tête à tête 1 2012

tête à tête | nummer 1–2012 1

têteàtête

Tema: vatten & vin

Ny tidning!

Eva Stattin personal organiser

i Paris

Evian mer än bara vatten

Frankrike rustar för

presidentval

SR:s korrespondent Alice Petrén berättar om sitt Frankrike

www.teteatetemag.com

Nr 1 -2012

2 tête à tête | nummer 1–2012


Om att erövra ett språk, en kultur

Jag kunde inte ett ord franska då jag flyttade till Frankrike. För mig tycktes det franska språket inte ens vara uppbyggt av ord. Det var som små melodisnut-tar, hopsatta av underliga ljud. Snabbt började jag en franskakurs. Språket måste jag behärska om jag ville

vara kvar här. Det förstod jag ganska snabbt. För att kunna dela in oss elever i rätt kurs-nivå läste lärarinnan en text som vi skulle diktera. Det var ett ord som återkom med jämna mellanrum. Jag var säker på att det måste vara en preposition eller ordet "också" eller "men"... Efteråt frågade jag min franska man vad "virgule" egentligen betydde. Ja, jag blev placerad i nybörjargruppen. "Virgule" betyder kommatecken. Det var alltså det jag hade suttit och försökt stava till. Jag tänker ofta på det, nästan varje gång jag sätter ett kommatecken.

Melodisnuttarna kom snart att låta som hopsatta ord, som i sin tur blev till meningar och därefter till förståeliga resonemang. Så går det till att erövra ett språk. Men mitt i det ärofyllda segertåget mot en ny kultur, finns alltid en frustration – den som är baserad på att man sätter ribban allt högre. Först är målet att själv kunna köpa en baguette, sedan att kunna delta i en konversation... för att till slut kanske kunna skriva en roman på sitt nya språk. Frustrationen rätt använd leder en framåt. Felanvänd lämnar man nog sitt nyfunna land.

Ju längre jag bor i Frankrike desto svenskare känner jag mig. Samtidigt händer det att jag förstår fenomen i det franska samhället som fransmännen själva inte är medvetna om, och jag kommer att tänka på Eva Joly, norskan som kom ner som aupair till Frankrike och som i år är presidentkandidat. Hon har lagt ribban allt högre och högre. Och då jag hör henne säga, att hon tack vare sitt utanförskap upptäckt saker om Frankrike, förstår jag hur hon menar. Det är lätt att bli hemmablind.

Mötet med en ny kultur plöjer upp nya fåror i hjärnan. Vare sig man vill det eller inte. Kanske kan man inte utöva sitt yrke i det nya landet, kanske upptäcker man att man inte vill... Man blir tvungen att vara kreativ. I varje nummer av tidningen presenterar vi en svensk här i Frankrike som har ett annorlunda jobb. Först ut är Eva Stattin – Personal Organizer. När två kulturer möts, tête à tête, uppstår nya fenomen, frågeställningar och diskussioner. God läsning! Och med det sätter jag punkt. Inget "virgule".

Britta Röstlund

foto

: Ma

rcu

s J

oh

an

sso

n /

ice

pic

.se


Edité par tête à tête communication SAS | 11 rue des Vignes | 78240 Aigremont | France | Tel +33 (0)6 20 73 48 89

Directeur de la publication : Christina Gourlaouen | [email protected]

Redacteur en chef : Britta Röstlund | [email protected]

Imprimerie : Compo72 Imprimerie, 152 rue Etienne-Falconet, ZI du Panorama, 72100 Le Mans, France

Annonces : [email protected] | Tarifs annonces : www.teteatetemag.com/doc/AnnonsprislistaTeteatete.pdf

Layout : [email protected]

Abonnement : [email protected] eller www.teteatetemag.com/prenumerera

L'envoi de tout texte, photo ou document implique l'acceptation par l'auteur de sa libre publication dans le journal.

Les documents ne sont pas retournés. RCS : 749815015 RCS Versailles | SIREN : 749 815 015

Photo couverture : Eva Stattin et Evian: Britta Röstlund | Arc de Triomphe: Chris Stubel

Medarbetare i detta nummer

Ann Törnkvist Frilansjournalist och fotograf. Reporter för Sveriges Radio. Rapporterat b.l.a från Afghanistan, Bosnien, Serbien, Indien och Frankrike till både svensk och amerikansk media. Hennes foton har publicerats i Financial Times, Guardian, Globe & Mail, Sydney Morning Herald och Aftonbladet.

Britt Karlsson Vinexpert som arbetar som vinskribent och driver vinresearrangören BKWine. Även författare till ett antal vinböcker och blev 2011 utnämnd till Årets Vinprofil av Munskänkarna.

Didier Toussaint Delägare i DIT, ett konsult- och managementföretag.Författare till flera böcker om näringslivets roll i det moderna samhället och den omedvetna kapitalismen.

Alice Petrén Journalist och korrespondent för Sveriges Radio. Har även varit ekonomireporter, chef för Ekonomi-Ekot, programledare för det mångkulturella Mosaik i Sveriges Television, samt tilldelats en gästprofessur i utrikesjournalistik vid Högskolan i Kalmar.

V

Sigvard Jarvin Advokat i Paris där han bor sedan 1982. Specialiserar sig på internationella företagstvister.


Innehåll

V

6

101418

23

24

28

303233

3438

Mitt Frankrike

Alice Petrén

Tema: Mineralvatten och Vin

Franskt mineralvattens segertåg

Konsten att dricka vin

Sagostaden Evian –

mer än bara mineralvatten

Upptäck Frankrike genom

mineralvattnet

Britt Karlsson ser världen

genom glaset

Wallace fick parisarna att

dricka vatten

Besök Paris vinmuseum

Visst odlas det vin i Paris!

VIn- och vattenbarer

Presidentvalet

President de Luxe möter Herr Vanlig

Eva Joly rör om i grytan

40

44

454647

48

50

5354565858

Ett annorlunda jobb

Hon vet vad en princessa

kan ha i sin souvenirlåda

Om en stad

Annecy

Prenumerera

Tre frågor till fyra

Tävling

Samhälle

Folkligt kungahus

fascinerar i fransk media

Monarkier förr och nu

Parisguiden

Café Avion

Temperaturen på Paris

Radannonser

Nästa nummer

Gustaf13, rue Danès de Montardat78100 Saint-Germain-en-LayeTel 01 30 87 05 27

Affären17, rue Duperré 75009 ParisTel 01 42 81 91 75

Lösnummer:tête à tête kan köpas som lösnummer hos: (fler återförsäljare kommer!)

Prenumerationer:40€ per år 5 nummer www.teteatetemag.com/prenumerera


Mitt FrankrikeAlice Petrén

Mitt Frankrike är fönsterluckan mot en rappad vägg och katten i solen bredvid pelargonerna.

Mitt Frankrike är ångorna av smör, som smeker min näsa utanför boulangeriet.

Mitt Frankrike vilar lugnt och rikt i sin jord, le terroir, men vibrerar också av motsättningar, strid och mångfald.

Mitt Frankrike får aldrig nog av känslans kraft, som dämmer upp intellektets svalka.

Mitt Frankrike

foto: Nikolai Jakobsen


Jag var elva år, när jag första gången kom till Paris. Vår all-deles nyinköpta bil skar ihop strax innan vi var framme och på 1960-talet tog reparationer tid. Min far, en jäktad man, åkte hem från Gare du Nord med tåg, medan jag och min mamma fick hantera garagis-terna. Det var sommar och

hett, men vi gjorde Paris! Utlandsresor var sällsynt förr, så dagarna med citronsorbet, croque Monsieur och vandringarna i Hallarna och på Musée Grevin var en fest.

Kanske grundlades min kärlek redan där. Många resor, boenden och även studier

skulle följa och summerar till många år på fransk mark. Jag har bott i Baskien och i kanten till Jura-bergen, vandrat i Pyrenéerna och skidat i Alperna, badat längs kusterna och cyklat i Bourgogne. Och så har det också förstås blivit många år nu i Paris. Vykorten från hexagonens hörnor skulle kunna tapetsera hela väggar, men Frankrike är mycket mer än en lång stilla flod av njutningar.

Poliser i djupt mörkblå uniformer med hjälmar och nerfällda visir är en lika tydlig bild av Frankrike. De hårda och kompromisslösa poliserna, som sållar mellan franska och franska medborgare, utgör landets baksida. Förortsbor, som

Mitt Frankrike

foto: Marcus Johansson / icepic.se


sig från många av sina grannländer med en hög privat sparkvot. Fransmännen äger vanligtvis sina bostäder och är inte skuldsatta upp till skorstenen. Ekonomin går inte bra, men står inte och faller med ett förlorat AAA i kreditbetyg, vilket blev ett slagträ mitt i presidentvalskampanjen. Euro-gruppen har upp till öronen med problem, så kommer Frankrike undan att falla betydligt djupare än vad krisen redan lett till?

Frankrike står i dag starkt i Europa. Den fransk-tyska axeln bär upp ett omfattande samarbete och ansvar. President Nicolas Sarkozy har svängt från att vara en ”Ame-rikan i Paris” till en mörkklädd man, som jämför sitt land med arbetspartnern Ang-ela Merkels Tyskland. Merkozy är vida känt, men klockarna ringer inte på samma

rör sig som i slow motion mellan urblåsta höga fastigheter, dit ingen uniformerad offentliganställd vågar in, har jag intervjuat och sett många gånger. De är en minoritet, som majoriteten helst glömmer. Deras Frankrike är ett land, som existerar paral-lellt i marginalen och som helst inte ska synas. Det skulle störa lugnet, säger en av de mest erkända politiska kommentato-rerna.

Madrasserna ligger på rad i skydd av arkaderna i centrala Paris. De hemlösa har under mina sju år i Paris blivit många fler. Kronofogden aktar sig numera för att utmäta bostäder, när invånarna inte längre klarar att betala elräkningen och därför får besök. Dialog, avbetalningsplaner och stöd är nya vapen i den arsenal, som myndig-heterna bär med sig. Frankrike särskiljer

Mitt Frankrike



sätt tillsammans med USA:s Obama. Nu är det en glödhet fråga, om fransmännen vill pröva ett nytt par, Merkollande.

Som Sveriges Radios korrespondent rör jag mig mellan stort och smått, rik och fattig, stad och landsbygd. Uppslagen kommer av sig själva. En kvinna i niqab, som halvspringer gatan fram i Seine Saint Denis väcker min nyfikenhet. Varför bär hon den heltäckande slöjan och hur ser hennes framtid ut. Efter en allt hetsigare galopp efter henne på gatan, enades vi om ett samtal i hennes trappuppgång. En fälla? Den risken får jag ta, om läsare och lyssnare ska få svar på frågor, som jag tror att många ställer sig. Tvåbarnsmamman, som varit hälare åt områdets knarklangare – hur tänkte hon och vad fick henne att anmäla sin vän till polisen? Han bedrog

henne med en ny kvinnlig hälare. Käns-lorna var starkare än pengarna. Bagaren som bakar euro-kringlan i orten Liernais, som är eurozonens mittpunkt var en stolt man. Grannbyn var desto dystrare, när eurohjärtat hade flyttats några kilometrar därifrån i och med att en ny euromedlem ändrat zonens geografiska form. François Hollande som före varje svar skrattar och Nicolas Sarkozy, som tycker 24 hours är den högsta TV-njutningen. Allt ryms i dagens Frankrike.

Episodiskt eller analytiskt, hur än bilden av Frankrike tecknas rymmer den oändligt med färger och både ljus och skuggor.

Mitt Frankrike är levande och sensuellt, som få andra platser.

Mitt Frankrike

V



Att ta dricksvatten från källor i naturen kan spåras tillbaka till urminnes tider. Vissa av Frank-

rikes vattenkällor användes redan före Kristus av romare och kelter. Tron på att en källas vatten kan göra underverk för att förbättra vår hälsa är ofta lika gam-mal som upptäckten av själva källan. Under medeltiden blev många vattenkäl-lor längs pilgrimslederna mot Santiago Compostela kända för att vara mirakulöst hälsobringande och lockade pilgrimer från stora delar av världen. Vissa käll-vatten sades kunna bota kolera medan andra skulle lindra olika handikapp. På 1700-talet började även den medicinska vetenskapen lovorda mineralvattnets helande egenskaper. 1760 upptäckte den franska kungen Ludvig XV:s doktor käl-lan i Contrexéville, i Vosges, och förkun-nade att vattnet från den kunde bota njursjukdomar.

Det stora genombrottet för mineralvatten, ur hälsosynpunkt, skedde under slutet av 1800-talet, mycket tack vare dåtidens spa anläggningar, vattenkuranstalter, som växte upp kring många källor. Människor åkte dit inte minst för det hälsosamma vattnets skull men även för att njuta av naturen. På gamla foton ses bord upp-ställda mitt i naturen och på dem stora glastillbringare med vatten. Runt borden sitter välklädda och till synes välbärgade människor med välfyllda glas i hopp om att bli friskare och vackrare. Ända fram till mitten av 1950-talet var det till apoteken i Frankrike man fick gå för att köpa mi-neralvatten. Det säger en del om tron på mineralvattnets inverkan på hälsan.

Från kurorterna togs sig mineralvatt-net ut i samhället med hjälp av flaskan. Det sägs vara Auguste Saturnin Badoit som 1838 för första gången fyllde mineral-

Franskt mineralvattens segert�g

tema: vatten och vin

Fo

to: i

Sto

ck

ph

oto


vatten på flaska. Mineralvattnet Badoit kommer från källan i Saint Galmier i regionen Rhône-Alpes. Att få vattnet tap-pat på flaska gjorde det möjligt med långa transporter och därmed kunde det börja sin erövning av världen.

I Frankrike kan man i dag välja på över 70 olika märken mineralvatten! Alla dessa konkurrerar med sina olika, unika egenskaper, beroende på sin mineral-sammansättning och hur denna i sin tur påverkan människokroppen. Vatten med låga halter mineraler rekommenderas till exempel till spädbarns nappflaskor, medan mineralvatten med höga halter av magnesium och kalcium rekommen-deras till gravida kvinnor. Det finns även mineralvatten för överviktiga och för de som helt enkelt vill se lite yngre ut. Bara marknadsföring? Till stor del troligen.

De olika vattenmärkena konkurrerar inte bara med sin sammansättning av

mineraler utan även lika mycket med sitt ursprung. Att ha en bra legend berät-tad om sin källa, sann eller falsk, kan vara avgörande för om mineralvattnet

blir en framgång eller inte. Reklamen för mineralvatten gör allt för att skapa och förstärka myter om vattnet och dess källa. I poetiska ordalag, ofta med naturbeskriv-ningar, vill man få oss konsumenter att tro att vattnet uppfyller alla ens drömmar, och lite till. Mineralvattnet är unikt på det sättet att det är den enda produkt som kan konkurrera med något som nästan är gratis, kranvattnet, och kvalitetsmässigt jämförbart.

Fransmännen hör till de som konsumerar mest mineralvatten i världen, näst efter Italien. Årskonsumtionen ligger på ungefär 145 liter per invånare! Trots att vi i västvärlden bara behöver vrida på kranen för att få rent, billigt och gott dricksvatten, är vi redo att betala ett högt pris för vatten på flaska. ”Vatten, bara vanligt vatten...” så låter den berömda Vattenvisan. Men bara vanligt vatten har blivit en komplicerad historia.

av Britta Röstlund

”Säg vilket vatten du dricker och jag säger dig vem du är”



Men i alla dessa snåriga legender, historier och myter gäller det att hålla isär de olika benämningarna på flaskvatten. Ofta kallar man allt vatten på flaska för mineralvatten, men så enkelt är det inte. EU har hjälpt oss genom att klassificera tre olika sorters vatten på flaska beträffande tillverkning och marknadsföring, och det utan några som helst poetiska inslag. Naturligt mine-ralvatten är vatten som kommer från en underjordisk källa med naturliga halter av mineralsalter. Vattnet måste tappas direkt i anslutning till källan. I naturligt mine-ralvatten får endast kolsyra tillsättas eller avlägsnas. Vid behov får vissa instabila ämnen som till exempel järn och mangan tas bort. Exempel på naturliga franska mineralvatten är Badoit, Evian och Vittel. Källvatten är vatten som kommer från en underjordisk källa. Produkten behöver inte godkännas av livsmedelsverket utan följer lokala föreskrifter, och kvalitetskra-ven på produkten är inte lika höga som

med naturligt mineralvatten. Utförlig innehållsde-klaration för källvatten är inte ett krav. Exempel på franskt källvatten är Cristaline. Se-dan har vi den

tredje kategorin, bordsvatten. Vad många kanske inte vet är att bordsvatten kan vara kommunalt renat vatten (kranvatten) som tillsatts smakäm-nen, kolsyra och/eller mineralsalter. Till denna kategori räknas även vatten som kommer från en naturlig källa men är smaksatta.

Men är kranvattnet i Frankrike så dåligt att man måste betala ett par hundra gånger mer för att få ett bättre vatten? Jag ställde frågan till Eau de Paris som

är ett kommunalt företag som har hand om stadens vattenfrågor. En av deras huvuduppgifter är att öka kunskapen om det kommunala dricksvattnet. De låter meddela att Paris kommunala vatten kan drickas av alla, barn som vuxna, gamla och sjuka. Paris dricksvatten innehåller en bra sammansättning av mineraler som magnesium, kalcium och natrium. Det råder heller ingen restriktion då vattnet används till nappflaskor. Paris riktigt gamla vattenledningar kan ge ifrån sig tungmetaller. Men i Eu:s dricksvattendi-rektiv, som Eau de Paris måste följa, finns gränsvärden hur stora mängder som är acceptabla. Eau de Paris råder dock att ta ett prov på sitt kranvatten innan det ges till spädbarn.

Många klagar på att Paris dricksvat-ten har en smak av klor som kan variera i styrka från dag till dag. Eau de Paris ger tipset att låta vattnet i dricksglaset eller tillbringaren stå en halvtimme. Halterna av klor kontrolleras dock noggrant så att de aldrig blir skadligt för hälsan. Har kranvattnet fått stå ett tag kan man inte känna skillnaden mellan kranvattnet och ett glas av de dyra mineralvattnen hävdar

Fo

to: a

dy

na

/sxc

hn

g

”Ända fram till mitten av 1950-talet var det till apoteken i Frankrike man fick gå för att köpa mineralvatten. Det säger en del om tron på mineralvattnets inverkan på hälsan”



man på Eau de Paris. Kanske värt att pröva. Under de senaste åren har Eau de Pa-

ris dock försökt påverka fransmännen att minska sin förbrukning av mineralvatten. Ett projekt i den riktningen är att erbjuda parisarna gratis kolsyrat vatten. I Reuilly-parken har man öppnat fontänen La Fontaine Pétillante. I den offentliga vatten-fontänen sprutar nu kolsyrat kommunalt dricksvatten. Flera av Eau de Paris projekt vänder sig till barn, allt från pedagogiska utställningar till aktiviteter för att få upp ögonen, men framför allt smaklökarna, för det som kommer ur vattenkranen. På deras hemsida kan man se exakt var Paris 820 dricksfontäner finns, om man skulle råka bli törstig ute på stan.

I dag när klimatdebatten rasar har röster höjts om Frankrikes höga mineral-vattenkonsumtion. I Frankrike är det inte pant på flaskor, vilket bidrar till att många av dem inte återvinns. Inte nog med att Frankrike är bland de länder som konsu-merar mest mineralvatten, det är även det land som exporterar mest mineralvatten. Ett av länderna som importerar mycket franskt vatten är Sverige. Vattnet måste då transporteras ett par hundra mil innan den når konsumenten.

Många människor dricker mineral-vatten just för smakens skull, och skulle inte kunna tänka sig att dricka kranvatten. En undersökning visar på att 70% av fransmännen föredrar mineralvatten på flaska tack vare smaken. Andra väljer flaskvatten då de föredrar vatten med smak eller kolsyrat. Om man vill dricka sitt mineralvatten med något så där gott samvete, kan man välja ett mineralvatten från det land man befinner sig i, och dessutom tänka på var den tomma flaskan hamnar.

Har vatten kanske blivit en statussym-bol? I länder där vi har rent och drickbart kranvatten, strävar vi efter att konsumera något lyxigare, i en fin förpackning, och gärna olika vatten vid olika tillfällen.

En av parisarna passar på att ta hem lite kolsyrat kranvatten från fontänen La Fontaine Pétillante i Reuilly-parken.

I Frankrike ger det olika signaler beroende på vilket märke på vattnet som ställs på bordet. Det förväntas en enklare måltid med en flaska Cristaline än en flaska Evian. Vissa signaler är mer subtila. Varför blir det mer feststämning med en röd flaska Badoit (starkare kolsyrat) än en grön flaska Badoit? Vissa mineralvatten-flaskor är bara tillägnade restauranger, och finns inte att få tag på i affärerna. Det har lett till att vattnet i dessa flaskor anses som lyxigare. Vid högtider som till exempel jul kommer många mineralvattenmärken med nya flaskor, så kallade Grand Cru, fast innehållet är detsamma.

Kroppen består till 60% av vatten. Varje dag behöver den fyllas på med 2,5 liter. Vad fyller du på med? Säg vilket vat-ten du dricker och jag säger dig vem du är. Mineralvatten har blivit mycket mer än något man bara släcker törsten med. ”Vatten, bara vanligt vatten...”


V


Chateau Pichon Longueville Comtesse de Lalande, Pauillac, Medoc



Vin är en underbar dryck! Och i grunden ganska enkel. Ett vin är ju inget annat än den jästa

musten från krossade druvor och ändå har det en unik förmåga att förändras och ge en oerhörd mångfald av olika dofter och smaker beroende på druvsort, distrikt, producent, ålder och årgång. Detta är vi-nets stora tillgång men det gör att det inte alltid är helt självklart att hitta rätt i det stora utbud som finns. Men det är synd att inte våga prova på allt som erbjuds av rädsla att välja fel.

Hör du till dem som tycker att vin-doftar-vin-och-så-är-det-bra-med-det och att det bara är besvärligt det här med att beskriva vinets doft? Då är du inte ensam. Till och med många vinodlare tycker att vin ska drickas och avnjutas, inte analy-seras och spottas ut. Men vinprovning behöver inte enbart betyda analysera och

spotta ut. Det kan betyda att man helt enkelt avsmakar något noggrant, för att känna nyanser. Att dricka vinet och tänka på vad det smakar. Och det kan man göra lika bra vid middagsbordet som i vit steril provningsmiljö med fyra glas framför sig.

Men ha gärna ett bra vinglas på mid-dagsbordet. Det ska vara ganska stort, gärna tulpanformat, alltså gå ihop lite upptill. Häll inte i för mycket! Det ska fin-nas gott om plats för att snurra på glaset och frigöra de goda aromerna. Ska man dekantera vinet eller inte? Att dekantera betyder att hälla upp vinet på karaff, vilket man gör med både unga och gamla viner, fast av olika orsaker. Det unga vinet dekanterar man i avsikt att "lufta" vinet. Genom kontakten med luften kommer aromerna fram bättre, precis som när man snurrar på glaset. Att dekantera har större effekt än att bara dra upp korken.

Konsten att dricka vinav Britt Karlssonfoto Per Karlsson

V



Dekantera ett ungt vin 1/2–2 timmar före middagen. När det gäller äldre viner dekanterar vi för att få bort bottensat-sen, fällningen, som bildats i vinet under lagringsåren. Det riktigt gamla vinet kanske inte klarar alltför lång kontakt med syre, därför görs då dekanteringen i direkt anslutning till middagen.

De flesta viner vi dricker är unga (1–3 år gamla) och de flesta viner som görs idag kan drickas unga. De har alltså inget behov av att lagras för att bli njutbara. Till och med klassiska lagringsviner som Bordeaux och Barolo är idag njutbara mycket tidigare än förr i tiden. Det beror på att man idag arbetar annorlunda både ute på vinfältet och inne i vinkällaren. Viner idag görs för en snabbare konsumtion eftersom de flesta konsumenter inte har lust eller möjlighet att lagra sina viner. Men det betyder inte att man inte kan lagra ett kvalitetsvin. Ib-land kan det räcka med några år för att nya dofter och smaksensationer ska uppenbara sig. Att ha en liten vinkällare, även om det bara är en mörk garderob, lönar sig alltid.

DoftenNu kan man dock inte komma ifrån att det är bra för minnet att sätta ord på vinets doft och smak. Det hjälper oss att lättare

komma ihåg vad vi egentligen tyckte om vinet. Och efter ett tag lär man sig att identifiera en viss karaktär med en druva: jordkällare och nyvässad blyertspenna får oss att tänka på cabernet sauvignon, tjära och charkuterier leder tankarna till syrah och en syrlig citrusfrukt betyder ofta ries-ling. Nu är dock inte alla druvsorter lätta att identifiera. Enklare viner gjorda på enklare druvsorter smakar bär och frukt och här lönar det sig inte att anstränga sig för att hitta mer målande beskrivningar.

Den ofta förekommande eklagringen av viner kan göra det svårare att känna igen en druva. Exempel: en sauvignon blanc, från till exempel Sancerre, är lätt att känna igen så länge druvans egna aromer (krusbär, fläder, gröna äpplen) dominerar. Men om sauvignon blanc-vinet lagras på ekfat, vilket ibland är fallet i t ex Bordeaux, tillkommer egenskaper från eken som gör att den aromatiska druvkaraktären mins-kar. Typiska egenskaper som eken tillför till vinet är vanilj, kafferostning, kryddnej-lika och lite grillade aromer.

I Frankrike talar man om terroir-viner, att vinerna ska ha smak av sitt ursprung, sin jordmån och sitt klimat. Det är därför man sällan ser druvan angiven på franska etiketter. Det är ursprunget – Bordeaux, Pauillac, Beaujolais, Côtes-du-Rhône osv – som är det viktiga, inte druvan. Nya vinländer som USA, Chile, Argentina och Australien markerar för det mesta druvan på sina viner, men även här är man idag medveten om vikten av att betona vissa vingårdslägen.

FärgenVi kan få många ledtrådar om vinet genom att titta på färgen, speciellt när det gäller röda viner. Vi tittar på färgen genom att luta glaset mot ett vitt underlag. Det är flera olika saker som påverkar vinets färg: ursprung, druva, jäsningstemperatur, lag-ringssätt och ålder. Ett rött vin börjar sitt liv med en blåröd färg men intensiteten i färgen varierar. En Bourgogne är ganska

Christophe Blanc med sin fru

degusterar vin på sitt slott Chateau

de Montpezat, région de Pezenas,

Languedoc.



ljus eftersom dess druva pinot noir har ett tunt skal medan cabernet sauvignon med tjockare skal ger ett Bordeaux-vin en djupare färg. Ett riktigt mörkt vin med en violett ton för tankarna till syrah-druvan. Med åren blir det röda vinet ljusare och antar en brun-orange ton.

De vita vinerna varierar naturligtvis mindre i färg. En vitt vin från ett svalt kli-mat är ofta mer eller mindre färglöst: vinet kan beskrivas som blekt eller halmfärgat. Vissa viner, som en Chablis, kan få en viss grön ton medan chardonnay odlad i ett varmt klimat ger en kraftigare och gulare färg till vinet. Eklagring kan ge ett vitt vin en gyllengul färg. Med ålder sker det en oxidering av vinet och färgen mörknar och blir först vackert bärnstensfärgad och till slut brun.

Smaken och helhetsintrycketI munnen känner vi om vinet är lätt el-ler fylligt, om det är torrt eller sött, om syran är hög eller låg och om vinet är strävt (tanninrikt) eller mjukt. Vi kän-ner på tyngden om vinet har låg eller hög alkoholhalt. Efter att vi har svalt noterar vi längden på eftersmaken. En lång, fin eftersmak är ofta tecken på bra kvalitet.

Vi kommer nu in på vinprovningens fjärde moment, nämligen helhetsintrycket. Är vinet balanserat? Stämmer smaken överens med doften? Är vinet lite för strävt och borde det lagras några år, eller känns det mjukt och behagligt? Vad vi tycker är helt personligt och man behöver inte alls vara överens med de andra kring bordet. Olika människor upplever syra och strävhet på olika sätt. Men det är roligt att diskutera med andra. Någon kanske påpekar en aspekt man inte själv tänkte på. Eller använder en bra beskriv-ning som man själv kan stoppa undan i sin egen, privata vinterminologi-lista och plocka fram vid ett annat tillfälle. Det finns alltid något att säga om ett vin. Men har det personlighet och karaktär, ja, då blir diskussionen bra mycket längre.

Helhetsintrycket av ett vin kan också bero på om man dricker det utan mat eller tillsammans med mat och då vilken mat det rör sig om. Ett rött vin som känns för strävt utan mat kan bli utmärkt med en köttbit.

Snabbaste genvägen till att bli vin-kännare? Att komma ihåg vad man har druckit! Hur ofta hör man inte folk säga: jag drack ett så gott vin igår men jag kom-mer inte ihåg vad det hette ... V

Domaine Le Nouveau Monde, Terrasses de Beziers i Languedoc.



Sagostaden

Evian mer än bara mineralvatten

Åk till Frankrike för att provsmaka vatten! Ta hjälp av en karta med de franska källorna för att upptäcka de vackraste platserna. Staden Evian bjuder på mer än bara vatten. Det är en pittoresk stad som trots sin flytande världskändis behållit sin genuina charm. Om ni besöker Evian, glöm då inte att ta med några tomma plastflaskor om ni vill smälta in i stadsbilden.

av Britta Röstlund


Fo

to: N

orb

ert

Ae

pli

/wik

ipe

dia


Jag får leta länge för att hitta någon reklam för mineralvattnet Evian i staden. Märkligt med tanke på

mineralvattnets exportframgångar. Till slut hittar jag en reklamaffisch som ser ut att ha hängt med ett tag. På en vägg på baksidan av ett hus hänger den. Men varför stå och glo på den berömda logon, siluetten av bergskedjan, som blivit en del av en världsindustri, då det bara är att höja blicken för att se de verkliga alptopparna torna upp sig bara ett stenkast bort. Evian är det mest sålda mineralvattnet i världen, med cirka 1,5 miljarder sålda flaskor per år. Som så många andra franska mineral-vatten ägs Evian av den franska koncernen Danone. Evian, en del i ett multinationellt företag, men staden Evian står oberörd av uppmärksamheten.

Om man får leta länge efter en reklamaffisch för Evian, behöver man inte leta för att upptäcka levande reklampelare. Staden ligger på en brant sluttning. Orkar man ta sig från stadens huvudgata upp till parallellgatan Avenue des Sources, så finns där vattenkranar på fasaden. Och det är här de håller till, de levande reklampelarna,

stadens invånare. De köar. Med sig har de backar med tomma Evianflaskor som de låtar fylla på med vatten från kranarna. Jag frågar om jag får ta några bilder på dem. De ser undrande ut. Varför ta kort på oss? Vi utför ju bara en vardagssyssla, som andra gör när de vrider på kranen hemma. Men vrider på kranen hemma gör de sällan, låter de mig få veta. "Det skulle vara för att tvätta händerna i så fall", förklarar en gammal man. Kranvatten dricker de aldrig. "Inte när man har gratis tillgång till det bästa vattnet i världen", fortsätter han. Vattnet från alperna rinner direkt ner till stadens allmänna tappställen.

Det bästa vattnet i världen? Kanske det. Alperna bildades för 50-80 miljoner år sedan, och vattenflödet till Evian sägs ha uppstått samtidigt. Det är regnvatten och smält snö som rinner ner från alptop-parna. Men för att nå oss törstande på marken måste vattnet passera ett naturligt filter av glaciärsand, och det tar sin tid. Två centimeter per dag tillryggalägger vattnet. Hela resan tar 15 år! Evian vill gärna framstå som det rena och naturliga

Source, Källan, står det på den vackra bygg-naden, som är Evians informa-tionskontor, och som ligger på stadens huvud-gata.



vattnet. Inget är tillsatt eller borttaget ur vattnet som når oss via tappställena i staden eller som flaskvatten.

I Frankrike förknippar många Evian med vatten som används till spädbarns nappflaskor. Det har sin förklaring. En stor kampanj i syfte att övertyga läkare och barnmorskor att de skulle propagera för Evianvattnet drog igång redan 1948. På landets BB-avdelningar delades mer eller mindre fantasifulla reklamprodukter ut till de nyblivna mödrarna. Vad sägs till exempel om ett litet syetui i form av en Evianflaska som distribuerades flitigt under 60-talet. Fyrtio år senare, kom jag själv hem från BB med en bebis och några flaskor Evian. Även om det finns flera andra sorters mineralvatten som har den rätta mineralsammansättningen för att passa att ge till spädbarn, så har reklam-kampanjerna genom åren varit så effektiva att Evian under flera decennier tagit hem första platsen som det bästa valet av vatten till små barn. Men är det bra för barn, så är det även bra för vuxna anser man på Evian, så i dag lyder deras slogan: ”Lev ung”. Evian har alltid varit ett steg före

andra mineralvatten då det kommer till marknadsföring. Mineralvattenflaskorna byter skepnad till högtider, och sedan två år kan man via internet även designa sina egna Evianflaskor.

Kommunen Evian-les-Bains, som egentligen är Evians rätta namn, ligger i Haute-Savoie, som gränsar till Schweiz. Staden är vackert belägen vid Genèvesjön eller Lac Léman som man säger på fran-ska. Sjön bildades när glaciären drog sig tillbaka för ungefär 15 000 år sedan. Sjön är 582 kvadratkilometer och är därmed en av Centraleuropas största sjöar. Det är en livlig sjö i den bemärkelsen att kryssnings-fartygen går här i skytteltrafik. På andra sidan sjön ligger den schweiziska staden Lausanne. Evians hamn har plats för 850 båtar.

Namnet Evian tror man kommer från Evua som är det keltiska ordet för vatten. Romarna kallade staden Aquianum på grund av stadens många fontäner. Staden växte mycket tack vare sina värmebad som byggdes under Julius Caesars tid på 1100-talet. Vattnet har alltid varit det cen-trala i staden. Den första vattenkuranlägg-

Genèvesjön bidrar till att göra staden

sagolik vacker. Runt den finns ett

promenadstråk som drar till sig

både flanerare och löpare.


Fo

to: N

orb

ert

Ae

pli

/wik

ipe

dia


ningen öppnade här redan 1826 av den schweiziska bankiren François Fauconnet. I augusti 1860 fick staden finbesök av kej-saren Napoléon III , och det var han som namngav staden, Evian-les-Bains. Evian blev snabbt en av de populära vattenkur-orterna, och än i dag kommer människor från hela världen till de olika spa-anlägg-ningarna som är vackert belägna.

I juni 2003 figurerade staden i media då den var värd för G8 mötet. Drycken på konferensbordet var given. I dag finns många researrangörer som organiserar resor till Evian. Det som lockar är de olika spa-anläggningarna, naturen, segling och inte minst golf. Evian har en legendarisk 18-hålsbana och här spelas varje år i juli turneringen Evian Masters, som är en av

de viktigaste turneringen för kvinnor. Tur-neringen drar ungefär 50.000 åskådare. Kommer man hit under sommarhalvåret kan man passa på att besöka fabriken där Evianvatten tappas på flaskor. Fabriken ligger några kilometer utanför staden och är den största tappningsfabriken i världen. Varje dag produceras 6.000 000 flaskor för export till över 130 länder!

Vi återgår till det mest intressanta stället i staden, Avenue des Sources, där lokalbefolkningen håller till, och där även ursprungskällan, Cachat dÉvian, finns. Förut gick källan under namnet Fontaine Sainte-Catherine. De berättas många legender om den. En av dem lyder så här: Det var en baron som hade en mycket vacker dotter, Béatrix. Två rika män bad baronen om hennes hand. Men själv ville hon gifta sig med den fattige Arnold. Baronen själv led av en mystisk sjukdom, och klargjorde att den man som kunde bota honom skulle få gifta sig med dot-tern. Den fattiga Arnold gick till en eremit och frågade om råd. Eremiten berättade att det räcker med att baronen dricker ett glas från Fontaine Sainte-Catherine

Mannen vid Cachat dÉvian berättar att det finns en gammal lag som säger att det endast är de boende i Evian som har rätt att hämta vatten vid stadens tapp-ställen. Sant eller inte?

”...glöm då inte att ta med några tomma plastflaskor om ni vill smälta in i stadsbilden”



varje dag. Baronen följde rådet, och snabbt blev han frisk som en nötkärna. Béatrix fick sin Arnold. Bröllopet firades på slottet Ripaille, som man även kan besöka.

Vänder man ryggen mot Cachet dÉvian, har man ett vackert hus fram-för sig, Buvettte Cachat. Här lät den schweiziska bankiren Fauconnet skapa ett vattenpalats, en vattenbar. Den förstördes dock vid en brand och en ny byggdes upp 1903 i en vacker Art Nouveau-stil. Här samlades man alltså i början på 1900-talet för att dricka vatten från Cachet d'Evian. Vattenfesterna ägde rum under palmer och annan vegetation som man låtit fylla det vackra glaspalatset med. På bottenvå-ningen, med entré från stadens huvud-gata, ligger nu Evians informationskontor.

Om man inte vill missa någon av staden sevärdheter finns det en historisk promenad som man kan följa. Karta får man på turistbyrån. Förutom de redan

nämnda sevärdheterna kan man även ta del av stadens gamla kyrkor i gotisk stil, torget som redan på medeltiden var stadens samlingsplats, palatset Le Palais Lumière, stadens gamla teater, Casinot och en hel del historiska monument som skvallrar om stadens vattenhistoria. För att lätt kunna ta sig från sjönivån längre upp i staden finns en bergbana.

Jag frågar en man som håller på att fylla sina vattenflaskor om han tänker på att samma vatten han tar här exporteras världen över. "Äh, det är vant att resa", säger han och ser upp mot berget. Kanske syftar han på de femton år som det tar för vattnet att genom filtret av glaciär-sand rinna ner från alptopparna. Själva staden Evian känns lite overklig. Den är onaturligt vacker. Alperna tornar upp sig som en kuliss, och skådespelarna flanerar längs sjön, eller håller på att fylla på sina vattenflaskor. Jag vet inte om jag inbillar mig, men luften känns renare här än jag känt någonstans tidigare. Människorna är stolta över sitt vatten, och berättar gärna legender, som alla skiljer sig åt en aning. Det blir som en sagovandring från den ena sagoberättaren till den andra, med porlande vatten som bakgrundsmusik och allt i en vacker inramning.

Måsarna som hela dagen

trängts i luft-utrymmet har

dragit sig tillbaka för

kvällen. Kvar finns två

trämåsar som vilar upp sig på

några pålar i vattnet.

”Fyrtio år senare, kom jag själv hem från BB med en bebis och några flaskor Evian”

V



Upptäck Frankrike med hjälp av mineralvattnet!

EvianKälla: Evia-les-BainsRegion: Haute-Alpes

BadoitKälla: St. GalmierRegion: Rhône-Alpes

PerrierKälla: VergèzeRegion: Languedoc-Roussillon

VittelKälla: VittelRegion: Vosges

OrezzaKälla: Rapaggio Region: Corse

Sainte MargueriteKälla: Saint-Maurice-ès-AllierRegion: Auvergne


OgeuKälla: Ogeu-les-BainsRegion: Aquitaine

Saint-AmandKälla: VaubanRegion: Nord-Pas-de-Calais

PlancoëtKälla: PlancoëtRegion: Bretagne


Jag börjar med att berätta för Britt att jag kategoriserar vin som ett av de "kompli-cerade" ämnena. Vin bör man ha en viss kunskap om, så känns det i alla fall. Ett annat sådant ämne är konst. Dessa två har gemensamma beröringspunkter. De är ämnen som gärna diskuteras och kon-sumeras i grupp, i sociala sammanhang, och därför står det ganska snabbt klart om man känner sig bekväm eller inte i deras sällskap. I vissa kretsar hör kunskap om vin och konst till ren allmänbildning.

Britt Karlsson ser världen genom glaset

Därför har många en överdriven respekt för dem. Har man inga baskunskaper om vin kan man lätt börja tvivla på sin egen uppfattning. Man frågar sig hur vinet man just druckit smakade genom att titta på vinflaskans etikett. Likadant som när man undrar vad ett abstrakt konstverk ska berätta istället för att känna efter vad det väcker för känslor. Det gäller att komma över en tröskel i sådana ämnen. Att få lite kunskap, som leder till självförtroende, som i sin tur väcker viljan att lära sig mer.

Britt Karlsson driver tillsammans med sin man, Per Karlsson, företaget BKWine som arrangerar vinresor världen över. Hon är även vinskribent och författare till bland annat den framgångsrika boken "Ett vin blir till: arbetet i vingården och i vinkällaren". Munskänkarna utsåg henne förra året till årets vinprofil! Ingen annan än hon kan bättre svara på mina frågor om vin.

Vav Britta Röstlundfoto Per Karlsson



Britt Karlsson har kurser både för nybörjare som vill komma över tröskeln (som inte alls behöver vara hög), och för de som redan har bra vinkunskaper, men vill få en fördjupning i ämnet. Trots att Britt är proffs i ämnet har hon en avslapp-nad attityd till vin. Hon ger inte sken av att det krävs ett extraordinärt luktsinne eller spetsade smaklökar för att bli en god vinkännare. Inte heller språkbegåvning över det normala för att kunna formulera de ofta subtila beskrivningarna av hur ett vin smakar. Alla kan lära sig att uppskatta vin, om än på sitt eget vis.

Hur började ditt vinintresse?"Det började på 80-talet. Vi var en grupp vänner i Sverige som startade vinträffar, för att provsmaka viner och lära oss mer om dem. Vi hade lika gärna kunnat starta en bokklubb, men vin var på modet just då. Vi ville helt enkelt ha något att träffas kring." Dessa träffar väckte vinintresset hos Britt och hon började senare gå kurser hos Munskänkarna, där hon fick bra teo-retiska kunskaper.

Det var alltså en hobby som ledde till en professionell karriär. Det var inte på grund av vinintresset som Britt flyttade till Frankrike, utan för att hennes man fick jobb där. Men det var ju ett lämpligt land att bosätta sig i med tanke på det nyfunna intresset. 1990 startade hon fö-retaget Wine Tastings Britt Karlsson som anordnade vinkurser för privatpersoner och företag. Steget att utveckla företaget genom att anordna vinresor kändes na-turligt. Först blev det resor till vinregioner i Frankrike, sedan till de kringliggande länderna, för att i dag ta vinintresserade skandinaver ända till Sydafrika. 2002 började Britts man, Per, arbeta i företaget, även det blev ett naturligt steg då företaget expanderade. Samma år fick företaget sitt nuvarande namn BKWine.

Britt är medförfattare till boken "Lan-guedoc: möten med viner och vinodlare i franska södern", som uppmärksammar

regionen Languedoc och dess vinproduk-tion. 2009 kom boken "Ett vin blir till: ar-betet i vingården och i vinkällaren" ut med Britt som författare. Boken vann priset ”världens bästa vinbok för professionella 2010” i den internationella boktävlingen Gourmand World Cookbook Awards, och det i hård konkurrens med vinböcker från många länder. Priset delades ut på en gala i Paris på Folies Bergèr.

Berätta lite om boken!"Boken handlar helt enkelt om vad som sker både ute i vingården och inne i vin-källaren. Allt från planteringen till butel-jering." Vad som kändes viktigt för Britt, då hon skrev boken, var att möta många olika vinproducenter. "Det finns så många olika sätt att göra ett vin på. Det finns inte bara ett rätt sätt. Vi vill att läsaren ska för-stå att det inte är rätt eller fel att till exem-pel använda betongkärl respektive kärl av rostfritt stål när man jäser sin must, utan det beror på vinbondens filosofi." Boken kan läsas både av nybörjaren och av den som redan kan en del. Fotografierna till boken, tagna av Per Karlsson, illustrerar många moment i vintillverkningen som de flesta aldrig har sett i verkligheten.

Vad tror du det var som gjorde att boken blev så väl mottagen?"Det finns ingen liknande bok varken på svenska eller på engelska som är så uttöm-mande och pedagogisk och med ett sådant bildmaterial."

Är det en ny bok på gång?"Ja, den är planerad att komma ut någon gång under 2012. Den kommer att handla om ekologiska viner och hur man jobbar miljömedvetet i vingården. Ett aktuellt och spännande ämne!"

Du blev vald till årets vinprofil 2011 av Munskänkarna, vad har det betytt för dig?"Det var jätteroligt att bli uppmärksam-mad på det viset! Jag hade inte alls



"... jag helt enkelt inte har någon lust att dricka fyra liter av samma vin ..."

väntat mig det, så det kom som en stor överraskning. Munskänkarna har 22 000 vinälskande medlemmar över hela Sverige, så de är en av våra viktigaste mål-grupper. Det känns roligt att jag nu blir mer känd hos alla dessa medlemmar."

Krävs det något speciellt för att bli en riktigt bra vinkännare? Ett bra luktsinne?"Nej, en fungerande näsa räcker, men däremot kan man träna upp luktsinnet. Först kanske man bara känner vinets äpp-eldoft, men sen träder de andra dofterna fram. Det gäller att kunna sortera ut de olika dofterna, och det är oftast då som det börjar bli roligt."

Har svenskars vinintresse ökat de senaste åren?"Oh, ja!" Britt visar med handen att det går stadigt uppåt. "Ibland tänker jag att nu måste det väl avstanna, men det fortsätter rakt upp trots kristider och lågkonjunk-tur." Samtidigt som intresset ökar, så blir svenskar mer kunniga då det gäller vin, och de kräver därför mer. "Vinintresset hänger ihop med matintresset, som även det har ökat i Sverige. Mat och vin går hand i hand." Britt tycker sig även se en ökad status beträffande restaurangyrken, vilket gynnar både mat- och vinmarknaden.

Kan du sätt upp fingret och känna vart det blåser då det gäller vintrender? "Ja, det finns mode och trender som med allt annat. Just nu är Amarone viner väldigt populära bland svenskar. De är redo att lägga ganska mycket pengar på en flaska. Självklart ökar även intresset för ekologiska viner, en ökning som nog kommer att fortsätta. Men egentligen

borde väl alla vinproducenter sträva efter att bli ekologiska." Just då det kommer till ekologiska viner pågår det en debatt i Sverige. Britt berättar att på Systembolaget i Sverige märks de ekologiska vinerna ut med små gröna etiketter på hyllorna. Icke-ekologiska vinproducenter tycker inte att det är okej att de ekologiska vinerna på så sätt får ökad uppmärksamhet. Kanske inte så allvarligt, kan man först tycka, men man får tänka på att Systembolaget har monopol på vin i Sverige, och då blir frågan känsligare.

Vad tycker du om Systembolaget?"Systembolaget har ett brett utbud, men ofta kommer de bästa partierna in i min-dre upplagor. Det är inget som säger att de stora partierna är sämre, men de är oftast enklare viner. Det krävs så mycket för att göra ett bra vin, och därför produceras det sällan i några stora kvantiteter. Så är det."

Samtidigt som svenskarna är redo att lägga mycket pengar på en flaska vin så gillar vi bag-in-box.Britt nickar. "Så mycket som 55% av Systembolagets vinförsäljning är just bag-in-box."

Är det samma personer som köper en flaska Amarone som köper en bag-in-box?"Ja. Jag tror det. De gör det bara vid olika tillfällen. Till den fina middagen ställs flaskan på bordet, medan på campingen eller vid grillning kommer lådvinet fram." Vi är båda övertygade om att bag-in-box aldrig skulle kunna bli en hit i Frankrike. Omöjligt. Varför tar fransmännen inte fram lådvinet? Kanske handlar det om prestige. Vi svenskar är mer prestigelösa. Kanske handlar det om kvantitet och kvalitet, där fransmännen alltid prioriterar det sistnämnda. Man skulle nog genom att titta djupt ner i en bag-in-box kunna urskilja och analysera flera skillnader mel-lan oss svenskar och fransmän.



Skulle du själv köpa en bag-in-box?"Nej, inte för att jag anser att vinet är dåligt, utan för att jag helt enkelt inte har någon lust att dricka fyra liter av samma vin, föredrar att pröva lite olika viner."

Är det vin varje dag?"Ja, det blir det nog, ett glas." Att bara rött vin går till kött och vitt vin till fisk, det är väl lite förlegat? "Ja, det kan man väl säga. Men då det kommer till vilket vin som passar till vilken mat, är det bäst att lyssna till sunda förnuftet. Sen är ju smaken olika, men vissa kombinationer går inte."

Ge mig några säkra kort till en fiskrätt och till en blodig entrecote."För att kunna ge dig det så måste du veta hur fisken är tillagad. Är den grillad, stekt, kokt, är det någon sås till... men om du inte vet hur fisken kommer att vara till-lagad så ta en Chablis. Med den blodiga steken är det enklare – en röd Rhône."

Samma dag som jag träffar Britt har det slagits ett nytt rekord på Paris flygplats Charles de Gaulles taxfree. Där har en man inhandlat två flaskor Château Lafitte 1982, en butelj Romanée Conti 1995, en Château Margaux 2003 och två flaskor Petrus 1980. Rekordet var siffrorna på kvittot: 49 905 euro. Jag undrar vad han ska avnjuta till dem.

Kork eller skruvkork?"Kork!" Britt svarar först snabbt, men se-dan gör hon en längre utläggning. "Debat-ten sker lite märkligt. De som är för kork är medvetna om problemet med korkska-dat vin. Medan de som är för skruvkork inte vill medge svagheterna med den, bland annat att de lätt blir skadade under transport, och då kan börja läcka. Med nyutvecklade tekniker kan man få ner antalet flaskor med korkskadat vin till endast 1 %." Britt börjar prata om enzymer

och klorbehandling, och jag förstår att vinkännare kan så mycket mer än bara om det som finns i glaset. Sedan finns det en annan sida av frågan. Cirka 80% av den kork som används kommer från Portugals korkekskogar, som underhålls för att kunna användas i korktillverkning. Skulle korkindustrin försvinna skulle med all säkerhet även korkekskogarna, som är viktiga för miljön, skövlas.

Om du bara fick ett enda glas vin till i ditt liv, vad skulle det bli?"Château d'Yquem."


V


Har man hört historien om

Wallacefontä-nerna ser man

dem plötsligt överallt i Paris.

Staden kan stoltsera med

nästan hundra av denna modell.

”Parisarna drack vin istället. Det var både billigare och enklare att få tag på, men det gynnade inte precis deras hälsa”



Sir Richard Wallace kom som barn från London med sin familj för att slå sig ner i Paris. Hans far var

berömd konstsamlare, och då han dog fick Richard ärva en förmögenhet. Vid den här tidpunkten, 1872, rådde misär i Paris efter det fransk-tyska kriget. Wallace funderade på hur han kunde hjälpa stadens invånare, ett sätt att tacka parisarna för deras gäst-vänlighet. Han lät först donera pengar till byggande av sjukhus och transportmedel för att kunna föra bort alla skadade och döda från Paris gator. Men det hjälpte inte mycket. För det största problemet i Paris var vattenbristen. Parisarna drack vin istället. Det var både billigare och enklare att få tag på, men det gynnade inte precis deras hälsa. Tillsammans med designern Charles-Auguste Lebourg lät Sir Richard Wallace skapa 99 vackra dricks-fontäner bestående av ett fundament, på vilket fyra stycken karyatider stolt håller upp ett litet tak varifrån vatten rinner. Designen är inspirerad av både antiken och renässansen. Wallace hade en önskan,

att fontänen skulle vara väl synlig men inte störa omgivningen. Den dåvarande borgmästaren fick äran att bestämma färg och även var de skulle placeras ut i staden. Valet föll på en vacker, mörkgrön färg som just uppfyller Wallace önskan. De 99 fontänerna placerades ut på strategiska och lättillgängliga platser.

Den första fontänen invigdes i augusti 1872, på Boulevard de la Villette. Från början satt små järnmuggar monterade runt fontänerna för att inbjuda till ett glas. Dessa togs bort 1952 av hygieniska skäl. Men än i dag, under värmeböljor, placerar Paris stad ut plastmuggar runt alla Wallace-fontäner i Paris. Allt för att få parisarna att släcka törsten med vatten.

Sir Richard Wallace fick parisarna att dricka vatten som inte tappats vid någon legendarisk källa, och det utan vare sig knivskarp reklamkampanj eller tillsatt kolsyra. Vattnet i Wallacefontänerna rinner från mars till november. Äkta kranvatten, helt gratis i en vacker, hållbar förpackning.

Wallace fick parisarna att dricka vattenMycket görs i dag för att få parisarna att konsumera kommunalt dricksvatten. En som försökte med det redan 1872, och lyckades, var Sir Richard Wallace. Hans vackra dricksfontäner har blivit en del av Paris siluett.

V



Paris vinmuseum, Musée du vin, är inrymt i en gullig litet byggnad, in-

klämd mellan två bostadshus. Adressen är ironiskt nog Rue des Eaux (Vattengatan). Namnet syftar på de mineralvattenkällor som upptäcktes här, mitt i Paris, under 1600- och 1700-talen. Mineralvattnet var extra järnhaltigt och sades ha en laxerande effekt... men nu tillbaka till vinet. Museets fasad skvallrar inte om vad som kommer att möta besökaren väl inne i byggnaden.

Doften där inne är den man förknippar med vinkällare, en fuktig trädoft. Men museet är inte inhyst i en gammal vinkäl-lare utan i ett kalkstensbrott. Här utvanns kalksten under medeltiden fram till 1700-talet till byggandet av huvudstadens stenhus. Det sägs att 45 miljoner år gamla fossil kan upptäckas i vissa av museets stenväggar.

Om man förväntar sig att på ett pedago-giskt sätt få reda på hur man tillverkar vin, få veta något om de olika druvsor-terna eller få lära sig något om franska vinregioner, blir man besviken. Om man däremot är intresserad av gamla föremål som används i vintillverkningen genom tiderna, och vackra objekt, kommer man

Besök på

Paris vinmuseum

att uppskatta museet. Här finns vackra vinglas från sekelskiftet, la Belle Epoque, korkskruvar av alla de slag, stora yxor för beskärning av vinrankor, men som får mig att tänka mer en giljotin än på ett arbets-redskap, gamla vintunnor, förtjusande vindruvssaxar...

På slutet av rundturen utlovas vinprovning i den mysiga restaurangen. Där får man välja på ett glas rött-, vitt- eller rosévin. Om det nu kan kallas vinprovning kan diskuteras. Kvinnan som serverar vinet rabblar upp de tre olika druvsorterna, och vad som är karakteristiskt för dem, på ett sätt så man förstår att hon har gjort det allt för många gånger. Museet är trots allt värt ett besök om än bara för att få komma ner i ett gammalt kalkstenbrott och få se vackra föremål.

Adress: 5 Square Charles DickensRue des Eaux75016 ParisMetro: PassyÖppet: Tisdag- söndag 10-18

V





Parc de BercyMetro: Bercy

Andra vinodlingar i

Paris:

La DéfenseMetro:

La Défense /La Grande Arche

Mitt i Europas största affärs-

område ligger en liten vinodling

inklämd, Clos de Chantecoq. Den

invigdes 2007, och första skör-

den, 2010, gav 400 flaskor.

MontmartreMetro:

Lamarck-Caulaincourt

Adress: La rue Saint-

Vincent och La rue des Saules

Vinodlingen Clos-Mont-

martre anlades på 1930-talet. Avkastningen ligger ungefär

på 2000 flaskor/år. De säljs till

högstbjudande, men räkna inte med mindre än

50 euro/flaskan.


Visst odlas det

vin i Paris!I en storstad finns allt, till och med

vinodlingar. Paris har ett vindistrikt i miniatyr, Bercy. Området har sedan

långt tillbaks i tiden förknippats med vin. Historien lär ha börjat med en lång man.

På 1600-talet besökte kung Ludvig XIV området Bercy för att hålla ett tal till fol-ket. Alla skulle knäböja då kungen talade, så var seden. Men Ludvig XIV tyckte sig se en man som inte följde seden utan stod upp under hela talet. Det gjorde man inte ostraffat. Ludvig den XIV beordrade att få tala med mannen. Det var då kungen upptäckte, att mannen nog hade knäböjt. Det var bara det att han var så förfärligt lång. Mannen, som inte var dum, tog till-fället i akt, då han stod mitt emot självaste kungen, att få säga det han hade på hjärtat.

Den långa mannen var vinhandlare, och han passade på att beklaga sig över de höga vinskatterna. Kungen var så fasci-nerad över mannens längd, och tyckte att det hade varit lite smålustigt att han trott att mannen stått upp under talet, att han beslutade att göra den plats de stod på, Bercy, till ett skattefritt vinområde. Och på den vägen är det. I dag finns spår av svunna tider, då Bercy var huvudstadens vindistrikt. I Parc de Bercy finns gamla tågspår bevarade. Det var där tågen gick för att kunna forsla ut vinet från områ-det. Även små gulliga hus som användes för vindistributionen står kvar. Än i dag odlas det vin här, mest i pedagogiskt syfte och för att ha kvar traditionen. Och runt parken har flera vinbarer öppnat. Allt tack vare en lång vinodlare på 1600-talet.



Le Baron Rouge1 rue Théophile Roussel75012 Paris

Med bara fyra bord blir det först till kvarn...men det finns oftast fler bargäster utanför än inne i denna genuina vinbar.

Caves Legrand4 rue des Petits Champs (Galerie Vivienne)75002 Paris

I denna vackra passage från slutet av 1800-talet ligger Caves Legrand. De har ett brett utbud som ständigt förnyas. Priser ligger från 6 euro upp till 20 euro glaset. Pröva gärna deras tillbehör: lufttorkade korvar, ostar, oliver... och fråga gärna den kunniga personalen.

Les Papillons 129 rue Mouffetard75005 Paris

Det var egentligen här allt började, då romarna anlade en liten fiskeby som skulle bli storstaden Paris. Vinbaren har en terrass som är ett säkert kort då vårsolen gör entré.

La Crèmerie9, rue des Quatre Vents 775006 Paris

På 1800-talet tillverkades grädde här, men nu serveras vin i denna genuina och robusta lokal. Ett måste är att pröva deras charkuterier.

Några vinbareri Paris.............................och en

vattenbar!Bar à eau de Colette213 rue Saint-Honoré 75001 Paris

I den trendiga konceptbutiken Colette har en mineralvattenbar installerat sig. Här kan man pröva vatten från världen över i alla möjliga flaskor. Känner man någon skillnad på italienskt vulkan-vatten, japanska droppar eller vatten från Nordpolen?

Vattenbaren på Colette Foto: Colette


Under sommarsemestern 2006, halvåret innan den sista presi-dentvalsronden, plåtades den

konservative kandidaten Nicolas Sarkozy (UMP) i badbyxor på stranden. Även den baddräktsklädda motståndaren Ségolène Royal (PS) fick utstå samma behandling av paparazzi under sin semester. Bilderna publicerades vilket fick bland andra den Paris-baserade tidningen International Herald Tribune att haja till och fråga om fransk media blivit mer sensationalistisk och privat-livsinskränkande.

Till slut förlorade Royal valet, och strax efter skiljde sig både hon och Sarkozy från sina respektive partners. Även detta analyserades flitigt i medierna, i hennes fall mest ur ett ”Kan kvinnor ha makt och kärlek?”-perspektiv, men när det gällde

Sarkozy handlade det mest om det ovär-diga i hur presidentens kärleksliv fläkts ut en aning mycket. Kritiken intensifierades när han illa kvickt hittade sin alldeles egna Joséphine de Beauharnais i modern tappning, en skandalomsusad italiensk mannekäng med flera celebra, och ofta gifta, älskare i bagaget.

Glamouren och flärden har inte spelat presidenten i händerna medan arbets-lösheten stigit och finanskrisens Europa genomgår det Sarkozy själv i sitt nyårstal kallade för ”den största utmaningen sedan andra världskriget”.

Enligt en undersökning från Ifpop har Sarkozy lägre stöd än någon annan presi-dent som avklarat sitt första mandat sedan Charles de Gaulles tid. Sextiosex procent säger sig vara missnöjda med Sarkozy.

President de Luxe möter Herr Vanlig

En kristidspresident med förkärlek för lyx ska försvara sig mot socialisternas lågmälde kandidat som fått smeknamnet Herr Vanlig. I kulisserna fajtas även en norskfödd miljöpartist och en högerextrem arvtagerska om rösterna. Många turer återstår innan presidentvalets första omgång den 22 april.

av Ann Törnkvist

Presidentvalet


Socialistpartiets utmaning blir nu att ta makten ifrån honom. Men med den intensivare betoning på personligheter har dess kandidat François Hollande, som varit ständigt närvarande men sällan utmärker sig, behövt fila lite på sin image – ett ordentligt viktras var del av detta, och ex-sambon, tillika förra omgångens presidentkandidat, Royal har bistått med sitt öppna stöd. Trots att oppositionspar-tiet, som i svenska mått mätt kan anses var socialdemokratiskt, letts av Martine Aubry det senaste året blev det till slut Hollande som valdes till presidentkandi-dat – han ansågs mindre hätsk och mindre purvänster i sin politik än Aubry.

Hollande har enligt de senaste opinions-mätningarna fortfarande ett försprång. Han har nu precis under 30 procent av väljarnas förtroende, jämfört med Sarkozy som landar på mellan 24 och 26 procent. Hollandes stöd har dock krympt och eftersom han bland annat aldrig innehaft en ministerpost undrar franska statsvetare och observatörer om han har tillräcklig pondus för att inta Elyséepalatset – i syn-nerhet i kristider.

Flera analytiker säger att det är just i de ekonomiska frågorna som Sarkozy har övertaget. Visserligen har nedskärningar och förslag på höjd pensionsålder bemötts både av kritik och demonstrationer, men vänstern förknippas emellertid med en stor och dyr statsapparat. Frågan är inte längre hur fransmännens pengar ska förvaltas, utan om det kommer att finnas tillräckligt med pengar.

Socialisterna hade tidigare väntat sig att Dominique Strauss-Kahn skulle återvända hem från Washington med ordentliga ekonomisk-politiska meriter i bagaget, men detta var innan IMF-chefen hade sex med en kvinna i New York som anmälde honom för våldtäkt. Åtalet drogs till slut tillbaka men inte förrän han sagt upp sig från Valutafonden och lagt tanken att kandidera i presidentvalet på hyllan.

Hemma i Europa har den sittande frans-ka presidenten pendlat ändlöst fram och tillbaka hela hösten och vintern, till och med när hans fru födde barn, för att reda ut finanskrisen. Han har setts på bild efter bild nästan sammansvetsad med den tyska

Fo

to: A

lep

h/w

ikip

ed

ia

Fo

to: M

arg

au

x L

'He

rmit

e/w

ikip

ed

ia

Nicolas SarkozyFrançois Hollande

Presidentvalet


förbundskanslern Angela Merkel i en ändlös karusell av kindpussande och handskakande.

Han har lovat fransmännen att de inte ska behöva stå ut med fler nedskärningar 2012. Han ämnar dock införa “social moms”, förmodligen på alla varor och tjänster, som ska minska arbetsgivaravgif-ter och fylla på arbetstagarnas lönekuvert och på så sätt främja hög konsumtion. En liknande reform i Danmark har visat sig att inte vara inflationsdrivande.

Trots att imagemakeriet blivit aningen mer medvetet har Frankrike, likt Sverige, fortfarande en förhållandevis hyfsad ton i sina politiska diskussioner. Personangrep-pen är få, bataljerna handlar oftast om sakfrågor. När exempelvis Lionel Jospin 2002 kallade Jacques Chirac för gammal och trött ansågs detta stötande. Det var därför inte oväntat att kritiken blev riktigt

barsk i början på januari när en journalist på Le Parisien skrev att Hollande hade imiterat och hånat presidenten bakom lyckta dörrar. Högerpolitiker i hela Frank-rike dömde ut Hollande och argumente-rade att en sådan replik inte var värdig en man som ansåg sig redo att bli republikens statschef. Men vissa observatörer kritise-rar tonen överlag mellan kandidaterna.– Jag befarar att det här spektaklet med små utspel och ställningstagande riskerar att öka “proteströsterna”, säger Opinion Ways Bruno Jeanbart till AFP.

Det största missnöjespartiet som kan dra fördel från detta är Front National. I dag ligger nya ledaren Marine Le Pen redan trea i mätningarna med mellan 16 och 20 procents stöd. Likt andra partier på detta hörn av det europeiska politiska landska-pet har Front Nationals medlemmar inte alltid lyckas gömma sin rasism bakom

Fo

to: T

he

stre

am

er/

wik

ipe

dia

Fo

to: I

MF

/wik

ipe

dia

Fo

to: F

ron

t N

ati

on

al/

wik

ipe

dia

Marine Le Pen

Dominique Strauss-Kahn

Segolène Royale

Presidentvalet


Fo

to: G

ue

rmo

np

rez/

wik

ipe

dia

Fo

to: G

eo

rge

s S

eg

uin

(O

kk

i)/w

ikip

ed

ia

Fo

to: w

ikip

ed

ia

stora ord om integrationens utmaningar. Le Pen fick i juli utesluta en av sina partikamrater som kallade den norska ter-roristen Anders Behring Breivik för ”västs främsta försvarare” och en ”ikon”.

Le Pen saknar, likt Hollande, regerings-erfarenhet att skylta med, men att hon är oerfaren betyder inte att man kan bortse från Front Nationals valpotential, vilket fransmännen fick erfara 2002. Det som kan ske, med det franska systemet då man går till en andra utslagsrunda om ingen kandidat får en majoritet av rösterna i första omgången, är att en av minoritets-kandidaterna petar antingen Sarkozy eller Hollande från slutspurten. Detta hände för 10 år sedan då Marine Le Pens far Jean-Marie seglade förbi socialistkandi-daten Lionel Jospin med en procenten-het. I andra omgången tvingades därmed många fransmän oavsett deras egentliga

partifärg, till att taktikrösta på Jacques Chirac. Han kammade hem mer än 80 procent av rösterna trots att han innan valet endast hade haft 36 procent av frans-männens stöd i opinionsmätningarna.

Tätt i hälarna på Le Pen ser vi François Bayrou med 11 till 14 procent av frans-männens stöd. Återstående kandidater på fältet är bland andra den forne premiär-ministern Dominique de Villepin, och Eva Joly, den norska barnflickan som gifte sig med den borgerliga värdfamiljens äldsta son och blev kvar i Frankrike där hon gjorde karriär inom juridiken. Nu ledamot i Europaparlamentet och miljö-partiets presidentkandidat. Hon var innan politiken prisad för att hon trots dödshot nystade upp en korruptionshärva där flera inflytelserika personer var inblandade. Men i de senaste opinionsmätningarna har hon endast knappa 5 procents stöd.V

Eva Joly François Bayrou

Dominque Villepin

Presidentvalet


Eva Joly ställer upp för Europe Ecologie-les Verts, Frankrikes miljöparti, i det franska pre-

sidentvalet. Den senaste tiden har hon flitigt figurerat i fransk media, och ofta har det då handlat om henne som privat-person. Den nationella identiteten är ett hett ämne i den franska valrörelsen. Då Eva Joly den 14 juli avstod från att delta i militärparaden på Champs Elysées, och även förklarade att hon tyckte att det var dags att avskaffa den, lät reaktionerna inte vänta på sig. Med tanke på att det bara är två länder i Europa, Frankrike och Italien, som håller fast vid sina mili-tärparader, kan det kanske tyckas berät-tigat att i alla fall ifrågasätta traditionen.

Men icke. Detta utspel blev en grogrund för nästa debatt, den om hennes norska accent. Det började med att journalisten Patrick Besson i den respekterade frans-ka tidningen Le Point ifrågasatte om en president, eller ens en presidentkandidat, får ha en accent som den Eva Joly har. Debatten växte och ledde till oanade och märkliga utspel, så som den då desig-nern Karl Lagerfeld uttalade sig om att Eva Jolys accent ”är en förolämpning mot det franska språket” (själv har han en svensk mor och tysk far). Som den moderna kvinna hon är svarade Eva Joly genom att lägga ut ett klipp på internet, där hon förklarade att Bessons artikel är rasistisk.

Eva Joly rör om i grytanav Britta Röstlund

Skandinaver vet att hon är norska, nu även de flesta fransmän efter att debatten om hennes norska accent rasat i fransk media. Då man hör hennes namn tänker nog vissa först på hennes karakteristiska glasögon, medan hon för andra fortfarande är Elf-affären personifierad. Eva Joly ställer nu upp som presidentkandidat i årets val.

Presidentvalet


Att hon bara vågar, tänker nog många fransmän. Men det gör hon. Den senaste tidens påhopp är inget i jämförelse med vad hon fick utstå på 90-talet, bara för att hon skött sitt jobb så bra. Elf- affären förändrade hennes liv, och kanske är det svallvågorna efter den, som vi nu upplever i Frankrike. Fransmännen har inte glömt.

I början av 90-talet tillträdde Eva Joly som förundersökningsledare, vid avdelningen för ekonomisk brottslighet, med själva Justitiepalatset i Paris som sin arbetsplats. Under tidiga 90-talet skedde stora föränd-ringar i samhället. Tekniken utvecklades, och det blev plötsligt möjligt att flytta pengar i realtid mellan länder. Internet ut-vecklades i en rasande fart, vilket i sin tur ledde till att skatteparadisen blomstrade, och därmed även korruptionen. Med en stab på 90 personer började Eva utreda Elfs eventuella korruptionsaf-färer. Under åtta år arbetade hon med utredningen som slutligen visade att det före detta statligt ägda oljebola-get, Elf-Aquitaine, betalat skyhöga mutor till högt upp-satta personer, speciellt i Afrika men även i Frankrike. Mutorna betalades för att Elf skulle få rätten till prospektering inom vissa områden för eventuell oljeborrning. Pengarna placerades ofta på bankkonton skyddade av sekretess, vilket gjorde det svårt att spåra både utbetalare och motta-gare. Många högt uppsatta personer i det franska samhället åtalades, bland andra Frankrikes före detta utrikesminister Roland Dumas. Efter att denna korrup-tionshärva uppdagats, förändrades Eva Jolys liv. Under flera år blev hon tvungen att dygnet runt omge sig med livvakter, då hon blivit mordhotad och fått likkistor hemskickade till sig.

I fransk media utmålades hon själv som boven i dramat, som om Elfs korruptions-

affärer inte existerat innan hon kom på dem. I andra sammanhang framställdes det som om hon ville sabotera den franska oljeindustrin, eller att hon var någon som bara var ute efter social revansch. Den sociala revansch som de tänkte på var att hon trots allt bara är en immigrant. Som artonåring kom hon till Paris för att arbeta som aupair. Hon blev kär i sonen i familjen där hon arbetade, och de gifte sig. Eva, som började studerade juridik på kvällarna, beskriver hur hon lärde känna sitt nya land, Frankrike, just genom studier av lagtexter. Ett lands lagar säger mycket om landet. Det var kanske tack vare sitt utanförskap, som immigrant, som just gjorde att hon kunde upptäcka vad som försiggick i landet. Det är lätt att bli ”hemmablind” i sitt eget samhälle.

För Frankrike, som nation, var Elfs korruptionsaffär en jobbig sanning att hantera, då man förstod att man inte var redo att kunna försvara sig mot de kon-sekvenser som kunde bli följden av den nya teknologin i samhället. Nu ser många fransmän med rädsla på vad hon denna gång, som presidentkandidat, ska hitta då hon lyfter på de dammiga mattorna. Hennes storstädningar har en tendens att locka fram fransmännens minst smick-rande sidor. Jag är säker på att hon efter presidentkampanjen kommer att kunna lägga till ytterligare något på listan över vad folk förknippar henne med. Hon vågar röra om i de allra heligaste franska grytorna. Priset hon får betala riskerar att bli högt.

Hennes storstädningar har en tendens att locka fram fransmännens minst smickrande sidor

Presidentvalet

V


Ett annorlunda jobb


Eva kommer ursprungligen från Örnsköldsvik och har fortfarande en utpräglad norrländsk dialekt

trots sina 25 år i Paris, långt från sina tidi-gare hemtrakter. Hennes chica och något glamorösa stil är en härlig kombination till hennes breda norrländska.

Hur kom du på idén att bli personal organizer? ”Jag har alltid haft ordning och reda själv. Jag gillar att ha kontroll och att organisera. Det började naturligt kan man väl säga. Då jag startade företaget undrade jag hur ska jag skulle få min första kund.” Den kom. I mataffären. Eva såg en engelsk kvinna som på grund av språket hade svå-righeter att göra sig förstådd. Eva kom till undsättning och gav sedan kvinnan sitt vi-sitkort. Engelskan hörde senare av sig för att anlita Eva som sin personal organizer, och genom henne fick Eva andra kunder. Än i dag är det just genom rekommen-dationer från nöjda kunder som hon får nya. Eva har nu hunnit arbeta med både

prinsessor, välkända kompositörer och affärsmän. Frågan hur hon ska få sin nästa kund ställer hon sig inte längre.

Förutom prinsessor, vilka är dina kunder? ”Många är amerikaner. De är vana att köpa tjänster som mina. En del kanske inte behärskar det franska språket så bra och då blir det självklart svårare med allt det praktiska. De flesta kunderna är runt 40–50 år, har haft tid på sig att samla på sig saker och arbetar för mycket för att hinna organisera sina hem. Men kunden kan egentligen vara vem som helst.”

Jag försöker få ett namn på den fram-stående kompositören eller prinsessan, men diskretion är viktigt i Evas arbete. Allt handlar om att få förtroende och att

Sedan några år tillbaka har vi fått bekanta oss med företeelser som personlig tränare, eller PT som man numer säger, personal shopper och coacher av olika slag. Men vad gör en personal organizer? Jag träffar Eva Stattin i Paris affärs-centrum. Hon är i tid. Det regnar. Hon har ett paraply. Vi ska ta foton. Därför har hon ombytesskor med sig. Hon har tänkt på allt. Vav Britta Röstlund

Hon vet vad en prinsessa kan ha i sin souvenirlåda

”Pinsamma saker, som obetalda parkeringsböter, lägger jag åt sidan”

Ett annorlunda jobb


skapa en relation till kunden. Eva kommer mycket nära människorna hon arbetar åt. ”Det blir väldigt personligt. Om jag till exempel organiserar deras papper brukar jag ta de enkla först. Pinsamma saker, som obetalda parkeringsböter, lägger jag åt sidan och tar dem sist. Jag är inte där för att snoka utan för att hjälpa kunden, men visst blir det privat, det går inte att undvika.” Några dagar efter intervjun får jag ett mail. Prinsessan Lee Radziwill Bouvier, Jackie Kennedy's syster, godkänner att vi nämner hennes namn i artikeln. Diskre-tion och diplomati.

Finns det någon lämplig utbildning för att bli personal organizer? ”Nej.” Själv känner hon bara till en annan kvinna som arbetar som personal orga-nizer här i Paris. ”Det viktigaste är väl att vara en organiserad person.” Själv gjorde hon redan som barn listor på vad som behövdes göras, packas ner... ”Antingen är man ordningsam eller inte”, låter hon deklarera. Vad gör du rent konkret? Vad kan ditt arbete bestå i? ”Det består i att sortera och organisera. Det kan vara att sortera papper, öppna och sortera post, och sätta in i pärmar.” Ofta får hon hjälpa till vid flytt, komplicerade sådana. Kanske är det ett hem som ska delas upp i flera olika. Garderober är även en vanlig sak som människor behöver hjälp med. ”När jag gör en garderob delar jag med hjälp av kunden in kläderna i fyra grupper: behålla, slänga, ge till vänner och sälja.” Sen finns det ytterligare en kategori som hon kallar souvenirlådan. Ofta kom-mer ett leende på kundens läppar då Eva förklarar att de får lägga ner en del kläder

som de inte använder, men heller inte vill göra sig av med, i en souvenirlåda. Sedan ställs lådan undan. Men, för det finns ett men. Det skrivs alltid datum på lådan, när den packas. Om kläderna inte tagits upp ett år senare ska man nog fundera på att slänga dem. Har de inte tagits upp efter två år finns ingen nåd, släng!

Kunden är alltid med Eva då hon arbetar. Alla människor tänker och fung-erar så olika. Hon kan aldrig veta hur en människa vill ha sina saker. Fria händer är inget som tilltalar Eva. Först lyssnar hon alltid på hur kunden vill ha det innan hon kanske ger några råd eller förslag.

Är det en myt att vissa skapande män-niskor, som till exempel konstnärer, behöver en viss oordning för sin kreativitet? ”Artister kan behöva en viss rörighet, och det märkliga är att de trots allt har koll på sina saker. Men det finns situationer i livet då även de behöver ordning och reda, till exempel då de ska flytta.”

Finns det inget negativt med att vara så organiserad? Blir man inte mindre spontan? ”Nej, spontan kan man väl vara först då man är organiserad?” Kanske sant.

Finns det något område i din tillvaro där du inte är organiserad? Hon tänker efter, men skakar på huvudet. Eva berättar hur hon har en middagspärm. I den skriver hon varje gång hon har haft gäster vad hon har bjudit på för mat och vilket vin, hur många de var på middagen, hur det smakade... Nästa gång det är dags för en middagsbjudning går hon tillbaka till pärmen och väljer ut den middag som passar bäst för detta tillfälle, tar ut bladet ur pärmen för att gå och handla maten.

Men finns det inte något som du är slarvig med?Jag försöker igen, men frågan leder istället in på kläder, och ett dataprogram som

”Det betyder att jag nog aldrig kommer att se henne igen i den snygga, gråa, klassiska dräkten som hon bär i dag”

Ett annorlunda jobb


fascinerar mig mycket. Eva har fotat alla sina kläder och lagt in dem på data. Då hon varit på ett möte eller tillställning för hon in vilka kläder hon haft på sig och vilka personer som var där. På så sätt undviker hon att ha samma outfit då hon åter träffar personerna. Det betyder att jag nog aldrig kommer att se henne igen i den snygga, gråa, klassiska dräkten som hon bär i dag. Och efter att hon berättat om de olika resväskorna som hon har börjar jag förstå att det kanske inte finns en vit fläck på hennes organisationskarta. Jag ger upp mitt försök.

Generellt tycker Eva att människor köper för många saker som de kanske inte nödvändigtvis behöver. Och har man köpt en ny telefon ska man göra sig av med den gamla. En annan huvudregel är att ett papper ska man bara ta i en gång. Då man öppnat posten ska räkningen direkt sättas in i sin pärm, eller om det är något oviktigt slängas direkt. Försäkringar är en annan sak som människor är dåliga på. Många har inte ens koll på vilka försäk-ringar de har. Om något skulle hända kan det få förödande konsekvenser. Det sista goda rådet hon ger är att spara alla kvit-ton. ”Ha en platsficka där det enkelt går att slänga ner dem i.”

En antikhandlare, som ofta besöker människors hem för att värdera föremål, berättade att det fanns en klar och tydlig skillnad mellan man och kvinna då det kom till att spara saker. Kvinnan, hävdade han, hade en tendens till att spara allt, även om det varken hade något personligt- eller marknadsvärde, medan mannen lättare kunde göra sig av med föremål som inte hade någon funktion eller värde. Eva håller med, så är det. Det kanske ligger i våra ge-ner. Kvinnan, samlaren, som tänker på att det kommer en vinter och att man aldrig vet vad man då behöver, medan mannen är ute för att jaga och släpa hem bytet.

Vem är drömkunden? ”Victoria Beckham.”

För att hon har så mycket kläder? ”Nej, för att hon nog är väldigt krävande.”

Det har slutat att regna. Eva tar upp en lapp. På den står det vilken buss hon nu ska ta. Vi skiljs åt, och jag börjar gå plan-löst åt ett håll samtidigt som jag funderar på vart jag nu skall ta vägen. Kanske är det så att vissa människor är organiserade och andra inte. Och då kanske vi vilsna själar behöver en hjälpande hand ibland. V

Fo

to: i

Sto

ck

ph

oto


Var? I regionen Rhône-Alpes, 40 km från Genève, Schweiz.

Invånare: 50 400

På tapeten: Staden ansökte om att hålla vinter OS 2018. OS gick dock till Pyeongchang i Sydkorea. Annecy blev staden som Nicolas Sarkozy lät inleda sin presidentkampanj 2012 i.

Kuriosa: Kallas ofta för Alpernas Venedig på grund av alla kanaler som slingrar sig fram i staden.

Kulinariska: Den världsberömde glassen Glaces des Alpes säljs lite varstans i staden. Ostar som Tomme och Reblochon. Lufttorkade korvar och skinkor, samt maträtten Tartiflette (en sorts potatisgratäng med reblochonost) och ostfondue.

Inte att missa! Pussas på bron Pont des Amours. Strosa runt Annecy-sjön, Frankrikes renaste sjö, eller trampa runt på den med en av de många trampbåtarna. Vill man se sjön från luften och kanske även Mont Blanc, följ med på skärmflygning! Man behöver inte vara pilot, det är tandemflyg som gäller, med erfarna skärmflygare.

Fo

to: D

N/w

ikip

ed

ia

Annecy[an.si]


Prenumerera!

Ja tack, jag vill prenumerera ett år på tête à tête

för 40€ som betalas med fransk check eller med Paypal på www.teteatetemag.com/prenumerera

Paketpris för företag, föreningar, organisationer...Vi vill prenumera ett år och få 6 ex av varje nummer för 160€ som betalas med fransk checkeller med Paypal på www.teteatetemag.com/prenumerera

Denna tidning når många Frankrikeintresserade svenska läsare – jag vill höra mer om att annonsera!

Vid bokning av fler annonstillfällen –30% för annons nummer två!

Tidningen skall skickas till:

Namn:

Adress:

Företag:

Telefon:

Epost:

1 år 5 nummer!

Missa inte nästa nummer!

Att sändas till:tête à tête communication11 rue des VignesF–78240 Aigremont, France

Check utställd på:tête à tête communication

Skippa blomman...Ge bort en prenumerationistället!


Johan Ljungberg studentVarför Paris?Jag ville studera utomlands och då lockade Paris. Har alltid tyckt att det är en spännande stad.Vad är det bästa med Paris?Människorna och stämningen. Man upplever nya saker varje dag. Och så utelivet!Vad är det sämsta med Paris?Duvorna, jag klarar inte av dem... och att alla är sura på tunnelbanan.

Tre frågor till fyra

Nina Norberg pensionär, affärsbiträde på Bon Marché och mormor och farmorVarför Paris?Är uppvuxen här då jag hade fransk pappa.Vad är det bästa med Paris?Estetiken. Det är en vacker och harmonisk stad.Vad är det sämsta?Att så många kvarter har förändrats och blivit bebodda av människor från en enda samhällsklass. Och att allt blivit dyrare.

Britt-Marie Delarue Guide InterprèteVarför Paris?

Jag fick arbete på Svenska Ambassaden i Paris.Vad är det bästa med Paris?

Att det är en internationell stad, att allt kan hända och att man kan vara anonym.

Vad är det sämsta?Den franska administrationen. Att man blir otrevligt bemött, även om

man är vänlig.

Tomas Bohlin gymnasielärare Varför Paris?

Tänkte söka en tjänst i Madrid först, men det blev att jag sökte en tjänst här istället. Men jag har både pluggat och jobbat här tidigare

och är väl lite av en frankofil.Vad är det bästa med Paris?

Utbudet av restauranger, barer och kultur samt att stan är så pass koncentrerad, man tar sig överallt utan större ansträngning.

Vad är det sämsta?Allt folk. Det känns som att det är på gränsen till vad som är möjligt. Rusningstrafiken i tunnelbanan före och efter jobbet får mig ofta att

överväga flytt hem till Sverige.


Färska bröd och bakverk av de bästa ingredienserna, bakat på plats.

Vi har klassiska franska bröd och bakverk, men även en del svenskinspirerade produkter i butiken eller för beställning.

10 minuters promenad från Triumfbågen, mitt emot Marché des Ternes.

Abonnera på vårt nyhetsbrev på webben!

13 rue Lebon 75017 Paris

Tel +33 (0)1 45 74 29 [email protected]

www.maison-lebon.com

Tävling!Hur bra känner du till Paris? I varje nummer av tête è tête kommer vi att publicera en bit av ett foto som är taget någonstans i Paris med omnejd. Men var exakt är fotot nedan taget?

Gå in på www.teteatetemag.com och tävla! Vinnaren presenteras i nästa nummer och får en prenu-meration till sig själv – eller att ge bort. Lycka till!

BUSINESS OR PLEASURE IN PARIS ?

Oavsett om du skall konferera eller planera ett bröllop är Svenska Klubben det självklara alternativet för svenskar i Paris.

Vi är en komplett anläggning för upp till 140 personer.

Läs mer på vår hemsida www.cercle-suedois.com eller ring oss på tel +33 1 42 60 76 67.


Då fransmän hör ordet rojalist, tänker de i första hand inte på någon

kunglig person utan på journalisten Stép-hane Bern. Han är kung på att ha koll på kungafamiljer i världen. Han har fått en del att göra den senaste tiden, då det svenska kungahuset låtit leverera uppmärksam-made händelser på löpande band.

Det svenska kungahuset har figurerat ganska flitigt i media den senaste tiden. I Sverige är det mest påstådda skandaler som belysts, medan det i Frankrike är andra kungliga händelser som kommit i fokus. I Frankrike var det brudgummen Daniel som fick stå i rampljuset, då det rapporterades från det kungliga bröllopet. Han är inte prins eller adelsman utan en vanlig medelklasskille. Inte ens en fransk president skulle gifta sig med Madame vemsomhelst. Sen kom boken "Carl XVI Gustaf:den motvillige monarken" ut. I den beskrivs bland annat ett livat leverne som kungen skall ha haft. Allt från stripp-klubbsbesök till ett förhållande med en ti-digare sångerska i gruppen Army of Lovers.

Och svensk media gottade sig i allt detta. Journalister som samlats utanför

kungens jaktstuga, fick uppleva Hans Majestät, med geväret i hand, tafatt stå och förklara att han "vänt blad och gått vidare". Men journalisterna vägrade vända blad. Historien växte och blev allt mer absurd. För att ta det kort: En svart-klubbsägare sa sig ha oanständiga foton på kungen. Det i sin tur gjorde, att kungens vän försökte sig på att köpa loss fotona från nattklubbsägaren. Kungen blev på bästa sändningstid tvungen att i tv, inför en mycket närgången kamera, försöka övertyga svenska folket om att han inte varit på någon strippklubb eller att ha känt till att hans vän haft kriminella kontakter. Kort därefter släpptes ett foto på kungen tillsammans med en lättklädd kvinna. Men ”Stig-Britt”, en 25-årig datahacker, avslöjar att fotot, vars ursprung finns på Flashback och kommer från en intervju från 1976 med kungen och Silvia, har klippts ihop med ett foto på en lättklädd kvinna. Hovet bockade och tackade "Stig-Britt" för hans jobb. Men frågan varför

Folkligt kungahus fascinerar fransk media

Sverige har fått en tronarvinge – Estelle Silvia Ewa Mary. Kronprinsessan Victoria och Daniel har fått en dotter. Nyheten uppmärksammas i fransk media, som en hel del annat svenskt kungligt gjort den senaste tiden.

av Britta Röstlund

V


kungens vän ville köpa något som inte fanns kvarstår.

Visst uppmärksammades denna soppa även i fransk media, men med en ganska utdra-

gen gäspning. Då det kommer till högt uppsatta män med kvinnoaffärer ligger Sverige i lä. Franska presidenter har haft sina kvinnoaffärer, och minnet från den dåvarande franska direktören för IMF, Dominique Strauss-Kahn, som anklagades för våldtäkt på en hotellstäderska i New York finns i färskt minne. Att en skandina-visk kung för 30 år sedan skulle ha gått på strippklubb, och eventuellt varit otrogen mot sin fru drottningen, kunde lätt gå fransmännen förbi. Franska otrohetsaffä-rer och sexskandaler spelar i en helt annan division, men ändå utan uppståndelse.

Sen kom den glada, och mer lätt-förståeliga nyheten – kronprinsessan är gravid. Den uppmärksammandes mest av den franska skvallerpressen, och då med fokus på kronprinsessans klädval då magen växte. Sparkar från bebisen som syntes på Victorias mage under Nobelfes-ten stannade dock inom Sveriges gränser.

När det kommer till just barn, blir de skandinaviska kungahu-sen extra intressanta. Inte nog

med att Victoria, liksom tronarvingarna i Norge och Danmark, har valt sin partner bland en av folket, utan barnen blir även behandlade just som vanliga barn. En bild som återkommer i fransk media är den på den danske kronprinsen som hämtar sina barn från ett statligt dagis med en cykelkärra. Den händelsen har de flesta fransmän svårt att släppa. Vardagligheten fascinerar fransmännen. När de själva hade kungar var det inga vanliga dödliga, utan framgångsrika krigsherrar eller solen själv. Även president Sarkozy utmålas ib-land med övermänskliga sidor, och många bilder av honom, särskilt tillsammans med familjen, känns ganska iscensatta.

Victoria är en flitig Frankrikebesökare. Hon har även studerat franska vid Centre International d'Etudes Françaises och vid Université Catholique l'Ouest i Angers, samt praktiserat på Svenska Exportrådets kontor i Paris. Nästa gång hon besöker Frankrike kanske hon har med sig lilla Estelle. Då kommer nog fransk media att uppmärksamma... ja just det, vanligheten. Det blir det ovanliga.

Foto: Kungahuset.se

Estelle Silvia Ewa Mary

V


I höstas förlorade Grekland och Ita-lien sina demokratiskt valda reger-ingar. För att klara av statsskulden i

denna nödsituation utsågs i Grekland ett team teknokrater. Bara tanken på att råd-fråga det grekiska folket uppfattades som absurd ur en finansiell synvinkel. Men vad som framförallt chockade finansvärlden var den långa, men nödvändiga, tid det skulle ta för att organisera en folkomröst-ning. I en tid då börstransaktioner görs blixtsnabbt via datorer har tiden som behövs inom politiken blivit helt främ-mande för den finansiella världen. Gapet har blivit så stort att den politiska maktens legitimitet ifrågasätts till förmån för finansmarknadens ökade makt. Vad ska man då i detta sammanhang tycka om en institution som monarkin vars varaktig-het, legitimitet och erfarenhet kan mätas i århundraden? Har den verkligen en me-ning i ett modernt samhälle?

Man kan inte undvika att konstatera att vad som förr var regel är i dag undantag. Idén om monarkin kunde inte motstå den moderna tid som följde efter upplysnings-filosoferna. Den franska revolutionen la grunden till en utveckling som snabbt spred sig över hela Europa. Men Sverige med flera länder behöll dock monarkin. Vidare, om man jämför Sveriges och

Monarkier förr och nu – meningen med en politisk institutionav Didier Toussaintöversättning Anne-Kristine Toussaint

Frankrikes historia avslöjas direkt en paradox: den svenska monarkin har i dag en stark förankring i moderniteten medan däremot den franska republiken, som kallas för det blockerade samhället i en välkänd bok, i dag har svårt att bemöta framtiden på ett tryggt sätt. De båda ländernas styrelseskick är i dag olika men likväl arvtagare av Montesquieus idéer från 1700-talet, de om maktens uppdel-ning, vilka la grunden till de moderna demokratierna. Den svenska monarkin, så som de övriga europeiska monarkierna, har förlorat all singularitet ur en strikt politisk synpunkt. Men vad som skiljer Sverige från Frankrike är av något helt annat slag.

I flera monarkier som överlevt i Europa (Storbritannien, Nederländerna och Sve-rige) finner man en gemensam nämnare. År 1629 flydde filosofen Descartes till Amsterdam i syfte att undvika den franska kungliga censuren. På 1700-talet var det Voltaire som gav sig iväg till England för att känna frihetens vingslag. Vad beträf-far Sverige så betonade den framstående franske historiken Abbé Vertot i sin bok Histoire de la Suéde 1722, hur kung-ens makt var begränsad av de politiska institutionerna. Det som särskiljer Sverige från Frankrike är inte i bokstavlig mening

V


dess regimer utan snarare själva meningen med den politiska traditionen som båda länderna har utvecklats ur.

Vad som i Sverige ärvts av tradition har i Frankrike erövrats med våld. Stormningen av Bastiljen 1789 har blivit en symbol. Men avrättningen av Ludvig XVI som ägde rum 1793 var ett mord bestämt av folkets representanter. Genom kungens avrättning var det som om hela landet ville döma ut sitt förflutna, det efter flera århundraden av tyranni från kungadyna-stier.

I början av 1500-talet var det Gustav Wasa, en framtida kung, som befriade Sverige från den danska makten och gjorde Sverige till ett enat land. I boken Philosophie de l’histoire de France, publi-cerad 1857, konstaterar historiken Edgar Quinet, att Frankrikes historia börjar med ett nederlag då Gallerna förlorar mot romarna, och att den första kungen fransmännen känner igen sig själva i, Clo-vis, var ledare för ett invaderat folk med

germanska rötter; frankerna. Den svenska monarkin grundades genom en seger som frigjorde folket; den franska monar-kin grundades genom ett nederlag som rättfärdigade dess förtryck. Ur dessa två helt olika grundläggande händelser i total opposition utvecklas därför två motsatta traditioner.

Alexis de Tocqueville är den första som ser den franska revolutionens motsägelser. I boken L’Ancien Régime et la Révolu-tion, som kom ut 1856, visar han att den uppenbara längtan efter frihet hos fransmännen blandar sig med ett under-medvetet behov av underkastelse. Enligt honom har den franska revolutionen bara accelererat den centraliserade processen som påbörjades för länge sedan av den kungliga makten. Ludvig XIV proklame-rade gärna Staten det är jag. Det sägs att när Robespierre, som två år senare röstade för kungens död, fick veta att Ludvig XVI hade flytt till Varennes 1791 fick han panik bara han tänkte på idén med en stat utan en symbolisk ledare.

Gustav Vasa talar till dalkarlarna i Mora

Oljemålning från 1836 avJohan Gustaf Sandberg (1782–1854)48.5 × 73.5 cm NationalmuseumBild: wikipedia


är de svenska politiska institutionerna en omedveten symbol som tydligt visar landets geniala kapacitet att alltid försöka acceptera och förbereda sig för framtiden, något som ofta fått stå som modell för många länder. I slutet av juli 2011 kom det ut en udda ar-tikel i Le Monde (fransk dagstidning) med titeln ”Vår enorma skuld till Grekland”. Artikelförfattaren var en fransk ambas-sadör som ifrågasatte betydelsen av några miljarder euro som behövdes för att rädda Grekland, i förhållande till det kolos-sala kulturella arv som Europa ärvde för 2000 år sedan och vars identitet Europa fortfarande vilar på. Sett i det perspektivet framstod inte statsskulden som omöjlig att klara av för Europa.

De finansiella skulderna tycks i dag utgöra ett slags monopol i samhället. De döljer dock en helt annan skuld; den som förbinder oss med det förflutna och det vi har lärt oss av den. Tar man bort minnet som är grunden till ett lands identitet, förlorar samhället all mening. Är det inte betydelsefullt i dagens sammanhang att bevara alla tecken på en tradition, vars symbolik mycket väl skulle kunna fungera som det bästa motstånd mot de finansiella krafterna som i dag hotar ett antal länder? Även om det inte är den enda anledningen så är detta en av flera viktiga anledningar till att fortsätta ge den svenska monarkin en viktig symbolisk roll för Sverige.

Parallellen mellan den svenska och fran-ska historien tenderar att visa, att ett lands politiska traditioner inte bara är gamla minnen från det förflutna utan något som ständigt gör sig påmint i tiden vi lever i. Mer än två hundra år efter franska revo-lutionen är monarkin fortfarande starkt förankrad i fransmännens medvetande. 1958 införde Général de Gaulle den femte republiken med en stark presidentmakt. I dag anklagas denna regim för att vara en förklädd monarki. Sociologen Michel Crozier försvarar idén om att den franske medborgaren, känd för sin individualism, tenderar att uppföra sig utifrån principen ”för mitt eget nöjes skull”, en känd princip som kungen använde för att motivera sina beslut.

Ett lands memoarer och dess politiska regim är helt oberoende av varandra. Ingen tvivlar på det faktum att Frankrike i dag fungerar som en omedveten monarki, och att landet lever i en nutid som plågas av sitt förflutna. Sverige däremot, stärkt av sin långa historia med en fri bondebefolk-ning, är tvärtom i fred med en tradition vars monarki är det levande tecknet.

Alla tecken är en symbol för något som kräver tolkning. Långt ifrån att vilja stanna kvar i det förflutna påminner oss den svenska varaktiga monarkin om, att landet har kunnat utvecklas och anpassat sig till vår moderna tid utan att göra våld på de politiska institutionerna. På ett sätt V

Monarkier i världen.

Bild: wikipedia


Rembrandt et son entourageEcole des Beaux-Arts, 14 rue Bonaparte, 75006 Parismånd–fred kl 13–18, 7 feb – 20 april

Livet är inget för amatörer – svenska serieskapare tolkar StrindbergInstitut Suédoise, Svenska institutet, 11 rue Payenne, 75003 Paris varje dag (ej månd) kl 12–18, 8 feb –15 april

Degas et le nuMusée d'Orsay, 1 rue de la Légion d'Honneur, 75007 Paris tisd, onsd, fred, lörd och sönd kl 9.30-18, torsd kl 9.30-21.45, 13 mars – 1 juli

Tim Burton La cinémathèque francaise, 51 Rue de Bercy, 75012 Paris månd-lörd kl 12-19, Sönd kl 10-20, 7 mars –7 aug

Matisse Paires et sériesCentre Pompidou, Place Georges Pompidou, 75004 Paris varje dag (utom tisd) kl 11-21, 7 mars – 18 juni

Louis Vuitton – Marc JacobsLes Arts Décoratifs, 107 rue de Rivoli, 75001 Paris, tisd-sönd kl 11–18 (månd stängt, torsd kl 11–21), 9 mars – 16 sept

La Collection Jonas NetterLa Pinacothèque de Paris, 28 Place de la Madeleine, 75008 Parisvarje dag kl 10.30–18.30 (onsd och fred kl 10.30–21.00), 4 april – 9 sept

Bob Dylan - L'explosion rockCité de la musique, 221 Avenue Jean Jaurès, 75019 Paristisd-lörd kl 12–18, sönd kl 10–18, (fred och lörd kl 12–22), 6 mars – 15 juli

Trompe-l'œil, imitations, pastiches et autres illusionsLes Arts Décoratifs107 rue de Rivoli, 75001 Paristisd–sönd kl 11–18 (månd stängt, torsd kl 11-21), 2 februari – 15 november 2013

Signé Dalì - Salvador DalíEspace Dali, 11 rue Poulbot, 75018 Paris varje dag kl 10–18, 10 feb – 10 maj

Utställningar i Paris mars/april/maj

facebook.com/teteatetemag

Upptäck Paris med mig!Jag är legitimerad guide och sedan länge bosatt i Paris. Kan: – göra stadsvandringar i olika kvarter– göra stadsrundtur med buss– guida på museer (Louvren, Musée d’Orsay, Orangeriet...)– guida på slott i Paris omnejd (Versailles, Fontainebleau...)Britt-Marie Delarue | [email protected]

häng med vad som händer


Professor L hade kommit från Stockholm och vi skulle arbeta ihop ett par dagar. L tycker om Paris, han bodde här en som-mar som ung. Nu hade han inte varit här på flera år, ja rätt många år till och med. Vi bestämde att vi skulle und-vika sandwich till lunch som det ofta blir när man har bråttom och i stället äta alla mål på restaurang. Vi var ju i Paris...

När vi gick till lunch första dagen var L förväntansfull – och ordentligt hungrig. Lunchen i Paris intas ju betydligt senare än i Stockholm. Vi åt en trerättersmeny, L blev mätt och var nöjd med livet. Vi beställde kaffe och vaktmästaren bar fram två espresso. Min espresso smakade utmärkt. L såg ut att tycka att kaffet var beskt, men han sa inget.

Café avionPå kvällen gick vi över till vänstra stran-den för att äta middag. Återigen blev det en god måltid med ett glas vin till varm-rätten. När jag skulle beställa kaffe ingrep emellertid L och förklarade för vaktmäs-taren att han ville ha vanligt kaffe – café normal. "Très bien", sa kyparen och kom med... två espresso.

L grumsade och längtade efter "svenskt kaffe". Jag påminde honom om att i Paris är espresso det vanliga kaffet efter maten. På lunchen nästa dag tog L över komman-dot efter varmrätten. Han förklarade för kyparen att han ville ha kaffet samtidigt med desserten, en tarte aux pommes, och att kaffet skulle vara en café au lait. Nu var L säker på att han skulle få sitt bryggkaffe och dessutom med mjölk i, så att det inte

av Sigvard Jarvin

Fo

to: s

toc

hxc

hn

g b

ön

or:

ma

gd

ism

a, p

lan

: eg

ah

en


blev så starkt, och det hela tillsammans med äppelkakan. Vaktmästaren slog ut med armarna: " Nej, min herre, det går inte! Café au lait serverar vi bara till fru-kost. Men vanligt kaffe kan ni få".

Det hela verkade alltså ordna sig, trodde L. Jag var mer skeptisk. Mycket riktigt, det blev som det brukar: Först kom kypa-ren med desserten och först när den var uppäten tog han in kaffet, två espresso. Stämningen blev en aning spänd.

Till middagen den andra dagen hade L sin strategi klar. När det blev dags att beställa kaffet påkallade min vän kyparens upp-märksamhet och fick honom att stanna upp och lyssna. "Jag vill inte ha någon

espresso," sa L, "ge mig en café avion". Jag undrade vad han menade. Kyparen verkade inte heller förstå, för han flacka-de med blicken och upprepade "café avion" för sig själv högt flera gånger. Men plötsligt lyste han upp: "Un café avion, ja men visst min herre, det skall vi ordna."

Och så fann de varandra. De erinrade sig sina flygturer, på semester eller i tjänsten, i ekonomi- eller affärsklass. Båda tänkte på den där mörka vätskan som flygvärdinnan häller upp i ens plastmugg och som ibland är skållhet men oftast ljummen, ibland avslagen och ibland surkokt. Globalise-ringen har gjort den till ett begrepp, L gav den ett namn.


Fenomenet, som föddes förra sommaren för att sprida sig världen över, har avstannat men

dykt upp in en annan form. Det sägs att post-it-konsten såg dagens ljus för första

gången i en skyskrapa i La Défense, Paris affärsområde. Några uttråkade kontors-råttor, med oanade konsttalanger, fick för sig att piffa upp tillva-

ron genom att skapa de mest fantasifulla konstverken på fönstren med hjälpa av post-it-lappar. Reklammakare är aldrig långt borta, och nu dyker post-it-lappar upp i reklamen. Post it – drop it! tycker många. Men trenden håller i sig.

Apropå reklam – kolla valaffischerna. De ”pryder” nu staden. En klurig en är den från det högerextrema partiet Le Front National. Deras presidentkandidat heter Marine Le Pen. Partiets valslogan lyder " la vague bleu Marine " den mörkblå vågen. Man anspelar på partiledarens namn, Ma-rine, men har aldrig riktigt utgett sig för att vara just det mörkblå partiet, så lite långsökt är det... Men varför inte. Samma teknik testas på andra affischer: "Eva Joly la Jolie ", Eva Joly den vackra. (Inte helt gripet ur luften då hon faktiskt var med i Miss Norge-tävlingen 1962). "François Hollande comme le pays..." Nej, det fun-kar inte.

Ett företag som däremot har lyckats med sin reklam är Ikea. För några må-nader sedan började deras nya reklam-kampanj sändas både på fransk tv och i radio. Den innehåller en melodisnutt med texten: "Njut, njut, njut, njut, njut... ". En melodislinga som biter sig fast. På tunnel-banan hör man parisarna sitta och nynna på den, och nu är det även många som har den som ringsignal i mobilen, "Njut, njut, njut, njut..." " Oui, allo ".

TemperaturenTemperaturen


Inne:Tandblekning på 15 min Det poppar upp ställen i staden som erbjuder vita tänder på rekordtid. Vill man inte bleka tänderna på lunchrasten kan man lära sig dansa. I Paris affärscentrum anord-nas danskurser, måndag tango, tisdag vals...

Paris nya, fräscha, vita tågvagnar, RER, har börjat rulla. Nackdelen är bara att de gamla vagnarna nu ser ännu mindre inbjudande ut då de rullar in på perrong-en. Och rullar gör de ju om det inte är strejk... Senaste strejken i Paris inträffade då president Sarkozy föreslog (alltså bara föreslog) en ny lag för flygplatsarbetare. Lagförslaget innebar att arbetarna skulle vara tvungna att annonsera en strejk 48 h i förväg, alltid ha en viss flygtrafik igång och i förtid tala om vilka avgångar som strejken avsåg. Air France-anställda blev ursinniga, strejkrätten ska ingen tafsa på. Vad de gjorde? De började strejka för sin rätt att strejka när och hur de själva vill. I skrivande stund sitter flera hundra resenärer strandade på Charles de Gaulle-flygplatsen. Ja... vad säger man? Paris.

på Parispå Paris

Ute:Hello Kitty-mössor, som förut var inne bland tuffa hip-hopare från Paris förorter. Även sparkcyklar för vuxna börjar försvinna från Paris trottoarer.

Term

om

ete

r fo

to: 1

-111

1/w

ikip

ed

ia

facebook.com/teteatetemag


Uthyres!Vårt fina byhus i le Haut de Cagnes uthyres veckovis. 6 sovplatser, vacker bergsutsikt 20 min från Nice flygplats 10 min till stranden. För mer info kontakta Anna Tholozan. [email protected]

Annonsförsäljaresökes!

Till tête à tête sökes en framåt och energisk annonssäljare.Kontakta oss på [email protected]+33 6 20 73 48 89

Frys säljesPROLINE CVP 300SI H149 B66 D69Obetydligt begagnad –säljes pga flyttNypris ca 400€ Säljes för 150€Hämtas St Germain en Laye06 26 48 76 15

RADANNONSERVill du sätta in en privat radannons? Kontakta oss på [email protected]

teteatetemag.com | www.facebook.com/teteatetemag

Nästa nummer 2 kommer i maj Tema: Litteratur: • När svenskar läser franskt

• Fika franskt i Stockholm

• Yrke: Fotbollsagent

• Dalkullan inspirerar Paris modevärld

• Framgångsrik och vill bli ihågkommen? Se till att dö i Frankrike

têteàtête

Tema: Litteratur

Ny tidning!

Mikael Jacobsson

Yrke:Fotbollsagent

DalkullaninspirerarParismodevärld

Fika

Franskti Stockholm

www.teteatetemag.comNUMMER 2 2012

När

Svenskar läser franskt


BKWine Vinresor

BKWine Vinresor06 80 45 35 70 (Frankrike)

eller 08 559 22 155 (Sverige)[email protected]

www.bkwinevinresor.com

Specialistenpå vinresor och gourmetresor

”World’s Top Wine Tours” enligt Travel+Leisure Magazine

Vinresor till världens alla hörn: Frankrike, Italien, Sydafrika, Portugal, …Vi gör även skräddarsydda vinresor och konferensresor för företag och vinklubbar.


Documents

tête à tête 1 2012