helt med juden. Mannen med SA-bindeln kan hälla mjölk över juden och

tillkalla andra, för att få roligt åt händelsen och njuta av att en annan människa är helt

försvarslös. Juden håller inne med sin avsky, om han vill behålla sitt liv. Juden kan inte

påverka situationen, precis som Hitler var i underläge mot sin far. Hitler visade inte sin avsky

för fadern, utan upptäckte en svaghet, vilket var att straffa honom med dåliga resultat i skolan,

det tyckte fadern var kränkande. Järnvägsspåren till koncentrationslägren slutar där, utan hopp

för där upphör livet. Det finns inga vägar därifrån ett koncentrationsläger. Denna känsla har

ett barn, som ständigt misshandlas och vet inte om livet skall upphöra. Det finns inga möjliga

flyktvägar ifrån förövaren.125

Hitler viste under sin uppväxt, att misshandeln skulle fortsätta,

vad han än gjorde skulle misshandeln inte sluta. Alternativet var istället, att neka till

smärtorna och ta avstånd från sig själv och identifiera sig med förövaren.126

Identifieringen

med fadern, gjorde att Hitler krävde i tonåren total villkorslös lydnad av kamraterna. Hitler

stod tidigt i uppväxten och höll långa passionerade tal. Han återupplevde faderns tal, som han

upplevde dem på den tiden.127

För att glömma traumat som Hitlers far utsatte honom för, tog

han makten över Tyskland. Makten över Tyskland var total och Europas regeringar var

tvingade att rätta sig efter Hitler. På natten fanns fadern ständigt närvarande och Hitler kunde

inte slippa undan honom i sina drömmar.128

125

Miller, I begynnelsen var uppfostran, 1995 s.163 126

A.a s.164 127

A.a s.175 128

A.a s.173

37

Bilaga 2

Intervjuguiden

Vad är uppfostran egentligen? Hur ser du på vad uppfostran är?

Vad ska man ha uppfostran till?

Vem ska uppfostras?

Vem ska uppfostra? Varför?

När sker uppfostran? Varför

Hur går uppfostran till?

Vad är viktigt när det gäller uppfostran?

Vad tar du med dig av uppfostran, när du träffar barnen på det skyddade boendet?

Är det skillnad på uppfostran idag, jämfört med hur det var förr?

Vilka erfarenheter har du av uppfostran?