RP 112/2002 rd

229242N

Regeringens proposition till Riksdagen med förslag tilländring av lagstiftningen om kommunikationsmarknaden

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL

I denna proposition föreslås att en nykommunikationsmarknadslag stiftas samt attlagen om televisions- och radioverksamhet,lagen om statens televisions- och radiofond,lagen om Rundradion Ab, radiolagen samtvissa andra lagar ändras.

Genom propositionen understöds nätaf-färsverksamhet, televisions- och radioverk-samhet samt innehållsproduktion. Avsiktenär att genom propositionen skapa allt bättrelagstiftningsmässiga förutsättningar för in-bördes konkurrerande affärsverksamhet,kommunikationsteknologins utveckling ochinnovationer. Sålunda främjas näringslivetskonkurrenskraft, en jämställd tillgång påkommunikationstjänster samt yttrandefrihe-ten.

Skyldigheterna för teleföretag gäller i hu-vudsak endast teleföretag med betydandemarknadsinflytande. Om grunderna för skyl-digheterna bestäms i lag. Kommunikations-verket fattar utifrån en analys av relevantamarknader beslut om vilka skyldigheter somskall införas för teleföretag. Teleföretagensspecialskyldigheter gäller användningen avresurser som är centrala i produktionen avkommunikationstjänster. De är i huvudsakskyldigheter att överlåta nyttjanderätten tillett sådant nätelement eller en sådan nätkapa-citet som anges i lagen. Teleföretag kan bl.a.åläggas skyldigheter som gäller prissättning-en av nyttjanderätten.

I syfte att främja marknaden för europeiskakommunikationstjänster skall Kommunika-tionsverket höra Europeiska gemenskapernaskommission och regleringsmyndigheterna istater som hör till Europeiska ekonomiskasamarbetsområdet om större beslut. Enmarknadsdefinition som avviker från kom-

missionens rekommendation om relevantamarknader görs av kommunikationsministe-riet. Kommissionen kan i vissa fall förhindraKommunikationsverkets eller kommunika-tionsministeriets beslut. Enligt propositionenär tillhandahållandet av mobilnät och digitalamarkbundna masskommunikationsnät, vilketförutsätter radiofrekvenser, även i fortsätt-ningen koncessionsberoende televerksamhet.Utövande av annan televerksamhet är anmäl-ningspliktig näringsverksamhet.

Användarna skall ha rätt till vissa sam-hällsomfattande tjänster, t.ex. rätt att krävaen anslutning till det allmänna telefonnätet.Användarna skall också ha tillgång till en te-lefonkatalogstjänst och nummerupplysnings-tjänst till skäligt pris samt kostnadsfria nöd-tjänster. Användaren får rätt att behålla sitttelefonnummer även vid byte av mobiltjäns-televerantör.

Propositionen gör verkställigheten avkommunikationslagstiftningen effektivare.Straffbestämmelserna i gällande kommunika-tionsmarknadslag stryks och marknadsdom-stolen får i vissa fall av missbruk debitera te-leföretagen en påföljdsavgift. Lösningen påtvister som gäller televerksamhet görs snab-bare genom en lagstadgad skyldighet förKommunikationsverket att avgöra dem i re-gel inom fyra månader. För vissa ärendenförkortas ändringssökande genom besvär såatt Kommunikationsverkets beslut kan över-klagas direkt hos högsta förvaltningsdomsto-len.

Genom den nya kommunikations-marknadslagen genomförs Europaparlamen-tets och rådets direktiv om ett gemensamt re-gelverk för elektroniska kommunikationsnätoch kommunikationstjänster, Europaparla-mentets och rådets direktiv om auktorisation

RP 112/2002 rd2

för elektroniska kommunikationsnät ochkommunikationstjänster, Europaparlamentetsoch rådets direktiv om tillträde till och sam-trafik mellan elektroniska kommunikations-nät och tillhörande faciliteter samt Europa-parlamentets och rådets direktiv om sam-hällsomfattande tjänster och användares rät-tigheter avseende elektroniska kommunika-tionsnät och kommunikationstjänster. Dess-utom uppdateras regleringen av kommunika-tionsmarknaden så att den överensstämmermed den nya grundlagen.

Genom propositionen ändras överförings-skyldigheterna för teleföretag som verkar ikabel-tv-nät så att en överföringsskyldighetutan ersättning endast gäller RundradionAb:s programutbud. Kommersiella aktörersriksomfattande kanaler omfattas också avskyldigheten. För överföringen av dem kanenligt överenskommelse dock högst betalasett kostnadsorienterat pris

Det föreslås att radiolagen ändras så att ut-släppandet av teleterminalutrustning påmarknaden och saluföringen av den samt ut-redandet av störningar som orsakas av tele-terminalutrustning regleras i radiolagen.

Lagen om televisions- och radioverksamhetföreslås bli ändrad så att koncessioner förkortvarig televisions- och radioverksamhet

samt televisions- och radioverksamhet i litenskala beviljas av Kommunikationsverket. Ipropositionen skapas även förfarandebe-stämmelser för sådana fall där det är nödvän-digt att ingripa i utövandet av rättigheter förtelevisering av samhälleligt betydelsefullaevenemang.

Avsikten med propositionen är att effekti-vera Kommunikationsverkets verksamhetgenom att ändra vissa bestämmelser om tele-visionsavgiften i lagen om statens televi-sions- och radiofond.

Enligt propositionen skall årligen två nyaberättelser ges om Rundradion Ab:s verk-samhet. Förvaltningsrådet skall avge en be-rättelse om bolagets verksamhet till riksda-gen. Rundradion Ab skall dessutom lämna enberättelse om den allmännyttiga verksamhe-ten till Kommunikationsverket, som i sin turger ett utlåtande om berättelsen till statsrådet.

Propositionen är den andra etappen i enmera omfattande totalreform av kommunika-tionslagstiftningen. De lagändringar somgjordes i första etappen av reformen av lag-stiftningen om kommunikationsmarknadenträdde i kraft den 1 juli 2002.

De föreslagna lagarna avses träda i kraftden 25 juli 2003, då direktiven skall genom-föras.

—————

RP 112/2002 rd 3

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

PROPOSITIONENS HUVUDSAKLIGA INNEHÅLL ........................................................1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING...............................................................................................3

ALLMÄN MOTIVERING.......................................................................................................71. Inledning.......................................................................................................................72. Nuläge ...........................................................................................................................8

2.1. Lagstiftning och praxis...................................................................................82.1.1. Aktörer på kommunikationsmarknaden......................................................82.1.2. Kommunikationsmarknadens ekonomi......................................................122.1.3. Kommunikationsmarknadslagens tillämpningsområde ...........................132.1.4. Koncessionsberoende och anmälningspliktig televerksamhet ..................142.1.5. Betydande marknadsinflytande...................................................................152.1.6. Upplåtelse av egendom och kapacitet samt prisreglering i anslutning där-till ........................................................................................................................162.1.7. Sammankoppling och anknytande prisreglering.......................................192.1.8. Innehållsproducentens ställning..................................................................202.1.9. Priskontroll, kostnadsredovisning och särredovisning .............................202.1.10. Samhällsomfattande tjänster...................................................................212.1.11. Nätens säkerhet och kvalitetskrav ..........................................................252.1.12. Beredskap för undantagsförhållanden...................................................262.1.13. Teleavlyssning och teleövervakning........................................................272.1.14. Utläggning av telekablar..........................................................................272.1.15. Teleentreprenad........................................................................................272.1.16. Teleterminalutrustning ............................................................................282.1.17. Myndighetsnät ..........................................................................................282.1.18. Offentlighet för, offentliggörande och utbyte av uppgifter ..................292.1.19. Lösande av tvister och sökande av ändring ...........................................302.1.20. Straffbestämmelser ..................................................................................302.1.21. Skadeståndsbestämmelser .......................................................................302.1.22. Tvångsmedel .............................................................................................312.1.23. Styrnings- och tillsynsmyndigheter.........................................................312.1.24. Abonnenttelevisionstjänster ....................................................................312.1.25. Allmännyttig verksamhet ........................................................................312.1.26. Koncessionsberoende televisions- och radioverksamhet.......................322.1.27. Distributionsskyldigheter.........................................................................322.1.28. Televiseringsrättigheter till evenemang av samhällelig betydelse........332.1.29. Kontroll över radiofrekvenser.................................................................332.1.30. Kommunikationsverkets ställning ..........................................................332.1.31. Författningsnivå .......................................................................................342.2. Europeiska gemenskapens lagstiftning.......................................................34

RP 112/2002 rd4

2.2.1. Direktivet om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika-tionsnät och kommunikationstjänster ......................................................................342.2.1 Direktiv om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunika-tionsnät och tillhörande faciliteter ............................................................................392.2.2 Direktivet om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät ochkommunikationstjänster............................................................................................432.2.3 Direktivet om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheteravseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ...........462.2.4 Beslut om ett regelverk för radiospektrumpolitiken inom EuropeiskaGemenskapen..............................................................................................................512.2.5 Annan lagstiftning inom Europeiska gemenskapen ..................................522.3 Internationell jämförelse ..................................................................................542.3.1 Sverige............................................................................................................542.3.2 Norge..............................................................................................................572.3.3 Danmark........................................................................................................602.3.4 Förenade konungariket ................................................................................632.3.5 Nederländerna...............................................................................................662.3.6 Tyskland ........................................................................................................682.3.7 USA ................................................................................................................712.3.8 Japan..............................................................................................................742.3.9 Frankrike.......................................................................................................762.4 Nuläge.................................................................................................................772.4.1 Direktivbestämmelser som inte förutsätter ändringar i lagstiftningen ...772.4.2 Innehållsproducenternas ställning ..............................................................832.4.3 Effektivering av Kommunikationsverkets verksamhet.............................842.4.4 Allmännyttig verksamhet.............................................................................842.4.5 Lagen om televisions- och radioverksamhet...............................................852.4.6 Lagen om statens televisions- och radiofond..............................................862.4.7 Författningsnivå............................................................................................86

3 Propositionens mål och de viktigaste förslagen .......................................................873.1 Mål och medel .......................................................................................................873.2 De viktigaste förslagen......................................................................................873.2.1 Genomförande av direktiven om elektronisk kommunikation.................873.2.2 Innehållsproducenternas ställning ..............................................................933.2.3 Effektivering av Kommunikationsverkets verksamhet.............................933.2.4 Snabbare behandling av tvistemål ..............................................................933.2.5 Reglering av myndighetsnät ........................................................................943.2.6 Resttrafik .......................................................................................................943.2.7 Allmän tillsynsavgift för teleföretag............................................................953.2.8 Ändringar som gäller teleentreprenad .......................................................953.2.9 Ändringar i kommunikationslagstiftningen som förutsätts avgrundlagen...................................................................................................................963.2.10 Bedömning av allmännyttig verksamhet................................................963.2.11 Beviljande av programkoncession ..........................................................963.2.12 Ensamrätt till televisering av betydelsefulla evenemang ......................97

RP 112/2002 rd 5

4 Propositionens mål .....................................................................................................974.1 Verkningar på statsekonomin..........................................................................974.2 Verkningar i fråga om organisation och personal .........................................994.3 Verkningar för medborgarna ..........................................................................994.4 Verkningar för företagens ställning och ekonomi........................................1004.5 Miljökonsekvenser ..........................................................................................102

5 Beredningen av propositionen.................................................................................1025.1 Beredning och utlåtanden...............................................................................1025.2 Synpunkter i utlåtandena...............................................................................102

6 Andra omständigheter som inverkat på propositionens innehåll ........................1036.1 Samband med andra propositioner...............................................................1036.2 Samband med internationella fördrag och förpliktelser .............................1046.3 Propositionens samband med Ålands självstyrelse......................................104

DETALJMOTIVERING......................................................................................................1061. Lagförslag.................................................................................................................106

1.1. Kommunikationsmarknadslagen ..............................................................1061 kap. Allmänna bestämmelser ...............................................................................1062 kap. Utövande av televerksamhet ........................................................................1113 kap. Skyldigheter för teleföretag..........................................................................1204 kap. Teleföretags skyldigheter vid överlåtelse av nyttjanderätten ...................1295 kap. Teleföretagets skyldigheter vid sammankoppling......................................1416 kap. Numrering......................................................................................................1457 kap. Användarens rättigheter ..............................................................................1568 kap. Prissättning och tillsyn över prissättningen................................................1689 kap. Teleföretagets skyldigheter i anslutning till biträdande av myndigheter 17210 kap. Utläggning av telekablar.............................................................................18011 kap. Utlämnande och offentliggörande av uppgifter samt skyldighet atthöra ............................................................................................................................18412 kap. Övervakning, påföljder och avgörande av tvister....................................18813 kap. Allmänna bestämmelser om kommunikationsnät och kommunikationst-jänster ........................................................................................................................19714 kap. Särskilda bestämmelser ..............................................................................20215 kap. Ikraftträdelse- och övergångsbestämmelser.............................................2111.2. Lag om ändring av lagen om televisions- och radioverksamhet.............2131.3. Lag om ändring av lagen om statens televisions- och radiofond ............2241.4. Lag om ändring av lagen om Rundradion Ab..........................................2281.5. Lag om ändring av 2 § lagen om kommunikationsförvaltningen...........2311.6. Lag om ändring av 25 i § upphovsrättslagen ...........................................2311.7. Lag om ändring av radiolagen...................................................................2311.8. Lag om ändring av lagen om konkurrensbegränsningar........................2331.9. Lag om ändring av lagen om integritetsskydd vid telekommunikation ochdataskydd inom televerksamhet..............................................................................2341.10. Lag om ändring av sjöräddningslagen......................................................2341.11. Lag om ändring lagen om nödcentraler ...................................................234

RP 112/2002 rd6

1.12. Lag om ändring av lagen om räddningsväsendet ....................................2342. Ikraftträdande..........................................................................................................2343. Lagstiftningsordning ...............................................................................................235

3.1. Inledning......................................................................................................2353.2. Yttrandefrihet .............................................................................................2353.3. Näringsfrihet ...............................................................................................2363.4. Egendomsskydd ..........................................................................................2363.5. Normgivningsbefogenheter ........................................................................2383.6. Bedömning av lagstiftningsordningen ......................................................239

LAGFÖRSLAGEN...............................................................................................................240Kommunikationsmarknadslag ................................................................................240om ändring av lagen om televisions- och radioverksamhet ..................................277om ändring av lagen om statens televisions- och radiofond .................................283om ändring av lagen om Rundradion Ab...............................................................286om ändring av 2 § lagen om kommunikationsförvaltningen ...............................288om ändring av 25 i § upphovsrättslagen.................................................................289om ändring av radiolagen ........................................................................................290om ändring av lagen om konkurrensbegränsningar .............................................297om ändring av lagen om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskyddinom televerksamhet.................................................................................................298om ändring av 16 § sjöräddningslagen ...................................................................299om ändring av 8 § lagen om nödcentraler..............................................................300om ändring av 43 § lagen om räddningsväsendet..................................................301

BILAGA.................................................................................................................................302

PARALLELLTEXTER........................................................................................................302om ändring av lagen om televisions- och radioverksamhet ..................................302om ändring av lagen om statens televisions- och radiofond .................................315om ändring av lagen om Rundradion Ab...............................................................321om ändring av 2 § lagen om kommunikationsförvaltningen ...............................323om ändring av 25 i § upphovsrättslagen.................................................................324om ändring av radiolagen ........................................................................................325om ändring av lagen om konkurrensbegränsningar .............................................338om ändring av lagen om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskyddinom televerksamhet.................................................................................................339om ändring av 16 § sjöräddningslagen ...................................................................341om ändring av 8 § lagen om nödcentraler..............................................................342om ändring av 43 § lagen om räddningsväsendet..................................................343

RP 112/2002 rd 7

ALLMÄN MOTIVERING

1. Inledning

Europaparlamentets och rådets direktiv omett nytt regelverk för elektronisk kommuni-kation, nedan direktiven om elektroniskkommunikation, antogs den 14 februari 2002.Med direktiven om elektronisk kommunika-tion avses i denna proposition Europaparla-mentets och rådets direktiv om ett gemen-samt regelverk för elektroniska kommunika-tionsnät och kommunikationstjänster2002/21/EG, nedan ramdirektivet direktivetom tillträde till och samtrafik mellan elektro-niska kommunikationsnät och tillhörande fa-ciliteter 2002/19/EG, nedan tillträdesdirekti-vet direktivet om auktorisation för elektro-niska kommunikationsnät och kommunika-tionstjänster 2002/20/EG, nedan auktorisa-tionsdirektivet direktivet om samhällsomfat-tande tjänster och användares rättigheter av-seende elektroniska kommunikationsnät ochkommunikationstjänster 2002/22/EG, nedandirektivet om samhällsomfattande tjänstersamt beslutet om ett regelverk för radiospekt-rumpolitiken i Europeiska gemenskapen676/2002/EG, nedan radiospektrumbeslutet.Rättsakterna har publicerats i Europeiskagemenskapernas Officiella tidning den 24april 2002 och skall införlivas med den na-tionella lagstiftningen den 25 juli 2003.

Kommunikationsmarknadslagen, f.d. tele-marknadslagen (396/1997), som är den mestcentrala författningen inom lagstiftningen omkommunikationsmarknaden, är ett slags ram-lag som innehåller grundläggande bestäm-melser för tillämpningsområdet. Mera detal-jerade bestämmelser har utfärdats genomförordning och genom beslut av trafikmini-steriet. En ny grundlag trädde i kraft den 1mars 2000. Grundlagen kringskär kännbartstatsrådets och ministeriernas normgivnings-rätt. I 80 § grundlagen föreskrivs att genomlag skall utfärdas bestämmelser om grunder-na för individens rättigheter och skyldighetersamt om frågor som enligt grundlagen i öv-rigt hör till området för lag. Även andra

myndigheter än statsrådet eller ett ministeri-um kan genom lag bemyndigas att utfärdarättsnormer i bestämda frågor, om det medhänsyn till föremålet för regleringen finnssärskilda skäl för detta och regleringens be-tydelse i sak inte kräver att den sker genomlag eller förordning. Tillämpningsområdetför en sådan fullmakt skall vara exakt av-gränsat. Gällande kommunikationslagstift-ning uppfyller inte till alla delar kraven i dennya grundlagen.

Kommunikationsverkets betydelse i egen-skap av tillsynsmyndighet i telebranschenunderställd kommunikationsministeriet har isynnerhet på grund av lagstiftningsutveck-lingen i Europeiska gemenskapen ökat underde senaste åren och dess uppgifter har ut-ökats. Det direktivpaket gällande elektroniskkommunikation som nyligen antogs ökar yt-terligare kommunikationsförvaltningensuppgifter. En effektiv verkställighet av dessauppgifter förutsätter att det finns ett tillräck-ligt urval av metoder tillgängligt också vidövervakningen av bestämmelserna.Tillnärmningen och digitaliseringen avkommunikationsformerna ökar efterfrågan påinnehåll och ökar behovet av en högklassiginnehållsproduktion.

En viktig del av den finländska innehålls-produktionen är den allmännyttiga program-verksamheten inom televisions- och radio-verksamhet. Allmännyttig verksamhet defi-nieras i lag. Finansieringen av RundradionAb, som utövar allmännyttig verksamhet,bygger på de televisionsavgifter som tas uthos tv-tittarna samt på de koncessionsavgif-ter som tas ut hos kommersiella aktörer inomtelevisionsverksamheten. Inom Europeiskagemenskapen har förts en diskussion om ivilken mån de allmänna bestämmelserna omkonkurrens och statsunderstöd kan tillämpaspå offentliga rundradiobolag. Enligt ett med-delande från kommissionen hösten 2001skall medlemsstaterna tydligt definiera deallmännyttiga uppgifterna och ett oberoendeorgan skall utvärdera hur uppgifterna full-

RP 112/2002 rd8

gjorts. Fullgörandet av skyldigheten förutsät-ter reglering i saken.

2. Nuläge

2.1. Lagstiftning och praxis

2.1.1. Aktörer på kommunikationsmark-naden

Allmänt

Kommunikationsmarknadslagen skall en-ligt 3 § 1 mom. tillämpas på televerksamhetoch tillhandahållande av abonnentkataloger.Med televerksamhet avses enligt definitioneni lagen byggande och underhåll av telenätsamt styrning av telekommunikationen i te-lenät. Televerksamheten är sålunda uppdeladi tillhandahållandet av telenättjänster och te-letjänster. Med abonnentkatalog avses enligt4 § 21 a-punkten kommunikationsmarknads-lagen en allmänt tillgänglig telefonkatalog el-ler annan tryckt eller i elektronisk form till-gänglig förteckning eller adresslista som in-nehåller abonnenters och användares person-uppgifter eller uppgifter om andra abonnen-ter eller användare.

Teleföretag är ett överordnat begrepp ikommunikationsmarknadslagen som avserbåde telenätföretag och teletjänstföretag. Te-lenätföretag tillhandhåller nättjänster genomatt bygga eller underhålla antingen fasta nät,mobilnät eller digitala tv- eller radionät. Te-letjänsteföretagen äger inte ett eget telenätutan hyr telenätkapacitet från telenätföretag.Ett teleföretag kan vara både telenätföretagoch teletjänstföretag, men kan också tillhan-dahålla endast antingen telenättjänster ellerteletjänster.

De flesta finländska teleföretagen har endubbelroll, dvs. de är både telenätföretag ochteletjänstföretag.

Nära anknutna till televerksamhet är ävenutövare av televisions- och radioverksamhet,innehållsproducenter och utrustningstillver-kare. Utövandet av markbunden televisions-och radioverksamhet förutsätter program-koncession som beviljas av statsrådet. Inne-hållsproducenter är mediehus eller tjänstefö-retag som producerar ett innehåll som distri-bueras via operatörernas telekommunika-

tionsnät. Leverantörer av stödtjänster produ-cerar t.ex. krypterings- och andra säkerhets-tjänster eller system för elektronisk betal-ning. Utrustningstillverkarna är företag somproducerar t.ex. nätelement och terminalerför slutanvändarna, t.ex. mobiltelefoner.

Telenätföretag

De tre huvudföretagsgrupperingarna inomden s.k. traditionella televerksamheten i Fin-land är Elisa-gruppen, Finnet-gruppen ochSonera. Teleföretag som hör till dessa grup-peringar är både nät- och tjänsteoperatörer.

Koncernen Elisa Communications Abp be-står av moderbolaget Elisa CommunicationsAbp samt koncernbolag, varav mobiltjänstertillhandahålls av Oy Radiolinja Ab, dataöver-föringstjänster av Oy Datatie Ab och Inter-nettjänster av Kolumbus Oy. Koncernensdotter- och intressebolag är Soon Communi-cations Oyj, KSP yhtiöt Oyj, Tikka Commu-nications Oy, Lounet Oy, Riihimäen PuhelinOy och Oy Finnet International Ab, som till-handahåller utrikessamtal. År 2001 var Elisa-gruppens sammanlagda omsättning 1,4 mrd.euro och dess andel av teleföretagens om-sättning 31 procent. Elisa CommunicationsAbp verkar både lokalt och på riksplan i Fin-land. I den internationella verksamheten kon-centrerar sig koncernen på Östersjöområdet.Tyngdpunkten ligger på Tyskland och Balti-kum.

Till Finnet-förbundet hör 44 självständigabolag, varav 37 är lokala telefonbolag och sjuriksomfattande bolag. Finnet-förbundet är ennärings- och verksamhetspolitisk intresseor-ganisation för de regionala telefonbolagenoch de samfund de bildar samt ett samarbets-forum. Förbundet svarar också för sina med-lemmars påverkan både nationellt och inter-nationellt. Senast har de riksomfattande bo-lagen Finska 2G Ab, Finska 3 G Ab, DNAFinland Ab och Nätporten Ab, som ägs avregionala teleföretag, anslutit sig som med-lemmar till förbundet. Medlemsbolagenssammanlagda omsättning år 2001 var 669miljoner euro och andelen av den totala om-sättningen för teleföretag i Finland 14 pro-cent.

Sonera Abp jämte dotterbolag tillhandahål-ler tjänster både i ett fast nät och ett mobilnät

RP 112/2002 rd 9

i Finland och utomlands samt olika nya tjäns-ter. Av dotterbolagen är Sonera SmarttrustAb specialiserat på dataskydd och informa-tionsadministration, Sonera Zed Ab på servi-cehelheter för trådlösa terminaler, SoneraPlaza Ab på Internettjänster, Sonera Juxto påutvecklandet av tillämpningar för trådlösaterminaler, Sonera Entrum Ab på fasta för-bindelser, Sonera Solutions Oy på mobil-tjänster och Internettjänster för storkunder,Sonera Carrier Networks Ab på nättjänstersamt Telering Ab och Data-Info Oy på han-del med utrustning för mobilkommunikationsamt data- och teleteknik. Sonera Abp:s om-sättning år 2001 var 2,2 mrd. mk och andelenav den totala omsättningen för teleföretagen iFinland 46 procent.

Sedan bestämmelserna i regeringens pro-position (RP 241/2001 rd) om den förstaetappen i totalreformen av kommunikations-lagstiftningen trätt i kraft betraktas även digi-tala markbundna tv-nät som sådana telenätsom avses i kommunikationsmarknadslagen.Telenätföretaget Digita Ab äger ett mark-bundet digitalt tv- och radionät som byggts iFinland och utövar anmälningspliktig tele-verksamhet när det svarar för den markbund-na distributionen av tv- och radiosändningar.Rundradion Ab äger 51 procent och detfranska Télédiffusion de France S.A. 49 pro-cent av Digita Ab:s aktier.

Telenätföretag enligt kommunikations-marknadslagen är inom digital markbundentelevisions- och radioverksamhet dessutomsådana företag som av kommunikationsmini-steriet har beviljats nätkoncession för ett di-gitalt markbundet tv- och radionät. Konces-sionshavarna svarar för kontrollen och för-delningen av frekvenskapacitet i anslutningtill användningen av digitala kanalknippen.

Analoga tv- och radionät står i regel utan-för kommunikationsmarknadslagens tillämp-ningsområde, men även de bör kort nämnas idetta sammanhang. Digita Ab förmedlarRundradion Ab:s båda tv-kanaler samt MTVAb:s och Oy Ruutunelonen Ab:s sändningar idet analoga tv-nätet. Programmen kan distri-bueras från sändningsplatsen till Digita Ab:ssändningsnät antingen med hjälp av radiovå-gor i ett länknät, längs fiber i ett optokabelnäteller via satellit. I det analoga radionätet sva-rar Digita Ab för distributionen av Rundradi-

on Ab:s, Oy Suomen Uutisradio Ab:s samtvissa kommersiella special- och lokalradio-kanalers program. För den tekniska förmed-lingen av vissa kommersiella special- och lo-kalradiokanaler svarar Telemast Nordic Oy.Några lokalradiokanaler har ordnat sänd-ningen av programmen själva.

En egen grupp bland telenätföretagen ut-görs av de för närvarande ungefär 50 bolageni Finland som verkar i kabel-tv-nät. I slutetav år 2001 hade ca 1 000 000 hushåll en ka-bel-tv-anslutning, dvs. drygt 42 procent avalla hushåll.

Teletjänstföretag samt utövare av televi-sions- och radioverksamhet

Sedan konkurrensen öppnades har i syn-nerhet antalet tjänsteföretag ökat märkbart. IFinland finns 155 företag gjort televerksam-hetsanmälan till kommunikationsministeriet.Ovan nämnda telenätföretag verkar alla ävensom teletjänstföretag. Av de andra tjänste-operatörerna hör Jippii Group Abp, RSLCom Finland Oy, Song Networks Ab ochCubio Communications till de största.

I och med ändringarna i den första etappenav totalreformen av kommunikationsmark-nadslagstiftningen blev även utövare av tele-visions- och radioverksamhet i digitala tv- el-ler radionät teletjänstföretag. De koncessio-ner som statsrådet beviljat för digital televi-sionsverksamhet trädde i kraft den 1 septem-ber 2000. Aktörerna inledde sändningsverk-samhet i augusti 2001, men i början var verk-samheten inte ännu fullskalig på grund av attså få hade mottagarutrustning.

Digital markbunden televisionsverksamhetutövas i tre kanalknippen, dvs. multiplex.Kanalknippe A har i frekvensplanen reserve-rats för Rundradion Ab. Koncessioner förkanalknippe B har beviljats MTV Ab, Sub-TV Oy, Suomen Urheilutelevisio Oy ochWellnet Oy. Koncessioner för kanalknippe Cbeviljades ursprungligen Oy RuutunelonenAb, Helsinki Media Company Oy, WernerSöderström Oy och Deuterium Oy. WernerSöderström Oy uppgav sedermera att det av-står från den beviljade koncessionen. Helsin-ki Media Company Oy:s och Deuterium Oy:skoncessioner har förfallit sedan de avbrutitutövandet av regelbunden sändningsverk-

RP 112/2002 rd10

samhet. De digitala koncessionerna gällerfram till den 31 augusti 2010. Tills vidare haringa kommersiella aktörer beviljats konces-sioner för digital radioverksamhet. Rundra-dion Ab har tre digitala radiokanaler.

Analog televisions- och radioverksamhet imarkbundna nät är inte sådan teletjänstverk-samhet som avses i kommunikationsmark-nadslagen, men för att skapa en helhetsbildbehandlas även utövare av analog televi-sions- och radioverksamhet i detta samman-hang. Riksomfattande analog televisions-verksamhet utövas i Finland på fyra tv-kanaler. Utöver dessa finns det i södra Fin-land en programkanal som består av programfrån kanal ett och två i Sveriges television(SVT Europa). Rundradion Ab svarar förTV1:s och TV2:s verksamhet med stöd avlagen om Rundradion Ab och för SVT Euro-pas verksamhet med stöd av en koncessionsom beviljats Rundradion Ab. För MTV3:sverksamhet svarar MTV Ab och för den fjär-de riksomfattande tv-kanalens verksamhetOy Ruutunelonen Ab, båda med stöd av kon-cessioner som beviljats dem. MTV Ab:s ochOy Ruutunelonen Ab:s koncessioner gällerfram till den 31 december 2006. Utöver deriksomfattande kanalerna utövas lokal mark-bunden televisionsverksamhet i Tammerfors,Kristinestad och Närpes.

Det analoga radioprogramutbud som till-handahålls av Rundradion Ab består av trefinska, två svenska och en samisk radiokanal.Det finns nästan 70 kommersiella radiokana-ler, varav en del är halvriksomfattande speci-alradiokanaler som profilerar sig på olikasätt. Radio Nova är den enda riksomfattandekommersiella radiokanalen.

Förutom utövare av televisions- och radio-verksamhet som verkar i ett markbundet tv-och radionät finns även tv-kanaler som ver-kar endast i kabelnät, t.ex. Moon TV, OyAluetelevisioyhtiö ATV Ab samt flera lokalakabel-tv-kanaler.

I kabel-tv-nät förmedlas både inhemskaoch utländska markbundna tv-sändningar, ut-ländska satellitsändningar och inhemskasändningar som förmedlas endast i kabel-tv-nät. Direkt satellitmottagning blev allmänna-re under 1990-talet. Enligt uppskattningar tog360 000 hushåll emot satellitprogram anting-en via en egen parabolantenn eller via ett

husbolags antennsystem i slutet av år 2001.Största delen av omsättningen för utövare

av kabel-tv-verksamhet utgörs av försälj-ningen av kabel-tv-anslutningar samt under-håll av nätet och s.k. bastjänster. Som analo-ga bastjänster i kabel-tv-nätet har i genom-snitt tillhandahållits 11 tv-kanaler samt störs-ta delen av de radiokanaler som hörs inomkabel-tv-nätets område. En tredjedel av bas-tjänsterna utgörs av tv- och radiokanaler somomfattas av distributionsskyldigheten i 42 §tv- och radiolagen (den s.k. must carry-skyldigheten). Det nästviktigaste med avse-ende på kabel-tv-verksamhetens omsättningär betal-tv-verksamheten. För närvarandefinns det i genomsnitt 20 avgiftsbelagda tv-kanaler i kabel-tv-nät. I vissa kabel-tv-nätfinns dessutom avgiftsbelagda radiokanaler.

Allt fler utövare av kabel-tv-verksamhethar under de senaste åren börjat bjuda ut In-ternetförbindelser i kabel-tv-nät. De förstaleverantörerna av digitala tv-tjänster i kabel-tv-nät inledde sin verksamhet i medlet av år2001. Numera tillhandahåller nästan alla ut-övare av kabel-tv-verksamhet digitala tv-tjänster och mottagare. I kabel-tv-nät finnstiotals digitala tv-kanaler som också inbegri-per alla de kanaler som förmedlas i det digi-tala markbundna tv-nätet.

Nätkommunikationen håller på samma sättsom tv-kanalerna på att organisera sig tillolika program- och materialpaket. Många avde populäraste inhemska nätsidorna upprätt-hålls av traditionella massmedier. I Finlandfanns våren 2002 över 300 nätpublikationersom klassificeras som tidningar. En betydan-de del av de nätpublikationer som regelbun-det kontrollerar sina användarsiffror är nät-versioner av traditionella medier.

Satellittelevisionsverksamhet

I slutet av år 2001 uppskattades att mer än360 000 hushåll (14 procent av alla hushåll)tar emot satellitförmedlade program antingenvia en egen parabolantenn eller via ett husbo-lags centralantennsystem.

I Finland kan man ta emot satellit-tv-kanaler från flera satelliter (t.ex. Eutelsat,Thor, Astra och Sirius). Inte ett enda av deföretag som äger satelliterna har etablerat sigi Finland. I den plan för frekvensanvänd-

RP 112/2002 rd 11

ningen som godkänts av den världsomfattan-de radiokonferensen har Finland reserveratsen viss mängd frekvenser för satellitsänd-ningsverksamhet. Tills vidare finns det dockinga realistiska förväntningar på att någonfinländsk aktör vill ta frekvenserna i bruk.Satellit-tv-verksamheten i Finland bygger så-lunda för närvarande på förmedlingen avprogramutbud via satelliter som ägs av andraän finländska företag och på andra frekvenserän sådana som administreras av finländskaföretag.

En dryg tredjedel av hushåll som användersatellittjänster tar emot sändningarna via enegen parabolantenn. En del av de utländskatv-kanaler som förmedlas via satellit kan tasemot kostnadsfritt, för en del behövs ett av-giftsbelagt avkodningskort.

Satellit-tv-tjänster tillhandhålls även i formav kanalpaket. Paketerare av satellitkanalersom etablerat sig i Finland är för närvarandeCanal Digital Finland Oy och Oy Viasat Ab.De digitala kanalpaket som bolagen tillhan-dahåller kan endast tas emot med hjälp av ettavgiftsbelagt avkodningskort. Via båda denämnda bolagen distribueras flera utländskasatellitkanaler. Canal Digital Finland Oy dis-tribuerar dessutom inhemska MTV Ab:sMTV3, Oy Ruutunelonen Ab:s Nelonen samtSuomen Urheilutelevisio Oy:s Urheilukana-va.

Ungefär två tredjedelar av satellithushållentar emot satellit-tv-kanaler via husbolagenscentralantennsystem. Det största företagetsom tillhandahåller satellit-tv-tjänster i cen-tralantennsystem är Maxisat Ab. I de störstacentralantennsystemen kan också tillhanda-hållas Internettjänster. Ett centralantennsy-stem som förmedlar satellitkanaler har tradi-tionellt klassificerats som satellit-tv-verksamhet, även om systemet tekniskt på-minner om ett kabel-tv-nät. Televisions- ochradioverksamhet som utövas via en central-antenn är så småskalig att den också blirutanför tillämpningsområdet för lagen om te-levisions- och radioverksamhet. Enligt 4 §tillämpas lagen inte på televisions- eller ra-dioverksamhet, om nätet för distribution avtelevisions- eller radioprogramutbud harhögst 250 anslutningar.

Utöver tjänster som riktar sig till tittare bo-satta i Finland sänds även program som riktar

sig till utomlands bosatta finländare via satel-lit. Den satellitförmedlade TV Finlands pro-gramutbud består av program ur RundradionAb:s och MTV Ab:s egen produktion. TVFinlands satellitsändningar sköts av Telenoroch för försäljningen av betalkort svarar Ca-nal Digital Finland Oy samt dess nordiskasysterbolag.

Innehållsproducenter

Centrala aktörer på kommunikationsmark-naden är innehållsproducenter som produce-rar program och tilläggstjänster för olikakommunikationsnät: tv, mobilterminaler ochInternet. Ägaren till innehållet äger upphovs-rätten till innehållet och får ersättning då in-nehållet används som en del av en kommuni-kationstjänst. De stora mediehusen, t.ex. Sa-nomaWSOY Abp, Alma Media Abp samtRundradion Ab, fungerar också själva sominnehållsproducenter. En innehållsproducentkan dock även vara ett litet företag eller enenskild person. Den som äger innehållet ärinte nödvändigtvis den som producerar inne-hållet.

Antalet företag på innehållstjänstmarkna-den beskrivs av det antal nummer för text-meddelandetjänster som Kommunikations-verket beviljat. Efter april 1999 har över tu-sen nummer reserverats för olika ändamål.Antalet beviljade nummer anger inte direktantalet tjänster, eftersom man via ett enskiltnummer kan använda flera tjänster. Ungefär400 företag har ansökt om nummer.

Portalerna är Internet- eller mobiltelefonsi-dor via vilka kunden kan använda mångatjänsteleverantörers tillämpningar och tjäns-ter. De populäraste portalerna var enligt enundersökning i april 2001 Sonera Plaza, Sau-nalahti.fi, MTV3, Scandinavia Online samtmsn.fi. För mobiltjänster har utvecklats por-taler, varav de kändaste är 2ndhead (SanomaWSOY Abp), Iobox (Terra Mobile Oy), Jip-pii (Jippii Group Abp), Portalma (Alma Me-dia Interactive Oy), Radiolinja (Oy Radiolin-ja Ab), Speedytomato (Telia AB) samt Zed(Sonera Abp).

Omsättningen för självständiga eller obero-ende produktionsbolag inom televisionsverk-samheten uppskattades år 2001 till 70 milj.euro, varav de tio största bolagens andel ut-

RP 112/2002 rd12

gör ca 65 procent. De största bolagen i bran-schen är Crea Video Oy, Solar Films Oy,Broadcasters Oy samt det finska dotterbola-get till den brittiska mediekoncernen Pear-son. I Finland är graden inhemskt tv-programutbud relativt hög. År 2000 var den53 procent för Rundradion Ab, 59 procent förMTV Ab samt 23 procent för Oy Ruutunelo-nen Ab. Andelen programutbud som köpts avoberoende producenter var 32 procent förRundradion Ab, 28 procent för MTV Ab och23 procent för Oy Ruutunelonen Ab. När dedigitala tv-sändningarna ökar kommer ävenandra aktörer än de ovan nämnda tv-bolagenatt använda oberoende innehållsproducenterstjänster.

2.1.2. Kommunikationsmarknadens eko-nomi

Allmänt

Finlands kommunikations- och teleteknik-bransch är internationellt konkurrenskraftig.På dess nyckelområden verkar dator- ochterminaltillverkare samt teleföretag. I ochmed tillnärmningen och digitaliseringen avkommunikationsteknologierna håller även des.k. innehållsproducenterna (medierna, un-derhållningsindustrin och vissa andra tradi-tionella branscher) på att inta en central posi-tion i branschen. När traditionella teleföretaggår samman med innehållsproducenter upp-står helt nya service- och innehållstjänstervid sidan av bastjänsterna i nätet, tal ochdata. På grund av de statistikföringsmetodersom används måste man dock vid behand-lingen av kommunikationens ekonomi hållasig till den traditionella indelningen och be-handla traditionell televerksamhet och mass-kommunikation som separata helheter.

Traditionell televerksamhet

Teleföretagens totala omsättning uppgickår 2001 till 4 691,2 milj. euro. Därav utgjor-de andelen mobilkommunikation 1 997,9milj. euro (42,6 procent), lokaltelefoni 811,4milj. euro (17,3 procent), internationell tele-foni 231,1 milj. euro (4,9 procent), fjärrtele-

foni 62,0 milj. euro (1,3 procent) samt annanverksamhet, t.ex. företagssystem, kabel-tv-verksamhet samt utrustningshandel 1 588,9milj. euro (33,9 procent). Den största föränd-ringen under de senaste åren har i huvudsakvarit att lokaltelefonin minskat. Dess andelav teleföretagens omsättning uppgick 1996till 36 procent. Däremot har mobiltelefoninsoch den övriga televerksamhetens andel ökat.

De enligt omsättning största teleföretagenår 2001 var Sonera Abp (2 187 mrd. euro),Elisa Communications Abp (1 439 mrd euro)samt Telia-bolagen 112 milj. euro.

När man jämför teleföretagens omsättningmed bruttonationalprodukten kan man mär-ka, att verksamhetens betydelse har ökat av-sevärt under 1990-talet. Den totala omsätt-ningen i proportion till bruttonationalproduk-ten uppgick år 1990 till 1,62 procent och år2000 redan till 3,31 procent.

Traditionell masskommunikation

När man talar om den elektroniska mass-kommunikationens ekonomi måste man ock-så kort nämna pressen, eftersom den till-sammans med den elektroniska masskom-munikationen utgör masskommunikationensom helhet. På grund av depressionen mins-kade masskommunikationens totalomsättningklart i början av 1990-talet. Sedan 1994 hartillväxten åter varit kraftig. Enligt Statistik-centralen var totalomsättningen år 2001 un-gefär ca 3,5 mrd. euro, vilket endast ärknappt en procent mer än året innan.

I proportion till bruttonationalproduktenvar masskommunikationens andel år 2001enligt Statistikcentralen ca 2,6 procent. Brut-tonationalproduktens andel har i någon månsjunkit sedan mitten av 1980-talet.

Jämfört med den genomsnittliga nivån i devästeuropeiska länderna har grafisk kommu-nikation (tidningar, böcker, reklamtrycksa-ker) bibehållit en stark ställning på kommu-nikationsmarknaden i Finland. Totalomsätt-ningen för den grafiska kommunikationen år2001 uppgick till 2,6 mrd. euro, dvs. 71,9procent av omsättningen för hela masskom-munikationen.

Den elektroniska masskommunikationens(tv, radio, Internets informationstjänster) re-lativa andel ökade klart under de första åren

RP 112/2002 rd 13

av 1990-talet, vilket till största delen beroddepå att depressionen påverkade tidningspres-sens inkomster mer än televisionsverksamhe-tens inkomster. Efter 1995 har den grafiskakommunikationens andel åter blivit större.Den elektroniska kommunikationens andelav masskommunikationens totalomsättninguppgick år 2001 till 19,4 procent.

Tre fjärdedelar av den elektroniska kom-munikationens totalomsättning på 688 milj.euro utgörs av den riksomfattande televi-sions- och radioverksamhetens totalomsätt-ning, till vilken räknas Rundradion Ab, MTVAb, Oy Ruutunelonen Ab samt Oy SuomenUutisradio Ab:s omsättning.

Televisions- och radioverksamhetens om-sättning har under de senaste åren ökat lång-sammare än väntat. Den kommersiella televi-sionsverksamheten finansieras i Finland ihuvudsak med reklaminkomster. Minskning-en av den kommersiella televisionens re-klaminkomster, 8,6 procent, var år 2001 stör-re än för den övriga mediereklamen, varsminskning var 5,4 procent. Tv-reklamens an-del av hela mediereklamen har under fyra årstid hållit på att sjunka. År 1997 var tv-reklamens andel av mediereklamen 21,7 pro-cent, medan åter motsvarande andel år 2001var 18,9 procent.

Kabel-tv-näten utvidgades i slutet av 1980-talet med ungefär hundratusen anslutningarper år. Antalet anslutningar har ökat klartlångsammare på 1990-talet. Det totala antaletanslutningar år 2001 ökade uppskattningsvisfem procent. Kabel-tv-branschens omsättningår 2001 uppgick till uppskattningsvis 72 milj.euro.

De kommersiella radiokanalernas omsätt-ning uppgick år 2001 till uppskattningsvis ca43 milj. euro, vilket är ca fem procent mer änåret innan.

Omsättningen för Internet- och andra onli-ne-tjänster ökade snabbt på 1990-talet, menunder de senaste åren har tillväxten jämnatsut. Omsättningen år 2001 var 72 milj. euro,den blev alltså på samma nivå som året in-nan. Avgiftsbelagda Internettjänster är tillstörsta delen tjänster som främst är riktadetill företag. Omsättningen för avgiftsbelagdainnehållstjänster som riktar sig till konsu-menterna kan bedömas vara liten. Även denekonomiska volymen på Internetreklamen är

tills vidare liten. Endast 11 milj. euro använ-des till nätreklam år 2001. Utöver den egent-liga mediereklamen har Internet dock förtmed sig andra slags marknadsföringsformer,som kan jämställas med reklam. Dessa ärt.ex. elektronisk direktreklam och företagensegna hemsidor. Enligt en grov uppskattningär totalbeloppet av Internetreklamen mång-faldig.

Till följd av fusioner och företagsaffärerunder de senaste åren har de största mass-kommunikationsföretagens storlek ökat be-tydligt. Företaget med den största omsätt-ningen är Sanoma-WSOY Abp, vars omsätt-ning år 2001 var 1 730 milj. euro. Alma Me-dia Abp:s koncernomsättning år 2001 var478 milj. euro. Det tredje största masskom-munikationsbolaget är YLE-koncernen, varsomsättning år 2001 var ca 381 milj. euro. TS-Yhtymä Oy:s omsättning år 2001 var 276milj. euro och Otava-Kuvalehdet Oy-koncernens omsättning 209 milj. euro.

2.1.3. Kommunikationsmarknadslagenstillämpningsområde

Kommunikationsmarknadslagen tillämpasenligt 3 § 1 mom. på televerksamhet och till-handahållande av abonnentkataloger. Med te-leverksamhet avses enligt definitionen i la-gen byggande och underhåll av telenät samtstyrning av telekommunikationen i telenät.Lagen tillämpas utom på s.k. traditionell te-leverksamhet dessutom på all verksamhet idigitala markbundna tv- och radionät samtkabel-tv-nät.

Televerksamheten är uppdelad i tillhanda-hållande av telenättjänster och teletjänster.Med telenättjänst avses enligt 4 § 5 punktenkommunikationsmarknadslagen en tjänst ivilken telenät erbjuds för tillhandahållandeav teletjänster. En teletjänst är enligt 4 § 6punkten en tjänst vars tillhandahållande helteller delvis består av överföring av medde-landen eller routing i telenätet. Med teletjänstavses med andra ord styrning av telekommu-nikation, dvs. samtal, bild, data eller tv- ochradioprogramutbud i telenät.

Undantagen från kommunikationsmark-

RP 112/2002 rd14

nadslagens tillämpningsområde räknas upp i3 §. Lagen gäller inte televerksamhet för egetbehov, användning av radioanläggningar förannan än allmän televerksamhet, återförsälj-ning av telenät och teletjänster, televerksam-het som hänför sig huvudsakligen till annantelekommunikation än förmedling av samtaleller televerksamhet som är av ringa betydel-se. Lagen tillämpas i regel inte på televi-sions- och radioverksamhet som utövas i ettanalogt markbundet tv- och radionät. Kom-munikationsministeriet kan dock bestämmaatt ett telenätföretag som tillhandahåller ettanalogt markbundet tv- och radionät är ett te-leföretag med betydande marknadsinflytandeoch att den avgift som tas ut för användning-en av ett sådant företags nät kan uppskattaspå basis av 18 § 3 mom. 8 punkten. Lagengäller inte heller sändning eller tillhandahål-lande av tv-programutbud via satellit.

Det finns många undantag från kommuni-kationsmarknadslagens tillämpningsområdesom inte räknas upp i 3 §, som gäller lagenstillämpningsområde. På grund av delege-ringsbestämmelserna i 3 § 3 mom. 5 punktenoch 3 § 4 mom. bestäms lagens tillämpnings-område också delvis med stöd av bestämmel-ser på lägre författningsnivå. En författningsom är relevant för kommunikationsmark-nadslagens tillämpningsområde är trafikmi-nisteriets beslut om telemarknadslagens till-lämpningsområde och om anmälningspliktför televerksamheten (475/1997). Det undan-tag i anslutning till lagens tillämpningsområ-de som i praktiken har störst betydelse är un-dantaget som gäller Internetoperatörer.Kretskopplad dataöverföring, t.ex. nät på In-ternet, har enligt 3 § 1 mom. 1 punkten iovan nämnda trafikministeriets beslut i hu-vudsak ställts utanför kommunikationsmark-nadslagens tillämpningsområde. På Internet-nät tillämpas enligt 3 § 3 mom. kommunika-tionsmarknadslagen dock 3 kap. kommunika-tionsmarknadslagen, som gäller samman-koppling samt 9 kap., som gäller tillsyn ochskyldighet att lämna uppgifter. En Internetle-verantör kan sålunda t.ex. i fråga om samm-kopplingsskyldigheten jämföras med ett så-dant teleföretag som avses i kommunika-tionsmarknadslagen.

2.1.4. Koncessionsberoende och anmäl-ningspliktig televerksamhet

För televerksamhet behövs i regel inte kon-cession, utan i enlighet med 5 § kommunika-tionsmarknadslagen räcker det med att tele-företaget gjort televerksamhetsanmälan innandet inleder allmän televerksamhet. I lagenkonstateras att ministeriet skall befria tele-verksamhet från anmälningsskyldighet, omanmälningsskyldighet för sådan televerk-samhet inte längre behövs för att lagens syf-ten enligt 1 § kommunikationsmarknadslagenskall kunna uppnås. Televerksamhetsanmä-lan skall göras till ministeriet och i anmälanskall läggas fram de uppgifter som ministeri-et bestämmer.

Tillhandahållandet av sådana telenättjänstersom kräver radiofrekvenser i mobilnät samtdigitala tv- och radionät är beroende av kon-cession. Administreringen av ett kanalknippekräver koncession i ett digitalt markbundettv- och radionät. Ett centralt syfte med kon-cessionsregleringen är att reglera använd-ningen av radiovågor som utbreder sig fritt.Regleringen behövs, eftersom antalet till-gängliga frekvenser är begränsat.

Koncession för tillhandahållande av tele-nättjänster beviljas av kommunikationsmini-steriet (7 § 1 mom.). Innan koncession bevil-jas skall kommunikationsministeriet offent-ligt meddela om möjligheten att ansöka omkoncession (7 § 2 mom.). Koncession skallbeviljas, om sökanden har tillräckliga eko-nomiska resurser att sörja för telenätföreta-gets skyldigheter, om sökanden iakttar be-stämmelserna och föreskrifterna om televerk-samhet samt om det finns radiofrekvenser förutövande av den verksamhet som ansökangäller (7 § 3 mom.). Om koncession på grundav den knappa tillgången på radiofrekvenserendast kan beviljas en del av sökandena,skall koncession beviljas de sökande varsverksamhet bäst främjar de allmänna målen ikommunikationmarknadslagen (7 § 4 mom.).Koncession beviljas för högst 20 år. I kon-cessionen fastställs teleföretagets verksam-hetsområde.

Nätkoncessionen för markbundna digitalatv- och radionät kan dessutom förenas medvillkor som gäller sändningsteknik, den ka-

RP 112/2002 rd 15

pacitet som Rundradion Ab samt en sådanprogramkoncessionshavare som avses i 7 §lagen om televisions- och radioverksamhet(744/1998) behöver och reservering av denför verksamhetsutövarna, upplåtelse av ledigkapacitet till andra teleföretag samt annanadministrering av ett kanalknippe.

När det gäller markbundna tv- och radionätförutsätter utövandet av televisions- och ra-dioverksamhet koncession enligt lagen omtelevisions- och radioverksamhet (program-koncession). När det gäller analoga tv- ochradionät innehåller programkoncessionen ipraktiken även en nätkoncession, eftersomden berättigar till kontroll över sådana radio-vågor som utbreder sig fritt.

2.1.5. Betydande marknadsinflytande

I enlighet med 4 § 15 punkten kommunika-tionsmarknadslagen avses med betydandemarknadsinflytande ett teleföretags ställningpå telemarknaden, om teleföretaget med be-aktande av bland annat omfattningen av dessaffärsverksamhet och dess marknadsandel pådet relevanta geografiska området, dess möj-lighet att behärska användarnas access till te-lenäten, dess till buds stående ekonomiskaresurser och dess erfarenhet av tillhandahål-lande av tjänsterna i fråga, på ett betydandesätt kan påverka verksamhetsbetingelserna påmarknaden. Begreppet betydande marknads-inflytande är inte det samma som begreppetdominerande ställning på marknaden i lagenom konkurrensbegränsningar. Ett företagsmarknadsinflytande kan enligt gällande lag-stiftning vara betydande även när det inte är ien dominerande ställning på marknaden pådet sätt som avses i konkurrensrätten.

Enligt 5 § kommunikationsmarknadslagenbestämmer ministeriet enligt Europeiska ge-menskapernas rättsakter vilka teleföretagsom har ett betydande marknadsinflytande. Ienlighet med artikel 4.3 i Europaparlamentetsoch rådets direktiv 97/33/EG om samtrafikinom telekommunikation i syfte att säkerstäl-la samhällsomfattande tjänster och samver-kan genom tillämpning av principerna omtillhandahållande av öppna nät (ONP) inne-bär betydande marknadsinflytande i regel att

ett teleföretag har en andel som är större än25 procent av en särskild telemarknad inomsitt verksamhetsområde. I motiveringen tillregeringens proposition med förslag tillkommunikationsmarknadslagen (RP163/1996 rd) konstateras dock att procentan-delen endast är riktgivande. Enligt motiver-ingen kan ministeriet dock bestämma att ettteleföretags marknadsinflytande är betydandeäven om dess marknadsandel är mindre änså, eller att teleföretagets marknadsinflytandeinte är betydande även om dess marknadsan-del är över 25 procent. Marknadsandelen be-stäms utifrån affärsverksamhetens omfatt-ning. Med det avses teleföretagets hela af-färsverksamhet som skall jämföras med stor-leken på den kommunikationsmarknad därmarknadsinflytandet bedöms. Marknadsan-delen bedöms särskilt för varje relevantmarknad och varje geografiskt område.

I enlighet med kommunikationsministerietsbeslut om betydande marknadsinflytandesom fattats efter ändringen av kommunika-tionsmarknadslagen 2002 klassificeradessammanlagt 68 företag som företag med be-tydande marknadsinflytande. Av dessa ut-övar 53 lokal televerksamhet, sex fjärrtele-verksamhet, sex internationell televerksam-het, fem mobilkommunikation samt 50 till-handahåller nättjänster i kabeltelevisionsnät.Gällande beslut om betydande marknadsin-flytande trädde i kraft den 1 juli 2002 ochgäller tills vidare.

Efter den första etappen i reformen avkommunikationsmarknadslagstiftningen till-lämpas bestämmelserna om betydande mark-nadsinflytande i kommunikations-marknadslagen även på analoga tv- och ra-dionät, även om dessa annars står utanförkommunikationsmarknadslagens tillämp-ningsområde. Kommunikationsministerietkan bestämma att ett telenätföretag som till-handahåller ett analogt markbundet tv- ochradionät är ett teleföretag med betydandemarknadsinflytande. I praktiken innebär dettaatt den avgift som skall tas ut för använd-ningen av ett sådant företags nät kan upp-skattas på grundval av 18 § 3 mom. 8 punk-ten kommunikationsmarknadslagen. Den av-gift som tas ut för nätanvändningen skall en-ligt 18 § kommunikationsmarknadslagenvara rättvis och rimlig med hänsyn till kost-

RP 112/2002 rd16

naderna för framställande av prestationen.Skyldigheter som skall åläggas företag med

betydande marknadsinflytande behandlasnedan.

2.1.6. Upplåtelse av egendom och kapaci-tet samt prisreglering i anslutningdärtill

I kommunikationsmarknadslagen åläggs te-leföretag många skyldigheter att till ett kost-nadsorienterat pris upplåta särskild egendomi sin besittning för andra teleföretag. Avsik-ten har varit att genom upplåtelseskyldighe-terna göra det lättare för nya teleföretag attkomma in på marknaden och att utöka kon-kurrensen. Det är dyrt att bygga telenät ochproduktionskostnaderna för tjänster som till-handahålls via nätet är små jämfört med deinvesteringar som ett nät kräver. Upplåtelse-skyldigheten har på grund av egendomensspecialkaraktär ansetts vara ett nödvändigtoch godtagbart förfarande för att häva t.ex.den konkurrensbegränsning som lokala tele-nät bildar. Som motvikt till upplåtelseskyl-digheten har man i bestämmelserna sörjt föratt man genom bestämmelserna om upplåtel-seskyldighet dock inte kränker ägarens rättatt använda egendomen.

Enligt 15 § 1 mom. 2 punkten kommunika-tionsmarknadslagen har var och en rätt att avtelenätföretagen inom gränserna för det all-männa telenätets förmedlingskapacitet hyraabonnentförbindelser och fasta förbindelsermellan punkter som han anvisar i telenätetoch använda dem för telekommunikation el-ler för tillhandahållande av teletjänster för attanvändas vidare. Begreppen abonnentförbin-delse och fast förbindelse ansluter sig till dettraditionella telefonnätet. Med abonnentför-bindelse avses den del av telenätet som finnsmellan anslutningen och den närmast den be-lägna teleutrustning med hjälp av vilkenmeddelanden kan styras, t.ex. en lokalväxel.Med fast förbindelse avses den del av telenä-tet som finns mellan två anslutningspunkter itelenätet och som inte har någon utrustningsom styr meddelanden. Syftet med bestäm-melsen är att garantera var och en, dvs. bådeteleföretag och andra telenätanvändare rätt att

ansluta sig till telenätet vid en viss plats. Medundantag för teleföretag med betydandemarknadsinflytande har teleföretag rätt attfritt prissätta de abonnentförbindelser ochfasta förbindelser de hyr ut.

Enligt 15 § 1 mom. 2 a-punkten kommuni-kationsmarknadslagen har var och en rätt attav telenätföretagen hyra ledig förmedlings-kapacitet i en abonnentförbindelse i ett fasttelenät, om förbindelsen hör till en användaresom ingåttanslutningsavtal, i syfte att förse abonnent-förbindelsen med teknisk utrustning så attflera tjänster samtidigt kan tillhandahållas viaabonnentförbindelsen, om inte förmedlings-kapaciteten behövs för telenätföretagets egetbruk eller rimliga framtida behov. Begreppetledig förmedlingskapacitet i en abonnent-förbindelse ansluter sig till det traditionellatelefonnätet. På grund av teknikens utveck-ling kan en abonnentförbindelse i dagensläge utnyttjas effektivare genom att bådesamtal och data kan förmedlas via den. Ge-nom skyldigheten att hyra ut ledig förmed-lingskapacitet i en abonnentförbindelse tryg-gas t.ex. rätten för företag som tillhandahållerInternetförbindelser att komma in på mark-naden utan eget telenät.

Enligt 15 § 1 mom. 2 b-punkten kommuni-kationsmarknadslagen har var och en rätt atthyra sådana utrustningsutrymmen i ett fasttelenät vilka behövs för placering av mindreutrustning som är nödvändig för tillhandahål-landet av tjänster med hjälp av ett telenät ochvilka inte behövs för telenätföretagets egetbruk eller rimliga framtida behov. Rätten atthyra utrustningsutrymmen har samband medrätten att hyra ledig förmedlingskapacitet i enabonnentförbindelse. Att styra ledig förmed-lingskapacitet i en abonnentförbindelse tillett annat teleföretag förutsätter oftast att olikatekniska anordningar placeras i en lokalväx-el. För att hyresrätten skall realiseras skall te-leföretag som är intresserade av att hyra ledigförmedlingskapacitet i en abonnentförbindel-se garanteras tillträde till ett annat teleföre-tags utrustningsutrymmen och rätt att placeramindre utrustning i utrymmena.

Tv- och radionät är i sitt nuvarande teknis-ka utvecklingsskede i egenskap av nät avsed-da för masskommunikation konstruerade påannat sätt än traditionella telenät för mål-

RP 112/2002 rd 17

gruppskommunikation. På grund av att ettmasskommunikationsnät har andra tekniskaegenskaper kan inte alla de skyldigheter förtelenätföretag som nämns i kommunika-tionsmarknadslagen tillämpas på utövare avtelevisions- och radioverksamhet. Att ut-sträcka samma reglering till tv- och radionätanses kunna leda till svåra tolkningsproblem.För att säkerställa en klar reglering och enrättvis behandling av telenätföretag ingår i 9d § kommunikationsmarknadslagen en ut-trycklig bestämmelse om skyldigheten attupplåta ett digitalt markbundet tv- och radio-nät samt en programkanal i ett kabel-tv-nät.

Ett teleföretag som äger eller besitter ettmarkbundet tv- eller radionät är enligt 9 d § 1mom. kommunikationsmarknadslagen skyl-digt att hyra ut tv- eller radionätet till ett an-nat teleföretag. Enligt definitionen i 4 § 3 b-punkten avses med markbundet tv- och ra-dionät ett tv- och radionät i vilket tv- och ra-dioprogramutbud sänds eller tillhandahållsmed hjälp av radiovågor som utbreder sigfritt. Ett kabel-tv-nät är inte ett markbundettv- och radionät, eftersom terminalerna ärkopplade till nätet via kabel. Eftersom analo-ga markbundna tv- och radionät i huvudsakhar ställts utanför lagens tillämpningsområ-de, avses här med markbundet tv- och radio-nät endast ett digitalt markbundet tv- och ra-dionät. Ett markbundet digitalt tv- och radio-nät är ett nät som består av tre funktionelladelar. Då ett kanalknippe sätts ihop slås kon-cessionshavarnas tv-kanaler och det övrigainnehållet samman till ett kanalknippe. Efterdetta överförs kanalknippesändningen viaöverföringsnätet till de regionala sändnings-centralerna. Till slut sänds tv-sändningar ochövrig information via radiosändare i luftentill allmänheten. Uthyrningsskyldighetengäller hela det ovan beskrivna systemet jämteutrustning. Uthyrningsskyldigheten kan gällaantingen hela nätet eller en separat del av nä-tet.

Enligt 9 d § 2 mom. kommunikations-marknadslagen är ett teleföretag som äger el-ler besitter ett annat än ett markbundet tv- el-ler radionät skyldigt att hyra ut en ledig pro-gramkanal till ett annat teleföretag. Med an-nat än ett markbundet tv- eller radionät avsesi lagen ett kabel-tv-nät. Ett kabel-tv-nät är pågrund av sin tekniska konstruktion en helhet

där man inte på samma sätt som i ett traditio-nellt telenät eller ett markbundet tv- och ra-dionät kan urskilja självständiga delar av nä-tet som kan hyras ut. Uthyrningsskyldigheteni ett kabel-tv-nät kan däremot gälla en ledigprogramkanal. Ett telenätföretag som verkar iett kabel-tv-nät är skyldigt att på en pro-gramkanal som är ledig sedan det tillhanda-hållit sina egna tjänster och fullgjort distribu-tionsskyldigheten enligt 42 § tv- och radiola-gen förmedla ett annat teletjänstföretags tv-programutbud. Uthyrningsskyldigheten finnsdock inte, om tv- eller radionätet eller denlediga programkanalen behövs för ägarenseller innehavarens nuvarande eller skäligaframtida behov.

Vid sidan av ovan nämnda skyldighet attupplåta ett nät eller en del av nätet skall eninnehavare av nätkoncession för ett digitaltmarkbundet tv- och radionät enligt 8 § 2mom. 10 punkten kommunikations-marknadslagen sörja för att innehavare avprogramkoncession enligt tv- och radiolagenpå lika villkor får tillgång till sådan kapacitetsom behövs för att idka verksamheten. I kon-cessionsvillkoren kan närmare definieras hurmycket kapacitet som skall reserveras förvarje programkanal och hur kapaciteten skallfördelas mellan programkoncessionshavarnaeller mellan Rundradion och programkonces-sionshavarna inom kanalknippet.

Enligt 8 § 2 mom. 11 punkten kommunika-tionsmarknadslagen skall innehavare av nät-koncession för ett digitalt markbundet tv- ochradionät utöver skyldigheten i 10 punktenupplåta ledig kapacitet i tv- och radionätetför andra teleföretag. Företräde vid använd-ningen av kapaciteten i kanalknippet har en-ligt 8 § 2 mom. 10 punkten kommunika-tionsmarknadslagen Rundradion Ab samt deutövare av televisions- och radioverksamhetsom statsrådet har beviljat programkonces-sion. Med ledig kapacitet som RundradionAb och programkoncessionshavare inte be-höver kan förmedlas t.ex. data. Om en nät-koncessionshavare inte har användning förden kapacitet som blir över, utan kapacitetenär ledig, är nätkoncessionshavaren skyldig attmot ersättning upplåta den lediga kapacitetenför ett annat teleföretag. Syftet med bestäm-melsen är att sörja för att kapaciteten i ett ka-nalknippe blir fullständigt utnyttjad, även om

RP 112/2002 rd18

nätkoncessionshavaren själv inte har någonanvändning för den.

I 18 § 3 mom. kommunikations-marknadslagen bestäms att teleavgifternamellan teleföretagen skall vara rättvisa ochrimliga med hänsyn till kostnaderna förframställande av prestationen i vissa särskiltnämnda fall. Sådana fall är hyresavgifter somföretag med betydande marknadsinflytandetar ut för en abonnentförbindelse samt ävenandra teleavgifter som tas ut av företag medbetydande marknadsinflytande, om den friaprissättningen annars anses leda till att kom-munikationsmarknadslagens allmänna syfteninte uppnås. Avgifter som andra företag änföretag med betydande marknadsinflytandetar ut hos andra teleföretag kan endast regle-ras i några specialfall med anknytning till hy-rande av en ledig del i en kabelkanal och enledig antennplats i en radiomast samt när re-glering av sådana avgifter förutsätts i EG-rättsakter. I enlighet med 18 § kommunika-tionsmarknadslagen utfärdar kommunika-tionsministeriet vid behov bestämmelser omteleföretagens inbördes avgifter.

Teleföretag har ålagts upplåtelse-skyldigheter även av orsaker som hängersamman med miljövård, planläggning ellerregionplanering. En sådan upplåtelse-skyldighet gäller antennplatser i telekablaroch på radiomaster. Med kabelkanal avses enskyddskonstruktion för telekablar och medantennplats den del av en radiomast där enantenn kan sättas fast. Enligt 8 § 2 mom. 4punkten skall teleföretaget till andra teleföre-tag på deras begäran hyra ut en ledig del avsådana kabelkanaler som byggts för utövandeav allmän televerksamhet och lediga antenn-platser på radiomaster som hör till det all-männa telenätet, om det av miljövårdsskäl el-ler orsaker som sammanhänger med plan-läggning eller regionplanering inte är ända-målsenligt att bygga parallella kabelkanalereller radiomaster och om kabelkanalerna ochantennplatserna inte behövs för teleföretagetsegna användares nuvarande och rimligaframtida behov.

Ett slags skyldighet att upplåta egendom äräven den skyldighet som teleföretag enligt 8§ 2 mom. 9 punkten har att lämna ut sådanauppgifter vilka de användare som ingått an-slutningsavtal med företaget har uppgett för

publicering i en abonnentkatalog. Det är frå-ga om de uppgifter som ett teleföretag fårfrån sina kunder i samband med försäljning-en av en anslutning, t.ex. abonnentens namn,adress och yrke. Abonnentuppgifterna skalllämnas ut för abonnentkatalogen, dvs. t.ex.för en telefonkatalog, utom till ett annat tele-företag också till vilket som helst annat före-tag som behöver uppgifterna för att kunnasammanställa en abonnentkatalog. Abon-nentuppgifterna skall lämnas ut i en formsom är användbar med tanke på publicering.Abonnentuppgifterna skall lämnas ut på likaoch skäliga villkor så att de avgifter som tasut för utlämnandet är skäliga i förhållande tillkostnaderna för prestationen. Skyldighetenatt lämna ut abonnentuppgifter gäller endasttraditionella teleföretag som verkar i nät förmålgruppskommunikation.

I kommunikationsmarknadslagen finns enannan skyldighet att upplåta egendom somgäller andra än teleföretag. Enligt 9 § är ensådan ägare eller innehavare till ett telenätsom tillåter att hans nät används för tillhan-dahållande av teletjänster skyldig att upplåtaen ledig del av telenätet för att användas avvarje teletjänstföretag. Enligt 19 § kommuni-kationsmarknadslagen skall upplåtelsen sketill ett skäligt pris. I praktiken har 9 § kom-munikationsmarknadslagen inte tillämpats inågon större utsträckning. Detta kan bero påatt bestämmelsen lämnar rum för tolkning.Man har försökt skriva 9 § teknologineutraltför att bestämmelsens tillämpningsområdeskall vara så omfattande som möjligt. De se-parata nät som avses i bestämmelsen, t.ex.elnäten, är dock inte enhetliga vad gäller dentekniska konstruktionen. På grund av denteknologineutrala formuleringen har be-stämmelsens konkreta syfte förblivit oklart.

I 9 a, 9 b och 9 c § kommunikations-marknadslagen behandlas roaming, som av-ser nyttjanderätt till GSM-nät som av ett tele-företag som verkar i ett GSM-nät tillhanda-hålls teleföretag som verkar i ett tredje gene-rationens mobilnät. I lagen föreskrivs om te-leföretagets skyldighet att förhandla om roa-ming samt om roaming som genom ett beslutav Kommunikationsverket skall vara obliga-torisk. Enligt 9 a § kommunikationsmark-nadslagen har ett telenätföretag rätt att krävaatt ett telenätföretag som har ett betydande

RP 112/2002 rd 19

marknadsinflytande och tillhandahåller ettGSM-nät skall förhandla om roaming på detverksamhetsområde som definierats för etttelenätföretags tredje generationens mobilnät.Om förhandlingarna inte leder till avtal inomsex månader, kan det teleföretag som anhål-ler om roaming föra ärendet till Kommunika-tionsverket för avgörande. Kommunikations-verket kan under de förutsättningar och vill-kor som nämns i lagen bestämma att roamingskall vara obligatoriskt.

Ett teleföretag som anhåller om roaming ärskyldigt att ersätta de direkta kostnader somåsamkas ägaren till ett GSM-nät på grund avatt förmedlingskapaciteten utökats i nätet föratt roaming skall kunna ordnas. GSM-nätetsägare är inte skyldig att göra tilläggsinvester-ingar på grund av obligatorisk roaming, mendet kan vara ändamålsenligt att utöka för-medlingskapaciteten för att servicenivån förGSM-nätets egna användare skall tryggas.Eftersom det i praktiken är ytterst svårt attavgöra om behovet av större förmedlingska-pacitet har berott på roaming eller på beho-ven bland kunderna till ett teleföretag somverkar i ett GSM-nät, regleras ersättnings-skyldigheten på ett sätt som tryggar båda par-ternas intressen. För att det teleföretag somanhåller om roaming skall bli ersättnings-skyldigt förutsätts att mängden telekommu-nikation i ett GSM-nät som är föremål för ro-aming permanent har ökat minst 10 procent.Uppkomsten av ersättningsskyldighet förut-sätter alltså att behovet av en utökad förmed-lingskapacitet är större än obetydligt samtbestående.

2.1.7. Sammankoppling och anknytandeprisreglering

Med sammankoppling av telenät och tjäns-ter avses enligt definitionen i kommunika-tionsmarknadslagen en fysisk och logisksammankoppling av teleföretagens funktio-ner. Med sammankoppling avses sålunda ut-över sammankoppling av fysiska telefonnät,t.ex. mobilnät och fasta telefonnät, också enfunktionell sammankoppling av de teletjäns-ter som tillhandahålls i dem. Syftet medsammankoppling är att säkerställa att tele-tjänsterna kan användas så att användaren

från ett teleföretags telenät har tillgång äventill ett annat teleföretags tjänster.

Sammankoppling är en teknisk förutsätt-ning för all telekommunikation mellan olikatelenät. En sammankoppling av telenät ochtjänster är förutsättningen för att man från enteletjänsteleverantörs anslutning kan ringa tillen annan tjänsteleverantörs anslutning.

Sammankoppling är enligt vedertagentolkning inte det samma som att upplåta etttelenät eller någon annan egendom som hörtill ett teleföretag utan en teknisk förutsätt-ning för att egendomen skall kunna användasrationellt. Vid sammankoppling slås teleföre-tagens egendom ihop på ett sätt som gynnaralla teleföretag.

Sammankopplingen av telenät och tjänsterregleras i 6 kap. kommunikations-marknadslagen, trafikministeriets beslut omsammankoppling av teleföretags telenät ochteletjänster (1393/1997) samt Teleförvalt-ningscentralens föreskrift om tillställande avavtal om sammankoppling och om avtalensoffentlighet (THK 44/1998 M).

Ett teleföretag som på basis av ministerietsbeslut har ett betydande marknadsinflytandeär enligt kommunikationsmarknadslagen iregel skyldigt att godkänna alla rimliga kravsom gäller sammankoppling. Andra teleföre-tag är skyldiga endast att förhandla om sam-mankoppling (10 § 3 mom. kommunika-tionsmarknadslagen).

Teleföretag avtalar sinsemellan om sam-mankopplingsavgifter (18 § 1 mom. 1 punk-ten kommunikationsmarknadslagen). Avgif-terna för företag som har betydande mark-nadsinflytande bör dock vara rättvisa ochrimliga med hänsyn till prestationskostnader-na (16 § 2 mom., TMb 1393/1997). Sam-mankopplingsavgifterna bör dessutom varaoffentliga och tillräckligt specificerade. Före-tag med betydande marknadsinflytande börhålla gällande tariffer tillgängliga för de tele-företag som anhåller om sammankopplingen(2 §, THK 44/1998 M).

Ett viktigt undantag från sammankopp-lingsskyldigheten är 10 a § kommunika-tionsmarknadslagen, enligt vilken bestäm-melserna om sammankoppling av telenät intetillämpas på markbundna tv- och radionät.Främst på grund av att tv- och radionät ärenkelriktade är det inte meningsfullt att till-

RP 112/2002 rd20

lämpa sammankopplingsskyldigheten på te-leföretag som verkar i ett markbundet tv- ochradionät. Sammankopplingsskyldighetengäller dock kabel-tv-nät till de delar det ärtekniskt möjligt. Ett kabel-tv-företag som påbasis av ministeriets beslut har betydandemarknadsinflytande är alltså i regel skyldigtatt godta alla rimliga krav på sammankopp-ling. Andra kabel-tv-företag är endast skyldi-ga att förhandla om sammankoppling. I mot-sats till i dubbelriktade kabel-tv-nät där re-turkanalen kan användas för att tillhandahållaInternetanslutningar har sammankopplings-bestämmelserna inte någon praktisk betydel-se för kabel-tv-nät.

Bestämmelser om ersättning för samman-koppling ingår för närvarande i 16 § 2 mom.i ovan nämnda beslut av trafikministeriet. Er-sättningen skall enligt bestämmelsen vara of-fentlig, tillräckligt specificerad och stå i rim-lig proportion till prestationskostnaderna, omdet sammankopplingsskyldiga kabelnätföre-taget har betydande marknadsinflytande.

2.1.8. Innehållsproducentens ställning

Gällande lagstiftning om elektronisk kom-munikation fokuserar på regleringen avkommunikationsnät och den anknytandemarknaden. I gällande kommunikations-marknadslag regleras inte innehållsproducen-ternas ställning. Den enda bestämmelsen somuttryckligen gäller oberoende innehållspro-ducenters ställning är 17 § lagen om televi-sions- och radioverksamhet, enligt vilken enutövare av televisionsverksamhet för pro-gram som producerats av oberoende produ-center skall reservera femton procent av sinsändningstid, till vilket inte räknas tid somreserverats för nyheter, idrottsevenemang,tävlingsinriktade underhållningsprogram, re-klam, teleköpsändningar och text-tv-sändningar, eller alternativt 15 procent avbudgeten för sitt programutbud.

Innehållsproducenten och en teleföretags-kund har egentligen ingen direkt kundrela-tion, utan kunden och teleföretaget samt in-nehållsproducenten och teleföretaget står iskilda avtalsförhållanden.

2.1.9. Priskontroll, kostnadsredovisningoch särredovisning

Teleföretagens inbördes avgifter bestäms iallmänhet kommersiellt. De allmännaste in-bördes avgifterna mellan teleföretag är avgif-ter för sammankoppling av telenät och tele-tjänster. I kapitel 2.1.6 och 2.1.7 utreds de si-tuationer i samband med upplåtande avegendom och kapacitet samt sammankopp-ling där teleföretagens inbördes avgifter re-gleras i lag.

Priskontroll förutsätter insyn, dvs. informa-tion om intäkter och kostnader samt medeloch skulder för olika funktioner. I syfte attunderlätta övervakningen av prissättningeninnehåller kommunikationsmarknadslagenoch beslut som kommunikationsministerietfattat med stöd av den bestämmelser om tele-företagets kostnadsredovisnings- och särre-dovisningsskyldighet.

Bestämmelser om särredovisning ingår i 6kap. kommunikationsmarknadslagen och itrafikministeriets beslut om särredovisningav televerksamhetens funktioner (472/1997).Enligt kommunikationsmarknadslagen skallteleföretaget särredovisa den affärs-verksamhet som omfattar tillhandahållandeav telenättjänster och teletjänster skilt frånvarandra och från sin övriga affärsverksam-het. För de särredovisade funktionerna skallenligt 21 § 1 mom. kommunikationsmark-nadslagen uppgöras resultaträkning och förtelenätverksamheten dessutom balans-räkning. Resultaträkningen och balansräk-ningen, som skall kunna härledas ur företa-gens bokföring, skall i tillämpliga delar görasupp enligt bokföringslagen (1336/1997).

Bestämmelser om skyldigheter angåendekostnadsredovisning ingår i trafikministerietsbeslut om teleavgifter (TMb om vissa teleav-gifter som avses i Europeiska gemenskaper-nas lagstiftning 1300/1997, nedan teleav-giftsbeslutet). Enligt 5 § 1 mom. teleavgifts-beslutet skall teleföretagen använda sådanaredovisningssystem varav framgår kostna-dernas fördelning enligt huvudtitel samt reg-lerna för fördelningen. Enligt 5 § 5 mom. te-leavgiftsbeslutet skall teleföretagen lämna enbeskrivning av det redovisningssystem somanvänds till kommunikationsministeriet. Mi-nisteriet anses ha godkänt redovisningssy-

RP 112/2002 rd 21

stemet, om ministeriet inte har meddelat tele-företaget något annat inom en månad efter attbeskrivningen inlämnats.

Övervakningen av teleföretagens prissätt-ning fungerar så att Kommunikationsverket iefterskott undersöker om ett teleföretags pri-ser är skäliga och vid behov ålägger teleföre-taget att ändra sin prissättning. Kommunika-tionsverket kan undersöka om teleföretagetspriser är rimliga antingen på begäran av enpart eller på eget initiativ.

Kommunikationsverkets utredningar av omprissättningen är rimlig har i första hand gälltavgifter som teleföretag med betydandemarknadsinflytande tar ut hos andra teleföre-tag. Övervakningen har alltså i huvudsakgällt prissättningen på den s.k. partimarkna-den. Det har i praktiken varit nödvändigt attingripa i prissättningen på partimarknadeninnan man har bedömt om de avgifter somtas ut hos användarna, dvs. priserna på de-taljmarknaden är skäliga.

Eftersom begreppet rimligt pris inte defini-eras närmare i kommunikations-marknadslagen, har Kommunikationsverketprövningsrätt då det väljer enligt vilket förfa-rande det skall utredas om priserna är rimligaoch då det överväger hurdana utredningar omkostnaderna som skall läggas fram vid be-dömningen av om prissättningen av en en-skild produkt eller tjänst är rimlig. Bedöm-ningen av om prissättningen är skälig har iförsta hand gjorts med hjälp av teleföretagetskostnadskalkyler. Kommunikationsverket harbedömt om de framlagda kostnaderna är rik-tiga och om det intäktskrav för placerat kapi-tal som framförts i kalkylerna är motiverat.Kommunikationsverket har inte i sina beslut idetalj tagit ställning till vad som skall ansesvara skälig avkastning på kapitalet. I utred-ningarna har problem i synnerhet uppstått vidindelningen i nät- och tjänsteverksamhet,fördelningen av kostnaderna samt i sätten attberäkna avskrivningar och intäkter. I någrafall som Kommunikationsverket undersöktledde det till orimlig prissättning när av-skrivningar och avkastning beräknades ävenför sådana delar av telenätet som redan varhelt avskrivna.

Kommunikationsverket utförde under hös-ten 2001 en kontroll av ekonomi-förvaltningen i tio teleföretag. I samband

med kontrollerna upptäcktes att kostnadsre-dovisningssystemet endast i några företagmöjliggör kostnadsredovisning per produkt. Ivissa teleföretag hade kostnadsredovisningengjorts endast för affärsfunktioner eller kost-nadsställen eller för funktioner som enligtkommunikationsmarknadslagen skall särre-dovisas. Systemet med fördelning av kostna-derna förhindrade inte i alla företag en dub-bel fördelning av kostnaderna. Sambandetmellan redovisningssystemet och teleföreta-gets prissättning var enligt de observationersom gjordes vid kontrollerna i genomsnittobetydligt. Kommunikationsverket har påbasis av kontrollerna konstaterat att nivån påde kostnadsredovisningssystem som använ-des år 2000 inte till alla delar uppfyllde demål som ställts i lagen.

2.1.10. Samhällsomfattande tjänster

Rätt till telefonanslutning

Bestämmelser om användarens rättigheteringår i 15 § kommunikationsmarknadslagen.Enligt 1 mom. 1 punkten har var och en rättatt av teleföretagen få anslutningar till deallmänna telenäten på de punkter i nätet deönskar. Enligt 2 punkten kan ministeriet i en-skilda fall bestämma något annat om anslut-ningen är tekniskt oändamålsenlig på denönskade punkten i telenätet, leder till att da-taskyddet äventyras eller annars är oskäligfrån teleföretagets synpunkt. Ett undantagförutsätter dock att användarens telekommu-nikationsbehov i övrigt kan tillgodoses på etttekniskt och ekonomiskt ändamålsenligt sätt.

Enligt 1 mom. 3 punkten har var och en rättatt använda riksomfattande teletjänster somtillhandahålls genom de allmänna telenätensförmedling och enligt 4 punkten till anslut-ningspunkterna koppla teleterminal-utrustningar som överensstämmer med kra-ven och är funktionsdugliga. Bestämmelserom minimiutbudet av avancerade funktioneri det fasta allmänna telefonnätet ingår i tra-fikministeriets beslut om vissa teletjänstersom avses i Europeiska gemenskapernas lag-stiftning (471/1997) samt Kommunikations-verkets föreskrift om användaranslutningar

RP 112/2002 rd22

till allmänt telefon/ISDN-nät och om tjänstersom erbjuds via dem (Kommunikationsver-ket 40 A/2002 M).

Enligt 15 § 2 mom. kommunikations-marknadslagen fastställer ministeriet de all-männa grunderna för leveransvillkoren förteletjänsterna, och i dem meddelas närmarebestämmelser om vad som skall beaktas förtryggande av användarens rättigheter. Inne-hållet i trafikministeriets beslut om de all-männa grunderna för villkor vid leverans avteletjänster (478/1997) utreds nedan i sam-band med anslutningsavtal.

Kommunikationsverket har årligen tagitemot några besvär över att priset på ett tele-företags anslutning till ett fast nät enligt denändringssökande är oskäligt. Vissa kunderhar klagat över att det inte är möjligt att få enmobilanslutning till ett visst område eller attdet inte finns något fält på området.

Teleföretagen strävar nu efter att tillhanda-hålla användarna mobilnätanslutningar till deplatser där man kräver att det byggs en nyledning till det fast