Nötkreatur på bete - Jordbruksverket...producera mjölk men också gå ner i kon-dition, vilket kan medföra problem med brunster och betäckning. Oavsett raser och raskombinationer

Jordbruksinformation 11 – 2006

Nötkreatur på bete

Not pa bete_1.qxd 06-08-28 15.12 Sida 1

2

Den här broschyren ger översiktlig ochgrundläggande information om nötkrea-tur, betesdrift och faror som kan hotadjuren på betet. Det mesta gäller bådeekologisk och konventionell djurhållning,men somliga råd kan bara tillämpas ikonventionell drift. Du som har ekologiskdjurhållning måste själv kolla upp vadsom gäller.

Nötkreatur har som idisslare förmåganatt från betesmark producera mjölk ochkött. Dessutom bidrar betande nötkreaturtill att naturbetesmarker hålls i hävd. Föratt hålla nötkreatur på bete och därmedproducera både kött och naturvård krävskunskap om betesmarker, olika nötkrea-tur, skötselrutiner från vår till höst lik-som kunskap om risker för störningarsom finns i olika uppfödningssystem.

Betets värde som foderDet finns olika sorters betesmark: delsnaturbetesmarker, dels åkermarksbeten

och vallar efter hö- eller ensilageskörd.Produktionen av grönmassa mätt i kgtorrsubstans (ts) per hektar och säsongvarierar mellan olika betesmarker. Lägstavkastning ger torr naturbetesmark (ca1 000 kg) att jämföra med odlade gräs-marker där tre till fyra gånger större pro-duktion kan fås. Även kvaliteten på gräsfrån odlade marker är i regel högre änrena naturbeten, i alla fall sett över helabetessäsongen. Smältbarheten hos vege-tation från bete på odlad mark brukaruppskattas till 5 procent högre jämförtmed rena naturbetesmarker.

TorrsubstansVädret, det vill säga temperatur-, neder-börds- och vindförhållanden, avgör i höggrad hur mycket torrsubstans betesväxterinnehåller. Ett riktmärke för ts-halten är20 procent. Vid kraftig daggförekomstkan ts-halten sjunka till 15 procent ochvid ihållande regn kan halten sjunka nertill 10 procent. Omvänt kan ts-halten gå

Nötkreatur på bete

Den späda grönskan tidigt på säsongen är ofta energirik.


3

upp mot 30 procent vid soligt och torrtväder. Ett blött bete sänker foderintaget.Dessutom blir näringsinnehållet i ettblött bete mera utspätt dvs. lägre per kg.

EnergiDet är stora skillnader mellan olika typerav betesmarker när det gäller hur mycketenergi betet ger djuren. Betets energiin-nehåll mäts i omsättningsbar energi(megajoule, MJ) och anges per kg torr-substans. Ett spätt försommarbete kaninnehålla 11 MJ/kg ts att jämföra medhalm (6 MJ/kg ts) eller förvuxet höstbete(9,5 MJ/kg ts). Kvaliteten på betesgräsetsjunker över sommaren.

Gräsets utvecklingsstadium är denviktigaste faktorn för dess innehåll avomsättningsbar energi. Vissa skillnaderförekommer mellan olika arter där ängs-svingel, timotej och ängsgröe har ett högtenergiinnehåll medan fårsvingel och tuv-tåtel ligger lägre. Olika arters energiinne-håll kan dock inte likställas med kvalitet.Detta beror på att olika arter omsättsolika snabbt i våmmen.

Flera tänkbara betessystemVilket antal djur du kan ha på tillgängligtbete beror på vilket betessystem duanvänder. Vid kontinuerligt bete, då

samma antal djur går kvar på markenfrån vår till installning, är beläggningen iregel för låg på våren för att på höstensnarast bli för hög.

Riktvärden finns för antalet djur påförsommarbete, se tabell 1. Den angivnabeläggningen gäller för försommarbetenoch kommer att vara för hög på sensom-maren. Det kan då kompenseras medstödutfodring eller genom att djurantaletreduceras. Naturligtvis är tabellensanvisningar endast riktvärden. Det före-ligger stora regionala skillnader i växtlig-het liksom att betestillgången också väx-lar kraftigt från år till år.

Tillämpar du rotationsbete är det lät-tare att utnyttja markens potential i kom-bination med god tillväxt. Det finns enrad olika varianter av rotationsbete. Detvanligaste är sannolikt en kombinationdär bete på naturbetesmarker kombinerasmed bete av vallar efter hö- eller ensila-geskörd. Systemet kräver dock mer arbe-te i form av förflyttningar av djur.Dessutom behövs mer stängsel ochmetoder för vattentilldelning.

Intervallen mellan avbetningar ochmarkens viloperiod bör i normala fallinte understiga två veckor. I början avbetesperioden bör intervallen vara tvåveckor beroende på den säsongsmässigtkraftiga betestillväxten.

Tabell 1. Riktvärden för antal betesdjur per ha (ogödslad mark) på försommaren. Påeftersommaren minskas beläggningen.

Torr Frisknaturbetesmark naturbetesmark

Kvigor, stutar < 1 år 2 4Kvigor, stutar > 1 år 1 2Sinkor, ca 600 kg 1 2Dikor, ca 600 kg (inkl. kalv) 0,7 1,5Tackor, ca 65 kg (inkl. 2 lamm) 3 6Varmblodshäst 1,5 3


4

Oavsett system kräver både betesbytenoch betesrotation planering i förväg. Iplaneringen ska du ta hänsyn till riskerför variationer i växtligheten som orsa-kas av sommarvädret. Du bör ocksåbeakta risken för parasitangrepp (senedan).

Sambete med olika djurslag ger oftaen bättre avkastning från betesmarken.Detta beror på att olika djurslag som fåroch nötkreatur kompletterar varandrasbetesvanor. Nötkreatur som sliter av grä-set vid betning lämnar rester som fårengärna tuggar i sig. Får lämnar å sin sidagrässtrån efter sig vid betning. Dessutomhar får och nötkreatur få gemensammabetesparasiter. Detta medför att fårenreducerar larvsmittor som kan drabbanötkreatur och vice versa. Även fördel-ningen av träck och därmed gödning blirannorlunda vid sambetning, vilket gyn-nar växtligheten.

Framförbetning är ett system där dudelar upp betesdjuren efter vilka krav dehar på betets kvalitet. En ytterligare för-del av framförbetning kan uppnås när detgäller att reducera förekomsten av para-siter. En variant på framförbetning kanvara att äldre nötkreatur släpps på vårbe-te för att reducera den övervintrandelarvsmittan. Ett annat exempel är attavvanda dikalvar som har behov av rejältbete på hösten erbjuds bästa bete för attsedan ersättas av dikorna som kan betahårdare och därmed utnyttja det somfinns kvar.

Stripbetning med ett flyttbart stäng-sel, i regel eltråd, kan du använda för attstyra betesutnyttjandet i takt med växt-ligheten. Detta medger ett relativt högtbetestryck och därigenom minskad möj-lighet för selektivt bete (se nedan).

Den beläggning betesmarken har på försommaren måste som regel minskas senarepå säsongen eftersom betets kvalitet försämras.


5

Nötkreatur av olika slagAlla nötkreatur ska sommartid få möjlig-het till utevistelse i form av bete. Undan-tagna är mycket unga djur och tjurar.

Basen i den svenska nötkreaturspopu-lationen består av mjölkkor. Därutöverfinns köttdjur, både renrasiga och kors-ningar. Vilka nötkreatur som kan betaolika marker styrs av vilken tillväxt ellerproduktion som du vill uppnå.

MjölkkorFör mjölkkor, som ofta förväntas produ-cera betydande mängder mjölk, räcker iregel inte ens det bästa betet till. I sam-band med mjölkning bör du ge extrautfodring. Mjölkkorna kräver hög kvali-tet på betet och för att uppnå detta till-lämpas ofta rotationsbete på åkermark.

Sinlagda kor kan beta mindre produk-tiv betesmark. De kan också användas isystem där du vill reducera riskerna förparasitangrepp hos ungdjur.

Ungdjur

Kvigor och ungdjur av mjölkrastypanvänds för bete av ängar och naturbeten.Då de är växande individer är derasbehov av näringsrikt bete betydande.Med betesbyten som förbättrar betesut-nyttjandet kan den dagliga tillväxtenöver betessommaren vara 800 g/dag.Med felaktiga betesrutiner kan tillväxtenvara mycket lägre.

Ungdjur i mjölkbesättningar somsläpps på bete ska inte vara för unga. Debör vara födda föregående år, alltså minstfem månader gamla vid debuten sombetesdjur. Småkalvar ska stödutfodrasmed kraftfoder eller ensilage. De kaninte livnära sig enbart på bete.

Dikor och dikalvarSjälvrekryterande köttproduktion är endjurhållning som baseras på dikor avköttrastyp eller korsningar mellan mjölk-ras och köttras. Korna betäcks på betet ibörjan av sommaren och kommer attkalva under första kvartalet påföljandevår. Till skillnad från mjölkkorna fårdikon behålla kalven vid sin sida.Dikalven livnär sig på modersmjölkenoch börjar successivt äta gräs.

Mjölkkor ställer höga krav på betetskvalitet.

Hereforddiko med kalvar.


6

StutarStutar är kastrerade tjurar. Stuten känne-tecknas av ett fogligt temperament ochden lämpar sig väl för uppfödning påbete. Den ska helst ha en längre uppföd-ningstid än tjurkalvar. Foderstaten börbaseras på grovfoder, dvs. bete på som-maren och ensilage eller hö på vintern.Drivs stutar för hårt med mycket kraftfo-der kommer de att ansätta fett ochslaktresultatet försämras.

AvelstjurenVal av tjur bör göras i relation till vilkaraser som korna tillhör och vilka förut-sättningar som finns för besättningen.Tjurar med för rasen låg födelsevikt ger iregel lätta kalvningar. En ungtjur kan för-väntas betäcka ca 10–15 kor medan enäldre kan klara 25 till 40 kor. Nästa årskalvningssäsong avgörs av när tjurensläpps in till korna.

Köttraser och korsningarDet finns en rad olika köttraser somanvänds som dikor. Raserna brukar delasupp i tunga respektive lätta. Uppdel-ningen kan ifrågasättas eftersom gränser-

na mellan grupperna inte längre är sär-skilt tydliga. Till de tunga raserna räknasCharolais och Simmental och de är ocksåde vanligaste. Renrasiga dikalvar kanunder betessäsongen ha en daglig tillväxtbetydligt över ett kg om dagen. Även ommodersmjölken utgör en stor del avnäringsintaget innebär tillväxten att kra-ven på bra betesförhållanden är höga.Detta gäller också för dikorna, som skaproducera tillräckliga mängder mjölkbaserat på näring från betet.

Till de lätta raserna räknas Herefordoch Aberdeen Angus. De har i regel för-mågan att klara av ett gott uppfödnings-resultat även på beten av enklare typ.Den ras som har lägst krav på beteskvali-teten är Highland Cattle.

I de flesta fall utgörs dikoflocken avkorsningsdjur. De kan vara korsningarmellan köttraser eller mellan mjölk- ochköttras. I det senare fallet kan man för-vänta sig en ganska hög mjölkproduktionsom då kräver god betestillgång. Ombetet inte räcker till kommer dikon att

Stutar lämpar sig väl för uppfödning påbete.

Charolais är en av de köttraser sombrukar räknas som tunga.


producera mjölk men också gå ner i kon-dition, vilket kan medföra problem medbrunster och betäckning.

Oavsett raser och raskombinationer ärdet viktigt att du tänker på att kalven del-vis växer på mjölk som kon ska produce-ra. Om beteskvaliteten är otillfredsstäl-lande kommer det att gå ut över både konoch hennes kalv.

SlutuppfödningAtt producera betesdjur som kan gå rakavägen från bete till slakt är mycket svårtoch risken att misslyckas är stor. För attlyckas krävs stödutfodring och möjlighe-ter att väga ut djuren individuellt. Det ärdärför betydligt säkrare att slutuppfödabetesdjuren på stall inför slakt. För attuppnå ett tillfredsställande slaktresultatkrävs att slaktkroppen har en acceptabelvikt, en god köttansättning och att deninte innehåller för mycket fett. Beroendepå kön, ras och uppfödningsmodellvarierar målet för slaktvikten.

7

Highland Cattle är den ras som ställerlägst krav på betets kvalitet.

Exempel på uppfödningsmodeller

18-månaders ungtjur med en betes-säsong: Denna uppfödning baseras påhöstfödda kalvar från mjölkbesättning-ar. Djuren kan köpas in som förmed-lingskalvar eller direkt från en mjölk-besättning på senhösten eller vintern.Efter avvänjningen utfodras de medgrovfoder och en begränsad kraftfoder-giva. De släpps på bete och med en välgenomförd betessäsong kan tillväxtenunder sommaren vara 800–1 000g/dag. Detta kräver dock betesbyten,putsning av betena och att parasitan-grepp förebyggs. Efter installninggenomförs en slutgödning baserad påfri tillgång på ensilage och en kraftfo-dergiva på 1 kg per 100 kg levandevikt. Tjurarna går till slakt vid drygt600 kg levande vikt. Tidpunkt och viktberor dock på ras.

Dikalvar som föds på våren: Djurenavvänjs från dikon under sensomma-ren. I många besättningar väljer manatt sälja kalvarna på hösten. Köparnaslutgöder dikalvarna på stall fram tillslakt. Här är det också viktigt att sättaupp mål för slakttidpunkt och attgenom en kontrollerad utfodring nårätt vikt vid rätt tidpunkt.

Stutar: Djuren kan mycket väl erbju-das två betessäsonger för att slutgödasefter den andra perioden på bete. Härkan slutgödningen under kontrolleradeformer göras på bete eller hellre påstall.


8

Naturliga beteendenIdisslareNötkreatur är idisslare. Detta innebär attde kan omvandla gräs till omsättningsbarenergi och protein för uppbyggnad avkött och produktion av mjölk. För dettahar nötkreatur fyra magavdelningar: nät-magen, våmmen, bladmagen och löpma-gen. Den sistnämnda är motsvarigheten

till enkelmagades magsäck och det är därsom saltsyreproduktion och produktionav olika enzymer försiggår. De övrigaförmagarna utgör jäskar där vegetationenbryts ner och via fettsyror görs åtkomligaför upptag via tarmarna.

En förutsättning för nedbrytningen äratt vegetationen återkommande finförde-las. När ett nötkreatur betat sin grönmas-sa kommer det att vila. Under vilan rapasportioner av våminnehållet upp i munhå-lan, det idisslas och sväljs igen. Våmmenrör sig hela tiden med rytmiska samman-dragningar som får maginnehållet attblandas. Samtidigt som våminnehålletrapas upp, kommer det också upp storamängder gas från jäsningen.

FlockdjurNötkreatur är flockdjur och du ska därföralltid hålla dem i grupp. Flockbeteendetär tydligt: nötkreatur betar samtidigt ochde vilar samtidigt. En flock på bete bru-kar beta under morgontimmarna, vila

En ko idisslar 6–7 timmar per dygn.

På bete äter kon 6–8 perioder av varierande längd varje dygn.


9

mitt på dagen för att åter beta på efter-middagen in på början av kvällen.Nötkreatur betar genom att slita av gräsetoch de är därför beroende av att gräsethar en viss längd. De betar inte gärnaintill sina gödselhögar. Nötkreatur väljerofta att beta selektivt, det vill säga påvissa platser i en betesmark. Troligenstyrs detta beteende av vegetationenssammansättning på platsen.

I en flock är det i regel något ellernågra individer som är dominanta. Det ärviktigt att se till så att dessa inte mobbarlågrankade individer.

Viktigt att vara försiktigNötkreatur har starka instinkter sommåste beaktas. Tyvärr händer då och dåarbetsolyckor som kanske kunnat undvi-kas med ett förutseende agerande. Komed kalv kan ha mycket starka skyddsin-stinkter. Detsamma kan gälla för tjurarsom vill bevaka sin flock. Det är ingastora skillnader mellan raser i detta avse-

ende. Du bör också vara medveten om attungdjur kan ändra beteende och tempera-ment i samband med könsmognad.

Nötkreatur ser tydligast det som rörsig i midjehöjd och därunder. De harockså ett mycket brett seende och kanuppfatta och se runt omkring utan attbehöva vända på huvudet. Oväntade hän-delser och ljud kan utlösa oro i en flock.Blir djuren tillräckligt oroade kan flykt-instinkter utlösas.

En ko med kalv kan ha starka skydds-instinkter.

Nötkreatur kan se mycket av vad somhänder i omgivningen utan att behövavrida på huvudet.

Det är viktigt att se till djuren ofta ochhålla dem vana vid människor. Dagligtillsyn är ett lagkrav.


10

Det rekommenderas att alltid vara flerän en person när djur på bete ska hante-ras. Du bör alltid vara försedd med enkäpp eller liknande ifall ett djur skulleuppträda aggressivt. Ska dikalvar hante-ras ska du börja med att fånga kalvensmor. Uppträd alltid lugnt när djur skaflyttas eller fångas. Vänj djuren vidmänskliga kontakter genom att ofta vis-tas i flocken.

Hyra betesdjur?Krav på att marker ska hållas i hävd föratt olika stöd och ersättningar ska betalasut har ökat intresset för att hyra betesdjuröver sommaren. Detta kan innebära attdjur från flera besättningar blandas isamband med betessläpp. Ungdjur somsläpps på bete måste ha kontrollerad sta-tus avseende BVD, bovin virusdiarré.Detta är en sjukdom som omfattas av ettbekämpningsprogram. För att förhindrasmittspridning på bete måste betesdjurenkomma från kontrollerade besättningar.Nästan alla nötkreatursbesättningar ärmed i BVD-programmet och förekoms-ten av smittade djur är låg.

Det är bra om djuren du hyr härstam-mar från gårdar i trakten, eftersom detfinns sjukdomar som är relativt lokaltförekommande. Därmed kan ungdjurenha en viss immunitet. Samtidigt hållstransporttiderna nere. Ungdjuren måsteockså vara vana vid människor. Betes-släppning av djur från flera besättningarska genomföras med särskild omsorg,eftersom djuren förutom utsläppningenockså ska göra upp inbördes om rangord-ning. Detta innebär mer oro än normalt iflocken.

Förberedelser och betessläppStängselBetesmarken kan vara inhägnad medolika typer av stängsel. Oavsett konstruk-tion måste stängslet fylla sin funktion atthålla flocken på plats. Stängslet kan varauppbyggt av träslanor, murar, nät, tagg-tråd eller elstaket. Beakta också att stake-tet inte får orsaka skador på vilda djuroch att det ibland ska kunna skydda män-niskor. Stängslet kan vara permanenteller flyttbart.

Taggtråd utgör fortfarande en stor delav våra stängsel. För att inte orsaka ska-dor på fä och folk ska taggtråden hållasväl sträckt. Taggtråd bör undvikas vidtrånga passager och i drivningsgångar.Taggtråd får aldrig göras strömförande.Däremot kan du fästa en eltråd innanförtaggtråden på en avbärare, 15 cm lång.Detta görs för att minska risken för tagg-trådsskador på djuren.

Elstängsel kan för nötkreatur utgörasav två trådar, 60 och 110 cm ovanförmarken. Trådarna ska förses med plast-remsor eller liknande så att djuren upp-märksammar dem. Vidare ska varnings-skyltar sättas upp så allmänheten upp-märksammas på att trådarna är elektrifie-rade. Elektriciteten ska vara påslagenhela tiden när djur vistas i hagen. Ominte, kan djuren tappa respekten förstängslet och bryta sig ut. Kontrolleraregelbundet att tråden är strömförande.Det är viktigt att jordningen är välgenomförd.


11

Rejäla hanteringsfållorFör att på bete kunna fånga in ochbehandla djuren krävs rejäla hanterings-fållor. Dessa kan vara stationära ellernedmonteringsbara och mobila. Lämp-liga system presenteras i broschyrenDjurvänlig hantering av nötkreatur utgi-ven av Jordbruksverket (Jordbruks-information nr 2 2004). Fållan ska intebestå av taggtråd eller elstängsel. Denska vara stor nog att rymma helabetesflocken men också erbjuda möjlig-het att fånga in enskilda individer. Omflocken ska hållas kvar måste det finnasmöjlighet att ge djuren foder och vatten ifållan. Fållan ska vara placerad på en torrplats och gärna med nivåskillnader sommöjliggör lastning av djur från fållan tilldjurtransport via en svagt lutandelastramp.

Skydda djuren mot knott, fästingaroch flugorFör att skydda kor och kalvar mot flugor,fästingar och i viss mån mot knottangrepprekommenderas att korna vid betessläpp-ning behandlas med flugbekämpnings-medel. Detta hälls på ryggen (pour-on-preparat) och sprids ut i hårfällen. Genomatt kalven har kroppskontakt med konkommer den också indirekt att blibehandlad varför det räcker med attbehandla korna. Ett alternativ till pour-on-preparatet är fluggiftimpregneradeöronmärken. Dessa har betydligt längrevaraktighet. För varaktigt skydd bör pour-on-behandlingen upprepas med tre veck-ors intervall. Observera att det kan krävaskarenstid mellan behandling och slakt.Vissa preparat är receptbelagda.

Säkra stängsel håller djuren på plats och minskar risken för skador.


12

Dags för betessläpp!Kontrollera vattentillförsel och stängsel.Släpp djuren först i en paddock ellerhage i anslutning till stallet så att djurenfår vänja sig vid staketet. Låt gärna, ommöjligt, äldre djur gå tillsammans meddebutanterna eftersom de äldre har enlugnande effekt och de vet vad som vän-tar. Om en grupp ska transporteras ut tillbete bör förstagångsbetarna stå längst inpå transporten så de äldre kommer attsläppas först.

Rensa bort skräp och stängsla bortmarker med skräpsamlingar. Se till så attmineralfoder och saltsten finns.

Släpp djuren tidigt på bete när vegeta-tionen har hög tillväxt och högt närings-innehåll. Lämplig beteshöjd vid betes-släppning är för ungdjur 5–7 cm och förmjölkkor och dikor 8–10 cm. Eftersträva

en skonsam omställning från vinterfodertill bete. Detta görs genom att ge djurenvinterfoder första dagarna på vårbetet.

Äta och drickaVattenVätskebehovet hos nötkreatur styrs bl.a.av hur mycket vatten som fodret inne-håller, alltså dess ts-halt. Medelav-kastande mjölkkor kan ha ett vattenbe-hov på 40–60 liter per dygn. Dikornasom inte producerar mjölk annat än tillden egna kalven har mindre vattenbehov.Oavsett om det är lakterande vuxna nöt-kreatur eller växande ungdjur är vatten-tilldelningen på bete viktig. Vatten skavara lättillgängligt. Helst ska flera djurkunna dricka samtidigt.

Om du släpper djuren på bete nära stallet i början av säsongen kan de successivtvänja sig vid betestillvaron.


13

Vattnet måste ha en godtagbar kvalitet.Tyvärr kan betesdjuren välja naturligavattenkällor av bristande hygienisk ellerkemisk kvalitet. Finns det sumphål ute imarkerna bör dessa dräneras eller stängs-las bort. Det är mycket svårt att utredaeventuella störningar hos djuren som enföljd av dålig vattenkvalitet. Därförmåste du satsa på bra kvalitet och till-räckliga volymer.

Anläggningar för vattentilldelning kanvara vattenkoppar. Här är det viktigt attflödet i koppen är tillräckligt, minst 6liter per minut. Vattenkar kan ocksåanvändas. Sådana kan vara uttjänta bad-kar eller delade plåt- eller plasttunnor.Det får inte finnas vassa kanter på tun-norna som kan orsaka småsår. Vatten-omsättningen i karen måste vara god.Karen bör rengöras minst en gång pervecka.

MineralerBetet är inte heltäckande när det gällerdjurens behov. Dess innehåll av minera-ler och spårämnen varierar och måstekompenseras genom att man erbjuderdjuren lämpligt mineralfoder. Dettaanpassas efter vilken sorts betesdjur manhar. Det är särskilt viktigt att du ser till så

att växande dikalvar får sina behov till-godosedda, annars kan tillväxten reduce-ras. Hälta kan uppträda som en följd avkalkbrist och benskörhet. Mineralfodretbör vara allsidigt och vid betessläppningha hög magnesiumhalt (se nedan). Detbör inte innehålla salt utan kompletterasmed tillgång till saltsten separat.

Mineralfodret bör ges i särskild krub-ba med plats för flera djur att äta samti-digt. Glöm inte att flytta med mineralfo-der och saltsten vid betesbyten. Omsätt-ningen av mineralfoder ska kontrollerasnågon gång per vecka så att förbrukning-en kan följas. Kontrollera också att denhygieniska kvaliteten inte försämras. Tilldikalvar kan mineralfodret blandas in ikraftfoder när du påbörjar stödutfodring-en.

StödutfodringDikalvar och även ungdjur behöveribland stödutfodras under senare delenav betessäsongen. När du ska börja meddetta beror på växtligheten och årsmå-nen. Det är framförallt under sensommaroch höst när näringen i betet sjunker somett fungerande system för stödutfodringmåste finnas.

Helst ska flera djur kunna dricka samti-digt.

Nötkreatur bör få salt separat i form avsaltsten.


14

I en dikoflock ges kraftfoder i en sär-skild kraftfoderautomat dit bara dikalvar-na har tillträde. Olika modeller för dettafinns där kraftfodret skyddas mot regnoch rusk. Omsättningen ska regelbundetövervakas så att den hygieniska kvalite-ten inte blir dålig. Det är också viktigt attdu kontrollerar att alla kalvar får sinbeskärda del. Hur mycket var och en skafå är beroende av dikalvarnas vikt ochtillväxttakt.

Att tänka på under betesperiodenTillsyn Daglig tillsyn av flocken krävs enligtdjurskyddslagstiftning och naturligtvisockså för att kontrollera att djuren mårväl. Ta för vana att räkna in djuren och se

gärna till att de är uppe och går. Fattasnågot djur måste du leta upp det. Typisktför sjuka djur är att de drar sig undaneller hamnar på efterkälken i flocken.

Under betessäsongen blir kalvar ochungdjur infekterade av diverse parasiter.I de flesta fall behöver förekomsten avparasiter inte medföra sjukdom hosdikalvar medan försämrad tillväxt ochsjukdom kan uppträda på angripna ung-djur. För att hålla parasiterna i schackrekommenderas provtagning av träcken.Se vidare ”Några sjukdomar hos betes-djur” sist i broschyren.

Betäckningar och brunsterDu kan släppa ut i flocken ca två måna-der efter den senaste kalvningen. Tjurenska bort från flocken när de äldsta kvig-kalvarna är fyra till fem månader gamla.Alternativt tas tjuren bort efter ca tvåmånaders tjänstgöring. Låt inte tjuren gåkvar i flocken hela betessäsongen!

Anteckna alla brunster och betäck-ningar som observeras så att eventuellafertilitetsproblem upptäcks i tid. Dräktig-hetsundersökning bör göras ca 4–6 veck-or efter sista betäckning.

Kalvningar på beteKalvningar bör om möjligt ske i särskil-da fållor där förloppet kan övervakas.Vid störningar ska kon kunna bindas fast.Efter kalvningen bör ko och kalv lämnasi fred.

Om kalven inte kommer igång att diabör den få hjälp. Bind upp kon och mjöl-ka ur råmjölken. Den kan sedan ges tillkalven med en flaska med napp. Om kal-ven inte orkar suga kan den sondmatas.Enkla kalvsonder finns att köpa. För attvara säker på att sonden hamnar i mat-

Ibland måste betet kompletteras medstödutfodring. Tänk på att det på vissamarker råder förbud mot tillskottsutfod-ring, t.ex. som villkor för miljöersätt-ningen. Se över vilka åtaganden ochvillkor som gäller för dina marker.


15

strupen kan du be veterinären om eninstruktion.

Avvänjning av dikalvarAvvänjningen anpassas till kalvarnasålder och kondition. Även kornas kondi-tion och tillgång till bete måste beaktas. Iregel sker avvänjningen i augusti-sep-tember. Kalvarna ska tas bort från betes-marken, medan korna går kvar. Det är idetta skede viktigt att du håller god kon-takt med de nyavvanda kalvarna.

Kontroll av dikor efter avvänjningenKontrollera kornas juverhälsa vid från-tagningen och tiden därefter, så att intejuverinflammationer uppträder. I så fallmåste kon tas in för behandling. På vissamarker finns krav på ordentlig nedbet-ning under hösten. Det är lämpligt attsläppa fråntagna kor på sådana marker.Du måste dock ta hänsyn till kornas kon-dition och till vad som finns kvar att beta.

BetesbytenGör gärna upp en plan för betesbyten,men ta också hänsyn till årsmånen.Genom betesbyten ökas utnyttjandet avtillgänglig areal. För att undvika överbet-

ning kan du minska beläggningen. I sam-band med betesbyten kan eventuellaflockbehandlingar göras, såsom avmask-ningar eller behandlingar mot flugor ochfästingar. Passa också på att kontrolleradjurens kondition och eventuella teckenpå störningar som hosta och diarré.

InstallningI samband med installningen bör du vidbehov behandla kalvar och ungdjur motin- och utvärtes parasiter. Sälj kalvar sominte ska behållas. Sortera rekryterings-djuren och anpassa deras foderstat efterönskad tillväxttakt.

Dikorna är nu lågdräktiga. Moder-djuren grupperas i grupper så att kor isämre kondition, kvigor och andrakalva-re grupperas för sig. Ta hänsyn till domi-nanta kor så att mobbning undviks. Isamband med grupperingen görs hullbe-dömning, för att anpassa framtida utfod-ring efter djurens kondition i grupperna.Kontrollera klövarna på alla vuxna djuroch verka där så behövs.

Lusbehandla dikorna förebyggandemed pour-on-preparat i början på stall-säsongen. Du ska inte vänta tills lus-skadorna börjat visa sig utan angreppenska förebyggas.


Några sjukdomar hos betesdjur

MuskeldegenerationOrsaken är brist på E-vitamin och selen, ofta i hemmaproducerat foder. Sjukdomenkan förekomma i två former: i samband med födseln eller när kalvarna släpps på bete.

Symtom: Kalvarna rör sig stelt och blir liggande.

Åtgärd: Extra E-vitamin och selen ges till korna förebyggande under slutet av dräk-tigheten. Preparaten finns på apotek. Inträffar fall ute på bete är de i regel behand-lingsbara. Kontakta din veterinär.

Coccidios hos ungdjur och dikalvarOrsaken är en infektion med en Eimeria-art, dvs. en encellig parasit som förökar sigi tarmslemhinnan. Parasiten har förmågan att övervintra och kan därför finnas i betet.Främst drabbas kalvar och andraårsbetande.

Symtom är vattnig diarré någon vecka efter betessläppning.

Åtgärder vid kraftiga angrepp kan vara installning och höutfodring. Dessutom kanbehandling med sulfapreparat bli aktuell. Misstanken kan verifieras genom träck-provsanalys, men då i tidigt stadium.

Beteskramp hos dikorOrsaken är magnesiumbrist.

Symtom: En ko med beteskramp insjuknar hastigt med ofta våldsamma kramper.Beteskramp kan framför allt drabba dikor efter betessläpp.

Åtgärden är snabb behandling med intravenös tillförsel av magnesium så att blodvär-dena normaliseras. För att minska risken för magnesiumbrist rekommenderas attanvända mineralfoder med extra magnesium. Tilldelning av detta ska starta redannågra veckor före betessläppning och pågå den första månaden på bete.

KlövspaltinflammationOrsaken är bakterier. Sjukdomen förekommer både på bete och under stallperioden.

Symtomen är att den angripna klöven svullnar upp; svullnaden syns framförallt ikronranden. Djuret blir halt, och hältan tilltar successivt.

Åtgärd: Snabbt insatt antibiotikabehandling. Upptäcks skadan sent bör du ta in djuretför eventuell lokalbehandling och bandagering utöver allmän behandling. Installningminskar smittspridningsrisken. Genom att kalka upptrampade platser runt vattenkareller utfodringsplatser kan bakterieförekomsten i marken reduceras. Vid hopade sjuk-domsfall är klövbad ett alternativ. Detta ställer du i en drivningsgång och motar flock-en igenom. I badet används 5-procentig kopparsulfatlösning.

16


17

BlodhalningBlodhalning, sommarsjuka eller piroplasmos är olika namn på samma sjukdom.

Orsaken är en fästingöverförd parasitsjukdom som framkallar blodkroppssönderfall.

Symtomen är rödfärgad urin, hög feber och inledningsvis diarré. Kroppstemperaturensjunker successivt till undertemperatur. Dödsfall förekommer.

Åtgärd: Behandling med motgift. För ett gott resultat ska detta göras tidigt.Förebyggande kan fästingarna bekämpas genom bl.a. behandling med pour-on-pre-parat (se ovan). Blodhalning uppträder hos kor på bete i vissa områden i landet.

BetesfeberOrsaken är en fästingöverförd infektion.

Symtomen är snarlika blodhalning med hög feber, nedsatt allmäntillstånd men ingenpåverkan på urinen. Sjuka djur kan tillfriskna spontant.

Åtgärd är antibiotikabehandling som påskyndar tillfrisknandet. Även här gäller fäst-ingförebyggande åtgärder.

Pink eyeOrsaken är infektion i ögat av bakterier som överförs av ansiktsflugan.

Symtomen är att ett angripet djur kniper med ögat. I regel är bara ett öga angripet.Tårflödet är synligt nedanför ögat och slemhinnan runt ögat är rödaktig och irriterad.Om sjukdomen tillåts fortgå blir hornhinnan rödfärgad och sår i hornhinnan uppstår.Sjukdomen kan leda till blindhet på det angripna ögat.

Åtgärd är behandling av ögat lokalt och vid kraftiga angrepp ska djuret stallas in.Eftersom sjukdomen överförs med flugor bör du skydda betesdjuren genom flug-bekämpning med pour-on-preparat.

FrasbrandOrsak är clostridiebakterier som djuren får i sig.

Symtomen är tecken på hälta, men efter ett hastigt förlopp dör djuret. Vissa musklerkan vara svullna med gaser. Sjukdomen fastställs genom obduktion.

Åtgärd: förebyggande vaccination av ungdjur före betessläppning. Sjukdomenutvecklas så fort att enskild akut behandling oftast är utsiktslös.


18

Mag- och tarmmaskarMag- och tarmmaskar lever i löpmage och tunntarm. De utvecklas från larver somdjuren får i sig med betet. Maskarna lägger sina ägg inuti djuret. Äggen följer medträcken, kläcks ute på betet och ger larver som kan övervintra i betesmarken. Dettainnebär att det på våren i permanenta betesmarker finns en övervintrande ”betess-mitta”. Kor och andraårsbetare har utvecklat en immunitet mot parasiterna. I en diko-besättning bör det vara de immuna korna som betar av den övervintrande betessmit-tan, medan dikalvarna livnär sig på mjölk och vårbete. Vid installning rekommende-ras en avmaskning, lämpligen med preparat som har effekt både på invärtes ochutvärtes parasiter som skabb och löss.

Ungdjur som släpps på marker där det gick nötkreatur föregående år kommer attutsättas för den övervintrande betessmittan. Hos dessa måste förebyggande åtgärdersättas in, som betesbyten och/eller växelbete mellan t.ex. får och nötkreatur. Ett annatalternativ är förebyggande behandlingar med avmaskningsmedel.

LungmaskLungmasken uppträder på ett sätt snarlikt mag- och tarmmaskarna, men kan ge hosta.Fall förekommer i regel under andra halvan av betessäsongen och framförallt hos kal-var. Även vuxna djur kan drabbas och dödsfall kan förekomma.

Uppträder hosta i flocken på bete måste orsaken fastställas. En rad olika åtgärderfinns att vidta: träckprovtagning för analys av larvförekomst, blodprov för bestäm-ning av antikroppar mot lungmask eller en provavmaskning av djur med hosta.Svarar djuren på behandlingen bör övriga djur i samma åldersgrupp behandlas.

Stora och lilla leverflundranAngrepp av stora eller lilla leverflundran observeras framförallt genom att levernkasseras i samband med slakt med åtföljande avdrag. Angreppen orsakar i regelingen negativ påverkan på djuren varför behandlingar sällan är aktuella.

Parafilaria bovicolaParafilaria bovicola är en parasit som sprids med ansiktsflugan. Den fullvuxna mas-ken lever i bindväven runt muskulaturen och detta leder till att köttet kan bli grönak-tigt missfärgat och därmed kasseras. Nötkreaturen tar ingen skada av parasiten.Köttskadorna ses framförallt under vår- och försommarslakt och då på ungdjur ochkor som betade föregående sommar. Problemen kan undvikas om du skyddar nöt-kreatur från ansiktsflugan. Detta kan göras med fluggiftimpregnerade öronbrickoreller fluggift som pour-on men då måste behandlingarna upprepas var tredje eller varfjärde vecka över betessäsongen. Parafilaria förekommer i vissa områden i landet,t.ex. Östergötland, Närke och Södermanland.


19

Förgiftningar på bete av växter

TrumsjukaOrsaken är att ämnen i vissa växter som klöver och lusern ökar skumbildningen ivåmmen. Genom att kornas idissling och rapning av gaser försvåras leder skumut-vecklingen till trumsjuka, som kan vara livshotande.

Symtom: uppsvälld våm, framförallt i vänster flank.

Åtgärd: Stalla in kon och behandla med skumnedbrytande medel. Samtidigt måstebetesförhållandena ses över så att nya fall undviks. Flytta flocken till magrare beteeller reducera tillgången genom så kallad stripbetning. Trumsjuka är ovanlig pånaturbeten.

Ekollonförgiftning Ekollonförgiftning uppträder i regel som enstaka fall i slutet på betessäsongen.

Orsaken är ekollonens innehåll av garvsyra eller tannin som kan orsaka njurskadoroch blodbrist. Riskerna för sjukdomsfall varierar med tillgången på ekollon och väx-lar också från år till år.

Symtomen är minskad aptit, nedsatt magarbete, till att börja med förstoppning medsparsam svart slemmig avföring. Sedan följer ofta ett stadium med blodig diarré.

Åtgärd: behandling av djur som drabbats av ekollonförgiftning är oftast utsiktslös.Vid dödsfall ska obduktion utföras så att diagnosen blir säker. Flytta flocken frånekbacken.

SprängörtSprängört är en av våra giftigaste växter. Det är en strandväxt som växer på sankamarker eller i grunt vatten. Växten kan förekomma i större delen av landet. Riskenför förgiftningsfall är störst vid betesbrist för betesdjur på strandängar.

Symtomen kommer mycket snabbt med epilepsiliknande kramper. Djuret blir oro-ligt, tuggar fradga, gnisslar tänder, får muskelryckningar och kramper med trav-rörelser. Djuret dör i andningsförlamning inom några timmar.

Åtgärder är utsiktslösa. Flocken ska tas bort från betet.


Jordbruksverket551 82 JönköpingTfn 036-15 50 00 vxE-post: [email protected]: www.sjv.se

Trycksaken är gemensamt bekostad av Sverige och EUISSN 1102-8025

JO06:11

Text: Mats TörnquistFoto: Mats PetterssonProjektansvarig på Jordbruksverket: Magdalena Wallman

Mer att läsaBete och betesdjur. I. Pehrson m.fl. 2001, Jorbruksverket. ISBN 9188264-25-4

Djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:53).

Djurvård för naturvård – skötselråd för dikobesättningar. 2004, Svenska Djurhälsovården ochLänsstyrelsen i Skåne län.

Djurvänlig hantering av nötkreatur. Jordbruksinformation 2-2004. Jordbruksverket.

Jordbruksverkets serie om biologisk mångfald och variation i odlingslandskapet,Naturbetesmarker, Svenska husdjursraser, Parasitbekämpning och biologisk mångfald m.fl.

Parasiter hos nötkreatur och får. Jordbruksinformation 4-2005, Jordbruksverket.

Stängselboken. A. Råsberg. 2005, Jordbruksverket. ISBN 9188264-30-0

Tillsyn av betande djur. 2005, Hushållningssällskapet Väst.


Documents

Nötkreatur på bete - Jordbruksverket...producera mjölk men också gå ner i kon-dition, vilket kan medföra problem med brunster och betäckning. Oavsett raser och raskombinationer