■ ä r l g s f o r e t a g e n i n o m S v e r i g e s t r a x t

e f t e r C a r l X l l : s « l ö d .

A f l i a n dl in g ,

som

miicd vidtberömda Philosopliiska Facultetens samtycke

u n d e r i n s e e n d e a f

Hi s t o r . L i t t , o c h A r c h a e o l . P r o f e s s o r n

D N D C T . JOH. HENB. SCHRÖDERA ct^ad. u . v. H ecto r, A cad, ß ib lio il ie k a rie , P ræ fect. fö r M ju l-C a b ., R iddare af K on g l. N o rd slje rn e O rd e n , al K ongl. Danska D a n u e b ro g s -O rd e n ocli a f K o n g l. G rek iska F rä ls a re -O rd e n , L ed a m o t a f K o n g l. W it le rh . - , H is t.- ocfclh A iit .-A ta d . i S to c k h o lm , K ongl. V e t .-S ociet i U p sa la , K o n g l. V et. Sä&lllsk. i T io n d liie .m , K ongl. N ederl. In s titu te t, K ongl. N o rd . F o in s k r . S ä lllls k . och 1^1. L ilt. S a llsk . i K ö p en h am n , A rchæ ol. In s titu te t i R o m ,

A n tiquar. S o c ie t, i E d in b u rg in . fl.

fftr Philosopliiska Gradenförfattad ocb utgifven

T H O R F R ItT H IO P G R A F S T R Ö MN iorrl. G ustav . S lip ,

e. o . A m .auueus i K ong l. R iks-A ik ive t

l i l i o f f e n t l i g g r a n s k n i n g f ram s t ä l l e s

n G u stav ian sk a L ärosalen d. April | 8 o l p. v. t. f. III.

U P S A L A ,C. A. LF.FFLER.

f

FFRLJ c m m m f r a af Ad d ARVEDSON

C O N S U L N

HERR ^ S B R H

FFRU e i å i m t i » m u r afödd FR A N Z É N

med vördnad, tacksamhet och tillgifvenhet

egnadl

al'

F ö r f a t t a r e n .

%'fff <

Ä lskade Föräldrar.

egnadt

af

Sonlig kärlek och Lack sam hel.

Krigsföretagen inom Sverige s t r a r t efter Carl X llrfes död.

Ifk lit sedan S verige su ck a d e under de blodiga (jo llrar , som Chri- s ll ie r n Il:s ö fverlägsn a bärar och inhem skt förräderi, starka g e - monn sin fö re n in g , detsam m a påtv ingat, hade väl aldrig u lsigtcn tiiill räddning varit så m örk , krafterna sä m edtagna och fiendens aim spräk så hutande och högljudda, som tiden omkring och straxt efttter Cari XII:s död. Af dessa b ägge o lyck liga tidpunkter i vår H iistor ia s lå r dock den föregående i h jeltem od, i fosterlandskärl e k , i s e d lig sjeifuppoffring långt öfver den sednare. Mer än nä- g o )n sin var tillståndet 1 5 2 0 förvirradt och faran trängde långt näirm are in på lifvet; det var ick e mindre än fäderneslandets fort- vanro såsom en sje lfständ ig sta t, hvarom frågan då g ä lld e , närUeiiremot 1 7 2 0 det endast var de under tidernas lopp frän andran u ak ter eröfrade landvinningar, som återfordrades. Men det blo- digga förtrycket 1 5 2 0 ingaf höga tankar i en storsint själ och Gui:staf W asas krigsrop 1 Dalarne ljöd ej fruktlöst, utan fann gem isvar i hjeltem odiga bröst och under hans ledning sam lade sig? fosterlandets söner och funno vägen till räddning och seg er . Ur den fara , soin då hotade och som en kort tid hade varit en g r y m och blodig verk ligh et, reste s ig S v er ige ostyckadt och med nyrfödd kraft och tog de första stegen på den v ä g , som skulle ledka till så inånga ärofulla segrar. Denna bana var 2 0 0 år se d -nair e genom lupen. Det a r f, som stora härförare och S ven sk tap-perrlhet hade hopsam lat, stod Carl XII pä väg att förlora; han dem s is te i hjelteraden, i person lig tapperhet öfverträlfandc sina fö r r e g å n g a r e , men i klok beräkning a f p lan er , i m isstänksam vaki sam het öfver baksluga släm plingar, dem underlägsen. S å län

gc ha» ännu le fd e , lefde dock ännu hoppet. Väl hade mån«:g?a

och slora olyckor inträffat och genopi cröfrandet a f Sverigrees

Ö stersjöprovinser en sR m äktig granne u p p stå tt, att S v er ig e w iä l

da ej kunde hoppas, att odeladt få behålla hela sitt fordna om »-

råd c , men Carl XII var dock b etän k t, a tt , innan han afträdidJe

någon del a f det r ik e , han i blom strande sk ick e in o ttag it, skaliffa

s ig på annat håll full ersättn ing. Derom företer ett o jäfaktiiig t

bevis den fredsunderhandling, han genom sin befullm äkligaude

Minister Baron Görtz på Löfön i Åland ined Ryssland i ) förrte-

hade och der det redan å öm se sidor var ”faststä ld t, saintycclkt

och beviljadt och endast ankom på några form aliteters afgöraim -

de”, att S verige sku lle a f sina provinser ej förlora mer än d e iu n ,

som sedan afträddes till Ryssland (o ch ej detta tillfy llest a)) ) »

men derem ot till equivalent skadeersättn ing 3 ) erhålla N orge 44t).

Med denna glada tidning skyndade Baron Görtz sin herre ttlll

m ö te s , då hans väg oförm odadt s tö tte på ett h in d er, som i tett

enda sla g afbröt hans beräkn ingar, fjetlrade lians frihet och Hät

honom ana den grymma dom , han sederm era undergick . Hvilk^en

stor tilld ragelse , som kunde välla en så oförm odad u tgån g , iin

så g Görtz och utropade med hopplös ö fvertyge lse om förstörrtel-

sen a f de p laner, hvars trådar han hållit i sin b and: ”Nun ist

der König todt” 5 ) . Och med Carl XII:s död förändrades på en

gäug både utsigten till gynnande fredsslut och h o p p e t, ja irman

kunde sä g a v iljan , till nya se g ra r , hvilka , om de cj kunnat fö iire-

1) G. Ilonde, Sverige under U lrica E leonora och F rcd ric / ; fsid.

1 2 - 1 4 .2) Revel oeli dess gebiet till Vasenberg skulle Ryssland endast iigai att

40 år behålla mot 2 millioner R:dr Banco, hvareftcr detta district s k u l le

mot samma summa af Sverige kunna få inlösas, lto n d e , l. e.

3) I »Fredslraclat, som Danmark skulle nolens volens förpliktas* att

inga och som af Ryssland skulle garanteras;« 1. c.

4) Huru mycket fördelaktigare denna fred skulle varit tin den, ssom

sedermera ingicks, l'ar RiksRådet Grefvc W ellingk indirect ådagalagt ge

nom sin i H a n d lin g a r rör. S ka n d in a v . H istoria del. 12 sid. 301 och

följande införde Protestations- och Reservations-Act emot dc 1719 afsliiula-

de freder, jernte dermed följande bilagor.

5) F a n t, F öreläsn . v /v . S v . H ist. 5 st. — sid. 121.

k k o m n a ett arträdande a t reda» förlorade p rov in ser , likväl liade k kunnat m inska d essas antal och med eftertryck ä sk at ersättning o och utbyte. Men det var nu ej längre högsiunt fosterlandskärlek o o c h o försk räck t hjcltcm od, soin ledde och styrde så väl krigs- r rörelsern a d erefter , som de freder, som sederm era ingingos.L L iknöjdhet och trötthet öppnade snart vägen för Intnpna Intriger. S S m å sin n a d e in tressen och enskilda fördelar vägde i vägskälen u u iera ärr fäderneslandets räddning och ära.

Detta kunde man finna redan a f de första förordningar, som P P rin sen a f H essen straxt efter Carl XII:s d öd , i egenskap a f C G enera lissim os öfver arm cen , utfärdade. — I slu tet a f October 1 7 1 8 h-hade Kung Carl med en talrik a rm ée , 2 1 0 0 0 man, brutit in i N N orge. Ifrän W ester-E d åt Toftedalen öfver fje llar , skogar och tumöras g ick tå g e t. R egem enterna sam lades pä Ideslätten i ) un- d'der Fredricshalls fästn ing , hvars belägring genast påbörjades. MMen sed a n Konungen fa llit , beslöt man att ej fullfölja hans värf, liMivilket sed n ast genom Skansen G yldenlöw s Intagande med storm d d . 2 7 N ov. hade bådat en god u tgång. Tvertom gafs befallning atatt upphöra med belägringen a f nämnde fästn in g , hvilken tv ifvels- otatan I annat fall inom fä dagar blifvit intagen j ) . Hertigen a f HH olste in , nästan den en d e a f de förnäm a, som syHos hafva vör- dalnt den bortgångne lijeltens m inne, gjorde em ot detta beslut, för- gfgäfvcs Ilere föreställnim gar 3 ) . Med lockbetet af löftet om Sou- voera in eteten s afskatfandle bragtc Arf-Prinsen a f H essen lätteligen delet högre befä let på siin sida. Hvarken Hertigen a f H olsteins hibüner bulpo eillcr den skarpa ordvexling , som uppkom mellan hoiooom och Kongl. Rådte t Grefve Renskiöld

med K onungens död all lust till Krig försvunnit sam t mandom oc:lh

tapperligt tag it afsked från nationen; ty , eliurn m ånga tappre mäiin

och krigvana anförare fnnnos i arm éen , tänktes nu ej på annant

än ett feg t afvikande frän halfgjordt arbete. Fienden förvånade1.*»

ej litet öfver, att det skarpa anfallet så tvärt afstannade och kuim -

de ej begripa orsaken i ) . Dä de fingo veta d en , igen fy llde dbe

ostörde den folktomma löpgrafven midt för arm éens ögon 2 ) . S iiä

fort s ig göra lä t , till och med hastigare än det hade bort ske-* ,

bröt nu arm éen npp till ett skyuifelig t å tertåg 3 ) . En stor dice*

a f trossen och belägringsredskapen quarlem nades utanför fästniini-

gcn tillika med många sjuka och döda. Såsom vakt vid dnét

K ongliga liket qvardröjde Ö ftersten vid Gardet M ichael Törnflyclhit

med 2 0 0 man. De öfriga anträdde i brådskande oord n in g , ime;r

lik en oredig flykt än ett med förstånd och beräkning ledt äteirr-

t å g , några få dagar efter Konungens död sin m arche. — S iå

illa var sörjdt för soldaternas qvarter och underhåll, a ll a f (die

R egem en ten , soin ”öfver-com plette” dit hade tå g a t , k n a p p a s t

tredjedelen återkom , hvaraf ock så största delen innan kort sjulkt-

nade och dog 4 ) . . A f Kongl. L if-G ardet, som 2 4 0 0 man frisilkt

1) ” D og blev ej m indre end til l fe r n sparet U m agc stedse a t b a in

J

n m anskap d itinarcherade, kunde* i Februari m äuad'knappt 5 0 0 man t) bära gevär » ). Ocli likväl förebärs att detta återtåg under de l ka llaste vinterm ånaderna töretogs tö r a t t rädda arm éen 2 ) . Utan Mitt oroas a t tleu d en , ankommo så led es tillbaka till fäderneslandet t endast dessa ringa qvarlelvor a f de sk aror, som kort förut bade I lem nat det, lifvade a f segrens v issa hopp, då deras tåg leddes fia f tidehvarfvets störste lijeite. Äfven han kom tillbaka, men J in ed sönderskjuten panna och åvilande på sina trogna soldaters « a x lar . Den 5 D ec. började detta sorg liga tåg och den 13 an- 1 lände det till Uddevalla. Dit ankom d. 1 4 Arfprinsen a f H essen n n e d hela arm éen , och det Norrska fä lttåget var slutadt. Det

s sten Ödman, anförd af Holmberg i Bohusläns Besk. I del. JG1 sid. ”Dä b h le /vo ock oräkneliga a f inguarterade so lda ter oeh annat krig sfo lk , som t m änga a f d a n p ä vägarna och m arken fu n u o s döda liggande, i Iiop- t ta ls med dc a n d ra liken begra fna , a tt kyrkogarden jtä sistone ej räckte t i t i l l de m änga frä m m a n d e , u tan m a tte i backarna h är oeh d er ned er- g g r a fv a s ."

1) Bonde, 1. c.

2) Hvilken orsak kan man antaga till denna bedrift? Manne den, som f författaren tiil »Efterrättelse 0111 Regementsförändringen i Svea Rike 1710« uuppgifver: c m d el a f H erra r G cneralernc hade länge v a n t med ocho o fta varit exponerade, sam t s litit ond t, och beggnle således ledsna ocli k trö tta s i så d a n t lefvcrne', livar/öre dc ock fö rm en te a lt kunua uti, u n - d d e r den i lieg er in g en tim adc ändringen , sä ttia sig i ro" etc. etc.? Or- S'Sakcn kan dock än längre tillbaka uppspåras oeh befinnes då vara en vidt o utbredd sammansvärjning. E 11 egenhändig anteckning af Professor Fant i e ett interfolierad! exemplar af lians historia ljder sålunda: ”F ram lidne f ( a n z li- I tu d c t M elandcrhje.lm har berä tta t m ig , a tt, du han en som m ar W a r hemma hos sm fa r , P rosten H ela n d er i Gefle, har han a f en liiin- d delse pa v inden i P rosthuset fu n n it stora packor a f bref, som han g e - nnom läst flerc d a g a r och fu n n i t innehålla o jä fa k tig a bevis om vissa IJ c r - * ra rs conspiration m ed Sveriges fiender, a tt fö rled a H onungen till - i u - g g u s ts ditlirouisation och tåget t ill l lk ra in . Itre fv c n voro ifrå n llo ru , A M ejerfelt, R ch n skö ld och s je lfva H a zep p a , som C a n z liliä d e t tyd ligen pp am in te sig . C a n z liR å d e t om talte de lta fö r sin fa r , som tog illa v id s * ig ■ H an hade m ottag it dessa h a n d lin g a r a f sin bror liriqsfiscn len Ü-Hclandcr, p å ha n s sotesiing, m ed fö rb in d e lse , a tt bränna opp d e m , h h v ilk e t han a lt h itin tils icke v e rks tä lt. iV« brändes dc genast i cn stor bhrusa . Dc sk u lle vara m a tcria lier t i l l den V iscu lisku A c tio n , som emot d d essa H errar v a r anbefa ld .

Kungliga liket fördes vidare lfll sitt s is ta hvilorura 1 R lddarholm s- * kyrkan och Prinsarna jem te de öfrige höge S v en sk e h e r r a r n a ,,

soin hittills dröjt vid arm éen , begåfvo s ig från k r ig ets b lod iga» skådeplats till den politiska striden på Stockholm s R iddarhus, derr

segren var mera lättköpt.Detta b lef nn den ena arm éens öde. D et fanns hfvena

en annan , bvilken Carl X II, som med all ansträngning b e - -

mödat s ig att underkofva N o r g e , hade befallt att norra v ä - - gen genom Jem lland rycka in 1 det fientliga landet för att t

derigenom tvinga lienden att åt tvenne håll dela sin s ty r k a ..

Anföraren för denna trop p , som bestod a f F inska R e g e m e n te n ,,

förstärkte af Jem tiänuingar, H elsingar och de nyligen u p p sa ttee

3 - och 4-m ännings-R egim enterna i ) , var General-M ajor Carl G u --

sta f Armfelt. Denne tlllräknades de få lyck liga h ä n d e lse r , som n uppehöllo , men ej a fb ö jd e , R yssarnas groQiga framfart i F inland.l.

Vid Storkyro hade han lärt s ig egendom ligheten a f en s tr id , som n

föres i m ilslänga sk ogar och kring brauta klippor a ) . 1 7 1 5 i i

Mars och April m åste hän dock utrymma Finland och förläd es i i

W esterbotten kring Umeå 3 ) . Ilans styrk a , beståen d e en d ast a h f

F innar, utgjorde då inem ot 5 0 0 0 man 4 ) . Han låg der ändaa

till i Juli 1 7 1 6 5 ) , då han tågade söderut och endast en poste-?- ring a f 5 0 0 man qvarlem nades under Ö fverste-L ieutenanten Froin-i-

bold von E ssen s com m ando. I Juli månad 1 7 1 8 börjades rust-t-

ningarna för det Jem tländska fä lttåget. E ssen aftågade m ed åter-r- stoden a f F inska arm éen. 5 0 0 hästar uppbådades, hvariblandd

9 0 i Umeå so c k e n , hvilka sku lle gå till Jem tland att sk ju tsaa . Ä fvenså to g o s i A ugusti 6 0 0 s la g tn ö t, som drefvos till Jem tland .J,

och 4 0 0 Lisprd sm ö r , etc . e tc . Från G efleborgs län bröt Arui-i-

1) Bonde I. c.2) Fant I. c.3) Prosten N ils Grubbs autobiorjrafi, handskrift, benäget nicddelafld

af Hr Pastor J. A. Linder i Uuica, hvilken förf. haruiedelst far hcmbärira

sin; tacksägelse.4) G rubb ; 1. c. > ;

5) "Socken b le f a f denna in ijva rter in y jetnm erlitfen ru in e ra d , ty dde

foro illa fra m med s tjä la n d e , rö fv a n d e och ö fvervå ld , fö y a bä ttre än n

fienden”j G rubb I. c.

fcc.'lt i ) In 1 Jerotland och med den sam lade arm éen , hvars h ela „ auiital uppgick till 0 0 0 0 m a n a ) , banade han s ig öfver fjcllen v ä g

tillll N orge. A f fienden m ötte föga m otstånd, men mer af en v/iild , obanad natur, a f ”fa se liga k lip p or, s jö a r , ström m ar och kiiärr” 3 ) . Utan svårighet in togs S ten c-sk an s. Armfeldt aiilän- dlie olorm odadt och innan p o sten , som stod på bryggan , hann Siäitta s ig till m otvärn, var skansen intagen. Ö fversteLteulenan- t(e:u B ildstein jem te någon besättning förlädes derstädes. S k o g s- rnäis hette en annan sk a n s , som var ordentligt murad a f stenouch hade en stark b esättn in g , soin dock bestod till största delenaitr bönder. D esse utrymde den, nästan mot Commendantens vilja. D iiereftcr b elägrades Munkholmen, nära Trondhem i ) . Då började pnroviant att tryta. Den på fälten quarlemnade oinbergade säden, s

s

tiden; den fyllde luften med en yrande snö och gjorde den skar«*- p a , genom trängande kölden ännu mera kännbar i ) . De fortsa ttee sin färd , men under vägen stupade den ene efter den antlraa. Lik a f m enniskor och h ä sta r , artilleri och b a g a g e , dels öfver-r- g ifv e t , dels behällande sina döda värd are , tecknade tå g e ts vägg med förfärliga spår. Den 2 Januari om aftonen lägrade s ig m aiH- sknpet vid E n a-e lfven , som fly ter åt Handöl i Jem tland. D ä voroo redan vägvisarena ihjäl frusna * ) . N ågra so ld ater från Jemtlaudd v is s te , att den e lf , vid hvilken de hade lägrat s ig , har sitt loppp åt Handöl. De höggo då upp isen och följde ström m ens rigt-t- nlng. Det var ej längre någon arm ée; här och der höll s ig euu flock tillsam m an; men den sk iljdes och hopsm älte oupphörligt. D ee tleste 3 ) följde elfven och kommo till H andöl, men kunde ej h o ss d ess fä bönder 4 ) ftnna den räddning, som äsk ad es. D agligenn skördade döden nya otrcr, och a f d e m , som med lifvct g ingo unr detta e lä n d e , flngo de lleste i stym pade lem m ar ett so rg lig t min-J- ne deraf 5 ) . A f hela den stora arinéen 6 ) kunde efter ett halflft års förlopp föga m er än 2 0 0 an ses dugliga till krigisk tjenstn- göriug 7 ) .

S å ägde S v er ige nu mera knappast någon krigshär att af-f- värja ett anfall på sjelfva m oderlandet, m ycket mindre att för-r-

1) Ej fanns ett trad pä flerc mil att elda med; I. c. Dc värmde sigg vid hopsatta gevärsstockar, som antändes; men dessa räckte ej länge ochh hjelptc blott ringa; Fant I. c.

2) Enligt Idman var en vid Iif, men han hadG tågat med förtropparnM.3) En hop gick öfyer ett fjell, Snasahögarna, och kommo genom enn

skogstrakt till Jemtland, dock i lika uselt skick soin de öfrigc; l! c.4) Dc voro endast 3; 1. c.

5) En lång tid dcrefter kunde man i en synbar mängd af lemnialyttaa menniskor i Jemtland skåda en qvarlcfvandc hupkornst från denna olyck-»- l ig a tid ; llagström, Jemtlands Oeconom. Beskrif. Stockh. 1751.

6) Dc besättningar, som blifvit inlagda i dc ofvannätnnda skansarna,1, kommo sedermera oskadade tillbaka; Nordberg I. c.

7) Härutinnan afvika dock uppgifterna. Det antal, vi anfört, äger förr sin trovärdighet de flesta intygen. Bonde uppger att 2000 man blifvit tillll lif och lem räddade. Nordberg säger, att af gemena voro vid framkomstenn endast 000 döda, 200 skämde till händer och fotter, 300 sjuka.

/

s\v ara sina besitin lngars vidsträckta gränsor. O ckså voro de trrtansmarinska provinserna helt och hållet I fiendens våld. Sedan Slkralsnnd capitulerat den 11 D ec. 1 7 1 5 , var allt S ver ig es välde öll ver d e ss Tyska provinser brutet. Czaren Iiade redan i flera år innnetinCt Ö stersjö-provinserna, ocli i Finland residerade som Gouv e r n e u r den R yske Fursten och G eneralLicntenanten Michael Ga- liizun i ) . S trö ftå g , plundringar och gräsliga grym heter, så inom Fiimland som i N orrland, fortforo liksom åren förut a ) . I Januari

1) flau innehade detta välde i 8 är, sc Fant d. 5, sid. 117.2) Här torde vara på sin plats, att anföra de plundringar, som W e-

sticirbotten undergick före den tid, hvars olyckor vi egentligen föresatt oss attt skildra. Dessa plundringar voro, hvad södra delen af denna provins bc- tr.-äilTar, endast förspelet till ända svårare, som vi längre fram fä tillfälle vissia. Det torde dock ej vara utan sitt intresse, att äfven kasta blicken till— bailka, helst då de underrättelser, här nedan följa, ordagrannt afskrifua ur dåövarande K) rk oherdeu i Umeå, Prosten Grubbs egenhändiga biografi, torde iclk.e vara allmämt bekanta. — ”1714 d . 18 S e p t . , om en L ö rd a g , l ie f ctlt h a stig t allairm om morgonen a lt R yssen va r i fje rd e n . A l l t fo lle t f ly p d d c hort i b y a r och skogar. F ienden steg i la n d J m il utom staden vua l de su h u lln d e F u lln ä rs hudarna och m archcradc landvägen till sliu tden och kom m u hl. 3 c. »n. F n Jiapt. u n der U 'c s tc rh .s Heg te vid natunn Salom . Holm com m enderade 4 50 R ecru ter , och B ondC ap ita in 160 R o u n d er , men sd sna rt fienden kom anm archerandes , drogo sig fö rs t sol- d a n tern a undan och g ingo t i l l ham hnen (ett färgställe nära Umeå i.ands- kj.irka, som troligen i äldsta lider gjort skäl för ett namn, som det nu ej föirtjenar, sasom liggande emellan tvenne forssar), och der sa tte de öfver c lff vcn och stannade fö rs t i ISordm alinq. B önderna gingo ork fo r t. I)er- p n i p lu n d ra d e fienden, som sades a f som liga vara om kr. 9 00 , a f andra 5 tå (,00 m an , com m enderade a f G ollovin (Fant nämner Theodor Apravin sassiom anförare, 3 St. sid. 91), staden ocli bgn Teg om a ftonen, tände sctcdan e ld p d den sam m a och brände honom u p p . Hl. 2 om natten fo ir ■ fienden d cr ifru n . H grkan och s ta d en spolierade fienden och borttog ellhn fva crouor, men pen g a r va r g a n sk a lite t, dock hrende han den icke n p ip t. L lockorna hade han fö rsökt a tt få neder, men e fter de med jcrn v o ir o v ä l beslagna kunde han ej i h astighet fa dem bort, u ta n hlefvo quuar. \ A lts d hlef staden m ed a llt i a lla h u s va r icke a llenast a fbränd , utia tn h a n hrände och u p p B orgcrskapcts m ed gods och d y ra varor la - slm id c fa rk o s te r , som m est voro segelfä rd iga til l S lk h lm , sd a lt B orger- sk u u p e t t g ru n d hlefvo ru inerade, m istandes hdde sin lösa och fa s ta c gen- donm b. B orgcrskapet klagade ö fver sin o lycka , men R a dm . P . B ju h rs L n u k a hcgyn le action mot U r . L a n d sh ö fd in g R a m sa y , som arrestera t

1 7 1 9 kommo R yska strüfcorpscr 3:ne särsk ilda gftnger üfw'er

Quarkcn till U m eå, hvilken stail de utplundrade jointe nejden devr-

om kring , hvarefter de v|d äterfarten togo från Holmön 2:ne b äm -

der med s ig som fån gar , hvllka dock sluppo tillbaka bösitieu

derpä • ) .

hennes fa rk o st, a tt den dcrfö r icke kom hort fö re fien d en s a n ko m st, ch

begick sin sak sa v id a , a tt en inquisitions com m ission b lc f h itsä n d er■ a f

I!:s högsta O m budsm an *) L cijonstcd t om vå ren 1715 a tt inqu irera ö / v e r

L a n d sh ö /d s och C apt. Ruhm s conduit v id fiendens in /a l l , dock uftian

a tt döm m a, u tan In q u isit.s protocollet b ief ö f versand t t i l l Ii: s hög sita

O m budsm an . — — — — 1716 näst fö re J u l fö llo C ossaqucr in i T'Oir-

ne, C a lix och L u le och P ite a llt in til l A b g n i S k e lle flc och p lu n d ra n d e

h va d de u tfö r kom m o. F in ska R y tta r e (de Iiadc året förut kommit «öf—

Ver från Finland; se ofvan) lågo en 2 m il d er ifrå n a lle n a st, m en P itte d

bönderna toqo igen m ånga lass och sköto neder några ocli ja g a d e dl tem

bort. Sed a n foro Cossaqner jem m erliga fra m i Torne och C a lix tmicd

m ördande och rö f vande; — i Febr. sa m m a år lade q va rken , så v i Buär

vore i stor fr u k ta n , men va r hon icke länge s ta d ig , em edan storw uen

bröt henne. F örst i M artio sam m a år b lc f f .a n d sh . R a m sa y kal.liad

h ä r ifrå n t il l H onungen a lt fö rk la ra sig p å m ånga c ftcr tä n k lig a klatg/o-

m å l (som orden lyd d e i Iion-.s bref) och i hans s tä lle b lif G enera l M ia —

jo r C ronberq, som va rit O fverstc fö r f l e s tc rb s It cg: t c t i l l L a n d sh o if-

d ingc fö r o r d n a d . — -------- — — i 717 om som m aren va r 2 «pyr

I ty sk e p a r tie r på llolmönHoch spolierade fo lke l. S en a re g g n , som vu ir

d. 2 0 A u g . voro der Cossaqucr, som då m ed sp ju t stucko th je l L .a irs

E rsso n , spolierade hans hus och togo lians F iliu m a d op tivum bort mit cd

sig , I l \o v . sam m a år b lef L a n d sh . I ta m sa y a /sa tt och G en. M ia j.

I la r . Cronberg ordin. Landslr.ge (han fljttades innan kort tiil Upsala Liätn),

som m ed a ll f l i t söker a tt u p p rä tta det fö r fa l ln a la n d e t”. lian s äudla

nit båtadc dock föga. Vi liafva ofvanföre i texten anfört ett plundrintfgs-

tâg, soin ägde ruin 1719, och vi få framledes tillfälle berätta om yUcrligtare

sköflingar under åren 1720 och 1721, som mer än de föregående öde!.aide

det arma landet.

1) Grubbs ofvannämndc biografi; jmf. D agbok ö fver den m ä r k v ä r

d iga R iksd a g en 1719, m ed m era, som sam m a år s ig tilld ro g , inföndl i

D en S v en ska F a tb u ren för den -1 Juni 1767.

• ) D enn» b e n ä m n in g u tb y tte s d . 25 J u n i 1 7 1 9 , pH sam m a Ud C arl XII s ö friga fö rä n d lrr in -

g »r i L a g sk ip n in g sv äse n d e t u p p h ä fd e s , t i ll d e n » f Ju s tlt ia c -C a n c e lie r . ” Om m an t r o d d e , «II

n a m n e t a f Ju s til la e -C a n e e llc r v a r m era L ag b u n d e t ä n a f H ögsta O m b u d sm an , ä r d e r v ä l i n

g en tin g a l t säga d e r p å , fa s t d e t b eg rip s in te t " . L ag a rb rin g I. e.

Under denim lid förcglngo I S tock h olm , som bekant ;ir , määrkliga tilldragelser. Ulrica E leonoras utväljande till S v er ig es Drroftning med förbigående a f H ertigen af H olste in , son vera in itc- tenns afskaffande, Baron Görtz dom och afrättn lng , den nya R e- geer in g sfon n en , m. m. omnämna' vl en d ast, ntan att vidare ut- v e e c k la , såsom händelser liggande på sidan af vårt ämne.

Den F redsC ongrcss, som vi förr om talat, fortfor att hållas påå L ö fö n , en holm e i Å ländska skärgården . I Maj månad 1 7 1 8 haade den öp p n ats, då pä Ryska sidan G eneral-Lieutenanten Gref- v e e Bruce och Canzli-R ådet Ö sterm an, och på den Sven sk a Ba,- roou Görtz och G refve Carl Gyllenborg voro fullm äktige. U tsig- terrna till ett drägligt fredsslut voro nu m ycket förändrade. I Göörtz ställe alfärdades dit OmbudsRådet i ) Baron L ilienstedt; fråän P reussen ditkom Baron M ardcfelt och den R yske besk ick - ninngen förstärktes af M iuistern Jagusinsk i. C zaren , otalig öfver driröjsniålet m ed fredens afslu tande, sk ickar Österman d irecte till Stitockholra, o c h , då denne innan kort återkom m er med oförrät- taudt ärende, lå ter han sina G alerer plundra Svenska kusterna ännda frän W esterbotten till Norrköping (hvarom mera fram deles). C oongressen altynade under detta sm åningom , till d e s s , då Lilieu- steed t i Augusti o ch Gyllenborg i October återyände der.frän, den fulillkom ligt afstannade 2 ) .

Vi återvända nu till den arm éecorp s, som vi lem naöe för- laggd kring sitt hufvudqvarter i U ddevalla. D ess befä lhafvare, Fäältm arskalken Rebnskiöld 3 ) h a d e , såsom vl redan a n fört, b e-

1) Kanske bör här nämnas, att genom Carl XII:s Canzli-ordning, u t- färordad frän Timurtasch 1713, den nya benämningen af Ombuds Råd hade upppkoinmit. Denna Canzli-ordning skiljde ncinligen Rfidet från befattnin- get*n med Rikets styrelse soch ställde ett Ombuds Råd i spetsen för hvar sitt af 6 expeditioner. Till ett af dessa Ombuds Råd utnämndes vid samma tillllfälle Lilienstedt.

2) Loenboms Histor. Märkvärdigheter; d. 3, sid. 4 0 . 5; jmf. «Kongl. Maaj:ts secrete proposition, ställd till Riksens Ständers befullmägtigadc U t- skoott vid Riksdagen 1720; gifven d. 29 Jan.

3) A^anligen nämncs Rebnskiöld såsom ledare och styresman förkrigs- fönrclagen på denna rikets gräns strax efter sedan Arfprinscn af Hessen an-

girvit s ig till den reform erande R iksdagen I Stockholm . Em el her- tid gafs befa lln in g , att kanonerna och det öfriga k iigstillllbe- höret skulle flyttas frän Sundsborg i ) till Ström stad i ) . D em na transport fortgick under vinterm ånaderna. Då nu M agazineirna och Förrådshusen i Ström stad blifvit fyjlda, ankom befallning ITirän Stockholm att transporten skulle vidare fortgå till Uddevalla mch Götheborg. I April månad ankommo 14 stora tra n sp o rtsk ep tp , escorterad e af 7 Galerer och 2 P råm ar, af 40 kanoner h w ar- dera. .Man arbetade ifrigt både dag och natt med in lastn ingeen , kanonerna frän Sundsborg och frän batterierna vid S tröm sltad fördes om bord; slutligen blef allt färd igt, vinden var god till G ötheborg, man dröjde dock att upphemta några kanoner ITirâu K illingsholinen; då k astade s ig vinden och 2 à 3 D anska Örloifgs- sk ep p , jem te några sm ärre fa r ty g , ankrade 2 mil frän Striöim- stad vid K osteröarna 3 ) . G eneral-Lieutenant von E sse n , som fftor- de befäl i S tröm stad , sände härom rapport till R ehnskiöld mch Amiral Örnfeldt, som befunno s ig då i Uddevalla 4 ) . D esse ain- kom m o följande dagen till S tröm stad , höllo der e tt hem ligt k r ö g s -

trädt sin resa till Stockholm (se t. ex. Fant I. c. ä st. sid. 12a), men

rami ocii 1 gryningen dagen derpå sprängdes de S ven sk a G ale- rcnrna 1 lu fte n . kort derefter g ingo Pråmarna sam m a väg och slu t- ligpen sänktes de 14 fullastade Transportskeppen i ham nen, der de låjgto. M agazinern« och andra kronans Förrådshus lem nades öpp- nai och hvar ocli en hade frihet att derifrån bortföra så m ycket hann behagade i ) . Detta skedde vid samma tid , som den arm ée , soum tågat ur N orge , dagligen m inskades genom hunger och brthst på det nödvändigaste 2 ) . Efter fullbordandet af denna bragd (Irf(i)g sig den i Ström stad förlagda arm ée-corp sen mot Uddevalla. Führst 3:nc vpckor d erefter , då fleuden flngo kunskap om att de Sw tenske så feg t hade utrymt sina befästade p la tser , tågade den öfvver SvinesuiHl in i Bohuslän 3 ) . Vid en b y , kallad Svine- battcka, hade den Svenska arm éen posterat s i g , och der hade Ö fte r s te n vid Artilleriet B. W. ('arlberg i ) uppkastat 2:ne Batte- rienr. m en, da fienden ryckte närm are, lem nades äfven denna plai ts och ariméen stannade ej förrän i Uddevalla. Emellertid bade den N orska arméen obehindradt fått förstöra fästningsverken vi dl Sundsborg och S tröm stad , hvars kanoner och andra flyttbara kriifgseffecter bliTvit förda till Fredrikshall. Den fram ryckte nu tilll Ouisteruins bro och s lo g sitt läger på Fors Prästegårds ägor. Uniulcr samma tid arbetade Ö fverste Carlberg på att sä tta Udde- valllla skans i försvarstillstånd och hindrades derutinnan på inte viss a f f ien d en , hvilken ej heller i sitt läger a f Svenskarna oroa- dest; 5 ) . Ett sådant förhållande väck te dock ovilja i tappra bröst. De»t hände en morgon att General-M ajoren S c h w er in , tillika med

1 D. i Juli inbcrättar Rehnsköld till Rådet, att Transport.skeppen büffwit sänkte och att Magazinsförrådct skulle utdelas åt allmogen, men näm- ncrr ej Galcreraas öde.

2) Redan den 17 Juni klagade Rebnskiöld i bref till Rådet öfver brist på iproviant, bvarvid RiksRådcn de la Gardic och Ranér med skäl anmärka, att .det sjntes underligt alt klaga Öfver brist, dä n\ss förut underrättelse inlunpit, alt förrådshusen varit fulla ; Råds Protok.

3) Den Norska Armeen utgjorde 12 Regementer till fot och 4 till hästi ; I. c.

ij Dennes berättelse om dessa krigsrörelsor följe vi till största delen.5) " llv ilk c t förekom ganska besynnerligt” säger med skäl I.agerbring

i Saannmandrag af Sv. Rikes Hist. 5 del. 55 sid. -

Ö fversleL leutcnanten Stockm an vid G renadlererne, kom ino till R ehnskiöld , der tlere Ofllcerare voro närvarande, bland anidra äfven Ö fverste Carlberg. Dä nu der S chw erin med rörande

Innan d ess villo dock den fientliga arinéen äfven på annat Iiiäill pröfva vapenlyckan. En stark strö fcorp s i ) lio lade Werrn- IcHioil. D er förde då Ö fverste Ilans von Fersen befälet. Han stod v ial Eda skans och hade till d ess försvar endast 7 0 0 man 2 ). I(c:ke d esto mindre och ehuru denna sk an s endast lem nade e tt riitnga sk yd d , alldenstund d ess IJastioner voro gam la och a f träd, s.åt att vatten alltid m åste vara till hands att släcka e ld en , som kuande uppkom m a, då der sk ö ts med k a n on er , försvarade han hjj.eltem odigt sin post. Han ”m inerade” broarna och hindra- dte? dcrigenora fiendens fram trängande; men till den lyckliga nt- g.åingen bidrog utan tvifvel att den W erm ländska allm ogen var u p p b å d a d till ett antal a f 6 0 0 0 man 3 ) . Em ellertid berättas Fersen huMfva genom lå tsad e fram - och återm archer sök t bringa fienden lillil den öfvertygelsen att hans styrka dagligen tillv ä x te , hvilket otc kså lyckades. Den N orska arrnéeu drog s ig tillbaka och Werrn- lamid var räddadt 4 ) .

S å har taflan a f detta o lyck liga års krigshändelser till lands, flicr m örka än ljusa punkter. Betraktar man tilldragelserna till sjjiö s, biir taflan n å g o t, men ej m y ck et, gladare. Ö fverste Ilen- rilki D ankw ardts öfverlem nande a f C'arlstens fästning utgör der den m iiö ikaste skuggan. — Då varande Schutbynachten sederm era A.uniralcn Tordeuskiöld , sedan Carl XII:s död kanske N ordens ut- m iiärktaste h jelte , kom m enderade dä den D anska eskadern. Han lu ad e redan länge varit en farlig m otståndare i dessa farvatten. 17? 17 försök te han ett anfall på G öthcborg, hvarifrän han dock

hedla arniéen, ty ännu den 16 Aug. anmäler han, att fienden uppbränt för- sv/airsverken vid Strömstad; I. I. c. c.

1) Den uppgick till 3000 man Infanteri och 100 man Cavalleric och föirstärknieg väntades från Trondhem ; Forsens href till Råd. af den 22 Juli.

2) Så uppgifver Fersen i bref af den 20 Juli.3) På flore ställen i Rådsprotokollerna yttras det största förtroende till

W icrm lands allmoges tapperhot. ”Dc voro süsom so ld a ter”. Dock sjnasde oj hafva haft soldatens ihärdighet, ty Fersen klagar redan don 2 Aug. att «btiiinderna villp gå derifrån, emedan de ledo brist på uppehälle«.

4) Forsens förtjenster kunde ej lemnas obelönta ; d. 30 Juli gafs h o- notnn General-Majors värdighet; I. c.

sy n es hafva gått med betydlig förlust. Kort derefter vände Iimn s ig mot Ström stad och tänkte bem äktiga s ig de vid in loppet tietr s lä d e s uppkastade 3:ne batterier och borttaga der liggan de tram - sp o r tsk e p p , men han m åste äfven derifrån draga s ig med oföir- rättadt ärende tillbaka i ) . Tvenne år sed nare hade han docck större fram gång. Den 10 Juli 1 7 1 9 tog han den nära fästnim - gen Carlsten belägna Koön 2 ) i b esittn in g , hvarifrån han boun- barderade de i hamnen liggaude Svenska örlogsskepp och g a le r e r . Med list 3 ) , h o t e l s e r s ) , mutor 6 ) och djerfhet 6 ) kringspärradle och belägrade nu den förslagne hjelten så väl fästn ingen soun d ess f e g e , k lenm odige och villrådige com m endant. Han g a f een häftig eld på utanverken , intog staden Marstrand och lät fråin sjöbotten upptaga och i säkerhet bortföra en fregatt och ett psar galerer a f de Svenska fa rty g , som kort förut blifvit nedsänkta i hamnen 7 ) . Dereftor började han häftigt bombardera fästningten och den 15 Juli öppnade den starka Carlsten sina p o rtar , ultan att hafva lidit någon sy nnerlig skada och utan att hafva fö r lo r a t en man af sin besättning 8 ) . En narraktig q u a si-ersä ltiling- c t -

1) ’ G ranadiers B u tta illo n och fV e ste rb o lln in q a rn a , u n d er v ä r ste L ieu tcnan terncs lia i/qe och C lausens a n fö ra n d e bemötte och till/>ynitade dem , a tt nästan in tet fo lk va r it ö/rirjt jn i tvenne G a lerer, som v ni - ra lä tte liqen k u n n a t boltaqa, om de a llenast h a ft en liten bat v id h a m - d e n ”, I io r t berättelse om det v id S trö m sta d fö re lu p it ä r , Stockhollm1717.

2) RehnskiÖIds rapport till Ilådet af den 15 Juli.

3) Förkliidd till fisksiiljarc berättas han hafva utspionerat så väl fässt- ningens angriplighet sont der liggande krigsstjrka.

4) Han sade sig skola ansätta Carlsten med 20,000 inan, derest han ej uppgafs.

5) En skänk af 3000 dukater lofvades Dankwardt.

G) Ilå nian Itadc börjat dagtinga gick Tordenskiöld, åtföljd endast aT en trumslagare in i fästningen och skrämde Commendanten att uppgiffva densamma.

7) Dä Amiralen Örnfeldt från Göthcborg inberättade till Rådet, ;att några skepp blifvit vid Marstrand försänkta, ansågo tlcrc af RiksRådecR, det hafva varit bättre,' om skeppen blifvit uppbrände eller förstörde; llåids

Protok.8) Den utgjorde G00 man; örnfeldts brpf af d. 16 Juli.

hhölls 1 det att m anskapet flck aftåga med all rallltarlsk lionnenr, nmed flygande fanor och klingande sp el. Detta Dankw ardts s te g w a r dock för djerft. Soldaternas knot och allmänna m issnöjet kkräfde en undersökning. Den hölls : Dankwardt häk tad es, döm- ddes a f krigsrätt den 5 Sept. och afrättades på galgbacken vid CGöthehorg, "androm slikorn till skräck och vor nagel”, att å t- nm instone sök a sa m ycket som m öjligt rädda sk en et. De fleste a a f hans underbefäl a fsa ttes.

S å hade nu Tordenskiöld genom intagandet a f denna starka fifästning i ) b lifvit m ästare af sk ärgard en , der han med sina g a - leerer for fram och åter. Han hade intagit den stora ön Oroust 2 ) ooch hotade derifrån med anfall på fasta landet. Att förekomma efctt sådant, uppförde Öfverste Carlberg 2:ne nya sk a n sar , en vid SSvinsund och den andra vid N ötesu n d , hvilka snart blefvo fär- dilige och försed d es med kanoner. De uppfyllde äfven sitt ändamål.

D essa fästn ingsverk kunde dock ick e hindra än mindre före- kuomrna d et nya fö re ta g , Tordenskiöld hade i sinnet. Djerf a f siiin fram gång vid M arstrand, hade han Iofvat sin Monark, att haan äfven skulle intaga Elfsborgs fä stn in g , lika lätt som han röök te sin p ip a ; och mot denna fästn ing närmade s ig d. 21 Juli kkl. 3 e . ra. den D anska flottan, bestående a f inalles 11 fartyg 5 ) . Bdakom öarna och bergen åt H isin gssid an , a f hvilka den skydda- d e es och betäck tes för kanonelden , rangerades flottan af Torden-

1) Han hade äfven derföre stor ära, utnämndes till Amiral och den Dan- skke Konungen, som vistats en tid hos sin Norska armée, gjorde vid åter- reæsan till Danmark ett besök pä Carlsten för att taga sin nya egendom i öggnasigte; Rehnskiölds berättelse till Rådet af d. 8 Aug. Han hade fått dœ nna uppgift af cn Dansk fånge.

2) Så efter Carlberg; Rchnskiöld uppger 2:nc öar, «öfver hvilka han fönrordnat höfdingar«, men nämner ej dessa öars namn.3) Så berättas i ett bref om Elfsborgs belägring, infördt i den Sven

skaa Merkurius för Nov. 1757. Ett annat bref om samma belägring finnes äfvven i denna tidskrift för Maj 1758, der antalet af fartyg uppgifvcs till nåpgra och 50 (hvaribland några f. d. Svenska fartyg, fångster Rån Mar- straand).

slviöld och började derefter mellan 6 à 7 på aftonen ryck a frann

em ot fästningen. Det var S v er ig es lycka i ) , att Com mendantœn

på denna fästning var en hjelte och 1 allt olik den feg e befm l-

hafvaren på Marstrand. Ilans namn var Johan Abraham L illite ,

Ö fversteLieutenant vid E lfsborgs Infanteri. Han hade förut vuin-

nit krigarära. S lagen vid H elsingborg och G adebusch, passagten

vid Dam garten, tåget ur Tönningen öfver E iderström m en, Straal-

sunds b elägring , de b ägge N orske fälttågen a ) höra ej endaist

till S ver iges h istor ia , utan äfven till hans. Ilaus underbefäl o»ch

gem ene man liknade honom . S å led es helsades med skarpa sktott

den Danska flottan, då den närm ade s ig . De b esvarades äfve3n.

Tordenskiöld gaf eld från sina pråmar och kastade bomber. D œ r-

m ed fortsa ttes med endast ett kort uppehåll m ellan 10 och 111

på natten ända till den följande dagens m iddag. N ågra timmiar

derefter ryckte han ännu närm are och intog e tt fördelaktigaire

lä g e . På norra sidan om fästningen flnnas nem ligen några kliip-

p o r , som kallas med ett gem ensam t namn A spholm en, och hvillka

erbjuda något skydd och betäckning. Der lade han pråmar inted

gro f bestyckning och ” bombkitsapne.” N ågra större fartyg lad ies

äfven utanföre dessa klippor. Nu börjades en förfärlig canom ad

och bom bardering 3 ) , hvars följder snart v isade s ig . S tora oich

m änga brecher uppkommo på fästningsm uren. K yrkan, Coinm em -

dantshuset, och flera baraquer fö rstörd es, kruttunnor och fylltda

bom ber itändes och spridde död och förstörelse omkring s ig oich

slutligen k rossad es batterierna och bröstvärnet. Fienden b lef ic lk e

heller utan sk ad a , ehuru han, skyddad a f k lipporna, var svåraire

åtkom lig. Flere a f hans skepp genoinbårades och m åste drajga

s ig undan ur striden och tvenne gånger sk ö ts eld i en pråim ;

dock lutade segren oved ersäg lig t till hans sida. Också sk ick a id e

T ordenskiöld 2:ne gånger en slup med hvit f la g g , trumpetare oick •

trum slagare, att uppfordra fästningen och erbjuda det som w id

1) Hade fästningen fallit, hade äfven Götheborg varit en icke svnnter-

ligen svår eröfring. Den slutligen aftvungna freden hade då utan tvifWel

blifvit ännu niera förödmjukande.2) Se ofvannämnde bref; jmf. Nordbergs Carl XII:s Historia.

3f Inalles 1535 bomber sägas under belägringen blifvit kastade pä fäast-

nin^en.

MIarstrand ty ck tes hafva gjort god v erk an , nernl. fritt a ftåg med fljygande fanor och klingande spel. Men Lillie svarade: "Torden- s/Jcio/d skall betänka, Lillie är ingen bankwar dt; Dankwardt rear ingen Lillie. Jag vill heldre föras till Göt lie bor g en död L. illie , än en lefvande Dankwardt" Andra gången lade han der- tilll den h o te lsen , a tt, oin en parlamentairslup en gång till v isade s u g , skulle han sönderskjuta d en , oaktadt d ess hvita llagg. E inel- le;rlid rustade han s ig att, värdigt en h jc lte , m ottaga den befa- raide storm ningen. Ställningen var bister. Kanonerna kunde ej brrukas och vid de nedskjutna bröstvärnen m ötte en mördande eld. O tckså voro redan 1 0 0 man i ) dels fa lln e , dels så b lessera d e , attt de ej dugde till tjenstgöring. UnderCommendanten Major Gilitrie vid S a x isk a R egem entet a ) dödades af en bom b, som nära hoonoin creverade 3 ) . Men Lillie förlorade ej modet. Vid brecher- naa sa ttes alla ham dgevär, så väl de lefvandes som de dödas; man- skcapet indelades så att som lige sku lle endast sk ju ta , andre en- daist ladda, och CCommendanten s je lf jem te alla Officerarna gåfvo sim sem ellan sitt lhedersord och öfvertalade med rörande och be- veekande föreslälhningar den öfriga besättningen att ick e allenast rnted ifver och tapperhet m otstå a n fa lle t, utan äfven att förr dö äm gifva s ig . O ckså kunde genom denna ihärdighet och den ouupphörliga g e v ä r s -e ld , som var förberedd, väl ej en storm ning, trrots fästn ingens usla sk ick , allöpa utan en fiendernas ganska sttora m anspillan. Em ellertid kom det ej derhän, ty en fara för flcenden uppstod frän ett annat oväntadt häll.

1) Äfven häruti afvika de bägge ofvan åberopade brefven; det scdna- rc ; säger, att endast 80 nian fallit, men som det af andra omständigheter synaas. måhända mindre pålitligt än det förra, rätta vi oss efter detta.

2) Ett värfvadt Regemente af utländskt manskap, som kort efter Carl XIII:tes död upplöstes.

3) Rehnskiöld förordnade efter honom Majoren Lehman till Under- Coommendant på Elfsborg. Vid samma tillfälle utnämnde han Öfverste- Liicutenanten de W itte till'samm a befattning i Bohus. RiksRåden, Grcf- vairna Düker, de la Gardie och Baron Cronbjelm förklara Lehman vara en brraf karl, men att på de W itte kunde man ej lita och att aflidne K onun- gcen aldrig velat begagna honom. Cronhjclm skulle dcrom underrätta Reehnskiöld, så att han finge utnämna en annan ; Rehnskiölds rapport till Råadct af den 20 Juli och öfverläggningarna dcrom.

Vi Iiafva nämnt att flenden a f Aspholm en till b etyd lig dlel skyddades för elden från fä stn in gen , m en derem ot lå g den p)å delta , stä lle helt och hållet blottad för en häftig e ld , som dten 2 4 Juli i första dagniugen började och som kom från ett ställle, der man minst hade anat det. En annan hjelte Ö fversten Geoirg llog islau s Staël von H o lste in , som stod posterad på H isingem , hade nem ligen låtit under natten m ellau den 2 3 och 2 4 npjp- kasta 2 batterier nära sjöstranden vid gården A rendal otcb förse dem med 4 kanoner i ) , och detta 1 sådan ty s th e t , att flem- den ej v isste ett ord derorn, förrän om m orgouen tä ta sk ott a f kartescher började beskjuta de öppna pråm arna, hvilka m ot dem- na eld ej längre ägde det sk y d d , som holm ar och klippor haide lem nat mot skotten från fästn ingen . O ckså tvangs flenden ratt öfvergifva sin fördelaktiga stä lln in g , men detta lät s ig ej göira utan att träda ut för fästn ingens kulor, så att den D anska flm t- tan på detta sä tt b lef fran tvenne sidor beskjuten. T illfä llet hatde här var it, att utan tvifvel helt och hållet tillintetgöra en öfveer- dådig iien d e , men det var ej hos alla Svenskar ett sådant-hjeltte- mod kunde påräknas. Commendanten hade nem ligen ou p p h ö rligen ända från belägringens början påm int och b eg ä rt, att n å g r a af de Svenska fa r ty g , som lågo i hamnen skulle deltaga i sttri- d en , men förgäfves a ) . Man förebar, att de voro så illa meed- farna, att intet med dem kunde uträttas 3 ) . Lycka v a r , att rot- gängen ändå b lef gynnande för de S v e n s k e , ty redan kl. 6 sam m a m orgon , som batterierna vid Arendal börjat sp e la , d r o g s ig flenden ut pä redden och kunde ej skada mer. Den 2 5 g iin - go några Svenska Galercr och togo i sin ordning Aspholm ein i besittn ing jem te 4 der af flenden qvarlem nade m etallm örsare a f ansenlig kaliber, m ärkte med Danska Konungens namn och krona 4 )

1) 3 slungor och 2 mörsare uppger brefvet för Maj 1754.2) Isynnerhet begärde han frän början af belägringen några fartyg för

att angripa Aspholmen och derifrån fördrifva fienden, men lika förgäfves; 1. c.

3) 1. c.

4) Brefskrifvaren för Nov. 1757 upplyser, att dessa sedermera en liang tid stodo på torget i Götheborg.

ouch tvango, genom en häftig eld derifrån , flenden att draga s ig Ilängre ut i skärgården. Han stannade dock vid Carlsnnd i ) och , eehuru han med ganska stor förlust 2 ) gått ur denna strid , #Iem- uuades han i fred a f den S ven sk a flottan, som lugnt dröjde 1 bbamnen 3).

. Ehuru nu Tordenskiöld in såg svårigheten att intaga denna ffästn ing och dermed ej vidare gjorde något fö r sö k , ville han liik vä l och lyck ad es äfven tillfoga sin flende en ganska stor sskada. Kort efter sedan man tillskyndat honom en ytterligare för- Iiust 4) och da man inberättat att han lem nat den G ötheborgska sskärgården 5 ) , sm ög han s ig en mörk höstnatt förbi fästn ingen ti ill den der innanför liggande ham nen, der han dels uppbrände, d le ls bortförde några Svenska örlogsfartyg. En a f de ej fördol- dJa orsakerna, hvarföre Tordenskiöld djerfdes att besöka samma H arvatten, d e r han kort förut m ötte e tt sä tappert m otstånd , tcorde kunna tfå sök as i den om ständ igheten , att E lfsborgs fäst- naing ej mera lydde som Commendant den hjeltem odiga Lillie. D)er förde uein ligen nu Ö fverste Gadde befä let 6 ) . Detta g a f utan tw ifv e l Tordenskiöld större tilltagsenhet och mod. Att Lillie ha- (Ue varit mer på sin vakt än hvad nu var fa lle t , kan bland an- naat s lu tas d era f, att han kort efter den lyck ligt afslutade be- läägringen 7 ) hos Rebnskiöld begärde och erh ö ll, a tt , till fästnin- gçeu Ny E lfsborgs säkerhet och för de allt mer och mer för-lääugda nätternas sk u ll, 2 E schaloupar skulle hvarje natt pa

1) Amiral Örnfeldt inberättade till Rådet den 25 Juli, att de Danske mned sina fartyg dragit sig ifrån fästningen Elfsborg till Carlsund och att ddc lidit ganska stor skada; RådsProtok.

2) 1. c. jemnför GeneralMajor Mentzers rapport till Rådet.3) Lillies förtjenst belönades. Han erhöll ett nådigt handbref af Drott-

niiingcn, utnämndes till Öfverste och upphöjdes innan kort i Frihcrrligtsttånd. Äfven Staël von Holstein bief Raroniserad; 1. 1. c. c.

4) Örnfclt berättar af den 1 Sept., att de fientliga fartygen blifvit öf- veerrurnplade och 2 flottprårnar cröfrade.

5) Örnfelts rapport af den 12 Sept.C) Se ncdanföre åberopade Protokoller, sid. 117.7) d. 8 Aug.

trullera rundt omkring fästningen frän varrvet och till A sphttil-

inen i ) , att e j , såsom förut hade händt någon fien d e, utan a llt

på afstånd sk ö n ja s , skulle kunna närma s ig d essa farvattem .

Detta R ehnskiöids förordnande fann dock sederm era Amiral Örin-

felt skäl att ändra. Ett rykte var sprid t, att den D anska flatt-

tan, som ända hittills dröjt utanför e lfsm y n n in g en , hade begifv iit

s ig derifrån; en del a f densam ma åt M arstrands fä stn in g , en am -

nan större del nedåt sundet 2 ) . G enast gaf Amiral Ürnfeldt b e î-

falln ing, att den omnämnda patrullcrlngen såsom num era ö fv e ir -

flödig skuile upphöra. De 2 E schalouparne sk ick a d es då n

ITiärd. — Den 2 0 Septem ber 1 7 1 9 kallades Lotsen N ils O lofsson lfirån Marstrand a f den då der rcsiderande Amiralen Tordenskiold ttiill ett sam tal i ) . Äfven 2:ne andra lotsar voro tillkallade och ii Am iralens kajuta öfverlades frågan , huruvida de kunde åtaga s ö g att till G ötlieborg leda lians färd. N ils O lofsson gjorde in- Av.andningar och fö rsö k te , såsom en ärlig Sven sk an stod , a tt , eefhuru han o lyck ligtv is kommit under en främmande herrskares w ilja , slippa deltaga i en färd, som för hans fädernesland kunde biflifva af så m enlig följd. Han förebar att hans lotsvatten ejsit,räckte s ig längre än till Carlsund och Amiralen lofvade honom, aittt ej behöfva följa längre med än till Brännö. Klockan 3 e. ra. b iegåfvo de s ig från Marstrand. Lotsarna styrde hvar sin af 3 g;a!ejor; Tordenskiold sje lf anförde några grundgående slupar. 0)an aftonen , i ”sohlgladningen”, ankrade de med galejorna sun- main för R am m en, som ligger midt för Rörö, och sluparna lade sii.g vid M ågholm en, som ligger öster oin Rammen. Dä de lågo d ie r , komm« k l. mellan 4 och 5 några Svenska fartyg 2 ) från Ötfverön. D»e sä g o dessa under R isön , ungefär en 4:dels mil ifrrån sig. Då det hade blifvit mörkt 3 ) , begåfvo de s ig utaf. E io svag vind , som närm ade s ig än till sy d lig , än till v e s t lig , läitttade färden. Sluparna giugo förut uti en lin ea , hvar efter an- n;an sammanbundna, och bogserade galejorna. Så foro de g e mo ra lilla Carlsund och galejorna gingo under Brännön och an- k irad e derstädes; men Tordenskiold med sluparna g ick vidare. T y s t och oförmärkt sm ejg han s ig fram , blott svagt hördes vatt- n ie ts sorlande vid årtagien. Vi hafva nämnt att många batterier v .aktade inloppet; T ordensk io ld närmade s ig det y tte r s ta , som var am lagdt på ”K äringeberget” 4 ) ; han gick detta nära a tt, så m yc- keel möjligt v a r , hälla s.jg på afstånd från fästningen. I*å detta bantteri stod då såsom s.k ildpost, soldaten Gudmund Lydig. Ilan

1) Nämnde Lots’ berätttolse till Kongl. Commissionen, införd i ofvan åbieropade Protokoller; jemnförd med flera andra uppgifter dcrsammastädes.

2) Dessa måste ej hafva blifvit de Danske fartygen varse, ty något sanrjnianträfTande omtalas ej.

3) På ett annat ställe nämnes, att det varit något stjcrnklart, hvilkct än mera ökade det vådliga i färden.

4) »Detta ligger på Landssidan tvärt emot fästningen Elfsborg;« 1. c.

s å g den nattliga färd en , ropade an och flck till sv ar: "god v ä u r , men lät a f oförstånd eller någon annan bevek elsegru n d fiendien fritt passera . Utan att ens hafva blifvit anropad sy n es Tordem - sk iö ld hafva undsluppit de öfriga b a tter iern a , till d ess han am - lände till det på B illingen , hvilket "till varfshainneus och inlojp- p ets defension och säkerhet anlagdt var." Der var en del a f S a x isk a R egem entet förlagdt. Soldaten Martin König stod på posst. D enne anropade de kom m ande, men lät narra s ig af sv a r e t: cult de voro Svenskar, som haile ombord Danska fångar , som skulle till Götheborg. De passerad e vidare ; innau kort hördtes ett sk o tt , det hade genom bårat vakthafvanden vid Corps-de-G ardlet Fendriken F ranke; det öfriga m anskapet, som ej skyndsam t lly

lu ette det. Men de« häftiga k n a ll, som Innan kort h örd es, för- dmligt i det numera klara månskenet. Tetzlofs berättelse.öl) De voro anförde af AmiralitetsCapitainen Nils Nilsson.

(Ci) Se Lotsen Nils Olofssons berättelse till Kongl. Commits.

på fanns vid Svinholm en en red lös Dansk galeja med S v e n ssk

flagg i ) . Em ellertid anlände Tordcnskiöld sam m a dag Ull Manr-

strand. Detta var lians s ista b ed r fi I detta krig.-t; r •/' . i U\ .• ~f : ; * ; . ’ .v i rt'.: ^ f: jt

L inen. Ü fverste G adde, Amiral Örnfcldt je in te några andre blefvo il döm de till obetydliga penningeböter, knappast uppgående till livad cco m m issio n en s läugvariga verksam het kostat staten i ) .

Vi hafva nu sök t skildra några af krigsföretagen under det0 o lyck liga året 1 7 1 9 , men flere återstå . Hittills hal va vi lör- n n äm ligast a fsetl d e k r ig sscen er , som hade den vestra kusten af fifäderneslandet till sk åd ep la ts; men äfven på den östra fortgick d d et blodiga dramat. Om tillfä lle beredes o s s , önske vi fratnde- Itles fullfölja dcu enkla berättelsen .

1) Utredandet af förhallanderna vid Strömstad inskränkte sig tili en lålångvarig undersökning om ett Transportskepp, kalladt »Junge Johan«, hhvilket lastadt med krut i December 1718 hade afgätt från Strömstad till GGötheborg. Vid Carlsund hade detta fart;g blifvit infruset och eröfrades1 i Mars manad det följande året af fienden. Sedan med noggrann vidlyf- titighet en mängd personer blifvit hörde, förklarade dock Com. ”a l le t tm ö r - k>kcr h v ilu d c ö fver denna s a k .” Väl uppgifver Styrmannen Drandt, att diden friska besättning, fartyget hade frän Strömstad, blifvit i Marstrand b bortbytt mot ”sju k lig a ocli k le n a ;” men detta bestrides af andra. Ä ii p.påstås, att fartyget fastfrusit straxt före Julhelgen; en annan uppgift lyder, atatt isen ej laggt sig förrän Trettondagstiden. Så stridiga äro uppgifterna oioch slutligeu sätter Corn, en gräns för en längre undersökning med för- k.klarandet, att en ”fö rd rö jd sam m anvaro sk u lle åstadkom m a n ya u t - g g ifte r fö r s ta ten .” E x tra c t ur lio n g l. Comm issionens U u fv u d P io to k o ll, h h v a d angående Itru tske /ip e t Ju n g e Johan är vardet inqu ircrad t.

!.{ t ft ■>(.»■■.? .«>* ; i i i t i i s A~i ' i 41-4)1*1' ••t'.’in ! «•• iffl < m .ta i; > .on>:» - i -;i!ujS;- t! »*»

- i l l »«»«»'».U tB i. 1. nuVIUPH* •««' V l i l l l l& V ' 0 1 jjli .1 ■>■»!.. ir ; iJ

' t< . 41)' . . . i . Ht t) i •!>«1 \ VI J » l W . \ ' I t l t u l *

.ihn • • i.v. si.i - ’ tyg -..i . -.Vi. .-.w\t Vi*̂ " - >■■tii 'tl )Vmii^MR im 'jui