C-uppsats i religion Handledare: Leif Carlsson

REL 60

Höstterminen 2005 Examinator: Hans Christian Öster

Straffmyter En undersökning av straffmyter inom grekisk och fornskandinavisk religion

Examensarbete inom lärarprogrammet 180/220p

Henrik Isacsson

2

Förord

Jag vill ta tillfället i akt och tacka alla de människor som har varit mig behjälpliga i arbetet med

denna uppsats. Det är många människor som har blivit utsatta för mig när jag har bollat tankar

och idéer. Men det finns vissa jag vill rikta ett speciellt tack till:

Fredrik, för vänskap i vått som torrt. Peter och Claes, för fantastiska samtal, vänskap och en skön

soffa. Mary, my personal nurse. Camilla, Fredrik och Johan för era öppna armar. Bul, Gus, Frepo

och Gorba – My comrades in arms. Kurt,Åke och Ronny för givande teologiska samtal. Leif, HC

och Izabella. Johanna, för att du tror på mig och inte minst Niki, för givande och spännande

sällskap under mitt skrivande.

3

Innehållsförteckning

1 Inledning ......................................................................................................................... 4

1.1 Syfte ................................................................................................................................ 5

1.2 Frågeställningar............................................................................................................... 5

1.3 Tidigare forskning........................................................................................................... 5

1.4 Avgränsning .................................................................................................................... 6

1.5 Metod .............................................................................................................................. 7

1.6 Uppsatsens disposition.................................................................................................... 8

2 Iliaden och Odysséen ................................................................................................ 9

2.1 Chryses.......................................................................................................................... 11

2.2 Aias den mindre ............................................................................................................ 12

2.3 Odysseus ....................................................................................................................... 15

2.4 Sammanfattning ............................................................................................................ 17

3 Den poetiska Eddan ................................................................................................19

3.1 Geirröd .......................................................................................................................... 21

3.2 Sammanfattning ............................................................................................................ 24

4 Skillnader och likheter samt försök till förklaringar ...............................25

4.1 Människans relation till gudarna................................................................................... 25

4.1.1 Inom grekisk religion............................................................................................ 26

4.1.2 Inom fornskandinavisk religion ............................................................................ 28

4.2 Människans relation till samhället ................................................................................ 30

4.2.1 Inom grekisk religion............................................................................................ 31

4.2.2 Inom fornskandinavisk religion ............................................................................ 31

4.3 Gudarnas värld i relation till människornas .................................................................. 32

4.3.1 Inom grekisk religion............................................................................................ 32

4.3.2 Inom den fornskandinaviska religionen................................................................ 33

4.4 Sammanfattning och presentation av en teori ............................................................... 37

4.4.1 Teori ...................................................................................................................... 38

5 Sammanfattning........................................................................................................41

6 Didaktiskt perspektiv..............................................................................................41

7 Käll- och litteraturförteckning ...........................................................................42

4

1 Inledning Och du, Kassandra, som jag har älskat: du har givit dig åt min urgamla fiende. Ändå har jag kallat dig,

och du är min. Jag skall inte släppa dig, men du har skymfat mig, och från dig återtar jag min siargåva.

Hör mina ord! 1

Den som yttrar dessa ord är den grekiske guden Apollon i Marion Zimmer Bradleys bok

Facklan. Orden är riktade till Kassandra, dotter till kung Priamos av Troja och syster till Hektor

och Paris av Troja. Bradleys bok handlar först och främst om Kassandra men hon knyter även an

till andra personen som vi först och främst känner igen från det stora grekiska verket Iliaden.

Men denna uppsats kommer dock inte handla om Kassandra så varför börja med detta citat?

Svaret är inte så svårt som man kanske först kan ledas till att tro. Detta citat är ett mycket bra

exempel på det som jag ämnar utforska i denna uppsats, nämligen straffmyter.

Innan vi fortsätter måste vi klargöra vad jag anser att en straffmyt är. Min definition av en

straffmyt är följande: ett straff, av något slag, som en eller flera gudar ålägger en eller flera

människor som en konsekvens av deras handlande gentemot guden/gudarna.

Vi använder oss utav Kassandra som ett exempel för en straffmyt:

Guden Apollon hade förälskad sig i Kassandra och han erbjöd henne en gåva, siargåvan, gåvan

att kunna se in i framtiden. Det enda villkor han ställde var att hon skulle besvara hans kärlek.

Detta vägrade dock Kassandra och Apollon vredgades över detta och straffade henne genom att

ge henne gåvan men samtidigt se till så att ingen skulle tro på det hon sa. Rent konkret

resulterade detta i att hon såg att Troja skulle falla men ingen ville lyssna till hennes varningar

utan avfärdade henne istället som galen.

Den grekiska litteraturen är, som jag kommer att visa, full av händelser som kan kategoriseras

som straffmyter. Dessa straffmyter har alltid fascinerat mig, riktigt varför har jag svårt att

förklara. Men det är när man ser på straffmyten i ett jämförande perspektiv som det blir riktigt

intressant.

1 Bradley 1992:247

5

När jag i höstas började studera den fornnordiska religionen infann sig en fråga tämligen snart i

mitt huvud. Existerar straffmyter även inom denna religion? Det blev en än mer intressant fråga

då jag vidare insåg att jag i mina tidigare studier alltid har fått höra jämförelser mellan den

grekiska religionen och den fornnordiska. Under min skolgång har jag vid flertalet tillfällen fått

höra att Oden går att jämföra med Zeus, Tor går att jämföra med Ares och så vidare. Men

samtidigt att jag alltid sett en skillnad mellan de båda religionerna. När jag var liten kunde man

läsa de nordiska gudaberättelserna på baksidorna av mjölkpaketen. När jag sedan kom till

högstadiet och fick läsa om Medea, Oidipus insåg jag att det fanns ett mycket större djup mellan

de båda än vad jag hade trott tidigare.

Mina tankar om detta, som hade startat som ett litet frö på en tågresa mellan Göteborg och

Jönköping, växte hela tiden och mynnade till slut ut i en fråga och det är härifrån jag ämnar ta

avstamp ifrån.

1.1 Syfte

Mitt syfte med denna uppsats är att undersöka huruvida det existerar straffmyter inom den

poetiska Eddan på samma sätt som det finns i Iliaden och Odysséen. Därefter kommer jag att

analysera det resultat jag har fått fram.

1.2 Frågeställningar

Mina frågeställningar lyder som följande:

• Existerar det straffmyter i den poetiska Eddan såsom det gör i Iliaden och Odysséen då

dessa båda religioner, fornskandinavisk religion och grekisk religion, i mångt och mycket

är lika varandra sett till deras panteon av gudar?

• Om skillnad eller likheter förekommer, vad beror då dessa på?

1.3 Tidigare forskning

Jag har sökt med ljus och lykta efter publicerade verk om det som jag nämner i mitt syfte men

har inte lyckats hitta något. Detta innebär inte att det inte existerar något skrivet om detta utan

kan bero på att jag har sökt på fel sätt, använt fel sökord eller varit för snäv i mitt sökande.

6

Jag har även varit i kontakt med Britt-Mari Näsström, professor i religionshistoria vid Göteborgs

Universitet och Andreas Lundin som är doktorand vid teologiska institutionen vid Lunds

Universitet och där forskar inom ämnet fornskandinavisk religion. Ingen av dessa kunde dock ej

ge något exempel på forskning som bedrivits inom ”mitt” ämne men de har ändå varit

behjälpliga för mitt skrivande. Då jag ej har hittat något om just straffmyter måste jag anse att

denna uppsats möjligen är en första trevan in på ett område som hittills varit okänd mark.

1.4 Avgränsning

Den första avgränsningen gäller primärkällorna. Det finns oerhört mycket litteratur i form av

berättelser om gudar och hjältar, både inom den fornnordiska religionen och inom den grekiska

religionen. Mitt val för denna uppsats har varit att koncentrera mig på tre huvudverk. När det

gäller den fornnordiska religionen har jag valt den poetiska Eddan. De två andra källorna som rör

grekisk religion är Iliaden samt Odysséen. Jag kommer att i presentationen av litteraturen berätta

mer om dessa verk. Dock skall jag redan nu ge en förklaring till varför jag har valt att använda

just dessa tre verk som grund för min undersökning.

Den poetiska Eddan innehåller både gudadikter och hjältesånger. I dessa dikter och sånger finns

det mesta av den fornskandinaviska religionen bevarad.2 När det gäller Iliaden och Odysséen är

valet inte så svårt då dessa verk hade en status som kan liknas vid den Bibeln har i våra dagar3.

Jag använder mig av Ingvar Björkessons översättningar och tolkningar av dessa två verk. Jag har

alltså valt, av utrymmesskäl, att inte inkludera Hesiodos, som även han skriver om de grekiska

gudarna och dess relation till människorna, och hans verk i denna uppsats.

Nästa steg i avgränsningen blir att se till exakt vad det är som kommer att undersökas i dessa tre

verk. Det har redan givits en definition av vad är straffmyt är; ett straff, av något slag, som en

eller flera gudar ålägger en eller flera människor som en konsekvens av deras handlande

gentemot guden/gudarna. Här är det viktigt att det finns en avgränsning inbyggd i definitionen.

Uppsatsen kommer alltså inte att behandla straff mellan gudar. Ej heller kommer frågan om

verkens uppkomst att undersökas då detta ej ryms inom ramen av uppsatsen.

2 Enoksen 2004:23 3 Nilsson 1960:2

7

Uppsatsen kommer alltså ej att behandla den Homeriska frågan, som är en fråga om huruvida det

var Homeros eller någon annan som skrev Iliaden och Odysséen, eller fördjupa sig i den kristna

påverkan på de gamla fornskandinaviska texterna.

För att göra uppsatsen hanterbar kommer det enbart att föras fram, förutsatt att det hittas, högst

tre exempel på straffmyter per religion.

Vidare kommer uppsatsen så att han/honom används för gudar och hon/henne för människan.

Det existerar både manliga och kvinnliga gudar men av rent praktiska skäl kommer det enbart att

skrivas ut han eller honom istället för han/hon. Det ligger alltså inte någon värdering bakom

detta användandet av pronomina.

1.5 Metod

I detta kapitel följer en redogörelse för den metod och det tillvägagångssätt som har använts av i

denna uppsats.

Då valet är att undersöka tre litterära verk faller det sig naturligt att denna undersökning sker

med hjälp av en kvalitativ textanalys. I den kvalitativa undersökningen används en hermeneutisk

metod som innebär att man försöker nå en förståelse av texterna. En viktig del i denna process är

att ha en känsla för materialet, det krävs alltså empati för att kunna göra detta.4 För att man skall

kunna nå fram till detta krävs det alltså tolkning. Här infinner sig nu en viktig aspekt. Ingen sätter

sig in i ett material utan att ha en viss förförståelse. Den första tolkningen av materialet vi

undersöker visar vägen för tolkningen av detaljerna. Resultatet blir att man antingen accepterar

den första tolkningen eller att man tvingas revidera den.

Det finns alltså hela tiden ett samband mellan helheten och delarna. Denna process kan

benämnas den hermeneutiska cirkeln eller den hermeneutiska spiralen5.

Man rör sig alltså runt denna tills man har tolkat klart och helheten och delarna bildar en

samstämmighet.6

4 Johansson 1999:70 5 Thurén 1991:60 6 Johansson 1999:71

8

En viktig förutsättning för denna tolkningsprocess är att sätta sig in i den föreställningsvärld som

existerar hos det man undersöker och akta sig för att blanda in värderingar och åsikter från vår

tid och på så sätt skapa en anakronism.7

Med denna korta metodgenomgång har tillvägagångssättet för hur de tre litterära verk, som

bildar basen för uppsatsen, har lästs. Vidare har också de problem som existerar med det valda

arbetssättet påvisats, det vill säga att en förförståelse existerar och att denna förförståelse lätt kan

vålla problem i undersökningen. Detta gäller ju även de sekundära källorna som har läst och

kommer att användas till diskussion runt resultatet av undersökningen.

1.6 Uppsatsens disposition

För att kunna besvara de två frågeställningar kommer det i kapitel 2 kortfattat att redogöras för

de grekiska verkens historia och därefter redogöra för undersökningen av dessa två verk. Kapitel

3 är uppbyggd på samma sätt fast här med den poetiska Eddan som litterärt verk. Sedan följer

kapitel 4 som kommer att behandla det resultat som har framkommit i kapitel 2 och 3 i form utav

en diskussion och framläggandet av en teori. Kapitel 5 blir en sammanfattning av uppsatsen. I

kapitel 6 återfinns ett kort didaktiskt perspektiv på uppsatsen och kapitel 7 utgör en

källförteckning.

7 Bruit Zaidman och Schmitt Pantel 1995:21

9

2 Iliaden och Odysséen De båda verken Iliaden och Odysséen blev nedskrivna på 700-talet före Kristus. Frågan om vem

som skrev ner dem eller vilka som skrev ner dem är en fråga jag, som redan nämnts i min

avgränsning, inte kommer att diskutera. Jag kommer att hänvisa till det namn vi oftast använder

oss utav, Homeros. Vad vi dock kan vara säkra på är i vilken tidsperiod som verken har skrivits

ner och enligt Jon Haarberg som är docent vid Oslo Universitet och professor i litteraturhistoria,

kan vi placera nedtecknandet av dessa historier runt 730 f Kr.8

Iliaden utspelar sig inte, såsom många tror, under det tio år långa trojanska kriget utan under de

sista femtioen skälvande dagarna av detta krig. I återberättelser får vi ta del av det som har hänt

under kriget, både på det mänskliga planet och på det gudomliga planet.

Kriget tar sin början då Paris, son till den trojanske kungen Priamos, kidnappar Kung Menelaos

fru Helena, den vackraste kvinnan på Jorden. Varför han gör detta gör att finna i historien om

Peleus och Thetis och om deras bröllop.

Bröllopet som hölls på en bergstopp var en stor tilldragelse och alla gudar som gick att uppbåda

var där för att vara med om det storslagna firandet. Dock hade man glömt bort en gudinna, Eris.

Eris var Tvedräktens gudinna och var den som spred osämja i världen. Hon blev mycket arg för

att hon inte hade blivit bjuden och hon bestämde sig för att hämnas. Hämnden utfördes på ett

delikat sätt, hon slängde in ett äpple och inte vilket äpple som helst utan ett gyllene äpple. PÅ

detta äpple fanns inskriften ”Till den skönaste” och genast gjorde tre av gudinnorna, Hera, Zeus

hustru, Afrodite, Kärlekens gudinna och Pallas Athena, anspråk på äpplet då de alla tre ansåg att

inskriften var riktade till dem.9

8 Utbildningsradion. 2003. Läsekonst - Krig och Kärlek 9 Henriksson 1992:298

10

De manliga gudarna valde, smart nog, att inte ge sig in i diskussionen om vem som skulle få

äpplet utan man utsåg då Paris till domare.10

Av Hera lovades han ett stort kungarike om han valde henne, Pallas Athena erbjöd krigslycka

och ära och även Afrodite la fram ett bud. Hon la fram erbjudandet om att Paris valde henne som

vinnare skulle världens vackraste kvinna älska honom för evigt. Han valde, till stor förtret för de

andra två, Afrodite som vinnare av äpplet och efter ett par år träffar han Helena, eller Sköna

Helena som hon också är känd som.11

När Paris rövar bort Helena vänder sig då Menelaos till sin bror Agamemnon för hjälp och han

samlar män från hela Grekland, mest kända av dessa är Akilles, Nestor och Odysseus, sätter

segel mot Troja eller Ilion12 som staden också heter och belägrar denna. Efter ett närmare tio år

lång krig, fylld med konflikter även inom de både lägren, lyckas grekerna inta staden med hjälp

av en ihålig trähäst, den trojanska hästen. Berättelsen om Trojas fall står ej i Iliaden som många

tror utan den återfinns i själva verket i Odysséens åttonde vers.

Odysséen är berättelsen om Odysseus irrfärder på väg hem till ön Ithaka. På Ithaka väntar hans

fru Penelope och hans son Telemakos. Innan han lyckas ta sig hem måste han segla runt i tio år

och under denna tid råkar han ut för diverse äventyr som bland annat leder till hans mannars död

och förlisningen av hans skepp. Precis som i Iliaden utspelar sig boken bara under ett fåtal dagar,

fyrtio stycken, men under dessa dagar får vi tio års händelser berättade för oss på samma sätt

som i Iliaden.

10 Ibid. 11 Henriksson 1992:299 12 Titeln, Iliaden, syftar alltså på just Troja eller Ilion som staden kallades

11

2.1 Chryses

Det första exemplet på en straffmyt hittar vi redan i de första raderna av Iliaden. I dessa rader

berättas det om prästen Chryses, en av Apollons präster, från Chryse som låg söder om Troja13.

Chryses har en dotter vid namn Chryseis. Chryseis har under krigets gång blivit tillfångatagen av

Agamemnon som har valt att behålla henne som krigsbyte. När Chryses får höra detta beger han

sig ner till det grekiska lägret som ligger vid stranden och ber att få träffa Agamemnon. Han bär

med sig dyrbara gåvor och ber om sin dotters frihet i utbyte mot denna gåva. 14

Vördar ni sonen till Zeus, den fjärran drabbande Foibos15, ge då min älskade dotter fri och tag mot denna lösen! 16

Menelaos och de andra ledande grekerna accepterar genast denna mycket generösa gåva och vill

släppa flickan fri. Dock är detta någon som Agamemnon avfärdar:17

’Gubbe, passa dig väldigt väl för att dröja här längre och låt mig slippa se dig mer vid de buktiga skeppen! Annars hjälper dig nog varken stav eller prästerlig bindel! Henne tänker jag inte ge fri, nej hon skall få åldras hemma hos mig i Argos långt ifrån fäderneslandet medan hon går vid sin väv och ligger hos mig om natten. Håller du livet kärt, så reta mig inte! Försvinn nu!’18

Prästen skyndar sig snabbt iväg från det grekiska lägret och när han har kommit en bit bort ber

han till Apollon:19

’Om jag någonsin upprest ett tempel dig till behag och bränt saftiga lår av tjurar och getter såsom en hyllning till dig, bevilja mig då denna önskan: Straffa med pilar danaerna20 hårt för de tårar jag gjuter!’21

Apollon hörsammar bönen från Chryses och agerar då Agamemnon inte bara har skymfat prästen

utan även Apollon själv då Chryses, som präst, ses som ett sändebud från Apollon.22

13 Björkesson 1999:475 14 Homeros, Iliaden Första sången vers 9-21 15 Foibos är ett av namnen på Apollon. 16 Homeros, Iliaden Första sången vers 20-21 17 Homeros, Iliaden Första sången vers 22-25 18 Homeros, Iliaden Första sången vers 26-33 19 Homeros, Iliaden Första sången vers 32-36 20 Danaer är undersåtar till kungen Danaos som var kung av Argos vilket här skall läsas som hela Grekland.

12

Långt ifrån skeppen slog han sig ner och började skjuta; klangen var fasansfull som utgick från bågen av silver. Mulor fällde han först och snabba hundar, men vände snart sina vassa pilar direkt mot männen som dräptes en efter en; på alla håll sågs likbålen brinna.23

Citatet ovan, om Apollons pilar, är en poetisk omskrivning för det straff som Apollon låter falla

över grekerna. Vad som sker är att pesten kommer till det grekiska lägret som straff för det som

Agamemnon har gjort.24

Pesten härjar hos grekerna i nio dagar25 till dess att Chrysteis släpps fri och får återvända till sin

far.

Men en ytterligare effekt av Agamemnons beslut är att Akilles vredgas över det som har hänt

och vägrar slåss för honom eller låta sina egna trupper, de fruktade myrmidonerna, slåss för

honom. Han blir så vred att endast Pallas Athene, som stiger ner från Olympen, hindrar honom

från att hugga ner Agamemnon.26

2.2 Aias den mindre

Om Aias berättas det i Odysséen. Aias var en av krigarna som var med under det trojanska

kriget. Han var son till kung Oileus, härskare av Locris, och kallades Aias den mindre. Att han

fick just detta epitet var för att han hade en namne, nämligen Aias27 Telemons son. Han var son

just till Telemon som var kung över Salamis och han var grekernas bäste kämpe, endast

överträffad av Akilles. Men det är Aias den mindre som berättelsen handlar om.

Aias den mindre återfinns även i Iliaden, för även han var en stor krigare och jämförs med

Akilles när det gäller vissa förmågor. Han hade dock även några karaktärsdrag som låg honom i

fatet och som bidrog till hans till hans död, arrogans och skrytsamhet28.

21 Homeros, Iliaden Första sången vers 39-42 22 Homeros, Iliaden Första sången vers 9-13 23 Homeros, Iliaden Första sången vers 48-52 24 Burkert 1985:145 25 Homeros, Iliaden Första sången vers 51 26 Homeros, Iliaden Första sången vers 53-244 27 Hans namn går också att finna med stavningen Ajax. 28 Homeros Odysséen fjärde sången vers 499-510

13

I Odysséens fjärde sång berättas det att Telemakos, Odysseus son, i sin sökan efter att återse sin

fader, besöker kung Menelaos som har kommit hem från Troja. Han frågar Menelaos om han har

några upplysningar om fadern och Menelaos berättar det som han vet för pojken. Han berättar att

han, på sin återresa, hölls kvar i Egypten av gudarna en längre period. Han fick dock hjälp av

Eidothea, guden Proteus29 dotter. På hennes inrådan fångar han en dag Proteus och i gengäld för

sin frihet upplyser han Menelaos om vad som hindrar honom från att lämna Egypten. Menelaos

frågar även hur det har gått för de andra grekerna som lämnade Troja. Det är här vi får höra

historien om Aias:30

Mitt ibland sina skepp med långa åror ljöt Aias döden: först drev Poseidon rakt mot gyreiska klippor skeppen och krossade allt, men räddade honom ur vågen. Trots Athenas hat skulle han undsluppit döden om i sitt blinda trots han inte fräckt hade skrutit med att ha frälst sig ur havets svalg mot gudarnas vilja, helt av sin egen kraft.31

Innan vi går vidare här behöver vi förklara passagen om ”Athenas hat”. Just hennes hat mot

Aias, och greker i allmänhet, omnämns även i Odysséens tredje sång, versarna 135-136. Detta

hat har att göra med Kassandra, som vi har talat om i uppsatsens inledning. Förklaring finner vi

inte i vare sig Iliaden eller Odysséen utan i Aeneiden, ett romerskt verk av samma slag som

Iliaden. I grund och botten är Aeneiden en förkortad och omskriven variant av Iliaden och

Odysséen.

29 Proteus var en havsgud som hade sitt hem utanför Egyptens kust. Enligt myterna bar han på siargåvan. 30 Homeros Odysséen fjärde sången vers 315-498 31 Homeros Odysséen fjärde sången vers 499-505

14

Författaren till Aeneiden, Vergilius föddes 70 f Kr och var sonen till en rik jordbrukare. Tack

vare detta kunde han få en god utbildning men han var, till faderns förtret, mer intresserad av

litteratur och filosofi än juridik. Han började dikta och efter ett par år fick han ekonomisk hjälp

av ingen mindre än Maeceneas32 som hade fattat tycke för den unge poetens dikter och han

upptogs i kretsen runt Octavianus, som sedan skulle komma att bli kejsar Augustus. Aeneiden,

som kom att bli hans sista verk, var hans försök att skapa ett nationalepos som skulle skapa en

samstämmighet kring de olika berättelser som fans om hur Rom historia. Aeneas är en trojansk

prins och får besök av Hector i en dröm. Hector, som har dött av Akilles hand, uppmanar Aeneas

att fly från Troja och ta med sig stadens penater33. Han tar med sig dessa tillsammans med några

andra trojaner och ger ut iväg med skepp för att hitta en plats att grunda ett nytt Ilion på. Det är

detta sökande och de olika strapatser som Aeneas upplever som Aeneiden handlar om. Vergilius

har hämtat drag från både Iliaden och Odysséen. Han fick dock aldrig chansen att färdigställa sitt

epos utan han dog år 19. Han ville att manuskriptet skulle brännas men man tror att han blev

övertalad av självaste Augustus till att tillåta en publicering.34

I Aeneiden berättas det att efter Troja hade fallit tog sig Kassandra till en staty av Athena där hon

sökte skydd. Aias fann henne där, drog henne där ifrån och våldtog henne och på grund av denna

akt drog han på sig Athenas vrede och det är det som ”Athenas hat” syftar på.35 .

I och med att det fanns en staty av Athena där var platsen en helgedom och det fanns klara regler

eller tabun för vad som fick göras eller inte göras vid en helgedom.

Man fick till exempel inte föda barn eller älska i en helgedom. Helgedomar fungerade även som

tillflyktsplatser för fångar, slavar eller människor som var jagad av någon. De fick inte tas

därifrån med våld och att ta någons liv vid en helgedom var ett oerhört grovt brott, ett brott som

kunde leda till att en hel stad kunde straffas.36

32 Han var en rik romare som stödde konstnärer och poeter ekonomisk. Det är från honom vi har fått ordet Mecenat, en som stödjer konsten. 33 Ett annat ord för husgudar. Dessa blev sedan staden Roms beskyddare. 34 Björkesson 1988:279-282 35 Vergilius Aeneiden Första sången vers 39-41 36 Bruit Zaidman och Schmitt Pantel 1995:56

15

Men det är inte våldtäkten av Kassandra som leder till Aias död. Som vi ser så gör Poseidon att

hans skepp förliser men han räddar Aias37 och vi får då se ett prov på hans arrogans och

skrytsamhet. Istället för att tacka guden så prisar han sig själv, att han hade lyckats överleva

skeppsbrottet helt på egen hand. För detta straffas han direkt:

Poseidon som hörde hans skrävel lyfte treudden då i sin väldiga hand, och med våldsam stöt slog han till och klöv i två den gyreiska klippan. Ena halvan blev kvar och i havet nedsjönk den andra, den där Aias satt och högmodigt trotsade gudar; samman med den drogs han ner i en bottenlös svallande avgrund. Så gick han under sedan han fyllt med salt sina lungor.38

2.3 Odysseus

Odysséen handlar som bekant om Odysseus strapatsrika hemresa från det trojanska kriget. Det är

en resa som tar tio år och detta på grund utav att vissa av gudarna är mot honom. Hur kommer

det sig att han råkar så illa ut?

Svaret på detta, och även vårt sista exempel på en straffmyt i den grekiska religionen, finner vi i

Odysséens nionde sång. Där berättas det om Odysseus och hans mannars möte med kyklopen, en

enögd jätte vid namn Polyfemos.

Odysseus och hans män kommer till en ö utanför kyklopernas land, ankrar där, sover och nästa

dag åker de på en upptäcktsfärd. Väl framme vid kyklopernas land tar Odysseus med sig tolv

män och väl där finner de en grotta som verkar bebodd men ingen är där. De stannar i grottan,

äter av maten som finns där och väntar på innehavarens hemkomst. Jätten, som är en herde,

kommer hem med sina får, föser in dem i grottan och stänger sedan mynningen med en stor sten. 39

37 Homeros Odysséen fjärde sången vers 500-501 38 Homeros Odysséen fjärde sången vers 505-511 39 Homeros Odysséen nionde sången vers 105-242

16

Efter att kyklopen har upptäckt att han har främmande följer ett samtal mellan honom och

Odysseus om varför de är där. Plötsligt dödar kyklopen två av männen och äter upp dem. Vad

som följer på detta är att Odysseus, för att han och mannarna skall komma därifrån, lurar

kyklopen genom att säga att han heter Outis, grekiska för Ingen40. Vad som följer på detta är att

de bjuder jätten på det vin som Odysseus har haft med sig. Polyfemos dricker och dricker och till

slut är han redlöst berusad. Med hjälp av en glödgad påk, som de har gjort av en olivstam,

förblindar de jätten genom att köra in denna i hans öga. Han vaknar till av den oerhörda smärtan

och skriker högt. De andra kykloperna hör hans skrik och tar sig till grottan och ställer sig

utanför den av stenen blockerade ingången. De frågar Polyfemos vad som har hänt och jätten

svarar att Ingen håller på att mörda honom. De rycker på axlarna och går därifrån. Jätten försöker

då fånga männen som är i grottan men misslyckas med detta. Nästa dag flyttar Polyfemos stenen

som blockerar grottans ingång så att fåren kan komma ut och beta igen. Men han ställer sig själv

i öppningen för att ta fast de som försöker passera honom och komma ut från grottan. Odysseus

och hans män lyckas dock komma ut genom att hålla sig fast i ullen och gömma sig under

herdens får och på detta sätt kommer de förbi den vaktande förbi jätten.41

Det är nu vi börjar närma oss orsaken till Odysseus irrfärder. Från början var han, likt Aias,

straffad av Athena. Hon straffade som sagt alla greker som skulle åka från Troja och återvända

till sina hem men det är inte det som är den främsta orsaken till Odysseus irrfärder.

Odysseus och hans män flyr från grottan tillbaks till sitt skepp. Men hack i häl har de den blinda

och nu, får man förmoda, rätt uppretade jätten Polyfemos. Han hinner dock inte ifatt dem och

kyklopen står på stranden och börjar kasta stenar mot skeppet. Odysseus gör nu det ödesdigra

misstaget att börja håna den nu blinda kyklopen.42 Hans män vädjar till honom att vara om att

vara tyst men han fortsätter håna Polyfemos.

Om någon dödlig människa, kyklop, vill veta och frågar hur det gick till den gång du blev så ömkligen bländad, säg att Odysseus, Laërtes’ son och Ithakas herre, han som lagt städer i grus, var den som släckte ditt öga. 43

När jätten hör detta berättar han att en profetia, som hade talat om just de händelser som nu har

utspelat sig, nu har slagit in44 och han säger till Odysseues:

40 Henriksson 1992:317 41 Homeros Odysséen nionde sången vers 243-461 42 Homeros Odysséen nionde sången vers 462-501

17

Men kom nu hit, Odysseus, så skall jag förpläga dig gästfritt och sedan tillgodose att jordskalvens gud45 besörjer din hemförd. Jag är hans son, och han är stolt att kallas min fader.46

Dock fortsätter Odysseus att håna kyklopen och säger sig vara beredd att döda honom. Det är nu

som Odysseus får sitt straff från gudarna. Kyklopen ber till Poseidon:47

’Hör, du mörkblålockige gud som får jorden att darra! Är jag i sanning din son och du yvs att kallas min fader, låt då aldrig Laërtes’ son och Ithakas herre, han som lagt städer i grus, Odysseus, nå sitt hemland! Men om det är hans lott att åter träffa de sina och de komma hem till sina välbyggda hus och fädernesjorden, sent må han då anlända, utblottad helt och berövad sitt manskap, på någon annans skepp, och mötas av ofärd därhemma!’48

Poseidon hör sin sons bön och Odysseus får nu fortsätta sina irrfärder tills han, långt senare, får

komma hem.

2.4 Sammanfattning

Detta var tre exempel på straffmyter som går att återfinna i den grekiska religionen. Det finns

flera men som jag nämnde i min avgränsning nöjer jag mig med att redogöra för tre exempel.

Jag har valt dessa tre för att jag tycker att de på ett bra och konkret sätt representerar vad jag

kallar för straffmyter och för att vi också ser att det inte enbart är en person som drabbas av

straffet.

I det första exemplet så är det hela den grekiska hären och straffet leder även till en konflikt

mellan Agamemnon och Akilles, en konflikt som leder till många grekers död på slagfältet.

43 Homeros Odysséen nionde sången vers 502-505 44 Homeros Odysséen nionde sången vers 507-516 45 Poseidon var även den gud som var ansvarig för jordskalven så detta epitet syftar alltså till Poseidon. 46 Homeros Odysséen nionde sången vers 517-519 47 Homeros Odysséen nionde sången vers 521-525 48 Homeros Odysséen nionde sången vers 528-535

18

I det andra exemplet så drar Aias handlingar straff, inte bara på sig själv utan på alla greker och

detta leder till flera grekers död och detta är också indirekt en av anledningarna till det som vi ser

i det sista exemplet där Odysseus och även Odysseus mannar och hans familj drabbas av hans

arrogans. Den röda tråden i våra exempel är just arrogansen mot gudarna och vilka effekter detta

får.

Jag kommer nu att gå vidare till den fornskandinaviska religionen och redogöra för resultatet av

mitt sökande efter straffmyter i den poetiska Eddan.

19

3 Den poetiska Eddan När man skriver eller talar om Eddan är namnet Snorre Sturlasson ett namn som är starkt

förknippat med detta verk. Snorre var en isländsk författare som levde mellan 1178-1241. Han

var inte vem som helst utan en av de mest mäktiga männen på denna ö. Runt 1220 stod han inför

ett problem. Den skaldediktning, som han älskade högt, var på väg att dö ut. För att lösa detta

allvarliga problem beslöt han sig för att skriva, vad som kom att bli bland det största litterära

verk vi har i denna del av världen, Eddan.49

Snorre var som sagt författare, eller skald som jag hädanefter kommer att kalla honom, och dessa

var allt som oftast anställda hos konungar och rika män som kunde betala för deras tjänster.

Tjänsterna bestod i att sätta uppdragsgivarens bedrifter på pränt så att dessa skulle kunna läsas av

eftervärlden, texter som skulle visa hur viktig denna man var. Nu var det ju inte så att man bara,

rakt upp och ner, skrev vad som hade skett utan man använde en högt utvecklad poesi som var

uppbyggd av stavrimmade versstrofer. Det fanns en uppsjö med olika versformer och varje form

hade bestämda regler som reglerade hur de skulle användas. Vidare tillkom också att man friskt

använde sig av omskrivningar, vad som kallas för kenningar. Det är här vi finner det stora

problem som Snorre stod inför.50

Dessa kenningar hade ofta sin grund i den forntida mytologin som hade existerat på Island innan

ön kristnades. När den nya religionen hade fått fäste levde den inte sida vid sida med den gamla

utan ersatte den helt. Detta gav att den gamla kunskapen om myter och händelser hade tynat bort

och man förstod ej längre dessa kenningar. Lars Magnar Enokson, runforskare, nämner till

exempel ”Frejas gråt” som ett exempel på en kenning. För den utan kunskap om de gamla

myterna är denna omskrivning helt oförståelig. Men för den som kan mytologin är den desto

klarare. Denna kenning syftar på att Freja grät guldtårar när hon blev lämnad av sin första man.

Med denna kunskap får vi alltså en innebörd i kenningen.51

49 Enoksen 2004:17 50 Enoksen 2004:17-18 51 Enoksen 2004:18

20

Vad Snorre alltså gjorde var att skapa en manual för hur man skulle skriva skaldeverk. Han

kallade denna bok för Eddan52 och delade in den i tre delar. Den första delen behandlar världen

och gudarnas uppkomst, den andre delen fortsätter även den med myter men innehåller även

hjälp för hur man själv skall kunna skapa kenningar samt exempel på dessa. Den tredje delen är

ett kväde över två norska män, skrivit av Snorre själv.53 Problemet med denna Edda är att Snorre

Sturlasson var kristen och det han har skrivit har därmed färgats av hans tro, medvetet eller ej.

Men det är inte denna Edda som ligger till grund för min undersökning utan den som i folkmun

kallas för den poetiska Eddan eller den äldre Eddan.

Den äldre Eddan skrevs runt 1270 efter Kristus och finns bevarad i den berömda handskriften

som fått namnet Codex Regius. Denna handskrift, som i sin tur är en avskrift av en skrift från

början av 1200-talet, har en brokig och intressant historia som tar sin början hos en isländsk

biskop vid namn Brynjólfur Sveinsson. Han fann denna skrift 1643 och hade den i sin ägo fram

till dess att en händelse, av allvarlig karaktär, inträffade och han såg sig nödgad att som en sista

utväg avyttra den.54

Den allvarliga händelsen bestod i att hans dotter hade blivit gravid. Detta hade, i de flesta andra

fall, varit en lycklig tilldragelse om det inte var så att fadern till barnet var en präst och paret var

ogifta. Ytterligare en faktor som spelade in var att själva akten som hade lett till graviditeten

hade tagit plats hemma hos biskopen och detta innebar att han var ansvarig för det allvarliga

brott som hade begåtts. I ett försök att ställa allt tillrätta, för att rädda både sitt eget men framför

allt dotterns skinn och ärbarhet, skickade han ett brev till den danske kungen, bifogade skriften

och fick som tack för denna gåva hjälp av kungen. Härav kommer namnet på handskriften,

Codex Regius, Konungens bok.55

52 Denna bok kallas också för den prosaiska Eddan eller den yngre Eddan 53 Enoksen 2004:18 54 Eddan sid: 3 55 Enoksen 2004:21-22

21

Handskriften lämnar alltså Island för att fara till Danmark och var där kvar fram till 1971 då den,

till det danska folkets stora sorg, återlämnades till Island.56

I denna äldre edda finner vi nästan alla av de gudadikter som Snorre skrev i sin Edda, skillnaden

är att vi i den äldre Eddan finner dikterna i deras ursprungliga form. Vi hittar här dikterna

Völvans spådom, Havamål, Vaftrudnersmål och Grimnersmål. Vid sidan om dessa kan vi också

läsa flera halvmytologiska historier.57

Men enligt Enoksen kan vi inte heller se denna Edda som opåverkad från yttre idéer:

Nej, även den äldre Eddans gudadikter måste läsas med ett kritiskt sinne, och tyvärr visar det sig även här att flera av texterna har ett förvanskat innehåll som härstammar från en kristen tidsålder eller en mellanperiod då båda lärorna existerade sida vid sida. 58

Exempel på dessa texter är Lokes smädelser, Odens Korpsång samt Solsången, som mer är ett

tillägg till Eddan.59

3.1 Geirröd

Jag har under min läsning av den äldre Eddan inte lyckats att finna något exempel på en

straffmyt. Vad jag däremot har hittat är berättelsen om Geirröd. Detta är en berättelse som

återfinns i Sången om Grimner60 och har underrubriken Om konung Raudungs söner. Det är en

viktig berättelse att föra fram och jag kommer, efter att jag har återgett den, förklara varför den

är så pass viktig. Bakgrundshistorian om Geirröd lyder såhär:

56 Enoksen 2004:22 57 Enoksen 2004:21 58 Enoksen 2004:24 59 Enoksen 2004:30 60 Grimner är ett av Odens namn.

22

Geirröd och hans storebror Agnar, var söner till Kung Raudung. En dag är de två pojkarna, åtta

och tio år gamla, ute och fiskar i sin lilla båt när de plötsligt förs ut till havs av vinden. Deras båt

slåss sönder mot en landremsa och väl i land blir de omhändertagna av en bonde och hans fru.

Agnar, den äldre brodern, uppfostras av kvinnan medan Geirröd får sin uppfostran av mannen.

På vårkanten, efter att de har varit där under vintern, får de båda bröderna en ny båt av bonden.61

På vägen till båten ger bonden, avsides, några råd till Geirröd inför den stundande resan.

Pojkarna ger sig iväg och kommer efter ett tag fram till sitt eget hem men väl där hoppar Geirröd

ur båten och putar sedan ut den från stranden, lämnande sin broder sittande kvar i båten. Han

beger sig till staden bara för att upptäcka att hans fader har dött och han blir nu vald till

konung.62

Historien om Geirröd, nu kung, fortsätter sedan med att Oden och Frigg sitter tillsammans och

spanar över alla de olika världarna som finns. Oden, ser sin chans att visa sig från sin bästa sida

och följande konversation utspelar sig mellan Oden och Frigg:

’Ser du Agnar, din fosterson, där han avlar barn med en jättekvinna i hålan? Men Geirröd, min fosterson, är konung och råder över ett land.’ Frigg säger: ’Han är så snål på mat, att han pinar sina gäster, om han tycker, att det kommer för många.’ 63

Oden svarar att detta är en lögn och de slår nu vad om saken. Men Oden är ovetande om att Frigg

sänder en budbärare, kammartärnan Fulla, till Geirröd. Väl där berättar hon att det kommer att

komma en vandrare som kommer att förhäxa Geirröd med sina trollkunskaper. Hans

kännetecken skall vara att ingen hund skäller på honom. Geirröd, som förövrigt är helt oskyldig

till de anklagelser som Frigg berättade för Oden, tror på kvinnan och fängslar den vandrare som

kommer till honom. Vandraren, som kallar sig Grimner, vill inte besvara Geirröds frågor och i

ett försök att få fram mer information bestämmer sig kungen för att tortera sin gäst genom att

binda fast honom mellan två brinnande eldar.64

61 Eddan 1994:50 62 Eddan 1994:50 63 Ibid. 64 Eddan 1994:50-51

23

Vad som följer sedan är att Geirröds tioåriga son, Agnar, ger vandraren något att dricka och ber

om ursäkt för sin fader som behandlar en gäst på ett sådant illa sätt. Grimner börjar då berätta, i

en lång monolog, om livet hos gudarna och om hur gudavärlden är uppbyggd.

Till sist berättar han vem han är, att han de facto är Oden. Geirröd springer då upp från sin tron

men när han gör detta faller hans svärd, som han hade haft till hälften draget i sitt knä, ur hans

hand samtidigt som han själv snubblar och spetsar sig själv på sitt eget svärd. Efter detta har

skett försvinner Oden helt enkelt och sonen Agnar tar över och styr sedan riket under en lång

tid.65

Denna berättelse kan, i vissa avseenden, anses vara väldigt lik de exempel på straffmyter som jag

har skrivit om i föregående kapitel. Det är därför som denna text, inte bara förtjänas, utan också

måste nämnas i denna uppsats. Frågan som vi nu givetvis måste ställa oss är; är detta en

straffmyt?

Mitt svar blir nej. Det är inte en straffmyt om vi ser till den definition som jag ställde upp i

inledningen till denna uppsats. Geirröd dör förvisso men han gör det av egen hand och det finns

inget i texten som säger att det är Oden som gör så att han snubblar. Detta jämfört med Apollon

som aktivt straffar grekerna, eller Athena och Poseidon som ser till så att Aias skepp slåss sönder

och han själv drunknar, eller Poseidon som själv ser till så att Odysseus inte kommer hem genom

att ge honom dåliga vindar.

Om man skall försöka ge en förklaring till denna text så är den, i mitt tycke, enbart en

ramberättelse som krävs för att Oden skall kunna berätta sin historia, det är den som är den

viktiga. Ett tydligt exempel på detta finner vi om vi läser vers 149 i Havamal66:

Den fjärde jag kan, om fiender på mig med band ha lemmarne bundit.

65 Eddan 1994:51 66 Havamal betyder Den Högstes Sång/Den Höges Tal och det är alltså Odens sång det handlar om. En sedelärande berättelse som även rymmer fakta om Oden, som han själv berättar.

24

Galder jag sjunger, så att gå jag kan; från foten fjättern sprin- ger och från handen hand- kloven67

Här kan vi alltså läsa att Oden, när han vill, kan frigöra sig från de bojor man lägger på honom.

Med andra ord borde han alltså lätt kunna flytta sig från eldarna. Att han inte gör det beror på att

detta är en ritual som han måste genomgå för att få insikt och kunskap.

Berättelsen är alltså en ramberättelse och med det menar jag att man skall se berättelsen som en

tavla. En tavla har en duk där själva målningen finns och en ram i trä som finns runtom duken.

Utan en ram är duken bara en målning och utan en duk är ramen bara en vacker träkonstruktion.

Det är först när man kombinerar dessa två element som man får en tavla. I berättelsen om

Geirröd är delen som handlar om Geirröd ramen och berättelsen om Grimner duken. Hur mycket

helheten än viktigt så är det ändå så att det är målningen som är den viktiga delen i berättelsen.

Men samtidigt passar man på att slänga in ett moraliskt budskap i berättelsen. Det är ingen slump

att Geirröds son har fått sitt namn efter hans broder. Brodern, som var den äldre, är ju den som

rättmättigt skulle ha ärvt tronen och inte Geirröd. Han ärver tronen enbart genom att han är den

enda av bröderna som finns kvar. Ordningen återställs så att säga genom att geirröds son, Agnar,

tar över tronen efter sin döda far och därigenom återupprättas broderns namn.

3.2 Sammanfattning

Jag har ej kunnat hitta någon berättelse som passar in under den definition jag har ställt upp för

vad en straffmyt är. Jag har dock hittat Sången om Grimner och anser att den, på grund av sitt

innehåll som gör den lik en straffmyt, är viktig att föra fram. Jag har också gett förklaringar till

varför jag inte anser att den passar till min definition och vad jag istället tror att den fyller för

funktion. Jag kommer nu att se på skillnader och likheter inom de båda religionerna samt försöka

presentera en förklaring, en teori för varför det inte existerar några straffmyter inom den

fornskandinaviska religionen.

67 Eddan 1994:38

25

4 Skillnader och likheter samt försök till förklaringar

Jag har i kapitel två och tre redogjort för resultaten av undersökningen som var kopplad till min

första frågeställning. Jag har ej funnit några straffmyter i den poetiska Eddan. Jag lämnar därmed

nu min första frågeställning då jag anser att den har blivit besvarad och vänder mig istället till

den andra frågeställningen: Om skillnad eller likheter förekommer (rörande straffmyter), vad

beror då dessa på?

Jag anser att man, för att kunna undersöka och besvara frågeställningen, behöver se till tre

aspekter av de båda religioner som är representerade i den poetiska Edda, Iliaden samt Odysséen;

• Människans relation till gudarna

• Människans relation till samhället

• Gudarnas värld i relation till människornas

Jag kommer i detta kapitel att redogöra för dessa tre aspekter och baserat på detta lägga fram en

tes som förklarar dessa skillnader och/eller likheter.

4.1 Människans relation till gudarna

Givetvis kan jag inte ta upp varje människa och se till dennes relation med en eller flera gudar

utan detta blir ett generellt exempel som får gälla för hela religionen. Detta är som sagt ett

dilemma då det finns en oerhörd mängd med intressanta aspekter som hade haft sin plats på

dessa följande sidor men återigen måste jag hänvisa till att detta enbart är en c-uppsats och

hänsyn skall alltså tas till detta.

26

4.1.1 Inom grekisk religion

Religion och vardagligt liv var inte två skilda saker hos grekerna. Nej, religionen genomsyrade

varje del av det dagliga livet men det vore felaktigt att för den sakens skull kalla den för en

statsreligion.68 Martin Nilsson föreslår termen ”kollektiv fromhet”69 och jag instämmer i att det

är en bättre beskrivning än statsreligion. Med detta menar han att den enskilde individen är en

del av något större, till exempel släkten, staten eller kulten.

De gudar, som skyddade släkt och stat, skyddade även dess medlemmar och visade dem huld. Var och en var därför skyldig dem vördnad och hade att fullgöra de fordringar som de ställde, ty brott däremot hämnades icke blott på den felande utan också på släkt och stat.70

Man valde inte sin egen gud eller sina egna gudar utan man föddes in i en släkt som redan hade

en viss trosuppfattning och man tog även dessa gudar som sina egna.71 Vidare, skriver Nilsson,

var det lokala skillnader mellan gudar beroende på vart man var. Även om Zeus dyrkades

överallt så fanns det städer som hade en viss gud som ”sin”, Athena i Athen för att ta ett

exempel. 72

Piety eller den individuella fromheten, visades genom medverkande i, för att nämna några,

kulter, offergåvor och generösa gåvor till de stora fester som staden anordnade. Men man skulle

heller inte gå för långt i sin jakt på tecken eller välsignelser från gudarna och utföra ritualer och

offer in absurdum.73 Därför var, enligt Zaidman och Pantel, den vardagliga fromheten:

… not the expression of a sentiment of intimacy between man and god. Nor was it the outward and visible sign of an inner need for spiritual transformation, let alone assimilation to the godhead… Nor, however, was it straightforwardly the scrupulus observence of prescribed rituals.74

68 Nilsson 1960:7 69 Ibid. 70 Ibid. 71 Nilsson 1960:20 72 Nilsson 1960:8 73 Bruit Zaidman och Schmitt Pantel 1995:13 74 Bruit Zaidman och Schmitt Pantel 1995:14

27

Eftersom ritualer var en viktig del i den grekiska religionen och riten spelade en stor roll för

människans koppling till gudarna är det på sin plats med en konkret definition av vad en ritual är:

A ritual is a complex of actions effected by, or in the same name of, an individual or a community. These actions serve to organize space and time, to define relations between men and gods, and to set in their proper place the different catagories of mankind and the links which bind them together.75

Även fast man, som vi kunde se, kunde gå till överdrift med utövandet av ritualer, var det ändå

en viktig del av religionen då det i ritualen ansågs att gudarna direkt eller indirekt deltog. Att

utföra en ritual på ett felaktigt sätt, eller på ett nytt sätt, sågs framkalla gudarnas vrede och

följaktligen även deras hämnd.76

Denna hämnd, eller rättvisa, blev ett problem för människorna i deras relation till gudarna. Det

grekerna såg som rättvisa var något som motsvarande den felaktiga handling som hade utförts.

För att ta ett begrepp som är välkänt; öga för öga, tand för tand. Detta är något som kan spåras

tillbaks till ett samhälle där det inte fanns en övergripande stark statsapparat som kunde utdöma

straff för de brott som begåtts. När en sådan apparat inte existerar får man hjälpa sig själv och

själv utkräva rättvisa eller hämnd, vilket i dessa fall i stort sett är en och samma sak, för den

oförrätt som begåtts mot en. 77

Rättvisetänkandet från gudarna återfinns i den berömda inskriptionen på Apollons tempel i

Delphi, Känn dig själv! Vi använder oss, numera, av en felaktig tolkning. Det handlar inte om att

man skall ha självkännedom utan det handlar om att man skall veta sin plats, man skall veta att

man blott är en människa och inte en gud.78 Detta är enligt Martin Nilsson det viktigaste inom

den grekiska religionen:

Detta ord är kärnpunkten av den lära om människans förhållande till gudarna, som Apollon inskärpte. Människan skall vara medveten om sin vanmakt och gudarnas allmakt och underordna sig gudarna.79

75 Bruit Zaidman och Schmitt Pantel 1995:27 76 Bruit Zaidman och Schmitt Pantel 1995:28 77 Nilsson 1960:32-33 78 Nilsson 1960:46 79 Nilsson 1960:46

28

Rättvisan var inte enbart knutet till lag och rätt utan återfanns även i människornas liv och även i

naturen. Följden av detta är att den blev en utjämnande rättvisa för att använda sig av ett av

Nilssons begrepp, en nivilering. Människans lycka är inte konstant utan man möts ständigt av

motgångar eller olycka, I den äldre tiden sågs olyckan som ett svar på ett brott mot gudarna,

hybris, att man hade placerat sig högre än gudarna.80

Man ansåg alltså att allt jämnade ut sig. Det fanns en folklig förankring i detta som sa att beröm

vållar olycka och för att motverka detta hade man liknade företeelser som vi i dag har när vi till

exempel säger ”peppar peppar” och så vidare. Detta för att motverka hybris. Vad man dock

landar i är Homeros tankar om att det som komma skall kommer, det vill säga att livet styrs av

en strikt fatalism. Människan är ingen gud och har heller ingen kontroll över sitt eget liv.81

4.1.2 Inom fornskandinavisk religion

Även när det gäller livet i forna Skandinavien spelade religion en stor roll i det dagliga livet.

Ättsamhället vilade på religiös grund. Den sociala gemenskapen utgjorde också en kultisk gemenskapsform. Samhällets livsrytm och därmed också den enskildes, bestämdes av de krafter som genomströmmar ett religiöst laddat spänningsfält.82

Det var släkten som var det viktiga och man hade tillit till varandra. Men man kunde även ingå

fostrabrödlag, det vill säga att man ingick ett förbund, som rituellt var starkt kopplat till gudarna,

med någon som stod utanför släkten och denne fick då samma rättigheter som om man hade varit

en del av släkten via blodsband.

Men eftersom det inte enbart existerande en släkt utan flera krävdes det också att dessa släkten

kunna leva sida vid sida och för detta krävs en rättsordning. Denna rättsordning var, till syende

och sist upprätthållen av gudarna.83

80 Nilsson 1960:52-53 81 Nilsson 1960:55-57 82 Ström 2005:70 83 Ström 2005:70-71

29

Folke Ström skriver i sin bok Nordisk Hedendom, att man inte hade ett ord för religion utan vill

man försöka hitta ett ord som innehåller så mycket av ordet religions betydelse är det ordet siðr,

som betyder sed, som är det lämpligaste. De riter och handlingar man utförde var de som hade

gått i arv från tidigare generationer.84 När de människor som utövade denna religion såg på

gudarna var det som en garant för den sociala ordning som existerade.

Vad makterna tänktes hålla i sitt fasta grepp var den av dem själva skapade världsordningen och dess spegelbild i människornas värld, den rätta sociala ordningen. Begreppen svarar mot människans djupt rotade behov av stabilitet, jämvikt och harmoni i tillvaron: de är i eminent mening religiösa begrepp.85

Men det finns en noterbar skillnad mellan grekisk religion och fornskandinavisk religion. Denna

skillnad ligger i gudarna som ett kollektiv och gudarna som enskilda gudar. Där kollektivet av

gudar var upprätthållare av ordning, rätt och moral var den enskilde guden tämligen ointresserad

av dessa frågor. Han ställde inte några större krav på dem som dyrkade honom och agerade i

stort sett aldrig heller direkt i något, som inte rörde hans specifika intressen. Guden kunde fås på

sin sida med hjälp av offer även om det innebar att man moraliskt var på fel sida av snöret.86

Denna kollektiva gudsuppfattning märks särskilt i den ed man svor vid tinget:

’Så vare mig gudarna nådiga, om jag sant säger, vreda om jag ljuger’87

Vi ser alltså här att man inte svär till en specifik gud utan till det samlade kollektivet av gudar.

Britt-Mari Näsström skriver i sin bok Fornskandinavisk religion - en grundbok följande om

människans relation till gudarna:

Förhållandet mellan gud och människa innebar en viss distans, men det fanns ändå en närhet i förhållandet om man jämför med andra religioner. Man samspråkade ganska fredligt med gudarna i böner eller drömmar.88

84 Ström 2005:76-77 85 Ström 2005:101 86 Ibid. 87 Ibid. 88 Näsström 2002:287

30

Hon lyfter även fram en annan sak som jag finner intressant att stanna vid. Hon redogör för Oden

och skriver om Runsången. I ett av styckena beskriver Oden hur kulten eller rättare sagt den

person som ansvarar för kulten, en sakral expert, skall veta.89 Här finner vi följande:

Det finns en varning för överdrivet bedjande eller offrande. I följande kommer en ny varning mot överdriven nit i frågan om kontakt med gudarna. Genom att skänka dem gåvor kräver man dem på ständiga gengåvor, och risken finns att gudarna kan tröttna i längden.90

Näsström ger en möjlig förklaring till denna varning och säger att det kan handla om en säkerhet

mot utplånandet av boskapsstammen. Att denna varning existerar för att man inte skall offra alla

sina djur till gudarna och på så sätt gräva sin egen grav.91 Det ligger en hel del i det men det är

också intressant att gudarna, så att säga, inte förväntar sig eller kräver ständiga offer.

Ser man sedan till ödestron hos människorna ser vi två tankegångar leva sida vid sida med

varandra. Vi har en tanke som handlar om att människan själv skapar sitt eget öde. Denna tanke

kontrasteras av tanken om en påverkan utifrån i form av olika väsen. Av dessa väsen är nornorna

nog de mest välkända. Dessa nornor var de som bestämde över människans tidsmässiga

existens.92 Eller som Enoksen skriver i boken Fornnordisk mytologi:

De vikingatida nordborna behövde inte överlåta sitt öde i gudarnas händer, ty den enskilde individen förväntades förlita sig på sin egen styrka och förmåga. Men det var dock viktigt att man hade lyckan med sig och därför speglade den fatalistiska uppfattningen av framgångsrika personers lycka en mycket framträdande roll i den vikingatida livssynen.93

4.2 Människans relation till samhället

Trots vi redan har sett att religion och samhälle är starkt sammanvävda inom både religioner

behöver vi kort se på hur samhället var uppbyggd inom dessa både religioner.

89 Näsström 2002:64 90 Ibid. 91 Ibid. 92 Ström 2005:201-201 93 Enoksen 2004:128

31

4.2.1 Inom grekisk religion

Innan demokratins uppkomst, var det grekiska samhället uppbyggd i form av pyramider, det vill

säga ett horisontellt förhållande mellan grupper i samhället. Högst upp i pyramiden återfinner vi

vad vi kan kalla för en aristokrat. Under honom finner vi hans familj följt av släktingar och

därefter övriga medlemmar i hushållet såsom slavar och tjänare. Det som binder samman alla

dessa är lojalitet och beroende. Om vi zoomar ut lite och betraktar denna pyramid ser vi att den

är stark men den möter likväl problem i den större världen. Ensam är inte stark och aristokraten

behövde knyta band till andra ledare. Givetvis behöver även de svaga beskydd och då vänder

man sig till den som är närmast till hands. Detta gör att pyramiderna utökas. Aristokraterna

behöver arbetskraft i olika former och den vanliga människan behöver arbete och föda.94

Familjen, oikia, var kärnan i systemet. Familjen var en del av en klan, genos, och ovanför detta

fanns phraty, en grupp av klaner. Dessa bildade sedan en stam.95

4.2.2 Inom fornskandinavisk religion

I Skandinavien finner vi ätten som grunden för samhället. För att man överhuvudtaget skulle

kunna klara sig krävdes det ett band eller tillhörighet till en släkt. Bland det värsta man kunde

råka ut för var att bli fredlös, det vill säga, uteslutas ur denna gemenskap, uteslutas ur ätten. Man

var då i samma situation som trälarna, klasslösa.96

Samhället bestod alltså av flera stora släkten som levde sida vid sida. Men den hierarkiska

strukturen är inte lika utbyggd som i Grekland. Vi ser detta det faktum att det egentligen bara

finns två delar i samhället, ätten och de som står utanför ätten. Ättens betydelse ser vi tydligt i

det faktum att det värsta som kunde hända inte var att en enskild medlem av ätten dog. Nej, det

man fasade mest för var att ätten skulle dö ut helt.97

94 Forrest 1979:49 95 Forrest 1979:50-51 96 Ström 2005:69 97 Enoksen 2004:127

32

4.3 Gudarnas värld i relation till människornas

Nu följer en redogörelse för hur gudarna relaterade till samhället, det vill säga hur deras värld var

kopplad till människans. Bodde gudarna mitt bland människorna eller på annan ort? Hur

förhåller sig deras värld sett till människornas? Existerar världarna för evigt?

4.3.1 Inom grekisk religion

De grekiska gudarna, med Zeus i spetsen, har sin boning på Olympen. Redan hos Zeus får vi en

ledtråd till förhållandet mellan gudarnas värld och människornas. Zeus är Himmelsfadern98 och

han är även Regn- och Stormguden i kraft av detta. Han är den som samlar moln och han

återfinns därför på den plats där moln samlas, i Grekland blev det helt enkelt det högsta berget,

Olympos.99

Gudarna återfinns, med vissa undantag, högst upp i världen, nära himlen. Därefter kommer

människorna som återfinns på Jorden och under människornas värld återfinner vi dödsriket

Hades. Walter Burket skriver följande:

For the poets, Aides/Hades is a personal god, brother of Zeus – hence known also as theother Zeus, the subterranean Zeus…100

Vi ser alltså här att det existerade ett vertikalt förhållningssätt mellan gudarnas värld och

människornas i den Grekiska religionen.

Det finns en skapelseberättelse i grekisk religion men det finns ingen undergångsberättelse,

åtminstone vad jag har kunnat hitta. I tidens början existerade Chaos101. Chaos födde sedan

Gaia102. Gaia födde sedan i sin tur Tartarus som blev underjorden, Oceanen som blev haven och

Uranus som blev Himlen. 103

98 Min översättning av den engelska termen Sky Father 99 Burkert 2003:126 100 Burkert 2003:196 101 Grekiska för Kaos 102 Grekiska för Jord 103 Henriksson 1992:218

33

Uranus och Gaia förenade sig och av denna förening kom bland annat titanerna, havsgudinnan

Thetis och flera andra varelser. En av dessa varelser var Kronos104. Kronos far Uranus var ingen

vidare trevlig pappa utan han höll sina barn inspärrade. Vad han dock inte hade räknat med var

Gaias vrede och hon gav sin son en lie och hetsade honom på sin far. Kronos tog sin lie och

anföll sin far, högg av honom hans lem som föll ner i vattnet och skall ha skapat Afrodite.

Kronos visades sig dock inte vara någon vidare trevlig person heller då han helt enkelt åt upp

sina egna barn, som han hade fått med frun Rhea, så fort de hade sett dagens ljus. Efter att ha satt

i sig Vesta, Hera, Demeter, Poseidon och Hades fick hans fru nog. Nästa barn som föddes, det

sista barnet var Zeus och istället för att ge sin sistfödde son till den, på barn, tillsynes omättliga

Kronos serverade hon istället ett knyte med sten i formen av en barn.105

Zeus växte upp i trygghet på annan ort och var fullvuxen redan vid ett års ålder. Han gav sig

direkt på sin far, tvingade honom att spy upp sina barn och sedan förvisades han av Zeus.

Därefter delade han upp världen bland sina syskon, Poseidon fick havet som sina marker och

Hades fick underjorden som sitt.106

Så låter i korta drag den grekiska skapelseberättelsen. Vi ser hur man ger en förklaring till varför

världen ser ut som den gör och hur de gudar som styr över människorna har kommit till. Men

tanken om ”tidens slut” verkar inte ha funnits hos grekerna. Det finns, så vitt jag har kunnat

finna, ingen undergångsberättelse i stil med den som återfinns i den fornskandinaviska

religionen.

4.3.2 Inom den fornskandinaviska religionen

Inom fornskandinavisk religion är Jorden ingen mytisk plats.107 Man utgick ifrån Midgård,

människornas värld, eller rättare sagt ”borgen som ligger i mitten”.108

Tron man hade var att världsalltet bestod av nio världar. Mannheim, människornas värld, trodde

man var beläget i mitten av dessa nio.109

104 Grekiska för Tid 105 Henriksson 1992:218-219 106 Henriksson 1992:219 107 Holtsmark 1992:52 108 Enoksen 2004:90

34

I mitten av Midgård låg Asgård, asagudarnas borg, platsen där gudarna hade sin boning. Vi ser

här alltså en skillnad från den grekiska tanken om gudarnas boning högst upp på ett berg.

Utanför Midgård fanns Utgård där bland annat Jotunheim, jättarnas värld, låg. Det var för att

skydda människorna mot bland annat jättarna som gudarna hade byggt den stora muren runt

människornas värld. Utgård var inte bundet rent geografiskt utan spred sig åt alla vädersträck.

Enligt Folke Ström så återfanns jättarna i norr och öster och i söder fanns eldsriket. Intressant att

notera är också att dödsriket låg i norr och inte i underjorden som i Grekland. 110

Det vi kan läsa ut av detta är att det, till skillnad från de grekiska tankarna, existerar ett

horisontellt synsätt i hur gudarnas värld förhåller sig till människornas värld. Exempel på detta

finns i berättelserna om Tors kamp mot jättarna. Han far bort ut till jättarnas värld, det vill säga

han åker mot norr eller öster, beroende på vart jätten han skall slå på bor.

Dock finns det även berättelser som till exempel Völuspá, där Oden besöker underjorden för att

få information från en död spåkvinna. Här skulle man kunna hävda att det finns ett vertikalt

synsätt på världens uppbyggnad. Jag väljer dock att ställa mig i samma läger som Jens Peter

Schjødt. Han skriver i sin artikel Kosmologimodeller og mytekredse att människorna orienterade

sig på två plan, på två axlar i kosmologin111. Han skriver att det har funnits ett problem inom

forskningen som just har handlat om vart någonstans gudarna hör hemma. Schjødt avfärdar den

förklaring Snorre ger i sin Edda, om att gudarna finns i himlen, som ett uttryck för den kristna tro

som Snorre bar på.112

Vad Schjødt istället skriver är att båda dessa synsätt, det vertikala och det horisontella existerade

men att de hade olika innebörder. Odens resor till underjorden är en vertikal resa, uppifrån och

ner men de sker på ett intellektuellt plan. Den vertikala resan skall alltså inte tolkas som en

fysisk resa från himlen till underjorden utan som en resa i intellektet.113

109 Enoksen 2004:90 110 Ström 2005:96 111 Schjødt 2004:123 112 Schjødt 2004:123-125 113 Schjødt 2004:130-131

35

Det är alltså två kosmologiska modeller som samsas med varandra. Den horisontella modellen

handlar om oss och världen runt oss. Den vertikala handlar om oss och det som vi inte kan se i

världen, det andliga.114

Vi hittar en beskrivning om hur världen har skapats i Völuspá. I begynnelsen fanns ett gap

Ginnungagap. På ena sidan av detta gap fanns Muspelhem som var eldens land, vakad över av

Surt, en eldjätte. Mitt emot, på den andra sidan av gapet fanns Nifelhem, ett mörkt land vars

härskare var döden. Här fanns även källan Hvergelmir med sina elva floder. Floderna gav

upphov till dimma, en dimma som letade sig ner i Ginnunagap och där mötte gnistor från

Muspelhems eldar. Av detta möte skapades Ymer. Ymer lyckades skapa fler varelser bland annat

genom att det föddes två människor från hans armhålor. De hade namnen Lif115 och Liftrase116.

Flertalet jättar skapades sonika och Ymer var ej längre ensam. Han hade också sällskap av en ko,

urkon Audhumbla. En man vid namn Bure kom till världen genom att Audhumbla, för att få mat,

slickade på stenar. Bure fick sonen Bor och denna fick, tillsammans med jättinnan Bestla,

sönerna Oden, Vile och Ve.117

Dessa tre tar nu saker och ting i egna händer och skapar världen utav Ymers kropp. De styckar

kroppen och olika delar av kroppen blir till olika delar av världen. Till exempel blir hans ögon

sol och måne, hans hjärna blir molnen och hans blod blir till haven.118

Man hade alltså en relativt klar bild även i den fornskandinaviska religionen om hur världen hade

skapats, varför den såg ut som den gjorde och varifrån, de över människorna rådande, gudarna

hade kommit ifrån. Det är inte två berättelser som liknar varandra men de fyller ändå båda en

viktig funktion som just förklaringsmodell.

114 Schjødt 2004:130-132 115 Lif betyder Liv 116 Liftrase betyder ”den som sväller av liv”. 117 Näsström 2002:23 118 Näsström 2002:24

36

Till skillnad från den grekiska religionen så finns det i den fornskandinaviska religion en tanke

om världens undergång.

Redan från det första ögonblicket när världen skapas är den dömd att gå under. Undergången

kallas för Ragnarök, ”Makternas sista öde”119.

I Völuspá beskrivs undergången som en naturligt följd av handlingar gudarna har gjort, löften de

har svikit. På grund av dessa handlingar kan de inte upprätthålla den kosmiska ordning som

existerar.120

Händelsen som startar det oundvikliga händelseförloppet är guden Balders död. Balder var son

till Oden och Frigg. Han var den vackraste av alla asar och den som ansågs som den mest rättvisa

guden. Efter att ha drömt mardrömmar som verkade peka på att hans död var närstående far hans

mor, Frigg, iväg på en resa runt om i världen. Alla djur, stenar, eld, vatten och så vidare ger

henne ett löfte att inte skada Balder. Dock väljer hon att inte be misteln om ett löfte om att inte

skada Balder. Eftersom nu Balder är i praktiken odödlig börjar de andra gudarna underhålla sig

med att kasta och skjuta olika saker på Balder. 121

Vad asarna dock ej vet är att Loke, en nyckfull och listig jätte som ibland får hjälpa asarna ur

knipor de har satt sig i men oftast ställer till med problem för dem på olika sätt, har lyckats få

reda på att det finns en växt som fortfarande kan skada Balder. Han tar med sig en mistelgren

som han ger till Balders blinda bror Höder. Grenen används som en pil och när Höder skjuter

denna mot sin bror åker den rakt igenom honom och han faller död ner till marken.122

119 Ström 2005:234 120 Ström 2005:234-235 121 Ström 2005:137-138 122 Ström 2005:138

37

Loke straffas för sin nesliga handling och blir fastkedjad till en klippa Vad som sedan sker vid

inledningen av Ragnarök är att Loke, den som låg bakom Balders död, frigörs från sina kedjor

och släpps fri. Surt, eldjätten från Muspelhem, kommer med sitt svärd av eld och kommer gör

även Fenrisulven och Midgårdsormen som är barn till Loke som han fick tillsammans med

Angerboda123.

Tor dräper Midgårdsormen men dör av dess bett, Oden dräps av Fenrisulven och Frey faller för

Surt som sedan bränner allt med sitt svärd. På den brända jorden skapas så en ny värld och allt

börjar om på nytt.124

Vi ser alltså att människorna inte är inblandade i upphovet till undergången. Undergången sker

helt och hållet för att gudarna inte kan upprätthålla den kosmiska ordningen.

4.4 Sammanfattning och presentation av en teori

Vad kan vi då utläsa av det som har presenterats och hur förklarar detta bristen på straffmyter i

fornskandinavisk religion?

Vi har genom att titta på de tre aspekter som jag har presenterat, kunnat se att det existerar vissa

skillnader mellan dessa två religioner som till ytan ser väldigt lika ut. För att ta det från början

kan vi se på den grekiska människans relation till gudarna gentemot den nordiska människan. Vi

ser då att man i Grekland ansåg att gudarna deltog i ritualerna. Detta motsvarades inte i den

nordiska världen. Rädslan över att framkalla gudarnas vrede var också mycket stor hos den

grekiska människan och det fanns ej heller på samma sätt i norden. Det viktigaste i den grekiska

religionen var att inte sätta sig över gudarna. I Norden hade man ett mer fatalistisk synsätt och

man ansåg att människan skapade sitt eget öde. Men likväl var religionen en viktig del av livet i

båda läger.

När det gäller samhället har vi sett att det grekiska är mer hierarkiskt uppbyggt. Även om det

finns en hierarki inom släkten eller familjen är den inte lika strukturellt viktig i Norden.

123 Näsström 2002:99 124 Ström 2005:237

38

I den sista aspekten av religionerna ser vi att det är en stor skillnad i hur gudarna placeras i

relation till människan. I Grekland har vi ett strikt vertikalt/hierarkiskt tänkande med gudarna

placerade ovanför människorna. I Norden återfinns gudarna på samma nivå som människorna

om än i en annan värld. I grekland existerar ingen undergångsmyt men det gör det i Norden

Men vad säger detta oss egentligen om avsaknaden av straffmyter? Man skulle nog relativt

enkelt kunna hävda att det inte säger oss något alls men jag är inte benängen att hålla med om

det. I själva verket tror jag att detta säger oss väldigt mycket. Jag kommer nu att presentera en

teori som jag anser förklarar denna avsaknad. Denna teori är baserad på det som har kommit

fram när vi har undersökt dessa tre aspekter av religionerna. Teorin skall inte ses eller tolkas som

fast i sten utan det är snarare en ingångsport till vidare studier eller forskning av ämnet. Jag kan

därför inte med säkerhet säga att det helt och fullt ut stämmer eller kan valideras.

4.4.1 Teori

Min teori kan kortfattat sägas handla om rädsla, en rädsla för att gudarna skulle försvinna från

människorna. Vad jag menar med detta är lite samma sak som med språk. Man säger att ett språk

dör ut när den näst sista människan som kan tala språket dör. Detta stämmer inte helt med

religion, jag skulle hellre säga att en religion dör ut när den sista anhängaren av tron dör eller

byter tro. Men tanken är fortfarande den samma. Det som är väldigt klart när man jämför dessa

två religioner är att människan i Grekland i mycket större utsträckning var delaktig i religionens

struktur. Vi ser det bland annat i praktiserande av riter. Man kan framhålla att samma sak även

gällde i Norden och det stämmer till viss del men då baserar man detta antagande på enstaka

berättelser som får anser vara färgade av kristna författare. I Grekland skulle, som vi har sett, alla

deltaga i riterna. Gudarna var på plats i ritualen och där ser vi en sammansmältning av gud och

människa, ett möte ansikte mot ansikte.

Ett tydligt tecken på att människan och gudarna inte hade samma sammankoppling i Norden ser

vi i berättelsen om hur Jorden går under. Människan har ingen skuld överhuvudtaget i det som

händer, ej heller kan hon påverka vare sig händelseförloppet eller utgången.

39

Min teori kan sammanfattas så här: Straffmyter existerar i grekisk religion för att förhindra att

människor sätter sig över gudarna och på så sätt är upphov till att de slutar existera då

människan ej tror på dem längre.

Detta kräver en förklaring och jag skall försöka motivera min teori så gott jag kan.

Det viktigaste i den grekiska religionen var, som vi har sett, att inte sätta sig upp mot gudarna, att

inte falla offer hybris. Men vad är det exakt som händer när man sätter sig upp mot gudarna? Jo

det som då sker är helt enkelt att man säger att man vet bättre än gudarna, att man är bättre än

gudarna och att man kan bättre än gudarna. Vad som då sker är att om man är bättre, vet bättre

och kan bättre ja då är man ju en gud själv. Man är heller inte vilken gud som helst utan man är

en större gud än de som existerar. Om man då är en större gud än de andra, ja då kommer ju de

troende att tillbe denna gud istället och vi hamnar då i den situationen som jag beskrev ovan, de

gamla gudarna slutar att existerar och dör.

Varför är då det så farligt att det kommer en ny högsta gud? Jo för att sammankoppling mellan

de existerande grekiska gudarna och samhället var så starkt. Vi har ju sett att religionen

genomsyrade hela det grekiska samhället och också legitimerade den struktur som fanns i

samhället. Skulle man kasta ut de gamla gudarna skulle samhällsstrukturen riskera att förlora sin

legitimitet. Förklaringen till att vissa hade det sämre än andra låg ju i att de straffades av gudarna

för något de gjort fel.

Detta är alltså enligt mening anledningen till varför man straffade de som man ansåg hotade

gudarnas ställning och därmed hela samhället. Ju snabbare man kunde kväsa dessa tendenser

desto mindre var risken att fler skulle följa i samma fotspår. Vi ser ju detta tydligt i berättelsen

om Chryses. Agamemnon sätter sig över Chryses som de facto är Apollons ställföreträdare, han

sätter sig alltså över guden och blir då en högre gud. Genast straffas, inte bara han själv utan hela

den grekiska hären. Men vi ser också att den grekiska hären, vilken vi, i denna situation, kan

kalla för ett samhälle i miniatyr, börjar krackelera då incidenten sår split mellan Agamemnon och

Akilles som är grekernas viktigaste och främsta krigare. Det är frestande om inte viktigt att se på

denna utveckling som ett ytterligare bevis på vad som händer när man gör sig själv till gud. Det

är inte bara den skyldige själv som straffas utan även alla andra samt att strukturen i hären börjar

skaka i sina grundvalar.

40

Detta är något som inte enbart är begränsat till denna berättelse. Vi ser samma sak i historien om

Odyessues. Det är inte enbart han som drabbas utan även hans män. Samhället är i detta fall hans

familj på Ithaka. Hans frånvaro gör att det skapas stora slitningar på Ithaka med de friare som

härjar vilt. Vi ser alltså att samhället börjar falla sönder när gudarna försakas.

Detta är en av de två grundpelarna i min teori. Den andra pelaren som min teori vilar på ligger i

det faktum att det inte existerar en undergångsmyt i den grekiska religionen. Vad spelar då detta

för roll? Jo, som vi såg i berättelsen om den fornskandinaviska världens undergång är människan

inte en bidragande eller orsakande faktor i de händelser som utspelar sig. Världen kommer att gå

under oavsett om lilla Sigbjörn offrar till Oden eller ej. Så är inte fallet i Grekland.

Nej, i Grekland har människorna allt ansvar i sina egna händer. Samhället existerar då det bärs

upp utav gudarna. Tar man bort gudarna ur ekvationen faller även samhället/civilisationen. Detta

gör att deltagande i ritualerna och festerna blir så oerhört viktiga. Om det skulle vara så att en

person misslyckas i att uppfylla sina åtagande drabbar det inte bara han själv utan även

staden/samhället/civilisationen.

Med andra ord tror jag alltså att rädslan var stor i Grekland att gudarna skulle sluta existera om

ingen trodde på dem. Och detta var något som kunde hända om folket gavs möjlighet att tvivla

på gudarna och inte följa de regler och lagar som hade givits av gudarna. Därför var det extra

viktigt att stävja detta direkt när det uppstod och framförallt förebygga att det ens skedde. Det

bästa sättet att förebygga detta var att inkorporera berättelser om människor som satte sig upp

mot gudarna och visa vad som hände, visa hur farligt det var.

Detta är i mitt tycke svaret på min andra frågeställning, varför det finns en skillnad mellan

grekisk religion och fornskandinavisk religion när det gäller just straffmyter. Det är en teori som

inte alls är vattentät men det är en teori som jag anser går att bygga vidare på för att än mer testa

hur bra den håller.

41

5 Sammanfattning Denna uppsats handlar om straffmyter inom grekisk religion och fornskandinavisk religion. En

straffmyt är enligt mig ett straff, av något slag, som en eller flera gudar ålägger en eller flera

människor som en konsekvens av deras handlande gentemot guden/gudarna. Uppsatsens första

del behandlar min första frågeställning; existerar det straffmyter i dessa båda religioner? Jag

lyfter fram tre exempel på straffmyter inom grekisk religion och påvisar därmed existensen av

dessa inom grekisk religion. När det gäller den fornskandinaviska religionen hittar jag inget

exempel men lyfter dock fram en text som på ytan kan anses vara en straffmyt. Jag visar dock att

en sådan tolkning ej går att lägga på texten.

Då jag har visat att det finns straffmyter inom grekisk religion går jag vidare och i uppsatsens

andra del fokuserar jag på min andra frågeställning. I denna del ställer jag mig frågan varför det

inte finns några straffmyter inom fornskandinavisk religion när det klart är bevisat att de

existerar inom den grekiska religionen. Jag redogör, inom båda religionerna, för människornas

relation till gudarna, människornas relation till samhället och gudarnas värld i relation till

människornas.

På basis av det som jag har funnit när jag har gjort denna undersökning presenterar jag en teori

om varför det saknas straffmyter i fornskandinavisk religion men existerar inom den grekiska

religionen. Denna teori kan sammanfattas i följande mening; Straffmyter existerar i grekisk

religion för att förhindra att människor sätter sig över gudarna och på så sätt är upphov till att

de slutar existera då människan ej tror på dem längre.

42

6 Didaktiskt perspektiv Vill man lägga ett didaktiskt perspektiv på denna uppsats är det nog mest intressant att fokusera

på relationen mellan religionen och samhället.

Uppsatsen presenter två, från varandra, rätt skilda perspektiv på religion och samhälle och

religion och människan. Vi ser i det grekiska samhället att gudarna lever tillsamman med

människorna i vardagen. Frågan som då uppstår och som kan användas i undervisningen är

huruvida religionen skapar samhället eller samhället skapar religionen eller är det så att de

påverkar varandra?

Man kan också med utgångspunkt i detta perspektiv diskutera hur vårt samhälle präglas och har

präglats av religionen. Detta blir det en uppvärmningsuppgift i en religionskurs där eleverna får

lära sig se bortom den bokstavsinfluerade tolkningen av religion.

Denna kunskap kan de då sedan applicera på nutidens stora religioner till exempel kristendomen

och judendomen samt islam. Man kan använda detta för att föra en diskussion om kulturell

påverkan på texter. Vad är semitisk kultur i Bibeln och Koranen och hur skall man läsa och ställa

sig till de tolkningar som görs av texterna?

Ett annat perspektiv som kan diskuteras är det om horisontell och vertikal gudavärld och hur

människor uppfattar kosmos. Hur såg det ut för, hur ser det ut i dag, skiljer sig de olika

världsreligionerna åt?

Man kan även diskutera straffmyter i de moderna religionerna och i vårt samhälle. Skapar vi i

vårt samhälle numera straffmyter, vilken funktion har straffmyter i dagens värld eller har

straffmyterna tappat sin betydelse i det moderna samhället?

43

7 Käll- och litteraturförteckning

Källor

Homeros. 1999. Illiaden. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur

Homeros. 1997. Odysséen. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur

Eddan – De nordiska guda- och hjältesångerna. 1994. Stockholm: Klassikerförlaget

Vergilius Maro, Publius. Aeneiden. 1988. Stockholm: Natur och kultur

Litteratur

Björkeson, Ingvar. 1988. Aeneiden. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur

Björkeson, Ingvar. 1999. Illiaden. Stockholm: Bokförlaget Natur och Kultur

Bradley, Marion Zimmer. 1992. Facklan. Höganäs: Bra böcker

Bruit Zaidman, Louise och Schmitt Pantel, Pauline. 1995. Religion in the ancient Greek city.

Cambridge: Cambridge Univ. Press

Burkert, Walter. 2003. Greek religion. Cambridge: Harvard University Press

Enoksen, Lars Magnar. 2004. Fornnordisk mytologi enligt Eddans lärdomsdikter

Lund: Historiska media

Forrest, William George. 1979. The emergence of Greek democracy : the character of Greek

politics, 800-400 BC. London: Weidenfeld and Nicolson

Johansson, Lars-Göran. 2000. Introduktion till vetenskapsteorin. Stockholm: Thales

Henrikson, Alf. 1992. Antikens historier. Stockholm: Bonnier

Holtsmark, Anne. 1992. Fornnordisk mytologi - tro och myter under vikingatiden. Lund:

Studentlitteratur

Nilsson, Martin P:son. 1960. Grekisk religiositet. Stockholm: Svenska bokförlaget

Näsström, Britt-Mari. 2003. Fornskandinavisk religion - en grundbok. Lund: Studentlitteratur

44

Schjødt, Jens Peter. 2004. ”Kosmologimodeller og mytekredse.” i Ordning mot kaos - studier av

nordisk förkristen kosmologi. Andrén,Anders; Jennbert, Kristina och Raudvere,

Catharina. red. Lund: Nordic Academic Press

Ström, Folke. 2005. Nordisk hedendom - tro och sed i förkristen tid. Göteborg: Akademiförlaget

Thurén, Torsten. 1991. Vetenskapsteori för nybörjare. Stockholm: Runa

Internet/Multimedia

Utbildningsradion. 2003. Läsekonst - Krig och Kärlek. (Video: Videofil på Internet: http://www.ur.se/campus/8503170301.asx - 20060108)