Magasin Schweiz

ANNONS Hela denna bilaga är en annons från Switzerland Tourism ANNONS

Vä l ko m m e n t i l l

Up p l e ve l s e r u töve r d e t va n l ig aS C H W E I Z

Jazzigt i MontreuxUtbroderat i St. Gallen

La Diagonela på längdenTillbaka till Ticino… och mycket mer!

… INTE BARA OST!

MAGASIN SCHWEIZ 2015


Alperna är en upplevelse och ett sant ”snödorado” för skidentusiasten. Här fi nns höga berg och djupa dalar, god mat och dryck och en skidmiljö som har allt. För åkning både på längden och tvären. Fler och fl er upptäcker nämligen att alperna inte enbart betyder utförsåkning. Schweiz erbjuder fantastisk längdåkning i en oslagbart vacker miljö.

Men vare sig du åker utför eller på längden så behöver du ta dig hit. Med SWISS fl yger du snabbt, bekvämt och säkert till Genève eller Zurich. Skidorna tar du gratis* och skidsemes-tern börjar redan på fl yget.

Resan beställer du på www.swiss.com

2016 LANDAR FRAMTIDEN!

SWISS TAR DIG TILL ALPERNA

Swiss International Air Lines introducerar som första fl ygbolag den supermoderna twinjet modellen Bombardier CS100 med modern, tyst och rymlig kabin och en ny generation av fl ygstolskomfort.

SWISS sätter en ny standard: kvalitet världen över.

Passageraren i fokus. Men den nya CSeriens fl ygplan erbjuder också en ännu bättre arbetsmiljö för besättningen.

ADVERTORIAL

Ett av SWISS nya passagerar- plan, en Bombardier CS100, gjorde en bejublad infl yg-

ning över Runway 16 på Zurich fl ygplats tidigare i år. Men det är inte bara fl ygentusiaster, medieuppbåd och representanter för industrin som kan glädjas åt de kommande tillskotten i fl yg-fl ottan. Den verkliga vinnaren är passageraren.

Den nya generationen fl ygplan, kallad CSerien, från tillverkaren Bombardier präglas av nytänkande, innovationer och komfortförbätt-ringar. Planen blir modernare, lättare och e� ektivare. Ny teknik och aerodynamisk design gynnar klimat, ekonomi och säkerhet.

Nya stolstyper och generösare utrymmen i den direkta passagerar- miljön erbjuder trivsel och ökad bekvämlighet. Kabinen blir ljusare och luftigare och fönstren större. Dessutom sänks bullernivån påtagligt.

Från 2016 och under två år byts den nuvarande Avrofl ottan ut och ersätts gradvis av CSeriens nya, moderna fl ygplan. Totalt rör det sig om trettio plan av typen twinjet. Följ förnyelseprocessen och uppgraderingen av fl ygplans-fl ottan på www.world-of-swiss.com

Nya tider, nya plan men det handlar inte bara om att ta sig från A till B; på SWISS är gästfriheten minst lika viktig. SWISS vill att alla passagerare ska känna sig som hemma.

Välkommen ombord!

2 MAGASIN SCHWEIZ 2015

* 1 par pjäxor, 1 par stavar, 1 par skidor eller 1 snowboard, 1 par snowboardpjäxor är gratis utöver vanligt tillåtet baggage. Gratis transport gäller endast på fl yg som opereras av SWISS. Gratis transport gäller inte på Economy Light fare.

AD

VE

RT

OR

IAL

: JB

GD


Schweiz är ett fascine-rande land. Geografi skt litet till ytan, men med stor mångfald. Här kan du åka skidor

på morgonen och sola under palmer på eftermiddagen.

Schweiz är starkt präglat av sin kulturella mångfald. Landet rymmer fyra kulturer, fl era språkområden och en historia med långa traditioner. Inte minst inom gastronomin.Det fi nns alltid nya sidor av Schweiz att förundras över och njuta av.

Vi lever i en föränderlig värld och även resandet förändras med nya vanor och nya trender. Denna sommar införde vi en helt ny turistprodukt — Grand Tour of Switzerland — en 1600 kilometer lång resväg genom Schweiz.

Rutten fungerar som inspi-rationskälla och vägledning och ger dig möjligheten att upptäcka även mindre kända attraktioner — vid sidan av alla vackra och välkända platserna i landet.

Switzerland Tourism nu-varande slogan: Switzerland. Get natural. säger egentligen allt: Landet är en kombination av natur, äkthet och levande schweiziska traditioner.

I Schweiz är naturen alltid påtaglig och närvarande, även i städerna, som aldrig ligger långt ifrån berg, sjöar och vattendrag vilket utgör en viktig del av reseupplevelsen.

Men, det förtjänar att upp-repas, blandningen av kulturer och landskap, natur och mil-jöer i Schweiz är utan tvekan landets största turistattraktion.

I Pully kliver jag av tåget. Jag har googlat området och vet ungefär vart jag ska men jag går snart bort mig bland villorna. ”Lycée Jaccarde?” frågar jag på min bästa skolfranska. Den unge mannen rycker på axlarna och jag lyckas till

slut ta mig ned till det gamla pojkinternatet vid stranden av Genèvesjön.

Pensionen för unga fl ickor, Les Roseaux, dit min mamma anlände strax efter kriget ligger i närheten. Året var 1947 och bussresan gick genom ett krigs-härjat Europa. Pensionen i Schweiz har varit ett begrepp under hela min uppväxt och det år min mamma tillbringade där påverkade henne starkt.

Schweiz blev det magiska landet som väckte hennes nyfi kenhet på omvärlden. Och senare min.

Det har gått nästan 70 år sedan min mamma och hennes engelska, italienska och franska väninnor gick arm i arm längs strandpromenaden, inte sällan med Lycée Jaccarde som mål.

Nu går jag på samma smala gångväg, spanandes mellan de täta gröna buskarna för att hitta den rymliga villa som hyste fl ickpensionen. Med hjälp

av ett gammalt svartvitt foto har jag snart lokaliserat huset. Jag står där en god stund och försöker ta in känslan av tiden som gått, alla dess år, innan jag tar tåget tillbaka till Genève.

Den här tidningen handlar om Schweiz. Detta magiska och lite märkliga land mitt i Europa som hyser ett antal kulturer och ett fl ertal språk men som samtidigt präglas av en stark egen nationell identitet.

”Swiss made” står för kvalitet och pålitlighet och landets eget varumärke är lika välpolerat och solitt som dess mest klassiska produkter.

Schweiz är också ett land där tågen går i tid och klockorna tickar i takt. Men tiden du tillbringar här är också full av positiva överraskningar och oväntade möten. Allt är inte vad det synes vara och klichéer och förutfattade meningar om det typiskt schweiziska ställs ofta på huvudet.

Välkommen till några nya sidor av och om Schweiz. Trevlig läsning!John Bark Chefredaktör

Det magiska landet

Schweiz är en fascinerande blandning …

Tiden du tillbringar här är full av positiva över-raskningar och oväntade möten.

Landet är en kombina-tion av natur, äkthet och levande schweiziska traditioner.

MAGASIN SCHWEIZAnsvarig utgivareSwitzerland TourismMarianne SöderblomMarket Manager Nordic Countries [email protected]

ProduktionO� season Media, JBGD ABOmslag Bruno Ehrs

John Bark chefredaktör och Creative Director. Med ett förfl utet från tidningsvärlden i New York på åttiotalet sitter kärleken till det tryckta magasinet djupt. När han inte skriver och formger står han helst på skidor i så djup snö som möjligt.

Jörgen Ulvsgärd är redaktör, skribent och fotograf. Han brinner för att berätta i text och bild och gör det helst från resor runt om i världen. Att lära känna nya människor, oavsett om det är ibland nomadbefolkningen i Mauretanien eller under en tågresa genom Schweiz, är det han uppskattar mest.

Camilla Alfthan jobbar som journalist med bas i Köpenhamns kanske mest kuperade område. Mellan varven sitter hon helst på en häst ute i skogen eller på en jazz-klubb inne i stan. After ski-bilden är tagen fram-för Eigerberget i Bern.

Henrik Harr arbetar som skribent och redaktör i Hägersten söder om Stockholm. Helst åker han skidor på tur i fjällen, oändligt långsamt och med täta stopp för nypon-soppa, Dextrosol och ut-siktsbeundring. Han gillar när amerikaner förväxlar Sverige och Schweiz.

Magnus Flobecker är mer eller mindre uppvuxen i lederhosen och blev en textil- och hantverksnörd tidigt i livet. Frilansar sedan 25 år tillbaka som kostymör och inredare av hotell och restaurang. Ledig tid till-bringas helst i Stockholms skärgård eller på skidor i Alperna.

Sofi e Lundmark är frilansande skribent och rallykartläsare. Trivs bäst på en alptopp, i skogen hemma i Norrbotten — eller i en rallybil på tävling ute i världen. Sofi e är som en komprimerad zipfi l — du blir förvånad över hur mycket som ryms i det lilla formatet.

Allt är inte vad det synes vara och klichéer och förutfattade meningar om det typiskt schweiziska ställs ofta på huvudet. FOTO JÖRGEN ULVSGÄRD

Jürg Schmid, CEO på Switzerland Tourism, kopplar av i bergen.

MAGASIN SCHWEIZ 2015 3

Romans vid Les Roseux.Ur mammas dagbok, 1947


Att åka tåg i Schweiz är en lovsång till långsamheten, inte för att det nödvändigtvis går sakta, snarare för att det är ett sätt att färdas som ger sinnet ro. Med 270 mil per person och år är schweizarna världens mest tågresande folk.

Avgångs- och ankomsttider är heliga och ska hållas på minuten oavsett väder och vind.

Vårt tåg avgår exakt 9.47 från tågstationen i Zürich för att ta oss via Luzern ner till Montreux vid Genèvesjön.

Därifrån genom Valaisdalen och orter som Sion och Brig med en avstickare till Zermatt innan vi fortsätter vidare mot Andermatt, Chur, St.Moritz, Ponteresina och tillbaka till utgångspunkten. Upptakten blir tåglinjen GoldenPass mot Luzern, en timmes resa från landets fi nansiella centrum till en betydligt lugnare och lantligare idyll vid foten av det mäktiga Pilatusberget vid Luzernsjöns strand.

Så fort vi lämnat Zürich mot Lausanne dyker de upp som pärlor på ett radband, den ena byn efter den andra, med sina karaktäristiska höga kyrktorn. På sluttning-arna betar kor med bjällror runt halsen. Inte konstigt att Walt Disney hämtade förla-gan till slottet i ”Sleeping Beauty” från det törnrosaliknade Chateau Gütsch på bergs-sluttningen ner mot staden Luzern. Numera är slottet ett femstjärnigt hotell.

Med tanke på att landet är litet ryms det en rik variation av språk innanför dess grän-ser. Här talas framför allt tyska som följs av franska och därefter italienska. Som om det inte räcker har de också ett � ärde nationellt språk, rätoromanska, som framförallt talas i Engadindalen i östra Schweiz.

I tågkupén sitter indier, japaner och ame-rikaner. I Zweisimmen byter vi till smalspår och panoramavagnar. I Chateau-d’Oex är vyerna som fondtapetsförlagor och så ännu en serie av tunnlar. Att försvinna in i dess mörker är som att, likt Lucy i C.S. Lewis böcker om landet Narnia, krypa in i berättel-sens klädskåp för att på andra sidan, genom en hemlig passage ramla ut i en annan verk-lighet. När det åter ljusnar är både klimatet och landskapet annorlunda.

VI TÅGAR MOT TOPPENTågromantik. Schweizarnas förhållande till tåg ligger djupt förankrat i folksjälen. De är världens mest tågresande folk. Att ta tåget är också det mest naturliga och e� ektiva sättet att för� ytta sig i detta mäktiga landskap av höga berg och djupa dalar. Järnvägens historia är även Schweiz historia.


The Grand Train Tour i Schweiz omfattar åtta olika järnvägslinjer, totalt 130 mil.

TEXT & FOTO JÖRGEN ULVSGÄRD

forts. på sidan 6


VI TÅGAR MOT TOPPENE

fter en spektakulär tågresa når vi St. Moritz, den klassiska alpina vinter-sportorten framför andra. Hit har skådespelare,

författare och politiker kommit för att koppla av. Greta Garbo, Onassis, playboykungen Günter Sachs, för att nämna några som ofta återkom till den schweiziska skidorten.

Av dagens celebriteter tar de fl esta in på det legendariska Badrutts Palace Hotell, med utsikt över St. Moritzsjön.

Men långt innan byn slog igenom som vintersportort i slutet av 1800-talet var platsen känd som kurort och sommar-destination.

Söker man en lite mer avspänd tillvaro ligger Pontresina bara en kort tågresa från St. Moritz.

Hotell Saratz kan ståta med en nästan lika lång historia, 150 år i år, som Kulm. Den stora skillnaden är att hit kan du komma utan att behöva visa upp några yttre statusattribut. Betydligt billigare är det och med en minst lika vacker utsikt.

Pontresina är porten in i den vackra medeltida dalgången Engadin belägen i södra delen av kantonen Graubünden på gränsen mot Italien. Dalens läge ger ett mycket behagligt klimat med drygt 320 soldagar per år.

Området är ett omväxlande kulturlandskap. Det är den största kantonen med den minsta befolkningen.

Här ligger Chur, den äldsta staden med en 2 000 år gammal historia. Samt Europas högst belägna by med permanent boende, Juf på 2 126 m ö h.

Vi fortsätter vidare till den lilla staden Scuol, ändstationen för den smalspåriga järnvägen, via en annan vacker by, Zernez, inkörsporten till Engadins nationalpark.

Scuol är känd för sina charku-terier och för sitt utomhusbad. Här kan man simma omgiven av höga bergstoppar.

Efter lunch och bad tar vi tåget tillbaka till Pontresina.

En avstickare till St. Moritz och Pontresina

5MAGASIN SCHWEIZ 2015

Vagnar med panoramafönster erbjuder fantastisk utsikt. Och bra läsljus!


På några minuter har vi gått från regn och mörka moln till klarblå himmel och sol.»Vädret skiftar hela tiden, men det är sällan vi måste ställa in tåget. Bara vid ett tillfälle har snömassorna varit omöjliga att forcera«, säger konduktören Paul Müller.

Flera filmer dyker upp i min-net på vägen ner mot Montreux. Framför allt några scener ur de klassiska Bondfilmerna. Agent 007 gjorde bland annat alp-toppen Mürren världsberömd när han jagade skurken Ernst Blofeld i ”I hennes majestäts hemliga tjänst”. I filmen ”Levan-de måltavla” är det Roger Moore som jagas nedför branterna på berget Piz Palü.

När vi närmar oss Montreux bromsar tåget sakta ned för de lodräta klipphyllorna och snart har vi lämnat snön bakom oss och är på väg ner till ett grönsk-ande landskap med en helt annan färgskala. Här växer palmer och utmed Mont Fleuris sluttningar ligger vinfälten tätt

med stockar i snörräta rader. Nere i dalen skymtar vi Genève- sjöns blyertsgrå stilla vatten. Molnen sveper i tunga flor runt bergens hjässor. Montreux påminner om franska Rivieran, fast lugnare och med en sjö i stället för hav.

Nu har klimatet växlat från Luzern, språket likaså. Schwei-zer-tyskan har fått gett vika för franskan. För många av oss ger staden associationer till jazz- och tv-festivaler.

Queenlegenden Freddie Mer-cury står idag staty nära det hus han bodde i. Här skrev gruppen Deep Purple den berömda låten ”Smoke on the water” inspirerad av den ökända Kasi-nobranden 1971.

Sista sträckan på vår tågresa går mellan Chur och Zürich. Vi passerar mer än 150 broar längs järnvägen som fått UNESCO’s världsarvsstatus. Vi sitter på vänster sida i tågvag-nen för att få den bästa utsikten när det ferrariröda tåget gör en

vid båge över den magnifika Landwasserviadukten med sina 65 meter höga stenvalv, innan vi försvinner in i tunnelns mörker igen.

Efter 23 års borrande är den nya Sankt Gotthards-tunneln, AlpTransit, snart färdig. Det blir världens längsta järnvägstunnel och ett monument över schweizarnas ingenjörskonst när den invigs till sommaren 2016. Trafikmängden genom Central- europa ökar för varje år. En stor del av denna trafik

går genom alperna och genom ett litet antal pass och tunnlar framför allt i Schweiz och Österrike.

Redan i början av åttiotalet insåg de schweiziska myndigheterna att den gamla Sankt Gotthardstunneln inte skulle klara morgondagens godstrafik med sin kraftiga lutning och slingrande tunnelvägar.

Bygget av världens längsta tunnel på 57 kilometer, längre än både tunneln under engelska kanalen och den japanska Seikantunneln i norra delen av landet, påbörja-des 1992 och står nu klar till sommaren 2016.

Den nya järnvägstunneln är tekniskt sett ett av världens mest utmanande och prestigefulla projekt. Med Sankt Gotthardsmassivets 1800 meter berg ovan-för är trycket extremt, likaså vattentrycket. Den hårda graniten och kvartsen är dessutom extrem svår att borra sig igenom. 13 miljoner kubikmeter berg har schaktats bort och projektet landar på en svindlande kostnad av närmare 100 miljarder kronor.

Det många frågar sig idag är om investeringen kommer att löna sig och om godstrafiken på järnväg verkligen kommer att minska lastbilstrafiken, vilket var ett av huvudargumenten från miljöhåll. Håller däremot kalkylerna kommer godstrafiken via järnväg i så fall att fördubblas.

Den nya Sankt Gotthardstunneln blir hur som helst ett monument över schweizisk precision och perfektionism.

NYA SANKT GOTTHARDSTUNNELN

Ett genombrott för schweizisk ingenjörskonst

Snön pudrar bergssluttningarna som florsocker. Vintern är på väg till alperna.

Järnvägstunneln invigdes 1882 och biltunneln 1980. Nästa sommar är det dags för invigningen av världens längsta järnvägstunnel, 57 km lång.

Mat och dryck smakar extra bra i en restaurang- vagn högt uppe i bergen.

Den kända viadukten Landwasser med sina 65 meter höga valv.

The Grand Train Tour i Schweiz omfattar åtta olika järnvägslinjer genom olika delar av landet.

Du kan börja resan var som helst och resa vilket håll som passar bäst. Zürich är den mest populära utgångs-punkten och / eller slutstationen.

Att utforska Schweiz har aldrig varit så enkelt som med Swiss Travel Pass, allt-i-ett biljett.

För passagerare som vill kombinera Grand Train Tour i Schweiz med utflykter finns en rad alternativ att välja mellan. Mer information om resrutter och Swiss Travel Pass finns på:www.swisstravelsystem.com

The Grand Train Tour i Schweiz


© A

LP

TR

AN

SIT

GO

TT

HA

RD

LT

D.



Engelberg är egentligen inte klassisk mark inom svensk utförsåkning. Varken Anja Pärson

eller Ingemar Stenmark vann några segrar här. Ändå är det ofta hit svenska extremåkare åker när de ska till Alperna. Hur har Engelberg blivit en sådan favorit hos unga svenskar?

En stor del av förklaringen har att göra med läget. Engelberg tillhör Urneralperna och ligger mitt i Schweiz. Det är den första skidort man kommer till om man åker söderut från Zürich, den vanligaste inkörsporten till Alperna för nordbor. Tågresan från fl ygplatsen tar lite drygt två timmar, inräknat byte i Luzern, så den som tar ett morgonfl yg hin-ner lätt med fl era timmars åkning redan samma dag.

Klostersamhället Engelberg var tidigt ute som semesterort redan i mitten av 1800-talet, men som vanligt på den tiden var det hälsobrunnarna och alpluften som lockade. Vintersport blev en del av utbudet först 1903.

Idag har Engelberg lite drygt 4 000 invånare, vilket gör det till en relativt stor vintersportort. Dessutom ligger Luzern med sina 80 000 invånare bara 45 minuter bort med tåg, vilket ger möjlig-heter till stadsliv som de fl esta andra vinterorter saknar.

Som skidort kan Engelberg ståta med världens första rote-rande kabiner. Kabinbananen tar åkarna den sista biten upp till

Kleintitlis på 3 028 meters höjd, nära toppen av hemmaberget Titlis på 3 239 meter. Därifrån erbjuder Titlis i öster och Joch Pass-området i väster både pistade nedfarter och makalösa o� pistlöpor.

Själva byn ligger på en höjd kring tusen meter, så det blir gott om höjdmetrar att omvandla till hastighet på väg ner till dalsta-tionen. Idag är bara sex av 26 liftar i området släpliftar, vilket gläder både snowboardåkare och bentrötta o� pistare.

Totalt fi nns det 82 kilometer preparerade pister i Engelberg, men många kommer som sagt för o� piståkningen. Det faktum att Titlis backar ligger i nordslutt-ning i kombination med glaciären och höjden över havet gör Engelberg snösäkert, med en skidsäsong som löper från okto-ber ända fram till slutet av maj.

För schweizarna själva lockar dock familjeåkningen lika mycket, och då är det i synnerhet områ-det Brunni på motsatta sidan av dalen som gäller.

Frågan är när de svenska barnfamiljerna ska hitta hit? Lättillgängligheten som lockar de avancerade ungdomarna är förstås ett ännu större argument för en barnfamilj med mycket packning. Och utbudet är som sagt mycket mer varierat än vad vi nordbor hittills har insett.

För mer information:www.engelberg.ch

ENGELBERG I december öppnar liften TITLIS Xpress. Den nya gondolen med plats för åtta, går direkt från Engelberg upp till Stand på bara 14 minuter. Tiden upp till Titlis blir alltså halverad och kapaciteten ökar från 1 600 till 2 475 personer per timme.

LYFTETTEXT HENRIK HARR FOTO ENGELBERG-TITLIS


Klockindustrin är fortfarande stor business i Schweiz. Klockan är det ultimata bevi-set för schweizisk kvalitet och precision. 2010 exporterades 26,1 miljoner klockor. De flesta klocktillverkare hittar vi i

Jurabergen längs den franska gränsen med Omega och Swatch i Biel, Tag Heuer i La Chaux-de-Fonds, Zenith och Tissot i Le Loch. Schweizarna älskar klockor och det finns knappast en by i landet som inte har en klockaffär.

Men tiderna har inte alltid varit guld och gröna skogar för landets klockindu-stri. Vid olika tidpunkter har den skakat ordentligt i sina grundvalar.

Japanerna var till exempel nära att ta över stafettpinnen när de i slutet av 70-talet började tillverka kvartsuren. Schweizarnas motdrag blev Swatch-klockan, gjord i ett stycke med hälften så många delar som i de traditionella urverken.

Lågprisklockan blev en exempellös succé som nu pågått i över trettio år. Japanska klocktillverkare finns visserligen kvar än idag, men deras dominans bröts för evigt av uppstickaren med de färgglada plastklockorna för någon hundralapp.

I dag köper Seiko, Citizen och nästan alla andra sina centrala beståndsdelar av

en och samma tillverkare — Swatch.Varumärket är en sammandragning av

Swiss watch. När jag besökte Swatchfabri-ken i Grenchen för ett reportage 1983 var rubriken till artikeln i Ny Teknik: ”Swatch — klockan som ska slå ut japanerna.” och fortsatte så här:

»Lågprisklockan Swatch är det senaste tillskottet på den schweiziska klockmark-naden. En revolutionerande tillverknings-teknik där monteringen sker i rakt nedsti-gande led med 51 delar istället för 90.

Klockan är gjord i ett enda stycke med utstansade fack för varje komponent. Den är helt reparationsfri, berättade då en av upphovsmännen, Elmar Mock. Det beror helt enkelt på att den inte går att öppna. Men faktum är att den innehåller delar med så hög kvalitet att den ska hålla i många år.«

Än idag håller Swatch sin position som lågprisklockan nummer ett. Den svarta originalklockan i de första serierna gick

dock för en tid sedan för över 20 000 kronor på en Bukowskiauktion.

Marknadsföringsidén var från början att den skulle vara en andrahandsklocka, som i första hand vände sig till mode-medvetna ungdomar, sportfolk och skolungdomar. En ny kollektion skulle lanseras varje höst inför skolstarten, men efterhand utvecklade företaget nya modeller med otaliga designvarianter.

Klockindustrin är förmodligen en av de branscher, som sedan sitt ursprung varit tydligt förknippat med namnet på klockan som också därigenom blivit varumärket.

Tack vare Swatch intåg på 1980-talet var det första gången som en klockvaru-märke blev ett mainstream-namn. Det identifierade ett sätt att vara och ett sätt att tänka som Swatch haft en enorm nytta av i marknadsföringen av både mekaniska och digitala klockor.

Swatch har länge varit inriktad på sportsegmentet och var officiell tidtagare under OS 2004 i Aten. Inom detta seg-ment lanserade företaget i augusti i år Swatch Touch Zero One.

Klockan översätter informationen från fysiska aktiviteter till ett språk som är både lekfullt och seriöst användbart för utövarna. Detta är bara början på en


Urstarkt varumärke. Tiden är viktig i Schweiz. Det världsberömda Schweizeruret håller greppet om klockmark-naden, inte minst tack vare Swatchklockan som lanserades för drygt 30 år sedan. Men har tiden kommit ikapp Swatch?. TEXT & FOTO JÖRGEN ULVSGÄRD

VÄGEN TILL KLOCKRIKETHistorien om Swatch och

Idag har lågprisklockan blivit en högprisprodukt. Den svarta originalklockan från de första serierna gick för över 20 000 kronor på en Bukowskiauktion.


serie av kommande produktgenerationer.En sak är säker, Swatch står inför en

ny stor utmaning. Då för trettio år sedan kunde man mota Olle i grind i konkur-rensen med japanerna. Nu är det Apple Watch som är utmanaren.

En av upphovsmännen till Swatch-klockan, Elmar Mork, som idag driver en entreprenörverksamhet för nya uppfi n-ningar, uttryckte nyligen i en intervju att han är orolig för att tåget gått för de schweiziska lågprisklockorna.

Men än är inte klockan slagen för klocktillverkaren Swatch, långt ifrån, menar Carlo Giordanetti, Creative Director på Swatch, som du kan läsa mer om i intervjun intill.

Swatch är en pågående framgångssaga och som i fortsättningen med all säker-het kommer att överraska folk med nya modeller, specialutgåvor och innovativa och spännande produkter.

»Swatchkonceptet handlar om enkelhet«


Swatch Touch Zero är inspirerad av de aktiviteter som Swatch har stöttat under sin 30-åriga historia. Klockan översätter informationen från fysiska aktiviteter till ett språk som är både lekfullt och seriöst användbart för utövarna.

Lanseringen av Swatchklockan som svar på det japanska kvarts-uret 1982 innebar ett paradigm-skifte i den schweiziska klockindu-strin. Idag står företaget inför en liknande konkurrenssituation med USA och Apple som utmanare.Carlo Giordanetti: Situationen på marknaden idag är helt annorlunda än på 80-talet. Idag är Swatch en realitet, då existerade varumärket inte. Swatch förändrade klockmark-naden. Vi började se armbandsur som livsstilsmarkörer, uttryck för smak och personlighet.

I dag riktas fokus mot smarta klockor, en ny och spännande del av klockindustrin. Men vi får inte glöm-ma att smartwatches inte är klockor i traditionell mening. Snarare är det avancerad datorteknik som råkar sitta på handleden. Den fyller platsen för en klocka, men de representerar en helt annan attityd och funktion.

När det gäller förståelsen av internetgenerationen hävdar jag att vi alltid varit i framkant. Vi lanserade nyligen Swatch Touch Zero One inom sportsegmentet som är ett tydligt exempel på vår fi losofi och vårt DNA i varumärket Swatch.

Går framgångsreceptet med Swatch att upprepa med den nya Swatch Touch Zero One? CG: Världen har gått vidare och så även Swatch. Miljontals Swatch-äls-kare uppskattar innovativa nya produkter, som till exempel, Swatch Touch Zero One. Den vänder sig till de som gillar hälsa och fi tness i allmänhet. Vi drar nytta av vår ”sta-te-of-the-art” teknik för att utveckla spännande nya klockor inom detta segment på marknaden.

Hur ska ni vinna kampen mot Apple Watch? CG: För att vara tydlig, Swatch gör klockor, inte datorer för handleden som Apple. Vi använder avancerad teknik för att öka njutningen av att bära och använda en Swatchklocka på olika sätt. Naturligtvis ansluter de via skräddarsydda appar till smarta enheter för att göra helhetsupplevel-sen mer njutbar.

Ni har lanserat innovationer även när det gäller de mekaniska klockorna och radikalt reducerat komponenterna till 51 stycken. Hur ser er position ut där? CG: Swatch SISTEM 51 har som sagt ingenting att göra med den digitala revolutionen, men det är däremot en mekanisk revolution, där vi utan tvekan är ledande i världen.

Tack vare vårt know-how inom Swatch Group, lanserade vi som för-sta företag i världen en helt automa-tiserad mekanisk klocka, tillverkad med endast 51 delar istället för det vanligaste omkring 100 delar. Det gav eko i hela klockbranschen och skapade en enorm efterfrågan.

Klockindustrin blir allt mer varumärkesinriktad. Är det en konkurrensfördel för Swatch? CG: Vi har behållit vår identitet, inte bara på ett visuellt, utan i vårt DNA under de senaste 30 åren har vi fått ett världsomfattande erkännande. Det blir tydligt när vi öppnar upp nya marknader runt om i världen. Varumärket är redan välkänt, och det hjälper oss att påskynda sprid-ningen på marknaden.

Hur länge kommer det att hålla och hur ser framtidsplanerna ut för Swatchkonceptet?CG: Vi fortsätter vårt arbete med nya innovationer och med att utveckla nya produkter. Det gör vi i samklang med vårt varumärke och våra traditioner som klockmakare.

Vi återvänder alltid till ursprunget samtidigt som vi tänker i nya visio-nära banor. Det är viktigt att vi med stolthet kan bära etiketten ”Swiss made” även i fortsättningen.

Sist men inte minst så fi nns det ett ord som kan sammanfatta detta: enkelhet. Enkelhet i uppfi nningen, enkelhet i konceptet. Enkelhet är den ultimata formen av förfi ning, speciellt när det kommer till mikro-elektronik och mikrorörelser.

Men också enkelhet och omedel-barhet i vår kommunikation med omvärlden. Med ett öppet sinne och en välkomnande attityd erbjuder vi en Swatchklocka för varje smak.

Tack vare Swatchklockans framgångar på 1980-talet var det första gången som ett klockvarumärke blev ett mainstream-namn. Det betydde mycket.

Carlo Giordanetti, Creative Director Swatch

Artikelförfattarens eget Swatchur. Klockan utgjorde inträdesbiljetten till premiärvis-ningen av Cannesfestivalens mest hajpade fi lm 1997, ”Det Femte Elementet”.

Filmens regissör var Luc Besson och skådespelarna Bruce Willis, Milla Jovovich och Gary Oldman spelade huvudrollerna.


cenen är couturevisningarna i Paris. Ett av de hetaste namnen, designern Giambattista Valli. Modejournalisterna är samlade i lokalen tillsammans med hundratals fotografer, modebloggare och kanske de viktigaste … världsstjärnorna som snart kommer att bära de fantastiska klänningarna på röda mattor över hela världen.

Men innan modehusen i Paris presen-terar sin couture för modepressen, och modebloggarna postar selfies uppklädda i det senaste, så har modehusens leveran-törer jobbat intensivt under lång tid. De har arbetat med att utveckla nyskapande broderier med modern teknologi som har sitt ursprung i hundraåriga traditioner.

Nyfiken på att lära mig mer om var modeskapare finner inspiration och material stämde jag möte med en av de viktigaste leverantörerna till dagens stora namn inom couture, Forster Rohner i St. Gallen.

Östra Schweiz och framförallt St. Gallen har en framgångsrik industriell tradition

inom textil som sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden. Här samlades tillverkare, importörer och handlare och staden hade sin guldålder för cirka 100 år sedan.

Energiråvaran vattenkraft fanns det gott om och efter att man kommit över en eng-elsk brodyrmaskin kunde man utveckla en egen med bättre prestanda. Den nu världs-berömda St. Gallenbrodyren var född.

Faktum är att textilindustrin i St. Gallen var så framgångsrik att bomull och lin lokalt kallades ”det vita guldet”. Begreppet kom-mer från den process i linnetillverkningen där det oblekta linet hängdes ut för att solblekas. Finanskvarteren med sina gamla textilindustribyggnader i staden benämns fortfarande som ”Bleicheli”.

Textil var länge mycket inkomstbringande och de mest framgångsrika köpmännen hade råd att bygga sig ett stenhus och däri-från vi fått begreppet ”stenrik”. Ännu idag så är den pittoreska stadskärnan en bland-ning av trä- och stenhus sida vid sida.

Mycket av produktionen sker lokalt men Forster Rohner har även lagt en del i Rumä-nien och Kina. Där äger man sina fabriker och utbildar personal enligt de gamla tradi-tionerna men med nya högteknologiska maskiner. Att lägga produktion i utlandet men behålla designutveckling lokalt har visat sig vara ett framgångskoncept. Det är hit designers kommer för att väcka upp slumrande gamla mönster ur världens största arkiv för brodyrmönster.

När Valentinos designduo Pier Paolo Piccioli och Maria Grazia Chiuri skulle designa en folkloristiskt inspirerad couturekollek-tion för våren 2015 trängde man djupt in i arkiven hos Forster Rohner. För er som känner till den svenska textilkonstnären Karin Larsson (gift med målaren Carl Larsson) och hennes broderier på hem- textil, är igenkänningsfaktorn hög. Kanske beror likheten på ursprunget i tidstypiska mönsterbilder, men även snittet på plaggen

andas folklore och förra sekelskiftet. Karin Larson pånyttfödd skulle man kunna säga.

Parisdesignern Giambattista Valli är ytterligare en av företagets framgångsrika kunder. Till Vallis kollektioner utvecklar man gemensamt broderade tyger och utsökta tygblommor som appliceras i spridda mönsterbilder på klänningarna.

Med detta manér har Giambattista Valli rönt stora internationella framgångar både i modepress och på röda mattor. Det sätt på vilket designern samarbetar med brodyr-huset kan sägas vara det nya inom couture. Tidigare handbroderades många applikatio-ner på inom couturen.

I och med de stora riskkapitalbolagens intåg i modebranschen så är kraven på lönsamhet och effektivitet höga, även inom couture. Forster Rohner innovativa tillverk-ningsprocesser haft stor framgång här.

Det är måttsydd couture, handapplicerat men maskintillverkat. Få ser skillnaden.

Likt andra branscher i Schweiz så ligger textilindustrin verkligen i framkant när det gäller innovationer, det är härifrån vi i framtiden kommer få smarta tyger. Tyger som kan leda information till krets-kort om våra kroppars tillstånd, blodtryck, puls, eller varför inte insulinnivå. Allt kopp-lat till våra smartphones.

I framtiden väntar en enorm utveckling inom området säger Swiss Textiles VD, Peter Flückinger som tror att en stor del kommer ske inom högteknologisk industri.

Schweiz rika textiltradition har lett till att man även skapat många framgångsrika mode- och accessoarföretag. På lyxmärket Bally är man stolta över att vara det första internationella varumärket i världen. Grun-dat 1851 av Carl Franz Bally med visionen att tillverka exklusiva skor av finaste läder, en tradition som man håller vid liv än idag. Märket har breddat sin repertoar till att innehålla kollektioner för både dam och herr, samt en stor bredd av accessoarer.

SANKT GALLENS

MÄSTERLIGT MODE


Hit kommer de stora namnen inom mode för att hämta inspiration och idéer. Textilindustrin i St. Gallen har en lång och rik tradition och i världens största arkiv för brodyr gömmer sig tusentals mönster.

TEXT MAGNUS FLOBECKER Foto: www.catwalkpictures.com

Giambattista Valli Couture med brodyr av Forster Rohner

Ü


SANKT GALLENMÄSTERLIGT MODE


Giambattista Valli Couture med brodyr av Forster Rohner



Innovation, form och funktion har stor plats när designchefen Pablo Coppola tar fram nya kollektioner. Bally står för en lyx som inte syns direkt. En diskret röd vit röd rand placerad på bälten, axelremmar på väskor eller på skor är ett säkert känne-tecken på att det är Ballys exklusiva design. Sveriges kärleksaffär med märket inleddes med de karaktäristiska curlingkängorna och vårt kalla land är fortfarande den största en-skilda marknaden för just den produkten.

Att funktion tidigt var Ballys ledstjärna bevisas av att när Sir Edmond Hillary 1953 skulle bestiga Mount Everest föll skovalet på ett par kängor från Bally.

För det familjeägda och St. Gallenbaserade modeföretaget Akris designar Peter Kriemler sina futuristiska arkitektinspirerade kollek-tioner som visas i Paris under modeveckor-na. Akris vision ”karriärskvinnan” är stramt elegant och inte minst exklusiv. Lyxen är inte iögonfallande, den är snarare en känsla in-vävd i plagget. Den märks i det dyra materi-alet eller i det välformade snittet.

En av Akris mest prominenta kunder är idag HKH Charlene av Monaco. Passfor-men är perfekt för hennes atletiska svala elegans. Även Condoleza Rice har burit märket vid många officiella uppdrag. Peter Kriemler har St. Gallen nära hjärtat när han designar, men inte på ett traditionellt vis.

Han utvecklar gärna nya tekniker tillsam-mans med brodyrföretagen där tyger ar-betas ihop till nya egenskaper och uttryck. Akris var det första modehuset i världen att skicka ut plagg broderade med koppartrå-dar som leder svag ström till LED-belysning.

En brodyrteknik, i sin tur utvecklad av Forster Rohner.

Hemtextilföretaget Schlossberg lanserar nu denna LED-teknologi i en kollektion med stjärnbeströdda lakan i finaste bomullssatin. Schlossberg är synonymt med världens skö-naste sängkläder och är fortfarande idag ett familjeägt företag inne på 4:e generationen. Huvudkontoret ligger kvar i den lilla byn Turbenthal. I denna landsortsidyll designas de blomstermönster som gjort varumärket uppskattat och omtyckt över hela världen. En del av deras kollektioner pryds av St. Gallenbrodyr. Denna del av kollektionen säljs med stor framgång till icke så priskäns-liga kunder i bland annat Mellanöstern.

Nytänkande livsstilsföretaget Freitag har framgångsrikt utvecklat re-cycling. Det började med en kasserad produkt som fick ett andra liv inom accesoarsegmentet. Valet föll på de presenningar som täckt godsvag-nar och lastbilsflak. En produktion som började med cykelbudsväskor, har lett till ett fullt utvecklat livsstilsföretag med tydligt fokus på att återanvända material.

Produktionen har självklart vissa utma-ningar då kvaliteten på råvaran skiftar stort med tillgången på återvinningsbart material. Hanteringen är också arbetskrä-vande. Men det låga priset på råvarorna och inte minst minskad resursförbrukning gör att det lönar sig.

Schweiz högteknologiska textilindustri har världens bästa designers och varumär-ken som kunder och med det ”nya” vita guldet kan man se ljust på framtiden.

Karriärskvinnan. Akris vision är stramt elegant och exklusiv. Lyxen är inte iögonfallande, den är snarare en känsla invävd i plagget.

Exklusiv minimalism från

Akris med brodyr av Forster Rohner

Nedan: Valentino Couture i Karin Larssons anda med brodyrer ur Forster Rohners arkiv


Att dricka ka� e ska vara en lustfylld upplevelse.

Det har det schweiziska företaget JURA tagit fasta på sedan starten 1931. Fyra miljoner sålda ka� ema-skiner är bevis nog. Juras innova-tiva helautomatiska ka� emaskiner har revolutionerat marknaden och tagit ka� ekvaliteten till nya höjder.

Det ställs stora krav på en hel-automatisk ka� emaskin. Gott ka� e är ingen självklarhet. Med den nya modellen Z6 tar vi nu nästa steg i utvecklingen. Nya Z6 har berikats med en hel rad av innovationer som är världsnyheter på ka� emark-naden. Den mest revolutionerande nyheten är pulsextraktionsprocessen (P.E.P.©) som ytterligare lyfter ka� earomens fi naste nyanser.

Nya Z6 brygger kopp efter kopp med välsmakande espresso av jämnaste och högsta kvalitet. Schweizisk ingenjörskonst när den är som bäst. Och godast.

JURAs svenska huvudkontor hittar du i Hammarby sjöstad. Här fi nns showroom, butik och verkstad. Återförsäljare fi nns också över hela landet. Några återförsäljare har även det exklusiva JURA Shop in Shop-konceptet som ytterligare inramar JURAs värden. Tryggt och personligt både för privatpersoner och företag.

Titta gärna in till oss så berättar vi mer. Utnyttja också möjligheten att provsmaka och fascineras av hur gott och enkelt våra maskiner gör alla önskvärda ka� especialiteter.

Läs mer på www.se.jura.com

TACK FÖR KAFFET …

JURAS SENASTE Det ställs stora krav på en helautomatisk ka� e-maskin. Gott ka� e är ingen själv-klarhet. Den nya modellen Z6 tar ka� esmaken till nya höjder.


Juras svenska huvudkontor hittar

du i Hammarby sjöstad. Här fi nns showroom, butik

och verkstad.

En välbryggd nyhet för alla ka� ekonnässörer

Med den nya modellen Z6 tar vi nu nästa steg i utvecklingen.

ADVERTORIAL

AD

VE

RT

OR

IAL

: JB

GD


KASTA LOSS!


Neree Cornuz, skeppare från Les Corsaires


Genèvesjön eller som den egentligen heter Lac Léman är den största, djupaste och blåaste av alla Schwei-ziska sjöar. Omgärdad av vackra byar, vin-

gårdar, historisk arkitektur och med snöklädda bergstoppar åt vilket håll man än tittar. Mellan juni och september är bad- och båtlivet intensivt på sjön.

Skymningen kommer lång-samt och sent denna sommar-kväll på Genèvesjön medan segelbåten, i smult vatten sakta glider in mot den lilla staden Morges utanför Lausanne. Bakom oss har vi lagt Vevey. Bidevindskotade styr vi tyst in mot hamnen utan motor. Över oss hänger en nästan full måne.

Det finns ett gammalt arabiskt ordstäv som passar väl in den här kvällen på Genèvesjön: ”På tystnadens träd växer friden som frukt”. För fridfullt är det, ja en rent av trolsk stämning.

Vid rodret sitter Denis Girar-det, en skicklig tävlingsseglare som har som jobb att segla, men som älskar att koppla av med sin svenska träbåtsklassiker, en skärgårds 22:a från 1937, som han under fem års tid rustat upp till perfekt skick. På fördäck står flickvännen Pauline och sköter fock och spinnaker.

»Det är många som inte vet att detta från havet så fjärran bergs-land är en stor båtnation«, säger Denis när vi beslagit seglen.

»Intresset för båtlivet runt våra stora sjöar är mycket större än vad folk i allmänhet känner till. Bland de sjöar där båtlivet är som mest intensivt kan nämnas Genève-, Zürich- och Neuchâtel-sjön men också sjöarna i Ticino; Lago Maggiore och Lugano. Det finns klubbar överallt, flera med

anor från sekelskiftet och ännu äldre«.

Hans svenska skärgårdsbåt fraktades hit av konstnären Arne Tengblad som bodde i en av grannbyarna utanför Morges och som försåg flera av sina schweiziska vänner med svenska träbåtsklassiker som han frak-tade ner i början av 70-talet, berättar Denis. Hans pappa var en av dessa köpare. »De flesta av båtarna finns fortfarande kvar och vårdas ömt av ägarna. De är ingen ovanlig syn på Genève-sjön«, säger Denis.

Nästa dag är det molnigt men solen bryter igenom då och då och vi får hjälp av morgonbrisen för att ta oss vidare mot Genève, men efter en timmes segling mojnar det och vi tvingas vända. Vinden räcker inte till, inte ens för en lättvindsbåt som denna. Vi tar det dock med knusende ro, passar på att ta en kaffe med-an Pauline drar upp spinnakern.

På senare år har intresset för båtlivet från turisterna vaknat. Fler och fler har fått upp ögo-nen för möjligheten att se landet från sjösidan och inte bara från bergstopparna.

Det är först när vi tränger djupare in i det schweiziska båts-portlivet som vi på allvar förstår hur stort det marina intresset verkligen är i detta alpland. Det schweiziska teamet vann American Cup både 2003 och 2007 vilket är imponerande. Och varje år hålls flera stora tävlingsseglingar på Genèvesjön, Bol d’Or Mirabaud är en av dem.

»Tävlingssegling har blivit populärare för varje år. Hit kommer idag seglare från hela världen för att träna inför vikti-ga internationella tävlingar i de nyckfulla vindförhållanden som

råder här», säger Denis och be-rättar att den svenska utmanar- båten i nästa American Cup, Aramis med team, redan varit nere och tränat på Genèvesjön. »Men intresset bland amatör-seglare har också växt kraftigt. Båtuthyrarna i Genève och Zürich blir allt fler«, säger Denis.

Kopplingen till svensk båtsport finns på flera håll. På den över hundra år gamla marinan, Corsier Port, träffar vi Serge Patry. Han berättar att den tidigare ägaren och båtbyggaren under lång tid samarbetade med den svenske träbåtskonstruktö-ren Knut Reimers. Tillsammans byggde de ett trettiotal skär-gårdskryssare i Genève.

Lite närmare stan ligger båtklubben, Société Nautique de Genève, som har 3 500 medlemmar och 600 båtplatser, en vacker marina där glas- skåpen dignar av prispokaler.

I närheten ligger Les Corsaires och vi passar på att prova en se-geltur med en av deras båtar som hyrs ut per timme eller dag. Vi väljer en båt med skeppare men du kan även segla själv om du kan intyga din duglighet på sjön.

Idag är vindarna gynnsam-mare och vi hinner med ganska mycket segling innan vi efter några långa kryssbogar lägger till vid marinan Société Nauti-que de Genève.

Dagen efter våra seglings- äventyr på Genèvesjön besöker vi den mindre kända delen av Genève, det charmiga och trivsamma Carouge.

Staden är ju annars mest känd för alla internationella organisa-tioner. Genève har haft en kor-rekt och lite tråkig stämpel och knappast varit känt som trendigt och coolt.

Klassikerna Genève och Zürich bjuder på många oväntade möten

Att segla Denis Girardets svenska Skärgårdskryssare på Genèvesjön är en upplevelse. Därpå en god middag på klassiska Chat Noir Cluc i Carouge Genève. I de Bohemiska kvarteren i Carouge ligger restaurangerna tätt. På Marinan Corsier Port trä�ar vi ägaren Serge Patry som berättar att här byggdes många träbåtar i samarbete med svenske Knut Reimers. Två gånger i veckan är det loppmarknad i Genève. Klassisk passagerarbåt trafikerar Genèvesjön med dubbla flaggor.


Vi reser till Genève och Zürich för att uppleva lite nya sidor av de två städerna. Det blir en intensiv vecka fylld av roliga möten, segling, båtliv, bad, vinprovning, loppis, goda måltider och trevliga barrundor. Och en och annan �ka emellanåt. TEXT & FOTO JÖRGEN ULVSGÄRD

Ü


Men först hamnar vi på lopp-marknaden Plainpalais efter att ha fikat uppe vid katedralen i de fina gamla stadsdelarna.

Runt det stora rombformade torget i är det full kommers med en loppis som åtminstone för några timmar ger detta märkliga avskalade torg täckt med röd sand liv och rörelse.

Här säljs allt mellan himmel och jord och man undrar om säljarna verkligen får lön för mödan att packa upp och ihop och stuva in och ur i sina bilar. Men en äldre kvinna med knall-röda läppar och blonderat hår skrattar och säger:

»Pengar är inte allt. Detta är vårt vardagsrum ett par gånger i veckan. Det är här vi träffar våra vänner och umgås med varan-

dra. Blir det en slant över är vi tacksamma«.

Hon lyfter ut ytterligare några gamla vaser från sin folkabuss medan maken sitter i intensivt samspråk med grannen.

”Röda torget” ser faktiskt ut mer som en tillfällig fotbollsplan än en trivsam samlingsplats för folk. Anledningen, berättar gui-den Pascal, ska vara att den som en gång sålde marken till staden skrev in i kontraktet att ingen-ting fick byggas eller förändras på denna yta.

»Men du ska veta att det inte går en vecka utan att nya förslag dyker upp i pressen om hur platsen bäst ska användas«.

Innan vi beger oss vidare till stadsdelen Carouge tar Pascal oss till en liten oas, en innergård med en mysig restaurang, Café

des Bains. Här tycks personalen valts ut för att passa in i interiör-en, unga, trådsmala och vitklädda matchar de innergårdens vita björkar. Servicen är proffsig och maten utmärkt. Utan tvekan en ny favorit i Genève.

Mätta tar vi spårvagn 4 från Plainpalais som ligger cirka tio minuter från centrum och hoppar av vid Place du Marché i hjärtat av Carouge. Stadsdelen har flera smeknamn, Genèves Greenwich Village, Soho eller Little Italy, och inte utan skäl.

Det är personligt och trivsamt med små fina butiker, gallerier, delikatessaffärer, barer och restauranger, allt från klassiska Chat Noir Club till den populära baren, Bar du Nord, som ligger vid Rue Vautier.

Vi promenerar i dallrande solgass ner mot Central och Bahnhofbrücke i riktning mot Zürichsjön. De blå spårvagnarna

pilar i alla riktningar och det gäl-ler att vara uppmärksam för att inte bli påkörd.

Strand- och sjölivet runt Zürichsjön är intensivare och mera utbrett än vad vi svenskar kanske föreställer oss.

Den ena häftiga Rivabåten efter den andra tillsammans med den schweiziska motsvarig-heten, Boesch, lägger till vid bryggorna runt de privata badklubbarna utmed stranden. Där trängs innefolket med drinkar i händerna runt sötvat-tenpoolerna.

Själva väljer vi en lite lugnare del av stranden, som mer på-minner om Smedsuddsbadet i Stockholm, en grässluttning mitt i stan med tillhörande strand. En kvinna ser min tvekan att hoppa i och påpekar artigt att vattnet är rent. Vid närmare eftertanke inser jag det självklara i att i ett land som Schweiz och i en stad som Zürich, där man tvättar gatorna med såpvatten, är renlighet och noggrannhet en dygd.

Efter badet blir det lunch på den läckra restaurangen Quai 61 byggd på pålar i sjön. Takter-rassen är en populär plats för drinken före maten med en fantastisk utsikt ut över vattnet och in mot stadens centrum.

När vi senare på kvällen åter står vid Centralstationen med Niki de Saint-Phalles gigantiska skyddsängel svävande i taket är det västerut vi ska bege oss. Vi åker mot Zürich-West, stadsdelen som en gång i tiden rymde industrilokaler i vackra tegelbyggnader. Nu är dessa förvandlade till teatrar, krogar och caféer — ett exempel på den urbana förvandling som man

stöter på i många andra indu-stristäder i världen. Innanför slitna fasader till varv och verk-städer hittar vi barer, klubbar och gallerier. Nietturm Bar som jag besök-te för sju år sedan balanserar fortfarande ovanpå det gamla Schiffbau-komplexet, där man förr byggde båtar för Zürichsjön och Limmatfloden.

Vi drar oss ner mot den del av West som är mest inne just nu med barer som K-Line, Spfères och Helsinki.

Utanför den populära klub-ben Helsinki har en segelbåts-klassiker strandat för gott och är landmärke för området i West där det händer som mest. Där innanför på grusplanen är containrar travade på varandra som rymmer barer och restau-ranger och bildar samtidigt en mysig innergård.

Det är fullt med folk, trots det stöter vi inte på en enda beru-sad person under hela kvällen. Alla verka ha trevligt, småprat och skratt hörs överallt men inte en vakt eller polis syns till.

Som en motpol till den urbana och coola underground-känslan i West är Zürich annars ett skylt-fönster för schweiziskt välstånd. Bern må vara huvudstad, men det är Zürich som sticker ut. Börsen är den fjärde största i världen. På Bahnhofstrasse ligger de exklusiva märkesbutikerna.

Vid ett av skyltfönstren ser jag tidigare på dagen en kvinna plocka upp sitt läppstift ur handväskan för en snabb make up innan hon försvinner in på restaurangen för en trolig affärslunch. I bakhuvudet dyker en rad från Bruce Springsteens ”Jersey Girl” upp …

Nu är det kväll och vi befinner oss i Zürich West och försöker snittsla oss fram mellan fabriksbyggnaderna till kvällens efterlängtade Moule Frites på Les Halles. Denna charmigt röriga restauranglokal som även rymmer bar och butik är fylld av vintageprylar. Det visar sig också vara den perfekta platsen för den som älskar musslor.

Här kommer vi i samspråk med Andrea Jacomet som hela sitt liv bott i dessa kvarter. Hon har sett förvandlingen eftersom hennes farbror jobbade på varvet här och hon älskar kvarteren.

»Detta är bästa delen av stan. Glöm inte Café Spfères intill floden och så måste ni besöka min favoritklubb Helsinki«, säger hon innan hon cyklar vidare.

»Zürich-West är trivsamt bohemiskt med barer och klubbar«


Efter en utsökt måltid med utsikt på restaurang Clouds vid Maagplatz 5 i Zürich beger vi oss ned till en segelbåt som strandat vid Club Helsinki. Senare tar vi spårvagnen och promenerar längs sjön till Quai 61 för en drink. Senare på kvällen blir det en fantastisk Moules Frites på Les Halles.

Varje utländsk gäst som vill hyra, själv segla eller framföra en båt, även under 12 meter, bör kunna visa upp dokumentation från en seglarskola, ett förarbevis eller intyg från någon auktoriserad person eller organisation, säger Gilles Urben, på uthyrningsfirman Les Corsaires. För mer info kring vad som gäller om du vill hyra båt på egen hand; kontakta www.lescorsaires.ch Tack Hamnen.se Sveriges bästa båtmagasin på nätet

Viktigt att veta för dig som vill segla i Schweiz


Basläger för utflykterna är Interlaken med anor från 1100-talet. Staden ligger

sällsynt vackert på ett näs mellan Brienz- och Thunsjön och omges av en rad små byar, där gamla traditioner lever i perfekt harmoni med naturen. Till några av de närliggande byarna går den allra första cykelturen, när vi också bekantar oss med cyklarna — och vi lovar — med den miljövän-liga hjälpmotorn påslagen är det betydligt lättare att ta sig upp för branten. Äventyrsveckan börjar på hög höjd. Vi tar kabinbanan upp till Harder Kulm 1332 m.ö.h. Där har en spektakulär bro byggts och ge-nom en glasskiva ser vi ner över dalen, och sjöarna. När vi sedan höjer blicken ses i horisonten ma-jestätiska alptoppar. Det är den världen som ska utforskas under de dagar som följer. På Harder Kulm äter vi en välkomstmiddag med klassisk fondue på menyn.

Fler höjdpunkter under veckan på elcykel: Vi cyklar genom Lau-terbrunnen som är med på UNES-CO’s världsarvslista och är ett av Schweiz största naturreservat. Här imponeras man av de enorma bergen, de över 70 vattenfallen och de otaliga grottor som finns. Ett av vattenfallen heter Trüm-melbachfälle och är egentligen en serie av tio vattenfall från glaciä-ren och är extra spektakulärt då det ligger inne i en grotta.

En annan dag lämnar vi Inter-laken för ett besök i Spiez som är en av de vackraste byarna vid

PÅ ELCYKEL I SCHWEIZLÄTTCYKLAT Upplev Alperna från en eldriven cykel. Njut av prunkande dalgångar och mäktiga, snöklädda alptoppar. Fascineras av glittrande sjöar, vattenfall och spännande grottor. Utforska urgamla alpbyar, provsmaka vin och lokala ostar och bara njut av fantastiska omgivningar.

Den första cykelturen går till de närliggande byarna. Med den miljö- vänliga hjälpmotorn påslagen är det betydligt lättare att ta sig fram.

Thunsjön. Här smakar vi ett friskt, sprudlande vitt, ett förföriskt rosé och ett finessrikt rött vin. En båttur på Thunsjön utlovas också i samband med besöket. Vi tar oss genom dalgångar som kantas av jättarna Eiger, Mönch och Jungfrau, alla runt 4 000 me-ter höga. Vi besöker genuina och pittoreska byar som Unterseen, Böningen och Brienz.

I Stechelberg tar vi kabinbanan till Mürren, den dramatiska byn som klamrar sig fast på en klippa och bjuder på vyer du aldrig glömmer.

Och just ordet ”oförglömligt” är nog det som bäst beskriver alla de möten med historia, kultur och alpnatur som väntar under dagarna i Interlaken och Berner Oberland. Innan vi flyger hem så passar vi på att besöka den charmiga staden Luzern där vi bland annat ser Europas äldsta övertäckta träbron — Kapellbrücke — som går över floden Reuss med anor från 1300-talet. Om tiden räcker till så hinner vi nog få en skymt av det världsberömda konserthu-set KKL som ritats av den store arkitekten Jean Nouvel. www.interlaken.ch www.myswitzerland.com/ interlaken

Bokar din resa gör du på:www.temaresor.se

” Vi lämnar Interlaken för ett besök i Spiez som är en av de vackraste byarna vid Thunsjön. Här smakar vi ett friskt, sprudlande vitt, ett för- föriskt rosé och ett finessrikt rött vin.”


ADVERTORIAL

FO

TO

: S

TE

FA

N M

AU

RB

AK

KE

N

FO

TO

: M

IKE

KA

UF

MA

NN

20

14


ontreux Jazzfestival kallas ofta världens vackraste. I fonden reser sig de blånande bergen och exotiska blommor och palmer kantar den turkosa Genèvesjön. Montreux Riviera är ett idylliskt landskap med många små pittoreska vinbyar.

Musiken har länge varit framträdande här. Det var i Montreux Igor Stravinski kom-ponerade Våroffer till Diaghalev-

baletten. När han flyttade hit år 1910 var det för att njuta av det helande mikroklimatets varma temperaturer och friska luft från alperna. Stravinski var ofta gäst i de eleganta hotellen från den romantiska Belle Epoque-tiden.

I dag bor de flesta stjärnor i det lyxiga Montreux Palace vid huvudgatan med utsikt över Genèvesjön. När Lady Gaga i somras uppträdde med den

89-årige croonern Tony Bennet förlängde hon vistelsen för att njuta av stället där bland andra David Bowie har ett hem. Precis som ett tiotal andra artister var de inbjudna av Montreux Jazz Festival.

Festivalen startades i liten skala 1967 av den lokala munspe-laren Claude Nobs och numera är det få stora stjärnor som inte har framträtt här. Aretha

Franklin, Ella Fitzgerald, Marvin Gaye och Stevie Wonder för att nämna några liksom B.B King och Ray Charles. Carlos Santana uppträdde här första gången 1970, året efter sitt genombrott i Woodstock. I somras återvände han till Montreux och framträdde med oförminskad intensitet. Flera av musikerna har fått en egen staty i Montreux’s park.

Under festivalens första år varade den bara några dagar. Utfordringen bestod av Chili con carne, idag en klassiker.

Numera besöker cirka en kvarts miljon människor festiva-len varje år. Konserterna sträcker sig över 16 dagar och strand-promenaden förvandlas till ett internationellt kök med mat från hela världen. Musik spelas överallt — på hotell, klubbar, barer och inte minst på scenen i parken, där folk gärna sätter sig ner med ett glas vin.

Förr var konserterna inde-lade i folkmusik, soul och jazz men idag experimenteras friskt mellan de olika genrerna. Publiken är ofta lika blandad som artisterna och stämningen är unik. Trots mängden besökare är det rent och snyggt med vinbarer och till och med en jazzbåt som åker runt på sjön med levande musik.

Festivalprogrammet är omfattande och det finns gott om möjligheter till musikaliska upplevelser som man senare kommer att prata länge om. Många har fått sina internatio-nella genombrott här.

En torsdagskväll 1976 upp-trädde den då ganska okände Al Jarreau på intima Jazz Club. Han kallar Montreux sitt andra hem och är idag ordförande för den jury som arrangerar de populära årliga Jazz Vocal Competitions. På jazzklubben uppträder han med förra årets vinnare, Alita Moses från Connecticut i USA.

I Stravinskiauditoriet, som ligger några våningar högre upp, spelar Herbie Hancock och Chick Chorea — gamla vänner som har spelat här över ett dussin gånger. Så snart de lämnar scenen är det Melody Gardots ljuva röst som publiken njuter av till långt över midnatt.

Festivalerna är väl dokumente-rade och konserterna bevarade för eftervärlden. Med schweizisk grundlighet har man sedan festivalens början dokumenterat alla konserter i form av film-klipp, inspelningar och foton. Över 5 000 timmar av inspelad konsertmusik hamnade 2013 på Unescos Världsarvslista — ett musikarkiv som grundarens gamla vän och meddirektör,

SOLGASS&SOMMARJAZZ 2015

M

All that Jazz Många av musikens största artister har uppträtt här. Montreux jazzfestival är lika världs-känd som de hisnande omgivningarna.


TEXT CAMILLA ALFTHAN FOTO JÖRGEN ULVSGÄRD (strand)MARC DUCREST (artister)

Montreux Jazz Festival firar 50 år den 1-17 juli 2016.

Montreux Rivera gör skäl för namnet.Lady Gaga och den 89-årige croonern Tony Bennet. Alita Moses med Al Jarreau på intima Jazz Club. Keith Harring och Andy Warhols berömda poster.


Quincy Jones kallar för musik-historiens viktigaste.

Allt registrerades förstås inte. På Claudes Funky Bar i Mon-treuxpalatset kan bartendern berätta anekdoter om stjärnor som under de sena timmarna har improviserat och jammat tillsammans med andra musiker på klubbarna innan dj:s tar vid och det festas till soluppgången.

Morgnarna i Montreux är påfallande stilla. Folk sover länge och staden vaknar sent. Det bästa sättet att börja dagen på är med ett dopp i den tur-kosa sjön. Vattnet är mjukt och djupt — utsikten hör till de mera spektakulära. Vid den yttersta udden av viken kan man spela volleyboll eller ta en kurs i SUP.

På motsatta sidan ligger det legendariska Eden Palace från slutet av 1800-talet. Hotellets Belle Epoque-stil är magnifik med högt i tak och stora pano-ramafönster. Ägaren, en 95-årig fransman, kan ses äta lunch med sina vänner i salongen.

Inte långt därifrån ligger kasinot, där det i många år hölls konserter. Den ursprungliga byggnaden brann ner när Frank Zappa uppträdde där 1971. Händelsen, och inte minst det stora rökmoln som lade sig över Genèvesjön, inspirerade Deep Purple att skriva låten ”Smoke on the Water”.

Numera är de gamla spelbor-den utbytta mot spelautomater. De första pensionärerna är på plats redan tidig förmiddag. På kvällarna tar de yngre över.

En trappa upp finns dessut-om ett litet intressant museum om det brittiska bandet Queen, vars sångare Freddie Mercury bodde i Montreux. Han står staty vid strandpromenaden.

Överallt är historien närva-rande. Montreux Rivierans mest berömda byggnad är det myt-omspunna Château de Chillon från 1100-talet där Savoiegrevar-na bodde på somrarna.

Slottet har också varit fängelse och inspirerade Lord Byron till att skriva den poetiska berättel-sen om Chillonslottets fånge.

Numera kan det hyras för privata fester. Det har till och med sitt eget, eleganta vita vin, Clos de Chillon, som passar perfekt till Genèvesjöns berömda vita fisk, perche de lac.

Från Chillon kan man ta en tur med en av de historiska ångbåtarna som trafikerar Genèvesjön.

Många stiger av när båten läg-ger till i Rivaz, som är en del av Lavauxområdet. Här finns en av landets största vinodlingar — ett 830 hektar stort område med minutiöst anlagda stenterrasser.

I mer än tusen år har man odlat vin här. Den största vingår-den är Vinorama där vinkällaren är insprängd i berget vid vägen från Montreux. Tongivande i La-vaux är den schweiziska druvan Chasselas som ger ett pärlande och fruktigt vin. Mellan terras-serna finns det möjligheter till promenader med vinprovning.

Sångaren Prince hör till vinentusiasterna; ”Take me to the Vineyards of Lavaux” sjunger han i en av sina låtar.

Inte långt härifrån ligger det idylliska Vevey, där Charlie Chaplin hade sitt hem. Nästa år öppnas ett museum i hans villa — en hyllning till hans långa och spännande liv.

Möjligheterna till utflykter är många. Långt borta från det hektiska livet och bortom staden reser sig berget Rochers de Naye på 2 014 meter.

Hit kan du ta dig med ett litet tåg som trafikerat sträckan sedan 1892. Resan tar knappt en timme. Här kan du vandra dig hungrig på berget för att avsluta med en lunch i panoramarestaurangen vid slutstationen.

Sedan är det åter dags för jazzfestivalen nere i Montreux. Musiken börjar redan under eftermiddagstimmarna och det kan vara svårt att välja i utbudet av musik, konserter och musiker.

Jazzfestivalen är inte längre det enda musikevenemanget i området. Vissa entusiaster tjuvstartar redan i april när grannstaden Cully bjuder in artister från hela världen.

Och tidigare på sommaren avslutades ännu ett musik- maraton; den klassiska musikfestivalen vars mest kände kompositör är Igor Stravinsky. Mannen som på sin tid satte Montreux på musikälskarnas karta.

SOLGASS&SOMMARJAZZ 2015


Freddy Mercury står staty i stiltypisk pose vid strandpromenaden

Cozy neighborhood hotel within walking distance to Zurich’s city centre. www.plattenhof.ch


Ramun Ratti har, märkligt nog, tid att bjuda på lunch. Trots att det är dagen innan La Diagonela, årets största händelse i den lilla schweiziska

byn Zuoz. Ramun är co-präsi-dent i organisationskommittén för skidtävlingen som halkade in i Swix Classics-serien på ett bananskal förra året. Nu måste Ramun bevisa att La Diagonela verkligen hör hemma i översta långloppsdivisionen.

Men det har varit töväder se-naste veckan och de utsökt pre-parerade spåren har nästan helt smält bort. En kortare alternativ sträckning har lagts, men det är fortfarande osäkert om den går att köra på. Ändå har Ramun tid att bjuda på Calanda-öl och capuns – en slags dumpling från Graubünden – på en urgammal restaurang i Zuoz centrum.

»Visst ja, här inne har man ingen täckning,« konstaterar han obekymrat. Väggarna i restaurangen är så tjocka att mobilsignaler inte når igenom.

Ändå är han betryggande lugn.

»Behöver du inte vara till-gänglig?« frågar jag.

»Jag har bra folk som tar hand om allt. Och vi har förberett oss ordentligt. Det kommer att bli jättebra i morgon.«

Men nästa morgon är det inte jättebra. Visserligen har det kommit snö, men nu är det lite för mycket. Ny dag, nya hinder för att överkomma.

I vissa sammanhang kritiseras schweizare för att vara över-drivet övertygade om sin egen förträfflighet. Det här kanske är ett bevis på det? Och förresten — vad vet schweizare om att ar-rangera tävlingar i längdåkning? De åker väl bara utför?

Sanningen är förstås att man har åkt längd i Schweiz sedan urminnes tider. Och vi svensk-ar har en stolt historia på den fronten just i Engadin. Det var här Erik ”Särna” Hedlund vann femmilen vid OS i St. Moritz 1928 med den största margina-len någonsin i den olympiska skidhistorien. Han kom i mål tretton minuter och 27 sekunder före Gustaf Jonsson och Volger Andersson. Tredubbelt svenskt på prispallen, med andra ord.

Vid samma OS grundades förresten traditionen med den vita svenska skiddräkt som fort-farande används, men det är en annan historia.

Klockan sex på lördag mor-gon i Engadin får Ramun en lavinrapport som säger att tävlingen inte är i fara. Inga helikoptrar behöver sändas upp

och spränga loss snömassor på dalens sydsida för att minska risken för laviner.

Det låter hoppingivande, även om vi ser vid frukosten i Pontresina att det snöar tunga lovikkavantar utanför fönstret. Vi får veta att loppet kommer att köras. En 15-kilometersslinga är säkrad, vilket betyder att vi i korta klassen åker ett varv, medan deltagarna i långa klas-sen åker tre varv.

På startplatsen i Zuoz gör sig 800 deltagare redo för start. Zuoz är start och mål även för den ursprungliga 65-kilometer-versionen av La Diagonela, som går upp till St. Moritz och Pontresina innan det vänder tillbaka till Zuoz igen.

Till skillnad från storebror- tävlingen Engadin Skimarathon i mars körs La Diagonela i klas-sisk stil, vilket passar storebror Thomas och mig perfekt. Det regnar inte längre när vi ställer oss i startfållan, men det är över fem grader varmt.

Bredvid oss står Annika Björkroth, som vi känner igen från hotellet. Hon leder gruppresor från Sverige ner till Engadin med träningsinriktade människor som vill kombinera semester med motion på ett vackert ställe.

»För skidåkning är Engadin

perfekt« menar hon. »Från hotellet i Pontresina kan man åka ner i dalen mot St. Moritz, eller upp till Morteratsch- glaciären. En jättemysig tur är även den in i Val Roseg, där det finns en stuga med servering«.

Starten går och de hurtigaste hurtbullarna försvinner snabbt ur sikte. Vi motionärer håller till höger för att eliten ska kunna passera till vänster om oss på sina andra och tredje varv. Byarna vi passerar — Madula-in, La Punt och tungvrickaren Chamues-ch — är så pittoreska att man misstänker att de har formgivits av någon med an-knytning till Disneykoncernen. Små och överblickbara ligger de där de har legat i hundratals år, i många fall bara någon kilome-ter ifrån varandra, med tydligt avklingande stadsgränser och utan lågprislador och höghus i sina utkanter.

Åskådarmassorna är begrän-sade under den relativt platta inledningen på golfbanan, men ökar rejält när vi skidar rakt igenom La Punt, där invånar-na knäar under vikten av sina komiskt stora koskällor.

På tillbakavägen ökar höjd-skillnaderna, och den tunga snön tvingar lårmusklerna att jobba hårt. För att vi ska åka rätt under vägen och upp mot målet

LA DIAGONELA Skidor på längden och tvären


På spåret Att åka längd i Schweiz kan för svenskar kännas som att gå över ån efter vatten. Men det �nns goda skäl att besöka Engadindalen. Ett av de främsta är Ski Classics-tävlingen La Diagonela.

TEXT HENRIK HARR FOTO MAGNUS ÖSTH

Ski Classics 65 km. Start och mål i Zuoz via St. Moritz och Pontresina.


i Zuoz står det en funktionär där spåret delar sig. Han pekar till höger och ropar ”E-finish line!” med halv-italiensk brytning. Även om rätoromanska är huvudspråk i Engadin utanför St. Moritz, där tyskan härskar, är språkblandningen i prakti-ken fullständig. På tåget hem till Pontresina bubblas det om loppet på både tyska, franska, italienska, engelska och — plöts-ligt — svenska.

Kanske inte så konstigt egentligen eftersom 30 procent av deltagarna i La Diagonela är svenskar. Ytterligare 30 procent är schweizare och resten är en blandning av nationaliteter. Helt tydligt blir det i alla fall att schweizarna gillar att åka längd.

Inte minst syns detta på utbudet av längdskidspår i Engadindalen, som är inget mindre än sensationellt. Klockan åtta varje vintermorgon är 220 kilometer längdspår — för både klassisk stil och skate — nypistade mellan Maloja högst upp i dalen och Zernez längst ner.

Nybörjarna brukar hålla till på sjöarna Sils, Silvaplana och Champfer där spåren är platta. De som vill känna hur hård Engadin Skimarathon är prov-kör banan mellan Maloja och S-chanf. För den som vill ta sig an lite större höjdskillnad erbjuder dalarna Roseg, Morteratsch, Bever och Fex större utmaningar.

Riktiga gränspressare tar Berninaexpressen österut till Diavolezza och följer tågspåren upp i Berninapasset.

De som är sent ute åker på glaciären vid Bondo Alp där

säsongen inte börjar på allvar förrän i mitten av mars.

Svenska längdåkare bör förresten hålla i minnet att debatten om prisbeläggning av längdspår redan är avgjord i Schweiz. Här kostar det pengar att åka längd — 220 kronor för en vecka och 70 kronor för en heldag.

Den minutiösa schweiziska noggrannheten kan dock slå fel ibland, även utan hjälp från vädrets makter. I och med den sena spårändringen för 2015 års Diagonela har mycket fått stöpas om med kort varsel. Skyltning har ändrats, funktionärer till-delats nya uppgifter och åkarna snabbt fått lära sig en ny bana. Det är som upplagt för att något skå gå snett. Vilket det gör.

Svensken Bill Impola är i stor-form och har en komfortabel ledning på över en minut när han åker fel två kilometer från mål. Han följer han efter skotern i stället för att svänga in under vägen mot Zuoz.

I stället för en svensk triumf blir det norsk trippelseger på herrsidan genom Øystein Pettersen, Christoffer Callessen och John Kristian Dahl. Som de sympatiska grannar de är känner de att de inte har vunnit ”på riktigt” och försöker ge Bill Impola segern, men det funkar inte så. Först över mållinjen gäl-ler. Och som Impola själv säger efteråt: »Det är bara idrott. Det finns viktigare saker i livet.«

Undrar om Ramun ser det på samma sätt. Tveksamt. Något säger mig nämligen att nästa års upplaga av La Diagonela kom-mer att fungera ännu bättre. Alldeles oavsett väderlek.

Det är tidigt åttiotal och puckel- åkandet når sin kulmen. Varje alport med självakt-ning håller sig med en rejäl puckel- pist. Självutnämnda proffs, halvproffs och amatö-

rer med vitbågade spegelsolbrillor och pastellfärgade skidoveraller studsar ner mellan skyhöga moguls i den lite knyckiga, trasdockeliknande stil som är basen i åttitalets skidåkning.

Med klistrade knän, våldsam bak-vikt, fäktande stavar och skidspetsar som pendlar som vindrutetorkare i snöglopp knixar sig åkarna ned för pisterna. Då och då ett hopp, benen ut i en ”Spread Eagle” eller snett bak-åtvikta i en ”Back Scratch”. De mer avancerade får till en ”Helikopter” mellan puckeltopparna.

Åkstilen är på gränsen till kokett och det går snabbt.

Men nu är det 2015. Jag har åkt mycket skidor i mina dagar men det är länge sedan jag var i Verbier. Det är ett kärt återseende.

Afterski-klassikern Pub Mont Fort är sig förbluffande likt men den tjugofemårige bartendern får något tomt i blicken när jag berättar att jag beställde min förra öl här vid samma bardisk för trettiofem år sedan.

Vi har redan betat av Valaisdalens trevliga orter som Thyon, Nex, Veysonnnaz och Nendaz med varie-rad åkning, alltifrån familjebackar till högalpint. Solig piståkning och långa uteluncher. Selfies med stora iskalla öl i näven. Vi har offpistat på sluttningarna ner mot Leteygeon nära Lac Dixence och åkt skog med puder mellan granarna.

Så nu är det hög tid för lite puckel. Moguls à la åttiotal. Men finns dom? Och var? Pisten kan se lovande ut på håll, uppe från kabinen. På nära håll är den full av sönderskråade ”sälryg-gar”— avlånga saker med en vass kam omöjliga att svänga över, runt eller på.

Puckelpister av kvalitet förutsätter duktiga skidåkare som ägnar sig åt just

puckelåkning. Då formas stora, jämna pucklar med mjuka dalar. Inte snövari-anten av krabb sjö.

Snowboarding och carving är inte direkt puckelbyggande.

Vi bestämmer att göra det lätt för oss och hyr en guide. Vincent kan Va-laisdalen som sin egen skidjacksficka och några liftar och en kabintur senare befinner vi oss på områdets högsta topp, Mont Fort på 3 330 meters höjd.

Utsikten är slående vacker, vädret är perfekt och synfältet 360 grader. »Kan det bli bättre«, hojtar vi till Vincent. »Yes, it can!«, säger han och pekar snett nedåt berget. Vi skymtar sluttningar som på håll ser ut att ha gåshud. Pucklar. Moguls.

Glädjande nog sitter tekniken fortfarande. Jag kan puckla! Kanske hänger jag inte med samma extrema bakvikt, studsar inte lika duracellartat som på åttiotalet. Men det funkar.

Vi avrundar kvällen på bästa tänk-bara sätt; med ett glas rödvin från Valaisdalen framför brasan på hotell Mirabeau, hotellet där Lasse Åbergs kultrulle ”Snowroller” spelades in. Delar av filmteamet bodde här och på väggen hänger en signerad affisch med Åberg och Skolmen i full utrustning.

Norskfödda Chris Stuckelberger, som ägt hotellet sedan 1974 frågar om vi vill ha något mer från baren. Men vi är inte tjugo längre och det dags att runda av. Vi lämnar Verbier’s nattliv åt yngre generationer. Det är ju en skiddag imorgon också.

Vi hyfsar glasen och konstaterar att vi hittat det vi sökte: den perfekta puckelåkningen! Och som bonus en skärva av ett pastellfärgat åttiotal.

Pucklar – finns dom?

LA DIAGONELA

Den unge bartendern får något tomt i blicken när jag berättar att jag beställde min förra öl här vid samma bardisk för trettiofem år sedan.

DÅ DET BEGAV SIG. Full Duracell i den lite knyckiga, trasdockeliknande stil som var basen i åttiotalets skidåkning. Så har vi ju modet förstås …


TEXT JOHN BARK FOTO MALCOLM HANES



Bland gröna kullar och små vinfält tronar medeltidsborgarna Castelgrande, Castello di Montebello och Castello di Sasso Corbaro ovanför Bellinzona.


Vi är på väg söderut med Wil-helm Tell Express från den tysktalande delen i Götschenen till den italienskspråkiga kanto-nen Ticino. Naturen i Schweiz är lika dramatisk och varierad som kulturen. Det är ett land fullt av paradoxer på alla plan och Ticino är inget undantag.

Här finns plats för både kulturfolket och finansetablissemanget.

Sankt Gotthardstunnelns mörker är långt. När det ljusnar igen på andra sidan bergskedjan har vi gått från en språkregion där schweizer-tyskan regerar och folket äter rösti, till söderns skönhet där den italienska matkulturen råder.

Vi förflyttar oss till den italienska delen och nu ropas stationsnamnen ut på italien-ska: Airolo, Piotta, Quinto och Primadengo.

Landskapet har förvandlats från hög- alpint till ett grönskande medelhavsmiljö med den skimrande Luganosjön framför ögonen med berg som likt de norska �ordarna stupar rakt ner i det stora blå.

Till Ticino drar det schweiziska storstads-folket för att möta våren i den solsäkraste delen av landet. Ticino är också Schweiz viktigaste finanscentrum efter Zürich och Genève.

Hit har alltid folk med gott om pengar sökt sig, men även kultureliten. Kända mu-siker, författare och konstnärer har under alla tider dragits till det behagliga mikrokli-matet. Författaren och Nobelpristagaren Herman Hesse är bara en i raden.

Förr isolerades kantonen om vintrarna när passen blev oframkomliga. När Sankt Gotthardtunneln öppnades 1882 förvandla-de regionens ekonomi. Nu är Ticinoborna åter rädda för att bli isolerade. Under ett år framöver stängs den nuvarande tunneln för att ge plats åt en ny 57 kilometer lång tunnel. Tunnelbygget har pågått i 20 år och invigs 2016. En teknisk bedrift minst lika stor som den tidigare konstruktionen.

»Vi har blivit lovade att man ska göra allt för att vi inte ska bli avstängda från ytter-världen, men inga konkreta förslag har vi

fått än«, säger vår guide Patricia. »Det blir väl via Italien som vi får hålla kontakten med övriga Schweiz och Europa.«

Den schweiziska varianten av demokrati råder också här, med folkomröstningar och finmaskigt självstyre. Schweiz är ett decentraliserat land. I över hälften av Ticinos kommuner finns färre än femhundra invånare, men de har ändå ett betydande självbestämmande. Makten är med andra ord lokal. Schweizaren eftersträvar stabilitet i varje situation och är ofta skeptisk till förändringar.

»Självbilden säger att vi är hederliga, hårt arbetande och välorganiserade. Vi tycker oss ha förtjänat vår rikedom. Stabiliteten lockar«, kommenterade förfat-taren Irena Brezna i en intervju i Dagens Nyheter nyligen.

När dalgången Valle Leventina smalnar av stannar tåget i Bellinzona. Staden må vara kantonens huvudstad, men det är Lugano som är Ticinos metropol. Bellinzona har däremot det historiskt sett bästa strate-giska läget mellan Alperna och Lombardiet, där vägarna mellan de olika bergspassen löper samman.

Under århundraden var det ur säkerhets-synpunkt den viktigaste knutpunkten, som skydd mot inkräktare av alla slag. Här bygg-des redan på 1100-talet gigantiska borgar och bastioner som i dag är stora sevärdheter som till exempel världsarvet, den magnifika medeltidsborgen Castelgrande. Härifrån har du de två andra borgarna Castello di Montebello och Castello di Sasso Corbaro inom nära synhåll. Strategiskt placerade strax ovanför Bellinzona, bland gröna kullar och små vinfält.

Ticino blev självständigt 1803 och inlem-mat i förbundet först efter Wienkongressen 1814 –15. Då hade Schweiz århundraden av krig och femton år som fransk lydstat bakom sig.

Under sommarhalvåret hålls här regel-bundet konserter av olika slag på Castel-grandes borggård. Scenen är magnifik och akustiken likaså sägs det. Innanför Belizonas gamla stadsmurar är det lätt att i fantasin

återkalla Medeltiden. Piazza Nosetto är omgärdad av fasader med inmurade byster av Petrarca, Dante och Galileo.

Vi vandrar längs gator kantade av vackra patricierhus med smidda balkonger till torget Piazza Collegiata, ett typiskt ita-lienskt torg, trivsamt och fullt av kaféer och restauranger. Annars är Bellinzona inte så insmickrande och glamorös som grannstä-derna Lugano, Locarno och Ascona.

På Lugano’s Via Pessina slår vi oss ner på det klassiska Grand Café Al Porto bland alla andra som vill synas. Det har man gjort i över två sekel. Så är också kaféet det enda i Schweiz som fått vara med i den klassiska italienska krog- och kaféguiden Locali storici d’ Italia. Luganos vardagsrum är annars Piazza della Riforma, delvis öppet mot sjön och bergen och med de stora kaféerna Vani-ni och Olimpia mittemot varandra.

En båttur på Luganosjön är närmast ett måste. Vi tar turen till Morcote en liten slumrande medeltidsby som klamrar sig fast på bergssluttningen utmed sjön. Sedan 900-talet var byn centrum för fiskare och annan handel på sjön.

För den som vill anstränga sig lite kan man nå byn till fots genom att först ta bergbanan upp för berget San Salvatore och sedan vandra längs en väl skyltad och lagom krävande vandringsled. Turen går i en cirkel runt berget till Morcote där du bland annat passerar den pittoreska konstnärsbyn Caro-na. Allt som krävs är bra skor och en extra flaska vatten.

På kvällen blir det ett besök på en klassisk grotto. Det finns hundratals grotto i Ticino, enkla restauranger som serverar rustik och enkel mat. Innebörden av en grotto var förr en sval förvaringsplats för mat, dryck och förnödenheter.

Lite som ett kallförråd, ett utomhusskaf-feri eller kanske jordkällare där man samla-des för att äta och dricka i all enkelhet.

En klassiker är Grotto Circolo Sociale utanför Lugano, ett ställe som författa-ren Hermann Hesse ofta besökte på sina vandringar utmed Luganosjön och som han beskrev så här: »Det nakna stenbordet och

TICINOTILLBAKA TILL

Från Lugano tar du båten till Morcote omgiven av bergen.


Lugna Lugano Ticino med sina stora sjöar som Maggiore och Luganosjön är ett naturskönt område som under alla tider lockat både konstnärer och �nansfolk. Denna sydliga kanton är schweizarnas italienska enklav.

TEXT & FOTO JÖRGEN ULVSGÄRD

Ü


stenbänken under körsbärsträdet, lagerblad eller buxbom, en lerkanna full av rött vin i kastanjens skugga, lite bröd och getost — det är allt man behöver«, skriver Hesse.

Hans stamställe, som låg nära hemmet i Montangola, var annars Grotto Cavicc vid berget Collina d’Oros fot. Hit kom han näs-tan dagligen för att diskutera med vänner, dricka vin och spela boccia.

Han älskade som bekant sitt Ticino dit han flydde efter första världskriget och där han stannade till sin död 1966.

Nästa år firas att det var sjuttio år sedan han fick Nobelpriset. Det var femtio år sedan han dog. Här levde Hesse ett an-språkslöst liv och ingen schweizare förstod egentligen vem han var förrän han till lokal-

befolknings stora förvåning fick Nobelpriset. Böcker som Stäppvargen, Glaspärlespelet och Siddharta skrev han här.

På Lago Maggiores norra strand ligger de soliga systerstäderna Locarno och Ascona inbäddade i palmer och magnolia. I Locarno är alla skyltar på italienska.

Detta var en gång ett handelscentrum där de rika familjerna skapade sina förmögen-heter på spannmål, siden och salt. Gränden Via Panigari var bagarnas gata och finns omnämnd redan på 1300-talet.

Från Locarno till Ascona är det bara tre kilometer. Den vackra strandpromenaden, de slingrande gränderna och de romantiska små restaurangerna är typiska för Ascona. Berömd är också kyrkan Santa Maria della

Misericordia med sina vackra fresker. Konstnärer, författare och kulturperson-

ligheter har alltid dragits till Ascona. Natu-risterna kom hit redan vid förra sekelskiftet.

Vi tar båten till den lilla ön Isla Brissago i Lago Maggioresjön. Här anlade Baronessan Antoinette Saint Leger en romantisk bota-nisk trädgård 1885.

I början av förra seklet var det magnifika huset på ön en samlingspunkt för den intellektuella europeiska eliten. Idag är kändisfaktorn inte lika hög, men en glimt av forna tiders sociala liv får man dock av de gamla svartvita bilderna som hänger på väggarna.

På Isla Brissago visar Ticino som italiensk medelhavsenklav upp sitt rätta ansikte, naturligt, sinnligt och vackert.

Nästa år i augusti är det 70 år sedan Herman Hesse fick Nobelpriset och 50 år sedan han dog. Det var

här i kantonen Ticino han kom efter flykt från första världskri-get i Tyskland.

Hans böcker har översatts till mer än 60 språk och sålts i närmare 200 miljoner exem-plar. Hit kommer ofta Patty Smith, ”punkens Gudmor” för att spontant hedra sin idol med en konsert.

Bredvid Hessemuseet i Montagnola står hans hyreshus i barockstil, Casa Camuzzi fort-farande kvar, men är tyvärr inte tillgänglig för turister.

Hesse hann med tre giftermål under sitt liv, den senaste var en Österrikisk kvinna från Wien som redan som 15-åring började skriva kärleksbrev till författaren. Naturen var hans källa till kunskap.

»Bladen av varje träd och blommor och frukt är välkänd för mig och alla är mina vänner.

Jag vet hemligheter som bara jag och ingen annan vet. Att förlora ett av dessa träd är för mig att förlora en vän«, skriver Hesse som var en passionerad naturvän.

Här häckadeHerman Hesse

Santa Maria degli Angeli kapell, ritat av den världsberömde arkitekten Mario Botta, är ett underverk av modern arkitektur med målningar av Enzo Cucchi.

Den speciella arkitektoniska formen och ljuset i kyrkorummet är en stark nästan religiös upplevelse. Kapellet och den vidunder-liga utsikten över alplandskapet är väl värt ett besök.

För att nå kapellet tar du linbanan från byn Rivera utanför Lugano. Det finns en tågstation vid Rivera-Bironico. Botta ligger även bakom Casinò di Campione i Campione d’Italia och en mängd andra byggnader.

Ticinoarkitekten Mario Botta och Monte Tamaro


Konstnärer, författare och kulturpersonligheter har alltid dragits till Ascona. Naturisterna kom hit redan vid förra sekelskiftet.

Passagerarbåtar tar dig mellan städer och byar runt sjöarna.Vår guide Patricia redo att ta oss vandringsleden på berget San Salvatore ner till byn Morcote.Kyrkan Monte Tamaro är en arke-tektonisk pärla värd ett besök. Missa inte städernas många mat- och prylmarknader.

På kvällen blir det ett besök på en klassisk grotto. Det �nns hundratals grottos i Ticino, enkla restauranger som serverar rustik och lokal mat. Innebörden av en grotto var förr en sval förvaringsplats för mat, dryck och förnödenheter.


Kultur-resor



Så mycket mer än bara en resa. Ett land där resor med tåg är lika spännande som avkopplande. Boka din biljett på Swisstravelsystem.com

Grand Train Tour of Switzerland.

Gla

cier

Exp

ress

, F

ilisu

r, S

wit

zerl

and


Det finns inget som överträ�ar stunden när solens första strålar letar sig upp på de grönskande alptopparna och sakta målar

hela landskapet i färg. Ännu sover människorna i byarna,

sånär som på några tidiga äventyrsentusi-aster som tålmodigt väntar på att linbanan ska hosta igång för dagen. Med skidor, cyklar och vandringskängor i högsta hugg vittnar de tidiga morgonfåglarna om vad som väntar – en dag full av äventyr.

Just idag är jag en av dem som ska få utforska den majestätiska omgivningen från cykelsadeln. Här, i bilfria Zermatt, infinner sig ett lugn som gör det svårt att vara stressad och nervös. När byn sakta vaknar till liv ansluter jag mig till skaran av cyklister som stuvar in sina cyklar i bergståget som tar oss upp på glaciären vid Gornergrat.

Tåget letar sig upp mellan tall och fura och slutligen når vi, jag och min guide för dagen, dagens första topp. Överallt är Matterhorns karakteristiska siluett närvarande. Rofyllt cyklar vi över grön-skande vidder, längs porlande �ällbäckar och kristallklara glaciärsjöar. Ständigt ackompanjerade av kobjällror och bräkan-de bergsfår. Zermatt är den första av fyra

orter i Valais som jag ska besöka. Kvar återstår Sierre Anniviers, Nendaz och Champéry/Portes du Soleil.

Årligen badar Valais i 300 soldagar, vilket skapar perfekta förhållanden för vin- och fruktodlingar. Schweizarna, som är ett välmående folk med känsla för kvali-tet och passion, bjuder stolt på de lokalt producerade vinerna i kombination med traditionella maträtter.

I Valais är allt jag kommer i kontakt med av hög kvalitet — maten, vinet, cykelstigarna, upplevelserna, vägarna, tågen, hotellen.

Min rofyllda dag i Zermatt har nått sitt slut, och med hyrbilen sätter jag fart mot de väntande destinationerna. De kommande dagarna varvas lugna cykelturer med fart-fyllda äventyr i olika cykelparker runt om i Valais, bland annat i St-Luc.

Här trivs den fartglade cyklisten som vill susa ner för berget över hopp, stock och sten iförd full enduroutrustning som värsta motocrossföraren. Men det fina med Valais är att alla får plats och kan samsas, oavsett om du är en rutinerad cykelräv eller nybörjare.

När jag lämnar Valais blir det på återse-ende. För visst är det sant så som regio-nens egen slogan låter berätta – Valais är för evigt graverat i mitt hjärta.

Mountainbike, vandring och skärm-flygning. Spa, vin-provning och gastro-nomiska upplevelser. Oavsett vad du lockas av kan du vara säker på att sommaren i Valais visar sig från sin bästa sida.

Koppla av på Val d’Illiez. Spaanläggningen med en av Schweiz varma glaciärkällor, belägen mitt i Portes du Soleil. I det naturligt varma vattnet kan du låta kroppen slappna av efter en dag på cykel.

Bo på vingård. Valais förhållande till solen är en riktig kärleksförklaring som skapar perfekta förhållanden för både vin- och fruktodlingar. När du ändå är här – ta chansen och övernatta på en privat vingård. Du bjuds på vinprovning, middag och frukost gjord på lokala råvaror, som garanterar fantastiska smakupplevelser.

Testa elcykling. Utan tvekan veckans häftigaste upplevelse. Med hjälp av elcykelns hjälpmotor som drivs när du trampar, orkar du trampa i stark motlut och tack vare cykelns tyngd är den lättare att manövrera även i medlut.

Våra val i Valais:

VÄGVAL I VALAIS


TEXT & FOTO SOFIE LUNDMARK

FOTO: CHRISTOF SONDEREGGER


När jag tänker på schweiziska ostar (och det gör jag gärna!), ser jag framför mig alper med betande kor, högt, högt upp där grönt gräs möter blå himmel. Jag ser enorma osthjul i form av Gruyère och Em-

mentaler, härligt smält ost i fonduegrytor och raclettejärn och enorma grottor där fantastiska ostar ligger på rad för att sakta men säkert nå fram till perfektion.

Den småskaligt framställda opastöriserade osten är en självklar del av den schweiziska matkulturen.

Mest känd av alplandets ostar är Emmentaler men den som uppskattas mest av gourmander av alla slag är den välbekanta Gruyèreosten. Efter ett års lagring av en Gruyère är smaken så fyllig att det räcker med en bit bröd för att bli mätt. Ett svalt chasselasvin kompletterar detta mellanmål väl.

För de som botaniserat mer bland de schweiziska ostarna kan de lite mindre kända hårdostarna Appen-zeller, Etivaz och Sbrinz vara spännande att upptäcka. Inte att förglömma är Racletteosten som gärna avnjuts på toppen av berget med tillbehör som potatis, skinka, salami & pickles.

Alplandet Schweiz är bland de bästa i världen på att slå vakt om sin traditionella osttillverkning. Hela 70 pro-cent av ostproduktionen består av opastöriserade ostar. Ysterierna är små och lokala och ligger där beteshagarna är som bäst, ofta högt uppe på bergssluttningarna där gräset är saftigt och rikt på näringsämnen. När det gäller produktionen av dessa ostar är det färsk sommarmjölk från friska djur som gäller.

Den småskaliga tillverkningen är nämligen en förut-sättning för att göra ystningen så säker som möjligt.

Schweiz är ett ganska anonymt vinland, men producerar viner av yppersta klass. I skydd av Jurabergen och Alperna är klimatet perfekt för vinodling. Det är framför

allt gröna druvor som odlas med den schweiziska nationaldruvan Müller-Thurgau i spetsen.

På sluttningarna av Mont Fleuri ner mot Genève- sjön utanför Montreux ligger vinfälten tätt.

Här trivs den klassiska chasselasdruvan som bäst. De ger viner med drag åt Sauvignon Blanc.

Den vanligaste gröna druvan är chasselas, som ibland går under andra namn som fendant. gutedel och dorin beroende på var den odlas. I de fransktalande kantonerna är Valais, Vaud och Neuchâtel de viktigaste vinregionerna som producerar 80 procent av de schweiziska vinerna.

De tysktalande kantonerna representeras av Thurgau, Schaffhausen, Zürich och Graubunden och den italienskspråkiga av Ticino.

För den som vill botanisera i de schweiziska vinerna är ett besök i vinbutiken Histoire de Vins i kvarteret Carouge på 35 Rue Saint-Joseph i Genève ett bra tips:

www.interetsdecarouge.ch/histoirevins

Doften av kaffe slår emot oss när vi öppnar dörrarna till Juras fabriker och rosteri i staden Niederbuchsi-ten en timmes tågresa från Zürich.

I rosteriet står rosterimästaren Turan Demir vid en av maskinerna och testar minutiöst kvalitén på det rostade kaffet som hamnar i slutbehållaren.

Dagens utetemperatur styr fuktig-hetshalten och påverkar inställningen likaså de olika odlingsförutsättningarna varifrån råvaran kommer. Ju högre växt- platsen ligger desto längre är rostnings-processen.

»För mig är kaffe inte bara något som ska intas slentrianmässigt. Det är en passion som jag lägger ner hela min själ i. Jag njuter hellre av en kopp riktigt gott kaffe än ett par av mindre kvalitet«, säger Turan, sprätter upp kaffesäcken från Colombia och häller ner bönor i maskinen för rostas och malas.

Det är inte svårt att förstå när Daniel Heiniger, chef för rosteriet, berättar om

de steg kaffebönan genomgår innan kaffet förpackas för försäljning. Trettio ton kaffe används årligen bara för att testa fram den optimala kvaliteten. Totalt 120 ton produceras varje år.

»En bra kaffemaskin måste ha den högsta kaffekvaliteten för att komma till sin rätt. För åtta år sedan fick jag ledningen med mig för att bygga ett eget rosteri«, säger Daniel Heiniger. »Det är ingen idé att vi lägger ner pengar och kraft för att forska och tekniskt utveckla våra kaffemaskiner till perfektionism om vi inte samtidigt bryr oss om slutprodukten som ju är kaffet«.

Innan vi själva får smaka på en kopp kaffe i Juras eget kundcafé tittar vi in i verkstadsdelen som ligger vägg i vägg med rosteriet. Här möter jag kunden Beat Leu som passar på att göra en service på sin maskin på vägen hem från en affärsresa till Bern.

»Jura har utan tvekan världens bästa automatiska kaffemaskin«, säger han.

Vinnande schweiziska viner

Ett ka�erosteri värdigt en riktig ka�emaskin

DRYCK

Gott gry i Gruyère

»Schweiz som vinland är väldigt intressant. Vid varje besök har jag provat mycket bra viner med kvalité och känsla. Mina favoriter kommer från Valais. Utmärkande för Schweiz som vinland är lätta och snygga viner med elegans och friskhet«.


”Histoire de Vins” i kvarteret Carouge.

Daniel Heiniger, chef för rosteriet

Bondekooperativet ETIVAZ består av 72 mjölkbönder som tillverkar och lagrar smakrika Gruyèreostar av opastöriserad sommarmjölk. FOTO: BRUNO EHRS

Petter P-Lex Alexis Askergren Artist, sommelier och entreprenör


Den berömda alpbyn med sina ståtliga hotell och anrika historia har stått värd för två olympiska vin-terspel, 1928 och 1948. St. Moritz är idag plat-

sen för ett antal internationella tävlingar, bland annat den alpina världscupen i mars 2016. Men St. Moritz är förstås inte bara tävlingar och sport på elitnivå.

St. Moritz har en lång tradi-tion av vintersport och alpina aktiviteter. Men det var britterna som på allvar utvecklade byn till en vintersportort. År 1864 bjöd hotellägaren Johannes Badrutt sina brittiska sommargäster att komma tillbaka även under vin-terhalvåret. De var tveksamma men då Herr Badrutt lovade stå för vistelsen om de inte skulle bli nöjda, återkom de när vin-tern stod för dörren. Satsningen blev en succé — gästerna kom igen år efter år och lockade med sig nya resenärer. St. Moritz blev platsen att synas på, både i backarna och på etablisse-mangen. Elever och skollag från Cambridge och Oxford kom till byn för att spela bandy på den frusna sjön och det anordna-des kälktävlingar på den lokala landsvägen.

Medlemmarna i byns äldsta

sportförening, St. Moritz Tob-bogan Club, är fortfarande till övervägande del engelsmän. Klubblokalen utgörs av en egen restaurang i det lyxiga Hotel Kulms bottenvåning. I anslut-ning ligger den specialbyggda kälkbacken som bjuder på hastigheter på över 100 kilome-ter i timmen, huvudet först.

Går man igång på adrenalin-kickar kan man även åka bob på Olympia Bob Run. Banan

byggdes år 1904 och är den enda i världen som är konstrue-rad i snö och is — en 1722 meter lång, krokig och på vissa ställen tubliknande bana, även kallad världens största isskulptur. Vill du prova hur det känns att fara fram i 135 km i timmen i en isränna går det bra att som beta-lande gäst klämma in sig bakom föraren på fyramansbobben. Efter 75 sekunder är du nere och känslan är garanterat eufo

risk! För många räcker det dock att avnjuta tillvaron i St. Moritz på ett lite lugnare sätt. Hotellet Badrutt’s afterski tillbringas med fördel framför lobbyns sprakande stockvedsbrasa med en toddy eller ett glas bubbel i handen.

Vintersäsongens sportsliga höjdpunkt är de årliga hästtäv-lingarna på den frusna sjön. I januari går Worldcup i snöpolo av stapeln med några av värl-

dens bästa polospelare som del-tagare. Därefter efter är det dags för White Turf i trav och galopp. Tävlingarna grundades år 1906 och har med tiden utvecklats till en elegant folkfest i snön.

Eftersom prispengarn är bland de mest generösa i Schweiz är det många som känner sig manade att tävla på 1846 meters höjd. Som åskådare kan man spela på alla lopp, utom tolkning som är den ursprungliga grenen. Tolkning är kapplöpningar där skidåkare dras fram av galopperande full-blodshästar i ett vitt moln av snö och is. Precis som för över 100 år sedan äras vinnaren genom att koras till Kungen av Engadin.

Mellan hästtävlingarna spelas det även kricket på den frusna sjön. Traditionen började för tjugo år sedan och varje säsong deltar ett flertal internationella kricketlag.

Möjligheterna att utöva akti-viteter på olika nivåer varierar mellan olika vinterorter. I Zermatt kan du åka skidor året om på glaciärerna. I Saas-Fee, inte ligger långt därifrån, äger World Cup i isklättring rum i det lokala parkeringshuset med ett underhållande kvällsprogram.

Om du vill klättra i de riktiga bergen är det klokt att anlita en guide. Vädret är nyckfullt och ombytligt och erfarenhet och lokalkännedom är nödvändigt.

På somrarna förvandlas alporterna till perfekta platser för en mängd sommarsporter, vandring och golf är några. Skridskobanor blir till tennispla-ner och du kan hyra alla typer av cyklar inklusive elcyklar — eller varför inte häst — för att utforska de dramatiska omgiv-ningarna. Från den vackra Belle Epoque-byn i Interlaken kan man till exempel cykla upp till Grindelwald med utsikt från det mytomspunna Eigerberget.

Vattensport är också populärt sommartid. Sjöarna är många och i Engadin kan man se både kappseglingar och World Cup i kitesurfing. På de större sjöarna kan du också hyra båt, med eller utan besättning. Att segla på Genèvesjön är en fantastisk upp-levelse. Här tränar även proffsen med framgång. Alinghilaget tillhör den kanske mest kända segelklubben, Société Nautique. Laget vann sensationellt Ame-rica’s Cup 2003. Fyra år senare upprepade laget succén.

Numera tävlar Alinghilaget i Extreme Sailing-serien och har man tur kan man se dem träna på Genèvesjön i sin högteknolo-giska katamaran.

Om du är i Genève och har tid över bör du passa på att besöka Olympiska museet i Lausanne. Museet stod klart 1993 och är en hyllning till elitidrotten. Vid top-pen av entrétrappan möts man av spelens välkända symbol och citatet: ”Högre, längre, fortare”.

Ett ordspråk att ta till sig även som sportutövare på turistnivå. Eller bara begrunda i lugn och ro framför afterskibrasan.

SPORTNATIONEN


Säg vintersport och det är svårt att inte tänka på St. Moritz.TEXT CAMILLA ALFTHAN

Nattåkning under fullmånen med vy på Piz Palü (3900 m) och Piz Bernina (4049 m). Klassisk a�schkonst. Kälke med Badrutt’s hotellet i bakgrunden. Cykling på Corvigliaberget i St. Moritz där World Cup- finalerna i alpint skidlopp äger rum nästa år.

White Turf på den frusna sjön.

© S

WIS

S-I

MA

GE

.CH

/AN

DY

ME

TT

LE

R /

/ ©

SW

ISS

-IM

AG

E.C

H/G

IAN

AN

DR

I G

IOV

AN

OL

I //

© S

WIS

S-I

MA

GE

.CH

/M.

WE

INT

RA

UB

//

© S

WIS

S-I

MA

GE

.CH

/AN

DY

ME

TT

LE

RM

AR

KU

S G

RE

BE

R /

/ A

FF

ISC

H F

RÅ

N O

LYM

PIS

KA

MU

SE

ET

I L

AU

SA

NN

E.

© C

AM

ILL

A A

LF

TH

AN


När Petter Askergren, den svenska rappens gud-fader, kommer upp ur vattnet i Lej da Staz har han ett gummirep kring midjan. Andra änden av repet sitter runt midjan

på hans lagkamrat Marcus Hultgren. Marcus har inte direkt bogserat Petter genom vattnet, bara gett honom lite draghjälp. Den typen av bistånd är tillåtet i sporten swim-run, precis som fenor, handpaddlar och dolmar mellan låren för att förbättra fl ytläget.

Vi är i slutskedet av premiärtäv-lingen i Engadin Swimrun, ett av de mer extrema exemplen på hur Schweiz har börjat marknadsföra sig som sommardestination.

Egentligen har Alperna varit ett sommarresmål ändå sedan Julius Caesar gick i kortbyxor. Mest för opassliga överklasseuropéer som kom för att dricka brunn i St. Moritz. Faktum är att orten inte ens betraktades som en vinterort förrän på 1860-talet.

Idag kommer besökare av alla möjliga anledningar, men fortfaran-de mest för skidåkningen. Det fi nns en seg fördom om att Alperna är något man bara åker till på vintern. Precis som det är en fördom att rap-musiker inte ägnar sig åt multisport. Bevisligen fi nns det åtminstone en som faktiskt gör det. Och bevisligen fi nns det delar av Alperna, som Eng-

adin, som fungerar alldeles utmärkt som sommardestinationer.

De mest extrema sommarbesökar-na ägnar sig som sagt åt swimrun – sporten som uppfanns i Sverige och som varvar simning med löpning, gärna under krävande förhållanden ute i naturen. För att simma i alpsjöar, fyllda av smält snö och glaciärvat-ten, krävs det lite mer än bara god kondition och tjockt pannben.

Starten för Engadin Swimrun går i Malojapasset väster om St.Mortiz. Efter den högt belägna första sim- sträckan springer deltagarna ner till den betydligt varmare Lej da Segl och har möjlighet att återfå kroppsvärmen under löpningen. Åtminstone nästan alla. Vid kontrollen i byn Segl-Maria sitter en skäggprydd deltagare på asfalten och skakar under en värmefi lt, genomfrusen efter att ha startat i en alltför tunn våtdräkt.

När Petter och Marcus kommer springande till Lej da Staz har de re-dan hållit på med sim/löpväxlingen i sex och en halv timme. De är en timme och 20 minuter efter ledarduon, trötta men fokuserade.

»Det känns okej«, säger Petter, »förutom en stor blåsa på vänster fot«.

Lagkapten Marcus bestämmer att det är för sent i tävlingen för att bry sig om sånt. Han är mer intres-serad av att hans lagkamrat får i sig energi.

»Vad dricker du? Har du ätit?« frågar han Petter. »Här – ät lite kött. Och bananer. Kom igen, du behöver energin. Vi har åtta kilometers löp-ning nu, sedan får vi simma igen. Nu kör vi!«

Efter den sista simningen över

Lej da Champfér har Marcus och Petter bara en platt löpning kvar längs stranden fram till målet i Silvaplana. De blir det 13:e laget som korsar mållinjen, av totalt 53 som klarar sig hela vägen.

Nästa morgon haltar Petter när han kommer ner till frukost.

»Mina tår är helt förstörda«, säger han. »Det var ett par gånger utefter banan när jag verkligen ville ge upp. Men det var ett kanonfi nt lopp. Jag har varit i Schweiz ett par gånger tidigare, mest på vintern, men Alperna är verkligen underbara på sommaren också«.

Med andra ord kan en sommarse-mester i Schweiz vara hur ansträng-ande som helst, men det fi nns gott om sätt att göra upplevelsen mer behaglig. Alperna är sedan länge be-folkade på ett sätt som den svenska ¢ ällkedjan inte är, vilket borgar för en mer civiliserad nivå på bekväm-ligheterna. Och närheten till Italien betyder godare återhämtningsmat.

Dessutom var ju de schweiziska alperna ursprungligen en sommardestination, som sagt. Så vem bestämde att den varma årstiden är lågsäsong? Det låter helt enkelt som en fördom.

SWIM RUN


Längd: 53 325 meter (47 450 löpning/5 875 simning)Obligatorisk utrustning: Våtdräkt, vissla, kompass, första hjälpenbandage, GPS trackerLag: TvåmannaNästa tävling: 10 juli, 2016Anmälan: Anmälningen till Engadin Swimrun 2016 öppnar i novemberOnline: www.engadinswimrun.ch

Engadin Swimrun

Världens tu� aste sportgren Att det går att åka skidor i Schweiz är ingen nyhet. Men simma? Den nya svenska sommaridrotten swimrun – en kombination av simning och löpning – känns märkligt nog helt naturlig bland Alperna.TEXT HENRIK HARR FOTO NADJA ODENHAGE /JAKOB EDHOLM

Efter den högt belägna första simsträckan springer deltagarna ner till den betydligt varmare Lej da Segl.


Laax ligger egentligen inte krångligare till än någon an-nan alpin skidort. Det bara känns så. Följaktligen slår

destinationen ur underläge, vilket är en anledning till att Laax har valt att satsa på nytänkande i stället.

Resultatet har blivit en av Alper-nas mest moderna och innovativa skidorter, och en som andra sneglar åt när de planerar inför framtiden.

Laax har 1 500 invånare och ligger i Glarusalperna i östra delen av Schweiz, drygt två mil från kanto-nen Graubündens huvudstad Chur. Dit tar man sig med tåg från Zürichs centralstation på en och en halv timme, och sedan vidare med buss. Vintertid går det även en fl ygbuss direkt till Laax, som tar ungefär lika lång tid.

Väl framme i Laax hittar man lif-tarna i den norra delen Murschetg, där även de uppmärksammade hotellen Riders Palace och Rocks Resorts ligger.

Längre upp på bergssidan går en av Europas modernaste stolliftar mellan Plaun Lavadinas och Fuorcla Sura.

De svängbara gondolerna har formgivits av Porsche Design Studio och är försedda med solpaneler som värmer upp sätena. Oavsett vad man tycker om att Porsche ritar liftgon-doler (vore det inte bättre om Anja Pärson gjorde det?), är det ganska skönt att sitta varmt på väg upp.Sammanlagt har skidområdet kring

topparna Laaxer Stöckli och Glarner Vorab hela 235 kilometer pister, va-rav 70 procent ligger mellan 2 000 och 3 000 meters höjd. Detta säkrar god snötillgång trots att en stor del av området ligger på sydsluttningar. Tack vare ett massivt jordskred för 10 000 år sedan fi nns inga skug-gande berg i söder, vilket ger något mjukare eftermiddagssnö i de lägre pisterna. Å andra sidan innebär det att det är gott om sol även sent på dagen, och sköna, ostörda vyer.

Det lustiga med Laax är att foku-set på smidighet och nytänkande nästan döljer det faktum att själva skidåkningen är fantastisk på fl era fronter. Sluttningarna kring Crap Sogn Gion är relativt mjuka och för-låtande för den som behöver svänga av sig ringrostigheten eller vill heja på barnens störtlopp. Men Laax har även en av Europas största halfpiper och markerad o� piståkning som enligt många slår andra svenskfa-voriter på fi ngrarna. För de riktigt äventyrliga går det till och med en linbana från Crap Masegn upp till Vorabglaciären.

När dagens övningar är slut låser man in skidor och stavar i ett skåp nere vid liften, ännu ett bevis på hur logik och genomfört servicetän-kande underlättar och frigör tid till annat. När alla europeiska skidorter ser ut så här kommer dagens gäster att kunna säga att de såg det för första gången i Laax.

MAXAT I LAAX. Känslan av att Laax är en otillgänglig skidort har tvingat den att tänka i nya banor. Och lyckats. Här får besökare uppleva en av Alpernas snyggaste och smidigaste skidorter, och o� piståkning utöver det vanliga.

LYFT FÖR LAAX


TEXT HENRIK HARR FOTO LAAX, SWITZERLAND TOURISM


Tänk tanken att få ditt hotellrum placerat där miljön är som häftigast och på platser där inga hotell får byggas. Visst är det fantasieggande. En dröm som kan förverkligas med det mobila hotellet CUBE 365

i Valaisdalen i Schweiz.

CUBE 365 handlar om ett helt unikt mobilt hotellrum, med samma dimensioner som en fartygscontainer. Det mobila hotellet är designat av Sierre, Salgesch med stöd från Bureau des Métiers i Valais.

Det är världens första mobila hotell fullmatad med den senaste tekniken i syfte att gästerna på bästa sätt ska kunna upptäcka och njuta av Valaisdalens spektakulära omgivningar på platser där annars inga hotell finns.

52 olika platser är noggrant utvalda, en ny plats för varje vecka. Gästerna vet däremot inte i förväg vart det bär iväg kommande vecka. Det är en hemlighet med syfte att öka spänningen … Läs mer om projektet på www.cube365.ch

Orten Nax i Valaisdalen ligger högt uppe på en bergskam med en vidunderlig utsikt. Här ligger värl-dens förmodligen första och enda

botiquehotell, Maya Boutique hotel, byggt av höbalar. Det är en helt igenom ekolo-gisk byggnad där isoleringsmaterialet i de metertjocka väggarna består av pressat hö.

Paret Louis och Lisa Papadopoulus inspirerades av den byggteknik som bön-derna i USA använde runt sekelskiftet och beslöt att prova metoden. »De som kommer hit drivs av en ekologisk livsstil. Ett energisnålare hotell går inte att uppbringa«, säger Louis.

I omgivningarna finns många aktiviteter för gästerna som till exempel snöskovand-

ring nattetid i månljus längs en snitslad led uppför berget. Angenämt och inte alltför ansträngande med trevliga små matstopp runt stockeldsbrasor där det serveras schweiziska delikatesser.

Från hotellet är det nära till Nendaz, med stopp på vägen i byn Hérémence, en gammal typisk alpby med välbevarade chalets i klassisk schweizisk stil.

Mitt i byn står en annorlunda bygg-nad, betongkyrkan Saint-Nicolas, ritad av Walter Förderer och invigd 1971. Det sägs att det blev så mycket betong över när ett av världens största dammbyggen, Grande Dixcence, skulle genomföras i trakten i slutet av 1960-talet att det räckte för att bygga kyrkan.

Glaciär Expressen. Världens långsammaste expresståg är också det mest kända. Tåglin-jen förbinder de alpina orterna St. Moritz och Zermatt. Det rödvita tåget passerar

inte mindre än 291 broar och 91 tunnlar under resan. Du färdas genom en spektakulär miljö med imponerande berg, kristallklara �ällsjöar och orörda byar. Resan från Engadin till Zermatt tar 7,5 timme. Du kan kanske resa snabbare — men inte vackrare än med Glaciär Expressen.

GoldenPass Line. Förbinder sex sjöar och två av landets stora språkområden. Varför inte kombinera tidlös tradition i tyskspråkiga centrala Schweiz med fransk atmosfär runt Genèvesjön.

En dagstur som blir en fin kortsemester. Efter att ha lämnat Luzern och dess natursköna sjöar och berg klättrar tåget förbi pittoreska trähus och betande kor.

Wilhelm Tell Express. En kombination av tåg- och båtresande; en tre timmarskryssning på Luzernsjön i historisk ångbåt och tågresa på den berömda Gotthardlinjen. Tåget tar sig i maklig takt från 470 till 1100 meters höjd och passerar genom Gotthardtunneln. Det du förlorar i hastig-het på Wilhelm Tell Express kompenseras av den fantastiska upplevelsen.

Läs om fler panoramaresor:www.swisstravelsystem.com

Designhotellet med hö i väggarna

Glöm puben runt hörnetMöt vildmarken i mobilt vildmarkshotell

När resan är målet —och upplevelsen

BOUTIQUEHOTELLET MAYA

CUBE 365

PANORAMATÅG

The Grand Train Tour i Schweiz omfattar åtta olika järnvägslinjer genom olika delar av landet, totalt 130 mil. Köp ett pass!

PAKETRESOR TILL

Fr. 12 695:-/person

FlygaTransferaBoendea

6-dagars liftkorta

lionalpin.se/laax031-16 59 00

LAAX


www.maya-boutique-hotel.ch

© A

LL

IAN

CE

GR

AP

HIQ

UE


NICOLE KIDMAN’S CHOICE

Documents

Magasin Schweiz