Nyheter om Inre rum och bidrag från deltagareNr. 1 - 2009

Temat för detta nummer av Inblick är behandlingsmetoder inom psykiatrin. Utmärkande för dagens situation äratt det finns ett helt spektrum av sådana.Visserligen ligger tyngdpunkten på medicinering med psykofarmaka, men det finns även allt ifrån elchocks-behandling till KBT och psykodynamisk samtalsterapi.

Rivaliserande skolor inom läkarkåren betraktar patienterna ur olika perspektiv. Några ser människan främst som en fysisk, biologisk varelse. Andra betonar sociala eller psykologiska faktorer. Ytterligare en grupp försöker syntetisera ihop dessa synsätt för att uppnå vad psykiatern och författaren Johan Cullberg kallar för ett ”integrerat perspektiv”.

Vilken riktning är då bäst? Och hur kommer framtidens psykiatri att se ut? Den kanske tydligaste trenden idag verkar vara krav på individualisering. När man intervjuar brukare om vad som fungerat bäst i just deras behandling och återhämtning – ja, då får man tusen och ett olika svar. Det som räddat livet på den ena har förstört livet för den andra. Det som blev ett genombrott för en kan ha lämnat en annan neutral och likgiltig. Kort sagt: det verkar inte finnas några patentlösningar.

Målet för framtidens psykiatri bör – i mån av tid och resurser – vara att försöka skräddarsy behandling för varje enskild patient, det vill säga för individen. För medan till exempel en persons psykos beror på ett barndomstrauma, så har en annan person med en till synes liknande psykos haft en trygg och lycklig barndom. Därför måste man gå på djupet, för att ta reda på var exakt problemen egentligen ligger. Det kräver att vi är ödmjuka när det gäller våra käpphästar och försiktiga med att förespråka just den eller den behandlingsmetoden som den bästa. För kan den verkligen vara det – för alla?

Christian Linde

• TEMA BEHANDLING• Vad innebär evidens? Sid. 12

• Krångligt att leva med PTSD Sid. 6

Freud - den psykodynamiska terapins fader. På sidan 7 kan du läsa om Anneli, som använt psykodynamisk terapi som ett verktyg i sin återhämtning efter återkommande psykoser.

Illustration: Fredrik Mattsson

Vad är Inre rum?Inre rum verkar för att sprida ökad kunskap ompsykisk ohälsa och för att ge brukare av psykiatrin en egen röst. Vi bygger ett kunskapscenter i centrala Göteborg, öppet för allmänheten, med utställningar, föreläsningar, info-disk och mycket mer. Alla med egen erfarenhet av psykisk ohälsa som känner att ämnet är viktigt är välkomna att delta i Inre rum.

AktuelltFrån Inre rum

Kontaktinformation:Tel: 0707 - 69 61 22e-post: info@inrerum.comBesöksadress: Garverigatan 2416 64 Göteborg

Mer information finns på: www.inrerum.com

2

Inblick produceras av Inre rums informations- och mediagrupp.

Redaktion nr 1-09: Håkan Eneström, Helene Johansson, Anneli Jäderholm, Christian Linde, Karin Lindh och Petri Rantavuori. Bildredaktör: Mats H. Ljungberg Redigering/Redaktör/Ansvarig utgivare: Linda Weichselbraun.

Missa inte vår internet-bloggPå bloggen kan du läsa om Inre rums verksamhet, få tips om intressanta saker som händer inom området psykisk ohälsa och hälsa och se på bilder från våra aktiviteter.

www.inrerum.blogspot.com

Boka föredrag!Är du intresserad av psykets historia, inifrånperspektiv på psykisk ohälsa, återhämtning eller något annat som rör psykisk sjukdom och ohälsa? Inre rum erbjuder flera olika föredrag, exempelvis för brukare, anhöriga, vårdpersonal, politiker och tjänstemän, media, skolklasser och en intresserad allmänhet.

I föredragen läggs stor vikt vid det personliga erfarenhetsperspektivet, och efteråt finns tid för samtal och frågor. Tidigare föredrag har bland annat handlat om kreativitet och återhämtning, borderline och psykets historia.

Saknar ni egen lokal som lämpar sig för föredrag och möten går det bra att boka Aktivitetshuset Gyllenkrokens helt nya konferenslokaler i centrala Göteborg. Catering går att ordna om så önskas.

Inre rums deltagare kan också komma och besöka er, för att under mer samtalsmässiga former berätta om sina olika erfarenheter. Vi skräddarsyr samtal, föredrag och tema efter behov och vi tar även emot studiebesök. Kontakta oss för mer information.

Viktiga röster på seminariedagÄmnet samverkan är kanske extra aktuellt just nu, med tanke på den nya vårdform som regeringen klubbade igenom förra året: Öppen psykiatrisk tvångsvård. Vårdformen är tänkt att vara ett mellansteg för patienter som inte kan skrivas ut från tvångsvård, men som inte behöver vara på sjukhus.

Samverkan var också temat på en seminariedag i slutet av förra året på Möjligheternas Hus, ett aktivitetshus för rättspsyk i Göteborg. Deltagarna var anställda inom kommun, region och på Socialstyrelsen, förtroende-valda samt brukare från rättspsyk, Inre rum, RFHL och NSPH.

Vi på Inre rum presenterade vår verksamhet och berättade om hur vi kan vara en viktig resurs när det gäller frågor om samverkan. Vi höll även två föredrag med erfarenhets-perspektiv. Gisela Larsen, som har erfarenhet av borderline, berättade

om sina resor i själens mörker och om hur hon med hjälp av terapi fått ett bättre liv. Anneli Jäderholm pratade om några av de verktyg som hon använt sig av under sin långa återhämtningsresa från en psykotisk och magisk föreställningsvärld.

På seminariet bjöds det även på erfarenheter från rättspsykiatins horisont. Rolf, pensionär och inta-gen på rättspsyk, berättade om hur han hamnade där och om sin väg mot återhämtning, och en annan intagen beskrev vad arbetet med aktivitetshusets radiostation betytt för honom. Två intressanta och viktiga brukarröster!

Inblicks reporter Karin Lindh fanns på plats under semina-riedagen, och passade på att ta reda på hur kommun- och regionanställda tror att man kan påverka attityder mot psykiskt sjuka. Flera svarade att det var viktigt att skapa möjlighet för människor att träffa personer med egen erfarenhet av psykisk sjukdom och få möjlighet att lyssna till deras erfarenheter. En annan synpunkt var att det var viktigt att placera boenden för psy-kiskt sjuka i vanliga bostadsområden.

Karin frågade också om vilka förbättringar seminariedeltagarna tyckte behövdes inom psykiatrin.Bättre samverkan mellan kommunoch sjukhusen var en sak som några av de tillfrågade efterlyste.

Inre rums projektledare Annica Engström tillsammans med Anneli Jäderholm och Gisela Larsen. Foto: Christian Linde

Karin Lindh intervjuar Jeanette Dahlén och Birgitta Thielen, som båda arbetar med planering av bostäder för människor med funktionshinder. Foto: Annica Engström

Inre rum - ett projekt medstöd av Allmänna Arvsfonden

3

Nu är det 2009, och projekt Inre rum lägger in en ny växel. Vi har också flyttat över i en ny och betydligt större lokal på Gyllenkroken.

Inre rum hittar du numera på andra våningen i det gula huset mittemot själva aktivitetshuset – det vill säga i före detta KFUM-huset där det tidi-gare var vandrarhem om somrarna.

Nytt för i år är att vi snart sjösätter Inre rums databas, som ska kunna nås via hemsidan www.inrerum.com. I databasen ska man kunna söka en mängd information inom ämnet psykisk ohälsa: böcker, filmer, artiklar, rapporter, föreningar, utställ-ningar m.m. Just nu byggs databasen upp, så det dröjer ytterligare en liten tid innan allmänheten kan använda den. Men håll utkik, snart är det dags!

Arbetet fortskrider också med vår utställning Psykets historia. Vi har färdigställt textmanuset och övergår nu till att skapa den fysiska presen-tationen med föremål, texter och montrar. Gruppen som jobbar med detta handleds av Ulf Bruce och träffas torsdagar och fredagar.

För den som vill skriva i Inblick, så träffas redaktionen varje måndags-eftermiddag efter lunch – i de nya lokalerna. Tisdag eftermiddag träffas media- och informationsgruppen för allmänt kunskapsarbete. Vi har också en grupp med brukare som föreläser i olika sammanhang.

Christian Linde

Nytt år med flytt och databas z

Det svenska ordet ”galen” kommerfrån fornisländskans ”galdr”, som var en slags trollsång sjungen av kvinnor, och som bland annat förekommer i den fornnordiska mytologin. Att bli galen var detsammasom att ha blivit sinnesförvirrad på grund av att man hört en galdr.

På engelska används ordet ”lunatic” om en galen person. Ordet kommer från det latinska namnet på månen, Luna. I den romerska mytologin var Luna en gudinna. Hon styrde bland annat över vattnets ebb och flod, men även över växlingar i männis-kans sinne och psykiska hälsa.

En annan gestalt som under Antiken ansågs ha med psykisk sjukdom attgöra var fruktbarhetsgudinnan Ceres. Under romartiden användes namnet ”cerritus” på en person som led avpsykossjukdom, då denne ansågs stå under Ceres påverkan. Under festivalen Ambarvalia, som firades till Ceres ära, kunde en person som var cerritus bli renad inför publik.

Den skotske psykiatern R.D. Laing (1927-89) blev en kultfigur på 70-talet. Han var expert på psykoseroch skrev flera böcker. Laing utmanade den dominerande synen inom psykiatrin och menade att psykos beror på sociala faktorer. Han förknippas ofta med den s.k. ”antipsykiatrin”, men gillade själv inte den beteckningen. I mitten av 60-talet skapade Laing och några av hans kolleger ett kollektiv, där patienter och terapeuter levde tillsammans. Han experimenterade med LSD och andra droger och kriti-serade användningen av mediciner inom psykiatrin. Laing menade att psykos och annan psykisk sjukdom är meningsfull och har ett politiskt, intellektuellt och existentiellt värde.

Julrosen är numera en dekorativ blomma vid juletid, men tidigare hade den helt annan roll. Ända sedan Hippokrates tid på 400-talet före Kristus och fram till 1800-talet var julrosen nämligen ett vanligt medel mot sinnessjukdom.

Inblick i vår nya lokal. I bakgrunden syns Christian vid datorn, och framme till höger hälsar dockan Berit besökare välkomna. Berit är klädd i skyddande läderkläder och solglasögon, ett måste i stunder då själen skenar och känslan av hudlöshet tränger sig på.

I det här huset hittar du numera Inre rum. Adressen är Garverigatan 2, och vi sitter på andra våningen till vänster.

Inblicki historien

Att vara delaktig i sin egen behandling - hur viktigt är det, och vad kan vården göra för att underlätta delaktighet? Om dessa frågor pratade Inre rums Helene Johansson under en utbildningsdag för psykos-vårdspersonal i Göteborg.

Helene har erfarenhet både av att vården bestämts över huvudet på henne och av att få vara väldigt delaktig i sin vård och behandling. Några viktiga saker hon förde fram var vikten av information och förtro-ende. Hon fick många bra frågor från åhörarna, som visade stort intresse för hennes erfarenhetsperspektiv.

Medbestämmande i vården

I utställningen vi håller på att bygga ska vi visa olika föremål ur psykiatrihistorien. Här syns Petri och Ulf bära på ett gammalt kar för långbad, som vi lånat från Väners-borgs medicinhistoriska museum.

4

z Aktuelltur psykiatrins värld

Krafttag mot äldres psykiska ohälsa

Äldres psykiska hälsa måste upp-märksammas mer genom satsningar inom psykiatrin och socialtjänsten. Socialstyrelsen anser i en utredning att ångest- och depressionssjukdomar är så pass vanliga att man kan tala om ett folkhälsoproblem.

Frågor som rör äldres psykiska ohälsa svävar idag fritt mellan områdena psykiatri, geriatrik, äldreomsorg och primärvård, utan att någon har ett samlat ansvar. Socialstyrelsen konstaterar att äldre med psykisk ohälsa är ett eftersatt område.

En anledning är att ansvaret för-delas mellan olika huvudmän och medicinska specialiteter. Det saknas dessutom en samlad strategi för att den här gruppen äldre ska få god och säker vård. Äldre med psykisk ohälsa är inte heller en homogen grupp. För vissa har ohälsan debu-terat i samband med att man blivit äldre, för andra har den kommit tidigare i livet och lett till långvarig funktionsnedsättning.

Håkan Eneström

Läkemedel för kärlek

Kärlek är inget annat än neurokemi. Det påstår Larry Young, professor i neurovetenskap vid Emroy University i USA. Han menar också att kärlek i biokemisk bemärkelse har stora likheter med både drogberoende och psykisk sjukdom.

I Australien utvärderas just nu studier där man testat om tillskott av ämnet oxytocin kan förbättra effekten av samtalsterapi för par med relations-problem. Oxitocin är ett hormon, som bland annat frigörs vid amning och som antas påverka känsla av närhet och samhörighet.

Så kanske finns det snart läkemedel som förhöjer upplevelsen av kärlek. En stor fråga återstår dock - vill vi verkligen köpa kärlek på Apoteket?

”Jag vill verkligen ha hjälp nu! Jag skär mig, jag dricker, jag röker. Jag känner mig fruktansvärt äcklig och värde-lös. Jag har sagt åt mamma att kontakta BUP, men hon orkar inte gå på möten med mig. Hur ska jag få hjälp, vem kan jag vända mig till?”

Orden kommer från en 14-årig flicka, en av de över 20 000 barn och ungdomar som varje år hör av sig till BRIS (Barnens Rätt i samhället).

Problemen handlar ofta om familje-konflikter och mobbning. Ungefär en tiondel av kontakterna under 2006 rörde självmordstankar, och siffran för självdestruktivitet var lika hög. Fyra procent handlade om ätstörningar.

Flera studier, bland annat från Folk-hälsoinstitutet, visar att den psykiska ohälsan bland barn ökar. Alkohol-konsumtionen bland unga är ett exempel. Unga som dricker mycket alkohol löper fem gånger så stor risk att må psykiskt dåligt.

En hög alkoholkonsumtion ökar också risken för depression. När det gäller utåtagerande psykiska problem är sambandet särskilt starkt för unga män. Det är några av slutsatserna från Folkhälsoinstitutets undersök-ning av samband mellan ungdom och alkoholkonsumtion.

Folkhälsoinstitutet menar att riskerna för ogynnsam psykisk utveckling bör förebyggas genom att försvåra ungdomarnas tillgång till alkohol samt genom ökat föräldrastöd och motiverande samtal inom elev-hälsan. För att bryta trenden med en ökande psykisk ohälsa vill BRIS bland annat att mer pengar satsas på skolhälsovården.

”Vi tycker det är allvarligt att många saknar någon vuxen de kan prata med. Barn och ungdomar kan ha svårt att förstå att det kan bli bättre när det är tungt – de lever mer i nuet – och tror att det ska vara så här för evigt. Då kan maktlöshet och hopplöshet ta tag i dem”, säger BRIS-psykologen Eva Waltré till Aftonbladets nätbilaga.

Håkan Eneström

Ökad ohälsa hos barn och unga

Foto: Beppie K, Flickr Creative Commons

Rättspsykiatriska region-kliniken i Växjö, som förbjuditde intagna att inneha mobil-telefon och dator, får skarp kritik från Socialstyrelsen.

Förbudet har varit generellt och gällt all slags elektronisk kommunika-tionsutrustning. Som enskild patient

har man inte haft möjlighet att överklaga beslutet.

Enligt Heléne Dahl Fransson, chef för Socialstyrelsens tillsynsenhet i Malmö, innebär detta ett hot mot rättssäkerhet och patientsäkerhet. Nu måste regionkliniken upphäva förbudet, annars blir det böter på 200 000 kr.

Allvarlig kritik mot mobilförbud

5

Jag trodde jag skulle dö

Jag lades in på Lillhagen år 2002 för akut psykos. Jag hade inte ätit eller sovit på flera dagar och befann mig i ett mycket nervöst tillstånd.

Jag var arg och skrek på person-alen, för jag ville inte ta några mediciner eller läggas in på avdelningen. Då kom två starka karlar fram till mig, drog i mig och släpade in mig med våld i ett litet rum.

De brottade ner mig på en säng som stod där. In kom en läkare med sjuksköterskor och vårdare. Åtta personer stod runtomkring mig där jag låg. Läkaren tog fram en spruta.

De drog ner byxorna på mig och injicerade en medicin i ena skin-kan. Jag var helt övertygad om att de höll på att avrätta mig med ett gift. Jag tänkte: ”Nu dör jag – och ingen utanför sjukhuset vet något! Som i ett koncentrationsläger…”

Men jag överlevde naturligtvis. Två veckor senare mådde jag så pass bra att jag skrevs ut.

Anonym

Inom psykvården förekommeribland medicinering under tvång. I en ny studie pekar brittiska forskare på att det saknas vetenskapliga bevis för att tvångsmedicinering är bra.

Forskarna, som kommer från Insti-tute of Psychiatry och City Univer-sity i London, har gått igenom 14 studier om tvångsmedicinering av psykiskt sjuka. Studierna är gjorda mellan 1987 och 2004 i Sverige, Danmark, Finland, Tyskland, Stor-britannien, USA och Kanada, och innehöll bland annat intervjuer med 543 patienter.

Resultaten publicerades i en artikel i Journal of Advanced Nursing, och visar bland annat att det oftast är patienter i trettioårsåldern med diagnoserna bipolär sjukdom, schi-zofreni eller någon annan psykos-sjukdom som tvångsmedicineras.

Enligt artikelförfattarna framkal-lades en rad negativa känslor hos patienter som tvångsmedicinera-des, bland annat rädsla, ilska och hjälplöshet. Trots detta motsatte sig många patienter inte behandlingen i efterhand. Risken för att tvingas till medicinering kan dock, enligt forskarna, hindra människor från

att söka hjälp. Tvångsmedicinering sker ofta också slentrianmässigt utan starkt vetenskapliga stöd för att det är till patientens bästa.

Studien leddes av psykiatrisköterskanManuela Jarret, som i en intervju med BBC säger att det behövs fler studier om tvångsmedicinering och att hon faktiskt hade förväntatsig att hitta bättre bevis för att tvångsmedicin verkligen fungerar.

Karin Lindh

Tvångsmedicin - få studier om nyttan

FAKTA: Normalt sett sker all vård frivilligt och i samtycke med patienten. Psykiatrin utgör det enda undantaget. Tidigare användes medicinering under tvång endast inom slutenvården, men sedan förra året förekommer tvångsmedici-nering även inom öppenvården, inom ramen för det som kallas ”Öppen psykiatrisk tvångsvård”.

Erfarenhetenur verkligheten

I Konstfackeleven Anna Odells examensarbete ingick att låtsas vara psykiskt sjuk. Hon fördes till S:t Görans psykakut av polis. Att hon därmed upptog resursersom andra hade behövt bättre var en del av planen.

Överläkaren på S:t Görans psykakut David Eberhard riktar nu skarp kritik mot Anna Odell och menar att hon förolämpat psykiatrin.

Händelsen inträffade i januari 2009. Polisen omhändertog Anna Odell och gjorde bedömningen att hon måste köras till psykakuten. På S:t Görans sjukhus uppträdde hon våld-samt och fick ligga i spännbälte och ta lugnande medicin. Men allting var bara ett synnerligen lyckat skåde-spel, en kontroversiell del av Anna Odells examensarbete på Konstfack.

”Hon har upptagit våra resurser för sitt skådespel och förolämpat patienter och personal”, säger David Eberhard i ett uttalande till Metro.

Anna Odell säger själv att detta är en del i hennes slutarbete som hon har jobbat med i ungefär ett år. En del i ett större sammanhang.

”När konstverket är färdigt i vår blir det tydligt vad jag vill”, säger hon.

Anna Odell anklagas även för att ha slagit sjukhuspersonalen. Själv menar hon att hon försökt ta sig loss ur spännbältet.

Petri Rantavuori

Konstfackelev spelade psykiskt sjuk

Bild: Pinprick, Flickr Creative Commons

6

Erfarenheter ur verkligheten

Krångligt för mig - att leva med PTSDJag fick en uppgift i skolan att göra en skulptur av ordet ”krångligt”. För mig är det krångligt att leva med PTSD, vilket i mitt fall bland annat innebär medicin minst två gånger om dagen.

PTSD är en förkortning för post-traumatiskt stressyndrom, något man kan få efter en traumatisk upplevelse.För mig började det när jag var runt tio år och fortsatte tills jag var sjutton,då jag fick ett boende av socialtjäns-ten. Men det var först efter ett tag som jag utvecklade PTSD, vilket i sin tur bidrog till svåra depressioner och psykotiska besvär.

Att leva med PTSD är väldigt svårt och krångligt. Man får ofta så kallade ”flashbacks” som innebär att händel-sen spelas upp i huvudet och man får samma känslor som man hade i traumat. Man kan säga att man åker tillbaka i tiden. Det är som att vara tillbaka i det som var hemskt.

Man lever också under en stor stress, som i sin tur leder till att man börjar undvika saker och ting, och det blir väldigt lätt att man sluter sig till sigsjälv. Något som blir jobbigt i läng-den, för man behöver stöd.

Och när man börjar sluta sig till sig själv och hamnar i ett utanförskap är det vanligt att man blir destruktiv

och skadar sig själv. För mig blir det väldigt paradoxalt, jag väljer ensam-heten samtidigt som jag inte vill vara ensam.

Jag har haft tur och haft ett bra stöd-nätverk runt omkring mig, så jag har lärt mig att ta kontakt när det känns svårt. I dag finns det mediciner som kan hjälpa en att klara att leva med PTSD och kognitiv terapi har visat sig väldigt effektiv.

Det man pratar om när det gäller terapin är att man ska återuppleva sitt eller sina trauman, men det kan också vara väldigt svårt för det är någonting man helst vill glömma.

Just nu studerar jag på en konstskola, och det är bland annat tack vare medicinering och ett bra nätverk runt omkring mig som jag klarar det.

Anonym, 21år

Av mina medicinaskar och några andra material byggde jag denna skulptur utifrån vad som är krångligt för mig.

Jag har i mitt liv alltid sysslat mycket med existentiella och religiösa frågor. Det är en del av min identitet. För några år sedan var jag psykiskt sjuk i psykos och kom till Sahlgrenskas psykakut sent en natt. Jag fick träffa en mager läkare i vit rock. ”Är du religiös?” frågade han.

”Ja”, svarade jag. ”Religion är alltid psykos!” sade läkaren. Han förklarade att han var ateist och naturvetare och att det var det enda förnuftiga. Jag blev helt paff. Det här är ett minne från psykiatrin som jag aldrig har glömt. Jag bär det med mig.

Anonym

”Religion är alltid psykos”När jag bodde på ett sjukhem gjordes en anonym kvalitetsundersökning. Jag gav låga omdömen för jag vantrivdes.Efter någon dag blev jag inkallad till kontoret och utskälld för att jag var så negativ. Chefen tvingade mig att virka en duk för att bli mera positiv.

Karin Lindh

Positiv av virkning

7

Jag är frisk. Precis just nuär jag frisk! Fantastiskt att det kunde bli så, eftersom jag 1999 var knallpsykotisk och vandrade barfota ut från hem och familj för att följa Guds väg. Jag var den nye Messias, och jag idealiserade solen, som jag ansåg vara min mor.I dag år 2009, tio år senare, har jag bearbetat det mesta i psykodynamisk terapi.

Att jag gav mig av var naturligtvis ett trauma i sig, men den stora vinsten för mig som person har varit att jag har vågat och orkat ge mig i kast med allt som låg under min yta och som legat där sedan mitt livs tidi-gaste stadier.

Jag har haft turen att möta en psykolog som jag har känt tillit till och vågat knyta an till, och som varit som en guide ut ur en stor del av ”mörkret”. Jag har bearbetat det mesta av mina undanträngda behov och känslor och åtgärdat dem efter bästa förmåga. Jag har ”hämtat upp mina delar från psykets öken”.

Nu kan jag le åt mig själv och känna stolthet över mitt mod, att jag faktiskt vågade tro på mig själv, även

de gånger när jag i min ensamhet förvirrat sökt tröst med barnnapp i min mun, druckit juice i välling-flaska, frossat i kanelbullar för att det påmint om det ”goda” hos min mor eller känt mig spritt språngande galen och ”hulkat” förtvivlat som en treåring och sökt tröst hos en lurvig nallebjörn, trots att jag var långt över de trettio fyllda.

Idag kan jag min historia och förstår mestadels vad jag känner och varför.

Ibland säger jag mig vara bortom illusionen om livet, men säkert är att jag nu känner tillit till mig själv även om livet känns tungt ibland. Jag är noga med att bekräfta mig själv och det jag känner. För mig har psykodynamisk terapi varit en absolut nödvändighet.

Anneli Jäderholm alias Själslig Överlevnadskonstnär

Bilden - konst, färg, form och känsla. Från själen.2009 Friskskrivandets år – Tack vare psykodynamisk terapi!

Jag var en mästare på att bita ihop, men inom mig grät jag.Tavla av Anneli Jäderholm.

Kakafoni på Lillhagen

Första gången jag blev inlagd på en psykiatrisk avdelning var på Lillhagen sommaren 2001. Det var bara några veckor efter de s.k. göteborgskraval-lerna i samband med EU-toppmötet och George W. Bushs besök här i stan. De höll på att bygga om det stora vita huset ute på Lillhagen p.g.a.

mögelskador. Så jag hamnade i ett rum med sex patienter i ett av de röda tegelhusen.

Livet på vårt rum var en enda kakafoni. En kille gick fram och tillbaks i rummet hela tiden och talade högt för sig själv. Och mittemot mig låg en djupt troende muslim från Somalia. Han vecklade ut sin lilla bönematta och

förrättade sina böner i över en halv timme fem gånger per dygn – morgon, middag, kväll, natt. Problemet var att böneriktningen till Mecka gick rakt igenom min säng. Så han väckte mig mitt i natten när han låg framför min säng och bad på arabiska med hög röst till Gud. Anonym

8

TEMA BEHANDLING

Jag ligger på en smal brits med bara en nattskjorta på mig. Långa tygstycken hänger från taket och delar av rummet. Där bakom ligger andra patienter, och precis som jag funderar de säkert också över hur det ska gå.

Alla har vi fått eller ska få elektro-konvulsiv behandling eller ECT. Elchock säger vi till vardags.

Tankarna rusar förbi och jag känner ett pirr i magen inför strömstöten. Den ska gå från en elektrod på ena sidan hjärnan, genom frontalloben, till en elektrod på andra sidan. Allt på mindre än en tusendels sekund. Men nu sniglar sej tiden fram. Är det inte min tur snart? Nehej det är visst några andra till före mej. Jag hinner tänka tillbaka på vad som hände igår.Redan till lunch fick jag byta ut några av mina lugnande tabletter mot andra som inte skulle störa ECT:n. Sedan blev det dusch och läkarkontroll av hjärta, blodtryck och så vidare.

Fram emot kvällen blev det vänskap-liga tråkningar från medpatienter om ”ruskiga fall med ECT som gått snett.” Givetvis har alla sett filmen ”Gökboet” om en låst psykavdelning. Fiction? Javisst är det på film, men jag kan ändå inte hjälpa att jag inom mej själv ser Nicholsons totalt från-varande ansikte från slutscenerna. Allt mänskligt är bortsuddat… Blir man sån av ECT? Nej nu får jag sluta skrämma upp mej själv!

Utvecklingen mot modern ECT star-tades med att den ungerske psykiat-rikern Meduna redan 1934 använde kamfer för att bedöva och utlösa konvulsiva hjärnaktiviteter hos en svårt sjuk man. Patienten, som hade varit sängliggande utan att kunna äta själv under fyra års tid, blev

helt återställd efter en serie sådana behandlingar och kunde skrivas ut från sjukhuset.

Nu är det plötsligt dags! Jag kännerlite panik, men blir lugnad av den mentalvårdare som följer mej från avdelningen och tillbaka igen. ”Det är inga problem att gå efter en behandling”, förklarar han. Jag tror honom... hjälpligt...

Nu kommer vi in i en operationssal. Fem grönklädda män och kvinnor väntar på mej. Efter lite hejsan-svej-san-prat ska Håkan få sova. Samti-digt får jag syrgas i en mask för att ge blodsystemet en extra stimulans.

Nu börjar bedövningen verka och jag sjunker hastigt i mitt medve-tande. Sedan är jag borta tills britsen åter är på plats i tygrummet. Jag kan inte forma bokstäver med mun och tunga och känner lite panik igen. Men jag blir lugnad av min skö-tare med att det är normalt att inte kunna prata de första 10-30 minu-terna eftersom narkosen gjorde att musklerna blev helt avslappnade.

ECT sägs inte skada hjärnan, det menar man efter forskning i mer än60 år. Men under behandlingsdagenkan man känna sig lite yr och vimsig.Den vanligaste biverkningen är stört närminne och glömska för sådant som hänt tiden före behandningen. Ge det tid bara så kommer minnena tillbaka!

Man ska alltid sikta på att bli fullt återställd med ECT. Ofta har depres-sionen varat under lång tid och det kan vara svårt att minnas hur man mådde innan. Därför bör patient, anhöriga och läkare tillsammans diskutera detta och sätta upp mål för behandlingen. Det är betydligt större chans att bibehålla förbättringen om man blir helt återställd än bara i viss mån förbättrad. Jämför med att rulla en sten uppför ett berg – har man inte nått ända upp rullar den snart ned igen om man släpper!

Hur gick det då med mina 14 st ECT-behandlingar? Ja, jag blev inte helt frisk av bara ECT, men med en anpassad medicinering lever jag ett normalt liv och är som folk är mest.

ECT- att genomgå elchocksbehandling

Håkan Eneström

FAKTA ECT anses i dag vara en effektiv behandlingsmetod vid vissa typer av djupa depressioner. ECT används ibland även vid maniskt uppvarvade tillstånd, snabba humörsvängningar, Parkinsons sjukdom och vissa förvirringstillstånd.

ECT-entré, Östra sjukhuset i Göteborg. Foto: Annica Engström

Denna ECT-apparat av äldre slag finns att beskåda på Mentalvårdsmuseet i Säter.

Foto: Mats H. Ljungberg

9

TEMA BEHANDLING

Sedan lång tid i historien har det varit känt vilka välgörande och helande egenskaper som växtriket besitter.

Kinas äldsta medicinbok är daterad till början av vår tidsålder och be-handlar den energi som kan utvin-nas från örter och blommor. Till att börja med så användes eteriska oljor i te och för massage. Långt senare blev doftoljorna populära i de finare europeiska hovkretsarna.

I 1700-talets Frankrike florerade parfymöryrket som bäst och varje parfymör med uns av självaktning arbetade med minst 50 eteriska oljor. När pesten härjade som värst undgick många parfymörer att bli smittade. Det tros bero på de bakteriehämmande doftoljorna som fungerade som ett effektivt vaccin mot alla epidemier.

Under de senaste årtiondena har aro-materapin utnyttjats i behandlingen av en mängd psykiska tillstånd. Vissa

dofter har effekt på nervösa och deprimerade människor. Exempelvis har doften av bergamott, lavendel och violblad förmågan att verka av-stressande och nervositetsdämpande, medan doft av citron, apelsin och jasmin verkar depressionslindrande. Dofter kan påverka både det psy-kiska och fysiska välbefinnandet.

På www.andrasidan.com/aroma.htm och www.crearome.se, kan man läsa mer om aromaterapi.

Karin Lindh

Aromaterapi - naturlig behandling med effekt på själen

I dag förfasas vi när vi hör talas om tortyr, men för inte så väldigt länge sedan var sådant vi i dag ser som tortyr vanliga behandlingsformer inom psykiatrin.

Förr var det var inte alls ovanligt att man kedjade fast personer i mycket långa perioder; dagar, veckor, år. Detta användes inte för att bota, utan för att skydda både patienten och omgivningen. För detta syfte konstruerades exempelvis en stol som kallas ”Rush´s stol”, där patien-ten helt enkelt kunde spännas fast under lång tid, då stolen hade en potta på undersidan av sitsen.

Många olika former av hjälpmedel har genom historien utvecklats för att hålla galna i schack. Tvångströjan är en given klassiker, men det fanns även handskar utan fingrar och olika masker för dem som skrek eller bets.

Dårkistan berövade den galne både rörelsefrihet och intryck från om-världen, vilket ansågs vara vad som behövdes för vissa typer av galen-skap. I dårkista kunde man lägga patienten länge, ibland i månader.

Även exorcism användes för att försöka bota sinnessjuka, detta då man ibland ansåg att galenskapen kom sig ur besatthet av demoner. Illustration: Kjell Andersson

En annan behandlingsform innebar att man med olika medel skulle göra så att en hudirritation uppstod hos patienten, detta för att det fysiska obehaget skulle avleda tankarna. Till denna behandling användes spansk fluga och brännässlor.

Hank var en ganska populär metod, som innebar att man gjorde hål genom ett hudveck och drog ett rep genom hålen för att hålla såret öp-pet. Man ansåg att galenskapen då kom sig från ett överskott av slem i hjärnan, och att framkalla ett varigt

sår så nära huvudet som möjligt skulle göra så att galenskapen rann ut tillsammans med varet.

Fysiska metoder för att behandla psykisk sjukdom var det absolut vanligaste: svältkurer, laxerings-medel, kallvatten som hälldes över huvudet, slänggungor, åderlåtning, dårkistor och misshandel. Man kunde även stoppa ned patienten i en tunna fylld med ålar.

Att skrämmas på olika sätt var populärt, och det kunde man göra genom höga, plötsliga ljud, genom att placera ut likdelar som patienten skulle hitta eller varför inte lura ut patienten på en bro med fallucka, så att patienten plötsligt skulle falla i vattnet. Man försökte helt enkelt att skrämma vett i människor. Huruvida patienterna verkligen blev bättre av dessa metoder kan man nog vara väldigt skeptisk till, men en sak är säker, sett ur detta perspektiv så har psykiatrin blivit bättre.

Vill man läsa mer om psykiatrins historia rekommenderas Vanvettetskurer – om schizofreni av Tord Ajanki och Sinnessjuk i folkhemmet red. Eva Andersson.

Helene Johansson

Det var inte bättre förr...

10

Minnen från ett nära förflutetz Boktips

En riktig människaav Gunilla GerlandI den självbiografiska romanen En riktig människa beskriver Gunilla Gerland sitt liv från tidig barndom fram tills hon i vuxen ålder kommer i kontakt med psykiatrin och till slut får diagnosen Aspergers syndrom eller högfungerande autism.

Gerland skriver mycket skickligt och har ett rikt och levande språk. Det är lätt att leva sig in i hur hon uppfattar sig själv, sina medmänniskor, och sin omgivning. Läsaren får följa den unga Gunilla tvärs igenom alla svå-righeter: oförståelsen som litet barn, mobbningen i skolan, en pappa som slogs och en mamma som drack, hasch- och marijuanarökning-en på högstadiet och heroinmissbru-ket som ung vuxen i Barcelona.

Vändpunkten blev när hon i tjugo-femårsåldern sökte hjälp hos en psy-koterapeut och sedan kom i kontakt med professor Christopher Gillberg i Göteborg.

Boken kan varmt rekommenderas.En riktig människa har gjort i bok-form vad vi på Inre rum själva för-söker göra i bland annat föredrags-form. Den tillhandahåller ett unikt inifrånperspektiv av en människa som brottats med psykiska svårig-heter genom hela livet. I sitt förord skriver Gillberg: ”Gunilla Gerlands eget språk öppnar många fler dör-rar till förståelse än någon psykiaters fackjargong.” Det är bara att hålla med!

Christian Linde

Sidsjöns sjukhus utanför Sundsvall var Sveriges modernaste mentalsjukhus när det öppnade 1943. Här ville man vara i fram-kant och använda sig av behandlingsmetoder som skulle bidra till ett bättre liv för de psykiskt sjuka, exempelvis insulinkoman, elchocker och lobotomi.

Numera finns ingen mentalvård kvar på Sidsjön. Byggnaderna har förfallit och ett stycke svensk psy-kiatrihistoria håller på att blekna bort. Kanske kan det vara bra att lämna vissa saker bakom sig, sudda ut spåren av sådant som inte blev så bra, även om det kanske gjordes i all välmening. Men hur ska vi kunna forma vår framtid om vi inte känner till vårt förflutna?

I dokumentärfilmen HumanitetensTempel av Måns Berthas och Carina Thorell Mörberg, återvänder både före detta personal och patienter till det övergivna sjukhuset för att dela med sig av sina minnen kring sjukhusets vardagsliv, behandlings-metoder och människosyn.

När sjukhuset öppnade fanns det få medicinska behandlingsmetoder för de intagna. Tanken var istället att ordning och reda, hygien och fasta rutiner skulle bidra till ett sundare själsliv. Med tiden kom psykofarmakan, som mer eller mindre blev en revolution, både på gott och ont.

Ytterligare en milstolpe i historien var psykokirurgins intåg. I Sverige lobotomerades runt 4500 personer mellan 1944 och 1960, och på Sidsjön användes metoden ganska flitigt, främst på patienter med di-agnosen schizofreni, men även påpersoner som ansågs ha alkohol-problem eller lösaktigt beteende. I filmen berättar en av Sidsjöns före detta patienter om hur det gick till när hon genomgick operationen.

Historierna i filmen kan verka som om de tillhör ett avlägset förflutet, men det är faktiskt inte så länge sedan detta var verkligheten. Vissa synsätt, behandlingar och ruti-ner finns ju dessutom kvar inom dagens psykiatriska behandling. En klart sevärd film, oavsett om man är intresserad av dåtidens eller dagens psykiatri.

Linda Weichselbraun

Info om filmen på nätet:www.thorellifilm.com

10

Filmvisning under vårenFilm är ett fantastiskt medium för att väcka tankar och stimulera till samtal, och på Inre rum jobbar vi för att under våren kunna ordna en offentlig visning av filmen Humanitetens Tempel. För att hålla koll på våra aktiviter kan du följa vår blogg på www.inrerum.blogspot.com eller skicka ett mail till info@inrerum.com och meddela att du vill få information.

11

Han är artisten som plötsligt försvann från musikvärlden för att spendera åratal på mentalsjukhus. Han har inspirerat många berömda musiker, anses vara mer eller mindre en legend och har efter en lång frånvaro åter tagit sig tillbaka till scenen.

Roger Kynard Erickson, i folkmun Roky Erickson, har varit professio-nell musiker sedan 1965, då hans första singel You´re Gonna Miss Me släpptes och en lång och brokig kar-riär tog sin början.

1969 arresterades han i Texas för innehav av marijuana. För att slippa fängelse fick han rådet att spela psykiskt sjuk och hamnade då på en psykiatrisk klinik. Ett antal rym-ningsförsök senare placerades Roky Erickson på ett rymningssäkert fäng-else tillsammans med mördare och våldtäktsmän. Han fick diagnosen paranoid schizofreni och fick anti-psykotisk medicin och elbehandling.

1987 arresterades Roky Erickson för andra gången efter att ha gjort intrång hos en granne, där ett antal brev av okänd anledning intresse-rade honom. En kort vistelse på ett mentalsjukhus blev domen denna gång.

Vänner till Roky Erickson har vittnat om att han inte gick att känna igen under ett par decennier. Under ett par år bodde han hos sin bror, som också blev hans förmyndare.

På senare år har Roky Erickson gjort dramatiska framsteg. Han genom-förde sin första konsert på 10 år i Austin, Texas 1995. Han besökte Sverige och Trädgårn i Göteborg sommaren 2008. Flera som var där har berättat om en stark scennärvaro som trollband publiken.

Roky Erickson sägs ha inspirerat storheter som Janis Joplin, Robert Plant och Patti Smith. År 2005 färdigställdes en dokumentär om honom av Keven McAlester. Delar av filmen går att se på internet: www.rokymovie.com.

Petri Rantavuori

Musiklegend med erfarenheter i bagaget

Foto: Paul Familetti

z

Boktips

Christopher går på en specialskola. Han har många tvångstankar, till exempel om mat och vissa färger. Han är helt beroende av sina föräldrarför att klara enkla saker i vardagen.

Samtidigt är han något av en ”savant”, vilket innebär att han är ett geni på matte och logik. Han är också väldigt allmänbildad. Men han har svårt att förstå andra människors tankar och känslor – hur de funkar.

Berättelsen börjar när Christopher sent en natt hittar grannfruns hund Welling-ton mördad på gräsmattan framför hennes hus. En av pojkens idoler är

Sherlock Holmes, och han beslutar sig för att lösa mysteriet helt på egen hand.

Boken är spännande och väldigt gripande, och skriven som en slags detektivhistoria. Vad som uppdagas är dock inte bara vem som dödade Wellington, utan även hemligheter som finns i vuxenvärlden och som man försökt hålla Christopher okunnig om.

Mark Haddon har arbetat med Asperger-barn och har stor kunskap och förståelse. Det här är en sådan bok som man knappt kan lägga ner när man väl har börjat läsa.

Christian Linde

Den besynnerliga händelsen med hunden om nattenav Mark Haddon

Engelsmannen Mark Haddon har skrivit en roman om femtonårige Christopher, som har Aspergers syndrom eller högfungerande autism. Pojken lever i sin egen värld, och berättelsen är skriven i jag-form ur hans perspektiv.

Under en tid har en man på sluten psykiatrisk anstalt bloggat i ”Hispa-liv” (www.hispaliv.blogspot.com). Nu har han även tagit steget ut i YouTube-världen med sin musikalitet. På www.youtube.com/user/PatPunktkan man lyssna på låtar såsom ”Jag trivs bäst på sluten anstalt”, ”Prison triology”, och många fler.

Helene Johansson

Sånger från sluten anstalt

Fotot - direkt ur den svenska vardagen...

12

I psykiatriska sammanhang talas det ofta om evidens. För att en behandling eller metod skall kunna rekom-menderas krävs att den är evidensbaserad. Men vad menas egentligen med detta krångliga begrepp?

Vanligtvis tänker man sig väl inom psykiatrin att det är fråga om en be-handling, exempelvis medicin, som i vetenskaplig akademisk forskning på universitet och högskolor – eller kanske i ett laboratorium på ett läke-medelsföretag – har visat sig effektiv och trovärdig.

Så här skriver Statens beredning för medicinsk utvärdering på sin hem-sida: ”För att slå fast vilka metoder som är bäst behövs vetenskaplig utvärdering. [Därför] tar SBU fram evidens om metoderna. Evidens

innebär ’bästa tillgängliga bevis’, det sammanvägda resultatet av systema-tiskt insamlade och kvalitetsgran-skade forskningsresultat”.

På Statens folkhälsoinstituts hem-sida står liknande formuleringar: ”Inom folkhälsoområdet används ordet ’evidens’ för att ange det vetenskapliga stöd som finns för… effekten av en insats.” Evidens är ”vetenskapliga observationer som erbjuder bästa tillgängliga kunskap.”

Problemet med ovanstående är – menar jag – att man i så fall alltför ensidigt litar enbart till forskarnas resultat vid universitet, högskolor eller läkemedelsföretag. Det även anser Alain Topor, psykolog och chef för Forsknings- och Utveck-lingsenheten vid psykiatrin södra i Stockholms läns landsting.

Enligt Topor måste evidens inom psykvården vila på tre likvärdiga

ben: forskarnas resultat, psykiatri-personalens erfarenheter, samt brukarnas eller patienternas inifrån-perspektiv.

Detta är något att ta fasta på i framtiden! För att vi egentligen skall ha rätt att tala om evidensbaserade metoder inom psykiatrin borde alla dessa tre grupper vara med och göra sina röster hörda – inte bara de akademiska forskarna.

Jag tycker att man i olika samman-hang rimligtvis bör kunna driva detta krav: att begreppet evidens vidgas till att innefatta även brukar-nas egen kunskap och kompetens. Vi som genomgår eller har genom-gått olika slags psykiatriska behand-lingar har ju mycket att säga om hur effektiva de är eller har varit. Vi har värdefulla synpunkter på vad man bör eller inte bör satsa på inom vården i framtiden.

Christian Linde

Vad innebär ”bästa tillgängliga kunskap”?

Tallriksmodellen för ett liv i balans: anti-psykotika, antidepp, lugnande och sömnmedicin. Foto: Helene Johansson