OMSLAG

Framsida: Kv Bocken 45, 30 och 31. Fasader mot Kungsgatan. Nybyggnadsritningar från 1919, 1922 och 1920.

Baksida: Kv Hägern Större 15 och 14. Fasader mot Klarabergsgatan. Nybyggnadsritningar från 1959 resp 1956.

C ITY

Byggnadsinventering 1974-75 Historik och byggnadshistoriskt register i två delar.

Inventeringsarbetet i fält och arkiv är utfört av amanuenserna Tarras Blom, Mats Persson och Carl Magnus Rosell. I Johannesomrädet utfördes en preliminär inventering 1973 av Kerstin ~andén-Örn, Gunilla Nilsson, Mats Persson, Eva Sjöberg och Britt Wisth. Foto där ej annat an- gives Stefan Hasselberg och Ingvar Lundkvist.

Inventeringen sammanställd a Mats Persson. Redigering och layout StefanHasselberg, t Kerstin Holmberg, Ingvar Lundkvist och Mats Persson. Inledande historik över området av Carl Magnus Rosell.

Samtliga ovan nämnda personer anställda vid stadsmuseets byggnadshistoriska sektion.

Del I Stadsbyggnadshistorisk översikt och byggnadshistoriskt register över kvarteren Adam & Eva - Käpplingeholmen.

Del II Byggnadshistoriskt register över kvarteren Ladugirdsbron - Österbotten.

Förord ...................................................... 7

Stadsbyggnadshistorisk översikt av Carl Magnus Rose11 ......... 9

Litteraturanvisningar ......................................... 34

Register över byggnaderna i det inventerade området kvartersvis i bokstavsordning ................................. 37

Kvartersplanerna i skala 1:2000

Fastigheter utan kvartersbeteckning ........................... 561

Namnregister .................................................. 565 Rättelser och tillägg ......................................... 571

Längst bak i varje katalogdel en karta över det inventerade området.

Stockholms stadsmuseum har under 1974-75 p2 fastighetsnämndens upp-

drag genomfört en byggnadshistorisk inventering i cityområdet med

anledning av arbetet med den nya cityplanen, City 75.

Citys Östermalmsdel är tidigare inventerad och presenterad i museets

inventeringsrapport "Östermalm I", Stockholm 1974. I övrigt överens-

stämmer i stora drag avgränsningen av det här publicerade invente-

ringsmaterialet med den nya cityplanens gränser. I detta arbete har

dock medtagits samtliga kvarter söder om Tegnérgatan. Kvarteren Spar-

bössan och Rotundan ar däremot inte medtagna då de avses att ingå i

publikationer över bebyggelsen inom riksb bergs området och övre Öster-

malm. Kvarteren är dock inventerade och materialet finns i stadsmuseet.

Föreliggande arbete redovisar i sammandrag byggnadsdata och beskriv-

ning för varje fastighet inom området. Ett mer utförligt material i

blankettform förvaras tillsammans med ytterligare fotografier, rit-

ningar, excerpter osv i stadsmuseet. Rapporten, som består av två

delar, är uppställd efter kvartersbeteckningar i bokstavsordning och

inleds med en stadsbyggnadshistorisk översikt.

Ett syfte med inventeringen är att öka kunskapen om bebyggelsen inom

området inför planeringen av dess framtid och att dokumentera bebyg-

gelsens utformning vid den aktuella tidpunkten. En kulturhistorisk

värdering av bebyggelsen har genomförts och presenterats i "Dagens

City" utgiven av generalplaneberedningens cityutskott i maj 1975.

Stockholm i december 1975

Björn Hallerdt

Marianne Råberg

STADSBYGGNADSHISTORISK OVERSIKT

Norrmalms ga tus t räckningar och ä l d s t a kvarstående bebyggelse - med

undantag av Klara och Jakobs kyrkor - g å r t i l l b a k a på en s t adsp lan

som genomfördes under e t t par decennier med bör jan år 1637. Denna

s tadsplaneregler ing föranleddes av Stockholms h a s t i g t växande fo lk-

mängd, i s i n t u r orsakad av s tadens s t ä l l n i n g som s ä t e f ö r r i k s s t y -

r e l s e n och förva l tn ingen i d e t växande Östers jövä lde t . De c e n t r a l a

ämbetsverken, till s t o r d e l nyskapade genom 1634 å r s regeringsform,

fordrade en t a l r i k personal , som i mån av t i l l g å n g och kompetens

rekry terades bland hemvändande k r i g s b e f ä l , och dessa ämbetsmän hade

behov av en permanent stockholmsbostad. Med kr igsbyten och avkast-

ningen av fö r l än inga r hade de också ekonomisk möj l ighe t a t t uppföra

egna hus.

Men staden - Gamla Stan - v a r i d e t närmaste fullbyggd med s tenhus ,

och t r o t s de många ny- och ombyggnader f r å n denna t i d , som ännu

s ä t t e r s i n präge l på Gamla Stan, kvarstod en s t a r k e f t e r f r å g a n på

tomtmark, som bara kunde mät tas u t an fö r Stadsholmen. Därför ä r d e t

v i d denna t i d , som bebyggelsen expanderar å t a l l a h å l l - Riddarholmen

och Blasieholmen b l i r uppfy l lda av s t o r a a d e l s p a l a t s , Norrmalms nedre

d e l a r av en mindre ansp råks fu l l s tenbebyggelse, även den i s t o r ut-

s t räckning uppförd av adelsmän, medan Södermalm och Ladugårdslandet

f å r en blandad s ten- och t räbebyggelse och s t ö r r e i n s l a g av borger-

skap och k r ig s fo lk . Även Kungsholmen togs i anspråk f ö r en g l e s be-

byggelse av malmgårdar och hantverksanläggningar .

Av dessa områden hade Södermalm i j u r i d i s k mening t i l l h ö r t Stockholm

sedan medel t iden, medan de övr iga t i l l h ö r d e kronan och i snabb f ö l j d

donerades e l l e r ö v e r l ä t s :

1620-30-talet, s t o r a d e l a r av Riddarholmen doneras till ensk i lda

adelsmän.

1635 Norrmalm till nuvarande Wallingatan upp lå t s till staden.

1639 Ladugårdslandet, Långholmen och Beckholmen doneras till

staden.

1644 Kungsholmen ö s t e r om nuvarande S : t Er iksga tan doneras t i l l

s taden.

U t s i k t mot Stockholm (Stadsholmen) f r å n no r r . I förgrunden Brunkeberg och t r ä - husbebyggelsen på nuvarande Norrmalm. F Hogenbergs sko la 1584-86.

U t s i k t över Norrmalm f r å n v ä s t e r med b l a Klara kyrka och vä rd to rne t p5 Brunke- berg. D e t a l j av S von Vogels koppars t ick 1650.

1645-52 Blasieholmen doneras till enski lda adelsmän.

i647 i t e r s t o d e n av Kungsholmen doneras till staden.

1652 Norrmalm utvidgas till nuvarande Odenplan.

1670 Normalm utvidgas till nuvarande Nor r tu l l .

Norrmalms h i s t o r i a s t r ä c k e r s i g l äng re t i l l b a k a än Stockholms egen.

Vid schaktning i ~runkebe rgsåsen ha r man f u n n i t redskap och gravgå-

vor f r å n v ik inga t iden , med a l l sannol ikhe t härrörande f r å n de byar ,

Ekeby och Vasby, som omnämns i Magnus ~ a d u l å s ' donat ion t ill Klara

k l o s t e r av s t o r a d e l a r av området år 1286. Byarna l i g g e r v i d "det

berg som k a l l a s Malm" - orde t betyder grus. Två år senare u tv idgas

donationen med Valmundsön - Djurgården - och a l l a de öar som l i g g e r

mellan Valmundsön och Norrbro. K l o s t r e t u t n y t t j a d e området genom a t t

mot å r l i g a tomtören upp lå t a mark till mulbete, kå lgårdar och bebyggan-

de å t invånarna i Stockholm, och f ö r a t t öka k l o s t r e t s inkomster av

donationen gav Magnus Ladulås å t dem, som v i l l e b o s ä t t a s i g på malmen,

samma r ä t t i g h e t e r som invånarna i s j ä l v a s taden hade. Den bebyggelse

som uppstod b lev dock av enke l t s l a g och u t s a t t e s f ö r angrepp och

f ö r s t ö r e l s e v i d d e många krigshandlingarna och be lägr ingarna , s ä r s k i l t

mot medeltidens s l u t .

E f t e r r iksdagen 1527 r i v s Klara k l o s t e r och kyrka, nunnorna öve r fö r s

till Gråmunkeklostret och markinnehavet t i l l f a l l e r kronan. För in-

byggarna på Norrmalm b l i r förändringen den, a t t d e t b l i r s l o t t e t i

s t ä l l e t f ö r k l o s t r e t som uppbär de ra s tomtören och dagsverken. A l l t -

ef tersom befolkningen ökar upps tår klagomål över a t t d e som bor på

Norrmalm avkrävs gäs tn ing , sk ju t sn ing och andra pålagor både av s t å t -

h å l l a r e n på Stockholms s l o t t och av borgmästare och råd i staden.

Norrmalmsborna ingav en suppl ik till h e r t i g Karl och begärde a t t f å

lyda enbar t under s l o t t e t , och denna begäran v i l l f o r s i en r e s o l u t i o n

av den 26 november 1602, d ä r d e t bestämdes a t t "Stockholms Norra För-

s tad" s k u l l e b i l d a en s j ä l v s t ä n d i g s t ad med ege t rådhus och råd och

b e f r i a s f r å n a l l a a v g i f t e r till Stockholms s t a d utom den d e l av kommu-

n a l s k a t t e n som ka l l ades s k o t t e t samt a v g i f t e r f ö r köpmanshandel.

Den nya s taden kom a l d r i g a t t f å några egna s t a d s p r i v i l e g i e r men s ty -

r e l s e n ordnades e f t e r mönster f r å n Stockholm. Befolkningen u tg jo rdes

till s t o r d e l av kronans s o l d a t e r och s j ö f o l k , som hade s i n a rbe t s -

plats på örlogsstationen vid Blasieholmen. Borgerskapet var en mino-

ritet i den nya staden och bestod till övervägande delen av hantver-

kare. Befolkningen växte, och år 1629 hade förstaden 3 024 invånare

- av vilka dock endast 816 tillhörde borgerskapet. Ar 1634 hade folk- mängden stigit till 4 713 personer.

Förhållandet mellan Stockholm och dess förstad kom att präglas av

misstro och stridigheter. Tvisterna rörde bl a hantverkarnas förhål-

landen och de gemensamma ekonomiska angelägenheterna och ledde slut-

ligen till att förmyndarstyrelsen i en resolution av den 21 april

1635 upphävde förstadens särställning och stadgade att "Norrmalm bli-

ver i ett corpus med staden sammanstött".

Efter återföreningen med staden genomgår Norrmalm en snabb omdaning.

Den 10 mars 1636 utfärdas nya stadsprivilegier för Stockholm, och

staden förses med betydande inkomster. Dels får staden nu själv dispo-

nera över tomtörena på Norrmalm, dels erhåller staden en helt ny in-

komst, nämligen tolagen, en avgift som utgick med 1 % av värdet på

alla sjöledes inkommande varor och 1/2 % av värdet på de utgående.

Med Stockholms stora betydelse som centralort för utrikeshandeln,

upprätthållen genom det bottniska handelstvånget, var tolagen en rikt

givande inkomstkälla. Även tomtörena gav vid denna tid ett betydligt

tillskott till stadens kassa och kom att växa än mer efter de många

tomtupplåtelserna på Kungsholmen och Ladugårdslandet. Det fanns allt-

så en solid ekonomisk grund för den stora stadsplanereglering som för-

myndarstyrelsen hade i sikte.

Stockholms kartbild vid denna tid uppvisar inte många räta vinklar,

och gatusystemet ser planlöst ut, eftersom det inte är anlagt efter

någon plan utan successivt, i anslutning till terrängens förutsätt-

ningar och stadsinvånarnas behov, och ingen hade behov av en rätvink-

l ig tomt.

Denna medeltida och i våra ögon oregelbundna form av gatunät fanns

inte bara i huvudstaden, och inte bara i vårt land. Det var den form

som var den vanliga för europeiska städer och som uppkom överallt där

inte någon myndighet bestämde annorlunda. Vid denna tid fanns hos de

styrande både på kontinenten och i vårt land en vilja att omforma

sådana stadsbilder enligt geometriskt regelbundna planer i anslutning

till den italienska renässansens idealstäder. Den vanligaste förebil-

. - Stockholms äldsta karta, 1622-25.

den var ett mer eller mindre modifierat rutnät med platser för torg

och kyrkor inlagda i blickpunkten för de viktigaste gatorna. Geome-

trin bestämde utseendet av en sådan plan; terrängen hade ingen annan

betydelse än att kunna hindra dess genomförande. En sådan plan var

det som nu skulle förverkligas för Stockholm.

Den 20 augusti 1636 erhöll generalkvartermästaren Olof Hansson

Örnehufvud regeringens uppdrag att göra "en dessein på gatorna så på

malmarna som här i staden, tagandes dem så breda som han någonsin O

kan".

Örnehufvud var elev och medhjälpare till generalmatematicus Anders

Bure, i vars uppdrag ingick att göra upp planer när nya städer skulle

grundläggas eller gamla "förbättras". Dessa båda hade tidigare utarbe-

tat planer för Jönköping och Göteborg, och Örnehufvud hade själv- >

ständigt uppgjort stadsplaner för de baltiska provinserna. Örnehufvuds

bidrag till den stockholmska planregleringen är numera svårt att bil-

da sig en rättvis uppfattning om, och i alla händelser blev hans

b e f a t t n i n g med den nya planen ko r tva r ig . Dess fu l lbordande och prak-

t i s k a genomförande anför t roddes å t Anders Torstensson, Stockholms fö r s -

t e s t ads ingen jö r , som v i d förverk l igandet av planen kunde anpassa den

till topograf in och ändra på o l ä g l i g a ga tus t räckningar . I mars 1637

r e s t e s de f ö r s t a sp i ro rna nedanför Hötorget f ö r a t t s t a k a u t bör jan av

den bl ivande Drot tninggatan.

Regleringens genomförande i prakt iken gick till s å , a t t s tads ingenjören

mät te upp de tomter som l åg i vägen f ö r de nya ga torna och kva r t e r en ,

v a r e f t e r Byggningskollegium som e r s ä t t n i n g t i l l d e l a d e innehavarna tom-

t e r av samma a r e a l v i d nyanlagda g a t o r . Den som kunde s t y r k a a t t hans

tomt va r f r i f r å n tomtören - i s å f a l l vanl igen på grund av kunglig

donat ion - f i c k en f r i tomt, övr iga f i c k o f r i a tomter. Då bebyggelsen

i fö r s t aden mest hade b e s t å t t av t imrade h u s , , v a r d e t mö j l ig t a t t f l y t -

t a dessa f r å n gamla t i ll nya tomter, och f ö r husrivningen u tg i ck e t t

skadestånd.

Det gamla och nya ga tunä te t på Väs t ra malmen (nuvarande Klara församling) e n l i g t A Torstenssons k a r t a 1636. Kartan är o r i en t e rad med no r r å t väns t e r .

När den nya tomten v a r u t sedd , uppgjorde s tads ingenjören en designa-

t i o n - beskrivning med måt tuppgi f te r - och f ö r f r i a tomter u t fä rdades

dessutom fa s t eb rev - l a g f a r t s b e v i s - av magis t ra ten . Som e t t exempel

å t e r g e s har i o r i g i n a l e t s s tavning den f ö r s t a des igna t ionen f ö r tom-

t e n Johannes S t ö r r e 6, Drot tninggatan 8 , v a r s huvudbyggnad f r å n 1640

f o r t f a r a n d e s t å r kvar .

Ähr w i t t e r l i g i t a t Anno 1640 t å Reformation medh ga thernes och tompternes regulerande fö reha f fdes på Westermalmen t å ib land andre garder som under s t o o r e nye s t räckegathen f ö l l o , och f ö r then s k u l l r i f f n e b l e f f n e , b l e f f och Mester Göran Kangiutares gårdh undan r i f f u i n , hu i lken h ö l t i längden e f f t e r Höglof f l ig i h i n n e l s e S Konnung Johans t h e r å g i f f n e b r e f f z l y d e l s e /: Date- r a t Stockholm den 20 Aug: Anno 1569 : / i f r å n gathen och up å t h Brunkeberg i thundrade a l n e r e f f t e r gamble a lnen , i breedden widh gathen f y r a och t i u g e a l n e r , i breedden wp under Brunke- berg t o l f f a l n e r e f f t e r gamble a lnen , Hwars innehåld b l e f f 1458 quadrat a l n e r , e f f t e r nye alnen.

Eodem Anno e t Mense Junio b l e f f M Göran Kangiutare t i l l weder- lag igen en annan tompt t h e r sammastädes t i l d e e l t , hu i lken hå l - l e r wth i breedden widh s t o o r e s t råkgathen t i u g e och sex a l n e r , i längden både på södre s i j d a n såsom och på n o r r e s i j d a n widh twergrenden som löper t i l l s iön f emt i jo och s i u a l n a r breedden på ö s t r a s i j d a n widh Ingenieurens Anders Thorstenssons swarer emot breedden på nedere s i j d a n widh gathen och ä r t i u g e och sex a l n e r . Hwars innehåld e f f t e r t h e s längd och breedh ä r 1482, s t ö r r e än then f ö r r e 24 quadrat a lne r .

Actum u t supra

Anders Thorstensson

Av f a s t e b r e v e t framgår, a t t kanngjutaren utom den nya och s t ö r r e tom-

t e n e r h ö l l 300 d a l e r kopparmynt kontant , "hwarmed han f ö r s i n mistade

tomt och skadestånd f ö r undanrödningen wa l l t i l l f r i d z är".

Vid förde ln ingen av tomterna s t r ävade man e f t e r a t t f å de c e n t r a l a

ga torna på Norrmalm bebyggda med stenhus, och stundom kundesen bygg-

h e r r e f å h j ä l p av kronan i form av kontanter e l l e r byggnadsmaterial

f ö r a t t uppföra e t t s tenhus. Det förekom också a t t byggherren e f t e r

a t t ha f u l l b o r d a t s i t t hus f i c k f r i k ö p a tomten f ö r e t t l å g t belopp med

hänvisning till de s t o r a kostnader han h a f t f ö r a t t jämna tomten och

uppföra e t t hus "till s tadens z i r a t och prydnad". De t t a ledde till a t t

på k o r t t i d e t t betydande a n t a l hus uppfördes v i d Drot tninggatan och

Regeringsgatan och de ra s s y d l i g a s t e t v ä r g a t o r , och man kan u r s k i l j a

e t t s l a g s standardhus f ö r denna t i d : 3 våningar högt , fem f ö n s t e r a x l a r

b r e t t med s t en t r appa till mellanvåningen och t r ä t r a p p a därovan. Botten-

våningen upptas o f t a av bodar och magasin, och i va rde ra Övervåningen

f i n n s å t ga tan en s a l med t r e f ö n s t e r a x l a r och e t t rum med t v å a x l a r ,

å t gården t v å sådana rum och e t t t rapphus i mi t t en . Inne på tomten s tod

o f t a t r ähus f ö r s t a l l och ekonomiutrymmen, och de f l e s t a tomterna hade

egen brunn.

De f ö r s t a å r e n berördes b a r a Norrmalms v ä s t r a d e l a r av r eg l e r ingen ,

men e f t e r en omfattande brand som övergick området ö s t e r om Brunkeberg

år 1640 u ta rbe tades en s t adsp l an även f ö r denna d e l . Ös t r a malmens ga-

tusys tem med Regeringsgatan som huvudgata v a r oberoende av planen f ö r

den v ä s t r a malmen, v i l k e t g jo rde a t t de bägge p lanernas t vä rga to r i n t e

s k u l l e komma a t t t r ä f f a varandra nä r Brunkebergsåsen i en avlägsen fram-

t i d kunde grävas b o r t . De t t a v i s a r v i l k e t o ö v e r s t i g l i g t h inder Brunke-

berg ansågs vara . Asen g ick 19 m över vad som senare b l ev Brunkebergs-

t o r g , och d e t d rö jde drygt e t thundrafemt io å r t i l l s den v a r jämnad.

Det s k u l l e b l i v å r t i d f ö r b e h å l l e t a t t fö rvandla berge t till en grop.

Generalplanen f ö r Norrmalm och ~ a d u g å r d s l a n d e t 1640. I mi t t en Brunkeberg som d e l a r Norrmalm i Väs t ra och Öst ra malmen.

Gustav Adolfs Torg. Efter litografi från 1820-talet. T v Arvfurstens palats och t h Gustav 111:s operahus.

Till stadsplanen hijrde även torgen: Hötorget för handeln med lant-

mannaprodukter, Packartorget (nuvarande Norrmalmstorg) i Norrmalms ut-

kant vid Nybroviken, där partihandeln med fisk ägde rum. Gustav Adolfs

Torg, som har fått sitt namn efter L'Archevecques ryttarstaty, hette

utsprungligen Malmtorget eller Norrmalmstorg och kom efter sitt an-

läggande år 1647 att kantas av högadelns palats - Lennart Thorstenssons, Axel Lillies och Gustaf Horns - och hade i fonden Norrmalms kämnärs- kammare med lokaler för rättskipning och förvaltning. För detta torg

och dess utbildning till paradplats med anslutning till Kungliga

Slottet gjordes vidlyftiga planer av Tessin d y, planer som först långt

senare till en del förverkligades genom Gustav 111:s operabyggnad med

dess pendang Arvfurstens Palats och den nya Norrbro i slottets mitt-

axel.

Även vid Regeringsgatan uppfördes efter regleringen ett stort antal

stenhus, av vilka de flesta stod kvar i mer eller mindre ombyggt skick

fram till våra dagars cityreglering. Men vid de mindre gatorna och

tvärgatorna byggdes trähus, ofta oansenliga "ålandsstugor" eller hus

som timrades i Roslagen och sedan märktes ner och transporterades till

byggnadstomten på Norrmalm. Myndigheternas önskan var hela tiden att

inskränka förekomsten av trähus. Från 1660-talets mitt var det förbju-

det att uppföra trähus över en våning på Norrmalm och Södermalm (men

Norrmalm efter de stora 1600-talsregleringarna samt alasleholmen och en del av Skeppsholmen. Detalj ur Erik Dahlbergs utsikt över Stockholm från Kastellholmen, 1688 tecknad för Sveciaverket.

tillåtet på Kungsholmen och Ladugårdslandet), och efter en brand på

Norrmalm 1686 utfärdade Kungl Maj:t ett reglemente för nybyggandet av

de brunna tomterna, där vissa gator reserverades för stenhus - åtminsto- ne måste husen ha en stenmur mot gatan. Den som inte inom tre år för-

mådde bebygga sin tomt var skyldig att avträda den till någon som hade

råd att bygga; detta var ett stadgande som gällde redan förut och som

återkom vid upprepade tillfällen. Den byggande var skyldig att anmäla

sig hos Byggningskollegium för att "bli informerad om regulariteten",

men denna bestämmelse syftade inte till någon föreskrift om det blivan-

de husets utseende, utan enbart till en kontroll av att byggnaden inte

skulle inkräkta på gatumark eller granntomter.

~ågra av de hus som uppfördes under detta första utbyggnadsskede står

fortfarande kvar. Kvarteren vid Drottninggatan har de flesta, men dessa

har med tiden genomgått så många om- och tillbyggnader att de inte

längre representerar 1600-talet enbart. Men Lantmäteristyrelsens hus,

ursprungligen en trädgårdspaviljong till Kungsträdgården, och Klara

Skolas hus på kyrkogården har till stora delar kvar sin ursprungliga

karaktär, och detsamma gäller d år lem an ska huset vid Drottninggatan 88

från 1710. Den stora trädgård som hör till detta hus har av flera sam-

verkande tillfälligheter kommit att bevaras till vår tid. Norra Latin-

läroverkets gård tvärsöver gatan har ett annat ursprung; den användes

nämligen som trädgård av Barnhuset, en institution som hade sina bygg-

nader i kvarteret närmast norrut och som hade fått hela området som

donation redan 1633. Även p& Blasieholmen bevaras i viss mån 1600-

talsbebyggelse som t ex Frimurarordens hus och de starkt ombyggda

Fersenska och Douglaska palatsen.

Den som uppförde stenhus på någon av de tomter som berörts av 1686

års brand befriades från tomtören och fick tomten till fri och egen

enligt beslut av Kungl Maj:t. Med tanke på tomtörenas höga belopp vid

denna tid är det begripligt, att detta ledde till ett starkt uppsving

för stenhusbyggandet, och på förslag av magistraten utsträcktes denna

frihet år 1697 även till andra brandskadade gårdar.

Bestämmelsen återkommer ännu i 1736 års byggnadsordning för Stockholm,

och denna byggnadsordning stadgar ett generellt förbud mot att uppföra

nya trahus. Detta förbud upprepas med olika modifikationer i de senare

byggnadsordningarna, åren 1763, 1842, 1870 och 1876, och medförde att

stenhusen blev allenarådande i de områden som återuppfördes efter

1700-talets två stora bränder i Klara församling 1751 och i Maria för-

samling 1759. Vid 1800-talets exploatering av malmarna hade tomtvärde-

na stigit till en nivå, där det inte längre var ekonomiskt lönsamt

att uppföra trahus.

Byggnadsritning från år 1781 och gällande för fastigheten Svalan nr 15, 16, 17 i hörnet Stora Vattugrand och Södra Kyrkogatan i S:t Clara församling. Ritningen visar fasader mot Vattugränden. Byggnaden kvarstår om än ombyggd under fastighets- beteckningen Svalan 7 och med adress Vattugatan 12.

Förbudet mot trähus betingades främst av brandskyddssynpunkter. Det

år 1746 inrättade Stockholms Stads Brandförsäkringskontor medverkade

i sitt eget intresse till förbudets efterlevnad genom att vägra att

försäkra sådana byggnader som uppförts i strid mot byggnadsordningens

föreskrifter. Under 1800-talet främjade bolaget stenbebyggelsens ut-

bredning genom att betala ut större delen av försäkringssunnnorna för

sådana trähus som ägarna frivilligt rev.

De som byggde stenhus hade titeln murmästare, och de var alltsedan

1725 ålagda att lämna in ritningar på alla nybyggen till Byggnings-

kollegium. Tack vare denna bestämmelse finns ett rikt material beva-

rat för studiet av Stockholms byggnadskonst.

De hus som uppfördes på 1700-talet skiljer sig från 1600-talets främst

genom sitt betonande av horisontaliteten - de är mer breda än höga, och i stallet för det spetsiga 1600-talstaken som rymde tre vindar

ovanpå varandra har man brutna tak, där det nedre takfallet ofta är

försett med takkupor för en bostadsvåning. Dessa vindsvåningar bidrog

till att husens höjd kunde begränsas och fyllde alltså ett estetiskt

syfte, samtidigt som de medförde en kostnadsbesparing.

Alla trappor var av sten med välvda tegelkupor - föreskrivet sedan 1736 - och att mura en trappa blev det traditionella gesällprovet inom murmästareämbetet. Vid planlösningen strävade man efter att lägga de

förnämsta rummen i fil utmed gatan med dörrarna i rät linje bakom

varandra för att möjliggöra en genomblick av hela rumssviten. Detta

slags hus behövde bredare tomter än 1600-talets, och byggnadsordningL

arna förespråkar också att små tomter "som ingen särdeles byggnad kan

sättas uppå" läggs samman med någon granntomt.

Rummens inredning skiljer sig från 1600-talets: i stället för kalk-

strukna väggar, bjälktak och öppna spisar har man bröst- och smygpa-

neler, ofta vävspända tapeter, gipstak och kakelugnar.

områdets gränser och stadens befolkningstal --------- ............................ ---- Allteftersom folkmängden växte, kunde 1640-talets rutnätsystem sträckas

ut med nya gator och kvarter inom malmarnas rymliga gränser. Den stora

utbyggnaden av Stockholm stannade emellertid av vid 1670-talet - det beräknas att staden då hade ökat sin folkmängd till 45 000 invånare

från 9 000 år 1630. Kvarterens namn och indelning lär vi känna i de

tomtböcker med kvartersplaner, som stadsingenjören Anders Torstensson

Deta l j ur Pet rus T i l l aeus k a r t a f r å n å r 1733.

upprät tade å r 1663 f ö r v ä s t r a malmen, å r 1668 f ö r den ö s t r a . För Söder-

malm f i n n s liknande tomtböcker bevarade f r å n å r t ionde t d ä r e f t e r .

Behovet a t t utvidga stadsbebyggelsen infann s i g emel ler t id i n t e fö r rän

mot s l u t e t av 1800-talet , och utkanterna av stadens område upplä ts i

s t ä l l e t till t rädgårdar , "plantager': e l l e r kvarnplatser . På den kända

k a r t a , som stadsingenjören Pet rus T i l l aeus publicerade å r 1733, se r

man a t t den stadsmässiga kvartersindelningen s l u t a r ungefär v id nuva-

rande Tegnérgatan - Torstenssons tomtbok t äck te området fram till nu-

varande Wallingatan. Områdena därutanför sku l l e behå l l a s i n l a n t l i g a

karaktär till senare h ä l f t e n av 1800-talet.

I v ä s t e r avgränsades Norrmalms bebyggelse av Klara s j ö , som success iv t

f y l l d e s u t , och i ö s t e r u tg jordes gränsen av "Rännilen" som ledde f r å n

t r ä s k e t v id nuvarande Eriksbergsplan ned till Nybroviken. På 1600-talet

gick Nybroviken fram till Norrmalmstorg och upptog förutom nuvarande

Berze l i i Park s t o r a d e l a r av kvar teren v id Kungsträdgårdens ö s t r a s ida .

De byggnader v i l k a s exis tens nu hotas av då l iga grundförhållanden l ig -

ger samlade j u s t utmed dessa gränser på tomtmark som f y l l t s u t v id

t r ä sk och s t ränder .

Stadens folkmängd ökade b l o t t långsamt e f t e r 1600-talets vä ld iga expan-

s ion; de många krigen, stormaktsväldets undergång, den svåra pesten

1710 och den allmänna fat t igdomen som in t r ädde över h e l a r i k e t samver-

kade till a t t befolkningen t i d v i s minskade. 1750 hade s taden 53 000

invånare, och e f t e r en h a s t i g t i l l v ä x t under decenniet pendlar fo lk-

mängden mellan 68 000 och 75 000 fram till 1800-talets bö r j an , då den

e f t e r k r i g och ekonomisk t i l lbakagång s junker till 65 000 personer å r

1810. Däre f t e r i n t r ä d e r en ökning med ungefär 500 personer per å r fram

till 1860-70-talen. D; i n l e d s den s t a r k a och h a s t i g a expansion, som

förvandlade Stockholm till s t o r s t a d .

1600-talets kva r t e r s - och gatunamn har i s t o r u t s t r äckn ing b i b e h å l l i t s

till v å r a dagar. Huvudgatorna v a r Drot tninggatan, Regeringsgatan och

Fredsgatan. På de t i d i g a r e des igna t ionerna saknas kvartersnamn, och

ga torna k a l l a s h e l t a l lmänt " l i l l e gränden", "en tvärgränd", "gränden

som löper uppåt Brunkeberg" och l iknande, men f r å n 1640-talets m i t t

möter v i både kva r t e r s - och gatunamn. Drot tninggatan k a l l a d e s de f ö r s t a

å ren f ö r Konungsgatan, e f t e r a t t f r å n bö r j an h a ä r v t namnet S to ra Stråk-

ga t an f r å n s i n föregångare, och även ha be tecknats "långa ga tan som l e -

de r å t t u l lpo r t en" . Tvärgränderna f i c k s i n a namn ant ingen e f t e r v a r t

de ledde e l l e r e f t e r dem som bodde d a r .

Den g a t a som mynnade i bron till Munklägret - Kungsholmen - h e t t e

Munklagersgatan, men sedan man byggt y t t e r l i g a r e en bro , i Jakobsgatans

för längning , ändrades namnet till Gamla Munklägersgatan e l l e r Gamla

Kungsholmsbrogatan - nu Gamla Brogatan - medan Jakobsgatan, f ö r u t be-

nämnd Jakobs Kyrkogata, f i c k h e t a Nya Kungsholmsbrogatan. Kyrkoherden i

Klara, Mäster Samuel Hammarinus, ägde en gård v i d Mäster Samuels gränd;

i förlängningen av hans gränd l å g Spetsens backe i Brunkebergs ö s t s l u t t -

ning och f o r t s a t t e under namnet Alandsgränd ner till Rännilen, dä r

Bi rger J a r l s g a t a n nu gå r . Snickarbacken h e t t e Bödelsbacken, ef tersom

s k a r p r ä t t a r e n f i c k en tomt dä r nar ga tan an lades , en d e l av David Ba-

ga re s g a t a h e t t e Dödgrävargränd. Dessa gatunamn och många andra f ö r -

svann under t i d e r n a s lopp, de f l e s t a v i d den s t o r a namnreformen 1885,

som sy f t ade d e l s till a t t ge v a r j e g a t a e t t enda namn i h e l a s i n s t r ack -

ning, d e l s till a t t ge a l l a g a t o r o l i k a namn.

Kvarteren benämndes e f t e r några o l i k a p r inc ipe r . Dels u tg i ck man f r å n

topograf in - Brunkhuvudet och Brunkhalsen v id Brunkebergstorg, Höjden

v i d Johannes kyrka och Traske t nedanför - d e l s f r å n i n s t i t u t i o n e r i

k v a r t e r e t : Beridarebanan, Fyrmörsaren med.kungliga s t y c k g j u t e r i e t ,

d e l s f r å n tomtägare: Spechten (nu Spektern) e f t e r bryggaren Gert Specht,

Wahrenberg e f t e r guldsmeden Georg Warnberger. A t t Ladugårdslandet upp-

l ä t s till s j ö f o l k avspeglas i många kvartersnamn d ä r , och v i d Klara

s j ö hade kva r t e r en fisknamn: Gösen, Gaddan, Braxen. Utmed Drot tning-

ga tan l i g g e r en rad k v a r t e r med djurnamn, till synes g r ipna u r l u f t e n :

Tigern, Loen, Björnen, Elefan ten , Hägern, Gripen.

E f t e r v å r a dagars c i t y s a n e r i n g f i n n e r man a t t många kvartersnamn

ha r fö r svunn i t , v a n l i g t v i s e r s a t t a av namnet Beridarebanan. För a t t f å

r ä t t a t t underbygga ga to rna i samband med den t g t a l a nybyggnaden av

kva r t e r en har man nämligen g j o r t den j u r i d i s k a konstrukt ionen a t t för -

vandla dessa g a t o r till kvartersmark, va rv id e t t s t o r t a n t a l byggnads-

k v a r t e r kan sammanföras med mellanl iggande ga to r under e t t gemensamt

namn. I den fö l j ande t e x t e n ha r dock om m ö j l i g t de gamla namnen b i b e h å l l i t s .

I väntan på uppsvingr=$ ------d- ---

Den t i d i g a r e de len av 1800-talet är en t i d av s t i l l a s t å e n d e och till-

bakagång i de f l e s t a avseenden både f ö r Stockholm och landet i ö v r i g t .

Av de f å ansökningarna om byggnadslov r e s u l t e r a r näs t an inga i f u l l -

bordade byggnader, och d e t t a skede har knappast lämnat några spå r på

Norrmalm. Vid m i t t e n av århundradet b ö r j a r byggandet komma igång igen ,

till en bö r j an mest genom f ö r t ä t n i n g av ex i s t e r ande bebyggelse: gamla

hus b l i r påbyggda till f y r a e l l e r fem våningar , och ä l d r e ekonomibygg-

nader inne på tomterna e r s ä t t s med nybyggda höga g å r d s f l y g l a r f ö r hy-

r e s l ägenhe te r . Det är v i d denna t i d som de stockholmska bostadshusen

f å r ka rak tä r av handelsvara och o f t a i r a sk f ö l j d går genom en mängd

ägares händer. Det v a r i n t e längre r e g e l a t t ägaren s j ä l v bodde i s i t t

hus.

Kvar te re t L m e t v i d Gamla Brogatan, d e t s i s t a orörda Kla rakva r t e r e t ,

har kvar mycket av s i n g e s t a l t f r å n denna t i d . Lammet 13 och 14 är

nybyggnader f r å n 1855 och 1860 på t rädgårdstomter som avstyckades f r å n

g rannfas t ighe te rna , v i l k a s byggnader samt id ig t f i c k ökad volym s å som

b e s k r i v i t s ovan. En l iknande u tveckl ing ägde rum i de övr iga Klara-

kva r t e r en men ä r numera bortskymd av senare r i vn inga r och nybyggnader.

samt id ig t in leddes hyresbyggandet på de f ö r u t l å g t u t n y t t j a d e områdena

no r r om Barnhuset med bör jan i k v a r t e r e t Lindbackens ännu kvarstående

hus v i d Kammakargatan. Mot den nya bebyggelsens ska l a f ramstår d e äld-

r e husen som obetydl iga och till synes kvarglömda.

7' i I .; ,. . ..' -_ , - . _ , = . * - I . , - ,C . . - - ,. .. . - . . ., . . .,.? _ _ _ # - . . . * - . . . . -

-,-:<,! w , ' , ' - - -. kr .:: ,, ' .. ... _.i . < -.

- - .- . . . , r T-

". .

Bebyggelsen norr om Norra Bantorget år 1895. T v Länscellfängelset och i mitten Engelska kyrkan (numera flyttad till Diplomatstaden). Den pampiga kvartersfasaden bakom kyrkan är gårdssidan av kv Lindbackens hus mot Kammakargatan - numera dock dolda av yngre hus vid Wallingatan.

Den moderna utvecklingen inleds ..................... --------- Med 1860-talet inträder ett nytt skede i Stockholms utveckling. Den

gamla stadsstyrelsen med rötter i medeltiden ersätts av stadsfullmäktige-

institutionen. Järnvägsförbindelser, vattenledning, avloppsnät och gas-

verk gör stadslivet bekvämare och hälsosammare, och för första gången

uppstår ett födelseöverskott i Stockholm. Tidigare hade dödligheten re-

gelmässigt överskridit födelsetalet och kompenserats blott genom den

starka inflyttningen. Stockholm hade varit en av Europas mest ohälso-

samma städer, "ett Konstantinopel i skönhet och snusk".

Nu inträder, efter näringsfrihetens genomförande, en begynnande industria-

lisering och huvudstaden blir centrum inte bara för statsförvaltningen

utan även för landets ekonomiska och kulturella liv. Affärscentrum låg

fortfarande i Gamla Stan och de första bankbyggnaderna uppfördes i denna

stadsdel: Enskilda Banken vid Lilla Nygatan 1860, Skandinaviska Banken

vid Storkyrkobrinken 1872-76. Men detta centrum började expandera norrut

och tränga in i bostadskvarteren på Norrmalm, och på ett par decennier

uppstod här vad som idag kallas cityfunktioner: hotell och restauranger,

S n i t t u r H Neuhaus' k a r t a över Stockholm, 1870-tal.

nö j e s loka le r och b u t i k e r , blandade med banker och försäkr ingsbolag ,

som e f t e r f ö r s t a v ä r l d s k r i g e t dominerade t r a k t e n k r ing Gustav Adolfs

Torg. Dessa k a p i t a l i n s t i t u t i o n e r har i v å r a dagar b ö r j a t t rängas undan

av den expanderande s t a t s f ö r v a l t n i n g e n . A t t c e n t r a l s t a t i o n e n f ö r l a d e s

till Klara b e f ä s t e s tadsde lens s t ä l l n i n g som ekonomiskt centrum, och

d e t ä r v i d denna t i d som nedre Norrmalm b l i r t idn ingarnas och de många

h o t e l l e n s s tadsde l .

Det nybi ldade s tadsfu l lmäkt ige t i l l s a t t e 1864 en kommitté som s k u l l e

s tude ra f r ågan om ga tu reg le r ing på Stockholms malmar. 1866 v a r kommit-

t é n f ä r d i g med s i t t u t l å t a n d e och överlämnade p lanerna till den reg le-

r i n g , som f å t t namn e f t e r kommitténs ledande k r a f t , j u r i s t e n Alber t

Lindhagen. Lindhagens p l an och dess f ö r e b i l d e r ä r u t f ö r l i g t sk i ld rade

av Gösta Se i l i ng ; här må b l o t t e r i n r a s om planens huvudtanke a t t mot-

verka s t a d s l i v e t s hygieniska nackdelar med h j ä l p av breda g a t o r , par-

ke r och öppna p l a t s e r . Sådana s k u l l e anläggas i de d e l a r av s taden ,

som s tod i t u r a t t exp loa t e ra s , men de redan ful lbyggda ä l d r e s tads-

de l a rna s k u l l e öppnas genom breda avenyer och t r ädp lan te rade esplana-

d e r , som s k u l l e leda t r a f i k e n mellan hamnar, s a l u t o r g och s t j ä r n -

e l l e r c i r k e l f o r m a d e p l a t s e r sådana som Kar lap lan och S t u r e p l a n .

Kommitténs f ö r s l a g kunde i n t e f u l l s t ä n d i g t genomföras men l å g t ill

grund f ö r den s t a d s p l a n som f ö r Norrmalms d e l an togs å r 1879 och b l a

i n n e h å l l e r Kungsgatan, Vasagatan, Sveavägen, B i rger J a r l s g a t a n och

Norra Ban torge t . D e t t a t o r g v a r t ä n k t som en e r s ä t t n i n g f ö r Hötorge t ,

v i l k e t i l i k h e t med Adolf F r e d r i k s kyrka och Brunkebergstorg s k u l l e

uppslukas av e n 70 m b red Sveaväg, som s k u l l e l ö p a f r å n Gustav Adolfs

Torg till Bel levue med Haga i fonden, en tanke som kommittén uppgav

härstamma f r å n Gustav III. Tanken på en sådan väg v a r i v e r k l i g h e t e n

ä l d r e än så och hade f r a m f ö r t s redan 1654 av J e a n De l a V a l l g e , och

under några d e c e n n i e r g j o r d e s s p o r a d i s k a f ö r s ö k a t t s c h a k t a n e r denna

g a t a i Brunkeberg, till d e s s a t t a r b e t e t upphörde e f t e r k u n g l i g be-

f a l l n i n g å r 1692.

De nyanlagda g a t o r n a kan tades snabbt med b u t i k s f ö r s e d d a femvånings

hyreshus , o f t a sammanförda f l e r a s tycken med en gemensam symmetrisk

p a l a t s f a s a d : Vasagatan och den v ä s t r a d e l e n av Kungsgatan bebyggdes

på l a g o - t a l e t l iksom d e l a r av sveavägen, och B i r g e r J a r l s g a t a n f i c k

F ö r s l a g till s t a d s p l a n f ö r Norrmalm och ~ a d u g å r d s l a n d e t u p p r ä t t a d av A Lindhagen 1866. D e t a l j .

Hötorget s e t t f r å n söder , 1870- t a l . I bakgrunden t h Adolf Fredr iks kyrka och t v vader- kvarn v i d nuvarande Tegnérlunden.

Drot tninggatan no r ru t f r å n L i l l a Vat tugatan (nuvarande Herkules- ga t an ) . Foto 1892.

Stora Badstugatan (nuvarande sveavägen) söderut från hörnet av Kammakargatan. T v nuvarande Bonnierhuset och t h Adolf Fredriks kyrkogård. Foto 1915.

Brunkebergstorg från Malmtorgsgatan, t v Malmskillnadsgatan. Telefontornet och den mitt på torget placerade brunnen försvann ur gatubilden på 1950-talet medan husen kring torget revs först 1970. Foto 1900.

Nybyggnadsritning f ö r Skot ten 4 , 5 (nuvarande Vallonen 1 , 2 ) , 1882. Fasad mot Kungsgatan. Sign A x & H j Kumlien.

på 90- ta le t en bebyggelse av hög k v a l i t e t , f o r t s a t t i Strandvägen,

som fu l lbordades v i d samma t i d . De f l e s t a av dessa hus s t å r f o r t f a -

rande kvar - även om många av 1880-talets r i k t dekorerade puts fasader

har f ö r ä n d r a t s e n l i g t senare t i d e r s smak - och de ha r o f t a ansenl iga

d e l a r av s i n inredning bevarade. Dock har de ra s ursprungl iga funkt ion

som bostadshus näs tan f u l l s t ä n d i g t t r ä n g t s undan av n ä r i n g s l i v e t med

dess högre betalningsförmåga, t y f r å n s e t t ens taka undantag v a r d e t

f ö r s t på 1920- ta le t som Norrmalm bebyggdes med hus som f r å n bö r j an

v a r avsedda som kontorshus - ö s t r a de len av Kungsgatan e f t e r Sven

Wallanders s t adsp lan f r å n år 1919. Denna d e l av ga tan hade schak ta t s

genom Brunkebergsåsen f ö r a t t förb inda Hötorget med Stureplan och kun-

de öppnas f ö r t r a f i k 1911. Enhet l igheten i t a k l i s t h ö j d och fasadbehand-

l i ngen med e t t bågmotiv som fö rb inde r byggnaderna ä r inskr ivna i

Wallanders s t adsp lan , som v i l l e ge gaturummet en vårdad och k u l t i v e r a d

präge l . Dessa bestämmelser ä r numera upphävda.

På grund av c i t y s ka rak tä r av ekonomiskt och k u l t u r e l l t centrum inne-

h å l l e r Norrmalms och c e n t r a l a Östermalms bebyggelse f r å n 1800- och 1900-

t a l e t en rad av d e v i k t i g a s t e svenska arkitekturmonumenten f r å n denna t i d .

1900- ta le t s r eg l e r ingsp lane r -------------- ----- Sveavägens framdragande till Gustav Adolfs Torg fö rb l ev en p l an på

pappere t , och 1912 ändrades denna p l an till en h e l t smal f o r t s ä t t n i n g

av Sveavägen fram till Klarabergsgatan. Lindhagens tanke togs å t e r

upp i s tadens f ö r s t e s t adsp laned i r ek tö r Alber t L i l i enbe rgs "Förslag

till g e n e r a l p l a n f ö r Stockholms t ä t a r e bebyggda d e l a r " ( f r a m l a g t 1928).

Denna g e n e r a l p l a n v a r t i l l s i n innebörd en t r a f i k l e d s p l a n och innehå l -

l e r b l a f ö r s l a g t i l l en Blas ieholmsled f r å n Logårdst rappan över Ström-

men och Nybroviken. För a r t be reda ö k a t utrymme å t t r a f i k e n f ö r e s p r å k a r

L i l i e n b e r g möj l ighe ten a t t bygga skyskrapor på Norrmalm n o r r om Klara-

be rgsga tan . Därvid kan han sägas ha t a g i t upp d e t f ö r s l a g , som a r k i t e k -

t e n Wilhelm Klemming på s i n t i d f ramförde i e t t f ö r e d r a g i Samfundet

S : t E r i k 1907, a t t k a n t a den utbyggda Sveavägen med 5-6 "skyskrapare"

e f t e r mönster som han s t u d e r a t v i d besök i New York.

Klemmings m o t i v e r i n g f ö r skyskraporna

v a r a t t man kunde u t n y t t j a den l e d i g a

markytan t i l l e t t p a r k s t r å k .

Den Lindhagenska Sveavägen a w i s a d e s

s l u t g i l t i g t å r 1945, då Stadsful lmak-

t i g e an tog en ny t r a f i k l e d s p l a n , v i l -

ken l å g till grund f ö r den p l a n f ö r

Norrmalms bebyggande som f ö l j a n d e år

l a d e s f ram av Stadsplanenamnden och

som med s e n a r e ändr ingar h a r r e s u l t e -

r a t i dagens Nedre Norrmalm. C i t y l å g

s p l i t t r a t av Brunkeberg med n e r s l i t n a

byggnader v i d t r å n g a och obekväma ga-

t o r med en blandning av högexploate-

r a d e och mycket l å g t u t n y t t j a d e f a s t i g -

h e t e r , och området hade s t o r a nivå-

- . E r

. 8

- w 'C- - 1 . ;

L u t t e r n s g a t a n mot S tu re - p l a n innan g a t a n nedspräng- d e s och v idgades till Kungs- g a t a n . Det s t o r a v i t a hyres- h u s e t bakom t r ä k å k a r n a l i g - g e r i kv Sparven. Foto 1900- t a l e t s b ö r j a n .

Kungsgatan f r å n Regeringsga- t a n s v i a d u k t . Kvar te ren på båda s i d o r g a t a n ä r under - . bebyggande - n o r r a Kungs- t o r n e t s t o d f ä r d i g t 1924. Foto c a 1925.

"-v - - . * N - - . - -

i ' . -.?&-z .: -

Bir er Jarlsgatan vid hörnet av Jutas Backe. De-nybyggda fastigheterna som vänder !i går sfasaderna mot betraktaren ligger vid Regeringsgatan. Foto 1907.

Nybyggnadsritning för fastigheten Pilen 7, Klara Norra Kyrkogata 15. Även under 1930- och 40-talen bygg- des enstaka bostadshus i själva citykärnan, och då med hög exploa- tering av tomtutrymmet. Ritn sign W Gahn 1935.

Nybyggnadsritning från 1895 för fas- tigheten Pumpstocken 10, Birger Jarls- gatan 13. Ritningen visar ett för fas- tigheterna kring den nyanlagda Birger Jarlsgatan typiskt våningsplan. Ritn sign Ullrich & Hallquisth.

A Lilienbergs förslag till generalplan, 1928.

skillnader. Efter världskrigets slut, med ekonomisk expansion och has-

tigt ökade bilism, framstod Norrmalm i sin gamla gestalt som illa läm-

pat till näringslivets krav, och dess omdaning påskyndades av att tun-

nelbanan samtidigt drogs fram har. I'väntan på cityregleringens genom-

förande belades stora delar av området med byggnadsförbud, vilket med-

förde att husen, bortsett från ett allt starkare förfall, anda till

slutet bevarade en prägel som i många fall gick tillbaka på 1600-1700-

talen. För att ge staden möjlighet att utan onödig tidsspillan skaffa

sig rådighet över de fastigheter som skulle beröras av Norrmalmsregle-

ringen stiftades 1953 en speciallag "Lex Norrmalm" avseende zonexpro-

priation vid större stadsplaneregleringar. Staden hade visserligen fått

marken i sin hand genom 1636 års privilegiebrev, och skulle enligt

privilegiernas mening behålla marken och få inkomster av den, men un-

der inflytande av senare århundradens liberala föreställningar, att

byggnadsmark borde ägas av enskilda, hade staden låtit tomtinnehavarna

friköpa sina tomter för belopp som avsiktligt sattes lågt. Den tomt-

värdesstegring, som staden på detta sätt avhände sig, har den nu själv

fått vidkännas vid inlösningar av de berörda fastigheterna, och det

system med tomträtt och årlig tomträttsavgäld, som nu tillämpas på

Norrmalm, ar en återgång till 1600-talets ordning.

Master Sarnuelsgatan österut från Sergelgatan år 1954. Bilden visar det ur trafikteknisk synpunkt alltmer ofunktionella cityområdet un- der 1950-talets ökade bilism. Foto L af Petersens

Hur planerna för city har utvecklats, förändrats och förverkligats

sedan 1945-46 års principbeslut skall inte beröras här; det är ett

skeende som ännu inte ar avslutat. De tryckta beskrivningarna till

City 62 resp 67 ger en tydlig bild av de bedömningar och planinten-

tioner som låg bakom de senaste årens stora cityomvandlingar. I det

samtidigt med denna text publicerade samrådsmaterialet kring City 75

tecknas slutligen bakgrunden till den nya inriktning av cityreglering-

en, som nu torde leda till att en långt större del av det återstående

gamla Norrmalm blir bevarat, än man tidigare trodde möjligt.

Carl Magnus Rose11

Litteratur -------k-

Norrmalms förhållanden under Klara klosters tid behandlas av Nils Staf

i kapitlet Församlingshistoria i Sveriges kyrkor, Stockholm, band VI:

Klara kyrka (Stockholm 1928). Norrmalms äldsta historia och 1600-talets

stadsplanereglering ägnas en utförlig framställning i Hans Hanssons

uppsats Norrmalm i stöpsleven (Samfundet S:t Eriks Arsbok 1946).

-. Stadsplaneregleringen behandlas även i Utredningar rörande statens

mark och tomter, del V (Stockholm 1913) samt i Halvar G F Sundbergs

arbete Rätten till väg och gata (Uppsala Universitets Arsskrift 1929,

vol I), vilka betonar de juridiska aspekterna. Mer kortfattat behand-

las förloppet av Moritz Rubenson i kapitlet Gaturegleringen i vol 2

av samlingsverket Stockholm 1897. Gerhard Eimers avhandling Die Stadt-

planung im Schwedischen Ostseereich belyser de enskilda planläggarnas

insatser i Stockholm och övriga städer i Östersjöväldet och ger en

historisk bakgrund till 1600-talets livliga stadsplaneverksamhet.

Förhållandena i Stockholms Norra Förstad beskrivs av Nils Östman i

del 1 av Stockholms rådhus och råd (1915) och av Peter Parsons i upp-

satsen Källor till Stockholms Norra Förstads historia 1602-1635 (bi-

laga till-Stockholms stads arkivnämnd och Stadsarkiv: Arsberättelse

1936).

Den citysanering som pågått i Stockholm, grundade sig på 1945 och 1946 års planer som föregicks av en lång och intensiv stadsplanedebatt.

Blasieholmen behandlas i den ovan anförda del V av Utredningar rörande

statens mark och tomter, Klarabranden av Esther Jacobson i Samfundet

S:t Eriks Arsbok 1936, och Lindhagens gatureglering av Gösta Selling

i monografin Esplanadsystemet och Albert Lindhagen, Stadsplanering

i Stockholm 1857-1887.

1900-talets stadsplaneregleringar ges en översiktlig skildring i

Bertil Sannels Kompendium i stadsmorfologi (Stockholm 1971) och en

mera detaljerad i Malmarna del I (Stockholm 1969). Utförligare ar

A Lilienborgs Förslag till generalplan för Stockholms tätare bebyggda

delar (Stockholm 1929), Generalplan för Stockholm (1952) samt City 62

och City 67. Hur planerna för den nu genomförda Norrmalmsregleringen

utvecklats och förändrats skildras av Göran Lindahl och Yngve Larsson

i Samfundet S:t Eriks Arsbok 1959 resp 1960. En bred historisk fram-

ställning av stadsplaneringen ger Ragnar Josephson i Stadsbyggnads-

konst i Stockholm intill år 1800.

Själva bostadshusen och deras inredning genomgår under 1800-talet en

hastig utveckling, som inte har kunnat beröras i denna inledning.

Förhållandena beskrivs utförligt i Birgit Gejvalls rikt illustrerade

avhandling 1800-talets Stockholmsbostad (Stockholm 1954).

För övrigt hänvisas till den rikhaltiga litteratur som anförs i ovan-

stående arbeten.

Det nya cityområdet kring det blivande Sergels Torg under framväxt. Foto L af Petersens 1960.

'',i 1 'i:

Hamngatan från Malmskillnadsgatan mot öster. Foto O Halldin 1926.

Hamngatan från Malmskillnadsgatan mot öster. Foto S Hasselberg 1975.