Upload
others
View
2
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Några tillbakablickar frånPharmacia Fine Chemicals
verksamhet (1/2)
Jan-Christer Janson
för Pharmacia’s Veteraner
Elis Göth-salen den 22 april 2009
Foto från 1926
Detta år erhåller Professor The Svedberg(t.v.) Nobelpriset i kemi för sina undersök-ningar av kolloidala system.
Året innan anställdes Arne Tiselius (23)som Svedberg's personlige assistent.
År 1924 hade Svedberg, med hjälp aven primitiv ultracentrifug, upptäckt attproteinmolekylerna har väldefinierademolekylvikter.
Svedberg gav Tiselius i uppdrag att ut-veckla elektroforestekniken för separa-tion och karakterisering av proteiner.
Pionjärinsatser 1926 - 1938
PEDIGREE OF UPPSALA´S SEPARATION SCIENCE
Arne Tiselius (1902-1971)
Professor of BiochemistryUppsala University 1938 – 1967(The Professorship a private donation by Karin and Herbert Jacobsson)
Nobel Laurate in Chemistry 1948
(Photo from 1948)
Theodor (The) Svedberg (1884-1971)
Professor of Physical Chemistry Uppsala University 1912 - 1949Director of the Gustaf Werner Institutof Nuclear Chemistry 1949 - 1967
Nobel Laurate in Chemistry 1926
(Photo from 1962)
Stellan Hjertén(1928 - )
Joined Arne Tiselius 1954.
Professor of BiochemistryUppsala University1969 - 1995
Per Flodin(1924 -2007)
Joined Arne Tiselius 1950.
Professor of Polymer TechnologyChalmers University of Technology1978 - 1988
Harry Svensson (Rilbe) (1913-1997)
Joined Arne Tiselius 1936.
R&D Director LKB Produkter Bromma, 1953 – 1959
Professor of Physical ChemistryChalmers University of Technology 1963 – 1978
Per-Åke Albertsson(1930 - )
Joined Arne Tiselius 1954.
Professor of BiochemistryUmeå University 1965 – 1975Lund University 1975 – 1995
Jerker Porath(1921 - )
Joined Arne Tiselius 1950.
Professor of BiochemistryUppsala University1968 – 1986Succeeded Arne Tiselius
Björn Ingelman(1917 – 2000)
Joined Arne Tiselius 1941.
R&D Director Pharmacia,Uppsala 1950 – 1966Professor’s name 1983
1941
Detta år kontaktades Arne Tiselius av Svenska Sockerbolaget med en begäran om hjälp med att undersöka makromolekylerna i saften från sockerbetan.
Tiselius gav uppdraget till den unge kemistenBjörn Ingelman (23).
Ingelman upptäckte att sockerbetsaften innehöll polysackariden dextran och att denna hade bildats som en konsekvens av en oavsiktlig infektion av bakterien Leuconostoc mesenteroides.
Dextranepoken 1941 - 1947
Björn Ingelman ses här hålla i ett prov av med etanol utfällt rådextran.
Nedan syns del av strukturformeln för polysackariden dextran. Graden och typen av förgrening varierar starkt beroende på dextranets ursprung. Fördextranet från L. mesenteroides B-512är förgreningsgraden lägre än 5%.
Dextranepoken 1941 - 1947
1942
Anders Grönwall (t.v.) och Björn Ingelman fick detta år idén till att använda dextranlösningar som plasmavolymexpanderare.
1943
Läkemedelsföretaget Pharmacia, som då låg på Kungsholmen i Stockholm, engagerade sig i projektet och kliniska prövningar kunde påbörjas redan påföljande år.
Dextranepoken 1941 - 1947
Dextranfabrikation vid AB SorigonaDotterbolag till Sockerbolaget, lokaliserat i Staffanstorp mellan Malmö och Lund bildades för dextranproduktionen. Driften övertogs senare av Pharmacia.
Bilden visar 35 m3 fermentorer där bakterienLeuconostoc mesenteroides NRRL B-512producerar dextran med socker som substrat.
Det extracellulära enzymet dextransukrasomvandlar disackariden sackaros till rådextran (Mw~9-500•106) och fruktos.
Rådextranet fälldes ut med etanol och transporterades till Uppsala i stora tunnor av rostfritt stål.
Dextranepoken 1941 - 1947
Macrodex i klinisk användning
1946Detta år framställer Björn Ingelman tvärbundet dextran med hjälp av låg-molekylära bifunktionella reagenssåsom epiklorhydrin.
Föreställer sig deras användning vid fram-ställning av sylt och marmelad samt vidkontrollerad administration av läkemedel.
Ansöker om patent men de industrikon-takter han tar är kallsinniga. Drar därför tillbaka patentansökan.
Kommer att få anledning att åter lämna inen patentansökan 12 år senare men då fören annan tillämpning.
Sephadex: Historik 1946 - 1959
1948
Arne Tiselius tilldelades Nobelpriseti kemi för sina arbeten med elektro-foretisk analys av blodserum samt försina banbrytande studier av kromato-grafiska tekniker.
Inom kromatografin introducerade hande grundläggande begreppen elutions-,front- och förträngningskromatografi.
Den nya byggnaden för den Biokemiskainstitutionen var inflyttningsklar 1952.
Biokemisk historik
1948 – 1952 Planering och flytt av Pharmacia från Stockholm till Uppsala
Marken i Boländerna (40.000 kvm) köptes av Uppsala stad för 8,25 per kvm. Själva flytten sker under åren 1950 -1951 och en pressvisning av den nya anläggningen i Boländerna ägde rum i april 1952.
Björn Ingelman anställdes som forskningschef och han i sin tur började rekrytera medarbetare från institutionerna för fysikalisk kemi och biokemi vid Uppsala universitet:
1950 Kirsti Granath 1954 Per Flodin1955 Bertil Gelotte
1950-1957
Tiselius engagerar Per Flodin och Jerker Porath för att studera kolonnzonelektrofores för proteinseparation. Som antikonvektions-medium använde de stärkelsepartiklar.
1954 anställdes Flodin av Ingelman för att förestå dextranlaboratoriet på Pharmacia,som 1950 hade flyttat till Uppsala från Stockholm.
Flodin föreslår Porath att pröva partiklar av tvärbundet dextran vid elektroforesförsöken. Porath upptäcker därvid de molekylsiktande egenskaperna hos dessa partiklar. Pharmacia initierar ett produktutvecklingsprojekt 1957.
Sephadex: Historik 1946 - 1959
Kolonnzonelektroforesapparat
På Pharmacia får Per Flodin av Björn Ingelman 1956 höra talas om de försök denne
gjort med tvärbindning av dextran 10 år tidigare och inser att detta material borde
kunna användas som packningsmaterial i de kolonner för zonelektrofores som Jerker
Porath fortsatt att arbeta med på Biokemiska institutionen.
Flodin tillverkar geler som han ger till Porath hösten 1956. Denne upptäcker att de
packade bäddarna har förmåga att separera vattenlösliga molekyler med avseende
på deras storlek och rapporterar tillbaka detta till Flodin.
Tiselius blir engagerad och övertalar Elis Göth (VD för Pharmacia) att starta ett
utvecklingsprojekt för framställning av dextrangeler. Flodin får tillåtelse att använda
viss tid för detta under 1957.
Arbetet är framgångsrikt och två patentansökningar lämnas in 1958:
För gelen med Björn Ingelman och Per Flodin som uppfinnare.
För metoden med Jerker Porath och Per Flodin som uppfinnare.
Sephadex: Historik 1946 - 1959
Den första handboken som beskriver den nya produkten för gelfiltrering publicerades i juli 1959.
Namnet härleddes från:
Separation
Pharmacia
Dextran
Termen gelfiltrering föreslogs av Arne Tiselius.
10:e Nordiska Kemistmötet, Stockholm, augusti 1959.
Den 19 augusti bjöds deltagarna, samt den svenska pressen, till Pharmacia i Uppsala för att informeras om den nya produkten
Sephadex och den nya tekniken gelfiltrering.
Enligt Uppsala Nya Tidning: ”Omkring 1500 aktiva kemister och fysiker tillsammans med bortåt 500 damer for omkring i sightseeingbussarna”.”Den största anhopningen av naturvetare i Uppsala i stadens historia”.
Uppsala Nya Tidning
20 aug 1959
Dagens Nyheter20 augusti1959
Svenska Dagbladet 20 aug 1959Svenska Dagbladet den 20 augusti1959
Stockholmstidningen 20 aug 1959Stockholms-Tidningen den 20 augusti 1959
1959
Den nya separationsmetodenUppmärksammades även blandsvensk-amerikaner “over there”.
Sephadex: Historik 1946 - 1959
Ficoll
The Flodin – Ingelman colloid
De första produkterna var tvärbundna i block som maldes och siktadesPärlformig Sephadex lanserades 1962
1962
Per Flodin disputerar på en avhandling med titeln:
”Dextran Gels and their Application to Gel Filtration”(Fakultetsopponent Laborator Kai O. Pedersen)
Flodin lämnade omedelbart därefter Pharmacia och i ett brev 1996 skriver han om orsaken:
”Jag fick ett erbjudande från Skånska Ättikfabriken (nuv. Perstorp AB), som innebar en nästan fördubblad lön och spännande projekt. Gösta Virding som jag förhandlade med, var stenhård och erbjöd endast lönehöjning enligt avtal (c:a 3%) och ingen ändrad tjänsteställning. Då vi (projektgruppen bestående av S.Boode, B.Gelotte och mig) under 1961 hade kunnat visa ett såpositivt kassaflöde att alla FoU-kostnader kunde anses betalade, hade jag redan då väntat en något större lönehöjnjng än den generella. Jag tog Göstas stenhårda attityd som ett tecken påatt jag borde flytta på mig och så blev det.”
1972- 1977 forskare (Associate Professor) hos Bengt Rånby på KTH.1977 – 1991 professor i polymerteknologi vid Chalmers.Bidrog till skapandet av företaget ”Artimplant”.Avled i Stockholm 2007.