”

Francisco Bamacas är oroad över miljögifterna

måste stängas””Marlingruvan

Dela meDen tidning Från diakonia nummer 3 2012

Money talks!

innehållmarlingruvan, Guatemala............. 3

Cedar har ordet ............................. 9

notiser och insamling ................ 10

om vi vill minska antalet konflikter i världen och åstadkomma fred så räcker det inte med att kräva att stater tar sitt ansvar eller att ge människor makten över sina liv. Det är också nödvändigt att vi påverkar företagen som verkar i konfliktdrabbade länder. Konflikter beror ofta på olika ekonomiska intressen som står i strid varandra, och de förvärras av att företag som arbetar i konfliktländer bidrar till miljöförstöringar eller till att mänskliga rättigheter och demokrati åsidosätts. Fallet med Marlingruvan i Guatemala är ett sådant exem­pel. Utvinnigen av guld har en enorm påverkan på miljö och män­niskor i området, både bra – exempelvis i form av ny infrastruktur – och dålig – i form av förorenad miljö och splittring mellan män ­ niskor. Men lösningen är inte att stänga gruvan – lösningen är att påverka företaget att ta sitt ansvar. Det vi hör från våra samarbets­organisationer i Kongo och Guatemala, är att de inte vill bojkotta gruvorna utan att se till att företagen tillåter facklig organisering och minimilöner, och inte exploaterar människor, na turresurser, miljö och klimat. Tyvärr ser vi att många bryter mot konventionerna i sin rovdrift på ekonomiska vinster.

det vi kan göra då är föra en dialog med de som investerar i olika företag så att de kan ställa krav på företagen. Vi kan publicera hur många tankeväckande och kritiska rapporter som helst om före­tags bristande etiska ansvar, men det är först när pengar kommer med i bilden som företagen verkligen lyssnar. Money talks – det är den krassa verkligheten.

Genom att sätta upp en rad kriterier för de företag vi vill investera i kan vi påverka företagen. Diakonia för just nu samtal med banken Nordea och vi har ett antal ”negativa kriterier”, det vill säga vi investerar definitivt inte i vapenhandel, alkohol/tobak och porr. Vi har även ett antal ”positiva kriterier”, det vill säga vi vill investera i företag som tar ansvar för hur de påverkar miljö, klimat, mänskliga rättigheter och arbetsrätt. Vi kan även investera i andra företag men då vill vi se att de genomdriver förändringar och få rapporter som visar att förbättringar har skett annars kommer vi att lämna samarbetet.

den andra delen handlar om att koppla arbetet till vårt påver­kansarbete gällande skatteflykt. Vår brittiska systerorganisation Christian Aid har konstaterat att större summor än de vi ger i bistånd lämnar de fattiga länderna i form av skatteflykt. Varje år för­medlas cirka 120 miljarder dollar i bistånd, samtidigt förlorar de fat­tiga länderna ungefär160 miljarder dollar i skatteintäkter för att många multinationella företag helt enkelt undviker att betala skatt i länderna där de agerar, utan flyttar vinsterna till skatteparadis där skatten är allra lägst. Skulle man få till ett regelverk som säger att företagen ska redovisa sina resultat där de har sin utvinning och pro­duktion och därmed också betala skatt där skulle fattiga länder få ett välbehövligt tillskott av resurser. I USA har man stiftat en lag som säger att företag som arbetar med råvaror måste skatta i de länder där råvarorna utvinns. Ett förslag som kan vara ett första steg mot en sådan lagstiftning finns nu på EU­kommissio­nens bord, och det kommer att bli före­mål för framtida diskussioner. Vi på Diakonia hoppas att den svenska rege­ringen ska vara en mer pådrivande kraft i de samtalen, och kommer att fortsätta arbeta för det!

bo forsberG, Generalsekreterare

information och nyheter från

redaktör Viktoria myrén Projektledare rebecka björndahl

ansvarig utgivare bo forsberg adress box 140 38, 167 14 bromma

gåvoplusgiro 90 33 04-4 • 90 33 03-6 (OCR) telefon 08-453 69 00

telefax 08-453 69 29

e-post diakonia@diakonia.se Webbplats diakonia.se

Diakonia är en kristen biståndsorganisation som tillsammans med lokala

samarbetsorganisationer arbetar för en varaktig förändring för de mest

utsatta människorna i världen.

tryck edita Västra aros, på miljövänligt papper

Layout blue media dela med utkommer under 2012

med fyra nummer och distribueras till Diakonias

understödjare.

iSSn-nr 0281-4404 Första sidan francisco bamacas är rädd att vattnet

och marken förorenas med gifter från marlingruvan. Han vill att den ska

stängas. Foto markus marcetic

numm

er 3 2012

Till Diakonias givarservice kan du ringa om du har frågor kring gåvor, autogiro, adressändringar m m. Hit kan du också ringa in din minnes­ och hyllningsgåva.

Telefonen är bemannad vardagar kl 9–15 (Dag före helgdagkl 9–12). Du kan också skicka in din minnes­ eller högtidsgåva

på diakonia.se eller genom att e­posta till gavor@diakonia.se.

diakonias givarservice

Guld­ och silvergruvan i Guatemalas fattiga bergstrakter har splittrat byar och familjer. Ständigt uppstår bråk mellan dem som jobbar för gruvan och dem som vill ha bort den.

Och konflikten berör faktiskt oss. Kanske finns dina pensionspengar just här. Fem svenska AP­fonder har investerat 426 miljoner kronor i Marlingruvans ägarbolag Goldcorp.

text: lena Hansson foto: markus marCetiC

(utom bilden på denna sida, fotograferad av David Isaksson, Global Reporting)

Allt är inte guld som …

2 • Dela meD Dela meD • 3

Francisco bamacas enkla hus lig­ger bara några hundra meter från den omstridda Marlingruvan. Förut var det här en otillgänglig liten bergsby, som bara nåddes via dam­

miga grusvägar. Nu är vägen jämnt asfalterad och försedd med moderna reflexer. På ena sidan ligger det vidsträckta gruvområdet som ett grått upprivet sår. På andra sidan ligger infarten till Franciscos hus.

– Mina grannar hatar mig för att jag är emot gruvan. De pratar inte längre med mig, de vill ha bort mig, säger Fransisco.

Grannarna jobbar i gruvan och de är måna om sina jobb. För dem är Francisco och alla andra som kritiserar gruvan ett hot mot deras försörjning.

– Det hade varit enklare för mig att bara vara tyst. Men jag kan inte, säger han.

För Fransisco är rädd; rädd för att vattnet och marken kan innehålla miljöfarliga gifter. Han vill att gruvan ska stänga genast.

– Vad ska man med pengar till om det inte finns liv? Vi kan inte leva utan vatten, vi kla­

rar oss inte utan vår jord där vi odlar vår majs och våra grönsaker, vi behöver skogen för att få ved till matlagning.

Han sänker rösten och med ena handen skjuter han bak cowboyhatten några millimeter.

– Det finns ingen medicin mot sjukdo­marna som vi ser nu; hudförändringarna, luft­rörsproblemen. Veterinären säger att om man väl har fått tungmetaller i blodet så finns inget att göra. Man dör. Det gäller inte bara djuren. Det gäller även oss.

Han tittar bort ett ögonblick och tystnar. Lyfter handen och försöker obemärkt torka bort tåren i vänster öga. Men det kommer fler.

– Jag är vuxen, jag ska ändå snart dö. Men mina barn? Vad händer med dem?

Veterinären rådde honom att flytta. För barnens skull.

– Men vart skulle vi ta vägen? Det gör ont att lämna den här platsen. Här är jag född, här har vi hus och mark och djur. Det här är min plats på jorden.

Det har gjorts en del tester av vattnet, av grannarnas blod och urin. I vattnet har man bland annat funnit tungmetaller, arsenik och cyanid. Men det är inte klarlagt om det beror på gruvbrytningen.

– Ett problem är att det inte skedde några mätningar innan prospekteringen för gruvan startade och därmed mättes inte vilka halter som eventuellt fanns naturligt i området, säger Ulrika Danielson, ordförande för Etikrådet, som samordnar första, andra, tredje och fjärde AP­fondernas miljö­ och etikarbete.

Fransisco säger att han vill att miljön och deras kroppar ska undersökas av oberoende forskare. Men trots rädslan för gifterna är det hatet som skrämmer honom mest.

– Det är det värsta. Gruvan har köpt de lokala myndigheternas och arbetarnas lojali­tet. De hatar oss som vill ha bort gruvan. De har till och med hotat att döda mig.

guatemala är ett a v världens våld­sammaste länder. På vissa håll mördas fler människor nu än under det blodiga inbördes­

kriget som pågick fram till 1996. Staten har inte lyckats upprätthålla lag och ordning – därför finns en mängd väpnade grupper som tar lagen i egna händer.

– Situationen i området kring gruvan är bedrövlig, säger Rigoberto García på Diakonias samarbetsorganisation CPD. Goda grannar har blivit bittra fiender. Familjer har splittrats och misstron finns överallt.

CPD tar varken ställning för eller emot gruvan.

– Nu ligger ju gruvan där, och det är ett faktum. Men vi hävdar att alla människor som bor i närheten ska ha rätt att uttrycka sina åsikter, säger Rigoberto García.

Om folket runt Marlingruvan skulle rösta idag skulle kanske ja­sidan vinna.

– Då måste alla respektera det. Det viktiga är att folket får säga sitt och att staten lyssnar, säger Rigoberto García.

Genom internationella överenskommelser har Guatemala lovat att ursprungsfolken ska tillfrågas i ärenden som påverkar dem. Men i San Miguel – där lejonparten av gruvan

Det kliar och svider, säger francisco bamacas 12-årige son Álvaro och gnuggar på den glesa fläcken ovanför örat. – mamma brukar ta på salva, då känns det lite bättre, säger han.

francisco bamaca möts av sina söner när han kommer hem på kvällen.

omtviStat FaLLGuatemala har skrivit under ilo169 och förbundit sig att lyssna på ursprungsfolken i frågor som påverkar dem. när staten inte brydde sig om att 80 procent av sipacapaborna sa nej till gruvan anmälde de staten till interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter, iaCHr.

iaCHr krävde att staten skulle stänga gruvan, föroreningarna skulle utredas och vattnet renas. men i slutet av förra året häv-dade staten i en rapport att det saknades skäl att stänga gruvan. iaCHr hävde då kravet på stängning. kravet på staten att garantera rent vatten finns kvar. fallet ligger kvar hos iaCHr, som kan föra det vidare till interamerikanska domstolen för mänsk-liga rättigheter.

”Jag är vuxen, jag ska ändå snart dö. Men mina barn? Vad händer med dem?˝

francisco bamacas

Dela meD • 54 • Dela meD

l igger, har ingen folkomröstning hållits. I grannkommunen Sipacapa ordnade civilsam­hället och kommunen en folkomrösning år 2005. Då sade 80 procent nej till gruvan. Men det har staten struntat i.

Därför har Sipacapaborna tillsammans med CPD anmält staten till Interamerikanska kommissionen för mänskliga rättigheter i Washington, som tyckte att situationen var så allvarlig att de krävde att gruvan omedelbart skulle stängas tills föroreningarna hade utretts. Men för några månader sedan tog kommissionen bort kravet på stängning. Rigoberto García förstår inte varför. Han är rädd för att de har gett vika för påtryckningar från staten och gruvbolaget och att beslutet kan påverka bybornas hälsa.

Fallet ligger kvar hos kommissionen, som fortfarande kräver att staten garanterar rent vatten till 18 byar i området. Rigoberto García hoppas att fallet sedan går vidare till Interamerikanska domstolen.

inte så långt från Francisco Bamacas bor Diodora Hernandez. Hon är en fattig, gam­mal kvinna, enkelt klädd med tunna plastsan­daler på fötterna. Utanför hennes hus står en ung man, hennes livvakt. Han finns i hennes absoluta närhet 24 timmar om dygnet, alla veckans dagar, betald av staten.

– Det började med att en ingenjör från gru­van kom hit och ville köpa min mark, men jag vill inte sälja, säger hon.

Sedan byggde gruvarbetarna en väg på hen­nes tomt. Hon pekar på en smal grusväg på baksidan av huset.

– De frågade inte ens om lov.Diodora blev förbannad och stängde av

vägen med en kedja. – Då hotade de mig. Efter det kom de lokala myndigheterna och

markerade ut hennes tomtgräns på andra sidan huset. De satte dit en betongklump.

– Men här står ju redan den här, säger Diodora.

Hon viker sin magra kropp dubbel och pekar på stenen vid grannens staket.

– Det här är gränsen, det har det alltid varit.

De lokala myndigheterna kallade henne tjuv, sa att hon försökte stjäla en meterbred markremsa.

– Jag blir så ledsen. Jag har levt ärligt och enkelt i hela mitt liv. Jag är ingen tjuv, säger hon med blicken trotsigt fäst vid grannhuset som bara ligger någon meter från den omstridda gränsen.

Där, i ett grönt hus som gruvbolaget byggde i samband med att byn flyttades från gruvområdet, sitter byledningen. Dit gick Diodora för att prata om gränsdragningen. De sa att hon inte skulle bråka, att hon skulle sälja sin mark och sluta stjäla. En släkting och granne som är med i den lokala säkerhets­kommittén, ett slags kommunalt medborgar­garde, lyfte sin machete från bordet. Han sa att han skulle döda henne.

Diodora blev livrädd. Hon tittar på mig med sitt enda öga och säger att det bara var det första mordförsöket. Det andra skedde en sen kväll för två år sedan. Då kom två män med huvor uppdragna över huvudet.

– Jag såg inte vilka de var, men en höjde sin revolver och sköt mig.

Skottet gick in i ögat och ut bakom örat. Tog både syn och hörsel på höger sida. Sedan dess betalar staten ständigt polisskydd för Diodora som är övertygad om att hon sköts för att hon vägrat sälja sin mark.

bara en liten del av gruvbolagets vinst stannar i Guatemala. Gruvan har bidragit till viss utveckling i det fattiga området, men när gruvbolaget slår sig för bröstet och säger att folket fått det bättre för att de har byggt sko­lor, vägar och sjukhus, då kniper Rigoberto

”Jag såg inte vilka de var, men en höjde sin revolver och sköt mig.”

D ioDora HernanDez

när gruvbolaget ville åt Diodora Hernandez mark spärrade hon på egen hand av vägen som går över hennes ägor. efter det blev hon hotad och skjuten i ögat.

Dela meD • 76 • Dela meD

VAD BETYDER DIAKONIA FÖR DIG?

Cedar Duyabis är en ödmjuk kvinna. Lågmäld och saklig, lätt att tycka om. Hon växte upp i hamnstaden Haifa. Barndomen var trygg. Muslimer, judar och kristna levde sida vid sida. Men när staten Israel bildades 1948 drevs 12­åriga Cedar på flykt tillsammans med sin familj och sina palestinska grannar. Sedan dess delar hon samma erfarenheter som tusentals andra palestinier; hon har fått flera av sina hus förstörda, hon har flyttat runt, hennes söner och hennes man har fängslats flera gånger. För 22 år sedan var Cedar med och grundade Diakonias samarbetsorganisation Sabeel, där hon fortfarande är aktiv.

Varför startade ni Sabeel?– För oss som är kristna var Bibelns Israel

något vi värderade högt. När staten Israel bil­

dades rubbades allt. De tog vårt land, gjorde oss till flyktingar, förtryckte oss. Vår tro krockade med verkligheten. Det var där mitt engagemang började. Den här kampen mel­lan tron och verkligheten utspelade sig i våra hjärtan och i våra huvuden. När vi började läsa Bibeln med palestinska ögon hände något stort.

Vad gör ni?– Vi har bl a ett omfattande arbete med kvin­

nor och ett viktigt ungdomsarbete. Att växa upp är svårt nog, tänk dig då hur det är att växa upp under ockupation, förtryck, utan yttrandefrihet, möjligheter till bra studier eller chans till jobb. Att inte kunna vara stolt över den man är och ens ursprung. Det är svårt att klara det när man är ung, särskilt när man befinner sig i en våld­sam miljö. Då ligger det nära till hands att själv bli våldsam. Vi jobbar för att unga människor inte ska tappa hoppet, att de inte ska bruka våld, att de själva ska jobba för fred och rättvisa.

Finns det hopp?– Det måste finnas hopp. Vi vill lösa situa­

tionen fredligt. Vi har gett upp mycket, vi ber om ett minimum av rättigheter. Men inte ens det vill Israel ge oss.

Hur orkar du fortsätta?– Mitt i allt det svåra finns positiva saker.

När Israel bildades övergavs 500 byar. För att inga palestinier skulle kunna återvända för­störde israelerna allt utom kyrkan och mos­kén. Våra unga palestinier, kristna och musli­mer, beger sig till dessa förstörda byar och städar upp i kyrkan och i moskén. De tar också hand om kyrkogårdarna som ingen annan besöker. De flesta palestinska bönder är oliv­odlare, och när de skördar sina oliver utsätts de ofta för attacker från bosättare. Unga kristna från Sabeel hjälper dem, tillsammans med unga muslimer och judar så att skörden ska gå snabbare.

Vad betyder samarbetet med Diakonia?– Diakonias moraliska stöd har varit väldigt

viktigt för oss. Om vi inte hade känt det så starkt hade vi kanske fallit ihop. Även det eko­nomiska stödet har betytt mycket. Diakonia har också varit vår röst utanför Palestina. När jag säger vår röst menar jag både kristnas och muslimers. Jag måste tro att om vi ropar högre, så måste världen till sist lyssna. Diakonia gör ett viktigt jobb för att få världen att lyssna.

text ocH foto: Lena Hansson

Cedar duyabis vägrar ge upp. i höst fyller hon 77 år och trots alla motgångar tror hon på fred i israel/Palestina.

– det spelar ingen roll hur desperat situationen blir. vi får aldrig förlora hoppet. det handlar om vår överlevnad.

Cedar har ordet!

ihop munnen och ser kritisk ut. Han vet att sjukhus och skolor står tomma, att det saknas pengar för att anställa läkare och lärare.

Gruvmotståndaren Ansieto López tycker inte att gruvan är den utvecklingsmodell som byn behöver.

– Vi får inga fördelar. Bara nackdelar. Det är ni som investerar som tjänar på det.

många svenskar har, utan att veta det, sina pensionspengar i det kanadensiska före­taget Goldcorp som äger Marlingruvan. Första, andra, tredje och fjärde AP­fonderna samordnar sitt miljö­ och etikarbete genom Etikrådet. Genom påtryckning och dialog för­söker de påverka de utländska bolag som kränker internationell rätt att bättra sig.

– Att sälja av våra tillgångar skulle innebära att kränkningarna fortsätter. Så länge vi ser att dialogen med Goldcorp leder till förbätt­ringar kommer vi vara kvar som ägare, säger Ulrika Danielson, ordförande för Etikrådet.

Aniseto och nästan alla andra som bor i området tillhör ursprungsbefolkningen maya.

– För oss är naturen sammanflätad med våra liv. När vi ser att naturen förstörs så dör vi en smula. I vår tro är vi en enhet. Vi hör ihop. Om någon skadar vår natur så skadar de oss. Allt måste vara i balans. Man kan se det som en stol eller ett bord. Om jämvikten änd­ras så tippar bordet, eller stolen. Om naturen förorenas så blir vi sjuka, säger Aniseto. Det är det vi ser nu, med hudsjukdomar och konstiga ämnen i blodet.

Cedar säger att just nu är det viktigaste att bosättningarna upphör och att verkliga fredsförhandlingar kommer igång. ”Min dröm är ett vi ska kunna leva sida vid sida med muslimer och judar. Jag vet att det är möjligt, för jag har själv upplevt det.”

”FörhåLLandena Bättre i dag” första, andra, tredje och fjärde aP-fonden har investerat 288 miljoner kronor i det kanadensiska gruvbolaget Goldcorp, som äger marlingruvan. De fyra aP-fonderna samordnar sitt miljö- och etikarbete i etikrådet som hävdar att de flesta problemen kring marlingruvan beror på brister i prospekteringen, innan Goldcorp blev ägare. Hur gruvan skulle påverka hälsa, miljö och säker-het för boende i området analyserades inte tillräckligt.

etikrådet har krävt att Goldcorp ska utvärdera policyer, program för, och påverkan på lokalbe-folkning och miljö, och säkerställa att kränkningar av mänskliga rättigheter eller miljökonventioner inte sker. Det har lett till att bolaget har upprättat en åtgärdsplan, som kontinuerligt följs upp.

– förhållandena vid gruvan och Goldcorps arbete med hållbarhetsfrågor är väsentligt bättre idag än när etikrådet inledde sin dialog med bolaget. samtidigt kvarstår vissa punkter som fort-farande måste åtgärdas, säger etikrådets ordförande ulrika Danielson.

sjunde aP-fonden investerar inte i företag som bryter mot de internationella konventioner som sverige har undertecknat. om det står klart att Goldcorp kränker internationella konven-tioner så utesluts företaget. sjunde aP-fonden har investerat 138 miljoner kronor i Goldcorp.

Gruvan har bidragit till viss utveck-lwing i det utfattiga området i form av nybyggda skolor, vägar och sjuk-hus, men det finns ingen budget för att anställa läkare och driva verk-samheten.

san miguel ixtahuacan. francisco bamaca kollar sms på mobilen.

Dela meD • 98 • Dela meD

ULF Frödin

Detta händer

Läs mER: diakonia.se/skatteavdrag

VILL Du VETA mER: Kontakta Gabriella Riddez på Diakonia

Läs mER: diakonia.se/aktivist

Läs mER: diakonia.se/sahel och diakonia.se/syrien

Från förlorare till vinnare När Eskilstuna kom­

mun för första gången samlade in pengar till Världens barn, samlade man in allra minst.

– Men ur det föddes revanschlusten, att vi kan göra bättre, säger Claes­Göran Ydrefors, pastor i Missions för­samlingen och kommu­nens samordnare för Världens Barn.

Och förra året fick man – för sjätte året i rad – ta emot pris för att man som årets stor­stadskommun samlat in mest pengar. Nyckeln till framgången, är enligt Claes­Göran Ydrefors att alla är med och bidrar: skolan, idrottsförening­arna, näringslivet, kyrkorna, kroglivet, media… Målet för årets kampanj, som pågår under september och oktober, med de två stora insamlingsdagarna den 6 och 13 oktober är 1,5 miljoner kronor (de senaste sex åren har Eskilstuna samlat in totalt 7,5 mkr).

Claes­Göran Ydrefors säger att han ofta får frågor om pengarna verkligen kommer fram, det finns en viss misstro

mot biståndet som han tycker att Världens Barn­kampanjen tar död på.

– När vi visar att peng­arna når fram, att varje krona gör skillnad och att så många av världens barn saknar det som vi tar för givet här i Sverige – då är det inte svårt att få folk att skänka pengar.

Världens Barn är Radiohjälpens största kam­panj och 2012 samverkar man med tolv organisationer:

Diakonia, Föräldralösa Barn, KFUK­KFUM, Lions, Läkarmissionen, PLAN Sverige, PMU, Svenska kyrkan, Rädda Barnen, Röda Korset, Vi­skogen och Unicef. Tillsammans ger det en unik kraftsamling med närmare 45 000 fri­villiga samtidigt som Sveriges Television och Sveriges Radio i många program uppmärksammar kampanjen.

Tack till alla er som engagerar er för Världens Barn!

närmare hundra svenska deltog i konferensen ”kom och se” i Jerusalem.

fo

to

: D

iak

on

ia

fo

to

: D

iak

on

ia

måL 2012 17,6 miLj

inSamLat hittiLLS 10,5 miLj

1,0 milj

5,7 milj

Fond- sparande

MInnes- oCHHÖGTIdsGÅVor

FÖrsaMLInGs- GÅVor

FÖrändrInGs- Faddrar

prIVaT- personer

1,9 milj

T.o.M. 2012-08-12

0,8 milj

0,6 milj

0,5 miljföreningarföretag ocH

Den pågående katastrofen i Sahelregionen, längs Saharas södra kant, har inte fått mycket utrymme i media. Detta trots att över 18 miljoner människor beräknas vara drabbade av torkan. Diakonia gjorde ett upprop till enskilda givare och församlingar i april och har sedan dess samlat in omkring 500 000 kronor, pengar som nu används för att hjälpa cirka 50 000 människor i Burkina Faso att få mat och överleva fram till nästa skörd. Flera andra internationella organisationer har också gett bidrag till Diakonias insats. Samtidigt fortsätter det långsiktiga arbetet med att bland annat utbilda bönder i nya odlingsmetoder så att de klarar klimatförändringarna bättre.

I Syrien har den svåra konflikten drivit människor på flykt, bland annat till grannlandet Libanon. Där hjälper flera av Diakonias samar­betsorganisationer, bland annat Arc en Ciel, flyktingar från Syrien. Arc en Ciel har under många år hjälpt palestinska flyktingar i landet och lyfter särskilt fram unga och funktionshindrade, som på många sätt är extra utsatta.

Tack till alla som gett en gåva till de drabbade!

I år kan du ge bort julkort med kända illustratörers tolkningar av Diakonias eldsjälar. Det är artisten Caroline af Ugglas, barnboksförfatta­ren Sven Nordqvist, satirtecknaren Ulf Frödin och tv­profilen Elin Ek som alla ställer upp gratis i kampanjen.

Från slutet av oktober kan du köpa julkorten på diakonia.se. Där fyller du i din personliga hälsning och kan sedan skriva ut kortet direkt. Självklart går det också att välja att Diakonia skriver ut och skickar julkor­ten till dig.

diakonia godkänt för skatteavdrag

2012 är det första året för avdragsrätt på gåvor till ideella organisationer i Sverige. Den nya lagen innebär att man kan skänka mer utan att det kostar något extra. Diakonia är godkänt av Skatteverket som gåvomottagare från och med den 23 maj 2012.

Avdraget motsvarar 25 procent av sammanlagda gåvor från 2 000 till 6 000 kronor per år, vilket innebär att man som mest kan få tillbaka 1 500 kronor. Detta gäller för privatpersoner över 18 år som ger minst 200 kronor per gåvotill­fälle och inte är anonyma.

Uppgiften kommer att finnas förtryckt i givarens deklaration, man behöver alltså inte själv göra något. I början av 2013 skickar Diakonia kontrolluppgifter till Skatteverket och de givare som berörs.

Är du Förändringsfadder och vill höja ditt månadbelopp? Kontakta givarservice på 08­453 69 31 eller gavor@diakonia.se

sven nordqvists bidrag till julkampanjen.

mikael Zifa eriksson leder workshop i afrikansk dans på en Diakoniahelg i lindome. foto Joakim roos

21/9 kl 18.00 och 28/9 kl 18.00Enskede, Triangelkyrkan: Rytmer från Ghana. Dans­ och trumworkshop. Diakonia medverkar och berättar om sitt arbete.

23/9 kl. 11.00Enskede, Triangelkyrkan: Gudstjänst där Petter Jakobsson berättar om Diakonias arbete.

6/10 – 7/10Stockholm, Brygghuset och Norrmalmskyrkan: Omställningsgatan. Konsert, föreläsningar, semina­rier, workshops och debatt. Diakonia är en av arrangörerna.

7/10 kl. 10.00 Mölnlycke Missionsförsamling: Gudstjänst med Diakonia. Petter Jakobsson berättar om Diakonias arbete.

13/10Floda Missionsförsamling: Församlingshelg Diakonia är på plats med information och inspiration under helgen

5/11Hemse, Gotlands folkhögskola: Internationell dag Workshop och konsert med Mikael Zifa Eriksson. Diakonia föreläser om civilas rättigheter i konflikter och krig.

10/11 – 11/11 Lund, Västerkyrkan: DiakoniahelgWorkshop och konsert med Mikael Zifa Eriksson. Diakonias general­sekreterare Bo Forsberg medverkar i samtalsseminarium.

12/11 – 13/11Göteborg, Svenska Mässan: MR­dagarna. Årets tema är ”Vem har rätt till rättigheter?”

17/11 – 18/11Burgsvik, Sudrets frikyrkoförsamling: Diakoniahelg. Workshop och konsert med Mikael Zifa Eriksson. Petter Jakobsson, Diakonia, medverkar i seminarium.

24/11 – 25/11Alingsås Missionskyrka: Mellanösternhelg. Diakonia är på plats med information och inspiration under helgen.

insamlingar till Sahel och Syrien:

Hjälp att överleva

i sommar har Diakonias aktivister turnerat runt på festivaler och möten med sin kam-panj om hur man kan hindra skatteflykt. Här besöker de Visby under Politikerveckan i almedalen och sjunger tillsammans med svenska kyrkans unga om anders borg och uppmanar honom att bli ”vår robin Hood” – den som tar från de rika och ger till de fattiga!

kända illustratörer i julkampanjen

i höst

Dahourou assana mäter upp soja för utdelning i byn leo, burkina faso. foto: olliver Girard

Dela meD • 1110 • Dela meD

Bli fadder till”tHe dOG”

Jon

hatan

Ro

drig

uez, N

icaragu

a. Foto

: Jon R

estpo

”Vi har inte slutat med gänget, det vi slutat med är våldet”, säger eldsjälen Jonhatan Rodriguez, ”The Dog”, i Nicaragua. Han är en före detta gängledare som fick nog och gick med i en ungdomsgrupp som arbetar för att få andra ungdomar att sluta använda våld.

Vi är helt beroende av människor som du. Människor som inte har möjlighet att släppa allt de har för händerna och bege sig till en oroshärd någonstans i världen, men som vägrar acceptera att världen ser ut som den gör. Som Förändringsfadder ger du varje månad en gåva via autogiro, inte bara till en människa utan till alla de eldsjälar som behöver dig i de länder där vi arbetar. Tillsammans kan vi förändra världen. Gå in på diakonia.se eller ring 08-453 69 31 och bli Förändringsfadder redan idag.Verksamheten granskas av Svensk Insamlingskontroll.