Naturvårdsprogram för Gävleold.gavle.se/PageFiles/759/Naturvårdsprogram 1998.pdf · Westholm (Miljökontoret) samt Bengt Anefall och Birgitta Loock (Stadsbyggnadskontoret). Arbetet

Naturvårdsprogram för Gävle

Antaget av fullmäktige mars 1998

”Miljö, miljö, kulturmiljö. Man blir så trött så man kan dö

på de abstrakta ordens kö som tuggas av varenda frö !

De menar skog, de menar sjö, de menar gräs, de menar snö

de menar säng och halm och hö men tungan är så slö så slö.

Allt kallar den miljö.”

Alf Henriksson


3

Naturvårdsprogram för Gävle - Innehåll Förord 4 1. programmets uppläggning och användning 5 Vad är naturvård? Programmets uppläggning Naturvårdsprogrammets roll 2. övergripande naturvårdsmål 8 3. biologisk mångfald 10 4. skog och skogsbruk 16 5. odlingslandskap och jordbruk 24 6. sjöar, vattendrag och kust 34 7. stadens natur 46 8. friluftsliv 51 9. kommunala reservat och skötsel 60 10. information 64 11. organisation och ansvarsfördelning 68 12. sammanfattande åtgärdsprogram 71 Kostnader Åtgärdstabell 13.remissammanställning

14. Utdrag ur kommunfullmäktiges sammanträdesprotokoll 2.3.1998.


4

Förord

Följande program har arbetats fram av kommunens naturvårdsgrupp som är en kommunal tjänstemannagrupp. Under detta arbete har gruppen bestått av Staffan Stahl (Fritid Gävle), Johan Höjer (Kultur Gävle), Göran Berfvenstam (kommunledningskontoret), Peter Ståhl (naturvårdssekreterare/ miljökontoret), Anna-Lena Wennerberg och Lennart Emretsson (Tekniska kontoret), Ulf Blomkvist och Lars Westholm (Miljökontoret) samt Bengt Anefall och Birgitta Loock (Stadsbyggnadskontoret). Arbetet påbörjades 1993 och har pågått under ca 2 ½ år. Kommunsstyrelsens politiska utskott Miljöberedningen har tjänat som styrgrupp för arbetet. Efter det att miljöberedningen gått i graven har denna uppgift åvilat kommunstyrelsens planeringsberedning. Programmet har efter remisshantering och revidering behandlats i kommunstyrelsen. I enlighet med KS förslag har programmet därefter antagits av fullmäktige 2/3 1998. Kommunfullmäktige beslutade att anta naturvårdsprogrammet som inriktningsmål för kommunens arbete inom området. att uppdra åt nämnder/förvaltningar och bolagsstyrelser/bolag att planera det egna naturvårdsarbetet utifrån inriktningsmålen och i samband med det årliga budgetarbetet bedöma möjligheterna för programmets genomförande att det definitiva avgörandet om tidpunkten för genomförande av programmets åtgärder skall prövas vid kommunens årliga ekonomiska planering samt att utrivningen av Forsby kraftverk skall föregås av en utredning om främst de ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna, varvid särskilt skall belysas konsekvenserna för de närbelägna fastigheterna.

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Övergripande mål 5

PROGRAMMETS UPPLÄGGNING OCH ANVÄNDNING

Gävles miljöprogram Gävle kommun har valt att arbeta med en Lokal Agenda för Gävle och ett antal sektorsprogram. Sektorsprogrammen redovisar vad kommunen kan göra eller påverka andra organisationer att göra. Den Lokala Agendan talar om vad gävleborna själva kan göra. Parallellt med detta naturvårdsprogram har också ett nytt miljöprogam utarbetats samt avstämningar gjorts av de tidigare antagna planerna för avfall och för energi. Aktuell är också kommunens miljöpolicy för inköp.

Vad är naturvård? Med naturvård menas allt arbete med att bevara naturens variation av växter och djur, naturtyper, geologiska terrängformer och landskap. Dvs i stort sett det som idag sam-manfattas under benämningen biologisk mångfald. Naturvården omfattar både natur i vatten och på land. Av tradition brukar också

åtgärder för friluftslivet och naturinformation räknas in under naturvården. Arbetet med naturvårdsprogrammet har omfattat allt detta men berör också kretsloppsfrågor och hus-hållning av naturresurser.

Programmets uppläggning Föreliggande arbete är ett kommunalt hand-lingsprogram som redovisar kommunens ambitioner i naturvårdsarbetet formulerade som mål och åtgärder. Programmet kompletterar Länsstyrelsens ”Värdefull natur Gävleborgs län som är en katalog över sär-skilt intressanta områden klassade efter na-turvärden i ett regionalt perspektiv. Gävle kommun har tidigare publicerat den del av Länsstyrelsens arbete som omfattar den egna kommunen i skriften ”Värdefull natur i Gävle”.

I detta program finns därför ingen översikt av kommunens natur eller beskrivning av särskilt intressanta naturvårdsobjekt. Presentationen är i huvudsak indelat på land-skapstyper. Av praktiska skäl har inte denna indelning kunnat tillämpas helt konsekvent. Exempelvis har åtgärder för friluftslivet, som en särskilt angelägen kommunal fråga brutits ut i ett separat kapitel. För varje område beskrivs 1. miljösituation, 2. mål och 3. åtgärder.


Under rubriken ”Beskrivning av miljösituationen” tecknas en bakgrund till de mål och åtgärder som föreslås. För att programmet inte skall överbelastas med bakgrundsfakta har utrymmet under denna rubrik begränsats till att: 1.ge översiktliga nulägesbeskrivningar av naturvården 2. motivera de förslag och åtgärder som föreslås.

Inom respektive kapitel listas de nationella och regionala mål som är tillämpbara. Programmet tar ingen direkt ställning till dessa mål. De får istället ses som statens viljeinriktning på nationell och regional nivå samt som en allmän utgångspunkt för de kommunala målen.

Två typer av kommunala mål redovisas i programmet – Inriktningsmål och mätbara mål. Målen har i första hand utformats som önsk-värda framtida tillstånd i andra hand som attitydmål. Inriktningsmålen anger mål för 2000-talet. Målen skall vara realistiska men har ingen direkt koppling till de ekonomiska ramarna. Inriktningsmålen är alltid nedbrutna till ett eller flera mätbara mål. De mätbara målen är tidsatta till 3 år, mätbara och skall vara så utformade att de kan användas i den eko-

nomiska planering och där kopplas till ekonomiska ramar. Varje kapitel avslutas med de åtgärder som behövs för att förverkliga målen. Åtgärderna redovisas med ansvarig nämnd, ungefärliga kostnader (så långt detta gått att få fram) och ett årtal då åtgärderna skall genomföras. Kostnader inom parentes anger kostnader som finansieras inom befintliga ramar eller i annan ordning. Åtgärderna sammanfattas i en åtgärdstabell sist i programmet.

Naturvårdsprogrammets roll I kommunen har sektorsplaner inom miljö- området tagits fram i form av miljövårds-program 1985, avfallsplan 1993 samt energiplan 1992. Någon kommunalt handlingsprogram för naturvården i Gävle har däremot inte gjorts. I det tidigare miljö-vårdsprogrammet saknas åtgärder för natur-vården. I det nu pågående arbetet med ett nytt miljövårdsprogram har dessa frågor lyfts över till föreliggande program. I likhet med tidigare program är naturvårdsprogrammet

ett kommunalt handlingsprogram som anger kommunens ambition inom området. Huvudsyftet med detta program är att: 1. belysa de ur ett kommunalt perspektiv viktigaste naturvårdsfrågorna 2. klargöra naturvårdens betydelse i förhållande till andra intressen 3. redovisa kommunala mål för naturvården 4. föreslå angelägna åtgärder för kommunens naturvårdsarbete


Programmet verkar genom: 1. de mål som satts upp i programmet eller motsvarande kommunledningsmål. 2 .de kostnadsberäknade och prioriterade åtgärderna. Det ankommer på respektive förvaltning eller nämnd att planera det egna naturvårdsarbetet och vid budgetarbetet bedöma och begära medel för genomförandet av programmets åtgärder. Definitivt avgörande om när det finns ekonomiska resurser att förverkliga åtgärderna stäms av vid kommunens årliga ekonomiska planering. Åtgärderna skall betraktas som ett uppdrag från kommunfullmäktige. I samband med budgeten sker en årlig uppföljning av naturvårdsprogrammet. Respektive nämnd svarar för rapporteringen och miljönämnden sammanställer och redovisar resultatet. Vid 3-årsperiodens slut omkring år 2000 skall programmet tas upp för revidering.

Programmets ställning i förhållande till andra intressen Naturvårdsprogrammet har utarbetats av naturvårdsgruppen som representerar de flesta av de i programmet berörda intressena. Syftet med detta har bl a varit att redan från början skapa en god överblick över de olika intressen som berörs av programmet (och att få en gemensam syn på hur naturvårdens intressen skall tillgodoses i kommunen). Utgångspunkten har varit att programmets slutliga mål och åtgärder så långt möjligt skall vara vägda mot andra kommunala intressen. När det gäller planeringen av hur mark och vatten skall disponeras sker dock detta också i kommunens översiktsplanering. I översiktsplanen hanteras konkurrerande intressen och naturvårdsprogrammet utgör här ett viktigt underlag men inte ett i alla avseenden slutligt ställningstagande.

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Biologisk mångfald 10

BIOLOGISK MÅNGFALD Beskrivning av miljösituationen Definition En stor del av naturvårdsarbetet har under senare år fokuserats kring begreppet biologisk mångfald. Med biologisk mångfald menas den naturliga variationen av allt levande. Den biologiska mångfalden omfattar: 1. variationen av arter 2. den genetiska variationen inom arterna 3. de sammansatta organismsamhällen eller biotoper som bildar delar av helheten i na-turen. Orsaken till intresset kring biologisk mång-fald får ses mot bakgrunden av en insikt om att många arter är hotade av det moderna samhället och på kort eller lång sikt riskerar att försvinna. Detta gäller såväl globalt som nationellt och lokalt. En annan viktig bak-grund är att kunskaperna om olika arters före-komster idag är avsevärt mer detaljerade än för bara 10 eller 20 år sedan och dessutom inte bara omfattar arter som varg och havsörn utan även de mycket artrika ”lägre” orga-nismgrupperna. En viktig milstolpe för denna process var undertecknandet av konventionen om biologisk mångfald vid FN:s miljökonfe-rens i Rio. Konventionen är en av de mest vittomfattande internationella överenskom-melser någonsin. 168 stater inklusive den Eu-ropeiska unionen har undertecknat eller anslu-tit sig till konventionen som trädde i kraft 1993. Konventionen syftar både till att bevara den biologiska mångfalden och till ett lång-siktigt utnyttjande och en rättvis fördelning av mångfaldens beståndsdelar.

Motiv för artbevarande Motiven till bevarandet av arter och biologisk mångfald omfattar både etiska, emotionella, ekologiska och materiella aspekter. De etiska argumenten riktar in sig på att alla arter har ett egenvärde och att människan inte har rätt ut-rota arter eller naturtyper som oftast existerat i 10.000-tals eller miljontals år före den mo-derna människan. En försvunnen art kan ald-rig återskapas. De emotionella eller estetiska motiven är för-knippade med vårt behov av naturen för skönhetsupplevelser, kontemplation som in-spirationskälla för konst och litteratur etc. De materiella argumenten omfattar den biolo-giska mångfaldens betydelse för förädling av odlade växter och djur eller för framställning av nya läkemedel, smakämnen och liknande. Nyttjandet av naturens beståndsdelar är betyd-ligt större än vad vi oftast föreställer oss - ungefär 40 % av de läkemedel som nu an-vänds i den västerländska medicinen innehål-ler ämnen som ursprungligen påträffats i vilda växter. Intresset för att finna fler substanser har ökat starkt under senare år. De ekologiska motiven grundar sig på växter och djurs betydelse i det ekologiska samspelet - där förlusten av en art ofta återverkar på andra arter. En stor variation av arter anses allmänt skapa stabila ekosystem. Vissa arter är dessutom extra känsliga för miljöföränd-


ringar och kan därigenom signalera allvarliga förändringar i naturen långt innan de drabbar människan. Klassiska exempel är arter som havsörn, säl och pilgrimsfalk som alla befin-ner sig högt upp i näringskedjan och därmed blir hårt utsatta för miljögifter. I ett lokalt perspektiv innebär sällan förlusten av en art eller en naturtyp att den försvinner från resten av jordklotet. Arbetet med den biologiska mångfalden i kommunen motive-ras främst av ekologiska, etiska och estetiska aspekter. Några artexempel Carl Hartmans ”Gefletraktens fåglar”, publi-cerad 1859, ger en bild av hur fågelfaunan i kommunen förändrats under 100 år. På Hart-mans tid häckade svart stork i skogarna runt Valbo och Oslättfors. Gladan betecknar han som en tämligen allmän rovfågel. Inre fjär-dens stränder utgjorde viktiga rastlokaler för mängder av arktiska vadare. Enligt Carl Hartman förekom de i ”ofantliga skaror på de kring den inre fjärden belägna sk Neringarne, hvilka utgöra temligen vidsträckta, mycket låga och derföre vid högt vatten ofta över-svämmade, sparsamt gräsbeväxta stränder”.

Svart stork tillhörde kommunens fågelfauna på 1800-talet.

Näringarna eller sältorna som de också be-nämns har i stort sett helt försvunnit genom bebyggelseexploatering och igenväxning. Försvinnande innebär inte bara en stor förlust av arter utan också av en betydelsefull natur-typ. Stora förändringar av fågelfaunan har också skett under 1900-talet och fortskrider alltjämt. Hårdast drabbade är arter knutna till jord-brukslandskapet.

Både Carl och hans bror Robert liksom fadern Carl-Johan Hartman undersökte också floran kring Gävle under förra seklet. Genom deras insatser vet vi också en del om hur floran för-ändrats i kommunen. Gävle är särskilt rik på sydöstliga kalkbundna ängsväxter. De är bundna till sydvända mo-ränbackar sk. ”örtbackar” som utnyttjats ex-

Sedan början av 1970-talet har populationen av enkel-beckasin och sånglärka halverats i Sverige. Staren har minskat med 90% i Norrland. Även i skogsland-skapet sker stora förändringar.

Den vitryggade hackspettens situation är välkänd. Bara på några år har stammen halverats och är nu så liten (40-50 par) att arten med all sannolikhet kommer att försvinna som svensk häckfågel. Andra hackspetts-arter uppvisar en likartad utveckling. Den mindre hackspetten som fortfarande har en starkt stam i löv-skogsområdena längs Gavleån och Testeboån uppges minska med 4% per år i landet som helhet.


tensivt för bete eller slåtter under århundra-den, i många fall ända sen järnåldern. Vegeta-tionen är känsliga för upphörd hävd men kan leva kvar under en tid trots att hävden upp-hört. Bebyggelseexploatering och på sikt igenväxning är största hoten mot dessa arter som minskat drastiskt sen slutet av 1800-talet. Många av dem finns idag bara kvar på några enstaka lokaler och i så små populationer att risken är uppenbar att de är försvunna ur kommunens flora vid sekelskiftet om inga åtgärder vidtas. Ännu större är floraförändringarna om man betraktar de stora växtgrupperna svampar, mossor och lavar. De senare har drabbats hårt både av luftföroreningar och rationaliseringar i jord- och skogsbruk. Strukturförändringar i jordbruket har också drabbat många insektsarter. Hit hör den i våra trakter tidigare allmänna slåttergräsfjärilen som inte setts sedan 1990. Den starkt mins-kande Donzells blåvinge har dock fortfarande lyckats hålla sig kvar i området kring byn Grinduga och kan troligen räddas om dess biotoper får vara kvar under lämplig hävd. Andra arters försvinnande är mer gåtfulla. Under mitten av 1950 och 60-talet försvann en av våra största dagfjärilsarter, apollofjäri-len från stora delar av landet utan att orsaker-na riktigt kunnat klarläggas. Apollofjärilen förekom i kommunen bl a på Gråberget i Bö-nan där de sista exemplaren sågs på 1950-talet.

Trådbrosklaven är en gulvit någon decimeter lång hänglav som växer på gamla granar i fuktiga skogar. Lavens utbredning kartlades på 1940-talet. Den före-kom under denna tid på ett stort antal lokaler i kommu-nen. Trots att lavens eftersöks intensivt under senare år har det inte gått att återfinna en enda lokal. Orsakerna till trådbrosklavens försvinnande är troligen ett allt intensivare skogsbruk och luftföroreningar. Tråd-brosklaven är ett exempel på en art som gått mycket starkt tillbaka och indikerar att stora förändringar av lavfloran ägt rum under 1900-talet. Ett annat exempel på en försvunnen art är den exklusiva urskogbundna laven långskägg. Den fanns kvar fram till åtminstone 1930-talet på en lokal vid Sälgsjön söder om Gävle. Laven växte på gran och de längsta exemplaren var här över 5 meter långa.


Prioriterade biotoper i kommunen De flesta av följande biotoper, som generellt är mycket betydelsefulla för biologisk mångfald, har förhållande-vis rika förekomster eller välutbildade representanter i Gävle kommun. Några biotoper som inte är mer fram-trädande i Gävle än i andra delar av landet har också räknats hit pga sina generellt stora betydelse för den biologiska mångfalden (tex urskogskvalitéer). De bör alla prioriteras i arbetet med den biologiska mångfal-den i Gävle.

Viktiga biotoper för biologisk mångfald i Gävle I skogslandskapet: • skogar med urskogskvalitéer • kalkpåverkade granskogar • lövrika strandskogar • ädellövbestånd • rika sumpskogar (t ex alkärr och gran-askkärr) I odlingslandskapet • hävdade slåtterängar och naturbetesmarker • örtbackar i kustområdet • strandängar typ ”sältor och älvängar” våtmarker • högmossar • kalkkärr vatten • grunda vegetationsklädda havsvikar (”Charaflador”) • kalkvattentjärnar • naturligt fisktomma vatten • naturligt välbuffrade och oreglerade vattendrag • större strömsträckor • fågelsjöar (näringsrika sjöar) • ömosaiker & kala skärgårds- öar


Nationella miljömål I miljöpropositionen har regeringen fastställt att den biologiska mångfalden skall säkerställas på nationell nivå: ”Den biologiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas”. ”Växt- och djursamhällen bevaras så att i landet naturligt förekommande växt och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd” (prop. 1990/91:90, sid 35, JoU 30, rskr 338) Konventionen om biologisk mångfald innebär också ett nationellt åtagande att bevara den biologis-ka mångfalden.

Regionala miljömål ”Naturligt förekommande arter finns i livskraftiga, balanserade populationer. Särskild omsorg ägnas de arter för vilka länets bestånd utgör en betydelsefull del av populationen i stort.” (Miljö i Gävleborg 1995, regionalt miljömål)

Mål för Gävle kommun

Inriktningsmål • Hänsynstagande och vårdinsatser för såväl nationellt som lokalt hotade arter och miljöer är en viktig del i det kommunala arbetet. Ansvaret för den biologiska mångfalden i kommunen omfattar alltså både lokalt och nationellt ho-tade arter som förekommer naturligt i kommunen. Det praktiska arbetet med den biologiska mång-falden bör dock i stor utsträckning inriktas på att vårda och skydda biotoper som är bärare av ho-tade arter eller själva är hotade (t ex biotoper som prioriterats på sid 12). För den högre faunan kan dessa insatser behöva kompletteras med specifika faunavårdande åtgärder. Arbetet med biolo-gisk mångfald i kommunen omfattar också geologiska terrängformer och viktiga bergartsförekoms-ter. För att kunna ta hänsyn till den biologiska mångfalden i det kommunala arbetet fodras att kända uppgifter om hotade arters förekomster i stor utsträckning finns tillgängliga inom kommunen.


Den ideella naturvården hyser stora kunskaper om lokaler för hotade arter. Det är därför viktigt att samverkan sker med dessa grupper. Målet tar också fasta på att den biologiska mångfalden i kommunen inte enbart kan bevaras med ett passivt hänsynstagande. För ett långsiktigt bevarande krävs att skydd och bevakning kombineras med vårdinsatser och restaurering.

Mätbara mål • År 2000 finns ett fungerande kommunalt informationssystem för bevakning av ho-tade arter och miljöer. • År 2000 är antalet försvunna växt- och djurarter1 inom grupperna kärlväxter och ryggradsdjur inte högre än idag (1996). Sedan 1850 har 46 arter inom dessa grupper försvunnit. Mätbara mål för biologisk mångfald finns i kapitlen skog och skogsbruk, jordbruk och odlingsland-skap samt i kapitlet sjöar, vattendrag och kust.

Prioriterade åtgärder 1. � En utredning av hur befintliga uppgifter om hotade arter och miljöer kan hållas tillgängliga,

lagras och ajourföras görs under perioden År: 1998 Kostnad: ca 75.000 Ansvarig nämnd: MN i samarbete med BN 2. � Ett kommunalt anslag inrättas för restaurering av skadade naturmiljöer. Anslaget används för

att återställa biologisk mångfald på biotopnivå. Insatser skall i första hand göras inom de på sid 12 prioriterade biotoperna och användas till engångsåtgärder. Exempel på åtgärder som kan bli aktuella är röjning och slåtter av naturliga ängar och betesmarker, återställning av utdikade våt-marker och kanaliserade vattendrag.

År: 1998 Kostnad: 300.000 / år Ansvarig nämnd: MN

1 Målet omfattar i kommunen naturligt förekommande arter

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Skog och skogsbruk 16

SKOG OCH SKOGSBRUK Beskrivning av miljösituationen Den nya skogspolitiken De senaste åren har skogsbrukets miljöeffekter uppmärksammats och diskuterats som aldrig förr. Debatten, som under 1960 och 70-talen mest handlade om kemisk bekämpning och kalhyggesbruk i allmänhet, har fokuserats till växter och djurs möjlighet till långsiktig överlevnad. I jämförelse med den tidiga skogsbruksdebatten finns nu en påtaglig enighet om problemen och målen. Diskussionen har snarare handlat om tillvägagångssättet, ansvarsfördelningen och genomförandetakten. Med en ny skogsvårdslag och bestämmelser för naturvårdslagens biotopskydd från 1 jan 1994 kan dessa frågor nu i viss mån anses klarlagda. I den nya skogsvårdslagen jämnställs miljömålen med produktionsmålen. Ansvaret för att klara miljön ligger huvudsakligen på skogsägaren. Ansvaret för biotopskyddet i skogslandskapet och samråd enligt naturvårdslagen har lagts på Skogsvårdsstyrelsen. Vilket innebär en stark förskjutning av skogsvårdsstyrelsens roll från produktionsbefrämjande insatser mot naturvård. Den nya skogsvårdslagen innebär också en i allmänhet större frihet vid val av skogsbruksmetoder. Även naturvårdsmålen avses uppnås på i stort sett frivillig väg.

Skogsbrukaren är dock skyldig att ange vilken naturvårdshänsyn som tas vid avverkning. Det kan också konstateras att kunskaperna om naturvård, växter och djur ökat markant inom skogsbruket under 90-talet. En fortsatt snabb kompetensutveckling sker idag genom ett större eget ansvar hos större markägare. Skogsvårdsstyrelsen, STORA, Assi-Domän och SCA har bl.a. anställt egna skogsbiologer. Skogsvårdsstyrelsernas informationskampanjer "Rikare skog" och ”Rikare landskap” samt inventeringar av nyckelbiotoper och sumpskog utgör också ett viktigt led i denna utveckling. Hotbild Det opåverkade naturlandskapet var betydligt mer varierat än dagens likåldriga och enhetligt skötta landskap. De regelbundet återkommande skogsbränderna var en viktig ekologisk faktor som stod för dynamiken i urskogslandskapet. Det största problemet i dagens skogslandskap är bristen på gammal skog, död ved, grova träd (jätteträd) och lövträd. För många hotade skogsarter är just dessa kvaliteer livsavgörande. Sammantaget bedöms mer än 550 rödlistade arter i Sverige ha påverkats av bristen på död ved. De flesta utgörs av insekter och svampar. I Orsa finnmark har andelen död ved minskat med 90% sen


slutet av 1800-talet. I länets södra delar torde bristen vara ännu större. Andelen lövträd i uppväxta skogar i länet uppgår till ca 5 %. För en artmässigt komplett fågelfauna krävs ett inslag på ungefär 20%. Andelen ren lövskog är i kommunen något högre än genomsnittet i länet som är 0,3 % av skogsmarksarealen. Rena lövskogar finns framför allt vid Dalälven och längs Testeboån och Gavleån. För lövskogsarter som mindre hackspett är dessa skogar mycket viktiga.

Svartoxen, Cerucus chrysomelinus, en släkting till ekoxen, som lever i grova murkna stammar av gran har en liten reliktpopulation vid Dalälven. Om arten inte skall försvinna ur kommunens fauna krävs att liggande döda stammar lämnas i större omfattning Om den biologiska mångfalden inom skogsslandskapet skall kunna säkerställas krävs att betydligt större arealer skog undantas skogsbruk. Detta behov är särskilt

stort i de skogrika delarna av mellansverige och i södra Norrlands kustland. Miljövårdsberedningen har presenterat bedömningar av hur stor del av skogsmarken som behöver skyddas (SOU 1997:97). På lång sikt (ca 40 år) bedömmer man att 9-16 % av skogsmarksarealen behöver skyddas. I vår landsdel (naturgeografisk region ) är skyddsbehovet ca 10 %. På kort sikt (10-20 år) bedömmer man att ytterligare 4,2 % behöver skyddas. Beredningen tänker sig att detta uppnås genom en kombination av lagskydd och frivilliga åttagande. 10% av den produktiva skogsmark i kommunen motsvarar 12.200 ha. Följande arealer är för närvarande skyddade:

Vilka skogsområden som skyddats i kommunen framgår av tabellen på nästa sida. Av den skyddade arealen dominerar kustbarrskogar (190 ha), sumpskog (60 ha) och strandskogar (175 ha). Högproduktiv granskog är kraftigt underrepresenterad och tallskog på isälvssediment (lavristyper) saknas helt. Omfattande arbetsinsatser läggs f.n. ned på att säkerställa urskogsområden och viktiga lokaler för hotade skogsarter. Arbete med

PRODUKTIV SKOGSMARK UNDANTAGEN SKOGSBRUK enligt lag (naturreservat etc) SVERIGE 830 000 ha 3,7 % (1997) varav nedom fjällen 174 000 ha 0,8 % GÄVLEBORG 5 400 ha 0,36 % (1995) GÄVLE KOMMUN 983 ha 0,80 % (1996)


säkerställande av flera nya naturreservat pågår. Inom några år när arbetet med Färnebofjärdens nationalpark, som omfattar 2 800 ha land, är avslutat bedöms 0,5% av länets produktiva skogsareal vara skyddad.

Nyckelbiotoper Nyckelbiotoper är miljöer där rödlistade arter, dvs hotade och sällsynta djur och växter förekommer eller kan förväntas förekomma. De flesta nyckelbiotoper är små, avvikande områden som ligger insprängda i det vanliga skogslandskapet. Skogsvårvårdsorganisationen har fått regeringens uppdrag att inventera nyckelbiotoper på enskilda mark.

Nyckelbiotoperna identifieras med hjälp av ÖSI-planer (SVS skogsbruksplanering), IR-bilder, tips och fältkontroller. Särskilda signalarter används för att hitta tänkbara miljöer för hotade arter. Skogsvårdsstyrelsens nyckelbiotopinventering startade i länet 1993 och skall avslutas senast 1997.

Cirklar = skydd enligt NVL Trekanter = bolagsreservat För detta arbete har en regional fälthandbok över signalarter och nycklebiotoper gjorts. Bolag och andra större markägare är skyldiga att klara nyckelbiotopsinventeringen på egen hand. Skogsvårdsstyrelsen driver också inventering av sumpskogar i länet. Inventeringen som till stor del är utformad som en kartering kommer att pågå 1990-1997 och omfattar all skogsmark. Ekologisk landskapsplanering Traditionell skoglig naturvård har varit punktvis inriktad mot de bestånd som för tillfället är aktuella för någon

SKYDDADE SKOGAR I GÄVLE KOMMUN skyddad produktiv skogsmark i ha Naturreservat och naturvårdsområden (totalareal i ha) Gåsholma (72) 57 Vitgrund (35) 24 Axmar (ca 950 land i Gävle kn) ca 200 Sävasjön (39) 33 Häckelsängs högmosse (405) 50 Hådells gammelskog (11) 11 Jordbärsmuren-Ålbo (950) 135 Spjutholmen (137) 80 Matyxsjön (26) 5 Gustavsmurarna (72) 15 Bladmyran (5) 5 Ormön (75) 50 Bläcktärnsjön (24) 18 Igelsjön (16) 12 Testeboån (515) 270 Stenbäcken (4,6) 3 Domänreservat och bolagsreservat Lersjöreservatet (5) 5Kapellskär (10) 10summa 983


skogsvårdsåtgärd. Det finns dock många skäl till att naturvårdsplanläggningen bör ske över större områden - eller på landskapsnivå. Ett viktigt motiv är att många av skogens växter och djur inte långsiktigt kan överleva i isolerade bestånd. För att åstadkomma en mer långsiktig och genomgripande naturvård i skogsbruket görs numer sk ekologiska landskapsplaner för större sammanhängande markinnehav (5000 - 25.000 hektar).

Kommunens största skogsägare Korsnäs och Stora har ambitionen att göra en ekologisk landskapsplan per bevakning och år. Korsnäs har som mål att all skog skall vara ekologiskt landskapsplanerad 1997. Stora avser att klara detta till 2003. Inventeringen av nyckelbiotoper sker parallellt med denna planering. Även på privatmark görs försök med ekologisk landskapsplanering. Bl a har mellanskog i samarbete med branschinstitutet SkogForsk ett projekt med

landskapsekologisk planering i närheten av Trönö. Ekologiska bokslut Större markägare har de senaste åren börjat kontrollera sin miljöanpassning i ekologiska eller gröna bokslut. Inom Stora görs sedan 1994 bl a kontroller av den vardagliga naturvårdshänsynen i 5 % av alla slutavverkningar. Korsnäs och AssiDomän har ett liknade kontrollsystem med betygsättning av naturvårdshänsynen. Hittills har kontrollen skett internt men på sikt kommer utomstående miljörevisorer att anlitas i större utsträckning. Stora har även låtit oberoende forskare utvärdera sina ekologiska landskapsplaner. Skogsvårdsstyrelsen utför också kontroller av naturvårdshänsyn vid slutavverkning på privat- och bolagsmark (GRÖNSKA-inventering). Mellanskog har också en viss uppföljning av naturvårdshänsynen bland sina medlemmar. Certifiering - miljömärkt skogsbruk Kriterier för miljöcertifiering av skogsbruk är under utarbetande. En brett sammansatt arbetsgrupp har nyligen utarbetat ett förslag till svenska kriterier som följer de regler som den internationella organisationen Forest Stewardship Council, FSC, fastställt. Detta innebär att skogsägare som som vill ha sina produkter miljömärkta måste låta någon av de godkända certifieringsorganen kontrollera skogsbruket. Det är skötseln av skogsägarens markinnehav som miljömärks. Uppfyller skogsbruket kraven erhålls certifikat och markägaren ingår ett 5-årigt avtal. Kriterierna innebär bla att markägaren

Den ekologiska landskapsplaneringen syftar till att :

• undanta nyckelbiotoper, urskogsartade bestånd och lokaler för hotade arter från normal skogsskötsel.

• skapa spridningsmöjligheter så att isolerade bestånd för hotade arter kan få kontakt och populationer av hotade arter kan öka

• tillfredsställa behoven av viss andel äldre skog, lövskog och andra viktiga biologiska kvalitéer.

• avväga olika produktionsintensiva metoders användning så att den biolologiska mångfalden inte äventyras


skall sträva efter att använda från miljösynpunkt bästa tillgängliga teknik samt att ta hänsyn till hotade och sällsynta arter och att bevara mångfalden i ett landskapsperspektiv. Kriterierna ersätter inte skogsvårdslagen och berättigar inte markägaren till ersättning. Gävle kommuns skogsbruk Huvudinriktningen i kommunens skogsbruk har lagts fast i den senaste skogsbruksplanen från 1987. Målsättningen för skogsskötsel är enligt planen bl a följande:

I planen har 344 ha (5 % av produktiv skogsmark) avsatts för naturvård (I planen kallade naturvårdsområden). I områden av särskilt intresse ur rekreationssynpunkt kring bebyggelse och friluftsområden bedrivs ett miljöanpassat skogsbruk som innebär att avverkningarna uppskjutes i genomsnitt 20 år. Normal slutavverkningsålder är här 115 år istället för 95. Förryngringen inom dessa områden skall enligt planen ske genom skärm- och fröträdsställningar. Den miljöanpassade inriktningen omfattar 2286 ha eller 36% av den produktiva skogsmarken.

Planen är starkt inriktat mot hushållning av virkesförrådet och innebär att detta ökar från 155 m3sk/ha 1987 till 170 m3sk/ha 1996. Under perioden har virkesförrådet inte ökat som planerat. Virkesförråd utgör idag (1997) 160 m3sk/ha. Genom försäljning har också skogsinnehavet minskat med 23% från 6410 ha produktiv skogsmark till 4945 ha (971001). Tidigare har i huvudsak perifera delar av skogsinnehavet tex i Hamrånge sålts. En fortsatt försäljning innebär att delar av det sammanhängande skogsinnehavet kring Gävle säljs ut. Ur miljösynpunkt utgör kommunens markinnehav är en stor tillgång av strategisk betydelse för framför allt naturvård och friluftsliv i kommunen. Mot bakgrund av den utveckling som skett inom naturvården i skogsbruket och som förankrats i skogsvårdslagen genom att miljömålen och produktionsmålen jämnställts finns starka skäl att formulera nya mål för det kommunala skogsskötseln. Skog och friluftsliv Människors behov och nyttjande av skogen för rekreation har i jämförelse med de biologiska frågorna uppmärksammats mycket lite. Attitydundersökningar på flera olika håll visar dock genomgående ett mycket starkt intresse för friluftsliv i skogen. Bl a kan följande slutsatser grundade på attitydundersökningar dras om svenskarnas och gävlebornas fritidsvanor (källa Friluftsfrämjandet rapport 1993 Naturen runt knuten):

* Strövande i skog och mark är en av svenska folkets vanligaste fritidssysselsättningar.

* skogen skall skötas så att även icke skogliga intressen tillgodoses.

* normgivande för skogsdriften inom normalskogen bör vara kravet på högsta möjliga förräntning av skogskapitalet.

* skogens värde som strövområde för allmänheten kan till stor del tillgodoses inom ramen för rationellt skogsbruk.

* inom bebyggelseområden förberedes den kommunala exploateringen genom kraftiga gallringsingrepp.


* Strövande i skog och mark är mycket

populärare än någon av de fritidsaktiviteter som kommunerna satsar sina resurser på.

* Strövande i skog och mark är den

fritidsaktivitet som är behäftad med minst antal hinder, dvs man kan utöva aktiviteten oavsett ålder, ekonomiska resurser etc. Inte ens fysiska handikapp är oöverstigliga hinder.

* Den tätortsnära skogen bör vara

gammal, lättframkomlig, variationsrik och gärna lövrik för att uppskattas mest.

* Risiga hyggen, täta ungskogar,

nygallrade bestånd och områden med markskador upplevs som negativa.

Dessa attityder går också igenom hos kommuninnevånarna. Strövande i skog och mark är den vanligaste fritidsaktiviteten och utövas regelbundet av 70% av Gävleborna (Fritid Gävles fritidsvaneundersökning 1993). Gävlebornas friluftsvanor redovisas under kapitlet friluftsliv. Inom kommunen sker en viss anpassning till friluftslivet inom zonen för tätortsnära

skogsbruk. Ett område med motionsspår i Sätra fungerar som inofficiellt friluftsreservat. Inom det 800 ha stora naturvårdsområdet kring Hemlingby bedrivs dock ett i huvudsak virkesbaserat skogsbruk. Det är önskvärt att några större skogsområden inom kommunen helt inriktas mot friluftsskötsel. Friluftslivets behov sammanfaller i de flesta fall med den biologiska naturvårdens behov. Skolornas behov För undervisning och uteverksamhet i skolan finns också behov av lämpliga och lättillgängliga skogsområden. Behovet är relativt lätt att tillgodose för skolor utanför tätorten. Medan skolor i tätorten är starkt knutna till vissa grönområden. Relativt varierade områden med olika åldersklasser och inslag av andra naturtyper är lämpligast. En omfattande uteverksamhet sker också på daghemmen. Behovet av närbelägna skogsområden med äldre gärna naturskogsliknande skog är här särskilt stort. Områden som kan illustrera urskog efterfrågas ofta.

Nationella miljömål ”Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga ska bevaras. En biologisk mångfald och genetisk variation ska säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper ska skyddas. Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden ska värnas.” (Prop 1992/93:226, sid 27, JoU 15, rskr 352)


Regionala miljömål ”Skogsbruket bedrivs på ett ekologiskt anpassat sätt som skapar skogar med varierande åldersstruktur, betydande inslag av lövträd och död ved.” (Miljö i Gävleborg1995, regionalt miljömål) ”Biotopvariationen i skogslandskapet bevaras eller återskapas för att hindra att ytterligare oönskade populationsförändringar inträffar bland växter och djur”. (Miljö i Gävleborg1995, regionalt miljömål)


Inriktningsmål för kommunens skogsinnehav Kommunens markinnehav omfattar (1997) ca 6400 ha varav 4945 ha utgör produktiv skogsmark. I tidigare målsättningar har markinnehavet delvis utgjort markreserv för exploatering delvis utnyttjats som rekreationsområde för allmänheten. Skogen utnyttjas också för en mångsidig produktion av nyttigheter. Förutom virke, massaved och skogsbränsle produceras vilt, bär, svamp m fl skogsprodukter. Skogen bidrar också till rening av luft och vatten och tjänar som buffert mot miljöstörningar. Markinnehavet föreslås även fortsättningsvis tjäna dessa syften dock med en tydligare miljöinriktning. • Kommunens markinnehav är genom sin omfattning, belägenhet och sitt innehåll väl

lämpat för att tillgodose allmänhetens behov av tätortsnära natur för rörligt friluftsliv, vardagsrekreation, lek och undervisning.

• Inom den primära rekreationszonen kring Gävle (karta sid 57) är det kommunala

markinnehavet särskilt viktigt. Inom denna zon minskar inte det kommunala skogsinnehavet.

• Kommunalt skogsbruk och kommunal markförvaltning bedrivs så att friluftsliv och

biologisk mångfald främjas. I den egna skogen förbättras förutsättningarna för hotade skogsarters långsiktiga överlevnad genom att tillgången på gammal skog, lövskog, grova träd och död ved kontinuerligt ökar.

Kommunal mark kan därför användas som bytesmark för naturskydd eller för att säkra

tillgången till viktiga rekreationsområden.


• Kommunens markinnehav syftar i första hand till att säkra en god tillgång till områden för Gävles framtida utveckling och för rekreation och friluftsliv. Vid konflikter mellan ekonomiskt skogsbruk och naturvård / friluftsliv får därför i allmänhet produktionsintresset stå tillbaka. Åtgärder för att tillgodose rekreationsintresset sker inte på bekostnad av hotade arter och naturtyper.

Mätbara mål för kommunens skogsinnehav • År 2000 har arealen skog avsatt för naturvård ökat från 344 till 500 ha • År 2000 är kommunens skogsbruk miljömärkt (certifierat)

Inriktningsmål för skogsbruket i hela kommunen • I kommunen som helhet är 10 % av skogen (produktiv skogsmark) undantagen skogsbruk. Arealen omfattar en blandning av lagstadgat skydd och frivilliga åtaganden.

Mätbara mål för skogsbruket i hela kommunen • År 2000 är andelen produktiv skogsmark med naturskydd (naturreservat etc) i kommunen som helhet 1%. Motsvarande siffra för 1995 är 0,8% • Ekologiska landskapsplaner som visar hur den biologiska mångfalden och naturvårdens intressen skall främjas har upprättats av alla större markägare i kommunen. • År 2000 är skogsbruket på 25 % skogsmarken i kommunen miljömärkt (certifierat) • Det finns ett gott utbud av attraktiva rekreationsskogar i anslutning till alla delar av

staden

Prioriterade åtgärder 3. � En landskapsekologiskt inriktad skogsbruksplan upprättas för kommunens skogsinnehav planen skall identifiera: Nyckelbiotoper och andra skogsområden som reserveras för naturvård (fri utveckling) Skolskogar (skogar reserverade för undervisning och lek) Skogsområden som reserveras friluftsliv (rekreationsskogar) Planen skall också ange hur nyckelbiotoper och andra värdekärnor för naturvården kan förstärkas

och knytas samman till stabila nätverk. År: 1998 Kostnad:65 000 (nyckelbiotopinventering mm) Ansvarig nämnd: TN


4. � Informationsskrift om kommunens skogsskötsel År: 1998 Kostnad: 30 000 Ansvarig nämnd: TN 5. � Avtal om miljömärkning (certifiering) av kommunens skogsbruk träffas År: 1998 Kostnad: 20 000/år Ansvarig nämnd: TN 6. � kommunen samarbetar med Skogsvårdsstyrelse, Länsstyrelsen och markägaren angående

naturskydd och naturvårdshänsyn i skogen År: 1997-2000 Kostnad:-- Ansvarig nämnd: MN

1998 Naturvårdsprogram för Gävle jordbruk och odlingslandskap 24

JORDBRUK OCH ODLINGSLANDSKAP

Beskrivning av miljösituationen Jordbruket i Gävle kommun Gävle kommun har en förhållandevis liten andel odlad mark. Den odlade marken utgör 3,4 % av kommunens landareal. Gävle intar därmed en mellanställning bland länets kommuner.(Störst omfattning har jordbruket i Hudiksvall och Bollnäs kommuner.) Karaktäristiskt för kommunens jordbruk är hög andel vallodling, liten spannmålsodling och jordbruk baserat på mjölkproduktion.

En förhållandevis stor andel alternativodling förekommer i kommunen. 7,5 % av åkerarealen nyttjades 1994 för ekologiskt lantbruk (KRAV-odlade produkter) vilken kan jämföras med motsvarande siffror för länet - 4,8% och riket - 2,0%. Efter inträdet i EU har andelen ökat ytterligare och uppgår nu till 9,7 % för länet som helhet (statistik för Gävle saknas fn) Odlingslandskapets förändring Från 1927 till 1993 har kommunens åkerareal mer än halverats. I länet som helhet har den minskat med omkring 30%. Den största förändringen i odlingslandskapet har dock rört de naturliga fodermarkerna (äng och hage). Fram till åtminstone mitten av 1800-talet var arealen slåtteräng mångdubbelt större än åkerarealen. I byn Grinduga fanns 1811 110 ha äng (inkl sjö- och myrslåtter) och 11 ha åker. Under hela 1700-talet och större delen av 1800- talet var ängsarealen här 10 gånger större än åkerarealen. 1927 hävdades fortfarande minst 1900 ha naturlig äng i kommunen. Idag finns bara spillror kvar av traditionellt hävdade slåtterängar. I ängs- och hagmarksinventeringen redovisas totalt 21 ha ängsmark i Gävle kommun. En likartad utveckling har drabbat de naturliga betesmarkerna. Under slutet av 1800-talet och

Jordbruksstatistik för Gävle kommun 1995 (1 = baserat på företag med mer än 2 ha åker) åkerareal1: 5433 ha antal företag 232 areal/företag 23,4 ha vallbete1 (1993) 2427 ha naturbetesmark 38 ha naturlig äng 21 ha Djurbesättning1

mjölkkor 695 övrigt nöt 1941

får 457 Ekologiskt lantbruk (1994)

areal 413 ha antal brukare/odlare 16


början av 1900-talet upphörde skogsbetet som

Jordbrukets förändring i Gävle kommun 1927-1995

0

2000

4000

6000

8000

10000

12000

14000

åker vallbete äng mjölkkor

1927

1952

1995

i stort sett omfattat all skogsmark i kommunen. En stor del av inägornas slåtterängar ersatte skogsbetet. Sedan 1952 har antalet nötkreatur i kommunen mer än halverats och i huvudsak betas gammal åkermark. I ängs- och hagmarksinventeringen redovisas ca 50 ha naturbetesmark i kommunen. 1927 fanns fortfarande drygt 2000 ha naturbetesmark kvar. All odling, foderfångst och bete har istället koncentrerats till åkern. Skogsbete förekommer på en enda gård i kommunen. Av hägnadssystemen med trägärdsgårdar, som utestängde djuren från inägorna och i varje by i kommunen omfattade åtskilliga km, finns bara överväxta rester kvar. Även i ett relativt väl bevarat odlinglandskap som Grinduga finns ingen av byns tidigare 34 lador kvar. Landskapet har förändrats drastiskt. Det öppna landskapet med slåtterängar och betesmarker ut mot öppet hav eller längs Dalälvens flacka stränder är för länge sedan försvunnet. Men även bilden från 1960-talet med slåttervallar och nyhässjat hö är historia. Istället möter oss

av inplastade rundbalar med höensilage på den slagna vallen. Odlingslandskapets värden Odlingslandskapets kulturella och biologiska betydelse har uppmärksammats mycket under senare tid. Naturvårdsverk, Länsstyrelser, lantbruksuniversitetet, Riksantikvarieämbetet m fl levererar vackra publikationer om biologiska och kulturella värden, skötselråd eller hotade arter i odlingslandskapet i en till synes outsinlig ström. Jordbrukets förändring och minskade omfattning har påverkar ett mycket stort antal växter och djur. 520 växter knutna till jordbrukslandskapet räknas idag som hotade. Särskilt bland svampar, högre växter och fjärilar återfinns många hotade arter. I Gävleborgs län finns 28 hotade riksarter bland kärlväxterna (blomväxter) varav så många som 22 också förekommer i kommunen. Därtill kan läggas ett stort antal redan försvunna arter och många lokalt hotade. Som exempel kan nämnas majvivan som försvunnit från 18 av 26 gamla lokaler i kommunen, orkidén honungsblomster som sista gången sågs på Orarna på 1970-talet och Donzels blåvinge som minskat drastisk och nu bara finns kvar på en av sina gamla lokaler i kommunen. Alla dessa har minskat på grund av upphörande hävd. Den fortsatta hävden av de kvarvarande ängs- och hagmarksresterna är direkt avgörande för om den biologiska mångfalden i odlingslandskapet skall kunna bevaras. Även för rekreation och undervisning har odlingslandskapet stora värden. Särskilt stort är behovet av representativa, äldre


odlingslandskap som kan utgöra sevärdheter och belysa kulturhistoria, flora och fauna. Speciella värden i Gävle - örtbackar, sältor och älvängar En särskilt stor betydelse har kommunens örtbackar (ängshavretorrängar) eftersom denna biotop har en begränsad utbredning i landet och saknas i övriga delar av länet. Till örtbackarnas mycket artrika flora hör bl.a. brudbröd, gullviva, backsmörblomma, darrgräs, backklöver, säfferot, flentimotej och solvända. Många av dessa arter är mycket gamla i kommunens flora och i vissa fall relikter från järnålderns framväxande odlingslandskap. De finaste örtbackarna finns på öarna i Gävlebukten och i stadens utkanter kring Hemlingby och Järvsta. Framför allt igenväxning är ett starkt hot mot denna miljö

men även exploatering, övergödning och överbetning. För 100 - 150 år sedan omgavs Inre fjärden i Gävlebukten av vidsträckta sankmarker som ofta översvämmades. Sankmarkerna benämndes förr ”sältor” och hade mycket stor betydelse för dåtidens jordbruk. Alla sältor utom Avasältan vid Testeboåns utlopp i Inre fjärden har numer tagits i anspråk för bebyggelse eller fyllts ut. Avasältan utgjorde under 1800-talet en mycket viktig lokal för vadare och andra våtmarksbundna fåglar som mellanlandade under vår- och höstflyttningen. Avasältorna hävdades genom slåtter och senare genom bete fram till 1950-talet. Fram till mitten på 1900-talet kunde de flesta av våra nordiska vadare observeras i området.


Kommunens kvarvarande örtbackar är med sin rika flora särskilt viktiga att bevara

Hävdade strandängar har föör haft mycket stor omfattning i Gävle, särskilt kring Inre fjärden och Dalälven fanns förr vidstraäckta långgrunda strandängar med kortsnaggat gräs som utgjorde viktiga rastplatser för vadare och änder. Genom upphörd hävd, igenväxning och utfyllnad har områdets värde som rastlokal för vadare minskat. En stor del av områdets betydelse som rastlokal skulle sannolikt kunna återvinnas om betet eller slåttern återupptogs. Sältorna motsvarades vid nedre Dalälven, Gavleån och Testeboån av vidsträckta sötvattenstrandängar som normalt sattes under vatten av vårfloden. Sådana våtslåttermarker brukar kallas älvängar eller raningar. Vid Dalälven hävdades dessa slåttermarker fortfarande i stor omfattning under 1900-talets början men slåttern hade ofta ersatts av bete. Idag finns troligen bara en hävdad strandäng kvar i Nedre Dalälvsområdet (Lågbo i Gävle kn). Det är av stort värde för biologisk

mångfald, landskapsbild och kulturhistoria att något eller några hävdade älvängar vid Nedre Dalälvsområdet kan bevaras. Ängs- och hagmarksinventeringen Naturvårdsverket tog 1987 initiativet till en riksomfattande inventering av ängs- och hagmarker. Länsstyrelsen publicerade resultatet av inventeringarna i länet 1993 (Ängar och hagar i Gävleborg). Syftet med inventeringen har varit att identifiera sk naturliga fodermarker, dvs ängar och hagar som brukats traditionellt utan att plöjas eller gödslas med handelsgödsel. För flora och fauna har dessa markslag visat sig ha en nyckelroll. I rapporten redovisas 203 områden med en sammanlagd areal av 490 ha. I


Gävle kommun finns 29 objekt med en areal av 93 ha.

Historisk landskapsinventering Riksantikvarieämbetet har nyligen påbörjat en kulturhistorisk inventering av odlingslandskapet. Inventeringen syftar till att dokumentera och karaktärisera den agrarhistoriska utvecklingen i landet genom historiska studier av ett antal byar. Inventeringar i Gävleborgs län och Gävle har skett under 1996 och 1997.

Regionala och nationella bevarandeprogram för odlingslandskapet 1994 gjordes ett bevarandeprogram för odlingslandskapet i länet. Bevarandeprogrammet är länsstyrelsens långsiktiga program för skötsel och förvaltning av natur- och kulturvärden i odlingslandskapet. Ett av huvudsyftena med programmet var att ge underlag för fördelningen av den statliga landskapsvårdsersättningen vilken nu upphört. I programmet beskrivs och klassas 490 områden med en sammanlagd areal av drygt 50 000 ha. För Gävle kommun redovisas 29 objekt. Resultatet från ängs- och hagmarksinventeringen har inarbetats i bevarandeprogrammet Naturvårdsverket har nyligen påbörjat arbetet med en nationell bevarandeplan för odlingslandskapet. Planarbetet påbörjas med naturvårdens bevarandeintressen i odlingslandskapet och avses längre fram kunna utvidgas till att också omfatta resultatet av riksantikvarieämbetets landskapsinventering. Biotopskydd och skyddade områden Inga hävdade odlingslandskap i kommunen eller i länet är skyddade som naturreservat eller naturvårdsområden. Från 1 jan. 1994 finns dock ett generellt skydd mot vissa miljöer i odlingslandskapet. Dessa miljöer är: * Alléer * Pilevallar * Stenmurar i jorbruksmark * Odlingsrösen i jorbruksmark * Åkerholmar * Småvatten och våtmarker i jorbruksmark


* Källor med omgivande våtmark i jorbruksmark "Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får inte utföras" inom dessa miljöer (NVL paragraf 21, NVF paragraf 19 a). Ytterligare biotoper i odlingslandskapet kan också erhålla biotopskydd t ex rik- och kalkkärr i jordbruksmark samt naturliga ängar och naturbetesmarker. För att detta krävs dock att Länsstyrelsen avgränsar biotoperna. Detta innebär att denna typ av biotopskydd inte skiljer sig särskilt mycket från naturskydd med naturreservat och naturvårdsområde. Skötsellagen innehåller också regler om miljöhänsyn i jordbruket. Eu:s miljöstöd Inträdet i EU innebär att de flesta statliga stöden för kultur och miljö ersatts av EU:s jordbruksstöd. Sveriges jordbruksstöd från EU omfattar totalt 7,8 miljarder varav 1,5 miljarder i miljöersättningar. Miljöstödsprogramet omfattar följande ersättningar inom det stödområde Gävle tillhör: * stöd för bevarande av ett öppet

odlingslandskap * stöd för ekologisk produktion * stöd för utrotningshotade husdjursraser * stöd för bevarande av biologisk mångfald och

kulturvärden i slåtterängar * stöd för bevarande av biologisk mångfald och

kulturvärden i naturbetesmarker * stöd för bevarande av värdefulla natur- och

kulturmiljöer i odlingslandskapet Stöden söks av brukaren och ersättningsnivåerna för de tre senare

stödformerna kan sägas motsvara det tidigare NOLA- och landskapsvårdsersättningen. Det totala miljöstödet är dock betydligt större vilket innebär att fler brukare än tidigare kan erhålla ersättning. Som en fristående del inom miljöstöden finns också medel för utbildning och information. Ekologisk odling Ekologisk odling definieras som ett självbärande, uthålligt agroekosystem i balans. Systemet baseras så långt möjligt på lokala och förnyelsebara resurser. Regler för ekologisk odling utarbetas av kontrollföreningen för ekologisk odling, KRAV. Kontrollorganisationen garanterar att de KRAV-märkta varorna är producerade enligt reglerna för ekologisk odling. KRAV-märket förekommer idag på ett stort antal matvaror och jordbruksprodukter och finns både på svenska och importerade varor. En ökande ekologisk odling leder långsiktigt till att miljöbelastningen från jordbruket minskar. Detta gäller bl a negativa effekter på biologisk mångfald genom kemisk bekämpning mm. För ekologisk produktion krävs dessutom generellt större arealer åker och betesmark.


Avloppsslam i kretslopp Duvbackens reningsverk i Gävle producerar 150 ton (TS) slam per månad och ca 2000 ton på ett år. Till detta skall läggas ca 70 ton slam / år som produceras vid reningsverket i Norrsundet. Idag sker försöksverksamhet med kompostering av delar av slammet för att hitta nya avsättningsmöjligheter. På sikt bör slammet återföras i kretsloppet genom spridning som

gödning och jordförbättringsmedel på åkermark eller i trädgårdsodling. För att återanvända kommunens slam krävs en åkerareal av minst 2000 ha. dvs 4/10 av kommunens totala åkerareal. Halterna av tungmetaller i slammet från Duvbacken ligger idag under eller på gränsvärdet för vad som är tillåtet för spridning på åkermark. Halterna av kadmium är högre i handelsgödsel vilket innebär att en ersättning av delar av konstgödseln med slam åtminstone i vissa avseenden skulle kunna ge miljövinster redan idag.

Nationella miljömål Vid val av markanvändning och brukningsmetoder inom jordbruket måste hänsyn tas till kraven på en god miljö och långsiktig hushållning av naturreseurserna. Målet skall vara att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och minimera jordbrukets miljöbelastning. (prop 1989/90:146, sid 49, JoU 25, rskr 352)

Ekologiskt odling innebär bl.a. att: - odlingen ska bedrivas så att skadlig inverkan

på miljön undviks - odlingen baseras på jordens egen

produktionsförmåga och på omväxlande växtföljd

- konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel inte får användas

- åkermark närmare än 25 m från trafikerade vägar får inte användas för produktion av människoföda

- djur i djurproduktion ska kunna få utlopp för sina specifika behov och beteendemönster

- djuren skall ha tillgång till utevistelse - animalisk foder är endast tillåtet till grisar och

fjäderfä

odlingslandskapets bevarandevärdena i sammanfattning: - berikar landskapsbilden - förutsättning för upprätthållande av den

biologiska mångfald - åskådliggör vår kulturhistoria och landskapets

utveckling - ger förutsättningar för lokal och

kretsloppsbaserad produktion av jordbruksprodukter


Miljömålet inom jordbrukspolitiken är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap och dess kulturvärden, bevara den biologiska mångfalden och minimera jordbrukets miljöbelastning på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. (prop 1993/94:111, sid 44, JoU 19, rskr 256) Riksdagen har satt som mål att 10 % av den odlade marken skall utgöras av ekologisk odling år 2000 se även målen för biologisk mångfald

Regionala miljömål Brukningsvärd jordbruksmark, som tas ur livsmedelsproduktion, används så att framtida återgång till livsmedelsproduktion är möjlig eller för att återskapa naturtyper som försvunnit vid uppodlingen. (Regionala miljömål Rapport 1993:6) Biotopförändringen i odlingslandskapet bromsas och ett representativt urval av olika natur- och vegetationstyper och arter bibehålls. (Regionala miljömål Rapport 1993:6)


Inriktningsmål • Den odlade marken kring Gävle är en strategisk resurs för lokal och kretsloppsbaserad produktion och omhändertar reningsverkets avloppsslam utan risk för hälsa och miljö. Den odlade marken kring staden tas därför i mycket liten utsträckning i anspråk för exploatering . Att behålla den odlade marken kring staden är viktigt för att knyta samman stad och land. Den odlade marken kring staden har en nyckelroll för kretsloppslösningar och ger förutsättningar för lokal produktion. Den är dessutom av stor betydelse för landskapsbild och biologisk mångfalden kring staden. • Jordbrukets användning av gifter och handelsgödsel fortsätter att minska På lång sikt bör huvuddelen av jordbruket vara ekologiskt inriktat. Detta motiveras av att jordbruket svarar för en relativt stor del av utsläppen av gödande näringsämnen och att bekämpningsmedelsanvändningen är en bidragande orsak till ett fattigare växt- och djurliv i odlingslandskapet.


• Odlingslandskapets samlade biologiska och kulturhistoriska värden i kommunen minskar inte. För att nå målen är följande inriktning av kommunens arbete strategisk: - arbeta för att använda avloppsslam i jordbruket - underlätta lokal produktion och ekologisk odling - genom information och samarbete stimulera och underlätta jordbruk som bevarar specifika natur-

och kulturvärden - svara för restaurering och stöd till hävd i vissa områden med väsentliga natur- och kulturvärden - ta hänsyn till odlingslandskapets värden vid fysisk planering

Mätbara mål • År 2000 återanvänds allt slam från avloppsreningsverken i kretsloppet. • År 2000 är arealen hävdad jordbruksmark i anslutning till Gävle stad inte mindre än 1996 • År 2000 omfattar den ekologiskt odlade arealen i kommunen 20 % av den odlade marken • År 2000 är minst 15% av de livsmedel kommunen köper ekologiskt odlade (kravmärkta). Idag är motsvarande siffra nära 0%. • År 2000 finns naturliga ängar och hagmarker1 kvar i minst samma omfattning som 1996. • År 2000 finns levande exempel på äldre odlingslandskap med stora biologiska och kulturhistoriska värden i alla gamla socknar i kommunen

Prioriterade åtgärder 7. � lokalt och ekologiskt odlade jordbruksprodukter finns alltid med som alternativ till konventionellt

odlade produkter vid kommunal upphandling År: 1997-2000 Kostnad: - Ansvarig nämnd: Gästrike inköp, Servicenämnd 8. � Kommunen går över till ekologiskt odlade mjölkprodukter (mjölk och fil). 1998 är mjölk och fil

ersatt med ekomjölk och ekofil inom all kommunal förvaltning. I mån av tillgång ersätts även andra mjölkprodukter med ekologiskt odlade alternativ.

1 Som naturliga ängar och hagmarker räknas ogödslade gräsmarker med en för långvarig betes- eller slåtterhävd karaktäristisk flora. Markerna skall vara hävdade.


År: 1998-2000 Kostnad: 200.000 / år Ansvarig nämnd: Gästrike inköp, Förskolenämnd, Grundskolenämnd, Omvårdnadsnämnd, Servicenämnd

9. � Arrendatorer som hävdar kommunägd ängs- eller hagmark på ett sätt som främjar flora, fauna

och kulturhistoria eller går över till ekologisk odling skall kunna erhålla arrendelättnader. År: 1997 Kostnad: 10 000 (förlorad intäkt) Ansvarig nämnd: TN 10.� Hävden av Avasältorna vid Inre fjärden återupptas. År: 1997 Kostnad: ca 200 00 /år Ansvarig nämnd: TN 11.� Särskilda åtgärder görs för att bevara kvarvarande örtbackar kring Gävle. Åtgärder som här kan

komma i fråga är t ex naturskydd, revidering av gamla planer, restaurering och regelbunden vård År: 1999 Kostnad: 50 000 Ansvarig nämnd: BN (planändringar mm) och MN (inventering)

2. � Ett kommunalt anslag inrättas för restaurering av skadade naturmiljöer. Anslaget används för att återställa biologisk

mångfald på biotopnivå. Insatser skall i första hand göras inom de på sid 12 prioriterade biotoperna och användas till engångsåtgärder. exempel på åtgärder som kan bli aktuella är röjning och slåtter av naturliga ängar och betesmarker, återställning av utdikade våtmarker och kanaliserade vattendrag. se kapitlet 1 Biologiska mångfald

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Sjöar, vattendrag och kust 34

SJÖAR, VATTENDRAG OCH KUST Beskrivning av miljösituationen

Prioriterade områden för naturvård och skydd Kusten Gävles kust är en flack moränkust där andelen naket berg och sedimentära avlagringar är mycket liten. Stora delar av kusten är därför grund och svårnavigerad. Bristen på naturhamnar är också en bidragande orsak till att den inte lämpar sig för segling i någon större omfattning. En följd av detta är att utpekade riksintresseområden för friluftslivet saknas. Fem kustområden är dock av riksintresse för naturvården:

I Länsstyrelsens naturvårdsprogram (se värdefull natur i Gävle) beskrivs 30 områden av intresse för naturvård och friluftsliv längs Gävlekusten.

Skyddad kustnatur Följande områden är skyddade:

Inom fågelskyddsområdena råder tillträdesförbud från 1 april till 31 juli. De flesta fågelskyddsområden är gamla och behov av en översyn finns. Länsstyrelsen har också för avsikt att göra en sådan översyn. Vegetationsklädda havsfjärdar 1994 genomfördes en inventering av vegetationsklädda havsfjärdar i länet. Syftet med inventeringen var att kartlägga och värdera områden med vattenvegetation av kransalger sk ”Chara-ängar”. Naturtypen är särskilt intressant eftersom den enbart förekommer i brackvatten och är känslig för miljöstörningar. Fjärdarna är också viktiga lek- och uppväxtområden för flera fiskarter: Flera värdefulla områden i Gävle har identifierats. Harkskärsfjärden, Trödjefjärden och Iggösundet tillhör de mest värdefulla och skyddsvärda fjärdarna av denna typ i länet.

Riksintressen för naturvård Axmarkusten Lindön-Björnön-Iggösundet Harkskärsfjärden Eggegrund-Lövgrund Limön-Orarna

Skyddade kustområden Naturreservat: Fågelskyddsområden: Vitgrund-Norrskär1 Iggöhällan Gåsholma Igelnäsrabbarna Skämningsön Skommarrevet Estudden Gräsrabbarna Axmar naturreservat Skrammelhararna Eggegrund (NVO) Lövgrunds rabbar (sälskydd) 1 På östra delen av Vitgrund råder tillträdesförbud under häckningstid.


Frånsett inventering av vegetationsklädda havsfjärdar har kusten inte varit föremål för någon större inventeringsaktivitet under senare år. 1965 gjordes en allmän naturinventering av länskusten (Rune & Löhman). Från 1971-72

finns också en inventering av Gävle skärgård (rörligt friluftsliv och fågel). Mycket värdefulla uppgifter finns också i boken ”skärgårdsnatur i Gästrikland” som publicerades 1973 av naturskyddsföreningen. Intressant information om miljöförhållanden längs Gävlekusten återfinns också i ”Gävlekusten, underlag för översiktsplan” publicerad 1991 och antagen 1993. För kommunen förefaller dock behovet stort av att förbättra kunskapsunderlaget om kustens natur och naturvärden. Särskilt som aktuella översikter saknas och stora förändringar skett vad det gäller fågelliv, vattenvegetation och friluftslivets utveckling Slutsatser Jämförelsevis få åtgärder har gjorts för att underlätta friluftsliv och informera om naturen i kustområdet. Sammanfattningsvis kan konstateras att kusten har stora såväl nationella som regionala och lokala värden för den vetenskapliga naturvården. Trots avsaknad av riksintressen för friluftsliv utgör kustområdet med sin intressanta och varierade natur en stor potential för närturism och rekreation. Behovet av vägledning till naturen kan sägas vara extra stort i detta område. Kusten bör ses som ett nyckelområde för naturvård i kommunen där åtgärder för friluftsliv och biologisk mångfald bör ske parallellt. .


Nedre Dalälven Nedre Dalälvsområdet är av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Som underlag för arbetet med att skydda området genomfördes omfattande naturinventeringar under 1970-talet. Inventeringarna har resulterat i sex delrapporter som berör geologi, fågelfauna, vilt, insektsfauna, friluftsliv, vegetationskartering samt en sammanfattande naturvårdsplan. I området finns ett 20-tal naturreservat varav 4 ligger i Gävle kommun. Färnebofjärdens nationalpark kommer att omfatta ett ca 10 000 ha stort område mellan Tyttbo och Gysinge. Parken når dock inte in i Gävle kommun. Nedre Dalälvens samarbetet NeDa NeDa är en intresseförening och ett privat utvecklingsbolag för att främja utvecklingen i Nedre Dalälvsområdet. Organisationen arbetar främst med att att främja turistnäringen i

området. Gävle kommun ingår som en part i intresseföreningen tillsammans med övriga kommuner, privata företag , länsorgan m fl. NeDa har ca 40 medlemmar. Slutsatser Ansvaret för säkerställandearbetet av områdets naturvärden ligger på Länsstyrelse och Naturvårdsverk. Arbetet med att marknadsföra Nedre Dalälven för turism sker genom NeDa- sammarbetet. Kommunen bör i huvudsak koncentrera sig på att underlätta lokalt friluftsliv och naturvårdsinsatser i de delar som ligger inom Gävle. Behovet av vägledning till områdets natur är stort. Populära beskrivningar av områdets natur, rastplatser och naturstigar etc är angelägna. Åtgärder för friluftslivet måste anpassas till områdets biologiska intressen och karaktär av ”ostörd vildmark”.


Testeboån Testeboåns naturvärden torde vara allmänt kända. Sträckan från Mellansjön till havet är av riksintresse för naturvården men har också stor betydelse för friluftsliv och rekreation. I Länsstyrelsens vattendragsinventering har området getts högsta skyddsklass. Den ur naturvårdssynpunkt viktigaste sträckan mellan Oslättfors och E4 avsattes som naturreservat 1995. Fiskvård Testeboån har goda förutsättningar att bli ett mycket viktigt reproduktionsområde för lax och havsöring. Inom Gävle kommun finns omkring 70.000 m2 god laxbiotop och ca 80.000 m2

lämplig för öringproduktion. Fullt utnyttjad beräknas detta resultera i 20.000 utvandrande lax och öringungar. Ån ses som en genbank för Dalälvsöring samt i mindre omfattning för Dalälvslax. I ån finns även stationär öring och harr samt ytterligare 23 andra fiskarter. Sedan 1984 har ett omfattande restaureringsarbete genomförts med målsättningen att återetablera de bestånd av lax, havsöring och harr som slagits ut eller decimerats. Flottledsrensade strömmar har återställts och nytt lekgrus har utplacerats med helikopter eller med snöskoter på isen. Återuppbyggnaden av fiskbestånden är numer helt baserad på isättning av laxrom och öringrom från Dalälven samt på naturlig reproduktion. Utsättningen har resulterat i en ökande men fortfarande relativt svag uppgång av havsöring. Problemet med M-74 har dock begränsat möjligheterna till utsättning av lax. Under flera år har bristen på frisk rom i fiskodlingen i Älvkarleby omöjliggjort utsättningen. 1996 sattes dock 250.000 laxrom och 445.000 öringrom ut i ån. 1995 gick den första laxen på

30 år upp i ån. När tillgången på laxrom ökar beräknas ca 500.000 laxrom och lika många havsöringrom sättas ut på sträckan havet - Oslättfors. Långsiktigt bör ca 2000 lax och havsöring kunna återvandra till Testeboån. Hösten 1995 har en fisktrappa byggts i Oslättfors. Härigenom skall fisken kunna vandra upp till Ockelbo där viss utsättning av havsöring inletts. Genom avtal med Strömsbro kraftverk har fiskvandringen i den gamla strömmen kunnat garanteras. Kvarstående problem i Testeboån är de vandringshinder som dammen i Forsby innebär och de regleringsrutiner som f.n. tillämpas vid Oslättfors. En nedläggning av Gävle Energis kraftverk i Forsby har därför utretts. En nedläggning av kraftverket skulle innebära att ett annars svårlöst vandringshinder undanröjs samtidigt som idag överdämda strömsträckor tillgängliggörs. Den aktuella sträckan Bjuräng Forsby anses ha stor potential både som lekområde för laxfisk och som forsfiskesträcka. Regleringen av Lundbosjön vid Oslättfors för att optimera kraftproduktionen i Oslättfors och Forsby har bl a medfört att sommarlågvattenföringen i ån förstärkts kraftigt. Vattenföringen under lågvatten sommartid kan ses som den begränsande faktorn för fiskproduktionen i rinnande vatten. En stor del av lax och öringföryngringen (kanske uppemot 90%) bedöms ha slagits ut efter minimitappningar de senaste åren. Dämningen av Lundbosjön vid Nyhammar innebär att Nyhammarsån som är en gren av Testeboån och ingår i Testeboåns naturreservat inte har någon genomrinning annat än vid högvattenflöden. Stillastående vatten och torrlagda bottnar är en konsekvens av detta. Förutsättningarna för växt och djurlivet vid


denna del skulle förbättras väsentligt om en viss minimitappning medgavs genom Nyhammar.

Slutsatser Testeboån är tveklöst ett av kommunens viktigaste naturvårdsobjekt. Genom närheten till staden delvis kommunalt ägande och stort lokalt engagemang för att värna ån är den framtida utvecklingen av naturvård och friluftsliv längs ån angelägen för Gävle. Miljöfrågorna kring ån bör därför ges stor vikt. I första hand bör åns egenskap av levande, ostörd referenså för biologisk mångfald tas till vara. Gavleån Gavleån är i stort helt utbyggd för kraftproduktion. Sju kraftverk inom kommunen utnyttjar den 62 m stora höjdskillnaden mellan Storsjön och havet. Av de ursprungliga strömmarna i ån finns idag bara kvar strömmarna kring Drottningbron i Gävle och biflödet Lillån i Mackmyra. En viss utsättning av rom sker för närvarande upp till Strömdalens kraftverk där även lekbottnar och uppväxtområden restaureras. Vid Mackmyra pågår också en rad biotopvårdande arbeten i form av anläggning av lekbottnar, rivning av dammar och liknande för att gynna stationär öring. Det torde vara omöjligt att få tillbaka en naturlekande och självbärande lax- eller havsöringstam i ån. En kontinuerlig

utsättning av rom eller smolt kan dock ge ett givande strömfiske i stan upp till Strömdalen.

Gavleån har under en lång tid rönt uppmärksamhet som ett förnämligt kräftvatten med normalt rika bestånd av flodkräfta. Under senare år har dock bestånden slagits ut av en ny svampsjukdom liknande kräftpest. Slutsatser Ån har genom sin närhet till stora bostadsområden i kommunen en självklar betydelse för rekreation och friluftsliv. Möjligheterna att utveckla ån för närrekreation torde vara goda och står inte i motsättning till andra bevarandeintressen Strandskydd Generellt strandskydd gäller vid havet, insjöar och vattendrag. I kommunen omfattar strandskyddet 300 m längs kusten och Dalälven, 200 m vid Storsjön, Viksjön, Högbacksjön och vid Testeboån med sjöar. I övrigt omfattar strandskyddet land- och vattenområden inom 100 m från strandlinjen. Strandskyddet är ett nybyggnadsförbud men omfattar också anläggningar som inskränker på allemansrätten. Till de senare hör bryggor, båtuppläggningsplatser och anläggningar för camping, sport eller klubbverksamhet.

Uppgifter om laxfångst i Testeboån finns så långt tillbaka som 1542 då laxfångsten skattlades. Under åren 1904 - 1940 fångades i en av fårorna vid Strömsbro ca 150 kg lax/år med en medelvikt av 6-7 kg. 1910 fångades så mycket som 853 kg! Till detta kom fångsten av havsöring och andra fiskarter. Vid slutet av 1960-talet började kraftverket i Strömsbro att kontinuerligt producera elkraft. Detta minskade radikalt fiskens möjligheter att komma förbi området då vattenföringen i huvudfåran oftast var för låg. Åns laxbestånd dog ut under 1960-talet. Även öringen decimerats starkt men har troligen aldrig helt varit borta från ån

Även i Gavleån fångades tidigare stora mängder lax och öring, ända upp till Mackmyra. Gustav Vasa försatte inte chansen att beskatta laxfisket. Vid Kroknäs (vid Boulongern) lät han bygga ett vrakhus dvs en fast fångstanläggning i ån. Med det fasta fisket togs under några år upp ca 7 ton lax. Varvid laxbeståndet mer eller mindre ödelades och fisket upphörde.


Strandskyddet har tillkommit för att trygga allmänhetens tillgänglighet till stränderna. Även för växt- och djurlivet är stränderna särskilt värdefulla då de utgör en övergång mellan land och vatten som ger utrymme för många olika livsmiljöer. Syftet med strandskyddet har därför nyligen utvidgats till att även bevara goda livsvillkor på land och vatten för växt- och djurlivet. Dispens mot förbudet kan lämnas om särskilda skäl föreligger. Detta kräver dock att området uppenbart saknar betydelse såväl för friluftsliv som för biologiska mångfald. Kommunen har delegerats befogenheten att besluta i samtliga ärenden enligt 16a § naturvårdslagen första stycket, dvs att inom strandskyddsområdet besluta om uppförande av byggnad eller annan anläggning och att bilda tomt i anslutning till bygglovsprövning. Delegationen gäller dock inte inom riksintressen, försvarsanläggning och allmän väg. En relativt stor del av kommunens kust och vissa insjöar är relativt hårt exploaterade av bebyggelse. Särskilt kring Gävle är tillgången på fria stränder mycket begränsad (se kap friluftsliv) Det finns därför starka skäl för att arbeta för att förbättra tillgängligheten till stränderna och särskilt värna strandskyddet i kommunen. Vattendomar och omprövningar Reglering av vattendragen används främst för att åstadkomma en jämn vattentillgång för kraftproduktionen. Regleringen skapar inte bara vandringshinder för fisk utan påverkar även flora och fauna som är beroende av de naturliga flödesvariationerna.

Alla tillstånd till vattenföretag (regleringar) är fastställda genom vattendomar. Genom den nuvarande vattenlagen (1983:291) finns möjligheter att ompröva villkoren för dessa tillstånd. En omprövning kan exempelvis innebära att ett kraftföretag åläggs att utföra åtgärder för att förbättra miljön bl.a. genom minimitappningar eller ändrad regleringsregim i vattendrag, byggande av fisktrappa/fiskväg, byggande av spegeldammar, utläggning av sten i kvarvarande strömfåror eller andra åtgärder för att förbättra miljön i vattendraget. Kostnaden skall dock stå i proportion till nyttan och förlusten av vatten eller fallhöjd kan högst uppgå till 1/20 av produktionsvärdet. Omprövningar kan initieras av staten men också av kommunen om det är av värde ur hälsosynpunkt, för den allmänna miljövården eller kan främja fisket. Länsstyrelsen har prioriterat bl a Testeboån och Skärjån som särskilt angelägna objekt för en omprövning. Yrkesfiske och fritidsfiske Inom Gävle kommun finns 26 licensierade yrkesfiskare. Fisket kan beskrivas som ett småskaligt kustfiske. Fångstredskapen domineras av nät, garn och fasta redskap nära hemmahamnen. De korta transporterna ger hög kvalite under liten energiförbrukning och god resurshushållning. Fisket baseras huvudsakligen på strömmingsfångst. Ekonomiskt betydelsefullt är också fisket av sik, torsk, lax och öring. Under 1:a halvåret 95 fångades ca 700 ton strömming, 10 ton sik och 5 ton torsk. Sikfisket sker huvudsakligen under hösten då siken leker på grunda områden. Lax fångas med fasta redskap. Platser för laxfällor finns bl a längs de yttre delarna av Norrlandet och runt öarna i Gävlebukten. Gävle kommun arrenderar ut ett 20-tal sådana platser på enskilt vatten till Gävle


fiskarförening. Intäkterna från arrendena återinvesteras i utsättning av fisk i Gavleån. Hillekusten och Gävlebukten är av riksintresse för yrkesfisket. Ett omfattande nätfiske sker också som fritidsfiske. Sedan 1993 får dock den sammanlagda längden nät inte överstiga 180 m vid fritidsfiske på allmänt vatten. Områden på 5-15 m djup särskilt i Gävlebukten är betydelsefulla för strömmingslek. Naturlig föryngring av havsöring förekommer i Testeboån, Skärjån, Gavleån och Hamrångeån. Generellt nätfiskeförbud finns i dessa åars mynningsområden. (I Hamrångeåns mynning råder istället fiskeförbud 1/9-31/12). Intresset för fiske som fritidsaktivitet är stort. Enligt en undersökning som fiskeristyrelsen och statistiska centralbyrån genomfört 1990 är drygt hälften av befolkningen i regionen (S, W och X län) intresserade av fritidtsfiske. Hälften av dessa är bara lite intresserade. Försäljningen av fiskekort inom kommunen gick kraftigt ned efter Tjernobylolyckan men har sen dess gradvis ökat. Under 1990-talet har försäljningen legat på knappt 10.000 kort. Slutsatser Det är angeläget att verka för att havsvandrande fiskars vandringar och föryngringsområden i kommunen kartläggs och att åtgärder vidtas för att underlätta fiskvandring och motverka misshushållning. På sikt bör en fiskeplan göras för kommunen. Den hotade Östersjölaxen Det hårda fisket på uppväxande lax i södra Östersjön har lett till en dramatisk nedgång av den vilda Östersjölaxen. Majoriteten av den lax som fångas i Östersjön härstammar från odlad och utplanterad fisk. Idag är mindre än en av tio laxar av vilt ursprung. Havsfisket fångar 80% av

de laxar som finns i Östersjön. Under 1980-talet har i genomsnitt 11 laxar per år gått upp i den utbyggda Piteälven istället för normalt 20 000 - 30 000. Situationen har dessutom komplicerats ytterligare av sjukdomen M-74.

För mindre än 20 år sedan fanns det lika många vilda som odlade laxar i östersjön. Sedan dess har andelen naturlaxar krympt och är 1996 bara 6 procent Vad är M-74 ? M-74 innebär en överdödlighet hos laxyngel som drabbar såväl utsatt som vild fisk. Sjukdomen har samband med laxens föda och miljöförändringar i Östersjön. Kasseodlade laxar vid kusten drabbas nämligen inte. En teori bygger på storskaliga ekologiska förändringar där nedgången av torskbeståndet ökat populationerna av skarpsill. Skarpsillen har därför kommit att utgöra en onormalt stor del av laxens föda. Ett ensidigt intag av skarpsill kan innebära vitaminbrist och utveckling av m-74. M-74 hotar den vilda laxen 1992 ökade dödligheten i M-74 drastiskt. Istället för normalt 170 utvandrande smolt från varje lekande hona minskade antalet smolt till i genomsnitt 51. Av de 51 når 19 vuxen ålder (jämfört med 62 utan M-74). 12 fångas i havet. 6 fångas vid kust och älv och en lax återvänder till lekplatsen. Därav är bara 0.3 laxar honor. Detta betyder att laxbeståndet minskar med 70 % för varje generation. Den vilda laxen håller på att utrotas i Östersjön.


Trots den allvarliga situationen har kvoterna för laxfiske i Östersjön inte minskat nämnvärt. 1994 var den totala fångstkvoten i Östersjön 600 000 laxar. 1996 är motsvarande kvot 450.000. För närvarande råder också totalt laxfiskeförbud i naturälvarnas fredningsområden. Alla laxexperters bedömning är dock att dessa åtgärder är helt otillräckliga och inte medför något ökat skydd för naturlaxen.

Flera norrlandskommuner har agerat mot laxfisket i Östersjön som man betraktar som en ekologisk och ekonomisk misshushållning. Man har hävdat att ett mer kustnära yrkesfiske kring älvarna samt ett sportfiske i älvarna ger mycket större möjligheter att kontrollera och reglera fisket. Ett dylikt fiske ger flerfaldigt bättre ekonomiskt utbyte.


Rensning av vattendrag och muddringar i havet Rensningar och omgrävningar av vattendrag i skogsbruket var fram till början av 1980-talet ganska omfattande. Rensningarna medförde stora skador i form av förstörda bottenmiljöer, grumling, sedimentation och torrläggning av anslutande våtmarker eller vattenmiljöer. Vallar av uppgrävda block och dikningsmassor förstörde stränderna och försvårade framkomligheten. Genom ändrad lagstiftning och ökad medvetenhet har denna verksamhet i stort sett upphört. Idag krävs tillstånd enligt naturvårdslagen för dikningar och rensningar som inte enbart syftar till att bibehålla vattnets djup och läge. Mer omfattande rensningar kräver dessutom vattendom. Ett stort antal skogsbäckar i kommunen har förstörts eller fått bestående skador av denna verksamhet. Med relativt enkla insatser kan dock en del av dessa återställas. Muddringar längs kusten har under senare år ökat i omfattning. En stor del av muddringarna sker dessutom utan tillstånd eller samråd med kommun eller Länsstyrelse. Muddringarna kan leda till att värdefulla mjukbottnar som är viktiga ur biologisk och ekologisk synpunkt skadas. I vissa fall kan muddringar leda till ökat näringsbelastning, öka tillväxten av fintrådiga alger och tom påskynda igenväxning. Ofta är dock det största problemet deponeringen av muddermassorna.

Muddring kräver tillstånd enligt vattenlagen (vattendom) om det inte är uppenbart att allmänna eller enskilda intressen inte skadas eller om muddringen enbart avser att behålla vattnets djup och läge. Det senare undantaget omfattar dock inte kompenseringar för landhöjningen. Detta innebär med en strikt tillämpning av vattenlagen att all muddring för att fördjupa en farled, båtplats, badvik eller liknande kräver tillstånd om företaget inte är väldigt harmlöst till form och omfattning. De flesta muddringar kräver dock samråd (enligt 20 § naturvårdslagen) med Länsstyrelsen. Även ärenden som bör prövas enligt vattenlagen bör föregås av ett sådant samråd. När det gäller förorenade muddermassorna ( t ex i anslutning till industrier måste verksamheten också prövas enligt miljöskyddslagen. Båttrafik Båttrafiken innebär också ett tryck på naturen. Vissa miljöer är särskilt känsliga. Hit hör häckningsområden för sjöfågel och för särskilt störningskänsliga rovfåglar som fiskgjuse och havsörn. Grunda vegetationsklädda fjärdar sk ”Chara-ängar” tillhör också känsliga miljöer som kan få bestående skador om båttrafiken blir omfattande. Det är också viktigt både för den biologiska naturvården och för friluftslivet att delar av vår kust kan få tjäna som ostörda referensområden.

Nationella miljömål ” Naturligt förekommande arter i havs- och vattenområden skall kunna bevaras i livskraftiga, balanserade populationer”. (Prop. 1990/91:90, sid 41, JoU 30, rskr 338)


Regionala miljömål ”Den naturliga variationen av våtmarker, sjöar och vattendrag upprätthålls. De större älvdalarnas särpräglade nip- och ravinlandskap bevaras liksom kvarvarande outbyggda älvsträckor samt mindre vattendrag med höga naturvärden”. Miljö i Gävleborg 1995, regionalt miljömål ”Fiske ska bedrivas på ett sådant sätt att länets naturligt förekommande arter kan fortleva i livskraftiga populationer”. Miljö i Gävleborg 1995, regionalt planeringsmål ”Värdefulla kustmynnande vattendrag och grunda vegetationsklädda havsvikar skyddas från fysisk påverkan (båttrafik, muddring m.m.) och utsläpp av föroreningar”. Miljö i Gävleborg 1995, regionalt planeringsmål ”Stränder ska behålla sina värden både beträffande rörligt friluftsliv och naturvård. Vid konflikter prioriteras naturvården”. Miljö i Gävleborg 1995, regionalt planeringsmål


Inriktningsmål • Naturvårds- och friluftlivsaspekterna vid större sjöar, vattendrag och kust är viktiga och ägnas särskild omsorg i det kommunala arbetet. Detta motiveras av att de större sjöarna, vattendragen och kusten har stor betydelse och potential för rekreation och biologisk mångfald och därmed är nyckelområden för ett attraktivt Gävle. Kommunen har därför huvudansvaret för att värna och utveckla naturvården och friluftslivet i dessa områden. Målet innebär bl.a. att:

- värdefulla sjöar, vattendrag, grunda havsvikar och öar särskilt uppmärksammas i kommunal planering.

- de viktigaste områdena ges skydd enligt naturvårdslagen. - kunskapsläget följs och förbättras efter behov. - strändernas betydelse för friluftsliv och biologisk mångfald beaktas genom att råd och riktlinjer till

naturvårdslagens bestämmelser om strandskydd följs. - muddringar som kan leda till skador på naturen (eller andra allmänna intressen) tillståndsprövas

och ekologiskt känsliga områden undantas muddring. - gamla (otidsenliga) vattendomar omprövas i områden av betydelse för naturvård och friluftsliv - skadade sjöar och vattendrag återställs i rimlig omfattning.


• Kusten, Gavleån, Testeboån och Nedre Dalälven är kommunens viktigaste vattenområden för naturvård och friluftsliv. I första hand Testeboån utvecklas till en ostörd, levande referenså för naturvård och friluftsliv där viktiga ekologiska funktioner som fiskvandring och reproduktion av havsöring och lax sker utan mänsklig inblandning. Åtgärder för att främja naturvården prioriteras i dessa områden. I Gavleån är åtgärder för rekreation och friluftsliv viktigast. I Testeboån är åtgärder för den biologiska mångfalden viktigast. Vid Nedre Dalälven och kusten är båda inriktningarna lika viktiga. Testeboån är en viktig del i Gävles agenda 21-arbete. Samverkan med angränsande kommuner har här stor betydelse eftersom avrinningsområdet betraktas som en ekologisk helhet. • Kring inre och yttre fjärden samt längs Gavleån och Testeboån ökar allmänhetens tillgång och tillgänglighet till stränderna. Staden har delvis kunnat öppnas mot havet genom att fler strandområden gjorts åtkomliga för allmänheten. Detta är både ett resultat av åtgärder som gett tillträde till nya strandområden och åtgärder som gjort stränderna mer attraktiva. • Fiskvården i kommunen baseras på naturligt förekommande fiskarter, naturlig reproduktion och återställning av skadade vattenmiljöer. • Yrkesfisket i Östersjön utgör inte längre något hot mot den vilda östersjölaxen Målet innebär att kommunen i samarbete med andra Norrlandskommuner arbetar för att östersjöfisket på blandade laxbestånd upphör till förmån för ett reglerat kustnära fiske.

Mätbara mål • Strandområden som tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar (som begränsar tillgängligheten) är av mindre omfattningen än de strandområden där tillgängligheten förbättrats. • År 2000 finns lax i Testeboån och minst 200 havsöringar når sina lekområden i ån. • Regleringen av Lundbosjön begränsar inte fiskproduktionen i Testeboån. Detta mål anses vara uppfyllt om vattenföringen i Testeboån inte understiger 2 m3/s


Prioriterade åtgärder 12. � Kommunen avsätter i samarbete med länsstyrelsen Testeboåns delta som naturreservat År: 1997 Kostnad: skötsel, 60.000 1997 därefter 40 000 /år Ansvarig nämnd: KS 13. � En bevarande och utvecklingsplan görs för Testeboån: delen Avan-E4 Planen inriktas mot åtgärder för naturskydd, friluftsliv och grönstruktur År: 1999 Kostnad: 75 000 Ansvarig nämnd: MN 14. � Forsby kraftverk tas ur drift. Gångbro och kraftverksbyggnad behålls. Tröskelförstärkningar görs

för att minska olägenheterna för boende kring dammen. Under övergångsperioden stängs kraftverket under fiskvandring maj-september (oktober).

År: 1998 Ansvarig nämnd: GE Kostnad: bidrag täcker kostnaderna tom 97 därefter 270 - 495 tkr. Förlorade intäkter 300 000 / år.

15. � Regleringsrutiner upprättas i Lundbosjön som efterliknar de naturliga flödena och gynnar fisk

och biologisk mångfald. Tappningen förbi Oslättfors skall motsvara flödet vid SMHI:s stn Konstdalsströmmen minus minitappning genom Nyhammarsån. Detta innebär att lägsta lågvatten normalt inte understiger 2,5 m3/s sommartid. Genom Nyhammar skall minitappning motsvarande 10 % av tillrinningen upp till 500 l / s släppas.

År: 1998 Kostnad: Ansvarig nämnd: GE 16. � För att gynna fisket görs en årlig utsättning av 5 000 havsöringssmolt i Nedre delen av Gavleån.

Kommunen bidrar med halva kostnaden under en 5-årsperiod. År: 1998- Kostnad: 50 000 / år Ansvarig nämnd: TN 17. � En fördjupad naturinventering av Gävlekusten görs i samarbete med Länsstyrelsen.

Inventeringen skall bl a omfatta fågelliv, vegetation och friluftsliv År: År 2000 Kostnad: 200 000 Ansvarig nämnd: MN 18. � En kartering av bebyggelse och tillgänglighet vid stränder längs kommunens kust och större

insjöar görs År: 1998 Kostnad: (25 000) Ansvarig nämnd: BN 19. � En åtgärdsinriktad strandinventering av Inre fjärden genomförs i syfte att öka tillgång och

tillgänglighet till stränderna År: 1999 Kostnad: Ansvarig nämnd: BN i samarbete med TN

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Stadens natur 46

STADENS NATUR Beskrivning av miljösituationen Värdet av grönområden i staden Sparad natur och uppvuxna parker i städerna har social, kulturell och ekologisk betydelse och är en viktig del av vår boendemiljö. Na-turmark, parker, kyrkogårdar, koloniområden och inte minst de privata tomternas grönska, bildar tillsammans stadens grönstruktur. Grönstrukturen erbjuder bostäder, matställen och spridningsvägar för stadens växter och djur och är förutsättningen för naturupplevel-ser i staden. Kontakten med växter och djur i vår vardag, på väg till arbetet, skolan eller dagis har större betydelse än vi i regel före-ställer oss. Stadens grönområden används av innevånarna på en mängd olika sätt och till-gången är viktig för deras trivsel och hälsa. Variationen och tillgängligheten till olika typer av grönområden i staden är särskilt vik-tig. Undersökningar har visat att korta avstånd och närhet till naturen är det de boende anser viktigast och det man värdesätter högst i sin stad (Boverket, ”Den måttfulla staden”) Plan- och byggutredningen lyfter fram den ekologiska betydelsen av stadens parker och natur. Staden är inte ointressant för vissa ho-tade växt- och djurarter. Skötsel och underhåll av parkytor kan utformas så att den gynnar tillbakaträngda växer och djur från kultur-landskapet och som på så sätt kan leva kvar i nya miljöer. Även gammelskogsberoende arter kan finna livsrum i stadens parker och uppvuxna trädgårdar.

Grönstrukturplan En stads gröna struktur och dess sammansätt-ning betyder mycket för vår trivsel. Ett sam-spel mellan bebyggelse, parker och naturmil-jöer ger en bra stad att leva i. Svenska städer präglas idag av en lucker uppbyggnad med mycket grönska och uppvuxna träd. Senare års stadsförnyelse har bland annat inneburit en ökad grad av förtätning av bebyggelse och en ökad mängd parkeringsplatser, åtgärder som på sikt leder till stora förändringar i sta-dens struktur.

Många kommuner har på senare år kartlagd stadens grönstruktur i sk friyteöversikter eller grönstrukturplaner. Grönstrukturplanen är en inventering och analys av befintliga grönytor och innehåller i regel mål för utvecklingen av grönstrukturen. Planen tydliggör bl.a effekter-na av en förtätning för stadsbild, närklimat eller växt- och djurliv.

”Stadens stolthet var stadsparken. ...ett vidsträckt område, genomskuret av friskt rinnande små åar, vilka här och där bildade vitskummande miniatyrforsar. Man kunde gå där i timtal. Promenadvägarna korsade oupphörligt varandra, ledde uppför kullar och nedför kullar, förbi små glada lusthus, dit älskande par om sommaraftnarna togo sin tillflykt, förbi uråldriga träd, under vilkas täta lövverk alla dagens skuggor tycktes ha samlat sig, medan deras kronor som badade i sol-skenet berett plats åt parkens kvittrande småfåglar, över broar och åter nedför långa backar, till dess man plötsligt befann sig på den vackra kyrkogården. Där var så tyst så tyst.” Agnes von Krusenstjerna 1922.


Grönstrukturplanen utgör således ett viktigt underlag för detaljplanering och översiktspla-nering. I en fungerande grönstruktur ingår friytor av olika storlek och med olika avstånd. Det är en skala från den egna uteplatsen, närlekplatsen, stadsdelsparken, stadsparken och slutligen de stora omgivande naturparkerna. Det lilla bar-net kräver ej så stor yta, men klarar väldigt korta avstånd. För söndagsutflykten önskas större ytor, fler aktiviteter och större avstånd accepteras. Gävles grönstruktur Gävle är en grön stad rik på sparad natur och med många gamla uppvuxna parker och allé-er. Dess naturgeografiska läge är i flera avse-enden strategiskt för stor naturlig artrikedom och höga naturvärden. De två åarna med sina strandzoner och lövskogsklädda branter fun-gerar som grönblå korridorer mellan staden och den omgivande naturen där växter och djur har naturliga spridningsvägar. Naturmar-ken i Gävle präglas av stora sammanhängande lövskogsområden, vilket tillsammans med tomters och parkers rika vegetation är viktigt för den biologiska mångfalden i det barr-skogsdominerade området. Den biologiska mångfalden i Gävle Fiskar Stadens åar hyser en mycket artrik fiskfauna som omfattar 25 regelbundet förekommande arter. Många stadsbor har säkert iakttagit de täta stim av nors som under leken i maj drar till sig flockar av fiskande skrattmåsar i cen-trala Gävle eller de täta stim av benlöja som fyller Gavleån under hösten. Testeboåns mynning är känd för sin rika förekomster av storvuxen vimma vilket lockar till sig sport-

fiskare från när och fjärran. Efter ett mångå-rigt fiskvårdsarbete har havsöring åter börjat gå upp i åarna för att leka. Med ytterligare insatser är ett givande sportfiske av öring och lax mitt i stan fullt möjligt. Fåglar De breda stråk av lövskog som följer åarna in mot Gävles centrum har mycket stora värden för fågellivet. Till stadens fåglar får därför räknas flera lövskogsbundna och mindre van-liga arter, tex rosenfink, näktergal, härmsång-are och de hotade arterna mindre hackspett och stenknäck. De stor rovfåg-larna fiskgjuse och brun kärrhök jagar regelbundet kring Inre fjärden och emellanåt ses havsörn kretsa över stadens utkanter. Närvaron av ström-mande öppet vinteröppet vatten lockar till sig övervintrande änder och strömstarar. Plante-rade eller vilda rönnar och oxlar ger rika skördar av bär nästan varje år i tätorterna. För fruktätande fåglar som sidensvans, björktrast, koltrast och tallbit är denna bärproduktion särskilt viktig. Fågellivet en vinterdag är i regel betydligt rikare i staden än i skogen. Stadens planterade cembratallar har till och med gett upphov tilll en egen population av nötkråka. Växter I delar av staden finns fortfarande rester av de artrika torrängsbackar som tidigare var karak-teristiska för staden och kända för sin rika flora Till de klassiska lokalerna hörde ”Fruns hage” i området kring Kasernbron. En del av


den ljusälskande torrmarksfloran med arter som brudbröd, spåtistel och toppjungfrulin har levt kvar i solexponerade slänter mot järnvägsområdet. Från Hemsta och ut mot Källmur och Hemlingby finns oexploaterade moränbackar med artrik ängsflora, idag om-givna av bebyggelse och industrimark. Andra viktiga växtlokaler är ravinerna vid Tolvfors, Stenbäcken och Kungsbäcken. Lägre flora och fauna Äldre träd i parker och områden med gammal skog i staden kan också tjäna som bärare av biologisk mångfald. I många trakter har gamla grova träd blivit vanligare kring bebyggelsen än i skogen. För några hotade vedlevande

urskogsinsekter har gamla trädbestånd i stä-derna blivit en refug. Ett sådant exempel är den hotade reliktbocken som förekommer i tallar i Boulognerskogen och i Strömsbro. Geologi Gävles berggrund domineras av den röda Gävlesandstenen. Från Storsjön ut mot inre fjärden genomsätts sandstenen av linjeraka stråk av Gävlediabas som trängt upp genom sandstenen. På några ställen går diabasen i dagen och en utmärkt bergartslokal finns vid Luftvärnsbacken i centrala Gävle och en an-nan vacker diabashäll vid sjätte tvärgatan på Brynäs.

Nationella miljömål ”Behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områden skall tillgodoses i den kommunala

planeringen”. (prop. 1990/91:90, sid 31, JoU 30, rskr 338) ” Tätorterna bör i framtiden planeras allt tydligare utifrån uppsatta miljökrav. Genom god plane-

ring kan bla behovet av transporter minska. Industrier som kan påverka människors hälsa lokalise-ras så att tillräckliga skyddsavstånd erhålls till områden där människor bor och vistas. Områden för friluftsliv och rekreation bör avsättas i tillräcklig omfattning”.

(prop. 1990/91:90, sid 33, JoU 30, rskr 338)

Regionala miljömål

” Utbyggnad och förändringar i tätorter, infrastruktur mm bör ske så att naturliga biotoper och arter bibehålls i livskraftiga populationer.” (Miljö i Gävleborg 1995, planeringsmål för tätorter samhällsbyggnad mm.)


”Tätorternas centrala grönområden skyddas. Särskilt viktigt är att skydda sammanlänkade gröna stråk som leder ut till naturområden utanför tätorterna”. (Miljö i Gävleborg 1995, förslag till åt-gärder för tätorter samhällsbyggnad mm.) ”I tätorterna tas särskild hänsyn till stadspräglade biotoptyper”. (Miljö i Gävleborg 1995, förslag till åtgärder för tätorter samhällsbyggnad mm.) ”Kommunerna gör inventeringar i och kring tätorterna i syfte att säkra den biologiska mångfal-den.” (Miljö i Gävleborg 1995, förslag till åtgärder för tätorter samhällsbyggnad mm.)


Inriktningsmål • Gävles grönstruktur, och dess karaktär av grön stad vid vatten, värnas och utvecklas. • Stadens samlade naturvärden, både på offentlig och annan mark, är väl kända. • Skötsel och utveckling av naturmark och parker har anpassats till målet att utveckla den biologiska mångfalden i staden. För att behålla karaktären av grön stad vid vatten krävs både att befintliga grönområden värnas och utvecklas och att grönstrukturen succesivt kompletteras med nya områden.. Dessutom är det viktigt att kännedomen om stadens natur fördjupas och breddas.

Mätbara mål • År 2000 är grönstrukturplanen gjord. • År 2000 är skötselplaner för fem viktiga naturområden i tätorten gjorda.


Prioriterade åtgärder 20. Skötselplaner görs för viktiga naturområden i staden som kan tjäna som studieobjekt eller är

av betydelse för den biologiska mångfalden. Under perioden tas skötselplaner fram för de fem viktigaste naturområdena. Preliminärt följande: Luftvärnsbackarna (geologi), Testeboån (Avan-Strömsbro), Solvändeängen i Hemsta (flora), Fjärran Höjder, Jättegrytor i Varva (geologi)

År: 1997-99 Kostnad: (50 000) Ansvarig nämnd: TN i samarbete med MN 21. � En bevarande- och utvecklingsplan görs för Gavleån: Stadsträdgården-Kungsbäck-

Prästforsen. Planen inriktas mot åtgärder för rekreation, biologisk mångfald och grönstruktur. Skötselinriktning anges för olika delområden/ytor.

År: 1999 Kostnad: Ansvarig nämnd: BN i samarbete med TN, MN 22. Informationsblad över växt- och djurarter i Stadsträdgården/Boulognerskogen görs År: 1999 Kostnad: 50 000 Ansvarig nämnd: TN 23. Arbetet med en grönstrukturplan över staden fullföljs under perioden År: 1997-99 Kostnad: (300 000) Ansvarig nämnd: TN i samarbete med BN, MN 24. Utbildning i naturvårdsinriktad skötsel av grönområden för entreprenörer och planerare

År: 1998 Kostnad: (40 000) Ansvarig nämnd: TN i samarbete med MN 36 � En skrift om stadens natur görs i skriftserien Natur och Kultur i Gävle. Se kapitlet Information

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Friluftsliv 51

FRILUFTSLIV

Beskrivning av miljösituationen Vad är friluftsliv? Någon fastställd definition av rörligt friluftsliv finns inte. De flesta är nog ense om att begreppet friluftsliv huvudsakligen handlar om allemansrättsliga aktiviteter som att fritt röra sig i skog och mark. Gränserna mot idrott, sport och andra fritidsaktiviteter är dock flytande. Vi har behandlat den del av friluftslivet som av tradition hör samman med naturvården och definierat den på följande sätt.

Hit hör bär- och svampplockning, naturpromenader, jakt, fiske med handredskap, kanoting, naturstudier, skidåkning, fjällvandring etc. Men inte golf, motorsporter, cykling eller ridning som sport bl a. Gävlebornas friluftsvanor Friluftslivsfrågorna är särskilt viktiga i det kommunala naturvårdsarbetet. I den principiella uppdelningen mellan kommunalt och statligt naturskyddsansvar som tidigare diskuterats faller det huvudsakliga ansvaret för säkerställandet av friluftslivets specifika behov på kommunen. Det har också visat sej att åtgärder för friluftsliv i allmänhet är starkt efterfrågade. Detta framgår tydligt i de

attitydundersökningar som Fritid Gävle genomfört angående Gävlebornas fritidsvanor. Fritidsvaneundersökningen 1993 gav bl a följande resultat (se även kap skog och skogsbruk): * Utflykter, naturaktiviteter (strövande i skog

och mark) och motion är de populäraste fritidsaktiviteterna bland Gävleborna. 61% av de tillfrågade ägnar sig regelbundet (någon gång per månad eller oftare) åt utflykter, 59 % åt naturaktiviteter och 51 % åt motion.

* Friluftsliv är den aktivitet som minst antal

människor aldrig sysslat med och som man är mest intresserad av att syssla mer med. 92% av Gävleborna anger intresse för utflykter och 91% för naturaktiviteter. 2/3 av de som inte regelbundet ägnar sig åt friluftsliv är intresserade av denna aktivitet.

* Natur, sjöar, vattendrag, vandringsleder och

utflyktsmål är den typ av fritidsverksamhet som gävleborna tycker att kommunen i första hand skall satsa på. 65 % av de svarande anser att detta tillhör de aktiviteter som kommunen i första hand skall satsa på.

Bland de synpunkter som inkommit finns även konkreta förslag på vandringsleder. - runt Hillesjön - längs Gavleån

FRILUFTSLIV är aktiviteter och vistelse i skog, mark och vatten som kan ske på allemansrättslig grund och vars drivkraft är upplevelsen av naturen.


- Sätra-Åbyggeby-Hille - efter Norrlandet

Åtgärder för natur och frilufts är den typ av fritidsverksamhet som gävleborna tycker att kommunen i första hand skall satsa på. Dessutom finns önskemål om handikappvänliga vandringsleder och utflyktsmål. Förslag finns också om att röja upp gamla körvägar och stigar för att åstadkomma nya vandringsleder. Tillgängligheten till Gävles natur En vanlig uppfattning bland allmänheten är att naturen kring Gävle är tråkig. Många upplever naturen som svårtillgänglig. Till största delen beror säkert detta på naturgivna förutsättningar som flackt landskap, blockrika moräner, stor andel ungskog etc. Särskilt kusten upplevs som otillgänglig jämfört med andra områen. Särskilt uppenbara är problemen kring Gävlebukten där merparten av stränderna är privatiserade. Längs den 45 km långa kuststräckan som omger Yttre fjärden finns sammanlagt 3 km tillgänglig naturstrand fördelat på 10 områden (stränder om minst 200 m). De längsta stränderna är ca 600 m.

Större kustområden med längre öppna strandremsor återfinns först ett stycke norr om Gävle kring Eskön, Iggön, Lindön och Gåsholma. Allmänt kan sägas att behovet av vägledning till naturen är särskilt stort i kommunen. Genom information och iordningställande av attraktiva naturområden torde kommunens natur kunna tillgängliggöras i avsevärt större omfattning.

Översikt över åtgärder för att stödja friluftslivet Friluftsområden Hemlingby naturvårdsområde är det enda naturområdet som skyddats med NVL huvudsakligen pga av sina värden som rekreationsområde. I följande 5 områden ingår friluftslivet som ett uttalat motiv till skyddet. Kvillanudden (2,5 ha) Vitgrund-Norrskär (35 ha) Axmar (4500 ha varav 950 ha land) Hådells gammelskog (10 ha) Skämningsön (22 ha) Andra områden i kommunen med verksamhet för friluftsliv är: Limön - daglig turtrafik sommartid Smörnäs - lägergård med sommarkafé, logi, båt- och kanotuthyrning. Naturstigar och leder I kommunen finns följande allmäna friluftsleder och naturstigar (motionsspår har ej tagits med):


Översiktsplan 90 I kommunens översiktsplan redovisas områden av intresse för friluftslivet. I planen anges bl a

vissa särskilt viktiga närrekreationsområden runt Gävle. I beslutet till översiktsplanen föreskrivs att följande närrekreationsområden i anslutning till centralorten i huvudsak skall bibehållas och helst utvecklas. - Stråket från Inre Fjärden, via Avan och mot

Norrlandet/ Lillgården - Stråket längs Testeboån - Idrotts- och motionsområdet mellan Sätra och

Stigslund - Stråket längs Gavleån - Hemlingby - Stråket Järvsta - Måsberget - Inre Fjärden Dessa områden anges också bli föremål för närmare studier i kommande fördjupad översiktplan. Ytterligare ett par områden nämns som särskilt viktiga närrekreationsområden runt Gävle i planbeskrivningen: - Sofiedal (Valbo sportcentrum) - Sikvik - Furuvik I planen påpekas också vikten av att stränderna är så tillgängliga som möjligt för allmänheten. Vikten av att öka tillgängligheten är särskilt stor i anslutning till Gävle tätort. Kommunens organisation och verksamhet inom friluftssektorn Huvudansvaret för stöd till friluftslivet ligger idag på fritidsnämnden. Nämnden ansvarar för skötseln av Hemlingby friluftsområde och viss skötsel av leder, vindskydd, sopmajor etc. Det praktiska utförandet sköts till större delen av Arbetsmarknadsenheten. Fritids budget för verksamhet inom friluftsområdet uppgår 1995 till ca 1,7 Mkr. I denna budget ingår Hemlingby

led längd standard infoHemlingbystigen 3 km MS folderHolmsundsstigen 1,5-2 km MS fold+skylt Bomhus hembygdsför Limöstigen 1,5-3 km MS skyltarKakängssundet 3 km MS folder(del av Gstr-leden) Oslättforsstigen 2,3 km MS skyltarEsköstigen 1,8 km PG skyltar Gästrikeleden 270 km växlande folder MS=markerad stig, PG=preparerad gångväg,


(1.255 Kkr), friluftsbad (105 Kkr), spår/leder (140 Kkr) och samt sophämtning och skötsel av rastplatser mm (214 Kkr). Tekniska kontorets skötsel av grönytor har inte räknats in under friluftsliv men innehåller också åtgärder som underlättar umgänget med stadens natur. Den primära rekreationszonen På sid 57 har områden kring Gävle som har särskilt stor betydelse som strövområden avgränsats. Kartan innehåller områden som är

flitigt utnyttjade idag. I något fall har dock områdets potentiella möjligheter varit avgörande. Det omland kring stadskärnan som bedömts som särskilt viktigt för närrekreation har avgränsats som den”primära rekreationszonen” Zonen sträcker sig ca 2 km utanför den samlade bebyggelsen men är här anpassad till tillgänglighet och våra erfarenheter av Gävlebornas rörelsemönster. Till kartan har inriktningsmål inom detta kapitel och kapitlet skog och skogsbruk knutits.

Nationella miljömål ”Mark bör säkerställas och göras bättre tillgänglig för rekreation och friluftsliv särskilt runt våra tätorter.” (prop. 1987/88:85, sid 45, JoU 23, rskr 373) ”Behovet av grönområden i tätorter och tätortsnära områden skall tillgodoses i den kommunala planeringen”. (prop. 1990/91:90, sid 31, JoU 30, rskr 338)

Regionala miljömål ”Stränder vid hav, sjöar och vattendrag ska behålla sina värden för naturvård, biologisk mångfald och rörligt friluftsliv. Exploatering av strandområden får inte begränsa vattenområdenas rekreationsvärden” Miljö i Gävleborg: planeringsmål ”Förtätning av bebyggelse bör ej ske så att områden avsedda för friluftsliv tas i anspråk utan att alternativa grönområden som uppfyller motsvarande behov samtidigt avsätts.” Miljö i Gävleborg: förslag till åtgärder ”kommunerna bör ge friluftsområden av stort värde skydd som kommunala naturreservat eller naturvårdsområden”. Miljö i Gävleborg: förslag till åtgärder.



Inriktningsmål • Det finns god tillgång till tätortsnära natur och rekreationsområden. • Inom den primära rekreationszonen kring Gävle (karta sid 58) är rekreationsaspekterna mycket viktiga. Inom de utpekade friluftsområdena i denna zon väger rekreationsintresset särskilt tungt. • Det finns ett rikt utbud av attraktiva utflyktsmål som gör det möjligt att för många människor att lära känna och uppskatta kommunens natur. • Det är lätt att hitta ut i naturen och lätt att hitta områden som passar olika behov av friluftsliv i naturen. • Utvecklingen av friluftslivet sker på sådant sätt att den inte skadar naturen. Vid konflikter mellan friluftsliv och bevarande av biologisk mångfald ges den senare företräde. Målen skall ses som en del i arbetet med att göra Gävle attraktivt. För att uppfylla målen krävs en starkt ökad satsning på praktiska åtgärder som underlättar rörligt friluftsliv t ex, naturstigar, rastplatser, vindskydd, kanotleder, ridstigar och gång/cykelvägar i natur i stadens närhet. De är viktig att dessa åtgärder sker parallelt med ökade informationsinsatser (se kap information) och att de viktigaste friluftsområden kring tätorten skyddas enligt naturvårdslagen. På sikt bör en friluftsplan med stark inriktning på konkreta åtgärder tas fram. Detta arbete bedöms dock komma i ett senare skede och bör tas upp när naturvårdsprogrammet förnyas. För den närmaste perioden är satsningen på bevarande- och utvecklingsplaner för vissa områden däremot av hög prioritet.

Mätbara mål • År 2000 har andelen kommuninnevånare som regelbundet ägnar sig åt naturaktiviteter som utflykter och promenader ökat från 59 (1993) till 63% • År 2000 finns närströvområden och motionsslingor inom 30 min gångavstånd (2,5 km) från alla bostadsområden i kommunens större tätorter. (se karta på nästa sida)



Prioriterade åtgärder Tätortsnära natur Attraktiva gångstråk i tätortsnära grönområden tas fram. Åtminstone delvis bör dessa vara

handikappvänliga. Under perioden skall följande gångstråk iordningställas: 25. � Testeboån mellan Avan och Forsby År: 1999 Kostnad: 300 000 ? Ansvarig nämnd: TN 26. � Strandpromenaden längs Norrlandet. Sträckan Sjötorp-Engeltofta År: 1998 Kostnad: (500 000) Ansvarig nämnd: TN Attraktiva utflyktsmål Under perioden anläggs följande nya naturstigar: 27. � Storudden (Trödje) År: 1998 Kostnad: 20 000 Ansvarig nämnd: FRN 28. � Testeboån, sträckan Oslättfors-E4 År: 1999 Kostnad: 20 000 Ansvarig nämnd: FRN 29. � Grinduga År: 1997 Kostnad:(20 000) Ansvarig nämnd: MN

(anläggning) och FRN (skötsel) 30. � Ön i Hedesunda År: 2000 Kostnad: 20 000 Ansvarig nämnd: MN

(anläggning) och FRN (skötsel) 31. � Limöstigen rustas År: 1997 Kostnad: (20 000) Ansvarig nämnd: FRN i

samarbete med TN, MN Övriga åtgärder för friluftsliv 32. � En ökad satsning på allmäna åtgärder för friluftslivet exempelvis iordningställande av

parkering, rastplatser, sopmajor, skyltning mm görs under perioden. År: 1998-2000 Kostnad: Ansvarig nämnd: FRN i

samarbete med MN 33. � Ett friluftsråd bildas för att utveckla och samordna arbetet med rekreation och friluftsliv

År: 1997 Kostnad: - Ansvarig nämnd: FRN


KARTA ÖVER PRIMÄRA REKREATIONSZONEN

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Kommunala reservat och skötsel 60

KOMMUNALA RESERVAT OCH SKÖTSEL Beskrivning av miljösituationen Delegation att bilda naturreservat och naturvårdsområden Sedan 1987 ger naturvårdslagen kommunerna möjlighet att bilda egna naturreservat och naturvårdsområden. Detta sker genom att Länsstyrelsen delegerar befogenheten att besluta om naturreservat och naturvårdsområden enligt naturvårdslagen. I detta fall innebär delegationen inget övertagande av Länsstyrelsens arbetsuppgifter utan att stat och kommun hjälps åt för att stärka säkerställandearbetet i kommunen. Detta får ses som en effekt av att ansvaret för naturvården inte längre är enbart en statlig utan också en kommunal angelägenhet. I Naturvårdsverkets råd föreslås att kommunens säkerställande i huvudsak inriktas mot kommunala intressen och det statliga naturskyddet mot områden av riksintresse eller länsintresse. Det kommunala skyddet har också förutsatts få en starkare tonvikt på friluftslivets intressen. En kommunal delegation innebär således att en utökning av säkerställandearbetet inom de områden som Länsstyrelsen inte själv klarar att skydda. Delegationen kan omfatta hela kommunen, delar av kommunen eller enstaka objekt. För närvarande (1995) har 53 av landets kommuner delegation att bilda egna reservat. I Gävleborgs

län har endast Ljusdals kommun begärt och erhållit delegation.

Naturvårdsverket bidrar ofta med hälften av kostnader för förvärv eller intrång vid bildande av kommunala reservat. Kommunen svarar normalt för den löpande skötseln. Reservatsskötsel och tillsyn Till varje skyddat naturvårdsobjekt knyts en skötselplan. Skötselplanen anger hur området

Några viktiga motiv för kommunala reservat är att • lokala reservat är viktiga av pedagogiska (skolor), estetiska, och känslomässiga skäl • långsiktigt skydd sker bäst med hjälp av NVL • hänsynsregler i jord och skogsbruk etc är ofta otilläckliga för att bevara natur-, kultur- och rekreationsvärden • skydd enligt NVL ger förutsättningar för en långsiktig och ändamålsenlig skötsel • tillgängligheten för allmänheten ökas I de stora flertalet reservat samtidigt som områdets naturvärden tas tillvara och förstärks. • statliga medel saknas för skydd av naturområden av lokalt värde • ett kommunalt reservat innebär också att det är kommunen som har rådighet över reservatet och kan revidera skyddet om särskilda skäl finns


skall disponeras för att ändamålet med skyddet skall tillgodoses. Framför allt är dock skötselplanen ett konkret och praktisk handlingsprogram för naturvårdsförvaltaren och den skötselansvarige. Områden i odlingslandskapet och områden med omfattande anläggningar för friluftslivet är i regel skötselintensiva medan urskogsreservat, myrar och andra områden där naturen kan lämnas för fri utveckling inte kräver någon annan skötsel än underhåll av gränsmarkeringar och informationstavlor. Länsstyrelsens löpande kostnader för skötseln av naturreservat och naturvårdsområden är i genomsnitt 20.000 kr per reservat och år. Gävle kommun är naturvårdsförvaltare för Vitgrund-Norrrskärs naturreservat, Stenbäckens naturvårdsområde och Hemlingby naturvårdsområde. Ansvaret för skötseln är delat på olika nämnder och avdelningar. För det fortsatta kommunala arbetet med naturskydd och skötsel bör en tydligare organisation med ansvar och kompetens samlat inom en förvaltning eftersträvas. Naturvårdsfond I flera kommuner bl a Piteå och Örnsköldsvik har naturvårdsfonder inrättats. Fonderna används för markförvärv för naturskydd. I andra områden t ex Stockholms och Uppsala

län och Norrtälje kommun har särskilda stiftelser för naturvård bildats. Dessa har en bredare verksamhet och sysslar också med skötsel för naturvård och friluftsliv i stor omfattning.

Prioriterade områden Följande områden bör prioriteras för ett kommunalt säkerställande. Listan är preliminär och bör revideras årligen Testeboåns delta NR Sätra/Stigslunds friluftsområde NVO Limön NVO Villan (T-udden) NR Almkärret NR Bladmyrkojan NR Lillgården/Skidstavallen NVO Holmsundsskogen NR Holmudden NVO

Nationella miljömål ” representativa områden av alla förekommande naturtyper skall säkerställas. Skyddet av urskogar,

våtmarker och vissa naturtyper i odlingslandskapet bör prioriteras. Mångfalden i flora och fauna bör bibehållas. Mark bör säkerställas och göras bättre tillgänglig för rekreation och friluftsliv särskilt runt våra tätorter”. (Prop. 1987/88:85, sid 45, JoU 23, rskr 373)

Upplandsstiftelsen finnansieras av Landstinget och kommunerna i Uppsala län. För stiftelsens verksamhet avsätts 1,4 öre per skattekrona (1996), vilket ger ca 8 miljoner i intäkter per år. Upplandsstiftelsen svarar för investeringar i nya naturvårdsobjekt för naturvård och friluftsliv. I regel bidrar naturvårdsverket med halva beloppet för områden som skyddas. Kommunerna har huvudansvaret för den löpande driften. Under 90-talet har stiftelsen köpt mark för naturskydd för ca 20 miljoner.


Regionala miljömål ” Andelen skyddad skog skall öka från 0,32 % till 3 % år 2010 Miljö i Gävleborg 1995, planeringsmål: ”Antalet naturreservat ska fördubblas till år 2000 (ytterligare ca 50 st)”. Miljö i Gävleborg 1995, planeringsmål:


Inriktningsmål • Det finns ett rikt utbud av skyddade naturområden i kommunen som erbjuder stimulerande naturupplevelser och visar på ett långsiktigt miljöansvar.

Mätbara mål • År 2000 har 3 kommunala reservat bildats

Detta innebär att: * möjligheten att bilda kommunala naturreservat och naturvårdsområden utnyttjas. * områden av betydande kommunala värden för naturvård och friluftsliv i första hand skyddas genom

kommunalt förordnande enligt naturvårdslagen. * kommunala reservat omfattar i första hand områden av kommunalt intresse. Områden av

riksintresse förutsätts även fortsättningsvis skyddas av Länsstyrelsen. (Kommunalt förordnande kan dock i undantagsfall omfatta även riksintressen t ex områden som har uppenbar betydelse för staden).

* skyddade områden sköts i enlighet med skötselplan som knyts till reservatsbeslutet * en naturvårdsfond för markförvärv för naturskydd inrättas för säkerställande av områden som inte

ägs av kommunen


Prioriterade åtgärder 34.� Gävle kommun begär delegation att inrätta egna naturreservat och naturvårdsområden. År: 1997 Kostnad: - Ansvarig nämnd: KS, MN 35.� Ett förslag till former och arbetssätt för en fond eller ekonomisk förening för naturskydd för

naturvård och friluftsliv i kommunen eller regionen tas fram År: 1998 Kostnad: Ansvarig nämnd: KS 36.� Under perioden skyddas tre av de prioriterade områdena genom kommunalt förordnande: År: 1998-2000 Kostnad: skötselkostnader 20 000/område och år Ansvarig nämnd: MN, TN

(skötsel), FrN (skötsel)

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Information och utbildning 64

INFORMATION Beskrivning av miljösituationen Naturinformation En vanlig uppfattning är att naturen i Gävletrakten är svårtillgänglig eller rent av ointressant. Intresset av friluftsliv i skog och mark skiljer sig dock inte mot landet i övrigt vilket Fritid Gävles undersökningar av kommuninnevånarnas fritidsvanor visat. Hela 92 % av Gävleborna säger sig vara intresserade av utflykter och 91 % av naturaktiviteter (se kap Friluftsliv). Guider till naturen Behovet av vägledning till naturen i Gävle tycks därmed extra stort. Trots detta råder stor brist på populärt informationsmaterial som riktar sig till den breda allmänheten. De flesta län och många kommuner har i detta syfte gett ut guider till naturen, som t ex ”Värt att se i Roslagens natur” eller ”Upptäck naturen i Österåker.” Sådan litteratur saknas dock i kommunen såväl som i länet som helhet. Den 1995 publicerade skriften ”Värdefull natur i Gävle” har delvis kunnat tjäna som vägledning, åtminstone för mer hängivna naturentusiaster. Rapporten är dock i huvudsak framtagen som ett underlag för fysisk planering. ”Gröna kartan 13H S1” över Gävle finns i en specialutgåva med beskrivningar av sevärda natur- och kulturmiljöer på baksidan. Ett fåtal informationsfoldrar över enstaka naturområden i kommunen finns också:

Kakängssundet - skyddsvärt naturområde vid Nedre Dalälven Hemlingbystigen Axmar naturreservat Upplev naturen i Gävleborg (upptar Stenbäcken och Hemlingby i Gävle kommun) För Gästrikeleden har trevliga ledbeskrivningar tagits fram. Skriften ”Kust-guide - Bottenhavskusten” innehåller en del information om sevärd natur längs Gävlekusten, blandat med mer allmäna upplysningar för sjöfolk. För fiske och mer allmän turism finns betydligt mer informationsmaterial.


På det hela taget är dock bristen på saklig och samtidigt populär naturinformation påfallande. En ökad satsning på information skulle säkert välkomnas och öka kommuninnevånarnas självkänsla för den egna naturen. Goda exempel på lyckade satsningar på information om hembyggden finns inom kultursektorn där projektet Järnriket får ses som ett särskilt gott exempel.

Informationstavlor och naturrum Behovet av information gäller både trycksaker och upplysning på plats. Länsstyrelsen skyltar upp skyddade områden med informationstavlor, vilka håller hög klass. De flesta av kommunens äldre reservat har också fått nyare och mer ”publika” informationstavlor. Områden som inte är skyddade saknar dock informationstavlor. I anslutning till nationalparker och en del andra naturområden har under 1980 och 1990 talet permanenta utställningar med naturinformation byggts. Sådana sk naturrum har t ex anlagts vid Hornborgasjön, Abisko, Skuleskogen och vid Billudden. Naturvårdsverket planerar dock att förlägga ett naturrum till Gysinge i samband med bildandet av Färnebofjärdens nationalpark.. Skriftserien Natur och Kultur i Gävle Miljönämnden och Kutlurnämnden samarbetar sedan 1994 med utgivningen av en den kommunala skriftserien ”Natur & kultur i Gävle. Skriftserien syftar till att stimulera utgivning och ge en enhetlig utformning av de skrifter som kommunen tar fram inom området natur och kultur. Hittills har 8 skrifter utkommit. Utbildning Utbildning i naturvårdsfrågor inom den kommunala förvaltningen är mycket viktigt för att motivera ett ökat och bredare miljöansvar. Tjänstemän och politiker inom samtliga förvaltningar bör erbjudas

Projekt Järnriket har vuxit fram som ett försök att ge Gästrikland en mer markerad turistisk profil. Projektet drivs av länsmuseet med bistånd från Gävle, Ockelbo, Sandviken och Hofors kommuner. Järnriket har drygt 30 besöksmål som presenteras i en gemensam skrift. Flertalet av anläggningarna drivs av ideella föreningar och stiftelser. För att ett objekt skall upptas i Järnriket krävs en tydlig anknytning till temat järnhanteringen och att platsen är skyltad och innehåller information om sevärdheten och Järnriket. Antalet besökare har med åren växt och uppgick 1994 till 130.000 på de bemannade anläggningarna.


möjlighet att öka kunskaperna i naturvård och ekologi.


Inriktningsmål • Allmänhetens behov av vägledning till naturen är tillgodosedda Detta motiveras bl a av att information om sevärdheter i naturen är en viktig del i att skapa ett attraktivt Gävle och ett sätt öka självkänslan för den egna naturen. I arbetet med att ta informationsmaterial skall samarbete med grannkommunerna eftersträvas • I den kommunala organisationen finns kunskap och förståelse för naturvård och ekologiska samband i naturen. För att uppnå detta är det viktigt att tjänstemän och politiker inom samtliga förvaltningar ges möjlighet att öka kunskaperna i naturvård och ekologi.

Mätbara mål • År 2000 har 20 % av kommunens tjänstemän och politiker tagit del av utbildningen i naturvård och ekologi. • År 2000 har ytterligare 3 skrifter i serien ”Natur och kultur i Gävle” publicerats • År 2000 anser minst 60% av gävleborna att det gjorts mycket för att sprida kännedom om naturen och fritidsmiljön i kommunen. 1993 var motsvarande andel 44%

Prioriterade åtgärder 37. � Skriftserien Natur och Kultur i Gävle utvecklas vidare och en serie skrifter om intressanta

områden tas fram.Under perioden görs följande skrifter: 1.Stadens natur, 2. Limöns natur År: 1997-2000 Kostnad: 50 000 + (50 000) Ansvarig nämnd: MN i samarbete mfl 38. � Guide till Gävles natur görs ev som guide till Gästriklands natur i samarbete med övriga Gästrikekommuner


År: 1999-2000 Kostnad: 500.000 ? Ansvarig nämnd: KS 39. � Ett sk naturrum för naturinformation inrättas i kommunen. I första hand föreslås detta

lokaliseras till Grinduga (även info om kalkområdet) i andra hand till Testeboån (t ex Oslättfors)

År: 1999 Kostnad: 200 000 Ansvarig nämnd: MN, FrN, TN 40. � En 2-dagarskurs med studiebesök i fält med temat ”det gröna Gävle” arrangeras. År: 1997-98 Kostnad: - Ansvarig nämnd: MN

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Organisation och ansvarsfördelning 68

KOMMUNAL ANSVARSFÖRDELNING

Förslag till ansvarsfördelning Huvudansvar för naturvårdsfrågor Nuvarande ansvarsfördelning grundar sig på ett tidigare förslag som utarbetats av naturvårdsgruppen 1990 (1990-12-31). I förslaget och nuvarande organisation har ingen nämnd något uttalat huvudansvar för naturvårdsfrågorna i kommunen. Ansvaret ligger i enlighet med förslaget kvar oförändrat på de olika nämnderna. Vi anser det är självklart att alla berörda nämnder har ett naturvårdsansvar men det är rimligt att någon nämnd har huvudansvaret för naturvården. Med hänvisning till naturvårdssekreterarens placering är det logiskt att miljönämnden får detta ansvar. Detta innebär att naturvårdssekreterarens uppdragsgivare blir tydligare och att planering och utveckling av naturvården också formellt åvilar miljönämnden. Naturvårdssekreteraren skall dock även fortsättningsvis vara en resurs för andra förvaltningar. För samordningen av naturvårdsfrågorna bör liksom tidigare finnas en naturvårdsgrupp av tjänstemän från berörda förvaltningar. Naturvårdsgruppen skall svara för informationsförmedling över förvaltningsgränserna och avstämning inför nämndernas beredning av frågor som berör naturvården. Naturskydd I naturvårdsprogrammet föreslås att kommunen begär delegation att bilda egna naturreservat och naturvårdsområden. Beslut om naturskydd bör tas i fullmäktige efter beredning i kommunstyrelsen och

remittering i berörda nämnder. Det är logiskt att miljönämnden som besitter den största kompetensen inom området och är relativt obunden av exploateringsintressen får i uppdrag att ta fram förslag till kommunala reservat. Miljönämnden bör ges ansvar att fatta beslut om dispenser från gällande föreskrifter samt vid behov revidera och fastställa ny skötselplan under förutsättning att den nya planen accepteras av förvaltande nämnd. Skötsel av naturreservat och naturvårdsområden I de fall det inte finns särskilda skäl att utse någon speciell förvaltning bör tekniska nämnden vara naturvårdsförvaltare. Nämnden har i egenskap av förvaltare för kommunens skogar och grönområden förutsättningar att utveckla och samordna kompetens för skötsel av natur. De idag naturskyddade områden och de närmast förestående för naturskydd ligger på kommunens mark där tekniska nämnden har det generella förvaltningsansvaret. I framtiden torde dock kommunala naturreservat i större utsträckning planeras på ”främmande mark”. Förvaltningsansvaret bör dock ligga på samma ställe oavsett vem som är markägare. Inom skyddade områden med stort inslag av anläggningar för sport-motion-friluftsliv bör istället Fritid Gävle vara naturvårdsförvaltare. Fritid bör här ha hela skötselansvaret och även svara för den skogsskötsel, markupplåtelse etc som är lämpliga med hänsyn till föreskrifter och syfte med skyddet. Kommunen är idag naturvårdsförvaltare för Hemlingby naturvårdsområde (Fritid), Stenbäckens

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Organisation och ansvarsfördelning 69 naturvårdsområde (Tekniska), Vitgrund-Norrskär (Tekniska) och Eggegrund-Gråsjälsbådans naturvårdsområde (Tekniska).

Friluftsliv Det formella ansvaret för åtgärder för friluftslivet ligger på fritidsnämnden. Verksamheten är relativt blygsam. Den omfattar utöver skötseln av Hemlingby, latrin och soptömning på några platser, skötsel av Gästrikeleden samt skötsel av friluftsbaden. Åtgärder för bostadsnära rekreation inom detaljplanelagt område sköts av tekniska nämnden. Hit hör skötsel av cykelvägar och gångstråk, och naturmark. En viktig slutsats i denna utredning är att kommunen i betydligt större utsträckning bör ägna sig åt att utveckla förutsättningarna för friluftsliv i kommunen. Detta förutsätter både satsningar i anslutning till staden och på landsbygden. Ansvaret för det tätortsnära friluftslivet föreslås i fortsättningen läggas på Tekniska nämnden. Detta motiveras främst av möjligheterna till utveckling av friluftslivsåtgärder i samordning med skogsskötsel, parkskötsel på naturmark och reservatsskötsel. Av praktiska skäl föreslås att tekniska nämndens ansvar för friluftsåtgärder avgränsas till den kommunägda marken eftersom den i praktiken är väl samlad kring Gävle stad. Ansvaret för friluftslivsåtgärder på mark som inte ägs av kommunen bör även i fortsättningen ligga på Fritid. Underhåll av motionsanläggningar, kanotleder, gästrikeled etc bör som tidigare skötas av Fritid i hela kommunen. För att samordna och stimulera till åtgärder för friluftsliv föreslås att ett friluftsråd med representanter både från kommunal förvaltning och ideella krafter bildas.

Åtgärder för biologisk mångfald mm Åtgärder för att vårda och restaurera biotoper bedrivs sedan några år av miljökontoret i samarbete

med arbetsmarknadsenheten. I programmet föreslås att denna verksamhet utökas. Till stor del sker åtgärderna med arbetsmarknadsmedel. I framtiden blir det troligen aktuellt att köpa dessa tjänster utifrån t ex genom avtal med brukare föreningar etc. Många av de åtgärder som görs är av liknande typ som görs inom skogsskötseln eller för friluftslivet. Planering och arbetsledning kräver dock bl a ekologisk kompetens. Då sådan kompetens finns på miljönämnden är det logiskt att miljönämnden fortsätter med dessa arbeten. Liknande resonemang kan också motivera ett ansvar för reservatsskötseln på miljönämnden. Den till reservaten knutna skötselplanen bör dock i kombination med samråd med miljökontoret kunna underlätta skötseln. Fiskefrågor Fritid har huvudansvaret för fritidsfisket i kommunen. Tyngdpunkten i detta arbete rör fisket som friluftsaktivitet och turistnäring. Fiskvårdande insatser är dock också en viktig del i naturvård, vattenvård och insatser för biologisk mångfald. Huvudansvaret för dessa frågor bör enligt vad som tidigare sagts ligga på miljönämnden. Information Ansvaret för kommunens miljöinformation ligger huvudsakligen på miljönämnden. Det är naturligt att också de övergripande informationsinsatserna inom naturvårdsområdet hanteras av miljönämnden. Information om områden eller verksamheter där andra nämnder har ansvaret t ex reservatsskötsel och skogsskötsel åvilar respektive nämnd. I de flesta fall bör dock information kunna tas fram i samarbete mellan flera nämnder. En likartad ansvarsfördelning bör gälla utbildning i naturvårdsfrågor och genomförande av naturinventeringar.

1998 Naturvårdsprogram för Gävle Organisation och ansvarsfördelning 70

Förslag till ansvarsfördelning för naturvården på kommunen Kultur Information - gemensam skriftserie med miljö, ”Natur och kultur i Gävle” samarbetar med miljökontoret med miljöinformation på biblioteket Kulturlandskapet - värna och dokumentera det gamla odlingslandskapet, traditionella brukningsformer, kulturelement etc. Fritid Friluftsliv - huvudansvar för åtgärder för friluftsliv på mark som inte ägs av kommunen skötsel av Gstr-leden, kanotleder och Hemlingby NVO, sop- och latrintömning vid rastplatser, underhåll, skyltning Byggnadsnämnd PBL - svara för fysisk planering av naturvårdens och friluftslivets intressen. Ta fram planeringsunderlag för naturvård och friluftsliv. Strandskyddet - besluta i strandskyddsärenden Tekniska ansvara för att tillvarata naturvårds och friluftslivsintressen vid förvaltningen av kommunens mark arrendeupplåtelser, markförsäljning och markbyten, jakt och fiske planering och skötsel av parker o grönområden planering och skötsel av skogen planering och utveckling av GC-vägar, rastplatser, skyltning etc i staden skötsel av NR och NVO (om inget annat beslutas) Förvaltare av naturreservat och naturvårdsområden Huvudansvar för utveckling av åtgärder för friluftsliv på kommunägd mark Naturvårdshänsyn vid planering och projektering av vägar etc Miljö Huvudansvar för naturvårdsfrågor i kommunen Ta fram underlag till beslut om naturskydd enligt NVL Pröva frågor enligt reservatsföreskrifterna (överträdelser, dipenser etc) Revidering och fastställande av skötselplan i samråd med förvaltande nämnd Vara remissinstans för naturvårdsfrågor Planering av biotopvårdsinatser Miljöskyddsärenden t ex skogsgödsling och täktverksamhet tillsyn, åtgärder, och restaurering av sjöar, vattendrag och kust åtgärder mot nedskräpning enl NVL Agenda 21-samordning Samordning av kommunens miljöinformation och utbildning - gemensam skriftserie med kultur, ”Natur och kultur i Gävle”, sprida information om kommunens natur. Naturvårdsgruppen vara kontaktorgan mellan kommunens förvaltningar i naturvårdsfrågor samordna inför nämndernas beredning av naturvårdsfrågor

Documents

Naturvårdsprogram för Gävleold.gavle.se/PageFiles/759/Naturvårdsprogram 1998.pdf · Westholm (Miljökontoret) samt Bengt Anefall och Birgitta Loock (Stadsbyggnadskontoret). Arbetet