Spelman och brollopsmusik fran Osterbotten

N agra personliga mmnen

Av Alfhild Forslin

I

Sommaren 1930 insamlade jag fOr forsta gangen folkmusik i Osterbotten. Otto Andersson anskaffade da en gammal fonograf, som bor nyttjas fOr tillvaratagandet av f.iolmusiken dar, forsakrade han. Sjalv ansag jag, att det yore onodigt att dra pa denna tunga apparat, ty jag hade under tva somrar tidigare med penna ooh papper nedskrivit talrika fiouat a r bade pa Ala nd oeh i Aibolands skargard. Men nu - har uppe pa den stora osterbottnisk'a slatten - erfor jag minsann, a tt bade spelmannen ooh fiolmusiken i hog grad skiljde sig fran skargardstrakternas fiolmusikpresentationer. Ty sa snart en spelman i Osterbotten tar fiolen i sin hand, S~l brusar dar fram kask'ader av granna tonslingor ur instrumentet; handen och fingrarna rna vara hur hardnade oeh knotiga av tungt bondarbete som heist. Dar satt jag sturn oeh trollbunden oeh lyssrmde, ty jag insag minsann, att det yore omojligt att ur dessa virtuosa tonslingor uppfa tta den barande melodi, som spelmannen sad" sig spela. Har kurrde inga av'brott goras i frag'a om fraser m. m., sam i skargarden kunde nedskrivas med penna oeh papper. Fonografen var verkligen behovlig i Fraga om den osteribottniska fiolmusiken.

Har vill jag ge en levande bild av tre olikartade spelman i Osterbotten, dar jag sialv under samarbete med Matts Amberg - sam i uppdrag av Sveriges Radio ;\1" 1957 pa band insamlade fol'kmu sik i Svenskfinland 1 - ej behovde gora ,mnat an lyssna, beskada oeh intervjua bade sangare oeh spelman.

Flera soeknar i trakterna kring Vasa kan i Fraga om fiolmusiken vidkiinnas sasom ett mellanosterbottniskt traditionsomrade, ty samma latar spelades - ehum ofta i olika traderingsformer - overallt. A ena sidan spelade talrika spelman garna ihop med varandra, men a andra sidan kanner alla dar till de personliga olikheterna hos varje spelman. Ofta avlyssnades t. ex. yttranden av detta slag: "Lindvall i Pensala spelar menuettin sa nar, men vi har i Kimo opelar den sa har", varvid bada spelsatten demonstrerades av sagesmannen.

Vi bor i dctta sanrmanhang icke foribis c, att aven speldrift errra var fl erstrangade. Samspelet atraddes ingalunda av alla spelman. Ofta forklarade en och annan spelman, att han aldrig hade spelat pa brollop. En av dem forkl a rade, att han hellre ville clansa sjalv och ha roligt an "pina fiolen" for anclra. En annan ansag,

1 Se harom Alfhild Forslin, Sveriges Radios magnetofoninspeln ingar av svensk fol'kmusik Finland 1957, Budkavlen 1958, s. 74 - III.

59

fJ bt

sk

", bl

L OJ

m

ti Ie

ja 51:

I

JU kc

III t}i

bi

5r

IT

5L

p

1 tiTheodor Lindfors. Foto: Gun Forslin-Herranen 1967. if

att samspelet var alltfor hett och trottande. Theodor Lindfors2 i Vora forklaradc F

rakt pi\. sak: han helt enkelt inte kan spela ihop med andra spelman. 1

Med denne spelman The 0 do r Lin d for 5 (1895-1975) kom Arnberg och jag under var inspelningsresa i kontakt, dar 'han bodde i den avHigsna byn Lotlax. Han var en statlig man med en i sanning personlig profil , och hans skildringar fran forfJuten tid hade stort varde. Han berattade 'hl. a. om, hur pietismen hade harjat i denna trakt. Prasterna hade stamplat fiolmusiken sasom syndig bl. a. med uttrycket

2 Om honom se a.a. s. 100 f.

60

"stjallkoin ti hallviti". Man maste da forsoka radda sm fiol friimst genom att grava ned den i jorden, ty annars maste den forstoras. Men dansen Iyckades pietisterna dock ej utplana. I stallet sjongs nu danslatarna ofta med nya ord; dessa "tallrades" fram, och i denna trakt fanns talrika virtuoser aven av detta vokala slag.

Lindfors var fodd i Amerika oeh skulle vid 8 ars alder med sina foraldrar flytta tillbaka tiB Vora i Finland. I den lekskola, dar gossen under na,gon tid gick, herattade Lindfors, blev Hiraren mycket upprol'd, da hans mor en dag besokte skolan for att meddela om deras planerade retur till hemlandet. Han nastan skrek: "Are you crazy!" Han papekade att denna begavade gosse "icke borde foras bort till det forskrackliga Ryssland, till barbarerna dar, som inte ens har skolor". Lararen lIppmarksammade harvid de vackra tavlor, som gossen hade ritat, men om hans musikalitet visste han inget. Har i USA hade gossen Lindfors haft en munharmonika och ett dragspel som sallskap i sangen, men forst efter hemkomsten till Vora - da han fick se en fiol - fann han i denna en bra mycket battre lekkamrat.

Mycket skildrades bade detaljerat och mangsidigt av spelman Lindfors, innan jag antligen kom fram med min Fraga: Nar oeh for vern brukade han spela pa sin fiol? I sitt svar beskrev han f?lglarna i skogen, som var hans enda iihorare. I samma stund stallde han sig i fonstret, tittade ut oeh papekade, att stararna just hade flugit sin vag. Men i stallet hade nu "smabarnen" ('11. b. tornsvalorna) kommit, som just i denna stund snokar efter sina holkar. Har bland smiiia,glarna hade spelmannen Theodor Lindfors bade sina vanner och sin pub-lik. Just nu tyckte han sig se, att faglarna saknade hans fiol i skogen, varfor de nu i sin tur borjade dra sig mot spelmannens boo

Lindfors' repertoar av fioHatar var omiattande. Han tog fram sin fiol oah bad smaleende att forst fa spela en "brudmarsch frim Vora, namligen Bjorneborgsk:l marschen sadan den spelades pa spelmanstiden".3 Denna hade han lart sig av en gammal spelman i byn, som bl. a. brukade bygga vaderkvarnar. Alia hade kant sig roade, da den dar "tdikarlen" spelade Bjorneborgska marsehen sa, som man pi\. den tiden sade: "med grisrompor oeh krusor" .

Harmed overgiir jag till kantorn Portom oeh spelmannen 0 t t 0

1. ill han nus' (1890-1970) brevskildringar. Med hanom hade jag namligen tiD ar tidigarc (1947) statt i korrespondens. Hans beskrivning av sina fiolspelande iorfiider var da livlig oeh viirdcfull, varfor jag i ett brev bad honam ge en bild av de danser, som forr speladcs i hans fodelsebygd Lappfjiird. Hans svar Ijod:

Farfar (Erik Hcnrik Mattson Ebb, f. 1814, d. 1904) brukade tala om Cavott samt Trc-7Ilan-Engel, vilka voro vanliga i hans barndom fiirutom menuetten, polskan och valsen. Skalden Z. Topclius berattar i en av sina biicker,·l att menuetten fiirsta gangen sags och dansades hos landshiivdingen i Abo den 25 augusti 1741 samt att ,en <lll1I1an dans, som fiirekom vid detta . .. tillfalle, da svcnska oHicerarc kommo over till Finland ... under

3 Ryssarna hade 1869 fiirbjudit denna marsch's officiella framforande Finland, varfiir den sedermera spcladcs av speimiinncn i oiikartade variationer. • Hertiginnan au Finland.

61

!ilia of red ens krig ... i Abo iiven daruades, den s. k. Langdansen eller Polonasen. Under Gustav I1I:s tid blev menuelten infard i Sverige fdin Frankrike och spred sig aver till v;Ht land efter namnda handelse sa smaningom, framst genom prastgardsfami'ljer och avriga tjanstemannafamiljer. Farfar Erik Ebb hade ick<: polka i sin repertoar, endast 40 st menuetter, 30 poiJkor och ett antal vaiJer ... Med Gustav Hellman (Vikas Gustav - en liten l,jvlig gcsall med ett aga och hclskagg), Karl Henrik Holm och Josef Smatriisk (Starangs Josef), dessa lre bar ha varit de mest betydande ·spelm;innen cfter farfar, med dem kom polkan, senare maJUrkan och sist schotlisen.

Darpa bad jag honom namnge nagra aldre spelman i Lappfjard, och han namnde

bi. a. en av hans farfar mycket uppskattad spelman som

... var barn av 1700-talet och sam bar ha .. . haft sin glansperiod i barjan av 1BOO-talet

... Farfars far Matts Ebb tyckte inte am att sonen Erik skullc spela och Hira s~g spela. Erik maste salunda i smyg spela sin fiol, oha da det var vackert v~id e r upptacklad prl liderasarna. Spelsattet under farfars tid .. . var val ansatt och konstnarligt. En spelade melodin och den andra sekunderade (n. b. ackompagncrade). Detta satt hal' sedan dess icke fOrekommit, men i Sverige hal' spelsattet bibehallits annn av en del aldre, skickliga yrkesallmogcspelman ... Farfars spc!s;itt minns jag mycket val. Det var langa strakdrag, redigt spel och melodin inLindad i drillar, vi1ket gjorde honom till mastaren. Men de melodier han speladc var fOr drillamas skull svflrHirda far ett barn sam jag.

"Pa grund av en gardsbrand under senare delen av 1890-talet", berattade Lillhannus vidare, "tog mina .foraldrar farfar och farmor till Mattsholmen, dar de

bodde till sin dod i hordsandskammaren. Tack vare detta fick jag hora farfars

berattelser, hans spel och farmors boner". Na.r och hur hade Otto LilLhannus sjalv da Iart sig hantera fiolen? Jag kan ge nagra citat ur det Ijudband, dar Lillhannus tio ar sen are (1957)

beshev, hur hart han som barn kampade for att fa lara sig spela fiol. Till sin folkskola maste han vandra 2 km, och da han efter skoltiden borjade deltaga i jordbruksarbetet "hade vi 5-6 ki'lometer, som vi skulle ga till fots pa morgonen ...

ooh hem pa kvallen". Dar fick .gossen sedan bade mat och vila, tills han antligen satt inne i stug-an och "sovde i framstugan pa somrarna . .. men pa vintertid, da det var kallt i framstugan, sa satt jag pi\. l~mgbanken och spelade pa kviillarna, och ibland blev min mor trott och misslynt, oah da tog jag fiolen ... och ... gick

till stalIet, sattc mig pa en li\.da dar . .. odh spelade".

Lillhannus skildrar darefter husdjurens reaktioner: AlIa hiistar stannade samtidigt, klippte eHer spande med oronen, fortsatte att ata m. m. , stannade ater for att lyssna. Han beskriver, hur hans syster alltid sjong visor for korna i fahuset,

"men jag tror att koma tyckte om det och mjolkade battrc. Jo, sang cch musik ar bra bade for mannis'kor och djur."

Den tredje spelmannen som jag har vill nedteckna en minnesbild av ar E r i k Lin d vall (f. 1902) i Munsala ,5 som i samspel med sin systcr Berta Backstrom i

Oravais, Kimo by, lat oss avlyssna polskan "Hogfardsblasan", "Roulands Heickus menuettin med sin polsk", avensQlIl1 "Kangu-Antas menncttin med sin polsk".

5 Jfr ovan s. 59.

62

ute IIlS

SlI1

dja fyr ad

Ja1 gar

IIlIl

oW atti

I n

Erik Johan Lindvall. Foto: Greta Dahlstrom 1960. (FoIUultursa rkivct, Helsingfors. SLS 742.)

63

Lindvall giek aId rig i kyrkan. Mcn da hans son konfirmerades, kunde han ej utebli. Han tog sin fiol med dit, varvid nagon person undrade, varfor detta instrument var mcd i kyrkan. Svaret gavs i fOljande ordalag: "ChurehiJi har all tid sin eegar med sig han ock, sa jag hal' likasa min fiol med mej."

Spelmannen Lindvall var forst pafallande dyster och tiLlknappt; han tittade under lugg oeh bara spelade. Helt spontant fragade jag, om han kande till nagon djavulspolska. Jo vars, visst kunde han det, oeh hans spel gled over till ett grannt fyrverkeri i toner. Men da.rmed overgiek a.ven hans tystlatenhet till ett initiativrikt oeh a.lskvart skamt. Han foreslog framst , att vi med ~onens bil skulle aka till Jakobstad, dar .han hade cn spelkamrat - en polis vid namn Nygard - som han garna ville samspela med for a tt Hi battre kla;ng pa fiolmusiken.

Vid frarnkomsten sattes genast fart pa str5Jkarna, varvid menuetten "Malt,rastin" minsann klargjordc samspclets vardefulla kl ang.

Med denna skildring hal' ej endast nagra bilder av den osteroottniska fiolmusikens olika ursprungsformer framkommit , utan aven vissa personliga reaktioner oeh attityder vid forntida rframforanden av egna ooh andras fioBatar har nedteciknats. I nutidens spelmansorkestrar - dar de pa sistone bade lart sig att "si att' notren"

oeh infort aven nyare instrument - har spelet helt nOl'maliserats. Alit personligt ar utpHinat. I Fraga om fiolmusikens orkesterframforanden varderas stabiliteten numera mest.

II

Det osterbottniska bondbrollopet var forr en bade hogstamd oeh praktfull fest, som i regel agde rum under veekoslutet (fredag-sondag). I Fraga om eeremonier, lltstyrsel, forplagnad, danser oeh spelmansmusik hade envar av dessa tre dagar sitt havdvunna program, som sannolikt sedan hedenhCis hade fortlevat ungefar till mitten av detta sekel. Atminstone pa 1940-talet firades annu dessa statliga brollop, ty kort efter vart fortsattningskrig upplevde jag som askadare i Lappfjard, Sideby Tjoek bade siivenbrollop oeh silverbrudar; dessa i Syd-6sterbotten brukliga termer anspelade pa brudens hoga ooh praktfulla silverkrona; hennes brllddrakt var svart oeh stramt atsittande, beprydd med granna, skramlade massingsgiitter, som f. o. dinglade litet varstans bade pa krage oeh kjol.

I detta sammanhang skall emellertid broUopsmusiken nagot narmare belysas, ty jag har under mina resor i bsterbotten knutit kontakter med en oeh annan spelman, som garna har skildrat sina upplevelser som brollopsspelman. Vid brollop brukade flera "fiolister" samspela den musikrepertoar, som programmet kriivde under de tre festdagarna. Den forst inledande brudmarschcn klingade fram, da efter vigseln brlldparet jamte det langa brudfoljet tagade till brollopsgarden. Samma brudmarseh, kallad "Fejsaeken", spelades i varierande tongangar i heLl Syd-6sterbotten. Har ma erinras om att denna marseh harstammar fran den gamla krigsmarseh fdm 1808-1809 ars krig, som den svenska general Ernst von Vegesaeks brigad spelade, da landstigningen agde rum i Kristinestad i slutet av augusti 1808. Marsehen overlevde kriget oeh spreds at flera hall i vart land, tills den ea ar 1899 normaliserades under rubriken "F£nska flattans hannorsmarsch".

Vid "silverbrollopet" i 6sterbotten fiek ingen "bryta ut", innan alia hogtids­ccremonier stokats undan. Efter vigseln foljde Iyekonskandet, da forst prasten, sedan foraldrarna oeh darefter alia de ovriga gasterna fullbordade det hogtidliga gratulerandet, medan speImannen spelade fram den s. k. Onsklockon. Harefter fiek antligen bade gladjen oeh uppsluppenheten vaxa fram. Efter ett mal mat oeh S:l snart maltidsresterna undanrojts, sa att golvet stod fritt till begagnande, startades de s. k. pelldanserna. Dessa dansades hogtidligt oeh iring av pellhaIlarna (n. b. de gos_sar oeh fliekor, som under vigseln hade uppburit en peIIhimrnel aver brudparet). Till denna deras dans spelades en dubbelmenuett jamte polska - alltsa 3 melodier till 3 danser - vilket innebar, att vid varje brallop minst 18 menuetter oeh 9 polskor skulle spelas av spelmannen oeh dansas av pellhallarna. Vid den fjarde menuetten intradde brudparet i dansen. Dar skulle bruden forst dansa turvis med alia pellhallarc. Till sist fiek hon dansa med sin brudgum, men darmed avslutades oek pelldansandet definitivt.

I brollopsgarden dansade sedermera under hela kvallen oeh langt fram pa natten alIa gaster bade lange oeh garna. H:i.r hejdades ingen i sina svangar, ty stamningen var glad oeh gladjen stor.

64

',f;: ~'fiY",~/-'".' :",J ' - .~ I'r ' / ' f - - - :r:± 't'-f:. ~ q' ,~ Jqii ri ftrr CJf3lffiR~l kf Iq r-er r p:.

4t* r- r I r ~ttJ4f E'~Q MEg;:r EftJfj) t1

l~ Eel ~I Ji}3 JI(fttC¢1§f!i rl[:t .cn It±gr Cf~J;r crl b€& i if' J J :1

Under brollopets andra dag, lordagen, dansades de s. k. ringarna mitt pa dagen. Alia de manliga gasterna samlades da till en stor-ping inne i brudstugan, ty nu skulle avskedstagandet i fraga om bade brudgum och brud verkstallas. Brudparet staUde sig harvid mitt i ringen for att bjuda alia dansdel tagare pi\. sockrat brannvin oeh en bit hemmagjord ost. I samma stund klingade Gustafs skal, som bade spelades ooh sjongs. Stor-ringen drog sig smaningom genom darren ut pa gardsplanen, dar ny tr,aktering ooh nya skalar vantade, ceh dar aven spelmans­repertoaren forandrades. Musiken har kalla,des pliiganmarschen. Darmed hade alltsa nl! brudgummens avskcd fran karlfolket vcrkstallts.

Harefter blev det kvinnornas tur att ta farval av bruden. Detta skedde i form av en langdans, som under skratt oeh glam, tjo hej oeh tjo hopp bar ut over l'tkrar oeh angar, medan spelmannen har spelade den abligatoriska krokdansen.

Den kvinnliga uppsluppenheten val' .'iVar att hejda, sa denna dcras E\.ngdans kravde bade tid oeh krafter. Nagot Hingre fram pa lordagseftermiddagen dansades diirutover de sma ringarna av gossar och flickor var for sig, varvid musikanterna spelade pojk- oeh gl!bbpolskor, dar uttrydk gays fOr bade gladje ooh vemod.

Musiken under brollopets sista dag (sondag) torde knappast ha varit program­forklarad, eftersom brudparet ej langre var med. Troligen var programmet fritt tills slutligen den sista spelmansmusiken klingade fram som en kanslofull final till det har skildrade osterbottniska bondbrollopet.

SUMMARY This article gives some personal memori es of fiddlers and wedding music in the mainly swedish-speaking province of Osterbotten, Finland. The author started collecting folk music in Osterbotten already in 1930. Here she tells us about her meetings w~th three different fiddlers: TheodoT Lindfors (1895-1975), Olto LilihannuJ (1890-1970) and Erik Lindvall (b. 1902). The article also gives a short account of the Osterbotten wedding and the various dance melodies which were played at these occasions. The music example gives three dance melodies (menuet and t\\"O polskas ) from Lappfjard, Osterbotten, played at wedddngs by Otto Lillhannus.

66