Detta är en a!sch från Socialdemokraterna

När du ärsjuk behöverdu vård, inteen kölapp.

Så här blev det: Dom med privata försäkringar tar gräddfilen!

Dom sa:

!

!

!

!

!

!

"#$#%&'$#'!"#&'(#)*+!,)-%!,&$!(.%!/%.,+#+!012!234*5%!5++!65'!).,+!7%0/)#6#+!6#*!8.#%'5!+&))!4-%*#'!9'*#%!*#'!$-'$'5!65'*5+7#%&0*#':!;#+!,+366#%!&'+#:!<5''&'$#'!3%!5++!%#$#%&'$#'!45%8#'!25%!)=185+,!5++!(-!4-%*$5%5'+&'!#))#%!8.6&)>5%*#'!5++!(9'$#%5:!! Även om det på vissa håll har skett förbättringar i tillgänglighet och personalen har gjort ett bra jobb väntar människor fortfarande orimligt länge på vård. De siffror som Sveriges Kommuner och landsting presenterade den 2 juli 2010 visar att det i maj 2010 stod drygt 2 000 fler personer i kö än maj 2006: I september 2008 lanserade den borgerliga regeringen den s.k. kömiljarden. Konstruktionen av kömiljarden inbjöd dock till fiffel med siffrorna. För att kunna nå regeringens mål förde landstingen över väntande patienter till en annan kö. Av SKL:s officiella statistik framgår hur köerna för besök och behandling har utvecklats sedan den 1 oktober 2006 (se figur 1 och 2). Kön för ”patientvald väntan” har ökat påtagligt sedan lanseringen av kömiljarden. Samtidigt sjunker andelen väntande i den officiella kön.

!

?@3%!*9!3%!,>98!/#2.4#%!*9!4-%*A!&'+#!#'!8.)577?!

<5665')5$+!,+0*!BC!CBD!7#%,0'#%!&!8.!&!65>!ECCB:!<5665')5$+!,+0*!BE!EFG!7#%,0'#%!&!8.!&!65>!ECHC:!!

Trots att ett stort antal landsting har ägnat sig åt kreativ bokföring fortsätter regeringen att hävda att köerna minskat. Regeringen har betalat ut en miljard kronor på felaktiga grunder baserat på fiffel med köstatistiken. Nu har regeringen insett sitt misstag och reglerna för kömiljarden har ändrats så att alla väntande ska räknas med. Men inte förrän den 30 september kommer alla landsting att avkrävas redovisning enligt den nya modellen, dvs. där alla väntande räknas in. Alliansregeringen kan på detta vis mörka vårdköerna tills efter valdagen.

!I85*!+&))$3'$)&$2#+!7-!/#80,+'5*!54!7#%,0'#%!6#*!,+0%5!4-%*/#204! I det ena landstinget efter det andra omdanas sjukvården. Stockholms läns landsting går i bräschen. Ersättningssystemet i Vårdval Stockholm omfördelar resurser från utsatta till välsituerade områden.1 Vårdval Stockholm premierar korta snabba besök och främjar inte förebyggande hälsoarbete.2 Läkare som tar emot många patienter och gör få provtagningar belönas med extra bonus. Läkare tvingas prioritera småkrassliga patienter som egentligen inte behöver läkarvård för att få in resurser till vårdcentralen. Personer med stora och komplexa vårdbehov nedprioriteras. De är helt enkelt inte lönsamma. Utsatta grupper som t.ex. HBT-personer och personer med psykisk sjukdom har sämre tillgång till vård än andra. Detta leder till ytterligare ohälsa för grupper som redan idag har sämre hälsa och större vårdbehov än befolkningen i stort.3 Detta är inte acceptabelt och strider mot Hälso- och sjukvårdens portalparagraf om vård efter behov. Vården ska vara för de sjuka, inte för de friska!

H!J77(.)>'&'$!54!29,)385%,=,+#6#+!K-%*45)!<+01820)6!ECHCA!L5%0)&',85!M',+&+9+#+A!,!DD!E!;#'!7%#,+5+&0',/5,#%5*#!#%,3++'&'$#'!&!K-%*45)!<+01820)6!9+$.%!BC!N!54!*#'!+0+5)5!#%,3++'&'$#':!O9!()#%!/#,.8!*#,+0!6#%!7#'$5%!(-%!4-%*1#'+%5)#':!!D!I77'5!>36(.%#),#%!012!9+43%*#%&'$!ECHC:!P,=8&5+%&,8!4-%*!Q!#++!,+#$!7-!43$#'!R<01&5),+=%#),#'!ECHCS!,56+!;5$#',!@=2#+#%!ECHCTCGTEU!

Några veckor före valet 2006 lovade moderatledaren Fredrik Reinfeldt i en tv-duell med Göran Persson (S) att partiet inte har några planer på att privatisera fler akutsjukhus. Många väljare tog honom på orden och kände sig trygga med att med en moderatleddregering skulle sjukvården inte privatiseras. Men, steg för steg har regeringen Reinfeldt öppnat och berett vägen för en sjukvård som bygger på marknadslösningar där privata pengar går före behov. Och vallöftet till trots, en av de första åtgärder den borgerliga regeringen vidtog var att avskaffa lagstiftningen kring sjukhusens ägarformer. Det innebär att samtliga sjukhus, även universitetssjukhusen, kan säljas ut till privata vinstdrivande vårdkoncerner. Privata sjukhus har rätt att ge personer som betalar privat eller har privat försäkring företräde utan att det finns medicinska skäl till det. I partiledardebatten 16 januari 2008 sade socialminister Hägglund:

”Mona Sahlin säger här att 2008 kan bli det år då arbetarens dotter

och direktörens son inte längre delar väntrum. Ja, må det bli på det

sättet. Min målsättning är inte att människor ska dela väntrum.”

Nu är det 2010 och privatvården har flyttat in i akutsjukhuset. Genom ny lagstiftning som tillåter privatbetalande patienter i den offentliga vården och beslut i moderatledda

!?K&!4&))!&'+#!,3)>5!589+,>9829,?!

landsting slås nu dörrarna upp för att privata företag ska kunna öppna kliniker inne på offentliga sjukhus och där ta emot försäkringspatienter. Ett exempel på detta privatfinansierade parallellsystem är den högspecialiserade verksamheten Arrhythmia Center på Södersjukhuset i Stockholm. Kliniken erbjuder behandling till patienter med hjärtflimmer, men eftersom verksamheten inte har avtal med något landsting får den som söker vård betala ur egen ficka. Den som inte kan betala 100 000 – 150 000 kronor hänvisas till väntrummet bredvid. Nu har vi dubbla väntrum i den svenska vården – ett för dem som har råd att betala privat och ett för alla andra – precis som socialministerns målsättning. I moderatledda Stockholmslandstinget där Filippa Reinfeldt är sjukvårdslandstingsråd har man under mandatperioden inte privatiserat några sjukhus, men att moderaterna är otåliga vittnar nedanstående citat om:

”Vi har varit bakbundna under hela mandatperioden trots att många

av oss velat gå vidare med en privatisering av Danderyds sjukhus. Nu

finns ett internt tryck som gör att vi inte vill bli låsta i fyra år till, säger

Catharina Elmsäter-Svärd, finanslandstingsråd i Stockholms läns

landsting”4

Utöver möjligheten för privata vårdgivare att ta emot privatbetalande patienter har den borgerliga regeringen förändrat lagstiftningen så att det nu är tillåtet för privata utförare inom vården och omsorgen att sälja extra tjänster inom ramen för det offentliga åtagandet. Det öppnar för en tudelning av vården och omsorgen som leder till att det blir plånboken och inte behoven som styr. Vårdföretagen kan också etablera sig där det är mest lönsamt, inte där behoven finns och därmed välja de mest lönsamma och friska patienterna. Denna politik hotar den gemensamt finansierade sjukvården. Reinfeldts och moderaternas syfte är tydligt: att begränsa det offentliga åtagandet. Det leder till en gemensam sjukvård som endast innehåller ett begränsat basutbud vilket skapar ett tryck för att betala extra privat för att få en vård av god kvalitet. Vi socialdemokrater accepterar aldrig en sådan utveckling i Sverige.

U!<4#',85!;5$/)5*#+!ECHCTCGTEU!

!

!

!

!

!

!

! Förändringarna av sjukförsäkringen utgör en del av det moderaterna kallar reformer som ska göra det mer lönsamt att arbeta. I regeringsförklaringen 2006 står bl.a. följande om sjukförsäkringen:

”Sjukförsäkringen skall ha som mål att bevara tryggheten för den som

drabbas av sjukdom eller gör sig illa. Samtidigt skall den ge motiv och

möjlighet att återgå till arbete. Det gäller dels att förbättra möjligheterna

till vård och rehabilitering, dels att motverka överutnyttjande av

försäkringen. Ett nytt mål om att hjälpa sjukskrivna tillbaka till jobb skall

införas i sjukförsäkringen”.

?<>98(.%,38%&'$,%#(0%6#'!3%!#'!/3%5'*#!*#)!54!-+#%977%3++5'*#+!54!5%/#+,)&'>#'!012!5%/#+#+!(.%!5++!60+4#%85!9+5'(.%,857?H!

!"#$%&#$'()$'*$+,-.-)/$

• HC!CCCT+5),!63''&,80%!9+(.%,38%5,! Den moderatledda regeringen har skapat ett system med administrativa gränser för hur länge man får vara sjuk. Efter 180 dagar ska den som inte kan gå tillbaka till något arbete hos sin befintliga arbetsgivare men som bedöms kunna ta något annat arbete på arbetsmarknaden stå till hela arbetsmarknadens förfogande. Därmed riskerar människor att förlora såväl sjukpenning som anställning för att i stället bli öppet arbetslösa. Arbetsgivarnas intresse av att anställa en person med en bakgrund som långtidssjukskriven är vanligtvis mycket begränsat. Hittills i år har ca 30 000 personer utförsäkrats, varav ungefär hälften redan i januari. Detta gällde personer som då varit sjukskrivna sedan flera år och som befann sig i sjukförsäkringen redan när regelverket ändrades i juli 2008. För många innebär utförsäkring sämre ekonomiska villkor, särskilt om de saknar rätt till inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning. De får i så fall en ersättning på 223 kronor per dag. Svårt sjuka som orkar ha kvar jobbet på deltid tvingas säga upp sig efter det att de utförsäkrats för att kunna medverka i arbetsförmedlingens introduktionsprogram och få (inkomstrelaterad) aktivitetsersättning. I vissa fall har man måst vända sig till socialkontoret för att få socialbidrag. Människor har blivit försäkringslösa.

• VW#67#)!7-!7#%,0'#%X! William råkade ut för en whiplash-skada men klarar att jobba halvtid med att utveckla affärssystem. Han har utförsäkrats och tvingas delta i introduktion på arbetsförmedlingen för att han ska få en chans att delta i arbetslivet igen, som regeringen säger. Men William behöver ingen introduktion, han har ju redan ett jobb. Ska William behöva säga upp sig från sin anställning för att delta i en introduktion som han inte behöver? En 60-årig egenföretagare drabbas av en reumatisk sjukdom. Genom att inte acceptera sjukskrivning på heltid kan företaget hållas igång och de fyra anställda kan

behålla sina jobb. Men så slår stupstocken till och att delta både i introduktionen på Arbetsförmedlingen och driva företaget blir omöjligt. Ska de anställda riskera att bli arbetslösa och egenföretagaren behöva upphöra med sin rörelse för en påtvingad och obehövlig introduktion hos arbetsförmedlingen? Sara drabbades av svininfluensan, blev svårt sjuk och låg nedsövd i två månader, kopplad till en konstgjord lunga. Hon förlorade också det barn hon väntade. I mars tog hennes sjukpenningdagar slut och hon står nu utan inkomst, trots att hon är långt ifrån återställd. Är detta rimligt i ett välfärdssamhälle? Ovanstående är exempel på personer som regeringen hävdar ”lever på bidrag” och som uppenbarligen ska upphöra med att göra det. Över hälften av de kommuner som tillfrågats av SKL har uppgivit att kostnaderna för försörjningsstöd redan har ökat till följd av regeländringarna i sjukförsäkringen.

• "#25/&)&+#%&'$!,06!&'+#!(9'$#%5%! Någon lagfäst rätt till rehabilitering kopplad till rehabiliteringskedjans tidsgränser har regeringen trots löfte inte infört. I stället har man när det gäller medicinsk rehabilitering träffat en överenskommelse med SKL om att landstingen mot särskild ersättning i ökad omfattning ska erbjuda behandlingsformer till personer med långvarig smärta i axlar, nacke och rygg eller depression, ångest och stress, något man kallar för rehabiliteringsgarantin. Denna ”garanti” fungerar dock bara för landstingen, den enskilde har ingen garanterad rätt till vård. Diagnoser som ligger till grund för den särskilda ersättning som staten beviljar landstingen följs inte ens upp inom ramen för landstingens vårdköstatistik. Som ett resultat av dessa förhållande uppger 2/3 av intervjuade handläggare på FK i en rapport från Riksrevisionen5 föga förvånande att de försäkrade inte får medicinska åtgärder i sådan tid att rehabiliteringskedjans tidsgränser kan hållas. När det gäller arbetslivsinriktad rehabilitering avskaffade regeringen tidigt arbetsgivarnas ansvar för rehabiliteringsutredningar (liksom för övrigt deras medfinansieringsansvar för anställdas sjukpenning.)

Y!"&"!ECHCXZA!,&*!DZ!

Enligt en rapport från Försäkringskassan6 så anser drygt 80 procent av de där tillfrågade arbetsgivarna att de inte tillfälligt kan ge sjukskrivna andra arbetsuppgifter. Närmare 70 procent uppger att de inte kan underlätta arbetssituationen och nästan 90 procent att de inte kan omplacera en sjukskriven anställd. 70 procent anser inte att den försäkrade behöver någon form av arbetslivsinriktad rehabilitering för att kunna komma tillbaka i arbete.

• [%/#+,)&'>#!,06!&'+#!(9'$#%5%!! Regeringen har infört ett särskilt tremånaders program på arbetsförmedlingen för personer som utförsäkrats, den s.k. arbetslivsintroduktionen. En uppföljning visar nu att endast två procent av deltagarna lämnat programmet för ett osubventionerat arbete. Räknar man även med dem som övergått till subventionerade anställningar är siffran 7 procent. En överväldigande majoritet, 58 procent, lämnar programmet för ett annat program med aktivitetsstöd och 23 procent saknar såväl aktivitetsstöd som nytt program och kommer troligtvis att ansöka om ny ersättning från sjukförsäkringen. Uppföljningen visar även att såväl programdeltagare som handläggare fått lägga ner mycket tid på personalekonomisk rådgivning kring deltagarnas försörjningsproblem, något som givetvis varit till men för deras möjligheter till rehabilitering. En stor del av deltagarna uppges även vara för sjuka för att kunna delta i programmet och arbetsförmedlingens personal har uppgivit att de saknar den kompetens som krävs för att kunna hantera situationen. Samtidigt finns uppgifterna om att människor till följd av de nya sjukförsäkringsreglerna tvingas säga upp sig från sin deltidsanställning. Det förekommer även att människor blir uppsagda av sina arbetsgivare eftersom de bedömts inte kunna utföra något arbete alls där. Närmare hälften av landets kommuner uppger t.ex. att de nya sjukreglerna gör att de idag säger upp personer med ohälsa, enligt en färsk undersökning från SKTF (SKTF:s Personalschefsbarometer). Resultatet blir att människor förlorar sin anknytning till arbetsmarknaden och i vissa fall t o m arbetar mindre än under tiden som sjukskriven. Det går inte i dagsläget att få fram uppgifter om hur antalet arbetade timmar för personer som varit sjukskrivna utvecklas. Myndigheterna hänvisar till

B!;'%!FEEHHTECCZ!

sekretessproblem vad gäller att ta fram dessa uppgifter och regeringen har inte begärt, än mindre redovisat, någon sådan uppföljning. Hur kan man veta om de nya reglerna lett till arbete när det saknas uppföljning av hur antalet arbetade timmar utvecklas för berörda grupper och hur kan regeringen i avsaknad av sådan information fortsätta att hävda att det nya regelverket stärker arbetslinjen? Vi kan alla bli sjuka och då ska vi kunna vara säkra på att vi både får rehabilitering för att snabbt komma tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar. Människor blir inte friskare av att bli fattigare. <01&5)(.%,38%&'$,6&'&,+#%!\%&,+&'5!]9,65%8!P#2%,,0'!R6S!&!<4#',85!;5$/)5*#+!ECCGTCFTHYX!!

?;#!'=5!,83%7+5!%&8+)&'>#%'5!(.%!,>98,8%&4'&'$5%!,85!/&*%5!+&))!5++!/#+5)5!

%#$#%&'$#',!,85++#,3'8'&'$5%:?!