Principer för informationssystematik i bygg och ... · 2 Klassifikation 7 2 Klassifikation 2.1 Allmänt Förmågan att klassificera företeelser i omvärlden är nödvändig för

Principer för informationssystematik i bygg och förvaltning – grunden för ett nytt BSAB

Anders Ekholm, Klas Eckerberg och Lars Häggström

Datum: 2014-10-10 reviderad 2015-05-07

Innehåll

1 Introduktion ........................................................................................................................ 6

1.1 Bakgrund ................................................................................................................................... 6

1.2 Läsanvisningar ........................................................................................................................... 6

2 Klassifikation........................................................................................................................ 7

2.1 Allmänt ...................................................................................................................................... 7

2.2 Byggklassifikation ...................................................................................................................... 8

2.3 SfB och BSAB ............................................................................................................................. 8

3 Revidering av ISO 12006-2 .................................................................................................. 9

3.1 Schema med klasser .................................................................................................................. 9

3.2 Ny definition av byggdelar ...................................................................................................... 10

3.3 Arbetsresultat.......................................................................................................................... 10

4 Grunder för revidering av BSAB 96 ................................................................................... 11

4.1 Betydelse för BSAB .................................................................................................................. 11

4.2 Funktioner och teknisk lösning ............................................................................................... 11

4.3 Tekniska system är byggdelar ................................................................................................. 12

4.4 Byggdelar i nuvarande BSAB 96 .............................................................................................. 13

4.5 Byggdelar och inbyggnadsvaror .............................................................................................. 13

4.6 Relationen byggdelar och produktionsresultat ....................................................................... 14

4.7 Produktionsresultat ................................................................................................................. 14

4.8 Förvaltningsresultat ................................................................................................................ 15

4.9 Byggnadsverk och infrastrukturella enheter ........................................................................... 15

4.10 Verksamhet (bruksaktiviteter) ................................................................................................ 15

4.11 Produktionsaktiviteter och förvaltningsaktiviteter ................................................................. 15

4.12 Utrymmen ............................................................................................................................... 16

4.13 Egenskaper .............................................................................................................................. 16

4.14 Övriga objekt av intresse ......................................................................................................... 17

4.15 Klassifikation och BIM ............................................................................................................. 17

5 Förslag till struktur för byggdelstabellen .......................................................................... 18

5.1 Byggdelar som system ............................................................................................................. 18

5.2 Indelningsprinciper för byggdelar ........................................................................................... 18

5.3 Exemplet vägkonstruktion ...................................................................................................... 19

5.4 Exemplet väggsystem .............................................................................................................. 20

5.5 Ny systematik och BSAB 96 ..................................................................................................... 21

5.6 Jämförelse mellan byggdelar och produktionsresultat ........................................................... 22

6 Definitioner av huvudklasser ............................................................................................ 23

6.1 Principer .................................................................................................................................. 23

6.2 Klasser i reviderade ISO 12006-2 ............................................................................................ 24

7 Ordlista .............................................................................................................................. 26

8 Litteratur ........................................................................................................................... 28

Appendix 1: Teoretiska grunder för byggklassifikation ............................................................ 29

1 Introduktion ...................................................................................................................... 29

2 Semantik och ontologi....................................................................................................... 29

2.1 Begrepp ................................................................................................................................... 29

2.2 Klassobjekt och egenskaper .................................................................................................... 30

2.3 Begreppsram, teori och modell ............................................................................................... 31

2.4 Tecken, språk och kommunikation .......................................................................................... 31

2.5 Objekt och egenskap ............................................................................................................... 32

2.6 System ..................................................................................................................................... 32

2.7 Rum, tid och process ............................................................................................................... 33

3 Generellt om klassifikation ............................................................................................... 34

3.1 Strukturering och klassifikation ............................................................................................... 36

4 Ordlista.............................................................................................................................. 37

5 Litteratur ........................................................................................................................... 39

Appendix 2: Klassifikation av egenskaper ................................................................................ 40

1 Materiella egenskaper ...................................................................................................... 40

1.1 Funktionella egenskaper ......................................................................................................... 40

1.2 Rums- och tidsegenskaper....................................................................................................... 40

1.3 Kompositionella egenskaper ................................................................................................... 40

2 Kulturella egenskaper ....................................................................................................... 40

2.1 Upplevelsemässiga egenskaper ............................................................................................... 41

2.2 Symboliserande egenskaper .................................................................................................... 41

2.3 Administrativa egenskaper ...................................................................................................... 41

3 Ordlista.............................................................................................................................. 41

5

Sammanfattning

I takt med att digitaliseringen av byggprocessen utvecklats har behoven av klassifikation för-

ändrats. Exempelvis i samband med BIM behövs en ny syn på klassifikationen. Mot denna bak-

grund har den internationella standarden för byggklassifikation ISO 12006-2 reviderats, varvid

internationell byggklassifikation kommer att påverkas och därmed även det svenska BSAB-

systemet. Initiativ till utveckling av en ny systematik för svensk byggsektor har tagits av BIM-

Alliance i samarbete med bland andra Svensk Byggtjänst och Trafikverket, som genomfört ett

inledande arbete att ta fram principerna för en ny systematik.

Rapporten redovisar betydelsen av den reviderade ISO-standarden och de principer som ska till-

lämpas vid utvecklingen av den nya systematiken. Syftet är att den ska kunna tillämpas gemen-

samt av svensk byggsektor i samband med planering, utformning, produktion och förvaltning av

byggd miljö. Den nya systematiken följer den reviderade ISO-standarden och har en genom-

arbetad teoretisk grund. Särskilt fokus ligger vid principer för klassifikation av byggdelar som ges

en ny definition och en ny struktur.

Rapporten rekommenderar att tabellerna i BSAB-systemet ses över och utvecklas enligt följande:

En ny BSAB-tabell för byggdelar behöver tas fram. Tabellen ska innehålla både delar utifrån

bruksfunktion och delar utifrån konstruktiv funktion till den detaljeringsgrad i delar och typer

som bedöms av intresse.

En tabell över tekniska system behöver tas fram. Den utgör högsta nivån i BSAB-tabellen över

byggdelar.

Klassifikation av inbyggnadsvaror behöver utredas vidare. Frågan är bland annat om en ny

tabell för byggdelar kan användas för att överbrygga skillnaderna som finns i dagens många

klassifikationssystem.

Bedömningen är att BSAB-tabellen för produktionsresultat inte i dagsläget behöver revideras.

Detta kan komma att omprövas, bland annat beroende på utvecklingen av byggdels- och varu-

klassifikationen.

En tabell för förvaltningsresultat bör tas fram för BSAB-systemet.

BSAB-tabellerna för infrastrukturella enheter och byggnadsverk påverkas inte av revider-

ingen av ISO-standarden, men behöver ses över och kompletteras.

Tabeller för bruksaktiviteter, produktionsaktiviteter och förvaltningsaktiviteter bör tas fram

för BSAB-systemet.

BSAB-tabellen för utrymmen påverkas inte av revideringen av ISO-standarden men behöver

ses över och kompletteras.

En tabell för egenskaper bör utarbetas med grund i den reviderade ISO-standarden.

Samtliga objektklasser ska vara definierade samt förses med egenskaper.

Arbetet organiseras i ett projekt med arbetsgrupper för de olika tabellområdena. Arbetet leds av

en branschgemensam styrgrupp och genomförs av Svensk Byggtjänst. Det beräknas pågå under

två år och redovisas successivt till och med år 2016.

6

1 Introduktion

1.1 Bakgrund

Trafikverket har tagit initiativ till utveckling av en ny informationssystematik för byggd miljö.

Systematiken ska vara tillämplig för en vidare domän än Trafikverkets, och ska på sikt ersätta det

nuvarande BSAB-systemet. Arbetet utförs därför i samråd med företrädare för andra ledande

svenska intressenter inom informationssystematik för byggd miljö, bland andra Svensk

Byggtjänst.

Föreliggande rapport redovisar principerna för uppbyggnaden av den informationssystematik i

form av struktur och begreppsmodell som ska tillämpas i samband med planering, utformning,

produktion och förvaltning av byggd miljö. Den nya systematiken följer principerna i den revi-

derade standarden för byggklassifikation ISO/FDIS 12006-2, och har en genomarbetad teoretisk

grund.

Arbetet har föregåtts av en förstudie som inventerat pågående utveckling inom byggsystematiken,

både för etablerade tillämpningar och för byggnadsinformationsmodellering (BIM) inter-

nationellt och i Sverige (Ekholm och Häggström 2013). Förstudien rekommenderar att en ny

systematik ska baseras på den reviderade versionen av standarden för byggklassifikation

ISO/FDIS 12006-2.

Principerna för systematiken som de presenteras här har utarbetats i projektet Struktur och

begreppsmodell (S&B) som portfölj 12 inom projektet Anpassat regelverk vid Trafikverket.

Projektledare vid Trafikverket har varit Johan Asplund, uppdragsledare Anders Ekholm, utredare

Klas Eckerberg (representerande Svensk Byggtjänst) och Lars Häggström.

Principerna ska tillämpas vid det praktiska arbetet att utarbeta tabeller för de olika tillämpningar

som branschen bedömer är av vikt. Frågan om vilka tabeller som är av intresse och hur de kan

struktureras berörs, men dokumentet behandlar inte detaljerna i hur arbetet ska bedrivas. En

arbetsmetodik för den praktiska klassifikationen bör utvecklas som ett nästa steg.

Det praktiska arbetet med klassifikationen har påbörjats inom Trafikverket och arbetet i övriga

delar av svensk byggsektor ska inledas våren 2015. Arbetet sker i arbetsgrupper för de olika

tabellområdena och beräknas pågå under två år och redovisas successivt till och med år 2016.

Projektet genomförs av Svensk Byggtjänst och leds av en branschgemensam styrgrupp med

representanter från BIM Alliance Sweden, Trafikverket, Svensk Byggtjänst, Samverkansforum,

Swedavia, SKL, BEAst/Peab och SLL.

1.2 Läsanvisningar

Kapitel 2 beskriver i populär form klassifikation generellt och för byggändamål.

Kapitel 3 beskriver revideringen av ISO 12006-2.

Kapitel 4 beskriver principerna för revideringen av BSAB 96.

Kapitel 5 beskriver uppbyggnaden av tabeller för byggdelar i tekniska system.

Kapitel 6, 7 och 8 innehåller definitioner, ordlista respektive litteraturförteckning.

Appendix 1 ger en mer grundlig och vetenskaplig beskrivning av grunderna för bygg-

klassifikation.

Appendix 2 beskriver hur egenskaper kan klassificeras.

2 Klassifikation 7

2 Klassifikation

2.1 Allmänt

Förmågan att klassificera företeelser i omvärlden är nödvändig för alla levande varelser. Vi

behöver den för att orientera oss; för att identifiera faror; för att veta vad vi kan äta och för att

kunna kommunicera. Vissa typer av klassifikation avser hur omvärlden konkret är beskaffad,

andra vad den kan användas till och upplevas.

Konkret handlar klassifikation om att sortera objekt med utgångspunkt i ett syfte. Till exempel

mat kan klassificeras som snabbmat kontra ”slow food”; vegetariskt, veganskt och konventionellt;

grönsaker, kött, fisk, frukt, frön. Att indela mat i ätlig respektive icke ätlig är i hög grad kulturellt

betingat, ibland med religiösa argument.

Inom vetenskaperna strävar man efter att skapa universellt giltiga klassifikationer, exempelvis

inom kemin har man enats om klassifikationen av olika grundämnen baserat på atomkärnans

uppbyggnad. Den förste som gjorde ett framgångsrikt vetenskapligt baserat försök att skapa ett

klassifikationssystem för växtriket var Carl von Linné. Hans grundtanke var att indela efter

skillnader hos växternas sexualorgan, bland annat antalet ståndare och pistiller samt om växterna

var enkönade eller tvåkönade.

Beroende på syftet med klassifikationen är olika egenskaper hos objekten av intresse. Objekt kan

ha väldigt många egenskaper; klassifikation handlar därför också om att bestämma vilka egen-

skaper som är viktiga för syftet och som ska vara indelningsgrundande, respektive vilka som man

kan bortse ifrån. En egenskap kan vara vilket kännetecken som helst som går att påvisa, till

exempel genom någon typ av bedömning eller mätning. Vissa egenskaper är subjektiva (till

exempel vacker respektive ful) medan andra är objektiva och går att mäta med standardiserade

metoder (tid, fysiska dimensioner med mera).

Några definitioner preciserar betydelsen av termerna:

Objekt varje del av den uppfattade eller tänkbara världen (ISO 12006-2)

Egenskap påvisbart förhållande hos ett objekt (TNC)

Klassifikation resultatet av att objekt eller individer grupperas, indelas eller inordnas i olika

klasser; även själva verksamheten att inordna i klasser (NE)

Beroende på syftet kan ett objekt tillhöra många klasser. En vårtbitare kan ingå i klasserna djur,

insekter, hopprätvingar, långhornsrätvingar, flygande varelser, gröna varelser, äckliga kryp,

fågelmat och människoföda, för att bara nämna några.

En grundregel för klassifikation är att alla objekt som klassifikationen gäller ska bli klassificerade,

och att inget objekt får tillhöra mer än en klass i samma klassifikation. Om man gör en klassi-

fikation, till exempel av genrer inom musik, måste alla typer finnas med (klassisk, pop, jazz, blues,

R&B osv.). För att bli komplett måste man i praktiken ofta förutsätta eller lägga till en övrig klass,

till exempel ”världsmusik” som täcker in allt det som man inte kan eller vill sätta en etikett på.

Ett viktigt resultat av klassifikation är att vi skapar en tydligare begreppsvärld med en terminologi

som gör det möjligt att bli överens om vad vi talar om, förmedla kunskap, bedriva verksamhet,

beställa, tillverka, upphandla och förvalta.

2 Klassifikation 8

2.2 Byggklassifikation

Klassifikation av den byggda världen har olika utgångspunkter beroende på syftet. Gemensamt

för byggklassifikationen är att funktionsegenskaper och konstruktiv uppbyggnad (konstruktiva

egenskaper) står i fokus. Även hur den byggda miljön kan produceras och förvaltas kan vara av

intresse vid klassifikationen. Byggklassifikationen blir därför olika beroende på vilket syfte som

står i fokus. Exempel:

Fysisk planering: verksamhet (markanvändning), infrastrukturella enheter, byggnads-

verk, egenskaper

Utformning: verksamhet (brukaraktiviteter), utrymmen, byggdelar, egenskaper.

Produktion: byggdelar, utförande och material (produktionsresultat), resurser, egen-

skaper.

Förvaltning: förvaltningsresultat, egenskaper.

Exempel på sammanhang där byggklassifikation tillämpas är:

samhällsplanering

programarbete

projektering

BIM

teknisk beskrivning

ritnings- och objektkodning

mängdförteckning

kalkylering

produktionsplanering

materialadministration

varuinformation

förvaltning.

2.3 SfB och BSAB

I takt med att byggandet under 1900-talet blev alltmer professionaliserat och industrialiserat

ökade behovet av en gemensam nomenklatur och klassifikation i samband med beställningar,

överenskommelser om utförande och upprättande av avtal. Sverige var här en föregångare;

arbetet som resulterade i SfB-systemet inleddes under 1940-talet och publicerades 1950 med

bland annat den första utgåvan av Bygg-AMA. Systemet fick också internationellt genomslag.

Det uppdaterades sedan i tre omgångar. I BSAB 72 tillkom koder för installation, men fortfarande

användes SfB för klassifikation av varor; ett faktum som till viss del kvarstår än idag. BSAB 83

tillförde en ny funktions- och skedesorientering, så att tabellerna skulle kunna användas genom

hela byggprocessen, inte bara under projektering. Man rekommenderade också att varor skulle

klassificeras enligt BSAB 83.

Den nuvarande generationen är BSAB 96. Denna är baserad på den internationella standarden för

byggklassifikation ISO 12006-2, och fick därmed nya tabeller för byggnadsverk och utrymmen.

Som en konsekvens av den nu pågående revideringen av ISO 12006-2 kommer internationell

byggklassifikation att påverkas och därmed även BSAB-systemet. Detta diskuteras närmare i

följande avsnitt.

3 Revidering av ISO 12006-2 9

3 Revidering av ISO 12006-2

3.1 Schema med klasser

I takt med att digitaliseringen av byggprocessen utvecklats har behoven av klassifikation för-

ändrats. I samband med BIM behövs en ny syn på klassifikationen, bland annat av byggdelar; och

egenskaper kommer att användas för gradvis ökande specialisering.

Standarden ISO 12006-2 föreligger nu som FDIS (Final Draft International Standard), godkänd i

en andra omröstning av deltagande parter våren 2015 (ISO 2013). Standarden planeras vara klar

för publicering hösten 2015. Det finns ett schema som relaterar de flesta av de klasser som

identifieras i standarden (Figur 1). Schemat visar förslaget efter omarbetningen 2014.

Figur 1: Inofficiell översättning av exempel på klasser i reviderade ISO 12006-2. Tjocka linjer visar relationer ”typ av”;

tunna linjer visar andra relationer, till exempel ”del av” eller ”använder”. Termen ”bygg” i standarden avser byggnads-

verkets hela livscykel, inklusive planering, projektering, produktion och förvaltning.

Sammanfattningsvis syftar standarden till att möjliggöra klassifikation av alla objekt av intresse

för den byggda miljön. Utgångspunkten är som tidigare en processmodell med huvudklasserna

byggresurser, byggprocesser och byggresultat. Alla dessa har egenskaper. Varje huvudklass

har underindelats i specialiserade klasser.

3 Revidering av ISO 12006-2 10

Objekt kan betraktas både som helhet och som system av delar. I schemat visas exempel på att

byggnadsverk kan ingå i större komplex kallat infrastrukturell enhet, och att de kan byggas

upp av byggdelar. Dessa kan i sin tur bestå av mindre byggdelar till den sammansättningsnivå

som är av intresse vid en beskrivning och i en modell. Även utrymmen kan betraktas som system;

de kan ingå i större utrymmen och kan indelas i mindre.

Ytligt betraktat har inte mycket hänt i den nya utgåvan. Schemat som visar relationerna mellan

begreppen är i stort sett identisk. Flera av begreppen har dock fått justerade termer (beteck-

ningar, namn) definitioner och relationer, och några har tillkommit. Detta beskrivs i detalj i följ-

ande avsnitt.

3.2 Ny definition av byggdelar

Bland nyheterna i den reviderade versionen kan särskilt nämnas att definitionen av byggdelar

har ändrats på ett sätt som dels avspeglar den faktiska tillämpningen i olika klassifikationssystem,

dels bättre stöder tillämpningen inom BIM.

Enligt den tidigare versionen av standarden definieras byggdel som ”del av byggnadsverk som

självständigt eller tillsammans med andra sådana delar fyller en huvudfunktion i byggnads-

verket”.

Den nya definitionen lyder ”del av byggnadsverk med en karakteristisk funktion, form eller

läge”. Material betraktas enbart som egenskap som kan anges för en byggdel.

Tidigare var endast funktion indelningsgrundande egenskap; nu finns alltså tre egenskaper som

indelningsgrund för klassifikationen av byggdelar:

Funktion ska i princip alltid användas: i första hand bruksfunktion, i andra hand konstruktiv

funktion.

Form blir relevant för att åtskilja byggdelar med samma funktion men med skilda konstruk-

tioner. Ett exempel är byggdelar med funktionen bullerskydd, som kan innehas av konstru-

ktionerna bullervallar och bullerskärmar.

Läge kan användas för att till exempel skilja byggdelar med samma funktion och form, till

exempel fasadvägg och källarvägg, eller tak- respektive golvplacerade tilluftsdon.

3.3 Arbetsresultat

I den nya standarden finns fortfarande klassen ”arbetsresultat” (work result). Den definieras nu

som en vy mot ”byggresultat” (construction result) avseende ”aktivitet och använda resurser”

(work activity and used resources). Denna vy är en egenskapsmängd innehållande de egenskaper

hos bland annat byggdelar (construction element) som avser utförande och använda resurser.

Vyn avser resultat av alla typer av processer, alltså även designresultat (hur modeller och

ritningar ska utföras). I processen produktion handlar det om att beskriva hur hus och anlägg-

ningar ska produceras.

För infrastrukturella enheter kan avses indelning i etapper, till exempel då ett helt sjukhus-

område byggs i en och samma följd eller i olika etapper.

För byggnadsverk kan avses om ett hus ska uppföras platsbyggt eller monteringsfärdigt.

För byggdelar kan avses att en vägg byggs av ett flertal arbetsmoment, till exempel form-

sättning, armering och gjutning.

4 Grunder för revidering av BSAB 96 11

4 Grunder för revidering av BSAB 96

4.1 Betydelse för BSAB

BSAB-systemet kommer att påverkas av den nya standarden. I förstudien till projektet S & B före-

slås att utvecklingen av BSAB för BIM bör utgå från den reviderade versionen av ISO 12006-2.

Byggdelstabellen i BSAB behöver förnyas enligt den ovan beskrivna hierarkin av byggdelar i

olika sammansättningsnivåer.

Tabellen för produktionsresultat som den föreligger i AMA är inte en del av projektet S & B.

Den har idag en inte helt systematisk struktur, eftersom den är baserad på flera indelnings-

grunder: material och utförande men också med exempelvis separata avsnitt för anläggnings-

konstruktioner över och under mark. Den innefattar som nämnts många delar av byggnadsverk

som också återfinns som byggdelar i den nya standarden. Det kommer därför att behöva göras en

mappning mellan delar av den nya byggdelstabellen och tabellen för produktionsresultat.

Tabellerna för Byggnadsverk och Utrymmen påverkas egentligen inte av revideringen. En tabell

för Infrastrukturella enheter kan behövas. En tabell för egenskaper kan utvecklas för BSAB-

systemet baserad på exempel på klassifikation i ISO-standarden.

4.2 Funktioner och teknisk lösning

Funktioner kan definieras utifrån många syften och på olika komplexitetsnivå. Med funktion

avses den användning som ett föremål har eller avses ha.

Verksamheten inklusive nyttjande, produktion och förvaltning ställer krav på olika typer av

bruksfunktioner hos delarna i den byggda miljön: bärförmåga, avskildhet, klimat, underhållsinter-

vall med mera.

Byggdelar med funktion som beskriver användningen är särskilt viktiga i tidiga skeden av utform-

ningen innan de detaljerade tekniska lösningarna har kunnat bestämmas. Motsvarande syn-

punkter har presenterats i en genomgång av BSAB-systemet med avseende på behov av klasser

för produktmodellering (BIM) och design (Ekholm 2001).

Utöver dessa har byggdelarna konstruktiva funktioner relativt varandra, till exempel bärande,

fasthållande och mediaförsörjande. Exempelvis har reglarna i en vägg funktionerna att bära upp

väggen i sig, att vara underlag för infästning av skivor, och eventuellt att tillsammans med skiv-

orna bära lasten från bjälklaget ovanför.

Funktioner som uppkommer i relationen mellan brukare och byggd miljö benämns här

bruksfunktioner.

Funktioner i relationen mellan byggdelar benämns konstruktiva funktioner.

Begreppet teknisk lösning tillämpas allmänt i samband med produktbestämning. Utgångs-

punkten för utformningen kan vara funktionskrav från en verksamhet. Den tekniska lösningen är

en konstruktion som tillgodoser kraven på bruksfunktion. En teknisk lösning kan avse bygg-

resultat på olika nivå: infrastrukturell enhet, byggnadsverk eller byggdel.

Teknisk lösning är en bestämd konstruktion av till exempel en byggdel; delar i konstruk-

tionen har relationen del-av till konstruktionen som helhet.


Den tekniska lösningen av en byggdel kan vara bestämd i olika omfattning, från över-

gripande till detaljerad, i det antal systemnivåer som är av intresse.

Byggdelar i en teknisk lösning kan också ha bestämts utifrån lämpligt sätt att tillverka och

montera delarna.

Utförande och material för teknisk lösning kan enligt ISO-standarden anges som arbetsresultat;

ett produktionsresultat är ett arbetsresultat vid en produktionsprocess för byggdelar.

Vid utformningen av ett byggnadsverk – till exempel ett hus, en väg eller en bro – görs ett antag-

ande om byggdelar som behövs för att tillgodose bruksfunktionerna, till exempel tak, väggar,

bjälklag och grund för hus; körbana, vägren och slänt för vägar; brobana och brobärverk för broar;

fläktar, kanaler och luftdon för ett ventilationssystem. Dessa byggdelar är tekniska lösningar av

byggnadsverk som ska tillgodose verksamhetens brukskrav.

Var och en av dessa byggdelar kan ges en mer detaljerad teknisk lösning. Taket kan bäras upp av

fackverkstakstolar; väggen utföras med regelstomme; grunden av prefabricerade betongplattor;

körbanan kan ha bitumenbundet slitlager; brobanan kan vara en platsgjuten konstruktion. Delar-

nas konstruktiva funktioner bidrar tillsammans till bruksfunktionen.

I vissa fall krävs komplexa konstruktioner för att uppfylla kraven på bruksfunktion – på till

exempel luftkvalitet – som kan lösas med en rad samverkande byggdelar med olika konstruktiva

funktioner (fläktar, kanaler, värmeaggregat, filter med mera). Sådana byggdelar kan i sin tur bestå

av byggdelar som bearbetas eller som levereras som färdiga inbyggnadsvaror av varierande

komplexitet.

4.3 Tekniska system är byggdelar

Ett byggnadsverk syftar till att möjliggöra en verksamhet; det kan också ingå i en infrastrukturell

enhet tillsammans med andra byggnadsverk för att möjliggöra verksamheten. Byggnadsverk

består av byggdelar sammanställda i specialiserade tekniska system som möjliggör önskad bruks-

funktion.

Tekniska system är specialiserade system av byggdelar med funktion för en verksamhet.

Byggdelar kan indelas i flera sammansättningsnivåer där byggdelar i en högre nivå kan bestå av

byggdelar i en lägre nivå. Denna syn på byggdelar kan illustreras i ett diagram som komplement

till tidigare, se Figur 2.

Figur 2: Byggdelar är delar av byggnadsverk. Byggdelarna kan också vara tekniska system. Produktionsresultat är en vy

mot byggdelar avseende utförande och resurser.


En väsentlig del av utformning av byggnadsverk rör de tekniska systemen och indelning i bygg-

delar med bruksfunktioner respektive konstruktiva funktioner. Organisationen av lösningar i olika

nivåer ger stöd åt kravställning för utformning, produktion och förvaltning.

Det tekniska systemet brokonstruktion kan anses ha byggdelar som brobärverk och brobana.

Dessa kan ha olika teknisk lösning och därför realiseras med olika byggdelar. Man kan till exempel

skilja mellan tekniska lösningar för bärverket hos balkbroar, konsolbroar, bågbroar, hängbroar,

snedkabelbroar och fackverksbroar. Den tekniska lösningen av dessa kan ha olika typer av

byggdelar: en balkbro har balkar och stöd; en konsolbro har konsoler och momentstyva stöd; en

hängbro har kablar och pyloner. Dessa byggdelar är i sin tur sammansatta av mindre byggdelar så

långt man har intresse av att beskriva dem för att säkerställa att material och utförandekvaliteter

säkerställs.

En tabell över tekniska system behöver tas fram. Den utgör högsta nivån i BSAB-tabellen över

byggdelar.

4.4 Byggdelar i nuvarande BSAB 96

I den svenska tillämpningen av den tidigare ISO-standarden – BSAB 96 – finns byggdelar beskriv-

na i olika detaljeringsgrad beroende på typ av byggnadsverk och tekniskt system. För exempelvis

elsystem finns endast hela system förtecknade; för vägkonstruktion finns byggdelar som

beskriver användningen, till exempel körbanor och vägrenar, medan byggdelar som beskriver

uppbyggnaden, till exempel slitlager och bärlager, saknas.

För väggar kan vissa byggdelar som beskriver användningen saknas. Exempelvis saknas klasser

för helheten yttervägg respektive innervägg betraktade som rumsavskiljande byggdelar. Istället

finns byggdelar som beskriver uppbyggnaden, till exempel ytterklimatskärmar i yttervägg, stom-

ytterväggar, stominnerväggar och innerväggar (ej stominnerväggar).

BSAB 96 skiljer de bärande delarna av en yttervägg (klassificeras som en del i stommen) från de

klimatskiljande delarna; innerväggar kan höra till olika klasser beroende på om de är bärande eller

icke-bärande. Denna tillämpning försvårar användningen i digitala modeller, där man låter

”bärande” vara en egenskap hos en vägg snarare än klasskiljande.

En ny BSAB-tabell för byggdelar behöver tas fram. Tabellen ska innehålla både delar som beskriver

delar utifrån bruksfunktion och delar i tekniska lösningar med konstruktiv funktion till den detalj-

eringsgrad i delar och typer som bedöms av intresse.

4.5 Byggdelar och inbyggnadsvaror

Etablerad byggklassifikation skiljer mellan byggdelar i ett byggnadsverk och inbyggnadsvaror

som avses kunna ingå som delar i ett byggnadsverk. I installationssystem utgörs byggdelar van-

ligen av förtillverkade komponenter som blir inbyggnadsvaror: fläktar, kanaler, brunnar, givare,

kontakter och mycket annat. Reviderade ISO 12006-2 rekommenderar därför att inbyggnads-

varor (Construction product) klassificeras med samma indelningsgrunder som byggdelar (Con-

struction element). Därmed uppkommer ett överlapp mellan klasser tillhörande dessa båda

huvudgrupper.

Det finns ett antal klassifikationssystem utanför BSAB-systemet för specialiserade områden som

kan avse byggdelar. Det kan finnas skäl att beakta dessa i samband med en ny klassifikation av

byggdelar.


Klassifikation av inbyggnadsvaror behöver utredas vidare. Frågan är bland annat om en ny tabell

för byggdelar kan användas för att överbrygga skillnaderna som finns i dagens många klassifika-

tionssystem.

4.6 Relationen byggdelar och produktionsresultat

Byggdelarna i en detaljerad teknisk lösning sammanfaller i praktiken ofta med de byggdelar som

återfinns i Produktionsresultat i BSAB. Dessa syftar till att beskriva krav som ställs på utförande

och material för byggdelarna.

Exempel: användarkravet på luftkvalitet i ett rum kräver bland annat byggdelen fläkt med

bruksfunktionen ”luftströmning”. Fläkt är också benämningen på motsvarande produktions-

resultat som beskriver material och utförande hos byggdelen fläkt. Eftersom funktionen kan

uppfyllas med en rad olika typer av fläktar behövs flera klasser med typangivelse för byggdelen

(radialfläktar, axialfläktar med flera). Vid tillämpning i samband med BIM kan en byggdel ges

attribut i form av produktionsresultat i BSAB, till exempel ”QEB Radialfläktar”.

Sammanfattningsvis kan en byggdel och ett produktionsresultat alltså avse samma objekt, till

exempel en fläkt, en pelare eller ett vägräcke. Skillnaden är syftet med indelningen:

Byggdelar klassificeras med utgångspunkt från funktion, form och läge, och används vanligen

för att beskriva egenskaper hos byggdelen (kapacitet, bärförmåga, hållfasthet, dimensioner,

slitstyrka, toleranser, miljökrav etc.).

Produktionsresultat enligt BSAB-systemet klassificeras med utgångspunkt från material och

utförande och används specifikt som attribut för att beskriva hur byggdelen ska produceras

(ingående material och varor, arbetsutförande med mera).

Det finns behov, till exempel i BIM, av klassifikation av byggdelar som idag ingår i tabellen

produktionsresultat i BSAB. Att använda produktionsresultat för klassifikation av objekt som bör

vara klassade som byggdelar är inte lämpligt dels eftersom objekten ofta ingår i många

produktionsresultat. Skillnaden i syfte och indelningsgrund avspeglas i indelningens struktur.

Exempel på skillnaden mellan byggdelar och produktionsresultat ges även nedan i avsnitt 5.6.

4.7 Produktionsresultat

En stor mängd arbetsresultat klassificeras i BSAB-systemets tabell för produktionsresultat.

Denna tabell används för att strukturera AMA-böckerna. Där beskrivs hur de använda resurserna

ska hanteras för att uppnå önskat resultat: skivor ska fästas; betong ska armeras och vibreras;

bärlager ska läggas ut i skikt och vibreras.

Tabellen för produktionsresultat som den föreligger i AMA är inte en del av projektet S & B. Den

har idag en inte helt systematisk struktur, eftersom den är baserad på flera indelningsgrunder:

material och utförande men också med exempelvis separata avsnitt för anläggningskonstruk-

tioner över och under mark. Den innefattar dessutom många delar av byggnadsverk som också

återfinns som byggdelar i den nya standarden. Det kommer därför att behöva göras en mappning

mellan delar av den nya byggdelstabellen och tabellen för produktionsresultat.

Bedömningen är att BSAB-tabellen för produktionsresultat inte i dagsläget behöver revideras. Detta

kan komma att omprövas, bland annat beroende på utvecklingen av byggdels- och varu-

klassifikation.


4.8 Förvaltningsresultat

I en utredning från Svensk Byggtjänst (Yngve H. m.fl. 1999) påvisas behovet och möjligheten av

en klassifikation av förvaltningsresultat.

En tabell för förvaltningsresultat kan vara av intresse att utveckla för BSAB-systemet.

4.9 Byggnadsverk och infrastrukturella enheter

Byggnadsverk och infrastrukturella enheter kan enligt den reviderade ISO-standarden klassi-

ficeras med utgångspunkt från funktion, form och läge. Byggnadsverk består av olika tekniska

system som tillsammans bidrar till dess egenskaper som helhet och dess nytta för verksamheten.

En väg eller järnväg från A till B kan vara ett byggnadsverk, men det kan också finnas bygg-

nadsverk som bro eller tunnel under sträckningen från A till B. Vägen som byggnadsverk behöver

inte vara kontinuerligt sammanhängande, däremot måste vägbana finnas hos alla de byggnads-

verk som ska möjliggöra själva fordonstrafiken. Den infrastrukturella enheten Väg består av

samtliga de byggnadsverk som möjliggör trafik från A till B, inklusive byggnadsverk som rast-

platser, motell och tankstationer.

BSAB-tabellerna för infrastrukturella enheter och byggnadsverk påverkas inte av revideringen av

ISO-standarden men behöver ses över och kompletteras.

4.10 Verksamhet (bruksaktiviteter)

Begreppet verksamhet definieras varken i den ursprungliga eller reviderade ISO-standarden,

men återfinns i begreppsschemat i den senare. Det anges att klassifikation av verksamheter ligger

utanför standardens omfattning. Standarden använder termen ”user activity” – bruksaktivitet –

som inte enbart avser mänsklig aktivitet utan ska tolkas i vid mening som den agent som avses

nyttja, påverka eller påverkas av byggnadsverket.

I schemat visas hur verksamheten har relationen använder till utrymmen. Användandet avser

nyttjande av byggdelens bruksfunktion. Att relatera användning till utrymmen är korrekt och

praktiskt när man avser brukare i ett hus, men det kan även finnas andra verksamheter med

relationen använder till byggresultat utan att man först ska definiera utrymmen. Det kan till

exempel gälla vattnet i en kraftverksdamm, vind mot en mast eller vågor mot en pir.

Verksamhetens krav på bruksfunktion behöver således inte enbart riktas som krav på utrymmen

utan kan riktas direkt som krav på ett tekniskt system. Verksamhet och bruksaktivitet ska klassi-

ficeras med funktion som indelningsgrundande egenskap, till exempel tågtrafik, bilkörning,

kontorsarbete och hygien.

4.11 Produktionsaktiviteter och förvaltningsaktiviteter

ISO 12006-2 syftar främst till att klassificera resultat av processer, till exempel produktions-

resultat och förvaltningsresultat. Motsvarande aktiviteter är produktionsaktiviteter och

förvaltningsaktiviteter. Även dessa är av intresse att klassificera.

Tabeller för bruksaktiviteter, produktionsaktiviteter och förvaltningsaktiviteter bör tas fram för

BSAB-systemet.


4.12 Utrymmen

I den nya versionen av ISO 12006-2 finns viktiga klarlägganden avseende begreppet utrymme.

Tidigare fanns endast space som nu kallas built space, det vill säga byggt utrymme. Det kan före-

komma i såväl byggd som i naturlig miljö, till exempel definierat av väggar, golv och tak i en

byggnad eller av kraftledningsgatan i en skog.

I samband med kravställning definieras utrymmen av en samling byggdelar med bruksfunktion.

Det finns ett direkt samband mellan exempelvis ett trafikeringsområde betraktat som utrymme

och byggdelar som körbana, vägren, gång- och cykelbana. Detsamma gäller utrymmet körfält och

byggdelen körbana. Detta är en av orsakerna till att det kan uppstå oklarhet vilken term som ska

väljas för utrymmen respektive byggdelar.

Den rumsliga utsträckningen av utrymmen och byggdelar skiljer sig ofta. Ett exempel är trafik-

utrymmen, som inte bara har avgränsning nedåt utan även i sidled och höjdled. Detta kommer till

uttryck i krav som minsta höjd under broar och minsta bredd i tunnlar.

Standarden beskriver nu också aktivitetsutrymme: det utrymme som upptas vid utövande av en

aktivitet, inklusive den plats utrustningen tar vid aktiviteten. Exempel: aktivitetsutrymmet

fordonsutrymme definieras av fordonets färdväg inklusive säkerhetsmarginaler i höjd och sida;

skrivbordsarbete har ett aktivitetsutrymme som definieras av den rumsliga utsträckningen för de

fysiska föremålen personen, skrivbordet, stolen, bokhyllan, eventuell besökare samt olika relater-

ade rörelser. Endast föremål som anses tillhöra aktiviteten definierar aktivitetsutrymmet; omgiv-

ningen, till exempel rummets väggar, ingår inte.

Aktivitetsutrymme är en egenskap hos en aktivitet. Det bedöms inte relevant med en särskild

tabell för aktivitetsutrymmen.

Slutligen beskrivs konstruktionsutrymme som det utrymme själva konstruktionen upptar.

Detta definieras dock som en geometrisk egenskap hos konstruktionen och inte som en själv-

ständig klass. Konstruktionsutrymme tillämpas vid kollisionskontroll med CAD-system. Någon

tabell för konstruktionsutrymmen är inte aktuell.

BSAB-tabellen för utrymmen påverkas inte av revideringen av ISO-standarden men behöver ses över

och kompletteras.

4.13 Egenskaper

Egenskaper kännetecknar objekt och används som indelningsgrund vid klassifikation. I samband

med definition av klasser används egenskaper för att skilja mellan objekt tillhörande olika klasser.

Utformning sker genom bestämning av objekt och egenskaper hos objekt. I samband med BIM

bestäms värden på egenskaper hos byggobjekt.

I samband med förvaltning strävar man efter att upprätthålla de egenskaper som bestämts för att

den byggda miljön ska ha avsedd funktion för verksamheten. Det finns olika typer av egenskaper

och objekt har ofta en stor mängd egenskaper som ska beskrivas. Klassifikation av egenskaper är

ett viktigt hjälpmedel vid strukturering av information. ISO-standarden ger exempel på

klassifikation av egenskaper som kan ligga till grund för en tabell. Vid klassifikation av egenskaper

är det viktigt att skilja mellan å ena sidan ren klassifikation baserat på typ av egenskap, och å

andra sidan presentation och gruppering av egenskaper för olika syften.

En tabell för egenskaper bör utarbetas med grund i den reviderade ISO-standarden.


4.14 Övriga objekt av intresse

I samband med en byggprocess, till exempel planering och produktion, kan hänsyn behöva tas till

annat än de byggnadsverk som ska uppföras. Det kan gälla befintliga konstruktioner som

hägnader och byggnader, hela bebyggelser som byar och bostadsområden, liksom naturelement

som sjöar och vattendrag samt skyddsvärda objekt av olika slag. Dessa är varken resurser eller

resultat i samband med den byggprocess som är av intresse. Det måste därför undersökas om

sådana objekt kan klassificeras med ISO-standardens klasser, med egenskapen befintliga. Ytter-

ligare egenskaper som till exempel ålder eller värde kan vara nödvändiga.

4.15 Klassifikation och BIM

För att realisera den i S & B föreslagna klassifikationen finns ett antal krav som bör ställas på de

programvaror som används. I BIM-applikationer för design skapas instanser (informations-

objekt) ur schemaklasser, exempelvis en innervägg som skapas med väggverktyget. Instansen blir

därmed per definition en vägg. BIM-applikationernas verktygsklasser i CAD-system ska dock

endast betraktas som geometriobjekt; deras klassifikation som byggobjekt ska anges separat som

ett attribut.

I praktiken kan BIM-objektet ”bjälklag” i CAD-system användas för att skapa en bordsskiva, ett

innertak, en markyta, ett innergolv och ett bjälklag i olika lägen i ett hus. Det är sålunda viktigt vid

mängdberäkning med BIM-applikationer att den angivna klassifikationen bestämmer typ av

objekt, istället för att beräkningen baseras på instanstypen. Varje byggdelsobjekt ska klassificeras

med utgångspunkt i de indelningsgrundande egenskaperna funktion, form och läge.

I en BIM-applikation för design ska verktygsklassernas byggdelar möjliggöra bestämning av

teknisk lösning. Byggdelar i en yttervägg kunna skapas eller väljas, till exempel för ytterskärm,

väggbärverk, isolering och innerskärm inklusive bestämning av material och utförande.

Utöver i BIM-applikationer för design är en gemensamt överenskommen klassifikation en för-

utsättning för informationsutbyte mellan applikationer och aktörer i alla användningar av BIM,

till exempel tidplanering, montage, mängdning, kalkylering, simulering, produktionsstyrning och

förvaltning.

5 Förslag till struktur för byggdelstabellen 18

5 Förslag till struktur för byggdelstabellen

5.1 Byggdelar som system

Utgångspunkten för klassifikation av byggdelar är funktion, form och läge. Verksamhetens krav på

byggnadsverket och dess tekniska system är utgångspunkt för bestämning av byggdelar med

bruksfunktion. Byggdelar kan utgöra hela system som uppfyller en rad krav.

Byggnadsverk består av byggdelar i olika tekniska system. Bestämning av byggdelar i en

utformningsprocess görs genom beslut om:

tekniskt system

byggdelar med bruksfunktioner

tekniska lösningar i form av byggdelar med konstruktiv funktion

material och utförande, till exempel med hänvisning till produktionsresultat.

Figur 3: Exempel på stegvis utformning av ett byggnadsverk utifrån verksamhetens krav på bruksfunktioner.

Exempel: i vägen från A till B är vägkonstruktion ett tekniskt system, där körbana är en byggdel

med bruksfunktion. En teknisk lösning av körbana består av byggdelar med konstruktiv funktion,

till exempel slitlager och bärlager. Produktionsresultatet i AMA Slitlager av grus, beskriver

material och utförande.

5.2 Indelningsprinciper för byggdelar

I en klassifikationstabell kan tekniska system utgöra en överordnad kategori för gruppering av de

byggdelar som behövs för att tillfredsställa alla verksamhetskrav. Flera sammansättnings- och

specialiseringsnivåer av byggdelar kan behövas för att klassificera systemens delar (se Tabell 1).

Dessa kan hanteras i en och samma tabell, med en hierarkisk struktur på termer och koder.

Alternativt kan byggdelar i olika sammansättningsnivåer grupperas i separata tabeller. I

elektroniska applikationer kan klasser i olika tabeller ha relationer, till exempel består av från

byggdelar i en lägre sammansättningsnivå till byggdelar i en högre.

Behovet av detaljeringsgrad i bygg- och förvaltningsprocesserna avseende byggdelar och deras

egenskaper är beroende av flera faktorer, framför allt hur långt man kommit i arbetet med

produktbestämningen och vald entreprenadform. Tidigt i en designprocess ställs vanligen många

krav på bruksfunktioner och få krav på konstruktiva funktioner. Detsamma gäller vid upphandling

av totalentreprenader. Konstruktiva funktioner blir däremot i fokus vid upphandling av utför-

andeentreprenader och under produktionen. Under förvaltningsskedet är både bruksfunktioner

och konstruktiva funktioner i fokus.


Tabell 1: Klasserna kan organiseras i schema som anger Tekniskt system med klasser av byggdelar grupperat i

sammansättnings- och specialiseringsnivåer av byggdelar. Byggdelar i Nivå 1 har bruksfunktion, byggdelar i efterföljande

nivåer har konstruktiv funktion.

Tekniskt system

Nivå 1 Typer 1 Typer 2 Nivå 2 Typer 1 Typer 2 Nivå 3 Typer 1 Typer 2

Byggdel Typ av byggdel

Typ av byggdel


Typ av byggdel


Typ av byggdel


Typ av byggdel


Typ av byggdel


Typ av byggdel


Typ av byggdel


Typ av byggdel


Typ av byggdel

Av olika anledningar kan detaljerade krav på konstruktioner ställas tidigt i en designprocess,

exempelvis avseende ingående material och deras miljöbelastning. Något entydigt behov av

detaljeringsgrad – LOD, eller Level of Description – kan alltså inte definieras för varje skede i livs-

cykeln hos ett byggnadsverk. Detta bör istället fastställas i specifikationer för varje informa-

tionsleverans i ett byggprojekt, baserat på de unika förutsättningar som gäller. Vissa generella

riktlinjer för typleveranser bör dock kunna gå att fastställa.

Att ett objekt klassificerats som en byggdel innebär inte med nödvändighet att det behöver för-

tecknas i en byggdelstabell. Exempelvis kan tegelstenar utgöra byggdelar i ett system som till-

sammans utgör en tegelskärm, som i sin tur kan vara byggdelen ytterklimatskärm. Här räcker det

kanske att som i BSAB 96 klassificera ytterklimatskärmen som byggdel med bruksfunktion (att

skydda huset från vädrets makter) och att ange dess utförande och material som egenskaper till

exempel med ett produktionsresultat.

5.3 Exemplet vägkonstruktion

Byggnadsverket väg består av ett antal samverkande tekniska system som dels bygger upp själva

vägkroppen och dess sidoområden, dels förser den med belysning, avvattning, trafiksignaler och

andra stödjande funktioner.

De två publikationerna VGU (2012) och TRVK Väg (2011) representerar skilda synsätt på uppbyg-

gnaden av en väg. VGU beskriver delar av en väg med utgångspunkt i vägens användning (Figur

4), medan TRVK Väg beskriver delar av en väg med avseende på hur den byggs (Figur 5).

Benämningen vägkonstruktion har valts från TRVK.

Exempel: en väg för fordonstrafik har byggdelarna trafikeringsområden och sidoområden. Trafi-

keringsområden utformas olika beroende på krav på bruksfunktion, exempel på typer av

trafikeringsområden är körbanor, gång- och cykelbanor och vägrenar. Trafikeringsområden

består av byggdelar med konstruktiva funktioner som slitlager, bärlager och förstärkningslager.

Tabell 2 illustrerar hur byggdelar kan ordnas i typer och i sammansättningsnivåer. Motsvarande

organisatorisk princip har tillämpats i BVS 811 Anläggningsstruktur järnväg inom Trafikverket

(Trafikverket 2013). Byggdelarna ska betraktas som exempel och är inte fastställda.


Figur 4: Byggdelar med bruksfunktion i en vägkonstruktion enligt VGU.

Figur 5: Byggdelar med konstruktiv funktion i en vägkonstruktion enligt TRVK.

Tabell 2: Exempel på indelning av det byggnadsverket ”väg” i byggdelar och typer av byggdelar i olika specialiseringsnivåer

och sammansättningsnivåer. Exemplet är inte ett förslag utan enbart en illustration.

Tekniskt system Byggdelsnivå 1 Typer på byggdels-

nivå 1

Byggdelsnivå 2 Typer på byggdels-

nivå 2

Trafikeringsområde Vägbana Körbana

Gång- och cykelbana Uppställningsfält

Slitlager

Bärlager Förstärkningslager Skyddslager

Bundet slitlager

Obundet slitlager Bundet bärlager Obundet bärlager

Skiljeremsa Mittremsa Sidoremsa

Sidoområde Slänt

Kantremsa

Innerslänt Ytterslänt

Vegetation Släntbeklädnad

Gräs Buskar Träd

Marktegel

5.4 Exemplet väggsystem

På samma sätt som för vägkonstruktion kan byggdelar i olika sammansättningsnivåer för det

tekniska systemet väggsystem urskiljas. Byggdelarna ska betraktas som exempel. Se Figur 6 och

Tabell 3.

Exempel: ett rum avgränsas av golv, tak och väggar, samt har öppningar för att släppa in männi-

skor och ljus. Eftersom specifika bruksfunktionskrav ställs på väggar som vetter utåt behövs en

underindelning i innerväggar och ytterväggar. Väggar kan ses som system bestående av avskärm-

ande (eller slutna) och öppningsbara delar, till exempel väggpartier, fönster och dörrar. Dessa

representerar olika byggdelar i ett väggsystem.


En väggkonstruktion kan vara homogen eller bestå av skikt av byggdelar till exempel ytterskärm,

väggbärverk och innerskärm. Dessa kan utföras med olika kombinationer av byggdelar, exempel-

vis med regelstomme med skivor eller med murverk med olika konstruktiva funktioner. Utöver

väggkonstruktionen består väggsystemet som helhet av fönster, dörrar och portar med mera.

Figur 6: Exempel på väggsystem.

Tabell 3: Exempel på indelning av det tekniska systemet väggsystem i byggdelar och typer av byggdelar i olika

sammansättningsnivåer. Frågan om vad som ska representeras som objekt respektive egenskap måste utredas vidare.

Exemplet är inte ett förslag utan enbart en illustration.

TS: Väggar Byggdel nivå 1 Typ på byggdels- nivå 1

Byggdel nivå 2 Typ på byggdels- nivå 2

Vägg Innervägg Yttervägg

Ytterskärm Mur, puts, plattor, panel

Väggbärverk Mur, betongskiva, regelstomme

Termisk isolering Lösull, skivor

Innerskärm Mur, plattor

Ytskikt Målning, tapet

Fönster Fast Öppningsbart

Dörr Glasad Tät Fönsterdörr

Port Skjutport Slagport

5.5 Ny systematik och BSAB 96

I exemplen med väg- respektive väggkonstruktion framgår skillnaden mellan den nya systema-

tiken och BSAB 96. I en BIM kan byggdelar i flera nivåer vara egna objekt, till exempel ytterskärm.

Produktionsresultat som specificerar material och utförande hos en byggdel kan hanteras som

attribut till byggobjekt klassificerade som byggdelar. Enligt BSAB 96 är byggdelstyp en byggdel

med angivna produktionsresultat. Se Figur 7 och Figur 8.


Figur 7: Yttervägg med byggdelar klassificerad enligt ny systematik, med produktionsresultat som attribut.

Figur 8: Yttervägg klassificerad enligt BSAB 96 med byggdelstyper och produktionsresultat.

5.6 Jämförelse mellan byggdelar och produktionsresultat

Indelningsgrunder för byggdelar i den reviderade ISO/FDIS 12006-2 är funktion, form och läge.

Medlemmar av samma klass av byggdel kan därmed skilja sig åt avseende egenskaper som till

exempel material och utförande. Dessa egenskaper kan anges med produktionsresultat som

attribut.

Produktionsresultat i BSAB är delar av byggnadsverk bestämda avseende material och utförande.

Produktionsresultaten innehåller klasser som motsvarar byggdelar. Ett exempel är byggdelen slit-

lager, som inte finns som byggdel i BSAB 96 men däremot finns slitlager angivet hos ett femtiotal

olika produktionsresultat (Tabell 4). I den nya systematik som här föreslås ska slitlager kunna

vara byggdel, och material och utförande ska kunna anges som egenskaper (attribut). Detta kan

således göras genom att till slitlager ange olika produktionsresultat som attribut.

Tabell 4: Slitlager som byggdel saknas i BSAB 96 men finns specificerat avseende material och utförande i ett femtiotal

produktionsresultat.

6 Definitioner av huvudklasser 23

6 Definitioner av huvudklasser

6.1 Principer

Man skiljer mellan två principer för definitioner:

En beskrivande definition anger begreppets väsentliga och särskiljande kännetecken.

En uppräknande definition anger de referenter (objekt) eller underordnade begrepp som

täcks in av begreppet.

I projektet S & B görs beskrivande definitioner med förklarande texter. Uppräknande definitioner

består av ingående klasser.

Ett klassifikationssystem består av begrepp ordnade i typ-av-relationer av överordnade, under-

ordnade och sidoordnade begrepp, till exempel begreppen byggdel, vägg, yttervägg. Den beskriv-

ande definitionen utgår från det närmast överordnade begreppet. Exempel:

Byggdel är ett överordnat begrepp till vägg.

Yttervägg är underordnat vägg genom ett mera specifikt läge.

Vägg och bjälklag är sidoordnade begrepp: båda är byggdelar, har en avgränsande funktion

och har skivform, men väggen är vertikal och bjälklaget horisontellt.

En definition utarbetas för det sammanhang där begreppet ska användas. Det aktuella tekniska

systemet och behoven hos dess användare styr vilka egenskaper hos ett objekt som är av intresse,

vilka av dessa som ska vara grund för indelning i klasser och vilka som redovisas i andra attribut.

Det går alltså inte att fastställa en generell princip för vilka egenskaper som ska vara klasskiljande

som gäller alla sammanhang.

I samband med utformning är det önskvärt att möjliggöra en successiv bestämning av en lösning

från generell till detaljerad. Man vill därför kunna bestämma byggdelar i en generell lösning i viss

mån oberoende av valet av byggdelar i en mer detaljerad lösning.

Utformning avser inte bara sammansättning av delar utan även bestämning av egenskaper. Givet

en viss byggdel, till exempel en innervägg, är det önskvärt att kunna hantera geometri, utförande,

material med mera som egenskaper snarare än att specificera genom underklassning i exempelvis

tegelinnervägg eller putsinnervägg.

Den nya systematiken syftar till att stödja detta arbetssätt.


6.2 Klasser i reviderade ISO 12006-2

Tabell 5: Exempel på klasser i ISO 12006-2 enligt standardens Tabell 1. Texten har hämtats ur den omarbetade version

som ligger för omröstning hösten 2014. Den svenska översättningen är inte auktoriserad utan har gjorts inom projektet.

Klass Tabell

Indelningsgrund Definition

Resursklasser

bygginformation Innehåll information av intresse i en byggprocess

Anm. 1: Bygginformation kan betraktas både som

byggresurs och byggresultat.

byggprodukt Funktion, form eller material

eller en kombination av

dessa

produkt avsedd att användas som byggresurs

Anm. 1: Byggprodukter har olika komplexitet och

kan var för sig eller tillsammans med andra

utgöra delar i varje nivå av sammansättningen av

byggnadsverk.

byggaktör Fackområde, roll eller en

kombination av dessa

mänsklig byggresurs som genomför en bygg-

process

hjälpmedel Funktion, form eller läge


dessa

byggresurs avsedd som hjälpmedel i en bygg-

process

Anm. 1: Ett hjälpmedel är vanligen inte avsett för

inbyggnad i ett byggnadsverk

Processklasser

management Aktivitet kontrollerande aktivitet i en byggprocess utförd

av en eller flera byggaktörer

byggprocess Byggaktivitet eller

livscykelskede eller en


process som använder byggresurser för att

åstadkomma byggresultat

Anm. 1: Varje byggprocess kan delas upp i sina

delprocesser.

Anm. 2: Se även ISO 22263:2008 – Framework for

management of project information.

Resultatklasser

infrastrukturell enhet Form, funktion eller

verksamhet eller en


grupp av ett eller flera byggnadsverk avsett att

stödja minst en funktion eller verksamhet

Anm. 1: En infrastrukturell enhet kan beskrivas

och de byggnadsverk som ingår kan identifieras;

till exempel en flygplats består vanligtvis av

byggnadsverken landningsbana, flygledartorn,

terminalbyggnad, hangar m.m. En företagsby

består vanligen av ett antal hus, tillfartsvägar och

markanläggningar (vardera ett eget byggnads-

verk). En motorväg från A till B består vanligtvis

av tankställen, vägar, broar och markanlägg-

ningar m.m.


Klass Tabell

Indelningsgrund Definition

byggnadsverk Form, funktion eller

verksamhet eller en


en självständig enhet i byggd miljö med en

karakteristisk form och rumslig struktur, avsedd

att stödja minst en funktion eller verksamhet

Anm. 1: Byggnadsverk är den grundläggande

beståndsdelen hos byggd miljö. Det kännetecknas

som en fysiskt självständig konstruktion, även om

ett antal byggnadsverk kan ses som delar av en

specifik infrastrukturell enhet. Kompletterande

konstruktioner såsom tillfartsvägar, markbygg-

nader och anslutningar till försörjningssystem

kan betraktas som delar av byggnadsverket. Å

andra sidan, när dessa kompletterande konstruk-

tioner har tillräcklig omfattning kan de betraktas

som egna byggnadsverk.

Anm. 2: Tillägg utöver ISO 12006-2: Byggnads-

verk består av tekniska system (se avsnitt

definitioner) som i samverkan möjliggör

verksamheten.

utrymme Form, funktion eller

verksamhet eller en


utrymme definierat av byggd eller naturlig miljö

eller bådadera, avsett att stödja minst en funktion

eller verksamhet

Anm. 1: Ett utrymme är till exempel ett rum

definierat av golv, tak och väggar, en stig eller en

ledningsgata definierade av en skog.

Anm. 2: Det utrymme som upptas av byggdelar

benämns konstruktionsutrymmen och hanteras

som en egenskap hos byggdelen.

byggdel Funktion, form eller läge


dessa

del av byggnadsverk med karakteristisk, funktion,

form eller läge

Anm. 1: Av praktiska skäl, som till exempel vid

kostnadsberäkning av byggnadsverk, är det

väsentligt att byggdelarna är ömsesidigt

uteslutande, så att varje del endast medräknas en

gång.

arbetsresultat Arbete och använda resurser vy mot byggresultat avseende typ av

arbetsaktivitet och använda resurser

Anm. 1: Ett arbetsresultat kan vara möjliggörande

och skapa resurser.

Egenskapsklasser

egenskap Egenskapstyp egenskap hos ett byggobjekt

7 Ordlista 26

7 Ordlista

Tabell 6: Begrepp som används i detta dokument med definition och källa samt kommentarer.

Begrepp Definition Kommentarer

aktivitet identifierbart handlande som har

bestämt syfte

Svensk Byggtjänst (2005)

arbete aktivitet vars syfte är nytta den mänskliga verksamhet som

bidrar till produktionen av

nyttigheter (NE)

attribut uppgift om egenskap hos objekt (TNC) Används till exempel i CAD-

program för att lagra annat än

geometriska egenskaper.

begrepp mental föreställning om objekt (TNC)

begreppsmodell formaliserad beskrivning avseende ett

kunskapsområde (SIS 1985)

byggobjekt objekt som är av intresse i en bygg-

process

ISO 12006-2:2013

byggprocess process som använder byggresurser för

att uppnå byggresultat

ISO 12006-2:2013

byggresurs byggobjekt som används i en bygg-

process för att uppnå byggresultat

ISO 12006-2:2013

Resurser omfattar produkter

(varor och material); hjälpmedel

(verktyg, byggställningar,

datorer, programvara m.m.);

agenter (snickare, anläggnings-

arbetare, planerare, projektör

m.fl.); information (produktfakta,

geografisk information etc.)

byggresultat byggobjekt som formats eller förändrats

som ett resultat av en eller flera bygg-

processer som använt en eller flera bygg-

resurser

ISO 12006-2:2013

Delas in i typerna infrastrukturell

enhet, byggnadsverk och

byggdelar.

byggsystematik systematik för byggområdet

data representation av fakta, idéer eller lik-

nande i en form lämpad för överföring,

tolkning eller bearbetning av människor

eller av automatiska hjälpmedel (TNC)

Data kräver mänsklig tolkning

för att bli information.

egenskap påvisbart förhållande hos ett objekt

(TNC)

element (bestånds)del, komponent, enhet (NE)

funktion det som föremålet är avsett att använd-

as till (TNC).

information det meningsfulla innehåll som överförs

vid kommunikation (NE)

informationssystematik systematik för information

instans individuell enhet som tillhör en viss

klass av enheter (SIS 1985)

7 Ordlista 27

Begrepp Definition Kommentarer

klass grupp eller samling av objekt av något

slag (NE)

klassifikation resultatet av att objekt eller individer

grupperas, indelas eller inordnas i olika

klasser; även själva verksamheten att

inordna i klasser. (NE)

Indelningen av objekt i klasser

baseras på objektens egenskaper.

Indelningsgrundande egenskaper

bestäms av syftet med

klassifikationen.

komponent viss del av något mer komplext (TNC)

modell förenklad representation av verkliga

eller tänkta företeelser (TNC)

Modeller kan vara fysiska (t.ex.

ritningar och pappmodeller) eller

abstrakta (t.ex. beskrivningar).

objekt en del av den uppfattade eller tänkbara

världen

ISO 12006-2:2013

Objekt kan vara enkla eller sam-

mansatta. Exempelvis är skivor

och reglar objekt som tillsam-

mans bildar objektet regelvägg.

struktur inbördes relationer och sammanhang

som råder mellan delarna i en helhet,

med andra ord det sätt på vilket en hel-

het är uppbyggd av sina element (NE)

Struktur avser inte bara

relationerna mellan delar i ett

system utan också mellan

systemet och dess omgivning.

system samling element som hänger samman

med varandra så att de bildar en ordnad

helhet (NE)

Ett system har sammansättning,

omgivning, och struktur.

Avgränsningen av ett system

beror på syftet med studien.

systematik vetenskapen om organismernas

släktskapsförhållanden och deras

systematiska ordnande (NE)

Begreppet används också inom

andra områden, till exempel för

ordnande av den byggda världen.

Systematiken omfattar och utgör

grunden för taxonomin. (NE)

taxonomi reglerna för beskrivning, namngivning

och formell klassifikation av organism-

grupper (NE)

Termerna systematik och

taxonomi används i stort sett

synonymt.

verksamhet (vb) system av aktiviteter med avsedd nytta Jämför: arbete

verksamhet (s) socialt system med syfte att bedriva

verksamhet

Svensk Byggtjänst (2005). BSAB 96 System och tillämpningar. SB-Rekommendationer nr 10.

Filosofilexikonet (1988) Filosofilexikonet [Rapport] Bokförlaget Forum AB.

ISO (2013). ISO/DIS 12006-2:2013(E), Building construction – Organization of information about

construction works – Part 2: Framework for classification.

NE: Nationalencyklopedin www.ne.se.

TNC: Terminologicentrum, www.tnc.se.

SIS (1985) Concepts and terminology for the Conceptual schema and the information base [Rapport]

Stockholm: SIS.

http://www.ne.se/

http://www.tnc.se/

8 Litteratur 28

8 Litteratur

Ekholm A. (2001). BSAB och klassifikation för produktmodellering och design. Slutrapport förstudie

2001-04-10. AB Svensk Byggtjänst.

Ekholm A. och Häggström L. (2013). Förstudie till begreppsmodell för Trafikverket. Trafikverket

rapport 2014:093.

ISO (2013). ISO/DIS 12006-2:2013(E), Building construction – Organization of information about

construction works – Part 2: Framework for classification.

Svensk Byggtjänst (2005). BSAB 96 System och tillämpningar. SB-Rekommendationer nr 10. Svensk

Byggtjänst AB, Stockholm.TB-mall (2014). Disposition TB-mall. Version 1.0. Intern publikation

vid Trafikverket: Disposition_TB-mall_141001.docx.

Trafikverket (2013). BVS 811 Anläggningsstruktur järnväg inom Trafikverket, ver 4.0.

TRVK Väg (2011). Trafikverkets tekniska krav Vägkonstruktion. Publikationsnummer: TRV

2011:072. Dokument ID: TDOK 2011:264

VGU (2012). Vägars och gators utformning. Begrepp och grundvärden. Trafikverkets publikation

2012:199.

Yngve, H. m.fl. (1999). Förvaltningsresultat ur kund- och utförarperspektiv – Principer för

förvaltningsklassifikation. Stockholm. AB Svensk Byggtjänst, Rapport 20.

Appendix 1: Teoretiska grunder för byggklassifikation 29

Appendix 1: Teoretiska grunder för byggklassifikation

1 Introduktion

I detta avsnitt presenteras några grundbegrepp som används i arbetet med att skapa en ny

systematik för svensk byggsektor. Texten baseras på en mer omfattande studie av semantiska och

ontologiska grunder för byggproduktmodellering (BIM) och byggklassifikation som redovisats i

boken Byggandets informationsteknologi (Ekholm 2003). Texten har i denna version bearbetats

och utvidgats i vissa delar.

De teoretiska utgångspunkterna för denna framställning baseras i huvudsak på Mario Bunges

arbeten, främst hans Treatise on Basic Philosophy (Bunge 1974a, 1974b, 1977, 1979, 1983a och

1983b). Övriga referenser återfinns löpande i texten. Bunges arbeten har valts som ramverk

eftersom de på ett föredömligt sätt förenar en konsistent helhetssyn med kritisk granskning av

skilda positioner inom vetenskapsteorin.

Det begreppsliga ramverk som presenteras här har tidigare tillämpats vid utveckling av ett

teoretiskt fundament för svensk och internationell byggklassifikation (Svensk Byggtjänst 1998).

De begrepp som används i detta appendix beskrivs i en förteckning i kapitel 4 Ordlista.

2 Semantik och ontologi

Frågan om symbolers betydelse och begreppens mening behandlas inom semantiken. Nedan be-

handlas kortfattat några av semantikens grundbegrepp. Frågor om verklighetens natur – om vad

som finns och hur det är uppbyggt – behandlas inom den gren av filosofin som kallas ontologi. I

avsnitten som följer behandlas också några av ontologins grundbegrepp.

Klassifikation innefattar att systematisera kunskap om en domän (kunskapsområde). Klassifi-

kation förutsätter därför ontologisk kunskap om objekt i domänen och semantisk kunskap om den

begreppsmässiga representationen av objekten.

2.1 Begrepp

Behovet att kunna kommunicera på ett entydigt och exakt sätt ställer vissa krav på språket, till

exempel vid upprättande av en teknisk beskrivning eller en mängdförteckning. Inte minst gäller

det vid uppbyggnad av begreppsschemat i ett informationssystem för dessa uppgifter. För att

kunna förstås på ett enhetligt sätt måste en språklig utsaga bestå av begrepp med en bestämd

referent, en entydig definition och en lämplig överenskommen beteckning.

Begrepp är mentala konstruktioner, med vars hjälp objekt av olika slag, både abstrakta och kon-

kreta, kan bli föremål för tänkandet. Begreppen kan liknas vid tänkandets byggstenar. Ett begrepp

sägs referera till ett objekt: detta är begreppets referent. Exempelvis refererar begreppet ”hus” till

konkreta hus och begreppet ”idé” till en abstrakt föreställning (se Figur 9).


Ett begrepp kan även representera en egenskap hos ett objekt. Ett exempel är ”u-värde” som

refererar till en klimatskiljande konstruktion och som representerar dess värmeisolerande

egenskap.

2.2 Klassobjekt och egenskaper

Man skiljer mellan ett objekt betraktat som helhet och objektets egenskaper. Egenskaper används

för att karakterisera objekt, men egenskaper har ingen självständig existens; det finns inga

egenskaper utan de objekt som har egenskaperna.

Begrepp som refererar till objekt som helhet kallas klassbegrepp eller bara klasser, medan begrepp

som representerar en aspekt eller enstaka egenskap hos objektet kallas attribut.

Figur 9: Relationer mellan tecken, objekt, begrepp och kontext.

När man använder begreppet ”hus” kan andra begrepp framkomma som associationer eller på

annat sätt vara relaterade, till exempel ”hem”, ”arkitektur” eller ”glädje”. Sådana andra begrepp

som begreppet relaterar till benämns kontext. Kontext är det vidare begreppsmässiga samman-

hang bestående av vetenskapliga teori inklusive begreppets definition, idétradition eller person-

liga associationer som är nödvändigt för att begreppets mening ska kunna framgå.

En definition är en beskrivning av meningen hos ett begrepp. I definitionen anges den övergrip-

ande kategori som objektet tillhör samt dess karakteristiska särskiljande egenskaper. Definition-

en innefattar inte samtliga egenskaper hos objektet utan endast de som behövs för att objektet

ska kunna skiljas från andra tillhörande samma övergipande kategori. Om definitionen av be-

greppet ”hus” konstrueras på detta sätt kan den lyda: ”Ett hus är ett byggnadsverk med uppbyggd

klimatskärm omkring beträdbara utrymmen” (Svensk Byggtjänst 2005). I definitionen anger

”byggnadsverk” närmsta överordnade ”grövre” klass, medan ”uppbyggd klimatskärm” och

”omkring beträdbara utrymmen” är egenskaper som skiljer hus från andra byggnadsverk, som

broar eller kajer. Syftet med definitionen är att skilja mellan olika byggnadsverk både avseende

funktion och konstruktion.


2.3 Begreppsram, teori och modell

Ting och händelser beskrivs mer utförligt med hjälp av begreppssystem. En utsaga är det minsta

meningsfulla begreppssystemet medan en begreppsram och en teori omfattar en större mängd

relaterade begrepp. I en begreppsram definieras på ett övergripande, allmänt sätt nyckelbegrepp

refererande till objekt inom ett kunskapsområde (domän). En teori är en begreppsram där

begreppen är logiskt relaterade till varandra.

En modell representerar egenskaper hos ett ting. En modell ger ingen komplett representation av

ett ting utan representerar ett urval egenskaper bestämda av syftet med modellen. En sådan

särskilt utvald mängd egenskaper, ofta lagmässigt relaterade, benämns aspekt. Aspekter på den

byggda miljön kan avse byggvarors miljöegenskaper, byggnadsverks utrymmen osv.

En konkret modell (t.ex. en skalmodell) är ett ting som i något avseende liknar det modellerade

tinget, medan en abstrakt modell är en begreppsmässig representation av tinget. En konkret

modell är inte ett direkt avtryck av verkligheten utan föregås av uppbyggnad av en abstrakt

modell. En modell av ett ting byggs således inte direkt ”som tinget är” utan ”som vi ser tinget”, till

exempel i vardagligt bruk, genom en vetenskaplig teori eller ett konstnärligt temperament. Se

Figur 10.

Figur 10: Relationen mellan en konkret modell och avbildad verklighet går via en begreppsmodell.

2.4 Tecken, språk och kommunikation

Överföring av begrepp mellan människor möjliggörs genom tecken eller symboler som vi kan

uppfatta med våra sinnen, till exempel ljussignaler, ljudvågor och känselimpulser. Ett tecken är ett

ting som utformats på ett särskilt överenskommet sätt så att både avsändaren och mottagaren

tolkar det som samma begrepp. Tecknet symboliserar, eller betecknar, ett begrepp. Som exempel

symboliserar tecknet ’hus’ begreppet ”hus”. Tecken sägs också stå för, eller denotera, ett annat

objekt. Tecknen ’hus’ och ’röd’ kan t.ex. ”stå för” ett konkret hus respektive dess kulör.

Relationerna mellan tecken, begrepp och objekt kan redovisas som i Figur 9. Figuren följer

principerna i Ogden och Richards teckenmodell (Ogden and Richard 1972), men tilläggen om

representation och kontext har hämtats från Bunges semantiska teori.

Begrepp som överförs i en kommunikationsprocess benämns information. Med information avses

i detta sammanhang endast begrepp och således inte känslor eller upplevelser som av dofter eller


musik. Sändaren av information måste utforma de tecken som mottagaren ska tolka enligt

överenskomna designationsregler eller koder för att rätt begrepp ska uppfattas.

2.5 Objekt och egenskap

Genom varseblivningen blir individen medveten om objekt i omgivningen. Objekt definieras

allmänt som konkreta eller abstrakta föremål för tankar, känslor eller handlingar. Abstrakta

objekt som känslor eller tankar har ingen konkret existens1; de är mentala konstruktioner med

abstrakta egenskaper, medan konkreta objekt – ting – har konkreta egenskaper.

Man kan skilja mellan sakobjekt och informationsobjekt. Sakobjekt är sådana som man avser att

beskriva, de kan vara konkreta eller abstrakta. Informationsobjekt används i informations-system

för att representera sakobjekt. Det är med andra ord rent faktiskt skillnad mellan de objekt som

man beskriver och de objekt som utgör beskrivningen, som exempelvis skillnaden mellan

sakobjektet en ”fysisk” yttervägg och informationsobjektet yttervägg i ett informationssystem.

Som informationsobjekt kan en viss förekomst (i informationssystemet) betecknas med till

exempel ”YV 1” och användas som en symbol för ytterväggen på en ritning.

Egenskapen identitet är den mest grundläggande egenskapen för ett objekt. En identitet är en

administrativ egenskap som tillskrivs ett sakobjekt för att beskrivningen entydigt ska referera till

ett givet sakobjekt i en mängd. Exempel på identifierade egenskaper är namn, personnummer och

registreringsnummer för fordon. Frågan om entydighet kräver att identiteten är unik för den

mängd sakobjekt som refereras till.

2.6 System

Ett system är ett sammansatt objekt som består av objekt med inbördes relationer (se Figur 11).

Ett system kan antingen vara konkret eller abstrakt beroende på om de ingående objekten är

konkreta eller abstrakta. En utsaga, begreppsram eller teori är exempel på abstrakt system. Ett

konkret system är ett sammansatt ting med bindande relationer mellan dess delar och till om-

givningen.

Sammansättningen är mängden av systemets delar; omgivningen är ting som påverkar eller

påverkas av systemet utan att anses tillhöra detta; strukturen är mängden av alla systemets

relationer, inre och yttre; mekanismen är delar som ingår i systemets inre processer. Systemets

tillstånd är mängden egenskaper vid en given tidpunkt och systemets historia utgörs av alla

tidigare tillstånd. En händelse är en förändring av tillståndet hos ett system.

Figur 11: System med sammansättning, omgivning och relationer.

1 Även abstrakta objekt har en konkret existens, men endast i hjärnan, och kallas därför abstrakta.


Ett system kan betraktas ur olika aspekter. Den funktionella aspekten – top-down – avser ömse-

sidiga egenskaper, bland annat funktioner. Den kompositionella aspekten – bottom-up – avser inre

egenskaper inklusive systemets delar (se Figur 12). Bland andra aspekter finns de rumsliga,

tidsmässiga eller upplevelsemässiga.

Figur 12: Funktionell respektive kompositionell aspekt på ett system.

Ett konkret system byggs av ting som förmås att samverka, till exempel ett murverk som byggs av

bland annat tegelstenar. Tegelstenarna ingår i murverkets sammansättning. Mellan systemet

(konkret eller abstrakt) och dess delar råder en del-helhetsrelation.

Med termen ’del’ kan avses delar ur olika aspekter, till exempel en funktionell, kompositionell eller

rumslig aspekt (se Ekholm och Fridqvist, 2000). Syftet med att skilja mellan olika del-begrepp är

att delar av ett system kan vara olika beroende på vald aspekt; de har inte relationen ett till ett

utan många till många .

Om delarna av ett system också är system kallas de subsystem eller delsystem, och vice versa om

delarna är system kallas helheten supersystem. Subsystem, system och supersystem är exempel

på en så kallad nivåordning.

En nivåordning eller hierarki är en mängd nivåer som ordnats med avseende på någon relation.

En partitativ nivåordning baseras på en indelning av system med avseende på relationen del-av:

system i lägre nivåer utgör delar av system i högre nivåer. I varje högre nivå framkommer

egenskaper så att helheterna i något grundläggande avseende skiljer sig från delarna.

En nivåordning är beroende av vald aspekt. I en kompositionell nivåordning är relationen mellan

nivåerna föregår: system i en lägre nivå bildas före system i en högre nivå. Exempelvis i nivå-

ordningen ”lera > tegelsten > murverk” framkommer nya egenskaper i respektive nivå. I en

funktionell nivåordning urskiljs funktionella delsystem i en lägre nivå som samverkar till funk-

tionen hos system i högre nivåer.

2.7 Rum, tid och process

Även om tingen inte har bindande relationer – det vill säga inte påverkar varandra – kan det vara

meningsfullt att betrakta dem som en helhet, till exempel på grund av deras tidsmässiga eller

rumsliga relationer. En sådan grupp av ting med icke-bindande relationer till varandra benämns

aggregat.

Det allmänna begreppet rum kan definieras som ett aggregat av ting betraktade enbart med

avseende på rumsliga egenskaper, till exempel avstånd, storlek eller inre rymd. Vissa rum kan

omsluta och bilda en inre rymd för andra ting. Med begreppet utrymme avses ett rum med faktiskt

eller upplevelsemässigt avgränsande egenskaper, till exempel mot ljus, ljud eller luft, och med en

inre rymd som inte upptas av de avgränsande tingen och där andra ting kan inrymmas (Ekholm

och Fridqvist 2000).


Analogt med att en rumslig relation definieras som en åtskillnadsrelation mellan ting, så defini-

eras tid som en åtskillnadsrelation mellan händelser. En klocka har en regelbunden process och

kan användas som referensram för tidmätning. En process är en serie händelser i ett system. Ett

system som genomgår en process kan både påverka och påverkas av sin omgivning. Med input

avses omgivningens påverkan på systemet och med output avses systemets påverkan på

omgivningen.

I den beskrivning av processer som vanligtvis görs i byggsektorn urskiljer man begreppen resurs,

aktivitet och resultat. En aktivitet är en process som har ett bestämt syfte. Aktiviteter kan bara

utföras av system som kan uppsätta mål, till exempel sociala organisationer. Resurser är dels

input: material och information som påverkar systemet; dels systemets mekanism: de delsystem

som utför och styr aktiviteten, till exempel arbetskraft och maskiner. Resultat är systemets output:

material och information som utformas av aktiviteten.

Som exempel på tillämpningen av dessa begrepp kan nämnas en snickare som med en hammare

ska spika ihop två brädor. Aktiviteten är spikandet; resurserna är dels spiken och brädorna, dels

mekanismen i form av snickaren med hammaren.

IDEF0 är en metod för dokumentation och grafisk beskrivning av processer (Marca och McGowan

1988). IDEF0 baseras på en grundläggande processmodell där en process eller aktivitet represen-

teras grafiskt av en rektangel med namnet på aktiviteten och med pilar som symboliserar input,

output, kontroll och mekanism. Modellen kan användas både då processen hanterar information

och konkreta ting (se Figur 13).

Figur 13: En process enligt IDEF0.

Vid informationshantering motsvaras input av information som tillförs aktiviteten och output av

information som produceras i aktiviteten. Informationen föreligger i olika medier, men mediet är

inte i fokus utan det är informationens mening – dess semantiska innehåll – som är viktig.

Man skiljer mellan information som input och information som kontroll. Den förra avser informa-

tion som behandlas i processen, medan den senare avser regler och restriktioner för hur aktivi-

teten genomförs, till exempel kvalitetsplaner och instruktioner för arbetsrutiner. Den undre pilen

anger processen ur ett kompositionellt perspektiv och avser mekanismen, det vill säga de konkreta

ting som genomför processen, exempelvis personer och utrustning.

3 Generellt om klassifikation

En klass har tidigare definierats som ett begrepp som refererar till ett objekt som helhet. Objekten

sägs vara medlemmar av klassen. Klassifikationens syfte ligger till grund för identifikation


(urskiljande) av objekt och bestämning av indelningsgrundande egenskaper. Begreppets definition

anger den övergripande kategori som objektet tillhör, det vill säga de objekt som urskiljs, samt

dess karakteristiska särskiljande egenskaper. Vid klassifikation används de särskiljande egen-

skaperna som indelningsgrundande.

I definitionen ovan av hus som ”ett byggnadsverk med uppbyggd klimatskärm omkring beträd-

bara utrymmen” anger ”byggnadsverk” närmsta överordnade ”grövre” klass, medan ”uppbyggd

klimatskärm” och ”omkring beträdbara utrymmen” är egenskaper som skiljer hus från andra

byggnadsverk som broar eller kajer. Vid klassifikation av ”hus” kan man välja någon av de karak-

teristiska egenskaperna som indelningsgrundande, till exempel ”beträdbara utrymmen”. Arten av

dessa utrymmen kan ligga till grund för klassifikation med avseende på användning: skolhus,

bostadshus, bank och så vidare. Objekten kan ha andra egenskaper utöver de som karakteriserar

klassens medlemmar, men dessa beaktas inte i klassifikationen.

Urskiljandet av klasser kan vara vetenskapligt grundat: ”ett klassifikationssystem sammanfattar

och ordnar befintlig kunskap” (Bunge 1983a). Men det måste ta hänsyn till att tingens egenskaper

inte kan avgränsas på ett entydigt sätt. Exempelvis kan skillnaden mellan fönster och fönsterdörr

vara svår att precisera; egenskaper föreligger i olika grad, inte i distinkta paket. För klassifikation

är det trots detta nödvändigt att skapa distinkt avgränsade klasser. Detta görs genom så kallad

boolesk uppdelning i kvalitativt skilda klasser av typen ”A” och ”Icke-A”.

Klassifikation innebär att med utgångspunkt från ett syfte indela en samling objekt, konkreta eller

abstrakta, i ömsesidigt åtskilda delmängder (Hunter 1988). Ett klassifikationssystem är ett be-

greppsmässigt system av klasser som relaterats med avseende på relationen ”typ-av” och som

möjliggör klassifikation av objekt i en mängd. I ett klassifikationssystem rangordnas mängderna i

en nivåordning där mängder i en högre nivå innefattar mängder i underliggande nivåer.

Ett klassifikationssystem kan vara facetterat eller enumerativt. Ett facetterat system består av

fristående aspekter som under vissa förutsättningar kan kombineras till klasser. Ett enumerativt

system innehåller en uppräkning av redan kända klasser.

För att underlätta användning i samband med olika arbetsuppgifter, till exempel teknisk beskriv-

ning, kan ett klassifikationssystem innefatta klasser av system i olika nivåer genom så kallad

partitativ indelning. Som exempel kan nämnas BSAB-systemet som har något som skulle kunna

kallas ”storbyggdelar” under rubriken ”sammansatt” innehållande byggdelar, till exempel stor-

byggdelen ”yttervägg” med byggdelarna ”yttre klimatskärm”, ”bärverk i yttervägg”, ”inre

klimatskärm” och ”ytskikt”. Storbyggdelar kan användas när man ännu inte vet något om hur en

del är uppbyggd och om man vill redovisa ett mera komplext sammansatt system än de som

representeras av byggdelar. Begreppet sammansatt i BSAB-systemet används ibland för ett sak-

objekt med flera huvudfunktioner.

Ett allmänt accepterat klassifikationssystem möjliggör effektiv kommunikation. Vid uppbygg-

andet av klassifikationssystemet krävs dels kunskap om objektens egenskaper, dels att avsikten

med klassifikationen noga övervägs. Klassifikationssystem som utvecklats inom byggområdet för

tillämpningar som beskrivning, mängdberäkning och kalkylering ska användas vid utveckling av

informationssystem för motsvarande uppgifter.

För att kunna klassificera en viss mängd objekt är det inledningsvis nödvändigt att man bestäm-

mer syftet med klassifikationen. Därefter kan man bestämma de egenskaper hos objekten som är

av intresse för klassifikationen, och bortse från egenskaper som inte är av intresse. Slutligen

sorteras objekten i klasser med avseende på de valda egenskaperna.


Klassindelningen kan göras med olika finhetsgrad. En grov klassindelning baseras på mer allmän-

na egenskaper, medan en finare indelning baseras på mer specifika egenskaper. Till exempel kan

frukterna i en korg, beroende på syftet, i första indelningsnivån indelas i äpplen och päron. Nästa

indelningsnivå kan avse olika sorter eller olika färger.

En indelningsnivå är en mängd klasser med samma finhetsgrad (se Figur 14).

Syftet med en klassifikation är att skilja mellan objekten i en mängd. För att klassifikationen ska

vara uttömmande måste varje objekt i mängden tillskrivas en klass, och för att den ska vara

entydig får varje objekt endast tillhöra en klass. Utan dessa kriterier finns det oklassificerade

objekt och objekt som hör till mer än en klass i samma indelningsnivå. I dessa fall har inte klass-

erna definierats entydigt. En praktiskt användbar klassifikation måste vara:

Uttömmande: unionen av samtliga klasser i den första indelningsnivån måste vara lika med

den ursprungliga mängden (se Figur 14).

Entydig: det får inte finnas några gränsfall där samma objekt tillhör mer än en klass i samma

indelningsnivå. Alla klasser i samma indelningsnivå måste vara disjunkta, det vil säga parvis

åtskilda. En klass i en lägre indelningsnivå kan vara en subklass av en klass i en högre

indelningsnivå.

Figur 14: Klassifikationsbegrepp.

3.1 Strukturering och klassifikation

ISO-standarden FDIS/ISO 12006-2:2013 använder begreppet strukturering för att benämna indel-

ning av ett system i en del-av struktur, en så kallad partitativ indelning. En partitativ indelning

kan göras i flera nivåer. Figur 15 visar en kombination av partitativ indelning och klassifikation i

olika nivåer.

Figur 15: Partitativ indelning och klassifikation.


Den partitativa indelningen görs med syfte att identifiera delar av intresse i ett system. Delar av

en byggnad kan identifieras på ett branschgemensamt sätt och man kan skapa relevanta klass-

tabeller för dem. Vid en jämförelse mellan delar tillhörande de lägre systemnivåerna för olika mer

sammansatta delar kan finnas upprepning av delar av samma slag; exempelvis kan ytterväggar

och innerväggar kan ha samma sorts mindre delar.

4 Ordlista

Tabell 7: Begrepp som används i Appendix 1. Beskrivningarna är inte formella definitioner; tabellen utgör istället en

sammanfattning av appendixet. Begreppen beskrivs i den ordning de först nämns.

Begrepp Beskrivning

2 Semantik och ontologi

begrepp Mentala konstruktioner, med vars hjälp objekt av olika slag, både

abstrakta och konkreta, kan bli föremål för tänkandet.

referent Ett begrepp sägs referera till ett objekt.

klass Begrepp som refererar till objekt som helhet.

attribut Begrepp som representerar en aspekt eller enstaka egenskap hos objektet.

kontext Det vidare begreppsmässiga sammanhang bestående av vetenskapliga

teori inklusive begreppets definition, idétradition eller personliga

associationer som är nödvändigt för att begreppets mening ska kunna

framgå.

definition Beskrivning av meningen hos ett begrepp. Definitionen innefattar inte

samtliga egenskaper hos objektet utan endast de som behövs för att

objektet ska kunna skiljas från andra tillhörande samma övergipande

kategori.

utsaga Det minsta meningsfulla begreppssystemet.

begreppsram En större mängd relaterade begrepp. I en begreppsram definieras på ett

övergripande, allmänt sätt nyckelbegrepp refererande till objekt inom ett

kunskapsområde (domän).

teori En begreppsram där begreppen är logiskt relaterade till varandra.

modell Representation av ett ting bestående av ett urval egenskaper bestämda av

syftet med modellen-

aspekt En särskilt utvald mängd egenskaper, ofta lagmässigt relaterade.

konkret modell Ett ting som i något avseende liknar det modellerade tinget. En konkret

modell är inte ett direkt avtryck av verkligheten utan föregås av

uppbyggnad av en abstrakt modell.

abstrakt modell En begreppsmässig representation av tinget.

tecken Ett ting som utformats på ett särskilt överenskommet sätt så att både

avsändaren och mottagaren tolkar det som samma begrepp. Tecknet

symboliserar, eller betecknar, ett begrepp. Tecken sägs också stå för, eller

denotera, ett annat objekt.

information Begrepp som överförs i en kommunikationsprocess.

designationsregler,

koder

Sändaren av information måste utforma de tecken som mottagaren ska

tolka enligt överenskomna designationsregler eller koder för att rätt

begrepp ska uppfattas.

objekt Konkreta eller abstrakta föremål för tankar, känslor eller handlingar.

ting Konkret objekt.


Begrepp Beskrivning

sakobjekt Objekt som man avser att beskriva, konkreta eller abstrakta.

informationsobjekt Representation av sakobjekt i ett informationssystem.

identitet Administrativ egenskap som tillskrivs ett sakobjekt för att beskrivningen

entydigt ska referera till ett givet sakobjekt i en mängd.

system Sammansatt objekt som består av objekt med inbördes relationer. Ett

system kan antingen vara konkret eller abstrakt beroende på om de

ingående objekten är konkreta eller abstrakta.

sammansättning Mängden av systemets delar.

omgivning Ting som påverkar eller påverkas av systemet utan att anses tillhöra detta.

struktur Mängden av alla systemets relationer, inre och yttre.

mekanism Delar som ingår i systemets inre processer.

tillstånd Mängden egenskaper vid en given tidpunkt.

systemets historia Alla tidigare tillstånd.

händelse Förändring av tillståndet hos ett system.

aspekt Sätt att betrakta ett system, till exempel funktionella, kompositionella,

rumsliga, tidsmässiga eller upplevelsemässiga.

funktionella aspekten

(top-down)

Ömsesidiga egenskaper, bland annat funktioner.

kompositionella

aspekten (bottom-up)

Inre egenskaper inklusive systemets delar.

subsystem, delsystem Delar av ett system som också också är system.

supersystem System som består av delsystem.

nivåordning, hierarki En mängd nivåer som ordnats med avseende på någon relation.

partitativ nivåordning Indelning av system med avseende på relationen del-av: system i lägre

nivåer utgör delar av system i högre nivåer. I varje högre nivå fram-

kommer egenskaper så att helheterna i något grundläggande avseende

skiljer sig från delarna. En nivåordning är beroende av vald aspekt

kompositionell

nivåordning

Relationen mellan nivåerna föregår: system i en lägre nivå bildas före

system i en högre nivå.

aggregat Grupp av ting med icke-bindande relationer till varandra.

rum Aggregat av ting betraktade enbart med avseende på rumsliga egenskaper,

till exempel avstånd, storlek eller inre rymd.

utrymme Rum med faktiskt eller upplevelsemässigt avgränsande egenskaper,

till exempel mot ljus, ljud eller luft, och med en inre rymd som inte upptas

av de avgränsande tingen och där andra ting kan inrymmas.

tid Åtskillnadsrelation mellan händelser.

process Serie av händelser i ett system.

input Omgivningens påverkan på systemet.

output Systemets påverkan på omgivningen.

aktivitet (i byggande) Process som har ett bestämt syfte. Aktiviteter kan bara utföras av system

som kan uppsätta mål, till exempel sociala organisationer.

resurs (i byggande) Dels input: material och information som påverkar systemet; dels

systemets mekanism: de delsystem som utför och styr aktiviteten, till

exempel arbetskraft och maskiner.

resultat (i byggande) Systemets output: material och information som utformas av aktiviteten.

mekanism De konkreta ting som genomför processen, exempelvis personer och

utrustning.


Begrepp Beskrivning

3 Generellt om klassifikation

klass Begrepp som refererar till ett objekt som helhet.

medlem Objekt som ingår i en klass.

indelningsgrundande

egenskaper

Karakteristiska särskiljande egenskaper mellan klasser.

boolesk uppdelning Kvalitativt skilda klasser av typen ”A” och ”Icke-A”.

klassifikation Att med utgångspunkt från ett syfte indela en samling objekt, konkreta

eller abstrakta, i ömsesidigt åtskilda delmängder.

klassifikationssystem Begreppsmässigt system av klasser som relaterats med avseende på

relationen ”typ-av” och som möjliggör klassifikation av objekt i en mängd.

Mängderna rangordnas i en nivåordning där mängder i en högre nivå

innefattar mängder i underliggande nivåer.

facetterat system Fristående aspekter som under vissa förutsättningar kan kombineras till

klasser.

enumerativt system Uppräkning av redan kända klasser.

indelningsnivå En mängd klasser med samma finhetsgrad.

strukturering Indelning av ett system i en del-av-struktur (partitativ indelning).

5 Litteratur

Bunge M. (1983b). Epistemology and Methodology II: Understanding the World, Vol. 6 of Treatise

on Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel.

Bunge M. (1983a). Epistemology and Methodology I: Exploring the World, Vol. 5 of Treatise on

Basic Philosophy. Dordrecht: Reidel.

Bunge M. (1979). Ontology II: A World of Systems, Vol. 4 of Treatise on Basic Philosophy.

Dordrecht: Reidel.

Bunge M. (1977). Ontology I: The Furniture of the World, Vol. 3 of Treatise on Basic Philosophy.

Dordrecht: Reidel.

Bunge M. (1974b). Semantics II: Interpretation and truth, Vol. 2 of Treatise on Basic Philosophy.

Dordrecht: Reidel.

Bunge M. (1974a). Semantics I: Sense and Reference, Vol. 1 of Treatise on Basic Philosophy.

Dordrecht: Reidel.

Ekholm A. (2003). Teoretiska grunder för informationssystem vid byggande och förvaltning. I

Wikforss Ö. (red) Byggandets informationsteknologi. Så används och utvecklas IT i byggandet.

Svensk Byggtjänst, Stockholm.

Ekholm A. och S. Fridqvist, 2000, “A concept of space for building classification, product

modelling, and design”. Automation in Construction, 9(3), p. 315-328.

Hunter E. J. (1988) Classification made simple. Hants: Gower.

Marca D. A. and McGowan C.L. (1988). SADT: Structural analysis and design technique. New York:

McGraw-Hill.

Ogden C. K. och Richards I. A. (1972) The Meaning of Meaning. Kegan Paul, London

Svensk Byggtjänst (2005). BSAB 96 System och tillämpningar. SB-Rekommendationer nr 10.

Svensk Byggtjänst AB, Stockholm.

40

Appendix 2: Klassifikation av egenskaper

Detta avsnitt baseras på text om klassifikation av egenskaper i rapporten Ekholm A., Häggström

L., Törnqvist L. (2004). Egenskaper för varuklassifikation. Projekteringsmetodik, Lunds

Universitet, LTH. Tillgänglig vid: http://www.lu.se/lup/publication/4358301.

1 Materiella egenskaper

För att en egenskap hos ett konkret objekt ska anses existera måste objektet kunna iakttas, direkt

eller indirekt. Materiella egenskaper antas existera oberoende av människans upplevelse av dem.

Utsagor om materiella egenskaper sägs vara objektiva: de kan vara sanna eller falska beroende på

graden av överensstämmelse med de materiella egenskaperna.

Indelningsgrunden för egenskaper på första nivån utgår här från systemteorins åtskillnad mellan

å ena sidan ömsesidiga egenskaper, grundade i yttre relationer till omgivningen, och å andra sidan

inre egenskaper som under givna omständigheter är oberoende av omgivningen. Vidare görs en

åtskillnad mellan bindande och icke-bindande yttre relationer. De tre huvudkategorierna benämns

här funktionella egenskaper, rums- och tidsegenskaper samt kompositionella egenskaper.

1.1 Funktionella egenskaper

Funktionella egenskaper är ömsesidiga och baserade på bindande relationer till omgivningen. Till

denna kategori hör funktioner, inklusive biverkningar och miljöpåverkan gentemot omgivningen.

1.2 Rums- och tidsegenskaper

Rums- och tidsegenskaper är ömsesidiga och grundas på icke-bindande relationer mellan ett ting

och en referensram, till exempel läge och geometri, och temporala egenskaper som tidpunkter för

tillverkning och tagande i bruk, takt, rytm och fart.

1.3 Kompositionella egenskaper

Kompositionella egenskaper är inre egenskaper hos systemet och baseras på egenskaper hos dess

delar, till exempel material, massa, densitet, viskositet, ytstruktur och inre processer.

2 Kulturella egenskaper

Kulturella egenskaper hos ett konkret objekt är de egenskaper som är beroende av subjektets –

till exempel brukarens – upplevelser och tankar, och som inte avser objektets materiella egen-

skaper. Utsagor om kulturella egenskaper är subjektiva, och kan alltså inte vara sanna eller falska.

Subjektiva utsagor som delas av flera är inte sanna utan benämns intersubjektiva.

Indelningsgrund för de kulturella egenskaperna på första nivån är upplevelsemässiga egenskaper

som huvudsakligen avser individens varseblivning och semiotiska egenskaper som är bestämda

http://www.lu.se/lup/publication/4358301

Appendix 2: Klassifikation av egenskaper 41

av konventioner i ett socialt system. Upplevelsemässiga egenskaper kan indelas i sensoriska och

introspektiva. De förra avser direkta sinnesintryck medan de senare baseras på reflektion över

egna känslor.

Semiotiska egenskaper kan indelas i symboliserande och administrativa. De förra möjliggör att

systemet tolkas som symbol, ett meningsbärande tecken, för ett annat ting, medan de senare

tillskrivs systemet av administrativa skäl, till exempel för identifikation, benämning, beskrivning

eller värdering. Pris, bytesvärdet hos ett system, är en administrativ egenskap.

2.1 Upplevelsemässiga egenskaper

Upplevelsemässiga egenskaper baseras på individens varseblivning av systemet. Varseblivning-

arna kan vara både sensoriska och introspektiva. Exempel på de förra är kulör, ljudstyrka och

ljushet, samt de senare är bekvämlighet, skönhet och säkerhet.

2.2 Symboliserande egenskaper

Symboliserande egenskaper uppkommer vid tolkning av tinget som symbol eller text: de är infor-

mation i ett kommunikationssystem. De symboliserande egenskaperna kan indelas efter om tolk-

ningen avser språkliga eller icke-språkliga tecken, till exempel böcker respektive vägmärken.

2.3 Administrativa egenskaper

Administrativa egenskaper är egenskaper som tillskrivs tinget för att det ska kunna hanteras i ett

socialt system. Hit räknas bland annat ID, namn, klassifikation och pris, men även bruksanvisning-

ar och egenskapsdeklarationer.

3 Ordlista

Tabell 8: Begrepp som används i Appendix 2. Beskrivningarna är inte formella definitioner; tabellen utgör istället en

sammanfattning av appendixet. Begreppen beskrivs i den ordning de först nämns.

Begrepp Beskrivning

1 Materiella egenskaper

ömsesidiga

egenskaper

Yttre relationer till omgivningen. Relationerna kan vara bindande eller

icke-bindande.

inre egenskaper Egenskaper som under givna omständigheter är oberoende av

omgivningen.

funktionella

egenskaper

Ömsesidiga egenskaper, baserade på bindande relationer till omgivningen.

Till denna kategori hör funktioner, inklusive biverkningar och miljö-

påverkan gentemot omgivningen.

rums- och

tidsegenskaper

Ömsesidiga egenskaper, grundade på icke-bindande relationer mellan ett

ting och en referensram. Exempel: läge, geometri, tidpunkt för tillverkning

och tagande i bruk, takt, rytm och fart.

kompositionella

egenskaper

Inre egenskaper hos ett system, baserade på egenskaper hos dess delar, till

exempel material, massa, densitet, viskositet, ytstruktur, inre processer.

kulturella egenskaper Egenskaper som är beroende av subjektets upplevelser och tankar, och

som inte avser objektets materiella egenskaper. Utsagor om kulturella

egenskaper är subjektiva, och kan alltså inte vara sanna eller falska.

Appendix 2: Klassifikation av egenskaper 42

Begrepp Beskrivning

Subjektiva utsagor om egenskaper som delas av flera benämns

intersubjektiva.

upplevelsemässiga

egenskaper

egenskaper som huvudsakligen avser individens varseblivning

sensoriska egenskaper Egenskaper som baseras på direkta sinnesintryck.

introspektiva

egenskaper

Egenskaper som baseras på reflektion över egna känslor.

semiotiska egenskaper Egenskaper som är bestämda av konventioner i ett socialt system.

symboliserande

egenskaper

Egenskaper som möjliggör att systemet tolkas som symbol, ett menings-

bärande tecken, för ett annat ting. Symboler kan vara språkliga eller icke-

språkliga.

administrativa

egenskaper

Egenskaper som tillskrivs systemet av administrativa skäl, till exempel för

identifikation, benämning, beskrivning eller värdering.

Documents

Principer för informationssystematik i bygg och ... · 2 Klassifikation 7 2 Klassifikation 2.1 Allmänt Förmågan att klassificera företeelser i omvärlden är nödvändig för