Styrning och organisation av den breda studie- och ... · vägledningen inte sällan en parentetisk insats – kopplad till Prao och valet av gymnasieutbildning – istället för

Jonas Olofsson, Anders Lovén och Erik Deliér

Styrning och organisation av den breda studie- och yrkesvägledningenEn bakgrund och tre fallstudier

http://www.skolverket.se

Denna publikation uttrycker inte nödvändigtvis Skolverkets

ställningstagande. Författare svarar självständigt för innehållet

och anges vid referens till publikationen.

Jonas Olofsson, Anders Lovén och Erik Deliér

Styrning och organisation av den breda studie- och yrkesvägledningenEn bakgrund och tre fallstudier

Publikationen finns att ladda ner som kostnadsfri PDF från Skolverkets webbplats: skolverket.se/publikationer

ISBN: 978-91-7559-285-5

Grafisk produktion: AB Typoform Illustration omslag: Ann Sjögren/AB Typoform

Skolverket, Stockholm 2017

Förord

Skolverket har regeringens uppdrag att stärka studie- och yrkesvägledningen i skolan. Syftet är att alla elever ska kunna göra väl underbyggda val. Det här innebär att information och vägledning behöver utformas så att alla elever kan få en helhetsbild över vilka utbildningsmöjligheter som finns. Särskilt viktigt är det för elever som av olika skäl har svårt att orientera sig i utbildningssystemet. Det innebär också att studie- och yrkesvägledare regelbundet behöver utveckla sin kompetens för att kunna upprätthålla och stärka kvaliteten inom vägledningen.

En av flera utmaningar för att få genomslag för studie- och yrkesvägledningen är att dess styrning och ledning behöver stärkas. Hur ser det ut i kommuner där politiska beslut finns om att stärka den? Vad kan vi lära oss? Vilka trösklar och nycklar kan vi dra lärdom av?

Mot den bakgrunden uppdrog Skolverket åt Malmö högskola att genomföra en fallstudie i tre kommuner, Huddinge, Leksand och Trelleborg, där politiska beslut är fattade om att stärka studie- och yrkesvägledningen.

Rapporten ger både en historisk och internationell överblick samt presenterar framgångsfaktorer och svagheter utifrån aktuella och konkreta initiativ i de tre kommunerna.

Författare till rapporten är professor Jonas Olofsson vid Malmö högskola, docent Anders Lovén och studie- och yrkesvägledare Erik Deliér.

Stockholm, maj 2017

Mikaela ZelmerlööwUndervisningsråd

Innehåll

1. Inledning och bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6

2. Den breda studie- och yrkesvägledningen – en historisk översikt om forskning, nordiska erfarenheter och praktiska utmaningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

De två vägarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8

Målstyrningen alltmer tydlig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9

Mål och verklighet skiljer sig åt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10

Den internationella scenen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12

Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13

Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Career Management Skills – ett begrepp i tiden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14

Mål och verklighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16

3. Sentida rapporter och utredningar med fokus på styrning och samordning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18

SYV-barometern . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Yrkesprogramutredningen. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20

4. Erfarenheter av styrning och samordning av SYV i tre kommuner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Etableringsvillkor i de tre kommunerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21

Olika förutsättningar, men stort intresse för SYV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22

5. Förutsättningar för SYV i Trelleborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Styrdokument på kommunnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

Bakgrund till intresset för SYV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

Vilka aktörer har varit pådrivande? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Styrning av SYV på verksamhetsövergripande nivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 27

Erfarenheter från enskilda skolor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 28

Utmaningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29

6. Förutsättningar för SYV i Huddinge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Styrdokument på kommunnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31

Uppföljning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31


Vilka aktörer har varit pådrivande? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33



Utmaningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

7. Förutsättningar för SYV i Leksand 37Lokala styrdokument och organisationen av SYV . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37




Utmaningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40

8. Avslutning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

Sju slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 42

Källor och referenser. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45

Bilaga. Genomförda intervjuer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48

6 STYRNING OCH ORGANISATION AV DEN BREDA STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNINGEN

1. Inledning och bakgrundDen här rapporten tar sin utgångspunkt i aktuella utmaningar kopplade till studie- och yrkesvägledningen: behovet av att hitta styrinstrument och stöd-strukturer för att utforma en bred och likvärdig SYV i linje med de intentio-ner som framkommer i skollagen, läroplaner och i Skolverkets allmänna råd. Som kommer att framgå handlar det varken om några nya eller unikt svenska utmaningar. Ambitionen att utveckla en bred studie- och yrkesvägledning som integrerar arbetslivsfrågorna i undervisningen och som engagerar alla personal-grupper i skolmiljöerna har funnits allt sedan 1940-talet. Motsvarande ambitio-ner har också funnits i många andra länder. Men svårigheterna att förverkliga intentionerna har varit många och är fortfarande väldigt påtagliga.

I olika riktlinjer och uppföljningar framhålls att studie- och yrkesvägled-ningen ska ses som ett gemensamt ansvar på skolorna, att alla ska medverka och samarbeta. Men i praktiken ser det alltså sällan ut på det sättet. Ansvaret delegeras till en studie- och yrkesvägledare och andra personalgrupper har bara vaga föreställningar om vad studie- och yrkesvägledningen ska ha för betydelse (annat än möjligen kopplat till Prao/APL). Kommunerna saknar ofta tydliga riktlinjer för studie- och yrkesvägledningen och uppföljning/utvärdering av verksamheten sker sällan. Allt för sällan finns nätverk och plattformar för sam-verkan mellan studie- och yrkesvägledare i olika skolformer på kommunal nivå. Det betyder också att möjligheter till erfarenhetsutbyte och kompetensutveck-ling är begränsade. De studie- och yrkesvägledare som är stationerade i enskilda skolor förväntas ofta ta på sig parallella arbetsuppgifter som ligger utanför den egentliga studie- och yrkesvägledarrollen. I grundskolorna blir studie- och yrkes-vägledningen inte sällan en parentetisk insats – kopplad till Prao och valet av gymnasieutbildning – istället för en integrerad del av undervisningen från tidiga årskurser.

Svårigheterna finns på flera plan. För det första handlar det om att utveckla innehåll och former för ett fruktbart samarbete skola-arbetsliv. Det är något av en ”knäckfråga” som har funnits med i bakgrunden under det moderna Skolsveriges utveckling sedan enhetsskolans dagar på 1950-talet.

För det andra handlar det om att engagera alla personalgrupper i skolan i arbetet med studie- och yrkesvägledning. Detta har visat sig vara en stor utmaning. Skolledarna har ofta visat mindre benägenhet att ta på sig ansvaret och lärare hänvisar till studie- och yrkesvägledarens exklusiva kompetens på området. I grunden handlar det om att målet om en bred och integrerad SYV – som enligt styrdokumenten är allas ansvar – aldrig har fått något riktigt genomslag.

För det tredje handlar det rimligen om ett styrningsproblem. De intentioner som har kommit till uttryck i olika styrdokument är tydliga, men de har inte omsatts i praktiken. Det leder i sin tur fram till en rad frågor om hur förutsätt-ningar kan skapas för en styrnings- och uppföljningsverksamhet på lokal och regional nivå som garanterar en likvärdig studie- och yrkesvägledning i linje med de intentioner som har funnits i lagar och styrdokument sedan årtionden tillbaka. I den här studien kommer vi att fokusera på styrnings- och samord-ningsproblem. Vi kommer längre fram att presentera tre fallstudier baserade på intervjuer i tre kommuner: Trelleborg, Huddinge och Leksand.

STYRNING OCH ORGANISATION AV DEN BREDA STUDIE- OCH YRKESVÄGLEDNINGEN 7

Dessa kommuner skiljer sig åt i väldigt många avseenden, inte minst när det gäller förutsättningar för ungas etablering, men de har något väsentligt gemen-samt: I samtliga kommuner har det funnits en ambition att utveckla den breda studie- och yrkesvägledningen och hitta former för styrning och uppföljning. Lokala riktlinjer och handlingsplaner har tagits fram, alternativt är under utarbetning.

I rapporten kommer vi att diskutera framgångsfaktorer och svagheter ur styrningssynpunkt. Men innan vi kommer in på de tre fallstudierna ska vi först ge en bredare bakgrund. Syftet är att spegla de utmaningar studie- och yrkes-vägledningen står inför i historiska och internationella erfarenheter. Vi kommer också att lyfta fram några aktuella studier och utredningar där just frågorna om styrning och organisation av SYV har stått i fokus.


2. Den breda studie- och yrkesvägledningen – en historisk översikt om forskning, nordiska erfarenheter och praktiska utmaningarVal av utbildning och yrke har alltid varit en balansgång mellan individens behov och arbetslivets krav och möjligheter. Under de första årtiondena av 1900-talet sågs individens val som underordnat samhällets behov, men stegvis kom individens egna preferenser att tillmätas ökad betydelse. Idag har begreppet valfrihet en stark position, såväl i politiken som i allmänhetens ögon. Begreppet har framför allt förts fram i samband med olika utbildningsval. Samtidigt upp-lever många ungdomar utbildningsvalen som svåra.1 En viktig förutsättning för välgrundade val är att ungdomarna har en god självkännedom och är medvetna om sina förtjänster och brister. Samtidigt måste de också ha kunskaper och insikter om både utbildningar och arbetsmarknad. Även om arbetslivet snabbt förändras finns det kunskap om var det finns framtida behov respektive över-skott på arbetskraft. Att enbart välja framtid utifrån egna intressen eller vad som är roligt kan vara lustfyllt och motiverande, men också förenat med stora risker för både individ och samhälle. I internationella målformuleringar betonas just vikten av att välja ”med utgångspunkt i såväl individens resurser som möjlig-heterna i omvärlden”.2 I valfrihetens Sverige har emellertid betoningen på individen fått alltmer slagsida.

De två vägarnaI avsikt att underlätta den så kallade matchningen mellan individers önskningar och samhällets behov har både arbetsmarknadspolitiska och utbildningspolitiska åtgärder prövats. De förstnämnda har t.ex. varit inrättande av arbetsförmedling och utbyggnad av beredskapsarbeten. Inom utbildningspolitiken har, utöver reglering av antalet utbildningsplatser och i samband med det olika inträdes-krav, framförallt två åtgärder prövats i flera länder. Dels har särskilda specialister anställts, ofta benämnda studie- och yrkesvägledare, dels har inskrivits i läro-planerna att frågor om arbetsliv och utbildning ska behandlas i skolans under-visning. Det förstnämnda har ofta benämnts vägledning i snäv bemärkelse och det senare vägledning i vid bemärkelse.3 Många länder har valt att satsa på båda åtgärderna även om vägledarnas utbildning och anställningsvillkor ser väldigt olika ut. Även regleringen av verksamheten i läroplanerna har följt olika spår.

Vägledning i dess traditionella snäva betydelse innebar för Sveriges del att det från början av 1950-talet anställdes yrkesvalslärare i den dåvarande enhetsskolan och från början av 1970-talet syo-konsulenter4, sedemera studie- och yrkes- vägledare. Dessa yrkesgrupper knöts stegvis även till gymnasieskolan och vuxen-utbildningen.

1. Se bland annat Lovén 2000 samt Dresch & Lovén 2009.2. OECD 2004.3. Lindh 1997.4. Syo var en vedertagen förkortning för studie- och yrkesorientering. För en del elever kom

också syo att stå för personen och befattningshavaren, dvs. studie- och yrkesvägledaren.


Vägledning i vid eller bred bemärkelse diskuterades redan under 1940-talet och i lärodokument betonades vikten av att ”skolans olika ämnen och verksam-heter kan bidra till studie- och yrkesorientering”.5 Detta följdes sedan upp mer reglerat i försöksverksamheten med enhetsskola under 1950-talet. Därefter har området behandlats i samtliga läroplaner för grundskolan fram till idag. Bud-skapet är att frågor om utbildning, arbetsliv och elevers val av framtid ska ingå i skolans undervisning och inom alla ämnen. I den första läroplanen (Lgr 62) reglerades detta till viss del i timplanen för samhällskunskap. Även praktik i arbetslivet, så kallad pryo, var obligatoriskt enligt läroplanen. I senare läroplaner har emellertid kravet på arbetslivsanknytning och praktik luckrats upp (Lpo94 och Lpo11).

Under 1970-talet infördes begreppet Syo-integration som syftade på att syo skulle integreras i alla ämnen.6 I den efterföljande läroplanen Lgr80 lyftes i högre grad begreppet skola-arbetsliv och här betonades hur samverkan med arbetslivet skulle vara ett ansvar för alla som verkade i skolan. I denna läro-plan utökades även tiden för praktik och benämningen blev nu Prao (praktisk arbetslivsorientering), ett begrepp som har använts sedan dess. Enligt läroplanen skulle 6 till 10 veckor avsättas under hela grundskolan. Fransson kommenterar intentionerna i läroplanen:

Arbetslivet skall utgöra en pedagogisk resurs för undervisningen, det skall bidraga till att konkretisera ämnesundervisningen och förslag till hur detta bör ske ges i kursplanerna för respektive ämne. (Fransson 2001, s. 9)

Det gavs dock ingen tydlig anvisning om hur det pedagogiska arbetet skulle utformas och inga särskilda timresurser avsattes i något ämne. Även i gymnasiets läroplaner (Lgy70) betonades vikten av kunskaper om arbetslivet och i de yrkes-inriktade programmen inrättades ett särskilt ämne kallat arbetslivsorientering som senare avskaffades i samband med den nya läroplanen Lpf94. Särskilda råd för samverkan skolas-arbetsliv (SSA-råd) inrättades också i alla kommuner med syftet att skapa fler samverkansformer. I råden fanns representanter för såväl skola som arbetsliv och ofta med en hel- eller deltidsanställd sekreterare. Den senare var vanligen en studie- och yrkesvägledare. I början av 1990-talet skedde en överflyttning av en rad uppgifter beträffande skolans styrning från staten till kommunerna. I det sammanhanget blev de tidigare obligatoriska SSA-råden en frivillig uppgift för kommunerna. Kort efter dessa förändringar avskaffade merparten av Sveriges kommuner SSA-råden.

Målstyrningen alltmer tydligI senare läroplaner, Lpo94 och Lpf94 samt Lpo11 och Lpf11, har antalet mål-formuleringar beträffande studie- och yrkesvägledningen kraftigt reducerats och nu framhävs mer kortfattat ”att skolan skall sträva efter att varje elev inhämtar tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att kunna träffa väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning”.7 Ansvaret för denna strävan vilar på alla som arbetar i skolan.8 Dock har studie- och yrkesvägledare en särskild

5. Vestin 1991, s. 52.6. Se t.ex. ASÖ 1972/73:55.7. Lpo11, s. 10.8. Skolverket 2013. Allmänna råd för studie- och yrkesvägledning.


betydelse och ska under rektors ledning ”informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesinriktningen och särskilt uppmärksamma möjligheterna för elever med funktionsnedsättning, och vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser”.9 I skolverkets allmänna råd och kommentarer kring arbetet med studie- och yrkesvägledning (2013) ges en mer utförlig beskrivning och också rekommendationer kring hur arbetet med studie- och yrkesvägledning kan bedrivas.

I råden beskrivs de olika insatser som, enligt Skolverket, bör ingå i verksam-heten. Målet är att tillgodose elevens behov av studie- och yrkesvägledning och detta kan ske genom tre olika insatser; vägledningssamtal, undervisning och information. Det förstnämnda är vägledarens ansvar medan undervisning är ett ansvar för såväl vägledare som lärare. Slutligen är vägledare, lärare och rektor ansvariga för information. I råden utvecklas också ett resonemang kring elevens kompetenser:

eleven utvecklar ett antal kompetenser som visar på strukturerade sätt att samla, analysera, sätta samman och organisera sig själv och utbildnings- och yrkesinformation samt ha färdigheter att kunna fatta och genomföra beslut och hantera övergångar och växlingar i livet. Med andra ord ska eleven ges möjlig-het att utveckla en så kallad valkompetens (s. 13).

Begreppet valkompetens, som inte uttryckts i tidigare läroplansdokument, har stora likheter med ett europeiskt begrepp benämnt Career Management Skills som beskrivs utförligare nedan.

Sammanfattningsvis har diskussionen om allas ansvar10 för frågor som rör kopplingen mellan skola-arbetsliv varit en del av flera läroplaner och andra dokument sedan 1950-talet. Genom åren har också ett stort antal måldoku-ment, arbets- och stimulansmaterial publicerats av ansvariga myndigheter. Dessutom har branschorganisationer representerande olika arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer utarbetat material som stöd för skolornas arbete. Även läromedelsförlagen har genom åren gett ut såväl faktaböcker som arbetshäften, övningsböcker etc. Framför allt senare delen av 1970-talet och 1980-talet har ibland beskrivits som en ”glansperiod” för skola-arbetslivsfrågor.

Mål och verklighet skiljer sig åtMåluppfyllelsen har emellertid varit mycket låg vilket ett antal utvärderingar visat. Redan i början av 1980-talet konstaterades att målen inte fick genomslag i skolverksamheten.

Förutsättningarna för syons integrering med skolans övriga verksamhet, vilken de facto inte tycks förekomma, har bedömts som mindre goda. Så länge den ämnesisolering, som karaktäriserar den reguljära undervisningen fortgår, kommer knappast syon heller att kunna integreras i någon större utsträckning. (Åsemar 1985, s. 22)

9. Lpo11, s. 17.10. Uttrycket avser alla som arbetar i skolan och har blivit ett begrepp för att understryka skolans

gemensamma ansvar för frågor kring arbetsliv och utbildning.


Dessa utvärderingar föranledde dåvarande utbildningsministern Lena Hjelm-Wallén att i samband med propositionen om ny tjänstekonstruktion (Prop. 1983/84:6) konstatera följande:

I mer än tjugo år, från och med 1962 års läroplan (Lgr62) har i läroplanen betonats att syofrågorna är en angelägenhet för alla som verkar i skolan. Ändå tyder de flesta utvärderingar på att syofunktionären är den ende i skolan som känner till målen i detta avseende och som aktivt arbetar med dessa frågor. (s. 4)

Under 1980- och 1990-talet publicerades en rad studier som visade att målsätt-ningarna om allas ansvar inte fick något större genomslag.11 Dock konstaterades att runtom i skolvärlden gjordes olika insatser för att få skola och arbetsliv att närma sig varandra. Dessa insatser var dock begränsade och framför allt inte del av en mer genomarbetad strategi för de här frågorna inom en skolenhet eller en kommun.12 Ett radikalt förslag från 1991 års läroplanskommitté var att 120 timmar skulle avsättas för orientering om utbildning, arbetsliv etc. Intres-senter och företrädare för olika ämnesintressen reagerade kritiskt och i den tim-plan som senare fastställdes fanns ingen tid avsatt till orientering om utbildning och arbetsliv. Utbildningsutskottet föreslog istället att timmarna skulle fördelas på de olika ämnesgrupperna ”för att ge de enskilda skolorna möjlighet att planera in sin arbetslivsorientering inom ramen för den tid som timplanen ger eller under övrig tid av skoldagen” (1993/94:UbU1). Här framkommer tydligt idén och föreställningen om ett delegerat och allas ansvar, ett ansvar som i mer än fem årtionden inte har förverkligats! Problemet med tillämpningen av mål-dokumenten uppmärksammades också av den utredning om vägledning (SOU 2001:45) som lämnade sitt betänkande i början av 2000-talet. Den förklaring som utredningen gav var att berörda myndigheter inte tillämpade regelverket.

Sammanfattningsvis kan konstateras att vägledning inom grund- och gymnasieskola, främst i vid bemärkelse, inte prioriterats vare sig av huvudman, oftast kommunen, eller ansvarig person på nästa nivå, oftast rektor. Istället har dessa, vilket uttryckts i flera utvärderingar, litat på att vägledaren gör det som ska göras. En vanlig synpunkt har varit att ”vi litar på vår studie- och yrkesvägledare”.13 Utvärderingar och olika typer av kvalitetssäkringar har sällan genomförts på lokal nivå och därmed har inte ansvariga haft en klar bild av vad som faktiskt sker i verksamheten.14

33 av 34 rektorer ser inte till att det finns system och rutiner för planering, uppföljning och utvärdering av målen för studie- och yrkesvägledning. (Skolinspektionen 2013, s. 30).

Orsakerna är flera och här kan nämnas bristen på kunskap om och ointresse för dessa frågor bland lärare och skolledare samt oklarheter om hur, när och vem som ska ansvara för undervisningen.15

11. Se Borhagen & Lovén 1989, Henrysson 1995, Lindh 1997 och Skolverket 1997.12. Borhagen & Lovén 1991.13. Skolinspektionen 2013, s. 31.14. Detta konstaterades bland annat i två rapporter från Skolverket: Skolverket (2005) och

Skolverket (2007). 15. Skolinspektionen 2013.


Samtidigt har landskapet inom och utanför skolan drastiskt förändrats. 98 procent av 16-åringarna söker idag till gymnasieskolan delvis beroende på att arbetsmarknaden för denna åldersgrupp är helt raderad. Till detta kom-mer att möjligheten till arbetslivserfarenheter under grundskolan i stort sett har försvunnit. Trots allt tal om valfrihet är väljande i hög grad styrt av social bakgrund, könstillhörighet och etnicitet. Ungdomarnas kunskaper om yrkesli-vet är dessutom starkt begränsade. De senaste åren har också inträdeskraven på arbetsmarknaden ökat och utan en slutförd gymnasieutbildning är risken stor att bli ratad av arbetsgivarna.16

Den så kallade valfriheten har också lett till förskjutningar i valmönstren. Matchningen mellan arbetslivets behov och ungdomarnas val och drömmar har blivit allt sämre. Flera branscher saknar yrkesutbildad arbetskraft medan ungdomarna väljer vad de uppfattar som roligt.17

Intresset och engagemanget har med andra ord varit lågt från ansvariga såväl på förvaltnings- som på skolnivå och resultatet har blivit ensamma vägledare utan mandat att kunna genomföra de intentioner som uttrycks i målen. Även på den nationella nivån har det till stor del blundats för bristerna. Trots flera rapporter och utredningar har inget hänt som skulle kunna leda till en högre måluppfyllelse.

Den internationella scenenHur ser det ut på den internationella scenen och finns det lärdomar att dra utifrån andra länders utveckling? I likhet med den svenska debatten förs redan under 1960- och 1970-talet en intensiv diskussion i många länder hur karriär-utbildning ska organiseras och genomföras.

Det har konstaterats att karriärutbildningen i praktiken var mycket out-vecklad och att stor oenighet rådde kring frågan hur karriärutbildning konkret skulle organiseras, om karriärutbildning skulle betraktas som ett enskilt ämne och integreras i den befintliga läroplanen.18 I flertalet länder valde man att inte etablera ett nytt ämne. Istället valde man i många länder att betrakta området arbetsmarknadskunskap som hela skolans ansvar.

I flera nordiska länder har man under senare år kunna urskilja ett annat utvecklingsmönster.

FinlandFinland har sedan länge ett obligatoriskt ämne kallat elevhandledning under hela grundskolan och som i årskurs 7–9 omfattar 76 veckotimmar. Till detta kommer individuell vägledning, gruppvägledning samt perioder av arbetsplats-förlagt lärande.19 I den senaste läroplanen beskrivs ämnet på följande sätt:

Elevhandledningen fungerar som en länk mellan skolan, samhället och arbetslivet. Elevhandledningen ska främja rättvisa, likvärdighet, jämlikhet och delaktighet samt förebygga marginalisering från utbildning och arbetsliv. De kunskaper och färdigheter som utvecklas inom elevhandledningen bidrar för sin del till att trygga tillgången på kompetent arbetskraft och till att efterfrågan och utbud på kun-nande sammanfaller i det framtida arbetslivet (Utbildningsstyrelsen 2014, s. 277).

16. Se t.ex. Olofsson & Wadensjö 2015.17. Se t.ex. Panican 2015.18. Mattsson 1980 och Watts 198019. Vuorinen 2016.


Här betonas utöver den personliga utvecklingen även vikten av att trygga tillgången på kompetent arbetskraft, dvs. den dualism och det spännings-förhål-lande som finns mellan individens behov och samhällets efterfrågan på arbetskraft.

Redan 1991 utvärderades elevhandledningen och det konstaterades att ämnet uppskattades, men man pekade också på vikten av att tydliggöra dess syfte för eleverna. Risken var annars att det uppfattades som ett ämne bland alla andra i skolan. Senaste utvärderingen gjordes 2011 och i den konstateras att:

de bästa formerna av praxis i elevhandledning bestod av bekantande med arbetslivet, klassformad elevhandledning och det att eleverna i de lägre årskurserna i grundskolan fick bekanta sig med de högre kurserna (Ministry of education 2011, svenskt sammandrag s. 1).

DanmarkI Danmark har införts ämnet utbildning och jobb (uddannelse og job) som ett obligatoriskt ämne i den danska folkskolan (motsvarande svensk grundskola) från förskolan (børnehaveklasse) till årskurs 9. Undervisningen ska planeras i tre steg: 1) Børnehaveklasse til 3. klasse, 2) 4.–6. årskursen och 3) 7.–9. årskur-sen. Ämnet är obligatoriskt men har inget tilldelat timtal. Det åligger rektor att fatta beslut om inom vilka ämnen undervisningen ska ske. I anvisningarna finns mer detaljerade beskrivningar av vad som ska tas upp inom kunskapsområdet.20 Värt att notera är rektors skyldighet att rapportera hur ämnet läggs upp och vilka insatser som görs.

Syftet är enligt målbeskrivningarna att utmana eleverna när det gäller deras utbildningsval och rusta dem för vidare utbildning och framtida jobb.

Lärarna och vägledarna ska i folkskolans senare årskurser ge eleverna större kunskap om arbetsmarknad och arbetsliv. Dessutom ska ämnet ge eleverna mer kunskap om gymnasieutbildningar och vad de olika utbildningarna leder till. (https://www.uvm.dk/Uddannelser/Folkeskolen/Fag-timetal-og-overgange/Udskoling/Uddannelse-og-job, 2015)

Någon direkt utvärdering av hur ämnet struktureras och uppfattas finns inte i dagsläget. I intervjuer med några nyckelpersoner framkommer att det finns betydande svårigheter att genomföra undervisningen, bland annat för att ämnet inte har ett reglerat timantal och att lärarna inte har tillräckliga kunskaper på området. Dessutom är uppföljningen svag från den ansvariga myndigheten, vilket bidragit till lokala och regionala skillnader.

20. Ministeriet för børn, undervisning og ligestilling 2016.

https://www.uvm.dk/Uddannelser/Folkeskolen/Fag-timetal-og-overgange/Udskoling/Uddannelse-og-job

https://www.uvm.dk/Uddannelser/Folkeskolen/Fag-timetal-og-overgange/Udskoling/Uddannelse-og-job


NorgeI Norge inrättades 2008 ett kunskapsområde kallat Utddanningsvalg. I läroplanen beskrivs ämnet:

Utddanningsvalg skal bidra til å skape helhet og sammanheng i grunnopp-läringen og knytte grunnskole og videregående oppläring bedre sammen. Å få pröver ut interesser og bli bli bevisst egne evner og anlegg kan bidra til at flere foretar mer kunskapsbaserte valg av udanning og yrke. Faget skal bidra til ökt forståelse av arbeidslivets krav om kunnskap og kompetense. (Andreassen 2011, s. 60)

Utddanningsvalg har tre kärnelement.21

• Eleverna ska lära känna gymnasieskolan och arbetslivet.

• Eleverna ska få kunskap om olika utbildningsprogram.

• Eleverna ska arbeta med egna val.

En utvärdering av verksamheten visar på en rad svårigheter, men också på flera positiva erfarenheter.22 Så här uttrycker sig en lärare:

Det är något med ett nytt ämne. Det tar tid innan man värdesätter det i kollegiet. Då vi startade försöket så fanns det ett jättemotstånd i kollegiet att så många timmar skulle gå till detta. Det var helt enkelt många fighter och ett väldigt starkt motstånd.

Efterhand sker dock en ökad förankring i det pedagogiska landskapet.

En annan sak som jag tror gör ämnet till en succé efterhand är att det inte enbart är vägledaren som styr det hela. Det här handlar om att flera lärare efterhand blir bekanta med ämnet och att det blir en del av de samtal som förs med elev och föräldrar.

Career Management Skills – ett begrepp i tidenCareer Management Skills (CMS) är ett begrepp som lanserats av European Lifelong Guidance Policy (ELPGN 2010), ett nätverk med EU:s medlemsstater finansierat av Erasmusprogrammet. CMS syftar till att definiera och klargöra förutsättningar för individers väljande och hur individen ska skaffa sig de färdigheter som behövs för att kunna göra väl övervägda val. CMS definieras enligt följande:

Ett antal kompetenser som visar på strukturerade sätt för individer (och grupper) att samla, analysera, sätta samman och organisera det egna jaget (självinsikt) och utbildnings- och yrkesinformation, samt ha färdigheter att kunna fatta och genomföra beslut och klara övergångar/växlingar i livet (ELPGN 2010 s. 23).

21. Allt enligt Kversöy 2016 (se s. 227).22. Andreassen 2011.


Likheten med begreppet valkompetens i de allmänna råden är tydlig. I olika länder används olika begrepp med likartad betydelse. I England är t.ex. Careers and Employability (CEI) ett vanligt utryck. I definitionen av CMS framhålls individens ansvar för sin egen utveckling. Individen tilldelas ett ansvar för omställningar och förändringar. Samma synsätt kan skönjas i de teorier och modeller kring vägledning som fått spridning på senare år. Kritiker av dessa bärande utgångspunkter för CMS har pekat på alltför stark tonvikt läggs på individens egen kraft och förmåga.23 Misslyckanden kan skyllas på individers oförmåga istället för att man ser behovet av att kompensera för skillnader i socioekonomiska och andra strukturella förutsättningar.

Det går att urskilja fyra olika sätt att hantera CMS kopplat till skolan.24

1. Kunskapsområdet ges ett särskilt ämnesutrymme i skolans timplaner. Detta förutsätter ett strukturerat innehåll, utarbetat arbetsmaterial och tydligt ämnesinnehåll. Riskerna är att undervisande lärare inte är tillräckligt kunniga och att eleverna uppfattar innehållet som alltför generellt och inte tillräckligt ”nära” den enskilde eleven.

2. Kunskapsområdet tas upp i alla ämnen där så är lämpligt. Denna ”infärgning” har fördelen att man inom de flesta ämnen kan anknyta till arbetslivet på ett naturligt sätt. Risken, som bland annat svensk vägledning är ett exempel på, är att enskilda lärare av brist på kunskap och ointresse inte ser dessa anknyt-ningspunkter och att därmed hela kunskapsområdet ”trillar mellan stolarna”.

3. Kunskapsområdet behandlas i särskilda teman som löper över flera ämnen. Fördelen är att teman kan knytas till viktiga val och till arbetslivspraktik och därmed bli mer angelägna för eleverna. Risken är att dessa teman uppfattas som något som ligger vid sidan av ordinarie ämnesundervisning och inte engagerar mer än enstaka lärare.

4. En kombination av ovanstående tre arbetssätt. Det innebär i så fall att elev-erna får tillgång till CMS via ett antal olika vägar och vid olika tidpunkter under skoltiden.

Vissa forskare menar att det senare förhållningssättet, dvs. alternativ 4, ger ett bättre resultat.25

Även om CMS står högt på både EU:s och Sveriges utbildningspolitiska agenda måste också genomförandet fungera och hänsyn tas till de olika villkor och förutsättningar som finns. Fortbildning av den undervisande personalen, dvs. lärare, en nyckelfaktor som inte får försummas.

23. Se t.ex. Sultana 2012.24. Sammanfattningen bygger på Sultana (2012).25. Sultana 2012 och Christensen & Sögaard Larsen 2011.


Mål och verklighetVilka slutsatser kan dras av de erfarenheter som redovisats ovan? Först kan konstateras att området som berör ungdomars karriärutveckling och valkompe-tens är både komplext och svåröverblickbart. Med utgångspunkt i de nordiska erfarenheterna kan man slå fast att förutsättningarna för en framgångsrik bred vägledning ökar om ett särskilt ämne införs, men att det samtidigt kräver såväl en genomtänkt struktur som en utbildning av de lärare som ska handha under-visningen. Sammanfattningsvis kan ett antal slutsatser presenteras.

• Tanken att arbetslivskunskap ska ingå i alla ämnen har visat sig leda till svag måluppfyllelse.

• Ett särskilt ämne med reglerat timantal ökar möjligheten att ge eleverna bättre valkompetens.

• Styrning via läroplanen är en nödvändig men inte alltid tillräcklig insats.

• Kompetensutveckling av lärare inom området skola-arbetsliv är en nyckel-faktor för högre måluppfyllelse.

• Samverkan med omgivande arbetsliv och arbetsförmedling är viktiga plus-faktorer och bör regleras genom särskilda samverkansorgan.

• En god progression och en väl genomtänkt struktur kring undervisningen i frågor som rör arbetsliv och utbildning ger högre måluppfyllelse.

Som nämnts ovan räcker inte allmänna målsättningar. Det måste också finnas en lokal/regional struktur som håller hela vägen. Detta innebär en genomtänkt helhetssyn där de olika intressenterna samtliga bör vara involverade och ta ansvar för insatserna.

Summerar vi slutsatserna – bland annat i anslutning till detta projekt – kan några viktiga intressenter och aktörer identifieras. Genom att granska hur dessa agerar och interagerar kan vi eventuellt urskilja brister och tillkortakommanden. De intressenter som är involverade på det lokala/regionala planet kan schema-tiskt delas upp i fyra nivåer (se också figuren nedan).

5. En beslutande nivå vilken omfattar politiska företrädare, förvaltningsansvariga och skolledare.

6. En verkställande nivå som omfattar skolledare, studie- och yrkesvägledare samt lärare/pedagoger.

7. En resursnivå som främst omfattar lokalt/regionalt arbetsliv och arbets-förmedling.

8. En mottagarnivå som är elever och vårdnadshavare.

En viktig framgångsfaktor är att samtliga dessa nivåer är involverade och främst representanter för de tre första nivåerna känner ett ansvar för de olika insatser som behövs. Av det skälet bör någon form av samordningsorgan finnas i kom-munen/regionen. Vårt projekt visar också på fördelar med detta (se exemplet Leksand i avsnitt 7 i denna rapport). Problemet som uppstår i en del kommuner är att man inte har genomarbetat alla nivåer. Det kan vara fråga om ett utmärkt utvecklingsarbete på en enskild skolenhet, men utan förankring i politiken eller på förvaltningsnivån. Det handlar oftast om ett eldsjälsdrivet arbete, dvs. det


blir personbundet och riskerar att avstanna efter en tid. På motsvarande sätt är arbetslivet och sannolikt också Arbetsförmedlingen en viktig aktör för att få till ett uthålligt och allsidigt utvecklingsarbete kring studie- och yrkesvägledning. Enkelt uttryckt måste samtliga ben finnas på plats om verksamheten ska bli stabil och uthållig.

Det är ingen tvekan om att det är en stor utmaning för alla involverade att leva upp till de senaste decenniernas läroplaner beträffande området skola-arbetsliv. Det finns helt enkelt ingen mirakelkur för att skapa en god samverkan mellan skola och arbetsliv och därmed kunna lägga grunden till att elever gör väl underbyggda val.

Det är också mot den bakgrunden det är så viktigt att ge spridning åt värde-fulla erfarenheter på lokal och regional nivå. Frågorna om styrning, uppföljning och samordning är nyckelfrågor och vi ska i det följande fokusera på dessa, via utredningar och kommunala erfarenheter, för att senare i ett avslutande avsnitt återknyta till helhetsbilden av de olika nivåer som måste finnas på plats för att förverkliga intentionerna om en arbetslivsanknuten och bred studie- och yrkes-vägledning.

Politik

Förvaltning

Rektor

Studie- och yrkesvägledare

Rektor

Lärare/pedagoger

Elever

Föräldrar

Arbetsliv/näringsliv

Arbetsförmedling

VERKSTÄLLANDE NIVÅ

BESLUTANDE NIVÅ

OMGIVANDE RESURSER

MÅLGRUPP


3. Sentida rapporter och utredningar – med fokus på styrning och samordningI flera sentida studier och utredningar har styrningen av SYV och förutsättning-arna för att förverkliga ambitionerna med en vid studie- och yrkesvägledning behandlats. Ett exempel är en studie av nationalekonomen Anders Stenberg som har finansierats av Studieförbundet näringsliv och samhälle.26 I boken Att välja utbildning sammanställs forskning som berör frågor om utbildningsval, bland annat kopplat till studie- och yrkesvägledning. Stenberg konstaterar att forskningen om studie- och yrkesvägledningen har blivit allt mer omfattande och refererar till studier inom en rad olika discipliner. Samtidigt betonar han att det inte finns särskilt mycket av regelrätta effektutvärderingar på området. Han pekar också på det paradoxala att styrdokumenten för skolan under så många år framhållit betydelsen av en bred studie- och yrkesvägledning, men att inte mycket hänt i praktiken för att förverkliga en sådan ordning. Stenberg verkar i huvudsak stödja de förslag till en hårdare reglering av studie- och yrkesvägled-ningen som har presenterats av Yrkesprogramutredningen.27 Vi återkommer till den utredningen nedan. Även om han aviserar viss osäkerhet, givet bristen på effektutvärderingar, menar han att en bättre organiserad och bredare SYV som minskar studievalens beroende av elevers sociala bakgrund och könstillhörighet skulle bidra till ökad individuell och samhällelig välfärd.

Sveriges Elevkårer & Lärarnas riksförbund presenterade en uppföljningsrap-port om gymnasieelevers och lärares uppfattningar om studievillkoren år 2015: Från avhopp till examen. Så vill skolan utveckla skolan.28 I rapporten som base-rades på ett frågematerial riktat till 1000 sistaårselever i gymnasieskolan samt lika många gymnasielärare ställde man bland annat frågor om erfarenheterna av studie- och yrkesvägledning. Det framkom att 40 procent av eleverna fick för lite eller ingen SYV alls inför gymnasievalet. Detta var en större andel jämfört med i tidigare undersökningar. Samtidigt ansåg 76 procent av de tillfrågade att en kontinuerlig studie- och yrkesvägledning är av stor betydelse för elevernas studiemotivation. Bristen på en kontinuerlig och likvärdig SYV bekräftar de bilder som kommit fram i andra undersökningar, bland annat i Skolinspektionen (2013). Mot bakgrund av detta föreslog också de båda organisationerna en hårdare reglering av SYV. I rapporten föreslås att antalet SYV-timmar som varje elev har rätt till under sin skoltid borde definieras i lagen samtidigt som behö-righetsreglerna för studie- och yrkesvägledare borde skärpas. Samarbetet med det omgivande arbetslivet borde utvecklas och formaliseras.

Ungdomsbarometern utförde år 2013 på uppdrag av Skolverket en rikstäck-ande enkätundersökning riktad till studie- och yrkesvägledare i landet, den så kallade SYV-barometern.29 Det är oss veterligt den senaste mest heltäckande undersökning som har riktats till studie- och yrkesvägledare.30 Enkäten

26. Stenberg 2016.27. SOU 2015:97.28. Sveriges Elevkårer & Lärarnas Riksförbund 2015.29. SYVbarometern 2013.30. Antalet respondenter uppgick till 1385 och svarsfrekvensen till 57 procent. Det handlade om

en webbaserad enkät och undersökningen genomfördes från 7 november till den 13 december 2013.


omfattade en hel del frågor som tangerar de vi har tagit upp i intervjuer med företrädare för de tre kommunerna. Men enkäten riktades således enbart till stu-die- och yrkesvägledare och svarsbilden återspeglar därmed enbart professionens egna bedömningar.

SYV-barometernFlera frågor berörde alltså styrningen och organisationen av SYV. Närmare 70 procent av respondenterna menade att det fanns saker som borde göras lokalt och regionalt för att förbättra verksamheten. 19 procent var anställda på vägledningscenter, dvs. en separat organisation vid sidan av skolenheterna. Resten var anställda på skolenheter med rektorer som chefer (varav 90 procent med kommunal huvudman). I genomsnitt arbetade SYV:arna på 1,7 skolor, vilket får betraktas som ett lågt värde med tanke på att SYV:ares arbete ofta är splittrat mellan många skolor. Några frågor om arbetstider ställdes inte. Men vi vet att SYV:are ofta deltidsarbetar, vilket sannolikt hänger samman med att tjänstgöringen är splittrad med olika procenttal på olika skolenheter.

När det gäller styrningen av studie- och yrkesvägledningen på skolenhets- och huvudmannanivå gavs en ganska negativ bild. Drygt 60 procent menade att det inte fanns – eller de kände inte till om det fanns – tydligt formulerade mål för verksamheten. Enbart 37 procent uppgav att studie- och yrkesvägledningen uppmärksammades i det systematiska kvalitetsarbetet.

Omkring hälften av respondenterna menade att personalen på skolenhe-terna inte var medvetna om målen för SYV-verksamheten. Lärarna hade inte heller någon klar föreställning om hur SYV skulle integreras i undervisningen. Majoriteten menade också att det saknades system för planering, uppföljning och utvärdering av de resurser som läggs på SYV. Enbart 5 procent menade att kommunerna kännetecknas av att rektorerna arbetar aktivt för att all personal på skolenheterna ska samarbeta och ta ansvar för SYV-verksamheten.

2013 presenterade också Sveriges kommuner och landsting (SKL) en rapport om studie och yrkesvägledning i 10 kommuner: Framtidsval och arbetsliv. Exempel från kommuners studie och yrkesvägledning.31 I rapporten valde man att titta närmare på kommuner som man menade utmärkte sig för ett framgångs-rikt SYV-arbete. Det handlade om Falköping, Gävle, Göteborg, Hultsfred, Kungsbacka, Svedala, Uppsala, Vellinge, Vetlanda och avslutningsvis Västerås.

Till framgångsfaktorerna i dessa kommuner hörde att det fanns politiskt upp-satta mål och ett system för återrapportering till politiken. Vägledningsfrågorna upplevdes som ett gemensamt ansvar på skolenheterna och samarbetet mellan SYV:are och annan skolpersonal fungerade väl. SYV:arna fick också tillfälle till samarbete med varandra och ofta möjligheter att arbeta i mer än en skolform. Lärandet och utbytet mellan studie- och yrkesvägledarna framhölls som särskilt viktigt. Det framhölls också som viktigt att det fanns en tydlig ansvarsfördel-ning och att nya arbetssätt var väl förankrade hos både rektorer och SYV:are. Det måste också finnas möjligheter att avsätta tid för att implementera nya sätt att arbeta med vägledningsfrågorna. Utbytet med det omgivande samhället och företrädare med arbetslivet framhölls inte oväntat som strategiskt.

31. SKL 2013.


Samtidigt som man menade att dessa kommuner kommit långt i utvecklingen av den breda studie- och yrkesvägledningen fanns det utmaningar. Till att börja med pekade man på behovet av att se på studie- och yrkesvägledning som något mer än ett stöd till enskilda elever. SYV skulle i själva verket ses som ett kunskapsområde som rör frågor om arbetsliv och samhälle och som därmed skulle integreras i ämnesundervisningen. Det fanns mer som kunde göras för att involvera alla professioner på skolorna i arbetet med SYV och dessutom fanns det brister när det gäller kontakter och utbytet med företrädare för privata och offentliga verksamheter.

YrkesprogramutredningenI den tidigare omnämnda Yrkesprogramutredningen (SOU 2015:97) samman-fattas svensk och internationell forskning om studie- och yrkesutbildningens betydelse.32 Det betonas bland annat att även om studierna om vägledningens samhällsekonomiska betydelse ännu saknas finns det åtskilliga studier som bekräftar betydelsen av studie- och yrkesvägledning för välgrundade utbildningsval och för att mildra effekterna av social bakgrund, etnicitet och könstillhörig-het. Mot bakgrund av alla de rapporter som visar brister kopplat elevers tillgång till kvalificerad och likvärdig studie- och yrkesvägledning förordar utredningen en hårdare reglering.

Några detaljförslag kring organiseringen av SYV på lokal och regional nivå presenteras inte utan man förordar istället en ny statlig utredning. En ny statlig utredning bör få i uppdrag att se över läroplanernas och kursplanernas innehåll för att bland annat tydliggöra hur studie- och yrkesvägledningen på ett bättre sätt än idag ska kunna integreras i undervisningen. En framtida utredning ska också se över frågan om ett nytt ämne, arbetslivskunskap. Yrkesprogram- utredningen förordar en tydlig reglering av SYV kopplat till antalet väglednings- och informationstillfällen (och timmar) per elev samt att alla grundskoleelever ska ha rätt till minst två veckors Prao, dvs. praktisk arbetslivsorientering. Praon är som framgått inget obligatorium på grundskolan sedan den senaste läro-planen introducerades år 1994 och trenden har varit att allt fler kommuner och skolenheter avstår från att erbjuda Prao.33 Förhoppningen är inte bara att Prao ska underlätta utbildningsvalen, och bidra till att fler elever väljer yrkesprogram i gymnasieskolan, utan att kontakterna med arbetslivet ska stärkas rent allmänt och att erfarenheterna från arbetslivet också ska påverka undervisningen på olika ämnesområden.

I det följande ska vi nu komma in på huvudtemat för rapporten, nämligen erfarenheterna gällande styrning och samordning av SYV i tre utvalda kommuner.

32. SOU 2015:97.33. I utredningen omnämns att 80 till 90 procent av samtliga grundskolor erbjuder eleverna prao

(SOU 2015:97, s. 73). Det låter som en tämligen hög andel och ska nog snarast tolkas som en uppskattning.


4. Erfarenheter av styrning och samordning av SYV i tre kommunerRapporten baseras på 17 genomförda intervjuer34 om styrning och samordning av studie- och yrkesvägledningen i tre kommuner: Trelleborg, Huddinge och Leksand. Ambitionen var att få en spridning bland informanterna. Vi ville ha med företrädare för skolan, ansvariga tjänstemän och politiker och landade i att fem-sex intervjuer per kommun kunde vara rimligt.

Till en början hade vi också en ambition att intervjua företrädare för arbets-livet med intresse för studie- och yrkesvägledningsfrågor, men det har visat sig svårt att få till intervjuer med företrädare för företag och branschorganisationer på lokal nivå. Det återspeglar enligt vår uppfattning att avståndet mellan skola-arbetsliv ofta är stort. Den vanliga bilden är sannolikt att man som företrädare för enskilda företag eller arbetsplatser inte anser sig vara involverad eller berörd av frågor som rör studie- och yrkesvägledning. Det beror i sin tur på att upp-fattningarna om studie- och yrkesvägledning präglas av den traditionella och ”smala” definitionen av SYV. SYV uppfattas inte som ett bredare kunskaps-område kopplat till arbetslivet utan snarare som instrumentell vägledning och rådgivning av enskilda elever. Givet den förstnämnda och bredare förståelsen av SYV borde företag och fackliga organisationer spela en självklar och operativ roll inom ramen för utbytet skola-arbetsliv.

Etableringsvillkor i de tre kommunernaFörhållanden och förutsättningar varierar betydligt mellan de kommuner som uppmärksammas i rapporten. Enligt Sveriges kommuner och landstings (SKL:s) kommunindelning tillhör Trelleborg gruppen pendlingskommuner.35 Kom-munen ligger i en befolkningstät region i Skåne och antalet invånare uppgick sista december 2015 till drygt 43 400. Ungdomsarbetslösheten är hög. Samma sak gäller den totala andelen unga som lever på sociala ersättningar och bidrag. Enligt uppgifter från SCB var det drygt 14 procent av de unga vuxna i åld-rarna 20 till 29 år som levde på sociala ersättningar och bidrag år 2015.36 Det är en mycket hög andel i ett nationellt perspektiv. Ersättningarna domineras av arbetslöshetsunderstöd, försörjningsstöd (ekonomiskt bistånd) och aktivi-tetsersättning (tidigare förtidspension). Andelarna som levde på arbetslöshets-understöd och aktivitetsersättning uppgick till närmare 8 procent respektive 3,4 procent samma år. Sysselsättningsgraden (andelen med jobb) i den aktuella åldersgruppen uppgick till 65 procent och andelen studerande var 22 procent. Det betyder att framför allt andelen studerande var lägre än riksgenomsnittet. Enligt uppgifter från Temagruppen unga i arbetslivet var det drygt 12 procent

34. Se bilagan ”genomförda intervjuer” för närmare information. Samtliga intervjuer har genom-förts via telefon.

35. SKL 2011. Kommungruppsindelning.36. Uppgiften avser helårsekvivalenter, dvs. det sammanlagda antalet unga i den totala populatio-

nen i de aktuella åldrarna som har levt på ersättningar och bidrag på full tid under hela året.


av de unga och unga vuxna i åldrarna 16 till 29 år som varken arbetade eller studerade i Trelleborg år 2014, dvs. de ingick i den så kallade UVAS-gruppen.37

Huddinge i Stockholms län räknas enligt SKL:s kommungruppsindelning till kategorin förortskommuner till storstäderna. Antalet invånare uppgick till 105 300 sista december 2015. Andelen unga i åldrarna 20-29 år som levde på sociala ersättningar och bidrag var betydligt lägre än riksgenomsnittet, 6,8 procent. Ungdomsarbetslösheten var mycket låg. Andelen unga som levde på arbetslöshetsrelaterade ersättningar uppgick till strax under 3 procent. Även andelen unga med aktivitetsersättning var lägre än riksgenomsnittet och upp-gick till 1,6 procent. Andelen sysselsatta i åldrarna mellan 20 och 29 år var i och för sig lägre än i Trelleborg, men detta kompenserades av att andelen studerande var betydligt högre: 32 procent jämfört med 23 procent. Andelen unga i åldrarna 16 till och med 29 i UVAS-gruppen uppgick till ca 10,5 procent år 2014.

Leksand är en kommun i tätbefolkad region i Dalarna. Antalet invånare upp-gick till 15 300 sista december 2015, vilket innebär att Leksand är den minsta kommun som vi har granskat närmare. Liksom i Huddinge ser ungas etable-ringsförutsättningar betydligt bättre ut än i Trelleborg. Andelen unga i åldern 20-29 år med arbetslöshetsrelaterade ersättningar uppgick till ca 4 procent 2015. Andelen med aktivitetsersättning var 1,7 procent och totalt levde 8,5 procent i åldrarna 20-29 år på sociala ersättningar och bidrag, vilket är avse-värt lägre än riksgenomsnittet. Andelen sysselsatta uppgick till nästan 70 procent, en hög nivå, samtidigt som andelen studerande var relativt låg (23 procent). Enligt statistiken från Temagruppen unga i arbetslivet var det bara drygt 7 pro-cent i åldrarna 16 till och med 29 år som räknades till UVAS-gruppen år 2014.

Andelen utrikes födda varierar också betydligt mellan de tre kommunerna. Högst andel utrikes födda i åldrarna 20-29 år finns i Huddinge, ca 25 procent. I Trelleborg är andelen ca 15 procent och i Leksand enbart knappt 10 procent.

Olika förutsättningar, men stort intresse för SYVFörutsättningarna för ungas etablering ser alltså olika ut. Men det som känne-tecknar alla tre kommuner är att man har visat ett betydande intresse för SYV-frågor under senare år. De tre kommunerna valdes ut därför att samtliga har antagit riktlinjer och handlingsplaner för studie- och yrkesvägledningen på grundskole- och gymnasienivå – eller påbörjat ett arbete för att utforma sådana. Betyder det att man har kommit längre med att skapa förutsättningar för en bred och likvärdig SYV? Hur jobbar man med styrningen? Är politikerna invol-verade? Vilka former för samverkan finns på övergripande nivå? Hur samverkar SYV:are och lärare? Hur ser SYV:arnas arbetsvillkor ut?

Den bild som kommer fram i intervjuerna är att kommunerna har olika modeller för styrning och samverkan, mer eller mindre reglerade. Huddinge framstår som en kommun som har etablerat en tydlig struktur för styrning och samordning av SYV. Politiken spelar en pådrivande roll. I Trelleborg finns inte samma styrning på kommunnivå. Initiativ kommer främst från enskilda skolföreträdare och samverkan sker mellan de som vill samverka inom ramen

37. Internationellt talar man om unga som tillhör NEET-gruppen (not in employment, education or training). I Sverige sammanställer Temagruppen unga i arbetslivet, ett projekt som sorterar under Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor och ESF-rådet, uppgifter om UVAS med utgångspunkt från SCB:s registerdata. De senaste redovisade uppgifterna avser år 2014.


för externfinansierade projekt. I Leksand skiljer man ut sig genom att arbets-livets företrädare spelar en tydligt pådrivande roll. En skola-arbetslivsgrupp har en strategisk betydelse för de initiativ som tas kopplat till SYV i kommunen. Samtidigt verkar mycket av styrningen ske i informella former.

De handlingsplaner som har antagits i kommunerna är ganska färska och det utvecklingsarbete som bedrivs kopplat till SYV har inte pågått så länge. Infor-manterna menar därför att det ännu inte går att urskilja några effekter (t.ex. på genomströmning, felval eller intresset för yrkesprogrammen i gymnasieskolan). Den bild som ges är att det handlar om ett långsiktigt arbete och att det kan ta tid innan några tydliga resultat kan utläsas.

Det ska betonas att intervjuerna långt ifrån ger en heltäckande bild av den faktiska verksamheten på enskilda skolenheter. Vi får en del inblickar. Men syf-tet har framför allt varit att kartlägga styrning och samverkan på övergripande nivå.


5. Förutsättningar för SYV i TrelleborgTrelleborg styrs av en blocköverskridande koalition som består av Socialdemo-kraterna, det lokala Söderslättpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet. I kommu-nen finns det 31 förskolor och 16 grundskolor. Det finns en gymnasieskola som också omfattar en vuxenutbildningsavdelning. De 10 studie- och yrkes- vägledarna i kommunen är samlade i en egen enhet och har en egen chef (Håkan Smidvall, chef för antagnings- och SYV-enheten, som tillsammans med en grundskolerektor var initiativtagare till vägledningsprojektet Din framtid).

Styrdokument på kommunnivåI Trelleborg finns det preliminära riktlinjer för studie- och yrkesvägledningen som har tagits fram av den ansvariga förvaltningen, Bildningsförvaltningen.38 Riktlinjerna omfattar också en bilaga med en handlingsplan som antogs av politikerna i nämnden 2014. Handlingsplanen är alltså fastslagen medan rikt-linjerna är under fortsatt utformning, något vi återkommer till.

Riktlinjerna har en ganska övergripande karaktär med betoning på mål-beskrivningar för en bredare SYV där alla personalgrupper på skolenheterna känner ett ansvar. De inledande delarna sammanfattar de nationella styrdoku-menten och innehållet i de allmänna råden från Skolverket. Handlingsplanen rymmer riktlinjer och övergripande ansvarsfördelning mellan olika personal-grupper. Man skulle kunna tolka den som ett slags förtydligande av hur svars-bilden ser ut kopplat till den breda studie- och yrkesvägledningen. I riktlinjerna betonas betydelsen av att man inleder arbetet med SYV redan i förskolan. Någon mer konkret karaktär har inte riktlinjerna. Det framgår inte exakt hur styrning och uppföljning ska gå till, utan man hänvisar till det ordinarie kvali-tetsarbetet. SYV-frågorna ska behandlas i skolornas årliga SKA-redovisningar. Som kommer att framgå nedan är vår bild att detta inte sker genomgående och att det varierar hur stor uppmärksamhet SYV-frågorna ges i sammanhanget.

Arbetet med att utveckla och skapa förutsättningar för en mer likvärdig och utbildningsintegrerad SYV påbörjades för ungefär tre år sedan. Fokus har legat på att utveckla den breda vägledningen. Det har framför allt skett i anslutning till det tidigare omnämnda projektet Din framtid. Din framtid omfattar del-tagare från olika skolenheter i kommunen, allt från förskolan upp till gym-nasieskolan. Syftet är att Din framtid ska fungera som en plattform för erfa-renhetsutbyte och utgöra ett processtöd för SYV-verksamheten i de enskilda skolenheterna. Ansvaret för frågorna vilar på bildningsnämnden och projektet finansieras via en privat stiftelse, Kockska stiftelsen. På bildningsnämndens förvaltning finns också en särskild utvecklingsledare (Eva Ekmark) som har ett direkt ansvar för att samordna verksamheten i Din framtid. Tjänsten som utvecklingsledare med ansvar för skola-arbetslivsfrågor har möjliggjorts genom externa anslag. I anslutning till projektet har man tagit fram en genomföran-deplan.39 Även genomförandeplanen innehåller i hög grad sammanfattningar av de nationella styrdokumenten, men det finns också en strävan att förtydliga

38. Trelleborg 2015. Riktlinjer – för likvärdig studie- och yrkesvägledning i samverkan mellan skola och arbetsliv/omvärld (2015 10 13).

39. DinFramtid! Du bestämmer – Vi vägleder. Genomförandeplan 2016-05-09.


konsekvenserna ur styrnings- och uppföljningssynpunkt på kommunal nivå. Bland annat pekar man ut Bildningsförvaltningens strategiska roll. Bildnings-förvaltningen ska samordna och stödja arbetet med SYV på skolenheterna och utveckla de gemensamma riktlinjerna för arbetet. Det talas om att förvaltningen ska ta fram ”gemensamt stöd, samarbetsformer och rutiner för likvärdig styrning och kvalitetssäkring av det operativa studie- och yrkesvägledningsarbetet”.40 Det talas också om betydelsen av kompetensutvecklingsstöd och om att man inom projektet ska etablera nätverk och kontaktytor gentemot arbetslivet (”det omgivande samhället”). Vi får anledning till att återkomma till projektet längre fram. Din framtid framstår i hög grad som navet för utvecklingsarbetet gällande SYV i kommunen.

Vid sidan av projektet Din framtid finns ett annat projekt, Raka vägen, som går ut på att utveckla och marknadsföra yrkesprogrammen i kommunens gym-nasieskola. Raka vägen finansieras med medel från ESF. Projektet påbörjades i juli 2016 och sträcker sig fram till och med februari 2019. Syftet med projektet är att utveckla samarbetet mellan lokala och regionala arbetsgivare och yrkes-utbildningarna på Söderslättsgymnasiet i Trelleborg. I genomförandeplanen heter det att satsningen ”ska ledat till att elevernas anställningsbarhet ökar”, till att yrkesprogrammens attraktivitet ökar och lockar fler elever.41 Projektet har sin bakgrund i problemen relaterade till den höga ungdomsarbetslösheten i kom-munen. Samtidigt som arbetslösheten är hög upplever företag och kommunala verksamheter att man har svårt att rekrytera personal med rätt kompetens. Fler studerande på yrkesprogrammen uppfattas alltså som en nyckel till både lägre ungdomsarbetslöshet och en förbättrad arbetskrafts-och kompetensförsörjning.

Studie- och vägledningsfrågorna ges en central roll i projektet. Det talas om ”förstärkt valkompetens” och om att man ska motverka ”könsstereotypa val”. Samverkan med arbetslivet är helt centralt: ”Målet är hållbara strukturer och metoder för ökad samverkan mellan bransch och yrkesprogram som ska under-lätta samarbete mellan parterna och ge gymnasieutbildade tjejer och killar, en naturlig övergång mellan yrkesutbildning och arbetsliv.”.42 Målet är alltså att påverka rekryteringen till yrkesprogrammen, både genom att stärka elevers val-kompetens och genom att utveckla yrkesprogrammen via tätare samverkan med arbetslivet. Projektet är helt nystartat och de vi intervjuar betonar samstämmigt att man ännu inte har hittat formerna för arbetet – bland annat när det gäller utbytet med arbetslivet – och än mindre kan peka på några konkreta resultat.

40. DinFramtid! Du Bestämmer – Vi vägleder, s. 8.41. Trelleborgs kommun. Bildningsförvaltningen. Raka vägen – genomförandeplan. Avstämnings-

rapport bilaga 1 (2016-06-29). 42. Trelleborgs kommun. Bildningsförvaltningen. Raka vägen – genomförandeplan, s. 3.


Bakgrund till intresset för SYVFaktorer som framhålls:• Rapporter på nationell nivå har synliggjort bristen på kvalitetssäkrad, likvär-

dig och verksamhetsövergripande studie- och yrkesvägledning. Behovet av en likvärdig och normkritisk SYV framhålls starkt av såväl den ansvariga politi-kern Sven Lindkvist som chefen för bildningsförvaltningen Jytte Lindborg.

• Behovet av likvärdighet kopplas till skolans kompensatoriska uppdrag. Elever från olika socioekonomiska miljöer har olika förutsättningar att göra val och fullfölja en utbildning. Det framhålls att skolan är skyldig att ge alla – så långt möjligt – likvärdiga förutsättningar att göra välgrundade val oberoende av t.ex. föräldrars utbildningsnivå.

• Barn och unga saknar ofta vuxna att prata framtidsplaner med samt före- bilder på arbetsmarknaden. Generationsklyftorna har ökat, något som betonas av bland annat politikern Sven Lindkvist.

• Kommunen har stora problem med felval/avhopp från gymnasieskolan.

• En stor andel elever på introduktionsprogrammen.

• För få elever söker yrkesprogram. Matchningsproblem.

• Hög ungdomsarbetslöshet.

Vilka aktörer har varit pådrivande?Politikerna har inte varit någon aktiv part. Inte heller företrädare för arbetsli-vet. Initiativen kommer ursprungligen från enskilda skolledare och tjänstemän (chefen för antagnings- och SYV-enheten) och har sedan förankrats på bild-ningsförvaltningen. Utkast till riktlinjer och en handlingsplan har tagits fram, som också har förankrats oss politikerna. Men det handlar inte om några styrdo-kument i egentlig mening. Dokumenten är under bearbetning och fungerar mer som diskussionsunderlag för utbytet inom ramen för projekten Din framtid och Raka vägen. Dokumenten togs ursprungligen fram kopplat till två enskilda grundskolor där rektorn, Peter Hansson, var mycket drivande och anställde en lärare med stort intresse för vägledningsfrågor som projektledare (Eva Ekmark). Man utgick från några grundbegrepp i arbetet med SYV-frågorna: insikt, utsikt och framsikt.

Kontakterna med Arbetsförmedlingen är under utveckling. I mars 2017 planeras t.ex. en arbetsmarknadsdag för gymnasieeleverna i samarbete med Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen ingår också i ledningsgruppen för projektet Raka vägen.

Styrning av SYV på verksamhetsövergripande nivåNågon formell struktur för styrning och uppföljning av SYV på övergripande nivå finns inte. Riktlinjerna och handlingsplanen betraktas som ”levande doku-ment” och är som framhållits under kontinuerlig omprövning. Styrningen är mer indirekt. Samtidigt finns det en insikt om behovet av styrning kopplat till likvärdighetsperspektivet. Sven Lindkvist framhåller t.ex. att den breda SYV:en är allas ansvar ”och kan därmed bli ingens om det inte införs som en medveten kontinuerlig handling på alla nivåer i alla skolformer”. Mot bakgrund av


detta förordas ett förstärkt processtöd för de skolor som deltar i projektet Din Framtid.

Det handlar i grunden om erfarenhetsutbyte inom ramen för nätverket (Din framtid) och personliga kontakter inklusive regelbundna skolbesök från utvecklingsledaren Eva Ekmarks sida. Två förskolor och sju grundskolor med-verkar i Din framtid. De har eget ansvar för SYV och organiserar den på olika sätt. Skolorna som ingår i Din framtid betecknas av den intervjuade politikern och intervjuade tjänstemän som ”pilotskolor”. Men de har inte utsetts som försöksskolor i något formellt sammanhang. Det har varit frivilligt att medverka i Din framtid. Sju av 16 grundskolor medverkar således. Inte alla skolor som medverkar i Din framtid har tagit fram särskilda planer eller gör uppföljningar av SYV. Det finns emellertid exempel på skolor som lyfter fram SYV som ett prioriterat område i det systematiska kvalitetsarbetet.

Chefen för bildningsförvaltningen framhåller betydelsen av det utvecklings-arbete som sker för att förbättra det systematiska kvalitetsarbetet. Man strävar efter ett underifrånperspektiv och kommer från och med nästa år att i högre grad involvera ansvariga politiker. Grunden är de kvalitetsdialoger som genom-förs på skolenheterna mellan skolledarna, lärare och lärargrupper. Jytte Lind-borg menar att detta också ”är ett utvecklingsarbete” och det gäller att hitta den tid som krävs, ”något man kämpar med i sin vardag”. Nästa led är att skolle-darna träffar verksamhetscheferna (för förskolan, grundskolan respektive gym-nasieskolan). Utifrån det systematiska kvalitetsarbetet sätter man fokus på vissa frågor, både sådana som har initierats via den enskilda skolan och frågor som är gemensamma på kommunnivå. Det finns en ambition att lyfta SYV-frågorna på kommunnivå, men det sker inte alltid. Nästa steg är att verksamhetscheferna har uppföljningar med Jytte Lindborg som förvaltningschef och med politi-kerna i bildningsnämndens arbetsutskott. Till hösten 2017 kommer man också att introducera beredningar uppdelade på förskolan, grundskolan och gymnasie-skolan/vuxenutbildningen. Jytte Lindborg betonar underifrånperspektivet:

Det är så vi försöker bygga det. Att bygga underifrån, att lyssna in verksamheten. Tanken är att i den här dialogen ska det löpa från arbetslagen, ute till skolleda-ren, ut till verksamhetschefen ut i politiken. Och sedan fattas det beslut så att säga om nya prioriteringar utifrån det.

Erfarenheter från enskilda skolorInformanterna återger många intressanta exempel på hur man arbetar för att utveckla SYV på enskilda skolenheter. Det handlar om insatser i grundskolan (från de första årskurserna och uppåt) och i viss mån också i gymnasieskolan. Ett genomgående drag verkar vara att SYV:are och lärare fortfarande jobbar åtskilt, även på de skolor som ingår i Din framtid. SYV:arna ägnar sig åt den traditionella vägledningen och besvarar alla ”tekniska frågor” som elever har om förutsättningar för framtida utbildningsval.

”Förnyelsen” av SYV berör framför allt den breda SYV:en och handlar om att lärarna engageras i vägledningen på ett nytt sätt och att vägledningsfrågorna integreras i undervisning och tas upp i utbytet med föräldrarna. På en F–5 skola arbetar man med det normkritiska uppdraget och försöker få barnen att reflek-tera över könsbundna yrkesval genom att spela rollspel. Leklådor används för att öka kunskaperna om olika yrken. För lite äldre grundskoleelever arrangeras


regelbundna möten med externa ”yrkesföreträdare” som intervjuas av lärare och rektorer. Eleverna får lyssna på ett samtal som syftar till att öka medvetenheten om hur generella färdigheter som tränas i skolan – t.ex. kommunikations- och problemlösningsförmåga – är nyckelfaktorer för framgångsrik yrkesutövning. Föräldrasamtal föregås av systematiska elevsamtal om utbildningsvägar och yrken. Fokusgrupper bland eleverna sätts samman för att lyfta fram elevperspek-tivet på vägledningsfrågorna. På kommunens gymnasieskola arrangeras arbetsmarknadsdagar för alla elever och dessa har fått positivt gensvar. Även från de lokala företagen.

UtmaningarOlika informanter pekar på olika utmaningar. På bildningsförvaltningen framhåller man att det handlar om ett förankringsarbete. Genom att involvera (framför allt) skolledare och lärare ska en samsyn kring den breda vägledningens betydelse etableras. Det är ett långsiktigt arbete. Några resultat kommer inte att kunna urskiljas under den närmaste framtiden. På sikt borde det etableras utvecklingsgrupper kopplat till SYV på varje skolenhet vars arbete styrs av över-gripande riktlinjer och handlingsplaner.

Andra (en skolledare och lärare) pekar däremot på betydelsen av varje skol-enhets ansvar. Man är inte benägen att släppa ansvaret till förmån för en tydli-gare styrning. Däremot är det positivt med ett processtöd och erfarenhetsbyte på kommunal nivå. Det finns en tveksamhet till att inkludera allt för många i SYV-arbetet. Dels för att ”det gemensamma ansvaret” blir ”ingens ansvar”, dels för att tiden är så knapp för alla berörda. Det är viktigt med en tydlig arbetsfördelning som möjliggör ansvarsutkrävning. På varje skola bör det finnas 3–4 med särskilt intresse för frågorna som tilldelas tid och ansvar för att fullfölja utvecklings- och kvalitetsarbetet. En utmaning som framhålls av skolledaren är den stora personalomsättningen på skolorna. Personal som har funnits med i verksamheten en tid är väl inskolade i hur man tänker i vägledningsfrågorna. Nya som kommer måste ”erövra” detta tänk. Man har inget med sig från lärar-utbildningarna.

Den intervjuade studie- och yrkesvägledaren menar att vardagsarbetet inte har påverkats i någon större utsträckning (Carina Gullstrand). Det framhålls som positivt att SYV:arna är samlade i en egen enhet med en egen chef (alltså inte en skolledare). Men samtidigt verkar det finnas en fortsatt tydlig upp- delning mellan SYV-funktionen och lärargruppen. På de skolor som bedriver ett utvecklingsarbete kopplat till SYV, och som ingår i Din framtid, råder följ-aktligen en bodelning av det traditionella SYV-arbetet (som hanteras av SYV:en) och den breda studie- och yrkesvägledningen (som hanteras av lärarna).


6. Förutsättningar för SYV i HuddingeHuddinge är med sina ca 100 000 invånare näst största kommun i Stockholms län. I kommunen, som är borgerligt styrd43, finns det 110 förskolor, 36 grund-skolor och sex gymnasieskolor. Det finns också ett Komvux. Stockholms län utgör i hög grad en integrerad arbets- och utbildningsmarknad och detta ställer i sin tur höga krav på studie- och yrkesvägledningen.

Det finns således riktlinjer och handlingsplaner för studie- och yrkesväg-ledningen i kommunen som tycks få mer omedelbar effekt på verksamhetsnivå och skapa rimligt goda förutsättningar för likvärdighet, något vi återkommer till nedan. Styrningsambitionerna är tydliga. Samtidigt finns det, som vi också kommer att peka på, frågetecken och utmaningar.

Styrdokument på kommunnivåSyftet med riktlinjerna för studie- och yrkesvägledningen är att förtydliga vad de allmänna råden innebär konkret för utbildningsverksamheterna i Huddinge kommun.44 Samtidigt fastställs ett tydligt ansvar för styrning och uppföljning på tjänstemannanivå. Verksamhetscheferna för grundskolorna respektive gymnasie-skolorna ska garantera att beslut om resursfördelning, personal- och kompetens-försörjning innebär 1) att elevers behov av studie- och yrkesvägledning tillgodo-ses, 2) att den kompetens som krävs för att tillgodose elevers behov tillgodoses och 3) att studie- och yrkesvägledare har den kompetens som krävs för att stödja övrig skolpersonal i arbetet med studie- och yrkesvägledningsfrågor. Riktlinjerna ska ligga till grund för utvecklingsarbetet i kommunen och ska följas upp i det systematiska kvalitetsarbetet på skolenhetsnivå. Verksamhetscheferna för grund-skolorna och gymnasieskolorna ska ha kontinuerliga dialoger med skolledarna och den särskilda kvalitetsavdelningen ska utgöra ett stöd för skolenheterna för att säkerställa likvärdighet när det gäller arbetet med studie- och yrkesvägled-ningen.

Riktlinjerna omfattar följaktligen också en handlingsplan för arbetet med frå-gor som är relaterade till studie- och yrkesvägledningen. Handlingsplanen täcker de första grundskoleklasserna upp till vuxenutbildningen. Utgångspunkten är målen i läroplanerna och de allmänna råden. Varje mål konkretiseras i ett lokalt kontext och ansvariga personalgrupper pekas ut. Samtidigt framhålls skolledarnas övergripande ansvar.

43. I den borgerliga minoritetskoalitionen ingår också de lokala partierna Huddingepartiet och Drevvikenpartiet.

44. Huddinge kommun 2014. Riktlinjer för Studie- och yrkesvägledning i Huddinge kommun. Barn- och utbildningsförvaltningen. 2014-10-16.


UppföljningStudie- och yrkesvägledningen i kommunen följs upp i särskild ordning via årligt återkommande mål- och budgetdokument. I kommunen finns tre utbild-ningsnämnder: förskolenämnden, grundskolenämnden och gymnasienämnden. Vuxenutbildningen sorterar under gymnasienämnden. Nämnderna har en gemensam förvaltning och leds av en utbildningsdirektör. Sedan 2013 har övergången mellan utbildningsformerna varit ett prioriterat uppdrag i utbild-ningsnämndernas verksamhetsplaner. Studie- och yrkesvägledningsfrågorna har blivit en viktig del av grundskolenämndens och gymnasienämndens verk-samhetsplaner med ett särskilt fokus på övergångarna. I samband med att de allmänna råden tillkom gjordes en inventering av studie- och yrkesvägledningen i kommunen. Man konstaterade att förutsättningarna såg väldigt olika ut på olika skolenheter. De allmänna råden i kombination med den kartläggning som gjordes inom förvaltningen fungerade som en avstamp för ett utvecklingsarbete.

2014 introducerades en processledarutbildning. Enligt verksamhetschefen för gymnasie- och vuxenutbildning, Ann-Britt Sten-Hodin, var avsikten att lära sig hur man driver processer och synliggöra dessa med bland annat processkartor. Övergången grundskola-gymnasium var en av de processer som lyftes fram. Det blev en utbildning som landade i ett projekt för att ta fram särskilda riktlinjer och en handlingsplan, ett strategidokument för studie- och yrkesvägledningen. De sistnämnda strategidokumenten togs fram på utbildningsförvaltningen med grundskole- och gymnasiecheferna som ansvariga. I projektgruppen medverkade också skolledare, lärare och SYV:are. Riktlinjerna antogs därefter av politikerna i grundskolenämnden och gymnasienämnden. Fokus har legat på att utveckla den breda studie- och yrkesvägledningen. I samverkan med Skolverket har man också genomfört utbildning av berörd personal i vägledningsfrågor.

Under framtagandet av dokumenten erbjöds utbildningar, inspirations-föreläsningar och handledning. Skolenheterna fick tillfälle att lämna in strategi-dokument nedbrutna på enhetsnivå och man fick feedback på dessa dokument. En intervjuad skolledare från en grundskola i kommunen, Anna Kiltorp, talar i termer av en ”nystart” och menar att ”det varit en bra satsning, med en tydlig start och ett tydligt mål”.

I Huddinge går man betydligt längre i övergripande styrning och uppföljning av SYV, jämfört med Trelleborg.

Bakgrund till intresset för SYVFaktorer som framhålls:• Problem med felval och avhopp i gymnasieskolan. Omval leder ofta till

studieavbrott, något man vill förebygga. Felval och avhopp genererar stora kostnader för kommunen.

• Det är viktigt att utveckla det entreprenöriella lärandet, något som betonas starkt av den ansvariga politikern, Christina Eklund. Elever måste också få ökade insikter om villkoren för företagande.

• Eleverna behöver utveckla generella förmågor (generiska kompetenser) som är högt eftertraktade i arbetslivet. Det handlar bland annat om problem-lösningsförmåga och kreativt tänkande. Sådana förmågor utvecklas bäst om eleverna tränas i ett konkret och arbetslivsrelaterat sammanhang.


• Det har varit för mycket fokus på SYV i snäv bemärkelse. Fler på skolorna ska involveras och SYV ska handla om mer än individuella övergångar mellan skolstadier. Det finns behov av att integrera SYV i undervisningen för att tydliggöra de kompetenser/förmågor som är relevanta i arbetslivet: kreativitet, analys- och samarbetsförmåga. Att enbart fokusera på det kunskaps- och informationsförmedlande uppdraget, räcker inte för en skola som ska vara i takt med tiden.

• Behovet av vägledning för att underlätta välgrundade utbildningsval i samtliga kommuner i länet (en integrerad utbildningsmarknad).

• Vägledning för den stora gruppen nyanlända ungdomar i kommunen.

• Ungdomarna har för begränsade kontaktytor och kunskaper om arbetslivet och villkoren i arbetslivet.

• För få väljer yrkesprogram i gymnasiet. Detta bidrar i sin tur till matchnings-problem. Företagen får svårare att hitta personal med rätt kompetens.

Vilka aktörer har varit pådrivande?Det ges en samstämmig bild av att företag och organisationer i arbetslivet inte har varit involverade i arbetet med att utveckla studie- och yrkesvägledningen. Tvärt om framhåller en av informanterna (Carin Hafrén som är grundskole-lärare) att ”det känns som att företagen inte är särskilt intresserade”.

Vi har haft problem att hitta praktikplaser, så vår Prao är försvunnen sedan många år…Kommunens näringslivsavdelning är intresserad, men vi har svårt att hitta samarbetspartners i form av företag.

Inte heller har man haft något utvecklat samarbete med Arbetsförmedlingen. Man arrangerar mässor och näringslivsdagar, men det förekommer ingen mer utvecklad samverkan kring studie- och yrkesvägledningsfrågorna.

Politikerna i utbildningsnämnderna har, enligt Christina Eklund, varit pådrivande och är involverade genom återkommande avstämningar av verk-samhetsplanerna. Detta har också gjort det möjligt för förvaltningschefen och cheferna för grundskoleutbildningen och gymnasieutbildningen att prioritera studie- och yrkesvägledningsfrågorna högt.

Styrning av SYV på verksamhetsövergripande nivåStyrningen av studie- och yrkesvägledningen framstår som mer formaliserad jämfört med förhållandena i både Leksand och Trelleborg. Det handlar inte enbart om ett frivilligt erfarenhetsutbyte eller ett processtöd. Riktlinjerna och handlingsplanerna har status av styrdokument och vägleder verksamhets- uppföljningen.

Styrning och uppföljning på kommunal nivå sker i relation till det systema-tiska kvalitetsarbetet. Verksamhetscheferna för grundskolorna och gymnasie-skolorna genomför tillsammans återkommande delårsdialoger med skolenhe-ternas företrädare. Här lyfter man frågorna om studie- och yrkesvägledningen utifrån vad som står i styrdokumenten (riktlinjerna och handlingsplanen). Dessutom genomför man enkätundersökningar bland eleverna för att kartlägga


deras erfarenheter av och uppfattningar om arbetet med studie- och yrkesväg-ledningen (i gymnasieskolan riktas enkäten till eleverna i årskurs 2).

Kopplat till programbyten och avhopp i gymnasieskolan har man tagit fram koder som skolenheterna ska följa upp. Det handlar om att uppgifterna ska registreras och samlas för att ligga till grund för utvärdering på förvaltningsnivå. Man använder programmet ProCapita. Skolorna ska registrera om elever byter skola eller program och också ange skälen till skol- respektive programbyten.

Erfarenheter från enskilda skolorDet framhålls att det inte är SYV:arna själva som har varit huvudansvariga. Arbetet med vägledningsfrågorna har breddats och lärarna och skolledarna är genomgående mer engagerade. Styrdokumenten pekar också ut ansvaret hos lärare och skolledare. I kvalitetsdokumenten som skrivs varje år på skolen-heterna ska man, som framgått, redovisa hur man har arbetat med SYV. Här föreskrivs också ett självskattningssystem. Materialet används sedan i kvalitets-dialogerna med chefen för kvalitetsavdelningen. Det ger möjligheter till feed-back och vidare utveckling.

Ett exempel på hur man jobbar konkret med eleverna är ”stafettworkshops”. Där samarbetar lärare på olika årskurser på en grundskola för att möjliggöra en progression i elevernas förmågor och lärande kopplat till väglednings- och arbetslivsfrågorna. Man tar fram planer för hur man ska jobba långsiktigt med eleverna. En intervjuad skolledare, Anna Kiltorp, ger exempel på hur man arbetar. Under vårterminen träffas all berörd personal (lärare och SYV). Man går igenom hur man ska lägga upp stafettmodellen. Sedan träffas arbetslagen, indelade efter årskurser, och diskuterar hur man ska bryta ner arbetet på respek-tive årskurs. Först träffas årskurs 4 och definierar grunden för vad barnen ska lära sig, sedan årskurs 5, osv. Det handlar om en planeringsprogression där man lämnar över till varandra. Alla underlag samlas i itunesU, en planeringsapp som man använder. När man kommer tillbaka inför höstterminen har man hunnit fundera en del och kan göra vissa justeringar. Sedan följs arbetet upp i åter-kommande medarbetarsamtal. Det betonas att uppföljningen inte ska ske i form av temadagar, då blir det bara ”one-hit-wonders”.

En grundskolelärare, Carina Hafrén, som arbetar på den skola där Anna Kiltorp är rektor menar att man håller på att utforma en matris av förmågor som stärker elevers valkompetens och underlättar steget över i arbetslivet. Det handlar om risktagande, kreativt tänkande, flexibilitet och förändringsbenägenhet.

Vi uppfattar att det står i vårt uppdrag att vi ska träna eleverna för ett samhälle utanför skolvärlden och det är så här vi tolkar det. Vi behöver titta på vilka förmågor de faktiskt behöver ha med sig när de kommer ut och så har vi landat i matrisen.

Man betonar samstämmigt att strategiarbetet har lett till en bredare samsyn kring vägledningsfrågorna. Kunskaperna om SYV har breddats, skolledarna och lärarna är mycket mer medvetna nu än tidigare. Den 6-dagarsutbildning som genomfördes i samarbete med Skolverket framhålls också som mycket lyckad och gav ”en aha-upplevelse för många”, menar bland annat Birgitta Fagerberg. Ett annat exempel är satsningen på ELIT (entreprenöriellt lärande och IT). Många lärare i kommunen har gått den kursen.


UtmaningarKontakterna med arbetslivet är inte tillräckligt utvecklade. Arbetslivets före-trädare har inte heller varit någon medverkande part i strategiarbetet med SYV. En informant framhåller att man borde komplettera gymnasiedagarna, eller mässorna, med återkommande branschdagar. Någon samverkan med Arbets-förmedlingen tycks inte heller förekomma.

Birgitta Fagerberg som kombinerar funktionerna som skolledare och SYV:are i en heltidstjänst betonar också att ekonomin sätter gränser för vad som är möjligt att göra. Politikerna har prioriterat SYV-frågorna, men inte avsatt mer medel. Verksamhetschefen för gymnasiet och vuxenutbildningen, Ann-Britt Sten-Hodin, framhåller också att verksamheterna ska utvecklas inom ramen för ordinarie budget.

Ytterligare en utmaning som lyfts fram av Birgitta Fagerberg är att flera grundskolor saknar SYV-personal. SYV:arnas arbetssituation har inte heller underlättats utan deras tjänstgöring är ofta splittrad och uppdelad på allt för många skolenheter.


7. Förutsättningar för SYV i LeksandLeksand är med sina knappa 16 000 invånare den minsta kommunen vi har tittat närmare på. I kommunen, som är borgerligt styrd, finns det 12 förskolor, nio grundskolor och en gymnasieskola. Komvux i Leksand organiseras i samar-bete med Rättviks kommun.

Lokala styrdokument och organisationen av SYVI Leksand finns det utarbetade handlingsplaner för studie- och yrkesvägled-ningen.45 Handlingsplanerna är emellertid av ganska övergripande natur och kan närmast ses som ett slags befattningsbeskrivningar för studie- och yrkesväg-ledarna. Det finns en handlingsplan för grundskolan och en för gymnasieskolan. I handlingsplanerna utgår man från de allmänna råden och delar upp målbe-skrivningarna i en del som handlar om studie- och yrkesvägledarens ansvar och en del som handlar om SYV i vid bemärkelse (”hela skolans ansvar”). Målen bryts ner i ett terminsindelat kalendarium.

I kommunen finns ett särskilt SYV-team där kommunens fyra SYV:are träffas regelbundet tillsammans med tjänstemän från lärande och stöd (motsvarigheten till utbildningsförvaltningen) och företrädare från grundskolorna och kommu-nens gymnasieskola. Kommunen finansierar en samordningstjänst för sam-verkan skola-arbetsliv som motsvarar 20 procent av en heltidstjänst. Tjänsten innehas av Anneli Morberg som också arbetar som yrkeslärare på gymnasiet.

Anneli Morberg har som sin främsta uppgift att ansvara för skola-arbetslivs-gruppen. Det är ett samverkansorgan mellan skolorna och näringslivet i kom-munen. Gruppen har funnits i många år och täcker grundskole- och gymnasie-utbildning. Enligt planen ska man också komplettera med vuxenutbildning från och med nästa år. Initiativet till gruppen kommer inte från politiken utan från enskilda lärare i samverkan med företrädare för företagen, enligt Lars Nyberg som är sektionschef för lärande och stöd. Helena Thunell som är SYV:are beskriver gruppen som ”navet för SYV-verksamheten i kommunen”. Det handlar om samtliga centrala aspekter: integrationen av SYV i undervisningen, samordning av SYV mellan skolenheter och om styrning.

Företagsföreningen är en central aktör i skola-arbetslivsgruppen. Syftet med samarbetet inom gruppen är bland annat att förbättra kontaktytorna mellan skola-företag, att öka elevernas kunskaper om och intresse för arbetsliv och före-tagande samt att stimulera till entreprenörskap.46 Gruppen står för en mängd olika aktiviteter. Man organiserar studiebesök i företag lokalt och i regionen, man genomför seminarier med gästföreläsare, organiserar handledarutbildning och ordnar filmvisning inför studiebesök och praktik. Några av aktiviteterna ska vi diskutera lite närmare: det handlar om yrkesmässorna och arbetsmarknads-kunskapen (se nedan).

Yrkesmässor arrangeras i början av hösten varje år och brukar täcka ca 100 yrken. På den senaste yrkesmässan i september 2016 deltog 900 elever, både

45. SYV-plan grundskolan. Leksands kommun (2016-04-01) samt SYV-plan gymnasieskolan. Leksands kommun (2016-01-08).

46. Leksands kommun. Skola-Arbetslivsgruppen. ”Främjar samverkan och skapar fler möten mellan skolan och näringslivet i Leksands kommun” (2015-10-21).


grundskoleelever och gymnasieelever. Även elever från grannkommuner deltog, från Gagnef och Rättvik. I anslutning till mässan arrangerades en branschdag där elever från årskurs 8 och 9 i grundskolan samt gymnasieelever fick ta del av föreläsningar om kompetensbehov i näringslivet och om hur det är att vara egen företagare.47 Elevenkäter genomförs efter yrkesmässan och runt 60 procent av eleverna brukar ange att mässan bidrar till ökad studiemotivation.48

Medel delas ut till skolprojekt som berör skola-arbetslivsfrågor. Det finns en särskild fond för att finansiera projekt som leder till närmare samarbete mellan skola och arbetsliv. Undervisning i arbetsmarknadskunskap uppmuntras och företags- och arbetsplatsbesök arrangeras. Gruppen sammanträder tre till fyra gånger per termin. Verksamheten finansieras både med medel från kommunen och det lokala näringslivet. Företagarföreningen i Leksand avsätter en årlig summa och ytterligare medel tillförs av enskilda företag, främst lite större lokala företag som Leksandsbröd, Leksands sparbank och Clas Ohlson. Totalt avsätter 20 företag medel till gruppen. I gruppen ingår 16 personer, sju från kommu-nens utbildnings- och näringslivsenheter och nio från det lokala näringslivet. Ingen politiker medverkar.

Bakgrund till intresset för SYV

• En ökad medvetenhet om betydelsen av den breda studie- och yrkesväg-ledningen och det gemensamma ansvaret för denna.

• Elevers motivationsproblem i skolan som kan förorsaka problem med genomströmning, avhopp och felval. Behovet av att tydliggöra arbetslivs-relevansen i grundskoleämnen och gymnasiegemensamma ämnen.

• De lokala företagens bekymmer kopplade till arbetskrafts- och kompetens-försörjningen, bland annat i ljuset av generationsväxlingen (som man menar är särskilt tydlig i Leksand och i regionen som helhet). 40 procent av arbets-kraften i kommunen går i pension inom 10 år.

• Ungdomars utflyttning till studieorter.

• Ett begränsat elevintresse för yrkesprogrammen. Inte minst den lokala träindustrin och besöksnäringen har stora rekryteringsbehov, men ung-domarna måste ha rätt kompetens.

Styrning av SYV på verksamhetsövergripande nivåAnneli Morberg framhåller att styrningen av verksamheten är mindre problema-tisk i en liten kommun av Leksands slag. Man känner varandra och det för-enklar både informationsutbyte och beslutsgång.

Kommunens förvaltning lärande och stöd tog initiativet till att inrätta SYV-teamet. Samarbetet mellan SYV:arna underlättas av att de bara är fyra stycken. Man har täta kontakter. För att föra ut information om vad som bestäms och vad som är på gång förmedlas information via en ikon på kommunens intranät som all skolpersonal har tillgång till. SYV:arna bevakar att handlingsplanerna för SYV i kommunen följs på skolenheterna. Det finns en tydlig ansvarsför-

47. Leksands kommun. Skola-arbetslivsgruppens nyhetsbrev. Mars-april 2016.48. Leksands kommun. Skola-arbetslivsgruppens nyhetsbrev. Juni 2016.


delning mellan SYV i snäv eller traditionell bemärkelse, som SYV:arna själva ansvarar för, och den breda SYV som främst ses som skolledarnas och pedago-gernas ansvar.

Styrningen verkar i huvudsak ske informellt via överenskommelser i skola-arbetslivsgruppen. Det är den tunga instansen. Här beslutas som framgått om yrkesmässor och branschdagar. Man utarbetar planer för inslag av arbetskunskap för elever i grundskolan och gymnasieskolan, beslutar om företagsbesök och för-delar ansvaret för insatserna. Genom att de som är ansvariga för verksamheterna på förvaltningsnivå är med i gruppen, liksom företrädare för skolorna (dock inga lärare utan enbart rektorer och SYV:are), blir beslutsgången kort. Besluten omvandlas i handling.

Enligt politikern Tintin Löfdahl har det efter hand utvecklats en struktur för utbytet mellan skola-arbetslivsgruppen och de ansvariga politikerna. Tintin hänvisar till något som kallas för kommunala samrådsmöten.

Då kommer den gruppen med där och gör sin dragning om vad som pågår. På det sättet får man ju med hela politiken också…Skola-arbetslivsgruppen kallas till regelbundna möten och avrapportering. Så det är nog ganska formaliserat.

Men politikernas står inte för initiativen och deras roll ska inte överdrivas. Grundskolerektorn Johan Nilsson, som är medlem i skola-arbetslivsgruppen, svarar följande på en fråga om politikerna har en pådrivande betydelse:

Nej, det skulle jag knappast säga. Inte har jag märkt av det på politikersidan. Däremot har högre tjänstemän i kommunen varit klart positiva.

Rektorerna framhålls som nyckelpersoner. Genom deras engagemang involveras också lärarna på skolenheterna. På varje skola utses dessutom en lärare som har ett särskilt ansvar för skola-arbetslivsfrågorna, en modell som SYV:aren Helena Thunell menar har varit väldigt viktig för att möjliggöra den breda vägled-ningen. Det underlättar kommunikationen mellan SYV:are och lärare. Hon menar att intresset från lärarnas sida tidigare var mer begränsat. Man hänvisade till tidsbrist och att man inte var utbildad för att undervisa om arbetsmarknads-frågor. Nu menar Helena att lärarna i högre grad ”inser vinningen med arbets-livsanknuten undervisning. Man motiverar varje ämne utifrån elevernas fram-tid.”.

Politikerna uppmuntrar verksamheten genom att avsätta medel till Anneli Morbergs tjänst. Anneli menar själv att hon besöker kommunstyrelsen en gång per år och ger en muntlig avrapportering. Avrapporteringen brukar mötas med entusiasm. Någon mer formell eller systematiserad granskning i relation till uppsatta mål för SYV förekommer inte.

En av våra informanter nämner den uppföljning och utvärdering av SYV som sker i samband med det systematiska kvalitetsarbetet. Det handlar återigen om Johan Nilsson som är rektor vid Åkerö skola, en grundskola i kommunen. För läsåret 2015/16 var ett av de prioriterade områdena i kommunen studiemotiva-tion-arbetsmarknadskunskap. I kvalitetsredovisningen för Åkerö skola för läsåret 2015-16 nämns också helt kort att både inslagen av arbetsmarknadskunskap och yrkesmässan uppskattats mycket av eleverna.49 Man gör därför bedöm-

49. Leksands kommun. Kvalitetsredovisning och verksamhetsplan för Åkerö skola (2016-06-30).


ningen att undervisningsinslagen och mässan sammantaget bidragit till ökad studiemotivation även om man samtidigt konstaterar att det är svårt att mäta exakt. Samtidigt kan det konstateras att inför läsåret 2016/17 finns inte någon direkt koppling till arbetsmarknadskunskapen som prioriterat område i verk-samhetsplanen. Däremot talas det om insatser för att öka studiemotivationen och lusten att lära. Sannolikt kommer man även fortsättningsvis att anknyta till arbetsmarknadskunskapen och yrkesmässan i detta sammanhang. Uppfölj-ningen är väldigt övergripande och kortfattad.

Det finns ett visst regionalt samarbete om SYV-frågorna. Det handlar om samverkan inom Gysam, samarbetet för gymnasieutbildning mellan 11 kom-muner i Dalarna. Bland annat samverkar man kring kunskapsresor och före-tagsbesök. Leksand är emellertid ensam om att ha en särskild samordnare för skola-arbetslivsfrågor.

Erfarenheter från enskilda skolorMan har alltså introducerat ett fåtal timmar med arbetsmarknadskunskap för grundskole- och gymnasieelever, något som man menar har mött mycket positivt gensvar från elever i olika utvärderingar. På en betygsskala från 1 till 5 ges betyget 4,5.50 Även lärarna är positiva. Enligt Anneli Morberg, verksamhets-samordnaren, ”börjar eleverna ställa nya frågor”. Men samtidigt medger hon att det är en lång resa ”som nog kommer att ta några år”.

På initiativ från skola-arbetslivsgruppen genomförs ”riktade kunskapsresor” i form av studiebesök på arbetsplatser och företag. Besöken riktar sig dels till kommunala verksamheter (och kopplas då till Prao och APL) och till privata företag. Sedan handlar det också om att ämneslärare i grundskolan och gym-nasieskolan tar med sig eleverna till företagen för att levandegöra hur ämnes-kunskaperna används i praktiken. Anneli och Helena nämner särskilt matema-tik (”matematikresor”) och samhällskunskap (”samhällsvetenskapliga resor”). Matematikresorna har bland annat arrangerats i samarbete med polisen och Stora Enso. Samhällsvetenskapliga resor har gått till Romme alpin, Dalarnas största besöksnäringsanläggning. Även här har gensvaret varit positivt, både från elever och lärare. Samtidigt menar båda att det till en början fanns och fortfarande finns en hel del misstro från lärarnas sida.

Som framgick ovan söker varje år ett antal skolor medel för särskilda arbets-livsorienterade projekt från skola-arbetslivsgruppen. Medel delas ut vid två tillfällen per år och projekten brukar ges stor uppmärksamhet i samband med yrkesdagarna under hösten.

50. Leksands kommun. Skola-arbetslivsgruppens nyhetsbrev. Mars-april 2016.


UtmaningarDen stora utmaningen som samtliga informanter framhåller är att involvera alla lärare i den breda studie- och yrkesvägledningen. Även om det har blivit bättre återstår en hel del att göra. Det finns ett fortsatt motstånd. Sektionschefen på lärande och stöd, Lars Nyberg, menar också att det finns en ganska betydande spridning i hur man arbetar med SYV mellan skolenheterna. Rektorernas engagemang är avgörande. Lars menar att de ofta ”har en splittrad arbetssitua-tion, men viljan finns”.

Det omnämns att en bättre kontakt mellan SYV:arna oc lärarna behöver etableras. SYV:arnas arbetssituation är splittrad. Helena Thunell arbetar t.ex. på samtliga nio grundskoleenheter i kommunen.


8. Avslutning och slutsatserI den här rapporten har vi beskrivit bakgrunden till och förutsättningarna för den breda studie- och yrkesvägledningen. I slutet av avsnitt 2 konstaterade vi att styrningen är helt central om man ska kunna förverkliga intentionerna om en bred och likvärdig studie- och yrkesvägledning som integreras i undervisningen, som bärs upp av alla personalgrupper i skolorna, som länkar skolan till det omgivande samhället och följer de normkritiska linjer som pekas ut i styrdoku-menten.

Vi pekade på att det behövs särskilda strukturer för uppföljning och för att organisera samverkan skola-arbetsliv. Vi talade också om att olika aktörer, på olika nivåer, måste finnas på plats och ta sitt ansvar för att ambitionerna att utveckla en bred och likvärdig studie- och yrkesvägledning ska kunna infrias. Det handlade då främst om den beslutande nivån (politik, förvaltning och skol-ledare), om den verkställande nivån (studie- och yrkesvägledare, skolledare och lärare) samt om resursnivån (företrädare för arbetslivet och myndigheter som Arbetsförmedlingen).

Våra tre fallstudier kopplade till förutsättningarna för SYV i Trelleborg, Huddinge och Leksand har illustrerat hur viktigt det är att aktörerna känner sitt ansvar och att alla nivåer är på plats. I detta avslutande avsnitt ska vi peka på de mest centrala resultaten av våra fallstudier. Samtliga tre kommuner som vi har behandlat uppvisar en hög ambitionsnivå när det gäller att utveckla den breda studie- och yrkesvägledningen. Man har tagit olika initiativ och följt olika vägar, både när det gäller styrningsambitioner och när det gäller det konkreta inne-hållet i studie- och yrkesvägledningen. Ambitionsnivån har som sagt varit hög, men erfarenheterna från samtliga tre kommuner visar samtidigt hur svårt det är att leva upp till ambitionerna om en bred och likvärdig SYV. Samtidigt finns det naturligtvis all anledning att vara ödmjuk i bedömningarna. Även om idéerna om en bred studie- och yrkesvägledning är mer än ett halvsekel gamla är de konkreta initiativ som vi har tittat närmare på i den här studien väldigt färska. Det handlar i allmänhet om initiativ som går två-tre år tillbaka i tiden.

Sju slutsatserFör det första kan vi alltså konstatera att kommunerna har valt olika vägar i utformningen av styrningen av studie- och yrkesvägledningen. Det handlar om mer centraliserade strävanden kontra mer av underifrånperspektiv. Initiativen i Huddinge följer t.ex. mer centraliserade linjer jämfört med Trelleborg och Leksand. I alla kommuner tar man också upp studie- och yrkesvägledningsfrå-gorna i samband med det systematiska kvalitetsarbetet, men spännvidden är stor när det gäller detaljgrad, uppföljning och återkoppling mellan skolenhets-nivån, å ena sidan, och förvaltningsnivån och politiken å den andra. Oavsett styrningsmodeller brottas också samtliga kommuner med problem kopplade till likvärdigheten. Vissa skolenheter har kommit långt och prioriterar SYV-frågorna högt, på andra skolenheter är intresset och aktivitetsgraden betydligt mindre. Riktlinjer, handlingsplaner och kvalitetsdialoger tycks inte räcka till för att sprida engagemanget på bredden.


För det andra kan vi konstatera att kontakterna med arbetslivet är en stor utmaning. Undantaget är Leksand. I Leksand har det sedan länge funnits ett fungerande samarbete skola-arbetsliv. Det lokala näringslivet, inte minst den lokala Företagarföreningen, spelar en pådrivande roll. En lokal kultur med starka traditioner av samverkan för ”bygdens bästa” och ”bygdens utveckling” spelar sannolikt en viktig roll här. Den typen av relationer är svåra att etablera i det korta perspektivet. I Trelleborg kan projekten Din Framtid och Raka Vägen på sikt bidra till närmare relationer till arbetslivet. I Huddinge tycks frågan om relationerna till arbetslivet vara en av de största utmaningarna. Trots kommu-nens starka intresse för SYV-frågor återstår mycket att göra. Men detta handlar naturligtvis inte enbart om skolans ansvar. Det lokala arbetslivet borde också utveckla ett större intresse för utbytet med skolorna.

För det tredje kan vi konstatera att tillgången på resurser – och då inte minst i termer av tid – är en stötesten i kommunernas arbete med att utveckla studie- och yrkesvägledningen. Personalen ska ha utrymme för kompetensutveckling och det ska finnas utrymme i vardagen för att hantera frågor kopplade till SYV, frågor som man tidigare har hänvisat till studie- och yrkesvägledare.

För det fjärde framkommer att hög personalomsättning är en utmaning. Hög personalomsättning bidrar till ökade kostnader och gör att man tappar tempo i arbetet med att utveckla den breda SYV:en. De lärare som ska introduceras på skolorna har i allmänhet inga större kunskaper om studie- och yrkesvägledning som kunskapsområde när de kommer till skolorna. De måste alltså läras upp. Om den genomsnittliga anställningstiden är kort, vilket den ofta är, blir upp-lärningskostnaderna stora.

För det femte framstår studie- och yrkesvägledarnas relation till den breda stu-die- och yrkesvägledningen som oklar. Intentionen är ju att SYV:arna ska vara en resurs som utbildar och inspirerar andra personalgrupper i arbetet med den breda SYV:en. I praktiken får vi intrycket av att det råder en ganska traditionell arbetsfördelning mellan lärare och SYV:are. Lärarna är de som förväntas stå för den breda studie- och yrkesvägledningen medan studie- och yrkesvägledarna ansvarar för den smala SYV:en.

Vårt intryck är också, för det sjätte, att SYV:arnas arbetssituation inte har påverkats särskilt mycket, varken till innehållet eller till formen. Arbetsuppgif-terna är ofta splittrade och snuttifierade. I kommunerna återkommer berättelser från SYV:are som har sin tjänst fördelad på ett stort antal skolenheter. Det kan skapa förutsättningar för kompetensutveckling, men kan också leda till att stu-die- och yrkesvägledaren i praktiken aldrig kommer in i skolans arbete och inte blir en del av skolenheternas ordinarie personal.

Vår sista och sjunde slutsats handlar om politikernas roll. Vi kan konstatera att politikernas engagemang i uppföljningen och styrningen av SYV-frågorna varierar mellan kommunerna, men den genomgående bilden är att politikerna inte spelar någon framträdande roll. Det finns inte heller någon tydlig bild av vilken roll politikerna ska ha. Det finns emellanåt en försiktighet eller närmast en rädsla för att lägga sig i frågor som uppfattas som exklusiva förvaltnings- och tjänstemannafrågor. De kostnader som både individer och samhälle drabbas av till följd av felval och utbildningsmisslyckanden är betydande. SYV i bred


mening borde vara ett av de främsta verktygen för att förebygga dessa kostna-der. Det finns alltså all anledning att öka det politiska intresset på lokal nivå för dessa frågor.


Källor och referenser

Andreassen, I. (2011). ”Den realiserte läreplanen – elevernas erfaringer”, i Steneresen, S. & Wilhelmsen, B. U. (red.). Utdanningsvalg som skoleutvikling. Bergen: Fagbokforlaget.

ASÖ 1973/74:55. Studie- och yrkesorientering fr.o.m. läsåret 1974/75. Aktuellt från Skolöverstyrelsen.

Borhagen, K. och Lovén, A. (1991). Vem behöver syo? Stockholm: Skolöver-styrelsen.

Christensen, G. & Sögaard Larsen, M. (2011), Evidence on Guidance and Counseling. Danish Clearinghouse for Educational Research: Århus universitet.

Dresch, J. & Lovén, A. (2010). ”Vägen efter grundskolan” i Lundahl, L. (red.), Att bana vägen mot framtiden. Lund: Studentlitteratur.

ELPGN 2015 (European Lifelong Guidance Policy). A report on the work of the European Lifelong Guidance Policy network 2007–15.

Henrysson, L. (1994). Syo-kulturer i skolan. Stockholm: Almqvist & Wiksell.

Huddinge kommun (2014). Riktlinjer för Studie- och yrkesvägledning i Huddinge kommun. Barn- och utbildningsförvaltningen. 2014-10-16.

Kversöy, K. (2016). ”Hvordan kan faget Utdanningsvalg bli elevens frirom for reflektion, utforskning og gode valg”, i Hösöien, U. & Lingås, G. Utdanningsvalg – identitet og danning. Oslo: Gyldendal.

Leksands kommun (2016). SYV-plan grundskolan. 2016-04-01.

Leksands kommun (2016). SYV-plan gymnasieskolan. 2016-01-08.

Leksands kommun. Kvalitetsredovisning och verksamhetsplan för Åkerö skola 2016-06-30.

Leksands kommun. Skola-Arbetslivsgruppen. ”Främjar samverkan och skapar fler möten mellan skolan och näringslivet i Leksands kommun” 2015-10-21.

Leksands kommun. Skola-arbetslivsgruppens nyhetsbrev. Juni 2016.

Leksands kommun. Skola-arbetslivsgruppens nyhetsbrev. Mars-april 2016.

Lgr62, Läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lgr69, Läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lgr80, 1980 års läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lgy70, Läroplan för gymnasieskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Lindh, G. (1997). Samtalet i studie- och yrkesvägledningsprocessen. Stockholm: HLS förlag.

Lovén, A. (2000). Kvalet inför valet. Lund: Lunds Universitet.

Lpf 94, 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna. Stockholm: Utbildnings-departementet.


Lpo11, Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (Reviderad 2016). Stockholm: Skolverket.

Mattsson, K. (1980). ”Kommentar till artikel Arbete och utbildning – en osynlig och förlorad värld” i Franke-Wikberg, S. & Lundgren U.P. (red.), Karriär och levnadsbana. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Ministeriet för børn, undervisning og ligestilling (2016). Fælles mål, læseplan og vejledning for emnet uddannelse og job. Danmark.

OECD (2004). Career Guidance and Public Policy Bridging the Gap.

Olofsson, J. och Wadensjö, E. (2015). Rätt och fel om ungdomsarbetslösheten. Stockholm: Dialogos förlag.

Panican, A. (2015). Väljer unga fel? – grundskoleelevers attityder till gymnasievalet. Ratio 2015:19.

SKL (2011). Kommungruppsindelning 2011. Revidering av Sveriges kommuner och landstings kommungruppsindelning. Stockholm: SKL.

SKL (2013). Framtidsval och arbetsliv. Exempel från kommuners studie-och yrkesvägledning. Stockholm: SKL.

Skolinspektionen (2013). Studie- och yrkesvägledning i grundskolan. Kvalitetsgranskning 2013:5. Stockholm: Skolinspektionen.

Skolverket (1997). Utvärdering av grundskolan 1995 – UG 95. Studie- och yrkes-orientering. Årskurs 9. Skolverkets rapport 126. Stockholm: Liber distribution.

Skolverket (2005). Utvärdering av vägledning inom det offentliga skolväsendet. Dnr 2004:02301. Stockholm: Skolverket.

Skolverket (2007). Kvalitetsgranskning av studie- och yrkesorientering inom grundskolan. Stockholm: Skolverket.

Skolverket (2013). Arbete med studie- och yrkesvägledning. Skolverkets allmänna råd med kommentarer. Stockholm: Fritzes.

SOU 2015:97 Att välja yrke. Slutbetänkande av Yrkesprogramutredningen. Stockholm: Elanders Sverige AB.

Stenberg, A. (2016), Att välja utbildning. Betydelse för individ och samhälle. Stockholm: SNS Förlag.

Sultana, R. G. (2012). “Learning Career Management Skills in Europe: a critical review”, i Journal of Education and Work 25(2), 225-248.

Sveriges Elevkårer & Lärarnas Riksförbund (2015), Från avhopp till examen. Så vill vi utveckla skolan. Stockholm: Lärarnas Riksförbund.

SYVbarometern 2013. Bildpresentation av SYVbarometern 2013. Ungdomsbarometern.

Trelleborg (2015). Riktlinjer – för likvärdig studie- och yrkesvägledning i samverkan mellan skola och arbetsliv/omvärld (2015 10 13).

Trelleborg (2016). DinFramtid! Du bestämmer – Vi vägleder. Genomförandeplan 2016-05-09.


Trelleborgs kommun (2016). Bildningsförvaltningen. Raka vägen – genomförande-plan. Avstämningsrapport bilaga 1 (2016-06-29).

Watts, A. (1980). “Karriärutbildning och läroplan”, i Franke-Wikberg, S. & Lundgren U. P. (red.) Karriär och levnadsbana. Stockholm: Wahlström & Widstrand.

Vestin, M. (1991). Femtio år med syo 1940/41-1990/91. F 91:4. Stockholm: Skolöverstyrelsen.

Vuorinen R. (2016). Career education in comprehensive education in Finland. Background paper for the 4th International Career Education Forum (ICEF).


Bilaga. Genomförda intervjuer

TrelleborgJoakim Albertsson, förstelärare grundskolan (årskurs 9). 2016 08 25.Eva Ekmark, utvecklingsledare bildningsförvaltningen. 2016 08 30. Ditte Fagerlund, VD Trelleborgs kommuns utveckling AB. 2016 07 12. Carina Gullstrand, SYV:are. 2016 09 08.Peter Hansson, grundskolerektor. 2016 10 03.Jytte Lindborg, förvaltningschef bildningsförvaltningen. 2016 10 21.Sven Lindkvist, ordförande i bildningsnämnden (s). 2016 09 27.

HuddingeChristina Eklund, ordförande i gymnasienämnden (m). 2016 09 19.Birgitta Fagerberg, SYV:are och rektor. 2016 09 08.Carina Hafrén, grundskolelärare (SO). 2016 10 20.Anna Kiltorp, grundskolerektor. 2016 08 18.Ann-Britt Sten-Hodin, verksamhetschef för gymnasiet och vuxenutbildningen. 2016 08 31.

LeksandTintin Löfdahl, ordförande i utskottet lärande och stöd (kd). 2016 11 17.Anneli Morberg, lärare och samordnare i skola-arbetslivsgruppen. 2016 06 14.Johan Nilsson, grundskolerektor. 2016 11 17.Lars Nyberg, sektionschef för lärande och stöd (utbildningsförvaltningen). 2016 08 18.Helena Thunell, SYV:are. 2016 07 15.

I Sverige och i andra länder har det i över ett halvsekel funnits en ambition att utveckla en bred studie- och yrkesvägledning. Den ska integrera studie- och yrkesvägledning, samt arbetslivsfrågorna i undervisningen och samtidigt engagera alla personalgrupper i skolmiljöerna.

Rapporten ger en historisk och internationell överblick. Den presenterar framgångsfaktorer och svagheter utifrån aktuella och konkreta initiativ i kommunerna Huddinge, Leksand och Trelleborg.

Sammantaget visar resultaten på att svårigheter att förverkliga intentionerna finns på flera plan. För det första handlar det om att utveckla innehåll och former för ett fruktbart samarbete mellan skola och arbetsliv. För det andra handlar det om att engagera alla personalgrupper i skolan i arbetet med studie- och yrkesvägledning. För det tredje handlar det om styrning och ledning.

Rapporten kan läsas och användas av er som vill ta del av forskares perspektiv på utmaningar och möjligheter som kan finnas när man vill stärka och utveckla skolans studie- och yrkesvägledning.

Denna publikation uttrycker inte nödvändigtvis Skolverkets ställningstagande. Författare svarar självständigt för innehållet och anges vid referens till publikationen.

Documents

Styrning och organisation av den breda studie- och ... · vägledningen inte sällan en parentetisk insats – kopplad till Prao och valet av gymnasieutbildning – istället för