Bih akj&'i

till

JERN-KONTORETS

Ann aler

for 1837.

J. PHILLIPS

HANDLEDNING

i

GEOLOGIEN.

STOCKHOLM, Nordstrom SKA BoKTUY CKEJJ IET,

1839.

1 fortsattmng med de forr publicerade lar- bockerna uti Geologien, lemnas harmedelst,

sasom Bihang till Annalerna, en Handledning

for dem som egna sina studier at denna interessanta del af Naturalhistorien. Yalet

vagde emellan den liar ofversatta fdrfattaren och Leonhards Agenda geognostica> hvar-

af en ny edition nyligen utkommit. Men

som denna redan finnes i mangens hand,

och Phillips gatt en egen interessant vag, sa ansags lian bora ega foreti'adet. Leonhards

hok kan derfore icke undvaras.

Red.

IN NE HALL.

AFDENINGEN I. Elementdra fakta oeh deraf drag-

§. 1—3. Ofvcrsigt ofvcr den geologiska yetenskapen. 4—6. Vetcnskapens framsteg. 7—13. Jordcns Grundamncn.

14—16. Anordningar af dessa Grundamncn. 17—2.2. Stratifierade (hvarftals lagrade) berg. 23—25. Ostratifierade (massformiga) berg. 26—30. De stratifierade och ostratifierade bergens upp-

AFDELMNGEN II. Generaliseringar.

§. 39—43. Landbildning under yatten. 44—48. Upphojning af land ur hafvet. 49—50. Relativ alder af landets Stskilliga delar. 51—54. Oforandcrligheten af hafvets yta. 55-59. Tidrymd. 60—69. Klimat-forandring. 70—73. Organiska varelsers forntida slagten. 74—83. Geologisk fbrdclning af de organiska lemnin-

na slutsatser.

. komst. 31—36. Fysisk Geografi. 37—38. Allmiin asigt om Jordens byggnad.

garne. 54 —88. Tabeller ofver

AFDELNINGEN. III; ;Beslirijvandc och praktisk secy logi (Geognosie).

§. 89—90. Bcrgens vUsendtliga bcstandsdclar. 91—100. Bcrgens byggnad.

101. Bcrgens klassification. 102—111. De ytan nlirmast forekommande Bildnin-

garne. 112—114. Nutidcns fallnirigar och uppslamningar. 115—119. Tertiara Strata. 120—132. Secondara d:o. 133—140. Primara d:o. 141—145. Vulkaniska sammauhopningar. 146—159. Plutoniska berg. 160—161. Mineralgangar. '

AFDELMNGEN IV.^ Taleller, Utrahiingav be. §.162—164. Fysiska beskrifningar af jorden.

165—169.: Jordcns tcmpcratur. 170. Thcrmometcr-skalor.

171—172. Baromctcrns begagnande. 173. Clinomctcrn, Compasscni 174. Anmiirkningar om Kartorioch Bockcr. ■

: Plancbci'ncs Forklaring.1

JOHN PHILLIPS

FOR

UNGA. GEOLOGISKA FORSKARE.

Ofversiittning fran andra Engelska Upplagan.

"Et mare contrahitur, siccoeqne est campus arena! Quod modo pontus erat, quosque altum texerat acqtior Existunt montes." — Ov. Metam.

STOCKHOLM, jNor. DSTROMSKA B O K T R Y C K E K 1 E T,

1837.

Ofrersattarens Foretal.

Fa vetenskapsgrenar hafva i sednare tider inom Enropa funnit sa manga odlare som Geologien, hyilken vinner i klarhet ocli om- fang, ej endast genom sina lardas bemodan- den, ntan afven genom sina manga dilettan- ters sma bid rag.

I England linner den inom alia Sam- hallsklasser ett synnerligt iiagn, och. intres- set nnderhalles genom deras DistriJct-Sall- skaj), som grnnda Museer, hnfyndsakligen af Distriklels bergarter ocli fossilier, och vid sina sammankomster afhora och begrnnda af ledamoterna inlemnade beskrifningar. Den frammande resande har saledes ett latt och ovarderligt tillfalle, att i dessa Museer ge¬ nom stuffer, kartor, sektioner och hant-reliefs gora sig bekant med alia bildningar inom Distriktet. Ofta hafva markvardiga fossilier, hvilka eljest troligen offrats af okunnighe- ten at forslorelsen, genom Sallskapens med- lemmar raddats at vetenskapen, och stundom hafva Englands storsta Geologer ntgatt fran sadana samfund.

Hum mycket skulle ej denna for Gruf- agaren, Grufarbetaren och Landtmannen vig- tiga vetenskap vinna genom bildandet af

IV

dylika sma foreningar hos oss, heist inom Bergslagerna! Den ger at Bergsmannen viss- Iiet vid redan i gang varande grufvors be- drifvande, sannolikliet yid nya malmstrecks bearbetande, hindrar ofta bortslosandet af be- tydliga snmmorpa fruktlosa fiijrsok, ochqvaf- yer de bedragerier, man mi ej sallan ser ut- laggas for den okunnige ocli lattrogne. Den lar Landtmannen att pa sina agor nppsoka (heist i slnttningen vid nagot vattendrag med tillhjelp af jordborren), — har pa rin- ga djup ett lager af mergel, tillrackligt att forbattra hans oppna ford; der ater i fast klyft en stenart, hvilken med fordel saljes som byggnadsmaterial, till kalkbranning, taktackning eller som amne for glas- och porcelins-fabriker; den lar honom vidare att undersoka de jordblandningar, som fram- bringa den rikaste skord, och att anskaffa de honom felande amnena.

I hopp att denna ofversattning kunde leda nagra landsmans hag till geologiska forskningar, lemnar jag den at allmanheten, och frambar till de vanner^ som med sina rad underlattat mina bemodanden, min dju- pa erkansla.

Stockholm den 1 Mars 1837. Tli. Si. Xtolmstedt

IlaiHtlcdulng

for

ung^a GeologisUa Forskare.

Foretal till l:sta Upplagan.

Mitt andamal med detta yerk ar att besva-

ra en fraga, som man gjort mig: "hvilka aro de elementara fakta och antagna gcne- raliseringar i Gcologien, med hvilJca man

nodvandigt maste vara belcantx innan man

Jean lasa heskrifvandc och teorctisJca vcrlc el-

ler foretaga undersokningar i denna veten-

sTcap?" Geologiska litteraturens egentligen in-

ledande del ar i England visserligen ringa,

elmru flera verk bade af popular och. veten-

skaplig fortjenst Iiogeligen npplifvat ocli till

en del ledt det vaxande begaret, att afsloja

jordens natnralhistoria, De inledande Ca-

pitlen i "Geology of England and Wales" af Conybcarc hafva befunnits vara af stort

yarde i detta afseende; B akewclVs Intro¬

duction liar fiirtjent sin popularitet, och sa- som en tjenlig bok att radfraga star De la

Bcche's Manual ntan medtaflare.

Foretal till l:sta Upplajjan.

Mitt andamal med detta verk ar att besva-

ra en fraga, som man gjort inig: "hvilka (iro de elementara fakta och antagna gcnc- raliseringar i Gcologien> vied hvtlJca man

nodvandigt maste vara bebant, innan man

lean lasa beskrifvande och teorctisTca verk el-

ler foretaga undersokningar i denna veten-

skap?" Geologiska lltteraturens egentligen iii-

ledande del ar i England visserligen ringa,

ehuru flera verk bade af popular ocli veten-

skaplig fortjenst liogeHgen upplifvat ocli till

en del ledt det vaxande begaret, att afsloja

jordens natnralliistoria, De inledande Ca-

pitlen i "Geology of England and Wales" af Conybeare hafva befunnits vara af stort

varde i detta afseende; B akeivelVs Intro¬

duction liar fortjent sin popularitet, och sa- som en tjenlig bok att radfraga star De la

JBcche^s Ma?iual utan medtaflare.

VIII

Jag onskar ur denna lilla bok utesluta

alia teoretiska disciissioner, och. likval der

infora de vigtiga slutsatser, som, forr fore- mal for debatter, men nu antagne, gifva at

Geologien sammanliang i rasonnemanger,

klarhet i beskrifniiig och en erkand plats mom den ifran slutsatser harledda veten-

skapernas krets. Ibland dessa slutsatser tve- kar jag ej att infora "afdelandet af bergen i 2:ne klasser i foljd af deras ursprung genom

eld eller vatten; narvaron af en inre kalla af varme; ocli uppliojandet af de nuvarande

fasta landen och oarne ur skotet af den ford-

na oceanen medelst underjordiska krafter.

De interessanta fragorna om lokala klimat- ombyten och om sjo- och land-djur — samt

viixt-slagtens foljande efter hvarandra hafva forlorat mycket af sitt morker och blifvit

fralsade fran faran att for generelt behand-

las, och ehuru mycket aterstar att i det af- seendet erfara, maste likval de inskrankta

sanningar, som blifvit faststallde, fa sin plats bland den vaxande massan af elementar geo-

logisk kunskap.

I bokens beskrifvande del liar, i iifver-

ensstammelse med do i forsta delen gifna

IX

elementara asigter, en metod att klassificera

foremalen for geologisk forsknmg blifvit an-

tagen, sa att en ansenlig massa af ordnade

underrattelser framstalles inom ringa rum* Man insag nodvandigheten, att gifva en na-

got utforlig forklaring af den princip, hyar-

efter fragan om diluvial-massorna kunde ut-

forskas, medan discussions-andan derom an-

nn ar verksam, och. man trodde det vara

tjenligt att for den unge forskaren framlag-

ga de grunder, som torde berattiga oss till med-

gifvandet af upproriska vattenmassors jemfo-

relsevis nyare rorelser ofver manga delar af det nttorkade och bebodda landet. Uppliof-

vet, tillstanden och verkningarne af dessa

floder aro amnen for hans vidare forskningar.

Nagra fa tabeller ofyer jordens forhal-

landen till solsystemet, nagra enkla fakta om fordytans och dess inres, luftens och haf-

vets temperatur, ett kort satt att ntrakna ba-

rometriska obseryationer och nagra andra npp- gifter, som hafva for andamal att paminna den studerande om Geologiens nara och jemni

vaxande sammanhang med de fysiska veten-

skaperna, gifvas pa slntet.

Han kan ej for ofta paminnas om detta

sammanhang, han kan ej for mycket bemo-

<Ia sig att odla det; ty det ar Just anvandan- det af matematiska, mekaniska och kemiska

lagar, som satter den forvirrade Iiopen af geologiska fakta i ett system af atminstone

partiella sanningar, Iiyilka harmoniera med

naturens allmanna ekonomi och. aro i stand

att emottaga bestandiga rattelser och utvidg-

ningar, tills de slutligen ntgora en saker

grundral for en allman teori om jorden,

Tork. Xnli 1. 1834.

Foretal till 2:tlra Upplagfan.

Sedan detta verk-forst sag dagen, har ett

ofta fornyadt begrundande af dess plan och

ntforande, understodt af nagra ansedda Geo-

logers vanskapliga kritik, foranledt mig att

forenkla nagra forklaringar, gora andra me-

ra fullstandiga och ntforligare npplysa na¬

gra pxmkter, som tycktes beliofva det. Till

de tillagg, som foranleddes af detta sednare

skal, licira nagra afdelningar (§• 33—36) om

fysisk Geografij andra (§. 91—100) om ber-

gens byggnad och. (§. 160, 161) om Mineral-

gangar. Ibland nnderrattelserna om de at-

skilliga systemen och bildningarne af flo- lagriga berg hafva listorna pa organiska

lemningar blifvit rattade, karakteristika spe¬ cies angifna, de fossilas forhallanden till nu

lefvande genera i hyarje system nnmeriskt

bestamda, och manga andra forbattringar

gjorda, medan det hela blifvit rednceradt till

en mera regelbunden form.

Den vid slutet af boken inforda listan

pa fiirfattave skall, som man hoppas, be-

XII

'finnas tillrackligt utforlig, ehuru en mangd utlandska verk ocli en hop tvistiga, topo-

grafiska och andra skrifter, afliandlande Eng-

lands Geologi, mast uteslutas. En ny rit-

ning, af egen art, ; liar blifvit bifogad, i andamal att tjena som exempel pa ett teck-

ningssatt, som sardeles apterar sig till geo-

logiska upplysningar. On Wight passar verk-

ligen sardeles yal for en sadan ritning; lik-

val finnas fa distrikt, som ej lampligen kua- na framstallas pa ett dylikt satt.

April. 22. 1835.

Afdelniaigen I.

Elementara fakta och deraf clragna

slutsatser.

Of vcrsigt ofver V^etenslcapen*

I. Geologi, grundad pa observationer af jor-

diska agenscrs verkan i stor skala, kan studeras, antingen genom betraktandet af fenomenen, sada- na de blottas af naturen pa berg cller i dalar, vid hafsklippor och stromskarningar; eller med tillhjelp af stufFer utaf naturens alster, atfoljde af ritningar och beskrifningar ofver deras lagrings- satt. Som vi ej kunna fora hvarje larling till Alpernas spetsar, till Grampias sankdalar, eller till Peaks grottor; som vi ej efter behag kunna visa honom Hastings, TVhitbys eller Char mouths branta klippor. Norfoiks allt mer tillbakatrangda strander eller okandet af landet liings kusten af sldriatislca hafvet, samaste han ledas att fallaomdo- me om dessa karakteristika fenomen med tillhjelp af framstallningar derom medelst ritning eller ord. Med denna syftning grundliigga vi Museer af stufFer, forfardiga genomskiirningar, kartor och mo-

2

deller, och forsoka, genora fdrelasningar ofvcr dessa prof och afbildningar af geologiska fdrhal- landen, att leda den studerande till uppfattande af de hiirliga foremalen i stort. Om vi ej be- hofde dessa konstlade hjelpredor, om det vore mojligt att ofverse allt under en kort geologisk resa, att dervid askada de angeliignaste fakta, sa skul- le mycket af det tekniska sprak, som nu begag^ nas, ej behdfvas; manga fdrklaringar blefvo ono- diga, de annu qvarstaende minnesstoderna af de forandringar, jorden undergatt, skulle da fdrtalja sin egen historia och aldrig behofva ordens an- dock otillrackliga hjelp. Men bade den beskrif- vande och den ahdrande eller lasande maste sa- ledes taga sin tillflykt till den andra metoden; do maste genom en begrundad anordning af alia mojliga framstallningar soka med cjfvertygande styrka forsinnliga samma sanningar, som mera direkt samlas ur lifligare, men mindre regelbund- na lektioner uti naturens stora liirosal.

2. En liirare i Geologien maste saledes anse sig kallad att besvara fragor rorande saval veten* skapens fakta, som de slutsatser, hvilka deraf samlas; och hans undervisning skall lyckas i samma man battre, som han tager dessa fragor i den mera naturliga ordningen af deras forekom- mande uti naturen. Harvid star det honom ej fritt att forbiga afven elementara sanningar; ty om dessa ofverhoppas af artighet for dem, som gjort framsteg i vetenskapen, skulle de, for hvil-

3

kas fdrdel han i synnerhet ar interesserad, fa den svara uppgiften, att arbeta utan verktyg och bcdomma utan data.

3. Att defmiera nagot fysiskt foremal eller en egenskap eller nagot rent matematiskt ar att beskrifva nagot verkligt eller kandt, och ar da liitt; men att begransa de siirskilda falten for de olika undersokningar, hvarmed menskliga forstan- det kan sysselsiitta sig, fordrar nastan en profe- tisk anda: det utgor ej boijan, utan det slutliga hopstallandet af detta studium, och skall kanske aldrig blifva fullkomligt. Som derjemte alia fysi- ska vetenskapers intima forening och nara bero- ende af hvarandra dagligen blifva mera patagliga, ^sa okas standigt svarigheten att strangt definiera nagon af dem.

Med vederborlig aktning for dessa svarighe- ter kunna vi saga, att det ar Geologens aliggande att utforska jordens gamla naturalhistoria* For detta andamal maste geologerna fasta sig vid effekterna af de jordiska agenser, bade orga- niska och oorganiska, som nu aro verksamma, for att forsta dem, som frambragts i tidigare pe- rioder; de maste utforska hvilka forandringar nu intraffa pa landet och i hafVet, — om dessa bora tillskrifvas mekaniska, kemiska eller lefvande kraf- ter, och jcmfora dessa effekter med minnessto- derna af aldre omhvalfningar, samt salunda fdrsoka att utforska jordens fysiska tillstand fran dess tidigaste period till den nlirvarande dagen, f(5r att

4

uppstalla en rigtig historia om de successiva steg, hvarigenom den kommit till sitt nuvarande tillstand och gjorts tjenlig till de andamal, den nu uppfyller.

VetensJcapens framstcg*

4. Det ar klart, att for att ratt och fullkom- ligt forsta de fenomen, som visa sig for Geologen, maste han ofta taga sin tillflykt till naturkunnig- heten i sin helhet och de der antagna slutsatser. Mineralogi maste vagleda honom vid undersok- ningen om bergens bestandsdelar; Kemi maste lara honom deras sammansattning; han maste an- lita Botanik och Zoologi vid utdoda vaxters och djurs examinerande, samt ^dstronomi och allmltn Fysih for rigtiga allmanna data, inom hvilka hans slutsatser bora inskrankas. Huru tydligt visar icke detta orsaken, hvarfore de all- mant forekommande fakta, som rora Jordens bygg- nad, endast inom fa ar blifvit underkastade en ordcntlig undersokning', eller forenade under all¬ manna sanningar! <— Generalisation i Geologi kan endast stodjas pa andra mera begriinsade naturvetenskapers antagna slutsatser; hvarje upp- tackt af lagar i Kemien och Zoologien utvidgar afven synkretsen for geologien, och sa lange menniskorna halla fast vid den af Bacon larda filosofiska metod, kan geologien aldrig mer blifva en speculativ vetenskap, aldrig mer blifva en

5

stridsplats for ordvexling om falska hypoteser och tomma gissningar *).

5. Geologien ar en vetenskap, som maste grundas pa noggranna observationer och forsigtiga slutfoljdcr. Det skulle saledes vara en for hard dom, att neka titeln af vetenskap at den mas- sa af blotta trosmeningar och gissningar, som under nagra hundrade ar fore det nittonde seklet statligen benamdes: Jor dens TeorL Med mycket mera rattvisa kan titeln "Geolog" gifvas at Strabo och at de gamla filosofer, som stude- rade sina landers lokala fenomen och framstallde sina hypotheser i ofverensstammelse med sina kunskaper om naturens lagar, an at Buff on och Burnet, hvilkas system om verldens skapelsc snarare hafva tycke af en filosofisk dikt, an af ett alivarligt fdrallmanligande af fakta. Historien om framstegen af meningar i geologien kan vara nyttig som en varning for man, som ej iiro liin-

*) Delta salt att forska har, Snda sedan Baco Verulam skref sin Novum organon scientia- rum, af Europas storste vetcnskapsidkarc allmant varit begagnadt; men man traffar dock har och der forfattare, som forsoka att infora cn motsatt metod, nemligen- att utur sitt hufvud soka led- tiaden for hvarje yetenskaps upphjclpande isole- radt, och icke genom de iifrigas hitriide. De irringar och misstag, som dervid ofta bcgatts, hafva visat oss huru olyckligt detta iir.

Red.

6

gre komne i geologiska undersokningar, an att de aro bojde att speculerapa antaganden, innan fakta Imnnit samlas, och for att lara dem kufva den snillets otalighet, sora alltid soker att ga obser- vationerna i fdrviig genom uppfinningsforniagans anlitande; men den studerande bor ej for snart gora sig bekant med alia dessa stridiga hypotheser, som allt for liitt hiinfora det unga och inbillnings- rika hufvudet. Af denna orsak ga vi tyst fdrbi hela amnet om teoretiska Geologicns historia och Borja med ens att omtala de verkliga upptackter- na i vetenskapen.

6. Det ar ej att fdrmoda, — att en veten- skap, som ar grundad pa interessanta, oss dagli- gen pa vara vandringar mdtande fakta, och hvarom vi bestiindigt paminnas af konsfnaren, af alia re- sande och af historieskrifvaren, — att en vetenskap, som hanger tillsammans med hvarje forskning i den materiella verlden — nagonsin skall sakna bearbetare. Dess framsteg aro forsakrade, och alia bildade folkslag skola striifva efter aran af att leda gangen af dess upptackter. Det har va- rit och ar annu vart lands riittvisa skryt, att i mangfalden af undersokningar, i mangden af upp¬ tackter, och i sunda och dyrbara generaliseringar, Stor-Britanniens Gcologer ej sta efter nagot an- nat lands. Det Engelska geologiska systemet om de secondiira bcrgen har antagits ofver hela Eu- ropa, och Engelska geologers arbeten hafva annu ett bestamdt inflytande pa vetenskapens framsteg..

7

Om detta skall fortfara, beror pa efterkommande observatorers flit. Vi hafva likval ingen orsak att tro motsatsen. Ingen del af jorden iir mera rik pa geologiska fenomen, an de Brittiska oarne; intet annat land erbjuder lika fordelar cller storre lockelser till undersokning. De hufvudsakligare hindren for vara furetradares framsteg hafva blifvit undanrojde af deras uthallighet; de hafva fram- dragit nagra ledande sanningar, rattat manga miss- tag,. ofvervunnit manga fordomar, grundat veten- skapen pa en saker basis och tilldragit den en allman uppmarksamhet. Otvifvelaktigt [iro stora fiilt for forskningar annu obesokta, och manga arbetare fordras att odla dem; men ddn, som nu borjar sitt studium, ager fordelarne, att kanna de slutsatser man hunnit till, att veta hum han bor rigta sina undersokningar till de punkter, som lofva den rikaste skord af upptackter, och hvarest hjelpen af de besliigtade vetenskapsgrenarne kan erhallas.

Att for den studerande framlagga dessa re- sultat i en regelbunden ordning, och att undervisa honom i de atgiirder, hvarigenom de hafva er- hallits, ar syftet med fdljande lilla skrift.

Jordcns Grundamnen•

7. Da man foljer ideernas gang, bor man forst afhandla de amnen, hvaraf jorden ar sam- mansatt. Det ar genom beskadandet och jem-

8

fdrandet af do mineral-amnen, som af naturen fin- nas blottade i bergens framstaende klippor och genom stromskarningar, eller upptackte i Ibrunnar, grufvor och andra urhalkningar for menniskans be- hof, som vi erhalla kunskap om jordens yttre de- lars beskaffenhet. Hiir finna vi en stor mangfald af berg, sammansatta af en annu storre mangfald af mineralier, hvilka alia kunna sonderdelas ge¬ nom analys i 54 enkla eller elementara kroppar. Detta ger ett tillfalle att anmarka en tydlig at- skilnad mellan geologi, mineralogi ochkemi; den viilkanda bergarten Granit kan tjena till exempel.

Geologen gor afseende pa omstandigheterna af denna bergarts fdrekommande i massor eller i gangar, i afsigt att bestamma de verkande kraf- ter, som voro sysselsatta med dess alstrande, pe- rioden, da den frambragtes, och andra vigttga karak- terer. Stenens sammansattning ar endast sa vida ett iimne for bans undersdkning, som den Iijelper att upplysa dessa problem.

For mineralogen ar graniten sa vida ett forcmal att studera, som den ar sammansatt af vissa mineralier, hvilka karakteriseras af vissa oforanderliga egenskaper. Det lir ej granit han studerar, men dess bestandsdelar qvarts, fiiltspat och glimmer. Dessa mineralier kunna igenkannas sasom sarskilda fdrcningar pa sina egenskaper: geometrisk form, specifik tyngd, hardhet, infly- tande dera af ljus, elcctricitet &c. &c.

9

Kemisten slutligen tager dessa mineralier sarskildt, afdelar dem i sina atskilliga bestands- delar, undersoker dessas egenskaper och propor- tioner samt utforskar lagame ftr deras fdrening.

8. En geolog behofver ej vara kemist ellcr mineralog, men ban kan ej gerna va¬ ra i okunnighet om kemiens och mineralogiens resultat; ty dessa kasta ofta ett klart ljus ofver bergens bildning och undanrodja stundom allt murker rorande deras ursprung. Bland de 54 at' Kemisten kanda odecomponerade kroppar, som derfore kallas enkla eller elementara, fmnas en- dast 5 i rent tillstand som gaser: neml. vate, syre, qvafve och chlor (fluor?)*).

Sju benamnas icke metallisha; de aro fasta eller liqvida, neml.: svafvel, fosfor, selen (?), jod, brom, bor, kol.

Tretton aro metalliska (metalloidiska enligt Phillips) kroppar, som i fdrening med syre bilda alkalier och jordarter, neml: natrium, kalium, lithium, aluminium, silicium(?), yttrium, beryl¬ lium, thorium, calcium, magnesium, zirconium, strontium, barium.

*j Denna indelning ar ej ofverensstammande raed Berzolii; men som dessa amnen vanligen iiro be- kanta for dem, som vilja studera Geologi, bar man cj velat rubba originalets uppstullning.

Of v er s.

10

Tjugcnic aro hvad man vanligen kallar mc- taller: mangan, zink, jern, tenn, cadmium, arse- nik, antimon, koppar, molybdan, uran, tellur, chrom, cer, nickel, kobolt, bly, vanadin, volfram, titan, qvicksilfver, tantal, vismut, osmium, silf- ver, palladium, rhodium, platina, guld, iridium.

9. Syre fdrenar sig med sa manga af dessa och i sa stora qvantitcter med alkaliernas och jordarternas radikalier, hvilka aro de ofverviigande bcstandsdelarne i mineralier, att vi vaga siiga, dot ena halften af jordskorpans vagbara massa bestar af syrgas i bundet tillstand. Detta leder till speculationer om concentration ur gasform af planetsystemets materia, som tyckas ofverens- stiimma med Hers die Is och Lap laces astrono- miska asigter; men de ligga kanske utom geolo- giens sfer, der man ej forskar efter jordens ur- sprung, utan de sucessiva forandringarne af dess tillstand.

10. Vore de attraherande krafter, som straf- va att hopfoga dessa elcmentara amnen (§ 8), lika starka mcllan tva och tva af dem, sa kunde lika manga mineralier frambringas, som det fin- nes mojliga combinationer af 54 olikartade tal; kunde de dessutom forena sig i hvilka forhallan- den som heist, sa skulle antalet af salunda upp- komna sammansiittningar vara omiitligt stort, ocli mineralicrnas bestandsdelar i en viss mcning vara bcroende af slumpen. Detta intraflar likviil ej, ty fdrst hafva amnena sinscmcllan olika fraud-

11

skapsgradcr, och de, som till hvarandra hafva starkare dragningar, fdrena sig och utesluta sva- gare combinationer; och for det andra strafva de sarskilda amnena att forena sig endast i vissa forhallandcn efter allmiinna och bestamda lagar. Foljden ar, att antalet af bestamdt olika mineralier ej ar sa stort och att hvarje sammansattning iir ofverensstammande med en kemisk formel.

11. Fullkomligt kristalliserade mineralier haf¬ va bade en geometrisk form och en viss inre symetri, hvarefter deras partiklar iordningstallas; stundom fattas den forra karakteren, och den sednare kan ej upptackas utan fina optiska un- dersokningar; likval, som likheten i mineraliers kemiska sammansattning tyckes bevisa, att deras partiklar sammanfogades, medan de fritt kunde fdlja sin naturliga bdjelse, vore det ej forsigtigt att pasta, det nagot homogent mineral saknade kristallinisk byggnad. Men som denna teoretiska kristallisatfon ej kan profvas af observation er, kunna vi med mycken andamalsenlighet och prak- tisk noggrannhet atskilja tvenne klasser bland jor- dens mineral-produkter; den forsta innehaller be¬ stamdt kristalliserade berg- och mineral-arter, den sednare tydligen okristalliserade massor.

Da denna urskilning anvandes pa bergartcr, ar den tydligare och vigtigare an vid klassifice- randet af mineralier. Bergartcr, bestaende af ett eller flera kristalliserade mineralier, som tydligen blifvit frambragte i samma massa, hvari de fore-

12

komma, Iiafva en ganska olika geologisk hi- storia och maste afhandlas belt olika mcd dem, som aro saramansatta af rullade och son- derbrutna mineralier, hopforde genom mckanisk inverkan, sadan som vattnets kraft. Lat oss jemnfora t. ex. kristalliserad granit med grofkor- nig sandsten. Den forra gifver tydligen tillkanna, att den blifvit frambragt af kemiska krafter, ver- kande pa amnet i flytande tillstand, eller under electrieitetens kraftiga controll; men den sednarc liir oss, att ej endast viirme, electricitet och ke¬ miska agenser hafva varit sysselsatta vid fram- bringandet deraf, utan att vattnets mekaniska in¬ verkan iifven betydligt bidragit att modifiera re- sultaten och alstra nya sammangyttringar. Vid bestiimmandet: antingen berg aro af kristalliniskt eller mekaniskt ursprung, framtrada nagra tvif- velaktiga fall, som endast erfarenhet, och [ifven denna ej alltid, kan afgora. Vi skola se orsaken dertill langre fram §. 30.

12. Medeltatheten eller specifika vigten af hela massan af mineralier a jordytan iir ungefiir tva och en half gang vattnets; men astronomiska och allmanna fysiska undersokningar visa tillika, att hela planetens medeltathet iir fyra eller fem ganger vattnets: foljakteligen (ir jordens massa i det inre specifice tyngre an den nitra ytan. Detta ar allt hvad vi verkligen veta om jordens kiirna. Antingen amnena, hvaraf den bestar. iiro af sam-

ma '

13

ma slag som nagra af ytans, eller af ett helt annat, kan endast blifva foremal for gissning. Med mekaniska ocli astronomiska betraktelsers tillhjelp kunna vi verkligen hinna sa langt, att vi fur detta amne liira kanna gninsorna af en ratio- nel teori. Vi skola da t. ex. finna, att, om ma- terian i jordens inre kan sammanprassas i ,sam- ma forliallande, som nagra af amnena niira ytan, sa skulle den mot medelpunkten tilltagande tryck- ningen condensera dem mycket mer, an som ar nudvandigt for de ofvan namda fakta, om ej i det inre funnes nagon motverkande, utvidgande kraft, sadan som varmen. Vi maste derfore med- gifva, antingen att jordens inre massor hafva en helt annan mekanisk constitution, an de niira ytan, eller att en utvidgande kraft af stor for- maga motverkar den sammantryckning, hvarfor de utsiittas.

13. Vi ma vaga annu ett osakert steg i detta amne under matematiska och fysiska un- dersokningars ledning. Jordens klotform ar en nodvandig foljd af dess rorelse kring sin axel; den kunde endast antagas af en kropp, hvars de- lar voro i stand att relativt fritt rora sig. Teorien om lunar-nutationen, som beror pa jordens sferoidal- form, tyckes lara oss, att, atminstone pa betyd- ligt afstand fran jordens medelpunkt, materian ar ordnad i ofverensstammelse med en elliptisk con- tur hos ytan, hvadan dess inre delar maste haf-

2

14

va varit i stand att relativt fritt rora sig, och det kan skaligen formodas, att de varit i flytande tillstand. Att detta flytande tillstand fororsakats af varme, ar en sannolik eller snarare en fornuf- tig hypothes; ty ingen annan kand kraft ar i stand att frambringa en sadan verkan. Vart fdr- troende till denna hypothes blir styrkt, da vi fmna, att resultaten af omsorgsfulla forsok, fdr- nyade pa atskilliga stallen af jorden, ofverens- stamma i beviset, att jordens inre delar, pa sma djup, aro markbart varmare an ytan, och att detta tilltagande i varme fdljer ett reguliart fdr- hallande mot djupet. Om det saledes ar sanno- likt, att i fordna perioder hela det inre af globen var flytande af varme; om den for det narvarande ar het i det inre; och om, utan nodvandighet att infora en asigt om nya amnen, varmens utvid- gande kraft kan anses motverka condensationens inflytande, sa tyckes det ej vara en diktad teori, att jordens karna annu till en del halles flytande af varme. Det ar ej stridande mot denna asigt, att temperaturen pa jordytan regleras af solen: detta kan ej vara annorlunda, da en massa af fasta berg tacker karnan och hindrar all kanbar verkan af varmning inifran.

udnordningcn af dessa grunddmnctn

14. Vi skola nu aterviinda, for att granska liiget och anordningen af bergen i var planets yttre och synliga delar, att forallmanliga de af

15

dem visade fenomen, att undersoka historien af deri inneslutna djur och lemningar af vaxtriket, och att af alia dessa bevis forsoka uppstalla ett sammanhangande schema ofver de Iiufvudsakliga fysiska fonindringar, som drabbat jorden och deraf lemnat for mensklig undersokning tillgangliga spar. Det djup, hvartill menniskan kunnat nedtranga i jordskorpan, ar endast en ringa del af det, hvar- om, i nagra fall, styrkan af slutsatser satt henne i stand att samla kunskaper. Den djupaste gruf- va i Stor-Britannien sanker sig litet mer an ^ af en Engelsk mil; djupaste grufvan i verlden (2,764 fot) litet mer an f mil. Sednare skola vi se, att genom sattet, hvarpa jordens materialier aro ordnade, jordskorpans byggnad verkligen pa vissa stallen ar kand till ett vida storre djup (se fig, 1 §. 18). For det narvarande inskrankande vara uppgifter inom gransen af verklig observa¬ tion, skola vi visa, hum jordens grundamnen aro ordnade efter som vi se dem i brunnar, schackt, grufvor, flodbaddar, i bergens sluttningar, afven- som pa hafsklipporna. * •

15. Vid denna fragas framstallande maste uppmarksamheten fiistas vid en omstandighet, som nodviindigt bor ratt uppfattas. Jordklotets verkliga yta betackes af en damjordsmassa (ofta ej annat an decomponerade amnen af bergen der- under), af grus, sand och olika sorter lera, som drifvits af vinden hit och dit eller som flyttats af vattenstrommar uti ett blandadt och hopadt

16

tillstand pa de fasta bergen. I alia fdljande upp- gifter om jordens delar nara ytan forbigas denna oregeibundna och ombytliga betackning, och lii- saren anses betrakta jordens nakna bergskelett, berofvadt dess fruktbarande jordman och all los bekltidnad. Damjorden och de losare amnena af landemas yta fortjena visserligen en flitig och noggrann undersokning, och hafva i sanning rike- ligen belonat de dera gjorda forskningarne; men deras studerande tillhor en annan del af iimnet. Vi lara foga om jordens byggnad af dessa ore¬ geibundna jordmassors sammanhopningar, som egentligen endast maskera och gomma jordens verkliga drag, men hamta deraf ganska markvar- diga sanningar om de hvalfningar, som ofvergatt dess yta (se fig. 2).

10. Det finnes tvenne hufvudvilkor for anord- ningen, och under dessa aro alia mindre i jord- skorpan miirkliga foreteelser subordinerande och af dem beroende.

Det forsta: att hvarje bergarts griins-ytor aro parallela eller i det niirmaste sadana, och med en utstriickning af betydlig liingd och bredd, sa att tva ytor mellan sig innesluta en tafvelfor- mig massa eller lager af berg, som tekniskt kal- las biidd eller stratum. Flera sadana biiddar eller strata kunna fmnas lagda parallela den ena pa den andra, och salunda bilda en stratifierad

17

formation *). Dessa strata kunna vara af lika eller olika magtighet, af samma eller olika kemi- ska qvalitet; de kunna innesluta samma eller oli¬ ka organiska aftryck, eller vara dem alldeles for- utan. Alia dessa omstandigheter fortjena anmar- kas; men det vigtigaste, hvarpa nu forst maste goras afseende, iir, att berget iir stratifieradt (fig. 3). I andra fallet iir ingen sadan stratification markbar; manga berg iiro af en pelarformad byggnad; nagra aro bildade i stora kullriga eller klotformiga hop- gyttringar; andra hafva en egen inre klyfning; annu andra Iiro utan bestamd form (amorpha). Alia des-

*) Mojligtvis lean delta stalle synas nagot otydligt for en nyborjare i geologien. For att derom fa ett begrepp, bor ban forestalla sig flera skiljda bcrgarter, sasom sandsten, talk, lerskiffer och alunskifTer bredyid hvarandra, men skiljda genom en skarp griins, icke sammanblandade, samt alia utplattade till tunna hvarf^ lagerj strata^ bad- dar eller Jloar^ som de omsom kallas, liggande antingen yagratt eller nagot stupande at samma sida. Sa forekomma namde bergarter i Vester- gotbland, pa flera stiillen. De traffas iifven an- norstades, och om de dervid forekomma i samma ordning samt innehalla pa de olika stlillena sam¬ ma slags lemningar af organiska amnen, eller ocksa mineraliska, sasom stenkol, koksalt, svaf- velkis, blyglans, sa anses de vara formerade pa samma gang, och en sadan samling af alia eller de flesta af bergarterna kallas formation.

Red.

18

sa och an flera omstandigheter aro vigtiga; men hufvudsakligen bur markas, att bergen ej iiro stra- tifierade (fig. 3). Se §. 91—:100 for amnets nar- mare utredning.

Stratijierade berg.

17. Ett redigt begrepp om stratificationens karakteristika utseende fas liittast genom en gransk- ning af Englands ostra, sudra och vestra kust, der bergen blotta hvad man kallar en naturlig ge- nomskarning och vanligen visa rander af mer an ett slag stratifierade berg; stundom flera arter, sasom kalk, sandsten och lera, hvilka ligga pa hvarandra i en viss ordning, likt bladen i en bok. Ordningen, som randerna iakttaga i sin lagring, befinnes i en del af berget vara densamma som i ^en annan, sa att dessa strata bilda en serie af termer, hvars relativa ordningar iiro kanda. I an- dra lander kunna andra och helt olika berg ses, men dessa visa afven sinsemellan en gifven ord- ningsfoljd. Samma slutsats drages af grufarbeta- res, kolbrytares, brunngrafvares och stenbrytares erfarenhet; den stadgas genom undersokningen at bergens sidor och af dalderna, sa att vi kunna uppstiilla sasom en allman sanning, att strata, hvarhelst de forekomma, vid hafskusten eller i det inre af landet, iiro lagrade det ena pa det andra i en bestamd ordningsfdljd och utgora en reguliar serie.

19

18. Det har anmiirkts, att grans-ytoma af strata, som vi" hadanefter skola kalla stratifica- tionsplaner, sallan iiro alldeles liorizontela, men luta inat jorden, sa att liings manga kustvallar deras kanter resa sig ur vattnet till en viss upp- hojning ofver detsamma. In i landet luta pa sam- ma satt samma eller andra strata i nagon rigtning at oster, vester, norr eller soder, sa att de i detta vaderstreck ga djupare och djupare. Den- na lutning eller sankning af strata gor stundom en betydlig vinkel med horizonten, men vanligen ar den sa mattlig som 3 fots sankning pa 150 fots langd. Alia strata i samma distrikt luta vanligen i samma rigtning. Undantagen fran den- na lag uppkomma af egna, val kanda, ofta lokala orsaker. Om saledes landets fdrhallanden aro gynnande, kunna vi i kustens klippor, eller langs dalarne och bergens sidor i det inre, se de atskilliga strata uppstiga i sin ordning fran jor- dens djupare delar och sluta vid ytan. Vi kunna anmiirka deras ordningsfdljd, mata hvarderas tjock- lek och sammanfdra vara observationer till en konstgjord teckning, som rigtigt framstaller hum utseendet skulle vara, om vi kunde tillvagabringa en genomskarning af jordytan, liings den gifna linien, till erforderligt djup. En sadan teckning kallas en konstgjord genomskarning. Genom full- foljandet af dessa undersokningar, till dess vi i den allmiinna .serien funnit hvarje bildds riitta stiille och magtighet, istandsiittas vi att uppgora

20

en allman tafia eller sektion af hela serien af strata, som fmnas tillsammans i ett land. Ehuru vi kanske cj i nagot land aro i stand att se mcra an nagra fa af dessa strata, lara vi anda genom att undersoka dem, der de successive uppstiga till jordytan, och genom att sammanlagga alia de- ras magtigheter, kanna hela magtigheten hos en massa af strata under hvilken landstracka som heist; med ett ord djupet, hvartill man maste siinka sig, for att tranga igenom hela serien, bor- jande med den ofversta. I England kunna vi an- taga denna kanda miigtighet till 3, 5 eller flera mil, allt efter beliigenheten, och foljande tabell visar hurudan serien af strata fdrekommer.

19. Serien af Brittiska strata, borjande vid ytan, hvarifran allt af vatten flyttadt grus och (lodafsatser anses borttagne (se §. 15). {Hafsstrata utmarkas med numror; sott vattens och

vid flodmynningar samlade baddar med bokstafver; nagra karakteristika fossiliers *) namn med cursiv stil.)

Tcrtiara Bildningar Ett ringa antal af fossilier ar identiskt med nu

lefvande species.

'"Tn'r m^ligLt An,nurkninSar. narao. i Eng. fot-fEn vattendrifven massa af mus-

, j selskal, rullsteaar &c. Om- I. Musselsand och bandsten J J^ring proc. af musslorna (Crag) 4o| anses identiska med nu lef-

vande species.

*) Med fossilier betecknas bar organiska lemningar. **) Denna forteckning omfattar de pa de Brittiska oarne fo*

rekommande formationer (Systemcr som de bar kallas) och

21

Formatio- Anmarkningar. neroas magtighet. o namn. i Eng. fot.fDe innesluta en badd af de vid

Sottvattens mergel. T.. 99 < flodmynningar samlade musslor. ( De aro egna for on Wight. CMassa af lera , rik pa hafsmuss-

London-lera ...3oo—6oos lor, hvaraf 31 proc. aro iden- { tiska med nu lefvande arter. TOlika fargade sand- och ler- . arter, de sednare hallande or-

Plastisk lera.. 3oo—1200c ganiska lemningar, raycket be- 1 slagtade med dem i London-

leran.

& p. Krita.

!l<

4. Gronsand.

fAf olik J unde

.600^ bvari

Secondclra Strata. Alia fossilier tillhora utdoda arter. De aro olika

med dem i tertiara strata. ' olika hardhet, ofverst rajak, underst mergelartad med i hvarf lagrade flintstenar; ut-

. diida Zoophyta, Ananchytes, I. och andra Echinodermata (Src. TOfre Gronsand med manga or- 1 ganiska lemningar, i allraan- | het kritartad. Gault, en bla mergel eller lera,

.480^ ofta mycket fossilforande, Be* lemnites minimus, &c.

Lagre gronsand eller jernsand, pa soraliga stallen mycket fossilforande.

rWeald lera med sottvattens sniic- kor, Cyprider &c.

Hastings saud med landvaxter, 6. Weald . 900?^ ben af Iguanodon &c.

jPurbecks baddar af lera och I kalksten med sottvattens sniic- l tor.

bor jemforas med Bp lies uppstiillning, se Bihang till J. K:s Ann. 1828, samt Leonhards geognostiska system, se Bihanget for i832 sid. 2o5 o. f., isynnerhet sid. 211.

Red. ' *) Se sid. 269 uti Leo 11 hard.

Ked.

22

Formatio- Vanlig nernas magtighet Anmarkningar^ IlamD* i Eng. fot.fEn brokig, pa On Portland fiirc-

,1 kommande oolithisk kalk; nS- '5. Portlands Oolitb..390c gra baddar fulla med fossilier.

| Kimraeridge-lera med lager af ^ Ostrea Delta. Ofre Kalkgrus, Aramoniter &c. Korallisk Oolith med biiddar

ochmassoraf koraller, Echim'da, J manga skal &c.

Oxford-Oolith ..45<ALagre Kalkgrus, Ammonites ca- i tena, Pinna lanceolata, &c. | Oxford-lera Ca<'°- iKellow.ysb.rg.j Cornbrash, tunn, oren, skalfo-

rande kalksten, Avicula echi- nata &c.

Forest-marmor, skalforande oo¬ lith med hopgyttrade sandiga kalkstensarter.

Lath-Oolitb. I atskilliga afdel- ningar skalforande oolithiska, tata och sandiga baddar. galosaurus, Apiocrinites (Src.

Fullers jord. En serie af kalkiga och lerhaltiga skalforande baddar.

Liigre Oolith. Pholadomya, Tri- , gonia striata. Sand med hopgyttrade massor,

skalforande. Ofre LiasskifTer, full af karak-

teristika Saurier, Ammoniler, Belemniter och andra skal.

Mergelsten, uppfylld med Te- rebratula, Pectenlter, Avicula incequicalvts &c.

Medel-liasskiffer, innehaller Gry- phaeer, Ammoniter &c.

Lias-kalkstenar med Gryphaa incurva, Ammonites Conybeari &c.

Lagre HasskifFer och fiirgade Mergelarter*).

*) Hiir saknas de pfi Continenteu forekommande miigtiga formationerne: Keuper eller Qcadersandstcnen, hvilken inne¬ haller koksalt samt Mustdkalken. Red.

, Bath-Oolith 39o< (nara Bath.)

8. Lias ioSc/

23

Formatio nernas namn.

►i C:

s ^ T re I

3^ ?JU.

fa eller inga organiska

lemningar.

Anmdrkninqar. Vanlig magtighetrBrokiga mergelar-^ i Eng. fot. I ter, gips och berg-

| salt. i£ Ny rod Sandsten QooJRoda och hvital '

(Brokig Sandsteo)^ sandstens- och i raergelarter. {Coogloraerat och I sandsten.

Knottiogley kalk, nagra fS tv5- skaliga musslor i de lagre baddarne.

Gipshaltiga roda mergelarter. Inga fossilier.

Talkartad kalksten KTalkartad kalk. Skal, koral- ler &c.

Mergelskiffer. FUTtar af besyn- nerlig form.

Rod Sandsten, hvari finnas viix- ter af kolserien.

fKoIseriens underafdelningar aro I endast lokalt bestarada. Flag- | stone *), jernraalraer och en ) biidd af sottvattens kalk aro ^ de miirkvardigastc lager. Ska- 1 len aro raest af sottvattens | ursprung. Mangd utaf land- L vaxter af utdoda genera **). 'Ofre serie af sandstenar, skiffer-

arter, kol och vaxter med tun- # na kalklager. Ofre lagret af kalker. Crinoidea

i ytterligt ofverflod. Kalkarter, Flagstones, kol <Xrc.

och landviixter. Lagre eller bergkalk (scar lime¬

stones) med karakteristika Crinoidea, Productce, Spiriferce, Orthoceratiter, Bellerophon, Am" moniter &c.

Kol. . Sooo"

Kolforande Kalk 2400^ (Bergkalk)

*) En art Lerskiffer, sora forekommer i stenkolsgrufvorna. Red.

**) Hoganas-stenkolen hora ej hit, utan till de brnnkol, som forekomma uti den ofvanfore under N:o 4 anforda Griin- sand-forraatioaen. Red,

24

Formatio- Vanlig nernas inagtighet ji nmar km n gar. naran. iEng. fot. IrConglomerater ocb sandstenar.

[ Inga fossilier. ^ .... . Fargade mcrgelarter och hop- S g! 112. Garamal rod sandsteoj »ttr3de kafke k;lliade Co/n.

- - ' "H 99001 stones. Nagra fa fossilier. |'Tilestones' eller flagstone-bad*

dar. Nagra fS fiskar.

Prtmara Strata. Alia fossilier tillhora utdoda artcr och ofta afvcn

utdoda slagten och familjer. De aro olika raed dem i secondiira och tertiara strata. Det ar van- ligt att gifva det 6fre systemet namn af Ofvergangs- strata och med Prim'ara *) endast betcckna Glim- merskiffer- och Gneiss-Systemen.

'Sandstenar. Species af Orbicula, Lingula, Terebratula , Spirifera <Scc. 7

Kalksten, Pentamerus, llomonololut <Src.

^SkifFersten. fKoraller ocb Crinoi-

dea i ofantligmangd. vivaiKsien, jEuoropbali, Producta

"i3. Ludlo^-bergeu.. iqSo^

% 7? n ft i

14. Dudley-kalksten i8oo<Skiffer-. < depressa, Ortbocera- / Sten, J titer, Cahjmene Blu- ^ J menbachii, ocb andra

^ Trilobiter. fMussliga

15. Caradoc-sandstenar I kalker. I Pentamerus, Terebra- eller May-Hill-ber- ^Fleraslagk tula Orthis, Trilo- gen. 2490 J af sand-| biter.

^ stenar. J „ _ . ... iKalkaktiga mjuka biiddar &c. 16. Builtb- ocb Llandilo- ) inneslutande Asaphus Buchii ocb

bergen 1200) anilra XrHobiter.

*) Primdra bergartcr, enligt Engelske gcologer, bora, sasoin inncfattande Lerskiffer ocb Grauwacke-formationeu, sale- des icke forblandas med Coutinentcns Gcologers primiliva bcrgarter, hvarmed forstas blott de uraldriga bergarterna: GlimmcrskifTer oth.Gneiss, saint de deruti forekommande massformiga bergarterne. Pvcd.

*4) Till delta system bora vura Ofyergangsberg, P».ed.

25

Dc stratifieradc bergcn derundcr aro ej tillrilcliligt forklarade, far att tillata deras indclning i forma- tioner. Dc tre grupper, som folja,-b5i,a arises som lika manga system af formationer.

Anmarknitigar. Formatio-

nernas namn.

Vanlig magtighet iEng. fot.

Lerskiffcr ocb GrauAYacke- < skifier-Systemet 9000

GliiumerskiflerSystemct okand<

*Det ar sannolikt, att genomvi- dare undersokningar man skall kunna infora underafdelningar i denna serie. I Cumbriska distriktet aro 3 artcr skifTer; den ofre morka fossilforande, hvilaude pa baddar af kalk- skiflfer med Orbicula1, koral- ler &c.; den medlersta groua

. utan fossilier; den lagre, mor- . ka, mjuka, utan fossilier. "Inga organiska lemningar. Biid-

darne afglimmerskiffer, besta- ende af glimmer ocb qvarts, ornvexlande med gneiss, clilo- ritskifFer, talkskifTer, liorn- bleodeskiffer, lerskifler,qvarts- berg ocb primar kalk.

In ga organiska lemningar. Gneiss- biiddarne, bestaende af glim¬ mer, qvarts ocb faltspat, orn- vexla lokalt med glimmer- skiffer, qvartsberg, primiir- kalk &c.

20. Salunda kan en noggrann kunskap om den i ett gifvet distrikt existerande serien af strata la'tt crhallas, och den liar verkligen agts af praktiska n\an i nastan hvarje lokaldistrikt, hvarcst naturliga genomskitrningar kunnat obser-

Gneiss-Svstemet ok'and

*) Denna formation triilfas vid fjiillryggen emellan Norrige ocli Sverige; Dallas af iildre Svenska geologer fjiillsandsteD. Jemfor llisingers fortraflliga AntecTiningnr samt dess Lcthcea Scccica, genom bvars dyrbara ntgifvande Geologiens studerande i Sverige blifvit sa betydligt underlattadt fcir dem , som ej kunna bekosta sig utliindska dyra plancbe- verk. Det deruti citcradc arbetet af Desbays bor dock ej sakiias,

Red.

26

veras eller vidlyftiga grufvor och kolfiilt blifvit bearbetade. Men till dess att Werner och Smith, oberoende af hvarandra, jemforde olika landers stratification och upptackte lagar for of- verensstammelse i serierna af strata ofver stora trakter af jordklotet, voro gruf- och koldistrikt- arbetares lokal-insigter, i brist pa sammanstall- ning, af ringa geologiskt varde och ledde ofta till orimliga hypotheser. Hvar och en, som ager denna lokalkannedom, ar likval genast i stand att folja dessa stora geologer i sparen. Forst bor han vanja sig att betrakta dessa serier af strata ej allenast sa, som de folja pa hvarandra i jorden, utan afven sa, som de synas pa ytan; han maste ej allenast uppdraga en genomskar- ning, utan afven lagga fargor pa en karta (so t. ex. fig. 4). Vi skola antaga, att han vistas nara hafskusten i Yorkshire och att han anmarkt pa sin karta lager af krita, kimmeridge-lera, koral- lisk oolith och lias. Kritan, som ar den ofversta termen i denna serie, utstracker sig fran Flam- borough-head genom Yorkshire, Lincolnshire, Norfolk, Suffolk, Herefordshire, Wilts, Dorset¬ shire &c. Parallelt dermed utstracker sig afven Kimmeridge-leran: den koralliska oolithen in- tager en afTbruten, men parallel stracka. Lias haller sin afbrutna kurs fran kusten nlira Whitby genom Yorkshire, Lincolnshire, Northhampton- shire, Glostershire och Somersetshire till Dorset¬ shire. Striickningen af dessa strata ar ej heller

27

inskrankt inom England, ty de passera Canalen och upptaga i samma ordningsfoljd stora rymder pa Europas Continent.

Haraf lara vi, ej allenast att stratifications- principen finnes vida utstriickt pa jordklotet, utan iifven att nagra egna hopstiillningar af strata fort- farande kunna fdljas ofver stora nejder, bibehal- lande samma relativa liige pa ytan och i det inre, sa att en allman tafla af deras liigrings- ordning kan uppdragas, hvilkcn, om man ofverser nagra lokala egenheter, med lika sanning skall kunna appliceras pa hvaije del af deras striick- ning, sasom t. ex. pa hela Europa. Salunda le- da vi oss till en allman grundsats af stort infly- tande, hvarmedelst vi kunna hoppas till ett of- verensstammande system faktiskt sammanbinda resultaten af observationerna om de stratifierade bergen ofver hela jorden.

21. Detta oafbrutna sammanhang hos strata bor ej forstas om hvarje lokalt observerad badd i serien, ej heller alltid om hvarje svit af baddar af samma slag; ty nagra af dessa baddar aro foster af ganska begransade orsaker, och alia aro underkastade lokala fdrandringar. Deraf kommer det, att i nagra lander vissa strata belt och bal¬ let fattas, och att andra aro sa forandrade, att vissa partier af serien antagit belt andra karak- terer. Ingen svit af strata ar i allmanhet oafbru- tet sammanhangande; dot finnes inga allmant stratifierade berg; men det oaktadt blirdetsannt,

28

att vissa grupper af stratifierade berg, bcstaendc t. ex. af vissa slags kalksten, sandsten och ler- arter, eller af vissa gneiss-, glimmerskiffer- och lerskiffer-berg, kunna foljas sa vidstrackt, att man deraf liar anledning sluta, det mycket om- fattande och likartade natiir-operationer varit verk- samma vid deras bildande.

22. De organiska aftryck, som fmnas i de stratifierade bergen, erbjuda ett vidstriickt fiilt for undersokningar, hvaraf redan rika och dyrba- ra resultat skordats. Hitr ar ej stallet for detta harliga amnes vidare utveckling; vi vilja blott visa hvad dessa lemningar aro och Imru de kunna gifva upplysning om de hvalfningar, jorden undergatt. Bade viixter och djur hafva lemnat miirken af sin tillvaro och aftryck af sin form i jorden. Vaxternas tradartade^ tradiga och stun- dom cellulara delar fmnas i ofverflod i jorden, och bladen aro sa fullkomligt bibehallna, att en noggrann jemforelse kan anstallas mellan dem och nu viLxande vegetabilier. Af djuren aro de mjuka delarne vanligen ej bibehallna i jorden; men brosk af reptilier och andra djur medryggrad, de harda betackningarne. af crustaceer, skalen af molluscer, de stenartade och lapidescenta *) betackningarne, st()dcn och cellerna for zoophyter ilro ymniga.

"Delta namn anviindcs af Lamarck for atskilli- ga genera af koraller, i hvilka stodct for Poly- perna ar af en intcrmcdiar natar mellan hinn- och stcnartad.

29

I allmanhct tiro de fossila species, af bade vaxter och djur, ej identiska med mi lefvande species; de tillhora ofta olika genera och visa stundom ej likhet med nu lefvande former. I vissa strata af minsta alder forekomma bade vaxter och djur, ej olika med nu lefvande species. Fossila vaxter och djur fmnas ej i alia strata, ej heller ofverallt i lika mangel i samma stratum eller svit af strata. De inskriinkas ej till nagon viss art af berg; de aro ej alltid narvarande i nagon viss bergart, ej heller fattas de alltid i andra bergarter, ehuru undantagen aro fa. Dessa anmarkningar gora tillfyllest for narvarande rasonnemang. (Se §. 00—88). ;

Ostratijicradc berg•

23. Stratifications-principen ar universel; det vill saga i hvarje landstriicka af tillracklig vidd fo¬ rekomma stratifierade massor i en viss ordnings- foljd, och i manga vidstriickta, fran bergen aflagsna distrikt ses intet annat an stratifierade berg. Hvem som heist, hvars kannedom om jordens byggnad endast blifvit hamtad fran observationer pa Eng- lands sydlistra delar, skulle visst med Werner antaga, att alia berg vore stratifierade. Tvertom fmner bergsboen en stor omvexling af bergarter, sasom granit, sienit, porphyr &c., i hvilka intet tecken till stratification kan upptackas, — flera andra, sasom gneiss och skiffersten, i hvilka den- na structur ar sa oregelbunden, att den endast

30

gifver ett hogst obestamdt begrepp om dess sanna natur. Dessa ensidiga betraktare kunna saledes knappt forsta hvarandra, och det bor ej vacka fdrundran, att teorier, grundade pa hvarderas isolerade obscrvationer, ej ofverensstamma.

24. I manga lander forekomma likviil strati- fierade och ostratifierade berg tillsammans, och der ser man, att da de forra merendels hafva en regelbunden anordning och ligga niistan parallela med jordytan, forekomma de sednare i oregel- bundnaofta osammanhangande massor under alia strata eller framtrangande genom dem i enstaka spetsar, pa alia sidor omgifna af stratifierade berg, eller genombrytande dem vertikalt med pa langden utstrackta massor, kallade "Dykes " och genom- trangande dem sasom gangar. De sta deryid, ej allenast i intet constant fdrhallande till de stratifierade bergen, utan sakna afven detta Con¬ stanta fdrhallande sinsemellan, savill i afseende pa liiget, som nagon ordning vid fdrekommandet, sa att det iir omdjligt att deraf bilda nagonting likt en regelbunden serie; hvadan de ganska lampligt af D'Ha Hoy blifvit kallade roches -^hors de serie.

25. Vidare undersdkning visar/att mineral- ingredienserna, af hvilka de stratifierade och ostra¬ tifierade bergen besta, iiro antingen helt olika, eller i ett mycket olika tillstand; ty da de strati¬ fierade bergen, oaktadt alia sina fdnindringar i farg, hardhet och kcmisk beskafTenhet, dock

\ 31

alltid forblifva kalkstcn, sandsten, lera, jern- malm eller kol &c., aro de ostratifierade i stort ofta Iielt olika och besta af flera slags mineralier, omvexlande blandade tilsamman. De forra iiro

.ofta sammansatta af afnotta korn, do sednarc af fullkomliga kristaller; de forra halla vanligen organiska aftryck, de sednare nastan aldrlg. Hvar- helst de sednare framtrangt till ytan, aro de forra mer eller mindre storda och fdrandrade i sitt lage, och jemforande undersokningars resultat styrka alltid d^n till ofvertygelse blifvande tron, att de frambragtes af olika orsaker, som verkat af hvar- andra oberoende, och i de flesta fall vid olika tider. Se §. 44—50.

Vi skola nu indela de af dessa berg framstall- da fenoraen pa ett: satt, som tydligt visar deras egenheter, och jemfora dessa med naturkrafternas nu synbara verkningar pa jorden. Salunda kunna vi viinta att liira kanna de orsaker, som vallat de- ras bildande.

TIppTcomstcn af stratijicrade och ostra- tijierade berg.

26. I naturens dagligen verkande system igenkanna vi tvenne stora krafter, sysselsatta att frambringa foritndringar pa jordytan. ■— flatten som, korn for korn, bortskoljer landets upphojda delar och bortf(5r dem till liigre trakter, saledes alltid strafvar att jemna jordytan; — eld, som tvin- gar stora massor att utbryta utur jordens inre.

32

och salunda striifvar att oka ytans ojemnheter. Bada dessa krafter verka kemiskt; vattnet upp- loscr*), hettan smalter; bada verka ocksa mel^a- niskt. Vattnets mekaniska verkan beror af den allmitnna tyngdkraften och striifvar alltid nedat, sa att den lagsta delen af hvarje vatten-depositum ar den aldsta; men varmens mekaniska kraft ar oberoende af tyngdkraften och striifvar alltid att ofvervinna den. Vattnet har en stillande, — vitr- men en omhviilfvande verkan**).

27. Berg bildas bade genom vattnets. och oldens inflytande i naturens nuvarande ekonomi, och dessa krafters produkter aro i allmiinhet liitta att urskilja. Deponeringarne ur vattnet besta af kajksten, som an iir en kemisk produkt, tin en mekanisk eller bottenfiillning, eller af sandsten och lera, som alltid uppkommit pa det sednare siittet. Uppslamningarne, samlade pa botten af sjoar, vid utloppet af floder och i hafsvikar, iiro salunda stratifierade och besta af sadana iimnen, som biira spar af sin hiirkomst. Dessutom innesluta dessa

*3 Anses icke ulom England sasom en kemisk ope¬ ration , ty Englands och Gontinentens kemister de- finicra ordet upplcisning olika.

6 fver s. + *) Det Lor observeras, att Engelska geologer icke -

tro sig bora antaga giltighetcn af de skill, som tala ftir antagandet af nagon hafsyattnets vald- samma rorelse pa jordytan.

Red.

33

nutidens strata lemningar af sqttvattens-, land-, eller hafs-organismer, allt cfter som de forut fun- nits i eller blifvit nedforda i vattnet; och de iiro afsatta i strata i samma periodiska foljd, som dessa bildats. I hvarje afseende iiro saledes nu¬ tidens vatten-deposita fullkomligt lika med strati- fierade berg, bildade under jordens fordna tillstand. Om de hafva lika utstriickning, blir en annan fra- ga; men det ar klart, att likartade fenomen haft likartad orsak.

28. Pa detta bestammande af de stratifiera- de och organiska aftryck utaf vattendjur inneslu- tande bergens Neptuniska harkomst hvilar la- ran om bergens relativa alder i forhallande till deras relativa plats pa stratifications-skalan. Af samma skal, som vi ej kunna betvifla, att det liigst afsatta lagret i en dam, sjo, flod eller hafs- ofversviimning iir det aldsta, och att ofversta la¬ gret ar det sist tillkomna af dem, som-fmnas till- sammans, iiro afvcn i serien af stratifierade berg, som tydligen afsattes ur vatten, de liigsta iildst och de ofversta yngst. Hiir Ur ej fraga om hum stora tidrymder framskridit mellan afsiittningen af det iildsta och det yngsta; hiir beh(5fves blott den allmiinna principen medgifven, och det lemuas at en framtids noggranna forskning att uppdraga ve- derborliga slutrdljder ofver tidsatgangen for sam- manhopningen af strata. Ej heller kan med skitl nagot tvifvel uppsta om ett annat vigtigt iimne. Vi kunna vara ofvertygade, att, liksom nu (un-

34

dantagande nagra siirskilda i §. 96 fdrklarade fdr- hallanden), sahafva, iifven i aldre tider, de stra- tifierade hafs-deposita antagit karakteren af vag- riita ellcr nara vagrata ytor, cmedan detta ar re- sultatct, da nagot afsatter sig utur upprordt vatten. I hvad liige dessa strata nu an finnas, kunna vi alltid medgifva, att de fdrstblifvit deponerade nii- stan horizontelt. Se §. 91 — 98.

29. Nutidens vulkaners steniga sammanhop- ningar framstallas for oss i de trakter, der vi sc, att den utkastade lavan ej bildar verkliga strata, utompa myeket inskrankta rymder, ehuru, i foljd af efter hvarandra skedda utbrott, den kan ligga i flera pa hvarandra sig hopande, flodlika deposi- tioner. Afven askan, som utkastas ur den vul- kaniska konen, och faller mer eller mindre pa olika sidor om den, hopas salunda ibland lava- strommarne, och isadant forhallande till markens ojemnheter, att den ej bildar verkliga strata. — Lavan fyller ofta det aldre fasta bergets sprickor eller bildar gdngar och adror. (§. 99).

Materian vid dessa utbrott iir hvarken en- bart kalk,, sand eller lera, utan bestar hufvud- sakligen af en mangd kristalliserade mineralier, i blandning med glasiga och icke kristalliserade. Endast genom nagon siirdeles handelse innehalla de lemningar af djur och viixter. Nar de smiilta lavorna komma i berdring med fdrut hardnade berg, uppsta stundom nagra fdrandringar, som kunna eftergdras med artificiel varme. I alia dessa sar-

35

skilda fall likna nutidens produkter af eld de gamla ostratifierade bergen.

Vi kunna vidare anmarka, att de mest ym- niga och karakteristika mineral-substanser, som nu erhallas ur vulkaniska berg, aro lika ymniga och karakteristika i deras aldre prototyper; att i bagge klasserna dessa mineralier ofta finnas pa lika siitt grupperade tillsammans; att nagra af de oftast forekommande aldre ostratifierade bergen ej kunna urskiljas fran vissa moderna vulkaniska berg; och att mellan de tva klasserna finnes en sadan likhet och sa mycken ofverensstammelse i combinationer och i utseende, att vi ej bora tve- ka att anse de ostratifierade bergen sasom i all- miinhet frambragta genom varme. Det skulle ej vara ratt att saga, det de voro gamla vulkaniska berg; ty vulkaner aro endast speciella utbrott af den underjordiska varmens allmanna verkan, och atskilliga fakta aro forenade med de aldre ber- gens historia, hvilka ej berattiga oss att tillagga dem ett verkligt vulkaniskt ursprung. Tvertom synas vissa olikheter, som nastan alltid finnas mellan dessa' och vulkaniska berg, nog markera- de, for att leda oss till en teori om deras upp- komst, hvilken pa samma gang skall forklara de¬ ras allmanna beroende af underjordisk varme och deras egna skiljagtigheter, fran vulkaniska pro¬ dukter.

36

30. Det gifves berg, som synas bade stra- tifierade och kristalliniska, sasom vissa kalker; andra, som iiro hvarken stratifierade eller syn- bart kristalliniska, sasom wacka och nagra lerartcr. Men iifven dessa och nagra andra fall, som vid fdrsta paseendet tyckas bortblanda klassilicatio- nen och stora slutsatserna, kunna nojsamt forkla- ras. Det iir genom direkta forsok kandt, att artificiel varme kan under vissa omstandigheter forandra sediment-kalksten till kristallinisk. Sa- lunda forandrade Sir J. Hall verkligen krita till kornig kalksten*). Nu forekommer den korniga eller kristalliniska kalkstenen stundom i ett sa- dant forhallande till eldbildade berg, att dess kristalliniska natur med mycken sannolikhet kan tillskrifvas det lokala framtrlingandet af upphet- tade berg i dess narhet. I andra fall kunna vi liitt forestiilla oss, att den inre hettan frambragt samma fenomen, ehuru inga eldbildade berg verk¬ ligen synas i dagen der i grannskapet**).

Hvad de ej kristalliniska bergen angar, som ocksa aro ostratifierade, bora vi anmiirka, att,

ehuru

*') Nemligen gcnom glodgning uti ett lufttatt karl. Red.

**) Strimor af kristallinisk kolsyrad kalk, som finnas uti vara ofvergangskalkberg, aro tydligen uti vatten utkristalliserade.

Re d.

37

eliuru vi bland imtidcns verkningar af vulkanisk eld liafva valt kristalliniska berg sasom fur dem karakteriserande, oeh hvarvid vi anxnarkt ofverens- stammelseu mcllan de gamla ostratifierade ocli imtidcns eldbildade berg, sa bora sadana likval hvarken i ena cller andra klassen anses vara de enda, som der forekomma. Har understodjas vi ater af verkliga forsuk. Herr G. Watt har visat, att en och samma massa af kemiska kroppar, fullkomligen sniiilt ocli satt att afsvalna, blir gla- sig, jordformig eller kristallinisk i man af afkyl- ningens hastighet. Detsamma intraiFar med vul- kaniska produkter och, i nastan samma grad, med de gamla smiilta bergen. Vi hafva saledes me- del att forklara alia synbara undantag fran do ofvan uppstallda allmanna reglorna; och genom amnenas noggranna studerande skola vi sanno- likt med tiden crhalla ett klart begrepp om do vilkor, som fororsakat alia dessa fenomen*).

FysisTc Gcograji.

31. Da vi salunda hunnit till en klar asigt om uppkomsten och relativa laget af de jord-

3

*) Man behofver blott studcra de slagger, som vid smaltningar i stort produceras, for att dermed komma till riitta. Dcr far man sc glasiga, amor- pha, kristaUiska, pimstensartade massors forhal-

, landc bade i smiilt, stelnande och stelnadt till- stand, samt luftens och yaltnets inflytandc pa de- samma. Red.

38

skorpan utgorande bergen, maste vi vanda var uppmarksamhct till dcras yta, hvilkcn, sasom for- ut anmarkts, (§. 18.) triiffas pa dcssa Lcrglagrcns kantcr och flata ytor (Fig. 2), ocli undersoka hvad sammanhang kan finnas emcllan jordytans lysiska drag och bergen demnder. Betraktadt fran den vidstracktaste synpunkt, som limnet tilla- ter, kunna vi anse jordens bergiga trakter upp- stiga, liksom oar ur hafvet, midt ur de stora slat- terna eller mer och mindre vagformiga rcgionerna. Nagra enskilda slatter, sasom Bohmens, aro om- gifna och begriinsade af upphojda bergasar; men mera allmiint iir, att sliitterna sprida sig omkring och omsluta bergen. Fordjupningarne i hafvet tyckas motvaga landets hojder. Det finnes i haf¬ vet vissa fordjupade diilder och halor, liksom pa. landet vissa upphojda kedjor och spetsar. Om vi kunde ransaka hela den tiickande oceanen, ar det sannolikt, att basincns storsta djup skulle finnas motsvara landets storsta upphojningar och vara lika inskrankta i vidd. Den vida storre de- len af oceanen iir af ett mcdelmattigt djup, lik¬ som den vida storre delen af landet ar af medel- mattig hojd.

o2. Om vi for det narvarande ej gora af- seende pa, de losa, af vatten flyttade fragmcnten, som till ett riuga djup pa manga stallen tucka jordens verkliga fasta hvalfbyggr.ad (§. 15 ocli Fig. 2), sa kunna vi uppstalla som en allnian san- ning, att det torra landets stora slatter och xnattligt

39

vagiga trakter hufvudsakligcn fatt sina karakters- drag af de under dcm lugnt afsatta stratifierade bcrgen, medan de bergiga liinderna deremot ffitt slit egna utseende genom upphojningen af eld- bildade berg langs deras kedja eller midt under deras massor och spetsar. Det ar en allman lag, stadfastad genom de tillforlitligaste bevis, att bergiga trakters inre delar besta af granit och an- dra pyrogeniska berg, hojande sig- under alia strata och upplyftande dem till deras narvarande hujd. Fran dessa upphojda punkter och linier siinka sig bade de underliggande eldbildade och de ofre stratifierade bergen i mangfaldiga vinklar mot slatterna och de jemnare regionerna, under hvilka de sjunka och fortga till olika afstand, tills de ater med dylika karakterer uppstiga _i na- gon annan bergstrakt. I foljd af denna anord- ning hiinder det i allmiinhet, att de lildsta stra¬ ta, som sjunka djupast under slatterna, afven stiga hogst upp mot bergens sidor, en omstan- digliet, som liitt forklaras, chum den stundom an setts sasom en geologisk paradox (Fig. 5). Det most constanta af alia, med denna del af iimnet forenade, fakta ar upptrangandet af gra¬ nit, eller af nagofi annan eldbildad bergart, vid de upphojda gruppernas medelpunkter, nemligen underifran igenom alia der forekommande strata, Ganska ofta iiro sprickor och remnor i strata nedifran fyllda med df3ssa eldbildade bergarter,

40

och saluncla antydcs i migra fall niirhcten af deras massa, niir de sjelfva ej kunna ses.

33. Jordytan hlirleder all sin ombytlighet i form och i produkter af de den sammansattande bergens urspmngligt olika natur, af mangfalden i lage, hvari dessa blifvit kastade (§. 25), och af den sedan fortgaendc olika inverkan, som atmos- feren och andra forandrande agcnser utofvat pa dem. Om de stratifierade bergen forblifvit i sitt ursprungliga, nastan vagriita lage, skulle hela den oandligt ombytliga massa af mineralskatter, som de innelialla, forblifvit gomd for mennisko- ogat, och torra landet hafva varit en enformig odemark, saknande bergens pittoreska grupper, det behagliga omljytet af backar och daldcr, prydnaden af vikar och uddar, som vi nu glade erkitnna sasom en stor kalla Tor njutning Deli liirdom.

Och da vi se i hvilket utmarkt samband de d]uriska och vcgetabiliska skapelserna sta till hvarandra och biigge till det lokala inflytandet af klimat, jordman, upphojning, hafsgrannskap och andra vigtiga, af geologiska omlivlilfningar fram- bragta tillstand, blir intet rum for tvifvel, att ju ej de underjordiska rorclser, hvaraf denna funda- mental-olikhet i jordytan fororsakats, likaval ut- gora en del af skaparens allmanna plan, som atmosferens tillvaro, landets och vattnets relativa furhallande eller arstidernas fdljd.

41

3-1. Hvarje lands hafskustcr fa sitt karak- teristika utseencle, sina klippiga vaggar och hop- slammade sakta sluttningar, af sina bergs olika hardliet, rigtning och grad af upphojning. Corn- walls och Caernarvonshires langa sktir instamma med vissa hvalfningars rigtning; Pembrokeshire liksom on Wight har genom dylika orsakers infly tande fatt sin utstriickning i oster och vester; Flamborough-Head, bestaende af kalk, utstracker sig till en hilrlig landudde, hvaromkring Nord- sjons stromdrag med en olycklig ihiirdighet van- da sig och tiira pa Holderness leror och sand- uppgrundningar,

35. Bergskedjorna och de kulliga asarna, samt de dem oragifvande och afdelande dalder och sliitter, hafva alia uppkommit af likadana or- saker. Kedjan af Snowdon tlr linien af en upp- hojningsaxel (§. 45 och foljande); Penine-kedjan fran Ingleborough till South Tyne ar bildad ge¬ nom en stor dislocation, som nedtrycker strata at vester ufver 3000 fot, och der denna disloca¬ tion vander sig at oster langs Tyne, och at oster och sydost genom Craven, bildar den midt i ett bergigt land tva stora oregelbundna dalar tvart ofver landets hojder.

36. De enskilda backarnes och daldernes form bero hufvudsakligen pa beskaffenheten af deras geologiska byggnad. Jemfor t. ex. de hoga Alpernas spetsiga primara berg med den oolithi- ska Juras breda vagform; Skottska. basaltcns

42

fantastiska toppar med Cumbriens taggiga skiflfer- berg och Engelska kritans grona vagiga ytor.

Hum skiljaktiga aro ej bergkalkens lodriitta viiggar, som rcmnat i Mendip och Peak, fran andra bergs! — Bergsstrommarne, som i manga armar skumma bland Lowdores skifferberg, ellcr i hvita linier storta utfor Shiddaws sidor, gifva at utsigterna af Cumbriens bergsdalder en effekt. belt olika med den, som tillhor Hardrows stora vattenfall, eller de mindre kanda fallen ofver kalkbergsasarne i Norra Englands vackra dalar. En allman bekantskap med de geologiska sannin- garne iir derf(3re alldeles oundgiinglig for ett ut- bildadt forstand, som gerna ager rigtiga allmanna asigter om den nu for vara ogon befmtliga natu- rens anordningar och i synnerhet om jordens fy- .siska geografi.

JLllman asigt om jordens ijjggnad. 37. Lemnande fragan om jordmateriens ur-

sprungliga forening och inre anordnande (§. 9. 12. 13.) lit astronomen, och lagarne for minera- liernas atomistiska beskaftenhet (§. 8. 9. 10. 11.) at kemisten ocli kristallografen, kunna vi af fo- regaende uppgifter samla tillrackliga grunder for en allman asigt om byggnaden af jordens yttre skorpa eller skal. Den vida storre delen af lan- dets yta intages af berg, som.afsattes ur vatten i form af strata (§. 10), mer eller mindre nar- mande sig till ett horizontelt la'ge, hvilka folja

43

pa hvarandra i en viss lagringsordning (§. 17. 18), iiro af olika alder i forhallande till denna lagring och afvcn sammanliangande (§. 20. 2l) for mindre cller storrc strackor./ I dessa stiata ligga begrafna en mangd qvarlefvor af vaxter och djur (§. 22), som mestadels skilja sig fran nar- varande tids vaxter ocli djur, ehuru de tillhora samma stora afdelningar och aro bildade efter samma allmanna plan for land- och hafs-lif. Detta system af stratifierade berg stracker sig till olika djup, ej ofverstigande nagra fa Eng. mil (§. 18), och under och bland dem forekommer, en svit af berg, som ej iiro stratifierade och ej in- nehalla organiska lemningar, men besta af sa- dana mineralier och forekomma under sadana omstandigheter, att de tydligen aro uppkomna genom eldens inflytande. Dessa pyrogeniska berg finnas ofta pa olika siitt genomtranga de stratifi¬ erade bergen, liksom de vore nedifran uppdrifna. I nagra fall kan man afvcn se hettans inverkan pa de stratifierade bergen sjelfva (§. 30), i foljd hvaraf de till en del eller allmant antagit nagra af de utseenden, som karakterisera eldbildade berg.

38. Den ofver hafvet staende jordytan ut- gores dels af ytorna af stratifierade berg och dels af spetsarne af do upplyftadc eldbildade bergen, nemligen sa, att, da de" stora sliitterne och Toga vagformiga regionerne nastan endast besta, af stra¬ tifierade berg, innehalla de hogre trakterne van- ligen en axel eller klirna af pyrogeniska berg,

44

betackt af stratifierade berg; baggc dcssa grup- pcr luta at alia sidor fran bergskedjan, siinka sig under de mera jemna rcgionerna till olika djup ocli fortga till olika afstand (§. 32).

Bade eld och vatten hafva verksamt bidragit till jordens bildande. Vatten liar afsatt ofvan- ifran i en gifven ordningsfoljd manga vidstrackta strata oeh sviter af strata, ombytligt uppfyllda med lemningar af viixter och djur, som lefde un¬ der dessa atskilliga tidrymder; och varmen har upplyftat dessa strata och framprassat en olika art berg ur jordens djupare delar. Det ar geo- logens goromfil, att med noggrannhet uppsoka dessa agensers saval sarskilda som forenade verk- ningar; att ordna dessa effekter i kronologisk foljd, och att salunda sammansatta en rigtig, om ej full- Standig historia om de hvalfningar, hvarigenom jorden blifvit bragt till sitt narvarande tillstand, forsedd med sin nuvarande underbara mangfald af djur-, viixt- och mineralformcr, och gjord till ett tjcnligt tillhall for en varelso, begafvad med den menskliga vettgirigheten, som leder den att under- soka, och med det gudomliga fornuftet, som sat- ter den i stand att uttyda naturens vcrk samt under- lialla en hog gemenskap med verldcns Skapare*).

Nyborjarc tordc bora goras uppmarksamma pa den omstandighetcn, att alia stratifierade berg icke bildats forst, och att lyftningen sedan ickc varit blotten enda. Tvartom hafva flera lyftningar eller plutoniska utbrott cgt rum, och dcsscmellan hafva stratifierade berg bildats. Iled.

45

Aftlelniiigen II.

G encr alis crin gar.

Bildning af torrt land under vatten•

39. Den vigtigaste och mest ledande san- ning, som nutidens geploger upptiickt, var ej all- dclos obekant for forntidens upplyste naturfor- skare. Da Ovid tillskrifver Pythagoras den mening om loppet af naturens fonindringar, att ,det3 som nu ar torrt land, forr varit haf och tvartom, samt stodjer denna liira pa drankandet af stiider langs Medelhafvets kuster och pa hafs- musslors fijrekommande langt fran hafvet, kan man omojligt annat an forvanas ofver argumen- tets styrka och enkelhet. Dylika tankar yttrades bestiimdt af Strabo och andra, som voro vane vid fenomen af jordskalf i Mindre Asien. Men det poetiska begrepp om ombyte af land och haf ofver gifna regioner, hvartill man forleddes af he- gransado fenomen, bur skiljas fran de filosofiska, pa allman forskning grundade slutsatser, enligt livilka hela den nuvarandc continenten ocli oanic blifvit upplyftadc ur hafvets skote, alia vara hiigsta berg aro jcmrorelsevis yngre och, i nagon verldens [ildre period, hafsstrommar flutit ofver de annu ofodda Alperna och Pyreneerna,

46

lika viil som ofver Indiens, Afrikas pch Amerikas sliitter.

40. Om under den tid, da alia vara con- tinenter lago under hafvet, andra continenter dcr- emotvoro derofver upphojde, iir en fraga, som man svarligen kan sa besvara, att den, utom i en ganska inskrankt form och pa nog tvifvelaktigt siitt, leder till nagra antaganden. Det enda klara och bcstumda bevis3 att land funnits djupare ned eller hogre, an det nu synes, bur sokas i historien om organiska landkroppars aftryck, inbilddade i jordhvarfven; och det enda fornuftiga och sannolika skalet till stod for en sadan litra maste grundas pa betraktelser om den mekaniska eflckten af massan och djupet af oceanens vatten. Anta- gandet, att, under det continenter upphojdes a ena sidan, sadana maste hafva sjunkit annor- stiides i ett bestamdt fdrhallande, iir otillatligt, emedan vi da nodvandigt [ifven maste antaga, hvad som kanhanda ar falskt, nemligen att rym- derne, intagne af jordmassans fasta och flytande delar, alltid varit precist och oforiinderligt i sam- ma fdrhallande till hvarandra som nu. Hvem kan fdrsakra sanningen, eller ens sannolikheten, af en sadan lag? ■— Om jordens tempcratur forandrat sig afvcn aldrig sa litet; om dot finnes ombytliga ihaligheter i jorden; om under loppet af uppvar- mande och afkylandc, af sammansattning och at- skiljande, rummct, intaget af materiella amnen, foriindrar sig, sa maste denna lag forkastas.

47

41. Ovids simpla argument:'

Vidi factas ex aequore terras, Et procul a pelago concha) jacuere marinae,

skall troligen aldrig forlora sin kraft att ofvertyga menniskan, det lion star pa det fordna Iiafvets upphojda botten. Da vi finna snackor ocli ko- raller, som utom allt tvifvel maste hafva lefvat i hafvet, infattade i det inre af fasta berg, med alia sin byggnads omtaliga prydnader, oskadade, liggande i dessa berg liksom vanligen pa sjo- botten; sa dragas vi oemotstandligt till den slut- satsen, ej allenast att dessa djuraftryck *) afsat- tes ur oceanen, utan iifven att djuren verkligcn lefde pa eller niira de stallen, der deras qvar- lefvor blifvit begrafna, och blefvo der smaningom lugnt ofvertackta af den da fortgaende jemna afsiittningen af fasta amnen. De dessa lemningar inneslutande stratifierade bergen utgjorde verkligcn, livar i sin foljd, det fordna hafvets botten, och hvarhelst vi finna det trogna vittnesbordet af dessa hafsdjurs aftryck, kunna vi genast och ovederlaggligt sluta, att det fordna hafvets biidd ligger oppen for var asyn. Utstrackningen af derma princips anvundbarhet varicrar i olika lander. Europa kan niistan allmiint, Nona Amerika och Indien fitcr kunna till en stor del af hela deras yta salunda bevisas forr hafva varit drunkta.

*) Exuvicu.

48

42. Likasom nu vid vattnets verkningar strata, som halla organiska lemningar, omvexla ined clem, sbm ej halla sadana, da likval alia slutsatser om lokal-omstandigheter lata anviinda sig pa dem bada alternativt, sa byta iifven nagra strata, utan aftryck, om med andra, som innehal- la sadana, och visa sig derigenom hafva varit foremal for samma lokala vilkor. Derfore alstra- des sadana strata af rod sandsten och manga slag af skifFer, som, i England atminstone, cj halla organiska lemningar, lika siikert pa hafvets botten, som de snackhaltiga kalkerna ofver ocli under dem. An vidare, strata, som i manga lan¬ der ej innesluta organiska lemningar, aro i andra dermed begafvade, sasom t. ex. den roda sand- stenen; och genom sammanstallningen af alia des- sa fakta komma vi till den slutsats, att Ovids argument just genom narvaron af hafsdjursaftryck duger for atminstone trefjerdedelar af hela fasta landets yta och for hela serien af stratifierade berg, undantagande dem, som ligga djupast ned, samt for alia hojder ofver hafsytan och alia till- gangliga djup derunder. Men om [ifven hafs¬ djursaftryck ej funnes i de stratifierade bergen, tala de likval for sig sjelfva genom sin patagliga bildning ur vatten, genom sina regelbundna hvarf och genom andra karakterer, samt visa tydligen, att de ej kunna betraktas som annat an afsatser i fordna vattenbiiddar. I detta fall gora vi sale- des intet undant«ng, utan riikna med lika till-

49

fdrlitlighet de iildsta primara skiffcrlagren som tie scdnastc tertiara sandartcrna till de submarin- ska. Salumla komma vi till den slutsatseii, att cj allenast alia stora slatter och alia kulliga delar af landet fdrr statt under vattcn, utan afven att sidorna, ja ofta sjelfva topparna af de hdgsta berg varit i ett dylikt liige; ty alia dessa besta af ett eller annat slag stratifierade materier.

43. Samma slutsats later afven anvanda sig pa de pyrogeniska bergen, -som framtrada midt i de bergiga gruppcrua; ty, som vi fdrut sett, visa sig dessa berg i ett sfulant forhallande till ber- gens strata, att vi genom en vidlyftig samman- stiillning af fakta ledas till det antagande, att de blifvit nedifran upplyftadc under alia dessa stra¬ ta och i sjelfva verket med dem uppbojts fran sitt ursprungliga liige under hafsbottcn. Derfore bar man antagit som en griindlag i geologien, att bela det nu torra landets yta fdrr varit bdljd af bafvet. Vi kunna nu barefter till sitt fdrsta ur- sprung sdka utforska de vcrkandc krafter, hvar- igenom landet blef upplyftadt ur vagorna *).

*) Det ur dock ickc osannolilit, atl om jorden forst var uti smalt glpdande tillstand j sasom en sla^g- droppc, vandrandc i sin bana och omgifven af en atmosfcr af vatlcngas, den med tiden skulJe af- svalna, ncmligcn medclst radiation. Da mi ytan sfclnat, skullc ovillkorligcn ytterligare afkylnin^ ega rum till under -f 100° C., hvarvid vattcn derpa condcnserades. En ytterligare afkylning

50

Upphojning ctf land ur hafvct•

44. De pa hafsbottcn bildade strata kunde cndast genom en af tvenne processer fas torra: antingen har, som Werner trodde, den allmanna hafsytan siinkts, eller hafva vertikala rorelser pa hafsbotten intraffat. Forestallningen om hafsytans successiva sankning iir en af de okloka inbillnings- foster, som den stiindigt tilltagande foreningen mellan geologi och bcstamd vetenskap i det nar- maste bannlyst ur vara system. Den antogs i afsigt att forklara det ofta bemarkta faktum, att de strata, som nedstiga djupast under slatterna och bestiimdt aro de iildsta, iifven finnas stiga hogst upp mot bergens vaggar. Wernerslut hypothcscn antog, att jordens stora fysiska an- letsdrag, dess berg och dess slatter, voro urspmng- liga; den antog saledes, att alia berg, chum tyd- ligen eldbildade, voro afNeptuniskt ursprung; och det var endast pa det detta misstag i grundbygg- naden dermed matte ofverensstamma, som det orimliga antagandet, att hafsytan smaningom och

skulle ocksa tid efter annan fororsalca sprickor.a den stelnade skorpan; genotn dessa kunde vatten inkomma till den glodande raassan. Hvad som derefter skcr, behofves ej hiir sagas. Hvarjc hytt- arbelarc, som sett en explosion af slagger, hvilka kastas i vatten, vet det. Men ytterstn orsaken till allt detta ar annu for oss menniskor dold, lika som mycket annat uti Guds skapelsc.

Red.

51

allmiint sjunkit fran toppcn af do hogsta berg till nuvaraiule liafskust, framkastadcs. Denna sats ar sa, stridande mot sundt fornuft, att den genast nuiste forkastas af hvarje tankande, som ej beredd att medgifva en obegriinsad ombytlighet i vattenqvantiteten pa jorden.

45. Intet direkt anstotande mot fysikens grundlaror kan deremot laggas det andra anta- gandet till last. Vi maste derfore jemfdrelsevis bedomma det sasom enligare med for ogoneii varande fakta. De vertikala rorelserne kunna hafva varit upphojande, siinkande eller bada de- larne: de kunna hafva varit hastiga och hilftiga eller langsamt fortskridande. I hvarje fall af haftig upphijjning eller sjunkning liings en linea eller omkring en medelpunkt maste strata, som ur- sprungligen afsattes niistan plant, komma i nagon vinkels lutning mot horizonten, och denna lutning eller sneda rigtning, salunda uppkommen, vava storst langs hojningens linea eller omkring dess medelpunkt. Salunda forestaller i den bifogade teckningcn (fig. 10) d. ett fall af nedsjunkning oeh e. af upphojning. Niistan dylika resultat skullc atrolja en langsam vertikal rorelse hos strata. Om den upplyftande eller nedsiinkande kraften verkade pa en mycket stor area och ef- terhand, kunde det handa, att inga hastiga eller valdsamma brott nagonstiides kunde upptackas, men att efFekten blefve en successiv posning eller siittning. Dessa aro patagliga sanningar, och de

52

iiro tillrackliga fur andamalet att undersuka fragan om landcts uttorkning.

Det kan ej betviflas, att bade nedtryckning och uppliojning intraffat pa manga af hafsbott- nens delar; men da vi betrakta de afdessa skak- ningar mest angripna delar af landet, blifva vi genast ofvertygade, att bergens tillvaro maste till- skrifvas hafsbottnens lokala uppliojning. Det all- manna faktum af lagrens starka lutning i bergens grannskap (fig. 5), jemfordt med deras ringa lut¬ ning eller nastan horizontela lage afven pa obe- tydliga afstand derifran, ar tillrackligt bevis der- pa. Som ingenting kan vara mera siikert, an att continenters och oars utseende beror af bergs- kedjornas rigtning, sa lemnas intet rum for tvif- vel, att ju allt det fasta landet blifvit upphojdt ur Iiafvet parallelt med vissa linier eller omkring vissa centra af vertikal rorelse.

Den i bergens grannskap sa allmant bemark- ta oordningen i branternas lutning (fig. 6) tyckes hantyda till hastiga och haftiga upphojande ro- relser; men detta amnes fullstandiga afhandlande skulle leda till teoretiska betraktelser, som ej vore tjenliga i ett elementart verk. Om siinknin- gar pa andra jordens delar mots vara upphojningar i dessa, ar en fraga af samma slag *).

*) Flora af de fenomen, som hlir omlalas, forcte sig^ till en del pa vara storre sjtiar, der sa kalladc vrakar bildas, 'Derom hafva Englands, afvensom

53

4G. Vi kunna likval med vara slutsatser om lan(lets upphojning ga ctt steg litngrc, me- delst bctraktandc af fdrliallandet mcllan upphoj- ningens linier och centra samt af de pyrogeniska bergens framtritngande. Dessa bergs narvaro langs de underjordiska rorelsernas rigtning ar ett sa constant och karakteristikt fenomen, att vi ej kunna betvifla badas beroende af samma lokala uppbof. Nagon tryckning inifran, som rigtat sig fit vissa punkter, liar tydligen uppbojt de strati- fierade bergen tillika med den underliggande py¬ rogeniska massan. I nagra fall ar det sannolikt, att de eldbildade bergen blifvit lyftade i fast form; i andra kan det bevisas, att de varit i smalt tillstand, sa att de intrangt uti stratas sprickor och remnor. Fenomenen kunna med sannolikhet fdrklaras genom antagandet af ett lokalt alstrande af stark underjordisk hetta, eller genom att anse de haftiga rorelserna som en paroxysmisk liittnad fur en allmiin tryckning inom jordens inre fly tan de kiirna. Hvarje af dessa asigter har skickliga f(3r- svarare *).

continentcns geologer, cmcdan de ej sett slorre sjoar isbelaggas, ej nagot begrepp, och derfdre sakna de den upplysning, som deraf kan fas.

Red. *} Det sannolika ar, att ofvanpa den uraldriga jor¬

dens stelnade bergskorpa lade sig flol^giiga berg- arter, samt att, vid ett pliitoniskt utbrott, blefvo bSde dc floliigriga bergen och den stelnade berg-

54

47. I den fysiska geografien iir ingenting mera pfitagligt, an att utstrackningen och rigtnin- gen af land beror af bergstrackorna; man bar visat, att dessas upphojning b'dr tillskrifvas un- derjordiska rorelser, och sfilcdes anses dct all- manncligen tillrackligt bevist, att det fasta landets upphojning bor anses sasom en foljd af bergens hiiftiga uppstigande. Men detta cir ej bevist, e- huru vi alltid med riitta kunna antaga, att stora landstriickor upph'djts med bergen; ty det gor ej tillfyllest sasom en allman forklaring af continen- ternas uttorkning, och dct af ganska tillrackliga skiil, nemligen att manga berg voro upphdjda af hvalfningar, hvaraf de visa spar, innan de strata bildades, som nu ligga torra omkring dem.

48. Nagra, som insett denna svarighet, fd- resla en annan asigt. De saga, att liksom bergen sakert hafva att tacka de under dem skedda om- hvalfningar for sin upphojning, sa blefvo afven sannolikt alia de ofriga delarne af jordens torra yta upphdjda af andra sig dertill egnande skak- ningar. Detta ar lika felaktigt. Det fmnes ej minsta skal for anvandandet af denna hypothes pa Englands dstra och syddstra delar, pa Norra Tyskland eller pa andra stora trakter af Europa;

skorpa, som yarit smalt, sondersprangde, hvar- cfter sprickornc fylldcs med den inifran kom- mande, glddandc, flytandc massan, som ej rym- des i sitt krympandc skal.

Red.

55

ty pa alia dessa stiillen finnes ej spar af nagra skakningar, som kunnat frambringa denna effekt. '

Det atcrstar fur dessa fall, som kanske giilla for det torra landets ena hiilft, endast hypothe- sen af en smaningom for sig gaendc upphojning af stora trakter, antingen genom ett mangfaldigt fornyande af sma storande rorelser, eller nagon allmiin utvidgning under en hel fysisk region. Flera af de Svenska naturforskarne tro, att en sadan utvidgning i detta ogonblick sakta hojer en stor del af Skandinaviska halfon *). Mr Lyell bar af en nyligen verkstalld personlig undersok- ning foranlatits att antaga dessa asigter, som af- ven vunnit stadfastelse genom det bifall, Arago lemnat dertill.

Landets rclativa alder.

49. Ett af de interessantaste resultat, hvar- till ett noggrannt studerande af omstandigheterna vid bergens bojning ledt geologerne, och tillika

*3 Fenomenet har liinge varit kandt, och^en hliftig strid uppstod om den sa kalladc vattuminsk- ningen under fiirra seklet, isynncrhet cmellan y. Da hi in och Biskop Brovallius; men denna blef oafgjord, till dess att Baron Berzelius gaf den riitta forklaringen. Denna bestreds da af dc Engelska geologernc, till och med sjelfva faktum, tills Baron Berzelius obligerade Hr Lyell att besoka de stallen, der miirkena voro inhuggna vid hafskusten.

i Red.

56

ett af de sakraste, ar den kunskapen, att cj allt torrt land ar af ,samma alder; med andra ord, att nagra l)ergstrackor ocli nagra stora trakter voro upphojda ofver hafvet langt fore intrafFandet af de hvalfningar, som angrepo andra landers jemna ytor, ja [ifven fore alstrandet af dessa liinders strata. Vi hysa t. ex. intet tvifvel, att Grampian-, Lammermuir- och Cumberland-bergen voro torrt land langt innan Alperna hojdes ur hafvet, och medan storre delen afEuropas area iinnu tacktes af den gamla oceanen.

Hum har detta utforskats? ■— Det beror pa faststallandet af tvenne ledande sanningar: forst att de serier af hvalfningar, som gifvit upphof at bergskedjorna, intraffade under manga sarskilda och relativt bestambara perioder; for det andra, att genom dessa hviilfningar eller nagon smanin- gom verkande kraft ej allenast hafsbotten blef relativt hojd till vissa delar, utan afven sarskilda partier deraf blefvo upphojde ofver hafsytan.

50. Hvalfningarnas relativa alder liir man genom att utforska, hvilka strata blifvit och hvil- ka ej blifvit af dem rubbade. Om t. ex., sasom pa gransen af Cumberland, de gamla skiffer- och kalkstens-strata aro rubbade i vissa rigtningar, under det att de i dessa rigtningars forlangning varande, nyare roda sandstens-strata ej aro stor- da, utan ligga horizontelt ofvanpa do andras slut- tande ytor och kanter, sa veta vi, att hviilfningcn intraffat efter skifTerns och kalkstcnens bildning,

57 O

men fore den roda sandstenens (fig. 7). Aterigen, da pa flera af Alpcrnas toppar och i flera deras diilder de tcrtiara strata finnas i ett dislocations- tillstand, ar det klart, att Alpcrnas sista disloca¬ tion foljde cfter den tcrtiara cpoken. En hviilf- ning mastc alltid till aldern vara yngrc an de rubbadc lagrens bildning, men aldre an de derpa eller deremot osturdt hvilande, olikt sammansatta lagrens.

Att vissa delar af hafsbotten ej allenast voro hogre an andra3 men afven verkligen som landasar upplyftadc ofvan vattnet, lares af den omstandig- hctcn, att sednare, an de i dem miirkbara om- stortningar intriifFat, hafsstrata blifvit sa bildade omkring dem och i deras ytors ihaligbeter, att man tydligen ser, det de midt ibland vattnen bildat oar, afbrytande den area, hvarofver hafvet kunde bilda sina deposita, och frambringande de vaxtcr och andra jordiska lemningar, som iiro in- baddadc i dessa deposita. Salunda var Cumbriens bergsgrupp torrt land vid den tidpunkt, da den roda sandstenen lade sig deromkring; enahanda var forludlandet med Charnwood Forest; och ge- nom en lortsatt undersokning om principen, att sammanstalla de al de omhvalfvande rorelserna hamtadc bevisen med derpa foljande afsattning af hafsstrata, kunna vi smaningom hoppas fa nu- gra klararc begrepp rorande det interessanta pro- blemet om jordens gamla bydrografi.

58

Hafsytans oforcindcrlighct. 51. Det har redan bevisats, att hela dot

torra landet forr statt under vatten (§. 39—45). Foregaende uppgifter (§. 49, 50) torde san-

nolikt medgifvas itfven tillriickligt hafva bevisat rigtigheten af data for den slutsatsen, att allt det torra landet ej ar af lika alder, och iinnu mindre de strata, hvaraf det bestar.

Vi hafva vidare niimnt pa hvad grunder gco- logerne sluta, att en stor del af detta lands ut- torkande itr en foljd af underjordiska rorelser (§.45, 46), och att man bast forklarar det ofrigas uppkomst genom antagandet af en mera langsam och allman fdriindring af hafvets och landcts re- lativa hojd (§. 48). Det har ocksa faststiillts, att landets uttorkande genom hafsytans allmanna siink- ning (§. 44) blott ar en villfarelse, och att dylika fakta endast kunna forklaras genom inre rorelser, som frambragt lokalt hastiga eller successiva for- iindringar. Ehuru den Wernerska hypothesen om hafvets smaningom for sig gaende sankning, som, for att ofverensstamma med de fenomen, hvilka den foregafs kunna fdrklara, maste hafva guilt for nagra Engelska mils utstnickning, nu ar fdga ansedd, ar det likval nodvandigt att visa den foljd af slutsatser, som berattiga geologen att taga hafvets oloranderlighet f(3r gifven, oda sadant oberoende af astronomiska orsaker.

52. I detta argument antages jordens vat- tenqvantitet vara constant: vi hafva tydligeu ingen

59

rlitt att tro annat. Ombyte i vattenhojdcn kan lokalt intrafta, genom inrc rorelser och mbbning af nagra jordcns dclar, eller genom forandring af jordcns tempcratur. Rubbningar af jorddelar kun- na fdrorsaka liojning cllcr sankning af land eller bada delarne^ Om nagon del af bafsbotten sjun- ker ned i en ihalighet eller uppstigcr utur en sa- dan, kommer bafsytan att fdrandras i forhallando till denna ilialighets rymd. Ju stdrre baligheten ar, som fdrorsakar nagon dels liojning eller sank¬ ning, desto stdrre blir ytans forandring. Om vi antaga, att trefjcrdcdelar af jorden aro tackta med vatten, och fdrestalla oss, att en del af bafsbotten af samma cubikinneball, som det nu dfver vattnet varande landet, sjdnk ned i en ibalighet, medan det torra landet fdrblef orubbadt, sa skulle den dfver liela Oceanens yta fdrorsakade sankningen nagot dfverstiga en tredjedel af landets medelhdjd. Denna kunna vi antaga till 1000 fot: fdljaktligen skulle bafvets nedtryckning af denna stora sank¬ ning blifva nagot nicr an 333 fot. Om det nu- varande landet sjdnk i en ihalighet, sa att det jemt upp blefve drank!, skulle bafsytan deraf lorblifva nas!an orubbad.

Tvartom iir det afven sannt: om bafsbotten skulle hdjas, men ej till ytan, och salcdes en hire ihaligliel uppkomma. sa blefve en allman hafsytans upphdjning, motsvarande denna ihalig- he.t, deraf en fdljd; om nagon del af den flytlade inassan skulle upptriinga som torrt land, skulle

60

hafsytan hojas i fdrhallande furst till skillnaden mellan lialighetens och den ofver hafsytan upp- skjutna landmassans cubikinncliall, och sedan till foriindringen af hafvets area.

Men om vi franga antagandet af haligheter och forestalla oss, att en dels upphojning mot- vages af en annan dels nedsankning, sa skulle hafsytan endast foriindras i samma fdrhallande som massan af land dfver dess yta. Den skall stiga, da land sjunker under den, och tvartom. Om vi antaga, att allt torrt land sjunker tills det ar drankt, sa skall det fdrorsaka en oceanens hdjning af omkring 250 fot. Till sadant djup sa- ledes och ej mera kunde oceanen hafva sjunkit, da den nu varande landmassan hdjdes. Om alltid lika mycket land hdjdes dfver och sjdnk under hafsytan, skulle oceanen fdrblifva vid samma hdjd.

53. Den rubbande verkan, en allman fdr- andring af jordens temperatur skulle hafva pa liafvets och landets relativa hdjd, kan ej bestam- mas, om vi ej antaga nagon fix temperatur hos vattnet. I detta fall maste dimensions-forandringen stiga till nagra hundrade Engelska mil pa radien, innan hafvets och landets relativa hdjd blefve till den grad angripen, att drankningen af en betydlig del land derigenom kunde fdrklaras. Medeltem- peraturens fdriindring hos jordens ytliga delar iir en mycket sannolik geologisk orsak till nagra hafsytans hdjdombyten; men dess verkningar kunrm

€1

icke autagas att hafva varit - sardclcs l)etyd- iiga.

54. Astronomiska orsaker skulle for det mcsta cj markbart andra nagon af jordens dimen- sioner; och om vi ej taga med i berakning na¬ gon stor flyttning af jordens rotationsaxel, sa ma- ste vi medgifva, att hafvets medclhojd nastan ar olubblig, och att det torra landet vcrkligen blif- vit hojdt ur dcss skote medelst underjordiska riirelsers inverkan. Af hvad cgen natur dessa voro, ar ett problem, hvilket mastc understallas

"en granskning af matematici, som leda geologer- nas forskningar +).

TuTvymd. 55. Det harliga skadespelet, att contincn-

tcr ■ smaningom eller hastigt hoja sig ur de .fo- strande vagorna, bor lifven i det minst uppmiirk- samma sinne viicka vordnad for de geologiska forskningarnas hoga foremal. Det maste ingifva intresse, att soka upplysningar om den tidrymd, som beliofdes for att under vattnet bilda cn ,sa-

4

*3 Da man ar cfter ar ofvertygas, att i yerldsrym- dcn finnas kroppar, hvilkas Lanor korsa planeter- nas, sa maste man afven smaningom mer och mcr lemna insteg at den lankcn, att dylika kroppar mojligtvis varit orsak till de rcvolutioner, som 6f- vcrgatt var jord, samt alt dc olika formationcriic af dc mcst olika bergartcr, som hvarftals kommit

• ofvcr hvarandra, och'kanskc Ufyen vatten, 4cri- fran hafva sitt ursprung. Red.

G2

dan massa af strata och att sedermcra upphuja dem derutur. Innan vi insnlirja oss i de svarig-

-heter, som hota undersokningen om ursprungct och det fordna tillstandet af de stratifierade ber- gcns gvundamnen, bora vi vidarc suka utforska hvilka upplysningar de lemna om sin relativa al¬ der och hvilka slutfoljder de berattiga oss att giira om den absoluta tidatgangen for deras bil- dande.

Liksom antiqvarien, som vill bestiimma . al- dern af en forstord stads successivt uppfdrda byggnader, dommer af byggnads-stilen, bildhug- geriet och det tillstand, hvari lemningarna bibe- hallit sig? sa kan afven geologen indela bergen i en successiv alderfoljd genom utletande af de ka- rakterer, naturen jpa dem intryckt. Da antiqva¬ rien ej kan jemfora sina upptiickter med histori- ska berattelser -och isalunda utforska de absoluta mellaritiderna fran en handelse till en annan, be- fmner han sig i niistan samma belagenhet som geologen, hvilken onskade veta det antal af ar eller perioder, som forrunnit under det jordskor- pan bildades. I bada fallen maste vissa antagan- den* goras 3 innan man kan vaga nagra gissningar. Men geologien skulle afven af rigtiga gissningar i detta iimne vinna foga; och ehuru otvifvelaktigt en stor miingd pa var jord synbara fakta tydli- gen tillkiinnagifva en bestiimd tid, hafva dessa likval blifvit allt for litet undersokta, for att iin- nu gifva det ringaste hopp att i bestiimda tenner

63

af ar forbyta gcologiens vacklandc pcriodcr. Fol- jandc forskning iir derfore cj ainnad att utriitta mcr, an att lenina den of'vcrtygelsen, att cn lang tidrymd atgfitt for den synliga jordskorpans bild- ning.

5G. Vid alstrandet af strata, som aro sam- mansatta af nfigon art sonderbrutna materialicr, hafva raekaniska krafter varit medverkande; ty det iir hufvudsakligen vagors och stromdrags inverkan, bvarigenom sandiga och leraktiga iimnen fa en stratifierad form. Niir vi saledes so ctt enda sandstensberg besta af nagra hundradc re- gelbundna lager af sand och glimmer samt jem- fiira detta med nutidens deposita ur floder eller hafvet, skola vi iifvertygas, att vi handla i en- lighet med filosofiens ratta anda, da vi medgifva en ansenlig tidrymd for uppstaplingen af detta berg.

Da vi betrakta den allmitnna iakttagelsen, att lera och sandsten, hvilka bada iiro afsatta ur vatten, men alstrade under olika omstandigheter, kanlmnda ditfdrda fran olika hall, forckomma om- vcxlande, blifver forestiillningen om tidatgang kan- ske anda klarare och mcra tillfredsstiillandc.

Det iir mycket allmiint, att finna deposita af kalkstcn, sannolikt frambragt af kemisk de¬ composition, liggandc i omvexling med sandsten och Icrarter; och om vi i sadant fall radfragana- tinens nu vcrkandc system, fa vi till svar, att man af sadana roriindringar i verkningssattet pa

<64

fett gifvet stiille far sluta till afbrott ocli fornycl- ser af kemiska och mekamska "verkningar, hvilka forclra tid.

Genom att salunda granska hcla scricn af strata, som pa sina stallen har nagra Engclska ifiils tjoeklek, ocli begrunda hvarjo blidds sam- rnanhopning, omvexlingen af biiddar afolikaslag, kemiska och mekariiska kntfters upprorandc, fort- farandc,'hvila och aterrornyande, skola vi tydligt inse det daraktiga deri, att utstaka tranga griin- sor for den tid, som fdrlupit under dessa verk- riingar.

57. Nagra stratifierade berg Itro samman- satta af flera slags brottstycken, hoplimmade med ett allmarit cement af annan natur. De kallas Breccia eller conglomerat-berg, allt e'fter som fragmenten aro hvassa eller rundade genom not- ning i vatten *). Dessa gifva ett tydligt bevis, att fore alstrandet af ett stratum ett fonit stra- tifieradt berg hardnat, blifvit till en del sonder- brutet, dess brottstycken rullade af vatten och sedan ater afsatta. I nagra fall hafva conglome¬ rat-berg aterigen blifvit sondefbrutna, och dcras

Allt hvad Tyska gcologer kalla Grauwachej Na- gcljlue* Todt liegendes hor afvcnlnt; men Icarak' tercrnc iiro iinnu cj riitt bcst2mda, cmeclan man brustit i rediga asigtcr om dcras bildning. Den

• nu gallandc tanken, att allt bildats lugnt och sma- mingom, har syart att forklara dessa fenomcn.

lied.

85

fragmcnter utcr undcrkastats samma process af iiotning och ny sammanfogning.

58. Dct finnes en. annan klass af fenomcn, som talar 0111 dctta [inme pa ctt satt, Jivilket knappt kan missftirstas. Vi kiinna val den tid- liingd, som organiska vatelser behUfva for att vaxa och mogna. Nar derfore en enda stenbadd^ endast fa turn tjock, finnes innesluta ett gifvct species af musslor. af hvarjc storleksgrad ifraa embiyou till den fullvaxta och aldriga individen; nar alia specimina tydligen blifvit lugnt inbadda- de i hafsbotten, och niir hvarken ofver eller un¬ der, pa 300- fot eller mer, nagon biidd inn dial¬ ler dylika musslor,- tyckes man med visshetkun- na sluta, att afven for. bildandet af dcnna enda* stenbiidd erfordrats lifstiden af denna Molluscart^ Ett sadant fall intraffar i Yorkshires koldistrikt^ der en skifferstensbadd, endast fa turn tjock, men. af ilera mils utstriickning, innehaller Ammonites Listeri i hvarje grad af.utbildning; men denna snacka finnes hvarken ofvan eller nedom genoni en stor tjocklek af strata.

I nagra fall aro hela berg verkligen samman- satta af zoophyter, sa att de likna en nutidens korallbank, eller af manga slags musslor. De vidstriickta kolstrata hafva helt och hallet upp- kommit genom ofantliga sammanhopningar af ve- getabilier, och stundom antriiffas ej mindre iin 50 af detta slag pa hvarandra deponerade strata^

66

Jntagandc en rymd af hundrade Eng. qvadratmil och mer.

Strata, som innesluta vissa stammar af or- ganiska lemningar, ligga omvexlande mcd andra, som halla antingen alldeles inga eller helt olika slag. Strata, fyllda med hafsdjurs aftryck, itro utskilda af andra, fulla af fran landet nedskoljda triid; och salunda [iro vi forsedde med bevis al de aldriga naturkrafternas omvexlande verksamliet.

59. Det synes ofverflodigt att samla flera bevis, for att erhalla alia opartiska liisares en- halliga medgifvande, att tidrymden for alstrandet af nagra mils tjocklek hos strata, med alia des- sas varieteter, verkligen var mycket betydlig. Om denna tid nagon gang framdeles skall kunna blott nagorlunda approximativt bestammas, beror pa hvad kunskap vi kunna vara i stand att sam¬ la om hastigheten for liigring af strata och des- sas hardnande, och om de organiska fossiliernas lefnadsalder. Manne denna vantan ar helt och hallet ett hjernspoke?

Klimat-forandring*

60. Man har anledning formoda, att under de langa perioder (§. 59), som atgatt for alstran¬ det af hela den stora serien af stratifierade berg (§. 19) och till dessas upphojande ur hafvet, lo- kaltemperaturen och andra omstiindigheter, som hafva inflytande pa vaxters och djurs viixtlighet, bade pa land och i vatten, varit underkastade

67:

betydliga omvexlingar. For dcnna del af vart ilmne blifva do under sednare aren gjorda fram- steg i botanik och zoologi af stor vigt. Utan be- stamda begrepp om det inflytande, som temperatur, fuktighet och andra omstandigbeter utofva pa or- ganiska former; — utan tydliga bevis for en geo- grafisk grans, inom Iivilken vissa species till folje af bestiimbara orsaker haft sin naturliga ut- bredning, vore det omojligt att komma till nagon slutsats om de fordna klimaten. Dessutom ar det nodviindigt for ett godt argument i detta am- ne, att de fossila organiska lemningar, hvarpa vi grunda detta,, mycket noggrannt jemforas med nu lefvande stammar,, och att deras atskilliga grader af likhet eller olikhet anmarkas. Det ar klart, att hvarje slutsats om det fordha klimatets karakter, tagen fran fossila vaxters och djurs jemforelse med dem, som nil tillhora vissa delar af jorden, ar mer eller mindre bindande allt ef- ter de erhallna analogiernas storre eller mindre noggrannhet och antal.

61. I naturens nu lefvande system blifva formerne af lif talrikare narmare eqvatorn och forsvinna belt och ballet mot polerna. Salunda raknar Humboldt endast 4000 vaxt-species i det tempererade, och 13,000 i det tropiskaAmerika; 1500 i tempererade och 4500 i Equinoctial-Asien. Af nagra vuxtfamiljer, t. ex. ormbunkarne, va- xa vissa arter till den hogsta storlek i de varma regionerna och tvina till den minsta dvergform i

68

kallare lander. Dessa exempcl tjcna till att ut- staka principen for undersukandet, hum det or- ganiska lifvet beror af temperaturen. De genom detta forfarande erhallna rcsultat passa viil for hafvet pa mindre djup och for landet vid ringa upphojning. I oceanens djupare svalg och pa hogrc berg intraffa andra temperaturcr, hvarpa man dessutom maste gora afscende. Salunda af- tager i bergiga trakter Tuftens medcltemperatur med circa 1° Fahrenh. for 500 fots upphojning. Rergsluttningarnas Flora fonindrar sig pa ett motsvarande satt, sa att vaxter, samlade vid Al- pernas fot, nastan pa ett constant satt afvika fran de mattliga hojdemas; och pa de storsta hojderna, der kolden ar strang, likna vaxterne dem, sora i norra regioner blomstra nara hafs- ytan.

62. Ett anmarkningsvllrdt forhallande iigcr rum mellan vattnets massa och temperatur. Vid -f 40,1 Cels. ar sott vatten i sitt hiigsta tathets- tillstand; derfore, sa snart^ temperaturen pa ytan af sott vatten siinker sig under + 40,1 Cels., sjunka alltid de sa afkylda partiklarne fran ytan till botten. Om denna process fortfar, till dess hela vattenmassan blifvit bragt till 4- 4°,! Cels., kan ytan borja fr3rsa, sasom handelsen Hr med de fiesta sottvattens'insjoar, da deremot nftgra, i foljd af sin djuplek, aldrig frysa. Forhallandet ar annorlunda med salt vatten, som tilltar i tyngd, allt efter som det afkylcs, afven anda till frys-

69^

punkten r Iivilkcn dcssutom. ar litgre an- sutt vat- tens. Hafvct kan betraktas som en stor insju, som aldrig fryser utom i latitucler, der kolden ar sa ytterlig, att den ofvervinner den afkylda vat- tenytans striifvande nedat och fdrvandlar den till is, Iivilken, sasom specifikt liittare, flyter pa y- tan *). I alia latituder fdrblifver det varmaste liafsvattnet p?i ytan, eller strafvar att hoja sig dit. Ben stdrsta temperaturskilnad i hafvct fm- nes, under olika latituder, pa ytan; den minsta skilnad i de djupare delarna. Vi maste derfOrer

v.id frfigan om hafstcmpcraturcns inflytande pa organiskt lif, vanda vara forsknlngar till de viix- ter och djur, som bestiindigt fmnas nara. vatten- ytan.

63. Hafsstrdmmarnas spel minskar betyd- ligt ytterligheterna iifven af ytans temperatur, sa att polar-oceanen ar varmarc och eqvatoriska o- ceanen kallare iin narliggande continenter. Den- na hafstemperaturens enformighet meddelas par-

Huru kcildcn tan uppliafva tyngdkraftcns verkan, tordc hlifva svart att forklara; men vi veta dock, att solutioncr kunna concentreras medelst frysning, emcdan det losta amnet ej ar fullt kemiskt forenadt rued det losandc, och saledes ej en varmeutveck- ling atfoljer deras atskiljning, utan att det forra endast gcjiomtrSngt det sednares porer; och ur des- sa porer borttrangas dc upplosta partiklarne, da vattnet fiirvandlas till is, hvadan isen, som lagrat sig pa hafvct, afyon ar saltfri.

Ofv* anmarkn.

70

tielt at alia oar oclikuster, sa att dcraf bildas en bcstamd art klimat, som xnindrc, iin det i conti- nenternas inre, ar underkastadt. ytterligheter af lietta och kold, och som mcra jemnt ar uppfyldt mcd vattendunster. Vi hafva saledes i forhal- lande till latituden foljande skala af klimatcn:

{Bergstrakternas'j Continenternas | ^ , -j-T /»i i \ Polanska Hatskustcrnas > .\ rT _ I klimat. Hafsytans I Hafsdjupets J

I ofvercnsstammelse med Iivad vi forut an- markt, behofva vi ej taga i berakning det pela- giska eller djupa hafvcts djur och vaxtcr, eller dem, som vistas i mycket kalla landers^ bergs- traktcr. Vi kunna pa ett ganska enkelt siitt ut- forska nfigra af de audra klimatens karakteristika organiska former.

64. Saledes nu forst om landklimatet, sa- som man liirer kiinna det genom vaxtcr. Hum- boldt och andra vetenskapliga resande hafva lem- nat oss teckningar af de tropiska icgionerna, i Iivilka de stolta Palmerna, skogarnas prinkar, iiro omgifna af Banancr, Cycadeer, tradlika orm- burikar, Bambuseaceec, Equisetaccce, Lycopodia- ceae, Cacti, Euphorbicc och Mimosrc. For att i kallare zoner njuta den harliga askadningcn af tropiska vaxtcr, maste vi hiirma de tropiska kli¬ matcn medclst varmning. I de tropiska continen¬ ternas upphojda dclar, hvilkas klimat motsvarar

n

tie nordliga latitudernas, forekomma c\^resscr?

granar, ckar# Liings de fuktiga strundcrna ocli pa dc sma oarna i jordens varma zoner viixa triidlika ormbunkar, Cycadeer bcli Equisetacece i storsta ymnigliet, sa att de pa dessa stallei) fin- nas i stort lurhallande, ja, anda till halfva anta- let af vaxternas totalsumma. A continenternas torrare, inrc trakter deremot aro tradlika ormbun- kar mindrc ymniga; men palmer och isynnerhet de saftiga Cacti bilda der den karakteristiska ve- getationen. • Om yi .antaga, att pa nagot satt en till sin yta qmyexiande, uraldrig tropisk regions viixter vore begrafne under hafssedimenter, och att genom sednare hviilfningar, som verkat pa denna jorddel, dessa foriindrade lemningar blifvit torra och blottade for undersokning, kunde deraf karakteren af det fordna klimatet pa den tid och ort, dessa viixter lefvat, tillfredsstallande hiirle- das, sa vida i naturens nu verksamma system viixter af analoga sliigten verkligen funnos till sitt forekommande begriinsade genom af klimatet be- roende omstiindigheter. Nu iir det just detta, som hiinder med fossila viixter; ty de mest ym¬ niga och karakteristika former af den uraldriga vegetationen aro ormbunkar, nagra af dem triid- Tika,' Lycopodiacecc, Equisetacerc, Cycadece, Pal¬ mer och Cacteaceaj. Bland dessa eller i sarskilda lager furekomma barrtriid och andra viixter, som tydligen tillldinnagifva kalla': regioner eller upp- liojdt land. Pa det hela: synes den sannolikaste

74

67. Zoopliyternas geografiska tillvaro ar pa" ctt bcstumdt satt beroende af varmens inflytande p°i hafvets grundare stallen, och derfurc (§. 57) lemna dessa det biista mojliga vittnesbord om dot aldriga hafvets temperatur. Om yi inskranka var uppmarksamhet till Polyperna, skola vi fmna, att de steniga korallerne i allmanhet, madrepores, millepores, jemte de gamla skriftstallarnes tubf- pores3 tillhora varma haf, sasom West-Indiens, Ostiadiens, Sodra stilla-, Roda- ocb Medel-bafvet &c. ocb knappast finnas ymnigt i nagon del af hafvot ofver 33:dje latituds-parallelen (utom pa Australiens sydostra kust). De iildre kalkstrata •aro sa fulla mod lemningar af stenartade koraller, att de ^af de; flesta geologer ansetts som korall- bankar, analoga med dem, som uppviixa pa haf¬ vets grundare* delar, sasom Bermudas, en1 blandad massa af korall, skal och kalkgyttja, bildad af dessa amnens fina sonderdelning genom hafs- strommarna.

Polyparia corticifera Lamarlc (ceratoporeoe), sfisom Gorgonia, Isis &c. tyckas lika bestamdt vara,allmant fordelade pa hafvets varma kuster; men deras antal i fossilt tillstand (ir for obetyd- ligt, for att liiggas till grund for ett dylikt antagande.

Polyparia cellulifera Lamarlc, sasom Flustra, Sertularia och Cellaria finnas deremot ymnigast i de tempcrerade och kalla zonerna, sa langt i norr som 00°; men i fossilt tillstand iiro de

\

75

jemfurelscvis siillsynta. De Iialf-djuriska organis- mer, hvartill den vanliga badsvampen hor, gifva oss inigra bcsynnerliga resultat. Dessa zoophy- ter cller djurviixter innehalla i sina sig bibehal- lando delar spiculoe af en kalkaktig eller kisel- aktig massa, jemte mer eller mindrc af ett hornigt iimne. I samma furhallandc som det 'horniga iimnet tilltar i mangd, fordelar sig och anasto- moserar*) till niitverk, aro svamparne mera boj- liga ocli anvandbara: de, som Imfvudsakligen besta, af jordartade fibrer, liro for grofva for att nyttjas. De Iiornartade svamparne tillhora de varma och i synnerhet de sodra hafven, Iivarest de vaxa, sasom pa Nya Hollands kuster, iifven i tempere- rade latituder. De kisel- och kalkhaltiga svam¬ parne finnas ymnigt pa Stor-Britanniens kuster, afven i dess nordligare delar. Fossila svampar aro mera analoga mod de Iiornartade iin med <le jordartade slagen.

OS. Det skulle medfora ringa fordel att ut- striicka denna undersokning till Molluscer, Cru- staceer eller fiskar, som vistas i hafvet, emedan dessa djur bebo olika djup i vattnet, tidtals flytta till kusterna och ej blifva tillracldigt karak- teriserande for klimaten, utan en for vart argument alltfor noggrann undersokning af familjcrna.

En term, ofta anvand af anatoracr, for att ut- trycka k&rlcns oppnande i hvarandra. .

76

69'. Yi Iiafva salcdes (sedan vi inskrankt vara efterspauingar till sadana organiska slagten, som mangfaldigt och i stora grappc'r karakteriscra klimatet i naturens nu verkande ekonomi, och afven finnas ymnigt i fossilt tillstand) fimnit tyd- liga bevis (§. 60—68), att landets fordna klimat ofvcr en stor del af jordcn varit sadant, att dot fostrade vaxter af tropiska former, afvensom att hafsvattnet i samma regioner pa mindre djup varit af en temperatur, som tillatit korall-bankars vaxande och stora reptiliers tillvaro; och da. dessa slut- satser ej kunna forklaras, utan genom att antin- gen taga till hjelp. astronomiska orsaker (som likval sannolikt ej inverkat), sasom jordaxelns flyttning^, foraiidring i jordens afstand fran solerv &c.*, cller att medgifv'a, det jordens ytliga viirme inistan varit oheroendo af solstralarna och regie- rats af inifran moddelad hetta, kunna vi ej tveka att i ofverensstammelse med slutsatser,. hamtade fran andra betraktelser (§. 13), antaga det sednare, alternativet och anse glbben sasom nu afkyld pa ytan i foljd af ej varmcledande fasta bergs upphojning ofver en glodande karna och sasom till sin temperatur beroende. af solens yttre inflytelse.

Organhlca varclscrs forntida sVdgtcn•

70. Om nagon med gcologiska vetenskapen fullkomligt obekant person anmodades ofverlagga om fragan^ liuruvida jorden i nagon uldre period;

77

varit lifvad af djur- och vaxt-slagtcn, olika Hied dcm, som nu bcbo dcnsamma^ skullc Iian kanske furvanas ufvcr nyhctcn af derma ide, men _ vara nr stand att besvara den. Histoiien kan natuV- ligtvis ej lemna oss upplysning om de tider, som fdregatt menniskans tillvaro: det finnes i Mosis skrifter om menniskans skapclse och det organi- ska lifvets mirvarande former intet, som upplyser om jordens tidigare tillstand \idare, an att deri bcstjTrkes, att den fori, i synnerhet hvad dess rikedom pa lefvande varelser vidkommer, varit i ett olika tillstand med det, som nu fiireter sig. Detta glommes alltfdr ofta af flera bibelns upp- rigtiga begrundare, och i fxityd derafhar en olyck- lig tvist stundom uppstatt vid jemforelsen mellan geologkns slutsatser om de i den Heliga Skrifts berattel'ser alldeles forbigangna perioderna och skapelsens sednare verk, hvilka tydligen afhand- las i dessa berattelser. Om vi taga Genesis fdrsta vers, som prisar Guds eviga vakande ofver verldens alia fordna tillstand fran epoken af dess ursprungliga skapelse, till dess ban ansag tjenligt att gifva den dess narvarande karakter och kalla till lif dess nuvarande menniskoslagte, djur och viixter, och jemfdra denna med gcologiska slut¬ satser, som hafva afscende pa perioder fore men¬ niskans tillvaro, skola vi fmna tvenne slutfoljder oundvikliga: fdrst att i Skriftens berattelse ej linnes ett ord, som pa nagot satt begninsar geo- logiens slutsatser, cller ens dess gissningar om

78

dessa periocler; ocli for det andra, att den mensk- liga fliten ej liar annan utvag att om dcssa pc- rioder crfara nagot, an just geologiska undcrsok- ningar. Dctta iir tillrackligt for andamalct af den narvarande undcrsokningcn, hvilken angar de djur och vaxter, som lefvat ej allcnast fore menni- skans daning, utan afven innan de flesta delarne af vara continenter upphojdes utur oceanens vatten.

71. Da vi nu atervanda till anmitrkningarna om den tidrymd (§. 55—59), som forflot under bildnhigen af jordens stratilierade skorpa, aro vi beredde att inga i en vidlyftigare granskning af djur- och viixt-slagtena, an som behofdes i en foregaende afdelning (§. 22).

Antalet af nu lefvande djur- och vaxt-species kiinna vi ej ens approximativt; men foljande be- riikning kan mahanda antagas gifva ett liimpligt begrepp om do relativa fdrhallandena. De nu- meriska uppgifterne om verkligen kanda organiska lemningar aro Imfvudsakligen tagnaur Encyclopaedia Metropolitana (Art. Geologi). Alia endast i hafssand, grottor &c. funna organiska lemningar aro uteslutna.

Lefvande. Fossila. Vaxler 60,000 ... COO Zoopliyta • 1,000 ... — 7T0 Blollusca 6,000 . . . 4,800 Arliculala 110,000 • . . 400 Fiskar 5,500 . . . 500 Rcptilicr .......... 2,000 . * . CO Foolar 5,000 ... 10 Mammalia (Daggdjur) . 1,-00 • • • CO

11)0,700 . * . 7,200 . Forlifillamlct lilifvcr saleilcs som 20 lill 1

79

72. Nu Icfvandc organiska varelsers system vilja vi afven uppstalla efter land- och vattcn- lifvet, samt anmiirka, att af vattendjuren vi skiljt dem, som lefva i Iiafvet och i sott vattcn. Fol- jande Tabeller lemna en pa dessa vilkor grundad jemforande beriikning ofvcr de nu lefvTande och do fossila vaxtcrna och djurcn.

Pd landet.

I siitt vat ten..

I hafcel.

Vaxler . ♦ . Mollusca* Arliculata , Replilier , Foglar . . , Mammalia.

Vaxter . . , Zoopliyta Mollusca , Arliculata Fiskar . . . Replilicr. , Mammalia ,

Vaxter . • . Zoopliyta . Mollusca. . Arliculata . Fiskar . . . Replilicr . Mammalia.

Nu lefvande. , . 59,000 +

600 + , . 107,000. + . . 1,800 . . 5,000 ;. i3ioo

174,500 som 210

100 10

400 2,500

500 100 50

3,660 som 12

12,750 som 21

tm

tin

Fossila. . 500 . 50 . 200 . 10 . 10 . 60

. 830 1

40,

150 50 20 40 p

~300 1

1,000 1,050 + 5,000

500 5,000

100 100

40 . 770 . . 4,600 . . 185 . . 500 . . 10

. . . 0,100. till 10

80

Af dessa jemforelser ser man gcnast tydli- gcn, att det vida storre relativa antalet af organi- ska fossila lemningar tillhor hafsafdelningen, och att land-slagtena aro af alia jemforelsevis fatali- gast. Dctta kimde forutses; ty dfi vi bctrakta det fordna liafvets botten, borde vi viinta ofvcr- flod pa Iiafslemningar ock sallsyntlict af land- reliker. Afven du blifva endast fa pa landct vistande djur och vaxtcr ncdfurdc till hafvet, eller inbaddade i sott-vattens-sjoar.

73. Vid gransknhigcu af fossila vaxters och djurs historia har man ej funnit nodigt att upp- stiilla nagon enda ny klass; de passa alia natur- ligt uti samma stora, for nu lefvande former gjorda sektioner: Salunda forekomma saval bland nu lefvande som fossila vaxter samma hufvud- klasscr, gmndadc pa cellular och vascular bygg- nad samt pa blomnings- och frorednings-delar; bland Zoophyter urskilja vi nu lefvande och fossila Polyparia och Radiaria^ bland Mollusca forekomma alia afdelningar af Conchifera, Gaste¬ ropoda, Pteropoda och Cephalopoda; bland Arli- culata; Cmstacea, Insecta, Annelida &c.; och bland Vertebrata; Fiskar, Reptilicr, Foglar, Mammalia. Dessutom finna vi ofta, vid under- sokningcn af dessa klasser ocIl vid jemforelscn af deras underafdelningar, familjer och genera, i synnerhct bland hafsstammarna, att samma karakterer lata lika val tillampa sig pa do inirva- rande som pa de fossila arterna. Sfdunda hat

81

va vi bland mollusca conchifcra bade nutidcns och fossila musslor med tvenne sldmusklor (Plagymyona), musslor med an nara ccntral- muskel .(Mcsomyona), och musslor af en egeh och annu mera olika byggnad (Brachiapoda). Vi- dare bland Plagymyona hafva nagra manga tan- der vid Cardo (Area &c.); andra strcckade car- dinal-tiinder (Trigonia); nagra stora cardinal-tander (Mya); nagra borra hal i bcrgen (Pholas, Litho- domus) &:c. Alia dessa och atskilliga andra ka- rakteristika former och egenskaper forekomma hos bade nutidens och fossila musslor. Som nu dessa afdelningar aro grundade pa vasendtliga byggnadssatt, sa berattigas vi till den slutsatscn, att de iildre organiska skapelserne livilade pa samma allnuinna plan, som den narvarande. De kunna derfore ej med ratta beskrifvas sasom ho- rande till ett alldeles olika, utan snarare till eft ofverensstammande, men 1 sina delar olika sam- mansatt natursystem.

Dessa delars olikhet bestar ofta i hogst sma specifika skiljaktigheter; men gtundom, i synner- het hos land-viixter, vissa crustaceer och reptilicr, aro skilnaderna af en mera allmiin natur, och det blir omojligt att ordna de fossila stammarna un¬ der nagot kandt nutidens genus cller ens familj. Salunda fmna vi, att problemet om likheten mel- lan jhi lefvande och fossila organiska varelser bestar i en allmiin analogi i system, mangfaldig ofvercnsstammelsc i vigtiga delar, men niistan

82

allman skiljaktlghet i do finarc organisationcrna. Af de 7,000 i tabellen uppriiknade fossila species [iro ej mer an tva till tre hundrade identiska med nu lefvande arter. Af mer an GOO genera, som innesluta dessa species, aro ofver hiilften egna for det fossila tillstandet.

Geologislc fordclning af de organislca lemningarna*

74. Da, vi ihagkomma (§. 41), att hvarje svit af stratifierade berg, hvar efter annan, varit Iiafsbotten, och att de organiska ofvcrlefvor, som ligga i dessa berg, aro af sadana djur och vaxter, som da lefvat i hafvet eller pa landet, skola vi fmna det mojligt att jemfijra de organiska varel- serna under jordskorpans atskilliga stratifications- perioder sa viil sinsemellan, som med nu lef¬ vande stammar. Serierna af strata, tagna inom de allmanna griinsorna (§. 19), kunna lampligen uppstiillas i sex grupper eller system, nemligcn, da man borjar med den yngsta*):

Terliara Syslcmet. Sallforamle Syslemet. Kritartade — Kolforaiule — Oolilliiska —- Primara —

Dcnna uppstallning, i likhct med den i England vanliga, torde lasarcn jemforn med Hone, orn Jordytans formationer; Bih. till Ann. 1828.

Red.

83

Vi skola forst betrakta numcriska furhallan- dena af dc organiska fossilier, som fuunits i dessa sarskilda grupper uti olika verldsdelar, och fur mera tydligliets skull atskilja hafslemningarna fran flod- och land-relikcrna.

75. Forsta tabellcn innehaller hafsarterna.

Fossila. I

Tcrliara strata

- Kritarladc

—

- Oolilliiska

—

- Sallforamlc--

- Kolforandc

—

- I'rimara

— .

cs pj p- o

1—^ '-O O rfif rf- W o o

' + + + 4 ^+ 00 CC to CO o cc o 4-- JO >0 (^1 o CO M o * C ox O W

1,050 •uiXi[(Ioo2

JO w >o en "-f ►4- OJ -C O to O —i CP o CO

5,000

•U0STV[10]\[

O )0 1 c (o oj c 1 o •KjUX'WOTlJV

1-^ >0 -1 to ^ O O OI o

5,200

Oi GO K*. ^ —I "o 4-- K- o to 4* to H- JO OI o

•uiuxnng

2,000

1,100

2,500

2,000 )

5,000 till} 115,000

{ (20,000

mcr j

cl. inindrc

•1?1LM]S S0T{ 10T[SriSuiii iT«xnxxv

' 4^ 4- tO CO GO CJ« O O "-1 ^ "to "cs "-f

•>lop[ooU S]oj oi)i;jpiiTn[

ijd soiooils ju xuiiiv

84

Denna tabell visar pa ett ufvertygandc satt, hurulcdcs dc nyare strata Iiafva ett vida storre ufver- flod pa bafsdjursaftryck an de aldre, och tyckes lagga ett starkt bevis till fordel for den gamla jmeningcn, att de lagsta af alia primiira strata bildades vid en tidpunkt, da oceancn annu sak- nade alia lefvande varelser. Om denna slutsats lir rigtig, sa aro Jiaturens archiver niistan belt ocb bullet bibeballna at oss, och fossiliernas historia omfattar niistan bcla serien af lefvande varelser, som hvar efter annan bebott oceancn.

76. Vandom nu vfir uppmarksamhet till land-relikerna, som mindre-allmant ligga fordeladc i samma sj^stem af strata. Vi skola inskrllnka oss till viixtcr af otvifvelaktigt land- .ellcr insjo- ursprung.

Anlal af Anlal af Magtig- species pa .species. her. 100 fols

tjoclvlek.

I Tcrliara ......... 150 2,000 7,8 - Kritavladc 7 1,000 0,7 - Oolilliiska 76 2,500 3,0 - Sallforandc 40 2,000 2,0 - Kolforande 274 10,000 07 - Primara 10? 20,000 0,05

Af flera orsaker kunna .vi ej vaga att af dessa data draga slutsatser om det rclativa an- talet af viixtcr, som vcrkligen funnos pa landct

.under dessa pcrioder. Hufvudsakliga svarigbefcn npp-

85

uppstar tydligen deraf, att land-reliker blott han- delsevis rdrekomma i hafsdeposita.

77. Vi kunna nu framskrida till en annan asigt af iimnet om de organiska lemningarnas furdelning i jorden. Vi kunna undersoka, om de fossilier, som forekomma i alia dessa stora system af strata och som mer eller mindre fullkomligt skilja sig fran nu lefvande former, aro obestamdt fordelade i olika grupper af strata, eller om se- rierna af fossilier i hvarje system af strata kunna urskiljas fran dem i andra system. Harpa ar svaret kort och afgorande. Hvarhelst de under- sokas, innehalla de sarskilda, ofvan uppriiknade systemen af strata belt egna sviter af organiska lemningar, hvarigenom de i hvarje begrilnsadt, hittills undersokt distrikt kunna anses behorigen karakteriserade. Likasom de fossila varelserna skilja sig fran de nu lefvande for det mesta ge- nom sma olikbeter i organisationen, men stundom genom hela genera och familjer, pa samma satt skilja sig iifven de fossilas sarskilda system, lokalt betraktade, sinsemellan. De primara strata t. ex. kunna sliiljas fran det kolforande systemet genom sma, men tydliga olikbeter bos flera spe¬ cies af snackor, tillhorande samma genera af Ortboceratiter, Producta, Spirifera &c.; fran det saltforande systemet derigenom, att detta sednare saknar Trilobiter, Ortboceratiter ocb bcla grupper af koraller, och frun det oolithiska systemet ge-

5

86

- nom narvaron af nya former af Ammomtcr, Gry- phseer, Trigonier, Pholadomyer &c.

78. I cletta amne kunna tvenne satseriast- stallas: - forst ar mangden af skiljaktiglieter, som visa sig mellan fossilierna af tvenne system, hvilka som heist, storst i de system, som aro Jangst atskilda fran hvarandra, sasom t. ex. mel¬ lan primara och tertiara systemen; for det andra ar mangden af skiljaktiglieter, som visa sig mel¬ lan fossilierna af hvilket system af strata som heist, och dem, som nu fmnas till, storst i det aldsta systemet och minst i det nyastc. Salunda, om man staller bredvid hvarandra primara fpssilier och niitidens musslor eller zoophyter, ar skilna- den pataglig och fullkomlig; men da man jcmfor de tertiara med de mi lefvande formerna, ar det likheten, som faster var uppmarksamhet. 1 forsta fallet se vi vid forsta ogonkastet den mcst tyd- liga och fullkomliga olikhet; i det andra fordrar det en omsorgsfull granskning, att ()fvertyga oss, det de ej aro identiska. Salunda betraktad tyckes hela den nu lefvande och fos-sila verlden, sa vidt den omfattar de mindre och i synnerhet hafs- arterna, vara hoplankad till en stor kedja af lif, som, for sitt forhallande till verldens tillstand, i alia rdrflutna tider af samma Skapare fatt sig foreskrifna samma grundlagar, men som visat sig i omvexlande former, emedan dessa tillstand un- dergatt furiindringar. Hvilken hog asigt af Guds alltomfattande omsorg och forsyn under alia den

87

fdrflutna tidens pcriodcr uppnar sig ej liiir for vara sinnen! Ftiga aktning for rcn sanning imiste den iiga, hos hvilken gcologiska forskningar ej vacka vordnad for Naturens gudomlige Lagstiftare.

79. De ofvan uppstallda satserna om de organiska Icmnlngarnas fullkomliga skiljaktighet i de atskilliga systemen af strata kan man med sakerliet anviinda for hvarje begransad region; det vill saga, att i hvarje verldsdcl, derprimara, kolforande, saltforande, oolithiska, kritartade och tertiara system iinnu upptiickts tillsamman, aro de i hvarje af dem inneslutna fossilier sinsemel- lan olika. I hvarje hitintills undersokt land har det lokalt hevisat sig sannt, att till aldern olika system af strata innesluta skiljaktiga slagten af organiska lemningar. Men nu framstalla sig an- dra frfigor af lika stor vigt. Innehalla strata af samma alder alltid fossilier af samma species? Innesluta de fossilier af analoga species? Eller fdrekomma de i hvad berg som heist inbaddade fossilier blott lokalt, sa att samma alders strata i aflagsna verldsdelar framvisa helt olika organi¬ ska lemningar?

Detta ar en helt och hallet faktisk fraga: den far ej besvaras medelst speculation ofver for handen varande fenomen eller genom fdrhastadt forallmanligande af begriinsade data.

Om detta amne aterstar for oss mycket att liira; likvlil aro foljande sanningar erkiinda.

88

80. Samma grupper af fossilier, som i hog grad karakterisera ^ vissa system (§. 77) i ett land, fmnas afven i samma fdrhallande till dessa system ej allenast i niirgransande, utan iifven i langt aflagsna trakter, stundom afven pa tusental teils afstand. Sa t. ex. tillhor vida storre delen af de i England funna utdoda crustaceer, kallade Trilobites, den primara formationen. Pa samma, nastan uteslutande siitt tillhbra de iifven samma system af strata i Norrige, Ryssland, pa Harz, i Bretagne &c. De karakterisera iifven Norra Amerikas primiira system.

Vidare, de utdoda viixterne, kallade Lepido- dendra, karakterisera nastan afgorande, sasom grupp, Stor-Britanniens kolstrata. De hafva all- deles samma forhallande till Frankrikes, Belgiens, Schlesiens och Norra Amerikas kol.

Vissa grupper af Ammoniter tillhora i Eng¬ land uteslutande det oolithiska systemet; de tiro lika karakteristika for detta system i Frankrike och Tyskland och foras till oss fran Himalaya- bergen, i sitllskap med andra oolithiska fossilier.

Egna former af Echini utmiirka En glands krit-strata, och desamma fdrekomma i Frankrike, Polen och utmed Ostcrsjons kuster.

Gcnom hela familjcr af snitckor, sadana som Voluta, Conus, Ccrithia &:c., kunna tertiiira strata skiljas fran dem, som furekomma under desamma i alia vcrldsdelar.

89

81. Man har exempel af vissa cgna fossila species^ som forekomma i samma serie af strata i nastan hvarje trakt, dcr dessa strata antriitfats. Salunda liar Dudleys Trilobit (Calymene Blumen- bachii) blifvit funnen i Shropshire, Herefordshire och Glostershire; den forekommer afven i Norrige, i Sverige, pfi Eifel och i Norra Amerika, men endast i samma del af baddarnas primara serie. Calamites Suckovii fmnes i Englands kollager och i dem vid Liege, Anzin, i Pennsylvanien och Virginien, men ej i nagot depositum af annan alder.

Det allmiinna utseendet och karakteren hos sericr af de fran samma system af strata, men i langt fran hvarandra afliigsna delar af jordklotet tagna fossilier iiro ofta ganska lika. Mycket all* miint aterfmnas samma karakteristika former pa alia punkter iaom samma biiddars utstrackning; men lokala skiljaktigheter iiro afven alltid mark- bara, och dessa blifva betydligare och patagliga- re i samma man, som afstandet mellan orterna tilltager.

82., Af alia dessa betraktelser kunna vi tillfredsstallande sluta, att organiska lemningar, funna i ett system af strata, hvilket som heist, iiro af samma allmiinna karakter, hvarlielst dessa strata forekomma; att manga pa de organiska lemningarna miirkbara lokala skiljaktigheter hos pa hvarandra foljande system af strata forsvinna, niir fakta betraktas i stor skala; men att, sa

90

langt var erfarenhet nu racker, hvarje system af strata kan igenkiinnas hela dess iitstrlickning ige- nom samt atskiljas fran iildre och yngre system medelst en skarpsinuig granskning af ett tillrack- ligt antal af deras organiska innehall. Det ar saledes klart, att manga slagten af hafsdjur och landvaxter blifvit efter hvarandra framalstrade i samma regioner af jorden och liimpat sig efter dess foriindrade tillstand, och vi kunna tryggt antaga, att denna foljd af organiska varelser, tillrackligt kand, skall blifva en saker och ofor- anderlig skala for geologisk tidrakning. Langden af de perioder, som antydas i denna de succes- siva skapelsernas skala, fa vi kanske aldrig er- fara. Det fmnes blott ett slitt att narma sig till en blott sannolik uppskattning deraf, — kannedo- men om de olika hafsdjurens lefnadsalder. Om detta satt ej skulle lata verkstiilla sig, frukta vi, att intet hopp finnes om problemets losande. Se Encyclopaedia Metropolitan a. Art. Geologi.

83. Det ar omojligt, iifven om det vore for andamalet tjenligt, att i ett elementariskt verk lemna ett nagot sa nar utforligt antal af exempel for de ofvan uppstallda principerna. Lyckligtvis kunna dock nagra upplysningar, som tillrackligt skola bevisa sanningen af dessa asigter, fram- stiillas i tabcllform. Om vi i en tabell uppstalla nagra af do genera, som i naturens nuvarande system aro rikast pa species, och i en annan dem, som under do aldrc periodcrna alstrat de

91

flesta former, skola vi tydligcn se, hvilka likheter eller skiljaktighetcr ilcr finnas. Afvensa kunna vi geuom urval af aiulra genera och familjcr visa, genom hvilka lagringar af strata, eller under hvilka geologiska perioder, dessa lefvat, och vid hvilken tidpunkt de varit talrikast. Salunda funnos Trilobiter under de primiira och kolfdrande perio- derna, men hafva aldrig upptackts i nagra sed- nare strata, ej heller lefva de nu; Producta ga igenom de primara och kolforande epokerna och sluta i den saltforande; Spirifera ga genom alia dessa epoker och sluta i den oolithiska;* Ammo- niterna ga genom alia dessa epoker och sluta i kritan; Terebratuliterna lefde under alia dessa perioder, afvensom under tertiiira systemet, och finnas annu till. Deremot borjade vissa stammar sin tillvaro i sednare perioder, sasom Beleniniter, manga genera af Echinoidea &c., och slutade sina slagten fore skapandet af den tertiara perioden. Detta tjenar att upplysa fuljande tabeller*).

Den, som narmare vill sttulera dessa forhallan- den, radcr man att skafla sig: Bronns Lethcea geognostica j hvilken snart ar att viinta fullstan- dig mcd plancher. Texten tordc komma att kosta 5 Thaler, plancherna 14 a i5.

Red.

92

Tabeller ofver fossiliernas geologisra FORDELNING.

84. Tab. I. Genera, innchctllandc manga

lefvande species (Gasteropoda).

O

a P

Conus. |

| Voluta.

|

2? 6 &

sT ri • * ;

1? a> i 09

Cerilliium

. |

p

re £ O o 3 ?

Lefvande arter. 135 181 66 45 75 67 87 112 TT

I Tertiara strata . . . - Krit-systemct. . • . - OolilMska — • • •

19 49 32 o 9 1

89 0 1

111 220 1

66 156

- Sallforande — - Kolforandc — - Fossilforande prima-

ra slraia.

Talen af de lefvande och af den tertiiira bildningens fossila species iiro tagna ur Deshayes (Lyell l:sta Upplagan, Del. Ill); de i de andra systemen af strata ur Encyclopaedia Mctropolitana (Art. Geologi).. Genom denna tabell blir den stora ofverensstammelscn emellan tertiiira och nu lef¬ vande djurformer samt deras skiljaktighet fran dem, sora tillhora foregaende tidrymder, mycket tydlig.

$3

85. Tab. II. Genera > innchallandc manga fossila species (Conchifera)•

I Tcrliara slrata . . . ♦ - Krit-systemet - Oolilhiska — • • • » .

Sallforande — , + - Kolforandc — - Fossilforaude primara

i-z en o" •-s I-S Hj" P- ST1 cr3" o o P o ? ? 1F'"

15 T

18 1 57 12 1 6 49 14

7 5 14 7 26 23 16 ... f1 37 30 3

T\

il 1 (13

16,17 ... 8

1 ... 1,

Denna tabell ger anlcdning till egna anmark- ningar om tidlangden for tillvaron af vissa genera, om perioderna af deras etorsta fruktbarhet i spe¬ cies, och om mojligheten att urskilja vissa klasser af strata derigenom, att do innesluta eller sakna hela grupper af musslor och hysa andra i utom- ordentlig miingd.

8G. Tab. III. Genera af Cephalopoda.

Lcfvandc arler.

I Tcrliara strata . . . - Krifarladc systcmct, - Oolilhiska — , - Sallforande - Kolforandc , - Primara slrata . . . .

t3 a a

JD

Orthocc

K o o

>

o P

CP n V W o

c §

o' 03 s o o H* as en * o CO — — — "o — — — — — — — — — — — —

13 11

17 29

*8 75

4 9

13 2

18 3

P 57

164 3

7 + 17

28 2

4 5 10?

3

94

I denna tabell bar jag foljt den vanliga no* menklaturen och ansett Ammonites som ett genus. Den nusta ger den af v. Buch proponerade geo- logiska fordelningen af de atskilliga sektionerna af Ammonites.

87. Tab. IV. Subge7icra af jimmomtcs*

C o

o co

C: a i-S V o

| Ariclcs.

| Faicii'eri.

1 |

AmaULci.

rs

b* o

j Dorsati.

| Coronarii.

| JMacrocepliali.

| Armati.

| JJeulali.

O

J Flexuosi.

Lefvande arter.

I Tcrtiara strata . . - Krit-sys teinct . . . - Oolitluska — ... - Saltforandc— . . . - Kolforamle — ... - Frimara strata. . .

7 IT

*3 12

2 22

4 27 12 26 "5 11

9 11

L4 LI

13 4

0 5

3 3

Man ser liitt burn vigtig i frfigor om strati- fierade bergs relativa alder kunsk.ipen om Am- moniterna ar, da bela sektioner deraf aro karak- teristika fur vissa system af berg.

88. Den sista tabellen skali visa, att egna species af fossilier vanligen inskrankas till ett system af strata. Stjernorna antyda i Iivilka strata dc namde species forekomma.

Tab. V. Species af musslor, Jcorallcr &c.

H"

S"CfQ. o o' CO 03

P

rlagiostoma

duplicatum.

1 *

2 P

P-

| T.

sacculus.

TO P to: P. >s P

| T.

plicata. |

Clypeus

sinuatus.

Spatangus C

or aiiguiiium

.

U

o p (Ji

Galeriteg

albogalerus.

O 2-

TO TO CO CO p CO

Tcrtiara strata. Krit-systemet . Oolilliiska — . Saltforande — . Kolforande — . Primara strata ,

* *

* *

* *

♦ *

* *

96

Afdeliiingeii III.

Beslirifvande och Praktisk Geologi

(Geognosi).

lBergc?is Best and sdelar.

89. Det ar redan namdt, att oaktadt den stora miingden af olika berg, som taga en geo- logs uppmiirksamliet i ansprak, en rigtig kanne- dom af endast ett inskriinkt antal mineral-sub- stanser likval itr tillriicklig, for att siitta honom i stand att uppsoka och igenkiinna dessa berg och tillfredsstallande beskrifva dem for andra. Foljande korta forteckning upptav dem, som sy- nas mest vasendtliga for detta andanutl. Det iir knappt nodigt att anmiirka, det den studerande handlar klokt, om han gor sig val bekant med dessa mineralier genom iakttagande af forandrin- garna i deras utseende och siitt att forena sig med hvarandra, och genom att granska dem i kristalliseradt, amorpht och decomponeradt till- stand. For detta andamal bor han ofta med nog- grannhet beskada uppstiillda mineralsamlingar och sjelf samla stuffer af sammansatta bcrgarter. Nagon ofning skall liira honom deras karakteri- stika form, hardhet, specifika tyngd och vanliga optiska karakterer *).

*) Harvid bor lascircn icke forsumma att, utom Bcrzclii M&srorsbok, liclst den 3:(ljc Tyska, bctydligt for-

97

9. Schorl. 10. Cliiastolit. 11. Chlorit. 12. Gronjord. 13. Talk. 14. Speckslcn. 15. Granat. 16. Kolsyracl Kalk.

17. Kolsyrail Talk. 18. Gips. 19. Koksalt. 20. Biliimen. 21. Jcrnoxid. 22. Svafveljcrn.

1. Quarts. 2. Fallspat. 3. Glimmer. 4. liornljlendc. 5. Stralstcn. G. Augit* 7. Hypersllicnc. 8. Diallage.

De geologer, som hafva tillfalle aft se sig om i mincralgangarnas historia, maste clessutom gura sig bckanta mcd metaller, deras foreningar sinsemellan och med svafvel, selenium, arsenik, kol, syre och syror.

90. For att underlatta inhamtandet af den nodiga kunskapen om dessa mineralier, torde kanskc foljande uppgift om nagra af deras fore- komnings-satt i ett betydligt antal berg finnas nyttig. (Se afven Macculloch's Treatise on Rocks.) Quarts. Kristalliserad i dubbelt sexsidiga py-

ramider i matrix af granitartade, porphyrar- tade ocb andra eldbildade berg; i sexsidiga prismcr, tillspetsade med sexsidiga pyramider i mineralgangar och i haligheter uti granit; tiit i gangar; njurformig i mandelstensartade trappartcr; rullade korn i aldrigt rodt con- glomerat, sandsten och grauwacke; notta

1) a tirade upplagan, begagna v. Kobelh Tabeller, som ny- iigen aro af tryckct utgifna, jcmle Lconhards Agenda geognostica' (originalct cllcr den Franska forbaltradc edilioncn af Bone) ocli de la Dcches How to observe in Geology, ofversalt pa flera sprak.

R e d.

98

korn i sandstenar, leror, vissa qvartsberg och grof Icrskiffcr.

Faltspat. Primara rhomboidal-kristaller i granit, porphyr, trachyt och basalt; sammansatta kristaller uti Iialighcter i granit och i gan- gar; otydliga kristaller i gneiss; rullade kri-" staller i conglomerat; decomponerad i por- cellinslera, i nagra graniter och sandstenar.

Glimmer. Kristalliserad i hexagonal-taflor i gra¬ nit, porphyr, lava och primar kalk; otydliga kristaller i gneiss och glimmerskiffer; frag- mentariska fjall i sandsten, sand, skilFersten och lera.

Hornblende. Kristalliserad med faltspat &c. i syenit, gronsten, basalt och lava; afven i homblende-skiffer.

Stralsten. Uti hornblende-skiffer i gangar. Augit eller Pyroxen. Kristalliserad med falt¬

spat i augitisk-gronsten, augitisk-basalt, me- laphyre, lava; iifven i primar kalk.

Hypersthene. Kristalliserad med faltspat i hy- persthene-fels, hypersthene-syenit, hyper- sthene-granit, hypersthene-gronsten.

Diallage. Kristalliserad med faltspat i gabbro eller diallage-fels; otydligt kristalliserad i serpentin; fmkornig i serpentin.

Schorl. Kristalliserad med qvarts i Cormvalls ,,caci'Ze-"berg.

Chiastolit. Kristalleriserad i Cumberlands, Spa- niens och Irlands Icrskiffcr.

> 99

Chlorit. Kristalliscrad i gangar och i granit; amorph i cliloritisk glimmer- ocli Icrskiffcr.

GronjunL Amorph, pulverformig cller tiit i mandelstcnsartad porfyr, basalt och wacke.

I'alh. Kristalliscrad i nagra graniter; amorph och jordformig i gangar, talkskiffer och pri- mar kalk.

Specksten. Amorph i scrpcntin, granit, Icrskif¬ fcr, och i gangar.

Granat. Kristalliscrad i granit, gneiss, glim- mcrskiffer, Icrskiffcr, primar kalk; niira trapp- gangar; i gangar.

Kolsyrad Tcalh. Kristalliscrad i gangar, halig- hetcr af kalkhaltiga berg, i sniickskal, i primar kalk och stallactiter; amorph i kalk- bcrg; hopgyttrad i oolith; fibres i vissa kal- ker och sniickor; njurformig i mandelstens- artadc trapper; lamell-formig i snackor och koraller; pulverformig i mergel, krita &c.

Kolsyrad talk. Kristalliscrad i gangar; amorph i vissa leror; forcnad med kolsyrad kalk i dolomit, talkartad kalk (magnesian-limestone).

Gips. Kristalliscrad (selenit) i leror; fibros; tat; pulverformig (gypsum) i leror &c.

Kolcsalt. Kristalliseradt; i bergsalt; osynligt in- sprangdt i manga berg; i lava.

Bitumen. Hopgyttrad massa ellcr flytande i vissa kalkbcrg, snackor-cller gangar; osyn¬ ligt fordelad genom massan af manga skiffer- cllcr kalkbcrg.

100

Oxideradt jern. Kristalliscradt i lava, syenit r

hypersthene-fels och gangar; smatt fordeladt i sandstenar, leror, myrmalmcr, ockra &c. &c.

Svafveljem. Kristalliseradt i lerskiffer, primitr- kalk3 niira trappgangar, i krita, i leror, mer- gelkalk; 1 artificiella bade genom eld och vatten bildade produkter.

Rcrgcns byggnctd.

9L Det bar redan (§. 16) blifvit anmiirkt, att den vigtigaste skilnad i bergens byggnad lig- ger deri, att de antingen aro eller ej [iro strati- fierade. Grund-iden for benamningen stratum ixv den, att bergets bestandsdelar skola funnits i en vidt utbredd massa, hvarutur de, under tyngd- kraftens inverkan, med eller utan sido-impuls satt sig i hvila, medan den iinnu var i fordel- ningstillstand. I foljd af denna ?isigt kunna vi tiinka oss strata bildade genom sands nedfallan- de utur luften, genom partiklars afsattande ur ett lugnt eller upprordt fluidum, eller derigenom att en fluid massa antagit fast form.

92. Undersokom dessa fall hvart i sin ord- ning. Askan, uppkastad ur en vulkanisk krater, faller omkring den och samlar sig i concentriska lager, sluttande pa alia sidor fran medelpunkten (Se pi. II fig. 9). . Detta kan kallas konisk lag- ring; den kan i allmanhet genom lagrens oregel bundenhet och bristande sammanhang liitt skiljas fran ett fall af koniskt upplyftade stratifierade berg.

401;:

93. Sand, drifv.en:r<f'.vjiid^n,^»san>lar sig i egna former allt cftcr» ob^^kicfen •, a/ hindren for dcss fortgang. Den ar salunda hopad vid E- gyptens gamla tenipel; samlad i oregelbundna kullar vid vissa sjokuster, kring rotterna och stam- marna af Elymus arenarius och Arundo arenaria; men pa vestra Norfolk's oppna slatter, och i stor- re skala i Afrikas oknar, ar den utbredd pa ett jemnt satt. Der, hvarest en flod hindrar dess fortgang, fyller sanden ofta strommen pa ena^ sidan och gor en uppgmndning, som tvingar flo- den att utskiira motsatta stranden. Dylika feno- mcn visa sig iifven vid hafskusten. Dock kunna inga verkliga strata sagas bildade af sadana o- regelbundna och handelsevis intriiffande orsaker.

94. Da partiklar genom kemisk decomposi¬ tion cller nagon mekanisk orsak blifvit i ett li- quidum fint fordelade, astadkomma de, genom sitt nedsjunkande deri, strata, hvilkas magtighet star i forhallande till miingden af massa, som flyter derofver, eller i allmanhet i forhallande till vattnets djnp. Man har dcrfore anmarkt, att i medlcrsta Frankrikes insjoar do kalkartade strata blifva tunnare mot bassinens strander. Detsam- ma intriifiar med dc mycket fina lerarterna, som under namn af 'Varp" [iro genom tidvattnet *)

*) El)b ocIl flod kall.as i England tiden cller tidvattnet, ocli del ar skill all nyllja delta ord afven i vart spr^ik.

Red.,

afsatta pfi .iSglandQt -utefter Norra Englands ku- ster. *; ^ :

95. Men den materia, soni faller ur ctt upp- rordt fluidum, har i sin afsattning kanuing af. strumdrags och vatten-hvirflars sido-impulscr. Ur Arveflodens forssande vattcn faller en mangd sediment, som bildar sneda och hvarandra kors- sande lager, livilka tillkannagifva strummarncs ombytta rigtning. Samma skapnad bemiirkes of- ta i sandstens-strata, sasom i klipporna under Nottingham-Castle och Knaresborough-Castle. I sadana fall anviindes lamjriigen termen snedj

liigring. 96. Ett olika resultat uppkommer, da en

strid strom afsiitter grof fallning i en djup och lugn sjo. Rhonefloden t. ex. gifver, vid sitt fall i Genever-sjon, at sedimentet en horizontel ro- relse, som, i forening med tyngdkraftens infly- tande, later partiklarna beskrifva curver i det lugna vattnet. Parallelt med dessa curver, som afvika mer och mer fran det horizontela, ju dju- pare de komma under vattnet, samlar sig mate- rian rundt omkring flodens inloppspunkt, och sa- lunda uppkommer en egen concentrisk lagring. Der sjon icke ar utfylld af slam, iiro de nedga- ende curverna branta, och foljaktligen fa lagren der en nara konisk sluttning. (Se Hr Yates skrift om detta iimne. Edinb. Phil. Journal 1831.)

97. Det iir klart, att de mest utstriickta och likformiga strata aro alstrade genom ett dy-

103

likt fordelande i vatten af amnen, som langsamt och likartaclt sjunkit till dess botten. Kalkstens-, skifferstens- och' kolbaddars rcgelbundenhet och sammanhang aro ganska markvardiga i detta af- soende; vissa conglomeraters oregelbundna och o- sammanhangande byggnad ar ej heller mindre fdr- vanande: bada dessa rcsultat ofverensstamma med de verkningar, som dagligen i mindre skala fram- bringas. Oceanen bor betraktas som en orolig sjo, hvilken emottager sedimenter af atskillig art under olika omstandigheter. Vagornas aldrig hvilande rorelser strlifva att vidt och bredt for- dela de liittare partiklarna, som floderna lemna, eller som den erhaller genom sina egna harjnin- gar mot kusterna, medan de grofre och tyngre amnena stadna nara kusterna; och salunda sor- teras materialerna och flyttas till olika afstand, tills de lugnt afsiitta sig i vidstrackta strata, hvilka, ju liingre fran kusten och ju sednare af- siittningen sker, desto mer strafva att blifva ho- rizontela.

98. Salunda lara vi kanna de medel, vi aga for att skilja de gamla stratifierade bildnin- garnas verkligen oceaniska fran deras verkliga kust-delar. De forra igenkannas vanligen pa kalk- och skifFer-stenarnes regelbundna och sam- manhangande stratification; de sednare pa den oregelbundna blandningen af lokala conglomerater, grofva skiiFerstenar samt kr^ssade kalkarter.

104

99. Pa den sista arten af stratformad bild- ning, nemligcn da en fluid massa antager fast form, tjena sasom exempel moderna lavor ocli gamla plutoniska berg af olika slag. De moderna lavorna hafva vanligen stelnat i luften, men de aidre eldbildade producterna oftast under vattnets eller en ofverliggande stor bergmassas tryckning. Den form, som i luften stelnad lava antagit, be- ror ^iistan helt och ballet pa markens skapnad, Kring en vulkanisk kon antaga de basaltiska la¬ vorna formen af smala, oregelbundna strommar, liipande utfdr sluttningen och tjockast vid dess fot. I Islands dalar bar lavan nastan bildat sjoar af flytande bergmassa, som hardnat med all mojlig oregelbundenhet, bvilket bor tillskrifvas ytans afkylning, innan de nedre stromningarne uppbort. Afven da efter hvarandra foljande la- va-strommar lagrat sig den ena pa den andra, har knappt den ringaste karakter af stratification blifvit frambragt. Nagra af de iildre plutoniska berg, som utgjutits pa bafsbottnen, hafva verk- ligen pa ena sidan ett strat-formadt utseende, emedan de taga formen af det stratifierade ber- get under dem; men deras ofre yta har de ore¬ gelbundna knolarna och upphojningarna, som niid- vandigt maste uppkomma vid en till en del fly¬ tande massas afkylning. Eldbildade berg, som blifva inpriissade mellan strata af andra berg, antaga en tafvelform, hvilken kunde missleda en nybegynnare, okunnig i sadana ingjutningars

105

historia*). Manga sadana inskjutna baddar, sa- som do kallas, forekomma pa on Arran. (Se afvcn §. 14G.)

100. Utom den stratifierade byggnad, som ar samtidig med bildningcn af vissa berg, fmiies en annan for alia berg gemensam egenhet, hvarat man egnat mindre uppmarksambet, an den fdr- tjenar. Alia berg iiro genomtrangda af vissa de- lande ytor, vanligen kallade aflossningar, som i basalt alstrat vertikala prismer, i lerskifFer paral- lela taflor, i skifFersten rhomboidala skifvor, i kalk cubiska block. Ajlossningarne **) aro af flera slag:

*) Det gifves aiinu en ocli annan elev af den "Werner- ska skolan, som yrkar, att porfyr, Irapp ocli andra dylika bergarler aro sediinenler utur ett fluidum.

Red.

**) Engclska spraket Legagnar for delta hegrepp ordet Jo\nt$, fogar, ocli det ar fraga, 0111 del ej vore skal alt inftira ordet uli Svenska spraket, for att skilja emel- lan den spaltbarliet, som ar grundad i bergets kry- stalliniska lextur, t. ex. glimmcrskilFerns spaltbarliet till taflor, basaltens till prismer, afvensom sedimen- ternas spaltbarliet efter lagringen, t. ex. lerskifferns, flodlagriga kalkens, sandstenens m. fl:s, — ifranfina sprickor, som nppstalt nli bergmassorna under deras afkylnins eller torkning, men som sedermera fast ihop, ocli ofla gfi tvart ofver den forra sorten. De iiirra kunna kallas fogar, de sednare lossnor. Ordet salband kiinde man deremot bibelialla sasom beteek- nande spaltbarbetcn pa gransen emellan tva olika bcrgarter. Sprickor eller remnor begagnas for att be-

106

Sprickor, hvilka i allmanhet cj ens ga genom en biicld af berg. Nagra af dessa sma inre spric¬ kor iiro tomma, andra fyllda med kolsyrad kalk eller sma gangar af metalliska itmnen; nagra hafva sina ytor markta med en vacker stralig kristallisation af jern- och mangan-oxider, liknande fina vaxter. Dessa kallas ofta af arbetare torra sprickor. Alia dessa amnen hafva utan tvifrel flyttats genom bergens porer af en electrisk eller annan subtil kraft; att sprickorna ej iiro samtidiga med bergen, visas af det faktum, att de, tomma, spatiga eller metallforande, stundom ga igenom sniickor, fiskar och vaxter, eller till och med dela conglomerat-bergens kortlar.

Oppningar, hvilka ga genom en hel biidd eller flera baddar af samma slag.

Remnor, hvilka ga genom manga strata, fast af olika natur, sasom kalksten, sandsten, skiffer- sten och kol. De dela afven strata, som tillhora olika formationer. De liro .antingen tomma, till en del bekliidda, eller alldeles fyllda med kristal- ler af kolsyrad kalk, metalloxider &c.

Emellan de stora remnorna i ett gifvet distrikt af stratifierade berg finncs en markvitrdig paral¬ lelism och ett strafvande at vissa rigtningar, som atminstone i nagra fall intrafFa med convulsions-

marka satlana fall, dcr sammanlianget ar uppliafvct ocli dcr spallbarliet cj kommer i fraga. Gang ar cn fylld spricka.

Red.

107

linierna. Dc mindrc oppningarna synas karakte- riscra olika slags berg genom sitt relativa antal, narhet, parallelism och intersections-vinklar. I skiffcrberg skara oppningarna och remnorna hvar- andra mcd nastan geometrisk regelbundenlict; de aro mycket symmetriskt stiillda i lamellformade skifFerberg; men i tjocka sandstenslagcr halla en- dast de stora remnorna nagot regelbundet lopp.

At ostratifierade bergs aflossningar bar man skiinkt Toga .uppmlirksamhet, utom da de synts frambringa en prismatisk afsondring, lik basaltens.

Aflossningars uppkomst i bergen kan till- skrifvas sammandragningen af deras massa, sedan denna varit utvidgad genom vatten eller eld; men symmetrien i deras stallning kan endast tillskrifvas nagon kristallisations-akt; och de stora remnornas parallelism ofver stora landstrackor (§. 161.) tyckes vara effekten antingen af electri- ska strommar, som spelat hufvudrolen i denna akt, eller af cgna, kanske vagformiga rorelser, som verkat pa stora delar af jordskorpan.

Bcrgcns **) Jclassijication.

101. Foljande indelning af de berg- och jord- artade afsiittningarna (ofta ej nog urskiljande be-

*) Berg lages liar i vidslracklare bemarkclse, an som i Svcnska sprakct ar vanligt, emcdan lianncd menas afven dc liisa jordlivarf, hvaraf jordmassan bcstSr.

Red.

108

namda meil termen "berg" i brist pa battre) ar byggd pa grundsatser, som finnas inforda i en foregaende del af denna afhandling (§. 23 till 30). Den forsta och vigtigaste skilnaden iir rent geo¬ logist. Bergen aro delade i hydrogeniska, eller genom vatten bildade, och pyrogenisha, eller alstrade genom eld. I forra afdelningen finnas inforda: 1. alia vatten-deposita, ur strom- nrar, lokala och allmanna ofversviimningar, sjoar &c.; 2. de stratifierade berg, som alstrades un¬ der hafvet. I den sednare afdelningen blef det nodvandigt att innesluta nfigra omvexlingar af sottvattens-afsattningar. Under de pyrogenisJca bergens rubrik komma: 1. vulkaniska produkter, uppkastade i tillstand af aska i luften eller under vatten; 2. smalta berg, utgjutna i luften, i vat¬ ten, eller hardnade i underjordiska liigen; 3. mi- neraliska gangar och andra metalliska afsattningar.

KLASSEN I. HYDROGENISKA AFSATTNINGAR.

Sektion 1. De ytan nArmast forekommande Bildningar.

(SyNONYMA. Alluvial- och Diluvial-Deposits liOS Ellgl. furf.'Utare ; • Terrains alluvicns, Lysiens, Clysmiens, Rroilg'il.)

Scdimcntcr i dala?\

102. I alia dalar, som vattnas af standiga strommar, eller af periodiska eller luindelsevis intniffande ofversvamningar, blifver effckten af

dessas

109

dcssas mekaniska inflytelso nier eller mindre tyd- ligt markbar. Stromdragens tarande kraft visar sig pa alia den sluttande dalens brantarc dclar, hvilka, vanligen tillkomna genom Iniftiga rubb- ningar i bergmassorna, i de fiesta fall sednare fatt sina egna karakterer genom vattnets inver- kan. I forliallande till bcrgens natur ombyta diil- derna utseende. I alia dalens lagre delar och i synnerhet der, livarest stromvattnet och hafvets ebb och flod raotas, afsiittas de fran de hogre trakterna medforda sedimenter ^ pa angarnes och dygrundens bar jemna ytor under flodtiden, eller pa elfvens botten vid vattnets vanliga hojd, eller ocksa foras de ut i hafvet.

I manga fall tyckas sediment-deposita i diil- derna ej sta i forhfillande till strommens nuva- rande tillstand. I Rhendalen mellan Strasburg och Bingen t. ex. finnes ctt depositum, kalladt "Loss", vid en hojd af nagra hundrade fot ofver floden, och tyckes hafva varit en mycket stor massa, hvarigenom Rhen nu pa nagra stallen banar sig vag. De markviirdiga terrass-formade hopar af grus och sand vid mynningen af Glen Roy och liings manga andra Hog-skottska och Cumbri- ska dalar aro fcnomen af synbarligen dylik na¬ tur. Detta tyckcs bevisa, att dessa dalar iiro af hog geologisk alder, och att strommar fdrr gStt genom dem under olika forhallanden af vatten- hojd, utlopp och dynamisk vcrkan, mot hvad nu iigcr rum.

6

110

I nagra fall aro strommars verkningar, att hopsamla sediment, sa regelbundna, att man kan riikna lagren for periodcr af ar. Detta liar pa Alpernas sluttningar funnits bero af snons periodi- ska smaltning.

De organiska lemningarne i dal-deposita aro af sadana land-djur och viixter, som, liggandepa ytan, blifvit utsatta fur drankningen. Landsniic- kor fmnas i ofverflod i Rhendalens "Loss." Liings Yorkshires stromdrag forekomma hasselnotter, trad, ben af hjortar, land- och sottvattens-snac- kor etc., och stundom hafva de blifvit forste- nade.

hisjo - scdim enter.

103. Deposita bildas i sjoar af olika orsa- ker: 1. af musslors viixande; 2. af killlor, som halla kolsyrad kalk; 3. af mekaniska blandningar af sand och lera samt vaxtlemningar, ditforda genom ofversvamningar eller floder. Nagra af dem kunna vara nf hog geologisk alder; ty vi kunna antaga, att insjo-deposita blifvit alstrade pa landet, sa snart det var hojdt ofver hafsytan; och man har redan (§§. 49, 50) sett, att detta intrafiat vid manga olika tidpunktcr. Riitta siit- tct att utgrunda deras alder ar att undersoka och jemfora de dcri inbiiddade organiskalemningarna. Vid en sadan granskning linner man, att alia kanda ytliga insjo-deposita aro yngrc an kritan, ehuru manga stora landstriickor voro upphojda

Ill

langt fore dcnna bcrgarts alstrandc. I England aro de mistan alia sednaro iiii den tidpunkt, da Maniniuth-djurct var till i de norra regioncrna. Hr Lyell liar furklarat alstrandet af sniick-mergel i Bakic-sjon, Forfarsbire, sasom beroende af kalkhaltiga kiillor och tillvaron af Limnese, Cy- clades &c. Den bailer fron af Chara &c. T^astan bvarje spar af sniickor ar stundom utplanadt. Vissa kiillor i Italiens och Auvergnes vulkaniska regioner afsatta i .sjoarna en stor mangd kolsy- rad kalk (Geol. Trans, vol. II. N. S.). Uppslam- ningen af fin lera i golar ocb sjoar finner man nastan ofverallt. Sluttande lager af rullstenar och sand skoljas ned i Geneversjon af Rhone-floden (§. 9G). I nagra sjoar fortga alia dessa proces¬ sor pa en gang.

Det iir ej liitt att utforska dessa sarskilda insjo-aflitgringars riitta eller ens relativa alder, da de ej sta i forening mcd nagot af geologerna nu kandt hafsdepositum. Foljande forsok lemnas mcd mycken tvekan. De sednast afsatta nam- nas forst:

1. Annu fortgacnde i flera sjoar. Italien; Skott- land.

2. Gamla sjoar, nara samtidiga med under hafvet ncdbaddadc skogar, inneslutande ben af biif- vern, vargen, roda hjorten och andra nu lef- vande djurslag, saint af den utdoda Irlatidska

. dgen. Holderness; Berwichshire.

112

3. Sjoar af Elefantoidal-tidpunkteiij innchallande ben af den fossila elefanten, fossila uroxen^ Felis spelsea, Ursus spelaeus, rafven, lagomys , rattan, cliaeropotamus &c. TVeighton i York¬ shire ; Gmiind ?; Oeningen ?

4. Sjoar af palaeotheriska perioden; sjoar i Can- tal &c. De utdoda genera palaeotherium, ano- plotherium och lophiodon synas utmiirka en bestamd geologisk period for landdjurs tillva- ro, och underlatta mojligheten att uppstalla nagra jemfdrelse-punkter mellan denna och den geologiska tidriikningens vanliga skala, som beror af hafsbiiddarnes foljd pa hvarandra och af organiska lemningar.

Torf-massar, under hafvet liigradc sTcogar &c.

104. I de fiesta fall ligga de under hafvet lagrade skogarne liings loppet och niira mynnin- garna af stora floder, och deras hojd ar ofta, kanske allmant, mellan hoga och laga vatten- standet i floden, samt deras liige sa, att strom- afsattningarne eller dy af tidvattnet till en del betackt dem. Langs Yorkshires floder ligga trii- den i allmanhet inbaddade i en massa af viixt- lemningar, kallad torf, och finnas pa hela hojden frfm iingefiir hogt-vattcn-market, ned till ett djup af 30 eller flora fot under det forra. Detta for- vanande skadespel, att gamla ekar och tallar aro begrafna under jprden i liigen, der de nu ej

113

skullc kunna fas att vaxa utan tillhjelp af kon- stig uttorkning, bar af geologiska ogonyittnen ■ siillan blifvit noga beskrifvet, ocb arbetarne gifva vanligen en oredig beriittelse om hvad de sett. Det ar ingalunda siikert, att triiden alltid vaxt, der de mi synas; den geologiska tidrymden, un¬ der hvilken de viixte, ar stundom bogst obe- stamd; detta lands fordna uttorkningstillstand och forballande till flodmynningens foriindring genom tidvattnet kan siillan utforskas. Af dessa skal svafvar amnet iinnu nagot i murker.

Ett fenomen niira Humber ar ej i strid med den sannolika asigten; att Yorkshire af al¬ der varit uttorkadt utan nagon medverkan af im- derjordiska rorelser. Huruvida detta forklarings- satt ofverensstammer med andra fall kan blifva ett amne for vidare forskning. Da emedlertid briinntorfs-baddar forekomma i de gamla sjoarna pa kusten af Yorkshire, da vi aga vissbet, att, pa andra stiillen briinntorf ocb timmer blifvit flyt- tade af stromdrag, och da en marklig analogi finnes mellan dessa vegetabiliska deposita, kun¬ na vi kanske antaga, att nagon mycket allmant verkande kraft astadkommit dessa trads nedfal- lande, begrafvande ocb kanske flyttande, antin- gen nu bojdombyte dervid tillika intrafFade eller ej. Triiden iiro ek5 bjork, tall, bassel, al, ide- gran &c. Jemte dem ligga ekollon, tallkottar, hasselnotter, ben af biistar, oxar, hjortar, roda bjortar, far &c. (Phil. <Mag. 1834.)

114

Clysmiska cllcr Diluvial-Btldningar. (SYN. Diluvium'. Terrain de transport: Boulders, &C.) 105. Det iir ett allmiint faktum, att de of-

vannamde dal- och insjo-deposita samt begrafna skogarne hvila pa itldre vatten-sqvalpadt grus, sand, storre klapperstcn och lera, som vanligen kallas diluvial-deposita. Detta uttryck antogs af moderna geologer (Smith, Buckland), for att an- tyda, att man ansage ifvagavarande fcnomcn hafva uppkommit af en vidstrackt ofversvamning eller en serie af analoga ofversTifmningary som ofver- gatt torra landet sednare an de stratifferade ber- gens bildning; och detta vann desto liittare in- steg, som det tycktes erbjuda en tillfredsstal- lande ofverensstammelse med Noalcs eller den historiska ofversvamningen. Det ar nodviindigt att i denna punkt ga mera logiskt till vaga, an som ansags bchofligt for tjugu ar sedan. Om theologerne allmiint skulle medgifvar att Noahs- flod, ehuru allman i afseende pa den begriinsade yta, hvarofver menniskoslagtets aldsta stammar voro spridda,. ej var en allman ofversvamning, kunde kanske nagra af de fornyade gcologiska ofversvamnmgarne, som ej kunnat vara allmiinna, ehuru nagra af deirt varit mycket vidstrackta, liimpligen: jemforas mcd denna tilldragelse. For det narvarande ar det endast pa grund af dess lamplighet och nytta, som termen ^'diluviar' kan rattfiirdigas. Det iir ej niirvaron af nagot eget jordartadt itinne, sasom storre geschiebe, grus-

115

&c., men slittet af deras geografiska fordelning och narvaron i tlem af lemningar utaf vissa klas- ser utdoda Mammalia, som utmarka de diluviala produktcrna. Det forhallande, som iiger rum cmcllan dcposita och den fysiska geografien af en trakt, utmarker beskaffenhetcn af den vatten- kraft, hvilken der varit vcrksam; och de organi- ska lemningarnas anatomiska historia bestammer diluvial-verkningarnas rclativa tidpunkter.

106. Nitr deposita, som likna diluvial-tidens, ligga i diilder, borde vi noga granska dem, in- nan vi afgora deras ursprung; men nar vi cifver vida slatter, pa bergsluttningar och pa hoglandta fait finna en samling af berg-fragmenter och rul- ladt grus, ej afsatt ur nagon Hod, — amnen, ej kiinda i fast klyft der i grannskapet, — i lagen, dit ingen nu tillvarande strom kunde fora dem, — der det ej ar tiinkbart, att insjoar kunnat lemna dem, — dit, genom ingen sannolik, med landets geologiska historia ufverensstiimmande sammanstiillning af villkor, vare sig fordna floder oiler sj(jar kunde bringa dem; da aro vi tvungne att antaga, det nagon annan kraft dervid varit vcrksam. Denna slutfoljd tillampades af Smith for 40 ar sedan pa nagra fakta nara Bath och forallmanligades snart af bans vidstrackta forsk- ningar i England; af Buclclandy Conybeare och Sedgiuich pa en stor klass karakteristika feno- men i norra England, i de medlcrsta provinserna och i Themsens dal; af Saussure och De Luc

116

pa Alpernas strodda block; af Brongniart och andra pa norra Tysklands fran afliigsna orter komna storre geschiebe. Ett fall i norra Eng¬ land tyckcs afgorande tala for denna: princips sanning.

107. Bifogade Sektion (fig. 8.) visar lan- dets natur liings en linea, som dragcs i O.S.O. fran Shap-Fell i Cumberland till Flamborough- head i Yorkshire, en stracka i rak linea af 107^ Eng. mil, men utefter denna backiga vag af 110 mil. Sbap-Fells, uppbojde ungefar 1500 fot ofver hafvet, besta af porphyrartad granit, omgifven af skiffer-berg. Shap-Fells ostra sluttning begransas snart af en tvar vagg af den undre bergkalk- serien, som reser sig till circa 800 fots Iiojd, men sluttar sedan at oster under Edens platta tranga dal, hyilken loper at N.N.V., iir full af rod sandsten och vid hvars slut vissa conglome- rat-baddar framtrada. Straxt ofvanfor at oster ar en brant viigg af samma undre bergkalk upplyf- tad till en stor hojd, hvarpa ligga andra lager af samma formation till en hojd, i Cross-Fell, af 2901 fot; i Shunnor-Fcll af 2329 fot; i Water- Crag af 2186 fot &c. Den liigsta delen af den¬ na bergsrygg, som borjar rakt i vester, ar Stain- moor-passet, niira i hojd med Shap-Fells. Hiir- ifran iir sluttningen d as tan oafbruten till York- dalen, som loper i norr och soder Fa denna dais andra sida uppstiger dct ostra lag-landets oolithiska rygg 300 till 1485 fot; sedan foljer

117

Pickerlng-dalen, 100 fot ofvcr hafvct, och sek- tionen gar ofver de 500 till 800 fot hoga krit- kullarne samt slutar vid Flamborough-head, 150 fot ofver hafvet.

Man liar fiiniiit, att Shap-granitens block sla- pats utfore sluttningen af sina stamberg ofver Ortons kalkrygg; tvlirt ofver Edendalen; ofver Stainmoors kalkrygg; ned uti och tvart ofver hela Yorkdalen; ofver den oolithiska ryggen — ehuru ej pa dess hogsta punkter — och ofver krit-kul- larne till Flamborough-head *).

Edendalen ar en gammal underhafs-dal, .be- gransad pa bada sidorna af de gamla kalk- och skiffer-upphojningarna; Yorkdalen har lemnat ge- nomlopp at ofantliga vattenmassor^ som borttagit mycket af dess stratifierade rtfda sandsten, sa att landets fysiska utseende var, da blocken flyt- tades, nastan likadant^som nu.

108. Svarigheten att atskilja diluvial- och gamla alliiviat-bildningar kan i allmanhet undan- rodjas derigenom, att man faster uppmarksamhe- ten vid foljande punkter: l:o att bergs-fragmen- terna eller de storre geschiebena, ilfvensom de mindre i diluvial-deposita, vanligen blifvit flyt- tade fran lilngre hall (sa att ofta inga berg- arter af samma slag efter slutadt flode forekom- ma i fast klyft uti niirheten), iifvensom att de fin-

*) Delia nannare detaljcradt ocli flera andra fall finnas i Buck]ands Rclirj.' Diluv. j Conybcarcs ocli Pliillips Geology of England; Encyclop. Metrop. &:c.

118

nas llyttade i andra rigtningar, an nu tillvarande floders. 2:o Gruset i dessa deposita lir i allman- Iiet till utseende och till sin afnotning nagot olika det, som fmnes i gamla flodbaddar: det ligger ofta i lera. 3:o I gruset och leran finnas ej siil- lan ben af elefanter, oxar, hastar, hjortar &c»

109. Man liar goda geologiska bevis, att ej alia diluvial-bildningar aro samtida, — att ej alia aro resultat af en enda stor flod, men af floder, olika i styrka och i rigtning samt forande olika amnen, — lera och rullstenar, grus och sand i atskilliga skiften. Men de organiska lemningarna i dessa deposita ofverensstamma sinsemellany sa att vi kunna antaga, att diluvial-deposita utmarka, for stora trakter, slutet af en viss geologisk pe¬ riod, bestamd genom egna, hufvudsakligen utdo* da, fyrfota djurslags tillvaro fore floden.

De markviirdigaste af dessa lemningar i Eng¬ land aro Mammuth, Elcphas primigenius (atskil¬ liga varieteter eller kanske species), Hippopota¬ mus major. Rhinoceros tichorhinus, Felis spelsea, Hyaena spelsea, varg, hast (stort och litet species), oxe, utdod uroxc, Irlandsk elg och hjort.

Deposita i Tictltghcicr. (SYN. Cat ernes a ossemens; Knoch enh dhlen; Breches osseuses.}

110. Af olika orsaker hafva nagra af dc na- turligen bildade grottorna och sprickorna, som finnas i tjocka kalkberg, till en del blifvit fyllda med en massa af iimnen, innehrdlande ben af of-

119

vannamde och andra djurslag. I nagra fall tros djuren hafva inkmpit i grottorna cndast i afsigt att la do i ro- (bjurngrottan i Frankcn); i andra hafva Iiyanor dragit kropparna af elefanter, rhinoceros, hjortar &c. (Kirkdale, Kents-hole); gras- atande fyrfota-djur hafva fallit ned i andra (Men- dip-grottorna, de benforande sprickorna vid Nice, Gibraltar &c.); och vattenstrommar hafva bidragit att fora benen till vissa stallen, eller skolja dem llings grottans strykning. Afstandet emellan de benforande grottor, hvilka man funnit pa jord- ytan, ar ganska betydligt. Norra och sodra Eng¬ land, Irland, sodra och sydostra Frankrike, Ar- dennerne, Harz, Franken, Wurtembcrg, Schweiz, Medelhafvets kuster och oar aro i Europa de markviirdigaste fyndorter. Bengrottor forekomraa i Indien, Norra och Sodra Amerika samt Austra lien.

Pa det hela aro de djuriska lemningarne ana- loga pa alia dessa stallen; men man fmner man¬ ga lokala skiljaktighctcr. Det ar sannolikt, att niistan alia aro af samma geologiska period, sam- tidig med fossila elefanten, men sednare an den period, da Palscotheria och nagra andra utdoda genera af land-djur lefde pa nagra delar af Eu- ropas yta. Utan tvifvel kunde i en hala, full af gamla och utdoda fyrfota-djur, andra i nyare ti- der inga, falla eller jagas, for att do, och salun- da en blandning af utdoda och lefvande arter uppsta. Annu sannolikare iir den hiindelsen, att

120

menniskor i sitt aldsta, vilda tillstand, eller utt' der krig och fdrtryck bebott grottor, som fdrut varit tillhall for vilda djur, och der lemnat spar af menniskoverk. Synbarligen ar detta ratta asig- en i de fiesta fall, da mennisko-qvarlefvor blifvit

funna blandade med, begrafna i, eller liggande pa hopar af aldre ben. Grottorna i sddra Frank- Tike och i Belgien, der mennisko-qvarlefvor och konstldst tillverkade lerkarl forekomma, ma kan- ske tillata denna fdrklaring; men iimnet iir annu outredt.

111. Foljande djur aro allmanna i halor: de fiesta af dem finnas i samma landers diluvium; fiera deraf forekomma lifven i sj(3-deposita af oli- ka aldrar (§. 103.)

Ursus spelseus. Megatherium Cuvierii. — arctoideus. Megalonyx JefFersoniL — cultridens. Elephas primigenius.

Gulo spekeus. Hippopotamus major. Warg. Rhinoceros tichorhinus* Raf. minutus* Hya3na speloea. Hast. Felis spelsea. Wildsvin. Hare. Cervus megaceros^ Kanin. elaphus. Vatten-Ratta (Lammel). Bos primigenius. Biifver. — priscus.

Det miirkvardiga elefantartade slagtet Mas- to don fdrekommer i Europas diluvium och till

121

ytan narmaste sedimenter i Amerika och Ava, men ej i grottor.

Forfattarc: — Cuvier, Ossemens fossiles; BucMand, Reliquiae Diluviance; Herman von Meyer, Palseologica, &c.

Museer: — British Museum; Royal Institu¬ tion; Geological Society; D:r Bucklands; Sir Phil. Egerton> Bart.; Oulton Park, Cheshire; Hr Gibsons, i Stratford, Essex; Yorkshire Mu¬ seum; Bonn; Darmstadt; Grefve Miinsters.

Sektion 2. Submarinska Deposita.

Subsektion 1. Nutidens Fallningar och Upp- SLAMNINGAPv.

Korallref > SkaJbaddar &c.

112. Korall-bildningen i de varma tropiskit vattnen och liings Australiens kuster ar en af de vigtigaste nu i verket varande krafter, som for- iindra jordens yta. Korallbankar uppkomma ej pa sa ofantligt djup, som man forr trott, utan de uppstiga fran submarinska bergsryggar, fran gamla submarinska vulkaners spetsar, liings ku- sterna och omkring ciarna. I dessa bildningar hafva de lamellformade korallerne storsta ande- len; men en miingd sniickor, brottstycken af an- dra koraller, drifven sand och manga andra am- nen, fastna i refvet och omholjas af dess vaxan- de massa; och salunda uppskjuta oav af lefvande

122

berg smaningom midti oceanen, blifva med tidcn h(3gre genom pasamlandet af de fran deras kan- ter losbrutna stycken, [ifvensom af hafvct upp- kastade [imnen; blifva betackta af trad ocb be- bodda af foglar och nagra fa andra djur. Ber¬ mudas korall-ref beskrifvas sasom till en del ea massa af kritartad eller kornig kolsyrad kalk, uppkommen af sonderrifven och decomponerad korall, som antagit en, till en del af hafs-strom- dragen beroende, form. Den upphojning ofver hafsytan, som nagra af Vest-Indiens korall-oar antagit, tillskrifves vulkanisk inverkan. Yi bafva redan vidrort den mening, som smaningom vinner fortroende bland geologerna, att nagra af kalk- stensstrata bora lokalt anses som utomordentligt stora korall-ref (§. 58.).

I vissa trakter af bafvet fora stromdragen med sig sa mycket af sniickor och fisktander, att sjijman till och med miirka dot vid sina lodnin- gar. Detta ar analogt med manga samlingar af snackor och sniick-bitar i vissa delar af de gam- la strata.

Kust-scdimcntcr.

113. Amnen, dels forda till bafvet af floder, och dels erhallna fran hafsklippor, som smanin¬ gom sondersmulas, begrafvas ej alia i hafvets djnp, utan atergifvas till en stor del fit landet af emot kusten vunda stromdrag. Detta intniflar vanligen vid nagon sa lag strand, att den knappt

123

hojer sig ofver dc langgrunda vattnen i nagon inncsluten bugt cller flodmynning. De hastigaste tillvaxtcrna af nytt land ske visserligen invid stora floders mynningar, hvaraf de gynnas; men manga ansenliga strackor aro endast pa afstand beroende af sadant inflytando. Dei itr ej sa myc- ket af det slam, hvilket nedkommer med floderna Ousc, Trent och Dun, som Lincolnshires kust blifvit utvidgad, som ej mer af de fran Holder- ness anfratta klippor ditfdrda itmnen; ej heller Iiafva dc langsamt flytande strommar, som slingra sig genom Cambridgeshires rnassar, lemnat den massa af fiillning, som sedan Rbmarnes tid i Britannien utvidgat kusten till flera mil utom de- ras gamla strandfordamningar. Forhallandet ar annorlunda langs Adriatiska kusten, der Alpernas strommav medfora sadana massoraf sediment, att det sannolikt kommer att forvandla hela detta hafs norra sida till land. Dessa tillkomna kusters ringa uppbojning bevisar den svaga rorelse, .som vatt- net baft da de afsattes, och lagren, som succes- sift betiicka hvarandra, uro ej alldeles horizonte- la, utan bilda langsluttandc planer, som luta mot hafvet.

Stormar och flora olika omstandigheter kunna. frambringa temporara albrott i formationerna och inblanda lager af rullstenar cller snitckor uti dem ellcr ofver deras ytor. En mangd hafskrak kun¬ na lemna marken eftcr sig, eller reptilier sina ^par; men i allmanhet aro lemningar af sadana

124

djur, af snackor och af vaxter mycket sallsynta i dyland, bildade under grunda vatten. Vi kun- na antaga^ att nagra sandstenar i de lildre strata uppkommit pa detta siitt, och derigenom forklara manga af deras egna utseenden. Rullstens-ban- karne liings nagra delar af Englands kust pamin- na oss om nagra conglomeraters utseende.

Sand-iaiikar.

114. Oceanens rorelser liro sa olika afven pa samma kust-linea, att pa nagra samlas sand, pa andra fin lera, pa annu andra rullstenar i for- hallandc till vattnets rorande kraft. Vanligen ut* breder tidvattnet de fran hafsklipporna lossade amnena pa olika satt; rullstenar sjunka hastigt nara deras ursprungliga fasta klyft; sand flyttas langre; fin lera slammas flora mil bort. Sand- bankarne langs manga kuster aro antingen stadi- ga eller flyttande, och da till- eller aftagande, allt efter ocean-stromdragens forhfdlanden. Liings Englands ostra kust i synnerhet, men (Jfverallt mer eller mindre, [iro underhafs-sandbankarne ge- nomskurna af verkliga kanaler, som kanske ej otjenligt kunde kallas tidvattnets stromfaror. Det¬ ta faktum ar kanske analogt med den valkanda oregelbundenheten i utstriickning och magtighef hos manga af de gamla stratifierade "sandste- narne.

Vissa nutidens sandbankar aro betackta med hafsvaxter, fucusarter, ostron eller fiskar; andra

125

cj. Dctta kan lifven jemforas med dc organiska Icmningarncs mycket oregelbundna fordelning i sandstcnsbergen.

Geologen far pa intct siitt tro det vara utom gritnsen af bans riitta omrade, att med omsorg och intresse forska i historien af de proccsser, som nu fortga i hafvet och pa landet; ty det ar cndast genom att skilja mellan dessa och att forallmanliga dem, som vi kunna hoppas gora tillfredsstallande slutsatser om styrkan och rigt- ningen af de agenser, som forr yerkat i fordna oceaner och pa iildre continenter.

Subsektion 2. Aldre seuier af submarinska

STRATA OCH MED DEM OMVEXLANDE S6TT-

VATTENS-BADDAR.

Ordning nr. tertiaka strata.

(SYN. Superior Order, Conybeare. Pleiocene-, Meiocene- och Eocene-*) Deposila, Lyell. Terliargebilde, Tyskl. Terrain de sediment supe-

, rieur, Frankr.)

115. Tertiara deposila, bildade sedan ocea- nen blef mycket delad i haf och vikar, ba'ra sa mycket stiimpel af en lokal och egen nppkomst.

*) Dcssa termer harleclas af elt Grckiskt orcl (KCtl)!0$), bclydande ny, fcirciiadt med andra, belydandc mer ocli mindre Saint fiinla gryningen,

126

att det niistan iir omojligt att sammanfora i en allman seric dessa atskilda och afbrutna strata. Endast genom anviindandet af intcrmcdiara ana- logier och organiska lemningars vittnesbord kun- na vi erhalla en lamplig ledning for bestiimman- det af aldern hos olika deposita i olika distrikt. Derfore iir det alltid bast att beskrifva de tertiiira strata specielt for hvarje region, hvari de bilda- des: de Engelska tertiiira utgora en serie; de Parisiska en annan, mycket analog; de Sub- apenninska en tredje; de Donauska en fjerde. Manga andra finnas i Europa, Asien och Ame- rika.

De reflectioner, vi bar gora, skola inskran- kas till Englands tertiiira bildningar, och notor bifogas, for att antyda nagra sannolika forhallan- den mcllan dessa och viilkiinda utliindska tertiiira bildningar af lika ellcr olika karakterer och af samma eller annan alder. Enligt Deshayes och Lyell tillata Europas tertiiira serier en delning i tre hufvud-grupper, efter de organiska lemningar- nes forhallande till lefvande mussle-arter. Den ofre gruppen (Pleiocene) inncsluter a. Siciliens tertiiira; 6. mussel-sand och sandsten (Crag) samt Subapenninska mergel-arter; den medlersta gruppen (Meiocene), DoriansRhens, Loires och Garonnes tertiiira bildningar; den undcrsta gruppen (Eocene), <7. Frankrikes grofkalk och London-lera; 5. Englands plastiska lera.

127

116. Mussel-sands" och Sandstens- (Crag'-) Formatloncn.

Mineral. Karalter: Den liknar nastan allde- les en Singel- (Shingle)*) eller rullstens-bank med lager af sand och smickskal och iir sammansatt af flcra slags rullstenar, rullade och notta fisk* tiinder och ben, nagra fa, afven notta, ben af fyr- fota-djur, manga skal, stundom notta, stundom ej, delar af Crustaceer, Polyper &c. Genom in- blandning af jernoxid bar det hela ett ockra-likt utseende. Vid vissa tillfiillen trafFas deri en ko- rallisk kalksten af samma tilder, hvilken da in- nesluter atskilliga af de omnamda snackskalen..

Fysisk Geografi: Denna formations depo- sita finnas pa lag grand litngs Englands ostra kust, pa, nagra fa stiillen hvilande pa London- leran. Man kan mahanda med ratta ansc den vara Nordsjons fordna kust.

Lokalitet: Norfolk, Suffolk, Essex. Myc- ket analoga, men kanske ej samtida, deposita fdrekomma langs Loires lopp.

UtmcirTcta delar af formationen : Bramer- ton nara Norwich, Woodbridge, Aldborough, Har¬ wich.

*) Shingle ar en sort rullslen af skifriga hergarter, som finnas vid hafsstranrten. Den ar cj klolformig som vanlig rullslcn, utan flat, och man liar alcrgifvit (let med ordct singel, cller singla, som i en del provin- ser Lelyder alt atersludsa med sadan slen mot vatten- ytan. Red.

128

OrgciriisJcci leiTijiingcir: Dcssa finnas i mlingd: ofver 200 species af Polypifera, Conchi- fera och Mollusca. Af dessa bar Deshayes an- tagit ufver 40 proc. tillhora species, som iinnu lefva, till storre delen i nargransande haf. Fusus contrarius, Voluta JLamberti, Buccinum Dalei &c. aro karakteristika.

Forfattar e; Smith, Woodward, R.Taylor.

Museer: Norwich; Geological Society; York- ehire (200 species af denna formations fossilier); och manga andra, utom privat-kabinetter i Nor¬ folk, Suffolk, Essex och ofver hela England.

Not. — Pa Sicilicn triiffas stratifierade hafsdcposita af skal afvcn vidbctydlig hojd ofver hafvct, ilcra, sand eller hard kalk, hvilka halla 95 proc. af nu lefvandc spe¬ cies. Dessa tros allmant yara de yngsta af alia tertiara hafsstrata; niist dessa komma, i anseende till mangdenaf annu lefvande skaldjursarter (enligt Deshayes), Englands mussel-sand och sandsten med 40 proc. af nu lefvande species. Denna fraga bor vidare undersokas.

I Loire-dalen, pa flera stallen niira dess mynning och inuti landet, finnas deposita af rullslenar, musslor och vertebrerade djurs hen, som mycket likna denna formation och af Hr Desnoyers (Annales des Sciences INatur.) hlifvit riiknade till samma yngre tidpunkt. Lyell och Deshayes anse dem yara iildre och upptaga^ dem hland mussel-sand och sandsten saint hafsdcposita af Pariser-hassinen. Subajienninska mcrgel-dcposita aro fulla af sniickskal, af hvilka 41,8 proc. tillhora nu lef¬ vande species. Af denna orsak tros de vara samtida med denna formation. De liigre Subapenninska deposita molsyara Donau-bassinens lagre forraationcr.

129

117. Sottvattcns Formation•

Mineral, Karahter: En serie af mergel- arter och juergel-kalker, fur det mesta fulla af sottvattcns Limnca? och Planorber, delade i tva scrier af en mellanlagd massa af mergelarter, som haller cn inyckcnhet Potamidcr och andra snackskal, sannolikt af flodmynnings-arter.

TJnderafdelningar: a. ofre sottvattcns; 6. intcrmcdiar hafs; c. lagre sottvattcns.

Lolcalitet: I England inskrankt till on Wights norra hiilft och en del af de midt emot belagna Hampshire-klipporna. I Pariser-bassinen, nara Montpellier och i flera delar af Frankrike.

Forebilder: Headen Hill, on Wight.

Organiska lemningar: HufvudsakligenLim- nea3 och Planorber, med fron af Chara, kallade Gyrogonites; qvarlefvor af Anoplotheriiim hafva funnits vid Binstcad.

Forfattare: Webster i Geol. Transactions; Brongniart, Lycll, Sedgwick.

Museer: Newport pa on Wight; Geol. So¬ ciety; Yorkshire, m. fl.

Not. — Sottvattcns-deposita i Pariser-bassinen besta af iifre och lagre; det forra karaktcriseras af den sa kal¬ lade qvarnsten, det sednare ar sammansatt af pa sina slallcn gipslialliga mergelarter. I gipsen ligga Len af Palncotlierfum, Anoplotheriiim, Didelphis och manga an¬ dra fyrfotadjur, De intcrmcdiiira liafsbliddarne iiro liuf- vudsakligcn losa sandstensarter. Det ar svart att be- slumma relativa aldern af dc enstaka tcrtiiira sottvattcas-

130

dcpqsila i andra dclar af Frankrikc, Tyskland, Un^crn etc. INagra af dcm Uro af mycket scdnarc datum.

118. Mcdlersta tertuira Formationcn*

Mineral. Karalcter: Scrien af utom Eng¬ land befintliga tertiara bildningar ar ej samman- hiingandc fullstandig; men pa enstaka punktcr forckomma strata, som i foljd af deri inbaddade skal tyckas fylla den markvardiga luck an i En- gclska hafsserien mellan mussel-sand, sandsten och London-leran, hvaraf den forra bailer 40 proc. ocb den sednare endast 5 proc. af nu lefvande species. Dylika strata vid Bordeaux ocb Dax halla 594 species, af bvilka endast 27 finnas 1 Pariser-bassinen och 136 unnu forckomma lef¬ vande. I Baden halla de tertiara 26 proc., i Donau-dalcn de lagre tertiara 28 proc. af nu lef¬ vande species.

Hr Lyell grundar sin klassifikation niistan helt och ballet pa antalet af nu lefvande species.

Loialitet: 'Bordeaux, Dax, Wien, Baden, Touraine, Angers, Turin.

Orgctniska lemningar: Dessa tillhora sam- ma genera, och aro i sina karakterer ofta mark- vardigt lika med dem af de liigre Pariser- och ofre Subapenninska hafsserierna. Endast med en noggrann och skrupulos conchologisk kunskap kan man granska och igenkanna tertiara muss lor.

Forfatlare: Lyell (vol. 3.), Deshaycs, de JBasterot, Marcel de Serrcs, Brongniart.

131

119. Litgrc tcrtiiira Formationcn.

Mineral Karakter: En serie af Icra of- vanpa och Icror, blandade mecl sand, derunder utan nagra band af kalk, men ofta ofverflod pa Septarier och ett ofantligt antal hafsmusslor.

Underafdelnirigar: a. London-lera, hvi- lande pa b. den plastiska ler-serien, en massa af brokiga sand- och rullstens-baddar, med nagra lager af skifriga och plastiska leror: gronsand underst.

Fysislc Geografi: Bildar vidstriickta, jemfo- Telsevis laga landstrlickor. 3Iineral-kallor.

I.sokalitet: I Themser-dalen, Essex, Kent, Surrey, Sussex, Hampshire, Dorsetshire.

Forebilder: Grannskapet af London, Alum Bay.

OrganisTca lemningav: Dessa ligga i Lon- don-leran och i vissa leror derunder, samt i gron¬ sand, som iir niira hela seriens has. De besta af ett oiindligt antal skaldjur, mest enskaliga snac- kor, sasom Voluta, Hostellaria, Fusus, Cassida- ria, Ancilla, Buccinum och tmdra linnu lefvande genera; inga Bclemniter eller Ammoniter; mycket la Terebratuloc och Echinider. En mangd species, 239 eller flera , livaraf 12 (eller 5 proc.) annu An¬ nas lefvande. Storre delen lir karakteristik for formationen.

Fbrfaltare: Brander, Webster, Buckland. Museer: Geological Society. De flesta En-

^elska Museer hafva musslor fran Barton CHIT.

132

v Not. — Pariser-bassinens grofkalk motsvarar i al¬ der London-leran, och dc undcrliggandc fargade sand- artcrne och lerorne motsvara Englands plastiska ler- grupp. I Pariser-bassinen finnas 1122 species af fossila skaldjur, af hvilka 38 = 3-^ proc. annu finnas lefvande. Grofkalken forekommcr i Belgien och i sodra Frank- rikc. Se Brongniart,1 Lamarck, Deshaycs, Prevost, Mar¬ cel de Serrcs, Omalius d'Halloy etc.

Ordning II. SECONDaRA STRATA. 120. Hela detta system af deposita bestar

af kalk, sand, sandsten, lera3 skifferarter, jern- malm, kol, gips, salt och flintstenar. Olika al- drars kalkstenar hafva vanligen ganska skiljaktiga mineralogiska karakterer, men de siikraste och basta skiljetecknen fas genom att jemfora deras organiska lemningar, efter Hr Smiths princip. Pa detta satt fmnes: l:o att fossilierne i de so- condiira straterna alia aro olika med nu lefvande species; 2:o att manga deraf tillhora genera och familjer, ej kiinda som lefvande; 3:6 att alia, el- ler nastan alia, aro olika med dem i de tertiiira strata derofvan och i de primiira strata derunder; 4:o att hvarje formation innehaller lokalt egna species och ofta iifven genera af vaxter, zoophy- ter, musslor, crustaceer, fiskar och reptilier; 5:o att fossilierna ej iiro allmant eller lika forde- lade i nagot stratum eller formation, men hafva bestambara och olika geografiska gninsor, da na- gra finnas mycket allmant, andra mycket partielt och lokalt; G:o att haraf uppkommer skiljaktig-

heten

133

lietcn cmellan fossilier, funna uti olika distrikt af samma formation, afvensom nodvandigheten, att valja flera forebilder for hvarje formation. ,

Forhallandet af talk till de andra strata ar storre i secondara an i de iildre cller sednare orduingarna af deposita.

KRITANS SYSTEM. Mer an 840 species fossilier tillhora dessa

strata och manga deraf aro vanliga i krit- och .gronsand-formationerna. Ofver 300 species eller 40 proc. tillhora genera, som anses ntdoda.

121. Krit-Formationcn. '(SY.V. Craie, Craie tufau, Fr. Kreide, Kreldemergel, Tyskl,

£caglia^ Ilal.) Mineral. Karalter: Bestar fornamligast af

kolsyrad kalk i finkornigt tillstand, ofullkomligt Iiardnad och hvit. Stratifikationen gores tydlig Imfvudsakligen genom lager af flintkortlar, som sitta pa regelbundna afstand fran hvarandra i de ofre delarna eller genom nastan heta massan.

Underajdclrnngar: a. ofre krita; b. lagre kritaj c. kritmergel; d. rod krita.

Fysisl Geograft: Intager vanligen ett di¬ strikt af sammanhangande grona (ej skogbevaxta) kullar med torra dalar; mycket starka kallor vid foten deraf; ytan betiickt med flintstenar.

Lolalitet: Grefskaperna York, Lincoln, Norfolk^ Suffolk, Bedford, Buckingham, Oxford,

7

134

Berks, Wilts, Dorset, Hants, (on Wight), Sussex, Surrey, Kent. Utom England: Rundt omkring den tertiara Pariser-bassinen, sydostra Frankrike, Belgien, Polen, on Riigen.

Forebilder: Dover-klipporna, On Wight, Wiltshire Downs, Flamborough-head.

Organislca lemningar: Pa sina stallen mycket ymniga; mest hafsspecies. De besta af hafsvaxter, bladiga och rorformiga koraller och svampar, Asteriidae, Crinoideae och Echinida, me- somyoniska och brachiopodiska Conchiferae, phyto- phagiska och cephalopodiska Molluscer, Crustaceer, fiskar, Mosasaurus/ Chelonia. Manga deraf visa sig iifven i gronsand-formationen.

Karakteristika organislca lemningar: Marsupites ornatus, Ananchytes ovatus, Galerites albogalerus, Inoceramus Cuvieri, Plagiostoma spi- nosum , Terebratula plicatilis, Belemnites mucro- natus, B. granulatus, Mosasaurus Hoffmanni.

Forfattare: Mantell, Smith, Phillips, Wood¬ ward, Brongniart, Nilsson, Norwich Museum.

Museer: Geological Society, Yorkshire, Scarborough, Hr Mantells samling i Brighton, Paris och Maestricht.

122. Gronsand-Formationcn. (SyIV. Glauconie crayeuse, Glauconie sableuse, Fr. Pirna-quadersand- ' Btcin, Tyskl.)

Mineral. Karalter: En stratifierad massa ,af sandarter, stundom med rullstenar, ofta flint-

135

stenshaltig, nastan alltid nagot kalkaktig och karakteriserad af ofverflod pa grona korn i nagra eller alia baddarna. I nagra trakter aro de lagre sandarterna mycket jernhaltiga och frambringa ockra. Midt i serien ar en sandig och kalkaktig fossilforande lera.

Un derafde In in gar: a. ofre gronsand, of- vergaende nederst till grabla, kalkartad lera (gault), som stundom skiftar med c. lagre gron- eller jern-sand, i Kent inneslutande kalk.

Fysislc Geograji och Lolcalitet: Bildar i England i allmanhct basen af kritkullarna, men i Blackdown, Surrey-Weald och Kent hojer den sig till siirskilda strackor af kullar. Nordostra Irland. Har pa Continenten samma utstrackning/ som kritan, och finnes den forutan i Sachsen, langs Alperna, Karpatherna etc. I New Jersey och andra delar af Forenta Staterna.

Forebilder: On Wight och ^landet niira Petersfield fur hela serien; ofre gronsand i Wilt¬ shire; gault vid Folkstohe och Cambridge; lagre gronsand i Kent och Surrey.

Organislca lemningar: Mest hafs-species; hafs-vaxter; rorformiga koraller; svampar; Asteriidee; Echinida; Conchifera af alia ordningar; phyto- phagiska, nagra fa zoophagiska och manga ce- phalopodiska Molluscer; Crustaceaj etc.; ofta ge- nomtriingda af kiseljord

136

Korakteristiha fossilier: Puci, Spongiidae, Koraller, Galcrltcs subuculus, Trigonia aliformis, Inoceramus sulcatus, Pecten qui nqueco status, Tcrebratula blplicata, T. pectinata; manga species Hamites, Ammonites varicosus, Belemnites mi¬ nimus.

Fbrfaitare: Smith, Webster, Brongniart, Murchison, Dr. Fitton, Miss Benett.

Museer: Geological Society; Miss Benetts samling i Wiltshire; de fiesta Engelska Museer.

123. B. TFealdcii-Formationen.

Mineral. Karakter: Olikt fargade sandar- ter och leror med instrodda ligniter, conglomerater, och kalkaktiga delar i den forra, kalk och jern- malm i den sednare. De organlska lemningarne antyda, att det hufvudsakligen varlt ett flodmjm- Dings-depositum.

Underafdelningar: a. Weald-lera, nederst ombytande med b. Hastings-sand; c. Purbeck eller liigre Weald-leror.

Fysislc Geograft och I.jokalitet: Den ar nastan egen for Kents och Sussexs Wealdcn och on Wights ehuru man formodar, att spar deraf forekomma i Wardour-dalen (Wilts), pa Shotover- Hill och vid Beauvais i Frankrike. I Sussex uppstiga mcdel-sandarterna till 805 fots hojd, omgifven af en dal af Weald-lera i en oval ring.

Organislca lemningar: Trad, tillhorandc vJixternas monocotyledoniska afdelning, ormbun-

137

kar, Cyprides/Unionidaj, Paludino} (inga af^ V slagterna utaf Echinida, Brachiopoda och Cepua- lopoda), Fiskar, Iguanodon, Hylxosaurus.

Forfaitare: Mantell, Fitton, Lyell* Smiths SectioD.

Museerz Hr» Mantells samling; Geological Society.

OOLITHISKA SYSTEMET.

Omkring 1,300 species af fossilier iiro kanda i de fyra formationer, som utgora detta system. Manga deraf iiro allmiinna i tvenne eller flera system, men inga forekomma i kritartade syste- met. Ungefar 500 species eller 40 proc. tillhora genera, som anses utdoda.

124. Of re (eller Portland-) Oolith-For- mationcn.

(Sllf. Epioolit, Brongn. Ofre delen af Jura-kalken, Tyskl.) Mineral. Karahter: En massa af kalk,

dels oolithisk, dels tat eller kritartad, inneslutande kortlar ocb utgreningar af flintstenar; grona san- diga och kortliga baddar derunder, hvilande pa en tjock bla lera med ligniter och lager af septaria.

Underafdelningar: a. Portlands oolithberg; 6. Kimmeridge-lera.

Lohalitet: On Portland, Tisbury i Wilts, Swindon, Garsington, Brill, Aylesbury. Jurakal- kens ofra del i Frankrike, Tyskland och Savoyen.

Organiska lemningar: I kalken Cycadeae, Spongice, Conchifera, Ammonites a Cerithiaa Trochij,

138

fiskar. Vanligen finnas de kastvis. Cardium dissimile, Astarte cuneata, Trigonia gibbosa, Pecten lamellosus anses vara karaktcristika; men manga species af fossilier finnas i nier an en af de oolithiska forraationerna. I leran finnas manga fossilier vid Wcymouth och i Nona Wilt$: den mest karaktcristika ar Ostrea deltoidea. Gryphea virgula anses utmarka denna lera i norra Frank- rike. Jag fann den i ofverflod vid Heddington ar 1831.

Forfattarez Webster, Smith, Buckland, De la Beche.

Museerz Geological Society; Dr. Bucklands^ Oxford; Miss Benetts samling i Wiltshire.

125. Mcdlcrsta eller Jcorallforande Oolith- Formatio?ie?n

(SYN. Medlersla delen af Jura-halheny Tyskl.)

Mineral. Karakter: Bla eller gul oolith, stundom af en pisolitisk karakter, lokalt full af kbraller; innesluten i en massa af kiselartade eller kalkaktiga skalforande sandstenar; en tjock bla lera och skalforande sandsten*

Underafdelningar: a. Ofre kalkaktigt grus; b. korallforande oolith; c. liigre kalkaktigt grus; d. Oxford-lera; e. Kelloways bergcn.

Fysish Geograji och l<okalitet: Bildar en striicka torra kullar af mattlig hiijd i England: Yorkshire, Oxfordshire, Berkshire, Wiltshire*

139*

Dorsetshire. Medlersta delen af Jura-kalkcnr

norra och sydostra Frankrike, Tyskland. Forebilder: nara Helmsley och Scarborough r

Calne, Weymouth.: Organiska lemningar: Mest hafsalstef;

barrtrad och monocotyledoniska vaxter (rara); ofver- flod pa bladiga koraller; nagra Crinoideer (rara); manga Echinider; manga Conchifera af alia ordningar; nagra fa phytophagfska och zoophagi- ska samt manga cephalopodiska Molluscer; Cru- staceer; Fiskar; Ichtyosami ock krokodiler; van- ligen vai bibehallna^

Karakteristika fossilier: Caryophyllia an- nulata, Astraea tubulifera, Cidaris florigemma, Clypeus dimidiatus, Plagiostoma rigidum, Gry- phsea dilatata, Turbo muricatus ^ Ammonites ver- tebralis, A. calloviensis. En betydlig del af denna formations fossilier finnes afven i de liigre oolitherna..

Forfattare: Smith, Young och Bird, Phil¬ lips, Lonsdale, Sedgwick.

Museer: Geological Society; Woodwardska samlingen, Yorkshire, Scarborough, Hull, Whitby,, Hr. Beans samling i Scarborough, Miss Benetts. «amling i Wiltshire.

126. Nedrc (eljer Bath") OolitJi-Formationcn

(SyN". Lagre delen af Jura-halken, Tyskl.)

Mineral. Karakter: Hvit, gul och jern- haltig oolith, samt tat och skalforande kalk, om-

140

bytligt i sallskap nied sandarter, skiffriga sand- stenar, Icr- och mergel-arter.

Unclerafdelningar: Niira Bath, enligt Lons- dale: a. Cornbrash, grof kalk; b. Forest mar- morgnipp, sammansatt af grof, skalfurande oolith, inbaddad i sandarter, kortliga sandstenar och lera; c. Great oolith; d. Fullers jord, leror, mergelar- ter och kalksten; e, nedre oolith; f. sand. — I Yorkshire hafva vi en annan serie: a, Cornbrash, skalfurande; b. sandstenar, skifferstenar, kol, viixter; c. skiffriga, kalkartade, skalfdrande sand- stensbiiddar; d. Oolith, skalforande; e. sandsten, skiffersten, kol och viixter; f. jernhaltiga sand¬ arter, skalforande.

Fysish Geograft och L/ohalitet: Bildar strackor af torra kullar, som beherrska ofro och medel-oolith-kullarna och, i hojd vanligen ofver- stigande kritan, erbjuda vidstriickta utsigter ofver de [ildre formationerna. York-, Lincoln-, North- hampton-, Oxford-, Gloucester-shire, Rutland, Wilts, Somerset, Dorset.

Forebilder: Bath-serien, mer eller mindre fullstandig, ses i alia sodra delar af strackningen. Bath, Cheltenham. Yorkshire-serien kan studeras nara Scarborough och Whitby; vid Brora i Su¬ therland. Andra landers lokaliteter likna vanligen Bath-serien: Normandie, Jura, Savoyen, Fran- ken, &c.

Orstarnslca lemningar: Mest hafsarter^ O D Lokala deposita af ormbunkar, Cycadeer odi

141

andra land-vaxtcr; bladiga, rorformiga och spongoid- koraller; Stellcrider, Crinoideer, Echinider; Con- diifera af alia ordningar; phytophagiska och ce- phalopodiska Mollusccr; Crustaceer; Fiskar; Ichtyo- saurus; Plcsiosaiirus; Krokodiler; Megalosaurus; Didelphoid-Quadrupeder! Fem specimina aro kan- da: 2 i Dr. Bucklands ago; 1 i Hr Broderips; 1 i Hr Prevosts; 1 i Yorkshire Museum. Fos- silierna vanligen vitl bibehallna; ofta formerna sjelfva och aftryck deraf.

Karakteristika fossilier: Equisetum co- lumnare; atskilliga species afZamia, Lycopodites och ormbunkar; Apiocrinites rotundus, Terebra- tula maxillata, T. coarctata, Belemnites ellipticus. Stor ofverensstamnielse rader emellan alia de oolithiska bergens fossilier.

Forjatlare: Smith, Conybeare, Lonsdale, Phillips, Buckland, Murchison, Boblaye, De Caumont, Desnoj^ers, Dlufrenoy.

Museer: Bath-serien: — Dr. Bucklands eamling; Geological Society; Bath Institution; Bri¬ stol Institution; Cheltenham Institution; Yorkshire Museum. Yorkshire-serien: — Yorkshire Museum; Scarborough Museum; Whitby Museum; Hr Beans samling i Scarborough.

127. liias-Formationcn•

Beslcrifning: Bestar hufvudsakligen af bla lera med mycket kis, nagot bitumen, jernmalms- lager och kamrade snitckor. Deii iinnas bliddar

142

af sandsten och sandig kalksten samt strata af bla och hvit kalk.

Underafdelningar: a. Yorkshires ofrc 11- as-skiffer; 6. mergelsten; c. Yorkshires lagre lias- gkiffer (Baths ofre lias-lera); d. Lias kalkarter, hlaa och hvita; lagre lias-mergelartcr.

Fysislc Geografi: En lang sammanhangande stracka af langsluttande kullar och platta sliitter nedanfore de lagre oolith-branterna fran Tees till Exe iir en for Engelska geologien ganska ka- rakteristik contur. Storre delen af denna stracka utgores af det uttorkade landets hogsta punkter. Holmlika kullar af oolith fdrekomma derpa. York-^ Lincoln-, Northhampton-, Leicester-, Gloucester-, Somerset-, Dorsetshire; Hebriderna; norra Frank- rike; omkring Frankrikes central-granit; Schweiz; Tyskland.

Forebilder: Yorkshire-kusten; Grantham; Belvoir; Rugby; Cheltenham; Bath; Lyme Regis. Lias-kalkerna ses tydligt vid Barrow-on-Soar, nara Shipston, nara Bath, Lyme Regis.

Organisha lemningar: Most hafs- och strand-arter. Cycadiformade. vaxter, ormbunkar, barr-triid; Zoophyter (rara); Crinoideer (allmanna); Stellerida och Echinida (rara); Conchifera af alia ordningar; Cephalopoda (ymniga); andra cepha- liska Molluscer (rara); fa Crustaceer; manga liskar; manga Saurier, sasom Ichtyosaurus, Ple- siosaurus ,. Pterodactylus, Krokodil, Geosaurus, &c. Chelonia; fossilierna ofta gcnomtrangda af kis.

143

Karaltenstika fossilier: Pentacrinus Bri- arcus, Gryphaea incurva. Ammonites Bucklandi, A. Walcottii, A. Conybcari, A. planicostatus, Ichtyosaurus communis, I. tenuirostris, Plesio- saurus dolichodeirus, m. fl. a.

Forfattare: Smith, Young och Bird, Phil¬ lips, Lonsdale, Murchison, De la Beche, Buck- land, Conybeare.

Museer: I allmanhet i Yorkshire; Gcol. Soc.; Dr. Bucklands; Prof. Sedgwicks; Lord Coles samling pa Florence Court, Enniskillcn; Hr Hawkins Saurier i British Museum.

SALTFORANDE SYSTEMET. Af mer an 200 detta system tillhorande

species fossilier aro endast 30 eller 40 kanc]a i England. Knappt ett enda deraf finnes i de oolithiska bergen. Omkring 40 proc. tillhora genera, som tros vara utdoda.

128. Brokiga Sandstencns Formation• (SYN. New red Sandstone, Ellgl. Marnes iriseea > Calcaire conchylien;

och Gret bigarre, Fr. Keuper, Muschelkalk, Bunter Sandstein, Tyskl.)

Mineral. Karakler: Leror, sandstenar och sandiga conglomerater af flera filrger, roda, hvita och gronaktiga, i flera forandringar. Kalkstens- biiddar finnas deri i Tyskland, men ej i England.

Underafdelningar: I England: a. brokiga mergelarter och gips saint bergsalt; 5. rod och

144

hvit sandsten. I Nottinghamshire Sir den rc3da sandstenen till en del ett conglomerat. I Tysk- land: a. brokiga mergelarter och sandstenar (Keuper), gips, salt; Z>. musselkalk, en tiit kalksten, salt; c. rod sandsten (Bunter Sand- stein).

Geografi: Mest platta eller lang-vagiga sliitter, som intaga en stor del af Englands inre i en utstriickning fran Tees till Exe och frail Leamington till Liverpool. Dalarne af floderna Tees, Ouse, Trent, Mersey, Severn, Eden, Chvydd, Sohvay, Annan &c. Normandie; soder om Ardennerna; Westphalen; Wiirtemberg.

Forebilcler; Dorsetshire-kusten; Cheshire, Nottingham.

Organiska lemningar: I England inga. I Tyskland haller Keupern vaxter, snackskal, Che- lonider, Saurier. — I Tyskland och Frankrike haller musselkalken Encriniter, snackskal, Saurier. Encrinites moniliformis, Avicula socialis, Ammo¬ nites nodosus karakterisera mussel-kalken. Manga vaxter, i synnerhet Voltzia, tillhora Bunter Sand- stein. Flera andra, i synnerhet species af Ptero- phyllum, tillhora Keupern.

Forfaltare: Elie do Beaumont; Voltz; JS- ger f Dr. Holland.

Museum: Strasburger.

145

129. TalTcavtade Kcilkstcm-Formationen. (StTT. Magnesian Limestone, Engl. Zechstein, Uothliegende c. Tyskl.)

JSlhieraL Karakter: Bestar af kalkcr, sand- stcnar, leror, gips. Kalkarterna, som bilda storrc delcn af denna formation, aro i alia afseenden mycket omvexlande; hvita, gula, rodaktiga, graa och purpurfargade; tata, (inkorniga, oolithiska, kristalliniska, med adror och druser af kalkspat; mestadels mycket talkartade, men afven rena kalkcr. Sandstenarne och sandarterna aro roda, purpurfargade, gula; lerorna riida, hvita, ofta gipshaltiga.

XJriderafdelningar: I England: a. Gra tunnlugrad kalk mod liten talkhalt och mycket fa fossilier; b. rod och hvit lera samt gips; c. gul, talkhaltig kalk; d. mergel-skifTer; e. lagre rod pnrpurfiirgad eller gul sandsten. I Tyskland: a. Stinkstein, Rauchwacke; 6. brokiga mergelarter; c. Zechstein; d. Kupferschiefer; e. Rothliegende.

Lolcalitet: Norra England i en striickning fran Tyne till Trent; afskilda delar i Westmore¬ land, Cumberland, Shropshire, niira Bristol; Thiiringerwald.

Forebilder: Sunderland, Ferrybridge, Don- caster, Mansfield. Thiiringerwald, Mansfeldt.

Organislca lemningar: I England mycket fa, tilltagande i mangd norrut fran Nottingham. I Tyskland fa, mest hafsviixter; tvenne Crinoi- decr; flora Brachiopoda, men fa andra Conchifera; fa Molluscer; atskilliga fiskar; Monitor.

146

Karakteristilca fossilier: Dc vigtigasto iiro fiskar, tillhiirande det miirkvurdiga genus Pa- Iceoniscus hos Agassiz.

Forfattare: Sedgwick, Hutton , Freiesleben, Hoffmann. , :

Museer: Bonn, Strasburg, Newcastle, York.

KOLFORANDE SYSTEMET.

Omkring 600 species fossilier iiro kitnda i detta system. Mj^ckct fa af dem fmnas i nugot annat stratum. Omkring 150 species, eller un- gefar 50 proc. af liafsarterna, och niistan alia land-species (vaxter) tillhora utduda genera.

130. C. Kol-Formatioiicn. (Sy>T. Coal-format'-on, Ellgl. Terrain houiller, Fr. Sleinlohlen-

gebirge, T^yskl.) Mineral. Karakter: Strata af sandsten,

skifter, lera, kol och mycket siillan kalk; lager af jernmalmskortlar, inblandningar af svafvelkis. Sandstenarne iiro vanligen glimmerhaltiga och an- tin gen mycket grofva eller ocksfi fmkorniga, i tjocka eller tunna biiddar, ofta omvexlande mcd skifferarter. Dessa aro vanligen morka och bitu- minosa, stundom svarta, i olika grad af magtig- het: nagra af lerorna iiro hvita.

Den allmanna genomskarningen visar en oiindlig mangd fornyade omvcxlingar af sandsten, skiffer, kol och jernmaliru Seriens atskilliga delar kunna ej liitt urskiljas, utoin for mindre land-

- 147

strackor; kolen halla do regelbundnaste strata. Deraf fmnas i nagra fall 40 till 50 flotser eller biiddar fran mindre an en turn till mer an en famns tjocklek. Pa nagra fa stallen bildas genom flora flotsers sammanstotandc en ofantligt tjock kolbadd, sasom i Staffordshire och Ayrshire.

Lolcalitet: Kolformationen fmnes i allmanhet pa begriinsade trakter, stundom med nitta kallade bassiner. De betydligaste aro de vid Forth och Clyde, Newcastle, Durham, Cumberland, York¬ shire, Derbyshire, Nottingham, Lancashire, Ashby i Leicestershire, Coventry, Dudley, Shropshire, Norra och Sodra Wales, Kingswood i Glouces¬ tershire, Somersetshire. Niistan alia Irlands med- lersta landskap. Frankrike: niira Boulogne, St. Etienne. Belgien: Mons, Namur, Liege. Tysk- Jand: nara Elberfeld, Bingen, Schlesien, Mahren, Polen, Karpatherna.

Organiska lemningar: Ofverflud pa land- vaxtcr, sasom ormbunkar, Lepidodendra, Sigil- larioe, Equisetacea? &c.; inga Zoophyter; inga Radiaria; scittvattens Molluscer; (inga Productoe, Terebratuloe &c.); fjalliga fiskar; i en enda bitdd i Yorkshire finnas Ammonites Listen, Orthoce- ratiter, Pecten papyraceus och fiskar. En sott- vattens kalkbiidd forekommer i en af Shropshires kolfiilt.

Stenlol iir endast en hopprassad och kemiskt forandrad massa af vegetabilier.

Nastan alia species fossilicr iiro karakteristika.

148

Forfaltare: Bone, Conybeare, Bucklandy Martin, Farey, Phillips, Winch, Buddie, Button, Forster, Wood, Lindley, Witham," Ad. Brongni- art, Steinhaucr, Sternberg, Griffith, Weaver, Murchison, Prestwich.

Museer: Geol. Society, British Museum, Yorkshire, Newcastle Collection, Leeds, Halifax, Barnsley &c. Hr Huttons samling. i INewcastle.

131. Yngre Ofvei •gangshallc.

(SlX. Carboniferous or mountain Limestone, JEllgl. Calcaire carboni- fere §cm Fr. Kohlenhalkstein, Bergkalkstein, Tyslvl.)

Mineral. Karakter: Baddar af kalk, flint- arter, sandsten, skiffer och kol; lager af jem- malms-kortlar.

Kalkstenarne aro nastan hvita, gulaktiga, grna, blaa och svarta; tata, oolithiska, kristalli- niska eller crinoidaliska: flintstenen svart eller ljust fiirgad; sandstenarne grofva och rullade eller finkorniga, i tjocka baddar eller tunna lager; glimmerhaltig eller ej; skifferstenarne mest mork- fargade, lattklufna och bituminosa; kolen i all- railnhet svafvelhaltiga och af siimre slag.

Den allmiinna genomskarningen bildas i Norra England af alia de ofvannamdes standiga omvex- lingar; men i de sodra delarna utgores systemets bas belt och ballet af kalk; de ofre partierna aro belt och ballet lerhaltiga och sandiga. Detta sednare Sir Belgiska serlcns karakter.

149

•Lolccilitet: Sydostra Skottland, Berwick, Northumberland, Durham, Cumberland, Westmore¬ land, Lancashire, York-, Derby-, Flintshire, Denbigh, Shropshire, Gloucestershire, Glamor- ganshire, Caermarthenshire, Pembrokeshire, So¬ mersetshire; en stor del af central-landskapeu i Irland; Meuse-dalen.

Forebilder: Bergen nara Cross-fell, Ingle- borough; Pendle-Hill, Derby Peak, Alendip, Dean Foxost, norra sidan af sodra. Wales kol-fiilt

Organisla lemningar: Barr-tnid och andra o o viixter i de omvexlande skifferarterna och sand- stenarna; Jdadiga och rorformiga koraller; Crinoi- decr (ett species af Echinida); Conchifera af alia ordningar, men i^^ynnerhet Brachiopoda.af utdoda^ genera; Mollusca, bade Gasteropoda och Cephalopoda; Saurier och andra fiskar. Fossili- eraa iiro vanligen val bibehallna, stundom kisel- drankta.

Karakteristika fossilier: Manga koraller, most af Crinoidea, Brachiopoda och Cephalopoda.

Forfattare: Whitehurst, Martin, Farey, Sodgwick, Miller, Winch, Forster, Hibbcrt.

Museer: Hr Gilbertsons pa Preston; Gcol. Societ.; Bristol Institution; Yorkshire; Hr Wat¬ sons pa Bakewell; Edinburgh, Royal Society.

150

132. Yngrc Grauwackc. (StN. Old red Sandstone, Ellgl. Vieux gres rouge, Fr. Rother

Sandstein, Tyskl.)

Mineral. ILarakter: Biiddar af sandsten, conglomerat, lera och hopgyttrad kalk af flera farger, men mest rod. I Herefordshire och Mon¬ mouthshire, der denna formation Itr tydligast ut- vecklad, ar den sammansatt af en tre- eller fyr- faldig serie.

TJriderafdelningar : a. Quartsiga conglome- rater och sandstenar; 6. fiirgade mergelarter och hopgyttrade kalker ("cornstones"); c. sandsten med Ziegelerz (Tilestone eller Flagstone *); d. bro- kiga mergelarter &c. vid Monmoutln Denna se- riens kalker aro ej kiinda i norra England och Skottland*

Lolcalitet: Caermarthenshire, Brecknockshire, Shropshire, Herefordshire &c. —

Forebilder: Kymin Hill, nara IMonmouth; Brecknock och Radnor Vans; Kirby Lonsdale; Grampians sydostra gransor. N 0

Organisia lemningar: Atskilliga, som Murchison funnit i Herefordshire (i synnerhct den besynnerliga fisken Cephalaspis, Agass.), forekomma afven i Skottland; Caithness fiskar.

*) Flagstone ellcr Tilestone ar elt allinant namn pa ut mark I skilFriga bcrgarter. Red%

151

Forfattare: Murchison, Jameson, Sedgwick, Fleming, Bone, Traill.

Museer: Geol. Society, Prof. Jamesons*

Ordning I. PRIMARA STRATA. *)

133: Termen primara berg, fdrr sa allman och ansedd att vara sa val forstadd, har sma- ningom kommit ur bruk, sedan flera af de ut- miirktaste sa beniimnda bergs jemforelsevis nyare^ bildning blifvit fullkomligen bevisad, och sedan man tydligen insett, att bland de iildre, sa val som bland de nyare, bergen tvenne bestiinidt olika klasser finnas, nemL pyrogeniska och bydrogeni- ska deposita. De iildre strata kallas nu my eke t allmiint primara, och en obestamd ofre grupp eller del deraf benamnes af manga geologer Transitions- (Ofvergangs-) Serien, sasom bildande en ofvergang fran de primara till de secondara strata. Detta kan anses ofverflodigt; ty sadana ofvergangar har man ej ansett sig behofva utmarka i andra fall. Var kunskap om de ofre-primara (transitions) strata i England och Wales har blifvit betydligt forokad genom sednare forskningar af Hr Miirchisoii, som iir sysselsatt med ett stort verk ofver detta amne. En jemforelse mel-

*) Till primara cll(^_urydrig<x.herg- rakna Engelska geologer afven. de aldre cifvergSngshergen, hvaraf yngre"Sven8ka lasare icke bora lala forvilla sig.

"" ' Red.

152

Ian rcsultatcn af hans och utlandska geologers forskningar skulle pa (let hogsta gagna vetenskapeui.

Do primara strata begriinsas upptill af den jagre grauwackan och, der den fattas, af den kol- forande kalken: underst hvila de vanligen, men stundom ej likformigt, pa granit. De besta till en stor del af mekanlska aggregater, som kunna jeinftJras med sandstenar och leror; likval atskii- jas de vanligen fran do secondiira bergen genom sin stone hardhet och nagot, som liknar kristal- linisk byggnad i massa eller textur i detalj. Kalk ar liigrad bade melian de leraktiga delarna och mellan de bergarter, som mera likna sandsten; men den iir vida mindro ymnig, an i det secondara systemet3 och ligger i oregelbundna, ofta fran* skilda massor. Niira eller i dessa kalker aro organiska lemningar ymnigast. Alia dessa lem- ningar tillhora utdoda species, den vida storre delen utdoda genera och afven familjer; de aro i sanning sa alldeles olika nu lefvande arter, att det ofta ar mycket svart utvisa nagon bestiimd analogi mellan dem och nutidens vaster, Zoophyter, Molluscer eller Crustaceer.

ALDRE GRAUWACKE-SYSTEMET. (SyN. Upper Grauwacli* or Transition System, Ellgl. *)

Omkring GOO species fossilier iiro redan kanda. De aro for det mesta egna for dessa bergarter,

*) Jcmfiir liar Biliang; till Jorn-konU Ann. 1832, shl 385 r samt obscrvcra, alt tie liar beskrifna formalioncr am laer spcciclla for England. Re d. ,,

/} n*i * I c£.S- J (y (

153

chum nngra afven forekomma i det kolforande systcmct. Nastan alia aro hafs-fossilier och san- nolikt 400, cllcr 66 proc., tillhora genera, som anses utdoda.

134. Ludlow-Roclcs•

Mineral. Karalter: Biiddar af sandsten, skiffersten och kalk.

Sandstcnarne ocb skifferarterna intaga forma- tionens vida storre del; de forra iiro nagot litet glimmerhaltiga, graa eller morkt fargade och tunn- lagriga; de sednare aro af lefver- eller mork farg. Kalken ar gra eller bla, lerhaltig och kristallinisk.

Uriderafdelningar: a. Tunnlagrad sand¬ sten (ofreLudlow-rock); &. kalk (Aymestry kalk); c. sandig skiffer och flagstone, med hopgyttringar af jordaktig kalk (lligre Ludlow-rock).

Lolcalitet: Shrop-^ Hereford-, Worcester-, Stafford-, Gloucester-, Radraor-, Brecknock-, Mont¬ gomery-., Glamorgan-, Caermarthen-shire.

. Forebilder: Ludlow Castle, Aymestry, Sedgley, Woolhope; vcstra sidan af Ahherley- odi Malvern-kullarna.

Organisha lemningar finnas I hvarje af dossa tre grupper. De besta af nagra fa koraller, Terebratula, Leptccna, Orthis, Pentamerus Knightii, Lingula, Orblcula, Orthoccratiter, Bellerophon, Homonolotus Knightii &c.

Forfattare: Murchison (Gcol. Societ. Hand- Jingar. 1833 — 4.)

154

Museer: Geolog. Societ.; Ludlow Society. Mojligen kunna de sandiga skiffevarterna,

som betacka Westmorelands skiffer-formation, vara samtidiga med dessa berg. Orbicula rugata fdrekommer i de forra baddarna vid Kirby Lons- dale och i de sednare vid Ludlow.

135. Dudley-Roclcs.

Mineral. Karakter: Strata af kalk och skiffersten.

Underafdelningar: a. En massa af myc- ket hopgyttrad, gra och bla kristallinisk kalk (Wenlock- och Dudley-kalk); b. leraktig skiffer af lefver- och morkgrafarg, siillan glimmerhaltig, med kortlar af jordaktig kalk (Wenlock- och Dud- ley-skiffer).

JLolcaliteti I England: Radnor-, Hereford-, Worcester-, Gloucester-, Glamorgan-, Montgomery-, Brecknock-, Caermarthen-shire. I Irland: Cork, Clare &c. Utom Britannien: Eifel, Bretagne, Norrige, Harz.

Forebilder: Wenlock-Edge; Woolhope; Dudley; vestra sidan af Abberley- och Malvern- kullarna.

Organisha lemningar: Koraller och Crinoi- deer i stort ofverfltid. Bland Conchifera finnas Producta depressa, Spirifera lineata, Orthis, Lingula. Bland Molluscer, Euomphalus rugosus, E. discors, Conularia quadrisulcata, Orthoceratites

155

annulatus. Bland Trilobitcr, Calymene Blumen- bachii, C. variolata, Asaphus caudatus.

Forfattare: Murcliison. (Geol. Societ. Hand- lingar 1833 — 4.)

Muster: Geol. Societ., Ludlow Society, ni. fl.

136. Caradoc-Sandsten cllcr Horderley- och May-h ill-bcrgcn.

Mineral. Karalter: Conglomerater, sand- steoar, kalkstcnar.

Underafdelningar: a. tunna bSddar af oren, skalforande kalk, och i tunna lager foga glimmerhaltig, gronaktig sandsten; b. i tjocka baddar rod, purpurfurgad, grim och hvit freestone (sadan som passar till stenhuggning); conglomere- radt, quartsigt grus; sandiga och grusiga kalker.

Lokalitet: Shrop-, Hereford-, Worcester-, Gloucester-, Montgomery-, Caermarthen-shire.

Forebilder: Horderley, Woolhope, May-Hill.

Organiska lemningar: Nagra fa koraller, nagra Crinoidea, Pentamerus Isevis/ Orthis, Lep- toena, Terebratula, Nucula.

Foifattare: Murchison, (Geol. Societ. Hand- lingar 1833 — 4).

Museer: Geol. Society.

137. JBuilth- och Llandeilo-Flags.

Mineral. Karahter: Baddar af morkfiirgad flags, vanligen kalkhaltig med nagot sandsten och skiffer.

156

Lolcalitet: Nara Shelve, Shropshire; nara Builth; Llandeilo; Norrige.

Organislca lemningar: Flera Trilobiter, i synnerhet Asaphus Buchii, Agnostus.

Forfattare: Murchison (Geol. Societ. Hand- lingar 1833 — 4).

Museer: Asaphus Buchii ar allman i sam- lingar.

Mojligen ar kalken kring Cumberlands insjoar beslagtad med dessa biiddar.

138. Jjcrslciffer- och Gramvackc-sTciffer- Systemet *)

Mineral. Karakter: Lerhaltiga, hardnade, iHttklufna berg, tata, finkorniga, eller grofva och sandiga; conglomcrater.; kalkstens-adror.

Stratification: Ofta svar att upptacka i skifferbergen, om ej vid ombytet mellan de grofva, gnisiga och conglomererade bergarterna, eller pd olika fargade hvarf.

-Ajlossning: De fina skifferbergen aftossa sig vertikalt; de glimmerhaltiga och sandiga sla- gen spricka horizontelt likt vanliga skifferarter; aflossningarna hafva en nlistan geometrisk regel- bundenhet.

- Underafdelningar: Redan i §. 19 har an- mdrkts, xitt detta ar ett stort system af forma-

tioner;

*) Ncmligcn dc understa lagren af Grauwackoma. lie d

157

tioner; men sallsyntheten af organiska lemningar och andra svarighetcr gora det radligast att cj annu vaga ett forsok till uppstallande af forma, tioner. I Cumberland: a. Morka flagstonelika skifferarter (Coniston); Mork flagstonelik kalk; c) Grc3n skiffer och sonderstyckade bergmassor (Lang- dale); d. Mork mjuk skiffer (Skiddaw).

Lolcalitet: Hoglandernas sodra granger; Lammermuir-kedjan; Cumbriens sjoar; Yorkshire; qn stor del af norra Wales; delar af sodra Wa¬ les; Charnwood Forest; Devonshire; Cornwall.

Forebilcler: Cumbriens distrikt; Snowdon; Devon och Cornwall.

Organiska lemningar: Vid Tintagel i Corn¬ wall; i Snowdon; pa bada stiillena djupt ner i skiffern. Koraller, Brachiopoda finnas i Z?. i West¬ moreland och i sandiga berg ofvanpa de morka skifferarterna a.\ men dessa baddars (a. och 5.) relativa alder till Builth- och Ludlovv-bergen ar annu ej utront.

Forfattare: Otlcy, Sedgwick, Smith, Hor- ner, De la Beche, Phillips, Boase, M'CuIlocIi, J, Conybeare, Buckland, Bone &c. Sedgwicks betydliga forskningar aro annu blott till en del kiinda.

Museer: Snowdons organiska lemningar aro allmant beka'nta; Westmorelands samlades afH:r Smith och Forfattaren.

8

158

139. GLIMMERSKIFFER-SYSTEMET. *)

{SYN. Mica-Schist, Ellgl.)

JUineral. KaraJcter: Baddar af glimmer- skiffcr, bestacndc af quarts och glimmer, mcd eller utan fiiltspat och granatcr; af quarts och chlorit; af quartsbcrg; bcrgarter, ofvergaende i lerskiffer mcd lunna lager af glimmer, chlorit, talk, hornblende &c. Inskrankta baddar afkalk, jernmalm &c.

StratiJicatioji: En i smatt vagig tafvelfor- mad karakter tillhor i allmanhet glimmerskiffer- systemet. Den [ir minst tydlig i kalken och fal- ler mest i ogonen i chlorit-skiffer-arterna.

Underafdelningar: Man fmncr i allman¬ het, att de lerskiffern mest liknande skiffcrartcr- na ligga i systemets ofre dclar; de pa quarts och Hiltspat rikare delarne ligga mot botten; kalken forekommcr i afskilda massor liings vissa planer i glimmersklffern.

JLolccditet: Skottska Hbglanderne; nordve- stra Iriand.

Organiska lemningar: Inga inom de Brl- tanniska oarna.

*) Gransen cmcllan lerskiffer ock glimmersldffer ar pa flera stallen icke mojlig alt utstaka, o'cli det ser of- ta ul, som Icrskiflern vore genom plulonisk avcrkan forvandlad till glimmerskiffer. Haraf ser man ska- let, livarfcire Icrskiller ocli glimmcrskiffer fiiras till eu klass, ueml. primara berg. Red. -

159

Forfattare: Jameson, Boue; M'Culloch, Neckcr.

SamHngar af Skottska bergarter kunna er- hallas i Edinburg. . .

140. GNEISS-SYSTEMET.

Mineral. Karakter: Baddar af gneiss, be- staende af quarts, fiiltspat och glimmer; baddar af glimmerskiffer, quartslager, kalk, bornblcnde- skiffer och lerskiffer.

Stratification: Quarts-, faltspat- ocli glimmer- lagren vanligen bopvridna, vagiga. Gneissber- gens serier med de ofvannamda inblandningarna tillata knappast nagra tydliga underafdelningar. I flera lander aro omvexlingar af gneiss-, glimmer¬ skiffer- och lerskiffer-systemens bestandsdelar ej sallsynta. I Hogliinderna aro gneiss, glimmer¬ skiffer och hornblende-skiffer, quartslager och kalk pa olika satt hopblandade (Se M'Culloch, om berg¬ arter).

Lolcalitet: Oarne vester om Skottland; Hog- landernas norra och nordvestra delar.

Organiska lemningar: Inga i Britanni- ska omradet, om ej i Sutherlands primara kalk (M'Culloch).

Forfattare: M'Culloch, - Jameson, Boue, Neckcr.

SamHngar af Skottska bergarter aro myc- ket upplysande.

160

Klassen II. PYROGENISKA BERG.

Sektion 1. utkastade i form af aska.

AF EN LUFTSTR6M KRINGFoRBA YULKANISKA PRODUKTER.

141. Dessa kastades antingen ut af de ex- ploderande gaserna och angorna, som atfolja ett vulkaniskt utbrott, och folio som dam, aska, slagg och stcnar; eller utdrefvos de i form af en strum af smalta bergarter fran vulkanens spets eller allmannare ur dess sidor. I fdljd deraf, att den exploderande kraftens rigtning ar nastan ver- tikal, och att askan faller lika pa alia sidor om- kring oppningen, aro kullarue af slagg, aska&c., som hopat sig kring en vulkanisk krater, alltid koniska. Antingen lava-strommarne utga fran spetsen eller sidan, fororsaka de endast en ringa oregelbundenhet i figuren; men en ny explode¬ rande krater, som oppnar sig vid bergets fot, kan uppkasta en ny kulle. Sa hafva flera koner hojt sig pa Aetnas sidor.

AF EN YATTENSTR6M SAMLADE YULKANI¬ SKA PRODUKTER.

142. Starka regnskurar atfolja ofta vulkani- ska utbrott. Dessa kunna qedskolja de fallande askmolnen till sliitter eller andra hvilorum i o- fantliga massor: sulunda begrafdes troligen sta-

161

den Herculaneum *), medan Pompeji och Stabise ofvertacktes med torr aska. Vulkanisk aska, af- satt i sj(3ar och sarikningar, bildar den sa kalla- de vulkaniska tuflfstenen; vid Neapel pozzulana; vid Rhen trass. De losa stcnarne, slaggerne, askan &c., tippkastade i luften af en vulkan, hafva van- ligen samma mineralogiska sammansattning, som lavastrommarna, och bildas sannolikt inuti kratem af dessa smalta bergarter, da vattenangor och gascr derpa utofva sin expansionskraft. Det ar klart, att sadana uppkastningar kunna ske pa botten af hafvet eller insjoar, men ocean ens djup och andra omstandigheter tillata dem sallan att blifva synliga. Den koit-lifvade on Sciacca vid Siciliens kust (1832) uppkastade en betydlig miingd slagg &c.5 sannolikt endast fran ringa djup i hafvet. Dessa losa materialier, sednare omsqvalpade i vattnet och samlade pa hafsbotten i oregelbundna strata, bilda sannolikt en hafs- pozzulana eller vulkanisk sandsten/ som stundom hiiller hafsmiisslor, stundom ej.

Sektion 2. Smalta Berg.

GENOM EN LUFT- ELLER GASSTR6M F6R- FLYTTADE VULKANISKA PRODUKTER. 143. I^avastrommarne (coule'es), som fram-

komma ur ett brinnande berg, aro fullkomligt

*) Herculaneum ar 'till en del afveii Legrafven under cn fLyt-ande lavastrom, d/v, anm.

162

smalta mineral-fdreningar, hvilka, i forhallande till de efter deras litbrott pa dem inverkande om- stiindigheter, hardna till glasiga, lialiga, tiita cl- ler kristalliniska bergarter. Lavans Iiastiga af- kylning skapar deraf ett glas; langsam afkylning en kristallinisk bergart; gascrs utveckling gor den till en halig massa. Man liar funnit, att lava, hardnad under ratten, d. a. under vattnets tryck- ning, ar mindre halig och i allmanhet tiitare an delar af samma strum, som antagit fast form i luften. Hiiraf se vi, att af kylningshastigheten och tryckningsgraden till en betydlig grad inverka pa lavans tathet och bestiimma nagra af dess all- manna karakterer.

Lavans kemiska sammansattning ar vanligen sadan, att en mangd glasig fiiltspat eller augit med fiiltspat deri bildas. Den forra haller 63—69 Kiseljord, 15 — 17 Lerjord, 13—15 Kali; den sed- nare 50 Kiseljord, 24 Kalkjord, 12—28 Jernoxid &c. En mcdelvag halla Catanias och Calabriens tiita lavor *), som lemna 51 Kiseljord, 19 Ler¬ jord, 10 Kalkjord, 4 Natron, 14 Jernoxid, 1 Chlorviitesyra. Basalt ar en augitisk lava, van¬ ligen bestaende af 46. Kiseljord, 16,5 Lerjord, 9 Kalkjord, 20 Jernoxid och 3—4 Natron. Tra- chyt iir en fiiltspathaltig bergart. Mellan basalt och trachyt fmnas oiindligt manga, af forhallan-

*) De innclialia troligcn bade faltspat ocli angit, men , ej afskilda genom krislallisation. O/p. anm.

163

det mellan augit. och fiiltspat samt af inblandning utaf olivin, jcrnoxid, hornblende, quarts och flera andra mincralier beroende varietetcr.

Mfmgu vulkaner hafva pa ytan frambragt pro- dufcter, bade basalt och tracbytisk lava; men vida storre delen af basaltiska berg alstrades som im- derjordiska eller under vatten samlade lavor, och upphojdes sedan tillika med de strata, livarunder de legat. Nagra forfattare tro just detta vnra hiindelsen med Trachyten i Puy do Dome och nagra andra fyndorter.

144. Vcrlcscuntnct Vulkancvs hclagcnTict:

Pa .Europeiska oar och half oar. Aetna; Vesuv; Stromboli; Yulcano; atskilliga p?i Islandj Jan Mayen, Santorino.

jPa ^dfrikansha 6ai\ Tenerlffa, Lanzerote^, Cap Verd oarne, Azorerno, Isle^ de Bourbon, Madagascar.

I y.isieri. Pa dess continent: Demavend, Kamschatka. Pa oar: Zibbel Teir (Roda hafvet)> en o i Azowska sjon, Aleutiska oarne, Kurili- ska oarne, Japan, Loo Choo, Formosa, Lugon, Fugo, Mindanao, Celebes, Ternate, Fidore, Sum- bava, Java, Sumatra, Ofruktbara oarne, Banda, Nya Guinea, Nya Britannien, Nya Irland, Viin- skapsoarne, Sallskapsoarne, Ladroniska oarne.

I slmerika. Pa dess continent: Nona Ca- lifornien, Mexico, Nicaragua, Guatimala, Colum-

164

bien, Peru, Chili; Oar: Westindiska oarne, Ga- lopagos.

145. VuTkanislza Vildningars Titifvudtillstand.

1. Vulkanisk aska, slagg och uppkastade stenar, bildandc kraterns kon.

2. Vulkanisk aska och andra utkastado am- nen, sammanhopade af.floder och i sjoar.

3. Lavastr'dmmar, hardnade pa land, i sjo¬ ar och i hafvet.

Dessa deposita kunna omvexla med hvar- andra.

Ofver 'Vulkaniska fenomen,, se Daubenys allmunna afhandling om Vulkaner, Scrope om Vulkanev, och v. Buchs, Humboldts, Cordiers, De Beaumonts, Neckers och Lyells verk.

HYPOPYROGENISKA ELLER PLUTONISKA BERG.

146. Nya af lava eller slagg bestaende oars uppstigande ur hafvet tyckes undanrodja allt tvif- vel om rigtigheten af det medgifvande, att sub- marinska lavastrommar, spridande sig ofver be- griinsade stallen af hafsbotten i foljd af vilkoren vid utflytandet, bora raknas till iinnu verksam- ma vulkaners alster. Nagon forklaring af sa- dana verkningar kan ej ens forsokas; men ge- nom att bctrakta det utseende, . som lava, utflu- ten i dagen och sedan hardnad under hafsvat- ten, antagit, lara vi nagra af de vasendtliga-

165

sto karakterer, som inpreglats pa dessa borgar- ter genom beroring mcd och tryckning af vatten. Dessa karakterer, i forening med direkt askad- ning af forhallandena mellan vissa aldriga eld- bildade berg och de dem narliggande strata, sat- ta oss i stand att afgora, det dessa verkligen blifvit utgjutna pa hafsbotten tid efter annan un¬ der den period, da liafvet var sysselsatt med af- sattandet af dessa strata.

Vissa eldbildade bergarters tillvaro i spric- koma af en vulkanisk kons massa framlagger ett annat hufvudvilkor for smiilta bergs bardnan- de, nemligen, da de aro omgifna af forut hard- nade materialier. Inuti de gamla stratifierade bergen traffas eldbildade bergarter, i form af gan- gar, fyllda sprickor och mellan strata infogade massor; och efter omstandigheternas noggranna begrundande kan ej betviflas, att ju i flera fall sprickorna blifvit fyllda genom ingjutning af smiil¬ ta bergarter, och att de forut hardnade strata blifvit valdsamt atskiljda, sa att flytande massor af mer eller mindre utstriickning kunde intranga, och dessa sedan hardnat till med de ursprungr liga strata mer eller mindre likformade baddar.

Salunda finna vi submarinska och underjor- diska pyrogeniska berg, som, da de bada varit utsatta for inverkan af tryckning, ej alltid kunn^i liitt och med siikerhet urskiljas.

147. An i dag frambringes en betydlig mang- fald af vulkaniska, under luft-tryckningcn bildade

166

berg, oaktadt en allman likhet rader mcllan om- standigheterna vid deras alstrande ; men vida stor- re var mangfaldeu af mineral-aggregater, som furr bildades under hafvet eller priissades in i oppnin- garna af de aldre strata. Utom i ganska begriln- sade distrikt, ar det knappt mojligt att uppstiilla dessa produkter i ordning efter deras alder; och sarskilda distrikt, jemfdrda fran denna synpunkt, visa ganska liten analogi. Kanske kunna vi all- manneligen medgifva granitens hogre alder, ba- saltens sednare datum, och en mellanliggande pe¬ riod at porphyr och syenit. Men dessa och an- dra eldbildade berg hafva ater och anyo fram- bragts under olika geologiska tidaldrar. Af den¬ na orsak gor man bast att indela de eldbildade bergen hufvudsakligen med afseende pa deras bestandsdelar och deras sammanfogning. Mine- ral-gangar och baddar likna i sa manga afseen- den gangar och baddar af pyrogeniska berg, och ofverensstamma i sa manga fakta med asigten att de aro frambragta af langsam eller hastig hetta, att geologerne sannolikt slutligen nastan allmant skola fdrena sig om att anse dem uppkomna ge- nom ingjutning af flytande massor, genom subli¬ mation , eller genom metall- och mineral-partiklars flyttning genom electricitet. Den sednare asigten synes vara den mest tillfredsstallande for vissa sorter adror. (Se §. 160, 161.)

148. Granxt y 'porphyrartad GraniU Bestandsdelar: Innehaller hufvudsakligen

167

kristalliserad faltspat med quarts och glimmer i ombytliga fdrhallanden. Glimmern crsiittes stun- dom af talk eller chlorit och till en del af horn¬ blende: i detta sednare fall ofvergar den till sye- nit.

Nagra varieteter, som halla inneslutna stora kristaller af faltspat, kallas porphyrartade; andra, sammansatta af faltspat med kantiga skifvor af quarts, kallas shrift-granit. I faltspatens och glimmerns storlek och farg rader en stor mang- fald. Quartsen ar vanligen gra. Nagra graniter aro fulla med haligheter, i hvilka de dem tillhu- rande mineralier kristallisera i tydligare former.

Forekommande: I ofantliga massorpadju- pet under alia strata; i mellanskjutna bitddar el¬ ler inuti oppningar, som bildats emellan gneiss och andra primiira strata; i framtrangande mas- sor, som lagt sig i beroring med afven nyaro strata; i gangar, som utgrena sig fran de stora djupare granitmassorna uti de ofriga formationerna.

Lohalitet i Stor-Britannien: Ben Nevis, Glen Tilt, Cairn Gorum, flera stallen i Hogliin- derna; Arran; foten af Skiddaw och ofra delen af Shapfells i Cumberland; Dartmoor; Cornwall; On Man; Mourne-bergen.

149. Tat Faltspat> Fcldstcin, Filltspats- porphyry Eurit.

Bestdndsdelar: En grundmassa af fint kri¬ stalliserad faltspat, i hvilken kristaller deraf, med

168

eller utan kristaller af quarts och silllan af glim¬ mer, iiro inbaddade. Fdrger: roda, graa, gro- na &c. Nagra varieteter innesluta kortlar, stun- dom mandelformade, snarare an kristaller, och kallas da mandelstensformiga.

Forekoinmande: I ofverlagrade eller och mellanskjutna, stundom i pelarformiga massor, och afven i gangar.

Lolcalitet: Glencoe, Ben Cruachan och an- dra stallen i Hoglanderna; Arran; S:t Johns Ya¬ le; Cumberland; Cornwall; Norra Wales.

150. Fiiltspat-Porphyr (Claystone Por- yhyi'y, Clay stone *)•

Bestanclsdelar: En grundmassa af ej kri- stalliserad, niistan jordartad faltspat, med eller utan inbaddade kristaller af glasig fiiltspat, quarts och siillan glimmer. Fargen rod, gul, gra.

Forekoinmande; I mellanlagrade massor och gangar; en prismatisk byggnad herrskar i bada.

Lolcalitet: Pentland Hills; Arran.

151. Hornsten, Hornsiens-Porphyr.

Hestandsdelcir: Skilnaden m ell an denna grupp och den forra ar grundmassans mindre smaltbarhet. Den ar ej allman. **)

*) A*! den korta Ijeskrifningen ar (let icke mojligt inse iLvad forfattaren kallar claystom. Dct ar ofvcrsalt med Faltspalporfyr; men man skulle tro, alt det vore en Irachyt-art, som ligger i primara berg. Red.

**) Neml. ej i England. Red.

J

169

Forekommcuide: I gfingar i siillskap met! pechsten.

Lblalitet: On Arran.

152. Pechsten, Pcchstcns-Porphyr (Pitch- st one-poriihyry),

Bestandsdelar; En glasig faltspats-bergart med cller utan faltspats-kristallcr och smfi sferi- ska hopgyttringar. Fiirgen gron, svart, rodaktig.

Forehommande: I mellanskjutna pelarfor- miga baddar och gangar, vanligcn visande en prismatisk byggnad.

Lohcditet: Scuir of Egg; Arran.

153. Sycnit♦ Bestandsdelar: Bier eller mindre kristalli-

serad fiiltspat med kristalliserad hornblende och inblandning af glimmer, quarts, augit, jernoxider &c. Faltspatcns farg rod, hvit (siillan gron).

Forekommande: I stora lagerformiga mas- sor .och siillan smiirre gangar.

Lohcditet: On Skye; un Arran; Charnwood Forest; Carrockfell i Cumberland; Malvirn Hills.

154. Hypersthene-fcls , Hypcrsthenc-Sycmt.

Bestandsdelar: Mer eller mindre kristalli¬ serad fiiltspat med kristalliserad hypersthene. Falt¬ spatcns farg, hvit, rod; hypersthenens gron, pur- pur.

170

Fbrekommnnde: I fdrening mcd granit, upplyftade massor, sallan i gangar.

Ijohalitet: Valteline; On Skye; Carrockfell i Cumberland; Radnorshire; Cornwall.

• 155. Dictllagc-fcls, Scrpentin*

Bestandsdelar: Falfspat och Diallage: nar de aro kristalliserade, kallas de diallage eller gabbro; nar de aro finkorniga och lena, med otyd- liga spar till kristallisation, serpentin *).% Olika farger med metallisk glans.

Forelcommande: I ofverliggahde massor och gangar.

Lokalitet: Apenninerna, Pyreneerna, Cor¬ sica, Cornwall och Skottland.

156. Gronsten, m amidst cnsfor mi g Gron- stcn

Bestandsdelar: Tat faltspat och hornbl^ de eller augit, bildande tillsammans ett mer eller mindre tydligt aggregat fran ett grofkornigt till ett nastan jordformigt tillstand; svafvelkis traffas

*) Harmed menas bergarten serpenlin, icke mineralet. Red.

**) Gronsten ar ett namn, som utstrackes till flera oli¬ ka bergarler; hos oss ifran massformig epidot, pyroxen, tat chhrit till trapp, ock vore det hogst onskligt, att uagon reda liaruti gjordes. Prof. G. Rose har (Pog- gend. Ann. XXXIV: 1, se afvcn Gloclier Min. Jaliresb. Y.) dertill lemnat ett hogst fortjenstfulli ])idrag, men som icke iir tillrackligt for yara Svenska gionstenars ordnande. Red.

171

deri. Fargen gron, gragron och svart. Stundom far den en niandelstensformig karakter genom kortlar af agat, cbalcedon eller kolsyrad kalk. Niir fiilt- spaten itr kristalliserad, kan man ej skilja den fran syenit. Blandningen af augit och tat fiilt- spat kallas "augit fels" af M'Culloch; den af au¬ git och kristalliserad fiiltspat "mimose" af M. Haiiy.

Forekommande: I mellanskjutna massor, ofta groft pelarformiga; i gangar.

Lohalitet: I Skottland, i synnerhet omkring Edinburg; Keswick; Derbyshire (toadstone); Nor- ra Wales; Nordostra Irland.

157. Basalt, mandclstcnsformig Basalt, Trapj).

Bestandsdclar: Grundmassa af augit (eller hornblende) och fiiltspat och ofta titanjern; en tat, hard hornblende- eller augit-massa, som lik- val visar kristallisationer af fiiltspat. Olivin fo- rekommer ofta deri; chlorophait, agat, stora falt- spats-kristaller och kortlar af kolsyrad kalk gora dess utseende ofta olika. Salunda ofvergar ba¬ salt till ett mandelstensformigt tillstand; nar falt- spats-delarna aro tydliga, ofvergar den till gron- sten.

Forekommande: I stora ofverliggande ku- por och mellanskjutna stratformade massor, ofta i sallskap med gronsten; i gangar. En pelarfor- migt hopsatt byggnad tillhor mycket allmiint den--

172

na bergart. Nagra basaltgangar i norra England iiro fran 30 till 60 Eng. mil langa.

Lsolcalitet: Nordostra Irland; Skottland, i synnerhct nara Edinburg; norra England, i syn- nerhet Teesdale, Durham och Northumberland; niira Dudley.

158. 31elapliyr, svart Porphyr.

Bestdndsdelar: Grundmassa af svart augit med fiiltspats-kristaller.

Forehommande: I upplyftade massor. Lohcditet: Langs Alpernas sodra sidor.

159. JFaclcc.

Denna bergart liknar decomponerad basalt eller claystone och kundc i nagra fall verkligon vara ett vattenbildadt aggregat. Det iir vanligen genomsprixngdt af kalkspatstradar, haller kortlar af kalkspat, chalcedon, quarts &c. Det blir da van¬ ligen mandelstensformigt.

Forekommande: I ofverliggande massor och mellanskjutna biiddar.

Lolcalitet: Calton Hill, Edinburg.

160. METALLISKA DEPOSITA. Bestdndsdelar: Nastan oinskritnkta. I vis-

sa trakter finnas ymnigt vissa metaller, antingen gedigna, eller bundna med svafvel, syrc och sy- ror; for sig eller i sallskap med andra metal- ler. Vissa metaller iiro hvarandras foljeslagare,

173

sasom jcm och koppar, bly och zink, tenn och koppar. Vanligen ligga svafvelmetallerna tillsam- man; kolsyradc, fosforsyrade, arseniksyrade m. fl. salter tillsamman.

Siillan finnas metalliska iimnen utan bland- ning mcd bergart; denna atfoljer stundom karak- teristikt vissa metaller.

Forekommande: Mycket sallan i nagot, som liknar biiddar (detta blinder mcd sadan jern- malm, som iir ett ur vatten afsatt kolsyradt jern). Allmiinnast i gangar, som fylla langt utstriickta vertikala och lutande sprickor i de forut hardnade bergen, afvensom i gangar, bildade samtidigtmed bergen. Inagra gangar (ralce-veins) bildade med olika bergarter (som alia iiro mer eller mindre tydligt kristalliserade) blandade metalliska [imne- na mer eller mindre regelbundna vertikala skifvor, hvari de siirskilda bestandsdelarna omvexla. I andra gangar (pipes, stockar) sta de metalliska amnena och bergarterna vertikalt eller nara sa, men iiro inskriinkta till tranga kantiga rymder, dock ej sprickor i bergen. De egna bergarter, som i gangarna atfdlja de metalliska amnena, 'fa namn af matrix eller gangart. Gcnom ett be- stiimdt fdrhallande till sin bildnings-period och till de dcm inneslutande bergens natur visa de kanhanda nagra olikheter; men ett visst oberoen- de af lokal karakter tyckes alltid kunna igenkan- nas. I Cornwall samt i Cumberlands och Wales skiffer-distrikt ar quarts en allmiin matrix; i Der-

174

byshircs ocb Alston Moors kalkstens-trakter aro kolsyrad och svafvelsyrad baryt och flusspat ym- niga; stuudom, sasom vid Greenhow Hill i York¬ shire och i Cornwall, ligga de metalliska iimnena i en mjuk jordartad gangart.

IMahngangar aro ej inskrankta till nagon viss landstriicka oiler nagon viss bergens alder; likviil aro de vida allmannare langs bergsryggarnes striickningar och kring deras medelpunkter, samt

strata af hog geologisk alder. Ingen metallR)- rande gang bar anna inom de Brittiska oarna be- arbetats i strata ofvan det saltfcirande systemet. Nastan i hvarje fall star deras ursprung pa nagot siitt i samband med valdsamma rorelser in uti jorden och med utvecklingen af eldbildade berg. I Pyreneerna och det inre af Frankrike aro malm- gangarne hufvudsakligen inskrankta till ett trangt biilte omkring granit- och andra pyrogeniska berg, och aro der alstrade i strata af olika alder. Mi¬ neral- och malmgangar skilja sig endast i sina bestandsdelars natur, men visa en stor likhet i sin uppkomst; det lir likviil sallsynt att fmna mi- ncralgangar, som lemna metalliska skatter.

161. Alia gangar visa ett anmarkningsvardt faktum, nemligen att den radande rigtningen hos dem, som fora metalliska amnen, gar i det nar- maste fran vester till oster. Sadan ar den i Nor- ra. England, i Wales, Cornwall, Sachsen, de fiesta delar af Europa och i-Mexico. Andra rigt-

175

ningar aro iifven karakteristika, sasom fran norr till soder; men gangar i dessa rigtningar iiro ofta mindrc gifvande och allmant antagna att vara yng- re, emedan do genomskiira dc i oster och vester lopandc gangarna. Dessa sednarc kallas riitt-lo- pande gftngar, de forra korsgangar *).

I norra England aro korsgaugarne parallela med dislokationen langs Peninska kedjan; de ratt-lopande giingarne iiro nastan parallela med de tvenne stora allossningarna, som ga fran den kedjan at oster langs floden Tyne och ge- nom Craven. Mellan dessa tvenne aflossnings- linier lopcr en mangd stora sprickor ungefar i oster och vester, och en anhan, annu mera re- gelbundet, ungefar nord till vest. Vi kunna kan- ske ratteligen antaga, att det finnes ett niira sam- manhang mellan rigtningen af gangarna och distrik- tets stora, ej mctallforande aflossningar, hvilka jemte de mindre sprickorna spela en vasendtlig rol vid alia bergs byggnad.

Mctalliska delar finnas ofta i det bergets substans, som begriinsar gangen; i druser och haligheter, och i det haliga af snackskal. Om dessa fakta hopstiillas med enahanda resultat af iinnu verksamma operationer, kan man sluta till det mctalliska amnets framdrifning genom en be- tydlig bergmassa, formedelst en electrisk eller nagon an nan subtil kraft.

*) Dotla galler, som man ser, ickc forSverige. Red.

176

Electricitet, troligen uppkommen gcnom olika temperatur eller kemisk inverkan, utvecklas liings manga mineral-gangar. Se H:r Foxs forsok htir- ofvcr i Philos. Transact, for 1830.

Lohalitet: Allmanna i de primara bergen i Hogliinderna, Cumberland, Westmoreland, Nor. ra Wales, Cornwall, Wicklow, Mourne-bergen, On Man &c. I den kolforande kalken i Skott- land, Northumberland, Durham, Cumberland, Lan¬ cashire, Yorkshire, Derbyshire, norra och sodra Wales, Somersetshire. Sallsynta i den talkarta- de kalkstenen i Northumberland, Yorkshire och Nottinghamshire.

Forfattare: Werner, om gangar; Playfairs Illustrations; Carne, Hawkins, Boase och Hen- wood, om Cornwalls gangar; J. Taylors berattelse till British Association 1833; W. Phillips i Geol. Transactions; Prof. Phillips i Encyclopcedia Me- tropolitana; Westgarth Forster; Farey; Williams Mineral Kingdom; Dufrenoy.

Museer: British; Edinburg; H:r Heulands samling; Allan Collection; Geol. Society; York¬ shire; Newcastle; Bristol; Manchester; Liverpool; Leeds; Hull; H:r Watsons of Bakewell samling, m. fl.

177

Afdeliifngen IY.

TaLellcr ocli Berakmngar.

JORDENS FYSISKA FOHRALLANDEN SASOM EN DEL AF SOL-SYSTEMET.

162. J or den och Solen• *) Jordens Cgur, en revolutions-sferoid med diarnetrar som 298:299. Equatorisk diameter 7925,648 Eng. rail?skilnad, vanl. kallad sam- Polar-diameter 7899,170 „ „ j raantryckniog =26,478. Medelafstand fran solen 95,000,000 luil. Ecliptikans Obliquitet 23° 28'. Tiden, som solen be-"]

bofver att aterkoin-|

gen '''Llla^EquT-d. 51.48 ra. 5i s.6"] (365d., nodical, Tropiskt i | J

o eller Almanacks §rj ^eller^ Arligt tidigare intraf-i I .

fande al equinox <> o O 20 19, 9J I 0,014119. So",! = i tid ) ;

Sidereal ar 365 d. 6 t. 9 ra. 11 s. 5 365,256383. Arligt tidigare intraf-) -

fande af apogie, <> o o 4 47, 3/ ( o,oo3325. 11 ",8 =r i tid ) Seller)

Anoraalistiskt ar 365 6 i3 58, 8j ) 365,259708.

163. Jordcn och 31aneii. MSnens medelafstand frSn jorden 59,9643 equatoriska jord-

radier: En equatorisk radie 3962,824 rail. Deraf Manens raedel-

punkts afstSnd fran jordens — 237628 rail i det niirraaste. Manens diameter 2160 rail. Jordens massa antagen till 1,0000000 ,, '

?^.neDS 0,0125172 „ Medel sidereal-revolution af Manen 27,321661418 dagar. Medel synodical-revolution d:o 29,53o5887i5 Orbitans excentricitet 0,054844200' " Orbitans medel-inclination 50 47/,,9

*) De nyaste uppgifterne for dessa elementer finnas i Schu* machcrs Jahrbuch 1837. Red.

178

164. Jordcn och de andra Planetcrna.

ST s = c 5 « r S

S

Merkur... Veuus Jordeu Mars Vesta Juno Ceres Pallas Jupiter.... Saturnus.J Uranus ....!

= 2. t r. a:.- ? I

0-387 0-723 1-001 1-523 2-367 2-669 2-767 2-772 5-202 9-538

19-182'

^ "'S ? g-i.-

s

87-969 224-700 365-256 686-979

1325-743 1592-660 1681-393 1686-538 4332-584

10759-219

I? S

rii-

?.c

-srs P

I' X - f?

7° 0' 9'/*l 3 23 28-5

0-2055 0-0068 0-0167 0-0933 1 51 6-2 0-0891; 7 8 9-0 0-257813 4 9-7 0-078410 37 26-2 0-2416 34 34 55-0 0-048l| 1 18 51-3 0-0561 2 29 35-7

953570222 . . 284738000 l30686-820-0-0466i 0 46 21-41 558098121

5S Cn ^ c.g

•ff 493628

2403836 2817409 392735

!!£ II 5 s Hji

Mr 0.398 0-975 1-000 0-517

10-860 9-987 4-332

(Ur H:r John Herschels Ash onomi.)

JORDENS TEMPERATUR *). 1G5. Ljctnd. —1 Mecleltcmperaturerne nara

hafsytan forandra sig riastan som cosinus for la- tituden. Saledcs om equatoriska mcdcltempera- turen [ir = 81°,5 Fahr., ar mcdeltemperaturcn af hvilken latitud som heist = 81°,5 cos. lat. Delia slar vai in till dess vi nalkas polcirkeln, da flera afvikelscr intraffa, som synas antyda tvenne medelpunktcr for maximum af kiild, cn i Amerika och en i Asicn.

1GG. alien. — Hafstemperaturen iir cj

*) Uli foljandc nppgiflcr liar man icke vclat gora na- gra antlringar, ulan lianvisas lasaren till Berghaut* Lan¬ der- vmi Volkrrkunde. ' fled.

179

utsatt fur samma ytterligheter sorii landets; den aftager cj sa hastigt mot polcrna och tillatcr fuljr akteligcn hafsdjurs tillvaro i latituder, som aro mcnliga for niistan alia landdjur.

Sott vatten iir tyngst vid circa 40,i Cclsii, och blir liittare bade vid uppvarmning och afkyl. ning; foljakteligen skall i latituder, som under vintern tillata dcnna temperatur pa ytan, ett sjun- kande af det till denna grad afkylda vattnet upp- komma och ett uppstigande af det varmare, som betydligt maste motverka arstidens inflytande. I latituder, der endast orn sommaren vattnet pa y- tan kan uppvarmas till 4°, i Cels, skall det sa uppvarmda vattnet sjunka fran ytan, hvilken pa andra tider kan frysa till och afkylas till ytter- lighet, medan botten ar varm,

Detta galler ej for. oceanen; ty man bar fun- nit, att salt vatten jemnt tilltager i tathct vid afkylning iifven till nagra grader under fryspunk- ten. Hafsteinperaturens forandringar i forhallan- de till djupet under ytan aro ej [innu tillrackligt utronta. Likviil synes.temperaturens aftagande i de tropiska hafvens xljupa delar vara ganska be-

Temperatiirens medel-aftagande i tropiska latituder iir i© Fahr. pa 25 farnnar. ' > ' ' ' ' ' '

I latituden 36o q' N. ytan 71°,9 100 famnar 3o 3^ S 67 3oo 44 17 S 54,9 196 „

180

Temperaturens medel-aftagande i lat. 3-]0i' ar 10 Fahr, p5 ssS faranar.

I latituden 790 4' N. ytan 290 i3 faranar 3io"\ 3: 33,8 I

100IZZ SG.o \ Score5by- 4oo 36 k 73O 3; J

760 16' N 280,8 5o 3i,8/ 123 33,8? Dito. 233 33,3)

780 2' 32 761 38 600 44' 100 3o\

4003 «<»«. 600 25)

67° 4400 Par. fot 20,6 Reaum.? T . 78° 660 o ,4 ] IrW1DS-

167. jltmosferen. — Varmegradcns aftagan- de, allt efter som vi hoja oss fran hafsytan, af underkastadt sa manga ombyten och lokala o- likbeter, att man funnit det mycket svart, att komma till nagon allman slutsats. I equatoriska regioner intraftar, enligt v. Humboldt, en minskning i temperaturen = 1° Reaum. paJ21 toises hoj- ning; vid S:t Bernhard 1° R. pa 123| toises = 1° Fahr. pa 352 Eng. fot. Vid Ventoux, nara Avignon, motsvarar 1° R. 80 toises om sommarn och 100 om vintern; pa Righi 1° R. for 97 toises. I norra England riiknar H:r Nixon, hvars erfarenhet stracker sig till hojder af 1000, 2000 a 3000 fot, 1° F. pa 230 fot. D:r Dalton mcd- gifver 1° F. pa 300 fots upphojning. . I allmun- het flnner man, att temperaturen aftager hastiga- re fran de lagre standpunkterna.

Ofvannamde uppgifter passa for luften efter

181

bergshojdernas sluttande sidor, der jordens upp- varmda yta verkar pa den. Vi kanna ej lagen for varmens minskning i luften rakt upp fran markcn. Gay-Lussacs och Biots samt Lord Mintos observationer i detta amne borde fullfoljas.

168. Keillor*). — De aldrig torra kiillor, som framtranga ur bergens sprickor, fora med sig sina traaga underjordiska kanalers temperatur;, och denna varraegrad finnes vanligen vara con¬ stant och i kalla regioncr nagot hogre an luf- tens medeltemperatur. Dalton anmarkte detta forst, och sedan har detta amne utforligare gran- skats af Prof. Kiipffer, hvars forskningar tyckas bevisa, att skillnaden mellan ej djupt observerad underjordisk medel-temperatur och luftens ofver "denna jordyta foljcr en viss af latitud- och lokal- inflytande beroende lag. Niira equatorn synes marken pa 25 metrers djup sta 2° R. under luf¬ tens medeltemperatur, medan den i Lappland star 2° ofver densamma. Detta tyckes vara ett starkt talande bevis Tor att jordens inre tempe- ratur skulle hero af en fran solens inverkan skild orsak. — (Forbes i sin berattelse till British Association 1832.)

*) Kallornas temperalur aftager afven rped lalitadcn ; men att den icke ensam deraf beror, utan afven af ka lisp range ts djup, torde af nu pfigSende observation uer komma att bevisas. ' Red.

9

182

109. Underj or disk varme. — Den ytliga temperaturens ostadigliet aftager i samma man vi

' stiga ned i jorden, sa att vi slutligen komma till en punkt, der hela aret om intet ombyte sker, och under hvilkcn saledes det af solens inverkan rororsakade ombyte ej Jir kanbart. Detta djup kallas det oombytliga varjneplanet. Genom observationer uti kallare i Paris bar man utront dess liige till 30 metrer eller 100 fot fran ytan. Hvarjc furundring i jordcns temperatur under detta plan maste tillskrifvas egna, i det inre af jorden verkande omstiindighetcr. Man bar fuhnit, att temperaturen pa bvad stiille som belst under detta oombytliga plan ej bar den ringaste kiinning af arstiderna, men ar constant; att varmcgradcn regelbundet tilltager i forballande till djupet med en medelhojning af 1° Fabr. pa 45 fot. Det blir saledes tydligt, att det finnes en egcn varmc- tillgang inom jorden.

De varma ocb beta kiilladror, som framtranga ur stora djup, gifva ett nytt, mycket tillfreds- stiillande bevis pa stark bettas tillvaro in i jorden. Nagra af dem sta i forening mod anmi verksam- ma vulkaner, andra med convulsions-linier, som oppnat en viig till .jordcns djupare delar. Hettan bor tydligen tillskrifvas denna forening och ej lokala kemiska verkningar langs vattenledningen; ty vattnens kemiska sammansiittning ar pa olika stallen sa olikartad, ocb i allmanbet iiro kanske de varma vattncn lika rena, som andra. Pa

183

nagra stiillen framtranga varma och kalla kullor bredvid bvarandra inom fa fots afstand.

Temp, af Stora Geyser 209O G. Mackenzie. La Triuchera, 3 leaouesf . ^ „ 11.

frao Valencia .!. } '94.5 Humboldt. Carlsbad Aix-la-Chapelle 14^ I Bath Ii6f Ures Kemiska Buxton 82/^ Lexicon. HoUyells 74 | Matlock 68J

THERMOMETER-SKALOR.

170. Vattnets fryspunkt markes — 32° pa Fahrenheits thermometer; men pa Reaumurs och centigrad-thermometern, eller Celsii, betecknas den med 0°. Rent vattens kokpunkt (niir baro- metcrn star pa 30,0 Engl.) markes pa Fahr. mod 212°, pa Reaum. med 80°, pa, Celsii med 100°; hvadan den thermometriska enhetens eller gradens relativa varde blir pa Fahr. 1°, pa Cels. 1038, pa Reaum. 20

325. Haraf foljande reglor:

1. For att efter Fahrenheits skala fa observationer gjorda pa de audra:

Multiplicera talet pa Reaum. med 2^. och liigg til! 32° Multiplicera talet pa Cels. med 1,8 och liigg till 320.

2. For att till Centigrad-skalan reducera observationer p5 de andra:

Multiplicera talet pa Reaum. med Minska talet pa Fahr. med 32° och multiplicera resten med

o,555 + , eller dividera den med 1,8. Detvore hogst onskligt, att Engelska natur-

forskare antoge Celsii skala.

184

Verde af Engelikt matt i Svensht. Vdrde af Fransht mdtt i Svensht.

I Engl. turn =:o,o855 fot I — fot =1,0266 — I — yard =3 fot = 3,0798 — I — athom = 6 fot =6,1596 —

I Fransk millimetre 0,040417 v.t. I — centimetre 0,404174 — I — decimetre o,3368i2 fot I — metre — 3,368126 fot

BAROMETER.

171. Den minsta erfarenhet i afven mattligt bergiga lander skall ofvertyga hvarje ung geolog, som vilrderar sambandet mellan de fysiska ve- tenskaperna, eller onskar at sina undersokningar gifva den mojligt storsta noggrannhet, hum oratt det ar, att forsumma bruket af den portativa ba- rometern. Inkasten, som vanligen goras mot Englefields barometer, tiro af foga vigt, om man gifvit akt pa instrumentets inriittning. Markens hojning, berglagrens miigtighet, eljest ofta omoj- liga att bestamma, utstrackningen af en disloka- tion och flera andra nyttiga data kunna denge- nom hastigt bestiimmas, just da de mest behof- vas af geologen. Ingen stiillning behofves till instrumentets uppstallande, och om experimenta- torn har stadig hand och sakert oga, slar obser- vationernas rigtighet ej fel. Man anmlirker: l:o Barometerhojden i turn, tiondedelar, hundradedelar, tusendedelar pa hvarje station; 2:o Thermometer- graden af den vid instrumentet fiistade thermo- metern vid hvarje station; 3:o Graden af denna eller en annan los thermometer, utsatt for luften i skuggan vid hvarje station.

185

172. For att med tjenlig noggrannhet bc- rakna skilnadcn i hojd mcllan tvenne obscrva- tionsstullen, hvilka som heist, Uro fiiljande liitta och korta iakttaganden tillriickliga, utan speciclla tabellcr cller logarithmer, fiir bojder under 4000 fot och i Stor-Britanniens latitud. Geologen till- styrkes att afteckna dem i sin planbok.

1. Sedan rnaD nedskrifvit observationerna sa, som de blif- vit gjorda, tar man medium eller skilnaden mellan barometer- hojderna, skilnaden mellan den vidfastade thermoiueterns tal och sumrnan af den losa thermometerns.

2. Rattar man talet for barom. skilnaden efter rorets och skalens relativa capacitet. Denna riittelse iir alltid additiv, och dess viirde iir angifven pa barometern.

Hr. Nixon bar uppfunnit ett salt att construera den por- tativa barometern, som gor denna riittelse onodig.

3. Gor man en riittelse for skilnaden af den vidfastade tbermometern genom att multiplicera denna skilnad med — ^ af medel-barometertryckningen. Produkteu subtraberas frSn barometer-skilnaden (2.), niir den tifre stationen iir'kallare; adderas , da den ar varmare.

4. Gor man en rattelse fiir luftens temperatur ofver oO Fahr. genom fiiljande forfarande: Anse snmman af de losa thermometrarnes gradtal for tusendedelar; liigg dertill det hela talet l.ooo; multiplicera med denna summa den riittade ba¬ rometer-skilnaden (3.) och det constanta talet 24900; dividera produkten med medel-barometer-tryckDiugen (1.). Quotienten ar i det narmaste hojden i Eng. fot.

Exempel af hela forfarandet: (I.) Nedre station, Bar. hojd 3o,o4o Vidfiist. T. 72,5 Losa T. 72,0

Ofre 26,575 63,5 62,6

Medium 28,307 Skiload 3,465 Skilnad.... 9 Sura. i34,6

186

(2.) A det begagnade instrumentet ar capacitets-skilnaden i foljd af coDstructionen utan ioflytelse.

(3.) 9X0,00283 = 0,0254 och 3,465o—0,0254 = 3,4396. 0 f ^ , I,I346X3,4396X249OO (4.) oum. at losa Therm. + 1,000=' 5-r 20,007

= 3433,7 fot. — Vid lat. 54° blifver correctionco eoligt OUmanns tabeller i de la Beches Manual hojden 3432,3 fot; enl. Nixons tab. (Phil. Mag.) 3435,9 fot. —

Barometer-hojdens ombyten fdrorsaka ej nod- viindigt fel vid instrumentets begagnandc. Det itr ej nodigt att hafva mer an en barometer, om observatorn aterkommer samma dag till den punkt, ban valt till sin jemforelse-station, eller styrker sina resultat genom att bland sina matt intaga en punkt, hvars hojd, relativt till jemforelse- stationen, ar kiind, eller pa annat satt kan for hvarje timme utrona vardet af barometerns fal- lande eller stigande.

Till exempel. Sept. 22. 1832: Bar. Tid. Yidf. o. Losa Ratt. for Rattade

Therm. Temperat. Pressioner. Vardshuset

vid Hawes 29,878 gt. 4om. 60° 0,000 29,878 Gale 29,800 11 580 4.0,006 29,806 Bergetsspets 28,735 12 55° J{-o,oi5 Yardshuset

vid Hawes 99,850 2 640 —0,012 29.838 Haraf ser man, att pa 4t» 20m., foil bar. 0,40; och,iattande

alia observationerna i forhallande derefter, ] + o,000 = 29,

^sanna relativa tryckningen *). k.29838 + 0,040 = 29, £

+ 0,000 = 29,878^ fa W} 29 806+ 0,0.2 = 20,8.8 L J 28,750+0,022 = 28,772 I

V. 29,838 + 0,040 = 29,878-'

*) Ballrc an Engh/leldslta. baromelcrn Hr den Fortinska , forbaltratl af Pistor ocli som forfardigas af Lieutenant

187-

CLINOMETER. MAGNETISKA INSTRUMENTER.

173. For att i allmanhct utrona de strati- ficrade bcrgcns rigtning och stupningsviukcl samt horizontallinicns rigtning cllcr str^ kningen, kan intet vara andamalscnligarc iin fick-clinometern, fdrsedd mcd cn compass-nal, sadan den vanligen siiljes i London *). Hr Pratt har nyligen (Phil. Magaz.) foreslagit en forbattring deraf. Ett myc- ket viil uttankt, till geologiska matningar, afven- som till vanliga clinometriska bruk, tjcnligt instru¬ ment forfardigas af Hr Dunn i Edinburg. For att noggrannt bestamma lagers strykning, afloss- ningars rigtning och foremals liigen (hvaraf geo- logen ofta iir i behof) iir en god compassdosa mycket att recommendera. Man finner dock, att

Littmann i Stockholm for circa 120 R:cir B:co. Dessa hafva dock det cmot sig alt behofva emellan 2 ocli3 % qvicksilfver, som svarl. istora massor kan fas rent, samt att de aro tnnga att Lara. Yida battrc aro de Gay-Lussacska Siplion-barometrarne, forhattrade af Biinton och Greiner samt ytterligare har i Stockholm, och som kosta blolt halfien; dcssa finnas hade hos LHimann och Cettu For herakiiingarne liar man Olimanns, Hahns, Johns, Augusts, Leonhards ill. fl. tahcller, SOHl gifva resultatct mycket noggrannare , an den i lexten angifna melhoden; men Gaus' formel mcd tillhcirande 2 sma labeller, hvilka fa rum pa ett korlblad, aro utan Ivifvel de basta. Red.

*) Den gores afven af Hr Littmann under namn af Bergcompass med pendel. Red.

188

detta instrument ger besynnerliga resultat a vissa berg: liings basaltgangar &c. Som nalens af- vikelse (nu i England ungefar 24° till N. W.) ar anraiirkt pa cirkeln*), kommer geologen i till- falle att bestamdt uppgifva beliigenheten af de punkter, ban observerat. Den, som ej bar en clinometer, kan hjelpa sig med en tumstock med gangjern och nagot trigonometri; och en trogen teckning iir ofta sa god, som nagot matt. Nar det bander (sasom a bergvaggar), att tvenne eller flera sektionslinier, af bvilka ingen loper langs stupningens eller strykningens rigtning, aro syn- liga, kunna stupningsgraden samt stryknings-rigt- ningen trigonometriskt beraknas efter de i sektio- nerna synliga bergens stupningar och rigtningar (se det om detta iimne af M:r Necker inforda i Trans, of the Roy. Societ. Edinb.) **).

ANMaRKMNGAR OM KARTOR OCH B6CKER. 174. Hr Smiths karta ofver Englands och

Wales strata, och Hr Greenoughs geologiska karta ofver England och Wales kunna radfragas sasom allmanna vagledningar: biigge fordra mycken rattelse. Hr Smiths geologiska provins-kartor aga stort varde sasom en basis for noggrann to-

*) A Stockholms merid. 14^ grader, a Chrislianias 19f ocli a St. Peterslmrgs 6| grader. Red.

**) Se y. Leonliards Agenda Geognoslica.

189

pografisk geologi. Aftcckningar i mindre skala af Hr Greenoughs och Hr Smiths stora kartor kunna begagnas for beqvamlighet pa resor. Bou^s ur den cnda utgifna karta ofvcr Skottland. Ge- nom Hugliindska Sallskapcts frikostighet far all- manhetcn snart gagn af flrCullochs arbeten om sistnamde land. I Geological Transactions fmner man Hr Weavers kartor ofver en del af Irland. Afven ager man forhoppning, att Hr Griffith snart skall utgifva en allman karta ofver det land, han sa noga undersold. Jag har redan nagon tid va- rit sysselsatt mcd ett forsok att forfatta en lamp- lig geologisk karta ofver de Brittiska oarna. Sa- som lemnande en geologisk ofversigt ofver en stor del af Europa, kan v. Buchs karta, utgifven af Schropp & C:o i Berlin, med fordel radfragas *). En god karta ofver Frankrike ar nara fullbordad. Amerikas geologi skall iifven snart blifva for oss mera bekant genom interessanta detacherade pro- vins- och distrikt-kartor.

175. Londons Geologiska Sallskaps Af- handlingar innehalla en mangd original-medde- landen af varde, hufvudsakligen beskrifningar af de Brittiska oarnas geologi, eller Engelska geo^

*) Af samma forlaggare ar en mer omfattaude karta i mindre format nyligen utgifven under titels Geognost. Uebersichia-karte ton England, Deulschland und Frankreich, hvil- ken ar hcigst sorgfalligt utford, liufvudsakligen af y. Decken, Red,

190

logcrs arbetcn i Europa, Indien och Amerika; utmarkta teckningar atfulja de fiesta. Geologiska Siillskapens i Dublin, Cornwall och Frankrike, Wernerska Natural-historiska Siillskapets, Nat. Hist. Siillskapens i Newcastle, Geneve, Bonn

voch Strasburg, samt nagra vetenskapliga Sallskaps i Amerika afhandlingar iiro afven ganska inne- liallsrika. Utkasten till Englands och Wales Geologi af W. D. Conybeare och W. Phillips, Skottlands Geologi af Boue, Jamesons och Mac Cullochs skriftcr om vestra oarna liro allmiinna verk af stadgadt rykte. Hr Griffiths Report ar mycket upplysande for Irlands geologi.

Bland de for en Engelsk geolog mest gag- neliga verk om organiska lemningar anmarka vi Sowerbys goda Mineral-Conchology of Great Bri¬ tain, Parkinsons Organic Remains och Woodwards Synopsis. De fossila vaxtcrnas historia har un¬ der en foljd af ar med framgang bearbetats af Grefve G. Steinberg, Hr Ad. Brongniart, D:r Lindley och Hr Hutton. De goda ritningarne i Goldfuss' Petrefactenkunde fortjena allt berom, Millers verk om Crinoideer bibehaller iinnu sitt varde. Hr Agassiz' undersokningar af fossila liskar bilda en ny epok i denna afdelning af Pal-xontologien. For dem, som studera de hogre vertebrerade djuren, ar Cuviers Ossemens fossiles ett oviirderligt verk och Meyers Paloeologica en trogen vagvisare.

191

ABEROPADE F6RFATTARE.

176. Foljande lista innehaller de Forfattares namn, som aberopats sasom specielt upplysandc vissa formationers eller regioners historia, jemte titlarna a deras verk. Nagra andra beromda furfattare och verk aro iifven anforda; men manga af stor fdrtjenst (mest ej Engelska) aro ound- vikligen utelemnade. Blotta forteckningen a for- tjenstfulla forfattare och titlarne af deras verk skulle fylla en bok.

Asassiz. Histoire des poissons fossiles 4:to och fol. pi.

Aikin. Trap i Birchhill Kolfiilt, nlira Walsall. Alberti. Om Wiirtembergs formation. Arago. Skandinaviens upphojning, i TAnnuaire;

Temperat. i Artesiska brunnar, i Jamesons Journal.

Artis. Antidiluviansk Phytologi 4:to pi. Babbage. Flyttning af Serapis Temp el, i Geol.

Proceedings. Bakewell. Introduction to Geology. 8:vo. Basterot. Bassin Tert. du S. O. de la France ^

i Mem. de la Soc. d'Hist. Nat. de Paris. Beaumont. Suv les Revolutions du Globe, i Ann.

des Sci. Nat., Mem. Geol. de la France &c. Benett, Mademois. Catalogue of Wiltshire Fos¬

sils, 4:to pi. (tryckt till privat fordelning.) Bertrand Geslin. Om Arno-dalcn, i Ann. des Sci.

Nat. '

192 \

Beudant. Ungarns Geologi. 4:to pi. Bigsby. Om Norra Amerikas Geologi, i Geol.

Transact. Boase. Om primara berg; om Cornwalls Geologi. 8:vo. : .

Boblaye. Sur la form. Jurass., &c. i Ann. des Sci. Nat. 1829.

Boue. Geologic de I'Ecosse, 8:vo. pi. Flora af- handlingar om geologi i Ann. des Sci. Nat., Journ. de Geol., Edinb., Phil. Journ., GeoL Proceedings &c.

Brander. Fossilia Hantoniensia, 4:to, pi. Broccbi. Concbyliologia Subapennina, 4:to pi. Brongniart, Adolphe. Histoire des Vegetaux fos-

siles. 4:to pi. Brongniart, Alex. Geologic des Environs de

Paris. 4:to pi. Tableau des Terrains, 8:vo, Brongniart & Desmarest. Sur les Crustaces fos-

siles, 4:to.

Bronn. Gaea Heidelbergensis 8:vo; Lcthsea Geo- logica.

Buckland. Reliquioe Diluvianse, 4:to pi.; Om Coprolites; Om Highclere Elevation, samt flera afhandlingar i GeoL Trans, och PhiL Magazine; Bridgewater Treatise on Geology*

Buckland och Conybeare. Om Somersetshire kolfiilt; om Nordostra Irland, i Geol. Trans.

Buddie. Om Newcastle kol-serien, i Trans, of Nat. Hist. Soc. of Newcastle.

193

Carne. Om Cornwalls gangar, i Trans, of Roy. Geol. Soc. of Cornwall.

Charbaut. Sur les Env. dc Lons le Saulnier, i Ann. des Mines.

Clift. Om Irawadi fossilierna, i Geol. Trans. Conrad. Om Amerikas Geologi, i Journ. of Acad.

of Sciences. Conybeare, W. D. Report on Geol. to Brit.

Assoc.; om Themser-dalen &c. i Geol. Trans., Phil. Mag. &c.

Conybeare och De la Beclie. On Saurian ani¬ mals, i Geol. Trans.

Conybeare och W. Phillips. Geology of England and Wales, vol. I.

Conybeare and Sedgwick. Geology of England and Wales, vol. II.

Cordier. Forsok ofver eldsprutande berg, jordens inre varme &c. i Mem. de FAcad. des Sci¬ ences och Ann. du Museum.

Croiset och Jobert. Ossemens Foss. du Puy de Dome.

Cuvier. Recherches sur les ossemens fossiles, 4:to pi.

Daubeny. Om Vulkaner, 8:vo pi.; Om Sicilien, i Jamesons Journ.; Artikeln Geologi i En- cyclop. Metropolitana.

Daubuisson. Traite de Geognosie, 8:vo. De Beaumont. Rapport de la Societe Geol. de

la France. De Caumont. Geologic du Calvados, 4:to pi.

194

Dechen (von). Tyska edition af de laBeches Manual, 8:0.

Defrance. Tableau des Corps Organises, 8:0; Geologic du Nord de la France, 8:0.

D'Halloy. Flera afhandlingar. De la Beche. Manual of Geology, 8:0; Re¬

searches in Theoretical Geology 12:o; Ofver- slittningar af afhandlingar ur Ann. des Mines &c. 8:0; Afhandlingar i Geol. Trans., Phil. Mag. &c.

De Luc, J. A. Sur les Blocs eparses &c. i Trans. Soc. d'Hist. Nat. de Geneve, 4:o.

Deshayes. Coquilles caracetristiques des Ter¬ rains, 8:0; Coquilles fossiles du Terrain tertiaire de Paris, 4:o, pi.

Desnoyers. Sur un ensemble de Depots &c. i Ann. des Sci. Nat. 1829.

Dufrenoy. Memoires sur la Geologic des diver- ses parties de la France, i Ann. des Min., Ann. des Scienc. Nat., Bulletin de la Soc. Geol. &c.

Ellis. Sandvvichs-Oarne, 8:0. Farey. Report on Derbyshire, 8:0, pi. Featherstonhaugh. Serie af Amerikanska berg, i

Geol. Proceedings. Fitton. Notes on the history of EngL Geology,

8:0; Om Gronsand, om Stonesfield strata och andra afhandlingar i Geol. Trans., Phil. Mag. (fee.

Fleming. British animals, 8:0.

195

Forbes. Fysiska forandringar i Neapolitanska viken, i Edin. Phil. Journ.

Forclihammer. Kreide-formation Dannemarks, i Leonh. Zeitschrift.

Forster. Description ofaWhindyke and of South Wales Coal-field, i Newcastle Trans.

Forster, W. En sektion af strata fran Newcastle till Carlisle, 8:0.

Franklin. Indiens Geologi, i Geol. Proceed. Freiesleben. Geognostische Arbeiten. Goldfuss. Petrefactenkunden, folio. Greenough. Elements of Geology, 8:0. GrilFith. Reports on the Coal Tracts of Ire¬

land, 8:0. Harcourt, W. N. Om Bielbecks benforande de-

posita, i Phil. Mag. Hart. Om Cervus Megaceros, 8:0. Hausmann. Undersokningar i Spanien, Sicilien

och Nordvestra Tyskland. Hawkins. Om Saurian remains, 4:o, pi. Hennah. Om Plymouth kalksten, i Geol. Proceed. Henslow. Geology of Anglesea, i Camb. Trans. Henwood. Om Cornwalls mineral-gangar och

geologi, i Phil. Mag.; flera af hans forsk- ningar iiro iinnu ej utgifna.

Herschel. Om vissa Geologien rorande revo- lutioner, i Geol. Proceed.

Hibbert. Rhen-vulkaneme, 8:0, pi.; On the Bour- diehouse Limestone, 4:o, pi.

Hoffmann. Om Nordvestra Tyskland.

196

Holland. Om Cheshire salt, i Geol. Trans. Horner. Om Malvern-bergen, i Geol. Trans. Humboldt. Gisements des roches, 8:0; Forsok

om klimatet, i Brewsters och andra Journa- ler; Fragmens Asiatiques; Relation histo- rique.

Hutton. Om Rothliegende; On the Great Whin Sill, &c. i Newcastle Trans.

Jager. Uber die fossilen Reptilien, &c., 4:o. Jameson. Mineralogy of the Scottish Isles, 8:c;

Mineralogy of Dumfriesshire, &c., 8:0;-Of- versattningen af Cuviers Discours Prel.j; Af- handlingar i Wernerian Trans.

Konig. Icones fossiles Sectiles, fol. pi. Lea. Contributions to American Geology. Leonhard. Taschenbuch, 8:0. Liebnitz. Protogaea, 4:o. Lindley och Hutton. Fossil flora of Great Bri¬

tain, 8:0. Llwydd. Lithophyl. Brit. Ichnog., 8:0^ pi. Lonsdale. Bath oolithiska formation; Ofversigt af

Oolitherna i Gloucestershire, i Geol. Trans, och Proceed.

Lyell. Principles of Geology, 8:0; Om Forfar- shires mergelarter och andra afhandlingar i Geol. Trans. &c.; Om Skandinaviens upp- hojning &c.

MacCulloch. Western Isles, 4:o; On Rocks, 8:0; Om qvartsberg och andra afhandlingar i Geol. Trans.

197

Mackenzie. On Iceland, 4:o. Man tell. Geology of the Southdowns, 4:o, pi. 5

.... of Tilgate Forest, 4:o, pi.; ... of tho Southeast of England, 8:0, pi.

Martin. Geology of western Sussex, 4:o. Martin, W. Petrificata Derbiensia, 4:o. Meyer. Palaeologica, 8:0. Miller. On Crinoidea, 4:o; On Belemnites, i Geol.

Trans. Milne. Forsok om Berwickshires Geologi, i Brit.

Assoc. Report for 1834. Mitchell. Om Grottor i Australien, i Geol. Proceed.- Morton. Compendium af fossilierna i Amerikas

kritartade system. Munster, Grefve G. Om Clymenia och Goniati-

tes, i Ann. des Sci. Nat. 1834. Murchison. Om Brora deposita; om secundiira berg

i Skottland; Om Gosau deposita; Om Nord- vestra Sussex och delar af Surrey och Hants, alia ixGeol. Trans.; Om Ofvergangsberg och flera andra Afhandlingar i Geol. Proc., Phil. Mag., &c.; Om ofvergangsbergen pa gran- sen af Wales.

Necker. Om Somma och om Valorsine, i Mem. de Geneve; Om gangar, &c. i Geol. Proc.

Nilsson. Petrificata Suecana, 4:o. Noggerath. Om Westphalen, 8:0. Oeynhausen. Om Schlesien. Otley. Guide to the English lakes, 8:0, karta. Parkinson. Organic Remains, 4:o, pi.

198

Pentland. Fossila fyrfota-djur fian nordostra Ben- galen och Italiens fyrfota fossilier, i Geol. Trans, och Proc.

Phillips. Illustrations of the Geology of York¬ shire, 4:o, pi.; Om Craven-skifFerberg i Geol. Trans; Om Yorkshire kolfiilt och andra af- handlingar i Phil. Mag.; Art. Geologi i En- cyclop. Metropolitana; Geology of Yorkshire. Part. II.

Phillips, W., och Conybeare. Geology of Eng¬ land and Wales, 8:0.

Playfair. Illustrations of the Huttonian Theory. Piisch. Polens Geologi, i Journ. de Geol. Risso. Histoire Nat. de TEurope Meridionole. " Rogers. Berattelse om Amerikas Geologi till

Brit. Assoc. Saussure. Voyages dans les Alpes, 8:0. Schlottheim. Petrefactenkunde, 8:0, pi. 4:o; Flora

zur Vonvelt, 4:o. Scrope. Om Vulkaner; Afhandlingar i Geol. Proc. Sedgwick. Om den kolforande kalkstensserien;

Om talkartad kalksten, i Geol. Trans.; Om Wales skifFer-system &c., och andra afhand-7

lingar i Geol. Proc.; Om Teesdale-basalten i Camb. Trans.; atskilliga afhandlingar i Phil. Mag., &c.

Sedgwick och Murchison. Afhandlingar om Skott- lands Geologi; Om Gosau deposita; Donaus, Alpernas &c. Geologi, i Geol. Trans.

Series. Geognosie des terrains tertiaires, 8:0.

199

Silvertop. Spaniens Geologi, i Geol. Proc. Smith. Strata identified by organic remains, 4:o3

pi.; Stratigraphical System of organic fossils, 4:o; Afhandling till Geol. Kartan; Kartor, Sektioner, &c.

Sowerby. Mineral Concliology of Great Britain, 8:0, pi.

Steinhauer. Om vissa kol-viixter, i American Trans.

Sternberg. Flora der Vorwelt, fol. pi. Strangways. Rysslands Geologi, i Geol. Trans. Studer. Sur la Molasse. Taylor, J. Berattelse om mineral-gangar i Brit.

Ass. Rep.; Berattelse om grufbrytning och andra afhandlingar.

Taylor, R. Ommusselsandoch sandsten, i Geol. Trans.

Thirria. I Me'moires de la Soc. d'Hist. Nat. de Strasbourg.

Thomas. Mining Survey of part of Cornwall. Townsend. Character of Moses, &c., 4:o. Traill. Orkney-oarnes Geologi, i Rep. of Brit. Ass. Trevelyan. Om en afskitrande gang, i Geol. Proc. Villefosse. ' La richesse minerale, fol., pi. Voltz. Sur Belemnites, 4:o, pi. Sur les environs

de Vic, &c., i Ann. des Mines. Von Buch. Resa i Norrige; Om'Vulkaner, &c.;

Om Ammoniter; Om Dolomit, i Ann. des Sci. Nat. &c.

Walcot. Petrifications of the Vicinity of Bath, 8:0.

200

Warburton. Om Bagshot sand, i Geol. Trans. Weaver. Irlands Geologi, i Geol. Trans, och

Proc.; Om Rotheliegende &c., i Phil. Mag. Webster. Om Hastings strata; Om Paris och

Londons bassiner, i Geol. Trans.; Essays in Englefields Isle of Wight, &c.

Werner. Om gfingar. Whitehurst. Theory of the Earth, 4:o pi. Williams. The mineral Kingdom, 8:0. Winch. Northumberlands Geologi, i Geol. Trans.;

andra afhandlingar i Phil. Mag. &c. Witham.' On Fossil Vegetables, 4:o. Wood. Northumberlands Geologi, i Newc. Trans. Woodward, J. Natural History of fossils, 8:0. Woodward, S. Synoptic table of British Orga¬

nic remains, 8:0; Geology of Norfolk, 8:0, pi. Yates. Om afsattningar i insjoar &c., i Edinb.

Phil. Journ. Young and Bird. Geological Survey of the York¬

shire coast, 4;o.

201

PLANCHERNAS FORKLARING.

PI. I. Fig. 1. Visar i profil, utan forstoring af hojdskalan, landets hojd ofver hafvet fran Bridlington till Whitehaven: den fran vester till oster dragna sluttande linien utvisar det djup, hvartili lagren der aro kilnda.

Fig. 2. Denna sektion visar skilnaden i lagring mellan de ytliga deposita och de inre strata. En dislokation eller aflossning synes i den sednare.

Fig. 3. En jemforelse mellan stratifierade (b) och ostratifierade (a) berg.

Fig. 4. Utkast till en geologisk karta ofver England, som visar de olika bildningarnas relativa utstrackning.

PI. II. Fig. 5. Pa bada sidorna om den kristal- liniska bergmassan (a) luta lagren; de, som stiga liogst upp mot bergets sidor, sjunka djupast under slattlandet.

Fig. 6. Nara de kristalliniska bergen (a) aro de stratifierade bergen med sina lutnings- vinklar i stor och stundom oforklarlig oord- ning; de finnas afbrutna, hafva remnor eller aro' valdsamt bojda i besynnerliga curver (Alp era a).

Fig. 7. Sednare an epoken af de skakningar, som bragt formationen (c) i oordning, hafva hafsbildningar (d) horizontelt blifvit depone-

202

rade pa dessa forut storda bergs ryggar ocli sluttningar.

Fig. 8. Visar de Shapfellska granitblockens flyttning ofver tre dalar och tre branta bergs- tyggar till ett afstand af 110 Engelska mil.

Fig. 9. Visar en vulkanisk kon och sektioner af dess concentriska slagg-lager.

Fig. 10. Yerkan af lokal siinkning (d) och af lokal upphojning (e).

PLANCHE III. (FRONTISPICE.)

Denna geologiska teckning af on Wight visar densamma, sedd fran skyn, nemligen framst de sodra strandklippornas naturliga ge- nomskiirning och midt ofver on en ideel sektion igenom densamma, och ar amnad att tjena som ett larorikt exempel af forhallandet mellan de yt- liga och de inre eller underjordiska liigringarna af stratifierade berg. Topografisk noggrannhet i detalj var for delta andamal ej nodvandig. Den¬ na markvardiga os fysiska hufvuddrag iiro lik- val tydligt nog befecknade med de linier, som visa dess geologiska byggnad. Ons norra hiilft, bestaende af tertiara hafs- och insjo-formationer, intager en lag triangular rymd, da deremot den sodra delen, .bildad af secondara strata, hojer sig i starkt vagformiga ryggar, som tvart afskaras af hafvet.

Fran kritans hogsta punkter i vester, kalla- de '"the Needles,^ till "Culver clifl" i oster lo-

203

per en markvardig dislokation, som ur sitt ho- rizontela liige upprest de liigre tertiiira baddarna och kritan till en vertikal stiillning. Pa den a teck- ningen af on niistan i norr och soder lopande ge- nomskarningen visas pa den ostra delcn tydligen en fullkomlig sektion af alia strata i sin rlitta ordning och lagring. Man ser der, att bade norr och soder om den vertikala biiddens strackning atertaga bergcn sitt niistan horizontela lage; vi- dare att Wealden-formationen hojer sig i den ide- ela tvarviiggen i form af ett hvalf (hvilket ofver- ensstammer med denna formations utseende vid Brixton Bay vesterut och Sandown Bay osterut), ej olik en sadel. parallelt med den forut namda vertikala biiddens striickningslinea.

Teckningar af detta slag iiro siirdeles nytti- ga och for de fiesta interessanta geologiska trak- ter anviindbara; i flera fall, i synnerhet i gruf- och koldistrikt, itr det liimpligast att utfora dem efter principen af isometriskt perspectiv, sasom Prof. Parish foreslagit, och som man finner ut- veckladt med mycket snille och praktisk skick- lighet i Hr Sopwiths sednaste afhandling.

Bokstiifverna h. 1. g. &c., utmiirka strata, h. Hastings sandarter eller Wealden-formation. 1. Liigre gronsand, niistan horizontel i de sodra

klipporna, stiger derifran norrut och gar inat landet ofver Hastings sandarter, samt ater- viinder till klipporna niira Culver och the Needles med en brant lutning at non\

204 r-

Grabla kalkartad lera stracker sig parallelt med och ofvcr den lagre gronsanden.

OFre gronsand utgor nagra af de sodra klip- pornas toppar, kan fullfoljas inat landet, men atervander till strandklipporna och lig- ger med en lutning at norr under Needles och Culvers krita.

Krita ligger i utgrenade och osammanhiingande hoga massor eller sliita kullar pa ytan, slut- tar tvart at norr vid Culver och antager vid Needles ett nastan vertikalt lage. De i kri- tans ofre delar nara dislokationslinien liggan- de flintstenarne aro i ett besynnerligt till- stand; de hafva fina dolda sprickor, sa att de falla i bitar, da de tagas ur berget.

Tertiara Strata. Af dessa aro London-lera, ' en stor mangfald af fiirgade sandarter och brokiga lerarter, baddar af brunkol och la¬ ger af rullstenar stallda alldeles vertikalt vid Alum Bay, norr om the Needles, under det att den sandiga seriens ofre baddar lopa un¬ der de horizontela sottvattens-mergelarterna och kalkarterna, hvilka rdrekomma nagotme^ ra i norr vid Hcaden Hill.

lJr i

w. ^ w • v O ' •I'* o ^ a ^ W ■§'