Stockholms Auktionsverk Magasin

Nr 2, 2013

För mer information

Ingalill Iselius Senior Underwriter, Art & CollectablesTel: +46 8 5454 5352

Ivana Lazarov Underwriting Assistant, Art & Collectables Tel: +46 8 5454 5366

www.markelinternational.se/konst

Vi utmärker oss gentemot traditionella försäkringsbolag då vi delar våra kunders passion för konst och antikviteter.

Ropa in Försäkra Njut

SE ArtCollect Ad 280x217.indd 1 12/09/2013 11:13

RobEngstrom_SthlmAuctionHouseMag_0213.indd 1 19.02.13 08:23

RobEngstrom_SthlmAuctionHouseMag_0213.indd 1 19.02.13 08:23

Detta är vårt senaste mästerverk. EQ.8 är utrustad med Aroma Technology för högsta smakupplevelse. Den är också byggd med bästa materialval och stilren design för det moderna köket och den rätta känslan. Den är dessutom så tyst att du kan njuta i stillhet på morgonen, eller lugnt umgås med vännerna efter middagen. Läs mer om nya EQ.8 och våra övriga kaffe- och espressomaskiner på siemenskaffe.se

siemens-home.se

Vissa konstnärer arbetar i olja. Vi föredrar kaffe.Siemens EQ.8 skapar personliga mästerverk helt i din smak.

Siemens. Framtiden fl yttar in.

nummer 2 2013 . 7

Hösten är i antågande och en ny auktions-säsong presenteras. Redan nu kan vi lova att utbudet av högklassiga konstobjekt på kom-mande auktioner sällan varit så omfångs-rikt och av sådan dignitet som inför denna omgång. Låt mig exempelvis nämna Trans-sibiriska expressen av Nils Dardel från 1918, Ernst Josephsons betydande målning Signe och Duvan, Ivan Augelis sannolikt viktigaste verk, Stockholmsutsikt, daterad 1892 eller varför inte den sensationella försäljningen av konst-verket Begräbnis av Wassily Kandinsky från 1907. Magnifika verk av storheter som Hill, Liljefors, Schjerfbeck och Carl Larsson finns också till salu. Flera unika samlingar bjuds ut varav Gert Marcus kvarlåtenskap med 93 skulpturer och många konstverk ur Olle Ska-gerfors sparsmakade produktion från familjen är två exempel. På konsthantverksidan kan bland annat nämnas drottning Lovisa Ulrikas praktfulla taburetter eller en möbelgrupp ritad av Amerikas främste arkitekt Frank Lloyd

Wright. Nu pågår ett omsorgsfullt arbete av våra experter och övriga medarbetare att samla in fakta och i text och bild ge dessa konstverk en så omfångsrik och djuplodad bakgrunds-beskrivning som möjligt. I detta engagemang finner vi mycket av den glädje som finns i att arbeta på ett gammalt auktionshus. Att få bidra till att sätta konsten i sitt sammanhang och se hur nya ägare får uppleva energin i att förvärva betydelsefulla mänskliga uttryck till sina samlingar känns mycket meningsfullt. Jeanette Bonnier och Gustaf Douglas delar generöst med sig av sina erfarenheter som samlare i en artikel i denna tidning och det känns upplyftande att höra hur deras samlande har baserats på känsla och kunskap i en tid då allt skall mätas i penningar och ses ur en snäv investeringsvinkel.

Vi har en mycket intressant auktionshöst fram-för oss. Varmt välkommen till Stockholms Auktionsverk!

Niclas ForsmanVD Stockholms Auktionsverk

PostadressBox 5274, 102 46 StockholmBesöksadressNybrogatan 32, StockholmTel: 08-453 67 50Stadsauktion, Magasin 5, FrihamnenTel: 08-453 67 00E-post: info@auktionsverket.seHemsida: www.auktionsverket.se

FilialErEngelbrektsgatan 7, MalmöTel: 040-611 20 26Geijersgatan 14, GöteborgTel: 031-20 6110

aNSvariG uTGivarENiclas Forsman, vD

rEDakTöranna Hamilton anna.hamilton@auktionsverket.se

GraFiSk ForManette Frejd

FoTo När inget annat anges Daniel Wahlberg/Hanna Meijer/Gunnar Bergkrantz

aNNoNSBokNiNGanna Hamilton08-453 67 84

rEPro och TryckEdita västra aros, västerås

Stockholms auktionsverk Magasin utkommer i mars och oktober. upplagan är 20.000 exemplar och tidningen distribueras kostnadsfritt till kunder och auktionsintresserade.

iSSN 1401-7784citera oss gärna, men ange källan.

Ernst Josephson Signe och duvanSäljs på Moderna oktober 2013. omslagets bild är beskuren.

En livfull höst

8 . nummer 2 2013

Jeanette träffas i Bonniers konsthall på Torsgatan, där man nyligen öppnat en spännande utställning, Minneskonst. Där visas verk av den polska konstnärinnan Alina Szapoczikow, irländaren Gerard Byrne samt Cecilia Edefalk som alla för-håller sig till minnen såväl egna som kol-lektiva. Konsthallen visar ständigt nya utställningar av samtidskonst och har blivit en viktig del av det svenska konstlivet och har sitt ursprung i den stiftelse Jeanette Bonnier grundade i samband med dottern Marias död.

Jeanette Bonnier mecenat, museibygga-re och mediamakthavare har ett mycket ödmjukt förhållande till sitt egna sam-lande. Det började tidigt när hon som 14-åring följt med sin mamma till Svensk-Franska galleriet där auktion pågick. En Picassolitografi blev hennes första förvärv och sedan har det fortsatt av ohejdad vana. Hennes samlande följer ingen plan och saknar struktur. Det sker helt emotionellt genom vad som händer vid betraktandet av enskilda verket. Kärleken till verket är alltid avgörande. Jeanette har aldrig som

samlare handlat taktiskt även om det ofta getts tillfällen tack vare att hon alltid varit tidigt ute och haft unikt tillträde till många konstnärer. Samlingen har med åren blivit omfångsrik och mycket disparat. Hon avyttrar aldrig något av sina förvärv vilket medför att allt ej kan hänga framme. Likväl har Jeanette en unik förmåga att komma ihåg sin konst.

Företeelsen mode i konst tycker hon är förfärlig och beklagar djupt att många goda konstnärer snabbt glöms bort till

Konsten att samla av: h a ns dy h l én , sto ck holms au ktionsv e r k foto: gu n na r be rgk r a n tz

Drivkrafterna bakom samlandet som företeelse låter sig inte alldeles enkelt definieras. vad styr samlaren i hans gärning? vilka bedömningar görs? För att närmare utröna vilka faktorer som har bäring på samlandet avtalas tid för samtal med två personer som äger djupa kunskaper i ämnet – Jeanette Bonnier och Gustaf Douglas.

Jeanette Bonnier framför konstverket Vit inuti/White Within av cecilia Edefalk, vilket ingår i utställningen Minneskonst/art of Memory på Bonniers konsthall.

nummer 2 2013 . 9

förmån ”the Name of the Day”. Man måste endast lita på sitt öga och känslan som det enskilda verket framkallar. Jeanette sam-manfattar idén bakom sin samling med orden ”Varje tavla är ett minne av en tid som varit min”.

Gustaf Douglas, imperiebyggare och indu-strialist, träffas på sitt kontor i city. Ett sammanträffande är att liksom beträffande Jeanette Bonnier var även hans första egna konstköp en litografi av Picasso. Tillsam-mans med litografier av Miro och Braque inhandlades Picasson av Agnes Widlund på Galleri Samlaren. Gustaf var då något över 20 år men hans samlande sträcker sig än längre bak i tiden. Då var det dock snäckor, mineraler och frimärken som fascinerade. Frimärkena omfattas alltjämt av hans stora samlarglädje liksom att tillsammans med hustrun Elisabeth återskapa ett bibliotek som till del skingrats.

Det är dock till konsten som Gustaf hyser en sann passion. Hans strävan är att förvär-vet skall göra konstnären rättvisa. Konst-nären är för Gustaf huvudpersonen. Verket betraktas i sammanhanget av tiden för dess

tillkomst, konstnärens utvecklingsfas och förmåga göra intryck. Kvalitetskravet är oomkullrunkeligt. Hellre en skiss eller en litografi av en intressant konstnär än ett dyrt mediokert verk. Man skall ej heller låta sig luras av ett lågt pris. Tålamod är en dygd i sammanhanget. Att vara beredd vänta på ett särskilt verk eller vänta på att ha råd med ett förvärv är ett framgångsre-cept. De utgallringar han gjort har alltid avsett verk som inte hållit måttet och ofta ersatts av något bättre.

”Samlandet når aldrig vägs ände och ten-derar förleda till ökenexpeditioner” men tillfredställelsen under tiden är minst sagt angenäm, menar Gustaf.

Gustafs encyklopediska kunskaper i kon-stens teori och historia vägleder honom i hans val och sökande av verk ”som fångat fågelns första flykt”. Ett verk där konst-nären för första gången visar prov på sitt unikum.

Man kan inte läsa sig till kunskap om konst, den måste upplevas av ögat och själen. Detta sagt råder Gustaf blivande

samlare att köpa konstböcker och att se så mycket som möjligt av utställningar och muséer som man kan. Gärna i sällskap med någon som kan mer än en själv. Först genom en gedigen kunskap finner man fram till sina val. Ett visst motstånd vid anblicken av ett verk gör ofta förvärvet intressantare.

Gustaf Douglas liksom Jeanette Bon-nier tar avstånd från all konstspekula-tion och föreställningen att konst skulle vara ett investeringsobjekt. Då finns så mycket bättre alternativ till investeringar i näringslivet menar Gustaf.

Sammanfattningsvis kan sägas att mötet med verket är det enda väsentliga för sam-laren. Antingen genom Jeanettes mer spon-tana ögonblick eller Gustafs intellektuella analyserande inför verket. Det känns där-för rätt att avsluta med Jeanette Bonniers råd till blivande samlare att ta efter ”lite av mig och lite av Gustaf”. n

Gustaf Douglas med en afrikansk mask.

10 . nummer 2 2013

Från Paul till Gert av: ol l e gr a nath foto: fr a ncoise r i bey rol l es -m a rcus , da n i e l wa h l be rg

Paul Cézannes envisa sökande efter en nyckel till förhållandet mellan den tvådi-mensionella bildytan och den tredimen-sionella värld som där avbildades ledde konstnären in i ett arbete som fick djup-gående konsekvenser för konsten under det förra seklet. Bara en sådan sak som att Cézanne utgjorde avstamp för både Pablo Picasso och Henri Matisse, två målare som, i många avseenden, är varandras motsatser. När Picasso tog fasta på det kristalliniska i Cézannes bildbyggnad utgick Matisse från konturerna hos målaren från Aix, kraft-fulla konturer som till och med kunde bli grova.

Det påstås att Cézanne, då han låg på sitt yttersta, skulle ha sagt någonting i stil med att: ”om jag fått hålla på lite till skulle jag kanske ha kommit på det”. Kommit på vad? Hur man översätter värld till bild? Hur man på duken skapar en helt ny och autonom värld?

I sina självbiografiska anteckningar, nyli-gen publicerade i boken Distansens förvand-lingar, har Gert Marcus berättat hur han närmade sig Cézanne med dessa frågor och många fler som ledde till ”…att jag önska-de se hans omgivning, Aix-en-Provence och Provencelandskapet”. Under skolgången i Hamburg hade Gert Marcus varit skolkam-rat med John Rewald som skulle bli, inte bara Cézannes, utan också impressionis-mens viktigaste biograf.

Marcus berättar om ett återseende i Paris: ”Det blev rätt så livligt ibland. En konst-historikers och en konstnärs synpunkter sammanfaller sällan, de byggs på vitt skilda grunduppfattningar. När det gäller Cézan-nes verk blev motsättningarna särskilt tyd-liga. Rewalds tema i avhandlingen byggde på historiska och psykologiska grunder. För mig var Cézannes väsentligt nya färg-ljus-formbehandling det viktigaste.” Gert Marcus beskriver här utgångspunkten för ett livslångt arbete. Än en gång är det den buttre gubben från Aix-en-Provence som anger tonen.

Marcus studier av Cézanne skulle så små-ningom leda till att färgen fick kropp, att den tog sin egen plats i rummet. I en serie subtila övergångar blir måleriet skulptur. Färgen tjänar inte längre någon berättelse

eller beskrivning av ett utsnitt av en annan upplevelse. Den tar sin egen plats i rummet – som färg!

En färg som uppträder med denna kropps-lighet är som gjord för det stora formatet och det offentliga rummet. Gert Marcus offentliga arbeten kan ses på många platser, några av de mer spektakulära placering-arna är Sergels torg i Stockholm, det före detta varvsområdet på Lindholmen i Göte-borg, i Eilat i Israel eller, varför inte, färg-sättningen av hyreshusen i Flemingsberg. De offentliga verken skapar ett annorlunda förhållningssätt hos betraktaren: Man står inte stilla och fokuserar en punkt i omgiv-ningen utan man rör sig igenom ett kraft-fält där kallt avlöses av varmt och ljust av mörkt.

På Moderna i oktober bjuds ett stort antal betydande verk av Gert Marcus ut. Samlingen omfattar 93 verk och representerar hans betydelsefulla och unika konstnärskap. Samlingen ingår i konstnärens kvarlåtenskap.

nummer 2 2013 . 11

För Gert Marcus var det viktigt att inte se färgen som medel för att nå målet, ett konstnärsmaterial vilket som helst. Det skulle ha inneburit att färgindustrin spe-lade en avgörande roll för det konstnärliga resultatet vilket hade varit oacceptabelt för honom. Toner och pigment valdes med den största omsorg och begränsas till ett fåtal för att inte den eftersträvade tydligheten skall gå förlorad. Därmed uppstår också det paradoxala att hans färgskala blir mycket personlig. Ett verk av Gert Marcus avslöjar sig alltid genom färgernas renhet och deras samspel.

En ofta återberättad anekdot säger mycket om den självständighet konstnären till-mätte de noggrant utvalda färgerna. Han

fick en gång beröm av sin vän Georges Vantongerloo för en komposition. Gert Marcus skall ha svarat avmätt att det inte var fråga om någon komposition utan om en disposition. Svaret visar att det fanns en bestämd gräns mellan konstnären och hans material.

Med den inställningen till materialens inte-gritet och den skapande handens begräns-ning skulle man kunna tänka sig att det inte fanns någon plats för fantasin och den poetiska ingivelsen. En sådan tanke bortser från att i självvalda begränsningar finns en stark skapande potential. Om detta var Gert Marcus väl medveten och har också gjort fina, poetiska kommentarer till den egna verksamheten i bild och skulptur.

När man noterar Gert Marcus intresse för färgen får man inte glömma hans intresse för det vita och det svarta, för ljuset och mörkret, framför allt odlat i de arbeten som tillkommit i Italiens marmorbrott. I detta ljus och detta mörker som båda gnistrar i stenens kristaller kan han i stäl-let ägna hela sin uppmärksamhet åt linjen (den andra sidan av Cézanne). Så tillkom-mer en serie kroppar med synnerligen egensinniga avsteg från de geometriska grundformer som man kan föreställa sig var deras utgångspunkt. I ett monumentalt sådant verk, Min kvadratur, firar poesin en lysande triumf över geometrin och över materialets tyngd. n

Trots kaos, objektets makt över tankarna,kvarstår människans frihetsförhållande.Det bottnar i medvetandet att objekt utan tankar är amorfa.En värld utan medvetande är en värld utan tid och rum.

– Gert Marcus

12 . nummer 2 2013

intendenterna Per ahldén och Pauline Forsman står i Estrid Ericsons egna rum där allt är bevarat till efter-världen precis som det var på hennes dagar. rummet finns att beskåda en trappa upp på Strandvägen.

Pionjären Frank lloyd Wright (1867-1959) har med sin banbrytande arkitek-tur och design skrivit in sig i historien som en av 1900-talets mest inflytelserika personligheter. i höst har Stockholms auktionsverk fått förtroendet att sälja en helt unik möbelgrupp ritad av Wright år 1955.

Frank Lloyd Wright anses vara Amerikas genom tiderna främste arkitekt. Efter en tid som lärling hos Louis Sullivan under slutet av 1800-talet klev Wright in i 1900-talet med nya formidéer som aldrig tidigare skådats. Under 1900-talets början spende-rade Wright tid i Europa där han mötte den spirande modernismen. Parallellt med

Tidlös design av Amerikas främste arkitektav: jonata n ja h n , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k foto: da n i e l wa h l be rg

nummer 2 2013 . 13

den rationella, europeiska modernismen utvecklade Wright ett mer dekorativt och organiskt formspråk med inspiration från äldre kulturer. Ennis House från 1923 är ett lysande exempel på Wrights fingertopps-känsla för organiska former och modern teknik. Under de närmaste decennierna färdigställer Wright flera av 1900-talets bli-vande arkitektoniska ikoner, bland annat, Fallingwater, åt Edgar J. Kaufmann 1939 och Guggenheimmuseet i New York 1949. Wrights möbler präglas ofta av geometris-ka former och dekorerades för att smälta in i den omgivande arkitekturen. Helhetsupp-levelsen av fasad, interiör och lösa objekt var central i Wrights designutövande. Möblerna användes ofta som rumsavskilja-re istället för väggar och Wright lade också grunden för den öppna planlösningen som än idag är ett ideal. Liksom arkitektu-ren har även hans möbler fått ikonstatus och finns representerade på internationella institutioner så som MoMA i New York. Ett exempel är kontorsstolen i metall som formgavs till The Larkin Building i Buf-falo, som är bland de första möblerna som inte imiterade trä utan fick sin unika form genom Wrights geniala design. Wright formgav även blyinfattade glas, textilier och keramik som speglar hans unika känsla för helheten med sitt typiska geometriska formspråk och med känsla för materialen. Vid sidan av andra modernistiska stjärnor som Le Corbusier och Ludwig Mies van der Rohe finns några få exempel av Wrights möbler nytillverkade av Cassina. Möbelgruppen som nu ska säljas är en helt unik matsalsgrupp. Möblerna ritades

specifikt till Rayward-Shepperd House, ”Tirranna”, som byggdes i New Canaan, Connecticut, 1955. Beställarna John L. Rayward, hans fru Joyce och två döttrar var ursprungligen från Australien varför nam-net ”Tirranna”, som på ett ursprungspråk betyder rinnande vatten, tillämpades. Huset och interiören ritades som en helhet och möblerna som nu är till salu är därför helt unika. Arkitekturen liksom möblerna präglas som alltid av Wrights närhet till naturen med noga utvalda material. Möb-lerna är tillverkade i ek och mahogny och håller hög hantverksmässig klass. Samma material, filippinsk mahogny, användes även i husets konstruktion. Denna unika möbelgrupp andas också 1950-talets tids-typiska formspråk. Möbelgruppen visar på efterkrigstidens kulturella pluralism

som genomsyrade formgivarnas syn på framtidens möbler. Ett tydligt exempel är den låga sitthöjden som inspirerats av den japanska teceremonin. Wright höll sig genom hela sin karriär uppdaterad med sin samtid utan att tumma på sitt egna formspråk, vilket denna möbelgrupp är ett lysande exempel på.

Detta mycket unika tillfälle att sälja en originalmöbel av Frank Lloyd Wright i Sverige är något vi på Stockholms Auk-tionsverk är mycket stolta över. Tips! Vill ni se fler möbler av Frank Lloyd Wright, besök då till exempel Museum of Modern Arts och Metropolitan Museum of Arts hemsidor och sök i samlingarna. n

Exteriör av ”Tirranna” som visar Wrights samspel med den omgivande naturen. Typiskt för Wright var hur naturen blev en del av arkitekturen, vilket blivit ett signum för amerikas modernister. © Pedro E. Guerrero archive

interiör av ”Tirranna” där flera av auktionens möbler syns i sin originalmiljö. Märk hur möblerna skapar rummet i en annars helt öppen planlösning. © Pedro E. Guerrero archive

Matsalsgrupp inklusive två soffbord, Frank lloyd Wright.Säljs på Moderna i oktober.

14 . nummer 2 2013

Inför Moderna 22 – 23 oktober

axel Einar Hjorth Louis, Nordska kompaniet 1928. Skivan fanerad i klassicistiska mönster med försilvrad tennlist. Benen i ebenholts med skuren dekor. Höjd 66 cm.

Eva Hild Avbrott, skulptur, egen atelje 2002, vit stengodslera, 24 x 38 cm.

Sture lundberg Komposition, collage på pannå, 49 x 35 cm.

Einar Jolin Vid kajen - Skeppsholmen, olja på duk, 54 x 65 cm.

karel appel L’homme oiseau, olja på duk, 132 x 195 cm.

nummer 2 2013 . 15

Han var en motsatsernas man, Nils Dardel. varken förr eller senare har väl någon svensk konstnär lyckats uppnå motsvarande gåtfullhet och mångtydig-het i sin bildvärld.

Auktionens akvarell Konversation är utförd 1918 och typisk för denna period som präglas av japanska influenser i sym-bolik när Dardel, likt Edgar Allan Poe, låter sina bisarra demoner ta sitt uttryck efter ett förödande misslyckat frieri. När Dardel året före akvarellens tillkomst till-bringade en sejour i Japan förälskade han sig i den svenske ministern Gustaf Wal-lenbergs dotter Nita. Paret förlovade sig i hemlighet men frieriet kom att gå i stå, Nitas far accepterade aldrig Dardel som lämplig kandidat och förhållandet upplös-tes 1919. Mitt under denna omvälvande tid, när motsatsförhållandenas tid är som tydligast, tillkommer Konversation.

Flickan som betraktar den blottställde och förödmjukade ynglingen, är väl just den vackra Nita. På marken sitter en dandy som här tycks ha ersatt den annars vanligt förekommande apan, som även den kan representera konstnären själv och visar på till orientaliska influenser men också återfinns i de medeltida tapeterna i Musée Cluny i Paris som Dardel uppskattade. Det laddade skådespelet utspelar sig i ett landskap som knyter an till konstnärens många resor i medelhavsländerna, sam-tidigt som kyrkan på höjden mer erinrar om hans bakgrund och starka svenska förankring. Ur den moderna skyskrapan kastar den barbariska boven i dramat, i detta fall symboliserande Nitas far, ut oskuldsfulla, välmenande unga män. Där det personliga ödets händelser skildras med gåtfull symbolik, excentricitet och genialitet slår det bländande gnistor! n

Symbolisk Dardel på Modernaav: sofi e se dva l l , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

Gideon Börje Herrgården, olja på pannå, 20 x 28 cm.

otto G. carlsund Fuga i blått, olja på duk, 95 x 50 cm.

Muslingestolen, modell formgiven 1944, Danmark.

Nils Dardel Konversation 1918, akvarell på pap-per, 49 x 36 cm. Säljs på Moderna i oktober.

16 . nummer 2 2013

En Kandinsky i Sverigeav: ja n torst en a h lstr a n d, fi l . lic . konsth istor i k e r

I sina ”Rückblicke” i boken Kandinsky 1901-1913, publicerad av Der Sturm i Berlin för jämnt 100 år sedan, berättade Kandinsky om sin långa och mödosamma kamp för att bli konstnär. Sitt livsavgörande beslut tog han, när han avbröt sin lovande juri-diska karriär och flyttade från Moskva till München år 1896. Tillbakablickarna i boken avlutas med en lovsång till hem-staden Moskva: ”… detta hela yttre och inre Moskva anser jag vara ursprunget till mina konstnärliga strävanden. Det är min konstnärliga stämgaffel.” I dessa minnen berättar han också om de starka intryck han fick under en etnografisk och juridisk expedition 1889 till departementet Vologda i norra Ryssland: när han trädde in i de brokigt bemålade bondestugorna, upplevde han det som om han rörde sig i en bild.

Minnena från Moskva och det gamla Ryss-land återklingar i en rad av de symbolistis-ka målningar och träsnitt med ryska motiv, som Kandinsky till och från arbetade med under åren 1903-1907. Tidskriften Jugend hade börjat ges ut i München 1896, och den kom att ge namn åt en hel stilepok före För-sta världskriget. Också Kandinsky påver-kades av jugendstilen, som han i sina sago-boksaktiga ryska motiv, stilmässigt sett, integrerade med intryck från den franska neoimpressionismen à la Signac. Under de många åren i München befann han sig ofta på resa tillsammans med sin väninna Gab-riele Münter. Från maj 1906 till juni 1907 bodde paret i Sèvres, en förstad till Paris, och det var under denna franska sejour som han målade sina sista gammalryska motiv med större tavlor som Das Wolgalied (Vol-

gasången), Trojkas (Trojkor) och den magnifika Das bunte Leben (Det brokiga livet).

Begräbnis är en mindre mål-ning från denna period, sanno-likt målad i Sèvres våren 1907. Den kan ses som en samman-smältning av tysk jugendstil med fransk neoimpressionism med färgerna fläckvis pålagda i ett mosaikartat mönster på en mörk botten. Men innehållet är genuint ryskt med den höga kremlaktiga muren i bakgrun-den, den bysantinska kyrkan och begravningståget i mel-lanplanet, och den finklädda ryska familjen i förgrunden i sällskap med en knäfallande rysk-ortodox pop. Till höger om familjen ser man, i mel-lanplanet, en liten röd figur som blåser i en trumpet. Fär-gerna är brokiga med starka kontraster, karaktäristiska för Kandinsky. Att han värderade denna lilla målning högt framgår av att den är reproducerad i den ovannämnda boken Kandinsky 1901-1913.

Begräbnis har en intressant följdhistoria, som knyter an till Sverige. I juli 1915 flyt-tade Gabriele Münter till Stockholm för att komma närmare Kandinsky, som efter krigsutbrottet i augusti 1914 hade flyttat tillbaka till Moskva. Den 23 december 1915 anlände han till Stockholm, där han stannade till den 16 mars nästa år. Den 1

februari 1916 öppnades Kandinskys sepa-ratutställning i Gummesons konsthandel, Strandvägen 17, arrangerad i samarbete med Der Sturm i Berlin. Som en bilaga till katalogen lät galleristen Gummeson trycka en liten broschyr med titeln Kandinsky, författad av Gösta Adrian-Nilsson (GAN). Kandinsky visade sin uppskattning av GANs artikel med ett brev och en liten ets-ning, som han skickade till sin beundrare i Lund. Under utställningen författade han den viktiga skriften Om konstnären, som

Stockholms auktionsverk har till höstens Moderna, fått in ett verk av den banbrytande konstnären Wassily kandinsky, vilket är en sensa-tionell händelse i svenska auktionssammanhang. konsthistorikern Jan Torsten ahlstrand berättar här om målningens historia.

nummer 2 2013 . 17

dedicerades till Gabriele Münter i samband med hennes efterföljande utställning hos Gummesons i mars 1916.

Vid sidan av sina abstrakta målningar och nya, delvis figurativa verk medtog Kandin-sky flera äldre målningar och träsnitt med ryska motiv i sin utställning. I en intervju i Dagens Nyheter den 2 februari 1916 uttalar sig Kandinsky intressant nog just om Begräbnis: ”Vad min böjelse för det olo-giska, det nyckfullt sammanställda, beträf-

far, är den nog ett nationellt ryskt drag. Se på denna tidiga, helt realistiskt tecknade lilla tavla! Här framme är en begravning. Till höger står en och blåser trumpet. Det är vad jag menar med det ologiska … Kon-sten arbetar med helt andra medel, efter helt andra linjer än naturen.”

Begräbnis kom att stanna i Sverige och har sedan dess varit med i flera utställningar, bland dem utställningen Kandinsky och Sverige, som visades på Malmö konsthall

hösten 1989 och sedan på Moderna Museet i Stockholm. Till denna utställning publi-cerade den amerikanska konsthistorikern Vivian Endicott Barnett en detaljerad stu-die över Kandinskys utställningar i Sve-rige, som hade börjat med hans deltagande i Baltiska utställningen i Malmö 1914 och fortsatte med separatutställningar i Gum-mesons konsthandel 1916, 1922, 1932 och 1934. n

Wassily kandinsky Begräbnis, tempera på svart pannå av papp, 29x49 cm, 1907. Säljs på Moderna i oktober.

18 . nummer 2 2013

Ett sekelskifte bjuder på så mycket mer än de vanliga förväntningar som infinner sig när ett år ska övergå i ett nytt. Alldeles sär-skilt skulle förra sekelskiftet personifiera detta, en ny tid – teknikens, maskinens, ånglokets, automobilens, elektricitetens och flygplanets tid var här. Konstnärerna var naturligtvis inte sena med att anamma den nya andan, att med sina penslar pröva nya vägar, kasta sig ut i de oanade möjlig-heterna och tilldela konsthistorien ett nytt kapitel.

Under åren före Första världskrigets utbrott skulle en radikal konstutveckling snart ta fart. Tyskland och Berlin blev dess cent-rum och staden var snart kulturmetropolen framför alla andra. Här samlades avantgar-dister från världens hörn och grupperingar som Der Blaue Reiter och Die Brücke såg dagens ljus. I mars 1910 bildades tidskriften Der Sturm, en banbrytande publikation som manifesterade den nya konsten och approcherade namn som Kandinsky, Cha-gall och Klee. Dess radikale grundare, Her-warth Walden, var en sällan skådad kreatör som snart skulle bli den sammanlänkande spindeln i den tyska huvudstadens avant-gardistiska nät. Walden var en man med många strängar på sin lyra, på en gång publicist, författare, kompositör, kritiker, mecenat och gallerist. I Sverige träffade han hos vänner i Landskrona en förtjusan-de prästdotter vid namn Nell som blev hans hustru 1912. Der Sturm etablerades som ett dynamiskt forum för den tyska expressio-nismen inom konst, litteratur, musik och teater. I mars 1912 utökades verksamheten med galleri. Der Sturm blev paret Waldens varumärke och verksamheten deras gemen-samma manifest.

Det radikala Galerie Der Sturm och Sverige av: sofi e se dva l l , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

Gösta adrian-Nilsson Färghandel, olja på duk, 92 x 65 cm. Säljs på Moderna i oktober

nummer 2 2013 . 19

Utställningen som skulle gå till historien som Galerie Der Sturms största prestation var Den första tyska höstsalongen 1913. Här visades inte mindre än 366 verk av 85 konst-närer från hela världen, den mest omfat-tande avantgardeutställningen i Europa före krigsutbrottet. I ett slag presenterades rysk-tysk expressionism, fransk kubism och italiensk futurism med namn som Léger, Mondrian, Kandinsky och Münter. För vår svenske Gösta Adrian-Nilsson blev detta ett bestående intryck som förändrade hela hans syn på konsten, paret Walden blev hans goda vänner och efter återkomsten till Sverige såg han sig som den moderna konstens uttolkare och försvarare.

Trots krigsutbrottet fortsatte paret Wal-den oförtrutet sin verksamhet och höll kontakten med konstnärer och förbindel-ser i andra länder. De följde den svenska konstutvecklingen noggrant och idén om att presentera den svenska expressionismen för den internationella publiken föddes. Waldens hade hört talas om Isaac Grü-newald, de tillskrev honom och bad om förslag till lämpliga svenska konstnärer att presentera, ”det handlar för mig om endast sådana konstnärer, som är absolut origi-nella, får deltaga. Jag skulle förlita mig på Ert omdöme men ber Er att göra urvalet helt utan några hänsyn.” Även GAN till-skrevs och ombads komma med förslag till utställningen.

Så blev det så, att mitt under brinnande världskrig kom en av vår svenska konst-historias mest betydelsefulla utställningar till stånd i konstmetropolen Berlin. Den 25 april öppnades Schwedische Expressionis-ten som vid sidan av Grünewald och GAN presenterade Sigrid Hjertén, Einar Jolin och Edward Hald. Utställningen uppmärk-sammades väl av den tyska kritikerkåren. I en recension skrevs att ”tillämpningen av expressionismens idéer nått längre i Sverige än Tyskland”. Kontakten mellan paret Walden och Sverige fortsatte under åren, Gummesons galleri på Strandvägen blev snart en samarbetspartner som intro-ducerade det internationella avantgardet för den svenska publiken. Genom paret Walden, Der Sturm och deras kontakter öppnades möjligheter att inkludera våra svenska modernister i den internationella konstscenen under en av dess mest inspire-rande och omvälvande tider. n

Gösta adrian-Nilsson Kavallerist, olja på pannå av papp, 34 x 27 cm. Säljs på Moderna i oktober

Wassily kandinsky Dessin pour gravure, bläck på papper, 21 x 19 cm. Säljs på Moderna i oktober

isaac Grünewald Utsikt från Söder mot Stadshuset, olja på duk, 66 x 54 cm. Säljs på Moderna i oktober

20 . nummer 2 2013

Du har inte rätta knycken!

Vi vill att fler ska vilja minnas sin barndom. Stöd vårt arbete för utsatta barn genom att köpa vårt armband på childhood.se

Bankgiro: 909 - 0036. Plusgiro: 90 90 90 - 3. Childhood kontrolleras av Svensk Insamlingskontroll och är 90-kontoinnehavare.

nummer 2 2013 . 21

Har du tagit en nummerlapp?

Visningsrummen på Stadsauktion i Maga-sin 5 i Frihamnen är en upplevelse med en mångfald av föremål från många av jordens hörn och tidsepoker. Atmosfären är förtätad. För den som stannar upp, tit-tar och funderar en smula ges det alltid en möjlighet att lära sig något. Skillnaden mot ett museum är att här kan kunden få montrarna upplåsta och kunna se och framförallt känna på föremålen.

Varför ser ett föremål ut som det gör? Vad ligger bakom dess tillkomst? Ställ frågor och begrunda. Är det en dussinvara eller något unikt skapat med känsla, kombinerat med handens och ögats skicklighet i änd-lösa timmar under en fotogenlampas sken? Finns där spår efter tillverkaren? En nästan dold stämpel eller kanske ett tumavtryck som kom dit av misstag?

Ofta kan man bara spekulera i vem som har ägt och brukat ett föremål. Var det en gåva

som ömsint tummats till mjuka kanter? Ibland finns det ledtrådar i form av etiket-ter från äldre tiders samlingar, bomärken eller gravyrer. Historiens vingslag kan för ett ögonblick svepa förbi när föremålen talar sitt tysta språk.

Återvinning anses som ett naturligt inslag för de flesta, vilket återspeglas i ideal om miljöekonomisk hållbarhet, men öppnar även upp för att kunna uttrycka sin person och vardagliga tillvaro med det individu-ella och ovanliga. Genom modern teknik upptäcker nu fler auktionshusens tillgäng-lighet av kvalitetsvaror på de dagliga nät-auktionerna.

De av Stadsauktions kunder som är nyfikna på att själva lämna in föremål till auktion är varmt välkomna till Inlämningsdisken med dess styrka av kunnig värderings-personal. Där sker bedömning och värde-ring av föremålen som även katalogiseras och konditionsbestäms. Mångårig praktisk erfarenhet varvat med teoretiska studier

och ofta ett specialintresse gör att vi kan expertisera och hantera ett brett spektrum av föremålskategorier. Från golv till tak, från mattor till ljuskronor och allt där-emellan.

Och visst kittlar det fortfarande. När ditt nummer ropas upp och du går fram till dis-ken. Du har personalens fokus. Vad kan det vara den här gången? Vad har du?Välkommen in till Stadsauktion! n

Livat liv på Stadsauktionav: ch r isti a n ölm i n , sto ck holms au ktionsv e r k

DET är läTT ocH roliGT aTT köPa ocH SälJa På STaDSaukTioN!

visning och budgivning 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året på www.stadsauktion.seFri värdering och inlämning tisdag – fredag kl 13–17visningen öppen måndag – lördag

Magasin 5, Frihamnen i Stockholmwww.stadsauktion.se

Foto: Jens Mortensen

22 . nummer 2 2013

Den långa resan av: ol l e gr a nath

i målningen Transsibiriska expressen från 1918 komprimerar Nils Dardel de erfa-renheter av liv och konst som var hans vid en ålder av trettio år.

Tillsammans med vännen Rolf de Maré hade han gjort en våghalsig resa jorden runt mitt under brinnande världskrig. I Japan hade det blivit ett långt uppehåll med ett intensivt umgänge med den svenske ministern Gustaf Wallenbergs familj, ett umgänge som resulterade i en hemlig för-lovning mellan Nils Dardel och den tju-goettåriga Nita Wallenberg. När Rolf de Maré lämnade Japan stannade Dardel kvar hos sin nya kärlek och för att lära sig måla på japanskt vis.

På hösten 1917 lämnade Nils Dardel Japan tillsammans med Nita Wallenberg och hennes mor. Med båt kom de till Vla-divostok och därifrån med transsibiriska

järnvägen till St Petersburg som vid deras ankomst bytt namn till Petrograd under den pågående revolutionen.

I Petrograd möttes de av det svenska sän-debudet Edvard Brändström, vars dotter Elsa hade förenat sig med sällskapet under resans gång. Brändström såg omedelbart till att damerna Wallenberg och Dardel kom med ett tåg till Kiruna, det sista som gick. Bakom dem sprängdes broarna över Neva.

Under den dramatiska resan genom ett Ryssland i uppror och på ett tåg som bara blev längre och längre och med fler och fler soldater ombord hade Dardel flitigt skissat det han såg. Resultatet blev en akvarell och den oljemålning som nu byter ägare för första gången sedan den lämnade sin upphovsman.

Dardel kom till Paris för första gången på hösten 1910 där han snart etablerade kon-takter inte bara med lika sinnade konstnä-rer från Skandinavien utan också med den unga, franska modernismen. Till skillnad från sina svenska generationskamrater fick han inte ut något av under visningen hos Matisse som han fann lika oanvändbar som den på Konsthögskolan i Stockholm. Sna-rare var det kubismen som fångade hans intresse och med Georges Braque skul-le han etablera en livslång vänskap. Det kristalliniska bildbyggandet och en käns-ligt hanterad grå skala skulle för en tid komma att prägla hans måleri. I målningar som Rue de ville de Paris i Senlis och Flickan med järn klotet, båda från 1912 visar han en förståelse för det kubistiska måleriet som han var ensam om bland skandinaverna. Ett av nyckelorden i den unga modernis-men var simul tanitet, bilden skulle inte frysa ett ögonblick utan rymma ett flöde av

Nils Dardel Transsibiriska expressen, 1918, olja på duk 96x150 cm. Sälj på Moderna i höst.

nummer 2 2013 . 23

tid liksom man kunde se ett föremål ur flera olika aspek-ter i en och samma bild.

I Transsibiriska expressen gör Dardel sin egen version av denna simultanitet. Vi ser en del av tåget i den sibi-riska natten, de två loken med sina tendrar, utanför tåget väntar hästekipage på resenärer, i ett längdsnitt genom en vagn ser vi tre kupéer med kortspelande kosacker, sovande och vaktande soldater. En ljuskägla från en yttre ljuskälla belyser delar av de båda loken samtidigt som den skickar in sitt ljus i kupéerna. På ömse sidor om ljuskäg-lan befinner sig loken i en grön natt som känns bitande kall och i ett rött sken som kommer från den osynliga stationsbyggnaden.

I ljuskäglans nedre högra hörn står en skidåkare i en randig sportdräkt, allt talar för att det är en kvinna, inte utan ett mondänt drag. Frågan blir då vad gör hon där ute på tundran i ett land i uppror? I sin bok om Dardel föreslår Karl Asplund att skidåkaren är en ”repoussoir” på barockt manér. Skidåkaren skapar en rumslighet i en målning som annars är tvådimensionell och ornamental. Bildmässigt är resonemanget oantastligt, men vilken är hennes roll i berättelsen?

Efter återkomsten till Sverige fortsatte Nils Dardel och Nita Wallen berg att odla sin relation under fru Wal-lenbergs beskydd. Det är först när Gustav Wallenberg återkommer från Tokyo 1919 som Dardel visas på porten under förödmjukande former, en händelse som kom att sätta spår i hans konst under lång tid.

Är den mycket påtagliga skid åkerskan en bild från en gemensam skidtur sedd mot bakgrunden av minnes bilden från den långa och strapatsrika hemresan? n

Nils Dardel, Tokyo 1917.

24 . nummer 2 2013

Vår man i Malmö av: l ena ry dén , sto ck holms au ktionsv e r k foto: ca m i l l a gew i ng - stå lh a n e

Petri Heinonen ser, det finskklingande namnet till trots, ut att vara sprungen ur den engelska landsbygden med sin klas-siska kostym och pipa. Det evinnerliga gnisslandet från säckpipa och fiol är på i bilen, där han oftare är än i lokalen. Med över tjugo år i branschen är Petri en väl-känd profil i Malmös auktionsvärld.

Det var dock ingen självklarhet att han skulle arbeta i denna bransch. Efter att ha insett att den påbörjade officersutbild-ningen kanske inte var vad han hade tänkt sig sökte Petri i stället, 1989, en tjänst på

ett auktionshus i Malmö. – Det var egent-ligen en okänd värld för mig men tämligen omgående så blev jag nyfiken på de spän-nande föremålen som jag arbetade med. Jag hade turen att få den bästa av lärare. Jan Bäckman, tidigare VD för Crafoord Auktioner i Lund, som tyvärr alltför tidigt gick bort 2012, delade gärna med sig av sina kunskaper och jag sög i mig som en svamp. Från början var det framför allt äldre möbler som fascinerade mig men med tiden breddades intresset åt alla håll till att omfatta allt från äldre antikviteter till samtida konst. Så småningom skrev

jag in mig på konstvetenskapen i Lund men jag hann bara gå en timme innan jag var tvungen att åka iväg på en värdering! Några år senare blev Petri tillfrågad att börja på Stockholms Auktionsverk där han har varit sedan 1996.

På Stockholms Auktionsverks filial i Malmö tar man primärt emot konst och föremål till kvalitetsauktionerna i Stock-holm. Petris upptagningsområde sträcker sig från Småland i norr till Danmark i söder och oftast är han på resande fot och gör hembesök och värderingar. Flera gånger per säsong arrangerar filialen också mottagningar med besök av Stockholms Auktionsverks experter där kunderna får möjlighet att lämna in och få sina föremål värderade. Ett uppskattat inslag är även förhandsvisningarna då highlights från de Moderna, Nutida och Klassiska kvalitets-auktionerna finns att se på plats på Malmö-filialen.

På den avslutande frågan om vilka före-mål som får hans hjärta att klappa lite extra kommer svaret omedelbart. – Min drivkraft är att få arbeta med föremål som röjer en historia om mänsklig aktivitet bakåt i tiden, att föreställa sig vad till exempel en gustaviansk byrå har varit med om allt ifrån att snickarmästaren valde ut virket till den siste ägaren som lämnade in möbeln på auktion! n

Mitt på Gamla väster, på Engelbrektsgatan 7, i centrala Malmö ligger Stockholms auktionsverks filial. Magasinet har mött filialchefen Petri Heinonen, namne med den närbelägna S:t Petri kyrka, och diskuterat konst och antikviteter.

kontoret på Engelbrektsgatan 7 i Malmö.

nummer 2 2013 . 25

26 . nummer 2 2013

Alk

oh

ol k

an s

kad

a d

in h

älsa

.

Fit

for

a ki

ng(B

y ap

poin

tmen

t to

the

Roy

al D

anis

h C

ourt

sin

ce 1

904)

Alk

oho

lha

lt 5

,0%

Ca

rlsb

erg

Sve

rig

e

nummer 2 2013 . 27

Magasinet fortsätter sin resa i jakt på intressanta ställen i Sverige och har denna gång hamnat i Malmö. Staden med Nordens högsta torn, Turning Torso, bjuder också på ett rikt och vitalt utbud av konst och design.

Med närheten till kontinenten har Malmö en lång tradition som en konststad. Under 1980-talet, till exempel, spelade stadens konstscen en stor roll som språngbräda för postmodernismen. Fortfarande tvistar de lärde om var denna konstriktning star-tade först – Stockholm eller Malmö? Sedan 2009 har även Moderna museet etablerat sig i Malmö, i den före detta konsthallen Rooseum, som storsamlaren Fredrik Roos öppnade 1988.

GallEri lEGEr

Galerie Leger startades 1959 av Vagn Leger, vilket sannolikt gör det till Sveriges äldsta nu existerande. Idag drivs galleriet av Claus och Yan Leger. Galleriet arbetar företrädesvis med samtida nordiskt måleri.

GallEri GkM

Siwert Bergström startade Galleri GKM 1967 i Jönköping med syftet att visa kända målare, där av namnet GKM (Galleri Kända Målare). Idag är galleriet beläget

i Malmö och drivs av sönerna Thomas och Karl-Johan. Inriktningen är modern svensk och internationell konst.

GallEri MaGNuS åkluNDH

Sedan starten 1983 har ägaren och grun-daren Magnus Åklundh ställt ut svensk, skandinavisk och internationell samtids-konst. Galleriet fokuserar också på att presentera och ställa ut konstnärer från malmöregionen.

MalMö koNSTMuSEuM

Malmö Konstmuseum är ett av Sveriges största konstmuseer. Samlingarna omfat-tar främst nordisk men även internationell konst, konsthantverk och konstindustrifö-remål från 1500-talet fram till idag. Muse-et samlar aktivt på nordisk samtidskonst.

MalMö koNSTHall

Konsthallen, som öppnades 1975, har ett av Nordeuropas största rum för den samtida konsten. Årligen arrangerar konsthallen

ett antal utställningar med internationell inriktning, såväl den moderna konstens klassiker som aktuella experiment.

olSSoN & GErTHEl

Från början, i slutet på 80-talet, var detta Galleri Gerthel, Sveriges första konstgalle-ri med inriktning på arkitektur och design. Så småningom fick galleriverksamheten samsas med en inredningsbutik med såväl internationella som svenska designmöbler. Sedan 1997 är endast butiken kvar.

ForM/DESiGN cENTEr

Form/Design Center, beläget vid Lilla Torg, startade sin verksamhet 1964 och är Sveriges äldsta designcenter. Här visas årligen ett tjugotal utställningar om indu-stridesign, konsthantverk, möbel- och tex-tildesign, arkitektur och stadsutveckling, mode, grafisk formgivning och illustra-tion. n

Sverige runtav: l ena ry dén , sto ck holms au ktionsv e r k

olsson & GerthelGalerie leger Galleri GkM

Moderna Museet Malmö © Foto: åsa lundén / Moderna Museet

28 . nummer 2 2013

När Nelson Mandela kom till Sverige i mars 1990 hade han suttit fängslad i arton år, sedan en månad tillbaka var han frigi-ven. Den ursprungliga planen var att ett fyrtiotal pressfotografer tillsammans skulle stå bakom ett rep och samtidigt fotogra-fera den beryktade frihetskämpen. Hans Gedda insåg att detta inte var någonting för honom. Resolut tog han saken i egna händer, ringde upp dåvarande utrikesmi-nistern Sten Andersson och bad om en timme tillsammans med Mandela. Utri-kesministern kände väl till Gedda eftersom han varit Olof Palmes favoritfotograf och ordnade ett rum på Utrikesdepartementet där Gedda kunde arrangera en fondvägg och lampor.

När allt var iordningställt kom så med-delandet att Mandela var nervös och helst skulle slippa fotograferingen. Sten Anders-son upplyste då om att Gedda varit Palmes fotograf och därefter var det inte längre några frågetecken. Överenskommelsen var dock att hålla sig till en filmrulle istället för att ta hur många rullar som helst. I en intervju i Göteborgs-Posten har Gedda berättat om sina minnen:

– Jag hade alltid rampfeber själv inför stora jobb och vi var båda lika nervösa inför fotograferandet och kanske just därför fick vi fin kontakt. Det jag minns mest är hans pigga ögon och hans skratt. Trots alla år i fängelset hade han glimten kvar.

Nelson Mandela är den enda persons por-trätt som Gedda själv bett om att få foto-grafera, varken förr eller senare är det någonting som upprepats. Detta var också första gången frihetskämpen porträttera-des efter frigivningen. Bilderna som blev till under Mandelas och Geddas timme tillsammans är idag ikoner av sin tid, bilder som frekvent reproduceras och används i olika sammanhang världen över.

När Mandela för några år sedan gav ut sina självbetraktelser i boken Conversations with myself, där Barack Obama skrev förordet, valde han till omslaget en bild ut sviten där han skrattar. Men den mest välkända bil-den är utan tvivel bilden med den knutna näven i pannan. En bild som i mångt och mycket kommit att bli en symbol för Nelson Mandela. Om hur idén till kom-positionen föddes förklarade fotografen i magasinet Bon:

– Den knutna näven är ju ANC:s frihets-gest. Vanligtvis gör man det tecknet vid axeln. Men att göra bilder handlar ofta om att förtäta. Jag såg en bild i DN som visade när Mandela steg ur planet på Arlanda och där såg det ut som att han gjorde frihetsge-sten i pannan. Fast det var bara på grund av skuggorna, egentligen gjorde han den vid axeln. Jag tänkte i alla fall att det var en bra idé, men visste inte om jag skulle våga fråga honom. För visst var det lite kontro-versiellt. Men när jag frågade skrattade han

bara och tyckte att jag var galen. Vi hade en nästan barnslig kontakt, skrattade åt varandra.

Det måste ha varit en alldeles särskild känsla där i rummet på UD. En fotograf, en frihetskämpe och en utrikesminister som agerade assistent och fick hålla i blixten. Att detta skulle komma att bli ett förevigat ögonblick som för alltid kommer att för-knippas med såväl frihetskämpen som foto-grafen hade nog ingen av dem kunnat ana. Själv betraktar Gedda mötet med Nelson Mandela som sin egen karriärs höjdpunkt:

– Jag kände att det var maximalt att träf-fa Mandela. Adrenalinet forsade, det var magiskt att se honom komma in i rummet. Jag trodde nästan att jag drömde, det var så att jag fick nypa mig i skinnet. Det har jag inte upplevt sedan dess.

Att skapa en bild som blir en ikon. Att lyckas fånga just det där ögonblicket. Det som aldrig kan iscensättas, tänkas ut i för-väg eller planeras. Det som bara infinner sig. Det är få fotografer förunnat att ha lyckats befinna sig just där, just då. Hans Gedda gjorde det. Men Hans Gedda är fotografen som begåvats med förmågan att inte bara se, utan även lyckas förmedla, det som andra inte ser. Utan hans utpräglade finstämda känsla för detaljer, ögonblick och personliga individer hade det aldrig blivit något mästerverk. n

Ett ögonblick, en bild, en ikonav: sofi e se dva l l , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

En nyligen frigiven frihetskämpe, en utrikesminister och en fondvägg. Det kan låta enkelt, men det krävdes faktiskt inte mer än så för att skapa en bild som skulle bli en ikon. i alla fall inte för Hans Gedda.

nummer 2 2013 . 29

Hans Gedda Nelson Mandela, 1990. Gelatinsilverfotografi, 109 x 109 cm.Säljs på Nutida i november.

30 . nummer 2 2013

Ernst Josephson var en romantisk målarpo-et som ständigt gav uttryck för sina stäm-ningar, sin längtan, sin sorg. Detta skedde genom ett sällsamt lyriskt bildspråk, hans fantasi sysslade gärna med litterärt symbo-liska motiv där han kunde förena betydelse och form på ett slående sätt. Egentligen var Ernst Josephson ingen boklärd man, inte intellektuell i den meningen, han var en fantasi- och känslomänniska. Det var i gestaltningen av konstverkets yta, den rika färgen och den lysande teckningen som hans förmåga låg. Josephson hade geniet samlat i sitt öga.

Det är måhända lätt att kritisera och före-brå en tidsepok som inte till fullo upp-skattat och förstått sina bästa målare och konstnärer. Men då förbiser man ofta att samtiden haft en mycket begränsad möjlig-het att lära känna dem, det blir helt natur-ligt en mycket ofullständig bild av verk och person. När vi talar om Ernst Josephson kan man också tillägga att han själv knap-past hann komma till klarhet över sin obestridligt mångsidiga begåvning. Kanske är det också så att vi, med vår kunskap om det öde som stod hotande över målaren, lägger in en högre betydelse i hans mål-ningar än de äger. För övrigt var det ju först på Konstföreningens utställning 1923 som publiken fick en möjlighet att få en relativt samlad bild av Ernst Josephsons konstnärskap.

I sin generation var Ernst Josephson, till-sammans med August Strindberg, egent-ligen den enda monumentala personlighe-ten. Man får en känsla av en dionysisk livs-berusning i hans verk som klingar av stolt och stark musik. Hans teckningar och mål-ningar från den senare delen av hans liv, konvalescenstiden, är en form av uttrycks-full fantasikonst som verkligen förtjänar namnet expressionism. Det är rytmen som blir Josephsons förnämsta uttrycksmedel, den klingar ut som i ett musikstycke eller stockar och knyter sig för att till slut vrida

sig loss i en våldsam eruption. I koloriten använder Josephson ofta gult/blått, solens och havets strålande färger. Havet är ju redan i de gamla mytologierna en moder-symbol och solen ett tecken för fadern, alstraren och befruktaren.

Ernst Josephsons måleri från sjukdoms-perioden äger en koloristisk hetta och ett

mäktigt dynamiskt formspråk som i all sin bärighet förebådar det internationella måleriet på 1900-talet. Utställningen i Ber-lin 1909 fick stor betydelse för den tyska expressionismen, även franska modernister har han inspirerat och flertalet svenska 1900-talsmålare har i Ernst Josephson sett sin mästare. n

Ernst Josephsons Signe och Duvanav: a n de rs lu n dström , ti diga r e i n t en den t på sto ck holms au ktionsv e r k

På klassiska i december säljs Ernst Josephsons betydande målning Signe och Duvan.

nummer 2 2013 . 31

På Nutida 12 november

yves klein, Monochrome bleu sans titre (IKB 302).

Bengt rosenström Paris, byrå

32 . nummer 2 2013

Omkring 1965 frågade milanofotografen Ugo Mulas sin vän Lucio Fontana, berömd för sina snitt i stora monokroma dukar, om möjligheten att få dokumentera denna ovanliga och märkliga teknik till efter-världen. Detta resulterade i en fotoserie där vi ser en välklädd och elegant Fontana nalkas en stor obruten vit duk. I sin högra hand har han en kniv av märket Stanley. I de följande bilderna kan man följa hur konstnären, med höjd arm och med kniven pekande mot den vita duken, i en snabb rörelse skär ett vertikalt snitt i duken. I den sista fotosekvensen står han vid det färdiga verket, en 150 x 150 cm vit duk med en stor uppfläkt skåra och tittar in i kameran, lysande av belåtenhet.

Lucio Fontana föddes i Argentina i en konstnärlig familj, fadern var en god skulp-tör. Lucio var tidigt på det klara med att han ville utvecklas till en intellektuell artist. Han skulle så småningom publi-cera flera manifest i akt och mening att

söka förklara, kanske inte sin konst, utan hellre ideerna bakom. Han skulle bli sär-skilt engagerad i begreppet rymd och hur man skulle kunna övervinna de mer eller mindre förutfattade meningarna om dess begränsning.

Från 1947 och framåt kallade Lucio Fon-tana ofta sina experiment för Concetto spa-ziali, som utvecklades i flera riktningar och konstnärliga grundbegrepp. Hans polykro-ma keramikskulpturer kunde, med sin rika färg, i viss mån hänföras till måleriets område, översatt till det tredimensionella uttrycket. Med sina Pietre-serier, vilka han började med 1952, smälte han samman det skulpturala med måleriet genom att täcka ytorna med tunga, tjocka färglager och col-lage med färgade glasbitar. I Buchi-sviterna perforerade han ytan på sina dukar för att bryta det tvådimensionella och för att uppenbara rymden bakom tavlan genom dessa svarta, hål. 1958 inledde Fontana sina experiment med de idag klassiska snitten, Tagli, utvecklade från Buchi-sviterna. Han ”renade” dukarna med en matt, mono-krom färg, ofta vattenbaserad, för att få fram den rätta helmatta strukturen. Denna rening medförde att betraktaren kunde koncentrera sig på snitten, de gracila, fly-ende springorna som får dukens materia att kröka sig – målningarna blir ett slags reliefer. Dessa mer eller mindre våldsamma revor förstärkte idén att målningen inte blott var en yta utan ett objekt, en logisk

följd av Fontanas strävan att sudda ut grän-serna mellan måleri och skulptur, att ge de båda teknikerna nya dimensioner. Hans stora äggformade oljemålningar från 1963-64, La Fine di Dio-serien, där en enhetlig och plan yta fullständigt är översållad med djupa huggmärken, kan ju betraktas både som målningar och skulpturer.

”Som konstnär, då jag arbetar med någon av mina perforerade dukar, har jag ingen önskan att skapa en målning, jag vill skapa en öppning för rymden, skapa en ny dimen-sion åt konsten, binda den till kosmos, så som det ändlöst fortsätter bakom mål-ningens avgränsning. Med min nyskapelse med hål borrade genom duken i upprepade formationer har jag ingen önskan att deko-rera en yta, utan tvärtom att bryta upp dess dimensionella begränsningar. Bakom perforeringarna väntar oss en nyvunnen frihet för tolkningen, men också och lika oundvikligt, ett slut för konsten”– Lucio Fontana 1966

Man kan notera det tydliga släktskapet mellan detta uttalande och de tankar som den franske konstnären Yves Klein före-trädde. Kleins känsla för rymdens ”energis-ka oändlighet” är en parallell till Fontanas vilja att öppna möjligheterna för rymdver-kan. Båda tycks också mena att konstens sanna syfte bör vara att upphäva sig själv. n

De gyllene snittenav: a n de rs lu n dström , ti diga r e i n t en den t på sto ck holms au ktionsv e r k

Stockholms auktionsverk har fått förtroendet att sälja lucio Fontanas Concetto Spaziale, Attese från 1968.

lucio Fontana i sin ateljé.

nummer 2 2013 . 33

lucio Fontana Concetto Spaziale, Attese 1968. Säljs på Nutida i november.

34 . nummer 2 2013

Självporträtt, akvarell och blyerts på papper. omslaget till ulf lindes bok Olle Skagerfors – akvareller och teckningar.

nummer 2 2013 . 35

För att förklara det osynliga krävs det att ytterst noga iaktta det synligaav: l ena ry dén , sto ck holms au ktionsv e r k

Uppväxten i Skövde präglades av kyrkan och militären, två överheter som domine-rade staden och som för all framtid fick Skagerfors att värja sig för myndigheter och auktoriteter. Genom livet behöll Ska-ger, som han allmänt kom att kallas, en stark integritet och förkärlek för udda och något sköra karaktärer som på olika sätt levde utanför samhällets givna ramar.

Under studieåren vid Valand var det inte främst lärarna som inspirerade utan äldre konstnärer, särlingar som Ernst Josephson, C F Hill, Ivan Aguéli, Cezanne och Goya som samtliga gått sina egna vägar för att utforska de inre landskapen. I en tid då modernismen var fullt etablerad och nya konstnärliga –ismer på olika sätt gjorde upp med den traditionella konsthistorien valde Skagerfors tvärtom att finna sin egen röst genom att lyssna på de äldre mästarna.Sitt egentliga genombrott fick Skager i mogen ålder i början på 70-talet, då han lämnar de tidigare motiven för att näs-tan uteslutande ägna sig åt porträtt och självporträtt. Återkommande är de udda karaktärerna som Feffe och Agne, liksom patienter på Lillhagens mentalsjukhus, där Skager själv stundtals vistades när livet blev för intensivt.

Trots framgångar och en erkänd position som etablerad konstnär var Skager själv den störste kritikern till sitt eget konstnär-skap och fällde snarare än friade när det färdiga verket skulle bedömas. Många av verken förstörde han själv och under åter-

kommande perioder målade han inte alls. Han var även mycket selektiv med att ställa ut, det kom inte att bli mer än en handfull utställningar totalt.

I de många självporträtten avbildar han sig naket och oförskönat i olika sinnesstäm-ningar. Bilderna är starkt reducerade med koncentration på en speciell detalj som blänket i glasögonen, näsan eller ett öga, vilket ger bilden en nerv och en glöd. Den obehandlade bakgrunden hjälper till att lyfta fram intensiteten i de målade ytorna. Målningarna, akvarellerna och teckning-arna är fragmentariska och ger sken av att vara något skissartade, ögonblickliga.

I själva verket är varje streck noga uttänkt och processen bakom varje verk ett lång-samt hantverk.

Utforskandet och sökandet i de nära, var-dagliga och igenkänneliga motiven blir samtidigt en resa in i det inre, i livet självt. I Olle Skagerfors konst blir det osynliga synligt.

Till höstens Moderna auktion har Stock-holms Auktionsverk från familjen fått in en unik samling målningar och akvareller ur Olle Skagerfors exklusiva och sparsmakade produktion. n

i svensk konsthistoria intar olle Skagerfors en unik position, svår att etikettera. En konstnär med en osviklig känsla för att ge nerv åt och upphöja det vardagliga till det universella. På höstens Moderna säljs en samling konstverk av olle Skagerfors.

Handkannan, akvarell och blyerts på papper. Knäna, olja på duk.

36 . nummer 2 2013

Tidigare intendent på Nationalmuseum, cilla robach, har tagit över som rektor på Beckmans Designhögskola efter Tom Hedqvist.

Hur käNNS DET MED Nya JoBBET?

– Det känns jättekul och jag känner mig hedrad att ha fått det här uppdraget.

Cilla, som har arbetat med designfrågor på Nationalmuseum, förklarar hur hon ser på skillnaderna mellan att arbeta på en konst-skola och ett museum:

– Då jag på Nationalmuseum varit ansvarig för 1900-talets och den samtida designen är steget över till den skapande världen inte så

långt. Jag har försökt vara del av samtiden genom att sätta mig in i vad som händer, till exempel konstskolornas examensut-ställningar. Här på konstskolan kommer jag till skillnad från tidigare vara med när det händer. Tidigare har jag bara agerat som betraktare och analyserat samtiden. I den här rollen kommer jag vara del av ska-pandeprocessen vilket känns inspirerande.

– En viktig sak för mig är att få eleverna att förstå att design inte bara handlar om gre-jor utan om samhällsfrågor. Design för mig handlar om hur vi vill leva, vad livskvalitet är och vad för värden som speglas men framförallt skapas genom design. Jag har en vision om att tydligare få designdebat-

ten upp på agendan i samhället, att få folk att förstå att design är en viktig fråga, och vad mer än utbildning kan då vara del av samhällsutvecklingen.

vaD vill Du SE På aukTioN i HöST?

– Jag handlar ofta på auktion. Nästan allt jag har hemma är second hand vilket är del av min syn på hållbarhet, vi köper sällan helt nya saker. Det beror på att bra design håller längre, är prisvärd och andrahands-värdet är ofta högt om vi tröttnar och vill sälja.

– Jag efterfrågar mer samtida föremål på auktion. Jag tror det kan pigga upp auk-tionsbranschen och fungera i ett bildande syfte för att lära besökarna mer om sam-tida formgivare. Nya unga formgivare kan förhoppningsvis hitta en ny publik och samlare kan hitta nya heta namn att köpa. Liksom samtidskonsten har närmat sig auktionsvärlden, ser jag gärna att design-världen följer efter. n

– Design för mig handlar om hur vi vill leva, vad livskvalitet ärav: jonata n ja h n , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k foto: gu n na r be rgk r a n tz

STOCKHOLM MARKET ÖPPNADE PORTARNA PÅ RIDDARGATAN 3 I STOCKHOLM I AUGUSTI 2011. SNART BLEV VI EN AV STOCKHOLMS FINASTE BUTIKER SOM KUNDERNA ÄLSKAR FÖR VÅRT URVAL, PERSONLIGA SERVICE OCH INSPIRATION. VI LEVERERAR SNABBT, TRYGGT OCH SÄKERT. MED STIL. SHOPPA PÅ RIDDARGATAN 3, STOCKHOLM TELEFON 08-611  00  50 ELLER WWW.STOCKHOLMMARKET.COM. FRI FRAKT OCH FRIA RETURER I WEBSHOPEN.BUTIK: RIDDARGATAN 3 114 35 STOCKHOLM 08-611 00 50  VARD 10 – 18.30 LÖR 11 – 17 WEBSHOP: WWW.STOCKHOLMMARKET.COM

MIH 1 695 KR

CHURCH’S 4 295 KR

SOPHIE BY SOPHIE 1 595 KRSOPHIE GYLLENHAMMAR 6 500 KR RED VALENTINO 7 295 KR

ANYA HINDMARCH 3 495 KR

METEO 12 295 KR

FTC 1 245 KR

Välkommen till Stockholm Market – nu även online!

SthlmMarket_H13.indd 1 2013-09-11 15:32

nummer 2 2013 . 37

STOCKHOLM MARKET ÖPPNADE PORTARNA PÅ RIDDARGATAN 3 I STOCKHOLM I AUGUSTI 2011. SNART BLEV VI EN AV STOCKHOLMS FINASTE BUTIKER SOM KUNDERNA ÄLSKAR FÖR VÅRT URVAL, PERSONLIGA SERVICE OCH INSPIRATION. VI LEVERERAR SNABBT, TRYGGT OCH SÄKERT. MED STIL. SHOPPA PÅ RIDDARGATAN 3, STOCKHOLM TELEFON 08-611  00  50 ELLER WWW.STOCKHOLMMARKET.COM. FRI FRAKT OCH FRIA RETURER I WEBSHOPEN.BUTIK: RIDDARGATAN 3 114 35 STOCKHOLM 08-611 00 50  VARD 10 – 18.30 LÖR 11 – 17 WEBSHOP: WWW.STOCKHOLMMARKET.COM

MIH 1 695 KR

CHURCH’S 4 295 KR

SOPHIE BY SOPHIE 1 595 KRSOPHIE GYLLENHAMMAR 6 500 KR RED VALENTINO 7 295 KR

ANYA HINDMARCH 3 495 KR

METEO 12 295 KR

FTC 1 245 KR

Välkommen till Stockholm Market – nu även online!

SthlmMarket_H13.indd 1 2013-09-11 15:32

38 . nummer 2 2013

nummer 2 2013 . 39

I mars 1888 visades i Paris på Salon des Indépendants ett måleri som kritikern Edouard Dujardin kallade cloisonism. Vid detta tillfälle, ett av flera anmärknings-värda i det sena 1800-talets konsthistoria, kunde man se målningar av Paul Gauguin, Paul Sérusier, Émile Bernard, Louis Anque-tin och andra. Cloison är franska och bety-der skiljevägg eller skott. Associationerna gick i riktning mot skilda inspirationskäl-lor. Mot de medeltida kyrkfönstren, som genom sina olikfärgade glas infattade i nät av blyspröjsar gav glimtar från himmelriket. I vidare mening också guldsmedstekniken cloisonné och, kan man tillägga, japanska träsnitt. Här råder konturens strukturerande makt.

Den antiimpressionism som här för-kunnades brukar också kallas synte-tism med krav på en djupare andlighet. Det skedde genom abstraktion och generalisering – hela konturerade färg-plan utan detaljer och valörsteg, men med förenkling och förstärkt klang-djup, rytmiserat linjespel och silhu-ettverkan. Med dessa stilmedel hävdes beroendet av den yttre iakttagelsen. Bilderna skapades så att säga inifrån. Målet var, för att använda Gauguins formulering, att åstadkomma ”den rena cerebrala konsten”.

Allt detta (och mer därtill) hade Ivan Agué-li förstått. Han och ingen annan i dåtidens svenska konstliv. År 1890 hade han hos Émile Bernard i Asnières initierats i det syntetiska måleriets praktik, övertygats om van Goghs konstnärliga betydelse (Bernard stod van Gogh mycket nära), troligen fått rådet att studera Owen Jones The Grammar of Ornament, och introducerats i den krets teosofer som utgav tidskriften Lotus bleu. Återkommen 1892 till Sverige studerade han vid Konstnärsförbundets målarskola i

Stockholm och sommaren detta år gav han det gotländska landskapet syntetisk form.

När Aguéli studerade vid målarskolan bodde han, vilket kollegan Arthur Bian-chini uppgett, ”i ett stort rum vid hörnet av Vanadisvägen och Norrtullsgatan”. Han rörde sig sålunda i en utkant av den väx-ande staden, närmare bestämt Vasastaden. Härifrån hämtade han motiv för en serie stadsbilder. Endast husgavlar, vägperspek-tiv och människotomt. Vi spanar förgä-

ves efter sinnesintryck från ytterområ-dets gatuliv. Det är heller inte meningen. Konstnären har själv lämnat ett svar av generell innebörd. ”Ett konstverk är en ny varelse, som inte bara har en själ, men en dubbel själ. (Konstnärens själ och naturens själ, fader och moder)”, skrev Aguéli till Richard Bergh som var en drivande kraft vid målarskolan.

Bland Aguélis gatumotiv finns två inbör-des likartade varianter. Den ena, betitlad Gatubild från Stockholm, ingår i Moderna Museets samlingar. Den andra, som befun-nit sig i Arthur och Lisa Bianchinis ägo,

kallas Stockholmsutsikt. Titlar till konstverk improviseras ofta i efterhand. Det vore här befogat att, dock utan ingrepp i det ved-ertagna namnskicket, föreslå förklarande tillägg. Detta med tanke på att likheten mellan de båda målningarna också handlar om avgörande skillnader. Ett förtydligande kan vara till hjälp särskilt beträffande den privatägda versionen. Den har till skillnad från varianten i Moderna Museet distinkt konturerade former, troligen därför att den representerar ett mer utstuderat stadium.

Uppenbarligen hade Konstnärsförbun-dets målarskola fått en elev som stod det franska avantgardet närmare än någon annan i den avlägsna svenska konstmiljön. Det framgår inte minst av den cloisonism som Aguéli tillämpade vid den version av gatumotivet som hamnade hos Arthur och Lisa Bianchi-ni. En båglinje separerar himlen i två halvor. Den övre är djupblå, den nedre en nyans ljusare. Vid horisonten fram-träder en böljande linje som innesluter en molnliknande substans.

Att detta konfunderande himmels-mönster tillkommit till följd av att

konstnären fått en spricka i sin pincené är ett skämt som han själv lär ha riktat till författaren Per Hallström. Lämnar vi detta åt sidan kvarstår trots allt anblicken av en hög himmel, vars valvbåge med synnerli-gen god vilja skulle kunna uppfattas som återgivningen av ett halofenomen. Om detta celesta motiv mer direkt anspelar på Emanuel Swedenborgs tanke om himlen som åtskild i två riken är svårt att belägga. Likväl ett tolkningsförslag i förbigående. Detta sagt med tanke på Aguélis ingående intresse för Swedenborgs visioner. Men ingenting hindrar att man till den neutrala titeln Stockholmsutsikt fogar preciseringen Husgavlar under himmelsbåge. n

Aguélis Stockholmsutsikt – husgavlar under himmelsbågeav: h a ns h en r i k brum m e r , ti diga r e öv e r i n t en den t för nationa lmuseum m e d pr i ns eugens wa l de m a rsu dde

ivan aguéli Stockholmsutsikt, 1892.

På den klassiska auktionen i december säljs ett viktigt verk av ivan aguéli.

40 . nummer 1 2013

Salin var örebroaren som flyttade till huvudstaden för att studera på Tekniska Högskolan i Stockholm. Tiden kring förra sekelskiftet präglades av stora förändringar i sättet att bo och leva i Stockholm. Hus revs, berg sprängdes bort och gator bred-dades i en rasande fart. Stockholm lämnade det småstadsaktiga bakom sig, de smala gatorna med små röda trähus och livet på bakgårdarna. Fram växte den stenstad som vi idag betraktar som gammal.

öSTErMalMS SaluHall aNNo 1888

Det var två unga, framgångsrika arkitekter som fick uppdraget att rita Stockholms första stora saluhall av kontinentalt snitt. Isak Gustaf Clason hade redan 1880 blivit biträdande stadsarkitekt och skulle så småningom bli professor i arkitektur, med byggnader som bl.a Nordiska Museet i sin refe-rensmapp. Tillsammans med den skicklige arki-tekten och konstruktören Kasper Salin startade Cla-son ett eget arkitektkontor år 1881. Inför arbetet med Östermalms Saluhall hade de två herrarna tidigare fått inspiration under en stipendieresa 1883 - 1886, då de studerade många nya exempel på tegelarkitektur i Nordtyskland, Italien och Frankrike. Särskilt i Frankrike fanns flera monumentala gjutjärnskonstruktio-ner av den avancerade typ som skulle bli stommen i Östermalmshallens tegelkate-dral. Mest remarkabelt var naturligtvis Eiffels berömda torn i Paris som uppfördes

under just denna period, påbörjat 1883 och avslutat år 1886.

Vid invigningen den 30 november 1888, i konung Oscar II:s närvaro, hade bara 6 månader förflutit från byggstart till avslut. Så, den 1 december, öppnades Östermalms Saluhall sina portar för allmänheten. En ännu lika levande epok hade tagit sin bör-jan och Stockholm fick därmed sitt eget tempel över den goda matens kultur och bevarande.

Sedan dess har Hallens handel och livs-kraft egentligen bara varit hotad under 1960-talet. Några politiker fick, i Hjalmar Mehrs anda, den något makabra idén att

riva saluhallen för att ge plats åt mer biltrafik och parkering. Lyckligtvis ledde detta initiativ ingenvart. Idag är Hallen ännu inte K-märkt, dvs. byggnadsmin-nesförklarad, men i praktiken har den redan samma skydd som ett byggnadsmin-ne enligt Stockholms Stadsmuseum. 1898 utsågs Salin till Stockholms stadsarkitekt. Lite ironiskt, med tanke på att han själv

ville gå försiktigt fram med rivningarna och spara mer för eftervärlden. I en artikel i DN 1916 sa Salin ”räddas vad som räddas kan, i bild och i verklighet, från den vanda-lism som i så många fall blir följden av den moderna byggnadsverksamheten!”

Och han fortsätter: ”Ni unga förstår det inte alltid riktigt, men ju äldre man blir desto mer sätter man värde på det Stock-holm som går”. I denna tid var Kasper Salin verksam, både som stadsarkitekt och som flitig amatörfotograf.

öGoNBlickSBilDEr av STockHolM

I sitt yrkesverksamma liv lyckades Kasper Salin inte få gehör för sin strävan att gå

försiktigare fram. Det är istället i Salins foto-grafier som det gamla Stockholm lever kvar för eftervärlden. Salin promenerade ofta runt i staden på lediga stun-der och dokumenterade, särskilt den bebyggelse som han visste skulle rivas. Det som utmär-ker hans fotografier, och som gör att de skiljer

sig från andra samtida fotografier, är den mycket starka ögonblickskänslan. Fotogra-fier från den här tiden är ofta komponerade nästan som konstverk. Men Salins fotogra-fier bär mer karaktären av tidiga ”snap-shots”. Det är också påfallande många människor i hans bilder, och de känns oftast helt oregisserade. Barnen leker kring husen, kvinnorna lyfter sina kjolar för att

Saluhallens arkitekt som ville rädda stadenav: li na bi e lst en , ja n k e br a n dbe rg o ch u lr i k a fa lk foto: e k lu n ds at e lj é , l en na rt a f pet e rsens (a r k i v bi l de r) o ch r a ph a e l ca m e ron

Stockholms auktionsverks granne östermalmshallen firar i höst 125 år. upphovs-männen till detta arkitektoniska mästerverk är arkitekterna isak Gustaf clason och kasper Salin. clason känner nog de flesta till, men vem är kasper Salin? Han är teknikern bakom den komplicerade gjutjärnskonstruktionen i östermalmshallens Saluhall, amatörfotograf och har gett namn åt det prestigefyllda arkitekturpriset, kasper Salin-priset.

”Räddas vad som räddas kan, i bild och i verklighet, från den vandalism

som i så många fall blir följden av den moderna byggnadsverksamheten!”

– Kasper Salin

nummer 2 2013 . 41

inte dra dem i smutsen på gatorna och tittar man noga kan man se en och annan sotare på taken. Före sin död 1919 testamenterade Salin sina Stockholmsfotografier till staden och sedan 1930-talet ingår de i Stockholms Stadsmuseums samlingar. Idag finns det knappt 200 av Salins fotografier tillgäng-liga för allmänheten hos Stockholmskallan på www.stockholmskallan.se. Här kan du också se andra fotografier från samma tid, titta på gamla kartor och läsa om Stock-holm vid förra sekelskiftet.

Utsedd till en av världens främsta salu-hallar ståtar Clason och Salins storverk i hörnet av Östermalmstorg – till glädje för alla matälskande generationer, de som frodas idag och de som komma skall. I höst är det 125 år sedan invigningen och Östermalms Saluhall är fortfarande lika sjudande, levande och imponerande. Den goda smaken har fått en välförtjänt seger och en verklig hemvist att glädjas åt. n

Fiskhandel i östermalms Saluhall under tidigt 60-tal. Foto: lennart af Petersens, Stockholms Stadsmuseum.

i Frankrike fanns flera monumentala gjutjärnskonstruktioner av den avancerade typ som skulle bli stommen i östermalmshallens tegelkatedral. Foto: Eklunds ateljé, Stockholms Stadsmuseum.

42 . nummer 2 2013

nummer 2 2013 . 43

Så snart man ruckar på den manliga man-tel som lagts som ett lock över 1900-talets förståelse för vad god konst är - så finns hon där. Den kvinnliga konstnären. Men hon är förstås inte en typ, ett slags konst-närskap eller en berättelse. I över 40 år har konsthistoriker enträget lockat fram hen-nes verk från dammiga vindar, och visat att de fanns där hela tiden. Inte beundrande vid sidan om utan mitt i smeten. De kvinn-liga konstnärernas konst och möjligheter att skapa är lika många som olika.

Bit för bit läggs konstens historia till rätta. De senaste åren genom flera efterlängtade, större presentationer av konstnärskap som tidigare placerats vid sidan om historiens mittfåra: Hilma af Klint, Eva Bonnier, Helene Schjerfbeck, Julia Beck – för att nämna några helt olika konstnärskap.

I Eva Bonniers rikligt dokumenterade bio-

grafi kan vi läsa om konstnärer som i sina ateljéer bearbetar det senaste inom konsten. Man diskuterar och debatterar. Konstnärer går samman mot förstelnade akademier, kvinnor och män arbetar sida vid sida. I Paris upptäcker man den nya konsten, det friare livet, man håller ihop, samarbetar och upptäcker färgen, ljuset, livet och kärleken. Talanger utvecklas men förvaltas i senare skeden på olika villkor.

Julia Beck drog med de andra till Paris, och som flera stannade hon kvar. Vi vet idag lite om hennes liv – hon får tala genom sin konst där hon i verk efter verk skildrar det franska landskapet i gryningen, skym-ningen, genom solens lekfulla skuggor eller höljt i höstlikt grådis. Hon tog till sig den franska impressionismen, den som andra skandinaver skyggade för. Beck verkar i sin tur ha skyggat för konventioner och verkar ha varit modig, i livet såväl som i konsten.

Med facit i handen är det märkligt att tänka sig museernas väggar utan konstnä-rer som Eva Bonnier, Julia Beck eller Hele-ne Schjerfbeck. Denna skildrare av livet, döden och jaget, som samtidigt är mäster-liga speglingar av den moderna konstens måleriska vändningar. Ett konstnärskap som är konsekvent och självständigt. En av sina sista målningar kallar Schjerfbeck för ”En gammal målarinna” och det är så vi måste se henne, den kvinnliga konstnären, som i första hand en konstnär. n

Kvinnliga konstnärer i fokusav: k ata r i na wa dst ei n m acl eod, fi l . dr . konst v et ensk a p, söde rtör ns hö gskol a

Helene Schjerfbeck Luktärter, olja på duk. Säljs på klassiska i december.

Eva Bonnier Flicka med docka, olja på duk.Säljs på klassiska i december.

Julia Beck L’Etang (Brume), olja på duk (detalj).Säljs på klassiska i december.

ida Gisiko Spärck Sommarlandskap, olja på duk. Säljs på klassiska i december.

Stockholms auktionsverk har nöjet att på klassiska i höst presentera en särskild avdelning med verk av kvinnliga konstnärer från förra sekelskiftet – generationen ”De foro till Paris”. En specialkatalog kommer att presen-teras och under visningen äger flera intressanta föredrag rum.

För iNläMNiNG koNTakTa

Pierre olbers tel 08-453 67 61 pierre.olbers@auktionsverket.se

andreas rydén tel 08-453 67 62andreas.ryden@auktionsverket.se

44 . nummer 2 2013

Lovisa Ulrika ansågs vara inte bara vacker, utan även begåvad och kvick, genom henne vitaliserades det svenska hovet, som fortfa-rande var präglat av den karolinska tidens etikett. Prinsessan hade under sin ungdom fått en klassisk utbildning inom filosofi, litteratur och de sköna konsterna. Carl Gustaf Tessin hyste ytterst höga tankar om sin nya drottning och kallade henne ”Gudavett i änglabild”.

Med Lovisa Ulrika kom också den moder-na rokokon att introduceras på bred front i Sverige, genom slutförandet av Stockholms slott hade hovintendenten Carl Hårleman och överintendenten Carl Gustaf Tessin engagerat franska konstnärer och hantver-kare att arbeta med inredningen av den nya

kungaborgen. Slottsbyggnadsprojektet blev i många stycken avgörande för framväxten av en ny inhemsk generation konsthantver-kare och konstnärer.

Innan det nya slottet stod färdigt inreddes Lovisa Ulrikas bostadsvåning i Kungshuset på Riddarholmen, under ledning av Carl Hårleman och Carl Johan Cronstedt. För detta ändamål utfördes vackra sittmöbler i rokoko av hovschatullmakaren Samuel Pasch och ornamentbildhuggaren Johan Liung, vilka ännu idag delvis finns beva-rade i Husgerådskammarens samlingar. Parallellt med dessa arbeten lät Lovisa Ulrika inreda Drottningholms slott som givits som gåva till henne efter bröllopet 1744.

I samband med höstens Klassiska kom-mer ett par högklassiga taburetter i tidig rokoko att säljas, märkta med drottning Lovisa Ulrikas monogram. Det skulpterade stolsträdet är av slottsverkstadskvalitet och har sannolikt ingått i drottningens möble-mang på Drottningholms slott. Under det sista århundradet har taburetterna tillhört välkände konsthandlaren Gösta Stenmans samlingar och därefter i arv till nuvaran-de ägare. Den finskfödde Gösta Stenman (1888-1947), var en förgrundsgestalt inom den moderna konsthandeln i Finland och Sverige. 1937 erhöll Stenman titeln hovin-tendent och i kronprinsen, sedermera kung Gustav VI Adolf, fann han en vänskap genom deras gemensamma intresse för de sköna konsterna. n

Den preussiska prinsessan lovisa ulrika mottogs med stor entusiasm då hon anlände till Sverige sommaren 1744 för att lösa tronföljdsfrågan i landet, hon hade såsom gud-barn till ulrika Eleonora d.y. utsetts att giftas bort och bli svensk kronprinsessa. Bröl-lopet med adolf Fredrik ägde rum på Drottningholm i slutet av augusti samma år och anses vara ett av de mest spektakulära i slottets historia.

Med kunglig proveniens– drottning Lovisa Ulrikas taburetterav: m a r kus a n de r zon , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

nummer 2 2013 . 45

Det är Fine Arts Museum of San Francisco som i höst satsar på en utställning med den svenske konstnären, ”Anders Zorn – Sweden’s Master Painter”. Med ett 90-tal inlånade verk från Zornmuseet i Mora, Nationalmuseum och andra museer och privata samlingar blir utställningen Zorns största någonsin i USA. Efter San Fran-cisco går den vidare till National Academy Museum i New York där den öppnar i slutet av februari 2014.

Idén om att presentera Zorns konst i USA väcktes redan 1992. Den drivande kraf-ten i arbetet har hela tiden varit Sveri-ges generalkonsul i San Francisco, Barbro Osher. Från början var tanken att Zorn skulle visas tillsammans med amerikanen John Singer Sargent och spanjoren Joa-quín Sorolla, bägge samtida med svensken. Men då chefen för San Francisco-museet, John Buchanan, besökte Zornmuseet 2010 beslutade han på stående fot att göra en

utställning enbart med Zorn. Han hann också dra igång projektet innan han 2011 gick bort efter en tids sjukdom. Det blir nu hans efterträdare, Colin B Bailey, som får fullfölja planerna.

Under sina sju USA-resor utförde Zorn fler än etthundra porträtt. Bankirer och industrialister, konstkännare och politiker – däribland tre presidenter – fanns bland det rika klientel som ville och hade råd att förevigas av honom. Själv påstod Zorn att han tog fyra gånger mer betalt för sina mål-ningar eftersom livet i USA var fyra gånger dyrare än i Sverige. Men John Buchanan gjorde från första stund klart att utställ-ningen inte bara skulle fyllas av porträtt. Tvärtom önskade han visa upp hela Zorns register, från vattenbilder och genrescener till nakenstudier och skulptur. Ambitionen skulle vara att visa bredden i Zorns konst-närskap och presentera honom som den internationella stjärnan han en gång var.

Till Zorns beundrare och mecenater hörde den excentriska och stenrika konstsamla-ren Isabella Stewart Gardner från Boston. Efter deras första möte på världsutställ-ningen i Chicago 1893 utvecklades en varm vänskap som varade livet ut. Inget var därför mer naturligt än att Zorn fick stå i centrum när det museum Isabella Stewart Gardner lade grunden till i sin hemstad i år skulle nyinvigas med en tillbyggnad, ritad av Renzo Piano. På utställningen Anders Zorn: A European Artist Seduces America, som visades i våras, fick den amerikanska publiken se omkring 25 verk av den svenske konstnären och därmed en försmak om vad komma skall.Manegen är krattad för Zorn i USA. n

Zorn återerövrar USAav: joh a n ce de r lu n d, musei di r e ktör , zor nmuse et

Sju gånger reste anders Zorn till uSa. Nu skall den svenske konstnären återerövra det land där han under sin livstid nådde sådana osannolika framgångar.

uTSTällNiNG: aNDErS ZorN, SWEDEN’S MaSTEr PaiNTEr

9 november, 2013–2 februari, 2014 legion of Honor (FaMSF) lincoln Park, 100 34th avenue • San Francisco, ca 94121

27 februari–18 maj, 2014National academy Museum, 1083 Fifth avenue (at 89th Street) • New york, Ny 10128

Två av utställningens målningar har sålts på Stockholms auktionsverk, Sommarnöje och Spetsknypplerskor.

Museet legion of Honor.Foto: Henrik kam, Fine arts Museum of San Francisco.

46 . nummer 2 2013

Efter att ha varit bortglömda i decennier återfanns, efter andra världskrigets slut, fyra målningar på vinden till Värtagasver-kets kontor i Stockholm. Målningarna som ansetts vara värdelöst skräp var kvarläm-nade och togs om hand av bergsingenjören Kurt Jeanson, som 1922 började sin tjänst vid gasverket. Det skulle visa sig att upp-täckten ruvade på en kulturhistorisk hem-lighet vars anor återfanns nere i gränstrak-terna mellan Småland och Östergötland.

Åren 1751-52 vistades konstnären Danck-wardt Pasch d.y. på Fogelviks herrgård i Tryserums socken, som vid tidpunkten ägdes av riksrådet greve Adam Horn af Ekebyholm. Fogelvik var en samlingsplats för flera av dåtidens konstnärer och musi-ker, vilka delade greve Horns intresse för de sköna konsterna. På den gamla karolin-ska herrgårdsanläggningen fanns en litet oktagonalt lusthus, vars fyra väggar deko-

rerades av Danckwardt Pasch under hans vistelse, med motiv av de fyra årstiderna. Genom Danckwardts försorg kom också hans bror Johan Pasch att utföra takmål-ningar i lusthuset, vilka fortfarande finns bevarade i den lilla byggnaden.

1839 avled den dåvarande ägaren till Fogel-vik, greve Claës Fredrik Posse, vars lik stod på lit de parade i lusthuset. På 1850-talet sålde änkan Fredrika Wilhelmina Posse Fogelvik till kronprins Karl, medan hon lät stycka av den intilliggande Hornsbergs herrgård för sitt eget bruk. I samband med att grevinnan Posse flyttade 1854, monte-rades lusthuset ned och sattes upp på en liten vacker holme vid Hornsberg. Skälet för flytten var att lusthuset hade ett stort affektionsvärde för grevinnan genom att hennes make stått lik i byggnaden. För att utföra arbetet engagerades lantbrukaren Sven August Edlund, som bodde på Grö-

tebo hemman, drygt 15 km från Fogelvik. Som tack för besväret med flytten fick Edlund de fyra väggfälten, vilka ersattes av nya väggmålningar i grisaille, utförda enligt tidens anda.

Vid Sven August Edlunds död 1891 ärv-des målningarna av hans son Karl Seve-rin Edlund, som under 1900-talets bör-jan arbetade som ingenjör vid Stockholms Gasverk. Därefter glömdes målningarna bort på vindsförrådet ute på Värtagas-verkets kontorshus, Edlund dog ogift och barnlös 1923. Genom hans efterträdare Kurt Jeanson fick målningarna ett nytt liv och bevarades till eftervärlden av honom och hans arvingar. I samband med höstens Klassiska auktion skrivs ett nytt kapitel i lusthusmålningarnas fantastiska historia. n

De fyra årstidernaÅterupptäckta lusthusmålningarav: m a r kus a n de r zon , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

Målade på 1700-talet, flyttade på 1850-talet, bortglömda vid sekelskiftet och återupptäckta på 1940-talet, de fyra fantastiska väggfälten har varit med om mycket. Nu säljs de på höstens klassiska auktion.

nummer 2 2013 . 47

48 . nummer 2 2013

Inför Klassiska 3 – 5 december

carl larsson I blåsten/Ett vindkast/Stina 1895, akvarell på papper, 92 x 60 cm.

Bruno liljefors Sädesärlor 1884, olja på duk, 61 x 41 cm.

Gustav lundberg Porträtt av Gustav III av Sverige som kronprins, olja på duk, 44 x 34 cm. Samtida skulpterad, förgylld och bron-serad ram i gustaviansk stil.

En av höstens mest intressanta möbel är utan tvekan ett högklassigt gustavianskt konsol-bord tillverkat av ornamentbildhuggaren Jean Baptiste Masreliez, verksam vid Gustav iii:s hov. konsolbordet är närmast i originalskick och har under lång tid tillhört den friherrliga ätten Mannerheim. ursprungligen stod bordet på villnäs slott utanför åbo i Finland, men i början av 1900-talet flyttade dess dåvarande ägare Palæmona och Johan Mannerheim till Grensholms slott i östergötland. konsolbordet har ett uppenbart släktskap med det par som finns i Sofia Magdalenas paradsängkammare på Stockholms slott.

nummer 2 2013 . 49

Karl Johan 250 årav: m a r kus a n de r zon , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k foto: gu n na r be rgk r a n tz

”År 1763 föddes den 26 janu-ari och döptes den 27 i samma månad Jean, äkta son till herr Henri de Bernadotte, proku-rator hos sénéchalen, och hans hustru, född de Saint Jean, bosatta här i staden. Faddrar: Herr Jean Bernadotte junior, prokurator hos sénéchalen, och hans hustru Marie Bethbeder. I närvaro av herrar Jean Bor-da, prokurator, och Bernard Luc, vaktmästare vid domsto-len, vilka jämte gudfadern och oss hava undertecknat, men icke gudmodern, som ej kan skriva”.

Porträttbyst från 1800-talets första hälft, tillskriven Johan Niklas Byströms ateljé, gråpatinerad gips. Säljs på klassiska i december.

50 . nummer 2 2013

Den unge Bernadotte hade inte några ambitioner att fortsätta i faderns fotspår som advokat, äventyret ut i Europa lockade mer än rättsfallen i hemstaden Pau. Som 17-åring slog han in på den militära banan och tog värvning i den franska armén. I soldatrullorna kunde man läsa följande om Bernadotte: längd 5 fot, 3 tum och 5 linjer, mörkt hår, mörka ögonbryn, bruna, något liggande ögon, näsan lång och spetsig, munnen liten med tunna läppar, hakan kort avrundad, ansiktet runt och fylligt, pannan smal med tvenne ärr. Den militära karriären blev lysande och hans ryktbarhet som fältherre spred sig i takt med att han avancerade i graderna. Vid kejsar Napole-ons trontillträde 1804 utnämndes Berna-dotte till förste marskalk.

Det var en omvälvande tid i Frankrikes historia, med den franska revolutionen där kungamakten störtades och ersattes av första kejsardömet. Den nye kejsaren Napoleon Bonaparte hade stora ambitioner för det franska riket, vars gränser redan under 1700-talets slut hade nått Italien och under en period även inkluderade Egypten. Mot bakgrund av de revolutionära ström-ningarna och det politiska maktspelet, var många monarkier runtom i Europa i gung-ning och fruktade Frankrikes expansiva politik. Redan tidigt kunde man ana en viss misstro mellan Bernadotte och Bona-parte, som då stred sida vid sida för Frank-rikes sak ute på kontinenten.

I Sverige regerade fortfarande huset Hol-stein-Gottorp, försvagat efter mordet på Gustav III, vars son Gustav IV Adolf tving-ades i landsflykt efter en statskupp. Den gustavianska eran kom till vägs ände med den barnlöse Karl XIII och de misslyckade försöken att tillsätta en dansk arvprins på den svenska tronen. Den forna stormakten Sverige var ekonomiskt, politiskt och ter-

ritoriellt försvagat och behövde en ny stark regent, som kunde hävda rikets suveränitet i Europa.

Problemen att hitta en tronföljare i Sverige skapade rykten om en gustaviansk restau-ration, där den blott 11-årige prins Gustav av Vasa skulle återfå tronen. Nu följde en period av intensiva förhandlingar om tänk-bara alternativ för att säkra tronföljden. På initiativ av friherre Carl Otto Mörner inleddes kontakter med Frankrike, där nu Bernadotte insett att Napoleons styre inte skulle bli långvarigt. Från att ha varit en uppburen marskalk hos den franske kejsa-ren valde han att tacka ja till erbjudandet att bli arvprins av Sverige. Vid 1810-års riksdag i Örebro kunde man, efter livliga diskussioner, välja den nye kronprinsen, som motvilligt adopterades av Karl XIII. Då Karl XIV Johan kröntes till kung den 11 maj 1818 i Stockholm, inleddes ätten Bernadottes långa tid på tronen.

Genom Karl Johan hade nu Sverige fått en regent som hade såväl administrativa, ekonomiska, militära som politiska kvali-fikationer. Utan tvekan var det faktum att Bernadotte byggt upp en ansenlig privat förmögenhet, som fransk marskalk och furste av Ponte Corvo, något som kom väl till pass i det nya hemlandet. Han var sedan 1798 gift med Désirée Clary, dotter till en förmögen köpman i Marseille, och de hade 1799 fått sonen Joseph Francois Oscar. Där-med var arvsföljden tryggad en generation framåt, sonen efterträdde Karl Johan vid hans död under namnet Oskar I.

Under Karl Johans regeringstid, 1818-1844, genomfördes stora samhälleliga föränd-ringar och den tekniska utvecklingen tog fart. Introduktionen av den kejserliga fran-ska empiren i landet är intimt förknippad med Karl Johan, som också givit namnet åt

den tekniskt förfinade epoken i det svenska konsthantverkets historia. Empirens prakt-fulla antika förlagor stöptes om i en inti-mare försvenskad variant av de skickliga hantverkarna i Stockholm.

Genom Karl Johans inköp av det kon-kursmässiga Elfdahls Porphyrverk inleddes guldåldern i den verksamhet som startade under Gustav III. Ägare till porfyrverket var formellt sonen, kronprins Oskar, och detta kungliga ägande varade under drygt 40 år. Den dyrbara stenen bröts och bear-betades i Dalarna och kunde sedan skickas till Paris i utbyte mot högklassiga franska bronser från tillverkare som Pierre-Phillipe Thomires verkstad. På sitt lustslott Rosen-dal lät Karl Johan göra påkostade inred-ningar, med en blandning av importerade franska lyxföremål och inhemsk produk-tion av konst och konsthantverk. Slottet låter oss ännu idag ana den prakt som omgav vår förste Bernadotte.

Efter 26 år på den svenska tronen slutade Karl XIV Johan sina dagar på eftermid-dagen den 8 mars 1844. På dödsbädden sammanfattade han sin levnad med föl-jande ord: Jag önskar ej döden, jag fruktar den ej; min levnad har gått över 80 år; naturen återtager sin rätt. Ingen har fyllt en bana, liknande min; man må öppna världens hävder. Jag har styrt folk, ömtåliga om sina rättigheter. Då Napo-leon anföll det land, som åt mig anförtrott sina öden, fann han i mig en rival; de händelser som förändrat Europa och återgivit det sin självständighet, äro kända; man känner också den del jag däri tagit. Man studere vår historia från Odens till våra dagar och säge mig, om icke den skandinaviska halvön är av någon vikt i vågskålen av världens skickelser. n

i år är det 250 år sedan Jean Baptiste Bernadotte föddes, advokatsonen som övergav kejsar Napoleon för att bli svensk tronföljare. under namnet karl Xiv Johan blev han den förste i huset Bernadotte på den svenska tronen. Hans ättlingar är ännu idag lan-dets statschefer, kung carl Xvi Gustaf är den sjunde av huset Bernadotte och firar i år 40 år som monark.

nummer 2 2013 . 51

Ett urval av föremål från karl Johans epok. i bakgrun-den skymtar drottning Desiderias skrivrumsmöbler, bordsplateau och Grande coupe parisarbeten tillskrivna Pierre-Philippe Thomires verkstad, ljusstakar tillverkade av brännförgylld brons och brevadsporfyr, bordsljus-stake med litofani föreställande karl Xiv Johan. Säljs på klassiska.

52 . nummer 2 2013

Ett flertal europeiska länder startade han-del med Ostindien redan under 1600-talet. De länder och handelsmän som lyckades övervinna politiska svårigheter och skaffa erforderligt kapital hade stora möjligheter att utöka sina förmögenheter. Det Svenska Ostindiska Kompaniet fick 1731 tillstånd att ”idka handel och sjöfart på Ostin-dien...”. Totalt genomfördes 132 expeditio-ner med 37 olika skepp under verksamhets-perioden som sträckte sig fram till 1813. Samtidigt som handeln var hårt reglerad i privilegiebrevet med tydliga anvisningar för Kompaniets förmåner och skyldigheter så omgärdades verksamheten av mycket hemlighetsmakeri. Både affärsböckerna (som brändes) och aktieägare var hemliga, vilket har resulterat i att vi saknar känne-dom om delar av handeln.

Avfärden och hemkomsten skedde enligt reglerna alltid i Göteborg. Vanligtvis tog resan mellan 15 månader upp till tre år.

Slutdestinationen för fartygen var ank-ringsplatsen Whampoa, ca 2 mil från Kan-ton. Köpmännen och handelsvarorna frak-

tades den sista biten i kinesiska djonker och sampaner till faktorierna strax utanför Kanton. Inne i själva staden fick inte utlän-ningar vistas vilket gjorde att de ostindiska kompanierna använde sina handelsfakto-rier både som bostäder, kontor och lager. Inom området fanns också många kine-siska köpmän och hantverkare som i sina butiker bjöd ut porslin, siden, te, lackarbe-ten, möbler samt föremål av elfenben, emalj och pärlemor. Vanligtvis vistades de euro-peiska skeppen i Kina under ca 4 månader.

Superkargörerna som var kompaniets hög-sta representanter både på skeppen och i Kanton stannade ofta kvar under längre perioder för att sköta sina förpliktelser men också egna affärer. Det fanns många superkargörer som tack vare möjligheten att kostnadsfritt använda en del av lastut-

rymmet på skeppen för egna varor, lycka-des skapa stora privata förmögenheter. Alla besättningsmedlemmar på Svenska Ostin-diska Kompaniets fartyg tilldelades en del av den fria förningen som stod i relation till befattningen ombord.

När föremålen till slut nådde Göteborg, auktionerades de ut i Kompaniets maga-sin på Norra Hamngatan. På samma sätt som idag hade spekulanterna möjlighet att besiktiga varorna under en veckas tid, till sin hjälp hade de också tryckta auktionska-taloger som beskrev porslinspjäserna.

Under Svenska Ostindiska Kompaniets verksamhetsperiod avtog lönsamheten vid 1800-talets början men under dess glans-period förekom vinster för aktieägarna på omkring 75% av det insatta kapitalet. n

Lönsamma affärerav: e lisa bet fe l l bom , i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

På höstens klassiska auktion säljs två detaljrika oljemålningar föreställande De europeiska handelsfaktorierna vid Kanton samt Ankringsplatsen vid Whampoa. konstverken ger en verklighetstrogen och kulturhistoriskt intressant bild av de ostindiska kompaniernas handel i kina vid 1800-talets början.

nummer 2 2013 . 53

konstnärinnan anna ankarcrona har denna sommar väckt uppmärksamhet på leksands kulturhus där hennes konst och formgivning ställts ut.

Anna Ankarcrona var yngst av åtta barn, född i Jönköping, men uppvuxen i Stock-holm. Hon studerade i två år på Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar, för att sedan fortsätta på Högre Konstindustriella Sko-lan åren 1905-08. Hon utbildade sig till mönsterriterska och ägnade sig åt textil- och illustrationskonst. Anna Ankarcrona var också en mycket begåvad akvarellteck-nerska, vilket inte minst hennes dräkt- och blomsterstudier avslöjar. År 1917 ställde hon ut tillsammans med sin betydligt mer kände bror Gustaf Ankarcrona och den då nyss avlidne farbrodern Henric Ankar-crona.

Utställningen i Leksand synliggör kvin-nors möjlighet till konstnärlig utbildning och till att utöva sitt konstnärskap vid förra sekelskiftet. Här finns många exempel på ritningar och förlagor till vävnader och föremål i keramik, glas och metall.

Anna Ankarcrona gick bort vid 49 års ålder, ogift och med en utomäktenskaplig son. Samtidigt som det i det sociala skikt

där Anna Ankarcrona vuxit upp fanns ett engagemang för frågor om kvinnans fri- och rättigheter, var det paradoxalt också här som traditioner och konventioner star-kast levde kvar. Anna Ankarcrona kom att stå för båda världarna och slitningarna dem emellan. n

Carl Eldhs Ateljemuséum åter öppetEfter en mångårig påtvingad törnrosa-sömn har Carl Eldhs ateljemuseum åter öppnat. I det av Ragnar Östberg ritade huset beläget i Bellvue-parken vid Roslags-tull i Stockholm visas förutom skulptören Carl Eldhs verk just nu en urställning av Charlotte Gyllenhammar.Museet är under vinterhalvåret öppet varje lördag–söndag kl 11–16.

Mer information om museet hittar du på www.eldhsatelje.se n

Ett bortglömt konstnärskapav: u l l a-k a r i n wa r be rg, i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

Dela Din passionVänföreningen är en social mötesplats för dig som är intresserad av kulturhistoria och vill stödja museerna. Vi ordnar utflykter, visningar och sammankomster där du träffar likasinnade och får tillfälle att utbyta kunskap och erfarenheter, umgås och ha trevligt.

nordiska Museets & skansens vännerBox 27820, 115 93 stockholmTel 08–519 546 93 vanner@nordiskamuseet.se

Foto: Ericsson & larsson leksands lokalhistoriska arkiv

Stora ateljén i carl Eldhs ateljémuseum. Foto: carl Hjelte

54 . nummer 2 2013

Syskonparet googlar febrilt bland fastig-hetsmäklare, begravningsbyråer och auk-tionshus. Det är ofta i det här skedet som jag som värderingsman etablerar den första kontakten med kunden.

Efter avtalad tid träffar jag syskonparet i den välbevarade, men något spöklika villan. Tiden har stått stilla sedan 1960-talet då föräldrarna lät bygga drömhu-set i de allra exklusivaste materialvalen.

Fadern hade varit framgångsrik entrepre-nör i byggbranschen. Minnena står på rad, barnens första slöjdarbeten blandade med keramik av Berndt Friberg och Hans Hed-berg, fotografier, böcker, minnen, ett helt liv avtecknar sig i den dammiga bokhyllan. Designklassiker blandas med antikviteter, konsten inköpt på olika kvalitetsauktioner på 1970 och 80-talet. Syskonen, som snart själva är i pensionsåldern, berättar att deras egna hem är fyllda till bredden och barnen

är knappast intresserade av farmors och farfars gamla bohag. Helmer Osslund, Carl Malmsten och Gunnar Nylund, namnen klingar obekant i barnbarnens öron.

Det är här mina specialkunskaper som värderingsman kommer in i bilden. Ålder, ursprung, värde, auktionsform - frågorna är många. Jag berättar och förklarar, vad är på uppgång och vad har svalnat på markna-den. Gustavianskt eller barockt, modernt

Livets oundvikliga skeendenav: m ats be rgstr a n d, vä r de r i ngsm a n , sto ck holms au ktionsv e r k foto: da n i e l wa h l be rg, h a n na m eij e r

charlotte bor med sin familj i london sedan 30 år tillbaka, hennes bror Gustaf bor i en villa strax utanför Stockholm. Det som alla har gått och väntat på har nu inträffat. kära mamma har gått bort 91 år gammal. charlotte bokar snabbt in sig på första bästa flyg till Stockholm. Tankarna far runt i huvudet, sorgearbetet blandas med en rad praktiska frågor; begravning, villan, landet, bohaget, hur ska vi hinna och orka, var skall vi börja…

Mats Bergstrand på hembesök.

nummer 2 2013 . 55

eller antikt. Marknaden är i ständig för-ändring, svängningarna blir snabbare för varje år som går, nätauktioner, klubbauk-tioner, provisioner och fotoavgifter. För att hålla sig uppdaterad krävs nästan en daglig kontakt med branschen.

Syskonparet lyssnar och begrundar mina utläggningar om toppnoteringar och fineartsegment. Men det finns en annan aspekt, avbryter Gustaf, de här föremå-len representerar hela vår barndom, det känns ju fel att sälja ut vårt föräldrahem på auktion, den fina målningen av Osslund, golvuret från 1700-talet, den gustavianska byrån. Under vår uppväxt har vi fått höra hur fantastiskt fina och dyrbara föremålen är. Det är här jag själv blir tvungen att stanna upp, diskussionen tar ny form, eko-nomiska värden byts ut mot mjuka värden, vi får liksom börja om från början, att kunna lyssna och vara lyhörd är kanske en värderingsmans allra största tillgång.

Förmiddag övergår till eftermiddag, lösöret är förtecknat och värderat, rum för rum, vi har talat om allt mellan himmel och jord, familjehemligheter och roliga anekdoter om vartannat, resor och barndomsminnen från flydda tider. Man kommer en familj mycket nära genom att närma sig deras föremål. När vi tar farväl är handslaget fast och förtroligt. Det här känns bra, nu är processen igång, säger Gustaf. Charlotte instämmer och tackar för de nyvunna kun-skaperna kring den svenska auktionsmark-naden. Själv sätter jag mig bakom ratten, knappar in en ny destination på min GPS,

ett nytt hem, nya människor, nya livsöden och nya föremål som berättar sin historia.

EN MoDErN värDEriNGSavDElNiNG väXEr FraM

Berättelsen ovan beskriver ganska väl hur en hemvärdering kan gå till. Idag betrak-tas värderingsavdelningen som en av de absolut viktigaste funktionerna inom ett auktionshus, den utgör själva navet i värde-ringsarbetet. Arbetsuppgifterna är många och varierande; skiftesvärderingar, boupp-teckningar, skriftliga värderingar, för-säkringsvärderingar för såväl privata som offentliga uppdragsgivare, mailvärderingar och telefonvärderingar, listan kan göras lång, men huvuduppgiften är naturligtvis att på bred front ta in föremål till företagets olika avdelningar och auktioner. Efter att tidigare varit en ganska liten avdelning fick Maria Granström, numera chef, uppgiften att göra nystart för verksamheten under hösten 2012. Under det gångna året har avdelningen gjort hundratals värderingar och förmedlat tusentals objekt, stora voly-mer till nätauktionen, som ökat sin försälj-ning markant, men även flera uppdrag i miljonklassen som gått under klubban på våra kvalitetsauktioner.

För att möta den stora efterfrågan på våra tjänster har nu avdelningen utökats med ytterligare två värderingsmän. Här finns en fantastisk bredd och kompetens inom skilda områden, allt från möbler, konst och keramik till modern design och orienta-liska mattor. Inget uppdrag är för stort eller för den delen för litet. Vi värderar allt, från

slott till koja, av erfarenhet vet vi att fan-tastiska föremål kan upptäckas precis var som helst i vårt avlånga land. Vår ambition är att hjälpa våra kunder snabbt och effek-tivt. Från första kontakt till att föremålen ligger ute till försäljning på vår nätauktion rör det sig ofta om några få dagar. Kun-skap, effektivitet och trevligt bemötande är ledord för Stockholm Auktionsverks nya värderingsavdelning. Har du ett hem som behöver värderas, tveka inte att kontakta oss för ett möte. Avdelningens fem experter har tillsammans närmare 100 års erfaren-het från auktionsbranschen och vi är aldrig längre bort än ett telefonsamtal. n

STockHolMS aukTioNSvErkS värDEriNGSavDElNiNG

Maria Granström, chef för avdelningentel: 08-453 67 24maria.granstrom@auktionsverket.se

roberto rebessitel: 08-453 67 19roberto.rebessi@auktionsverket.se

Bo Tellströmtel: 08-453 67 12bo.tellstrom@auktionsverket.se

Malin rebessitel: 08-453 67 36malin.rebessi@auktionsverket.se

Mats Bergstrandtel: 08-453 67 46mats.bergstrand@auktionsverket.se

Stockholms auktionsverk är ett utpräglat kunskapsföretag och vår största tillgång är våra experter och den kunskap de besitter inom vitt skilda områden.

56 . nummer 2 2013

Djurgårdsvägen 68 - 115 21 Stockholm - Tel. +46 8 502 541 40 - Info@melody.se

nummer 2 2013 . 57

38 år på en och samma arbetsplats. Direktörer har kommit och gått, res-pektfullt niande gått över till kamratligt duande, skrivmaskiner byts ut mot Mac, kommunalt blivit privat. annchatrine Palmqvist, som nu går i välförtjänt pen-sion, har mycket att berätta.

– I september 1975 började jag arbeta på Stockholms Auktionsverk, som då låg på Gyldéngatan vid Odenplan. Jag var ung och okunnig, klädd i kortkort och med höga sandaler. Min huvudsyssla var att på en gammal manuell skrivmaskin skriva värderingar åt värderingsmannen Rune Ajaxson. Då var Börje Engberg direktör. Det var en direktör av den gamla stammen, mycket strikt. En gång dristade jag mig att säga du till honom och det gjorde jag aldrig om igen. Men han var en fantastisk person, omtänksam. Han brukade laga kålsoppa åt personalen!

Den 1 april 1977 flyttade Stockholms Auktionsverk till nya lokaler i Gallerian. AnnChatrine beskriver hur positivt per-sonalen upplevde denna flytt till stora, fräscha, moderna lokaler med nya kontors-möbler. AnnChatrine fick för första gången en elektrisk skrivmaskin.

– Det var ett riktigt lyft! Ännu bättre blev det då Göran Berggren blev ny direktör 1978. Han började utveckla Auktionsver-ket i en mer modern riktning. Jag fick titeln ”föreståndare”, men än idag vet jag inte riktigt vad jag var föreståndare för! Vi datoriserades. Då var vi supermoderna och hösten 1979 gjorde jag för första gången en katalog i datorn.

Hur hade ni gjort tidigare?– Jo, då skrev varje intendent sina egna texter på små lappar. Sedan tog man bunten med lappar och pro-menerade över med dem till Norstedts. Mycket gammalmodigt – och riskabelt. Tänk om vi tappat lapparna, då hade kata-logen försvunnit! Min första dator hette Scribona och jag var i himmelriket. Idag skulle väl ingen ens drömma om att arbeta med ett sådant stenåldersredskap.

På 1980-talet utvecklades tekniken ytterli-gare och då stod AnnChatrine i mörkrum och framkallade katalogsidor i kemika-liebad, fortfarande var de flesta bilderna svartvita och samlade längst bak i katalo-gen. 1993 kom den första katalogen med text och bild tillsammans, dessutom allt i färg. Den innehöll inalles ca 1000 nummer. – Vi var så stolta över denna produktion. Den gjordes i en Mac och det var något helt makalöst att kunna jobba med text och bild på skärmen samtidigt.

Hur många kataloger har du gjort tror du? AnnChatrine tar fram papper och penna och efter en stund säger hon, nästan lite chockad själv:– Jag har nog gjort runt 750 auktionska-taloger under min tid på Verket! Det är bokkataloger, Lilla Kvalitén, specialauk-tionskataloger och kvalitetskataloger… Vi har haft en enormt hög produktionstakt!

1993 privatiserades Stockholms Auktions-verk och AnnChatrine berättar att det tog

ett tag att vänja sig vid de nya tankegång-arna.

– Det blev ett helt annat vinsttänk i företa-get, och det var spännande för oss som per-sonal att lära oss att sträva efter ett mål. Vi blev medvetna om konkurrenssituationen och att företaget skulle tjäna pengar. Det blev roligare att arbeta men också mycket mera allvar. 1996 kom Niclas Forsman som ny VD, endast 33 år gammal – den yngste chef jag har haft. Han hade en plan och tydliga mål och fick allt att vända. Vi gick med vinst – han grejade det!

Under tiden hade lokalerna i Gallerian, som en gång upplevts som så fräscha och moderna, hunnit bli både slitna och omo-derna. 2002 gick nästa flytt, då till Nybro-gatan 32 och härligt ljusa kontor ovanför Stockholms kanske finaste visningslokal.

– Här har jag trivts. Och även om produk-tionstakten de senaste åren drivits upp till en nivå som nog är svår att förstå för en utomstående, har det alltid varit roligt. Det är fantastiskt vad tekniken gått framåt. Nu sitter vi vid våra bildskärmar och kan se slutresultatet direkt. Hur ser det ut om tio år, det undrar jag! n

Från lösa lappar till digitala filerav: a n na h a m i lton , sto ck holms au ktionsv e r k foto: gu n na r be rgk r a n tz

annchatrine har under sina 38 år på Stockholms auktionsverk gjort runt 750 kataloger och varit med om hur tekniken utvecklats.

58 . nummer 2 2013

Nationellt kulturarv. Att skapa historia för framtidenStockholms Auktionsverk och Södertörns högskola driver sedan 2011, med stöd från KK-stiftelsen, forskningsprojektet ”Nationellt kulturarv. Att skapa historia för framtiden” som undersöker handel av antikviteter i relation till kulturarvspolitik. Under projektets gång har vi arrangerat såväl workshops som en större konferens

dit vi har bjudit in representanter från olika museer, institutioner, konsthandel, polis, tull, universitet och högskolor, riksdag, juridiska representanter med flera som på olika sätt kommer i kontakt med frågan om vårt kulturarv. Projektet kommer under 2014 att avslutas med en bok där resultaten kommer att sammanställas.

Antikskolan hösten 2013

AntikskolanSTil- ocH MöBElHiSToria FråN aNTikEN Till EMPirEN

Två terminer – dag- och kvällskurs

Antikskolan är en grundkurs som går ige-nom begreppen renässans, barock, rokoko, gustavianskt och Karl-Johan/empire. Möb-ler och inredningar är de huvudsakliga studieobjekten, men även konsthantverk tas upp. Föreläsningar varvas med special-föreläsningar och studiebesök.

På Antikskolan hittar du ett tjugotal kurser i konst-, stil- och kul-turhistoria. Vi har både längre baskurser och kortare specialkurser i ämnen som sträcker sig från antiken fram till dagens design och samtidskonst.

För anmälan och mer information om våra kurser, gå in på www.auktionsverket.se/antikskolan.

Moderna skolanMoDErNiSMENS GENoMBroTT iNoM arki-TEkTur, ForMGivNiNG ocH DESiGN

Två terminer – dag- och kvällskurs

Kursen sträcker sig över en termin och under tolv tillfällen behandlar den ingå-ende perioden från slutet av 1800-talet fram till och med funkisens genombrott på Stockholmsutställningen 1930.

Nutida konst

Fyra terminer - dagkurs

Kursen behandlar kronologiskt de senaste 50 årens konstriktningar med namn som Andy Warhol, Joseph Beuys, Louise Bour-geois, Charles Saatchi, Öyvind Fahlström och Ernst Billgren. Studiebesök på aktuella utställningar ingår.

nummer 2 2013 . 59

Boka biljett på abbathemuseum.comVi ses på Djurgården i Stockholm.

Besök oss på abbathemuseum.com och facebook.com/abbathemuseum

”De flesta som finns på museer är ju DöDa. men när man väl kommer över Det så är Det riktigt kul.”

– Björn Ulvaeus

60 . nummer 2 2013

Om det var ödet eller hågen för något annat än juridiken som fick honom att börja ägna sig åt teatern, vad vet vi? Oav-sett så startade han mer eller mindre direkt efter sin jur. kand. examen 1950, Teatern i Gamla Stan – typ källarteater. Där var han både chef och regissör. Den främsta upp-sättningen var den första dramatiseringen av Carl Johan Love Almqvists Drottning-ens Juvelsmycke. Detta ledde till regiupp-drag på de stora scenerna i Sverige och så var det igång.

Karin Kavli lockade snart Bengt Lager-kvist till Göteborgs Stadsteater, där hon var chef. Förutom att sätta upp många fina uppsättningar upptäckte han Sven Wollter, som under hans tid började på scenskolan i Göteborg.

Uppdragen kom slag i slag och 1960 blev Bengt Lagerkvist regissör för TV-teatern. Hans största framgång under de första åren på 60-talet var den stora uppsättningen av Hemsöborna med Sif Ruud och Allan Edwall och senare Bombi Bitt och jag med en ung Stellan Skarsgård som Bombi Bitt. Under en tioårsperiod från 1973 var han

TV-teaterns konstnärlige ledare och satte upp succéer som Jolos oförglömliga Någon-stans i Sverige med Janne ”Loffe” Carlsson.Från att tidigare varit bakom scenen tog han nu plats i TV-rutan både med Konstal-manackan, Konstverk berättar och Konst-paus. Speciellt det sistnämnda program-met var en fullträff. Här beskrev Bengt Lagerkvist på ett föredömligt enkelt sätt tavlans motiv samt berättade kortfattat om konstnären.

De tavlor som presenterades var samtliga från museer i Sverige och således åtkom-liga för alla. Om Rembrandts välkända målning Batavernas trohetsed (National-museum, Stockholm) kunde han berätta att detta beställningsarbete refuserades av Amsterdams stad och hur den kom till Sverige genom familjen Grill och vidare till Nationalmuseum via Gustav lll.

Med sin stillsamma röst, sitt enkla språk och humor nådde han ut med konsten till många som vanligtvis inte besöker våra museer. Konsten blev i Bengt Lagerkvists tappning lättbegriplig och mer spännande. Att betrakta konst och även ”förstå” blev

enkelt efter att ha tagit del av ett program av Bengt Lagerkvist.

Hur hade han denna talang? Var det en djup kunskap om konst i allmänhet eller vad var det? Någon utbildning i konstve-tenskap hade han inte till en början, men hans familjebakgrund där konst och lit-teratur fanns som en naturlig ingrediens hjälpte honom säkerligen på traven tillsam-mans med ett tidigt eget spontant intresse för bildkonst.

Dessa Konstpaus-program var små, korta, ja, just pausprogram mellan två större pro-duktioner. Programmen är uppskattade, de går ofta fortfarande i repris. De ligger även på YouTube och är väl värda att tittas på.

Bengt Lagerkvist skrev också i Kulturens Värld och artiklarna var alltid en källa till glädje – insiktsfulla, roliga och med flyt i pennan.

Denne eminente kulturpersonlighet har gått ur tiden och kulturparnassen har blivit tristare. n

Juristen som blev kulturistenav: n icl as forsm a n / a r n e pi n eus , sto ck holms au ktionsv e r k

Foto: Jan Düsing/Expressen/Scanpix

Bengt lagerkvist, den store estradören, folkbildaren, regissören, filmskaparen, författaren, programledaren, Tv-personligheten och mannen med den vackra rösten var i grund och botten jur.kand. Detta kan synas märkligt med tanke på hans bakgrund med en far som var en stor författare och en mor med konstnärlig bakgrund.

nummer 2 2013 . 61

Lindqvist Bygg_1_2_Layout 1 2011-05-02 15:32 Sida 1

Contemporary Swedish Art Jewellery av Inger Wästberg

Har Sverige fått en ny smyckekonst? Ja, svarar Inger Wästberg. De 31 smyck-ekonstnärer som presenteras i denna bok representerar en smycke-konst som ofta gått från hantverket till den rent konstnärliga arenan. I samklang med en internationell utveckling väljer många av de konstnärer som framträtt under de senaste två decennierna nya material och uttryckssätt. Detta är den första bok som ger en täckande bild av den samtida svenska smyck-ekonsten. n

Återkomster och försvinnandenOm bildkonst och mass-kultur från två sekel

Douglas Feuk har i denna bok samlat sina tankar om Manet, Monet, Hill, Munch, familjefoton, seriemagasin, Hollywoodfilm, kvinnligt mode och mycket annat som hör de två senaste seklernas bildkonst och masskultur till. Återkomster och försvinnanden är en utmanande, allmänbildande och bred essäsamling. n

Lage Lindell av Thomas Millroth och Carolina Söderholm

Lage Lindell (1920-1980) lyfter sig ur sin generation. Med en allt egensin-nigare teckning av landskapet på Got-land och figurer utvidgade han begrep-pet realism till att bli något djupt per-sonligt. Han prövade alla material, bl a akrylmålningar på lakansväv; här rör det sig om människan i hennes rum. Och en serie målningar från Gotland, där färgerna kränger sig och tätnar allteftersom vädret skiftar.

Allt ljus således på en av den svenska efterkrigstidens personligaste, mest konsekventa och nyskapande målare. n

62 . nummer 2 2013

Carl Malmstens arv - hans vackra möbler - förekommer ofta på Stockholms Auk-tionsverks auktioner. De mer unika möb-lerna säljs på Moderna, som äger rum två gånger per år. Höstens auktion innehåller ett flertal objekt av Malmsten, bland annat en vacker sekretär samt skriv-bordet ”Ståndaren”.

Det är nu glädjande att Prins Eugens Waldemarsudde i vin-ter lyfter fram denne formgi-vare och pedagog. Vi är många som har minnen förknippa-de med Carl Malmsten och hans formgivning och i denna utställning kommer vi kunna fördjupa oss i hans möbel-produktion, ritningar och exempel på olika inredningar. Utställningen kommer även att belysa Malmstens insatser som pedagog med inslag av olika elevarbeten från bland annat Capellagården och Carl Malmstens Furnitures stu-dies.

Utställningen anordnas i sam-arbete med Stiftelsen Siv & Carl Malmstens minne. n

Carl Malmsten - formgivare och pedagog19 oktober 2013 - 2 mars 2014Prins Eugens Waldemarsudde

Ny medarbetare på konst-hantverksavdelningen

Stockholms Auk-tionsverk har för-stärkt sin konst-hantverksavdelning med en ny medarbe-tare - Jonatan Jahn. Jonatan är design-historiker och före-målsantikvarie med en gedigen akade-misk bakgrund som avslutades med ett praktikprogram på MoMA (Museum of Modern Art) i New York. Han kommer senast från ett projekt på Nationalmu-seum där han arbetat med konsthantverks-samlingarna inför den stundande renove-ringen. Jonatan är mycket intresserad av funktionalismens banbrytande form och idéer men engagerar sig gärna i samtida designfrågor.

– Jag vill genom Stockholms Auktionsverks breda kontaktnät skapa nya möjligheter för samtida formgivare att visa upp sig. Min målsättning är att göra vår Nutida auktion till ett nytt och ungt forum för samtida form, där formgivare och publik kan mötas i en intressant dialog. n

Prenumerera på katalogerna Katalogen är en ovärderlig uppslags-bok med vackra bilder och viktig information. Du kan prenumerera på alla kataloger eller endast på en enstaka om det är något speciellt område du är intresserad av.

Följande kataloger är aktuella: Moderna, Nutida, klassiska,Böcker, kartor & handskrifter

Gå in på auktionsverket.se eller ring kundtjänst på 08-453 67 50 för mer information.

Carl Malmsten – ständigt aktuellav: u lr i k a ru di ng, i n t en den t sto ck holms au ktionsv e r k

Skrivbordet Ståndaren av carl Malmsten, formgivet 1948. Säljs på Moderna i oktober.

Sekretär av carl Malmsten, utförd 1928. Säljs på Moderna i oktober.

nummer 2 2013 . 63

Den 13 september slog Stockholms Auktionsverk upp dörrarna till Fashion, den efterlängtade auktionen med vackra kreationer, accessoarer, bijouterier, väskor och koffertar från kända modemärken. Denna gång innehöll auktio-nen mer än 600 nummer med betoning på just handväskor och bijouterier, de områden som den köpstarka publiken mest eftertraktar. Nytt denna höst var att auktionen ägde rum på nätet (www.stadsauktion.se).

En annan mycket uppskattad nyhet var att den duktige floristen Jonas Brandorf från Bruuns fanns i lokalen under hela visningen och sålde sina vackra bloms-terarrangemang. n

Fashion av: a n na h a m i lton foto: h en r i k bodi n

64 . nummer 2 2013

Sålt våren 2013 på Stockholms Auktionsverk

axel Einar Hjorths klassicistiska biblioteksbord Ceasar, utfört 1928. Sålt på Moderna för 171.000 kr.

Hilding linnqvists I tysta kvällen. Såld för 2.265.000 kr på Moderna.

cindy Shermans svartvita Untitled Film Still #24 från 1978. Sålt för 785.000 kr på Nutida.

Fyra flaskor château Mouton rothschild Pauillac, 1er cru classé, 1945, 1946, 1947, 1948 sålda för 147.000 kr på Dryckesauktion.

carl larssons sommarskildring, akvarellen Klappbrygga vid Sundbornsån utförd 1917. Såld för för 6.100.000 kr på klassiska.

nummer 2 2013 . 65

En unik utgåva av la Fontaines Fabler, med handkolorerade bilder av oudry, Paris 1755-59. Såld på Böcker, kartor & Handskrifter för 950.000 kr.

Nils Dardels Familjeidyll från 1923. Såld för 2.510.000 kr på Moderna.

Den lindemanska byrån av Gottlieb iwersson, med intressant och väldokumenterad proveniens. Såld för 980.000 kr på klassiska.

En blå-vit vas med yongzhengs märke och även tillverkad under denna period (1723-1735). Såld för 2.800.000 kr på klassiska.

Alice av karin Mamma andersson. Såld för 1.200.000 kr på Nutida.

Sex stycken Egyptian chair av Finn Juhl, formgivna 1949. Sålda för 233.000 kr på Nutida. Einar Jolin Isprinsessan, 1917. Såld för 1.140.000 kr på Moderna.

66 . nummer 2 2013

BöckEr, karTor & HaNDSkriFTEr

katharina Fahlstedt08-453 67 49katharina.fahlstedt@auktionsverket.se

BöckEr, karTor & HaNDSkriFTEr

Hans larsson08-453 67 47hans.larsson@auktionsverket.se

FaSHioN

Beata af Donner08-453 67 63fashion@auktionsverket.se

Experter Stockholms Auktionsverk

SvENSk klaSSiSkT & MoDErNT koNST, NuTiDa koNST

andreas rydén 08-453 67 62andreas.ryden@auktionsverket.se

iNTErNaTioNEll koNST

Marc Maurie08-453 67 56marc.maurie@auktionsverket.se

SvENSk klaSSiSk koNST

Pierre olbers St Bellies 08-453 67 61pierre.olbers@auktionsverket.se

aNTika MöBlEr & koNSTHaNTvErk

Markus anderzon 08-453 67 48markus.anderzon@auktionsverket.se

aNTika MöBlEr & koNSTHaNTvErk

Bertil carlsson08-453 67 37bertil.carlsson@auktionsverket.se

aNTikT koNSTHaNTvErk,TEXTiliEr

ulla-karin Warberg08-453 67 85ulla-karin.warberg@auktionsverket.se

MoDErN DESiGN, MöBlEr, GlaS & kEraMik SaMT älDrE GlaS

ulrika ruding08-453 67 57ulrika.ruding@auktionsverket.se

MoDErN DESiGN, MöBlEr, GlaS & kEraMik

Jonatan Jahn08-453 67 31jonatan.jahn@auktionsverket.se

oriENTaliSk kEraMik & koNSTHaNTvErk SaMT älDrE EuroPEiSk kEraMik

Elisabet Fellbom 08-453 67 32elisabet.fellbom@auktionsverket.se

oriENTaliSka MaTTor

anna Sievert08-453 67 35anna.sievert@auktionsverket.se

SilvEr & SMyckEN

Tomas Persson 08-453 67 60tomas.persson@auktionsverket.se

GraFik ocH iNTErNaTioNEll koNST

Fredrik Fellbom08-453 67 59fredrik.fellbom@auktionsverket.se

NuTiDa koNST

charlotte kreuger cederlund 08-453 67 50charlotte.kreuger.cederlund@auktionsverket.se

MoDErNT & NuTiDa koNST, FoToGraFi

Sofie Sedvall08-453 67 54sof ie.sedvall@auktionsverket.se

arT aDviSEr / PrivaTE SalES

lisa ivemark08-453 67 34lisa.ivemark@auktionsverket.se

nummer 2 2013 . 67

klockor & arMBaNDSur, lEkSakEr, TEcHNica & NauTica

Jan Wendin08-453 67 29jan.wendin@auktionsverket.se

värDEriNGar av HEla HEM För FörSälJNiNG, arvS-SkiFTEN MM

roberto rebessi08-453 67 19roberto.rebessi@auktionsverket.se

värDEriNGar av HEla HEM För FörSälJNiNG, arvS-SkiFTEN MM

Bo Tellström08-453 67 12bo.tellstrom@auktionsverket.se

värDEriNGar av HEla HEM För FörSälJNiNG, arvS-SkiFTEN MM

Mats Bergstrand 08-453 67 46mats.bergstrand@auktionsverket.se

värDEriNGar av HEla HEM För FörSälJNiNG, arvS-SkiFTEN MM

Maria Granström08-453 67 24 maria.granstrom@auktionsverket.se

DryckESaukTioN

Sören Nylundkonsult08-503 303 97auktioner@systembolaget.se

vaPEN & orDNar

claes andersson 08-453 67 25claes.andersson@auktionsverket.se

älDrE uTläNDSkT MålEri

Stéphane Pintakonsult08-453 67 50

rySk koNST

ivan Samarinekonsult08-453 67 50ivan@russianartconsultancy.com

FoToGraFi

leif Wighkonsult08-453 67 50

FilialcHEF GöTEBorG

arne Pinéus031-20 61 10arne.pineus@auktionsverket.se

FilialcHEF MalMö

Petri Heinonen 040-611 20 26 petri.heinonen@auktionsverket.se

aNTikSkolaN

lena rydén 08-453 67 95 lena.ryden@auktionsverket.se

vD

Niclas Forsman08-453 67 50

vicE vD cHEF STaDSaukTioN

christian Minnhagen 08-453 67 90 christian.minnhagen@auktionsverket.se

värDEriNGar av HEla HEM För FörSälJNiNG, arvS-SkiFTEN MM

Malin rebessi08-453 67 36malin.rebessi@auktionsverket.se

När du älskar att köra

BMW 4-serie Coupé

www.bmw.se

LCHP-METODEN. (LOW CONSUMPTION, HIGH PERFORMANCE.)

Alltid med BMW Fri Service i 3 år/8.000 mil. Nya BMW 4-serie Coupé. Pris från 380.000 kr. Effekt från 184-306 hk.Bränsleförbrukning vid blandad körning enl EU-norm från 4,7-8,2 l/100 km. Koldioxidvärde från 124-193 g/km. Miljöklass: EU5.Billån från 3.175 kr/mån. Baseras på 5,55 % ränta (ränteläge augusti 2013), 30% kontantinsats, 50% restskuld efter 36 månader.Effektiv ränta 6,09 %. Uppläggningsavgift och administrationsavgift tillkommer. Finansiering via BMW Financial Services.

NYA BMW 4-SERIE COUPé. SvERIgEPREMIäR I OktOBER.

BMWA1309_4serie_LCHP_217x280_Auktionsverket.indd 1 2013-09-13 14:55