KULTUR |

Ett fack medmånga ansikten

Diego Rivera.Foto: Carl van Vechten

Muralmålningar nuoch då

2012-11-02

När Kommunal väljer att avbilda 500 medlemmar på sin styrelseväggsom ett tecken på sin nya vision anknyter de till en levande tradition med långhistoria.

Muralismen är en konstform och rörelse där vanliga medborgaresjälva uttryckter tankar och åsikter på väggar till offentligabyggnader. En av dess förgrundsgestalter är mexikanskekonstnären Diego Rivera, som i sin konst avbildat justfackföreningsrörelsen. Muralmålningar har ofta använts för att få ut politiska budskap, visa historiskahändelser och för att hylla personer. En av de mest kända muralmålarna är denmexikanske konstnären Diego Riviera (1886-1957). På en resa till Italien fick han se gamla väggmålningar från renässansen och blevinspirerad. I samarbete med sitt lands nya socialistregering skapade han sedan flerastora muraler.

Målningarna utfördes på väggar till offentliga byggnader ochvar fyllda med ett myller av individuella ansikten. De visarvardagliga och samtidigt storslagna bilder från Mexikos historiaoch landets indianska ursprung: Indianskor med barn ochmänniskor i hårt kroppsarbete - både modernt industriarbeteoch mer gammalmodigt lantliga sysslor. Ryktet om Riveras konst växte genom målningarna, ävenutanför Mexikos gränser. 1933 fick han uppdraget av den rikafamiljen Rockerfeller att utsmycka en vägg i en lobby iRockerfeller center, affärskomplexet i New York, efter att bådePicasso och Matisse nobbat uppdraget. Diego Rivera, som var övertygad kommunist målade in ett porträtt av Lenin i muralen.Uppdragsgivaren försökte få honom att måla över porträttet, men Rivera vägrade, ochdå valde Rockerfeller att stoppa målningen.

Diego Riveras mural visar enmaskinarbetare som universums kraftalstrande centrum. Lenins ansikte syns i högrahörnet. Målningen heter Man at the crossroads, och handlar om människans nyamöjligheter i och med den moderna tiden. Den återuppfördes under namnet ”Man, controllerof the universe”, på en vägg till ett konstmuseum i Mexico City, efter att ha förstörts avfamiljen Rockefeller.Fotograf: Wolfgang Sauber

Det sägs att muralen i Rockerfeller Center totalförstördes, men det går också ryktenom att den kanske bara är övertäckt. Med pengarna som Diego Rivera ändå fick för sin förstörda målning, kunde hanfortsätta att utsmycka the New Workers’ School, en skola för arbetare i New York. Därgjorde han en serie med bilder som visade hans syn på Amerikas utveckling, som hankallade A portrait of America. En av bilderna i serien kallade han The new deal. Namnet syftade på det tal FranklinD Roosevelt hållit då han blivit Demokraternas presidentkandidat 1932. Uttrycket ”en ny giv” var ett löfte som Roosevelt gav i sitt tal, om att hans regeringskulle komma tillrätta med de finansiella problemen som börsens fall 1929 och denstora depressionen orsakat.

På den här tiden var det ingen självklarhet i USA att arbetarna skulle få organisera sig.Men Roosevelts regering ställde sig bakom arbetstagarnas rätt till kollektivavtal ochstödde fackföreningsrörelsen, bland annat genom ett slags regeringsstyrdafackföreträdare som kallades NRA, som hade en blå örn som symbol. NRA kom i konflikt med arbetarnas egna organisationer, men Roosevelts kampanjledde ändå till att diskussioner uppstod bland arbetarna och att man börjadeorganisera sig.

The New deal. Diego Riverassyfte med målningen var att visa för arbetarna som gick i skolan där den uppfördes vilkamöjligheter som fanns när man organiserar sig. Längst fram i bilden syns sömmerskornasom fick igenom flera av sina krav om textilarbetarnas förhållanden.Bild från Skissernas museum.

Men långt innan Diego Riveras föddes har det funnits en tradition i Mexico av att målaslagord och berättelser på offentliga väggar. Det var ett enkelt, effektivt och billigt sättatt nå ut och påverka många människor, som var tillgängligt för alla. Muralismen med sina skarpa politiska målningar lever än i dag, även i flera länder iEuropa, till exempel i Irland. Och de har sin moderna motsvarighet i graffitti ochstreetart, även om budskapen här inte är lika tydliga eller tillgängliga för alla som intetillhör gruppen som sysslar med dem. Internationella föreningen Loesje bygger på självbestämmande och eget initiativ. Desäger sig arbeta för en värld där humanism, kreativitet och personlig utveckling är detcentrala - i stället för ”ekonomisk vinst och makt”, och sprider sina idéer, bland annatvia gatuaffischer. Här och där dyker det upp budskap, sprejade på väggar med hjälp av förformatterademallar, med okänd avsändare, och liknande budskap som Loesjes.

Väggmålning med okändavsändare vid Högdalens tunnelbanestation i Stockholm, samma målning har dykt upp påolika ställen i flera länder. Fotograf: Sofie Björck

Väggmålning av det mer gladaslaget på Bodens järnvägstation. Konstnär: Anders Hjortenklev. Fotograf: Britt-Marie Sohlström

Källor: Engelska och svenska Wikipedia, Skissernas Museums hemsida med flera.

Sofie Björckkommunalarbetaren@ka.se