nattvakannattvakannattvakannattvakannattvakan

19 nr 1-2-2006 19 nr 1-2-2006 19 nr 1-2-2006 19 nr 1-2-2006 19 nr 1-2-2006årgångårgångårgångårgångårgång

Nattvakan 1-2-06

Nattvakanutges av Hudiksvallregionens fågelklubb (HFK).Tidningen utkommer med två nummer årligen och erhålles av samtliga medlemmar i HFK.

Årsavgiften för medlemsskap är för närvarande80 kronor och insättes på pg.88 94 30-5.

Styrelse

Ordförande: Mats Sundkvist, Båtmansvägen 6

82440 Hudiksvall, Tel.0650-167 29

Vice ordförande: Kristina Sjöström, Välsta 62

82494 Hudiksvall, Tel.0650-7430 87

Sekreterare: Karin Svensson, Blockvägen 16 F

82434 Hudiksvall, Tel.0650-175 37

Kassör: Lars-Göran Lindström, Slåttervägen 13

82440 Hudiksvall, Tel.0650-141 21

Övrig ledamot: Bo Fagerström, Dalgatan 10

82442 Hudiksvall, Tel.0650-5951 58

Suppleant: Niclas Vallin, Bergevägen 9

82077 Gnarp, Tel.0652-141 20

Suppleant: Jonas Lindh, Hålsjö 8562

82064 Näsviken.

Följ med HFKpå exkursion

Hudiksvallsregionens fågel-klubb har ett digert utflykts-program under alla årstider.

Tryckt av:S-tryck

Skutskär

Hudiksvallsregionens fågelklubb

är lokalklubb till Gävleborgs Läns Ornitologiska Förening (GLOF). Medlemsskap iHFK är dock oberoende av medlemsskap i GLOF. HFK:s verksamhetsområde utgörs avHudiksvalls och Nordanstigs kommuner.

Lokalklubben har till syfte att samla och stimulera intresset för fågelfaunan ochskyddet av fålgelmiljön i Hudiksvalls och Nordanstigs kommuner. Dessutom skallföreningen verka för att sprida kunskap i fågelfrågor genom kursverksamhet ochexkursioner. Föreningen skall vara ett forum där medlemmarna inspirerar ochinformerar varandra. En viktig uppgift för föreningen är att vara drivande i vissafrågor med anknytning till fågelskydd.

DÅ INGEN NATTVAKA kom ut i februari inleder vi dennabetraktelse redan i december 2005. Det har ju varitbrukligt med övervintrande smådoppingar undersenare år. I år fick Nordanstig för första gången stiftabekantskap med arten. En fågel upptäcktes vid Rönn-skär i juletid och fick sällskap av en artfrände i ja-nuari. Ytterligare en smådopping sågs i januari iSörfjärden. Några ovanliga övervintrare var annarskungsfiskare och häger i Iggesund, skärsnäppa iMellanfjärden samt svarthätta i Hudiksvall. Riktigtstora ögon gjorde också vi som hade nöjet att se fyragrågäss sträcka norrut vid Kuggören redan den 14

Fortsättning sidan 21

3

Sett i markernavåren-sommaren 2006 ..................... 3Mats Axbrink

Ringmärkningsverksamheten2005 .............................................................. 4Kenneth Karelius,Lars Göran Lindström

Varangerhalvön juli 2006 ........... 10Lars Göran Lindström

Fjällgäss i blåsväder ......................... 14Åke Andersson

Lappugglan i Utnäs .......................... 17Lars Göran Lindström

Bilder från Varanger ....................... 20Lars Göran Lindström

Fåglars namn........................................ 22Karin Svensson

Hedpiplärkan på Hölick .............. 23Mats Axbrink

Program ................................................... 26

Fotopå denna sida. Rödspov,Hålsjöviken, maj 2006.Lars Göran Lindström

Foto på framsidan. Lunnefågel,Hornöya, Varanger, Norge juli 2006.Lars Göran Lindström

Foto på baksidan. Myrspov,Komagervaer, Varanger, Norge juli2006. Lars Göran Lindström

INNEHÅLL NR 1-2 - 06

Sett i markernavintern -sommaren 2006

Nattvakan 1-2-06

Mats Axbrink

4Nattvakan 1-2-06

Ringmärkningsverksamheten

2005

Kenneth Karelius, Lars Göran Lindström

Ringm

ärkt gransångare. Foto: L

ars-Göran L

indström.

UNDER ÅR 2005 MÄRKTES 3579 fåglar av 80olika arter. Antalet boungar var betydligtflera än året innan, 2833, mest beroendepå att märkningen av tärnor och silltrut varrekordartad, medan antalet flygga fåglarfortsatte att minska och slutade på 746.

Märkningen av ugglor i maj gav ett braresultat. Både kattuggla och slaguggla hadefina häckningsresultat men det roligaste avallt var de två häckningar av lappuggla somhittades. En i ett gammalt ormvråksbo ochden andra i ett gammalt duvhöksbo. Sex

ungar av den på våra breddgrader sällsyntaugglan blev märkta.

Positivt var också de många häckningarnaav tornfalk. Hela 67 ungar blev märkta. Holk-utsättningarna börjar ge större och störreeffekt.

Märkningen efter kusten gav rekordantalav både silltrut, fisk- och silvertärna. Efter ettlångt uppehåll genomfördes märkning påGran vilket till en del förklara det höga anta-let silltrutar, 872, men även utan Gran sålyckades silltrutarna bra med sin häckning.

5Nattvakan 1-2-06

Totalt så märktes 2329 fåglar efter Hälsinge-kusten.

Ringmärkningen på Reffelmansviken un-der hösten blev mer eller mindre en kata-strof. Inte sedan 1992 har fångsten varitsämre och då var antalet ringmärknings-dagar betydligt färre än förra året. Totaltmärktes 571 fåglar av 36 arter. Jämför manmed de sista tio åren var årets fångst baraungefär en fjärdedel av snittsiffran.

Nästan alla av de arter som vi märker påReffelmansviken verkar ha haft en mycketdålig häckningsframgång. Det dåliga resul-tatet var lite förvånande för när vi i juni kol-lade resultatet i en del av småfågelholkarna

50

100

150

200

250

300

350

15

30

45

60400

Lövsån

gare

Grans

ånga

re

Sävs

parv

Järn

spar

v

Rödha

ke

Svar

thätt

a

Träd

gård

s-

sånga

re

Diagram 1. Antal märkta lövsångare, gransång-are, sävsparv och järnsparv 2005, jämfört medgenomsnittet under de senaste tio åren.

Diagram 2. Antal märkta trädgårdssångare, svart-hätta, rödhake och ärtsångare 2005, jämfört medgenomsnittet under de senaste tio åren.

Märkta 2005

Medeltal märkta de senaste tio åren

Märkta 2005

Medeltal märkta de senaste tio åren

så hade svartvit flugsnappare lyckats mycketbra. Många kullar och ett bra snitt påungfågelsproduktionen.

Speciellt sångare (bland annat lövsångare,trädgårdssångare, ärtsångare och svarthätta)men även flera andra arter som rödhake,sävsparv och järnsparv låg på fångster på15-30 procent av det normala. En art somavvek från mönstret var gransångare där an-talet nära nog blev normalt (se diagram 1och 2).

Det verkar som om mest nordliga arterdrabbats. Den dåliga försommaren med kalltoch regnigt väder en stor del av juni är nogen stor orsak till det dåliga resultatet. Man

Ärtsån

gare

6Nattvakan 1-2-06

kan ju bara tänka på vad som skulle kunnahända om samma dåliga förhållanden skullefortsätta några år. Det skulle verkligen kunnadecimera antalet fåglar kraftigt. Stenknäckblev enda nya märkart för året.

ÅterfyndUnder året inkom 88 återfynd av 19 arter.Trutarna dominerade med gråtrut som över-lägsen etta. Här följer några av de intressan-taste fynden.

En gråsiska, av rasen cabaret, märkt påReffelmansviken kontrollerades av en ring-märkare i Utsira, Norge efter knappt två år.En annan gråsiska, också av rasen cabaret,fastnade även den ännu en gång i ett slöjnät,nu på Faludden, Gotland bra precis två årefter den blev märkt (1).

Två återfynd av havstrut kom från Hol-land. En av fåglarna var märkt på Skott-stenarna, Rogsta och var vid avläsningen sjuår gammal. Den andra, som hittades död,var betydligt yngre, märkt året innan. IKaliningrad, Ryssland hittades ytterligare enhavstrut död, fem år efter födelsen på Ti-hällsten. Ett fjärde återfynd kom från Jyll-and, Danmark (2).

Fyra återfynd av skrattmås kom från Hol-land. Alla avlästa av ringmärkare. Den äldstavar drygt fyra år gammal. Två av fyndenkom från Belgien, den ena avläst och denandra funnen död. Även från Irland komett återfynd. Fågeln blev avläst två gånger, iseptember och i november. Fågeln var föddpå Gröthällan, Innerstön (3).

Inget riktigt långväga återfynd av silltrutinkom under året. Dock två fynd från Fin-land, ett från Tyskland och ett från Kroatien.Den sistnämnda fågeln ringmärktes på Jätt-bågan i juli 1998 och avlästes i Zagreb i mars2005 på väg norrut från sina vinterkvarter.Avstånd 1794 km (4).

En fisktärna märkt på Halvarskär kontrol-lerades endast 43 dagar senare av en ring-märkare på Ottenby, Öland. En annan fågel

var betydligt äldre, nästan sju år, när denkontrollerades utanför Bryssel, Belgien i april2005. Ringen måste ha varit sliten för märka-ren satte på en ny ring (5).

En tornfalk som märktes i Mörtsjön, Has-sela i juni 2006 hittades häckande i Vasa län,Finland sommaren 2005. Fågeln, en hona,var en av sex ungar i kullen.(6).

En taltrast märkt som unge hittades två årsenare död i Spanien, skjuten. Avståndet frånmärkplatsen i Stamnäs var 2422km (7).

En tordmule född på Jättbågan hittadesåtta år senare häckande på andra sidan Bot-tenhavet utanför Vasa. För en annan mulegick det inte lika bra. Den ändade sina dagari ett fisknät utanför Gdansk, Polen (8).

Det är inte lätt att vara rovfågel, varkendag- eller nattaktiv. En slaguggla var barafyra månader gammal när den hittades dödi Gnarp. Trafiken skördar många offer. Enberguv märkt utanför Hudiksvall hittadestrafikdödad fem år senare i Bollnäs och enormvråk blev bara ett år gammal innan denmötte sitt öde i form av en bil. En fiskgjusedrunknade i ett fisknät i Rengsjö, Hälsing-land fyra år gammal.

KontrollerEtt flertal havsörnar, både från finska ochsvenska Lappland, Vasa-län, Åland och södraSverige, avlästes på åtlar. En silltrut märkt iGamla Karleby, Finland hittades död på Granoch en rörsångare märkt i Värmland fånga-des på Reffelmansviken.

Gråsiska av rasen cabaret.

7Nattvakan 1-2-06

Art Pull Flygg RMV Summa

Storskarv 123 123Gråhäger 9 9Vigg 1 1Ejder 1 1Knipa 1 1Fiskgjuse 6 6Ormvråk 4 4Duvhök 5 1 6Tornfalk 67 67Strandskata 2 2Tofsvipa 1 1Roskarl 5 5Labb 6 6Skrattmås 83 83Fiskmås 148 148Gråtrut 300 300Silltrut 872 872Havstrut 52 52Fisktärna 195 195Silvertärna 460 460Skräntärna 2 2Tobisgrissla 25 25Tordmule 153 1 154Kattuggla 10 10Lappuggla 6 6Slaguggla 16 16Sparvuggla 2 1 2Hornuggla 1 1Tornseglare 5 1 6Gråspett 1 1Större hackspett 6 6Ladusvala 4 4Ängspiplärka 9 9 9Trädpiplärka 3 3 3Sädesärla 4 4 4 8Sidensvans 3 3Järnsparv 19 19 19Rödhake 10 10 10Blåhake 12 12 12Rödstjärt 8 8

8Nattvakan 1-2-06

Art Pull Flygg RMV Summa

Buskskvätta 3 3 3Rödvingetrast 10 10Björktrast 1 1Trädgårdssångare 18 18 18Svarthätta 9 9 9Ärtsångare 3 3 3Törnsångare 4 4 4Sävsångare 8 8 8Rörsångare 2 20 22 22Kärrsångare 1 1 1Lövsångare 74 74 74Gransångare 99 99 99Kungsfågel 1 1 1Svartvit flugsnappare 151 1 152Talgoxe 11 105 37 116Svartmes 1 1Blåmes 5 31 20 36Tofsmes 2 2Talltita 3 2 3Nötväcka 5 5Trädkrypare 3 2 3Törnskata 5 5 5Skata 1 1Kaja 5 5Kråka 3 3Stare 72 72Pilfink 9 1 9Bofink 8 6 8Bergfink 21 10 21Gråsiska 15 15 15Snösiska 2 2 2Steglits 6 6 6Grönfink 114 110 114Grönsiska 16 7 16Domherre 35 3 35Stenknäck 1 1Rosenfink 1 1 1Sävsparv 43 43 43Videsparv 1 1 1Gulsparv 3 3Summa 2833 746 571 3 579

9Nattvakan 1-2-06

1 Gråsiska2 Havstrut3 Skrattmås4 Silltrut5 Fisktärna6 Tornfalk7 Taltrast8 Tordmule

Återfyndskarta

Hudiksvall

8

3

4

6

4

1

1

7

3

2

2

2 23

3

3

3

4

4

5

8

10Nattvakan 1-2-06

Varangerhalvön

juli 2006

Lunnefågel, H

ornöya juli 2006. Foto: Lars-G

öran Lindström

.

Lars Göran Lindström

Sommaren 1989 gjorde fågelklubben en resa till Nordnorge och bland annat besöktesVarangerhalvön. Jag hade då inte möjlighet att följa med. Nu i somras blev det äntligen av att

göra en resa till tundran och fågelöarna.

PLANERINGEN FÖR RESAN BÖRJADE I MAJ när jagkollade tidtabeller för buss genom Finlandoch Norge och båtturer ut till fågelberg. Så-dana gånger är Internet ett otroligt hjälp-medel.

Varangerhalvön ligger i nordöstra Norgeinte långt från den ryska gränsen. Eftersom

jag befann mig i Båtskärsnäs, utanför Kalix,skulle min resa (80 mil norrut) börja där.

Första etappen var med buss till Torneå.En kort paus utnyttjades till att växla in bådeeuro och norska kronor. Tre dagar tänktejag stanna på Varangerhalvön så jag växladein 3000 svenska kronor. Tusen kronor om

11Nattvakan 1-2-06

dagen verkade ju vara en vettig summa närjag mesta delen av tiden skulle vara ute i na-turen och titta på fåglar. Men det visade siginte stämma riktigt.

Nästa etapp gick till Rovaniemi där enlångfärdbuss skulle gå till Vadsö på Varan-gerhalvön. Efter mat och en öl i Rovaniemiväntade �Eskelinen lapinlinjat� som har körtbusstrafik till Nordnorge sedan 1920-talet.Jag behövde inte trängas på bussen, tre pas-sagerare totalt. Nordfinland består mest avstora skogar avlösta av små sjöar och myr-områden så första delen av resan blev gan-ska monoton. Sodankylä och Ivalo passera-des och mot kvällen kom bussen fram till En-are träsk och den stora sjön med dess mångasmå öar och vikar gav en välkommen om-växling. Ända sedan jag gick i folkskolan ochläste om skolterna som bodde vid sjön harjag velat se hur den ser ut. Ett par timmarsenare började landskapet att bli mera kupe-rat och fler och fler kalfjäll syntes. Kring mid-natt kom vi fram till Tana älven, gränsälvenmellan Finland och Norge, och nu var jagalldeles ensam på bussen. Ett flertal båtar varute och fiskade lax i den berömda storlax-älven. En stund senare, Norge är smalt häruppe, kom vi ner till Varangerfjorden ochishavet. Från bussen såg jag flera havsörnaroch en del labbar i den ljusa sommarnatten(midnattssolen skiner från början av maj tillmitten av augusti). Strax före klockan ett varbussen framme i Vadsö, fylkeshuvudstadenför Finnmarks fylke, med cirka sex tusen in-vånare. Klockan var mycket och jag tyckteinte att det var någon ide att ta in på hotellså jag hittade en parkbänk mitt inne i stan,tog fram sovsäcken och lade mig på bänken.Efter cirka en timme hörde jag röster ochsatte mig upp. Två något berusade norrmänkom fram och undrade varför jag sov påparkbänken. Efter en del förklarande så be-rättade de en massa om Vadsö och den storainvasion av finnar som skedde på 1800-ta-let. Alla ortsnamn skrivs fortfarande på tre

språk norska, samiska och finska och mångainvånare pratar fortfarande finska. De lo-vade att komma med frukost klockan femmen då låg de nog och sov ruset av sig.

Klockan sju skulle bussen till Vardö gå ochinnan hann jag med en tur ut till Vadsöya,en promenad på 500 meter. Där såg jag etttjugotal alförrädare, tyvärr så hade ingensin praktdräkt kvar. Mängder av strand-skator och rödbenor gick också efter stran-den.

Bussfärden till Vardö tog bara drygt entimme. Busschaufören berättade om demånga havsörnar som brukar sitta efterstranden och mycket riktigt satt där tre ävennu. Innan man kommer till Vardö åker manigenom en 2900 meter lång tunnel underhavet. Det var den första tunnel av sitt slagsom byggdes i Norge. Halv nio var vi frammei Vardö och nu hade jag en halvtimme innanbåten skulle gå till fågelberget Hornöya. Allthade flutit på bra och alla tider som jag hadeskrivit ut från Internet hade stämt.

Vardö är Norges östligaste stad med cirkatvå tusen invånare. De flesta lever av fisketoch de industrier det skapar.

Båtturen ut till Hornöya tar bara tio mi-nuter och ganska snart efter att vi lämnathamnen syntes både tretåiga måsar och alkorav olika slag. Vi gick iland alldeles nedanförfågelberget och man slogs direkt av denenorma mängden fåglar och den otroligaljudkuliss som man möttes av. Stanken avspillning kändes också mycket starkt.

På Hornöya häckar tretåig mås, tordmule,sillgrissla, spetsbergsgrissla, lunnefågel, stor-skarv och toppskarv.

Efter att ha fotat alla arter i ett flertal olikapositioner följde jag stigen upp på själva öntill Vardö fyr. Där hade man en otrolig utsiktöver Vardö och omkringliggande öar. Vidtolvtiden kom båten och på återfärden vi-sade sig en stormfågel alldeles intill båten.Hungrig som jag var smakade en fisksoppa iVardö alldeles utmärkt. Buss tillbaka till Vadsö

12Nattvakan 1-2-06

och därefter tog jag in på hotell, en natt påparkbänk fick räcka.

På kvällen tog jag åter en promenad tillVadsöya som var utgångspunkt när Nord-polen skulle erövras av Roald Amundsen.Luftskeppsmasten står idag kvar som ettmonument. I en större pöl snurrade ett 50-tal smalnäbbade simsnäppor runt i sin jaktefter insekter. Även en brednäbbad sim-snäppa visade sig kort. Vinterhämpling ochgråsiska hördes varnade på ett flertal ställenoch ännu fler alförrädare syntes, dock ingenpraktejder bland alla vanliga ejdrar.

Nästa morgon var det åter dags att ta bus-sen mot Vardö. Denna gång steg jag dock avhalvvägs vid Komagervaer där jag på kartansett att det fanns ett vidsträckt myrområdeinte allt för långt från vägen. Vädret var intehelt perfekt lite småregn och 12 grader varmtmen alldeles lugnt.

Det var ganska lättgången terräng, uppepå fjället fanns ett ganska stort antal �hyt-ter� och till varje ledde en, ja jag vet inte omman skall kalla det för väg, men det var i allafall lättare än om det inte funnits någon alls.Jag hade inte gått långt förrän jag hörde ettläte som jag fick fundera en stund på vad detvar. Lappsparv så var det. Det visade sig attlappsparv var den överlägset vanligaste tätt-ingen följt av ängspiplärka och stenskvätta.Så är det inte i de svenska fjäll jag varit i. Därär lappsparven inte alls så frekvent som här,trots att markvegetationen såg ut precis somi de svenska fjällen. Efter en stund kom jagfram till själva myren. Jag stötte upp en kullfjällripa och såg flera labbar. Någon enstakafjällabb visade sig också. Minst tre par kärr-snäppa varnade och en blåhake visade uppsitt vackra bröst. På väg tillbaka till vägenkom resans höjdpunkt, myrspov. En otroligt

Kärrsnäppa. Komagervaer, Varanger juli 2006. Foto: Lars G Lindström.

13Nattvakan 1-2-06

grann hane och en nästan lika fin hona vi-sade upp sig fint där de stod på tuvor fullaav hjortronblad. De var mycket oroliga ochhade nog sina ungar alldeles i närheten. Enbrushane varnade precis innan jag lämnademyren. En överraskande observation varhäckande roskarl fem kilometer från kusten,på kalfjället. Hemma är man van att bara seroskarlen längst ut i kustbandet.

På eftermiddagen kom bussen tillbaka frånVardö och jag fortsatte nu mot Ekkeröya.Ett fågelfjäll som numera är en halvö och ditbilväg går nästan ända fram. På Ekkeröyahäckar 40000 tretåiga måsar men efter attha sett 20000 på Hornöya var jag ganskaless på �krykjorna� så istället gick jag upp påsjälva halvön. Där fanns mängder av kanon-ställningar och bunkers från andra världs-kriget. På fjällplatån såg jag även här enmängd lappsparvar och labbar.

Nu hade sista bussen till Vadsö redan gåttså enda möjligheten att ta sig dit var medtaxi. Det var till skillnad från allt annat intemycket dyrare än i Sverige. Jag frågade taxi-chauffören om han hade något bra matställeatt rekommendera och jag fick tips om ett

indiskt ställe (det fanns bara en restuarangtill). Väl framme i Vadsö uppsökte jag denindiska resturangen och inmundigade kyck-ling med ris och curry. Jättegott och dyrt vardet. Servitösen frågade om jag ville ha ettnambröd. Jag trodde att det ingick men detkostade 50 norska kronor (över 60 svenska).

Efter att jag betalat notan gjorde jag enkoll över hur mycket norska pengar jag hade,44 kronor var allt jag hade kvar. Så trots ennatt på parkbänken så var de 2500 norskakronorna i stort sett slut på två dygn. Somtur var så hade jag sett allt jag ville så det varnu bara att vänta tills bussen skulle gå till-baka till Rovaniemi klockan tre på natten.Men det blev ingen öl under väntetiden utanbara en påse godis.

Höjdpunkten på resan var besöket påmyren vid Komagervaer. Där visste jag vilkaarter man skulle kunna se men man fick letaupp dem själv och det var spännande helatiden. Fågelbergen var också häftiga menefter en stund blev man lite less för det var juhela tiden samma arter även om mängdenvar imponerande.

Labb. Ekkeröya, Varanger juli 2006. Foto: Lars G Lindström.

14Nattvakan 1-2-06

FjällGÄSS i blåsväder

DET LILLA KVARVARANDE FJÄLLGÅSBESTÅNDET inorra Norge är nu nere på 10-20 par ochhar under längre tid minskat med 5-10 pro-cent årligen. De senast kända häckningarnaav fjällgäss från det ursprungliga beståndet iFinland och Sverige ägde rum under 1990-talet. På Kolahalvön i Ryssland och områdetnärmast öster där om finns endast enstaka

fåglar kvar. Först i nordligaste Ryssland, väs-ter om Ural, finns fjällgåsen i något störreantal.

Att arten minskat så kraftigt beror på denhöga dödligheten under flyttning och i över-vintring. Inte minst senare års ringmärkningav norska och ryska fjällgäss har visat attmånga försvinner under flyttningen till

Fjällgåsen är en globalt hotad art och den fortsätter att minska. Utsatta gäss i de svenskafjällen i Projekt Fjällgås regi riskerar att behöva avlivas på grund av misstankar om att de kanbära bläsgåsgener. Problemen är många, men nu är ryska fjällgäss på väg till Sverige. Kanske

kan de vända vinden för fjällgässen?

Åke Andersson

Fjällgäss i Lillfjärden. Foto: Lars G Lindström.

15Nattvakan 1-2-06

vinterkvarteren. Främst tycks det vara jaktoch biotopförändringar som orsakar detta.

Fjällgåsen klassas som globalt utrot-ningshotad och den är tillsammans medkornknarren den enda fågelarten i vår faunasom har så dystra utsikter.

I detta hotläge har satsningar gjorts föratt rädda arten kvar i Europa. Två synsätthar utvecklats, dels ett som vill lägga all kraftpå att skydda det ursprungliga beståndet, delsett som vill hjälpa upp läget med uppföd-ning, utsättning och ändring av sträckväg.Motsättningarna mellan dessa grupper harefterhand blivit mycket stora.

Häckfågel i LapplandProjekt Fjällgås startades av Lambart vonEssen for 25 år sedan. Arbetet har gått ut på

att försöka få fjällgåsen tillbaka som häckfå-gel i Lappland.

Projektet har drivits av Svenska Jäga-reförbundet med stöd av Världsnatur-fonden, Naturvårdsverket, Nordens Ark ochdåvarande Domänverket. I sen tid har ävenVåtmarksfonden, Alvins fond och GöranGustafssons Stiftelse för natur och miljö iLappland bidragit. Stora ideella insatser hargjorts av projektgruppen, fjällbor och en-skilda ornitologer.

Strategin har varit att med hjälp av fos-terföräldrar (vitkindade gäss) lära fjällgås-ungar som fötts upp på Öster Malma attflyga mot sydväst till övervintring i Holland,en flyttning som går genom områden ochtill lokaler med begränsad jakt och därmånga gåslokaer skyddas.

Efter utsättning av fjällgåsungar underåren 1981-1999 har ett litet bestånd av fjäll-gäss etablerats i Arjeplogsfjällen. Under se-nare år har 10-15 par häckat i området ochdet totala beståndet uppgår till i storleks-ordningen 100 fåglar. Antalet flygfärdigaungar varierar, men genomsnittet ligger påcirka 15 ungar per år.

Stort bakslagSå långt allt väl, även om det finns kritikersom tycker att förändringen av flyttväg ärett tveksamt ingripande i fåglarnas natur-liga beteende.

Det stora bakslaget för projektet kom närgenetiska undersökningar visade att en delav de fjällgäss som finns i hägn på ÖsterMalma och i djurparker i Sverige och nord-västra Europa bär på arvsanlag från bläsgås.

De fåglar som bevisligen hade gener frånfrämmande arter har avlivats. Problemet förfortsättningen är emellertid att fjällgås ochbläsgås är så nära besläktade att det meddagens genetiska metoder är omöjligt attmed hundra procents säkerhet välja ut häg-nade fjällgäss som är fria från arvsanlag frånandra arter.

16Nattvakan 1-2-06

Fjällgäss i Lillfjärden. Foto: Lars G Lindström.

En lösning för att få fram rena fjällgäss förutsättning skulle kunna vara att få in vild-fångade fjällgäss. Norska fåglar vore det allrabästa, men med tanke på hur få fåglar somfinns har detta hittills ansetts alltför riska-belt.

Ryska fjällgässSedan flera år har Projekt Fjällgås haft sam-arbete med ryska biologer som lovat hjälpatill. Och nu är åtta fjällgäss, fångade somungar i norra Ryssland 2005, på väg att flyt-tas till karantän. Jordbruksverket har getttillstånd för införsel. Innan dessa gäss sändstill Sverige ska de testas så att de inte är bä-rare av fågelinfluensa eller andra sjukdomar.

Självklart kommer det att ta ett antal årinnan gruppen blir så stor att ungar produ-ceras för utsättning. Någon utsättning i regiav Projekt Fjällgås är därför inte aktuell un-der de närmaste åren.

Däremot har ett annat projekt, Opera-tion Fjällgås, som leds av tyska biologer fåtttillstånd för utsättning av 25 fjällgåsungar iVästerbottensfjällen under 2006*.

Fåglarna ska präglas på ultralätta flygplan-och ledas till övervintringsområden i västra

Tyskland. Det blir alltså ett test av den metodsom i mindre skala tidigare prövades avnågra fransmän och som gav upphov till enfilm som visats i svensk TV

Tillståndet för inplantering gäller underförutsättning att fjällgässen uppfyller vissaangivna genetiska krav. Jägareförbundet harbeslutat överlåta ägg från fjällgässen på Ös-ter Malma och Gotland for denna test-flygning.

Projektet har mötts av kraftig kritik frånmånga håll. Man menar att det är att eta-blera en ny flyttväg och att metoden är allt-för artificiell.

Avliva svenska gäss?Av de utsatta fjällgässen från Öster Malmahar sannolikt åtminstone några inslag av bläs-gås. Från bland annat norskt håll uppfattasdet som en fara för de norska gässen.

Bonnkonventionens vetenskapliga råd hargett rekommendationer att fånga in eller av-liva hela det nuvarande svenska beståndet.Under 2006 ska en utredning göras för attbedöma vilka konsekvenser det svenska be-ståndet kan ha för norska fjällgäss, om det ärmotiverat att plocka bort beståndet och hurman i så fall skulle gå tillväga.

Det är tufft att vara fjällgås i dessa tideroch det är inte lätt att vara deras livräddareheller.

Fotnot: Åke Andersson är andfågel-forskare och ansvarig for Projekt Fjällgås.

Artikeln är tidigare publicerad i SvenskJakt.

* Den planerade utsättningen av fjällgås-ungar i Västerbottensfjällen, med hjälp avultralätta flygplan med sikte på ett över-vintringsområde i västligaste Tyskland, ärinställd. Orsaken är fågelinfluensan som gjortatt en sponsor dragit öronen åt sig.

17Nattvakan 1-2-06

Lappugglani

Utnäs

Lappuggla. Foto: L

ars-Göran L

indström.

Lars Göran Lindström

REDAN I FEBRUARI såg en av fågelklubbens med-lemmar Olof Bovin, som bor i Utnäs, en lapp-uggla. Dagarna efter var flera av fågel-klubbens medlemmar till Utnäs och fick seden imponerande fågeln. För min del blevdet dock inte att åka dit (OS höll på sombäst). Sedan kom ingen observation förränpå kvällen den 21/4 då Olof ånyo såg lapp-uggla, nu dessutom två stycken.

Dagen efter, som var en lördag, cykladejag vid femtiden på eftermiddagen ut tillUtnäs. Jag hittade ganska snabbt det öppnaområde där ugglan hade setts dagen före.Vädret var inte så bra, det blåste en kall nord-västlig vind, så efter en promenad runt om-rådet ställde jag mig i lä bakom en lada ivrigt

spanande efter ugglorna. Efter cirka två tim-mar hörde jag några kråkor kraxa intensivtoch samtidigt fick jag se en lappuggla kommaflygande alldeles ljudlöst in mot en skogs-dunge. Allt gick mycket fort men jag fick ialla fall se en lappuggla. Jag gick mot detområde där jag hade sett ugglan flyga in.Trastar och bofinkar varnade upprört menhur jag än gick och letade fick jag inte syn pånågon uggla. Klockan var nu halv nio ochjag hade ju ändå fått se lappugglan så jaggick tillbaka mot cykeln som jag hade ställtefter en liten grusväg. Jag klev på cykeln föratt fara hem.

Jag hade bara cyklat 50 meter när jag ge-nom några grenar såg att det satt en uggla

18Nattvakan 1-2-06

cirka 40 meter längre fram efter grusvägen.Snabbt av cykeln, men för snabbt för jagsnubblade när jag skulle stiga av och fördeganska mycket oväsen. Då var det kört tänktejag, men ugglan hade inte gett sig iväg utansatt helt lugnt kvar på sin gren. Jag tog framkameran och började sakta smyga mig när-mare. När grenarna inte längre var i vägentog jag de första bilderna. Ugglan satt snälltkvar och tittade inte speciellt mycket åt mitthåll. Jag gick närmare och närmare ivrigtfotograferande. Till sist hade jag kommit sånära så att jag var mitt framför ugglan, påandra sidan grusvägen. Jag satte mig försik-tigt ned för att få bättre stöd för kameran.Ugglan satt kvar och jag knäppte en hel massakort.

Jag reste mig försiktigt upp och börjadegå över grusvägen, knäppte nya kort och

smög mig ännu närmare. Då jag var så näraatt ugglehuvudet täckte hela sökaren på ka-meran stannade jag på cirka tre meters av-stånd från ugglan som fortfarande satt all-deles lugnt på samma gren. Hade jag haft enlång arm hade jag nästan kunnat ta i fågeln.Den snurrade på sitt huvud och spanade åtalla möjliga håll. För att ugglan skulle tittapå mig (jag ville ha bilder rakt framifrån)var jag tvungen att skrapa med foten i gru-set annars spanade den åt andra håll ochbrydde sig inte ett dugg om mig.

Enligt Olof hade den tidigare också varithelt oskygg och suttit på deras tomt baranågra meter från huset.

Det blev nog den häftigaste fågelupp-levelse som jag har varit med om, tre meterfrån den näst största ugglan i Sverige. Resul-tatet ser ni på bilderna.

19Nattvakan 1-2-06

20Nattvakan 1-2-06

Tretåig mås. Ekkeröya, Varanger juli 2006. Foto: Lars G Lindström.

Toppskarv. Hornöya, och lappsparv, Ekkeröya, Varanger juli 2006. Foto: Lars G Lindström.

Spetsbergsgrissla. Hornöya, och Roskarl, Komagervaer, Varanger juli 2006. Foto: Lars G Lindström.

Fåglar i Varanger

21Nattvakan 1-2-06

Fortsättning från sidan 3januari! Vintern ville dock visa var skåpetskulle stå och februari och mars blev riktigtkyliga. Kalla vintrar innebär mycket havsisoch på de områden som förblir isfria samlasstora mängder sjöfågel. Kring Hornslandetkunde under denna period ses bland annatflera alförrädare, bläsand och mängder avdykänder.

Kring Hudiksvall ses varje år de flesta iSverige förekommande anser-gässen.INordanstig brukar det vara lite sämre ställtmed den saken. Därför kan vi uppmärk-samma att bläsgäss sågs i Jättendal och Gnarpunder våren och en spetsbergsgås i Bergsjö.Andra trevliga vårfynd i den kommunen varrördrom i Jättendalssjön, härfågel i Bäcks-and, Gnarp samt snatteränder vid Ornskar-pen. I början av september hittades en rast-ande dubbelbeckasin på Gnarps golfbana.

Rariteter i Hudiksvallstrakten var relativtfå men nämnas bör att spelande dubbelbecka-sin återkom till Finflo och rödspov rastadeåter i Hålsjöviken. Det var först på sensom-maren som riktigt ovanliga fynd gjordes:

först en storlabb som sågs utanför Korsholms-udden och sedan en hanne amerikanskkopparand i Tjärnatjärn, Bjuråker.

Var det gott om ugglor våren 2005 såmåste 2006 läggas till handlingarna som ettav de sämsta uggleåren. Det var i principknäpptyst i skogarna och det enda i ugglevägsom kunde skänka glädje var flera lapp-ugglor som sågs bland annat i Forsa, Norrbooch Delsbo. Om ugglelyssningen var dålig sågick det lite bättre att lyssna till nattsångareunder försommaren. Rördrommen i Jätten-dal är redan nämnd och till den kan läggasfem vaktlar, fyra småfläckiga sumphönor, sjukornknarrar, en flodsångare och rätt gottom gräshoppsångare i vårt område.

Bland områdets häckfåglar kan vi nog till-föra sillgrissla nu. Arten ses ju årligen i en-staka exemplar i våra tordmulekolonier.Flest fåglar brukar ses på Gran och länge harvi misstänkt häckning här. Under sommarensbesök på ön så sågs stadigt dryga tio sillgrissloroch vid ett tillfälle i juni kunde ett par sessom parade sig på ön, ett nog så starkt häck-ningsindicium.

Alförrädare vid Kuggören, mars 2006. Foto; Lars Göran Lindström.

22Nattvakan 1-2-06

GröngölingGröngölingen har ett unikt svenskt namn.Efterledet göling med varianterna gyling, gyl-ling och gölja syftar på färgadjektivet gul.Gröngöling betyder alltså den gröngule, enmycket logisk förklaring med tanke på grön-gölingens gula övergump.

MorkullaDet dialektala ordet mor betyder skogig kärr-mark och en kulla är en flicka. Fågelns namnbetyder alltså kärrflickan eller skogstösen.Artens latinska namn syftar på samma sak.Scolopax rusticola betyder den långnäbbadelantflickan. Fortsättning sidan 25

Fåglars namn

Karin Svensson

Varför heter fåglar som de gör och hur har de fått sina namn? Börjar man ställa sig sådanafrågor och försöka leta svaren, blir man snart fascinerad av hur mycket ett fågelnamn kan

berätta. Många fåglars namn har en mycket spännande historia och betydelse. I boken �Orre,trast och trana. Om fåglars namn� av Lennart Nilsson, finns mycket spännande att läsa. För

den som bara är det minsta nyfiken på ursprunget till och betydelsen av fåglars namn, ärboken verkligen att rekommendera. Här följer några smakprov:

Fiskgjuse, Sivik maj 2006. Foto

: Lars G

Lindström

.

23Nattvakan 1-2-06

FÅGELSKÅDNING KAN SOM BEKANT BEDRIVAS underhela året och i alla delar av vårt område. Attåka ut för att skåda fågel en gråmulen dag ibörjan av december kanske dock för mångainte låter särskilt lockande. Jag tog dock envanlig så kallad Hornslandsrunda denna lör-dag utan några större förhoppningar att senågot oväntat. Efter ett besök på Kuggören

så anländer jag vid tolvtiden till Hölick. Jaggår först ut på Hölickskär för att kolla litesjöfågel. Därefter går jag mot sanddyn-området. En familj med hund är ute och pro-menerar i området och framför dem så fly-ger det upp en piplärka rakt emot mig. Jaghör dess lockläte, men känner inte alls igendet. Vad är det här för någonting? Borde

Hedpiplärkan på Hölick

Några tankar

Mats Axbrink

Att hitta något riktigt ovanligt i fågelvärlden är få förunnat. I början av december 2005 hadejag glädjen att finna en hedpiplärka på sanddynfälten på Hölick.

Hedpiplärka. K

raftigt sträckat bröst. Foto: Stefan Persson.

24Nattvakan 1-2-06

kollas upp! Jag går fram till platsen där få-geln landat och den flyger upp innan jaghunnit lokaliserat den på marken. Jodå detär en piplärka, men återigen detta konstigalockläte. Hmm, sent på året, konstigt lock-läte, sanddynfält. Kan det vara den extremtovanliga mongolpiplärkan? Jag gör ett nyttförsök att få syn på fågeln. Den flyger återupp, men nu tillsammans med en gulsparv.Piplärkan är klart mindre än sparven � ingenmongolpiplärka alltså. Attan också, vad kandet vara? Jag ringer desperat Thomas Thigerom hjälp, får hans tips om vad jag borde tittaextra på om jag skulle få bra syn på den.Efter ett tag får jag en kort obs när denspringer i kanten mellan sandstranden ochgräsmark, storlek som en ängspiplärka, rättmörka ben, rätt kraftigt streckad på bröstet,ingen streckning på ryggen. Klockan är tvåpå eftermiddagen och det börjar bli rättmörkt. Kollar i fågelboken, teoretiskt skulledet kunna vara en hedpiplärka, men den ärju ändå ovanligare än mongolpipen..! Kan-ske en avvikande ängspiplärka ändå? Ringeroch pratar med Thomas och Stefan Perssonpå kvällen, de åker ut och kollar om de kanhitta fågeln på söndagen.

Thomas och Stefan hittar fågeln på sön-dagen, men tyvärr får de inte ut något merän att det är något skumt med denna fågeloch att den är i princip omöjlig av få syn pånär den skickligt smyger bland grästuvorna.Säkert något ovanligt, men piplärkor är jusvåra arter och då gäller det att se alla karak-tärer på dem. På måndag regnar det och såmåste man jobba, men Stefan ringer på kväl-len �På onsdag kommer snön, borde vi inteåka ut och leta piplärkan imorgon?�. Sagtoch gjort. På tisdag är vi en mindre delega-tion som är på plats. Piplärkan hittas efterett tag på Själhällorna, men den har inteändrat beteende, lika omöjlig att få syn påtrots att vi smyger som indianer blandgrästuvorna......! Stefan har med sig några

slöjnät som placeras upp på strategiska plat-ser och döm om vår förvåning när fågelnhelt plötsligt flyger in i ett av näten. Snab-bare än Asafa Powell är vi framme vid nätetoch kan plocka loss piplärkan. Eftersom viredan innan läst på om olika piplärkearterkan vi ganska snabbt konstatera att det rörsig om en hedpiplärka! Andra fyndet iSverige! Vi tar olika mått och fotograferarfågeln från alla vinklar. Fågeln återfinns inteunder onsdagens snöglopp.

Hedpiplärkan förekommer i flera raser pånorra halvklotet. Det första fyndet i Sverigeavsåg en fågel av den sibiriska rasen. När viunder de närmaste kvällarna granskar måttoch foton blir vi allt säkrare på att vår fågelär av den amerikanska rasen. I Sverige ärdet ju inte alltför ovanligt med fynd av sibi-riska tättingar under hösten, till exempeltaigasångare, kungsfågelsångare och störrepiplärka (den senare har ju exempelvis settstre gånger på Hölick). Fynd av amerikanskatättingar är dock oerhört ovanligt. Varförskulle ett sådant göras hos oss av alla plat-ser?

Som alla kommer ihåg så drabbades Ame-rika under hösten 2005 av ett otal orkaner.Oväder kan ofta föra fåglar på avvägar ochunder hösten sågs bland annat på Azorernaamerikanska tättingar i en aldrig skådad om-fattning. Kunde hedpiplärkan på Hölick varaett resultat av Katrina med flera orkaner iAmerika? Men Hölick ligger ju på ostkusten,vore det inte mer rimligt att amerikanskafåglar landar på västkusten istället? Jovisst,men är de i bra kondition så fortsätter jufåglar in över land och blir då svåra att upp-täcka. Exempelvis så ses fler sibiriska tättingarpå norska västkusten än efter svenska norr-landskusten. Små fåglar blir lättare att upp-täcka när de tvekar att bege sig ut över havetän när de kommer in från havet och har enlång kuststräcka att välja på. Kanske hedpip-lärkan kom in över Norge fortsatte österut

25Nattvakan 1-2-06

till den nådde havet igen vid Hölick ochgjorde halt där den tyckte sig finna en lämp-lig plats att rasta på.

Man kan också fundera på hur mångahedpiplärkor och andra rara småfåglar somförblir oupptäckta. Det är självklart enklareatt hitta en stor fågel än en liten. I Hudiks-valls kommun har exempelvis ägretthägeroch taigasångare setts vid två tillfällen var-dera. Jag skulle tro att den verkliga fynd-bilden egentligen är 1 på 10000 och intesom nu 1 på 1. Säkerligen smyger det om-kring många ovanliga tättingar höstetid äveni våra trakter, det gäller bara att upptäckadem. Det är bara toppen på isberget som vilyckas hitta.

Hedpiplärkan blir ringmärkt. Observera denosträckade ryggen. Foto: Mats Axbrink.

Fortsättning från sidan 22

FiskgjuseGjuse är ett namn som kommit att bli speci-ellt svenskt. Det härstammar från det indo-europeiska gheu, med betydelsen skälla ochtjuta. Namnet gjuse härmar med andra ordfågelns läte. I flera andra länder kallas få-geln annars för fiskörn. Fischadler på tyska,fiskeörn på danska och norska samt aguilapescadora på spanska.

TalgoxeFörleden talg är lätt att förstå. Talgoxen ärbegiven på fett och förknippas i mångadialektnamn med talg och fläsk; talghack-are, spikeköttfågel, fläsktjuv med flera

Namnets andra del är mera underlig. Detvar vanligt att ordet oxe användes om storaoch klumpiga varelser, något som inte pas-sar in på den snabba lilla talgoxen. Tydligenanvändes också ordet oxe ofta i negativ be-märkelse och som skällsord. På samma sättsom arten kallades fläsktjuv fick den namnettalgoxe för att den snabbt var framme ochhackade i sig talg och fet mat.

ViggDetta är ett av de få verkligt helsvenska fågel-namnen. Ordet vigg betyder kil i äldresvenska och härstammar från ett indoeuro-peiskt ord med betydelsen skarp. Det syftarförstås på viggens huvudprydnad, den spet-siga, kilformade tofsen i nacken. Vi finnersamma ord i åskvigg. I Norge heter viggentoppand och i England tufted duck, det villsäga tofsprydd and.

SpovDet svenska spov och det norsk-danska spovegår tillbaka på ett äldre ord, spoe eller spui,som finns i isländskan. Detta tros vara släktmed det germanska spowan (skynda sig) ochengelskans speed (hastighet). Ordet spovskulle alltså betyda den snabbe.

Storspovens vetenskapliga namn är Num-enius arquata, som i översättning blir påfal-lande poetiskt. Det grekiska ordet noumenioskommer av neos (ny) och mene (måne).Arquata är latin och betyder bågformad.Fågeln kallas alltså den bågformadenymånen, vilket självfallet anspelar på denböjda näbben.

26Nattvakan 1-2-06

Programhöst – vår

Samling där inte annat anges är alltid vid Lillfjärdens utfodringsplats.

World Bird Watch Day7/10

Tid: 07.00Ansvarig: Karin Svensson, 0650-17537

Över hela världen spanar man in hur mångaarter och hur många individer av varje artsom man kan se. Vårt mål för dagen blir medall sannolikhet Hornslandet. Hoppas att vikan bidra med någon art som inte kan ses iövriga Sverige.

Fältbestämmning av rovfåglar14/11, 5/12, 9/1 och 6/2

Tid: 19.00Ansvarig: Mats Axbrink 0650-963 87Plats: Studiefrämjandet

Lilla Kyrkogatan 9

Hur skiljer man en ormvråk från en bivråk?Är rovfågeln som flyger förbi en stenfalk el-ler en tornfalk. Om du vill lära dig det ochmycket annat när det gäller våra rovfåglar

Blåmes:Reffelmansviken, april 2006. Foto: Lars G Lindström.

27Nattvakan 1-2-06

så har du nu tillfället. Som deltagare istudiecirkeln får du den nya upplagan avboken �Rovfåglar i Europa� till en kostnadav 100kr. Bokens nypris är 258kr. Begrän-sat antal platser. Anmälan sker till KarinSvensson 0650-17537. Skynda på för detfinns bara 15 platser.

Tid: 08.00Ansvarig: Mats Axbrink 0650-963 87

Åter dags för den nu traditionella fågel-exkursionen på årets första dag. Förra åretkom det hitills bästa resultatet, 51 arter sågs.Få se om det kan slås.

20-års jubileum23/1

Tid: 19.00Plats: CUL, före detta LansenAnsvarig: L-G Lindström, 0650-14121

I november 1986 hölls fågelklubbens förstamöte i Tomashamnsstugan. Vi vill fira detta20-års jubileum med att dricka kaffe och ätatårta (fågelklubben bjuder) och dessutomtitta på bilder tagna av Lars G Lindström.Lite nostalgisnack ingår också.

Nyårsexkursion1/1

Uggleexkursion6/3

Tid: 19.30Ansvarig: Mats Sundkvist, 0650-16729

Att vara ansvarig för årets uggleexkursionär inte lätt. Man vet aldrig om det blir entotal flopp eller om man trots allt får höra

någon uggla ropa. Därför är det som vanligtklubbens ordförande som är ledare fördenna högst osäkra utflykt.

Årsmöte13/3

Tid: 18.30Plats: RäddningstjänstenAnsvarig: Styrelsen

Sedvanliga årsmötesförhandlingar och fikasom fågelklubben bjuder på. Vi skall ocksåförsöka få någon, precis som förra året, attvisa sina bilder från någon intressant resa.

Tisdagsexkursioner

Som en förhandsinformation startar åretstisdagsexkursioner den 10/4. Beroende påvåren kan det finnas mycket fågel i markernadå eller så är det fortfarande vinter.

Järnsparv:Reffelmansviken, april 2006.Foto: Lars G Lindström.

28Nattvakan 1-2-06