Till Landtdagen.

Sedan den af Ständerna år 1905 tillsatta Delegatio-nen för vården af de Antellska samlingarna i sin till Landt-dagen sistlidna september månad ingifna berättelse öfversamlingarnas tillväxt och vård jämväl redogjort för de åt-gärder, som af Delegationen vidtagits för inrättande afett etnografiskt friluftsmuseum å Fölisön invid Helsing-fors, har i Landtdagen fråga väckts om anslag för ända-målet, hvarvid Landtdagen visserligen funnit själfva tan-ken värd allt beaktande, men dock ansett en mera ingå-ende beredning erforderlig, förrän anslagsfrågan kunde upp-tagas till behandling, hvarför Landtdagen uttalat en önskan,att den nya Delegationen, som Landtdagen för vården afAntellska samlingarna tillsatt, med det första möjliga måtteegna saken uppmärksamhet och inkomma med utlåtandedärom till Landtdagen.

Delegationen, hvars uppdrag vidtagit från sist-lidna januari månads ingång, har skyndat sig att tillefterkommande af Landtdagens önskan upptaga frågantill behandling och får till dess belysning härmed vörd-samt anföra följande.

Frågan om inrättande af ett etnografiskt friluftsmu-seum invid Helsingfors uppkom på hösten 1906, då In-tendenten, doktor Axel O. Heikel i egenskap af suppleantinom den dåvarande Delegationen tog saken till tals i enskrifvelse af den 3:dje november s. å. Frågan var där-

Delegationen för Antellska samlingarna

efter särskilda gånger före inom Delegationen såväl sammahöst som vårvintern 1907. På anmodan af Delegationenförbereddes frågan därjämte vid särskilda sammankomsteraf respektive museitjänstemän, Intendenterna vid StatensEtnografiska museum, doktor Th. Schvindt och doktorAxel O. Heikel och amanuensen vid samma museum dok-tor U. T. Sirelius samt amanuenserna vid Historiska mu-seet arkitekten C. Frankenhaeuser och fil. mag. K. K.Meinander.

Medan i fråga om den fosterländska betydelsen afden planerade anstalten såväl inom Delegationen sombland de sakkunniga rådde obetingad enighet, uppstodtill en början någon meningsskiljaktighet därom, huru-vida det tillämade museet borde förläggas till villa-området Hagasund och Hesperia eller till Fölisön. Påden förra platsen var emellertid utrymmet knappt, ochomgifningen därstädes företedde en för vårt lands all-männa skaplynne främmande parknatur, medan den flikaf Tölöviken, vid hvilken strandbodar, båthus och dylikagrupper kunde uppställas, icke syntes säkerställd för fa-ran att ytterligare minskas eller helt och hållet igenfyllas.Någon annan, lika nära staden belägen lämplig plats stodej att erhålla. Man enades därför snart därom, att denför ändamålet lämpligaste platsen vore Fölisön, som er-bjuder en inhemsk skogsvegetation af både barr- och löf-träd på omvexlande plan och kuperad mark, medan ögatpå alla håll mötes af ljusa vattenytor, sund och vikar,hvarjämte Helsingfors Utskänkningsaktiebolag. som arren-derat holmen af staden, allaredan å densamma anlagtplaner och promenader samt därstädes aflönar betjäningoch vakter. Också har bolagets direktion med stort in-tresse omfattat planen samt bolaget själft vid stämma den 27april 1907 till densamma bifallit, hvarjämte slutligen Helsing-fors Stadsfullmäktige i skrifvelse af den 9 i samma månadmeddelat Delegationen rätt att på Fölisön uppställa ifråga-varande museum, dock med den inskränkning, att rätts-verkningarna af öfverenskommelsen med Utskänknings-

om ett finskt friluftsmuseum 3

aktiebolaget icke sträckts utöfver den tid, för hvilkeu bo-laget arrenderat Fölisön, eller år 1919.

De synpunkter, som varit ledande för den förut-varande Delegationen vid förevarande frågas beredning,omfattas af ven af den nuvarande Delegationen. Den et-nografiska vetenskapens nationella och folkliga betydelsesynes Delegationen ingenstädes så kraftigt framträda somi ett friluftsmuseum, som ju väsentligen skiljer sig frånöfriga etnografiska museer däri, att det eger framför allt enpopulär uppgift. I de vanliga museerna afser det mate-rial, som där anhopas, ordnas och klassificeras, främst denvetenskapliga forskningens behof, medan ett friluftsmuseumredan därför ej kan likställas med strängt vetenskapligasamlingar, att byggnaderna vid of verflyttningen, äfven omden sker med största samvetsgrannhet, nödvändigt-vis förlora en del af sitt värde som vetenskapligt mate-rial. Friluftsmuseet är icke blott en fristad för sådanaålderdomliga och primitiva folkliga minnesmärken, somicke kunna ställas under tak. Det är dessutom en förden stora allmänheten afsedd undervisande och uppfo-strande anstalt. Fasthållande vid den exakta vetenskap-liga grunden, men utan att förlora sig i detaljerna, somtrötta den vanliga besökaren, framställer det på möjligastnaturtrogna och lefvande sätt helhetsbilder och grupperur folklifvet, återgifvande i stora drag hufvudskedena ikulturens utveckling i landet från de mest primitiva för-hållanden ända fram till nutidens lefnadsformer.

Ett i detta syfte anordnadt friluftsmuseum skall blifvatill nytta och nöje ej blott för Helsingfors stora allmän-het, utan äfven för talrika besökare från landsorterna.Särskildt kan det fylla ett behof för den alltmera sigökande arbetarbefolkningen i staden, hvars barn ofta upp-växa fullkomligt obekanta med landsbygdens lefnads-förhållanden och natur, ett missförhållande, som i någonmån kunde mildras genom ett friluftsmuseum, helst dådet är afsedt att inrättas i en folkpark, som sommar-tid besökes af arbetare i tusental. Härtill kommer ännu

Delegationen för Antettska samlingarna

friluftsmuseets betydelse som hjälpmedel vid skolunder-visningen, naturligtvis främst för folkskolor och elementar-skolor i Helsingfors, men äfven för landsortens skolor vidferiekurser och utflykter till hufvudstaden. Också föruniversitetsundervisningen torde friluftsmuseet kunna pådet fält af vetande här är ifråga erbjuda ett undervis-ningsmaterial, långt mera åskådligt än till och med debäst illustrerade och sakrikaste skrifna verk.

Vid planläggningen af ett friluftsmuseum, som på sitteget sätt skall återge de särskilda utvecklingsformer, somäro för det egna folket kännetecknande, kan man ej inågot fall slafviskt följa utländska förebilder, helst plan-läggningen, då friluftsmuseet vid sidan af de vetenskap-liga museerna hufvudsakligen sträfvar att fylla en upp-fostrande uppgift, bör göras med tillbörlig hänsyn till dei landet rådande museiförhållandena. Också skilja sigde särskilda ländernas friluftsmuseer i väsentlig månfrån hvarandra. Det förnämsta af dem, Skansen iStockholm, Hazelii lefnadsverk, en museianläggning, somf. n. torde omfatta en yta af omkring 300,000 kv. meteroch under nästföregående år besökts af öfver 650,000personer, har utom den rika kulturhistoriska afdelningenäfven en af delning för fauna och flora, bergsbruk m. m.,samt omfattar ej blott Sverge utan hela Nordeuropa.Norsk Folkemuseum i Kristiania innehåller kulturhisto-riska och etnografiska museisamlinger jämte friluftsgrup-per och sönderfaller i två afdelningar, en för staden ochen för landsbygden i Norge. De nyligen grundlagdaSandvigska samlingarna vid Lillehammar i Norge bilda ettlokalmuseum för G-udbrandsdalen, liksom friluftsmuseet iLund för södra Sverge. Köpenhamns Byggningsmuseumvid Lyngby, en underafdelning af det danska Folkemu-seum, afser att främst belysa kulturutvecklingen på detdanska jordbrukets område, och därtill har äfven fogatsett speciellt jordbruksmuseum, som är ej blott histo-riskt, utan äfven återger det danska jordbrukets nuvarandeståndpunkt.

om ett finskt friluftsmuseum.

Hvad beträffar planen för det finska friluftsmuseum,om hvars anläggning nu är fråga, synes det Delegationen,att densamma, såsom tidigare antydts, främst bör afseett återgifvande af hufvudskedena i utvecklingen af defolkliga lefnadsformerna i Finland. Anläggningarna skullebegynna med de primitiva bostadstyperna: kåtan i sär-skilda former, fiskarens, jägarens, kolarens i skogen upp-förda ..saunat", de delvis underjordiska bostäderna m.m., såsom en bild ur jägare och fiskare-skedets bostads-och kulturförhållanden. Någon fiskarstuga från skärgår-den, ett nybyggartorp, en backstuga, något af dessarökpörten, som samtidigt användas som människoboning,badstuga och ria, skulle gifva en inblick i de obesuttnaslif och vittna om det odlingsskede, då redan öfvergångentill fasta bostäder med jordbruk och boskapsskötsel egtrum. En torplägenhet med rökpörte och spridda uthus,med redskap och husgeråd kunde förete en bostadsbildfrån en något mera framskriden odlingsståndpunkt. Slut-ligen skulle en eller par typiska bondgårdar från våradagar, tagna från olika trakter af landet, med sina stu-gor, bodar och loft gifva en föreställning om det nutidaallmogelifvets kulturståndpunkt. Härtill kunde ännu kommanågon äldre herrgårdsbyggnad, för att äfven de högreståndens lif blefve belyst, måhända äfven en äldre trä-kyrka med klockstapel.

Jämte den allmänna utvecklingens hufvuddrag kanfriluftsmuseet jämväl återgifva de särskilda landskapensoch utvecklingsområdenas typer, om blott urvalet af in-köpen ledes planmässigt och med omsorg. Från Karelenett äkta rökpörte: taksparrarna, som glänsa af sot, denväldiga ugnen med den tjocka ugnsstolpen och grytorna,skulle gifva en föreställning om den miljö, i hvilken Ka-levala sångerna tagit form; från Savolaks en gård medvid sjöstranden strödda lador och uthus; från sydvestraFinland den kringbyggda gården med port och gårdsplan;från kusttrakterna en skärgårdsstuga med ryggås utanmellantak, förenad med någon af dessa arkitektoniskt verk-

Delegationen för Antellska samlingarna

ningsfulla sjöbodar med öfverskjutande tak, utbyggda isjön, på en gång båthus och nothus, med skötorna upp-hängda till torkning; slutligen från de yttersta skärennågon lotsstuga från Porkkala eller Enskär af gammal typmed brutna tak, allt detta skulle gifva en lefvande före-ställning om de vidtskiftande lefnadsiormer, som rymmasinom gränserna af vårt fosterland.

Vid sidan af dessa hufvudgrupper kunde i mindregrupper olika slag af primitiva kulturformer framställas:särskilda fortskaffningsciedel till lands; båttyper: storakyrkbåtar från Savolax, snipor m. m. från Tavastland, ek-stockar och skötbåtar från kusterna, samt diverse primitivasegelfarkoster; en tjärdal, en kolmila, en björnfälla och an-nat från den primitiva skogshandteringen och ödemarkslif-vet; en trampkvarn, vattenkvarn och väderkvarn; ett offer-träd med allehanda offergåfvor, en slänggunga, en midsom-marstång och andra kulturens utveckling belysande före-mål. I sakens natur ligger därjämte, att friluftsmuseetsbyggnader förses med etnografisk inredning, husgeråd,möbel och redskap, i tidstrogen och instruktiv anordning.Också hör till saken, att vid friluftsmuseet föranstaltasfolkfester och andra nöjen med särskilda folkeliga program.

Delegationen har ej heller ansett det ligga utomprogrammet för ett finskt friluftsmuseum, att med det-samma förenas bostadsbilder från finska stammar utomFinlands gränser, främst från de i Eyssland och västraSibirien boende finsk-ugriska stammarna, hvilkas primitivalefnadsformer kunde gifva en föreställning om de finskastammars öden, som icke stått under inflytande af denfria samhällsutveckling, hvilken under seklernas lopp kom-mit vårt eget folk till del. Ett samlingsarbete på dettaområde synes så mycket viktigare, som väl knappt någoneuropeisk nation finnes, som eger ett så fullständigt ma-terial för belysande af kulturens utveckling ända ifråndennas tidigaste skeden. Äfven någon bostadsbild frånde s. k. ,.finnskogarna" i Wärmland kunde i sammanhanghärmed förvärfvas.

oni ett finskt friluftsmuseum.

I förbigående vill Delegationen erinra om att, i hän-delse ett historiskt landtbruksmuseum skulle i Helsingforsinrättas, detsamma måhända med fördel kunde ställas isamband med friluftsmuseet på Fölisön.

För att mera i detalj än härj skett angifva synpunk-ter, hvilka vid friluftsmuseets grundläggning och utveck-ling kunde iakttagas, har Delegationen ansett lämpligt attsåsom bihang till detta betänkande foga en illustrerad öf-versikt af byggnader och grupper, som kunde ifråga-komma för museet. Framställningen har författats af enaf Delegationens medlemmar.

I öfrigt är Delegationen af den åsikt, att en fullstän-digt i alla detaljer utarbetad plan för ett friluftsmuseumsvårligen kan på förhand fastställas, i det att uppköpenmåste bero på hvad våra etnografiska forskare på resor ilandet öfverkomma och kunna till inlösen för museetsräkning hembjuda. Afsikten med den utredning, Delega-tionen i saken har velat till Landtdagen öfverlämna, harfrämst varit att ådagalägga, huru ett sådant friluftsmu-seum i sina allmänna drag kunde gestalta sig äfvensommöjligheten af planens genomförande.

I sistnämnda afseende bör Delegationen erinra därom,att den förra Delegationen, jämsides med den förberedandeplanläggningen af museet, jämväl skridit till dess förvärk-li gande genom en del till den blifvande anstalten gjordaförvärf af inköp och donationer. Från Limossa by i Ma-laks socken i Österbotten har för Fmk 250: — inköpts ens. k. fäbod af fornskandinavisk typ. Handelsmannen iKonginkangas Matti Pasanen och hans hustru Maria hafvaförärat till museet särskilda ålderdomliga, från medlet af1700-talet härstammande byggnader1 i dem tillhöriga Nie-melä torp i sagda socken: ett rökpörte med förstuga, kam-mare, badstuga, samt diverse uthus. Då torpet ifråga, somunder sommaren 1907 besöktes af Intendenten Axel O.Heikel, syntes vara af betydande etnografiskt värde ochdetsamma, ifall det ej bortskaffades under instundandesommar, komme att förstöras, emedan en såg är under an-

8 Delegationen för Antellska samlingarna

läggning på stället, beslöt Delegationen att emottaga för-äringen samt att, för dess komplettering med lämpliga in-ventarier, af Antellska inköpsmedel ställa Fmk 500: — tillförfogande åt arkitekt Y. Blomstedt, som förmedlat do-nationen. Likaså har den förutvarande Delegationen förmuseets räkning emottagit en af herr Blomstedt förärad,å Ampiala hemman i Keuru socken belägen boda, ett se-dan gammalt kändt fornminne i socknen. Samtliga dessabyggnader kvarstå ännu på sina platser, i förväntan påatt anläggningen af friluftsmuseet må kunna begynna.

Slutligen hafva under den sistförflutna sommarenrespektive museitjänstemän företagit resor i landet för attundersöka, i hvilken mån ännu i bygderna förekomma så-dana ålderdomliga och etnografiskt intressanta byggnader,som kunde ifrågasättas till inlösen för det tillernade fri-luftsmuseet. Härigenom äfvensom annars är det bekant,att på särskilda orter förefinnas högeligen intressanta ty-per af allmogebyggnader och föremål från förgångna tider,ännu till buds stående i sitt ursprungliga skick. Mången-städes finnas dock endast rester af de gamla byggnadernakvar, och det synes uppenbart, att för hvarje år, som un-der nuvarande brytningstids nivellerande inflytande fårgå obegagnadt förbi, utsikterna minskas för att vid detblifvande museets anläggning tillfredsställande resultatskola kunna ernås.

Beträffande kostnaderna för friluftsmuseets upprät-tande råder hos Delegationens flertal den öfvertygelsen,att en tillförlitlig kalkyl ej kan uppgöras, innan program-met för anstalten är till sin utsträckning fastställdt. I allahändelser äro de belopp, som eventuellt kunde kommaatt för ändamålet utgå ur Antellska räntemedel, ej syn-nerligen betydande, då enligt Landtdagens instruktionblott */5 af fondens årsafkastning är anslagen för samtligavetenskapliga inköp, af hvilka de etnografiska utgöra blotten del. Därtill kommer att, enligt testators föreskrift, ränte-medlen öfverhuf vud ej kunna användas annat än för inköpaf sådana föremål, som ega ett bestående estetiskt eller

om ett finskt friluftsmuseum.

vetenskapligt värde, hvarför det ligger i sakens natur, attmånga förvärf till ett friluftsmuseum, att icke tala omtransport- och andra bikostnader, måste falla utom ramenför den Antellska donationens syftemål. I själfva verketskulle säkerligen de minsta utgifterna föranledas af själfvainköpen af de skilda byggnadstyperna på ort och ställe,där deras saluvärde i de flesta fall bor vara ganska ringa,medan däremot betydligare utgifter komme att härflytaur byggnadernas transport till museiplatsen och återupp-förande där under sakkunnig ledning. Vid beräknandetaf kostnaderna för museet blir det därför nödigt att det-samma, utom med anslag för dess tjänstemän och admi-nistrering, utrustas med tillräckligt anslag för de inköpoch med dem förbundna kostnader, som särskildt undergrundläggningstiden blifva oundgängliga, i hvilket afseendeDelegationen har ansett, att ett årligt belopp af förslags-vis 15,000 mark under de första åren borde bringa an-läggningarna att nöjaktigt fortskrida.

Delegationen kommer nu till den fråga, som framförallt bör vinna fast form, innan något vidare ar-bete för fri-luftsmuseet åtminstone från Delegationens sida syneskanna ifrågakoinnia, nämligen den om friluftsmuseets or-ganisation och förvaltning. I detta afseende har Delega-tionen fäst sin uppmärksamhet vid testaters bestämmelsedärom, att de Antellska räntemedlen böra användas endastför inköp af föremål till de samlingar, som komma att ien framtid tillhöra Finlands af testator i donationsbrefvetförutsatta nationalmuseum. Den instruktion, som Lanclt-dagen på grund af testamentet meddelat Delegationen,föreskrifver i enlighet härmed, att Delegationen, jämte detden utöfvar tillsyn och kontroll of ve r vården af de sam-lingar, sorn redan förefinnas, eger bestämma om de done-rade räntemedlens användning för nya inköp till dessasamlingar. Om således Antellska räntemedel öfverhufvudskola kunna, vid sidan af museets egna medel, användasför inköp tili det tillernade friluftsmuseet, så synes dettakunna-ske endast sålunda, att friluftsmuseet som en sär-

10 Delegationen för Anteliska samlingarna

skild afdelning inordnas inom den komplex af samlingar,som afsetts att förenas under den gemensamma benäm-ningen af nationalmuseum.

Vidkommande åter det ifrågasatta museets organisa-tion, kan en fackm annamässig utredning af denna, frå-gans administrativa sida lika litet tillhöra Delegationensom Landtdagen, utan synes det böra ankomma på Re-geringen att genom vederbörande inuseimyndighet låtautarbeta nödig plan med stat, instruktioner och kostnads-förslag. Sedan friluftsmuseet sålunda inordnats underJen allmänna museiledningen med sin särskilda förvalt-ning och ekonomi, skulle Delegationen vidtaga med sinverksamhet för museets förkofran, som vore att, där före-mål af verkligt värde erbjudas, rikta det genom inköpmed Anteliska räntemedel, på samma sätt som Delegatio-nen riktar samlingarna öfver hufvud, medan med hänsyntill museets förvaltning och vård Delegationen ej ägdeatt utöfva annan tillsyn och kontroll, än hvad vid Antellsöfrigu samlingar ifråga kommer.

På grund af det ofvansagda får Delegationen vörd-samt toreslå:

att Landtdagen ville till Regeringenhemställa, att Regeringen måtte omhänder-taga frågan om grundläggning, organisationoch förvaltning af ett i enlighet med o f vanframställda synpunkter anordnadt etnogra-fiskt friluftsmuseum, hvilket som en särskildafdelning skulle inordnas inom den komp-lex af samlingar, som afsetts att förenasunder den gemensamma benämningen afnationalmuseum.

Af den redogörelse, Delegationen härmed haft äranafgifva, framgår, att alb redan till friluftsmuseet inköptseller donerats byggnader, hvaraf en del senast instun-dande sommar måste från sina respektive platser nyttas till

om ett finskt friluftsmuseum. 11

orten för det blifvande museet, om de öfverhufvud skolakunna för saken tillgodogöras. Då Delegationen för dettaändamål hvarken eger erforderliga medel, ej heller förfo-gar öfver nödiga krafter, och det själffallet är riktigast,att företagets utförande från början lägges i samma hän-der, medan Delegationen å andra sidan ej kunnat förut-sätta annat, än att det tillernade friluftsmuseet inom ensnar framtid bör komma till stånd, har Delegationen an-sett ändamålsenligast, att Landtdagen ville hos Regeringenanhålla om omhändertagande äfven af detta uppdrag.Delegationen får därför vördsamt föreslå:

att Landtdagen ville hos Begeringenanhålla, att Regeringen måtte draga försorgom de allaredan till friluftsmuseet inköptaeller donerade byggnadernas öfverflyttningtill Helsingfors.

I Delegationens förhandlingar hafva deltagit dessordinarie medlemmar Herrar Aspelin-Haapkylä ordförande,Ailio, Hallberg, Hirn och Lindgren.

Helsingfors den 20 februari 1908.

Delegationen.

Reservation.

Medan Delegationens majoritet i sin andra kläm före-slår, att Landtdagen ville anhålla, det Begeringen måttedraga försorg om öfverflyttandet till Helsingfors af någraför friluftsmuseet redan inköpta eller donerade byggnader,har undertecknad för sin del ansett det lämpligare, atten dylik, i afsaknad af kostnadsförslag varande anhål-lan om en rent administrativ samt därtill museets special-verksamhet nära berörande åtgärd riktas direkte till Rege-ringen af Delegationen, sedan frågan om det eventuellagrundläggandet af ett friluftsmuseum och om beviljandetaf anslag härtill blifvit af gjord.

Då majoriteten vidare i afseende å den f inansiel las idan af frågan icke ansett det ligga inom Delegationensområde och kompetens att afgifva något annat utlåtandeän den å sid. 8—9 intagna korta och allmänt hållna fram-ställningen, har undertecknad trott sig böra särskildt redo-göra för frågan om kostnaderna för ett friluftsmuseum, pådet Landtdagen måtte åtminstone i hufvuddrag kunna be-döma företaget äfven ur ekonomisk synpunkt. Vid det for-mella skäl, h vilket Delegationens majoritet äfven anförtsom grund för sin ståndpunkt, nämligen att en tillförlitligkalkyl af kostnaderna icke kunde uppgöras, innan pro-grammet för anstalten till sin utsträckning blifvit fastställdt,har undertecknad icke fäst afseende, utan hållit för alldelesnaturligt, att kostnadskalkyler uppgöras med hänsyn justtill de synpunkter, h vilka Delegationen i sin helhet om-fattat och i sin första kläm uppställt som ledande för grund-läggningen af friluftsmuseet.

Reservation. 13

Det är klart, att kostnadskalkylerna för en anlägg-ning af en så enastående beskaffenhet som denna ickeutan svårighet kunna göras så vederhäftiga som t. ex. förnybyggnader, enär erfarenhetsrön, hvilka kunde läggastill grund för kalkylerna, ej i samma mått stå till buds.Men det kan ju icke heller vara af nöden att uppgöra in-gående kostnadskalkyler med hänsyn till det praktiska ut-förandet, utan i främsta rummet att antyda de approxi-mativa belopp, som äro erforderliga för att i våra förhål-landen grundlägga och upprätthålla ett friluftsmuseum.Utgående från denna synpunkt, har undertecknad föratt kalkylera totalbeloppet af kostnaderna ansett det varatillräckligt, att med tillhjälp af sakkunniga uppgöra sum-mariska kostnadsförslag för inköp, transport och återupp-förande af några till exempel valda byggnadsgrupper. Ioch för en jämförelse med dessa kalkyler och de ound-vikliga årliga utgifterna samt till belysande af dem berreservanten ytterligare att få meddela de upplysningar,hvilka föreståndarne för de förnämsta friluftsmuseerna iSkandinavien, d:r Bernhard Salin i Stockholm, direktörBernhard Oisen i Köpenhamn, d:r Anders Sandvigi Lillehammar och konservator Hans A al l i Kristianiapå begäran benäget lämnat om grundläggningskostna-derna, de årliga utgifterna o. s. v. för respektive anstalter.

H vad grundläggningskostnaderna för vårt friluftsmu-seum vidkommer, så ha de kalkylerats med hänsyn tillviktigare byggnads- o. a. grupper, hvilka öfverenstämmamed den ofvan framställda planen för museet, och har här-vid inköpspriset för byggnaderna uträknats enligt virkes-pris i landsorten, h varjämte f r a k t f r i t ranspor t förut-satts på finska statsjärvägarne, en förmån som t. ex. Skan-sen åtnjutit i Sverige och d:r Sandvig i Norge; vidarehar undertecknad ansett det förmånligast, att de aflägsetboende vogulernas, ostjakernas och tscheremissernas bygg-nader i hufvudsak uppföras af för ändamålet införskrifneinfödde timmermän. Kostnadskalkylerna äro följande:

14 Reservation.

Inhemska afdelningen.En mindre stuga med störkoja och bastu

(exempel å bild 2 i tillägget: en gruppi Pihtipudas):

Inköpspris 400: —, frakt till järnvägen, 10mils väg, och från järnvägen till Fö-lisön 300: —, återuppbyggande ochtilläggsmaterial 400: —, ugn m. m.100: — Fmk 1,200:--

Ett mindre torp med dess byggnader, frånkusttrakterna:

Inköpspris i ett för allt 1.000:Boningshus, omfattande stuga, kammare

och farstu, 15 kvadratfamns yta (ned-rifning och numrering 25: —, frakt tilljärnvägen, 5 mils väg, 100: —, fraktfrån järnvägen till Fölisön 50: —, åter-uppbyggande 150: —, tilläggsmaterial100: — ugnar m. m. 200: — Fmk. . . . 625: —

Matboda, 4 kvadratfamns yta (nedrifning10: —, frakt till järnvägen 60: —, fraktfrån järnvägen 25: —, återuppbyggande50: —, tilläggsmaterial m. m. 55: — Fmk) 200: —

Klädesboda, af samma storlek som före-gående 200: —

Kokhus, förslagsvis 150: —Fähus för två kor och några mindre hus-

djur (med reparation förslagsvis) . . . 200: —Stall för en häst, förslagsvis 150: —Gemensam ria och badstuga, förslagsvis . 300: —Särskilda utgifter 500: — 3,325: —Ett större torp med dess byggnader från

det inre af landet (alla poster i enlig-het med föreg. förslagsvis) 5,000: —

En mindre gård med dess byggnader frånSavolaks eller Karelen:

Inköpspris, förslagsvis 3,000: —Boningshus, omfattande två stugor, farstu

och farstukammare, 31 kvadratfamnsyta utom farstun (nedrifning. numre-ring, frakt för 5 mils väg till järnvä-gen, frakt till Fölisön, återuppbyggandem. m.) . . . . 3,000:

Transport Fmk: 9,525: —

Reservation. 15

Transport Fmk: 9.525: -Loftboda, med två bodar i hvardera vånin-

gen, 24'/j kvadratfamns yta . . . . 1,000: —Fähus för 8 kor och mindre husdjur, utan

golf, 24 kvadratfamns yta 1,500: —•Stall för 3 hästar 1,1*00: —Eia utan loge 1,200: —Badstuga JLOOO:_j— 11.700:En större gård från västra eller södra de-

len af landet (förslagsvis, i enlighetmed föreg.) 15,0()0: -

En liten bykyrka (ex. tillägg bild 10, för-slagsvis; 3,000: —

Särskilda mindre byggnader och grupper(förslagsvis) 10,000: —

Summa Fmk: 49,225: —

Afdelningen för finsk-ugriska folk.

En lappsk kåta, tält, förrådsboda, mindrennili"-boda, redskapsskjul och „purnu";frakten beräknad för 20 mils väg tilljärnvägen; alla utgifter 2,500: —

Ett voguliskt sommarläger, och en offer-boda från Sibirien (ex. tillägg bilderna19 och 20):

3 månaders resa för nödiga uppköp ochvidtalande af timmerman 1,700: —

Den voguliske timmermannens resa, arvodeoch uppehälle under 4 J/2 månader . . 1,000:

Inköp af byggnadsdelar på platsen samtfrakt 1,000: —

Inköp af en offerboda och frakt . . . . 500: —Inköp af byggnadsmaterial i Helsingfors . 400: —Särskilda utgifter 400: — 5 .̂Ett ostjakiskt vintertält af renskinn med

förrådsboda m. m. (ex. på den sist-nämnda se tillägget bild 21; ullt för-slagsvis i enlighet med föreg-) . . . 3,500: -

Ett mindre tscheremissiskt pörte, en kåta,en underjordisk ria m. m. (att uppfö-

Transport Fmk: 11,000: —

16 Reservation.

Transport Fmk: 11,000: —ras hutVudsakligen af en tscheremiss iHelsingfors; allt förslagsvis) . . . . 5,000:

En rysk-karelsk gård från Ladogas nord-östra kust (ex. tillägg bild 23; alla kost-nader förslagsvis) 10,000: —

En estnisk gård t. ex. från Dagö (ex. till-lägg bild 24, alla utgifter förslagsvis) 10.000: —

Summa Frnk: 36,000: —

Arbetsledning, arvode åt bj^ggmästaren,resor, inventarier m. m 30,000: --

Båda af delningarna i allt tillsammans . . 115,225: —

Då äfven en herrgård samt en mindre kyrka biiiVit nämndai sammanhang med friluftsmuseet, må anmärkas, att anskaffandetaf en dylik herrgård till Fölisön näppeligen kan ske för mindre än20,000 mark, och att flyttningen t. ex. af den som lämplig för mu-seet nämnda gamla kyrkan i Keuru, enligt af byggmästar OclertLaine — under förutsättning att kyrkan inrymmer ett tusen per-soner och erhålles gratis — verkställd summarisk beräkning, skulleerfordra 25—29,000 mark.

För jämförelsens skull må märkas, att alla kostnaderna förde gamla byggnaderna i Lyngby friluftsmuseum (en ovanligt storskånsk dubbelgård med 40 olika lokaler, en mindre slesvigsk gård,boningshuset å en halländsk gård och en större loftbyggnad) jämteutgifterna för inredning stiga till 70,000 Fmk. I denna summa ut-gör inköpspriset för den förstnämnda gården, en af de bästa ochstörsta i Skåne, i godt skick samt uppförd af ekvirke, 12,600 Fmk.,eller ungefär samma summa som lör liknande uva byggnader, samtkostnaderna för flyttning och återuppbj^ggandet af gården c. 13,100Fmk; inköpspriset för den slesvigska gården har varit 840 Fmk, ochtilläggsmaterial, flyttning och återuppförande haf va kostat c. 4,400Fmk. För det ståtliga inventariet i den sistnämnda gården har er-lagts c. 14,000 Fmk; inventarierna i den stora skånska gården där-emot ha, oberäknadt genom byte erhållna föremål, kostat endast2,100 Fmk.

Brandförsäkringsbeloppet för de kulturhistoriska byggnadernapå Skansen och deras inredning utgör 176,820 Fmk, en summa somväl angifver de ungefärliga grundläggningskostnadema och hänförsig- till omkring 20—30 byggnader och byggnadsgrupper (däriblandalla byggnaderna å två gårdar) samt en talrik mängd etnografiskaoch kulturhistoriska sevärdheter af olika slag. Någon skild bokfö-

Reservation. \ ̂

ring öfver kostnaderna för byggnadernas inköp och flyttning m. m.har ej ägt rum.

För de till de Sandvigska samlingarne hörande gamlabyggnaderna — de äro nu 10 till antalet, oberäknadt en liten kvarnoch en lekstuga — jämte deras inredning stiga alla utgifter hittillstill c. 210,000 Fmk, hvarvid det dock icke uppgifvits, om i dennasumma inberäknats utgiftsposten till inlösen af ett jordområde,hvilken post torde hafva utgjort ungefär 70,000 mark (år 1901 in-löste Lillehammars stad de dåvarande 6 byggnaderna med inredningför 117,600 Fmk). I hvarje händelse bör tagas i betraktande, att enbetydande del af utgifterna för det ifrågavarande friluftsmuseet,h vilket tillsvidare i främsta rummet ger en bild af kulturförhållan-dena hos Norges ståndspersons- och storbondeklass, bör påföraskontot för inredningen. Det omfattar nämligen bl. a. rika och dyr-bara möbel-, silfver- m. m. samlingar, ungefär motsvarande de kul-turhistoriska samlingarna i historiska museet å villan Hagasundhärstädes. Inköpsprisen för själfva byggnaderna hafva också upp-gifvits till endast 1200—1400 Fmk, h vartill naturligtvis ytterligareböra läggas utgiftsposterna för flyttning, återuppförande och repa-rationer af byggnaderna.

Det med Nor sk Folkemuseum förenade friluftsmuseethar för närvarande i allt 19 äldre byggnader, af hvilka 9 hafva till-kommit såsom gåfvor. För de öfriga 10 byggnaderna uppgifvasinköps-, flyttnings- och reparationskostnader enligt ungefärlig be-räkning till c. 84,000 Fmk.

På samma gång må ytterligare några upplysningar (hämtadeur publikationen »Meddelanden från Norra Smålands Fornminnes-förening" I) lämnas om kostnaderna för det nyligen grundlagdafriluftsmuseet vid Jönköping i södra Sverige. Af de gamla bygg-naderna i det nämnda museet ha — oberäknadt en såsom gåfvamottagen och uppförd byggnad — en landsortskyrka af trä dragiten kostnad af 10,657: 58 Fmk för flyttning, en klockstapel af trä5,574: 28 Fmk för flyttning, en gårdsbyggnad, delvis i två våningar,6,024: 65 mark för inköp och flyttning, samt en i två våningar upp-förd sädesboda 332: 54 Fmk för flyttning — inalles 22,589: 05 Fmk.Det bör dock tilläggas, att det intresse och äfven det materiellaunderstöd enskilda personer offrat, i någon mån nedbragt kostna-derna för flyttningen af den nämnda kyrkan och klockstapeln.

Till belysande af sättet och omfattningen af det till-tänkta friluftsmuseets framtida verksamhet samt i och fören approximativ beräkning af de årliga utgifterna är dettill en början skäl att hänvisa till den alldeles olikartadebeskaffenheten af friluftsmuseerna å ena sidan i Lyngby

18 Reservation.

och Lillehammar m. fl., å andra sidan på Skansen, samt denhögst betydande skillnaden emellan dessa museers årsstat.

Friluftsmuseets i Lyngby verksamhet inskränker sig till attgifva en bild af kulturens utveckling endast med samlingames till-hjälp. De årliga utgifterna för dess upprätthållande och admini-stration äro mycket små. De ha under åren 1901—07 växlat mel-lan 3,928—9,180 Fmk och omfattat: arvode åt en amanuens (förnärvarande inemot 1,200 Fmk), expeditions- och försäkringskostna-der, utskylder, byggnads- m. fl. arbeten (den ofvannämnda störstasumman upptager bl. a. c. 4,266 Fmk i utgifter för byggnaderför sådana samlingar, hvilka icke kunnat inrymmas i musei-byggnaden i Köpenhamn). Som en förklaring till de ringa utgif-terna bör ytterligare nämnas, att museet genom upptagandet af enobetydlig inträdesafgift inbesparat arvodet för en skara vakter un-der de tider museet hållits öppet. — Statens bidrag har under se-naste år utgjort sammantaget c. 40,000 Fmk, oberäknadt extraordina-rie understöd till ett belopp af c. 21,700 Fmk, hvilka egentligenicke kommit friluftsmuseet till godo, och ett Danskt Folkemuseumbeviljadt årsanslag om 30,800 Fmk, hvaraf någon del användts äf-ven för friluftsmuseets behof.

För de Sandvigska samlingarne äro kostnaderna för ad-ministration och vård otroligt små, hvilket i främsta rummet be-ror på det uppoffrande, oaflönade arbete föreståndaren för museetoch andra medlemmar af bestyreisen egnat åt anstalten. Under-hållet af byggnaderna har tillsvidare icke erfordrat nämnvärda ut.gifter, och då museets verksamhet är af likadan art som frilufts-museets i Lyngby, går ej mer än i rundt tal 2,000 Fmk i året tilltjänstepersonalens aflöning. — De årliga inkomsterna, nämligen in-trädesafgifterna, bidragen från staten, staden och utskänkningsbo-laget, utgöra c. 14,000 Fmk.

I det med Norsk Folkemuseum förenade friluftsmuseetha de årliga utgifterna för «stuguvakter", underhåll af byggnader,vägar m. m. beräknats till c. 6,300 Fmk. Härtill bör anmärkas, attförvaltningen är gemensam med de öiriga afdelningarnas.

Skansen åter är icke blott ett kulturhistoriskt utan af venett mångsidigt naturvetenskapligt frilutsmuseum och utgör där-jämte ett storslaget «lefvande museum", hvars program omfattarvakter i historiska och folkdräkter, folknöjen (folkdanser, sagor,sånger, historiska tåg, trafik med äldre åkdon m. m.), firandet afnationella högtids- och bemärkelsedagar o. s. v. De årliga utgif-terna äro därför också kolossala; det löpande årets utgiftsstat t. ex.stiger till 292,2M Fmk. För att gifva en rätt uppfattning om dennasumma må som exempel nämnas, att Skansens djurgård, hvilken

Reservation. 19

har sin särskilda stat, ej har någon delaktighet i de gemensammakostnaderna för parken, att utgifterna endast för tidningsannonser,tryckning af program m. m. d. beräknats till c. 11,900 Fmk, utgif-terna för ved och upplysning till c. 5,600 Fmk, för stallspersonalensaflöning till 11,424 Fmk, och för aflönandet af hela tjänsteperso-nalen, ett hälft hundratal personer, till 98,357 Fmk. Naturligt är,att talrika tjänstemän och biträden äro af nöden för ledningen ochorganiserandet af en så omfattande anstalt; deras aflöning underdet löpande året utgör 28,000 Fmk. — Af de årliga inkomsternaförtjänar att omnämnas det af Stockholms stad beviljade årsansla-get om 21,000 Fmk. Det af svenska staten för Nordiska Museetbeviljade årliga anslaget om 70,000 Fmk har åtminstone under desenaste åren icke användts för vården af Skansen, utan uteslutandeför själfva museet.

Det är uppenbart, att man icke ens kan tänka sigför det tillämnade friluftsmuseet på Fölisön en så omfat-tande verksamhet som Skansens, utan snarare en sådansom i Lyngby, Lillehammar o. a. friluftsmuseer. Dåböra till de oundvikliga utgifterna för friluftsmuseet räk-nas endast de poster, som hänföra sig till dess adminis-tration, vård och öfvervakning, underhållet af byggna-derna, brandförsäkringen m. m. d. Hvad kostnaderna föradministration och vård vidkommer, kunna de nedbringasrätt mycket, förslagsvis till 3—4,000 mk, genom att hållamuseet* öppet endast sommartid och genom att anordnaen gemensam förvaltning af friluftsmuseet och den et-nografiska af delningen af statens museum; denna sidaaf frågan kan för öfrigt lämpligast fastställas i sambandmed ordnandet af administrationen af det blifvande natio-nalmuseet. — Utgifterna för bevakningen af friluftsmu-seet under dess öppenhållande blefve utan vidare betäckta,om en minimal inträdesafgift till de viktigare byggnads-grupperna bestämdes; den yttre vakthållningen i parkenombesörj es åter tillsvidare af Utskänkningsbolaget. — Förunderhållet af byggnaderna bör med stöd af den praktiskaerfarenhet man i allmänhet fått i fråga om träbyggnaderberäknas högst 3°/0 af byggnadskostnaderna; sålunda,under förutsättning af grundläggningskostnader till ett be-lopp af 100,000 mark, till 3,000 mark årligen. Om härtill lag-

20 Reservation.

ges 2—3,000 Fmk för brandförsäkring, beskrifvande ka-taloger, aflöning af extraordinär!e biträden m. fl. behof,skulle de årliga utgifterna stiga till 8—10,000mark. — De i sammanhang med friluftsmuseet nämndafolknöjena och festerna borde då uppbära sig själfva elleranordnas med understöd af särskilda föreningar.

För den närmaste framtiden skulle dock endast grund-läggningskostnaderna — uppgående enligt ofvan framställdasummariska kalkyler till c. 115,000 mk, komma i fråga,hvarvid då lämnats ur räkningen herrgården och kyrkan,hvilkas transport till friluftsmuseet det för närvarande pågrund af de stora kostnaderna icke är skäl att tänka på. Fören dylik summa bör enligt reservantens uppfattning i våraförhållanden fås till stånd ett tämligen stora fordringarmotsvarande, i sitt slag till och med värdefullt friluftsmu-seum. För några tiotal tusen mark billigare kunde manväl grundlägga enbart en inhemsk afdelning, men under-tecknad för sin del anser just afdelningen för de finsk-ugriska folken som ett desto nödvändigare komplementtill den förra, som friluftsmuseet först härigenom blefve istånd att gifva en fullt lefvande bild af den materiella kul-turens utveckling och på ett tillfredställande sätt uppfylladet med detsamma afsedda uppfostrande och undervisandeändamålet.

Af de i det föregående kalkylerade kostnaderna antagerundertecknad likväl, att 15—25,000 Fmk under de närma-ste 6—7 åren erhållas ur räntorna från Herman Rosenbergsfond till inköp af byggnader och därtill hörande etnogra-fiska föremål. Ur allmänna medel skulle sålundaför grundläggandet af ett f r i lu f t smuseum e r fo r -dras 90—100,000 Fmk, eller 15—17,000 Fmk un-der 6 — 7 års lopp .

Om man tager i betraktande, att för friluftsmuseetkostnadsfritt står till buds ett synnerligen lämpligt, fär-digt ordnadt och med vägar försedt parkområde, dubbeltstörre än t. ex. Skansens område, för hvilket inlösen harstigit till hela 613,200 mk, och där anläggningen af vägar

Reservation. 21

under de första åren kraft 14 —17,000 mk årligen, och omman därjämte ihågkommnr, att Helsingfors Utskänknings-bolag fortsättningsvis ansvarar för vården och bevaknin-gen af parken, samt att medel ur Rosenbergska fondenkunna användas för understödande af inköpen, så är detklart, att förverkligandet af ett friluftsmuseum hos oss iiiere afseenden har bättre ekonomiska förutsättningar änannorstädes i norra Europa. Med hänsyn till allt dettaoch framförallt till den ifrågavarande anläggningens folk-liga uppgift och säregna karaktär, bör förhoppningen omunderstöd af allmänna medel för dess förverkligande ickeanses för djärf.

Med stöd af ofvanstående utläggning vågar under-tecknad, till fullständigande af Delegationens första kläm,samt i stället för den af dess majoritet omfattade andraklämmen, vördsamt föreslå,

att Landtdagen för år 1909 måtte an-visa Regeringen ett anslag om 16,000 Fmki och för igångsättandet af anläggningsar-betena å ett friluftsmuseum.

Julius Ailio.

Tillägg.

Illustrerad öfversikt af för friluftsmuseet lämpligabyggnader m. m.

Som prof på sådana byggnader ra. m., som skullemotsvara hufvuddragen i den i ofvanstående utlåtandeframställda planen, har Delegationen ansett det vara skälatt till närmare förklaring här bifoga en illustrerad öfver-sikt. Då antalet af bilderna har måst begränsas och ur-valet af dem dessutom har berott af hvad som i littera-turen och hos enskilda forskare m. fl. stått till buds, kanmedföljande bilaga icke göra anspråk på fullständighet.Flere byggnadstyper och grupper, bl. a. sådana som höratill åkerbruket och boskapsskötseln, ha sålunda nästan heltoch hållet blifvit uteslutna, någon gång ha bilder, hvilkahänföra sig till samma sak, måst intagas från olika trakter,o. s. v.

Under förutsättning, att utvecklingsprincipen såvidtmöjligt blir den bestämmande vid anordnandet af frilufts-museet, så att åskådaren under en vandring kring holmenkan följa den steg för steg fortskridande utvecklingen afbyggnadsformer, näringsfång o. a. sidor af kulturen, harifrågavarande öfversikt uppgjorts på motsvarande sätt,dock med åtskiljande af den inhemska af delningen frånafdelningen för finsk-ugriska folk. Vid sidan af den ut-vecklingsbild, som den förra gifver, och hvars äldsta ske-den belysas genom tillfälliga, endast i fattiga eller efter-blifna förhållanden bevarade relikter, framträder sålundaden andra, allmännare utvecklingsbilden mot en bakgrund

Tittägg. ^ 23

af de som exempel valda, ännu i bruk varande byggnads-grupperna från de finsk-ugriska folkens vidsträkta bosätt-ningsområden. Då dessa folk lefva på de mest olika eko-nomiska utvecklingsstadier, och då en del af dem ännu ivåra dagar kvarstår på en ganska primitiv kulturstånd-punkt, så förekomma hos dem för friluftsmuseet lämpligatyper i rikligaste mått. Redan de från några bland dessafolkslag för följande öfversikt utvalda byggnads- o. a. grup-perna torde vara tillräckliga att tydligt visa, hvilken instruk-tiv och upplysande bild sådana grupper, ordnade i fri-luftsmuseet, kunna gifva af den årtusenden långa, mång-stiftande kulturutvecklingen, börjande med fiskare- ochjägareskedet hos voguler och ostjaker samt med nomad-skedet hos lappar, och slutande med det långt framskridnaåkerbruksskedet i Estland eller hellre i sydvästra Finland.

Till bilderna må anföras följande:

Inhemska af delning en.

Bild. 1. Skogshydda, som bildas af två motstående skjul,etthvart med tre väggar och tak af granbark m. m. Stockelden ut-göres af två torra furustubbar, hvilka genom en särskild inrättningunder branden hållas emot hvarandra. — Hyddan är ett prof påde tillfälliga skogs- o. a. boningar, som i stort antal och i olikaformer påträffas här och där i vårt land och till en del uppvisa deprimära typerna hos de allra äldsta människoboningarna.

Bild 2. Mindre stuga, boning om par famnars yta, ochkägelformig störkoja, en karakteristisk relikt af de urgamla, varie-rande kåtatyperna under jägare- och fiskareskedet — ännu i våradagar någon gång använd som tillfällig bostad i aflägsna skogs-trakter.

Bild 3. Fattigmansstuga, ingräfd i en backsluttning, »back-stuga" i ordets egentliga bemärkelse, påminnande på samma gångom den bostadstyp, jordhyddorna under ett jämförelsevis tidigt od-lingsskede utgöra. Olika öfvergångsformer mellan de tidigare, nästanhelt och hållet underjordiska, och de senare, ofvanjordiska bonings-formerna finnas rikligt, af ven af mera karakteristisk form än å före-liggande bild.

Bild 4. Torp, visande en något högre ståndpunkt i afseendeå ekonomiska och boningsförhållanden än de två föregående, och

24 Tillägg.

på samma gång gifvande en bild af det folkeliga byggnadsssättetoch smaken i Finlands svenska trakter. — Någon lämplig bild af etttorp i det inre af landet har ej stått till buds.

Bild 5 — 8. Gårdsformer och interiörer, visande olika utveck-lingsstadier af de besuttna landtbrukarnes materiella kultur och påsamma gång skiljaktigheterna mellan typer i olika landskap.

Bild 9. Af olika slags bodar (sädesbodar, loft m. m.), derasväxlande byggnadsformer och arkitektoniska motiv har som profvalts en hoda från västra Finland.

Bild 10. Karelsk bykyrka, gifvande en bild af byggnadssät-tet i östra Finland och på samma gång erinrande om den kyrkligakulturen. Mindre bykyrkor finnas äfven i västra Finland. — Isamband med en dylik kunde äfven särskilda kyrkliga minnenlämpligen uppställas i friluftsmuseet: grafkors, fattigbössor, straff-medel (stocken, skampallen) m. fl. — Såsom karakteristiska för pri-mitiva religiösa bruk och uppfattningar må nämnas offerstenar och-pålar, heliga trän, »ristikot", «karsikot" m. m. d.

Bild 11. Björngiller, så inrättadt, att björnen, då den stickerin ramen efter den mellan störarne placerade åteln, måste råka underden i det samma nedfallande fallstocken. A bilden synas giller-ställuingen of v an i midten; fallstocken, som tynges af i hvarderaändan korsvis pålagda stockar, har ännu icke uppgillrats. — Afbil-dad som prof på de olika gillerinrättningarna, hvartill också andraprimitiva fångstredskap, såsom björn- o. a. flakar, snaror, vippsna-ror, varggropar och -gårdar, räfklykor, orrburar m. m. kunde vararepresenterade för att gifva en bild af tidigare jaktbruk.

Bild 12. Båt- och nothus, som bör tänkas uppställdt i sam-band med någon gård, med olika slag af fiskredskap, och i närhetendäraf uppförda, till fisket hörande inrättningar, för att belysa fisketsolika utvecklingsskeden.

Bild 13—15. Till belysande af de primitiva formerna hosfortskaffningsmedlen och af deras synnerligen mångsidiga utveck-ling borde ett urval af dylika föremål anskaffas till friluftsmuseetoch där placeras i sin rätta miljö. Af farkoster finnes ett otal, alltifrån den enkla, urholkade ekstocken åtminstone till sådana segel-fartyg af äldre typ som t. ex. de i Ladoga brukliga nsaimat" ochBgaljotat", hvilkas skrof bildar en s. a. s. afrundad låda, bred i hvarderaändan, med smal köl och primitiv tackling, hvarför de också kunnasegla nästan endast på läns och ej alls duga till kryss. Också affortskaffningsmedel till lands finnas åtskilliga slag, från »purireef(bestående blott af efter hästen på marken släpande fimmelstängeroch någon gång ännu i bruk i olända trakter) och kärror med trä-hjul ända till nkurirkärror" och primitiva herrskapsvagnar. Hit hö-rande föremål vore ock äldre milstolpar m. m.

. Tillägg. 25

Bi ld 16. Som prof på friluftsinrättningar, hänförande sigtill firandet af folkliga fest- och bemärkelsedagar, nöjen o. s. vföreligger bilden af en vackert smyckad majstång.

Bild 17. Som en erinran om alkoholbruket och som enäfven för öfrigt karakteristisk kulturbild har medföljande bild af ettäkta lönnbränneri medtagits. — Af föremål, hänförande sig till sam-hällsordningens olika sidor må i detta sammanhang nämnas skam-pålen, någon fångcell med dubbla stockväggar från landsorten,råstenar o. s. v.

De finsk-ugriska folkens afdclning.

Bild 18. Af lapparne, hvilka efter sitt lefnadssätt vanligendelas i fjäll- eller skogslappar och fiskare- eller hafsläppar, äro deförre nomader och ha stannat på en primitivare ståndpunkt. De-ras sommarbostad, ett fyrsidig pyramidkåta, ett på två rotfastaträstammar uppfördt redskapsskjul och en på pålar byggd boda,synes å hithörande bild. Förutom lösören, såsom renslädar, skidor m.m., kunde med denna grupp förenas en nnili"boda på en fot ochnågot åt sidan ett tält samt skildt för sig i skogen den för förva-randet af matvaror i jorden gjorda spurnun". Gruppen kan anskaffasfrån finska Lappmarken.

Bi ld 19—21. De på andra sidan Ural boende, fåtaliga vogu-liska och ostjakiska folken, hvilkas bosättningsområde ar mångagånger större än Finland, men utgöres af skogig, kärriylld ochtill större delen för åkerbruk oduglig mark, stå ännu nästan heltoch hållet på jägare- och fiskareskedets primitiva kulturståndpunkt.En karakteristisk boplats, en vogulisk fiskareby eller sommarlägervisar bild 19, hvilken icke här torde erfordra noggrannare förkla-ringar. I stället må nämnas, att en sådan grupp i friluftsmuseetfinge än större tilldragningskraft genom att fullständigas t. ex. meden liknande förrådssboda som den å bild 21 återgifna, flerehandafiske- och jaktredskap, fortskaffningsmedel af olika slag (skidor,hund- och renslädor m. ra.), ett hedniska religionsbruk karrakterise-rande offerställe (lik med di'n å bild 20), ett som vinterbostad begag-nadt renhudtält, j urta o. s. v. Det sistnämnda vore ägnadt att medsina gudabeläten och t. ex. inredt för björnkalas gifva en synner-ligen lefvande bild af kulturens ståndpunkt.

B i l d 22. De på ett jämförelsevis lågt åkerbruksskede stående, iVolgatrakterna boende tscheremissernas byggnadsformer m. m. kundeerbjuda intressanta bidrag i synnerhet för belysande af jordbruketstidigare utveckling. Bland de fåtaliga och obetydliga byggnadernai en bergstscheremissisk gård har som prof afbildats den märkvär-diga ria, i hvilken torkandet af säden sker på de å bilden synliga,

26 Tilluyg.

i kägelform uppresta nsparrarneu, till hvars ofvandel man kommermedels en med utstående kvistar försedd klätterstång. Under%,spar-rarne* finnes i jorden en ugn, hvilken för eldande är tillgängliggenom den till höger å bilden synliga öppningen. Till vänster påbilden synes halmskjulet. — Underjordiska rior af andra slag ochaf mera utvecklade former förekomma hos mordvinerna.

Bild 23. Huru intimt sambandet är mellan byggnadsförhål-landena och invånarnes ekonomiska utvecklingståndpunkt och lef-nadsbruk, visar den afbildade rysk-karelska gården. För underlät-tande af boskapsskötseln, som är viktigare 'in jordbruket, ha i ryskaKarelen och Olonets, liksom delvis i Salmis härad och hela norra.Ryssland, fähuset och stallet redan under ganska tidig period fåttsin plats under samma tak som stugan, vanligen midtemot den påandra sidan farstun. Då stugans golf ligger högt, är det ungefärpå samma höjd som fähusets vindsgolf (å bilden synes till högerden till stugan ledande trappan, till vänster ett hörn af körbrontill fähuskullen}. Gårdens bastu och ria — den sistnämnda finnesicke på alla gårdar i ryska Karelen — äro placerade skildt för sig,och likaså ett par bodar m. m.

Bild 24—25. En alldeles annan typ än den of van beskrifnagården tillhör den estniska jordbrukarens egendomliga gård medstuga, ria och äfven bastu förenade i samma rum, logen m. m. un-der samma tak samt fähuset i stället uppfördt skildt för sig (hästarhållas likväl vintertid i logen). Som ett tillägg till bild 24 månämnas, att i planen a betecknar riestuga, b loge (uppförd af kalk-stensflisor), c kammare (finnes ej i alla gårdar), d kåta och eskafferi.

Helsingfors 1908, Finska Litteratursällskapets tryckeri.