Kommerskollegium 2013:3

Sveriges handel med Norge

– grannhandel med förhinder?

Kommerskollegium är den myndighet i Sverige som an-sva-rar för frågor som rör utrikeshandel och handelspolitik. Vår främsta uppgift är att främja frihandel och klara spelregler för den internationella handeln. Vi arbetar också för en effektiv inre marknad och ett öppet, starkt multilateralt handelssystem med fortsatta handelspolitiska liberaliseringar. I vårt uppdrag strävar vi efter goda handelsmöjligheter på tre nivåer: på EU:s inre marknad, mellan EU och omvärlden samt globalt, framförallt inom ramen för världshandelsorganisationen WTO.

Som expertmyndighet förser vi regeringen med besluts- och förhandlingsunderlag inom handelsområdet. Det handlar såväl om löpande underlag för aktuella handelsförhandlingar som långsiktiga strukturella analyser. Våra utredningar och rapporter

syftar till att öka kunskapen om handelns betydelse för sam-hällsekonomin och för en global hållbar utveckling.

Kommerskollegium har också verksamhet som riktar sig mot företag. Exempelvis finns på kollegiet SOLVIT-center som hjälper företag och privatpersoner som stöter på handelshinder på EU:s inre marknad. Kansliet för Sveriges råd för handels-procedurer, SWEPRO, finns också under vårt paraply.

I vår roll som handelsmyndighet ingår dessutom att ge stöd till utvecklingsländer genom handelsrelaterat utvecklingssam- arbete. På kollegiet finns också kontaktpunkten Open Trade Gate Sweden som bistår exportörer från utvecklingsländerna i deras handel med Sverige och EU.

Kommerskollegium, mars 2013 – första tryckningen. ISBN: 978-91-86575-59-5

www.kommers.se

1

Förutsättningarna för svenska företag att handla med Norge är goda. Norge är visserligen inte med i EU, men är genom EES-avtalet en del av EU:s inre marknad, med gemensamma regler eller med ett ömsesidigt erkännande av varandras regler. Närhet och likhet är viktiga faktorer för handel och förenklar handeln med Norge. Norge är också en av våra allra största handelspartners. Särskilt för exporten är Norge viktigt. Sveriges största exportmarknader är Tyskland och just Norge. Exporten är ungefär lika stor till de båda länderna. Vi exporterar mer till Norge än till Kina, Ryssland, Brasilien och Indien tillsammans.

Ändå är det ett av de länder som företag ofta nämner som problematiskt att handla med. Hur hänger det här ihop? Kanske är det just för att många företag exporterar till Norge – det finns mycket erfarenhet. Kanske är det för att förväntningarna är att det ska vara lika lätt som inom Sverige, eller åtminstone inte svårare än till andra EU-länder. Men Norge är inte med i EU; det gör i realiteten viss skillnad.

Vad är det då som gör det svårt? I den här rapporten sorterar vi problem som företag anser sig ha, särskilt vid export. Vi resonerar om hur de kan angripas, utifrån karaktären på hindren. Vi har samlat erfarenheter från egna företagskontakter och från andra organisationer som har kontakt med företag som bedriver utrikeshandel.

Studien har skrivits av Malin Ljungkvist och Sofia Persson med hjälp av Fredrik Olsson och Sofia Råsmar. Vi vill rikta ett särskilt tack till de organisationer, företag och experter som medverkat i intervjuer och bidragit med information till utredningen.

Stockholm, mars 2013

Lena JohanssonGeneraldirektörKommerskollegium

Förord

2

Norge är, bredvid Tyskland, Sveriges viktigaste handelspartner. Sverige och Norge har ett inten-sivt utbyte av både varor och tjänster, och även av arbetskraft som tillfälligt flyttar eller pendlar över gränsen för att arbeta. I ett internationellt perspektiv är det enkelt att handla med Norge och hindren för den svensk-norska handeln är relativt få. En viktig orsak till detta är att Norge har ingått ett avtal med EU, EES-avtalet, som innebär tullfri handel mellan EU och Norge för nästan alla varor. Handeln med jordbruksprodukter, livsmedel och fisk regleras i tre särskilda avtals- konstruktioner i EES-avtalet. Norge har genom EES-avtalet också förbundit sig att följa EU:s regelverk för den inre marknaden vilket innebär att fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer gäller mellan Norge och EU. Handel men Norge innebär dock ändå att en tullgräns korsas, vilket medför administration som export- och importdeklarationer, betalning av moms och i vissa fall tull.

Trots att det finns goda förutsättningar för utbyte av varor, tjänster och arbetskraft mellan länderna upplever många svenska företag och privatpersoner att det är krångligt att handla med Norge. I vissa fall handlar det om en förväntansbild av att det borde vara lika enkelt som att handla med till exempel Danmark eller Finland, vilket gör att den administration och de anpass-ningar som krävs för att korsa tullgränsen till Norge upplevs som omotiverad och krånglig. I andra fall rör det sig om hinder för handeln. Dessa hinder får stor betydelse eftersom Norge är en viktig handelspartner för Sverige.

Kommerskollegium har i den här utredningen kartlagt problem som svenska företag och arbetstagare möter i handeln med Norge och delar in dem i sex grupper: tullprocedurer, moms-regler, tullar för jordbruks- och livsmedelsprodukter, nationella tekniska regler, personrörlighet samt hinder för e-handel.

Kommerskollegiums utredning lyfter fram det faktum att skillnader i nationella regler, särskilt på momsområdet, skapar problem för den svensk-norska handeln och utgör en kunskapströskel för nya exportörer. Att arbeta för en förenkling av momsregelverket bör därför vara en prioriterad fråga för att åstadkomma handelsförenklingar.

Slutsatser

3

En annan prioriterad fråga är samarbete kring genomförandet av EU-direktiv och kring regel-förenkling. Ett område där samarbete och förebyggande arbete kan ha stor betydelse är de regelverk som rör personers fria rörlighet. Brist på samordning av till exempel socialförsäkrings-system begränsar möjligheten att växla mellan jobb över gränsen utan att riskera en förlorad trygghet. De nordiska länderna har genom sin gemensamma rättstradition och sina nära kultur-ella och språkliga band goda förutsättningar för att samarbeta kring genomförande av EU-lagstift-ning och hur gemensamma regelverk tillämpas av myndigheter. Genom det Nordiska minister-rådet finns redan ett institutionellt ramverk där länderna träffas regelbundet och där samarbete kan ske.

Svensk export av jordbruks- och livsmedelsprodukter möter i många fall höga tullar och kost-sam kvothantering i Norge. Det är viktigt att Sverige även fortsatt arbetar för en sänkning av de norska tullarna för dessa produkter.

Kunskap om villkoren för handeln och personers möjligheter till arbete och pendling mellan Sverige och Norge är viktigt. Att göra fel kan bli kostsamt för företag och enskilda personer. Det finns idag många aktörer med uppdrag att ge information till företag och privatpersoner som vill handla med eller arbeta i Norge. De informationsbrister som svenska företag och arbetstagare upplever bör kunna lösas av dessa aktörer. Det kan finnas skäl att se över hur informationen kan spridas på bästa sätt.

Möjligheten att minska de handelshinder som presenteras i Kommerskollegiums studie finns ofta på nationell nivå, ibland på EU-nivå och i några fall är det information till näringslivet som behövs för att undvika hinder för handeln. Det finns en rad strategier och fora för att lösa hinder i handeln mellan Sverige och Norge, så som Solvit, EU:s handelshinderarbete och Nordiska ministerrådet. Genom att utnyttja dessa möjligheter finns goda förutsättningar att reducera handelshinder och på så sätt underlätta handeln mellan Sverige och Norge.

4

Förord............................................................................................................................................................... 1

Slutsatser......................................................................................................................................................... 2

Rapportenikortversion.................................................................................................................................. 6Vilka hinder möter svenska företag i handeln med Norge?..................................................................................... 6Forum och strategier för att hantera handelshinder mellan Sverige och Norge .............................................. 8

1. Inledning..................................................................................................................................................... 10

2. HandelnmellanSverigeochNorge.......................................................................................................... 112.1 Handel med varor .............................................................................................................................................................. 112.2 Handel med tjänster .......................................................................................................................................................... 122.3 Gränshandel och pendling mellan Sverige och Norge ....................................................................................... 13

3. Vilkareglergällerfördensvensk-norskahandeln?............................................................................... 143.1 EU:s handelsavtal med Norge ....................................................................................................................................... 143.2 Särskilda avtal för jordbruks- och livsmedelsprodukter samt fisk ................................................................. 15 3.2.1 Handel med jordbruksvaror................................................................................................................................. 16 3.2.2 Handel med bearbetade jordbruksprodukter ............................................................................................... 16 3.2.3 Handel med fisk ........................................................................................................................................................ 16

4. VilkatyperavhinderfinnsförSverigeshandelmedNorge?................................................................ 174.1 Svenska företag upplever problem i handeln med Norge – resultat från Kommerskollegiums företagsundersökning ............................................................................. 184.2 Tullprocedurer ..................................................................................................................................................................... 18 4.2.1 Gränsdokumentation försvårar effektiv handel ........................................................................................... 20 4.2.2 Regler för olaga införsel gör chaufförsmissar dyra ..................................................................................... 204.3 Regler för moms ................................................................................................................................................................. 21 4.3.1 Krav på momsombud – ett administrativt och kostsamt hinder ........................................................... 21 4.3.2 Deposition av tull och moms ger likviditetsproblem ................................................................................ 22 4.3.3 Byggmaskiner omfattas inte av ATA-carnetsystemet ................................................................................. 23

Innehållsförteckning

5

4.4 Tullar ....................................................................................................................................................................................... 23 4.4.1 Höga tullar på livsmedels- och jordbruksprodukter.................................................................................. 24 4.4.2 Tullkvoter - billiga köttbullar men dyr administration ............................................................................. 25 4.4.3 Klassificering – rätt tortellinifyllning ger lägre tull .................................................................................... 254.5 Nationella tekniska regler ............................................................................................................................................... 26 4.5.1 Hinder uppstår på grund av olika nationella byggregler .......................................................................... 26 4.5.2 Otydligheter i tolkning av EU-direktiv om krav på längd och vikt för lastbilar medför hinder för transporter ............................................................................................................................ 28 4.5.3 Olika regler för lastpallar ....................................................................................................................................... 294.6 Hinder för personrörlighet ............................................................................................................................................. 30 4.6.1 Pendla med bil mellan Norge och Sverige ...................................................................................................... 30 4.6.2 Intyg för arbetslöshetsförsäkring ...................................................................................................................... 31 4.6.3 Byggekort – ett handelshinder? ......................................................................................................................... 314.7 E-handel ................................................................................................................................................................................ 32 4.7.1 Krav på lokal etablering vid registrering av norsk toppdomän .............................................................. 32 4.7.2 Norska tullprocedurer och momsregler upplevs som komplicerade och tidskrävande .............. 33

5. ForumochstrategierförattlösahandelshindermellanSverigeochNorge....................................... 345.1 Information om reglerna för handel Sverige- Norge .......................................................................................... 345.2 Solvit – ett problemlösningsnätverk på den inre marknaden .......................................................................... 355.3 Frihandelsförhandlingar - fortsatt fördjupning av EES-avtalet ....................................................................... 365.4 Frihandelsförhandlingar i WTO ................................................................................................................................... 365.5 Gränshinderarbete i Norden ......................................................................................................................................... 375.6 EU:s marknadstillträdesstrategi .................................................................................................................................... 385.7 Att förebygga handelshinder ......................................................................................................................................... 39 5.7.1 Nordiskt samarbete kring genomförandet av EU:s tjänstedirektiv ....................................................... 39

6. HurkanhandelnmellanSverigeochNorgegörasenklare?.................................................................. 41

Noter ............................................................................................................................................................... 44

Referenser........................................................................................................................................................ 47

6

Rapporten i kortversion

Sverige och Norge har ett intensivt utbyte av både varor och tjänster, och även av arbetskraft som till-fälligt flyttar till grannlandet eller pendlar över gränsen för att arbeta. Norge är, bredvid Tyskland, vår största handelspartner. Sverige exporterade år 2011 varor till Norge för 115 miljarder kronor, vilket motsvarar 9,5 procent av den totala svenska exporten. Norge är också ett viktigt importland för Sverige.

Många faktorer bidrar till att underlätta handeln mellan Sverige och Norge. EES-avtalet innebär tull-frihet för de flesta varor och fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer, om än med vissa undantag. De svenska och norska tullmyndig-heterna, båda bland de mest effektiva i världen enligt Världsbanken, har ett unikt samarbete som gör att det bara krävs administration på en sida gränsen vid export eller import. Samtidigt finns fortfarande hinder för handeln. Dessa hinder får stor betydelse genom att Norge utgör en så viktig handelspartner för Sverige.

År 2009 genomförde Kommerskollegium en undersökning bland svenska exporterande företag. I undersökningen framkommer att många svenska företag upplever att det är problematiskt att handla med Norge och att företagen vill ha bättre handels-villkor med Norge. Särskilt småföretag och tjänste-företag upplever handeln som problematisk. I den här studien har kollegiet närmare studerat vilka problem företagen upplever och hur dessa problem skulle kunna lösas.

EU spelar en viktig roll som handelspartner för Norge. Av den norska exporten går 81 procent till den europeiska marknaden och 70 procent av Norges import kommer från unionen. Norge är inte medlem i EU men är ändå i stor utsträckning en del av EU:s inre marknad genom EES-avtalet. Norge har genom EES-avtalet förbundit sig att följa EU:s regelverk för den inre marknaden; däremot deltar Norge inte i det institutionella samarbetet i EU. Skillnader i nationella regler, särskilt på moms-området, skapar problem för handeln och utgör en kunskapströskel för nya exportörer.

Norge deltar inte i EU:s tullunion – att handla över den norsk-svenska gränsen innebär alltså att en tullgräns passeras. Trots att de svenska och norska tullmyndigheterna har ett samarbete som förenklar för företag kräver handel över gränsen en viss administration. EES-avtalet innebär att Sverige kan exportera nästan alla industrivaror tullfritt till Norge. För jordbruksvaror, bearbetade jordbruks-

varor och fisk regleras handeln i särskilda överens-kommelser som innebär att svensk export i många fall fortfarande möter höga tullar i Norge.

Vilka hinder möter svenska företag i handeln med Norge?För att få kunskap om vilka problem som svenska företag möter i handeln med Norge har Kommers-kollegium samlat de hinder som har rapporterats in till Solvit, Nordiska Ministerrådet, Grensetjänsten och Europeiska kommissionen, samt talat med Business Sweden (tidigare Exportrådet), ett flertal handelskamrar, gränskommittéer och företag. Denna information kompletterar den bild som baseras på information i företagsundersökningen och handelshinder som företag påpekat för kolle-giet i andra sammanhang.

Svenska företag rapporterar problem i handeln med Norge främst inom följande områden:

TullprocedurerI Kommerskollegiums företagsundersökning fram-kommer att det största problemet som svenska företag upplever i handeln med Norge är att tull- och andra gränsprocedurer är krångliga. ”Långsam tullhantering” och ”tillkrånglad dokumentation” är två representativa kommentarer. Eftersom Norge inte är medlem i EU:s tullunion är det oundvikligt att det är mer komplicerat att exportera till Norge än till EU-medlemsländer som Finland och Dan-mark. När ett företag exporterar till ett land utanför EU, så som Norge, måste vissa administrativa krav och procedurer uppfyllas. I ett internationellt perspektiv har Norge dock enkla och förutsägbara tullprocedurer. Sverige och Norges tullverk har också ett unikt samarbete som underlättar för handeln genom att export- och importdeklaration kan göras på ett ställe. Det borde alltså vara enkelt att exportera till Norge. Många svenska företag delar inte den här positiva bilden, utan beskriver de norska tullprocedurerna som tidskrävande och kostsamma.

MomsreglerMervärdesskatten regleras på nationell nivå i Norge. EU har vissa gemensamma momsregler. För Sveriges del så reglerar de i princip när en vara säljs till eller från Sverige om affären involverar ett annat EU-land – även om de inte reglerar vilken moms-

7

sats som ska tas ut. EU:s gemensamma momsregler gäller inte för Norge. Norge deltar däremot i sam-arbetet i EU:s inre marknad, vilket innebär att landet ska verka för fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och personer. Så även om Norge inte deltar i EU:s samarbete om moms så kan norska moms-regler som hindrar den fria rörligheten visa sig stå i strid med reglerna om fri rörlighet som Norge har att följa enligt EES-avtalet. Utländska företag som bedriver handel i Norge måste ha ett momsombud för momsadministration i Norge, vilket innebär en extra kostnad som många svenska företag, särskilt inom e-handel, anser utgör ett handelshinder. Ett annat problem för många företag är att de måste deponera tull och moms, vanligtvis kontant, för varor som förs in i Norge trots att varorna ska återföras till Sverige. Ett tredje problem är att viss utrustning, som asfalteringsmaskiner, cement-blandare och lyftkranar, inte omfattas av ATA- carnetsystemet som ska underlätta tillfällig införsel av varor. För svenska företag som behöver dessa maskiner för att utföra tjänster i Norge blir moms-deponeringen och den administrativa avgiften för att föra in maskinerna i Norge betungande.

TullarJordbruks- och livsmedelsimport från EU måste betala relativt höga tullar i Norge. För mjölk uppgår tullsatsen i Norge till mellan 388 procent och 433 procent, beroende på fetthalt. Köttbullar beläggs med en tull på 129,50 norska kronor/kilo. För många färska grönsaker och rotfrukter varierar tullarna över året, så kallade säsongstullar. I maj och juni är tullen på tomater från EU drygt 10 norska kronor/kilo. De höga norska tullnivåerna leder i praktiken till att det i många fall blir omöjligt

för import att konkurrera med inhemskt produc-erade varor på den norska marknaden. Även de tullfria kvoterna som finns är enligt svenska företag svåra att utnyttja genom brister i förutsägbarhet och krävande administration. Slutligen har vissa företag problem med norska tullmyndighetens varuklassificering, som leder till högre, eller fram-förallt oförutsägbara, tullar.

NationellatekniskareglerNorge är genom EES-avtalet en del av EU:s inre marknad och omfattas därmed av stora delar av EU:s produktlagstiftning på områden som leksaker, maskiner, medicintekniska produkter och läkeme-del. För de områden där harmoniserad lagstiftning saknas gäller principen om ömsesidigt erkännande. I Sveriges handel med Norge borde därför olika regler eller standarder inte utgöra något problem, trots det anser sig svenska företag ha problem med byggstandarder, regler för längd och vikt för last-bilar, samt regler för lastpallar.

PersonersrörlighetövergränsenFri rörlighet för personer gäller inom EU och EES. En svensk person som vill bo, arbeta eller studera i Norge ska alltså kunna göra detta utan att mötas av administrativa hinder till följd av att denne inte är norsk medborgare. Att arbetskraft lätt kan röra sig över gränsen underlättar för företag. Det får därför konsekvenser för näringslivet och handeln när brist på samordning av till exempel socialförsäkrings-system begränsar möjligheten att växla mellan jobb på olika sidor gränsen utan att riskera en förlorad trygghet. I utredningen diskuteras tre problem relaterad till personers rörlighet: möjligheten att veckopendla med en svenskregistrerad bil mellan

8

Norge och Sverige, problem med intyg för arbets-löshetsförsäkring samt att de långa handläggnings-tiderna för att få ett norskt ”byggekort” kan utgöra ett handelshinder.

e-handelNorge är en stor och betydelsefull marknad för svenska e-handlare och fyra av tio svenska e-handelsföretag som bedriver utlandsförsäljning har Norge som sin största utlandsmarknad. För e-handel gäller i princip samma möjligheter och utmaningar som för traditionell handel. I studien lyfts ändå handelshinder för e-handel fram under en särskild rubrik, eftersom det är en snabbväx-ande del av handeln där hinder för fortsatt expan-sion behöver belysas. Två typer av problem i Norge återkommer i kollegiets kontakter med svenska e-handelsföretag: krav på lokal etablering vid registrering av toppdomän samt krångliga moms- och tullprocedurer. Andra bekymmer som e-handelsföretag har tagit upp, men som inte beskrivs i utredningen, är dubbelbeskattning och förbud mot lagring av personnummer.

Forum och strategier för att hantera handelshinder mellan Sverige och NorgeDet finns en rad strategier och fora för att lösa hinder i handeln mellan Sverige och Norge, så som Solvit, EU:s handelshinderarbete och Nordiska ministerrådet. Sverige bör se till att utnyttja dessa på bästa sätt och aktivt arbeta för att lösa handels-hinder med Norge.

Information om villkoren för handeln och personers möjligheter till arbete och pendling mellan Sverige och Norge är viktigt. Att göra fel kan bli kostsamt för företag och enskilda personer. Om företag har rätt kunskap och förväntningar när de börjar handla med Norge så kan många av de problem som upplevs som handelshindrande und-vikas. Det finns idag många aktörer med uppdrag att ge information till företag och privatpersoner. De informationsbrister som svenska företag och arbetstagare upplever bör kunna lösas av dessa aktörer. Det kan finnas skäl att se över hur informa-tionen kan spridas på bästa sätt.

Norge är inte en del av den Europeiska unionen men är ändå i stor utsträckning en del av EU:s inre

marknad. EES-avtalet innebär att Norge deltar i EU:s inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital. EU:s lagstiftning sker ofta i form av EU-direktiv som genomförs genom att EU- och EES-länderna tar nationella beslut kring form och tillvägagångssätt. I alla EU- och EES-länder finns Solvit-center med uppdrag att arbeta med enskilda fall där företag och privat- personer anser att den fria rörligheten för varor, tjänster, kapital eller personer på den inre marknaden inte tillämpas på rätt sätt. Förutom att bidra till att lösa det enskilda ärendet kan Solvit också lyfta problem till högre instanser och bidra till att handelshinder löses.

Kollegiets studie lyfter fram vikten av att arbeta förebyggande för att undvika att handelshinder uppkommer. Hur medlemsländerna genomför EU-lagstiftning är en fråga som uppmärksammas alltmer inom EU. De nordiska länderna har genom sin gemensamma rättstradition och sina nära kul-turella och språkliga band goda förutsättningar för att samarbeta kring genomförande av EU-lagstift-ning. Kollegiets studie lyfter fram de positiva erfarenheterna från ett samarbete med tjänste-direktivet på tjänstemannanivå där både Sverige och Norge deltog. Det är troligt att det finns andra EU-direktiv där samma metod kan användas.

För att underlätta rörligheten på den fria marknaden behövs också samordning och harmo-nisering av nationella regelverk utöver vad som sker på EU:s inre marknad. Det finns en vilja till sam-arbete mellan de nordiska länderna; redan idag arbetas med såväl socialförsäkringar som bygg-regler. Här fyller bland andra Nordiska minister-rådet en viktig funktion som forum för harmoni-sering av nationella regler. Sverige bör fortsätta vara drivande i arbetet med anpassning av nationella regler i den nordiska kretsen.

Avslutningsvis kan konstateras att Sverige även fortsatt bör bedriva ett aktivt påverkansarbete för att få till stånd en sänkning av de norska tullarna för jordbruks- och livsmedelsprodukter. Målsätt-ningen bör vara att överenskommelsen som EU och Norge har träffat om en gradvis ömsesidig lib-eralisering för jordbruks- och livsmedelsprodukter ska respekteras. Det finns också utrymme för att använda EU:s marknadstillträdesstrategi mer aktivt för att sätta fokus på förbättrade handelsvillkor med Norge för de varor som ännu inte täcks av EES-avtalet och för tullrelaterade frågor, som varu-klassificering.

9

Sammanställning över handelshindren i Kommerskollegiums utredning och var/hur en lösning kan ske

Typ av hinder Exempel på hinder Möjlig hantering

Information om regelverk

EES-avtalet /integration på

EU:s inre marknad

Förändrat regelverk

i Sverige/EU

Förändrat regelverk i Norge

Tullprocedurer Gränsdokumentation lRegler för klarering l

Moms Krav på momsombud l l

Deposition av moms l l

ATA-carnet inte möjlig för alla varor l lTullar Höga tullar l (l)

Kvoter l (l)

Klassificering l lNationella tekniska regler

Byggregler l l

Lastbilsbredd och vikt l

Lastpallar l l

E-handel Domännamn l lFri rörlighet för personer

Personbil l l

A-kassa l l

Byggekort l l

10

1. Inledning

Norge är en betydelsefull handelspartner för Sver-ige. Handelsutbytet av varor och tjänster är inten-sivt. Norge är, bredvid Tyskland, Sverige viktigaste exportmarknad. Sverige handlar mer med Norge än med Brasilien, Indien, Kina och Ryssland tillsam-mans. Den nära relationen förstärks av att arbets-kraft tillfälligt flyttar till grannlandet eller pendlar över gränsen för att arbeta.

Förutsättningarna för handel mellan Sverige och Norge är goda. Länderna delar i stor utsträckning språk, kultur och preferenser. Länderna ligger geografiskt nära varandra och genom EES-avtalet mellan EU och Norge är handelsvillkoren goda. Samarbete mellan ländernas två tullmyndigheter, båda bland de mest effektiva i världen, förenklar för den gränsöverskridande handeln.

Trots dessa goda förutsättningar så upplever många svenska företag och privatpersoner att det är krångligt att handla med Norge. I vissa fall hand-lar det om en förväntansbild av att det borde vara lika enkelt som att handla med Danmark eller Fin-land och att den administration och de anpass- ningar som krävs för att korsa en tullgräns känns omotiverad och krånglig. I andra fall rör det sig om hinder för handeln; hinder som får stor betydelse genom att Norge utgör en så viktig handelspartner för Sverige.

Kommerskollegium kartlägger i den här studien hinder som svenska företag och privatpersoner möter i handeln med Norge och belyser hindren med konkreta exempel. De områden som Kommers-kollegium tar upp i studien är tullprocedurer, momsregler, tullar för jordbruks- och livsmedels-produkter, nationella tekniska regler, person- rörlighet samt e-handel. I studien diskuteras också

hur dessa handelshinder kan minskas - vem som har möjlighet och mandat att åstadkomma förän-dring och var det skulle kunna göras.

Utgångspunkten för studien är de hinder sven-ska företag möter i handeln med Norge. Det kan finnas anledning att tro att flera av de hinder som svenska företag och arbetstagare möter även utgör hinder för norska företag, men studien är fram-förallt baserad på information från svenska intressenter. Informationen om handelshinder är baserad på hinder som inrapporterats till Kommers-kollegium, Solvit, Nordiska ministerrådet, EU-kommissionen och Grensetjänsten. Information om handelsrelaterade problem har också inhämtats genom intervjuer med dessa och andra aktörer, så som Business Sweden (tidigare Exportrådet), ett flertal svenska handelskamrar, gränskommittéer och branschorganisationer samt intervjuer med företag kring konkreta handelshinder. Tullverket har varit till stor hjälp i att förklara rutiner och regelverk. En företagsundersökning Kommers- kollegium genomförde år 2009 har också legat till grund för delar av arbetet.

Studien har följande disposition: Inledningsvis ges en överblick av hur den svensk-norska handeln ser ut och vilka avtal som reglerar handeln mellan EU och Norge. Därefter presenteras sex kategorier hinder, med exempel och diskussion kring möjliga angreppssätt för att underlätta handeln. I efterföl-jande avsnitt ges en översikt över vilka forum och strategier som kan användas för att angripa han-delshinder. Avslutningsvis diskuteras möjliga vägar framåt för att göra handeln mellan Sverige och Norge enklare, i ett sammanfattande kapitel.

2. Handeln mellan Sverige och Norge

Norge och Sverige har ett stort handelsutbyte. Norge är det viktigaste export- och importlandet för Sverige, på ungefär samma nivå som Tyskland.

EU spelar en dominerande roll i Norges handels-relation med omvärlden. Av den norska exporten går 81 procent till den europeiska marknaden och 70 procent av Norges import kommer från unionen. En närmare blick på Norges handelsrelationer visar att Sverige är en viktig handelspartner för Norge. Den viktigaste marknaden för norsk export är Storbritannien (27 procent) följt av Nederländerna (12 procent), Tyskland (11 procent) och Sverige (7 procent). Sverige är det land som Norge importerar mest ifrån. Under perioden 2007-2010 låg Sverige stadigt i topp på importlistan med en importandel på omkring 14 procent. Andra viktiga importländer inom EU är Tyskland (12 procent), Danmark (6 pro-cent) och Storbritannien (6 procent).1

I följande avsnitt presenteras en överblick av handeln med varor och tjänster mellan Sverige och Norge. Eftersom Kommerskollegiums studie främst behandlar handelshinder som svenska företag upplever ligger fokus på Sveriges export till Norge. Gränshandel och arbetspendling är andra aspekter av de norsk-svenska handelsrelationerna som berörs.

2.1 Handel med varorSverige exporterade år 2011 varor till Norge för 115 miljarder kronor, vilket motsvarar 9,5 procent av den totala svenska exporten. Under perioden 2001-2011 låg den årliga värdeökningen av Sveriges varu-export till Norge på nivåer mellan 3 och 14 procent, med undantag av krisåret 2009.

Sveriges varuexport till Norge domineras av verkstadsvaror (42 procent)2, följt av kemi- (10,3 procent), energi- (9,2 procent) och skogsvaror (9,1 procent). Sektorn ”Övriga varor”, som bland annat omfattar möbler, utgör 13,4 procent av den svenska exporten till Norge.

Norge är också ett viktigt importland för Sverige. 8,4 procent av Sveriges varuimport kom från Norge år 2011. När man räknar bort oljeimporten från Norge, sjunker den norska andelen av den svenska importen till 6 procent. Norge är då Sveriges fjärde viktigaste importland efter Tyskland, Danmark och Nederländerna3.

Den svenska importen från Norge domineras, inte oväntat, av mineralolja och oljeprodukter (SITC 33) som utgör 25,5 procent av Sverige totala import från Norge. Förmodligen vidareexporteras en gan-ska stor andel av oljan till andra länder från Sverige. En mer rättvisande bild av importrelationen med

11

12

Norge fås därför om man räknar bort importen av olja. Då står livsmedelssektorn för 30 procent av svensk varuimport från Norge. Livsmedelsimporten från Norge utgörs nästan helt och hållet av import av norsk lax (27,9 procent). Den näst största import-sektorn är mineralvaror (19,4 procent) följt av energi- (12,7 procent) och kemivaror (11 procent).

2.2 Handel med tjänsterNorge är den största mottagaren av svensk tjänste-export, följt av Storbritannien, USA och Frankrike. Norge är inte en lika betydande marknad för den

svenska tjänsteimporten. De länder som Sverige importerar mest tjänster från är USA, Danmark, Tyskland och Storbritannien. Norge kommer därefter med ungefär samma importandel som Finland och Spanien.

Det finns tyvärr ingen tillförlitlig och tillräckligt detaljerad statistik över tjänstehandeln vilket med-för att Kommerskollegium har mycket lite informa-tion om tjänstehandeln mellan Norge och Sverige. FN publicerar dock tjänstestatistik som visar att affärs-, rese- och transporttjänster utgör de tre största sektorerna när det gäller tjänsteexport från Sverige till Norge. I affärstjänster, som är den vikti-

Källa: SCB

Figur 2. Sveriges varuimport från Norge (exklusive olja), 2011

Livsmedel, drycker och tobak (30%)

Energivaror (13%)

Mineralvaror (19%)

Kläder och skor (1%)

Kemivaror (11%)

Övriga varor (4%)

Skogsvaror (8%)

Verkstadsvaror (14%)

Källa: SCB

Figur 1. Sveriges varuexport till Norge – sektorer, 2011

Livsmedel, drycker och tobak (5%)

Energivaror (9%)

Mineralvaror (8%)

Kläder och skor (3%)

Kemivaror (10%)

Övriga varor (14%)

Skogsvaror (9%)

Verkstadsvaror (42%)

13

gaste tjänsteexportsektorn, återfinns den stora posten merchanting som utgörs av försäljnings-marginalen för varor som köps och säljs i utlandet av svenska företag men aldrig passerar svensk gräns. I resetjänster ingår gränshandel. När norska konsumenter åker till Sverige och handlar med norsk valuta eller norska kreditkort så registreras det alltså i tjänstehandelsstatistiken som svensk tjänsteexport. Samma tre sektorer (affärs-, rese- och transporttjänster) är även störst när det gäller export från Norge till Sverige.

2.3 Gränshandel och pendling mellan Sverige och NorgeGränshandeln mellan Norge och Sverige är intensiv på vissa sträckor av den norsk-svenska gränsen. Gränshandeln består främst av att norska kunder åker till Sverige och handlar. En enkätundersökning från Handels utredningsinstitut (HUI Research) visar att norrmännen gjorde 9,5 miljoner resor till Sverige år 2011 och två tredjedelar av dessa var dag-resor med shopping som syfte. De flesta personer som åker över gränsen gör det för att handla livs-medel. Värdet av den norska gränshandeln i Sverige uppgår till 25 miljarder per år.4

En viktig förklaring till gränshandel är prisskill-nader mellan länder. Skillnaderna kan bero på en mängd faktorer så som skillnader i moms och/eller punktskatter, näringspolitik, jordbrukspolitik, allmän prisnivå, valutaförhållanden, konkurrens-förhållanden5. Specifika faktorer som kan förklara gränshandeln mellan Sverige och Norge är, enligt Jordbruksverket, höga norska skatter på tobak, alkohol och socker, stora prisskillnader på livsme-delsprodukter (särskilt kött), växelkurser samt god infrastruktur och kommunikationsmöjligheter6.

Priserna på livsmedel är, enligt Eurostat, 33 pro-cent högre i Norge än i Sverige7. Kött är den värde-mässigt viktigaste varugruppen av livsmedel som köps vid gränshandel. Jordbruksverket uppskattar att gränshandeln år 2005 uppgick till 6 procent av den samlade svenska produktionen av kött8. Andra viktiga produkter i gränshandeln är mejeriproduk-ter, frukt och grönsaker, läsk och andra drycker, samt godis. Försäljningen av mejeriprodukter i gränshandeln är större än den svenska exporten av mejeriprodukter till Norge. Gränshandeln är således en viktig kanal för att försäljning av mejeriprodukter till Norge. Frukt och grönsaker är en annan relativt viktigt grupp i gränshandeln medan den ordinarie exporten av dessa produkter är liten. Förklaringen till varför läsk, andra drycker och godis är billigare i Sverige än i Norge är norska skatter på socker.9

Att tillfälligt flytta till grannlandet eller pendla över gränsen är en annan viktig del i de kommer-siella relationerna mellan Sverige och Norge. Det är främst svenskar som flyttar till eller pendlar till Norge för arbete. På uppdrag av Nordiska Minister-rådet har statistikmyndigheterna i Norge, Sverige och Danmark skapat en nordisk gränsregional statistikdatabas, StatNord10. Syftet är att ta fram statistik över pendlingsströmmar och arbets-marknad i gränsregioner som tidigare saknades i den nationella statistiken. Enligt StatNord pendlade år 2009 ca 28 000 personer till ett arbete i Norge från Sverige. Antalet personer som pendlade till Sverige från Norge uppgick till närmare 800 per-soner. Till detta tillkommer personer som tillfälligt flyttar till Norge respektive Sverige och bosätter sig där en period på grund av arbete. År 2009 uppgick lönesummorna för de personer som arbetar i Norge men är bosatta i Sverige till 11 miljarder. Mot-svarande summa för de personer som arbetar i Sverige men är bosatta i Norge var 0,3 miljarder.11

14

3. Vilka regler gäller för den svensk-norska handeln?Norge är inte en del av den europeiska unionen men är ändå i stor utsträckning en del av EU:s inre marknad. I det här kapitlet presenteras översiktligt de avtal som reglerar handeln mellan Norge och EU – och därmed också mellan Norge och Sverige.

3.1 EU:s handelsavtal med NorgeNorge är sedan år 1960 medlem i The European Free Trade Organisation, EFTA. EFTA är en mellanstatlig organisation vars syfte är att arbeta för frihandel och ekonomisk integration till förmån för de fyra medlemmarna Island, Norge, Schweiz och Liech-tenstein. Ett flertal europeiska länder, däribland Sverige, har en gång varit medlemmar i EFTA eller andra frihandelssamarbeten men valt att utträda och istället bli medlemmar i EU. EFTA ansvarar för EFTA-konventionen som reglerar frihandels- relationerna mellan EFTA-staterna, EFTA:s samt-liga frihandels- och partnerskapsavtal och det så kallade EES-avtalet12.

Det Europeiska ekonomiska samarbetet, som sedan 1992 manifesteras i EES-avtalet, sammanför de tre EFTA-staterna Island, Liechtenstein och Norge med EU:s medlemsstater i EU:s inre marknad. Schweiz, som också är medlem i EFTA, har däremot valt att inte delta i EES.13 Figur 3 nedan illustrerar avtalets täckning:

Trots att dessa tre EFTA-länder inte är medlem-mar i EU så har de genom EES-avtalet valt att delta i delar av EU-samarbetet. I en norsk utredning om Norges avtal med EU anges att ”tillknytningen är materiell, i den meningen att Norge övertar EU:s regelverk, och förpliktar sig till att efterleva det på samma sätt som i EU. Däremot deltar inte Norge institutionellt”14. Varje land som blir medlem i EU ska också bli medlem i EES-avtalet.

EES-avtalet inkluderar EU-lagstiftning omfattande de fyra friheterna – fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital – för samtliga 30 EES-länder.15 Norge, Island och Liechtenstein ingår alltså genom EES-avtalet i de flesta delarna av EU:s inre marknad. Enligt artikel 102 i EES-avtalet måste Norge anta de EU-rättsakter som omfattas av EES-avtalet vilket innebär alla direktiv och förord-ningar som omfattar de fyra friheterna. Den fria rörligheten gäller dock inte för jordbruks- och fiskeprodukter. Inom ramen för EES-avtalet finns i stället särskilda överenskommelser för jordbruks-varor (artikel 19), bearbetade jordbruksvaror (pro-tokoll 3) och fiskvaror (protokoll 9). Kompetens inom skatte- och momsfrågor omfattas inte heller av EES-avtalet. Till skillnad från EU-länderna så faller beskattning helt inom EES-ländernas kompe-tens. En effekt av detta är att Norge inte har antagit EU:s momsdirektiv.

Figur 3. EES-avtalet - ett avtal mellan EU:s samtliga 27 medlemsländer och tre av de fyra EFTA-länderna.

EFTANorgeIsland

Lichtenstein

EESSchweiz

Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark,

Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland,

Italien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta

EUNederländerna, Polen, Portugal, Rumänien,

Slovakien, Slovenien, Spanien,

Storbritannien, Sverige, Tjeckien, Tyskland

Ungern, Österrike

15

Norge och de andra EFTA-länderna är inte med i EU:s tullunion. Vid export och import till Norge från EU passeras alltså fortfarande en gräns, vilket inne-bär administration som export- och importdeklara-tioner, betalning av moms och i vissa fall tull.

Norge, Island och Liechtenstein deltar inte formellt i arbetet med att ta fram EU-direktiv. I den norska utredningen om Norges relation till EU, Utenfor og innenfor, anges att Norge påverkar EU:s lagstiftningsprocess genom formella och informella kanaler16. Genom EES-avtalet har Norge rätt att delta i en del av EU:s beslutsprocesser, dock utan rösträtt. I Norge måste EU-rätten införas i norsk lag för att den ska bli gällande. Varje enskild rättsakt måste därför genomföras särskilt. De viktigaste EU/EES-reglerna införs av Stortinget genom vanlig lag. EU/EES-regler som är genomförda i norsk rätt har företräde framför norsk lagstiftning.

I en rapport från december år 2012 lyfter EU-kommissionen fram ett par brister i EU/EES-sam- arbetet. Kommissionen är missnöjd med det sätt på vilket EES EFTA-länderna genomför EU-rättslag-stiftning och hur lång tid det tar för EU-rättslag-stiftning att genomföras i EES EFTA-länderna17. I oktober 2012 fanns det enligt kommissionen mer än 400 fall av EU-rättslagstiftning där EES EFTA-länderna inte genomfört lagstiftningen inom den utsatta tiden,

Kommissionen refererar den norska kommitté-utredningen av Norges relation till EU18 i vilken utredarna menar att möjligheten att försena genomförandet av EU-rättslagstiftning i praktiken är ett verktyg som ett flertal norska regeringar inte sällan använt i fall som avser mer kontroversiella direktiv och som fungerat som ett säkerhetsnät för att lätta det politiska trycket. Det hänvisas även till ett uttalande från regeringen om hur Norge i större utsträckning bör nyttja sitt ”manövreringsutrymme” i EES-avtalet. Även oenighet EES EFTA-länderna emellan om genomförande lyfts fram som en orsak till förseningar.

I den resultattavla som används för att visa hur lång tid det tar för alla EES-länderna (dvs. samtliga EU-länder och EFTA-länderna Norge, Island och Lichtenstein) att genomföra EU-rättslagstiftning anger kommissionen att de siffror som anges för Norge, Island och Lichtenstein inte kan jämföras med EU-ländernas då de bygger på helt andra grunder än siffrorna för EU-länderna.

Kommissionen anger ett flertal åtgärdsförslag för att komma tillrätta med bristerna i genomförande.

Slutligen lyfter dock kommissionen fram de sank-tionsmöjligheter som står till buds enligt EES- avtalet vilka innebär att de tills vidare kan avbryta samarbetet inom de områden som EES EFTA-länderna inte genomför. Denna sanktionsmöjlighet har hitintills inte använts.

EES-avtalet ger Norge tillgång till EU:s inre marknad. Norge betalar varje år cirka 3 miljarder norska kronor (NOK) i avgift till EU för att delta i EES. Utöver EES-avgiften betalar Norge cirka 1,5 miljarder NOK till EU:s forskningssamarbete. Norge har även kostnader för EFTA-institutionerna som kontrollerar EFTA-ländernas tillämpning av EES-avtalet. Norge får tillbaka stödmedel från forskningsprogrammen men inte från EES.

3.2 Särskilda avtal för jordbruks- och livsmedelsprodukter samt fiskInom ramen för EES-avtalet bestäms handels-villkoren på jordbruksområdet av huvudsakligen två särskilda avtalskonstruktioner: Artikel 19 (i EES-avtalet) för jordbruksvaror med låg grad av förädling och Protokoll 3 för bearbetade jordbruks-varor. Inom ramen för de båda avtalen har ytterlig-are ett antal överenskommelser slutits genom åren, varför handelsförmånerna mellan EU och Norge är relativt svåröverskådliga. Utöver dessa båda avtal finns också några mindre avtal som gäller ett begränsat antal produkter. Handelsvillkoren för fisk regleras separat i Protokoll 9. Avtalskonstruktion-erna för handel med jordbruks-, livsmedels- och fiskprodukter kan härledas till hur EFTA-konven-tionen var upplagd.19

16

3.2.1HandelmedjordbruksvarorHandel med jordbruksvaror omfattas inte av EES-avtalets generella regler utan regleras separat enligt bestämmelser i artikel 19 i avtalet.

Handelsavtalet mellan EU och Norge för jord-bruksprodukter innebär att parterna ger varandra lägre tull för vissa jordbruksprodukter, men tull-förmånerna är inte särskilt omfattande. Produkter som parterna inte tycker är särskilt känsliga ges tullfritt tillträde eller sänkta tullar. För produkter där den nationella produktionen bedöms vara mer känslig gäller eventuella tullförmåner oftast bara för en viss kvantitet, så kallade tullkvoter.

Svenska företag som vill exportera till Norge ges lägre tullar inom tullkvoter på exempelvis ost, hönsägg, sallad, jordgubbar, svingelfrö, hö, korv, köttbullar, äppelsaft, nötkött, griskött och fjäderfä. För import från Norge innebär avtalen lägre tullar på exempelvis fruktträd och bärbuskar samt vissa frukter och grönsaker. De innehåller också tullfria kvoter för bland annat fårkött, ost, hallon, jordgub-bar och huvudsallat.

Enligt artikel 19 ska parterna granska svårigheter som kan uppstå i handeln med jordbruksvaror och eftersträva lämpliga lösningar. Vidare ska det ske en gradvis liberalisering av jordbrukshandeln genom att villkoren för handel med jordbruksvaror ses över vartannat år. Översyner i syfte att uppnå handelsliberaliseringar har dock inte skett med sådan regelbundenhet som anges i artikel 19. Sedan EES-avtalet slöts har endast två överenskommelser enligt artikel 19 träffats mellan Norge och EU; år 2002 och 2010.

Den norska regeringen aviserade under hösten 2012 att man från den 1 januari 2013 avsåg gå över från värde- till procenttull för vissa ostar och kött-produkter. Övergången innebär i praktiken högre tullar på dessa varor – ökningar till nivåer på mel-lan 277 och 429 procent. EU har under EES-avtalet bilaterala tullkvoter med förmånligt marknadstill-träde till Norge för vissa av de berörda produkterna. Handel utanför kvoterna har dock omöjliggjorts i och med de norska tullförändringarna. Den Euro-peiska kommissionen uttryckte oro över det norska agerandet som man menade gick emot avsikten i artikel 19 i EES-avtalet om gradvisa liberaliseringar av handeln med jordbruksprodukter. Den norska tullförändringen är dock tillåten enligt Norges WTO-åtaganden på jordbruksområdet, varför EU, och andra intressenter, inte med framgång skulle

kunna gå vägen via tvistlösning för att få till stånd en förändring. Däremot strider tullförändringen mot målsättningen i Artikel 19-avtalet där parterna har kommit överens om att kontinuerligt liberali-sera handeln med jordbruksprodukter. Härigenom har EU möjlighet att sätta viss press på Norge.

3.2.2HandelmedbearbetadejordbruksprodukterEU och Norge ger varandra lägre tullar på bear-betade jordbruksprodukter i protokoll 3. Exempel på varor som omfattas är ris, durumvete, smör, råg och socker då de ingår i bearbetade jordbruks-produkter. Det är dock inte enkelt att få en över-blick över hur förmånliga handelsvillkoren är. Vissa varor ges tullfritt tillträde till EU:s och Norges marknad medan parterna har gjort åtaganden om tullsänkningar och exportbidrag för andra varor20. Ett villkor för att få ta del av dessa tullförmåner är att ursprungsreglerna är uppfyllda.

Innehållet i protokoll 3 har uppdaterats vid två tillfällen; år 2001 och 2004. En ytterligare översyn av protokoll 3 där parterna ser över både produkt-omfattning och tullnivåer är något Sverige arbetat mycket aktivt för. Den uppföljningsklausul som finns i avtalet är dock oklar på flera punkter och det saknas explicita texter kring hur kommande över-syner ska ske. EU-kommissionen har vid flera till-fällen under senare år efterfrågat nya förhandlingar om handelsvillkoren för bearbetade jordbruks-produkter enligt protokoll 3 i EES-avtalet.

3.2.3HandelmedfiskFiskefrågorna har stor betydelse i EU:s handels-relationer med Norge. Fiskerinäringen är viktig för norsk ekonomi och utrikeshandel. Även inom EU är fiskerisektorn betydelsefull, särskilt för länder som Frankrike, Spanien och Storbritannien. I EES-avtalet finns villkoren för handel med fisk i pro-tokoll 9.

Protokoll 9 ger Norge fritt tillträde till EU-marknaden för en rad produkter så som torsk, kolja, sej och hälleflundra. För frysta filéer och de flesta övriga produkter är tullarna reducerade till 30 procent av den EU-tull som alla WTO-länder har rätt till (den s.k. MGN21-tullen). Ett begränsat antal produkter är undantagna från preferenser, så som lax, sill, makrill, räkor och hummer. Norge har också vid de senaste EU-utvidgningarna kompens-erats genom att erhålla flera betydande tullfria kvoter för fiskvaror till EU.

17

4. Vilka typer av hinder finns för Sveriges handel med Norge?Kommerskollegium får ofta indikationer på att handeln med Norge upplevs som krånglig av svenska företag och arbetstagare. I en företags-undersökning som kollegiet genomförde år 2009 hamnar Norge på andra plats när svenska företag rankar vilka länder som det är problematiskt att handla med. Det är särskilt små och medelstora företag som upplever problem; tjänsteföretag anser att handeln är mer problematisk än varuföretag.

Handelshinder är alla typer av myndighetsåt-gärder som hindrar eller försvårar handeln med varor och tjänster, både vid import och vid export. Exempel är tullar och avgifter, tekniska handels-hinder, kvantitativa begränsningar, licenser, import- eller exportförbud, ursprungsregler, sär-skild gränsdokumentation, krav på lokalt innehåll (det vill säga inhemska insatsvaror), immaterialrätts-liga åtgärder, diskriminerande offentlig upphand-ling och valutabestämmelser22. Även privaträttsliga standarder kan utgöra hinder för handel.

I det nordiska sammanhanget talar man ofta om gränshinder. Att arbeta med att minska gränshinder har varit en prioriterad fråga för Nordiska minister-rådet i många år och ett särskilt Gränshinderforum med uppdrag att arbeta med lösning av hinder har tillsatts. I gränshinderarbetet står hinder för privat-personers möjlighet att röra sig över gränsen oftast i fokus. Omfattningen av de hinder som innefattas av begreppet gränshinder är därför vidare än för handelshinder. Det finns dock stor överlappning mellan de två begreppen. Begränsningar i person-ers möjlighet att röra sig över gränsen för pendling och arbetet kan i förlängningen vara ett hinder för handeln, genom att det begränsar företags möjlig-het till rekryteringar och företags möjlighet att utföra arbete i grannlandet. Indirekt är de alltså gränshinder som kan leda till handelshinder. Ett exempel på gränshinder som inte har en lika tydlig koppling till hinder för handeln kan i stället vara norska pensionärers möjligheter att få reducerat pris på tågbiljetter i Sverige.

I det här avsnittet presenterar Kommerskolle-gium sex olika typer av handelshinder som svenska företag och arbetstagare möter, och belyser effek-terna av dessa med konkreta exempel. Följande områden bedömer kollegiet är de där företag främst möter hinder i handeln med Norge:

• Tullprocedurer

• Momsregler

• Tullar

• Nationella tekniska regler

• Privatpersoners rörlighet över gränsen

• E-handelFör e-handel gäller i princip samma möjligheter och utmaningar som för traditionell handel.23 I studien lyfts ändå handelshinder för e-handel fram under en särskild rubrik, eftersom det är en snabb-växande del av handeln där hinder för fortsatt expansion behöver belysas.

För varje hinder som tas upp nedan finns en kort beskrivning av möjliga angreppssätt för att minska hinderproblematiken. I presentationen av de hinder som företag möter har vi valt att gruppera dem efter sakområde och inte var en lösning kan finnas. Däremot hoppas vi att det kan underlätta läsningen att bära i minnet att var en lösning kan finnas beror på orsaken till hindret, där tre huvudkategorier finns:

Hinder som beror på kunskaps- och informationsbristÖkad kunskap om de regler och marknadsmässiga skillnader som finns kan bidra till att lösa den här typen av hinder.

Hinder på områden där det finns avtal mellan EU och NorgeHär finns två möjliga vägar:

• säkerställa att de regler som finns tillämpas på rätt sätt

• arbeta för att förändra regelverket för att få bort fler hinder

Hinder på områden som inte täcks av avtal mellan EU och NorgeTvå huvudalternativ finns:

• Det kan finnas områden där det finns ett gemen-samt intresse av att minska hinder, då kan arbete för ökad harmonisering/samordning mellan länders lagstiftning och regelverk bidra till att lösa problem

• I vissa frågor krävs ensidiga förändringar från ett land för att ett hinder ska undanröjas. Då kan kontakter mellan länders regeringar bidra till ökad förståelse och på sikt en möjlig förändring av regelverk

Informationen om handelshindren är baserad på det begränsade antalet Norge-relaterade hinder som finns inrapporterade till Solvit, Kommerskolle-gium, Nordiska ministerrådet, Grensetjänsten och

18

EU-kommissionen samt på intervjuer med bland andra Business Sweden (tidigare Exportrådet), han-delskamrar, branschorganisationer, gränskommit-téer och företag. En kort presentation av Kommers-kollegiums företagsundersökning inleder avsnittet.

4.1 Svenska företag upplever problem i handeln med Norge – resultat från Kommerskollegiums företagsundersökning År 2009 genomförde Kommerskollegium en under-sökning bland svenska exporterande företag24. I undersökningen framkommer att svenska företag vill ha bättre handelsvillkor med Norge. Särskilt svenska småföretag upplever att det är problema-tiskt att handla med Norge.

En förklaring till att Norge anses som problema-tiskt att exportera till skulle kunna vara att Norge är ett första steg i svenska företags internationaliser-ingsstrategi, det vill säga att de inleder en export-satsning med Norge för att sedan utöka till andra länder. Förklaringen att det skulle vara export-omogna företag som exporterar till Norge bekräftas dock inte av kollegiets undersökning. Istället fram-står de svenska företagen som handlar med Norge som relativt exportvana. Endast 2,5 procent av svenska exporterande företag handlar enbart med Norge, resten av de exporterande företagen handlar med åtminstone ett land till i eller utanför EU eller har ingen handel med Norge alls (31 procent).

En närmare blick på de företag som inte handlar med Norge visar att mer än vart tredje exporterande småföretag inte handlar med Norge. Motsvarande siffror för medelstora och stora företag är 19 res-pektive 17 procent. Två sektorer där en stor andel av företagen inte handlar alls med Norge är livs-medelssektorn (48 procent) och byggsektorn (55 procent).

När företagen i undersökningen tillfrågades om det var något land som var särskilt problematiskt att exportera till, kom Norge på andra plats efter Ryss-land25. Det är särskilt små och medelstora företag som lyfter fram Norge som ett problematiskt land att exportera till. De stora företagen, däremot, upplever inte att Norge är särskilt problematiskt. När de stora företagen pekar ut problematiska länder kommer Norge först på sjunde plats. Resul-tatet från undersökningen visar också att företag i

tjänstesektorn i högre utsträckning än företag i industrisektorn anger Norge som särskilt problem-atiskt att handla med.

Norge kommer högt upp på listan när svenska företag får ange med vilka länder de skulle vilja ha bättre handelsvillkor26. De andra prioriterade länderna är Kina, USA, Ryssland och Indien. I han-deln med Norge vill företagen helst se förbättringar i handelsvillkoren för tullar och tullprocedurer. Olika produktstandarder lyfts fram som den näst mest prioriterade sakfrågan.

I undersökningen ges företagen också möjlighet att ange vilka problem de har stött på i handeln med Norge. De största problemen i handeln med Norge är hinder vid gränsen – främst tullar, tullpro-cedurer och tullhantering. ”Långsam tullhantering” och ”tillkrånglad dokumentation” är två represent-ativa kommentarer. Problem med moms och pro-tektionistisk handelspolitik lyfts också fram av flera företag. Ett företag noterar också att det förväntade sig att svenska och norska regler skulle vara desamma – men att dessa förväntningar kommit på skam.

I genomgången av de handelshinder som sven-ska företag möter i handeln med Norge börjar koll-egiet med att närmare studera de hinder som finns vid gränsen; tullprocedurer, momsregler samt tullar och kvotadministration.

4.2 TullprocedurerNorge är inte medlem i EU:s tullunion. Det medför att det krävs vissa procedurer vid handel över gränsen mellan Sverige och Norge. Till skillnad från handel inom EU, till exempel mellan Sverige och Finland, krävs större mängd administration och mer information när den norsk-svenska tullgränsen passeras. Några exempel är att såväl export- som importdeklaration måste upprättas, ursprungscerti-fikat kan krävas för att varor producerade i EU inte ska beläggas med tull, och en ATA-carnet behövas för att kunna föra in yrkesutrustning utan att deponera moms.

Kommerskollegium får ofta synpunkter från företag att tullprocedurerna i handel med Norge är ovanligt komplicerade. Kollegiets företagsun-dersökning från 2009, som redovisats ovan, visar att många företag beskriver handeln som krånglig. Av de 101 exporterande företag som angav Norge som det viktigaste landet att få bättre handelsvillkor

19

Jönköping

Norrköping

Karlskrona

Stockholm

Karlshamn

Landvetter

Björnfjell

Junkerdal

Tärnaby

Storlien

Idre

EdaHån

SvinesundStrömstad

GöteborgLandvetter

Malmö

Karlshamn Karlskrona

Jönköping

Norrköping

StockholmKapellskär

Haparanda

Arlanda

Vauldalen

Östby

Åsnes

Örje

Figur 4: Karta över klareringsexpeditioner i Sverige

KlareringsexpeditionerSvenskaNorska

Källa: www.tullverket.se

med så var det hela 76 företag, den enskilt största kategorin, som pekade ut tullar och tullprocedurer som ett prioriterat område att förbättra. De norska tullprocedurerna har också av flera företag som kollegiet varit i kontakt med beskrivits som ”för-åldrade” samt tidskrävande och kostsamma att anpassa sig till. I praktiken är det dock ofta inte tullproceduren i sig som är krånglig utan de bakomliggande skattelagarna gällande mervärdes-skatt, moms, vilket vi skriver om i kapitel 4.3 nedan. Det norska Tollvesenet är uppbördsmyndighet för moms som betalas eller deponeras vid gränsen, vilket kan förklara varför momsproblematiken beskrivs som en tullprocedur.

I ett internationellt perspektiv är det enkelt att handla med Norge. Världsbanken bedömer varje år länders affärsklimat i rapporten Doing Business. Där rankas länder på en rad områden, bland annat ”gränsöverskridande handel”. Tre lätt kvantifierbara handelsprocedurområden mäts: kostnaden för att föra en container över gränsen, hur många doku-ment som krävs och hur lång tid det tar. Norge placerar sig högt vid jämförelsen av totalt 183 länder, på plats nio. Sverige ligger på plats åtta, strax efter Finland och Danmark. Övriga EU-länder placerar sig längre ned på listan.

Dessutom har de svenska och norska tullmyn-digheter ett unikt samarbete, som underlättar för handeln genom att export- och importdeklaration kan göras på ett och samma ställe. Vid annan gräns-överskridande handel utförs tullprocedurer först på ena sidan gränsen för export, och sedan på den andra för import. Längs den svensk-norska gränsen finns 12 tullstationer på 10 orter, varav 7 norska och 5 svenska.

I Svinesund och Örje/Hån sköter man på sven-ska sidan all administration av norsk export och av svensk import, medan man på norska sidan sköter all svensk export och norsk import. På samma sätt har man delegerat uppgifter mellan tullmyndig-heterna vid de andra stationerna längs gränsen, men där utförs istället samtliga uppgifter som rör export och import av antingen norska eller svenska tulltjänstemän. Endast ett stopp krävs alltså för att klarera varor. De större stationerna är bemannade dygnet runt, året runt, medan många andra har öppet 8-23 eller 8-21, enbart i några fall 8-15.30 enbart vardagar. Utöver dessa gränsstationer finns möjlighet att köra vissa varor på mindre vägar med obemannade övergångar vid gränsen eller när expeditionerna stängt för dagen, genom så kallat

20

trafiktillstånd. Det gör att timmer kan köras direkt från svensk skog till norskt sågverk och deklareras först efter ankomst, när volym och värde kunnat mätas.

Däremot finns bara en gränsstation längs den finsk-svenska gränsen. Last, till exempel fisk, som fraktas från Norge via Finland med destination Sverige, kan därför behöva köras långa omvägar för att kunna klareras.

Så är Norge ett ovanligt krångligt land att handla med? I ett internationellt perspektiv är svaret alltså nej; det är i stället relativt lätt att föra varor över gränsen mellan Sverige och Norge. En delförklaring till den kritik som riktas mot norska tullprocedurer är att det upplevs som omotiverat att det krävs export- och importadministration vid handel över gränsen med Norge, något som är mer accepterat vid handel med till exempel Ryssland. En bild av att det borde vara minst lika enkelt att handla med Norge som med Danmark eller Tyskland krockar då med verkligheten. Eftersom det är så enkelt att han-dla med andra EU-länder framstår handeln med Norge som relativt sett svår.

Därmed inte sagt att inte procedurerna kan förenklas ytterligare. Det finns administrations- och informationskrav, kanske främst på moms-området , som visserligen inte går att komma ifrån men som förmodligen kan förenklas.

Nedan följer två exempel på frågor som företag upplever som försvårande.

4.2.1GränsdokumentationförsvårareffektivhandelEtt svenskt företag som tillverkar papper har produktion i flera anläggningar på båda sidor om den svensk-norska gränsen. Företaget levererar större sändningar papper till andra EU-länder, till exempel Tyskland, och vill då kunna slå samman produktion från de båda fabrikerna i en och samma leverans.

Problem uppstår eftersom det krävs olika tull-procedurer för de olika delarna av leveransen: för att kunna slå samman de olika delarna så att de faktureras som en enhet krävs att pappret från Norge först deklareras som import vid den norska gränsen, trots att företaget vill transitera den norska delen, som ju har Tyskland som egentligen destina-tion.

Möjlig hantering av hindretSå länge inte Sverige och Norge tillhör samma tull-union finns två alternativ för företaget. Antingen får sändningen delas upp på två fakturor, eller så får företaget avstå från att transitera den norska delen och sköta tulladministration för import vid den svensk-norska gränsen.

Information om regelverket och dess kon-sekvenser är viktig för att ge företag goda möjlig-heter att fatta korrekta beslut om administrativa val. Det informationsarbete som till exempel Business Sweden, handelskamrar och lokala gränskommit-téer bedriver är därför mycket värdefullt, särskilt för små och medelstora företag.

4.2.2ReglerförolagainförselgörchaufförsmissardyraEnkelheten vid gränspassagen mellan Sverige och Norge kan motsägelsefullt nog bidra till uppkom-sten av ett visst problem i handeln. Även om det inte är ett egentligt handelshinder leder problemet till stora konsekvenser för enskilda aktörer.

En chaufför som arbetar för ett norskt åkeri ska köra norsk fisk över gränsen till Sverige, på uppdrag av en svensk livsmedelskedja. Ett tullombud anlitas för att sköta administrationen. Efter att ha varit inne på ombudets expedition vid gränsen tror chauffören sig vara klarerad och klar, missar att stanna vid tullstationen för klarering och sätter i stället kurs mot sin värmländska destination.

Vid ankomst uppdagas att godset inte är klarerat och importören anmäler till Tullverket att ett mis-stag begåtts. Eftersom varorna inte är klarerade är de olagligt införda i landet. Åkeriet blir då ålagt att betala moms, full tullkostnad (alltså inte den lägre tull som gäller genom EES-avtalet) och tulltillägg27 för lasten. Om transportören själv gör rättelsen undviks oftast kostnaden för tulltillägg, men moms och full tull måste fortfarande betalas.

Åkeriet har inte möjlighet att dra av momskost-naden eller sälja varorna för att kunna få ersättning för tullkostnaden. Enstaka chaufförers misstag får alltså stora ekonomiska konsekvenser för trans-portören, särskilt vid värdefull last, vilket följande exempel illustrerar:

En norskägd sportbil från svenska tillverkaren Koenigsegg, registrerad hos en norsk bilförsäljare, transporterades 2009 från Norge till Ängelholm för att visas för en potentiell köpare. Föraren hos det anlitade åkeriet utgick från att bilen inte behövde förtullas. Misstaget upptäcktes, och eftersom bilen fraktades på släp betraktas den som gods. Eftersom bilen var olagligt införd i Sverige blev transportören skyldig att betala full tull- och momsavgift, vilket för en sådan dyr bil blir en betydande summa. Kostnaden på totalt drygt 2,5 miljoner svenska kronor, ledde till att åkeriet försattes i konkurs.

Om lasten i stället består av sopor, som körs från Norge till Sverige för förbränning, och har ett nega-tivt värde, får det inga ekonomiska konsekvenser alls att göra fel vid gränsen.

Det norska regelverket motsvarar i den här frå-gan i stort sett det svenska.

21

Det största problemet för såväl transportörer som importörer är momsfrågan. Transportören får bära en stor kostnad utan att ha möjlighet till avdrag för momsen eftersom det inte är trans-portören som säljer varan vidare. Importören behöver redovisa moms för inköpta varor. Om importören inte debiteras ingående moms uppstår alltså bokföringsproblem.

Möjlig hantering av hindretFörbättrad information kan minska risken för missad klarering vid gränsen. Det är redan nu väl skyltat vid gränsövergångarna, transportörer och tullombud arbetar för att säkerställa att klareringen görs, men arbete återstår.

Vid Kommerskollegiums kontakter med bransch-organisationer och företag har framkommit att det finns en förståelse för att en straffavgift behöver tas ut, men en frustration över de stora konsekvenser regelverket får. Från transportindustrin finns frågor kring om det är transportören och inte importören som egentligen är ansvarig för godsets klarering.

Fram till år 2009 tillät Sverige trots EU-medlem-skapet felaktigt klarering i efterhand, där ett fel kunde rättas till utan att importör eller transportör debiterades några extra kostnader. EU-lagstiftnin-gen på tullområdet gör dock att Sverige inte kan ha ett sådant system, där ju det inte finns någon möj-lighet att granska godset när det förs in i EU. EU:s tullagstiftning bestämmer också att den som ola-gligt för in en vara i landet ska betala tullkostnader, alltså i det här fallet transportören – däremot sägs inget om vem som ska betala momskostnaden. Den svenska tullagen anger att den som olagligen för in en vara ska påföras tulltillägg och att tulltillägget beräknas på både undandragen tull och mervärdes-skatt.

Kan då momsen debiteras importören i stället för transportören? Inte enligt gällande svensk tull- eller momslagstiftning. Tullverket ska idag debitera moms av den som bär tullskulden, vilket alltså enligt Tullverket i de flesta fall är transportören vid olaga införsel. Här skulle en förändring av svensk momslagstiftning kunna bidra till att mildra effekterna av missad klarering. Det skulle även krävas en mindre förändring av svensk tullag-stiftning, så att gäldenär för moms vid missad klarering inte måste vara densamma som för tull.

4.3 Regler för momsMervärdesskatt, moms, ska betalas när vi köper varor och tjänster. Skatten är ofta inkluderad i priset, då betalar säljaren in momsen till staten. EU har vissa gemensamma momsregler. För Sveriges

del så reglerar de i princip när en vara säljs till eller från Sverige om affären involverar ett annat EU-land – även om de inte reglerar vilken momssats som ska tas ut. EU:s gemensamma momsregler gäller inte för Norge. Norge deltar däremot i sam-arbetet i EU:s inre marknad, vilket innebär att lan-det ska verka för fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och personer. Så även om Norge inte deltar i EU:s samarbete om moms så kan norska moms-regler som hindrar den fria rörligheten inom EU/EES visa sig stå i strid med reglerna om fri rörlighet som Norge har att följa.

Tre hinder på momsområdet som är av stor betydelse för den norsk-svenska handeln beskrivs närmare här; krav på momsombud, deponering av moms vid tillfällig införsel av varor, och begränsn-ingar i ATA-carnetsystemet.

4.3.1Kravpåmomsombud–ettadministrativtochkostsamthinderFöretag som bedriver näringsverksamhet i Norge genom att sälja varor och tjänster innanför landets gränser för mer än 50 000 NOK under ett år måste momsregistreras i Norge. Om försäljningen i stället sker genom direktexport från Sverige, till exempel genom e-handel, finns det egentligen inte något motsvarande krav på momsregistrering. Däremot måste den norska köparen då själv betala in moms och eventuell tull vid köpet, vilket gör handeln avskräckande krånglig för många konsumenter och minskar konkurrenskraften hos den svenska säljaren. Många direktexporterande företag vill därför momsregistrera sig i Norge, för att själva sköta momsinbetalningen, även om det alltså inte formellt krävs.

Ett svenskt företag kan inte vara momsregistrerat i Norge. Företaget måste därför momsregistreras genom en representant, ett så kallat momsombud, som ansvarar för beräkningen och betalningen av moms. Samtliga säljdokument måste då skickas via momsombudet till slutkunden. De företag som er-bjuder denna typ av tjänst är oftast revisionsbyråer. Att anlita en momsrepresentant kan närmast jäm-föras med att outsourca sin fakturering, kortbetaln-ingar eller redovisning. Uppstartskostnaden för denna tjänst har uppgetts variera mellan 10 000 och 50 000 SEK. Löpande hantering av kundfaktu-ror, momsavstämning och skattedeklaration debit-eras från cirka 800 SEK i timmen och uppåt.

Sverige har motsvarande ordning, det vill säga momsombud, men kravet på ett sådant undantas för företag etablerade i andra EU-länder och de nordiska länderna. Ett norskt företag som säljer varor till kunder i Sverige får därför administrera momsen själv.

22

Ett alternativ till momsombud är att starta ett eget aktiebolag (aktieselskap, AS) eller öppna en filial (norsk utlandsfilial, NUF) i Norge. Det innebär administration, kostnader och i fallet AS ett krav på aktiekapital. Företagen får efter registrering av NUF eller AS hantera den lokala momsadministrationen själv. I båda fallen krävs ett fast driftställe och adress i Norge. Företagen blir även underställda norska lagar och regler om revisions- och skatte-plikt.Kravet på momsombud innebär en konkurrens-nackdel för svenska företag i jämförelse med norska företag. Ett företag som sålde varor via nätet inom Europa kontaktade Kommerskollegium angående kravet på momsombud. Varorna som företaget sålde levererades från dess lager i Sverige direkt till kunderna och kvitton, fakturor och övriga sälj-dokument bipackades i leveranserna. Problem uppstod dock när företaget sålde varor till Norge då det, på grund av att det var ett utländskt företag, måste ha ett momsombud för att hantera moms-administrationen för att inte slutkunden skulle behöva sköta den administrationen.

Företaget ansåg att kravet på momsombud förs-vårade deras försäljning av produkter eftersom de i Norge var tvungna att först skicka säljdokumenten till momsombudet som i sin tur skickade dem vid-are till deras kunder. Företaget ansåg att detta utgör ett kostsamt administrativt hinder. Företaget var också oroligt för att kunderna skulle få ett konstigt intryck av deras verksamhet och uppleva att det var osäkert att handla via dem. Ytterligare ett företag har rapporterat att deras tjänster blir ca tjugofem procent dyrare än de norska konkurrenternas till följd av administrationen som måste utföras av momsombudet.

Möjlig hantering av hindretNorge bryter mot EES-reglerna när landet kräver att utländska företag som bedriver handel i Norge måste ha ett momsombud för nationell momsad-ministration. Detta konstaterar EFTA Surveillance Authority (ESA) i ett utlåtande från september 2012. ESA är den myndighet som övervakar att Norge, Island och Liechtenstein följer EES-avtalet. Inom EU har Europeiska kommissionen motsvarande övervakningsfunktion över medlemsländerna i EU. ESA konstaterar i utlåtandet att reglerna gör åtkom-sten till den norska marknaden svårare och att regeln därmed utgör ett hinder mot den fria rör-ligheten för varor och tjänster på EU:s inre marknad.

Norge har svarat ESA att momsombudssystemet ska ses över, och att en lagstiftningsprocess omgående ska inledas för att avskaffa kravet. En förutsättning är dock att Norge har ett skatteavtal

med landet ifråga som innehåller former för admi-nistrativt samarbete och utbyte av information i syfte att se till att moms betalas. Norge har ett sådant avtal med 15 länder, varav Sverige är ett. Ärendet hos ESA är dock vid denna rapports tryck ännu ej avslutat.

En förändring av de norska reglerna för moms-registrering skulle kunna innebära stora förenk- lingar för många svenska företag, särskilt inom e-handeln. Sverige har därför ett intresse av att följa upp det norska agerandet efter ESA:s utlåtande.

4.3.2DepositionavtullochmomsgerlikviditetsproblemEtt stort problem för många företag är att de måste deponera tull och moms, vanligtvis kontant, för varor som förs in i Norge trots att varorna ska åter-föras till Sverige. Det kan gälla såväl yrkesutrust-ning, arbetsmaterial, varuprover och mässmaterial. Pengarna återbetalas inom 90 dagar efter att var-orna förts tillbaka över gränsen, men en adminis-trativ avgift av det deponerade ursprungsbeloppet dras ofta av för varje månad varan finns i landet. I Norge är avgiften 5 procent. Inom EU finns det gemensamma regler för mervärdesskatt vid köp över medlemsstaternas gränser och inga tullar, varför detta inte är ett problem vid handel mellan länder inom unionen.

För ett litet företag, till exempel en snickare med egen firma, kan det leda till ett likviditetsproblem att behöva ligga ute med större summor under längre tid, och kostnaden på 5 procent av beloppet kan vara kännbar. Det tar dessutom mycket tid i anspråk vid gränsen att beräkna momsen på en bil full med verktyg och material. I vissa fall gör kost-naden att det inte är lönsamt att ta uppdrag i Norge. Innan Sverige blev medlem i EU fanns tull-frihet mellan Sverige och Norge för servicebilar inklusive utrustning. Att nu moms och tull ska deponeras för all utrustning i snickarens bil gör det kostsamt. Snickaren måste också presentera föl-jande fyra dokument, alla förenade med en kost-nad, för att kunna göra en momsdeponering:

1. Vid utförsel ur Sverige: Exportdokument

2. Vid införsel i Norge: Importdeklaration

3. Vid återutförsel ur Norge: Importanmälan

4. Vid återinförsel i Sverige: Utförseldokument

Ett svenskt företag som inte är momsregistrerat i Norge får inte heller lov att sälja varor i Norge, och kan därför inte debitera den norska kunden moms-kostnaden. Snickaren kan alltså inte vidarefakturera kostnaden för moms som måste betalas för de varor som inte förs tillbaka till Sverige.

23

Möjlig hantering av hindretDet finns tre sätt att hantera moms vid tillfällig införsel av varor:

• Deponering av moms, som beskrivits ovan

• ATA-carnet

• Tullkredit, vilket kräver att importören är företagsregistrerad och momsregistrerad i Norge hos Brønnøysundregistrene. Sådan registrering utgör en hög tröskel för små företag som vill utföra mindre servicearbeten eller ta in små par-tier mässmaterial till Norge

Den bästa lösningen på snickarens problem borde alltså vara att använda en ATA-carnet28.

En ATA-carnet är ett internationellt tulldoku-ment som låter innehavaren att tillfälligt (upp till ett år) importera varor utan att betala avgifter och skatter. Så länge som varorna återförs inom tids-ramen så debiteras inga skatter eller avgifter. Det blir också enklare procedurer vid gränspassagen, inga av de fyra dokument som nämns ovan krävs. Syftet är att man ska kunna ta med sig varuprover och yrkesutrustning ut i världen utan att betala tull eller andra avgifter vid gränserna och slippa proce-duren att återkräva skatter och avgifter från landets skattekontor. Systemet med ATA-carneter bygger på att den handelskammare som utfärdar doku-mentet står som garant gentemot de länder som besöks, så som exempelvis Norge. Som säkerhet för handelskammarens garantiåtagande måste företaget deponera ett visst belopp till handelskammaren, som återbetalas när carneten återställs.29 En avgift tas också ut för varje ATA-carnet som utfärdas.

ATA-carnet kräver både administration och kapital eftersom en säkerhet ska ställas till handels-kammaren. Avgifterna vid användande kan också bli betungande. Men även om ATA-carnet kräver både administration och kapital, kan det ofta vara en enklare och billigare lösning än den tulladminis-tration och kostnad en deposition medför. ATA-carnetsystemet gäller dock inte för alla varor, vilket beskrivs närmare i nästa avsnitt.

En alternativ lösning för snickaren i exemplet ovan är kan också vara att bara ta med exakt det material som kommer att gå åt, ner till minsta skruv, för att slippa ligga ute med deponerad moms. Det är ett upplägg som dock inte så ofta är praktiskt genomförbart.

4.3.3ByggmaskineromfattasinteavATA-carnetsystemetEn ATA-carnet ger möjlighet att tillfälligt föra in varor i ett land utan att deponera tull och skatt, och ger dessutom förenklad dokumenthantering, vilket beskrivs närmare i föregående avsnitt. Systemet kan användas för de flesta varor, men inte alla. I den

konvention som reglerar användandet av carneter görs undantag för varor som ska användas för be-arbetning och lagning, som till exempel verktyg och vissa maskiner.30

Norge och Sverige hör till det 60-tal länder som undertecknat konventionen, och carnetsystemet underlättar för företag som vill föra yrkesutrustning och mässmaterial över gränsen.

Viss utrustning, exempelvis asfalteringsmaski-ner, cementblandare och lyftkranar, omfattas inte av carnetsystemet. För att en svensk kran värd tio miljoner svenska kronor ska kunna användas på den norska sidan gränsen krävs alltså en moms-deposition på 2,5 miljoner kronor. En avgift på fem procent på det beloppet dras för varje månad kranen finns i Norge, och depositionen kan betalas tillbaka först upp till tre månader efter att kranen förts tillbaka över gränsen. En norsk förmedlare av kranar har vid upprepade tillfällen belånat sin villa för att kunna föra in kranar i Norge, men i takt med att kranarna blivit dyrare har han fått allt svårare att få sin bank att bevilja lån.

Att viss utrustning inte omfattas av ATA-carnet-systemet begränsar möjligheten att utnyttja den frihet EES-avtalet medför. Marknadsintegrationen uteblir för vissa sektorer, när det i praktiken blir ekonomiskt svårt att föra utrustning över gränsen för att utföra vissa typer av arbeten.

Möjlig hantering av hindretEn möjlig lösning är en förändring av ATA-car-netkonventionen, så att även varor som ska användas för bearbetning och lagning omfattas. ATA-carnetkonventionen är en del av Istanbul-konventionen som ägs av WCO. Konventionen kan uppdateras, till exempel har en uppdatering gjorts för att möjliggöra elektroniska meddelanden. Ett land som är anslutet till konventionen kan lämna in ett förslag till förändring av den materiella texten – i det här fallet en utökning av carnetsystemet till att även inkludera bland annat byggmaskiner. EU skulle alltså kunna lämna in ett förslag om förän-dring av konventionen, men det skulle kräva att EU-medlemmarna är eniga om detta. Beslut om förändring tas sedan av länderna ansluta till ATA-konventionen enligt de röstregler som finns i kon-ventionen. Efter detta ska den nya konventionen ratificeras i länderna. Detta är alltså en process som sträcker sig över några år.

4.4 TullarI EES-avtalet regleras handeln med jordbruks- och livsmedelsprodukter i två särskilda avtalskonstruk-tioner: artikel 19 och protokoll 3. Den fria rör-

24

För livsmedelsprodukter i allmänhet tas tull ut baserad på varans råvaruinnehåll. Stärkelse, mjölk-protein eller mjölkfett är exempel på råvaror som är belagda med råvarutull då de ingår i bearbetade jordbruksprodukter som importeras till Norge.

Samtidigt som de höga tullarna utgör ett hinder för svensk export så leder de till stora vinster för svensk dagligvaruhandel nära den norska gränsen, främst i Värmland och Bohuslän. Norska privatper-soner åker dagsturer till Sverige för att handla främst livsmedel men även alkohol och tobak. Handelns utredningsinstitut uppskattar att den norska gränshandeln uppgick till 25 miljarder SEK under 2011.32

Höga tullavgifter leder till minskad konkurrens-kraft för importvaror jämfört med norska varor. De höga norska tullnivåerna leder i praktiken till att det blir omöjligt för många svenska producenters varor att kunna konkurrera med inhemskt produ-cerade varor på den norska marknaden. Norska tullar är ofta höga för jordbruks- och livsmedels-varor där det finns stora svenska exportintressen. Tullarna är avsedda att skydda den norska produk-tionen, som i många fall liknar den svenska.

Möjlig hantering av hindretFortsatta diskussioner om EES-avtalet mellan EU och Norge framstår som den enda förhandlings-vägen för att få ökat tillträde till den norska marknaden för jordbruks- och livsmedelsproduk-ter.

Figur 5: Norska tullsatser för tomater

Källa: Tolltariffen 2013

Janu

ari

Febr

uari

Mars April

MajJu

ni Juli

Augus

ti

Septem

ber

Oktobe

r

Novem

ber

Decem

ber

Norsk tull genom EES-avtalet

Tillämpad norsk tull, utan preferensavtal

14

12

10

8

6

4

2

0

ligheten gäller alltså inte för alla varor. Norge har relativt höga importtullar för jordbruksvaror och livsmedel, även från EU-länder. Se avsnitt 3.2 för mer information om handelsvillkoren för jord-bruks- och livsmedelsprodukter.

Nedan diskuteras tre exempel på hur tullar påverkar den svensk-norska handeln; tullnivåer, tullättnader genom kvoter eller tillfälliga tullned-sättningar och tullklassificering.

4.4.1Högatullarpålivsmedels-ochjordbruksprodukterNorge har ett starkt skydd för sin inhemska produktion av livsmedel och jordbruksprodukter genom höga importtullar. Tullarna är höga, även i jämförelse med andra länder som har starkt skydd för sin jordbrukssektor. Det gäller bland annat tul-lar för kött och köttprodukter, som uppgår till mel-lan noll31 och 144 NOK per kilo. Sedan den 1 januari 2013 har även procenttullar på visst nöt- och lamm-kött höjts. Köttbullar beläggs till exempel med en tull på 129,30 NOK per kilo. För konsumtionsmjölk är tullsatsen mellan 388 procent och 433 procent av värdet på varan, beroende på fetthalt.

Många färska grönsaker och rotfrukter ges i Norge ett säsongsberoende tullskydd, som till exempel tomater (se figur 5 nedan).

25

I teorin skulle också tullnivåerna kunna påver-kas av att Norge ensidigt sänker tullarna eller av ett nytt internationellt avtal i Världshandelsorgani-sationen WTO. Förhandlingar om ökad global liberalisering, med särskilt fokus på utvecklings-länder möjligheter att konkurrera i världshandeln, har förts inom ramen för WTO sedan 2001. Utsik-terna att nå ett sådant avtal blir dock allt mindre. Även om ett avtal skulle nås, så skulle det alltså krävas att Norge skulle medge sänkta tullar till WTO:s medlemmar till en nivå som understiger nivåerna i EES-avtalet.

4.4.2Tullkvoter-billigaköttbullarmendyradministrationNorge och EU har avtalat med varandra om nedsatt tull eller tullfrihet för en del av importen av vissa tullbelagda varor, oftast mätt i vikt, genom ett kvot-system. För till exempel köttbullar är den tullfria kvoten för EU-export till Norge 200 ton per år. All export utöver den volymen beläggs med en tull på 129,30 NOK per kilo. Merparten av kvoterna förde-las mellan norska importörer genom ett elektroni-skt auktionsförfarande som hanteras av den norska myndigheten Statens Lantbruksforvaltning. Där kan importörer lägga bud på vad de är villiga att betala för import via kvot med nedsatt tull, och på hur mycket de vill importera. EU-exportörer kan inte lägga bud på de norska kvoterna.33

Auktionsförfarandet bedöms av svenska Jord-bruksverket som relativt transparent, med lättill-gänglig information om såväl kvoter, auktions-villkor, utfall av auktioner som kontaktinformation till företag som deltagit i budgivning.34

Om efterfrågan att få utnyttja en kvot är stor så äter auktionspriset upp en del av tullättnaden, vilket minskar preferensen för de EU-varor som importeras. Förfarandet innebär dessutom admin-istrativa kostnader och en osäker planering för såväl exportörer som importörer.

Sammantaget leder kvotsystemet till problem med förutsägbarhet och svårigheter att planera långsiktigt för såväl exportörer och importörer.

Utöver de avtalade kvoterna uppkommer ibland andra exportmöjligheter. Norge sänkte till exempel tillfälligt tullsatsen på import av smör i tre steg under perioden 1 september till 31 december 2012 på grund av brist på smör i landet. Tullsatsen sänk-tes från 25,19 norska kronor per kg till slutligen 10 norska kronor per kg. Totalt sänktes tullsatsen till-fälligt för 64 produkter mellan den 1 januari 2012 och den 31 september 2012.

Hur och när tillfälliga tullnedsättningar införs kan vara svårt att förutsäga och kräver såväl bevakning som administration för både exportörer och importörer.

Möjlig hantering av hindret Svenska exportörer föredrar enligt Jordbruksverket generella tullsänkningar framför tullkvoter.35

Liksom för tullar är diskussioner inom ramen för EES-avtalet om en allmän avreglering, eller en förskjutning av preferenser från kvoter till generella tullsänkningar, den enda realistiska vägen framåt. Det finns även en teoretisk möjlighet att överens-kommelser i WTO skulle förändra det norska kvotsystemet.

4.4.3Klassificering–rätttortellinifyllninggerlägretullEn varas tullavgift bestäms av hur den klassificeras, det vill säga vilket tulltaxenummer den bedöms höra till. Varuklassificering är viktig för flera ändamål, till exempel för att samla statistik om import och export.

För varor som vete och färskpotatis är klassific-ering relativt enkel, men för bearbetade livsmedel kan den vara mer komplicerad. Varuklassificeringen baseras då på varans sammansättning, vilket kan göra klassificeringen svår för produkter som till exempel godis och färdigmat. Beroende på vilka ingredienser som ingår, och i vilken proportion, kan tullavgiften variera stort.

Pasta med köttfyllning, som tortellini, är ett exempel. Om köttfyllningen utgör mindre än 20 viktprocent i produkten är tullsatsen vid import till Norge högst 27,43 NOK per kilo. Mer köttfyllning, över 20 viktprocent, leder till att varan beläggs med mångdubbel tull, 104,67 NOK.

På samma sätt avgörs tullsatsen för fisksoppa av andelen fisk. Soppa med lite fisk, mindre än 25 pro-cent, beläggs med mer än 8 gånger så hög maxtull som soppa med en andel fisk på över 25 procent. Tullsatsen på soppa med den högre andelen fisk har maxtull på 2,98 NOK per kilo. Soppa med den lägre andelen fisk har maxtull på 25,81 NOK, samma maxtull som gäller för exempelvis köttsoppa.

Det förekommer att den norska tullmyndig-heten gör en annan varuklassificering än den som importör och exportör har gjort. Skillnaden i tull-taxa kan, som framgått ovan, vara väldigt stor.

EU-exportörer har anmält till EU-kommissionen hur Tollvesenet omklassificerat flera produkter till tullkoder som inte omfattas av Protokoll 3, och alltså beläggs med högre tull. Företag har också rapporterat att omklassificering inte meddelats på rätt sätt och att begäran om omprövning hanteras långsamt. Varor som drabbats är bland annat barn-mat och yoghurt.36 Enligt EU-kommissionen har norska myndigheter i vissa fall felaktigt omklassifi-cerat varor vilket kommissionen menar har lett till svårighet och osäkerhet för exportörer och importörer.

26

Möjlig hantering av hindretFör att med säkerhet veta vilken tullsats som gäller kan en ansökan till Tollvesenet göras om för-handsbesked. Det är dock en tidskrävande åtgärd, eftersom det kan ta lång tid att få ett bindande besked. En ansökan om klassificeringsbesked kan också göras hos svenska Tullverket. Den är då inte per automatik bindande i Norge, men kan ge viss vägledning och ett underlag för kontakt med Toll-vesenet. Om tullmyndigheterna gör olika klassific-eringsbedömningar kan principiella frågor om klas-sificeringssystemet lyftas i Världstullorganisationen WCO, men det löser inga problem för enskilda exportörer på kort sikt.

EU-kommissionen har kontakt med det nor-ska Tollvesenet för att reda ut fakta i klassificer-ingsfrågor och säkerställa att omklassificeringar inte sker på felaktigt sätt.

Om skillnaderna mellan de olika tullsats-erna inte var så stora skulle osäkerheten i handeln minska. Då skulle effekten av skillnader i klassific-ering inte få den stora inverkan den har idag. En sådan harmonisering av tullnivåer skulle mest real-istiskt kunna ske genom EES-förhandlingar mellan EU och Norge.

4.5 Nationella tekniska reglerNär Kommerskollegium i den företagsundersökn-ing som genomfördes år 2009 frågade svenska företag vilka hinder de upplevde för handeln med Norge var tullar och tullprocedurer det vanligaste svaret.37 Tvåa på listan var standarder, med vilket man i undersökningen menade att företag exem-pelvis måste ändra sina varor, märka dem på visst sätt eller få dem testade på nytt. Norge är en del av EU:s inre marknad och omfattas därmed av stora delar av EU:s produktlagstiftning. Denna lagstift-ning harmoniserar på många områden medlemsländernas produktregler. Exempel på harmoniserade områden är leksaker, maskiner, medicintekniska produkter och läkemedel. Där harmoniserad lagstiftning saknas gäller även i rela-tion till Norge den EU-rättsliga principen om ömsesidigt erkännande. Enligt denna princip ska länderna acceptera produkter som är godkända för försäljning i andra medlemsländer även om dessa inte är tillverkade i enlighet med de egna reglerna.38

Mot bakgrund av det gemensamma regelverket kan omfattningen av standardrelaterade problem i

handeln med Norge vid en första anblick förefalla något förvånande. Samtidigt ska man komma ihåg att standarder är ett svårdefinierat begrepp. Tradi-tionellt menas med standarder formellt frivilliga dokument framtagna av erkända standardiserings-organ med regler för exempelvis produktegen- skaper eller produktionsmetoder. I Kommerskolle-giums företagsundersökning omfattades dock även produktkrav i länders bindande föreskrifter. ”Standard”-relaterade hinder för handeln med varor kan också bero på andra saker, såsom privata branschorganisationers riktlinjer, svårigheter att få reda på vilka regler som gäller eller vissa skillnader i konsumentpreferenser mellan olika länder.

För att komma till rätta med hinder för handeln med varor på den inre marknaden har EU inrättat ett antal instrument som företag kan använda. Först finns ett förebyggande system med kontroll av ländernas förslag till nya produktregler.39 Om ett land föreslår regler som kan orsaka hinder för handeln har företag en möjlighet att påpeka detta redan innan regeln antas. Varje EU/EES-land har också inrättat en så kallad varukontaktpunkt dit företag kan vända sig för att få reda på vilka regler som gäller för en viss vara i det landet.40 Därutöver kan företag också vända sig till sitt nationella Solvit-center om de upplever ett hinder för handeln som orsakats av ett EES-lands myndigheter.41

Vilka är då de regelrelaterade hinder som upplevs i handeln med Norge? När resultatet från Kommerskollegiums företagsundersökning bryts ner sektorsvis kan vi se att regelrelaterade hinder bl.a. upplevdes på bygg-, verkstad- och handelsom-rådet42. För att illustrera problematiken har vi valt ut tre kategorier av hinder som har nämnts i våra kon-takter med företag som handlar med Norge.

4.5.1HinderuppstårpågrundavolikanationellabyggreglerFör att underlätta handel med byggprodukter på den inre marknaden finns EU:s byggproduktdirek-tiv 89/106/EG. I april 2011 trädde den nya Bygg-produktförordningen 305/2011 ikraft som kommer att ersätta direktivet.43 Förordningen ska tillämpas fullt ut från och med 1 juli 2013. Båda dessa EU-rättsakter har som huvudsakligt syfte att undanröja handelshinder för byggprodukter på den inre marknaden. Detta ska ske genom att det införs ett gemensamt tekniskt språk och gemensamma metoder för att uttrycka byggprodukters egenska-per. Byggproduktförordningen förtydligar att har-

27

moniseringen handlar om metoder för bedömning och fortlöpande kontroll av prestanda när det gäller byggprodukters väsentliga egenskaper och metoderna anges i harmoniserade tekniska specifi-kationer. Byggprodukter som omfattas av en så kallad harmoniserad standard eller som tillverka-ren har begärt en europeisk teknisk bedömning för, ska vara försedda med en prestandadeklaration och måste då CE-märkas.44 Produkterna får därefter säl-jas fritt inom och mellan länderna på den inre marknaden.45

Försäljningsvillkor för byggprodukter är alltså till stor del harmoniserade genom gemensamma EU-regler. Färdiga byggnadsverk ska emellertid alltid uppfylla kraven i respektive nationella regelverk. Anledningen till det är att exempelvis skillnader mellan ländernas klimatförhållanden, traditioner med mera gör det svårt att harmonisera reglerna för vilken prestanda byggnadsverk ska ha inom EU. Detta får som konsekvens att en bygg-produkt endast kan användas i en byggnad om den har den prestanda som nationellt krävs för den av-sedda användningen. Även om byggprodukten kan säljas fritt på den inre marknaden kan därför skill-nader i ländernas byggregler i praktiken fortfarande skapa hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster på byggområdet.

Olika klimatförhållanden, säkerhetskrav och traditioner med mera är orsaker till att det ibland krävs olika krav på produkters egenskaper i olika länder. Detta gör att marknaden för byggprodukter ibland blir nationell eller regional. Men mellan Sverige och Norge är skillnaderna klimatmässigt inte så stora. Ändå visar intervjuer som Socialde-partementet låtit göra med svenska entreprenörer och leverantörer att även den nordiska marknaden för entreprenader, material och konstruktioner

upplevs ha hinder som beror på olika byggnads-regler i de olika nordiska länderna.46 I intervjuerna, som Boverket hänvisar till i en rapport från år 2011, pekas på skillnader i exempelvis brandskyddskrav, fuktkrav och krav avseende vatten och avlopp. Det leder i sin tur till att entreprenörer som vill bygga i ett annat nordiskt land än sitt eget ofta måste ställa om sin produktion vilket kan leda till merkost-nader. Framför allt för små företag kan det också vara svårt att få reda på vilka regler som gäller i de olika länderna.

Kommerskollegium har också inom ramen för Solvit-nätverket stött på problem som svenska företag upplevt på byggområdet i Norge. Ett sven-skt företag upplevde problem som grundades i en frivillig produktspecifikation med stort inflytande på den norska marknaden och som utarbetats av ett norskt privat organ. Företaget menade att produktspecifikationen gynnade inhemska företag framför importerande, vilket företaget menade berodde på att det varit svårt för aktörer från andra länder att medverka i processen med att ta fram specifikationen.47 Kommerskollegium har också mottagit klagomål om att det är dyrt att få reda på vilka regler som gäller på byggområdet i Norge eftersom företaget måste betala en avgift för att ta del av så kallade nationella anpassningsdokument.48

Möjlig hantering av hindretEn av de svenska huvudprioriteringarna för ord-förandeskapsåret i Nordiska ministerrådet år 2013 är att ta bort gränshinder på byggområdet.49 En stor del i det arbetet går ut på att harmonisera de nord-iska byggreglerna. Som nämnts ovan har Social-departementet tillsammans med Boverket, parallellt med ansvariga myndigheter i de andra nordiska länderna, de senaste åren undersökt och analyserat

28

vilka hinder som finns idag som kan hänföras till skillnader i byggreglerna samt hur dessa kan lösas. Under 2013 kommer Socialdepartementet att arrangera ett informellt ministermöte för att driva på arbetet med att ta bort gränshinder på byggom-rådet inom Norden. Dessa initiativ kan förhopp-ningsvis underlätta den gränsöverskridande marknaden inom byggsektorn i Norden. Samtidigt är det viktigt att harmoniseringsåtgärder inom Nor-den inte reser ytterligare murar för handel till och från länder utanför Norden.

Problem som upplevs på byggområdet vid gränsöverskridande aktiviteter beror dock inte bara på att reglerna ser olika ut utan också för att de skillnader som finns inte är tillräckligt transparenta. Det har upplevts som svårt och ibland dyrt för företag att få reda på vilka regler som gäller i andra länder. För att avhjälpa problemet med bristande transparens ställer EU:s nya byggproduktförord-ning krav på att varje land på den inre marknaden inrättar kontaktpunkter för nationella byggregler. Från 1 juli 2013 ska dessa kontaktpunkter vara på plats och kunna upplysa tillverkare och importörer om de nationella krav på byggnadsverk som berör en viss byggprodukt i detta land.

Arbetet i det Nordiska ministerrådet och de nya kontaktpunkterna för byggprodukter är båda vik-tiga för en förenklad handel inom byggsektorn mellan Sverige och Norge. Men hinder beror inte alltid på regelverket i sig utan har ibland att göra med hur nationella myndigheter tillämpar reglerna i konkreta fall. Om företag anser att de råkar ut för omotiverade handelshinder kan de vända sig till sitt nationella Solvit-center, som i Sverige finns på Kommerskollegium.

4.5.2OtydligheteritolkningavEU-direktivomkravpålängdochviktförlastbilarmedförhinderförtransporterEn stor del av handeln med varor är beroende av lastbilstransporter. För handel mellan länder som Sverige och Norge vilka delar gräns, och som dessutom har stort handelsutbyte, är lastbilstrans-porter särskilt viktiga.50 Därför är det också viktigt för en effektiv handel länderna emellan att lastbilar kan röra sig fritt över gränsen. Men olika regler för hur lastbilar får vara dimensionerade samt otydliga EU-regler har skapat problem vid gränspassager mellan Norge och Sverige.

För att komma åt problemet med att lastbilar stoppas vid gränserna på grund av olika krav på maximal vikt och längd gäller inom EU/EES sedan år 1997 direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimen-sioner i nationell och internationell trafik och hög-sta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa väg-

fordon som framförs inom gemenskapen.51 Enligt detta direktiv får medlemsländerna inte stoppa lastbilar med hänvisning till nationella dimen- sionskrav, om lastbilarna uppfyller direktivets dimensionskrav. Däremot lämnar direktivet utrymme för att länder för nationell trafik tillåter lastbilar med dimensioner som överstiger direk-tivets längd- och viktstandarder om landets infrastruktur tillåter det.

Direktivet föreskriver en maximal vikt på 40 ton samt en maximal längd på 18,75 meter (härefter EU-normen). Vissa länder, däribland Sverige, Finland och Nederländerna, har utnyttjat möjligheten att tillåta längre och tyngre lastbilar för nationell trafik, så kallade modulfordon (European modular sys-tem, EMS)52. Norge, vissa delstater i Tyskland samt Danmark har börjat tillåta modulfordon på vissa vägar under en prövoperiod.

I Sverige tillåts alltså modulfordon, vilka är tyngre och/eller längre än EU-normen. Merparten av de lastbilar som transporterar varor i Sverige har dimensioner som överstiger EU-normen.53 I Norge har tidigare gällt EU-normen vilket har inneburit att svenska lastbilar tvingats stanna vid gränsen till Norge och antingen modifiera lastbilen eller lasta av och vänta på att en annan lastbil kommer och hämtar lasten. Som nämnts tillåter även Norge modulfordon under en försöksperiod. Det innebär att modulfordon idag accepteras på vissa större vägar i Norge.54

Trots att reglerna för hur stora lastbilar tillåts vara nu alltså är i stort sett lika i Norge och i Sverige har det hänt att lastbilar som kommer från Norge stoppats vid gränsen av svensk polis. Polis-ens agerande har baserats på en dom från Hovrät-ten från i mars 2011 där domstolen menade att – trots att båda länderna tillåter modulfordon – direktiv 96/53/EG samt den svenska trafikförord-ningen inte tillåter trafik över landsgränserna med fordon som överstiger EU-normen.55 Konsekvensen blev således att en transport som gick till Skåne från Kiruna kunde utföras med ett modulfordon medan en transport till Skåne från Norge endast kunde utföras av fordon med EU-normens dimen-sioner och vikt.

Hovrätten menade, i ovan nämnda dom, att direktiv 96/53/EG inte tillåter transporter över två länder med lastbilar som överstiger EU-normen. Kommissionen har dock utryckt en motsatt åsikt. I en skrivelse till Europaparlamentet i juni år 2012 meddelade kommissionen att den anser att direk-tivet, under vissa villkor, medger att två medlems-stater, som nationellt tillåter modulfordon, tillåter att dessa används även vid gränsöverskridande transporter.56

29

Den svenska regeringen gjorde i september år 2012 en ändring i trafikförordningen för att, enligt ett pressmeddelande, återställa den innan Hov-rättsdomen gällande ordningen ”att godkänna for-donsekipage i internationell trafik som är tyngre än 40 ton under förutsättning att de uppfyller samma krav som vid nationella transporter.”57 Trots ändring-en menar det svenska Transportindustriförbundet att problemet till stor del kvarstår bland annat eftersom ändringen bara behandlar fordonsvikten och inte längden.58 Lastbilar som transporterar i både Norge och Sverige riskerar, enligt förbundet, således fortfarande att stoppas av polisen om for-donet är längre än EU-normen.

Möjlig hantering av hindret Om direktivet ska tolkas såsom kommissionen gör gällande i sin skrivelse eller inte är svårt att utläsa ur direktivets ordalydelse. Det som i alla fall kan konstateras är att direktivet inte kräver att ett medlemsland ska tillåta gränsöverskridande trafik med modulfordon. Det betyder att ett medlems-land inte agerar i strid med direktivet för att det inte tillåter gränsöverskridande trafik med modulfor-don. För att trafik från Norge till Sverige med modulfordon ska tillåtas krävs därför att ett sådant undantag aktivt införts i Sverige. Det är viktigt att ett sådant undantag är tydligt för både bransch, till-synsorgan och domstol; något som åtminstone delar av branschen inte upplever är fallet idag.

Men de upplevda oklarheterna grundas inte enbart i otydliga svenska regler utan även i otyd-ligheter i direktivets tolkning. Sverige är som EU-medlem förhindrad att införa regler som står i strid med direktivet. Även om kommissionen slagit fast hur den tolkar bestämmelsen finns ingen praxis från EU-domstolen som kan bekräfta den tolkning-en. Oklarheter avseende två medlemsländers möjlighet att tillåta gränsöverskridande transporter med modulfördon är självklart olyckliga. I det sam-manhanget kan noteras att kommissionen aviserat kommande ändringar i direktiv 96/53/EG och påpekat att det då finns möjlighet att förtydliga just reglerna om gränsöverskridande transporter.59

4.5.3OlikareglerförlastpallarMånga företag behöver använda träemballage för att frakta sina varor. Det kan exempelvis vara last-pallar för att frakta livsmedelsvaror eller större trälådor för möbler och vitvaror mm. Att reglerna för träemballage är likvärdiga i två länder som har ett stort handelsutbyte är därför viktigt. Samtidigt finns risker kopplade till frakt av träemballage mellan länder. Träemballage kan föra med sig växt-skadegörare från exportlandet till importlandet som kan skapa skador på landets träd och skogar.

Därför har många länder infört regler för att hindra spridning av skadegörare via träemballage.

För att säkerställa att handeln över gränserna med träemballage inte förorsakar spridning av växt-skadegörare har IPPC (den internationella växt-skyddskonventionen) inom FN-organet Food and Agriculture Organization (FAO) skapat en interna-tionell standard, ISPM 15, för värmebehandling och märkning av träemballage. Standarden föreskriver att träemballage ska vara behandlat genom uppvärmning eller gasning för att döda eventuella växtskadegörare. Märkningen är beviset på att behandlingen genomförts. Standarden är frivillig för länder att tillämpa men många länder har gjort den bindande vid import.60

År 2005 gjordes ISPM 15-standarden bindande vid import till EU. Däremot behöver inte träembal-lage värmebehandlas och märkas enligt standarden vid handel internt inom EU. Inte heller behöver träemballage från eller till Schweiz uppfylla stand-arden, enligt ett bilateralt avtal mellan EU och Schweiz. I juli 2008 infördes standarden i Norge och gäller vid import till Norge, även import från EU.

Eftersom ISPM 15-standarden inte gäller vid handel inom EU och i förhållande till Schweiz kan svenska företag använda obehandlat och omärkt emballage vid export till andra EU-länder och till Schweiz. Däremot måste de använda emballage som uppfyller standarden vid export till Norge eftersom Norge inte har ett motsvarande avtal med EU som Schweiz har. Detta innebär att företag idag kan behöva använda olika emballage beroende på om varorna ska exporteras till exempelvis Dan-mark och Tyskland eller till Norge.61 Svenska exportföretag som handlar med både Norge och andra länder på den inre marknaden påverkas givetvis av dessa olikheter i regelverken.

Möjlig hantering av hindretEftersom både Norge och EU ställer krav på att emballage vid import ska uppfylla kraven i ISPM 15 kan knappast någon part juridiskt argumentera för att den andra ställer upp ett handelshinder i strid med regelverket för den inre marknaden eller WTO:s SPS-avtal.

För att underlätta handeln är ett alternativ ett avtal mellan EU och Norge, motsvarande det som finns mellan EU och Schweiz. Därmed skulle även handel med emballage till och från Norge undantas från kraven i ISPM 15-standarden. Möjligen skulle en sådan lösning kräva att Norge i så fall ansluter sig till EU:s hela växtskyddslagstiftning på mot-svarande sätt som Schweiz gjort.

Ett annat alternativ är att införa kraven i ISPM 15-standarden även för handel inom EU. Då skulle samma regler gälla vilket skulle innebära att samma

30

träemballage kan användas för handel inom hela den inre marknaden, inklusive Norge. Däremot skulle handeln med andra EU-länder fördyras jäm-fört med dagens regler. Detta alternativ har förts fram i en rapport från år 2012 som kommissionen beställt.62 Bakgrunden till rapporten var att EU:s växtskyddschefer vid ett möte i december 2009 var eniga om att ISPM 15-standarden borde tillämpas även inom EU på grund av de ökade risker som identifierats på senare år för spridning av växt-skadegörare. Utredningen, som Jordbruksverket skickat ut till svenska intressenter för synpunkter, ska diskuteras inom EU innan kommissionen under år 2013 förväntas komma med ett förslag till lagstiftning.63 Enligt uppgift från Jordbruksverket är det stor sannolikhet att kraven förr eller senare kommer införas även inom EU.

När nationella tekniska regler utgör hinder för handeln finns lösningen alltså, naturligt nog, i förändring av nationella regelverk.

4.6 Hinder för personrörlighetI Norge ska samma regler för fri rörlighet för per-soner och därmed arbetstagare gälla som mellan EU-länder, eftersom Norge är medlem i samarbetet EU:s inre marknad. Det innebär att en svensk per-son som vill bo, arbeta eller studera i Norge ska kunna förlita sig på samma regler som när han eller hon vill bo, arbeta eller studera i Italien. En person som rör sig över gränsen för att arbeta i Norge ska alltså inte mötas av exempelvis administrativa hin-der till följd av att denne inte är norsk medborgare.

Att arbetskraft lätt kan röra sig över gränsen underlättar för företag att kunna säsongsanställa,

inom exempelvis turistnäringen, eller kunna expandera sin lokala tillverkning. Det får därför konsekvenser för näringslivet och handeln när brist på samordning av till exempel socialförsäkrings-system begränsar möjligheten att växla mellan jobb på båda sidor gränsen. Därför är även frågor som gäller personers fria rörlighet i förlängningen hin-der för handeln, och problem kring den rörligheten har lyfts fram i många intervjuer som ligger till grund för den här studien.

Nedan ges tre exempel på hinder kopplade till den fria rörligheten för personer; pendling med bil, rättighet till A-kassa och norskt krav på byggekort.

4.6.1PendlamedbilmellanNorgeochSverigeEn svensk person som bor i Sverige men veckovis pendlar till Norge och bor där under veckorna önskade i fortsättningen pendla med bil istället för tåg. Personen ville pendla med en svenskregistrerad bil till Norge. Detta visade sig dock inte vara helt problemfritt.

Normalt ska alla bilar som körs på svenska vägar vara registrerade i Sverige. Samma regel gäller i Norge64. Svensk lag innehåller bestämmelser om for-don i internationell vägtrafik. Dessa regler innebär att en bil inte måste registreras i Sverige utan får köras här om fordonet ägs av en fysisk eller juridisk person som har sitt huvudsakliga hemvist utomlands och om fordonet har förts in till Sverige för att tillfälligt brukas där. Det finns även en nordisk överenskom-melse som innebär att bestämmelserna om registre-ringsplikt inte gäller motordrivna fordon som är registrerade i Danmark, Finland eller Norge om for-donen brukas i Sverige under högst ett år. Beträf-fande fordon mellan Norge och Sverige så uppstår

31

dock särskilda problem eftersom Norge inte är ett EU-land och därmed inte är medlem i tullunionen.

Enligt norsk tullagstiftning65 är det tillåtet att under max två år tillfälligt införa ett utländskt for-don till Norge. Därefter är det inte möjligt att lagligt pendla med en svenskregistrerad bil från Sverige och till Norge.

Möjlig hantering av hindretSvensk och norsk lagstiftning korresponderar inte med varandra. En förändring av den norska res-pektive svenska lagstiftningen skulle kunna lösa frågan. Kommerskollegium anser att bilregistrering-en bör vara avhängig av var personen kan anses folkbokförd. I annat fall är det inte möjligt att pendla med en bil mellan Norge och Sverige under en längre tid. Vid tvist om var folkbokföring ska ske krävs konsultationer och samarbete mellan länder-nas ansvariga myndigheter.

4.6.2IntygförarbetslöshetsförsäkringGenom en EU-gemensam blankett, kallad E301, ska det vara möjligt att överföra sina upparbetade rättigheter i ett EU/EES-land för att söka A-kassa i sitt nya boendeland.

En person som arbetat i Norge och där haft en så kallad attföringsperiod (en period med aktiv-itetsstöd) fick vid flytten hem till Sverige problem då han uppvisade en E301-blankett för att kunna få arbetslöshetsersättning. E301-blanketten är en standardiserad blankett (har numera ersatts med nya intyg) som syftar till att underlätta samordnin-gen av bland annat arbetslöshetsersättning på EU:s inre marknad. I Norge betalas arbetslöshets-försäkring och sjukförsäkring ut av olika kassor. En av dessa kassor, norska NAV, hade inte intygat attföringsperioden på blankett E301 eftersom de inte ansåg sig ha behörighet att göra det då de menade att två kassor inte kan intyga på samma blankett. Däremot uttryckte NAV en möjlighet att intyga attföringsperioden i ett separat dokument. Eftersom attföringsperioden inte hade intygats på blankett E301 godtog dock inte den svenska a-kas-san perioden som försäkrad tid och anmälaren kunde inte få full arbetslöshetsersättning.

Möjlig hantering av hindretFörordning 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen syftar till att underlätta för den fria rörligheten för personer inom EU. Det handlar inte om en harmonisering av de nationella

förmånerna utan endast om en samordning för att undvika olägenheter för de personer som vill ut-nyttja den fria rörligheten. Medlemsstaterna har en skyldighet att enligt förordningen medverka till denna samordning, bland annat genom tillämp-ningen av principen om god förvaltning, som är en av de grundläggande principerna i förordningen. Principen innebär att de berörda personerna ska få all information som är nödvändig för att de ska kunna hävda sina rättigheter samt att institution-erna ska ta kontakt med varandra och lösa even-tuella problem som uppstår vid samordning av sociala förmåner. Det blankettsystem som finns att tillgå för personer och myndigheter i samband med flytt mellan medlemsstater syftar till att underlätta samordningen av sociala förmåner. I och med att syftet är att underlätta bör blanketterna inte vara det enda instrument med vilket en person kan styrka sin rätt till sociala förmåner.

En smidig väg till förenkling är att Norge an-vänder samma system som resten av EU/EES och tillse att båda kassorna kan intyga på samma blan-kett. I nuvarande situation skulle det vara en möjlig väg att svenska a-kassan enligt principen om god förvaltning inte enbart beaktar den standardiserade blanketten från den ena myndigheten i arbets- landet utan även godtar ett kompletterande intyg från den andra myndigheten i arbetslandet. Den svenska a-kassemyndigheten kan alltså vara flexi-bel och godta annan form av intyg.

4.6.3Byggekort–etthandelshinder?I Norge måste samtliga byggarbetare, vare sig de arbetar permanent i landet eller tillfälligt, ha ett ”byggekort”. Förutsättningen för att beställa bygge-kort är att man registrerar en ”bestiller”, en huvudansvarig och de som skall utföra montage-tjänsterna. Byggekort är ett statligt krav som fram-ställs av Arbetidstillsynet men som administreras av ett företag som heter Oberthur Technologies. För att få vara bestiller eller utförare så måste de anställda vara registrerade hos antingen ”Arbetids-taker/arbeidsgiverregiteret” eller ”Sentralskatte-kontoret för utenlandssaker”.

För ett svenskt företag innebär det att arbetsgivaren måste sända in en blankett till Sentralskattekontoret för utenlandssaker och rap-portera den tjänst man är kontrakterad att utföra samt vilka montörer man tänker använda. Ett svenskt företag som sålde kyl- och frysrum och utförde korta montageuppdrag i Norge upplevde

32

detta handelshindrande då de ansåg att hand- läggningstiden var för lång. Företaget hade inga fast verksamma anställda eller skattande i Norge.

Möjlig hantering av hindretSåvitt Kommerskollegium förstår handlar det om återkommande registrering vid ett tillfälle per år. Hindret mot den fria rörligheten består i långa handläggningstider i samband med ansökan om ”Byggekort”. Ibland tar förfarandet upp till 5 – 6 veckor, vilket upplevts som ett hinder mot tillfällig tjänsteutövning. Såvitt Kommerskollegium förstår så räcker det med att företaget kan påvisa att man initierat processen för att få ett byggekort för att företaget fritt ska få tillhandahålla sina tjänster. Innan processen initierats, och därmed kan ansöka, så måste man ha ett norskt personnummer alterna-tivt ett D-nummer. För att kunna ansöka om D-numret så måste man ha ett norskt organisa-tionsnummer och denna process tar i sig cirka 14 dagar.

Information till företag kan underlätta, för att öka kunskapen om att arbete kan påbörjas så snart processen för att få ett byggekort påbörjats. Vidare bör själva ansökan om D-numret och organisa-tionsnumret innebära att man initierat processen. En norsk förenkling av reglerna, så att kravet på byggekort avskaffades, skulle självklart också lösa frågan.

EU-domstolen har godtagit ett system med förhandsanmälan såsom mindre handelshindrande än ett krav på förhandstillstånd (Kommissionen mot Luxemburg C-455/03, p. 31) till skydd för arbetstagarna. Samtidigt nämner kommissionen (meddelande KOM 2006 159 slutlig, sidan 6) att sådana anmälningar bara får användas för informa-tionsändamål. De får inte användas för kontroll och registrering av företag, vilket kommissionen anser likvärdigt med ett tillståndssystem.

I det aktuella fallet rör det sig om en förhands-anmälan av de anställda, företaget och utfärdande av ett särskilt bevis om sådan anmälan, ett bygge-kort. Samtidigt godtas tjänstetillhandahållande så snart det är möjligt att påvisa att processen kring byggekort har initierats. Därmed liknar det norska systemet mer ett system för förhandsanmälan än ett system för inhämtande av förhandstillstånd. Frågan är dock om det faktum att tjänsteverksam-heten får initieras innan byggekortet utfärdas i sig gör att åtgärden inte kan anses objektivt motiverad för att tillgodose skyddssyftet.

4.7 E-handelNorge är en stor och betydelsefull marknad för svenska e-handlare och fyra av tio svenska e-han-delsföretag som bedriver utlandsförsäljning har Norge som sin största utlandsmarknad66. Detta beror självklart på det nära geografiska läget, men även på att den norska marknaden är särskilt lukrativ för e-handelsföretag. En undersökning visar att var fjärde norrman e-handlar minst en gång i månaden. Norska konsumenter handlar dessutom gärna från utländska e-handelssajter, mycket på grund av höga priser och det begränsade utbudet av varor på norska e-handelssajter.67

I en undersökning som Kommerskollegium genomförde under 201268 uppger svenska företag samtidigt att försäljningen gentemot Norge skulle kunna vara ännu större om det inte hade varit för de handelshinder som existerar i landet. En före-tagare uttryckte det så här: ”Norge borde vara den naturliga första marknad som svenska e-handlare väljer att expandera till men det är tyvärr väldigt problematiskt att bedriva e-handel där”. Många av de hinder som e-handelsföretag möter är gemen-samma för andra typer av verksamhet. Här vill vi ändå i ett särskilt avsnitt lyfta fram de frågor som särskilt pekats ut av svenska e-handlare som de mest problematiska.

Nedan beskrivs de två typer av problem i Norge som återkom i kollegiets kontakter med svenska e-handelsföretag vid undersökningen: krav på lokal etablering vid registrering av toppdomän samt tullar och tullprocedurer – där momsregelverket utgör det största underliggande problemet. Andra bekymmer som e-handelsföretag har tagit upp i Norge är dubbelbeskattning och förbud mot lagring av personnummer.69

4.7.1KravpålokaletableringvidregistreringavnorsktoppdomänI Norge finns krav på att företag och privatpersoner som vill registrera en norsk toppdomän måste vara lokalt etablerad i landet – antingen i form av ett aktiebolag eller av en norsk utländsk filial (NUF). Denna typ av krav fungerar indirekt som ett hinder mot gränsöverskridande handel eftersom sök-motorer på Internet rankar webplatser med norska toppdomäner högre än webplatser med icke-norska toppdomäner.

Det finns olika regler för registrering av topp-domäner i EU:s medlemsländer. I Sverige krävs

33

ingen företagsregistering, det räcker med en ”registerbeteckning” från ett annat land, till exempel skatt- eller momsregistreringsnummer.

För att inte gå miste om potentiella kunder väljer många svenska företag därför att starta ett bolag eller en filial i Norge. Detta är dock kostsamt och något som mindre e-handelsföretag många gånger inte har råd med. Alternativ kan företag välja att ”hyra” toppdomänrättigheter av så kallade domän-hanteringsföretag i Norge eller betala för att få ett lokalt momsombud som i sin tur registrerar en toppdomän åt företagen.

Utöver kravet på lokal etablering har Norge dessutom en begränsning i antalet subdomäner som företag får registrera. Denna begränsning är ett prob-lem för svenska e-handelsföretag som vill registrera flera subdomäner under sin norska toppdomän.

Möjlig hantering av hindretProblemet är inte begränsat till Norge utan gäller för flera länder inom EU. En lösning kan finnas genom EU:s inre marknad, där Norge deltar genom EES-avtalet. Frågan om toppdomäner har varit aktuell under en längre tid och EU-kommis-sionen tar kortfattat upp frågan i ett arbetsdoku-ment från början av 2012 som släpptes tillsammans med kommissionens e-handelsmeddelande. Där skriver man att hinder mot att registrera domäner kan strida mot den fria rörligheten för tjänster och e-handelsdirektivet. Kommissionen skriver också att man kommer att fortsätta att bevaka frågan.70

Ett norskt beslut om att öppna för utländska aktörer skulle även vara ett sätt att underlätta för svenska exportörer.

4.7.2Norskatullprocedurerochmomsreglerupplevssomkompliceradeochtidskrävande

De norska tullprocedurerna har av de e-handels-företag som kollegiet varit i kontakt med beskrivits som ”föråldrade” samt tidskrävande och kost-samma att anpassa sig till. Ett stort klädesföretag berättade att dessa hade bidragit till att företaget valt att placera ett centrallager i Norge för att däri-från serva den norska marknaden. Företagets lever-anser till länder inom EU sköts från ett centrallager i Sverige men de norska tullprocedurerna gjorde att företaget ansåg det vara billigare och smidigare att investera i ett centrallager placerat i Norge.

I praktiken är det inte tullproceduren i sig som är krånglig utan de bakomliggande skattelagarna gäl-lande moms, vilket redogjorts för ovan i avsnitt 4.3.

När svenska företag säljer varor direkt till konsu-menter i Norge måste antingen företaget eller kon-sumenten hantera de tull- och momsavgifter som uppstår vid införsel av varorna till landet. Företag väljer oftast att hantera dessa själva, för att de annars riskerar att förlora kunder om de väljer att lägga över ansvaret på konsumenterna. Den norska mervärdesskattelagen som reglerar denna hantering uppfattas av många företag som föråldrad och inte anpassad till den gränsöverskridande e-handeln.

Den största problematiken vid e-handel, särskilt riktad mot konsument, är enligt Business Sweden det faktum att köparen åläggs att betala tull – och moms när denne handlar från en utländsk site. Där-för är den viktigaste aspekten en momsregistrering, som möjliggör för det utländska företaget att stå som importör samt fakturera inklusive alla avgifter.

34

5. Forum och strategier för att hantera handelshinder mellan Sverige och NorgeHittills i studien har vi gett en överblick över han-deln mellan Sverige och Norge och belyst några problem som företagen möter i handeln. Vi vill nu också ge en översikt över vilka möjligheter som finns att hantera handelshinder. Här följer en när-mare beskrivning av vilka forum och strategier som kan användas för att försöka hantera och förebygga hinder för handeln mellan Sverige och Norge.

5.1 Information om reglerna för handel Sverige-NorgeSvårigheter att få information om vilka lagar och regler som gäller vid handel mellan Sverige/EU och Norge är ett problem som kan utgöra ett hinder i handeln. Denna typ av handelshinder kan lösas genom information och praktiskt stöd till företag som handlar över gränsen och till personer som pendlar eller flyttar till arbete på andra sidan gränsen. Ökad kunskap kan hjälpa företag att hantera exempelvis de dokument som krävs vid gränspassage och förstå hur verksamhet måste anpassas efter de restriktioner det innebär att Norge inte är medlem i EU:s tullunion.

Skulle alltså en ny informationstjänst vara en lösning? Det kan ligga nära till hands att tro att en satsning på information skulle vara ett bra sätt att underlätta för handeln. Det bör då framhållas att det redan finns en rad informationskällor att tillgå. Flera av informationskällorna har ambitionen att ge samlade svar på de flesta praktiska frågor som kan uppkomma vid handel mellan Sverige och Norge. Bland de aktörer som tillhandahåller information finns dessutom flera av de instanser företag på ett naturligt sätt har kontakt med eller känner till. I stället för att sjösätta nya informationsfunktioner bör fokus fortsatt ligga på att sprida information om de aktörer och funktioner som redan finns.

Det finns en rad källor till kunskap och infor-mation om rutiner och regler för handel mellan Sverige och Norge. I listan nedan grupperas dessa beroende på vilken typ av information de kan ge.

VillkorförföretagandeinomEUochNorge • Your Europe är en webbportal i två delar. En del är riktad mot företag och en del är riktad mot privatpersoner. På norska och gällande villkor i Norge så är Your Europe enbart riktad till företag. För de som inte hittar informationen på webb-

portalen så kan man ställa en fråga genom Your Europe Advice. Länk till Your Europe: www.europa.eu/youreurope

• Your Europe Advice är en kostnadsfri informa-tionsservice för företag och privatpersoner som är medborgare i EU, Norge, Island och Liechten-stein. Tjänsten informerar om företag och privat-personers rättigheter i ett eller flera EU-länder enligt EU/EES-lagstiftningen. Här finns en möj-lighet att ställa frågor till en EU-rättsexpert. Länk till Your Europe Advice: www.europa.eu/youreurope/advice

ReglerförvarorochtjänsterinomEU • Kontaktpunkten för varor. En handläggare ger information om vilka nationella krav som finns på en vara. Kontaktpunkter finns i alla EU-länder och i Norge och är en kostnadsfri service. De kan hänvisa till ansvarig myndighet och ge informa-tion om hur ett företag kan överklaga ett myn-dighetsbeslut. I Norge är det Närings- och han-delsdepartementet som är kontaktpunkt för varor. Länk till kontaktpunkten för varor i Norge: www.nhd.dep.no

• Kontaktpunkten för tjänster är en omfattande webbportal som ska underlätta för företag att sälja tjänster inom EU. Företag ska genom kon-taktpunkten kunna hitta relevant information om vad som krävs för att få sälja en tjänst i det aktuella landet och klara av alla administrativa formaliteter på nätet. Här finns information om vilka blanketter och tillstånd som företag kan behöva. Länk till den norska kontaktpunkten för tjänster: www.altinn.no

Tullarochtullprocedurerförexporttillicke-EU-länder • En mindre känd källa till information, och som skulle behöva nå ut bättre till företag, är EU:s marknadstillträdesdatabas, Market Access Data-base. EU-kommissionen har i samarbete med EU:s medlemsländer och näringslivet tagit fram en omfattande informationstjänst. Där finns kost-nadsfri tillgång till detaljerad information om dokument och produktkrav (under procedures and formalities), sökbart på land och vara. Där finns också information om tillämpade tullar, han-delsstatistik och listor över vilka handelshinder som EU:s företag möter i handel med länder utan-för EU – bland annat Norge. Mer information om

35

EU:s handelshinderarbete finns längre fram i det här kapitlet, under rubriken 5.6. Länk till Market Access Database: madb.europa.eu

Organisationersomstödjerföretagsomvillexportera • Enterprise Europe Network erbjuder kost-nadsfria tjänster till företag. Exempelvis: informa-tion och rådgivning; förmedling av interna-tionella affärskontakter samt service vid teknik- och forskningssamarbeten. Länk till den svenska hemsidan: www.enterpriseeurope.se

• Business Sweden (tidigare Exportrådet) har i uppdrag att ge information om marknadsför- hållanden, regelverk och procedurer till svenska företag som vill nå den norska marknaden. Busi-ness Sweden har kontor i Oslo och regionala exportrådgivare i Sverige som ger råd och stöd till exportörer. Business Sweden erbjuder också nät-tjänsterna Skeppningshandboken och Frihandels-guiden, mot en årsavgift. Där finns information om exportregler och hur företag kan dra nytta av EU:s frihandelsavtal, till exempel om de ur-sprungsregler som hör till varje avtal. Information om e-handelsregler i Norge finns i Business Swe-dens E-handelsguide. Länk till Business Sweden: www.business-sweden.se

• Handelskamrar i såväl gränsnära regioner som övriga landet bistår också med information och vägledning till sina medlemsföretag. Länk till Sveriges handelskamrar: www.cci.se

• Grensetjänsten är ett norsk-svenskt samarbete inom Nordiska Ministerrådet, en informations-tjänst för såväl företag som individer som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Länk till Gensetjänst: www.grensetjansten.no

• Nordiska Ministerrådet har också en informa-tionstjänst, Hallå Norden, som ska underlätta privatpersoners rörlighet inom Norden. Länk till Hallå Norden: www.norden.org/sv/ norden-foer-dig

• Ytterligare exempel på projekt/strategier som arbetar med att lösa den här typen av handelshin-der är de regionala gränshinderaktörer som har ett informationsuppdrag, som exempelvis Gräns-kommittéer i Östfold-Bohuslän/Dalsland och Östfold-Värmland. Även här är Nordiska Minister-rådet delfinansiär. Länkar till två gränskommit-téer: www.granskommitten.com, www.varmost.net

5.2 Solvit – ett problemlösnings-nätverk på den inre marknadenNorge är genom EES-avtalet en del av EU:s inre marknad, med vissa undantag. I och med det gäller fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital mellan Norge och EU:s medlemsländer. Om ländernas nationella regler står i strid med den fria rörligheten kan de behöva ändras, eftersom fri-handelsavtalens regler är överordnade de nationella.

Solvit är ett problemlösningsnätverk dit personer och företag som upplever att de har problem på den inre marknaden när det gäller fri rörlighet för varor, tjänster, kapital eller personer kan vända sig. Eftersom Norge genom EES-avtalet är en del av EU:s inre marknad kan hinder med Norge också anmälas till Solvit. Det gäller dock inte för hinder på områden som inte omfattas av EES-avtalet, till exempel höga tullnivåer på livsmedel eller problem i tullklassificeringsfrågor.

Det finns ett Solvit-center i varje EU/EES-land. I Sverige är Solvit placerat vid Kommerskollegium. Solvit-centren samarbetar med varandra och med myndigheten i det land där problemet uppstått och försöker komma tillrätta med problemet. En lösn-ing på problemet kan vara att myndigheten ändrar sitt agerande, men ett resultat av Solvits arbete kan också vara ett konstaterande att inget EU-rättsligt brott har begåtts.

Solvit har inga sanktionsmöjligheter och kan inte tvinga myndigheter att agera i enlighet med vad Solvit kommit fram till. Verktyget har dock visat sig framgångsrikt och har hjälpt många företag och personer genom åren att få ökad nytta av den inre marknaden.

36

Såväl svenska som norska Solvit får främst in anmälningar från privatpersoner som upplever problem med den fria rörligheten på den inre marknaden. Endast ett fåtal fall rör handelshinder för företag. När det gäller det norska kravet på momsombud som beskrivits i kapitel 4.3. har Solvit bidragit till att lyfta frågan till den instans som övervakar att EES-avtalet efterlevs, där Norge nu ålagts att ta bort kravet på momsombud.

5.3 Frihandelsförhandlingar - fortsatt fördjupning av EES-avtalet En möjlighet att lösa handelshinder öppnas när EU förhandlar frihandelsavtal med andra länder. EU har nyligen slutit ett frihandelsavtal med Sydkorea, där EU:s exportörer nu ges bättre tillträde för bland annat fordon genom sänkta tullnivåer.

EES-avtalet ingicks efter förhandlingar mellan Norge och EU och kan bara förändras genom förhandlingar mellan EU och Norge. Sverige kan som EU-medlem inte självt initiera förhandlingar, men Sverige kan driva på inom EU för att för- handlingar för bättre marknadstillträde under EES-avtalet inleds med Norge.

Även om EES-avtalet är färdigförhandlat och i kraft sedan 1994 så finns det inskrivet att det ska ske en gradvis liberalisering av jordbrukshandeln genom att villkoren för handel med jordbruksvaror ses över vartannat år. EES-förhandlingar är därför, som nämnts ovan, den mest framkomliga vägen att reducera de norska tullnivåerna för livsmedel och jordbruksprodukter, men det finns inga tecken på att en sådan lösning skulle vara nära förestående. Översyner i syfte att uppnå handelsliberaliseringar har inte skett med sådan regelbundenhet som anges i artikel 19. Sedan EES-avtalet slöts har endast två överenskommelser enligt artikel 19 träffats mellan Norge och EU; år 2002 och 2010. Sverige har varit starkt pådrivande inom EU för en högre ambitions-nivå vad gäller bättre tillträde till den norska marknaden för jordbruksprodukter. Europeiska kommissionen har också olika intressen i relation till Norge, och ansvaret för handelsrelationen med Norge är uppdelat mellan flera olika delar inom kommissionen; såväl jordbruks-, handels- som inre marknadsdirektoraten har del i hur den relationen utformas.

Inte heller för handel med bearbetade jordbruks-produkter finns det utsikter för någon liberalisering

på kort sikt. Innehållet i protokoll 3, som reglerar handel med bearbetade jordbruksprodukter, har uppdaterats vid två tillfällen; år 2001 och 2004. En ytterligare översyn av protokoll 3 där parterna ser över både produktomfattning och tullnivåer är något Sverige arbetat aktivt för. Den uppföljnings-klausul som finns i avtalet är dock oklar på flera punkter och det saknas explicita texter kring hur kommande översyner ska ske. Europeiska kom-missionen har vid flera tillfällen under senare år efterfrågat nya förhandlingar om handelsvillkoren för bearbetade jordbruksprodukter enligt protokoll 3 i EES-avtalet. Norge har hittills inte visat intresse för sådana förhandlingar.

Ytterligare en möjlighet att lösa handelshinder genom EES-avtalet är när nationell lagstiftning står i strid med det internationella avtalet. ESA, EFTA Surveillance Authority, heter den instans som över-vakar att EES-avtalet efterlevs av de tre EFTA-länder som deltar i EES. Som nämnts ovan har det norska kravet på momsombud av ESA befunnits stå i strid med EES-avtalet och kommer därför att behöva ändras.

5.4 Frihandelsförhandlingar i WTOGenom Världshandelsorganisationen WTO finns flera möjligheter att motarbeta handelshinder. Det kan ske när länder ansluter sig till organisationen, som när Ryssland under 2012 blev medlem. Då för-band sig Ryssland bland annat att sänka sina importtullar på många varor, och att också minska hinder för export av exempelvis timmer från Ryss-land. Handelshinder kan också förebyggas och reduceras genom arbete i WTO:s kommittéer. WTO:s TBT-kommitté är ett exempel, där det diskuteras om länders regelverk för bland annat märkning och certifiering riskerar att skapa hinder för utländska varor. Om länder sätter upp hinder för handel som strider mot WTO:s regelverk, eller mot de åtaganden länderna gjorde när de anslöt sig, finns möjlighet till så kallad tvistlösning, ett dom-stolsförfarande inom WTO. De handelshinder mel-lan Sverige och Norge som presenterats i den här studien är alla förenliga med WTO:s regelverk och Norges och EU-ländernas åtaganden där.

Det är teoretiskt möjligt att ett nytt WTO-avtal skulle leda till sänkta tullnivåer mellan EU och Norge och därmed Sverige och Norge. Förhand-lingar om ett nytt avtal inom den nuvarande

37

Doharundan har förts inom ramen för WTO sedan år 2001. Utsikterna att nå ett avtal är för närvarande små. Även om ett avtal skulle nås så är det inte san-nolikt att det skulle resultera i sänkta norska tullar till WTO:s medlemmar på jordbruks- och livs-medelsprodukter som understiger de nivåer EES-avtalet ger.

5.5 Gränshinderarbete i NordenBrist på samordning och harmonisering mellan länders regelverk kan leda till hinder för handel. Handelshinder kan också uppkomma på grund av den nationella tillämpningen av EU-reglerna på myndighetsnivå, utan att det direkt står i strid med EU-rätten eller EES-avtalet. Ett land kanske väljer att tolka reglerna restriktivt eller införlivar dem i sin lagstiftning på ett sådant sätt att onödiga han-delshinder uppstår. Den här typen av handels- hinder kan lösas genom kontakter på regerings- eller myndighetsnivå. De gränshinder som lösts i samarbetet inom ramen för det Nordiska minister-rådet är exempel på detta.

Det Nordiska rådet71 och Nordiska minister-rådet72 ska arbeta för gemensamma nordiska lös-ningar på problem. Att undanröja gränshinder är ett av 14 projekt som drivs inom ramen för de nordiska regeringarnas globaliseringsarbete. Enligt Nordiska rådets webbsida ska det gå att ”flytta, pendla, stud-era och bedriva näringsverksamhet över gränserna i Norden utan att man ska behöva riskera att hamna mellan stolarna eller hindras av oklara lagar och regler”. Målsättningen med gränshinderarbetet är att underröja ett antal konkreta hinder varje år och att förhindra att nya hinder uppstår som en konsekvens av nationell lagstiftning73.

Ett nordiskt Gränshinderforum med uppdrag att främja den fria rörligheten inom Norden för en-skilda personer och företag inrättades år 2007. Gränshinderforum är ett politiskt tillsatt organ där alla de nordiska länderna finns representerade. Forumets uppdrag är att identifiera gränshinder mellan de nordiska länderna och föreslå lösningar till ländernas regeringar. De gränshinder som iden-tifierats mellan de nordiska länderna samlas i gräns-hinderdatabasen.

Inom ramen för det nordiska samarbetet arbetar man med en bred tolkning av vad som innefattas i gränshinder. Det inbegriper är inte bara regler som reglerar handeln vid gränsen (till exempel tullar,

kvoter, licenskrav) utan innefattar nästan alla regler som kan hindra företag eller privatpersoner att flytta eller bedriva verksamhet över nationsgränser inom Norden. I gränshinderdatabasen delas hind-ren in i sju olika kategorier: arbetsmarknad, med-borgare och konsument, näringsliv, skatt och finans, social och hälsa, utbildning och övrigt.

Det mest prioriterade gränshindret som berör handel/näringsliv med Norge är moms- och avgiftshantering, särskilt de likviditetsproblem som kan uppkomma hos företag som måste deponera pengar för att få föra in varor tillfälligt i Norge. Detta drabbar särskilt små företag. Gränshinder-forum påpekar att många gränshinder uppkommer på grund av brister i information om vilka regler som gäller samt skillnader i hur olika länder tilläm-par regelverken. En sökning i databasen över gräns-hinder som berör näringslivet och Norge visar att det finns 15 registrerade hinder i databasen. Listan över dessa hinder visar på spännvidden av de hin-der som gränshinderforum arbetar med (se tabell 1). Grensetjenst har också gjort en sammanställning över gränshinder74. Dessa hinder rör främst social-försäkringsfrågor och andra frågor som gäller fri rörlighet för personer. I flera av fallen har hindren kunnat lösas genom samordning mellan länderna skett, vilket underlättar för arbetskraftrörligheten över gränsen.

38

Tabell 1. Gränshinder registrerade i gränshinderdatabasen (Näringsliv/Norge)

Berörda länder: Norge / Ämne: Näringsliv Status

Taxi över gränsen, problem att ta upp passagerare Löst

Vaktbolag, svårighet att operera över gränsen Löst

Passagerarbåt över gränsen mellan Sverige och Norge Vilar/avvaktar

Porto: tidnings- och tidskriftprenumeration fördyras av höjt utlandsporto Vilar/avvaktar

Offentliga riskkapitalfonder begränsas av nationella mandat Vilar/avvaktar

Standarder och certifiering inom tjänstesektorn Under behandling

Hinder för elektronisk handel Vilar/avvaktar

Krav på personnummer vid tillfällig vistelse i ett annat nordiskt land Under behandling

Gränshinder på livsmedelsområdet Avskriven

Digital signatur över gränserna (e-ID) Vilar/avvaktar

Byggmaterialstandard Under behandling

Betalkortsavgifter Vilar/avvaktar

Beskattning av venturekapital Under behandling

Banköverföringsavgifter Under behandling

Auktorisationer – t.ex. för elinstallatörer och social- och hälsoassistenter Under behandling

Pantsystemen, brist på uniformt system -

Källa: Nordiska ministerrådet – Gränshinderdatabasen (december 2012)

En del i arbetet med gränshinder i Norden är insatser för att sprida information om vilka regler som gäller när man flyttar, pendlar eller bedriver näringsverksamhet över gränsen. Informationen behövs eftersom regelverken i vissa fall skiljer sig åt mellan de nordiska länderna. Det finns en rad regionala aktörer som arbetar med att ge informa-tion till företag och privatpersoner, så som Hallå Norden, Gränskommittén Östfold-Bohuslän/Dalsland och Grensetjänsten. Bidrag har getts för att etablera en rådgivningstjänst på Nordkalotten. Dessa regionala och nationella aktörer utgör också en bra ingång för företag och privatpersoner som vill rapportera om gränshinder. Informationen om dessa gränshinder kan sedan slussas vidare till Gränshinderforum som arbetar med att lösa hin-dren. Gränshinderforum menar att den här kedjan som skapas mellan de regionala aktörerna och de nationella aktörerna i Gränshinderforum är viktig för att hindren ska kunna lösas.

Under år 2013 är Sverige ordförande i Nordiska ministerrådet. I regeringens program för det sven-ska ordförandeskapet lyfts gränshindersarbetet fram som ett prioriterat område. Målsättningen är att avskaffa hinder som påverkar möjligheten att bedriva näringsverksamhet och arbetspendla över gränserna i Norden. Ökat handelsutbyte med de nordiska grannländerna är, enligt Utrikesdeparte-mentet, en målsättning som ska uppnås genom att Nordiska ministerrådet tar fram en långsiktig

strategi för att arbetet mot gränshinder och att gränshinderskontor etableras vid samtliga nordiska gränser.75 Inom det nordiska samarbetet har lag-stiftningssamarbetet och erfarenhetsutbytet varit ett centralt arbetssätt, och regeringen lyfter fram att detta arbetssätt har stor betydelse för att undanröja gränshinder mellan de nordiska länderna. Skill-nader mellan länderna i deras genomförande av EU- och EES-lagstiftning riskerar att skapa nya handelshinder. Därför är det av vikt att de nordiska länderna samarbetar för att undvika lösningar som alltför mycket skiljer sig åt mellan länderna.76

5.6 EU:s marknadstillträdesstrategi Vissa handelshinder beror på nationella beslut som inte regleras av internationella avtal, och där det inte finns något nationellt intresse av att arbeta för förändring och harmonisering. Återigen kan tullar tas som exempel: såväl EU som Norge kan unilater-alt, på egen hand, besluta att sänka tullnivåer och öppna sin marknad mer för handel med varor och tjänster än vad som anges i EES- eller WTO-avtalen. Avtalen fastställer en miniminivå av öppen-het som länderna måste respektera.

Det är ett svårt arbete att påverka tillträdet till andra länders marknader. En dialog kan föras i många olika fora, men frågor behöver ofta tas upp på politisk nivå. Sverige kan på egen hand välja att

39

diskutera angelägna frågor med norska motparter men ett viktigt arbete bedrivs också på EU-nivå. Eftersom EU har en gemensam politik för utrikes-handel är det Europeiska kommissionen som företräder även Sverige i internationella handels-diskussioner- och förhandlingar.

EU har antagit en marknadstillträdesstrategi för att lösa handelshinder som europeiska företag möter i handeln med länder utanför EU. Inom ramen för strategin ska kommissionen, medlemsländerna och näringslivet samarbeta för att identifiera och lösa handelshinder.

Även om Norge, genom EES-avtalet, är en del av EU:s inre marknad är landet inte en del av EU. De handelsfrågor som inte regleras i EES-avtalet dis-kuteras därför inom ramen för EU:s marknadstill-trädesstrategi. Till exempel gäller det tullar på de livsmedels- och jordbruksprodukter som inte omfattas av EES-avtalet och frågor som gäller tull-klassificering.

Samarbetet mellan Europeiska kommissionen, EU:s medlemsländer och det europeiska närings-livet sker i marknadstillträdeskommittén77, som möts en gång i månaden i Bryssel. Vidare finns ett antal arbetsgrupper för olika sakfrågor knutna till kommittén. Lokalt finns även ett antal marknads-tillträdesteam etablerade i huvudstäderna i ett tret-tiotal av EU:s viktigaste handelspartners, däribland i Oslo. Marknadstillträdesteamen leds av kommis-sionen och i arbetet deltar medlemsländernas ambassader samt representanter för EU:s näringsliv på plats i dessa länder.

Verktyg som används för att undanröja handels-hinder är exempelvis politiska kontakter, multilat-erala och bilaterala förhandlingar, samt bevakning av att andra länder uppfyller sina åtaganden i handelsöverenskommelser och tvistlösningsförfar-anden.

För att uppnå ökat fokus i arbetet har listor med upp till tio nyckelhinder för EU:s trettio viktigaste handelspartners tagits fram. Till vart och ett av de hinder som finns på listorna finns särskilda doku-ment som anger det budskap som bör framföras av kommissionen och medlemsländerna till myndig-heterna i det land där handelshindren finns. För Norge finns två hinder listade:

• Höga tullar på jordbruks- och livsmedels-produkter,

• Tullklassificeringsproblem, norska Tollvesenets omklassificering av vissa produkter

5.7 Att förebygga handelshinder En viktig del i handelshinderarbetet är att före-bygga uppkomst av nya hinder. Det kan gälla anpassning av ny lagstiftning som annars riskerar att få handelsstörande effekter, såväl i Sverige som i EU, eller påtryckningar när motsvarande problem riskerar att uppkomma i länder utanför EU. Det kan också bestå av samarbete mellan EU-länder när regelverk ska implementeras, för att öka samstäm-migheten och minska risken för att handelshinder uppkommer.

Ett exempel på den senare typen av samarbete är hur EU:s tjänstedirektiv implementerats. Ett region-alt samarbete, där både Sverige och Norge deltog, gjorde att genomförandet av direktivet skedde på liknande sätt i de länder som deltog. Det bidrar till att företag erbjuds liknande förutsättningar på ländernas tjänstemarknader, vilket främjar handel och etablering över gränsen. Samarbetet beskrivs mer i detalj nedan, som ett exempel på förebyg-gande handelshinderarbete.

Ett annat sätt att förebygga handelshinder är att inhämta information från gränskommittéerna kring nya lagförslag och regeländringar. Dessa kommit-téer har genom sina nätverk kontakter med företag och privatpersoner som kan ge information om hur regelförändringar skulle påverka gränsöverskrid-ande handel, arbete och pendling. Genom att väga in denna information i utformandet av nya regler kan man förhoppningsvis undvika att reglerna blir ett handelshinder.

5.7.1NordisktsamarbetekringgenomförandetavEU:stjänstedirektivDet är viktigt för den inre marknadens utveckling att anta nya regler som främjar fri rörlighet. När EU:s tjänstedirektiv antogs år 2006 var det ett viktigt steg mot större rörlighet för tjänster mellan EU- och EES-länderna, vilket alltså även inkluderar Norge (se faktaruta på nästa sida).

Ett EU-direktiv är bindande för medlems-länderna med avseende på det resultat som ska uppnås med direktivet. Däremot är det upp till varje medlemsstat att avgöra form och tillväga-gångssätt för genomförandet. Hur ett direktiv genomförs i medlemsländerna kan alltså skilja sig åt. Utrikesdepartementet konstaterar att det är särskilt relevant med en enhetlig tolkning och tillämpning av direktiv på inre marknaden, efter-som det bidrar till att erbjuda företag likartade

40

konkurrensvillkor på den gemensamma inre marknaden och till att stärka konsumenternas förtroende för handel över gränserna78. Ju mer samstämmigt Sveriges och Norges genomförande av tjänstedirektivet var, desto enklare skulle det vara för tjänsteföretagen att utnyttja de möjligheter till tjänstehandel som direktivet innebar. Genom att samarbeta redan i genomförandefasen kunde länderna undvika att handelshinder som berodde på olika genomförande uppstod.

För att bistå medlemsstaterna i genomförandet av tjänstedirektivet tillsatte kommissionen en expertgrupp med deltagare från alla EU- och EES-medlemsländer. Sverige tog också initiativ till ett närmare samarbete med de nordisk-baltiska länderna där Norge ingick79. Syftet med det nordisk – baltiska samarbetet var att diskutera centrala genomförandefrågor och dra nytta av varandras erfarenheter, till exempel gällande lagstiftnings-frågor och inrättande av kontaktpunkter. Initiativet togs mot bakgrund av det viktiga handelsutbytet i

Faktaruta

EU:s tjänstedirektivTjänstehandeln i EU är inte lika fri som varuhandeln. Detta beror bland annat på att regleringar för tjänsteverksamhet, som bland annat gäller säkerhet och kvalitet, till stor del beslutas nationellt i de olika medlemsländerna.

EU:s tjänstedirektiv, som antogs år 2006, syftar till att underlätta tjänstehandel mellan EU och EES-länderna Norge, Island och Liechtenstein. Direktivet, som började gälla i medlemsländerna i december 2009, anger vilka regler och villkor som ska gälla för tjänsteleverantörer som vill etablera sig eller utföra tillfälliga tjänster på EU:s inre marknad och i EES-länderna. För ett företag som vill sälja tjänster eller etablera sig i dessa länder innebär direktivet att administrationen förenklas och att onödiga byråkratiska krav tas bort. Ett stort antal tjänsteverksamheter omfattas av direktivet. Några exempel är bygg- och hantverkstjänster, utbildningstjänster, hushållstjänster, turism samt detalj- och grossisthandel med varor och tjänster. Tjänstedirektivet har stor potential att bidra till ökad tillväxt genom att handelshinder undanröjs och kontaktvägar mellan tjänsteföretag och myndigeter underlättas82.

För att genomföra direktivet krävdes en omfattande översyn av lagar och regler som berör tjänste-området i EU:s medlemsländer och EES-länderna. Utöver detta krävdes också att berörda myndig-heter genomförde förändringar så att de arbetade i överensstämmelse med tjänstedirektivets bestämmelser. Enligt direktivet ska också de berörda myndigheterna i medlemsländerna samarbeta med varandra vid tillsynen av tjänsteleverantörer och deras tjänster. Varje land ska också inrätta en kontaktpunkt med uppgift att ge information till tjänsteföretag och tjänstemottagare. I Sverige finns kontaktpunkten på www.verksamt.se83 och i Norge www.altinn.no.

regionen, potentialen för ökad tjänstehandel och ländernas närliggande rättstraditioner80.

Samarbetet skedde på tjänstemannanivå med deltagande från departement och myndigheter som hade ansvaret för att genomföra tjänstedirektivet. De nordiska länderna valde att implementera tjänstedirektivet på liknande sätt81. Efter att länderna har genomfört tjänstedirektivet har samarbetet fortsatt och det finns ett regelbundet utbyte av information och erfarenheter. Om prob-lem skulle uppstå finns genom gruppen en snabb och upparbetad ingång till de andra ländernas administration.

Tjänstedirektivet var unikt i att det var ett så stort och omfattande direktiv, men förmodligen är modellen med nordiskt samarbete kring genom-förandet av EU-direktiv en modell som även kan användas på andra områden för att undvika att olika genomförande av EU-direktiv i de nordiska länderna leder till hinder för gränsöverskridande handel.

41

6. Hur kan handeln mellan Sverige och Norge göras enklare?Det är redan förhållandevis enkelt för svenska företag att handla med Norge av bland annat följande skäl:

• Norge är genom EES-avtalet en del av EU:s inre marknad, vilket innebär fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer, om än med vissa undantag.

• Den svenska och norska tullmyndigheten har ett unikt samarbete som gör att det bara krävs administration på en sida gränsen vid export eller import.

• Både den norska och den svenska tullmyndig-heten hör enligt Världsbanken till de mest effektiva i världen.

Samtidigt visar Kommerskollegiums kontakter att det finns hinder för handeln, delvis på grund av följande orsaker:

• Norge är inte medlem i EU:s tullunion. Handel med Norge medför därför administration som export- och importdeklarationer, betalning av moms och i vissa fall tull.

• Vissa varor, till exempel jordbruksvaror och livs-medel, är undantagna från den fria rörligheten och belagda med tull.

• Skillnader i nationella regler, särskilt på moms-området, skapar problem för handeln och utgör en kunskapströskel för nya exportörer.

Kunskap om villkoren för handeln och person-ers möjligheter till arbete och pendling mellan Sverige och Norge är viktigt. Att göra fel kan bli kostsamt för företag och enskilda personer. Ett exempel på detta är lastbilschaufförer som kör över den norsk-svenska gränsen utan att stanna för för-tullning och vars åkeri sedan får betala dryga böter och extra avgifter. Det är företagens ansvar att göra ordentliga efterforskningar kring vilka regler som gäller när man handlar och arbetar i ett annat land, men det finns en roll för statliga och kommunala aktörer samt företagsorganisationer att tillhand-ahålla den typ av information som företag och pri-vatpersoner behöver för att kunna handla, flytta och pendla mellan Norge och Sverige. Om företa-gen har rätt kunskap och förväntningar när de bör-jar handla med Norge så kan många av de problem som upplevas som handelshindrande undvikas. Det finns idag många aktörer med uppdrag att ge information till företag, så som Your Europe, EU:s Market Access Database, kontaktpunkterna för varor respektive tjänster, Business Sweden, Grense-

tjensten samt gränskommittéer. Hallå Norden är en informationstjänst som vänder sig direkt till privat-personer som vill arbeta, flytta eller studera i andra nordiska länder. De informationsbrister som sven-ska företag och arbetstagare upplever kan sannolikt lösas av dessa aktörer. Det finns förmodligen ingen anledning att skapa flera informationspunkter, däremot kan man fundera över hur befintliga aktörer kan nå ut med informationen på bästa sätt.

För företag som vill handla med varor och tjän-ster och för privatpersoner som vill arbetspendla eller flytta till Norge, är det av vikt att den fria rör-ligheten på den inre marknaden genomförs på rätt sätt. De norska momsregler som utgör ett hin-der för svensk export har till viss del bedömts strida mot den fria rörligheten. Det torde inte heller vara förenligt med EU-rätten att kräva etablering för ett utländskt företag för att det ska kunna administrera sina momsinbetalningar. Solvit är ett problem- lösningsnätverk dit personer och företag som upplever att de har problem på den inre marknaden när det gäller fri rörlighet för varor, tjänster, kapital eller personer kan vända sig. Eftersom Norge genom EES-avtalet är en del av EU:s inre marknad kan hinder med Norge också anmälas till Solvit. Förutom att bidra till en lösning i det enskilda ärendet kan Solvit också lyfta problem till högre instanser och bidra till att handelshinder löses. Ett exempel på hur Solvit kan bidra till lösning av handelshinder är de problem med norska moms-regler som svenska företag upplever. Solvit har bidragit till att uppmärksamma problemet och nu har frågan lyfts till den instans som övervakar att EES-avtalet efterlevs, EFTA Surveillance Authority (ESA). ESA konstaterade i september att det norska kravet att utländska företag som bedriver handel i Norge måste ha ett momsombud strider mot EES-reglerna. Norge har nu ålagts att ta bort kravet på momsombud vilket är ett steg mot en lösning av ett handelshinder. Allt fler företag anmäler hinder till Solvit, och svenska Solvit arbetar aktivt med att sprida kunskap till näringslivet om den inre marknaden, men det är en tjänst som skulle kunna användas av fler företag och privatpersoner.

För att underlätta rörligheten på den fria marknaden behövs också samordning och har-monisering av nationella regelverk utöver det som sker på EU:s inre marknad. Det finns en vilja till samarbete mellan de nordiska länderna; redan idag samarbetas det kring såväl socialförsäkringar som byggregler. Här fyller bland andra Nordiska

42

ministerrådet en viktig funktion som forum för harmonisering av nationella regler. Sverige bör fortsätta vara drivande i arbetet med anpassning av nationella regler i den nordiska kretsen.

En fråga som alltmer uppmärksammas inom EU är hur den gemensamma lagstiftningen genom-förs i medlemsländerna. Ett EU-direktiv är bindande för medlemsländerna med avseende på det resultat som ska uppnås med direktivet. Där-emot är det upp till varje medlemsstat att avgöra form och tillvägagångssätt för genomförandet. Hur ett direktiv implementeras i medlemsländerna kan alltså skilja sig åt och olika genomförande i länder kan också skapa handelshinder. Hur myndig-heterna tolkar sitt uppdrag får också stora effekter. Ett exempel på detta i kollegiets utredning är de problem med arbetslöshetsförsäkring för personer som arbetat i Norge och sedan önskat få arbets-tiden tillgodo-räknad i Sverige har vittnat om.

De nordiska länderna har genom sin gemen-samma rättstradition och sina nära kulturella och språkliga band goda förutsättningar för att sam-arbeta kring genomförande av EU-lagstiftning. Genom det Nordiska ministerrådet finns redan ett institutionellt ramverk där länderna träffas regel-bundet och där vikten av gränshinder har upp-märksammats. I kollegiets studie lyfts de positiva erfarenheterna från samarbete med tjänstedirek-tivet på tjänstemannanivå fram. Man kan fundera på om det finns andra EU-direktiv där samma metod kan användas.

Möjligheten att flytta till Norge eller arbeta till-fälligt i landet utnyttjas av många svenskar. År 2009, var det ca 28 000 personer som arbetspendlade från Sverige till Norge. Till detta ska läggas de personer som tillfälligt flyttar till Norge för arbete. Samarbete mellan Norge och Sverige kring EU-direktiv som underlättar tillfälligt arbete i andra länder skulle underlätta för dessa personer. Ett exempel på EU-direktiv som innebär stor potential för ökad personrörlighet och tjänstehandel över gränserna är EU:s yrkeskvalifikationsdirektiv84; men det finns förmodligen även andra direktiv som kan underlätta för företag och personer och där det finns utrymme för samarbete mellan Sverige och Norge.

Sverige bör vara en aktiv röst i EU för att förhan-dla fram bättre handelsvillkor med Norge för jordbruks- och livsmedelsprodukter samt utnyt-tja arbetet inom ramen för EU:s marknadstillträdes-strategi för att lösa handelshinder. En målsättning bör vara att överenskommelserna om gradvis ömsesidig liberalisering för jordbruks- och livs-medelsprodukter verkligen används. Svensk export av jordbruks- och livsmedelsprodukter möter i många fall höga tullar i Norge. De höga norska tullnivåerna leder i praktiken till att det blir omöjligt för svenska producenters varor att kunna konkurrera med inhemskt producerade varor på den norska marknaden. Den överenskommelse som finns i EES-avtalet mellan EU och Norge att regelbundet förhandla fram ytterligare liberaliser-ingar i handelsvillkoren för jordbruksvaror och fisk har under många år inte använts. Under hösten 2012 tog Norge ett steg i motsatt riktning då man höjde tullarna på vissa ost- och köttprodukter. EU har under EES-avtalet bilaterala tullkvoter med förmånligt marknadstillträde till Norge för dessa produkter. Handel utanför kvoterna har dock avsevärt försvårats i och med de norska tullhöj-ningarna. Sverige bör bygga allianser med andra länder i EU som också har intresse av bättre marknadstillträde till Norge och arbeta aktivt mot Europeiska kommissionen för att förhandlingar inleds. Det finns också utrymme för att använda EU:s marknadstillträdesstrategi mer aktivt för att sätta fokus på förbättrade handelsvillkor med Norge för de varor som ännu inte täcks av EES-avtalet och för tullrelaterade frågor, som varu- klassificering.

Möjligheten att lösa de handelshinder som pre-senteras i Kommerskollegiums studie finns ofta på nationell nivå, ibland på EU-nivå och i några fall är det information till näringslivet som behövs för att undvika hinder för handeln. Det finns en rad strat-egier och fora för att lösa hinder i handeln mellan Sverige och Norge, så som Solvit, EU:s handelshin-derarbete, Nordiska ministerrådet. Sverige bör se till att utnyttja dessa på bästa sätt och aktivt arbeta med att lösa handelshinder. I tabell 2 finns en sam-manställning över alla handelshinder i studien och en indikation på var/hur en lösning bör sökas.

Tabell 2. Sammanställning över handelshindren i Kommerskollegiums utredning och var/hur en lösning kan ske

Typ av hinder Exempel på hinder Möjlig hantering

Information om regelverk

EES-avtalet /integration på

EU:s inre marknad

Förändrat regelverk

i Sverige/EU

Förändrat regelverk i Norge

Tullprocedurer Gränsdokumentation lRegler för klarering l

Moms Krav på momsombud l l

Deposition av moms l l

ATA-carnet inte möjlig för alla varor l lTullar Höga tullar l (l)

Kvoter l (l)

Klassificering l lNationella tekniska regler

Byggregler l l

Lastbilsbredd och vikt l

Lastpallar l l

E-handel Domännamn l lFri rörlighet för personer

Personbil l l

A-kassa l l

Byggekort l l

43

44

Noter

1 Källa i avsnitt 2, 2.1. och 2.2. är statistik från SCB år 2011

2 En närmare blick på vilka varor som exporteras i verkstads-sektorn visar att telekom- och elektronikvaror utgör 17,2 procent av Sveriges totala export till Norge. Maskiner och fordon är två andra viktiga produktgrupper som står för cirka 8 procent av exporten varderas. Exporten av personbilar till Norge är relativt liten och uppgår till 2,7 procent.

3 Statistiken är fördelad på avsändarland. En stor del av importen till EU och Sverige går via Rotterdams hamn vilket får till följd att det som i statistiken ser ut som import från Nederländerna i realiteten kan vara import från andra länder som passerat Nederländerna, den s.k. Rotterdameffekten.

4 HUI Research, Nordisk gränshandel och turism, 2011

5 HUI Research, Nordisk gränshandel och turism i Sverige 2010, AB Handelns utredningsinstitut 2010-05-20

6 Jordbruksverket, Norge – Stor marknad bakom tulltopparna, Rapport 2011:10

7 HUI Research (2010)

8 Sifforna är baserade på en undersökning av Jordbruks-verket från år 2006. Jordbruksverket skriver att det verkliga värdet på gränshandeln sannolikt är betydligt högre eftersom undersökningen hade stort svarsbortfall och inte mätte all försäljning i gränshandeln.

9 Jordbruksverket (2011) s. 57

10 StatNord: https://www.h2.scb.se/grs/Default.aspx

11 StatNord. Den senaste statistiken är från år 2009, statistik för år 2010 saknas.

12 Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) betecknas på engelska European Economic Area (EEA)

13 Schweiz har valt att stå utanför avtalet men har bilaterala avtal med EU.

14 NOU 2012:2, Utenfor og innenfor Norges avtaler med EU, Avgitt til Utenriksdepartementet 17 januar 2012 s. 37

15 Under år 2013 förväntas även Kroatien bli en del av EES-avtalet i och med landets inträde i EU.

16 NOU (2012), s. 164

17 European Commission, A review of the functioning of the European Economic Area, Commission working paper, Brussels 7.12.2012, SWD(2012)425 final

18 NOU (2012)

19 För en detaljerad genomgång av villkoren för livsmedels-handel mellan EU och Norge, samt förhandlingshistorik, se Jordbruksverket, Norge – Stor marknad bakom tulltopparna, Rapport 2011:10

20 Listor över varor som omfattas finns i Tabell II (tullfria varor) och Tabell I (åtaganden om tullar och exportbidrag för bearbetade varor).

21 MGN - Mest Gynnad Nation

22 Källa: Kommerskollegium Handelspolitiskt ABC; http://www.kommers.se/Handelspolitiskt-ABC/

23 Kommerskollegium (2012:4)

24 På uppdrag av kollegiet intervjuade Statistiska Central-byrån ett representativt antal svenska företag. Syftet var att undersöka vilka problem som företag i olika branscher och storleksklasser möter i handeln med andra EU-länder och länder utanför EU, samt företagens syn på vilka marknader och sakområden som bör prioriteras i kommande förhandlingar. För mer information om undersökningen och metoden, se Kommerskollegium, Vad hindrar Sveriges utrikeshandel? Delrapport 1: Preliminär analys av en intervjuundersökning med svenska företag i olika branscher och storleksklasser, 2010:04. Resultatet av den fråga som rörde handel med Norge redovisas dock inte i rapporten.

25 I undersökning gavs företagen möjlighet att svara på frågan: Är det något land utanför EU som ni anser vara särskilt problematiskt att exportera till? Om företaget svarade ja på den frågan fick det ange ett land som var särskilt problematiskt (det fanns inte möjlighet att ange flera länder). 33 procent av företagen angav att det finns ett land som var särskilt problematiskt. Närmare sju av tio företag i undersökningen vill dock inte peka ut ett enskilt land. Den statistiska osäkerheten om hur väl de angivna svaren representerar svenska näringsliv är därför mycket hög. Det kan också noteras att det är de ekonomiskt viktiga exportländerna för Sverige som lyfts fram av företagen.

26 I undersökningen tillfrågades företagen om det var något särskilt land utanför EU som de ansåg att det är extra viktigt att få bättre handelsvillkor med. 37 procent av företagen i undersökningen svarade ja på den frågan och fick då ange ett land. Den statistiska osäkerheten i svaren är relativt hög eftersom det endast är 37 procent av det totala antalet svarande företag som angett ett land. Resultatet ska därför ses som en indikation på vilka länder som svenska företag prioriterar, och inte en exakt rankning mellan dessa länder.

27 En ”straffavgift” på 20 procent av tullkostnaden.

28 ATA är en kombination av den franska respektive engelska frasen ”Admission Temporaire/Temporary Admission.

29 För mer information se exempelvis information om ATA-carnet på Stockholms handelskammares hemsida: http://www.chamber.se/?id=3550

30 ATA-konventionen, artikel 3.4

31 För ank- och gåslever

32 HUI Research, Nordisk gränshandel och turism 2011, HUI Research 2011

33 Jordbruksverket (2011) s 54

34 Jordbruksverket (2011) s 53

35 Jordbruksverket (2011) s 54

36 EU Market Access Database augusti 2012 http://madb.europa.eu/madb_barriers/barriers_details.htm?barrier_id=095312&version=7

37 Kommerskollegium (2010:04)

38 Undantag från ömsesidigt erkännande kan endast göras om importlandet kan bevisa att varan inte uppnår en likvärdig skyddsnivå som den som säkerställs genom de

45

egna reglerna. Importlandet kan alltså inte stoppa en vara bara därför att varan inte följer de specifika tekniska reglerna som gäller i importlandet.

39 Se direktiv 98/34/EG (anmälningsdirektivet). Enligt detta direktiv ska medlemsländerna på förslagsstadiet anmäla nya produktregler (och vissa regler för e-tjänster) till kommissionen. Under tre månader kan sedan industrin, kommissionen och andra länder studera förslaget och lämna reaktioner om man tror att förslaget kan skapa handelshinder. Det anmälande landet kan då ändra på förslaget eller inleda en diskussion om utformningen av regeln. Företag lämnar synpunkter genom att kontakta sitt lands kontaktpunkt. Kommerskollegium är svensk kontaktpunkt för anmälningsproceduren. Mer info: www.kommers.se/tekniskaforeskrifter.

40 Mer info: www.kommers.se/kontaktpunkt/varor. I Norge nås varukontaktpunkten på e-postadressen pcp@nhd.dep.no eller tel. +47 22240501.

41 Se mer om Solvit under 5.2

42 I branschindelningen som används i undersökningen omfattar branschen handel följande undersektorer: handel samt reparation av motorfordon och motorcyklar, parti- och provisionshandel utom med motorfordon, samt detaljhandel utom med motorfordon och motorcyklar.

43 Norge är, enligt uppgift från Boverket, i färd med att införliva byggproduktförordningen i nationell norsk rätt till 1 juli 2013.

44 Ännu saknas dock harmoniserade tekniska specifikationer, och därmed möjlighet till CE-märkning, för en del produktgrupper.

45 Med ledning av tillverkarens angivna avsedda användning för produkten och prestandauppgifterna om produktens väsentliga egenskaper i prestandadeklarationen och i CE-märkningen kan användaren av en byggprodukt avgöra om produkten är lämplig för det aktuella byggprojektet.

46 Boverkets promemoria Nordiska byggregler - gränshinder för handel av entreprenader, material och konstruktioner inom bygg och installation, 2011-11-21. Detta fram- kommer också i Kommerskollegiums företagsundersökning från år 2009.

47 Kommerskollegiums dnr. 2010/00010.

48 Kommerskollegiums dnr. 2011/01590.

49 Utrikesdepartementet, Den nordiska modellen i en ny tid – Program för Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet 2013, Nordiska ministerrådet (2012)

50 Kommerskollegium, Handel, transporter och konsumtion, 2012:3 s.10-11.

51 Direktivet gäller även i Norge enligt Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 24/97 av den 6 maj 1997 om ändring av bilaga XIII (Transport) till EES-avtalet.

52 Maxdimensionerna för modulfordon i Sverige är 25.25 meter och 60 ton.

53 VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut), Långa och tunga lastbilars effekter på transportsystemet, VTI rapport 605 år 2008, s. 20.

54 De sträckor där modulfordon tillåts framgår av norska statens Vegvesens hemsida: http://www.vegvesen.no/Kjoretoy/Yrkestransport/Veglister+og+dispensasjoner/Modulvogntog/Tilknytningsstrekninger.

55 Hovrätten för västra Sverige, Dom B 1221-10, 2011-03-07.

56 Europeiska kommissionen, Kommissionen klargör de befintliga reglerna för användning av längre lastbilar över gränserna, 15/06/2012, Ref IP/12/611

57 Näringsdepartementet, Pressmeddelande: Tyngre lastbilar tillåtna över Sveriges gränser, 16 augusti 2012

58 Enligt ett brev som skickades från Transportindustriför-bundet till statsråd Catharina Elmsäter Svärd, 2012-08-16.

59 Europeiska kommissionen (2012, ref IP/12/611)

60 Se Jordbruksverkets information om i vilka länder standarden gjorts bindande: http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handel/traemballage/ andralanderskravpatraemballage.4.4b00b7db11efe58e66b80001067.html.

61 För vissa företag uppstod dock inte problemet när Norge införde kravet utan redan när kravet infördes i EU. Många svenska exportföretag använder nämligen samma träemballage i retur och tvingades därför att ändra sina rutiner under 2005, när EU och därmed Sverige införde motsvarande krav vid import länder utanför EU.

62 Food Chain Evaluation Consortium (FCEC), Quantification of the economic, environmental and social impacts of introducing mandatory treatment requirements for wood packaging material circulating inside the European Union, 2012-09-10.

63 http://www.jordbruksverket.se/amnesomraden/handel/traemballage/handelinomeu.4.4b00b7db11efe58e66b80006.html.

64 Se den norska lagen: norska lag: http://www.lovdata.no/cgi-wift/ldles?doc=/sf/sf/sf-19910620-0381.html#3, Sista stycket § 3

65 Se FOR 1991-06-20 nr 381: Forkrift om avgiftsfri innforsel og midlertidig bruk av utenlandsregistrert motorvogn i Norge.

66 Posten, Svensk Distanshandel och HUI Research, E-barometern 2011 Q4 2011 Den svenska detaljhandelns utveckling inom e-handel, februari 2012

67 Posten Norden, Distanshandeln i Norden 2010 - En rapport om nordbors vanor och attityder till distanshandel, 2010

68 Kommerskollegium (2012:4) E-handel – nya möljligheter, nya hinder, En kartläggning av e-handelshinder utanför EU

69 För mer information om hinder på den inre marknaden se även Kommerskollegium (2011:2) Kartläggning av e-handelshinder inom EU

70 European Commission, Online services, including e-commerce, in the Single Market, Commission staff working paper, Brussels 11.1.2012, (SEC(2011) 1641 final, s. 69-70

46

71 Nordiska rådet är parlamentarikernas nordiska forum. Det Nordiska rådet består av 87 medlemmar från parlamenten i Danmark, Finland, Island, Norge, Sverige, Färöarna, Grönland och Åland. Rådet tar fram förslag på åtgärder som kan främja gemensamma nordiska lösningar på problem. De beslut som fattas av Nordiska rådet skickas till Nordiska ministerrådet och till de nordiska regeringarna för beslut om genomförande.

72 Nordiska ministerrådet är regeringarnas samarbetsforum i Norden. De nordiska fackministrarna möts i ministerrådet ett par gånger om året. Det finns tio konstellationer av fackministerråd samt samarbetsministrarnas ministerråd

73 Regeringens skrivelse, Nordiskt samarbete 2011, (2011/12:90)

74 http://www.grensetjansten.no/side.php?id=9

75 Utrikesdepartementet, 40 åtgärder för exportvisionen, 20 mars 2012

76 Utrikesdepartementet, Den nordiska modellen i en ny tid – Program för Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet 2013, Nordiska ministerrådet (2012)

77 MAAC – Market Access Advisory Committee

78 Utrikesdepartementet, Genomförande av tjänstedirektivet, Ds 2008:75, s. 86

79 I gruppen ingick Sverige, Danmark, Finland, Norge, Island, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland och Polen.

80 Utrikesdepartementet (2008:75), s. 80-81

81 Till exempel placerades kontaktpunkter för tjänstedirektivet på befintliga plattformar (i Sverige på www.verksamt.se, i Norge www.altinn.no) och direktivet genomfördes genom en horisontell lagstiftning.

82 Utrikesdepartementet (2008:75) s. 26; Kommerskollegium, Möjliga effekter av tjänstedirektivet, Kommerskollegium 2012

83 Verksamt.se är ett samarbete mellan Bolagsverket, Skatteverket och Tillväxtverket. Kommerskollegium ansvarar för en helpdesk för tjänstedirektivet där tjänsteleverantör eller tjänstemottagare kan få svar på frågor om rättigheter och skyldigheter enligt tjänstedirektivet.

84 Om yrkeskvalifikationsdirektivet: För att underlätta för personer som vill arbeta i andra medlemsländer inom områden där yrket är reglerat i värdlandet finns EU-regler om ömsesidigt erkännande av examina och yrkes- kompetens. Med ”reglerat” menas att yrket fordrar ett tillstånd av något slag, exempelvis en legitimation, som krävs för att få utöva yrket. Utgångspunkten inom EU är att man ska anses vara tillräckligt kvalificerad för att utöva ett yrke i andra medlemsländer om man är det i sitt hemland.

47

Referenser

Boverkets promemoria Nordiska byggregler - gränshinder för handel av entreprenader, material och konstruktioner inom bygg och installation, 2011-11-21

European Commission, Online services, including e-commerce, in the Single Market, Commission staff working paper, Brussels 11.1.2012, (SEC(2011) 1641 final.

European Commission, A review of the functioning of the European Economic Area, Commission working paper, Brussels 7.12.2012, SWD(2012)425 final

Europeiska kommissionen, Kommissionen klargör de befintliga reglerna för användning av längre lastbilar över gränserna, 15/06/2012, Ref IP/12/611

Food Chain Evaluation Consortium (FCEC), Quantification of the economic, environmental and social impacts of introducing mandatory treatment requirements for wood packaging material circulating inside the Euro-pean Union, 2012-09-10.

Hovrätten för västra Sverige, Dom B 1221-10, 2011-03-07

HUI Research, Nordisk gränshandel och turism i Sverige 2010, AB Handelns utredningsinstitut 2010-05-20

HUI Research, Nordisk gränshandel och turism 2011, HUI Research 2011

Jordbruksverket, Norge – Stor marknad bakom tulltopparna, Rapport 2011:10

Kommerskollegium, Vad hindrar Sveriges utrikes- handel? Delrapport 1: Preliminär analys av en intervju-undersökning med svenska företag i olika branscher och storleksklasser, Kommerskollegium 2010:04

Kommerskollegium, Möjliga effekter av tjänstedirektivet, Kommerskollegium 2012

Kommerskollegium, Handel, transporter och konsumtion, Kommerskollegium 2012:3

Kommerskollegium, E-handel - Nya möjligheter, nya hinder, En kartläggning av e-handelshinder utanför EU, Kommerskollegium 2012:4

NOU 2012:2, Utenfor og innenfor Norges avtaler med EU, Avgitt til Utenriksdepartementet 17 januar 2012

Näringsdepartementet, Pressmeddelande: Tyngre lastbilar tillåtna över Sveriges gränser, 16 augusti 2012

Posten, Svensk Distanshandel och HUI Reseach, E-barometern 2011 Q4 2011 Den svenska detaljhandelns utveckling inom e-handel, februari 2012

Posten Norden, Distanshandeln i Norden 2010 - En rapport om nordbors vanor och attityder till distanshandel, 2010

Regeringens skrivelse, Nordiskt samarbete 2011, (2011/12:90)

Utrikesdepartementet, Genomförande av tjänstedirektivet, Ds 2008:75

Utrikesdepartementet, Den nordiska modellen i en ny tid – Program för Sveriges ordförandeskap i Nordiska ministerrådet 2013, Nordiska ministerrådet (2012)

Utrikesdepartementet, 40 åtgärder för exportvisionen, 20 mars 2012

VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut), Långa och tunga lastbilars effekter på transportsystemet, VTI rapport 605, år 2008

48

Box 6803, S-113 86 Stockholm, SwedenPhone +46 8 690 48 00 Fax +46 8 30 67 59

E-mail registrator@kommers.se www.kommers.se

2013 03