Tema: Boende

StudentbladetNOVEMBER 2014

Mellanösterns. 36

Rankings. 6

”DET ÄR OCKSÅ VI SJÄLVA som bestämmer om hen kommer att bli en naturlig del av svenskan. Som det är nu känns det fortfarande rätt laddat, som ett mer eller mindre medvetet val att understryka något. Den känslan försvinner bara ge-nom att vi börjar använda ordet i vår vardag.”Citatet är taget från Student bladets två år gamla ledare ”Vem är rädd för hen?”, skriven av den dåvarande chefredaktören IDA HENRIKSON.

NÄR LEDAREN SKREVS hade hen-debatten börjat ordentligt även på finlandssvenskt håll och stora farhågor målades upp av de arga motståndarna om det farliga, feministiska ordet hen som nu också tagit plats i finlandssvenska medier och som för evigt skulle utplåna alla finlandssvenskars könsidentitet. Så är det väl tyvärr med det mesta som ens nuddar vid feminism eller queerpolitik, det finns alltid en skara motståndare som direkt bemöter allt med misstänksam ilsken rädsla och ska minsann inte kallas för hen. Även Studentbladet fick kritik för ledaren år 2012 och en artikel i samma nummer om Campus Allegro i Jakobstad där hen användes genomgående i hela texten.

MOTSTÅNDARNA HAR DOCK förlorat sin Don Quijote-kamp mot väderkvarnen hen. Språket och dess utveckling är fas-cinerande, och när det kommer till attityder gentemot ordet hen har det skett en påtaglig och glädjande förändring under de senaste två åren: hen har blivit ett etablerat pronomen i svenskan. Det väcker inte längre lika starka känslor som för bara två år sedan. Det laddade i hen har försvunnit allt mer i och med att både medier och personer börjat använda ordet i vardagssammanhang och på så sett har pronomenet blivit en naturlig del av svenskan, precis som Henrikson skrev i sin ledare.

HEN ÄR ETT PRONOMEN som är praktiskt. Men framförallt är det ett pronomen som i hög grad inkluderar och tar oss bort från det påtvingade könsbinära normtänket om att det bara finns hon och han. Även årets Studentbladet har varit fli-tig i användandet av hen. Vi har också använt en istället för man i ett antal texter. Har vi fått arga insändare? Nej, inte en enda.

LEDARE

E D I T L I N D B L A D

REDAKTIONSSEKRETERARE

Inte längre rädda för hen

Bostaden är nyckeln till ett drägligt liv

I det här numret av Studentbladet fokuserar vi på temat boende. Ett tryggt boende är en grundlägg-ande förutsättning för att man ska kunna byg-ga upp en dräglig vardag. Ändå är denna förut-

sättning ingen självklarhet även i ett välfärdssamhälle som Finland.

För tillfället står över 4000 studerande i kö till Hel-singforsregionens studentbostadsstiftelses (HOAS) lägen-heter. Situationen ser liknande ut i de flesta städer, men är mest akut i huvudstadsregionen. Problemet är bristen på små billiga lägenheter som kan husera studerande som lever på små tillgångar.

Av Helsingfors bostadslösa är var fjärde under 25. De flesta av dessa bor på någon kompis soffa och flyttar runt med jämna mellanrum.

På sidan 26 kan du läsa om GIULIUA ARCHIMEDE som flyttade till Finland för att studera träarbete på ett avgifts-belagt magistersprogram. Läsårsavgiften på 6500 euro lämnar inte mycket utrymme för hyreskostnader, som i huvudstadsregionen har skjutit i höjden. Archimede har bott på soffor, men har flyttat runt för att inte känna sig i vägen. Så här ser verkligheten ut för en del studeran- de.

J U L I U S V O N W R I G H T

CHEFREDAKTÖR

N ödlösningar finns, men de erbjuder inte lång-varigt boende och billiga långvariga lösningar stöter på patrull. Containerbostaden (se sidan

26) är billig att producera och kunde ge studerande tak över huvudet för en relativt låg hyra. Visst är lösningen inte optimal, men den skulle fungera som snabbmedicin på problemet. Lägenheterna fyller däremot inte Helsing-fors stads kriterier på lägenhetsstorlek (nybyggda lägen-heter får inte vara under 20 kvadrat), så än en gång riskerar goda idéer att malas sönder av det oflexibla byråkrati- monstret.

B ostadspolitiken i Helsingfors har överlag inte varit långsiktig. Det säger bostadsexperten PE-TER FREDRIKSSON från miljöministeriet på si-

dan 29. Han säger att lokalpolitikerna föll för idén om den finländska drömmen då Finland fick euron. Alla skulle få billiga lån och bygga eller köpa sina egna hem. Pro-duktionen av hyresbostäder stannade av. Riktigt så här blev det inte och de negativa effekterna ser vi i dagens bostadsbrist.

B ostaden är A och O för ett fungerande liv och borde vara en mänsklig rättighet för alla, obero-ende om livets andra pusselbitar har fallit på

plats eller inte. Det är först då som människan kan byg-ga upp resten av sitt liv. Denna inställning borde gå från teori till praktisk handling bland Finlands politiker. Har de bostadslösa några politiska vänner?

”Bostaden är A och O för ett fungerande liv och borde vara en mänsklig rättig­het för alla, oberoende om livets andra pusselbitar har fallit på plats eller inte.”

JENNA VIERINEN

Jenna Vierinen studerar kulturproducentskap och bor i Helsingfors. På sidan om studierna

frilansar hon som skribent och är aktiv inom några föreningar. Hon tycker om mode, Harry Potter och tv-serier. Feminism och Twitter är något som hon

gillar extra mycket.

MEDARBETARE

JENNY BLOMQVIST

Jenny Blomqvist är en journalistikstuderande som ibland hörs i radionyheterna. Fotografering är hennes

passion – både att fota och att gå på utställningar. Hon bollar ofta miljö- och flyktingfrågor i huvudet och orga-

niserar tankarna genom idrotten, allt mellan hotyoga och rullskrinning. Hon drömmer om att bli en lite fegare

version av fotojournalisten Meeri Koutaniemi.

LILIAN TIKKANEN

Lilian Tikkanen är en frilansande tvåspråkig journalistik studerande som trivs bakom kameran

och med andra kreativa uttrycksformer. Hon intresserar sig mest för miljö, hälsa och mänskliga

rättigheter och på fritiden är det konst, te och natur som gäller. Passionen för växtbaserad matlagning

syns på Instagramprofilen som fylls med matbilder.

”Stadskulturen är friare och något som görs tillsammans”

28”Min kropps-temperatur var 35 grader i morse då jag mätte den och jag har så ont i benet. En gång hade jag faktiskt en temperatur på 32 grader.”

30

322 LEDARE4-5 PLOCK6-9 RELEVANTA RANKINGAR?10-11 POLITISK KONST12-13 MASKULINITETSNORMER14-15 SJÄLVUTNÄMNDA EXPERTER16-17 PARAPLYREVOLUTIONEN18 SINNENAS FORMGIVNING19 TEMA: BOENDE20-21 SIFFERGRAFIK22-23 FÖRORTSMYTEN25 FINLÄNDARE FLYTTAR TIDIGT26-27 STÄNDIG FLYTT29 UTAN BOSTAD30-31 JUHA OCH HANNU32-33 DEN HEMLIGA PARKEN

35 CYKLAR OCH KANALER36-37 ETT FÖNSTER MOT MELLANÖSTERN38 KÄRLEKEN TILL SÅPANin

ne

hå

ll

”Vi tar våra möbler från sopcontainrar, men vill ändå ha det hemtrevligt och snyggt.”

4

Håll koll i djungeln de kallar FPA

antalet studie-poäng du måste prestera per läsår om du lyfter studie stöd, även om du bara lyfter en månad. Det här gäller alla!

antalet studie stöds-månader som ges för hög skole studier. De som inlett studierna före 1.8.2014 får behålla sina 70.

”Studerandekårerna diskrimineras”

Grundlagsutskottet ger tummen ner till lag förslaget om obligatoriskt kår medlem­skap för yrkeshögskolestuderande. Enligt utskottet strider förslaget mot grundlagen och lagen om förenings frihet. Diskrim­inerande, säger Novium och SAMOK.

Regeringens förslag om obligatoriskt kårmedlemskap för yrkeshögskolestuderande strider mot grundlagen. Det säger grundlagsutskottet, som tagit ställning till lagförslaget. Utskottet anser att kårernas nuvaran-de uppgifter inte är sådana som kräver obligatoriskt medlemskap, till skillnad från universitetens stu-dentkårer.

Studerandekåren No-vium ser utlåtandet som diskriminerande.

– Vi uppfattar att ut-låtandet är bas erat på ut skotts medlemmarnas egna värderingar,

snarare än på lagar, säger Noviums styrelseordförande JOHN NORDQVIST.

Utskottet skriver i sitt utlåtande att studerande på yrkeshögskolor och universitet ska behandlas lika, vilket Nordqvist påpekar att inte är fallet i och med att det obligatoriska kårmedlemskapet inte fick grönt ljus.

– Från och med årsskiftet kommer vi att ha samma uppgifter som studentkårerna bortsett från hälso v-ården, som vi hoppades på att kunna utvecklas hand

i hand med det obligatoriska kårmedlem skapet, säger Nordqvist.

Försvårar oberoende intressebevakningDet som är problematiskt för yrkeshögskole-

kårerna är att de är beroende av stöd från yrkeshögskolorna. Det gör det svårt att föra en oberoende intressebevakning.

– Vi har turen att ha ett bra förhåll-ande till vår högskola, men det kan

bli svårt för kårer att driva sin in-tressebevakning när de är bero-ende av stöd från högskolorna.

Samtidigt så känner vi att vi inte har samma pondus som studentkårer då vi inte har alla studerande som medlemmar, säger Nordqvist.

Nordqvist är osäker på hur studerandekårerna kommer att gå vidare och kan inte säga om det obliga-toriska kårmedlemskapet längre är ett realistiskt mål.

JULIUS VON WRIGHT

Av Finlands 38 rektorer på högskole-nivå är 10 kvinnor och 28 män.

UNIVERSITET:

9 män 5 kvinnor

YRKESHÖGSKOLA:

19 män 5 kvinnor

SSI-KOLUMNEN Kårval

Valet att gå till val

HÖSTEN HAR KOMMIT och igen ligger kårvalen runt hörnet. En del val har redan gått, andra är strax på kommande. Dessa val verkar ofta gå en stor del av studerandena förbi. När jag skri-ver är det högsta uppmätta valresultat på länge det nya Konstuniversitets kårval där röstnings-procenten var kring 36 procent. Ur en demo-kratisk synvinkel är detta fortfarande ett väldigt lågt deltagande.

Vad är det då som gör att så många studeran-de väljer att inte utnyttja sin röst. En stor del av kårerna har till och med infört elektroniska val så ett deltagande borde vara ganska enkelt. Som studerande vid Helsingfors universitet är jag dessutom van vid att under de dagar röstningen pågår bli påhoppad av en massa personer som delar ut flyers till höger och vänster.

Man kan undra om det många gånger handlar om brist på information. Men så vitt jag kan se, efter en snabb googlesökning, verkar de flesta student- och studeradekårer ändå marknadsfö-ra sina val ganska bra.

Är det det låga intresset för vad student- el-ler studerandekårerna gör i allmänhet som spö-kar där i bakgrunden? Speciellt för de större kårerna tycks vägen till gräsrotsstudenten bli allt längre och många studerande upplever att de inte vet vad de egentligen röstar på. Vad gör egentligen delegationen?

INTRESSET FÖR POLITIK i alla former har gått ner i Finland vilket säkert kan vara en orsak till ointresset att rösta i kårvalen. Sedan kan man fråga sig om detta beror på okunskap om val el-ler kanske bara ett ointresse. Om saker fung-erar, varför ska man då orka bry sig tillräckligt mycket för att gå och rösta?

Men tycker du verkligen att allt fungerar som det ska? Gränserna för att få studiestöd blir hela tiden strängare, Studenthälsan är hotad på grund av den nya vårdreformen. Det finns inte bostäder för stud erande och det finns mindre jobb för nyutexaminerade. Alla dessa ämnen är något kårerna arbetar med och som du kan på-verka genom att ge din röst och visa ett stöd för en aktiv studentpolitik.

EN AKTIV POLITIK kommer att behövas de kom-mande åren för att klara alla de förändringar som håller på att ske, och det första skedet till aktivitet är att rösta.

Elin Andersson är styrelseordförande för Svenska Studerandes Intresseförening r.f.

ELIN ANDERSSON

FOTO: JENNY BLOMQVIST

I K O R T H E T

5

5

antalet timmar av hans arbetstid (9-17) som går åt till tweetande varje månad

@alexstubb #omgyourock4real!På statsrådets kansli kliar de sina huvuden på grund av statsministerns tweetande. Är det en officiell informationskanal och borde alla tweets arkiveras? Ingen tycks veta. Studentbladet har sammanställt lite ”twinfo” om vår statsminister, Alexander Stubb.

I KORTHET Finland

Antalet arbetslösa doktorer har fördubblats på två årI Finland finns närmare tusen arbetslösa med doktorsexamen, vilket är 30 procent högre än året innan och en fördubbling sedan två år tillbaka. Doktorer är dessutom länge arbetslösa. Enligt facket Akava är ett års arbetslöshet vanligare bland doktorer än bland personer med andra utbildningsnivåer. ULLA AATSINKI, vice ordförande för Forskarförbundet sä-ger att arbetslösheten drabbar kvinnor oftare än män och att den beror på många olika saker. Anställning-arna vid universiteten har blivit osäkrare, universiteten och forskningsinstituten samarbetsförhandlar allt oftare och tävlingen om forskningspengarna blir hela tiden hårdare, säger Aatsinki till Yle. Under förra året utexaminerades över 1700 doktorer i Finland. JVW

Större sannolikhet att kvinnor studerar färdigtSannolikheten både för att studera färdigt och snabbt är större för kvinnor än för män. Enligt rapporten Välfärds-översikten 3/2014 från Statistikcentralen utexamineras kvinnor snabbare än män oberoende av utbildning. De utbildningar där den största andelen av män ut examineras är inom social- och hälsoutbildningar, medan mot svarande för kvinnor är bland annat inom ekonomi ut bildningar. Männen klarar sig sämst (då man ser på andelen som utexamineras) i humanistiska ämnen och kvinnor i naturvetenskapliga. Rapporten betonar också att arbetsmarknaden i Finland är tydligt ännu uppdelad i manliga och kvinnliga yrken. Arbetssegregationen i Finland är den sjätte högsta i EU, enligt rapporten Työ, talous ja tasa-arvo (Statistikcentra-len, 2013). JVW

Fråga FpaFpa öppnar ett nytt diskussionsforum där studerande och barnfamiljer kan ställa frågor om Fpa-stöd på vardagar. Enligt Fpa blir det även lättare för målgruppen som redan vanligtvis söker reda på fakta från internet att ställa frågor via forumet till en Fpa-expert. – När kunden fått sitt svar är det lätt för hen att flytta sig till e-blanketterna och fylla i sin ansökan, säger PÄIVI BERGMAN från Fpa:s informationsenhet. Det går även att registrera sig på sidan för att lätt följa med olika diskussionstrådar som intresserar en själv, men att ställa en fråga utan att registrera sig går också. En kan även hitta svar genom att läsa de frågor som redan har ställts. Enligt Fpa är det ofta ganska liknande frågor som intresserar besökarna. Studerande ställer sina frågor till kysykelasta.fi/opiskelijat och barnfamilj-erna ställer sina frågor till kysykelasta.fi/lapsiperheet. EL

Källor: www.twittercounter.com, www.tweetails.com, www.twitter.com/alexstubb (17.10.2014)

JAN VAPAAVUORI, TUOMAS ENBUSKE och PAULA RISIKKO är de han taggat flest gånger

Stubb tweetar mest kl. 7 på morgonen

och 21 på kvällen

15200 antalet gånger Stubb har tweetat

ipad Stubbs val nummer ett då han avfyrar en tweet

150,000 följer Stubb

335 nya följare varje dag

2 antalet Stubb börjar följa dagligen

14,7 Antalet tweets per dag i medeltal (ej medräknat RT)

#KOKOOMUS och #EP2014 är hans mest använda hashtags. Men också #SMILEY och #HYMIÖ hör till hans favoriter.

6

S T B L­ PA N E L E N   Universitetsrankingar

SÅ HÄR FUNGERAR STBL-PANELEN

ST BL-panelen frågar varje månad varierande panelister om aktuella frågor. I detta nummer skickades frågan till studentkårer och alla finländska universitet.

Universitetsrankingar – underhållning eller allvar?

text EDIT LINDBLAD

I början av oktober publicerades rankinglistan Times Higher Education som jämför 400 universitet med varandra. Placeringen baserar sig på bland annat nivån av undervis­ningen, universitetets forskning och hur mycket den forskning en citeras. Listan toppas som tidigare år av brittiska och amerikanska universitet medan ex­empelvis Helsingfors universitet föll bort från listan med de 100 bästa och landade på plats 103.

Men är de universiteten som får plats på de olika listorna verkligen de bästa? Är kriterierna relevanta? Har ett universitet i ett litet land som Finland ens möjlighet att kunna toppa listan? Studentbladets panelister tar bland annat upp faran med att stirra alltför mycket på rankingresultaten och glömma bort ut­bildningen samt att rankinglistorna å andra sidan kan fungera som en del av den interna kritiken inom universiteten och hjälpa till i utvecklingen av olika studieområden.

Universitetsrankingar blir allt vanligare och samma universitet kan få olika ranking status beroende på vilken lista det är frågan om. Kritikerna till rankingarna har kommit med argument om bland annat att rankinglistorna favoriserar universitet med engelskspråkig forskning och naturvetenskaper, medan de humanistiska ämnena ignoreras. De som gillar rankingar anser att listorna ökar den internationella vetskapen om små universitet och under­lättar valet av studier utomlands.

illustration: Sara Östman

7

MÅNADENS PANELFRÅGA:Hur viktiga är universitetsrankingarna?

TUIJA PULKKINEN

Rankinglistorna grundar sig ofta bara på en liten del av universitetens funktioner och det som universiteten uppnått. Men listorna kan utnytt-jas om man förstår deras bakgrund och hur de kommer fram till resulta-ten.

Olika rankinglistor grundar sig på olika kriterier. I flera rankingar beror universitetens placeringar på till exempel hur många publika-tioner som publicerats, vilket skiljer sig beroende på vilken veten-skap det rör sig om: exempelvis har områden inom biovetenskap och medicin fler publikationer än på den tekniska sidan. I flera rankingar baserar sig placeringen även på hur känt universitetet är samt hurdant rykte det har. Därför har ett nytt universitet med färre vetenskaps-områden svårare att klättra upp på de här listorna än traditionella uni-versitet med ett brett urval av vetenskaper.

Gemensamt för många rankingar är även att de baserar sig på gam-la resultat. Till exempel baserar sig den nyligen utkomna listan Times Higher Education 2014-2015 till stor del på en referensanalys på ve-tenskapliga artiklar som publicerats mellan åren 2008-2012. Forsk-ningsarbetet som lett till publikationerna har givetvis skett tidigare än publiceringsåret. Rankingar som även har andra kriterier som ci-terings- och publiceringsanalys reflekterar ofta en längre tid i sina re-sultat.

Vice rektor, Aalto-universitetet

TONI ASIKAINEN

Rankinglistorna berättar väldigt lite om den verkliga kvaliteten på de högskolor som toppar listorna. För en vanlig finländsk abiturient som funderar på utbild-ningsplats har rankinglistorna troligen ingen betydelse, men för att rekrytera de mest begåvade forskarna i världen kan rankingplaceringen vara en sak som påverkar.

Att finländska högskolor skulle toppa rankinglistorna är inte en omöjlighet om man siktar på att nå målet om tiotals år, men det här skulle betyda att re-surserna borde fokuseras på ett eller två universitet. För det finländska jämlika utbildningssystemet och även för samhället skulle en sådan här utveckling vara förödande. Det är viktigare att hela utbildningssystemet producerar kunskap för hela samhället än att enskilda universitet gör bra resultat i rankingarna.

Rankinglistorna är med tanke på utvecklingen av utbildning främst trevlig underhållning som medierna kan göra rafflande rubriker av. Den mer långsikt-iga utvecklingen av utbildning är tråkigt nog något som sällan väcker medier-nas intresse och därför kan rankinglistorna som får överdriven uppmärksamhet ta bort alltför mycket uppmärksamhet av den långsiktiga utvecklingen.

Ordförande, Finlands studerandekårers förbund – SA MOK rf

Universitetsrankingar uppkom för att studerande skulle få lik värdig information om ett allt mer internationellt universitetsfält. Det här behovet håller inte på att försvinna, snarare tvärtom. På senare tid har rankingarnas påverkan även tydligt börjat synas i universitetens kontakter och samarbete med varandra.

Man kan med rätt vara av olika åsikt när det kommer till ranking-listor och de bakomliggande indikatorerna, och placeringen varie-rar beroende på vilken ranking det är frågan om. När ett universi-tet deltar i en ranking utsätter det sig för internationell bedömning. Det är viktigt att se hur vi syns i olika delområden i jämförelse med den internationella nivån. Att placera sig bra i rankingen gör även universitetet mer känt internationellt vilket å sin sida påverkar bland annat hur attraktivt universitetet upplevs både som studie-plats och samarbetspartner.

Rankingplaceringarna styr inte direkt universitetet men om vi placeras dåligt på något område är det en signal för att syna det noggrannare. Som mätare för utbildningens kvalitet ger inte rank-ingarna en tillräcklig helhetsbild. Kombinerade med feedback-system och ackrediteringar för enskilda program är de ändå rele-vanta och ger ett internationellt tillägg.

Då man tittar på universitetens enskilda placeringar och förflytt-ningar på listan ska man komma ihåg skalan: Det finns cirka 17 000 universitet i världen, och om man är bland de 400, 500 eller 700 bästa är det redan en vinst.

ANNELI PAULI Rektor, Tekniska universitetet i Villmanstrand

Rankingarna har blivit viktiga för att göra universitet kända, oberoende om vi gillar dem eller inte. Några exempel: vissa länder beviljar stipendier enbart till universitet som kommer tillräckligt högt upp på listorna. Studerande och forsk-are som är intresserade av Finland checkar troligtvis allt oftare vilka finländska toppuniversitet som är med i de här listorna.

Ingen enskild ranking är problemfri och dessutom finns det inget gemensamt kvalitetskriterium som skulle gälla alla. Exempelvis kan ett universitet med en mindre mängd olika vetenskapliga ämnen klara sig bra i Times Higher Educa-tion-rankingarna, om forskningen har kvalitet och fokuserar på ett vetenskap-ligt område där konkurrensen är liten. Den så kallade Shanghai-listan betonar de områden som har en universal och global publikationskultur. Att klara sig bra i flera mätningar berättar ändå att universitetet hör till den smala toppen av världens forskningsuniversitet. Ofta har de även bra undervisning och den goda kvaliteten gäller även andra studieområden, fast universiteten hamnar på topp-latser i rankinglistorna på grund av vissa citeringsintensiva områden.

Det är även skillnad på universitetssystemen. I Finland är skillnaden på uni-versiteten små medan det i de angloamerikanska eller i de asiatiska systemen finns universitet med varierande innehåll.

PERTTU VARTIAINENRektor, Östra Finlands universitet i Joensuu

Vice rektor, Tammerfors universitet

Rankingar är inte viktiga för universitet och listorna tas inte heller för allvar-ligt även om man kan använda placeringarna för att marknadsföra universitetet.

Materialet bakom alla rankingar är rätt så snävt, är ofta bristfälligt och berät-tar inte samma saker om alla universitet. Betoningen på det engelskspråkiga är kraftig. Att mäta publikationer är relevant bara inom de naturvetenskapliga och medicinska områdena. Utan publikationer kan man inte bli framgångsrik.

De så kallade bästa universiteten är i själva verket stora forskningsinstitutioner. Om vi hos oss skulle sätta all forskning under ett tak skulle ”Finlands universi-tet” kunna klara sig.

De universitet som finns på toppen är väldigt bra men är inte per automatik bättre än hundratals andra. Alla finländska universitet är toppuniversitet när det kommer till undervisning, men i forskning är de helt enkelt för små för att synas.

PERTTI HAAPALA

8

R A N K I N G A R H O TA R M Å N G FA L D E N

Hösten är universitetsrankingarnas tid. Times Higher Education (THE), British Quacquarelli Symonds (QS) och Shanghai Ranking (ARWU) ger ut sina listor på vilka universitet som är bäst i världen. Det går lätt att gissa sig fram till vem som toppar rankingarna: brittiska och ameri-

kanska universitet dominerar nästan helt och hållet top-20:an. Hur kommer det sig?

Toppen består ofta av universitet med långa traditioner inom forskning. De här universite-ten sätter stora summor på forskning, mottar stora donationer från privatpersoner och har framförallt ett gott rykte. Det goda ryktet har en spiraleffekt på elituniversiteten som Oxford, Cambridge, Harvard, Yale och California insti-tute of Technology (CalTech). Nya institutio-ner har svårt att ta sig in i toppen på grund av att elituniversitetens rykte får mer pengar att strömma in och renommerade forskare att söka sig till dem. Detta håller kvaliteten hög vilket i sig inte är konstigt, och det är svårt att argu-mentera mot att dessa universtitet verkligen hör till toppen i världen. Däremot använder

rankingarna indikatorer som favoriserar en del instutioner fram om andra.

Vinnare globalt, förlorare lokaltRankingarna har kritiserats för att vara allt för enkelspåriga vilket antagligen är varför de har blivit så populära bland politiker och be-slutsfattare. Rankinglistorna har monopolise-rat begreppet kvalitetsuniversitet och riskerar att göra universiteten likformade trots deras olika nationella kontexter. Ifall universiteten blindögt följer rankinglistorna så riskerar mång-falden att tynas ut, konstaterar den norska rap-porten Nordiske universiteter og internasjonale universitetsrangeringer. Särskilt på EU-nivå har rankingarna använts som grund för policydo-kument där man argumenterar för att satsa på framgångsrika institutioner. Rapporten varnar för att vinnare globalt riskerar att skapa förlo-rare lokalt.

”Värdelös på att utvärdera undervisning”Rapporten utgiven av Nordisk institutt for stu-dier av innovasjon, forskning og utdanning i Norge konstaterar att rankingarna THE och QS inte kan stå som grund för att utveckla de nordiska universitetens undervisning. I sin rap-port kritiserar de rankingarna för att inte se på inlärningsprocess erna eller mervärdet på ut-bildning för studenterna. ”Det antas at studen-tene kun er opptatt av status og ikke av læring”, skriver författarna. De kritiserar antagendet att kvalitativ forskning är direkt kopplat till kva-litativ utbildning.

Viktigt för HUEtt av Helsingfors strategiska mål är att rankas

som ett av de femtio bästa universiteten i värl-den. Den norska rapporten skriver att Helsing-fors universitet hör till de högskolor i Norden som uppmärksammar rankingarna mest och som använder dem mest aktivt i sitt strategiska arbete. Rankingarna uppmärksammas myck-et på universitetets webbplats och särskilt på nyhets sidorna. Rapporten skriver däremot att det stratgiska målet har satts av universitets styrelse och att universitetets ledning anser att god forskning ska vara målet, inte rankingen.

Humanistiska ämnen missgynnasDe universitet som toppar listorna satsar på områden som teknik och naturvetenskaper. QS-rank ingen, som kanske har det bästa ryk-tet internationellt, använder indikatorer som baserar sig på Scopus – en databas som gyn-nar engelskspråkiga publikationer. Natur-vetare tenderar att oftare skriva artiklar på engelska jämfört med humanister som ofta väljer att skriva på sitt eget modersmål. Re-dan här hamnar universiteten med humanis-tiskt fokus i underläge. Humanister publicerar dessutom ofta kapitel i böcker och anto-logier, vilka inte registreras i databaser som Scopus.

– Ett universitet som satsar på humanistis-ka ämnen har aldrig en chans att nå toppen av QS-rankingen, säger FRANK ZIEGELE, en av ut-vecklarna bakom rankingen U-Multirank och direktör för tyska Centrum für Hochschulent­wicklung.

För att också ta med faktorer som inte är lika mätbara som citeringar baserar exempelvis THE-rankingen hela 40 procent på subjektiva enkätsvar som skickats ut till över 15000 aka-demiker från 144 länder. Svaren bygger mycket

Varför universitetsrankingar inte visar hela bilden

text JULIUS VON WRIGHT

Universtitetsrankingar är lätta att ta till sig. De visar vem som är bättre och vem som är sämre, men hur mycket kan man

lita på listorna och vilken praktisk roll ska de spela? Student­bladet har tittat på hur rankingarna byggs upp och vad som är

risken med att allt för blåögt följa listornas resultat.

”Ett universitet som satsar på humanistiska ämnen har

aldrig en chans att nå toppen av qs-rankingen.”

9

40 % akademiskt rykte

20 % andelen studerande per fakultet

20 % citeringar

10 % de anställdas utvärdering av universitetet som arbetsgivare

5 % andelen internationella studerande

5 % andelen internationella lärare

på rykten som universiten har, vilket gör det svårt för nya universitet att få bra poäng.

Fallet SchweizI rankinglistorna finns det ett land som spräcker upp det amerikanska och brittiska herreväldet: Schweiz, med sina knappa 8 miljoner invånare. Hur kommer det sig att bland andra universtitetet Eidgenössische Technische Hochschule Zürich i det lilla landet pla-cerar sig högt upp på rankinglistorna?

För det första investerar Schweiz 2,2 procent av sitt BNP på forskning, vilket är dubbelt så mycket än medeltalet i EU. För det andra är det ett land som har fyra nationella språk som de delar med fem grann-länder. Det förklarar varför var femte studerande i

landet är av annan nationalitet och varför det är lätt att samarbeta internationellt. Sätt till en unik parti-kelaccelerator i ekvationen och det är lätt att förstå varför Schweiz lyckas få många poäng i de interna-tionella indikatorerna.

PHIL BATY, redaktör för THE-rankingen, kommen-terar den norska rapporten med att använda Schweiz som exempel på att ett litet land kan lyckas i ran-kingen.

– De norska universiteten måste se till att uppmärk-samma världen då de bryter ny mark, säger Baty men lyckas inte kommentera de andra förutsättningarna som inverkar på poängen.

Källa: The Guardian, University World News

10 % studerande som har vunnit Nobelpriset eller Fieldsmedaljen

20 % anställda som har vunnit Nobelpriset eller Fieldsmedalj

20 % forskare som är med i Thomson Reuters lista på mest citerade forskare

20 % antalet artiklar publicerade i Thomson Reuters Web of Science mellan 2009 och 2013

20 % antalet artiklar i Science Citation Index

10 % indikatorerna jämförs med antalet anställda för att bestämma produktiviteten

SHANGAHAI–RANKINGEN QS-RANKINGEN

De tre främsta rankingarna väger indikatorerna olika. Shanghai-rankingen sätter stor vikt på Nobelpriset, medan QS-rankingen framhäver subjektiva enkätsvar.

30 % citeringar

30 % antal publicerade artiklar, intäkter och rykte

30 % undervisning, baserar sig på enkätsvar

7,5 % Internationell förankring

2,5 % Intäkter från industrin

THE-RANKINGEN

Läs mer Nordisk institutt for studier av innovasjon, forskning og utdanning (2014): Nordiske universiteter og internasjo-nale universitetsrangeringer

Hazelkorn, E. (2013): How rankings are reshaping higher education.

Dill, D., & Soo, M. (2005): Academic quality, league tables, and public policy: A cross-national analysis of university ranking systems.

Deem, R., Mok, K. H., & Lucas, L. (2008): Transforming Higher Education in Whose Image? Exploring the Concept of the ’World-Class’ University in Europe and Asia.

10

A R T I S T E N   Partiernas syn på konst

Konstnären MinnA henRiKSSOn är en av deltagarna i Baltic Circles program Make Arts Policy. Minnas konstverk Politikens Konst handlar om hur konst har lyfts fram i riksdagen från början av 1900-talet tills idag. Konstverken kommer att bli planscher som läggs upp runt om i Helsingfors.

När politiken blir konst

Minna Henriksson har studerat konst i Brighton, Hel-singfors och Malmö och bott i Istanbul och forna Ju-goslavien där hon jobbat med konst. Sedan 2009 är hon tillbaka i Helsingfors i Finland och har jobbat med konst relaterat till samhälleliga frågor som na-tionalism och rasism genom planscher som hängts upp runt om i Uleåborgstrakten. Politikens Konst är alltså inte ett helt nytt koncept men har ändå en helt annan vinkling än något annat hon gjort.

RIKSDAGENS DOKUMENT EN GULDGRUVAMinna är fortfarande i ett tidigt skede av sitt arbete. Hon har gjort en hel del efterforskning och gått ige-nom dokumentationer av riksdagens diskussioner från slutet av 1800-talet till nutid. Utställningen kom-mer att bestå av åtta planscher där var och en repre-senterar ett parti. De kommer att hängas upp på tre platser runt om centrala Helsingfors: på Senatstor-get, utanför Ateneum och till höger om Glaspalatset mot riksdagshuset.

– Jag vill ta upp vilka konstfrågor som ofta lyfts fram i riksdagen och vad partierna har för olika åsik-ter i frågorna. Även om konst tas upp väldigt ofta i riksdagen så är det sällan man faktiskt bestämmer om något, utan det diskuteras mest utan att leda till någonting, säger Minna.

Planscherna kommer att bestå av varje partis åsikter och uttalanden när det kommer till konst och politik. Allt i en färgglad färg för att lysa upp höstmörkret, säger Minna. Hon lyfter fram bland annat partiernas

åsikt när det kommer till konst och konstfinansie-ring, till exempel hur Centern ofta tar upp olika be-skattningar av gallerier och anställningsmöjligheter för konstnärer eller hur Kristdemokraterna tycker att man ska lyfta fram konst som förespråkar kristna värderingar. Minna kommer inte att lyfta fram någon viss politikers åsikt utan alla citat kommer att vara anonyma och på varje plansch kommer det att refe-reras till varifrån informationen tagits.

Eftersom partierna har ändrats genom tiderna och riksdagen såg väldigt annorlunda ut förr i tiden har det varit svårt för Minna att sammanfatta partiernas åsikter helt. Hon märkte också att många frågor åter-kommer genom århundradena, till exempel diskute-rades copyrightlagen redan på 1800-talet.

Minna Henriksson berättar att responsen hittills varit väldigt positiv, att många är väldigt intresse-rade av att se utställningen.

– Det lägger väldigt mycket press på mig att göra klart konstverken eftersom jag ännu inte riktigt vet exakt hur jag ska utforma dem. Jag är riktigt nervös faktiskt, avslutar Minna.

text&foto JENNA VIERINEN

Politikens Konst går av stapeln på Baltic Circle 9–16.11 i Helsingfors. Baltic Circle är en internationell teaterfestival som arrangeras årligen. Mer info hittas på www.balticcircle.fi.

BALTIC CIRCLE I HELSINGFORS

Minna Henriksson har sett på vad riksdagspartierna anser i konstfrågor - och gjort det till konst. Hon är aktuell på teaterfestivalen Baltic Circle i Helsingfors.

12

M A S K U L I N I T E T

Det finns många förutfattade meningar om vad maskuliniteter kan vara. Just det, till att börja med är de många. Uppfattningen om maskulini-tet varierar mellan kulturer och orter. Attityder som ”Boys will be boys”, att män naturligt dör tidigare än kvinnor och bilden av att man inte ska prata under sex är alla pusselbitar i bygget av maskuliniteter.

I Sverige visar statistiken att våldsbrotten minskar då åldern stiger, det vill säga kurvans topp ligger i gruppen 15-19-åriga män. CECI-LIA NARBY från Myndigheten för ungdoms- och civil samhället i Sverige, säger att attityden mot slagsmålen på skolgården måste ändras. ”Boys will be boys” är inte en naturlag.

– Gruppen har en stor betydelse i våldet. Kil-lar utövar våld i grupp för att visa att man är tuff. Om man inte själv utövar våld så riskerar man att själv utsättas, säger Narby.

I våldet på skolgården manifesteras föraktet mot svaghet. Slagsmålen är sällan rättvisa utan är ofta mellan någon fysiskt starkare och sva-gare. Samtidigt hör det också till maskulinitets-bilderna att inte söka hjälp eller vård ifall man faller offer för våld.

– Därför måste våldsförebyggande arbete ha ett genusperspektiv för att behandla värderingar

och normer, säger Narby och konstaterar att vi i Norden ännu är dåliga på det.

Hur påverkas män av bristande jämställdhet?

– De normer som inskränker kvinnors möjlig-heter påverkar också män. Ta exemplevis våld. Den våldsamma rollen som män bär begränsar också dem att fritt få forma sina liv, säger SVEND DAHL, utredare för svenska regeringen om hur män påverkas av bristande jämställdhet. Alla män utövar inte våld, men alla måste förhålla sig till det på ett sätt eller annat.

Dahl menar att män måste ta ett större ansvar för jämställdheten. Då kan de områden där män-nen ”presterar” sämre förbättras, som i skolan, i hälsa och livslängd och i våldsstatistiken.

– Generellt har män färre potentiella roller att spela i samhället än kvinnor. Steget känns större för män att söka sig till traditionellt ”kvinnliga” yrken, säger Dahl och menar att medan allt fler

kvinnor arbetar inom mansdominerade yrken, så syns inte samma motsatta trend.

Samtidigt så minskar de högavlönade arbe-ten som inte kräver en högre utbildning, vilket i framtiden kommer att placera allt fler unga män på kanten av samhället. Dahls teori för ”pojkkri-sen i skolorna”, det vill säga att pojkar ständigt presterar sämre, är just tillgången till detta arbete.

– Jag tror det har varit ett rationellt val för kil-lar att strunta i skolan. Det har funnits välbetalda jobb som inte krävt utbildning, men det håller på att ändras. Därför är genuspedagogik ett viktigt verktyg, och det räcker inte med att en lärare på skolan går en kurs, säger Dahl.

Männens hälsoparadoxHur kommer det sig att svenska män sjukskri-ver sig mer sällan än kvinnor, men dör tidigare? Män söker helt enkelt inte vård. Det anses inte vara manligt, säger Dahl. Detta är också orsa-ken till att män dör i en yngre ålder än kvinnor.

Varför är unga män våldsamma?

text JULIUS VON WRIGHT

I statistiken över ut redda våldsbrott och skade görelse är männen kraftigt överrepresenterade. Vad är det som gör den unga mannen

så våldsam? Norm er för maskuliniteter sätter förväntningar på män som är näst intill omöjliga att uppnå, säger Svend Dahl, utredare för

svenska regeringen. Men vad kan vi göra åt det?

”Gruppen har en stor betydelse i våldet. Killar utövar våld i grupp

för att visa att man är tuff. Om man inte själv utövar våld så riskerar man att själv utsättas.”

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt födelseår när du tecknar din prenumeration.

NYHET! I prenumerationen ingår nu också tillgång till e-tidningen på dator, tidningsappar för pekplatta och smarttelefon, HBL+ för pekplatta samt KSF Medias elektroniska textarkiv.

STUDERANDE, LÄS STUDERANDE, LÄS

Välj mellan Hufvudstadsbladet, västra nyland, Borgåbladet och Östra Nyland.

För att få studierabatten ska du studera, bo i eget hushåll och vara högst 29 år gammal. Studierabatten begränsas till sex år.Ange läroanstalt, numret på ditt studiekort samt

Hufvudstadsbladet,

Borgåbladet och

Läs mer:

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhället – www.mucf.se/maskulinitet

Svend Dahls utredning Män och jämställdhet (2014)

Finns fritt tillgänglig på webben. www.rfsu.se

– Det finns en attityd inom hälsosektorn att man inte kan påverka det att män dör tidigare än kvinnor, men så är det inte, säger Dahl.

En nyckelfaktor i att förbättra mäns hälsa är just jämställdhetsarbetet och att bryta ner nor-mer. Om män till exempel tog ut mera föräldra-ledighet skulle detta ha en positiv inverkan på hälsan eftersom det minskar risktagandet.

– Mörkertalet vad gäller psykisk ohälsa bland män är antagligen stort därför att det inte an-ses vara manligt att prata om sina känslor, säger Dahl. Forskning visar också att de med en positiv inställning till jämställdhet utövar mindre våld.

Vi måste ändra bilden av sex!– Vi går aldrig i säng med bara våra partners, utan samhället är också alltid med. Maskulini-teter beror på kultur och kan alltså förändras, säger PELLE ULLHOLM från Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU).

Han säger att om vi breddar definitionen av vad sex är så skulle sexuella övergrepp och så kal lade gråzoner förebyggas. Om sex inte förutsätts ha vaginalt penetrerande samlag (vad gäller hetero-sexuella) som mål utan att ”destinationen” kan vara annat, så skulle det få oss att kommunicera under sex, säger Ullman. Medier matar oss stän-digt med bilden av att samlag ska var smidigt, att parterna bara ska flyta med i stämningen och att allt sker naturligt på sätt och vis. Visst ska stönen vara där, men ord? Förstörs inte stämningen om man börjar prata?

– Om vi breddar definitionen så skulle det ska-pa en frågekultur kring sex. Vi skulle våga prata under sexet och fråga om vad som känns skönt, säger Ullman.

Detta skulle positivt ändra bilden av vem i samhället som äger sexualitet. Myter som att män är kåtare och att den manliga sexualiteten drivs av en naturlig sexuell drift kunde motverkas och ömsesidig respekt utvecklas, avslutar Ullman.

De Ungas Akademi arrangerade den 15 oktober heldags-utbildningen Unga, maskulinitet och våld i Helsingfors.

Pelle Ullholm från Riksförbundet för sexuell upplysning RF SU tycker att vi har en allt för ensidig bild av vad sex är. Prat under sex kunde motarbeta myter som till exempel den att män är kåtare än kvinnor. foto: julius von wright

14

F O R S K A R E N   Expertsamhället

Allt jag behöver är 99 amerikanska dollar, en inter-netuppkoppling och lite extra dödtid. Tjänsten Ex-pertrating kan göra mig till en certifierad Life coach, affärsanalytiker eller barnvakt på bara elva lektioner, allt i enlighet med den Internationella standardise-ringsorganisationen (ISO). Jag får ett diplom med det obligatoriska guldemblemet hem på posten och mer behöver jag inte göra för att utöka min cv.

Visst är recensionerna på Expertrating blandade. Webbplatsen anklagas för att bedra och bluffa, men många konstaterar också att certifikatet är ett bra tillägg på meritförteckningen. Expertrating själva sä-ger att närmare tre miljoner personer världen över har mottagit deras certifikat och att deras tjänster används av företag som IKEA, UPS och FOX-news.

Det känns väldigt amerikanskt det hela. Men så är det inte, säger STAFFAN FURUSTEN, docent i före-tagsekonomi och föreståndare för Stockholms centr-um för forskning om offentlig sektor vid Stockholms universitet. Dillen för certifikat finns även här hos oss i Norden.

– Vi har länge haft olika sorters utbildningar som har erbjudit certifikat för att ses som mer legitima och seriösa. Till exempel kan man bli en legitimerad företrädare för olika amerikanska konsultbolag ge-nom att gå kurser de ordnar, säger Furusten.

Furusten forskar i hur expertis skapas i dagens sam-hälle och har särskilt fokuserat på organisationers an-vändning av utomstående expertis, som till exempel konsulter. Han har tillsammans med ANDREAS WERR skrivit boken Expertsamhällets organisering: okunska­pens triumf?. Furustens främsta tes är att vi rör oss mot en form av expertsamhälle, där i stort sett vem som helst kan utnämna sig till expert och där själva kunskapsbasen är otydlig.

– Vi har alltid haft någon form av expertsamhälle där beslutsfattare har vänt sig till en bättre vetande expert. Saken nu är att det finns mycket fler av dem, och många är självutnämnda. Konsulter, mentorer, utredare, listan är lång på sådana som agerar i ex-pertrollen och som får väldigt mycket inflytande på beslutsfattare. Vi har inte tillförlitliga system som kvalitetssäkrar de nya experterna, säger Furusten.

Furusten menar att det stigande antalet självut-nämnda experter kan urvattna kunskap, och snarare främja okunskap. Svårmätbara faktorer i samhället

och hos personer riskerar att ersättas med lättmät-bara.

– En risk vi pekar på i vår bok är att experter ten-derar att vara specialister på en generaliserad och all-män kunskap, säger Furusten.

Följer en amerikansk modellKan man inte tänka sig att expertrollen har genom-gått en demokratisering, det vill säga att vem som helst kan påverka beslutsfattare? Visst, utomstående experter behöver inte vara något dåligt, säger Furus-ten, men det kan också ha problematiska inslag sär-skilt för myndigheter.

– Om beslutsfattare i exemplevis den offentliga sek-torn tar in experter som får väldigt stort inflytande kan det få enorma konsekvenser. Makten flyttas över från de folkvalda till experterna och experterna repre-senterar inte alltid vetenskapssamhället, som i sig är kontrollerat av det demokratiska systemet. Besluten blir nödvändigtvis inte fel, men ur ett demokratiskt perspektiv kan det bli problematiskt, säger Furusten.

Ända sedan andra världskriget har Europa riktat blickarna mot USA för att ta exempel av företagande, men det är i samband med utbredningen av Europe-iska unionen som expertsamhället har tagit fart. För oss i Norden skedde det i mitten av 90-talet, då både Sverige och Finland gick med i EU.

– Trenden är att vi rör oss mot amerikanska sys-tem. Sedan krigstiden har vi i Europa tenderat att ta modell av det amerikanska samhället, speciellt inom ledningsstrukturer. Vi ser det även på universiteten idag, då de ska utvärderas efter amerikanska mått-system, säger Furusten.

Cirkeln av misstroCertifikationsmanin syns bäst då vi går i butiken och ser på varor. Produkterna är märkta med allt från Fair Trade till Nyckelhålet för att garantera produkterna vissa egenskaper. Konsumenterna kopplar symbo-len med egenskaper, men särskilt då det gäller eko-logiska certifikat så räcker inte alltid symbolen som en garanti för sig. Certifikatet måste också certifieras.

– Det finns en konkurrens mellan miljömärkning-arna för det är ofta något företagen betalar för. Så för att de ska lita på certifikaten finns det organisationer

som ackrediterar dem. Det finns väldigt sofistikerade system för sådan certifiering, säger Furusten.

Certifikationsrumban kan fortgå i många olika ni-våer tills man kanske i bästa hand kommer till en så pass välkänd organisation, som exempelvis FN, att man kan tänka sig att misstron är bortraderad. Sys-temet bygger på en misstro som finns bland konsu-menterna, som kräver att någon ska gå i borgen för de påståenden som företagen ger.

Kanske jag inte får en anställning med mitt diplom från Expertrating, men erfarenheter från de senaste årens läkarskandaler i Finland pekar mot att diplom-bluffen också finns här.

Bland självutnämnda experter och certifierade certifikat

text JULIUS VON WRIGHT

Antalet självutnämnda experter ökar i samhället och en risk är att expertisen urvattnas och att okunskap främjas. Det säger

StAffAn fuRuSten vid Stockholms universitet som forskar om expertsamhället. Han menar att det är svårt att jämföra certifierade

experter och att vad de ofta erbjuder är endast en generaliserad kunskap.

Foto: Fredrik Sjögren

Tiden är inne för Student bladet att få en ny redaktion. Vi söker en CHEF REDAKTÖR, REDAKTIONS SEKRETERARE och GRAFIKER för året 2015.

Är du kreativ och samhällsintresserad? Är din hjärna fylld till brädden med idéer? Då kanske du är den rätta att lotsa tidningen in i framtiden bland foliehattar och rymd-skepp.

Frilansande skribenter, fotografer och illust r-a törer ska inte heller tveka på att ta kontakt.

Skicka in din ansökan till kansli@stbl.f i senast den 10 november 2014.

Mer info hittar du på www.stbl.fi/jobb

S T U D E N T E R PÅ B A R R I K A D E R N A

Paraplyrevolutionen förenar och splittrar

Demonstrationerna i Hongkong har lockat sammanlagt 80 000 till gatorna. På barrikaderna står arga

studenter med en 17­åring som frontfigur. Studentbladet ser på vad

som har hänt och pratar med två unga studerande i Hongkong om deras syn på demonstrationerna.

Sammanlagt 80 000 uppges ha demonstrerat i Hongkong mot Kinas beslut att i förväg godkänna kandidater till valet av Hongkongs chefsminister. foto: pasu au yeung cc

17

Den 31 augusti beslutar Kinas lagstiftande organ, den Na­tionella folkkongressen, att kandidaterna i valet för Hong­kongs chefsminister ska godkännas i förväg. Tre veckor senare, den 22 september, är regeringsbyggnaden om­ringad av demonstranter som kräver att folk kongressen ska upphäva sitt beslut och att den nuvarande chefs­ministern LEUNG CHUN­YING ska avgå. På barrika­derna står tusen tals arga unga studerande som kräver rätten att fritt kunna välja sin nya ledare i valet 2017.

Hongkong anses vara ett av världens största finan-siella centrum. Skatterna är låga och affärsklimatet fritt. Orten är ordningsam och jämfört med övriga Kina anses levnadsstandarden i Hongkong vara hög.

Efter att ha tillhört Storbritannien i 155 år blev Hongkong återförenat med Kina 1997. Regionen blev lovad i stort sett autonomt styre i 50 år under prin-cipen ”ett land, två system”. Hongkong fick behålla sitt politiska och ekonomiska system, sin fria press och sitt rättsväsen. Medan tiden rinner iväg och året 2047 närmar sig blir allt fler invånare oroliga för att Kinas centrala ledning ska börja minska på regionens självstyre. Oron är stark inte minst bland de unga.

Den 26 september bryter en grupp studerande igenom en säkerhetsbarriär vid regeringsbyggnaden och omringas av polis. Fler studerande ansluter sig till gruppen och po­lisen använder pepparspray för att skingra demonstran­terna. En del av dem grips, bland andra en 17­årig student vid namn JOSHUA WONG som hålls häktad i 46 timmar.

September hör till Hongkongs blötaste månader, med en nederbörd på 328 millimeter. Paraplyet har blivit en symbol för demonstrationerna, inte för att de skyddar mot regnet utan för att de skyddar mot pepparspray och tårgas. Begreppet ”umbrella revolution” nämn-des första gången av amerikanen ADAM COTTON på twitter den 26 september och fångades snabbt upp av medierna runtom i världen. Nu har begreppet bli-vit ett känt namn för revolutionen.

Den 28 september inleder rörelsen ”Occupy Central med kärlek och fred” en kampanj för civil olydnad. En av rö­relsens ledare, BENNY TAI, upprepar kraven om att upp­häva valreformen och att en allmän debatt ska föras om frågan. Tårgas används för första gången, 87 gånger mot demonstranterna.

På fastlandet Kina har protesterna inte blivit välmot-tagna av ledningen. Kinas president XI JINPING har kritiserat demonstrationerna och beskyllt dem för att vara ledda av så kallade ”främmande makter”. Språk-röret för Kinas kommunistiska parti, People’s Daily, skriver att protesterna drivs av anti-kinesiska kraf-ter som vill se Hongkong tillbaka i brittiska händer.

Trots att Jinping i sitt tal på nationaldagen den 1 oktober höll fast vid att Kinas ledare måste vara nära folket, har ledningen inte visat någon vilja att ta till sig demonstranternas önskan. Däremot har demon-stranter som visat stöd till Hongkong på fastlandet blivit arresterade.

Demonstranterna i Hongkong lyckades få national-

dagsfyrverkerierna att bli inställda, men det lär inte rubba mammutpartiet på fastlandet. Det kommu-nistiska partiet har styrt landet i 65 år och visar inte mycket tecken på att lätta sitt tag om makten.

Den 1 oktober deltar Joshua Wong och ett hundratal an­dra demonstranter i det traditionella hissandet av Kinas flagga på Golden Bauhinia Square till ära av Kinas natio­naldag. Demonstranterna är tysta, men vänder sig bort från flaggan då den hissas.

UNGDOMENS REVOLUTIONDen 17-åriga Joshua Wong har blivit en frontfigur för de rådande demonstrationerna. Han tillhörde de för-sta som greps den 26 september, men har trots sin unga ålder ett förflutet i politisk aktivism. Redan som 14-åring grundade han rörelsen Scholarism i protest mot regeringens planer på att införa ett obligatoriskt ämne i nationella och moraliska studier, inspirerad av fastlandets undervisning. Protesten lyckades samla 100 000 till demonstrationer 2012 och fick Hong-kongs regering att slopa planerna.

Misstron mot vuxna syns inte bara i skolunifor-merna i demonstrationsmassorna. Det är också en av Wongs främsta budskap.

– Framtiden kommer inte att bestämmas av vux-na, säger Wong till Time. Jag vill fråga de vuxna, som har pengar och makt, varför de inte slåss för demo-kratin. Jag vill inte följa de vuxnas spel, att ge ut vi-sitkort som bara hamnar i skräpkorgen och småprat. Politisk reform kommer inte från att gå på möten. Vi var tvungna att göra något radikalt då våra ledare inte gjorde något, fortsätter Wong.

DEMONSTRATIONERNA DELAR INVÅNARNATrots att idéerna bakom demonstrationerna vinner mycket stöd bland regionens invånare, så sinar stödet för själva demonstrationerna. De blockerade gatorna och oordningen irriterar många och allt fler tvekar på demonstrationernas aktioner. Detta syns inte minst i det sjunkande antalet demonstranter på gatorna.

De två 17-åriga studerandena VANESSA ORR och

PHOEBE YEUNG som Studentbladet har pratat med stöder kampen för demokratin, men inte själva de-monstrationerna. På båda sina skolor har Orr och Ye-ung varit med om bojkotter av undervisning, men de har inte deltagit i själva demonstrationerna på ga-torna. De säger att det är svårt att veta vem som står bakom demonstrationsgrupperna och att budskapet inte alltid är helt klart. En sak är däremot klar för Orr och Yeung, det tar ont att se sitt Hongkong upprivet av demonstrationer.

– Det är hjärtskärande att se något som detta i Hongkong. Bland mina vänner ser jag konflikter som uppstår och som påverkar deras relationer, säger Orr.

– Jag har empati för de som drabbades av tårgasen, men jag tycker att studentrörelsen har blivit kapad av andra våldsamma grupper som jag inte kan hålla med. Mottot ”kärlek och fred” som Occupy Central hade i början finns inte längre, säger Yeung.

Demonstrationerna sätter kilar i familjer och vän-kretsar.

– Jag har hört om sådana som tagit bort vänner från facebook och whatsapp och om familjer som grälar för att de har olika åsikter, säger Orr.

Den 2 oktober visar Hongkongs regering ett första tecken på vilja att diskutera med studenterna. Chefsekretera­ren CARRIE LAM ska föra diskussionerna. Studenterna skjuter på mötet tills deras säkerhet på gatorna kan för­säkras. Under de kommande dagarna splittras demon­strationerna, eftersom en del studentledare inte vill att gator och trafik ska blockeras. Även universitetspersonal vädjar att studenterna ska lämna gatorna.

Den 9 oktober ställer Lam in ett möte med studentledare, som får fler demonstranter att åter söka sig till gatorna.

Tidigt på morgonen den 14 oktober börjar polisen röja bort obemannade barrikader. Även ett hundratal okända per­soner gör detsamma och uppges attackera demonstranter. Dagen efter återtar studenterna en del av barrikaderna.

JULIUS VON WRIGHT

Källor: Time, New York Post, BBC, The Guardian, Wikipedia

”Politisk reform kommer inte från att gå på möten. Vi var tvungna att göra något radikalt då våra ledare inte gjorde något.”

17-åriga Joshua Wong har blivit ett ansikte för demonstrationerna i Hongkong, men det är inte första gången det sker. Redan som 14-åring fick han 100 000 att demonstrera mot en utbildningsreform. Foto: Thierry Ehrmann CC.

18

U N G A F O R M G I VA R E

Under de senaste åren har det blivit tradition för de som studerar formgivning i Åbo att besöka Stock-holm Furniture Light Fair-mässan under sitt tredje studieår. Enligt vad studerandena TONY SUND, AN-NELIE SUNDFORS och JENNI ENBACKA har fått höra av äldre studerande, verkar det vara en mässa som med lite tur kan ge stor utdelning.

− Förra året fick några erbjudanden om att lägga sina möbler i produktion i Danmark och Italien ef-ter mässan. Det blir kul att delta eftersom det ger oss möjlighet att utbyta idéer med andra studerande och frilansare som är på ungefär samma nivå som oss. Viktigast för oss är att utveckla en egen stil som de-signers, men självklart är det bra om ens produkter får uppmärksamhet via mässan, säger Sund.

I år är det elva tredjeårsstuderande som ska med-verka i mässan. De inledde hösten med en projekt-helg där de bollade idéer och försökte skapa en röd tråd som varje studerande sedan utgick från när de började tillverka egna möbler.

− Temat är Senses, eller ”sinnen” och med det har vi försökt undvika det stereotypiskt visuella. Vi tar emot så mycket visuella intryck i dag så därför har vi istället valt att satsa på formgivning som också till-talar andra sinnen. Jag tror det är bra med ett tema som går att tolka ganska fritt när vi är en så pass stor grupp som vi är. Temat skapar enhetlighet bland pro-dukterna i utställningsutrymmet, men ger ändå alla frihet att uttrycka sin egen stil, säger Sund.

En bransch som är vad man gör den tillUnder mässan har Novia en egen monter, eller ett utställningsutrymme, som kommer att finnas i den avdelning av mässan som kallas Green House. Green House är speciellt anpassad för studerande och fri-lansande formgivare.

− Det är kanske den mest intressanta delen av mäss-san. I vår avdelning är det många designer som ännu inte kommit ut på marknaden och därför också är mest experimentella, säger Sund.

Tidigare år har studieinriktningen Rumsgestaltning

i Jakobstad stått för planeringen av montern och del-tagit i mässan för att bygga upp den. I år står de tro-ligtvis bara för planeringen och formgivarna utför själva byggandet.

− Jag tror att fokus ligger på att vi ska få göra så mycket som möjligt av produktionen, eftersom form-givningslinjen läggs ner när vi har tagit examen, sä-ger Sundfors.

Att linjen ska läggas ner påverkar undervisningen redan nu på många sätt, exempelvis när allt fler lä-rare försvinner. Trots nedskärningarna och en något osäker marknad ser formgivarna ljust på framtiden.

− I den här branschen är allt lite vad man gör den till. Jag studerar kanske vidare, om det behövs. Det viktigaste är att vara driftig och att inte sitta tyst, för då kan man inte bli attraktiv för köparen, säger Sundfors.

Företagsamhet A och OFör en formgivare kan kunskapen om hur man säl-jer sin produkt vara nästan lika viktig som en snygg

design. Inför mässan ska studerandena själva ansöka om sponsorering från olika företag inför tillverkningen av sina produkter. Inom gruppen har de delat in sig i ansvarsområden som grafisk marknadsföring, rese-planering och ansökningar. Som tredje årets stud-erande är det första gången de utför en lika omfatt-ande produktion.

− Vad det gäller marknadsföring så känns det som att det just nu skulle sitta bra med en bredare grund, men man lär sig genom att göra, säger Enbacka.

Senses har redan fått en blogg, ett facebook-evenemang och ett instagramkonto - allt för att göra projektet synligt för allmänheten och så att den in-tresserade kan följa med i arbetsprocessen. Efter mässan är planen att ha en egen utställning i Åbo eller Helsingfors. Under resten av hösten gäller det att tillverka egna produkter, som med lite tur kan locka till sig eventuella köpare på mässan i vår.

SARA ÖSTMANär journalistikstuderande vid

soc&kom i Helsingfors

Formgivning för alla sinnen

text&foto SARA ÖSTMAN

Intensiv produktplanering och produktion beskriver hösten för formgivarna i Yrkes­högskolan Novia. I februari deltar linjens sista grupp i Stock holm Furniture and Light Fair ‒ världens största mässa för skandinavisk möbel­ och ljus­design.

Tony Sund, Jenni Enbacka, och Annelie Sundfors är tre av elva formgivare som står bakom designprojektet Senses by Novia.

19

Hemmet är inte alltid så ljuvt. Bostaden som ska vara varje männ iskas rättighet är inte en självklarhet ens i det finska välfärds-samhället. Höga hyreskostnader, psykisk ohälsa eller kanske något snedsteg här och där – orsakerna till bostadslöshet kan vara många.Studentbladet fokuserar på boende i detta nummer. Bland annat ser vi på vad regeringen gör för att lösa bostadslösheten. Ni får följa med utbytesstudenten GIULIA ARCHIMEDE som har flyttat fyra gånger på mindre än två månader och JUHA och HANNU som berätt-ar om sina liv i en osäker vardag. Ni får läsa om ungdomar som flyttar hemifrån, om förortslivet bakom myten och om vad FPA:s gränser för bostadstillägg baserar sig på.

T E M A   Boende

hyrorna för fritt finansi-erade hyresbostäder med

steg

hyrorna för fritt finansi-erade hyresbostäder med

steg

22

B O E N D E   Förortsmyter

Kråkkärret ligger i östra delen av Åbo på sju kilo-meters avstånd från centrum. Området byggdes på 70- och 80-talen, då idealet var att i snabb takt bygga upp förorter. Resultatet blev ett tätt bebyggt bostads-område som nu har omkring 9000 invånare, vilket innebär att förorten är Åbos näst största.

Omkring en tredjedel av befolkningen har något annat modersmål än finska eller svenska och invå-narna representerar över 40 olika nationaliteter och kommunicerar på omkring 40 olika språk, vilket gör Kråkkärret till ett av de mest mångkulturella om-rådena i hela Finland.

Samtidigt tampas Kråkkärret med en hög arbets-löshet på över 20 procent och inkomstnivåerna är

20-30 procent lägre än i övriga Åbo. Låga bostads-priser i Kråkkärret och liknande områden i Åbo har möjliggjort denna segregering av personer i svagare socioekonomisk ställning.

Befolkningsunderlaget är något man också tar hän-syn till i stadsplaneringen, enligt stadsplanerings-arkitekt CHRISTIANE ESKOLA på Åbo stad.

– I områden med en stor andel invandrare måste det finnas tjänster som främjar integreringen, såsom möjlighet att lära sig språk och bygga upp en fung-erande vardag, och där arbetslösheten är stor måste man underlätta deltagande i arbetslivet.

Stadsplaneringen har också betydelse när det kom-mer till den socioekonomiska utvecklingen av ett om-råde och hur den allmänna uppfattningen om ett visst område ter sig.

– Inom sociologin har man konstaterat att blandade boendeformer, alltså både hyres- och ägarboende, påverkar både välfärd och deltagande i arbetslivet. Det är alltså önskvärt att man strävar efter områden där det finns passande boendeformer för alla. Detta förhindrar i sin tur att ett visst område stämplas av utanförskap.

Vikten av tjänster och kollektivtrafikTill följd av det rikliga befolkningsunderlaget har Kråkkärret ett digert utbud av tjänster. Här finns sko-lor, bibliotek, ungdomsgård, Fpa-kontor, socialbyrå

och hälsocentral. Dessutom erbjuds en mångfald av motionsmöjligheter då det finns bland annat fotbolls-planer, tennisplaner och ishall att tillgå.

Just tillgången till tjänster i förorter är något man betonar i stadsplaneringen, förklarar Eskola.

– Det är viktigt att det finns mångsidiga tjänster och en fungerande kollektivtrafik, eftersom risken för isolering annars är stor. Åbo stad försöker hela tiden utveckla förbindelserna till centrum, det mest aktu-ella just nu är planeringen av spårvägstrafik.

Åtminstone cykelfärdleden till Kråkärret får ut-omordentligt gott betyg, kan Studentbladets utsän-da intyga. Det går snabbt och smidigt att ta sig från centrum till kärnan i Kråkkärret som utgörs av ett affärscentrum där det finns matbutiker, frisörer, res-tauranger och annan service för invånarna. Runt om-kring affärscentret står höga hus, en kyrka och dag-hem. Även Studentbystiftelsen i Åbo hyr ut bostäder här.

Utanför Kråkkärrets affärscentrum står en kvinna som med glimten i ögat ber om att få vara med på bild. Kvinnan heter ALINDA och pratar både svens-ka och finska.

– Jag har bott 41 år i Sverige, men har varit här en hel del eftersom min syster bor här, berättar hon. När det kommer till trivseln i området har hon inte särskilt mycket att klaga på, och hon är nöjd med utbudet av tjänster trots att banken som fanns har stängt. Ibland

Kråkkärret – en plats för mångfald och gemenskap text&foto ASTRID RÅBERG

Det är lätt hänt att förorter får dåligt rykte och beskrivs som problematiska, speciellt om de befolkas av en stor andel nyfinländare och personer i svag socio­ekonomisk ställning. Kråkkärret i Åbo är en sådan förort och fick sitt dåliga rykte efter en våg av rån under 90­talet. Men hur trivs invånarna själva i Kråkkärret? Och vad kan man genom stadsplanering göra för att förhindra segregation?

23

kan det dock vara lite oroligt kring affärscentret på kvällarna, men det finns också lugnare områden.

Internationell atmosfärInne i affärscentret finns matbutiker som hör till de stora kedjorna, men även ett par mindre etniska mat-butiker. En av butikerna heter Gulan Shop och ägaren till butiken, ASSAMI, håller på att betjäna en kund. Assami har bott i Kråkkärret i 17 år och trivs bra här. Kunden i butiken, ARSALAN har bott 15 år i Kråkkär-ret. Också han berömmer trivsamheten i området.

– Vi har en internationell atmosfär här, männis-korna är trevliga och öppna. Dessutom finns tillräck-lig service, fastän banken har försvunnit.

Arsalan pekar på en frisörsalong som han tycker kunde få vara med i Studentbladet.

– Den absolut bästa frisören här, understryker han.Inne på salongen håller KAMA LADDIN på att klip-

pa en kunds hår, men han har inget emot att avbryta sitt arbete för en stund. Också Kama har funnit sig väl till rätta i Kråkkärret. Han har haft salongen i sju år och det finns gott om kunder, så det är uppenbar-ligen fler än Arsalan som är nöjda med standarden.

När det är dags för fotografering föreslår Kama att en ung man som sitter en bit bort ska vara med på bild. Den unge mannen presenterar sig som BAHMAN och berättar att han är där på läroavtal. En fram-tid som hårskulptör hägrar. Bahman är uppväxt i

Laustis, ett område som ligger i nära anslutning till Kråkkärret, men bor numera i Reso. Efter en månad på sin läroavtalsplats har han fått ett gott intryck av Kråkkärrets invånare.

– Jag känner mig hemma här, människorna är så öppna, konstaterar han.

Strävan efter en trygg miljöUtanför affärscentret patrullerar väktare ESA VILJA-NEN. Han bor inte i området och känner inte männis-korna som bor här personligen, men området kring affärs centrumet är han bekant med i och med sitt arbete.

– Överlag är här lugnt och atmosfären positiv, men visst finns det unga män i 20-årsåldern som vill pröva gränserna, säger han.

Esa pekar på en rad lampor på affärscentrets vägg och berättar att några förstördes häromnatten. Upp-lysta områden förhindrar oroligheter och därför har man ökat belysningen runtomkring affärscentret.

– Något som kan göra området lite oroligare är de puber som finns i affärscentret. De som har råd hänger på pubarna, medan andra tar med sig egna förfrisk-ningar och sitter här utanför, kanske för att känna sig som en del av samma gemenskap.

Målet med Esas arbete som väktare är att alla ska kunna sköta sina ärenden i lugn och ro, samt att mil-jön ska kännas trygg, så att inte till exempel äldre

drar sig för att gå ut. Esa betonar ändå vikten av fin-känslighet och att komma överens med invånarna. Det är av vital betydelse att invånarna inte behöver känna att någon utomstående klampar in på deras område, utan att området också i fortsättningen får vara deras eget, lite som ett offentligt vardags- rum.

– De flesta önskar sig en lugn miljö. Företagarna här känner varandra väl och arbetar tillsammans för att upprätthålla en trevlig omgivning. Dessutom finns här föreningar som jobbar för att området ska kän-nas tryggt och trevligt. Här finns mycket barnfamil-jer och äldre, ingen vill att de ska känna sig hotade, förklarar Esa och ger området tummen upp och ett stort leende.

Trots Kråkkärrets skamfilade rykte ger alltså invå-narna området gott betyg och hjärtligt beröm. En-ligt en undersökning vid Turun Yliopisto känner sig faktiskt invånarna i Kråkkärret och Laustis i medel-tal lyckligare än befolkningen i övriga delar av Åbo, trots att tumregeln är den att nivån av lycka häng-er samman med graden av välfärd. Enligt under-sökningen hänger detta troligtvis samman med det intervjuobjekten så spontant omnämnt: gemenskap- en.

Källor: Yle Areena: Pahamainen Varissuo (sept 2013), ts.fi (Turun Sanomats hemsida), kela.fi

Kama Laddin visar Bahman hur man klipper rätt.

Alinda hälsar på sin syster som bor i Kråkkärret.

” Vi har en internationell atmosfär här, människorna är trevliga och öppna”

24

B O E N D E   252 euro som hyrestak

Hyrestak med 90-talstouchEn studerande kan få hälften mindre i bostads­stöd är personer som lyfter allmänt bostadsstöd. Det tycks inte heller ännu vara på agendan att höja hyrestaket på 252 euro.Bostadsstödet för en studerande är högst 201,60 euro i månaden. Fpa betalar 80 procent av en låg-inkomsttagares hyra, men hyran ska vara rimlig. För en studerande sätter Fpa stopp på 252 euro i månaden, det vill säga om din hyra är mer är 252 euro i månaden stiger inte ditt bostadsstöd utan stannar på 201,60 euro i månaden.

– Det konstiga är att ”den rimliga månadshy-ran” är olika beroende på vem det är som lyfter det, alltså en studerande, en pensionär eller en som lyfter allmänt bostadsstöd, säger ILPO LAH-TINEN, chefplanerare på Fpa.

Varifrån kommer summan 252 euro?– År 1993 slutade den regelbundna kontrollen och justeringen av hyrestaket för studerande. Då höj-des summan från 198 euro till 214 euro. Nästa jus-tering gjordes 2005 då summan blev den nuva-rande 252 euro.När tror du att nästa justering kommer?– Mellan de förra justeringarna gick det 12 år. Så kanske jag kan tippa på att nästa höjning kommer år 2017? Kanske – eller så inte. Det är regeringen och riksdagen som bestämmer om det. Kanske bostadsstödet i början av 1990-talet baserade sig på någotslags medeltal eller en typisk hyra för en studerande, nuförtiden baserar sig summan 252 i månaden inte på någonting.

Lahtinen påpekar också att det allmänna bo-stadsstödet kan bli dubbelt så mycket än det bo-stadsstödet som betalas till studerande. – Det varierar givetvis mycket beroende på hur stor lägenheten är, vilken ort det gäller och när lägenheten är byggd eller grundrenoverad. Men som bäst kan hyrestaket för en icke-studerande som bor ensam vara 520 euro i månaden.

EDIT LINDBLAD

”Kanske bostadsstödet i början av 1990-talet baserade sig på någotslags medeltal eller en typisk hyra för en studerande, nuförtiden baserar sig summan 252 euro i månaden inte på nå-gonting.”

foto: Daniel Donner

KU LT U R PÅ G R Ä S R O T S N I VÅ

25

Den ofta volontärdrivna stadskulturen har under de senaste åren vuxit till sig i bland annat Helsingfors som en motpol till institutionaliserad, pengadriven kulturverksamhet. SINI PARIKKA, en av kursdeltag-arna som förverkligade projektet, jämför de två och menar att stadskulturen är friare och något som görs tillsammans, medan den andra kulturtypen fungerar lite som en maskin som ska producera det ena eve-nemanget efter det andra i högt tempo.

I och med att stadskulturen får mer utrymme skjuts stadens roll åt sidan en aning. När initiativen till kultur evenemang kommer från medborgarna själ-va blir staden mer en offentlig aktör som kan möjlig-göra med resurser och ledning, men själva kultur-skapandet sköter medborgarna själva.

– Jag tror att om man ger ansvar åt människor så lever de upp till det, vi är skapta så. Man borde allt-så våga lita på medborgarnas egna initiativförmåga, tycker Parikka och tillägger att hon också tycker stad-ens roll fortfarande behövs den med.

KULTUR NERIFRÅN UPPFörutom att stadskultur på gräsrotsnivå, initierat av i praktiken vem som helst som har ett intresse, hör till en attraktiv stadsbild idag, är det också rent eko-nomiskt ett smartare sätt att ordna kultur. I dessa ti-der har varken staten eller städer råd att organisera dyra evenemang. DANIEL DONNER som också del-tog i kursen och ordnade Den hemliga parken påpe-kar hur billigt man ofta kan komma undan genom att fråga runt. Tack vare mycket lånade saker, en del sponsorer och folk som ville ställa upp kostade pro-jektet nästan ingenting.

Lokalen, hamnmagasinet på Busholmen, fick pro-jektet undantagsvis gratis i och med att det ordnades genom Helsingfors universitet. Den tillfälliga inom-husparken var ett exempel på hur utrymmen som an-nars långa tider kan stå tomma kunde utnyttjas på ett kreativt sätt, något som projektet ville ta ställning till.

– Det går bra att utnyttja sådana här lokaler till

att skapa offentliga, icke-kommersiella utrymmen, menar Donner.

Lokaler som hamnmagasinet är däremot vanligtvis svåra att hyra för kortare kulturprojekt, och Lokal-centralen vid Helsingfors stad har ett uthyrnings-system som kunde fungera smidigare. En inbyggd byråkrati gör ansökningsprocessen långsam – det är

helt enkelt en fråga om otillräckliga resurser för att behandla alla ansökningar.

Både Donner och Parikka tror att framtidens stads-kultur kommer att skapas just nerifrån upp istället för tvärtom. Det lokala initiativet blir allt starkare och de enskilda stadsdelarna får en större roll än sta-den Helsingfors.

Stadsfestivalen Kallio Block Party som i somras drog 10 000 deltagare är exempel på ett volontär-drivet kultur evenemang som skapats på aktiva medborgares initiativ. I Myrbacka har föreningen Myyrmäki- liike också tagit kulturen i egna händer och startat ett projekt tillsammans med Vanda stad och Vanda konstmuseum där de bland annat målar om tunnlar till graffitikonstverk. Färgen sponsore-rar Vanda stad för de pengar som annars skulle gått till att tvätta tunnlarna.

ALEXANDRA GRANBERG studerar journalistik vid Soc&kom

och bor i Helsingfors.

DEN BANALA, URBANA KULTUREN

Piilopuisto (Den hemliga parken) ordnades i Helsingfors för ett par veckor sedan av studerande vid Helsingfors universitet och Aalto-universitetet som del av kursen Stadskultur och nya aktörer.

”Jag tror att om man ger ansvar åt människor så lever de upp till det, vi är skapta så. Man borde alltså våga lita på medborgarnas egna initiativförmåga”

foto: Janne Ojanperä

foto: Annika Airas

26

B O E N D E   Visste du det här?

Hejdå, barndomshem!Finländska ungdomar flyttar hemifrån allt tidigare och är bland de yngsta i Europa att flytta från föräldrarna till ett eget hem. Utflyttandet påverkas också av om en bor i en stad eller på landsbygden.

text EDIT LINDBLAD

Källor: Timo Nikander och Marjut Pietiläinen: Hy-vinvointikatsaus 2009 och

2013, Statistikcentralen, Tiina Kupari: Nuorten asuminen

(2010, Miljöministeriet).

av personer som svarat på Miljöministeriets undersök-

ning om unga personers boende hade fått ekonom-iskt stöd av sina föräldrar eller mor- och farföräldrar.

42%

ENSAM HEMMAEn allt större del av dem som flyttar hemifrån bor ensamma. I början av 1990-talet bodde 16 procent av 25-åriga kvinnor och män ensamma. Nu-förtiden bor 23 procent av kvinnorna och 31 procent av männen i samma åldersgrupp ensamma. Ju närmare fyrtio personerna närmar sig desto min-dre blir antalet personer som bor ensamma. Av 40-åriga kvinnor bor en tion del ensamma, för männen är det var femte som bor ensamma.Det har även blivit vanligare att vara ensam och för sig själv hemma, ute eller i ett eget rum även om det skulle finnas andra personer hemma. I genom snitt spenderar hela befolkningen sju timmar om dygnet ensamma under tiden de är vakna.

7timmar är tiden som den genomsnittlige finländ-aren spenderar ensam under sin vakna tid.

BLAND DE YNGSTAFinländska ungdomar flyttar hemifrån allt yngre, och i statistiken är det de danska, finländska och svenska ungdomarna som är tidigast av de europeiska ung-domarna att lämna barndomshemmet. I Finland flytt-ar kvinnorna hemifrån som 19-åringar medan den motsvarande åldern för män är 21,5 år. Längst ner på den europeiska listan befinner sig Italien och Slove-nien där kvinnorna flyttar hemifrån som 28-åringar och männen när de fyllt 30 år.

LÅNTAGAREFinländarna är mest skuldsatta innan medel åldern och en stor del av skulden består av studie- och bostads lån. Unga hushåll där personerna är i åldern 25–34 och äger sin lägenhet hade i genomsnitt nästan 120 000 euro i skuld medan över 65-åringar i medeltal var skuldsatta upp till 5 000 euro. Ungefär 1,5 miljoner finländare har lån som de ska betala tillbaka.

STADSBOR FLYTTAR FÖRSTAtt flytta hemifrån i en ung ålder är populärare i städer än på landsbygden. I städer bor 16 procent av 21-åriga kvinnor hemma medan den motsvarande siffran på landsbygds-orter är 50 procent. En tredjedel av 21-åriga män i städer bor hemma och 70 procent av män som tillhör samma åldersgrupp på landsbygden bor kvar hemma. Exempel-vis bor 44 procent av 22-åringar i södra Österbotten hemma medan motsvarande siffra för Egentliga Finland är 22 procent. På Åland är siffran närmare 36 procent. TIMO NI-KANDER på Statistikcentralen skriver i Rapporten om välmående att orsaken till den sena flytt en hemifrån på landsbygden kan bero på att det är svårare att hitta egna lägenhe-ter. Om studieplatsen ligger i närheten är det inte heller vanligt att flytta hemifrån väl-digt tidigt.

27

H E M M A H O S

IDA KORSSTÖM, HELLEN ROSENBERG, ALEX FAGERSTRÖM OCH VALTER SÖDERMAN

Alex, Valter, Ida och Hellen trivs i sitt centrala kollektiv i Helsingfors. Ida flyttade till kollektivet för att det kändes som en mjukstart till att inte bo hemma längre. Hellen gillar den ekonomiska fördelen med delad bostad och trivs bäst med större hem, härliga kämppisar och vänner som kommer och går. Alex uppskattar både det förmånliga boendet och det rymliga och välutrustade köket. Den femte inneboenden Klara Wenner Tångring befann sig i Sverige då fotografiet togs.Foto: Emilia Nyberg

28

B O E N D E   Brist på billigt boende

Är containern lösningen på bostadskrisen?Rummet är ljust, välplanerat och känns överraskande stort. Det är knappt så att man märker att man står inuti en contain­er. Ungdomsstiftelsen föreslår container­bostaden som en lösning på bostads­bristen, men idéerna stöter på motstånd.

2013 uppskattades var fjärde bostadslös vara under 25 år, det vill säga just under 2000 personer. Problemet är bristen på små och förmånliga lägenheter, särskilt i huvudstadsregionen där de flesta unga bostadslösa befinner sig. Bostadsköerna är långa. Ungdomsstif-telsen har tusen personer i kö och Studentbostads-stiftelsen HOAS har närmare femtusen.

Ungdomsstiftelsen och Förbundet för ungdoms-bostäder föreslår containrar som en lösning på bris-ten. De är billiga att producera och hyrorna kunde hållas låga.

– En container kostar 3000 euro att bygga och inne-håller allt. Det är bara att ta kläderna med sig, säger HARRI NORDLING, arkitekten som planerat bostaden.

– En liten lägenhet räcker för unga. Det är priset och platsen som är viktiga då unga väljer lägenhet.

Hyran för rummet på 14,3 kvadratmeter skulle vara ungefär 300 euro, vilket kunde täckas nästan helt och hållet av bostadstillägget.

Nu väntar Ungdomsstiftelsen och Förbundet för ungdomsbostäder på att få grönt ljus från Helsing-fors stad för att bygga containerhusen. De har redan siktet inställt på en tomt i Malm i Helsingfors där de hoppas få göra ett första försök på bygget. Åtta con-tainrar skulle placeras vägg i vägg i fyra nivåer.

Byggprojektet står ännu inför det byråkratiska hind ret att Helsingfors stad inte tillåter lägenhets-byggen under 20 kvadratmeter.

JULIUS VON WRIGHT

GIULIA ARCHIMEDE hittade inte ett rimligt prissatt boende före hon skulle lämna sitt hemland Italien för ett års studier i Finland. Medveten om sin jobb-iga situation anlände hon med sin stora reserygg-säck till Aalto-universitetets campus i Otnäs i Esbo i början av september. Archimede sov de fem för-sta nätterna på golvet hos människor hon knappt kände. Hon hade tur i oturen då en tutor erbjöd sitt golv som en nödlösning och efter två dagar gjorde en utbyteselev det samma.

Archimede fick ett eget rum i en nödbostad på campus efter att ha fått kontakt med Aalto-univers-itetets studentkår (AUS). Den tillfälliga lösningen gav Archimede tak på huvudet för resten av september. Sedan början av oktober har hon fått hyra en stude-randes sovrum, men det ettåriga kontraktet upphör i slutet av månaden. Archimede har hört ett tips att en lägenhet i närheten snart blir ledig. Det kunde vara ett alternativ, förutsatt att hon hittar någon att dela hyran med.

– Visst skulle jag ha bekanta som är vänliga nog att erbjuda mig en sovplats i fortsättningen, men jag vill inte vara i vägen. Alla behöver lugn och ro i det hektiska studielivet, säger Archimede.

Utanför systemetInformationen om nödboendet nådde Archimede först i slutet av första veckan. Hon var lättad men lätt frustrerad efter att ha skickat iväg hundratals meddelanden.

Archimede får inte de vanliga studieförmånerna och rabatterna eftersom universitetet i Italien inte har några kontakter till de finska studiesystemen.

Som studerande utanför systemet blir det svårt att hitta tillräckligt förmånliga alternativ till boende, då hon inte har rätt att hyra lägenhet av HOAS eller AUS. Hon ställer inga stora krav på boende, men ett mer bestående alternativ skulle vara en stor lättnad.

– Bara jag skulle ha ett eget rum som kan göras lite hemtrevligt.

The Wood Programme vid Aalto-universitetet är av-giftsbelagt och intensivt med både teori och praktiskt arbete med trä varje veckodag. Det gör att Archi-mede inte hinner jobba vid sidan om. Hon upple-ver att Finland är ett dyrt land för studerande utan inkomster och programmet kostar också en hel del – 6 800 euro per år.

– Som 24 år gammal vill jag klara mig utan föräld-rarnas stöd, säger Archimede.

Det är utmanande att ständigt vara på jakt efter boende. Trots allt strul har Archimede lyckats hålla humöret uppe. Hon har också fått flera vänner samt haft möjligheten att erbjuda hjälp åt studerande i liknande desperata situationer.

– Människor har varit hjälpsamma, men vissa or-ganisationer har väldigt noggranna regler. Jag kunde inte hyra ett rum på nödboendet för en längre tid trots att de stod tomma. Det vore trevligt om studerande skulle behandlas lika; vi på träprogrammet kunde också bli erbjudna ett ställe att bo på. De flesta andra utbytesstuderande jag känner bor riktigt bekvämt.

LILIAN TIKKANENbor i Helsingfors och studerar

journalistik vid soc&kom

”Jag vill inte vara i vägen”Snart är det dags att packa reseväskorna igen. Giulia Archimede har sovit på fyra olika ställen sedan hon anlände till Finland i början av september.

Giulia Archimede (till vänster) laddade upp denna bild på Teknologbyns facebookgrupp i början av september och efterlyste lägenhet. Elisabeth Kofler (till höger) har erbjudit Archimede ett tillfälligt övernattningsställe.

Storleken på en containerbostad är

14,3 m2Hyran skulle vara ungefär

300 €

H E M M A H O S

GIULIA ARCHIMEDEstuderar på Aalto-universitetets The Wood Programme

”Jag fick inte hyra rummet på nödboendet längre än en månad. Jag skickade hundratals mejl och berättade om min situation i Tekno-logbyns Facebook-grupp. Då en finsk studerande vid Aalto-universitetet hörde om mig hyrde han ut sitt sov-rum för att klara av den dyra hyran. Han sover nu själv i vardagsrummet. Det här är bara tillfälligt eftersom det ettåriga hyreskontraktet upphör i slutet av oktober.”

Foto: Lilian Tikkanen

30

”Schack! Vet du vad som är det längsta schack spelet jag varit med om? I tre och ett halvt år spelade jag mot en jugoslav genom brevväxling mitt under de jugoslaviska krigen. Matchen slutade lika.”

”Finland är ett uteslutande samhälle”

text&foto JULIUS VON WRIGHT

– Det känns för jävligt! Nog fan utesluts folk från sam-hället i Finland, säger kvinnan och möts med app-låder och jubel.

– Jag tog hand om min mamma som egenvårdare och sen då hon gick bort hade jag inget. Allting gick åt helvete, säger nästa talare.

På Vasaskvären i Helsingfors, det så kallade piritori, står en mick. Vem som helst får berätta sin livshis-toria, sitt öde. Det är de bostadslösas natt och torget är fullsatt med predikare, aktivister och andra ny-fikna. Och förstås bostadslösa, både före detta och nuvarande. En handfull berättar sina historier. Den ena har förlorat sin mamma till alkoholen, den an-dra har nyligen tagit sig ut ur tio år av bostadslöshet.

Bud om Jesufrälsning blandas med livemusik och berättelser om livet. Det bjuds på mat (sponsrad av Uncle Bens) och vid långborden sitter besökarna och äter. En öl öppnas här och där, blir borttagen av ord-ningsvakter men ersätts snabbt med en ny som slin-ker fram ur väskan.

Utslagningen syns i ansiktet. Opiathärjade kin-der blandas med rödsvullna näsor och fårade pan-nor. Blickar som flackar runt, eller tyngda av trött-het och alkohol. Men den syns också i skrattet och den starka gemenskapen. Det är ändå inte svårt att se vem på torget som inte har vunnit den så kallade lottovinsten här i livet.

HANNU och JUHA dansar framför scenen hela kväl-len. Intensivt, och till varje sång. De sätter sig ner emellanåt för att prata med någon, ta en cigarett el-ler dricka en öl.

– Ta en bild av Juha också, säger Juha då han ser kameran, poserar och sätter sig ner. Han är stel i ben- en.

– Min kroppstemperatur var 35 grader imorse då jag mätte den och jag har så ont i benet, fortsätter han. En gång hade jag faktiskt en temperatur på 32 grader.

Juha bor nu i en liten lägenhet i Baggböle och verkar nöjd. Hemmet är däremot inte något han alltid haft. Han drar upp byxbenet och visar sina skor.

– Jag fick nya skor idag från kontoret, säger han och visar sina gamla sandaler som är undanstoppade i ryggsäcken, bland stickasockor, korv och öl.

Från scenen hörs sångaren sjunga något om schack och Juha lyser till.

– Schack! Vet du vad som är det längsta schack - spelet jag varit med om? I tre och ett halvt år spelade jag mot en jugoslav genom brevväxling mitt under de jugoslaviska krigen. Matchen slutade lika.

Juha berättar om schack, hur det är hans favorit-sysselsättning och om gången han pratade med den

ryska schackmästaren ANATOLIJ KARPOV över tele-fon. Eller det var väl egentligen den finsk-ryska tol-ken som pratade mest.

Hannu ställer sig framför oss.– Vet du hur stor man Juha är, frågar Hannu och

hänvisar inte till kroppstorleken utan till hjärtat. Han tar några danssteg, sätter sig ner och tar av sig möss-san för att hälsa.

– Jag har fyra söner som ser ut som dig. En av dem bor i Holland och har australiensisk flickvän. De um-gås med sådant fint folk.

Hannu säger inte mycket, men går runt och pratar med folk han känner. Han tycks ha ett förhållande till mer eller mindre alla på torget, och de som han inte känner drar han med för att dansa. Han dansar förbi bänken och säger

– Vet du, det viktigaste i livet är hälsan och att man ska ha roligt.

Mössan hamnar på sned. Juha ställer sig upp, rät-tar till den och sin egen likadanna mössa. De dansar sig fram till scenen där trubaduren just då spelar J. KARJALAINENs Sekaisin.

Finland, ett av de bästa länderna att bo i enligt Newsweek, uppskattas ha 7500 bostadslösa. Merparten av dessa finns i Helsingfors. Studentbladet gick ut på de bostadslösas natt och hittade Juha och Hannu, två män som för tillfället har tak över huvudet men för vilka taket inte har varit en självklarhet.

Hannu (t.v.) och Juha är på gott humör på de bostadslösas natt den 17 september. De dansar, skrattar och pratar med alla de stöter på.

32

B O E N D E   Regeringens strategi för bostadslösa

De stora enheterna för bostads lösa ska bort och lägenheterna spridas över stan. Det för ut spår bostads-experten Peter Fred riks son på miljö -ministeriet. Han är nöjd med läget i Fin land, men ser brister i bostads-politiken, särskilt då det gäller huvud staden.– Hör man någonsin politiker i valkampanjer säga att de vill bygga bostäder för hemlösa i ett visst område? Några enstaka kan det finnas, men de får inga röster. De bostadslösa har så få politiska vänner.

Det säger PETER FREDRIKSSON, bostadsexpert på miljöministeriet med uppgift att minska bostadslös-heten, och sträcker på armarna. Det tobaksluktande rummet vi sitter i på ministeriet har inte använts som rökrum sedan JAN VAPAAVUORI var bostadsminister. Det har renoverats , men doften av cigarrer hänger kvar.

Fredriksson säger att situationen ser bra ut i Fin-land jämfört med andra europeiska länder. Finans-krisen 2008-09 har gjort att bostadslösheten stiger i Europa, men Finland har lämnats relativt oberörd. Bostadslösheten i hela landet har minskat från 10000 år 2000 till dagens 7 500, varav de riktigt svåra fallen, de långtidsbostadslösa, är 2 500 till antalet.

Den finska strategin för att minska bostadslös heten fick sin grund i mitten av 80-talet då det första na-tionella programmet skapades under HARRI HOLKE-RIS (saml.) regering 1987. Före det bestod åtgärderna främst av frivillig verksamhet och enstaka kommun er som var aktiva, men staten saknade en aktiv politik i frågan. De verktyg man kom fram till då används ännu idag.

– Den stora frågan då var hur man ska koppla ihop bostad med socialt stöd. Det var då samarbetet mel-lan bostadssektorn och hälsovårdssektorn började. De insåg att det inte hjälper med universella instrument för att motarbeta bostadslösheten, utan vi behöver specifika tilltag för att nå de djupa problemen, säger Fredriksson.

Fredriksson säger däremot att det var först under Vapaavuoris tid som bostadsminister som samarbetet mellan miljö- och social- och hälsovårdsministeriet kom igång på allvar.

– Statsmakten har ännu starka gränser mellan ser-vicesektorn och administrativa sektorn. Det var först då Vapaavuori blev bostadsminister som vi åstadkom samarbete mellan ministerierna. Då var PAULA RI-SIKKO social- och hälsovårdsminister och det var för-sta gången i historien gällande den här frågan vi fick pengar som gick till att rekrytera bostadsrådgivare. 350 stycken i 10 städer, säger Fredriksson.

Halvstarrighet bland Helsingfors politiker I statistiken finns en stad som sticker ut − Helsingfors. Här stiger bostadslösheten och det är här som två tred-jedelar av hela landets bostadslösa bor.

– Situationen är bra i andra städer, men bostadslös-heten i Helsingfors är kronisk och det kommer att bli

värre. Om vi inte skulle ha Helsingfors så skulle situa-tionen se bra ut i Finland, säger Fredriksson.

Orsaken är delvis att huvudstaden, precis som i de flesta andra länder, har en hög inflyttning. I år är in-flyttningen 19000 personer vilket är 1000 fler än förra året. Men Fredriksson beskyller också staden för en kortsiktig bostadspolitik.

− Helsingfors stad har gjort så många misstag un-der 2000-talet. 2002 då vi fick euron, så minskade den allmännyttiga hyresbostadsproduktionen kraftigt i Helsingforsnejden, säger Fredriksson. Man tänkte att alla unga och familjer skaffar eget hem med de bätt-re lånevillkoren och nu ser vi de negativa effekterna.

Tillväxtåren fram tills 2008 har försvunnit och den privata ekonomin har blivit svagare för många. Det är inte lika lätt att få lån längre.

− Var hittar man en lägenhet för självständigt boende i Helsingfors i dag? Om vi inte klarar av att bygga fler lägenheter i Helsingfors så klarar vi oss inte med det preventiva arbetet, säger Fredriksson. Och det är en lång väg från att få igång hyresbostadsproduktionen till att den ska ge någon nytta för bostadslösa.

En slående stor andel av de bostadslösa i huvudstad-en är unga. Fredriksson pekar på att risken för utslag-ning har blivit större och att det har lett till ökningen.

– Det sociala nätverket har av många olika orsaker blivit sämre och skörare. Skolan, familjernas möjlig-heter och speciellt arbetsmarknaden har förändrats, säger Fredriksson.

Även invandrare är en överrepresenterad grupp i bostadslöshetsstatistiken. Mer än varannan bostads-lös är invandrare.

– De har inte missbruk eller mentala problem som andra finländare utan de behöver bara hitta lägenheter.

Här handlar det om språk och kulturskillnader som gör det svårt att hitta lägenhet.

Avveckla boendeenheternaRegeringens nuvarande program för att minska lång-tidsbostadslösheten tar slut 2015 och Fredriksson säger att de kommer att nå de kvantitativa målen i program-met, det vill säga få de 2500 bostäder byggda som pla-nerat. Däremot kommer långtidsbostadslösheten inte att fås ner till noll, som var ett av programmets mål. Programmet har byggt på strategin ”bostad först”, det vill säga att utslagna behöver en bostad som första steg på vägen tillbaka till en trygg vardag.

Den nya strategin som tas i bruk 2016 kommer att flytta fokus från de stora boendeenheterna och sprida hyreslägenheterna över hela staden. Boenden, som till exempel det på Rosavillagatan tar 80 till 100 hyres-gäster som alla får egna lägenheter. Problemet är att boendeformen inte passar alla och ungefär var tionde väljer att flytta ut. Steget till ett normaliserat boende blir också stort.

− I 2016-programmet ska vi försöka med flexibelt stöd i form av grupper som går runt mellan lägenhet erna. Då kan vi sprida bostadsbeståndet och mot arbeta den sociala segregationen, som är en fara i de stora enheterna, säger Fredriksson.

Pilotprojekt med mångproffessionella grupper som rör sig mellan lägenheter ska prövas i Tammerfors, Vanda och Esbo. Grupperna ska bestå av kunniga inom psykiatri, missbruk och socialt arbete.

− Den gruppen, en allmän proffessionell grupp, är framtiden. De är autonoma och har större resurser och kan göra en individuell plan mycket effektivare. Men det är ju inte billigt, säger Fredriksson.

”De bostadslösa har inga politiska vänner”

text&foto JULIUS VON WRIGHT

Peter Fredriksson arbetar på miljöministeriet med bostadslöshetsfrågor. Han tycker att Finland har lyckats bra med att minska antalet bostadslösa, men att misstag har gjorts inom bostadspolitiken som vi i dag ser resultaten av.

H E M M A H O S

NOA LAAKSONEN & AALE TEITTO

”Vi är helt jävligt fattiga och tar våra möbler från sopcontainrar men vill ändå att vi ska ha det hemtrev-ligt och snyggt”, säger Noa och partnern Aale tillägger: ”Vi är två personer med tre råttor och bor i en tvåa i Åbo för att alla ska få plats”.

Foto: Julia Lagerström

34

H E M M A H O S

SARAH EK

”Jag har nyss flyttat in i en nyrenoverad etta på 32kvm i Jakobstad och jag blev direkt kär i den. Den var ljus, fräsch, och hade stora fönster med eftermiddags-sol. En lägenhet enligt min smak ska ha dessa egenskaper i och med att den går ihop med interiören som jag har. Vilket är ganska ljus och ’steril’, som vissa väljer att uttrycka det. Interiören är mestadels svart, vit och grå, med inslag av några färgdetaljer. Förutom IKEA-nischen med vitt och svart så har jag varvat med tre olika ’lantliga’ projekt: en oljetunna som jag målat vit, en elkabelrulle till soffbord samt en vitsprejad lastpall till sänggavel.”

Foto: Jennifer Granqvist

35

B R E V E T H E M   Amsterdam

J ag kryssar mellan cyklar, turister och bilar, vä-jer för gropar i de smala kullerstensgatorna. Jag styr med en hand, medan jag försöker se på kartan som jag har i mobilen i andra handen.

Färden går längs en kanal som jag inte längre minns vilken det var (de ser nämligen alla rätt likadana ut) och jag funderar på ”Brevet hem”. Ett brev hem. Tänker på tiden när man i början av förra seklet tillbringade veckor på sjön för att anlända till Ellis Island i jakten på, och med hoppet om ett bättre liv. På den tiden kunde ett brev hem vara det viktigaste som hänt för de som inte rest utan blivit kvar. Min morfars far var en av dem som reste. Sex år var han borta utan att nå-gon visste varken om han var vid liv eller på väg hem.

I dag är tiderna annorlunda. Ett utbyte i Am-sterdam några månader går snabbt. Visst krä-ver det en smula planering och anpassning, men i grund och botten går det inte att jämföra med

det som jag ytligt försökte beskriva nyss. Men hur ska det då beskrivas? Det första jag tänker på är ett citat av den store Roland, ur filmen Torsk på Tallinn. ”Det är som hemma, fast annorlunda”. ”Exakt”, hör jag mig själv instämma. Som hemma, fast annorlunda. Hemma är också ett begrepp som får en annan, vidare betydelse utomlands. Hemma betyder hemma mest lägenheten i Munksnäs eller hemmet i Vasa, men i Am-sterdam kan ett samtal med min granne, och lands-man, få mig att känna mig som hemma. Lägenhet-en i Amsterdam är också hemma, åtminstone för nu.

N å väl, för att föra tankarna tillbaka till Roland, och det beskrivande citatet, så bör väl det som är annor-lunda beskrivas lite grann. Skillnaderna är dock marg-inella. Huvudstäder är huvudstäder och Nordeuropa är Nordeuropa. Amsterdam är möjligen något mera dekadent än Helsingfors. Eller i varje fall mera öppet dekadent. Men också mycket mera avslappnat.

V ad annat? Jo, staden är verkligen till brädd en fylld av cyklar och kanaler, nästan till den grad att det blir överdri-vet. Men det är bara att vänja sig och an-

passa sig. Fast ett och annat torg skulle dock platsa, och mina österbottniska rötter gör att jag då och då tittar drömmande på bilarna som passerar. Från dag ett in-såg jag dock att behovet av en cykel inte var påhittat,

utan precis varenda en, förutom de jäkla skoterförarna, cyklar. Mycket angenämt är det ändå när man kom-mer in i systemet. Här är cyklandet nämligen normen. Cykelvägar finns överallt för att underlätta cyklandet. Hemma, däremot, känns det som att cykelvägarna finns till för att inte cyklisterna ska störa trafiken.

E n annan reflektion är avsaknaden av reflek-tioner. Skolan min, Hogeschool van Amster-dam påminner mycket om min egen skola, Soc&kom, och vardagen är ju ofrånkomligen

vardag. Utbudet i matbutiken är nästintill identiskt, och grynosten smakar likadant. Men trots alla dessa likheter kan jag ändå konstatera att upplevelsen och känslan är något helt annat än man känner hemma. En upplevelse, som jag kan, och måste rekommend-era åt alla som har chansen.

TINO OKSANENSkribenten är journalistikstuderande, österbottning och

musiker då tillfälle ges. Tillbringar ett halvår i Amsterdam för studier i International Journalism.

Som hemma, fast annorlunda

Studentbladet deltar i diskussion om nordisk offentlighetDen 21 november arrangeras ett seminarium om nordisk offentlighet i Helsingfors där Studentbladet och andra nordiska studenttidningar deltar.

Samtidigt som den internationella politikens utveckling har gjort det viktigare att tala om en nordisk modell i större internationella sammanhang så har den nordiska politikens betydelse minskat. Seminariet frågar sig hur en nordisk debatt ska formas i framtiden. Seminariet bygger på inlägg från forskare med lång erfarenhet av nordiskt samarbete och yngre journalister som ser nya möjligheter för nordisk offentlig debatt.Arrangörer är Helsingfors universitet i samarbete med Centrum för Norden-studier (CE NS). Mera information finns snart på www.stbl.fi.

Östra Finlands Nationvid Helsingfors universitet

meddelar:

Östra Finlands Nations valmöte äger rum torsdagen 20 novem-ber 2014 kl. 18:00 på Nypolen, Man-nerheimvägen 5 A, 4:e våningen.

På mötet väljs styrelse samt funk-tionärer för år 2015.

Mer information på www.ofn.fi

”Huvudstäder är huvud-städer och Nordeuropa är Nordeuropa. Amsterdam är möjligen något mera dekadent än Helsingfors. Eller i varje fall mera öppet dekadent.”

illustration: Matilda Ekman

36

KU LT U R ­ O C H F I L M F E S T I VA L

Mellanöstern har länge haft en stark position inom krisjournalistiken, men uppföljningen av händel-serna glöms ofta bort då någon annan katastrof stjäl showen. Trots att Arabvårens revolutioner anses ha startats på Tahrirtorget i Egypten, har många medie-konsumenter tappat tråden för länge sedan.

Förutom filmfestivalens konstnärliga bidrag fanns det några faktabaserade pärlor, bland dem The Square. Det är just Tahrirtorget som är JEHANE NOUJAIMS The Square. Den är en Oscarsnominerad dokumentärfilm från i fjol som ger insikt i den ry-kande revolutionen i Egypten. Betraktaren får följa med några aktivisters arbete, motgångar och trium-fer på gräsrotsnivå. Filmmaterialet är ett hopplock som delvis är filmat på springande fot och i smyg. Ändå är helheten sammanhängande, medryckande och elegant.

Filmen avrundades med en paneldebatt med av-stamp från Tahrirtorget. Journalisten AISHI ZIDAN från Helsingin Sanomat, FRANK MÖLLER från Tammerfors universitet, och OSAMA ALOULOU, syrisk aktivist, dis-kuterade mediernas roll i Mellanösterns konflikter.

Stora delar av dokumentärfilmens inne håll är

skapat av aktivister. De lever mitt i krisen, sprider materialet direkt via sociala medier, men saknar ofta journalistisk utbildning och objektivitet. Vil-ket medieinnehåll ger publiken bättre uppfattning: aktivisternas suddiga bilder eller fotojournalistens finslipade reportage?

Samarbete mellan utrikeskorrespondenter och ak-tivister är en möjlighet. Aktivister ser ofta utländ-ska journalister som en möjlighet att nå ut interna-tionellt. Å andra sidan har många av Mellanösterns kriser blivit så farliga att de utländska mediehusen inte riskerar att skicka dit sina journalister. Då utgör utvandrare i Finland, med direkta kontakter till drab-bade i hemlandet, värdefulla källor för journalister.

Panelen är överens om att både medborgar-journalistik och traditionell journalistik av hög stan-dard behövs. The Square är ett lyckat exempel på medborgarjournalistik som bearbetas professionellt.

JENNY BLOMQVIST bor i Esbo och studerar journalistik samt tvär­

vetenskapliga miljöstudier vid Helsingfors universitet.

Mellanösterndrama på film och i verkligheten text&foto JENNY BLOMQVIST

SARA BAHMANPOUR är kvinnan bakom filmfestivalen. När jag frågar vad hennes roll som direktör har inne-burit ser hon förvånad ut.

– Jag har väl varit med i de flesta arbetsskeden och allt ansvar vilar egentligen på mina axlar. Men min uppgift har framförallt varit att ta de konstnärliga besluten.

Hon fick idén till en festival med temat Mellanöstern för ett drygt år sedan när hon var klar med sina film-studier vid yrkeshögskolan Metropolia.

Bahmanpour är en avspegling av sin filmfestival: halv-iranier, språkkunnig, finländare, konstintres-serad, ung, modig och med egen stil. Mellanöstern är inte det lättaste ämnet att närma sig i Arabvårens ef-tersvall. Men hon lyfte upp katten på bordet - exotisk, livskraftig och vacker. Hur vågade du ordna en filmfestival med temat Mellanöstern när området skakas av diverse kriser?

– Det är precis därför, Mellanöstern är unikt eftersom området hela tiden är i rampljuset. Mediauppmärksam-heten gör att området intresserar folk. Jag ville ändå visa de rika konstformer och kulturer som jag har upplevt

under mina resor. Mitt Mellanöstern är helt annorlun-da än det som medierna väljer att måla upp. När ensi-dig nyhetsrapportering förstärker rådande stereotyper blir det inte lättare för invandrarna att integrera sig. Jag är själv född i Finland, men mina föräldrar satte mig i internationell skola. Det var säkert deras visaste beslut!Kan du beskriva filmkulturen i Mellanöstern?

– Rik och färggrann, i synnerhet i Egypten och i Iran. I Iran släpps årligen kring hundra filmer, vilket är be-tydligt mer än i Finland. Jämfört med västerländska filmer är berättartempot och rytmen oftast långsam-mare. Drama är den vanligaste genren och i de fles-ta filmer ligger fokus på människors interaktion och förhållanden. Hur förverkligades projektet?

– Vi hade en kärngrupp på sju personer och runt tret-tio frivilliga som alla bidrog med sina styrkor och kun-skaper. Några filmer har vi fått via kontakter och resten genom aktivt sökande på festivaler runt om i världen. Vem besökte festivalen?

- Det var fantastiskt att se så olika slags människor

I oktober ordnades Finlands första film­ och kulturfestival med fokus på Mellan östern på olika håll i Helsingfors. Den nya organisationen Meff står bakom festivalen och hoppas på att skapa en tradition. På tv ser vi Mellan­österns korruption och kriser, men sällan något av områdets filmutbud. Festivalens konstnärliga touch passade bra in i höst­Helsingfors färgskrud.

Filmfestivalen personifierad

MIN FILMUPPLEVELSEThe End, och så tar alla sitt pick och pack, tiger, och går hem. Inte den här gången. De flesta besökarna återvände till paneldebatten efter pausen och hade redan utbytt åsikter om filmen.

”Fantastisk” och ”berörande” kommenterade besökare jag talade med om filmen. Många hade känt sig som en del av Tahrirtorgets gemenskap och glömt bort att de faktiskt satt i Finlands Filmstiftelses biosalong på Skatudden.

Det gjorde jag också och torkade bort tårar - trots att jag var på jobb. Några gånger klarade jag inte av att titta och skämdes. Jag är helt öppet en riktig fegis vad gäller filmer med skräckinslag och ond bråd död. Men när döden inte längre är ”bara på film” känns det uselt att blunda för den.

Blundar gör vi tydligen alltför ofta. I toalettkön kunde jag inte låta bli att slänga en kommentar om hur dum jag kände mig. Jag har följt med nyheter om Tahrirtorget och Arabvåren, men trodde att konflikten höll på att ebba ut, vilket är långt ifrån sanningen. ”Vet du, det gjorde jag med” svarade många röster. Visst kändes det skönt att höra att jag inte ensam är korkad, men samtidigt irriterande. Hur mycket konflikter lämnas till sitt öde när uppmärksamheten riktas mot nya katastrofer?

37

Mellanösterndrama på film och i verkligheten text&foto JENNY BLOMQVIST

Cinco días de películasCinemaissí startade som ett projekt bland vänner och trots att festivalen vuxit med åren är samma känsla kvar, menar festivalchefen jaime potenze. Film festivalen bjuder på ett brett per spektiv på livet i Latinamerika via filmer, dokumentärer och diskussioner.

text EDIT LINDBLAD

I år fyller den latin-amerikanska filmfesti-valen Cinemaissí tio år och bjuder på cirka 50 olika filmer och doku-mentärer under fem dagar i Helsingfors. Cinemaissí har under sina tio år vux-it och från att ha varit en marginell händelse nu blivit en etablerad del av Helsingfors kulturfestivaler.

– Fast vi har blivit mycket större är vi fortfa-rande en grupp vänner som gör en filmfestival tillsammans. Festivalen har vuxit men vi har inga röda mattor utan diskuterar istället filmerna med publiken och dricker öl, säger Potenze.

Filmutbudet är stort, allt från Cannes-prisbe-lönta mexikanska filmen Heli till Argentinska Ma-dam Baterflái som lyfter upp transfrågor.

– Det finns något för alla, vi har action, ro-mantik, dokumentärer, komedi och varje film har mycket att säga. Vi ordnar även många paneldis-kussioner med filmteam där publiken också ak-tivt kan vara med och ställa frågor och diskutera. Vi hoppas på mycket engagemang.

Ett besök som festivalen kommer att få är med-lemmar från Las Libres som är en människorätts-organisation i Mexiko som jobbar för kvinnors rättigheter och främst för rätten till abort.

– I Mexiko kan kvinnor hamna i flera års fäng-else om de gör abort. Diskussionen ordnar vi till-sammans med Amnesty där vi bland annat jäm-för de mexikanska och finländska förhållandena.

Enligt Potenze skulle latinamerikanska filmer få synas mer på de finländska tv-kanalerna.

– Det är tråkigt att inte ens Yle visar fler än en eller två latinamerikanska filmer per år. Och när Brasilien ordnade fotbolls-VM i år visades en doku mentär om DAVID BECKHAM som åker på en motorcykel i Brasilien, kunde de inte hitta nå-gonting annat? Måste vinklingen alltid vara ame-rikansk eller brittisk?

Jaime Potenze hoppas på att festivalen kunde utvecklas ännu mer och bli en slags filmklubb som visar en film en gång i veckan och ordnar en diskussion efteråt.

– Men det är ännu en dröm. Det är svårt att få ihop en festival, och det skulle vara ännu svårare att organisera en filmvisning varje vecka. Men tills vidare är Cinemaissí det enda kulturinslaget av Latinamerika i Helsingfors.

Cinemaissí pågår 22–26.10. Las Libres visas den 24.10 klockan 19.30 på Dubrovnik, diskussion efteråt.

Madam Baterflaí visas den 25.10 på Dubrovnik klockan 16.00 och Heli visas den 26.10 på Andorra klockan 18.00.

För mer information om andra filmer kan du besöka www.cinemaissi.org.

i alla åldrar! Vi ville inte bara locka filmfantaster. Runt tusen människor deltog i den här första, men inte sista, Mefa-festivalen. Vad tycker du om slutresultatet?

– Jag har haft väldigt bråttom, men vi är otroligt nöjda. Det verkar också besökarna vara eftersom vi bara har fått positiva kommentarer, bland an-nat om just det vi strävade efter, att bryta fördo-mar. Jag är själv festivalens största kritiker, men med tanke på att det här var första året gick det som en dans.Filmfestivalen avrundades med filmvisning i en moské, berätta!

– Mellanöstern förknippas ofta med islam, men få finländare vågar sig in i moskéer, trots att de är lika öppna för allmänheten som andra religiösa byggnader. Vi tog kontakt med församlingen Re-salat i Helsingfors, som tog emot oss med öppna armar. Visst finns det regler i moskéer, precis som i kyrkor. Man får till exempel inte ha musikupp-trädanden och de ville godkänna att filmerna pas-sar atmosfären.

Besökarna verkade trivas bra i den rymliga sa-len och var genuint intresserade av moskén. Vi valde att ändra så lite som möjligt på inredningen för att skapa en äkta stämning.

Er organisation uppger sig vara oberoende av politik och religion – hur hanterade ni det i moskén?

– Det stämmer, men betyder inte att vi undvi-ker religiösa eller politiska ämnen. Islam har fått så mycket negativ uppmärksamhet under årens lopp, men är ändå Mellanösterns huvudreligion. Genom att bjuda in folk på filmvisning i en moské öppnar vi samtidigt till en konstruktiv debatt. Och

när har man annars möjlighet att kolla på film i en moské? Det var nog ganska coolt.Hur ser Mefa:s framtid ut?

– Strålande! Det finns helt klart en plats för Mel-lanöstern i Helsingfors. Vi fokuserar redan att göra festivalen större och ännu bättre nästa år.

JENNY BLOMQVIST

”När ensidig nyhetsrapportering för-stärker rådande stereotyper blir det inte lättare för invandrarna att integrera sig.”

38

T V­ KO LU M N   Paradise Hotel

Jag erkänner, jag ser på P H!

EN MAKTKAMP mellan en grupp vackra eller mindre vackra män och kvinnor med olika ekonomisk och social bakgrund. Vilda fester där vinet flödar. Expli-cita sexscener med klart syfte att chockera. Falskspel och knivar i ryggen av folk man litar på. Nervpirrande (bröllops-)ceremonier där allt kan hända. Nej, detta är inte en beskrivning av den kritikerrosade serien Game of Thrones. Det handlar om ett annat omtalat TV-fenomen: Paradise Hotel.

PARADISE HOTEL är en dokusåpa som först uppstod i USA år 2003. Två år senare gjordes den första svens-ka versionen och i skrivande stund sänds den sjätte säsongen på Sveriges TV3 (vi i Finland kan följa se-rien via TV3 Play på nätet.) Handlingen i säsongen baseras på att ett gäng unga singelkvinnor och -män (som verkar ha castats enligt vem som mest lever enligt mottona ”YOLO” och ”I regret nothing”) ska försöka hålla sig kvar på ett mexikanskt lyxhotell så länge som möjligt. Detta gör de genom att bilda par med någon av motsatt kön och i slutet av varje vecka hålls en parceremoni där den som inte får något par blir hemskickad. Varje vecka kommer det in en ny singel som måste försöka övertala någon av motsatt kön att ställa sig med hen. Ibland får den nya singeln eller någon annan immunitet för att göra spelet ännu mer oförutsägbart – allt i enlighet med mantrat ”Vad som helst kan hända i Paradise Hotel”.

OM MAN SER EN HEL SÄSONG av Paradise Hotel läg-ger man ner 1600 minuter av sitt liv på den. Varje måndag, tidsdag och onsdag är man upptagen mellan

klockan 23 och 24. Man spenderar i princip mer tid med deltagarna än med många av sina vänner. Man får se dem göra samma dumma fyllemisstag om och om igen. Sedan spenderar man en stor del av dagar-na tills nästa måndag med att analysera och debatt-era avsnitten med andra PH-fans. Jag skulle till och med våga påstå att ingen serie, inte ens den ovan-nämnda Game of Thrones, har lika många hängivna fans i min vänkrets.

FAST FANS ÄR KANSKE LITE FEL ORD. För trots de kon-stanta diskussionerna om och referenserna till PH bland mina vänner är det nog väldigt få som skulle erkänna att de faktiskt gillar serien ”på riktigt”. Den beskrivs som trashig, pinsam, äcklig och sexistisk. Folk beklagar sig på att de ödslar så mycket tid på se-rien då de borde jobba, studera eller sova och hävdar konstant att den här säsongen är sååå mycket sämre än den förra. Men ändå fortsätter de titta.

FÖR DET ÄR JU SÅ OTROLIGT UNDERHÅLLANDE att både se på och prata om PH. Vem man har som favorit-karaktär kan ofta leda till eldiga debatter (personli-gen hejar jag den här säsongen på den karismatiska men manipulativa SMAIL och den överdramatiska men godhjärtade SAGA). Det är vanligt att använda metaforer från PH för att beskriva verkliga personer eller situationer ”Han var så sjukt hemsk, nästan som när Jeppe släppte kulan förra säsongen” eller ”Alltså hon var ju helt Saga igår”. Och några bekanta till mig har till och med erkänt att de skulle älska att själva

vara med i PH, även om en sedan beklagade sig på att hon nog inte är tillräckligt trashig för att bli castad.

TRASHIGT ÄR DET VERKLIGEN så det förslår. Deltagarna visar upp alla sidor av sig själva, många av dem min-dre klädsamma (fyllegräl, spyor, gråtattacker, naken-het...). Vissa porträtteras i väldigt ofördelaktigt ljus, vilket säkert inte kommer att gynna deras framtida karriärer (även om Sveriges framtida prinsessa SO-FIA HELLQVIST ju var en deltagare i säsong ett, och henne går det knappast någon nöd på.) En stor del av Paradise Hotels dragningskraft tror jag beror på att man som tittare kan känna sig lite bättre än de ”grisiga” deltagarna. Att få döma någon annans då-liga val är skönt, och eftersom de själva valt att vara med i TV känner man sig berättigad att kritisera dem.

MEN PÅ DET STORA HELA är Paradise Hotel ändå gan-ska harmlöst. Det är lättsam underhållning som talar

till vår primitivaste sida och eskapistisk avkoppling efter en lång dag. Reaktionerna efter avsnitten har i alla fall bland mina vänner ofta lett till djupare dis-kussioner om ämnen som kärlek, sex, feminism och offentlighet. Så jag kan lugnt erkänna att jag kom-mer att se varje avsnitt tills säsongen slutar. Antag-ligen nästa säsong också. Och vet ni vad? I regret nothing.

LINN HIELMjournalistikstuderande vid soc&kom i Helsingfors

”En stor del av Paradise Hotels dragningskraft tror jag beror på att man som tittare kan känna sig lite bättre än de ’grisiga’ deltagarna. Att få döma någon annans dåliga val är skönt, och eftersom de själva valt att vara med i tV känner man sig berättigad att kritisera dem.”

Det är många som inte vågar erkänna att de ser på Paradise Hotel, men som ändå sitter fastklistrade vid datorn då ett nytt avsnitt släpps. Linn Hielm skriver om titt­arnas rättfärdighet, om diskussionerna serien ger upphov till, och förstås om hennes egen kärlek till serien.

M A K T E N & H Ä R L I G H E T E N

Niklas Evers pratar med unga som vill förändra världen

i sin nya podcast.

Första avsnittet finns nu ute på www.stbl.fi/podcast och på iTunes.

39

U R A R K I V E T

ADRIANS ESKAPADER av Johnny och Janne Ramstedt

Nordens äldsta studenttidning ÅRGÅNG 103

REDAKTIONEN Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsingfors

CHEFREDAKTÖR Julius von Wright, 050 563 4790, chefred@stbl.fi

REDAKTIONS SEKRETERARE Edit Lindblad, 050 501 7331, red@stbl.fi

GRAFISK FORMGIVARE Hilda Forss, grafiker@stbl.fi

REDAKTIONSBILDER Jenny Blomqvist

PÄRM Studentbladet

ANNONSFÖRSÄLJNING Mats Lindström, 040 529 7970, annons@stbl.fi

ANNONSMATERIAL annons@stbl.fi Annonser bör lämnas in senast tio dagar före ut­givningsdatum.

KANSLI, ADRESSÄNDRINGAR, PRENUMERA-TIONER 045­8759759, kansli@stbl.fi

UTGIVARE Svenska Studerandes Intresseförening (SSI) rf. Alkärrsgatan 9 B, 00100 Helsing fors

GENERALSEKRETERARE Kasper Sundström, 045 875 97 59, kansli@stbl.fi

ORDFÖRANDE Elin Andersson, ordforande@stbl.fi

STYRELSE Björn Bonsdorff, Johanna Hagström, Robin Hjerpe, Anna­Maria Malm, Rasmus Olander, Erik Stenberg, Oleg Stikhin, Rasmus Tunis. styrelsen@stbl.fi

TRYCKERI KSF Medias tryckeri, Vanda

UTGIVNING 2014 Studentbladet utkommer fem gånger under vår teminen 2014 och fyra gånger under höst terminen 2014. Tidningen sänds till medlemmarna i SHS, ASK och Novium samt de svenskspråkiga medlemmarna i HUS och AUS. En prenumeration kostar 20 euro för övriga studer­ande, 40 euro för icke­studerande.

UPPLAGA 7 000 (Två Abi­nummer á 9 000). Redaktionen ansvarar inte för icke­beställt material.

Studentbladet är redaktionellt obunden SSI och representerar inte dess medlemskorporationers officiella ståndpunkter.

I april 1981 samlades sammanlagt 3000 demonstranter i åtta finska städer för att protestera mot den finska kärnkraftspolitiken. Studentbladet bevakade demonstrationen i Helsingfors. FOTO: KIM ISAKSSON.

Baltic Circle i Helsingfors 9 –1 6 .1 1

Den inter-nationella teaterfestivalen för samman teaterproffs från länder kring Östersjön och på hemsidan

beskrivs festivalen som en mötes-plats för artister och publik samt ett internationellt laboratorium för scenkonsten.www.balticcircle.fi

R E D A K T I O N E N T I P S A R

Svenskspråkig studentteater i Vasa1 8 .1 0 –1 5 .1 1

Den tvåspråkiga student-teatern Rampen sätter upp TENNESSEE WIL­LIAMS klassiker Linje Lusta från 1947 om olika

människo öden, kärlek och ensamhet. Premiär

18.10, andra föreställningar 26.10, 27.10, 28.10, 2.11, 4.11, 8.11, 9.11, 11.11 och 15.11. På vardagar och lördagar klockan 19, söndagar klockan 17. Biljetter 9/5 euro. www.vaasanylioppilasteatteri.fi

Loppis i Åbo 8 .1 1

Årets sista lördagslop-

pis på Bokcaféet i Åbo, Gamla

stortorget 3 från klockan

11-14. Kanske hittar du någon fin pryl eller mysig bok att läsa under ruskiga höstkvällar?

HUS delegationSval 4–5.11FörHandSröStning 29–30.10www.hyy.f i/val