Embed Size (px)
Citation preview
Råd till dig som får läkemedelsbehandling mot cancer
Information omcancermediciner och behandlingarbiverkningar och hur de kan lindrasom att vara sjuk och om känslor
Petri BonoLeena Rosenberg-Ryhänen
• 2 •
Innehåll
Text: Petri Bono, docent, ledande överläkare, HUCS, Cancercentralen Leena Rosenberg-Ryhänen, sjukskötare, verksamhetsledare Cancerpatienterna i Finland
Illustrationer: Bosse Österberg
Översättning: Riitta Salminen
Utgivare: Cancerpatienterna i Finland i samarbete med Understödsföreningen för cancerklinikerna och cancerforskning rf
Till läsaren . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Operation, strålbehandling eller cancermediciner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Operation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Strålbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Behandling med cancermediciner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Val av behandlingsform . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Cytostatikabehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hur cytostatikabehandling ges . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Biverkningar av cytostatikabehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Förändringar i blodbilden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Vita blodkroppar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Röda blodkroppar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Trombocyter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Problem med slemhinnorna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Slemhinnorna i munnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Slemhinnorna i slidan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Illamående . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Ingen aptit . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Diarré . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Förstoppning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Att tappa håret och annan kroppsbehåring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Förändringar i naglarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Inverkan på nerverna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Utmattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Prematur menopaus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Långvariga biverkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Andra biverkningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Hormonbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Immunologiska behandlingsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Interferonbehandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Antikroppsbehandlingar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Selektiva läkemedel som tas via munnen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Sjukdomen och behandlingarna påverkar hela ditt liv . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Patientguider som kan vara till hjälp . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Cancerorganisationernas kontaktinformation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
3
4
4
4
5
6
6
8
11
11
11
13
13
13
13
15
15
17
18
18
19
20
20
21
21
22
22
22
23
23
23
25
26
29
30
Till läsaren
Det att man insjuknar i cancer ändrar en människas liv plötsligt och på ett avgörande sätt. Det blir ett avbrott i den trygga, bekanta vardagen och i stället får man uppleva att vara sjuk och få behandlingar.
Livet börjar rutas in av vårdtidtabeller, perioder med behandlingar och återhämtande mellan dem. Känslor som rädsla, ångest och osäkerhet inför framtiden kan förekom-ma dagligen, för trots att vårdresultaten är goda har cancer alltjämt ett dåligt rykte och många frågor uppstår i samband med sjukdomen.
Cancerbehandlingen i Finland är bland de bästa i världen. Allt flera patienter tillfrisknar antingen helt eller så att sjuk-domen kan behandlas och hållas under kontroll långa tider. Det att man genomgår cancerbehandling är dock en tung tid såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Behandlingsåtgärder-na, utrustningen och situationerna kan kännas konstiga och skrämmande.
Behandlingarna med cancermediciner är ofta onödigt för-knippade med rädsla för kraftiga biverkningar. Medicinerna har utvecklats och man har också lärt sig att förebygga och behandla biverkningarna bättre. Det behövs mycket infor-mation och svar på många frågor. Med hjälp av dem är det lättare att klara av behandlingarna och deras biverkningar och också hur de inverkar på livet i övrigt.
Målet med den här patientguiden är att för sin del ge infor-mation om de olika formerna av läkemedelsbehandling mot cancer och sådant som hör ihop med dem, som till exempel biverkningar och hur de kan lindras samt om känslor som kommer fram i samband med behandlingarna.
• 3 •
Operation, strålbehandling ellercancermediciner
I behandlingen av cancersjukdomar används olika metoder, av vilka operation, strålbehandling och cancermediciner är de vanligaste. Operation och strålbehandling är så kallade lokala behandlingsformer, medan cancermedicinerna inver-kar på hela kroppen.
• Operation
Behandlingen vid cancer inleds ofta kirurgiskt, med en operation. I operationen försöker man avlägsna hela cancer-tumören och man tar också bort lymfknutor nära tumören. Undantag från detta är cancer i blodbildande vävnader, som alltid redan från början är sjukdomar som inverkar på hela kroppen. Då utgår behandlingarna från cancermediciner. Operation används inte heller i behandlingen av lymfom.
När situationen är så allvarlig att det inte finns någon botan-de behandling kan man med hjälp av operationer lindra symptom som t.ex. beror på olika typer av förstoppning och på så sätt förbättra patientens livskvalitet. Man kan också avlägsna metastaser genom operation (t.ex. vid sarkom, testikelcancer, tarmcancer och njurcancer).
• Strålbehandling
Strålbehandling ger man vanligtvis efter operationen för att förstöra sådan tumörvävnad som eventuellt blivit kvar på det opererade området eller i närliggande lymfområden.
Strålbehandling är också mycket effektivt som behandling för att lindra smärtor vid cancer som spritt sig till skelettet.
Strålbehandlingen kan dessutom också vara ett alternativ till kirurgisk behandling, som till exempel vid behandlingen av prostatacancer. I dessa fall försöker man förstöra hela cancertumören med hjälp av strålning.
• 4 •
Ytterligare information om strålbehandling finns i patient-guiden Råd till dig som får strålbehandling, som ges ut av Cancerpatienterna i Finland rf. Patientguiden kan också läsas i elektronisk form. Anvisningar finns på sidan 29.
• Behandling med cancermediciner
Cancermediciner är i huvudsak cytostatika, hormonellt ver-kande läkemedel och immunologiska behandlingsformer (t.ex. interferon) och behandlingar med olika selektiva läke-medel (intravenösa antikroppsbehandlingar och selektiva läkemedel som tas via munnen).
När man försöker bota cancer i blodbildande vävnader och vid de flesta fallen av lymfom (lymfkörtelcancer) är cancermedicinerna den huvudsakliga behandlingsformen. Testikelcancer är också i utbredd form så känslig för läke-medelsbehandling att botande av sjukdomen kan ses som målsättning.
Cancermediciner ges som kompletterande behandling efter operationen framför allt vid behandling av bröstcancer och olika former av tarmcancer, när risken för återfall anses vara förhöjd, även om all synlig cancervävnad skulle ha opererats bort. Då kallar man behandlingen adjuvant behandling. Målet med behandlingen är att döda eventuellt kvarvaran-de små mängder av cancerceller, som inte kan konstateras i undersökningar.
När det är fråga om behandling för att bota sjukdomen för-söker man ge den enligt en på förhand noggrant fastställd behandlingsplan.
Vid behandlingen av en mycket utspridd cancer försöker man med hjälp av läkemedelsbehandlingen förstöra can-certumören, bromsa upp sjukdomsförloppet och minska de symptom som orsakas av cancern. Med hjälp av moderna cancermediciner har man allt bättre möjligheter att bromsa upp sjukdomsförloppet.
• 5 •
Om sjukdomen inte kan botas och målet är att bromsa upp sjukdomsförloppet, är det alltid skäl att noga över-väga vilken nytta man har av behandlingen jämfört med biverkningarna som den orsakar. Även om behandlingen med cancermediciner ofta är till hjälp också vid en utbredd cancer, förekommer också situationer där behandlingarna enbart försämrar patientens hälsa, och då ska man inte använda dem.
• Val av behandlingsform
De olika behandlingarna vid cancer anpassas individuellt och det finns olika alternativ beroende på fall och cancer-form. Man kan antingen använda en behandlingsform eller kombinera flera olika behandlingsformer.
Valet av behandlingsform beror såväl på cancertumören som på faktorer som gäller patienten; i vilket organ hade cancertumören sin början, hur stor är tumören, har cancern spritt sig till lymfkörtlarna eller andra organ, hurdan är patientens allmänkondition och har hon eventuellt andra sjukdomar? I valet av behandlingsform deltar ofta specialis-ter på olika områden inom medicin.
Cytostatikabehandling
Cytostatikabehandlingens mål är att förstöra cancerceller genom att på olika sätt skada deras delningsmekanism. Cellernas tillväxt och celldelningen kan påverkas med olika kemiska medel. När cancercellernas delningsmekanism ska-das kan de inte längre föröka sig utan dör. Det finns flera tiotals läkemedel i användning som inverkar på detta sätt. De flesta av dem administreras intravenöst men det finns också tabletter som tas via munnen.
Cancermediciner kallas för cytostatika eller cellhämmare, men i dagligt tal hör man dem också fortfarande kallas cellgifter. Cytostatikan har i allmänhet desto bättre effekt,
• 6 •
ju högre tumörcellernas delningshastighet är och ju mera celler som är i delningsfas. Läkemedlen transporteras med blodet till kroppens olika delar och verkar därmed i hela kroppen. På så sätt försöker man förutom cancertumören också förstöra sådana grupper av cancerceller som är för små för att kunna diagnostiseras med hjälp av röntgen- eller andra undersökningar.
Cytostatikan inverkar inte enbart på cancerceller, utan hin-drar också cellerna i frisk vävnad att förnyas. Den inverkar särskilt på celler som delar sig snabbt, som till exempel celler i blodbildande vävnader och slemhinnornas celler. Därför kan behandlingen orsaka olika förändringar, symptom och besvär, som man kallar biverkningar. Största delen av de fris-ka cellerna är dock inte lika känsliga för cytostatikans verkan som cancercellerna.
Biverkningarnas typ och styrka varierar beroende på vilka mediciner som används i behandlingen, hur stora doser patienten får, hurdan patientens allmänkondition är och beroende på individuella skillnader i hur kroppen reagerar på behandlingen. Alla får inte biverkningar alls, men andra kan lida mycket av dem. Det är dock ytterst ovanligt att en och samma människa skulle få alla biverkningar som är möjliga för ett läkemedel. Det är också bra att komma ihåg att man kan förebygga, lindra och behandla biverkningarna. Biverkningarna som orsakas av cytostatika försvinner i all-mänhet relativt snabbt när behandlingen har avslutats.
• 7 •
Hur cytostatikabehandling ges
Cytostatikabehandling kan ges antingen i form av tabletter som tas via munnen eller i form av lösning. Lösningen ges vanligen intravenöst som långsamt ”dropp” i en blodådra. På så sätt får man medicinen in i blodcirkulationen så fullstän-digt som möjligt. I vissa fall är medicineringen lokal, t.ex. i lungsäcken, urinblåsan eller ryggmärgskanalen.
”Dropp” och andra lösningar ges på poliklinik: patienten är på sjukhusets poliklinik under den tid medicinen ges och en kort observationstid därefter. Resorna medräknade kan de dagliga poliklinikbesöken ta flera timmar.
"Droppet” läggs vanligen in i armarnas ytliga vener, och det brukar inte orsaka några problem. Till följd av långvariga behandlingar kan venerna dock ta skada och det kan vara svårare att hitta blodådrorna. I vissa av behandlingarna krävs att cytostatikan doseras mycket långsamt under lång tid. Då är det möjligt att föra in en tunn slang som läggs in i en större blodådra, central ven, under huden i bröstet. Man opererar in en liten kapsel under huden. Den kallas intravenös port. Den är att lätt känna utanpå huden, port-väggen är av silikon och med en spruta är det lätt genom den komma in i venernas blodcirkulation. Kapseln opereras
• 8 •
in av en anestesiläkare under lätt narkos. Efter att de små såren läkt är ”apparaten” nästan omärkbar och ett mycket behagligt alternativ.
Om cytostatikabehandlingen ges i form av tabletter kan patienten ta sina mediciner hemma. Men tills vidare finns inte ens närapå alla typer av cytostatika i tablettform. I behandlingarna kan olika sätt att administrera läkemedlen även kombineras.
Cytostatikabehandlingen kan också omfatta en premedi-cinering som stöd. Ibland inleds den redan hemma innan man börjar gå på behandlingarna. Om så behövs får man vid behandlingarna effektiv medicinering mot illamående.
Cytostatikabehandlingen planeras alltid individuellt. Om det är fråga om en adjuvant behandling med cancermedici-ner kan man redan i förväg ge exakta uppgifter om behand-lingsprogrammet och de mediciner som hör till det. Vid andra botande behandlingar kan behandlingsprogrammet klargöras rätt så bra på förhand. Det är inte alltid säkert att man kan säga hur lång behandlingen kommer att vara och ibland kan det hända att behandlingsprogrammet måste ändras. Ändringar görs framför allt utgående från om man uppnår väntad effekt med den behandling som valts från början. Ett botande behandlingsprogram varar vanligtvis mellan fyra månader och ett år. Det är naturligt att osäker-heten i fråga om behandlingens längd, inverkan och effekt kan orsaka ångest. Det kan vara svårt att planera sin vardag och sitt framtida liv.
När det är fråga om behandling som ges för att lindra symp-tom påverkas behandlingsprogrammets längd och valet av mediciner, vid sidan av behandlingseffekten, också av de biverkningar som behandlingen orsakar, patientens allmän-tillstånd och hennes livskvalitet. Även om en viss behand-lingskur i början kan uppnå god effekt, utvecklar cancertu-mören med tidens gång motståndskraft mot behandlingen. Då överväger man att byta till någon annan medicin eller till exempel till strålbehandling.
• 9 •
Cytostatika ges i allmänhet under behandlingsperioder med en eller flera doser i veckan, varefter man oftast har en paus på två till fyra veckor. Vid val av cytostatikabehandling och dos beaktar man cancersjukdomens typ, eventuella övriga sjukdomar samt patientens ålder och allmänkondition. Det är också vanligt att behandlingen ges med kombinationer av olika mediciner.
Om du får cytostatikabehandling i tablettform är det viktigt att följa anvisningarna och tidtabellen noga. Maten kan till exempel inverka på hur olika läkemedel upptas i kroppen och läkemedelshalten i kroppen kan förändras om du tar läkemedlet på fel sätt, vilken kan inverka på behandlingens effekt. Om du har svårt att ta tabletterna eller om du har andra svårigheter eller problem, ska du genast meddela skötaren. Hon ger råd och kan vid behov föra saken vidare, till exempel genom att beställa tid till läkarmottagning.
Oavsett hur medicinen administreras följer man alltid under hela behandlingsperioden noga med allmänkonditionen, blodvärdena och tecken på biverkningar genom olika undersökningar, kontroller och prov. Kontakta alltid sköta-ren om du själv märker några symptom.
Cancermedicinerna är mångfacetterade mediciner som kan inverka på andra mediciner du använder och vice versa. Det är ytterst viktigt att du berättar för läkaren vilka andra mediciner du använder. Detta gäller både mediciner som du använder regelbundet och tillfällig användning av smärt-lindrande mediciner, vitaminpreparat och s.k. ”alternativa läkemedel”. Tillsammans med cytostatikabehandlingen kan s.k. alternativa läkemedel vara farliga eller skadliga.
När behandlingen inleds får du ett personligt patientkort för cytostatikabehandlingen. Av det framgår din sjukdom och det planerade behandlingsprogrammet samt vårdin-rättningens kontaktinformation. Viktiga är anvisningar som du får med dig hem om eventuell fortsatt cytostatikamedi-cinering som tas via munnen eller annan kompletterande medicinering. I kortet antecknas också tidpunkten för följan-de kur och den medicinering som eventuellt ska tas hemma innan det. Det är bra att alltid ha kortet med dig.
• 10 •
Biverkningar av cytostatikabehandling
Cytostatikabehandlingen inverkar på nästan hela kroppen och det går inte att undvika att den också inverkar på frisk vävnad. Särskilt utsatta är vävnader där cellerna förnyas snabbt, som till exempel blodbildande vävnader, slemhin-nor och hårrötterna.
Alla cytostatikamediciner har inte samma biverkningar, utan de varierar beroende på vilken medicin som ges. Dessutom förekommer stora skillnader i hur olika människor reagerar på samma läkemedel, och förekomsten av biverkningar och hur kraftiga de är varierar individuellt. Därför är det omöjligt att på förhand kunna säga om du kommer att få biverkning-ar och hur kraftiga de kommer att vara.
Normala celler återhämtar sig väl från påverkan av cytostatika och biverkningarna försvinner i allmänhet undan för undan (inom några månader) när behandlingarna är över. Cytosta-tikamedicinerna kan dock i mycket sällsynta fall orsaka vissa långvariga biverkningar (kroniska förändringar i lungorna, funktionsstörningar i hjärtat och/eller nervsystemet).
• Förändringar i blodbilden
Cellerna i kroppens blodbildande vävnader är celler som delar sig snabbt. Därför orsakar cytostatikabehandlingarna förändringar i blodbilden. Blodbilden kontrolleras alltid innan en ny behandlingsperiod inleds.
Vita blodkroppar
Allra känsligast för cytostatika är de vita blodkropparna. De vita blodkropparna är en viktig del av vår normala försvars-mekanism mot infektioner. När antalet vita blodkroppar minskar och deras funktion försvagas, kan kroppen bli mera utsatt för olika infektionssjukdomar.
Antalet vita blodkroppar är vanligtvis allra lägst under tiden från en till två veckor efter cytostatikabehandlingen, och
• 11 •
ökar därefter så småningom till någorlunda normala värden före den följande vårdperioden börjar.
Om cytostatikabehandlingen leder till att de vita blodkrop-parnas antal minskar för mycket kan man överväga att ge medicinering som stimulerar produktionen av vita blod-kroppar. Den här medicineringen kallas tillväxtfaktor för vita blodkroppar.
De vita blodkropparnas tillväxtfaktor kan också användas i situationer då cytostatikabehandlingen leder till ovanligt stor infektionsrisk, men det med tanke på behandlingens effekt är nödvändigt att följa den på förhand uppgjorda behandlingsplanen. Tillväxtfaktorn doseras som dagliga injektioner i underhudsvävnaden tills antalet vita blodkrop-par har uppnått önskad nivå.
Men om det är fråga om cytostatikabehandling för att sakta av sjukdomens förlopp och om risken för infektioner ökar genom att antalet vita blodkroppar sjunker för lågt, kan situationen rättas till genom att minska på cytostatikan, förlänga tiden mellan behandlingarna eller genom att byta till någon annan typ av medicinering.
På grund av infektionsrisken är det viktigt att du undviker stora människomassor och kontakt till personer som har någon smittosam sjukdom. Under influensaperioder måste du vara särskilt försiktig. Om du får feber under tiden mellan cytostatikabehandlingarna och temperaturen snabbt stiger till 38 grader ska du alltid kontakta vårdinrättningen. Det är bra att komma ihåg att också vissa selektiva läkemedel orsakar funktionsstörningar i benmärgen, så blodbilden måste följas upp regelbundet. Förändringar i blodbilden som orsakas av dessa läkemedel går dock över snabbare än sådana som orsakas av cytostatika.
• 12 •
Röda blodkroppar
De röda blodkropparnas viktiga uppgift i blodcirkulationen är att transportera det syre som har bundit sig till hemoglo-bin till kroppens alla vävnader. Cytostatika kan minska pro-duktionen av röda blodkroppar och på grund av cancersjuk-domen och behandlingarna kan det gå åt mera röda blod-kroppar än vanligt. Om antalet röda blodkroppar minskar betydligt leder det till att hemoglobinhalten sjunker och att syretransporten till kroppens olika delar försämras. Anemi uppstår. Symptom på anemi är trötthet, andfåddhet och ett ökat behov av sömn och vila. Om du har sådana symptom lönar det sig alltid att tala om det för skötarna eller läkaren.
Vid anemi i samband med cytostatikabehandling är det sällan fråga om järnbrist, och järnmedicinering är inte till någon nytta. En anemi som ger symptom behandlas vanli-gen genom att man ger röda blodkroppar som dropp, dvs. blodtransfusion, eller genom att ge tillväxtfaktor för blod-celler i form av injektion för att öka produktionen av röda blodkroppar.
Trombocyter
Om antalet trombocyter minskar kraftigt ökar risken för blödningar. Det kan leda till att du lättare får näsblod eller att tandköttet blöder när du borstar tänderna, att små sår blöder länge eller att blåmärken eller små punktformi-ga blödningar uppstår under huden. Vissa smärtlindrande mediciner kan öka risken för blödningar, så fråga din läkare om råd innan du tar värktabletter. Kontakta alltid läkaren om du märker en ökad benägenhet för blödningar.
• Problem med slemhinnorna
Slemhinnorna i munnen
Cytostatikabehandlingen orsakar ofta irritation, torrhet och sårbildning i slemhinnorna i kroppen. Vanligast är problem som drabbar slemhinnorna i munnen. I och med att saliv-
• 13 •
utsöndringen också kan minska kan problemen som gäller slemhinnorna i mun och svalg öka. Detta medför ökad risk för olika infektioner i munnen. Situationen blir gynnsam för olika svampsjukdomar, men infektioner orsakade av bak-terier och virus kan också förekomma. Smärtor och torrhet i munnen kan göra det svårt att äta och svälja och leda till olika tandproblem.
Det är viktigt att sköta tandhygienen väl under cytostatika-behandlingen! Effektiva metoder för att minska problem i mun och svalg är att du dricker vatten och sköljer eller bor-star tänderna tillräckligt ofta.
Det är bäst att borsta tänderna med en mjuk tandborste. Tandkrämen kan vara en speciell tandkräm för öm mun eller så kan du borsta tänderna helt utan tandkräm. Det är bra att åtminstone skölja munnen med rikligt vatten efter varje måltid. Om du kan tugga xylitoltuggummi är det bra att göra det efter varje måltid för att förebygga problem i munnen.
Mot torr mun kan du köpa konstgjort salivpreparat eller fuktgivande gel på apoteket.
Tala med läkaren eller skötarna om du har mycket svåra pro-blem i munnen. Ibland kan man till exempel behöva medi-cinering mot svamp, lösningar för att bedöva slemhinnorna i mun och svalg eller värkmedicin.
Kamomillte, glass, isbitar och kalla födoämnen har alla en lugnande effekt på slemhinnorna. Rätter med mild smak, som soppor, äggrätter, gröt och välling är lättare att svälja. Kryddade rätter svider och ökar irritationen. För att göra det lättare att svälja lönar det sig att göra maten så mjuk som möjligt, till och med flytande.
Oskötta tänder kan öka problemen i munnen. Se till att du får tänderna omskötta och kontrollera en eventuell tand-protes innan behandlingarna inleds eller genast i början av behandlingarna. Du får remiss till tandläkare av din läkare.
• 14 •
Slemhinnorna i slidan
Problem med slemhinnorna i könsorganen förekommer också. Kvinnor som får cytostatikabehandling upplever ofta att slidan är torr. Det kan leda till att det svider, kliar och känns irriterat, eller att sår uppstår. Torrheten inverkar också på sexlivet.
Slemhinnorna kan behandlas och återfuktas. Det lönar sig att använda enbart vatten vid underlivstvätt.
Fråga skötarna om råd för behandling av slemhinnorna. De kan ge information både om metoder och olika medel. Du kan också fråga om råd på apoteket. Det finns många olika preparat för återfuktande av slemhinnorna.
Om de torra slemhinnorna försvårar eller hindrar samlag kan du använda glidmedel som finns att köpa på apotek och i varuhus.
• Illamående
Cytostatikabehandlingarna kan orsaka illamående, kvälj-ningar och kräkningar. Kraftiga kräkningar är dock ovanliga nuförtiden, eftersom det finns effektiva mediciner för att förhindra det. Det beror på vilka cytostatikamediciner som används hur sannolikt det är att man blir illamående och hur kraftigt illamåendet är. Illamående är det bästa exemplet på biverkningar som varierar individuellt i styrka och hur patienten upplever dem. Illamåendet kan börja genast (2-3 timmar från behandlingens början och vara under 24 tim-mar) eller fördröjt (18–24 timmar från behandlingens början och vara 2–4 dygn).
Illamåendet kan behandlas. Det finns flera mediciner mot illamående, som antingen lättar besvären eller får illamå-endet att försvinna helt och hållet. Omedelbart och fördröjt illamående behandlas i allmänhet med olika läkemedel. Läkemedel som ofta används vid behandling av illamående är setroner, metoklopramid, aprepitant, kortison och ibland benzodiacepiner (lugnande medel).
• 15 •
Vanligen ges medicinerna för att förhindra illamående i sam-band med behandlingsbesöken. Vid behov kan man också ta medicin hemma efter behandlingen. Om du trots att du fått medicinering tycker att du haft kraftigt illamående, är det bra att säga till om det vid följande behandlingsbesök. Det kan vara möjligt att effektivera eller ändra medicinering-en för att förhindra illamående.
Du kan förebygga och minska illamåendet genom att äta flera små mål mat om dagen, äta långsamt och tugga maten ordentligt. Sura födoämnen som ättiksinläggningar, citron, kolsyrehaltiga läskedrycker och andra sura produkter kan minska känslan av illamående.
Medicinerna kan förstärka luktsinnet och förändra det så att starka lukter ökar illamåendet. Det här kan avhjälpas genom att äta kalla maträtter, som till exempel mjölkprodukter, ost, smörgåsar och pajer, sallader, bärkrämer, soppor och andra bärrätter. Många rätter som man vanligen äter varma sma-kar också kalla.
Det är viktigt att du får vätska, men undvik att dricka i sam-band med att du äter. Försök att göra måltiderna så lugna och trevliga som möjligt, och ta bara små portioner åt gång-en på tallriken. Vila efter måltiden. Ät inga kraftiga måltider före behandlingarna.
Medicinerna kan också ändra smaksinnet. Om vanlig mat som du är van vid inte riktigt smakar, använd din fantasi och ät sådant som smakar. Det är dock skäl att vara försiktig och beakta att vikten kan öka. Viktökning är till exempel mycket vanligt vid behandlingen efter en bröstcanceroperation.
Om vikten minskar betydligt på grund av behandlingarna och illamående ska man äta energirik kost, men om detta problem inte är aktuell är det bäst att följa en hälsosam diet.
En mångsidig kost innehåller rikligt med grönsaker, bär och frukt samt olika sädesslag, kött och fisk med låg fetthalt samt små mängder fett och socker. Det är viktigt att bibe-hålla en jämn måltidsrytm.
• 16 •
Om du har favoriträtter som du vill behålla som sådana också i framtiden, lönar det sig att undvika att äta dem under behandlingsperioden. Minnesbilderna om eventuellt illamående kan annars göra att du inte kan äta dessa rätter alls senare.
• Ingen aptit
Depression, rädsla och andra känslor samt behandlingar-na kan leda till att man tappar aptiten. Under pågående behandlingar och sjukdomstiden är det dock av största vikt att man ser till att få både vätska och näring. En försämrad näringssituation kan inverka på hur behandlingarna kan ges och om de lyckas. Även om det ibland kan kännas strävsamt och motbjudande att äta är det i alla fall nödvändigt.
Metoderna för att förhindra och minska illamående, som nämnts i föregående punkt, kan vara bra också för att för-bättra aptiten. Om din vikt trots allt minskar betydligt, eller om du får andra symptom, kan du behöva näringstillskott som ordineras av läkare.
Näringsguide för cancerpatienter
Ytterligare information och råd finns i Näringsguiden för cancerpatienter.
Näringsguiden är en mångsidig och praktisk patientguide om hur näringsbehovet och apti-ten förändras under pågående cancerbehandlingar. I den finns praktiska exempel och råd och lätta recept för olika situatio-ner. Patientguiden kan också läsas i elektronisk form. Anvis-ningar för hur du beställer den finns på sidan 29.
• 17 •
• 18 •
• Diarré
En del cytostatikapreparat skadar tarmens slemhinnor och orsakar diarré. Om man vet att den medicin som du kommer att få orsakar diarré, får du råd både för att förhindra och behandla den innan behandlingarna inleds.
Om diarrén pågår i flera dagar eller om symptomen är svåra är det bäst att ta kontakt med vårdanstalten. Svår diarré kan leda till att kroppen lider av vätskebrist, som kan vara ett far-ligt tillstånd. Det är alldeles nödvändigt att du får i dig vätska. Det finns också effektiva mediciner för behandling av diarré.
Du kan behandla diarré, och ersätta den vätska som gått förlorad, genom att dricka rikliga mängder enligt smak, bl.a. vatten, läskedrycker, te, blåbärssoppa, mjölk eller surmjölk och dessutom vad som helst som smakar och är i flytande form. Du ska dock inte dricka alkoholhaltiga drycker.
Om symptomen inte är svåra kan du äta små portioner av sådan mat som inte är fiberrik, till exempel ris, potatismos, purésoppor, banan, rostat bröd och kex. När symptomen minskar kan du undan för undan övergå till normal kost.
En irriterad tarm bildar mycket gaser. Därför lönar det sig att undvika kaffe, ärtor, kål, bönor, lök och starkt kryddade rätter i allmänhet. I den här situationen orsakar mjölk och mjölkprodukter irritation i magen hos en del människor, och i sådana fall lönar det sig naturligtvis att undvika dessa.
• Förstoppning
Förstoppningen kan bero på cancermedicinerna, medici-nerna för att förhindra illamående och värkmedicinerna, men orsaken kan också vara brist på motion och en mera fiberfattig kost än vanligt.
Nedan följer anvisningar för att förhindra och behandla förstoppning: Ät mera fiberrik kost, t.ex. grönsaker, frukt, fullkornsbröd och fiberpreparat som vete- och havrekli eller linfrö och plommon. Drick mycket.
• 19 •
Promenera och försök röra dig så mycket som möjligt allt efter hur du mår. Tala om för din läkare om förstoppningen varar flera dagar. Det finns också mediciner som man kan använda för att förebygga förstoppning.
Om du får kraftiga magsmärtor i samband med förstoppning ska du kontakta vårdinrättningen omedelbart. Orsaken kan vara perforation av tarmen, som är en ovanlig biverkning särskilt vid behandling för att förhindra blodkärlstillväxt.
• Att tappa håret och annan kroppsbehåring
Den kanske mest kända biverkningen vid cytostatikabe-handling är att man tappar håret. All cytostatika orsakar inte alls denna biverkning, men en del cytostatikapreparat leder till att kroppsbehåringens tillväxt störs. Som en följd av detta kan håret, och ibland också långsammare växande kropps-behåring som ögonfransar, ögonbryn och könshår, falla av helt eller delvis under behandlingen. Kroppsbehåringen växer tillbaka efter att behandlingen avslutats. Det är alltså fråga om ett övergående fenomen.
Vissa selektiva läkemedel orsakar inte att du tappar håret, utan de får håret och kroppsbehåringen att blekna. Om du tappar håret som biverkning av behandlingen har du rätt till peruk och får en betalningsförbindelse för den från sjukhuset. En del tappar håret snabbt i stora tussar, andra långsammare. Det finns de som tycker att det är bättre att
• 20 •
raka bort det tunna håret helt och hållet och börja använda peruk, andra väntar och försöker stå ut med det allt tunnare håret. Det är bra att gå till en perukaffär redan innan håret fallit av helt och hållet. Valet av peruk är lättare när man kan jämföra den med det egna håret, dess frisyr och färg. En del vill ha en peruk som så mycket som möjligt liknar det egna håret, men andra vill utnyttja situationen och prova något helt annorlunda för att pigga upp sig själv.
Förändringen i jagbilden som sker som följd av att man tap-par håret och kroppsbehåringen kan ge upphov till starka känslor och förhållandet till den egna kroppen kan förändras för en tid. Eftersom man tappar håret märker också andra att man är sjuk, även om man inte skulle vilja det. Man kan uppleva att man är ful, och det är inte heller så ovanligt att man känner sig skamsen eller snopen. Men känslorna och hur man klarar av dem och hur man tar saken i allmänhet är dock mycket individuella.
• Förändringar i naglarna
En del cytostatikapreparat stör naglarnas tillväxt, gör dem sköra och orsakar färgförändringar. Naglarna kan också lossna helt eller delvis. Vissa selektiva läkemedel kan orsaka inflammation i nagelbanden och vävnaderna kring nageln. När behandlingarna är slut börjar naglarna långsamt repa sig, men hos en del patienter kan förändringar i naglarnas tjocklek eller färg förekomma ännu 1-2 år efter behandlingarna.
• Inverkan på nerverna
En del cytostatikapreparat orsakar störningar i känselner-vernas verksamhet. En följd av det är vanligen stickningar i händerna och fötterna och att de domnar. Man talar då om neuropatisymptom. Ibland är neuropatin svårare och leder till att fingrarna blir klumpigare, vilket kan försvåra funktio-ner som kräver fingerfärdighet, som till exempel att knäppa knappar. Om fötterna domnar kraftigt försvåras också balan-sen. Tala alltid om för läkaren om du har neuropatisymptom, eftersom en långt framskriden neuropati kan vara mycket
• 21 •
besvärlig och bli bestående. Vanligtvis lättar symptomen när läkemedelsdosen minskas eller när man vid behöv slutar ge den medicin som orsakar dem.
• Utmattning
Under behandlingsperioden kan man känna sig trött av många olika orsaker. Redan själva sjukdomen och behand-lingarna är en belastning för kroppen. Depression och störd sömnrytm kan öka tröttheten. En stark känsla av utmattning kan också bero på anemi eller till exempel på en bakteriein-fektion, vilka båda kan behandlas när de har konstaterats. Men det finns inte alltid någon klar orsak till utmattningen. Det är mycket individuellt om man upplever sådan kraftig utmattning och alla som får behandling berörs inte alls av det.
Om man känner sig trött och orkeslös ska man inte kräva för mycket av sig själv, utan se till att man får tillräckligt myck-et vila. Men ”ständiga tupplurer” kan medverka till att öka känslan av utmattning. Därför är det skäl att försöka hålla fast vid en så normal dygnsrytm som möjligt och sköta de vardagssysslor man orkar med också under behandlingsperi-oden. Små uppnådda mål är viktiga! Att röra sig ute är också av stor betydelse för hur pigg man känner sig och hur man lyckas bevara sin sömnrytm. Även om du bara orkar flytta dig ut till trädgårdsgungan eller gå en runda runt huset har du ändå rört på dig.
• Prematur menopaus
Det är vanligt att menstruationen uteblir under cytostatika-behandlingen. När behandlingen är slut kan menstruations-cykeln återgå till det normala, men ju närmare övergångsål-dern du är, desto mera sannolikt är det att mensen uteblir för gott. Östrogenproduktionen minskar med en för tidig menopaus som följd, och de första symptomen på detta är i allmänhet svettning och värmevallningar. Tala med din behandlande läkare om möjligheterna till ersättande hor-monbehandling.
• 22 •
• Långvariga biverkningar
Cytostatikabehandlingen kan medverka till att man får vissa bestående biverkningar och biverkningar som uppkommer först flera år efter avslutad behandling. Sådana biverkningar är t.ex. kroniska funktionsstörningar i lungorna, hjärtat eller benmärgen.
• Andra biverkningar
Cytostatikabehandlingen kan också orsaka mera sällsynta, individuella biverkningar som beror på olika orsaker. Beroen-de på själva behandlingen, annan medicinering, andra sjuk-domar eller dålig kondition kan till exempel hjärtsymptom, förändringar i lungorna eller benskörhet dvs. osteoporos före komma. Dessa är dock så ovanliga, kan ta sig uttryck på så många olika sätt och bero på så många olika situationer, att de inte tas upp desto mera i den här broschyren. Ytter-ligare information om de här biverkningarna får du av din behandlande läkare vid behov.
Hormonbehandling
En del cancertumörers tillväxt är beroende av hormoner. Genom att ge hormoner eller förhindra utsöndring och inverkan av vissa av kroppens egna hormoner kan man förändra hormonbalansen i kroppen. Hormonbehandling – antingen som enda behandlingsform eller i kombination med cytostatika – används framför allt vid bröst- och pro-statacancer.
Ytterligare information om hormonbehandling finns i bro-schyrerna Prostatacancerpatientens handbok och Handbok för bröstcancerpatienter, som getts ut av Cancerpatienterna i Finland rf. De kan också läsas i elektronisk form. Anvisningar för hur du beställer dem finns på sidan 29.
• 23 •
Immunologiska behandlingsformer
De immunologiska behandlingsformerna är metoder för behandling vid cancer, där man försöker förstöra cancertu-mören genom att påverka kroppens eget försvarssystem på olika sätt. Interferonbehandling har länge varit i rätt omfattande bruk. På senare tid har flera antigenmediciner utvecklas för behandling vid cancer, men de behandlas under selektiva läkemedel.
Interferonbehandling
Människans försvarsmekanism mot tumörer och infektioner består av en mängd proteiner som produceras i kroppen.
Sådana är t.ex. interferoner och interleukiner. Framför allt interferon används vid behandling av vissa cancersjukdo-mar, antingen som sådan eller i kombination med andra cancermediciner. Interferonerna ges 3–5 gånger i veckan, vanligtvis som injektion under huden eller i en muskel. Behandlingen pågår ofta flera månader, i vissa fall till och med år. Därför är det praktiskt om någon närstående eller patienten själv lär sig hur man ger interferoninjektionen. De vanligaste biverkningarna vid interferonbehandling är influ-ensaliknande symptom som feberreaktioner, muskelsmärtor och trötthet. De här besvären kan lindras med mediciner. Interferon används bland annat vid behandling av Kaposis sarkom, myelom, neuroendokrina tumörer, melanom, lymf-om och ibland njurcancer.
Antikroppsbehandlingar
Antikropparnas som utvecklas för cancerbehandling är pro-teiner som t.ex. kan känna igen vissa proteinstrukturer på cancertumörens yta. De inverkar på cancercellen så att dess tillväxt och delning förhindras. Antikropparna kan också vara inriktade på blodkärlen som cancertumören behöver, den förhindrar kärlnybildning i tumören.
• 24 •
Redan nu används antikroppar i bestämda situationer vid behandling av flera olika cancertumörer. Mest erfarenhet har man av antikropparna rituximab vid behandling av lymfom, av trastuzumab vid behandling av bröstcancer och av beva-cizumab vid behandling av olika tarmcancerformer. Andra ämnen som används vid antikroppsbehandling bl.a. pertutzu-mab, ipilimumab, cetuximab, panitumumab, alemtuzumab, ofatumumab, och aflibercept vars funktion påminner om antikropparnas.
Antikroppbehandling ges vanligtvis tillsammans med cytosta-tikabehandling, men ibland också som enda medicin. Medici-nen doseras antingen som injektioner som ges med bestämda mellanrum eller typiskt som intravenösa injektioner med 1–3 veckors mellanrum.
Även om antikroppsbehandlingen inte orsakar illamåen-de eller håravfall som är typiskt för cytostatika, har också dessa biverkningar. Symptomen kan vara influensaliknande frossa och feberreaktioner, trötthet och olika hudreaktioner. Vissa antikroppsmediciner medför risk för blödningar eller blodtrycksförändringar, som kan orsaka hjärtbesvär. När din behandling inleds berättar läkaren och skötaren vilka biverk-ningar som kan väntas med just den medicin som används. Det finns inte ännu så mycket information om långvariga biverkningar som orsakas av antikroppsbehandling. De flesta patienterna upplever dock antikroppsbehandlingen som lätt-are än traditionella cystostatikabehandlingar.
Olika antikroppar undersöks flitigt och genom undersök-ningarna försöker man hitta mediciner som allt effektivare förstör cancertumörer och vars verkan endast berör själva cancertumören. En ny form av antikroppsbehandling är en kombination av antikroppar och radioaktiv strålning (ibrity-momab tiuxetan). En annan ny behandling är en kombination av cytostatika och antikroppen trastuzumab (T-DM1 dvs. trastuzumab-emtazin), där cytostatikan och antikroppen har kombinerats på biokemisk väg.
• 25 •
Selektiva läkemedel som tas via munnen
Under de senaste 15 åren har det kommit flera selektiva läkemedel som tas via munnen på marknaden. Deras funk-tionsmekanism avviker från antikropparnas och de immuno-logiska behandlingarnas. Det är nämligen så att vid cancer är vissa proteiners funktion på cellytan och inne i cellerna störd, vilket ökar cancercellernas tillväxt, De selektiva läkemedlen som tas via munnen dämmar tillväxtökningen och är där-med till gagn för patienten.
De selektiva läkemedlen avsöndras ofta ur kroppen via levern, vilket betyder att de har många gemensamma verk-ningar med andra läkemedel och till exempel ofta med grapejuice. Vissa mediciner som inte är cancerläkemedel kan alltså påverka deras effekt och biverkningar, antingen så att de ökar eller minskar. Därför är det mycket viktigt att berätta för den behandlande läkaren om alla mediciner som du som patient tar. Mediciner som innehåller fenytoin och karbamat-zapin kan minska effekten av selektiva cancermediciner. På motsvarande sätt kan vissa svampmediciner eller antibiotika (erytromycin, karitromycin) öka deras halter i kroppen och därmed öka biverkningarna.
Exempel på selektiva läkemedel som tas via munnen är t.ex. imtinib, sunitinib, patsopanib, sarafenib, everolimus, vande-tanib, erlotinib, geftinib, crizotinib, vemurafenib, lapatinib. Typiska biverkningar som dessa orsakar är trötthet, smärtor i munnen, diarré, olika magproblem (smärtor), förhöjt blodtryck, störningar i benmärgsfunk-tionen, ekzem (av aknetyp) och förhöjda levervärden. Eftersom läkemedel som tas via munnen avsöndras från kroppen inom några dagar lättar också deras biverkningar i allmänhet under en kort paus t.ex. på några dagar. Läkemedlen kan ofta vara verksamma också med en mindre dos, som eventuellt kan åter-upptas efter en kort paus i behandling-en till följd av biverkningarna.
• 26 •
Sjukdomen och behandlingarna påverkar hela ditt liv
Även om man redan kan behandla cancer effektivt, är det en allvarlig sjukdom med ansträngande behandlingar som all-tid tär på krafterna och påverkar livet såväl fysiskt, psykiskt som socialt. Den ovanliga livssituationen inverkar förutom på patienten också på hennes närmaste människors känslor, liv och vardag.
Det är mycket vanligt att patienten, framför allt under behandlingsperioderna, utöver de egentliga bivekningarna känner sig deprimerad, trött och både fysiskt och psykiskt utmattad. Kraftiga och plötsliga växlingar i sinnesstämning-en − allt från hopplöshet till hopp och sorg till glädje – är vanliga.
Man blir ofta själv överraskad av känslorna som svallar fram och tillbaka. Ibland kan du känna dig irriterad och bitter över att du inte är frisk och är mitt uppe i en behandlingsprocess, när andra får vara friska, göra vad de vill och leva ett sorglöst liv. Alla sådana känslor är helt normala och tillåtna.
Osäkerhet om hur behandlingarna verkar kan orsaka ångest och framtiden kan göra dig rädd. Men också frågor som gäller vardagen kan kännas oroande: Det kan vara frågor som gäller hemmet, barnen, parförhållandet, sexualiteten, mänskliga relationer, arbetslivet eller ekonomin. Ibland känns det som om livet är fullt av frågor och ingen kan kan-ske ge några svar. Man måste vara tålamodig, även om det känns som om man inte alls skulle orka.
Men du ska inte vara ensam med dina känslor. Tala modigt om känslorna med läkare, skötare, anhöriga och vänner, och om du känner att det behövs ska du söka professionell hjälp. På många cancersjukhus finns en s.k. psykosocial enhet som är specialiserad på att behandla patienterna psykiska symptom.
• 27 •
Sjukdomen och behandlingarna ger dig rätt att vara självisk på ett rätt sätt. Om du är den som alltid har skött alla andra och glömt bort dig själv, är det din tur att tänka på dig själv nu, ge dig själv tid och utnyttja alla sätt som känns bra och är möjliga för att belöna och skämma bort dig själv. Ägna dig åt sådant som du tycker om i den mån du orkar, och gör framför allt sådant som du alltid har drömt om att genom-föra. De närmaste brukar i allmänhet klara sig överraskande bra när de måste. Isolera dig inte, utan träffa dina vänner alltid när du orkar. Att röra sig ute i friska luften piggar upp och får dig att tänka på annat än sjukdomen, det ger också bättre aptit och sömn. En kort, lugn promenad är redan tillräckligt. Konditionen kan du förbättra sedan när du har återfått dina krafter. Det lönar sig att göra upp ett dagspro-gram, som du kan ändra an efter hur du orkar.
Regelbunden motion och hälsosam kost kan kännas som ett för krävande paket just nu, men du kan ta det som mål igen efter att behandlingarna är slut. Nu är målet mycket mindre, men känslan av att lyckas precis lika stor. En promenad på en halv kilometer kan kännas som ett maratonlopp, och du kan vara precis lika stolt över den. Ibland räcker krafterna bara till att gå till brevlådan.
Om du kan äta ens lite har du redan övervunnit dig själv. Det är viktigt att ta små steg framåt. Om och när du har klarat av alla punkterna i dagsprogrammet, kan det kännas lättare att vara sjuk, sömnen vara lättare att få tag i och sinnesstäm-ningen kanske också vara lite ljusare.
• 28 •
Vårdtidtabeller och biverkningar kan röra till vardagen rik-tigt ordentligt. Hushållet ska skötas även om du är sjukledig. Under den tid du får behandlingar kanske du inte alltid orkar bry dig. Dra dig inte för att be om hjälp även om du tidigare skulle ha klarat dig själv. Det att man ber om hjälp är inte något tecken på svaghet, utan ett klokt sätt att spara på sina egna resurser.
• 29 •
Patientguider som kan vara till hjälp
I den här patientguiden får du information bara om läkeme-delsbehandling vid cancer, men det finns flera andra bro-schyrer som ger nödvändig information om cancer, om att vara sjuk, om mänskliga relationer, känslor, cancerbehand-ling och hur cancern inverkar på livets olika delområden. För dig som får läkemedelsbehandling mot cancer rekom-menderas bl.a. följande patientguider som har översatts till svenska och finns i elektronisk form på vår webbplats:
Handbok i överlevnad
Till en ung familj med cancer: så reder vi oss
Överlevnadshandbok för unga cancerpatienter
Handbok för cancerpatientens anhöriga
Näringsguide för cancerpatienter
Cancerpatientens sociala förmåner i ett nötskal
Jag orkar bara inte -broschyr
Handbok för bröstcancerpatienter
Handbok för hudcancerpatienter
Handbok för patienter med sköldkörtelcancer
Multipelt myelom patientguide
Myelodysplastiska syndrom patientguide
Prostatacancerpatientens handbok
Patientguiderna som publiceras av Cancerpatienterna i Finland rf får du på vårdinrättningarna eller de regionala cancerföreningarnas rådgivningsstationer eller genom att beställa dem per telefon från Cancerpatienterna i Finland rf 044 053 3211 eller per e-post [email protected]. Enstaka exemplar av patientguiderna är gratis för patienter.
Ytterligare information får du på webbplatserna
www.cancer.fi
www.syopapotilaat.fi
Suomen Syöpäpotilaat Cancerpatienterna i Finland ry Malmbågen 500700 Helsingforstfn 044 053 3211www.syopapotilaat.fi [email protected]
Suomen Syöpäyhdistys – Cancerföreningen i Finland ry Unionsgatan 22 00130 Helsingfors tfn 09 135 331 www.cancer.fi
Syöpäyhteys – Cancerkontakt – hjälpande telefon0800 19414 må kl. 10–18 ti–fr kl. 10–15 [email protected]
Understödsföreningen förcancerklinikerna och cancerforskning rfc/o CancerklinikenHaartmansgatan 4 (PB 180)00290 Helsingforstfn 050 552 5671www.syopaklinikantukijat.fisyopatautienklinikan.tukiry@kolumbus.fi
Regionala cancerföreningar
Södra Finlands Cancerförening Elisabetsgatan 21 B 15 00170 Helsingfors tfn 09 696 2110 www.etela-suomensyopayhdistys.fi [email protected]
Rådgivningsstationen i Lahtis Hämeenkatu 7 A 6 15110 Lahtis tfn 03 751 0569
Rådgivningsstationen i Riihimäki Temppelikatu 7 A 1 11100 Riihimäki tfn 03 751 0569
Keski-Suomen Syöpäyhdistys ry Gummeruksenkatu 9 B 40100 Jyväskylä tfn 014 333 0220 www.kessy.fi [email protected]
Kymenlaakson Syöpäyhdistys ry Kotkankatu 16 B 48100 Kotka tfn 05 229 6240 www.kymsy.fi [email protected]
Rådgivningsstationen i Kouvola Kauppalankatu 17 45100 Kouvola tfn 05 229 6240
Lounais-Suomen Syöpäyhdistys – Sydvästra Finlands Cancerförening ry Seitskärsgatan 35 20900 Åbo tfn 02 265 7666 www.lssy.fi [email protected]
Rådgivningsstationen i Loimaa Vapaudenkatu 12 B 32200 Loimaa tfn 02 314 3297
Pirkanmaan Syöpäyhdistys ry Hämeenkatu 5 A 33101 Tammerfors tfn 03 249 9111 www.pirkanmaansyopayhdistys.fi [email protected]
Pohjanmaan Syöpäyhdistys – Österbottens Cancerförening ry Rådhusgatan 13 65100 Vasa tfn 010 8436 000 www.pohjanmaancancer.fi [email protected]
Rådgivningsstationen i Karleby Mannerheimplatsen 1 67100 Karleby tfn 010 8436 008
Rådgivningsstationen i Jakobstad Bottenviksvägen 1, 1 vån. 68600 Jakobstad tfn 010 8436 011
Rådgivningsstationen i Seinäjoki Kauppakatu 1 60100 Seinäjoki tfn 010 8436 010
• 30 •
Cancerorganisationernas kontaktinformation
Pohjois-Karjalan Syöpäyhdistys ry Karjalankatu 4 A 1 80200 Joensuu tfn 013 227 600 www.pohjois-karjalansyopayhdistys.fi
Pohjois-Savon Syöpäyhdistys ry Kuninkaankatu 23 B 70100 Kuopio tfn 017 580 1801 www.pohjois-savonsyopayhdistys.fi [email protected]
Pohjois-Suomen Syöpäyhdistys ry www.pssy.org [email protected]
Kontoret i Uleåborg Rautatienkatu 22 B 90100 Uleåborg tfn 0400 944 263
Kontoret i Rovaniemi Korkalonkatu 18 96200 Rovaniemi tfn 0400 944 267
Saimaan Syöpäyhdistys ry Maakuntagalleria Kauppakatu 40 D 53100 Villmanstrand tfn 05 451 3770 www.saimaansyopayhdistys.fi [email protected]
Rådgivningsstationen i S:t Michel Porrassalmenkatu 13 B 21 50100 S:t Michel tfn 040 767 4048 [email protected]@sasy.fi
Rådgivningsstationen i Pieksämäki Lampolahdenkatu 6 76100 Pieksämäki tfn 040 767 4043 [email protected]
Rådgivningsstationen i Nyslott Tulliportinkatu 1-5 B 4057100 Nyslott tfn 040 767 4033 [email protected]
Satakunnan Syöpäyhdistys ry Yrjönkatu 228100 Björneborg tfn 02 630 5750 www.satakunnansyopayhdistys.fi [email protected]
Ålands Cancerförening rf Nyfahlers Skarpansvägen 30 22100 Mariehamn tfn 018 22 419 www.cancer.ax [email protected]
Riksomfattande patientföreningar
Suomen Syöpäpotilaat -Cancerpatienterna i Finland ry Malmbågen 5 00700 Helsingforstfn 044 053 3211www.syopapotilaat.fi [email protected]
Suomen kurkku- ja suusyöpäyhdistys ry Tredje linjen 29 00530 Helsingfors tfn 09 7318 0630 www.le-invalidit.fi
Suomen eturauhassyöpäyhdistys ry – Finlands Prostatacancerförening rf Utterhallsstranden 2 00180 Helsingfors tfn 041 501 4176 www.propo.fi
SYLVA ry Mariegatan 26 B 23 00170 Helsingfors tfn 09 135 6866 www.sylva.fi [email protected]
Colores – Finlands Kolorektalcancerförening rf Utterhallsstranden 200180 Helsingfors puh. 010 422 2540 www.colores.fi [email protected]
• 31 •
Malmbågen 5, 00700 Helsingfors, www.syopapotilaat.fi
