Våra krigsminnen

Kvinnliga Akademiker berättar

Utgiven avKvinnliga Akademiker i Helsingfors rf

Helsingfors 2007

Omslagsbilden:Passfoto, krigsbarnet Helena Hernberg (f. Ramsay)

på väg till Sverige.

© Kvinnliga Akademiker i Helsingfors rf

Redigering och illustrationer: Agneta von EssenTekniskt utförande: Johan Ulfvens

Tredje upplaganISBN 952-91-9712-8

Tryckt hos tt-urexBorgå 2007

Innehåll

Förord 5

Eli AminoffNågra glimtar ur barndomens krigsminnen 7

Tua EnkvistKrigsminnen, ett tänkt radioprogram på tre minuter 15

Harriet ForsiusTolken finner sin levnadsbana 18

Carin Forsius-WallgrenKrigsbarn 23

Margareta GrigorkoffFyra lottor behövdes med detsamma 25

Margaretha GripenbergKrigsminnen 32

Margaret HaikolaKrigstidens minnen ur ett rikssvenskt perspektiv 38

Helena HernbergEtt krigsminne och ett märkligt sammanträffande 42

Tove-Maj KyrklundVinterkrig och Ribbentropp 47

Margaretha MickwitzEtt barns minnen av kriget 51

Elisabeth MorandI skuggan av krigen 60

Maj-Britt ParoAnfallet mot Niobe 16.7.1944 68

Gunn PippingMinnesglimtar 71

Helena von RutenbergMin barndoms bombskydd 78

Erica WesterlundMina krigsminnen 83

Marianne von WrightNär vinterkriget började… 88

Förord

Den här skriften är resultatet av en spontan ingivelse, en process somomärkligt satte igång i mitt huvud på vårvintern 2004. Jag vill här

beskriva den och försöka visa hur en idé långsamt växer till tankearbe-te, konkretisering, får gensvar och sedan genom självantändningspringer fram som en färdig produkt, en dokumentation av sextonkvinnors personliga minnen från krigsåren.

På vårvintern 2004 gällde det att lägga upp höstterminens programför Kvinnliga Akademiker i Helsingfors rf. Vi är en förening med långaanor, denna svenskspråkiga lokalavdelning till Finlands KvinnligaAkademikers Förbund grundades redan 1927. Vi brukar kalla oss ”Ak-korna”, ett smeknamn som utom att det bildats efter föreningensnamn också vill påminna om den visa ledargåsen Akka från Kebnekai-se i Selma Lagerlöfs läsebok för folkskolan ”Nils Holgerssons underba-ra resa” (1906).

Jag hade då varit ordförande för Akkorna en tid och kände väl tillföreningens verksamhet: månadsträffar med inspirerande inbjudnasom lockar till diskussion om företeelser, idéer, kulturyttringar, omfantasi och verklighet.

Styrelsen hade samlats för att besluta om vad hösten 2004 skulle er-bjuda medlemmarna. På det traditionella julmötet har programmetofta varit en insats av någon medlem. Den här gången föreslog jag att viskulle berätta om våra krigsupplevelser för varandra. Som jag såg det ärdet snart inte många kvar som har minnen från åren 1939–44 att delamed sig av.

Det blev en oförglömlig kväll!I styrelsen tog vi efteråt upp det viktiga med att kunna dokumente-

5

ra det vi fått höra så att det skulle finnas kvar när berättarna gått bort.Så föddes tanken på en publicering av medlemmars krigsminnen

och skriften med arbetsnamnet ”Akkors krig” började ta form.Medlemmarna uppmanades skriva ner krigsminnen, i två cirkulär

under våren 2005. Till min oerhörda glädje kom det faktiskt in sextonbidrag, en prestation i sig då man betänker att av föreningens 80 med-lemmar bara mellan tjugo och trettio är aktiva och kommer till varjemöte. Jag har nu levt med dessa sexton personliga krigsberättelser i fle-ra månader och är stolt över att kunna lämna över dem till en läsekretssom i likhet med mig inte var gammal nog att uppleva krigets ingrepp iverkligheten.

Under arbetet med att skriva ut texterna prövade jag många alter-nativ för redigeringen. Vi möter barn, tonåringar och studerande medsina personliga och outplånliga krigsminnen. Berättelserna kunde habrutits upp och sammanfogats enligt temata: krigsbarn, evakuering,förluster, lottarörelsen, avbruten skolgång, bombskydden, alarmsigna-ler, luftvärnsarbete, arbete i lant- och skogsbruk, uppbrott och åter-komster, arbete på krigssjukhus, inom den kommunala hälsovården…

Möjligheterna var många, kanske för många för att denna väv avkrigsminnen skulle bevara det personliga tilltalet. Därför beslöt jag attinte gruppera eller bryta ner texterna utan att i stället låta var och en fåsin berättelse återgiven vilande i sig själv. Den tråkiga, men nog såpraktiska, ordningen alfabetiskt enligt efternamn blev mitt val.

Varsågod och lyssna på en röst åt gången, de sexton Akkorna berät-tar om sitt krig för dig!

Helsingfors på hösten 2005Agneta von Essen

Ordförande för Kvinnliga Akademiker i Helsingfors rf

Vi tackar Helsingfors Svenska Bostadsstiftelse, Pro Juventute Nostraoch Sparbanksstiftelsen i Helsingfors för understöd som gjort det möj-ligt att ge ut denna skrift.

6

Eli Aminoff

Några glimtarur barndomens krigsminnen

Iseptember 1939 flyttade mina föräldrar, båda 30 år, min lillebror(f. 1938) och jag (f. 1937) från Kaukopää cellulosafabriks bostadsom-

råde vid Saimen nära Imatra till ett nybyggt trevåningshus i hörnet avFuruvägen och Rönnvägen i den nya stadsdelen Bortre Tölö.

Min pappa hann arbeta en dag på sin nya tjänst vid Finska Cellu-losaföreningen innan han blev inkallad. Han hade gått på en kurs ifabriksskydd och kom under båda krigen att arbeta med civilskydd,som t.ex. bestod av att skaffa personal till fabriker för att hålla demigång trots kriget, att föra bombstatistik för Nylands län eller att an-svara för evakueringen av hela Ekenäs befolkning till Svartå.

Den 29 november då Molotov-Ribbentropavtalet sagts uppskickade pappa samma kväll iväg sin fru och sina två barn till Jakob-stad där mina morföräldrar bodde. Där vistades vi tills vinterkrigetvar över. Det enda jag kommer ihåg från den vintern är att min brorkastade tutten ur sängen och att han stod i sängen och grät för att kat-ten tog tutten. Vinterkriget tog slut på mormors födelsedag den 13mars och vi åkte hem till Furuvägen 1 B 13.

Rullgardinerna var av tjockt, mörkgrått papper, men på rullgardineni salen hade pappa limmat en stor silhuett i vitt papper av ett dansan-de par: mannen var iförd frack och cylinder och kvinnan lång klän-ning som sparsamt klockade sig kring fotknölarna. En pappersmåne

7

lyste på dem och det var alltid lika spännande då salsrullgardinendrogs ned.

Vi barn sov ofta fullt påklädda i utrymmen som saknade fönster,några på bocksängar i tamburen och jag i badkaret. Jag hade en mar-dröm som återkom flere gånger och som var klart relaterad till minsovplats i badrummet: trappan från vinden ledde in i badrummetoch nedför trappan kom en rysk soldat vandrande iförd svarta, blan-ka stövlar, röd åtsmitande rock och hög svart skinnmössa. Det vartroligen en ”bilderbokssoldat” för han såg egentligen inte alls farligut, men jag vaknade full av fasa då jag hörde stegen eka mot stentrap-porna som ledde rakt ned mot badkaret.

Det värsta var ljudet av sirenerna då det blev alarm – jag fylls fort-farande ofta av obehag den femtonde varje månad då alarmsirenernakontrolleras i Helsingfors. Jag minns att man fruktade månskensnät-ter och upplevde helt oväntat samma hotfulla skräckkänsla på Kall-vik udd utanför Nordsjö senaste nyårsnatt, då raketerna smällde oav-brutet på avstånd och månskenet försilvrade himmel, skog och hav.

Under nattliga bombardemang skyndade vi oss sömndrucknanerför trapporna från tredje våningen till bombskyddet (i fredstid cy-kelskjulet) i källaren. Vi var många: mamma, ibland pappa, minmoster som bodde hos oss i tre år under kriget, ett hembiträde och såbarnen, födda 1937, 1938, 1941 och 1943. I de andra lägenheterna i vårtrappa bodde det sammanlagt sju barn, men ändå har jag ingetminne av gråt eller högljutt prat nere i bombskyddet. Där var detlugnt, tyst, trångt och sömnigt. Jag har inget minne av att jag skulleha varit rädd, utom då gårdens män, de få som var hemma och hadegått runt huset eller runt kvarteret, kom in och berättade om husenvar oskadda och om fönstren var hela. Jag tror inte det föll någrabomber i vårt kvarter.

Bombardemangen på dagen var roliga för då fick gårdens barn,både från A- och B-trappan, leka tillsammans i omklädningsrummettill bastun och ibland också i själva bastun.

Jag var alltid förfärligt rädd att det skulle bli bombardemang dåjag två gånger i veckan vandrade till eller från min pianolektion vid

Eli Aminoff

8

Almvägen (ca 250 m) vintern 1943–44. Tanken på att vara tvungenatt gå in i ett främmande skyddsrum på vägen var mycket skräm-mande.

Mitt på gården stod två höga, långa vedtravar med en smal gångemellan där vi barn ofta lekte. Bakom vedtravarna fanns kaninburarfulla av kaniner i alla storlekar. Kaninerna var avsedda för att ätas uppoch antalet kaniner varierade därför mycket. Det fanns mycket råttorpå gården och en av våra grannar stod en dag på balkongen i våning-en under oss och sköt råttor med luftgevär. I husets garage fanns enenda bil, en Chevrolet med gengasmotor, som tillhörde en taxichauf-för.

Vi åt ofta kokt potatis med salt strömming och vit löksås eller po-tatis med stuvning av blandsvamp. Ibland fick vi orre eller tjäder frånlandet och då var det fest. Till efterrätt fick vi kräm, vispgröt eller blå-bärssoppa. Vårt snask var ”namumurur”, torkade morotsstrimlor sö-tade med sackarin och jag minns att jag en gång åt en raktvålssma-kande grönaktig glassboll på Kapellet.

Mitt enda krigsminne från somrarna på Kallviksåsen i Nordsjö ärbombgroparna; en liten grop på vårt eget område och två betydligtstörre gropar längre ut på udden. Vi byggde många kojor över våregen bombgrop. Det berättas att bombgroparna härstammade frånhösten 1943 och att mina farföräldrar ensamma lyckades släcka eldeni skogen där brandbomben föll.

Under krigssomrarna plockades det enorma mängder blåbär, över100 liter sades det, och vi plockade mycket blandsvamp, som saltadesned i stora glasburkar. Farmor gjorde te av hallonblad, blåbärsbladoch mycket annat.

Det odlades mycket grönsaker i trädgårdslandet trots att detaldrig växte särskilt bra i det skuggiga Lillkallvik och jag minns sär-skilt bollarna av förvällda spenatblad som saltats ned i glasburkar.

Sommaren 1943 flyttade vår familj bort från den höga villan uppepå åsen till ett lågt hus i närheten som inte var lika utsatt för flyg-anfall. Kallvik var ju inte långt från den ”konstgjorda stad” där de

Eli Aminoff

9

flesta ryska flygplan fällde ned sina bomber och många plan sombombat inne i själva Helsingfors fällde sina sista bomber över Nord-sjö eller i havet utanför.

Min morfar hade en bilagentur i Jakobstad och då bilarna underkriget förbrutits till staten och han inte hade några inkomster sändeshan till Lappland för att sköta en lastbilsdepå. Tillsammans med minmoster åkte jag till Rovaniemi för att hälsa på, vilket år vet jag inte sä-kert. En dag krånglade jag med gröten och fick sitta kvar i matsalenmed min kalla gröt. Jag hade utsikt över landsvägen och Ounasvaara.Plötsligt hörde jag sång och efter en stund kom en trupp tyska solda-ter marscherande förbi sjungande hurtiga marschsånger. Jag kanfortfarande ”se” dem marschera förbi – det kändes skrämmande.

Något år senare fick mormor och morfar 12 timmar på sig att packaihop sitt hem för att lämna Rovaniemi innan staden brändes ned ochde återvände till sin hemstad som evakuerade.

I februari 1944 åkte mamma till Jakobstad med oss fyra barn föratt komma undan de stora bombardemangen över Helsingfors. I Ja-kobstad bodde vi på Runebergsgatan 8 hos mammas farbror tills vihittade ett tillfälligt hem i Staraby, 5 km utanför staden, hos ett ungtnygift par som upplät sin kammare åt oss medan de själv bodde i stu-gans kök.

Jag hade förkylt mig i kälkbacken vid Vattentornet i Jakobstadoch låg i säng under hela den månad vi var i Staraby i väntan på eva-kuering till Sverige. Snart var också mina syskon sjuka, en bror hadeastma och svåra eksem, och åtminstone min lilla syster, som fortfa-rande var ett blöjbarn var mycket sjuk. Ute var det snö, sol, rimfrostoch fruktansvärt kallt och jag kommer ihåg skatorna som satt i björ-karna utanför fönstret. Mamma smälte snö, tvättade byke, torkadetvätt (var och hur vet jag inte), bar ut pottor till utetuppen och lagademat på spisen då vårt värdfolk inte använde den. Jag läste mycket förmina syskon och skrev ofta brev till pappa. I ett brev såg bokstävernaut som människor, med ansikten, armar och ben (troligen inspirera-de av den underbara ABC-boken Filikrunkels ABC).

Eli Aminoff

10

För en tid sedan blev det tal om kriget på ett marthamöte i Gran-kulla och min syster berättade om vår vistelse i Staraby. Det visade sigatt en av marthorna hört sina svärföräldrar tala om en evakuerad fa-milj som bott hos dem i Staraby. Hennes svärmor kom ihåg namnenpå barnen och hade alltid undrat vad det blev av dem, så nu kundemin syster förmedla hälsningar från oss...

Mitt enda krigsminne från Staraby var då mamma bad att maninte skulle tända de traditionella fastlagseldarna eftersom det var krig.Fastlagseldarna tändes i alla fall och resultatet blev att det fälldesbomber över Österbotten, bl.a. över Vasa och mamma berättade se-nare att planen t.o.m. åkte över mot svenska kusten.

Genom sina kontakter till Svenska Cellulosaföreningen lyckadespappa ordna ett hem åt oss och en 3-barnsfamilj från Kuusankoski iMalmköping nära Eskilstuna. En stor lägenhet som bebotts av engammal dam som nyss avlidigt hade blivit ledig och en släkting tillhenne som arbetade på Svenska Cellulosaföreningen hjälpte oss medtransporter m.m. under vår Sverigevistelse.

Båtresan från Åbo till Stockholm gjorde djupt intryck på mig ochförutom vår hytt minns jag bäst en svårt rörelsehämmad pojke i minålder som hade barnförlamning. Jag minns de grova grågröna pap-perslakanen på hotellet och väggarna i hotellrummet mönstrade medtjocka kluddiga ”bollar” målade med murrigt grön färg.

Jag minns pappren på kolakaramellerna: Dixikolans vaxade pap-per i gult med röda bokstäver och Marabouchokladkolans papper ibrunt, rött och guld. ”Chokokolorna” fanns i förpackningar på tvåeller tre ”kolor”.

Lägenheten vid torget i Malmköping var stor och mörk och detkändes farligt att sitta ensam på tuppen bakom köket, speciellt närjag plötsligt upptäckte att jag fått binnikemask (som jag inte förstodvad det var). Det fanns gamla fruktträd i trädgården på bakgårdenoch ett päron från ett av träden fick jag smaka på efter min binnike-maskkur, vilket ledde till att jag inte kunde äta päron på många,många år! Trädgården vätte mot grannhuset där det fanns ett kondi-

Eli Aminoff

11

tori. En gång i veckan fick vi Finlandsbarn en stor brun papperspåsefylld med de härligaste kaksmulor.

Jag kommer ihåg min 7-årsdag den 19 mars 1944, då mina obe-kväma gråbruna pappersskor ersattes av ett par rödbruna läderskorav märket Oscarina, med snören, tunt ljusbrunt läderfoder, stansatorientaliskt mönster och en underbar doft! Det är säkert mitt livs bäs-ta present! Jag fick också en liten ask Aladdinchoklad och så länge jagbodde hemma hos mina föräldrar fick jag så gott som varje födelse-dag en likadan liten röd ask Aladdinchoklad. Det fanns en bibel irummet där jag bodde och jag beslöt mig för att läsa igenom bibelnfrån pärm till pärm, men orkade aldrig längre än till andra Mose-boken...

För oss barn var det en lycklig tid; vi lekte på Malmahed och simma-de i sjön, vi krigsmålade oss med mosade blåbär så mamma fickskämmas för oss då hon bjudit några svenska fruar på kaffe.

Under måltiderna berättade mamma en fortsättningssaga om enfamilj som evakuerat till Sverige. I sagan förekom också en stor hund,trots att mamma varit rädd för hundar ända sedan hon var liten.

Vi älskade vår saga, alldeles på samma sätt som Nalleresan en gångi tiden hade älskats av Solveig von Schoultz’ flickor.

Den sista månaden i Sverige tillbringade vi på Hedlanda pensio-nat nära Mariefred. Vi bodde i flygeln, en uråldrig byggnad i tre vån-ingar med ”utetupp” inne. Den var oftast överfull så att vi alla måsteanvända potta istället. En gång var jag ute och promenerade medmina småsyskon. Min lilla syster satt i kärran och vi andra gick. Dåhördes plötsligt ett fruktansvärt dån och marken skalv: i sista minu-ten lyckades vi rädda oss till sidan av vägen förrän två jättelika ske-nande ardennerhästar kom dundrande förbi. Jag kan ännu idag höradånet och känna marken skälva under mina fötter.

Av hemresan kommer jag bara ihåg att en militärklädd pappa (detsista krigsåret arbetade pappa med något militärt i ”pappas berg”, påTempelgatan 11) mötte oss vid båten i Åbo och att han var mycketmagrare än förut.

Eli Aminoff

12

Jag började i första förberedande i Tölö svenska samskola ochminns bra min första julfestklänning som sytts av mammas fastersgamla mörkblå klänning med röda korstygnsbroderier.

Vad jag lärt mig av kriget?Att fred inte är någonting självklart utan något man ständigt får

vara tacksam för.Att krig är någonting som alltid måste bekämpas.Att man kan klara sig med mycket mindre än vad vi är vana vid

idag.

Eli Aminoff

13

Att inte kasta bort mat eller kläder utan ge bort sånt som kan an-vändas av någon annan.

Att laga okonstlad mat baserad på inhemska råvaror. Att plockabär och svamp och elda med ved.

Att be aftonbön.Min krigsverklighet var trots allt en trygg tid genom att jag fått

tillbringa den tillsammans med min mamma, mina syskon, mångaandra släktingar och ofta också med min pappa. Vår familj miste intenågon nära släkting i kriget och inte heller något hem.

Jag kommer ihåg att jag ofta satt i pappas famn och hörde på ny-heterna. Pappa hade alltid en tjock världsatlas framför sig och ritadepilar på kartan då han lyssnade på radion. En gång frågade jag pappaom det fanns nyheter då det var fred. Pappa förklarade att det fannstillräckligt med nyheter i alla fall; det kunde bli jordbävning eller vul-kanutbrott eller eldsvåda och jag trodde honom inte riktigt.

Eli Aminoff

14

Tua Enkvist

Krigsminnen, ett tänkt radioprogrampå tre minuter

Det är svårt att beskriva hur det kändes för en 14-årig Helsingfors-flicka att plötsligt befinna sig i ett land i krig.

Över en natt försvann alla romantiska flickdrömmar. Det vikti-gaste blev livet där och då, de ständiga bombardemangen, soldaternavid fronten, familjen och klasskamraterna.

Jag gick i skola i Brunnsparken och när det första flygalarmet gavsskickades vi alla upp på Brunnsparksberget – för, som rektorn sade,ryssarna skjuter nog inte på kvinnor och barn. Där såg vi från förstaparkett planen som flög så lågt att man kunde se piloternas ansiktenoch sedan bomberna som föll.

Ovanligt snabbt ersattes rädslan och oron av en stark känsla av ge-menskap.

Skolåren blev oregelbundna, under somrarna var vi alla arbets-pliktiga. Hårt arbete många gånger men meningsfullt och också ro-ligt ibland. En ny sorts gemenskap! Som många andra blev också jaglotta och fick under krigets gång fungera i de mest olika samman-hang. Som till exempel att med skottkärra forsla paket med renaunderkläder till Järnvägsstationen i Helsingfors, för vidare befordrantill fronten – ofta med små privata hälsningar till de okända soldater-na instuckna i kläderna. Eller att tillsammans med en annan lottafrån Sarfsalö i Pernå, där min familj hade sin lantgård, knacka på

15

stugdörrarna och be att få undersöka alla boares kragar och hår för attse om de hade löss. Vi blev inte alltid hjärtligt emottagna!

En stark upplevelse blev en frontturné till svenska truppförbandoch fältlasarett i Fjärrkarelen under det s.k. stilleståndet. Min mam-ma och en annan stabslotta skulle kontrollera lottornas situation i defrämsta linjerna. En jämnårig kusin och jag skulle följa med för attsköta om underhållningen i form av inövade danser och små sket-cher, vid sådana frontavsnitt som inte tidigare hade fått besök av nå-got teatersällskap.

En viktig uppgift var att läsa dikter för sårade soldater. Aldrigglömmer jag hur det kändes att på Kuujärvis krigssjukhus, då klock-an slog 12 på nyårsnatten 1944 läsa: ”Ring, klocka, ring mot frostigskog, ring ut i rymdens stjärneljus…”

Och slutligen alla de 14 veckor jag fick fungera som en av de trefältkökslottorna på ett litet fort upprättat på Risholmens lotsstation iPernå yttersta skärgård. Vi lottor sov i kantinen, som skulle hållas öp-pen dygnet runt för alla fartyg som rörde sig på Finska viken. Detblev inte mycket sömn! En speciellt dramatisk morgon minns jagtydligt: två av våra soldater släpade in i vårt kök en svärande, frusenoch dyblöt desant som hade blivit upplockad på en holme i närheten.

Tua Enkvist

16

Hans finska var flytande när han ställde sig mittemot oss och spotta-de oss i ansiktet och skrek att om finska armén är så svag att den måstevärva kvinnor kunde den lika gärna ge upp med det samma.

Samma kväll hann vi ännu från vårt utsiktstorn utlösa flygalarm iBorgå. Himlen var svart av fiendeplan som flög mot nordväst. Det796:tte larmet enligt statistiken i Borgå.

Det här är några plock ur min egen, brokiga krigshistoria.

Tua Enkvist

17

Harriet Forsius

Tolken finner sin levnadsbana

Det är november 1939. Jag är 17 år och abiturient i Helsingfors. Vihar tysk skrivning då vi blir avbrutna av flygalarm och av att sko-

lan skickas ut i den närbelägna parken – av säkerhetsskäl! Vi vankaromkring och diskuterar der, die och das, kasus och verbformer. Attflygalarmet skulle betyda krig tar vi inte på allvar. Hur det gått medtyskan fick vi aldrig veta. Denna novemberdag blev vår sista egentligaskoldag.

Efter någon vecka med fortsatta flygalarm och bombningar sän-des jag till min moster, värdinna på en herrgård i Satakunda, där jagförsökte göra mig nyttig genom att hjälpa lottorna med att baka hål-kakor, som packades i stora lådor och sändes till fronten.

Plötsligt meddelades att jag fått en ny uppgift: jag skulle fungerasom tolk åt en frivillig rikssvensk läkare som skulle ersätta kommu-nens ordinarie kommunalläkare, inkallad till krigstjänst. Denne DrT. kunde emellertid förståeligt nog ej ett ord finska.

Mina kunskaper i finska var på den tiden ingalunda ”fullstän-diga”, som ett senare språkprov bekräftat, men ingen annan lösningansågs stå till buds.

Alltnog, jag utrustades med mosters gamla, sköna inåtvända varg-skinnspäls och transporterades med postskjutsens släde till läkarmot-tagningen som låg 6 km från gården.

Min nya arbetsgivare Dr T. visade sig vara en mycket försynt,gänglig herre, vars ålder uppskattad av en 17-åring var mycket hög,

18

minst 30 år! En kontroll hos Svenska Läkarförbundet på 2000-taletbekräftade att han då faktiskt redan var 39 år.

Det var alltså bara att bekanta sig med mottagnings- och vänt-rummen där jag skulle vara mottagningsbiträde och tolk.

Jag upplevde en viss förundran bland patienterna över min närva-ro, men ryktet om den nya doktorns härkomst och språktillhörighetspred sig fort och det blev en strid ström av patienter.

Såvitt jag kunde bedöma var det rätt vanliga, icke livshotandekrämpor som i allmänhet hade fört patienten till mottagningen, mensmåningom uppenbarade sig också patienter som talade för sin sjuka– icke mor – men ko och önskade ”tenttua” dvs. denaturerad sprit.Dr T. gick sällan i den här fällan, han ansåg – med skäl – att vederbö-rande hade för avsikt att ”avgifta” densamma och sedan dricka uppden själv.

Om någon frontman på permission däremot bad om ”jotain vah-vaa lääkettä”, kunde han vara ganska säker på att få ett recept på Spi-ritus Fortis med ordinationen: En dessertsked i kaffet vid behov.

Dr.T. var naturligtvis tvungen att lita på mig när han skrev underde läkarintyg han dikterat och jag översatt till finska. Han läste nogaigenom dem och påpekade till en början ofta att jag uppfattat patien-tens namn fel när jag t.ex. skrivit: ”Korpraali Virtasella on…”. Tyvärrförstod han inte att rätta när jag en gång skrivit ”Korpraali V:llä onkeuhkotauti” (lungtuberkolos) i stället för keuhkokuume (lungin-flammation). Det kom en undrande förfrågan från truppförbandetsläkare!

Arbetet gällde emellertid inte bara mottagningen. På den tidenhade minsann inte var och varannan småbrukare eller egen företaga-re egen bil, och bussförbindelserna i glesbygden var ytterst sparsam-ma. Därför gällde det också för kommunalläkaren att med egetfortskaffningsmedel ta sig till patienten på hembesök, vilka varmycket vanliga på den tiden. För detta ändamål fick vi disponeraöver ordinarie läkarens lilla tvåsitsiga Ford med baklucka. Denna vi-sade sig emellertid vara ett ganska nyckfullt ting som Dr. T. aldrig lär-de sig behärska. Den hade för vana att vägra fortsätta att transportera

Harriet Forsius

19

oss, vanligen under nattens tysta timmar då ingen annan trafik var irörelse. I sanningens namn måste dock medges att den vintern varsärdeles sträng: 30–35 köldgrader var ingenting ovanligt.

Det här innebar att vi mycket ofta var tvungna att lämna den tred-skande Forden vid vägkanten och till fots ta oss vidare till närmastebostad, bulta upp de sovande invånarna och anhålla om nattkvarterför de återstående timmarna. Vi blev naturligtvis alltid insläppta. Desom var med under vinterkriget minns säkert att samhörig-hetskänslan och hjälpsamheten aldrig, kanske varken förr eller sena-re, varit så intensiva som då.

Vårt problem var bara att man i allmänhet bjöd oss det oeldadefinrummet, trots att vi under protester förklarade att vi mycket välkunde ligga på golvet i den varma storstugan. Parlamenterandet slu-tade vanligen så, att man gjorde upp en brasa i kakelugnen, som na-turligtvis aldrig hann värma upp det i månader oanvända finrum-met. Vi satt därför väl påpälsade i de mjukaste stolar som fanns. Omdär stod en soffa erbjöd Dr. T. den chevalereskt åt mig, trots mina in-vändningar.

Den natt – eller de nätter – jag minns bäst är emellertid de som vifaktiskt tillbringade på golvet i ett litet torp. Det gällde en frontsol-dat, vi kan kalla honom Lehto, efter en av huvudpersonerna i VäinöLinnas ”Okänd soldat”.

Han hade under sin permission insjuknat i lunginflammationoch enligt Dr. T:s bedömning var han så medtagen att han inte kun-de flyttas till sjukstugan 20 km längre bort (märk väl att uppvärmdaambulanser med syrgasapparatur inte fanns att tillgå, inte heller sul-fapreparat eller penicillin, varför det var fråga om en livshotandesjukdom).

Lehto behövde stimulans varannan timme för sitt hjärta av Dr. T.Jag hade svårt att få tag på sömnen. Jag ligger i samma rum som en

döende. Andas han ännu? Jo, han rör på sig. Hur är det att dö? Jag haraldrig konfronterats med döden på nära håll förut.

Jag hör hur Lehto viskar till sin fru som ger honom att dricka:”Tuo neiti on niin ikävä”, frun förklarar att de inte annars kan veta

Harriet Forsius

20

vad doktorn menar. Jag besluter att göra mig så osynlig som möjligt.Under tre nätter sover vi hos Lehtos på golvet. Om dagarna ser

hälsosystern till honom medan vi är på mottagningen och gör andrahembesök. Sedan anser Dr. T. krisen vara över och vi återgår till ruti-nerna.

Någon vecka senare klingar det glatt av bjällrorna från en slädesom stannar utanför mottagningen. Ut stiger Lehto med ett färsktrågbröd i handen för Doktorn. Den ”ikävä neitin” får ett varmthandslag och en tacksam blick ur ett par blåa ögon. Det känns skönt.Så skönt, fastän man bara gjort en insats som ”ikävä neiti” – då måstedet vara alldeles otroligt om man varit huvudaktören i ”räddnings-operationen”!

När universitetet åter slår upp sina portar hösten 1940 står jag i köför att anmäla mig till naturvetenskapliga fakulteten i hopp om attklara medikofilexamen bestående av studier och tentamina i zoologi,kemi och fysik. Ett måste för att få tävla om en plats i medicinska fa-kulteten med fyrahundra andra, som också anser sig predestineradeför läkaryrket. Mitt huvud pryds av en splitterny, vit studentmössa.Utan examen? Jovisst, studentårgångarna 1940 och 1942 befläckas för

Harriet Forsius

21

evigt av det nedsättande epitetet ”gratis student”. Vi som var medtycker förstås att det var lite snopet och att vi gått miste om ett spän-nande skede med fördjupande kamratskap och uppdaterande av helaskoltidens kunskaper.

Själv har jag sällan då mina dåliga kunskaper i historia kommerfram, undvikit tillfället att påpeka att jag haft som avsikt att undervårterminen före studentexamen förbättra och repetera vad jag vet,allt från ”de gamla grekerna” till nutid.

Omgivningen brukar dock trösta min årgång med att påpeka attvåra varierande arbetsuppgifter under vinterkriget var ett ”mognads-prov” värt att noteras.

Hur det gick?Jo, ett livslångt verk som medicinare gav tillfredsställelse och om-

växlande resultat: Ibland när man själv tyckte att man gjort ettenormt arbete och en strong insats, noterades detta knappast av pati-enten och de anhöriga, medan man däremot en annan gång kundetycka att naturen klarat av problemen på egen hand, men trots detblev oförtjänt belönad med stor tacksamhet av den tillfrisknade.

I det långa loppet har ju dock allting jämnat ut sig och jag är soldatLehto mycket tacksam för att det troligen var mötet med honom somgav mig den egentliga drivkraften att välja läkaryrket till levnads-bana.

En levnadsbana som på många olika sätt har berikat mitt liv.

Harriet Forsius

22

Carin Forsius-Wallgren

Krigsbarn

För en faderlös sjuåring som just börjat skolan, blev krigsutbrottetden 30 november 1939 samtidigt slutet på en trygg barndom. Det

blev samling på en proppfull järnvägsstation medan himlen lyste rödav bränderna efter bombardemangen. Med namnlapp om halsenoch borttappad sov jag ensam uppe på en hängmattsliknande baga-gehylla på väg till Jakobstad. Det blev moster Linnéas ett rum ochkök i en kall träkåk med utedass på gården. Där bodde också minmamma och min syster hela krigsvintern; de var liksom jag evakuera-de från Helsingfors. Det blev skolgång med nya kamrater.

Fredssommaren på torpet på Åland, där all upptänklig markmellan klackarna skulle odlas för att ge mat till vintern i sta’n. Vi föd-de upp kalvar, som sedan på hösten slaktades och rexades in. Det varförbjudet att införa nötkött till ”riket”; allt var ransonerat, så på rex-burkarna fästes etiketter på vilka det stod t.ex. kaninragu eller fågel-aladåb eller annat fantasifullt.

Ängslan för fullmåne – då kom ryssarna. Bomber skakade husetvid Topeliusgatan 3, men mangelrummet uppstöttat med breda bjäl-kar höll. När man kom upp skulle jag alltid sova i badkaret, som lågmest skyddat mitt i lägenheten; dessutom saknade ju badrummetfönster. Rädslan för klara månskensnätter sitter i, likaså den krypan-de obehagskänslan vid alarmsignaler. Ändå kunde ett barn ocksåglädjas om luftalarmet drog ut på kvällsnatten, för då fick man ledigtfrån förmiddagens lektioner.

23

Min storebror Henrik var ute ikriget och mamma lärde sig attman ej ringer i onödan till sinaväninnor före kl.12 på förmidda-gen för den tiden ringde prästenoch meddelade om dagens stupa-de soldater.

Under fortsättningskriget sat-tes en guldkedja med medaljongfastlödd kring min hals. Där stodmitt namn och födelsedatum ochdessutom ”far läkare, avliden”.Detta för att min allsmäktiga ochmycket beskäftiga mor ansåg detvara en tillgång på en ev. flyktfärd

bland okända människor. Man skulle också förstå att detta barn komfrån ett läkarhem, underförstått bildat, och att ståndsmässig plats vidbehov skulle trollas fram på flyktingsorten. Skönt att den idag bara ärett smycke.

Vårterminen 1944 evakuerades skolan till Gammelby i Pernå.”Fyrans flickor” från Tölö Svenska samskola (Zillen) inkvarteradesfem elever i samma rum. Skola och måltider hade vi i ett annat när-liggande hus. Efteråt förstår jag det var en väldig prestation av de lära-re, som stod för organisationen.

År 1945 var vårt första normala skolår. Det blev dock speciellt ge-nom att krigsansvarighetsprocessen pågick. Skolans rektor Tor Ther-man var Svenska Folkpartiets representant i domstolen. Jag minnsden bleka, allvarliga rektorn med randiga ben, d.v.s. (ev.) jackett-klädd. Detta engagemang satte sin prägel på hela skolans rykte. Vikände sympati med rektorn eftersom hans dotter Gunilla var vårklasskamrat.

Så hade vi fred igen, krigsminnena bleknade bort och vi gick motljusare tider. Skönt!

Carin Forsius-Wallgren

24

Margareta Grigorkoff

Fyra lottor behövdes med detsamma

När kriget bröt ut i somras hade alla de lottor som var lediga baraen tanke: att få vara med där det smällde, att få sin plats i ledet

bland alla de grå, som på sitt sätt hjälpte till att försvara landet. Men ibörjan var det just ingenting att göra för helsingforsiska sanitetslot-tor. Ledarna sade lugnande: ”Nej inte ännu, det finns tills vidare till-räckligt med arbetskraft.” Man gick och räfsade hö och repeterade sa-nitära visdomar och väntade. Till slut var man färdig till vad somhelst, det sjöd i en av verksamhetslust. Men i juli började sedan kom-menderingarna dugga tätt. Jag tänker nu berätta lite om en kom-mendering, det är ju ingenting ovanligt med den, men den ger en in-blick i vad en sådan kommendering kunde innebära.

Jag var uppe på distriktet för att avlägga lottalöftet och där satt fruHelminen bland kommenderingssedlar och skrivmaskiner och togemot telefonsamtal. Då vi avlagt löftet – det fick lov att ske som ettslags nöddop då det inte var tid till ceremonier – granskade fru Hel-minen oss begrundande och så sade hon att fyra lottor behövdes meddetsamma. Jag anmälde mig och fick i handen en lapp där det stodStaden Nn. SS. Tåget avgår 21.45. Punkt och slut. Fru Helminenhade inte tid med kommentarer. ”Työmääräyksen saatte seuraavassahuoneessa” var allt hon hann säga mellan två telefonsamtal. 17 lottorskulle skickas samtidigt och vi skulle få gemensam littera på statio-nen. Kort, lakoniskt och militäriskt. Jag var rysligt imponerad ochganska rädd.

25

Samma kväll, fredag, startade vi alltså, lite ängsliga men mycketstolta. Några hade varit på sjukhus förr och varnade särskilt för över-heten på inrättningarna, man skulle komma ihåg att man var som enlus jämförd med en sjuksköterska. Det var inte utan att man börjadekänna sig mera ängslig och mindre stolt. Där satt man nu – visserli-gen i andra klass men dagkupé – och försökte sova. Kan ni sova sit-tande? Jag kan det inte. Men man kan nog leva utan att sova också –en tid. Vi kom till slut till Pieksämäki. Där flyttades vi över till ettWasa-regementeståg och kröp så fram i begravningstakt.

Först kl. 24 på lördag kom vi fram till staden Nn. Ankomsttidenvar något illa vald. Vi for till närmaste krigssjukhus som var inrymt iett lyceum. Där blev de stela av fasa – herreje, kommer det 17 lottortill! Och vi som med möda fick de 20 de skickade igår placerade. Vikände oss oändligt onyttiga. Tja, sade kommendanten: ”ta och lägger i gymnastiksalen, där ligger ett 10-tal sårade förut, men det klararsig väl.”

Och trötta och sömniga som vi var somnade vi, trots odörer ochstönanden från våra sårade rumskamrater. Nästa morgon kom över-sköterskan och såg förskräckt ut då hon såg hela raden av lottor. ”Vadi all världen, har ni låtit dem sova här, men här ligger ju bara de pati-enter som inte hunnit avlusas ännu!” Hui! Det var min första bekant-skap med de små husdjuren och nöjet var helt på deras sida.

Nu följde en mängd besök på olika instanser, men till slut beslötde placera oss på tre olika platser. Jag fick order om att fara till ett fält-och evakueringssjukhus ett stycke åt nordost. Först vid 19-tiden an-lände vi till vår bestämmelseort. Vi blev ju inte precis mottagna medtal och körsång; först fick vi sitta en halvtimme utanför tills slutligenöversköterskan kom, såg och bad oss gå ner till sjön och tvätta bortden värsta smutsen.

Då vi något uppfriskade återvände såg hon lite ängsligt på oss, gavoss förhållningsorder och placering och sade slutligen: ”Ja, vi har ingasovplatser, men ni får sova ute på balkongen, där finns liggstolar.” Nivet, såna där med armstöd och en halv meter breda. Halva balkongenvar övertäckt. Det var nog bra annars, utom då det åskade eller regna-

Margareta Grigorkoff

26

de; det var i femte våningen och när solen sken kallade vi vårt fågelboför femte himlen.

Nästa morgon skulle vi infinna oss i arbetet på respektive avdel-ningar. Min parlotta och jag hade fått kommendering till första av-delningen med de svårast skadade – huvud- och hjärnpatienter. Helakvällen repeterade vi febrilt huvudförband och allt vad vi visste ombehandlingen av sådana patienter. Och precis klockan sju anlände vinästa morgon med duken nere i pannan, långa ärmar och sedesamtnedslagna ögon – förfärligt korrekta utåt och fruktansvärt rädda inåt.

Vi stod vid kanslidörren och väntade. Ingenting hände, trots att vianmält oss för avdelningssköterskan. Till slut sade hon: ”Aha, ni är junya, gå i rum 2 och rum 9 och hjälp till.”

Jag smög mig längs väggen in i rum 9. Där stod en gammal tantoch lade på ett förband på en ytterst trasig pojke medan en lång karl iadamskostym med ett hemskt sår i pannan låg och kastade sig oroligti sängen bredvid. Hans starka armar var fastbundna med lakan isängen. Tystnad rådde. Ingenting hände.

Slutligen såg tanten upp ett ögonblick och sade: ”No, kukas te nyttaas olette. Mi-minä olen käyttänyt lotta Jurvosta.” Jag förklaradevördnadsfullt att avdelningssköterskan skickat mig. En fnysning.Tystnad. Så böjer sig tanten ned och kikar under sängen och sägeranklagande: ”Mi-missä mun ämpäri taas on. Aina se on poissa. Me-menkää hakemaan – no pian.”

Ämpäri?! Hennes ämpäri. Var i friden håller de ämbar här?Aha, där står ett ensamt ämbar utanför tian. Triumferande bär jag

det till nian och ställer det bredvid tanten. Inte en blick. Så plötsligt:”No, ei sille puolelle.” Nu skruvar patienten på sig. Han har en trasigmun och därför kommer det otydligt men med pondus: ”Työ oottavanhapiika.” Från den stunden är han min favoritpatient, jag har enbundsförvant.

Men så börjar uppgifterna hagla över en. Här finns mycket attgöra. Sjukhusets normala kapacitet var 500 patienter, nu hade vi 900!Överallt i gångarna låg det pojkar i rullsängar, liggstolar och på gol-vet.

Margareta Grigorkoff

27

Hett var det också, det var ju i juli månad och man fick se till atthålla flugorna borta så gott det gick. Under de första sex veckorna sattjag inte en gång under arbetet.

Vi arbetade från 7 till 20 med två timmars rast på dagen. Sönda-gen hade vi halva dagen ledig och småningom fick vi också en fridag iveckan. Då kunde man om man hade tur få följa med till stan mednågon sjuktransport för att lufta på sig lite och proviantera.

Det var det strängaste allvar på vår avdelning; inom en månadhade vi 22 dödsfall. De döende hann inte sköterskorna med, så detvar mången dödsbädd man fick sitta vid. Lite egendomligt kändesdet, det var där jag för första gången såg en död människa. Men manvänjer sig vid allt, och det gällde att hålla humöret uppe ändå. Hjärn-skadade är oerhört beroende av sköterskornas stämning och man fårakta sig noga för att låta dem veta om dödsfallen; det gällde att gå frånen bädd, där man gjort de sista tjänsterna till ett annat rum, där manmåste skämta och uppmuntra.

I början betraktade sköterskorna oss med stor misstänksamhetoch vi fick bara göra de grövre göromålen, springa med diverse flas-kor, ämbar m.m. Så våra bekymmer vis a vis anläggande av huvud-förband o.s.v. var ganska onödiga. Men situationen blev i alla fallohållbar, det fanns för mycket att göra så vi fick börja anlägga enklareförband och kompresser. Var och en efter sin kapacitet. Kan ni tänkaer vad som befanns vara min specialitet? Jo, lavemang! Jag hade hän-delsevis fått ge flera å rad och till slut blev det en vana. Jag fick geåtskilliga per dag och särskilt noga var det med dem som låg i sträck-förband. Temperaturmätning, apoteksbeställning, laboratoriebesökhörde till våra plikter.

Till min gränslösa stolthet blev jag anförtrodd brickan under lä-karronden. Det var mycket intressant att följa med på nära håll ochhöra diagnoserna och orderna. Man lärde sig en mängd termer på la-tin och finska – och grekiska antagligen också. Så det var inte såunderligt att jag inte för mitt liv kunde placera ordet ”senkka” förstagången jag hörde det. Avdelningssköterskan ropade en dag till mig iförbigående: ” Ta och kila till laboratoriet efter Rantakaris ”senkka”.

Margareta Grigorkoff

28

Rantakaris senkka?! Månne det var ett kärl eller en slang eller entyngd? Jag hade ingen aning. I alla fall gick jag till laboratoriet ochsade med säker röst: ”Får jag Rantakaris senkka?” ”45 första timmen”kom det tvärsäkert. Mycket förbryllad gick jag upp och sade ”45 för-sta timmen”. Det tycktes inte förvåna sköterskan alls, utan hon nick-ade bara. Men den som rusade till en bekant sköterska och bad omupplysning, det var undertecknad. Efter den betan var jag noggran-nare än någonsin att ta reda på vad olika mystiska ord betydde.

På ett sjukhus är doktorn en högre varelse. Han är inte alls av den-na jordens barn och vi är hans ödmjuka tjänare, som lyder Hansminsta vink, lyckliga att alls ha fått ett tillfälle att tjäna Honom. Den-na känsla var så stark att jag helt ironiskt skrev i min dagbok en dag:”Doktorn har i dag tilltalat mig!!! Inom parentes sagt sa han: ”Vill lot-ta vara snäll och skaffa mig ett måttband.” Så råkade han till råga påallt glömma måttbandet kvar i sin ficka och då hade jag, som var frånden syndiga storstaden, den oerhörda fräckheten att be honom läm-na det tillbaka. Sköterskorna kastade mördande blickar på den fräckalottan.

Den militära rangordningen respekterades strängt på ett krigs-sjukhus, vi måste noga titulera från sergeant uppåt. Annars var detbara namnet. Det var inte lätt att komma ihåg det, då de tassade om-kring i sina randiga pyjamas.

Jag tyckte mest om att arbeta på en avdelning, gärna med långva-riga fall, på ett sjukhus. Det är mycket mera tillfredsställande än ope-rationssalsarbete eller laboratorieassistens. Då lär man känna pojkar-na, man lider och gläder sig med dem och man lär sig betrakta denfinske soldaten med ännu större vördnad och stolthet. Det är otroligtvilka plågor de kan stå ut med utan att klaga.

Särskilt underbara är de då de kommer direkt från linjerna ellerJSP. De är mycket generade att med ens bli omhändertagna av enmassa kvinnor och deras tacksamhet för den minsta sak är rörande.Vi brukade sporadiskt få flera billaster med fruktansvärt smutsigakrigare samtidigt. Ofta var det på natten. Vi arbetade då två och två.Den sårade bars in i badrummet och där började vi klä av honom och

Margareta Grigorkoff

29

tvätta honom samt ta upp förbanden och se efter att där inte fannslöss. Under hela proceduren låg de vanligtvis tysta och försökte verkasom om de inte alls var där. Mycket snart sedan de installerats blev depratsamma, men de pratade i början inte ett ord om kriget.

En dag hade en välvillig dam skänkt några krigsböcker till sjukhu-set, men då jag gav en av dem åt vår ivrigaste bokvurm, vände han sigmed avsmak från den: ”Vi har haft nog av det där i verkligheten” sahan. Överhuvudtaget är bristen på underhållande litteratur storöverallt på sjukhusen därute, så alla bokförsändelser mottages medstor tacksamhet.

Dagarna blir så långa för en ung människa som är van att stå i helatiden. De vill gärna prata med en och man måste försöka tala meddem om det som intresserar dem. Och så finns det de som måste trös-tas. Ofta är de som små barn. Min favoritpatient, han med den trasi-ga munnen, var särskilt svår att trösta. Man fick hitta på allt möjligtoch tala om allt han skulle göra när han blev frisk. Jag märkte att detvar något som oroade honom särskilt och till slut fick jag det ur ho-nom en dag. Jo, han undra’ vad hans flicka därhemma skulle säga omärret på övre läppen och om hon skulle bry sig om honom längre. Jagfick länge och väl försäkra honom att det inte kommer att synas för-rän han lugnade sig.

Margareta Grigorkoff

30

Ibland kan ett ord och en uppmuntrande blick göra sitt till. Vihade en mycket dålig patient som låg i sträckförband och hade oer-hörda plågor. Till slut återstod ingenting annat att göra än att ampu-tera från låret. Vår diakonissa, en förtjusande glad och trevlig männi-ska, och jag förde honom till operationssalen och just då vi skulleöverlämna honom åt sköterskorna, böjde hon sig framåt och sa meden glad och uppmuntrande min: ”Näkemiin.” Hans stora, brunaögon såg begrundande efter henne och så bet han ihop tänderna. Visatt och vaktade honom då han igen skulle vakna efter operationen.En liten suck, så öppnades ögonen och han log ett lite förvirrat mensegervisst leende mot oss.

Vår stora förtjusning bland patienterna var ett par tonåringar frånRovaniemi, 16 och 17 år gamla och ganska svårt sårade. 17-åringen varlaestadian och oerhört religiös. Liten och spinkig var han och ljus ihyn. En morgon då vi gick läkarronden låg han där som en litenGuds ängel med händerna knäppta på lakanet. Så såg han med sinastora, barnsliga ögon på doktorn och sa: ”Hela natten har jag legathär och bett att Gud skulle ta bort mig, men tänk, han tog int’!” Detvar allt väldigt tur att Gud inte uppfyllde hans önskan, för nu är hanalldeles frisk och hemma i Rovaniemi.

Ja, många besvärligheter och motgångar kan man ha som lottaoch den som tror att arbetet bara består i att torka svetten ur den skö-na unga krigarens panna och läsa högt ur ”Borta med vinden” för ho-nom, kan nog lätt bli besviken, men trots allt är det det mest välsig-nelserika arbete som finns.

Tidigare publicerad i tidskriften Lotta Svärd nr 4/1942.

Margareta Grigorkoff

31

Margaretha Gripenberg

Krigsminnen

Styrelsen för Kvinnliga Akademiker i Helsingfors r.f. har efterlystnågot krigsminne. När jag nu inte varit med om något verkligt

rafflande så blir det en räcka minnen i stället.Mitt sista, tionde skolår började med att Hitler tågade in i Polen

1.9.1939. Det fick vi höra i radionyheterna just innan vi åkte till Hel-singfors. Men vad visste en 16-åring om krig i nutid. Den 3.9. blev detvärldskrig… Och i skolan – Missbildningen – gav Schultan uppsats-rubriker som behandlade krigföringens utveckling och den finskanaturen. Men jag lyckades få bättre vitsord än de 5:or jag fått på vår-en. – Oron växte – det blev Evakuering.

Det blev vaktturer i luftbevakningstornet och efter inkallelsernatill de extra reservövningarna 13.10. då YH-tiden började hölls en till-ställning i Billnäs Samlingslokal för fänrik Hrabies kompani som varförlagt där.

Så blev det lugnt och skolan började på nytt för en vecka eller så.En vacker morgon kunde man i Hufvudstadsbladet läsa att Sovjet-unionen avbrutit de diplomatiska förbindelserna med Finland. Menvad betydde det? Man gick till skolan och slapp morgonbönen för vihade ju tysk skrivning från kl. 8. Carin Reuters text gick ut på att ger-manerna är ett krigiskt folk…

Pang! Så var det slut. Vi rusade ut i korridoren, ut på gården. Vin-terkriget hade börjat, det var den 30 november. Alla gick hem, jagföljde en flicka från någon av de lägre klasserna. Vi hade samma väg.

32

Hemma på Artillerigatan fanns ännu hembiträdet Impi Lehtimäki.”Nyt lähden” sa hon och jag trodde hon skulle försöka ta ett tåg tillFiskars, men hon stack hem till Björneborg och syntes inte mera. Såblev det alarm och jag har nog aldrig kommit ner för fem trappor såfort som då. Bombskyddet fanns i ett hus vid Topeliusgatan. Jag hadefått ett telefonsamtal att förvaltare Stenström skulle avhämta mig ochsin son Rasse. Och det skedde också några timmar senare när han hit-tade mig i bombskyddet. Vilka bilköer det var, aldrig tidigare skåda-de, men vardagliga nu på 2000-talet.

Det var till en början lite nervöst när det blev luftalarm. Man gickut med sin lilla kappsäck. Men senare brydde man sig inte mera. PåFiskars föll det ju bara blindgångare utom 19.2.1940 då agronomie-studeranden Academica von Törne och Föris Gustav Lindström blevbeskjutna när de spridde ut gödsel på Gästerbyfälten. Academica de-lade en tid sovrum med mig – hon sov med stövlarna på!

Så blev det i början av december kantinjobb på Brödtorp där ettfältsjukhus ställdes upp inför hotet av en invasion på Hangö udd. Ikantinen blev Ulla och jag uppvaktade med sång av Eero Väre! En förmig okänd storhet. Och så var det förstås luftbevakningsjobb.

Det kom evakuerade, helsingforsbor från den undre världen, menockså bekanta. Så skulle karelska kor jämte skötare tas om hand. Påjulaftonen skulle Mailis Lagerwall och jag försöka få ett tomt husuppvärmt, men det lyckades vi inte med och det behövdes inte heller.Men kor kom det på julnatten.

Det var ”alltid” månsken. Och fint skidföre. Men ibland fick mandesantskräck – utan orsak i våra trakter.

Jag kom från luftbevakningstornet den 13 mars – det var hemsktatt höra fredsvillkoren. Men dagen därpå började jobbet på Dynami-ten i Hangö där det skulle lagas mat år hundratals man, arbetare frånindustrierna som skulle evakuera allt som var löst. Vi var visst 4–6 lot-tor och det var jobbigt att diska och skala rotfrukter. Men det fannsäkta kaffe och det gick bra att sova på ett bord. Kexburkar blev ocksåinköpta från Hangö Kex och jag såg mitt livs första smördrittlar ihamnmagasinet.

Margaretha Gripenberg

33

Vad månne jag gjorde sedan? Först firades påsk… Den 5 april1940 for mamma och jag till Helsingfors för jag skulle den 6 april faraösterut som kantinlotta med ett antal andra lottor. Min blivandesvärmor, ordföranden för Nylands Södra Distrikt Trissie Gripenbergföljde visst med i bussen till Lovisa, sedan var det Lotta Åkerman somtog kommandot och följde oss ända till Vaalimaa där regementssta-ben för IR 10 fanns. Jag hamnade i 3:dje bataljonen tillsammans medfyra jättepräktiga snappertunalottor. Vi hade kantin i något slags Fol-kets Hus – där Bertel Strandén sjöng operettarior för oss – ”En strå-lande vårdag i Wien”.

Vi fick höra om striderna vid Marjapellonmäki och andra ställenutan att åtminstone jag hade en aning om hur hemskt där varit. Detär förståeligt att somliga satt i ett hörn och drack ”barnens närsalt”,eller var deppade. På en svag radio i 3:dje KK:s stab hörde vi den 9april att tyskarna annekterat Danmark och Norge… Så flyttade ba-taljonen till Muurikkala och vi med den.

En vacker dag i slutet av april fick jag ett telefonsamtal hemifrånom att skolan skulle börja och att jag måste komma hem. Usch vaddet var slött, jag trivdes så bra med jobbet och kamraterna! Men detvar bara att ge sig iväg. Håkan Ahlefelt skjutsade mig med kärra tillnågon station och när jag väl var hemma igen hade det kommit åter-bud: alla som gick i sista klassen skulle bli studenter gratis.

Den 16 maj sålde jag – lottaklädd – Vita Blomman uppe i Verk-stan och alla arbetare köpte!

Försvaret kring det utarrenderade Hangö skulle fås till stånd. Vardet kanske redan i maj jag var med om att för hand kopiera s.k. stam-kort på Staben för Hangö området, förlagd på Villa Billnäs? Åtmin-stone gjorde jag det i juni i Dragsvik dit staben flyttat.

Så var vi då 14 som blev studenter – gratis. Nu, 65 år senare, träffasvi som är kvar flera gånger i terminen men då gick vi inte på någongemensam fest. Vi blev behängda med blåvita rosetter som såldes tillförmån för krigsinvaliderna.

Det var fred. Men på Hangö udd pågick befästningsarbetena förfullt.

Margaretha Gripenberg

34

3.8 åkte jag med mina vänner Lilli o Ulla Jernström på kantinjobbtill Virojoki. Vi var ju inte kursgångna så vi kom inte att tänka på attman inte fick dansa lottaklädd på dansbanan Ukkosaari, och inteborde vi heller ha ridit… Och när kapten Backström sa’ att här fårman bara poro så skakade jag om pannan så han verkligen fick poro.Och vår kalja blev kilju…

Innan jag åkte på kommendering var det fråga om att anmäla sigtill Uni för studier. Min pappa tyckte jag kunde studera medicin ellerjuridik, jag valde juridiken och han ombestyrde anmälningen! Så en-kelt var det då.

Så blev det våren 1941.Jag gick i privat skriftskola på Lill-Dalkarby i slutet av maj – bör-

jan av juni och då kom kapten Sillanpääs kompani till Fiskars och lo-gerade i Samlingslokalen. IR 55 marscherade till Skarpkulla och jagsåg många bekanta när jag cyklade till Lill-Dalkarby. 15.6. skulle detvara ett skyddskårsläger på Björkudden i Ingå. Cyklade dit, men re-dan i Åminne-backen frågade en fältväbel mig ”Sotaanko te lähdet-te?” När jag kom fram fick jag höra att lägret var inhiberat. Min mos-ter, ordförande för Raseborgs Lotta Svärddistrikt Lisa Sonck sade åtmig: ”Callo är här utanför”. Hon avsåg den tyske översten Carl Sebersom åren 1919–1934 bott på Dragontorp i Pojo, men också tyskatrupper överhuvudtaget. Fick åka tillbaka på ett lastbilsflak.

Sedan blev det kantinjobb på Spakanäs invid Dalkarby där HRE,staben för Hangö området var förlagd. Den 29.6. bar det av till detverkliga krigsoperationsområdet, Bromarf. På kantinjobb igen. Vibodde först i en korsu där vi satt på en stock. Så flyttade vi till Smedsoch bodde inomhus. Vi märkte inte alls när en granat slog ner i ba-stun invid huset.

Så blev det kantinjobb på Rilax skola.Sedan blev det förflyttning till SnaLo och där blev det kanslijobb.

Min förmåga att skriva på maskin var inte alltför utvecklad och härgällde att skriva på en maskin där de stora och små bokstäverna varåtskilda. Men Johannes Åbonde tycktes nöjd i alla fall.

Arbetsplatsen låg på Danskog, en holme som var mig mycket be-

Margaretha Gripenberg

35

kant från mina barndomssomrar. Men efter plättkalas en mörk sep-temberkväll blev det igen förflyttning och denna gång till IR 55 iBjörknäs på Hangö udd. Där jobbade jag på regementsstaben ochlärde mig en del om maskinskrivning (på en nyare maskin) av skriv-arna Lehtinen och Boman. Att jag kunde ta 15 kopior i gången är idag lite obegripligt. I 55:an fanns många kändisar, bl.a. GunnarPalmgren, som jag senare tentade handelsrätt för, och Jarl Gallén,som ju också varit i JR 10.

Så blev Hangö vårt igen och regementet kunde hålla parad 6.12.Den 15.12. var det stor parad för alla trupper som kämpat på Hangö-fronten inklusive alla lottor. Jag kunde förstås inte se till att lottornaskulle ha hälsat unisont på Marsken. Men vädret – det stormade ochsnöade och jag var alldeles våt av svett som frös till is på den vita kra-gen!

Till julen kom jag hem.Uni var stängt höstterminen 41 och vårterminen 42. Så jag fick

igen en kanslikommendering. Men jag hann också vara med sommemorialist på mitt första ting i Ingå innan jag kom till staben förHangö områdets återuppbyggande i Ekenäs, där vi lottor logerade påBrankis scen. Som chefer hade vi Gustaf Laurent och Bo Palmgren.

Staben flyttade så småningom till Hangö och vi lottor följde med.Jag jobbade i Liljefors villa och hade Eric Axel Liljefors som chef. Tillsommaren kom några tennisbanor i gång och jag kunde spela tennismed Stig Sjöblom från Fiskars och så med Boris Grünstein, som juvar A-klass spelare. Jag bodde på olika ställen men på sommaren medmin goda vän Margit. Hemifrån fick jag tomater och Margits manhade varit och kräftat så vi höll kräftkalas, jag åt 36 stycken! Med and-ra ord hade vi det bra. Så ordnades det en lottakurs som jag gick i.

I september 1942 var det igen dags för studier och nu hade studie-kamraterna blivit andra. Det första året var det ju fråga om grund-kurser på svenska men nu var det andra föreläsningar. De manligastudenterna från 1940 hade blivit inkallade till militärtjänst medanigen äldre studerande hade fått permission för att slutföra sina studi-er.

Margaretha Gripenberg

36

Jag var lyckligt lottad som fick studera läsåret 1942–1943.17.6.1943 fick jag en kommendering till kanslijobb på Styr-

sudd/Seivästö på Karelska Näset. Där var flera andra lottor, bl.a. Eli-sabeth Elfvengren som blev ordförande för Kvinnliga Akademiker ca1970 då jag var sekreterare. Hon var på något som hette Viestikeskus.Där var också en åländsk lotta: vi talade finska en god stund innan vimärkte misstaget. Sedan dess börjar jag alltid på svenska. En annanlotta, Eeva Valtiala f. Jokinen, har jag fortfarande kontakt med. Honblev lektor. På den härliga sandstranden låg jag och läste handelsrätt,som jag skulle ha hudat i ifall inte professor Cederberg råkat dö ochersatts av Palmgren!

3.9. slutade min kommendering och jag återgick till studierna.Men några veckor senare hade jag en kommendering på två veck-

or till kantinjobb i Kantin Erika, kantinen på Tulludden i Hangö förde tyska trupper som kom till och for från Lappland. Har ännu kon-takt med en tysk soldat, Dietrich Stolz från Battenfeld. Han tog ettfoto av oss i vårt logement och fick visst min adress i det samman-hanget.

I den tyska provianten ingick vin. Oj så vi skrattade när flaskanstod oöppnad på bordet – jag minns inte att vi öppnade den överhu-vudtaget.

Så blev det studier igen. Och bombardemang i februari 1944 så attjag fick gå till fots från Fredriksberg och föreläsningarna upphörde.

I juni fick jag min högre rättsexamen, sedan anslöt jag mig till Fis-kars luftvärn – sockerbetsgallrarna! I augusti kom jag till Åbo Hov-rätt.

Men när Porkala skulle evakueras så sade jag åt Hovrättsgubbarnaatt nu far jag dit på order hemifrån. På Nordanå kokade DagnyAdamsson, Vera Blomqvist och jag mat åt dem som skördade ochtömde. Och just innan evakueringen tog slut kokade Greta Lind-holm och jag en tidig morgon te åt 800 man som aldrig kom. Vi bor-de ha väntat med att sätta te i fältköket!

Margaretha Gripenberg

37

Margaret Haikola

Krigstidens minnenur ett rikssvenskt perspektiv

Iegenskap av skåning visste jag inte mycket om Finland förrän 1940.Då kom den första gruppen av krigsinvalider till Lund i och för re-

habilitering samt fortsatta studier. Min mamma hade som änka extraplats i sin stora lägenhet, trots att några flyktingar från Estland redanvar inkvarterade där. Hon ordnade plats också för en främling frånFinland.

En ny värld öppnade sig för mig och min familj, när Lassi kom föratt bo med oss. Ibland kom han in från sitt rum bärande sin ben-protes på axeln och demonstrerade dess fel och förtjänster. Den fins-ka protesen byttes snart mot en bättre svensk, som noga utprovadespå Lasarettet i Lund. Ofta var han och hans finska kamrater inbjudnatill någon studentförening eller professorsgrupp.

Lassi berättade gärna om förhållandena i Finland – helst om lan-det före 1939, men också om de krigsupplevelser han hade haft underden korta tiden innan han blev sårad. När han hade sina kamratermed sig hemma hos oss, och alla berättade om sitt liv på mer ellermindre svårbegriplig svenska, fick jag och mina syskon ett vidgatsynfält med fokus i Finland. Via Sveriges radio hade alla lärt sig Yksi-kaksi-kolme, Kiitos och Hyvää yötä. Nu ville Lassi gärna lära mig litemer finska – även om han sa att det är så lätt för man sätter bara bok-staven i efter motsvarande svenska ord, t.ex. asfalt – asfaltti. (Dubbel-konsonanten uppfattar sällan en rikssvensk!). Både Lassi och hans

38

kamrater lärde sig efter hand mera svenska än vad de hade tvingats tillinför sin studentexamen.

Det första stipendieåret utökades efter hand till flera, men varje årförnyades också kamratkretsen. Lassi fick en fast bostad hos minmamma i centrala Lund. Under ferierna var han antingen med minfamilj i Skåne eller hemma hos sin egen familj, dvs sina föräldrar ochsju bröder i Österbotten. Visst ville jag ju följa med honom och sedetta landskap, som rätt mycket liknade Skåne, fastän täckdikningeninte ännu var genomförd och som därför gav mig intryck av ett ran-digt landskap.

Jag följde alltså med honom till hans hem i Sievi, där alla var fin-sktalande. Sedan en tid hade jag förberett mig genom att ta en korre-spondenskurs i finska. Lassis yngre bröder tog mig med på hjortro-nplockning. Jag fick lära mig (någorlunda!) att mjölka kor och attkärna smör. Familjen tog mig med till de välbesökta sammankomst-erna som pietisterna ordnade varje år. Där brukade vara några hund-ra människor, alltifrån åldringar till spädbarn, som satt ute på raderav bänkar. Där var jag också under krigstid, men inte en enda gånghörde jag flyglarm. Kriget satte sina spår mest i form av varors ranso-nering – kaffe och socker, för smör och ägg fick man på den egna går-den.

När jag tidvis var med Lassi i Helsingfors, var ju vardagen på etthelt annat sätt präglad av kriget: De långa matköerna och naturligtvisde många flyglarmen. Också jag var med om att sitta flera timmar iskyddsrum i stadens höghus, tillsammans med olika slags männi-

Margaret Haikola

39

skor. Det gav mig en ny erfarenhet. Jag märkte att den gemensammafaran förde samman människor i mera öppna samtal än vad ett nor-malt vardagsliv brukar göra. Barnen, med en docka eller nalle i fam-nen, satt med sina föräldrar eller lekte med varandra. Småbarnenlyckades vanligen somna.

Jag minns särskilt en kväll då jag besökte Lassis studenthem närflyglarmet gick. Jag var då redan officiellt hans fästmö. En av hanskamrater berättade för mig att det hade varit en ny upplevelse för ho-nom när jag på Luciadagen hade gått runt i tidig morgonstund påstudenthemmet. Han sa att han i sitt halvvakna tillstånd hade trottatt ”Gud Fader hade öppnat en filial på jorden” (han var teologie-studerande liksom de andra på detta studenthem), det kom ju en än-gel med ljus i håret och bjöd kaffe från sin bricka. Så litet visste manalltså då, åtminstone på finskspråkigt håll, om svenskt Luciafirande!

De gånger jag besökte Finland under krigstid hade jag alltid extramycket kläder på mig – inte för kylans skull, utan för att kunna gebort några meter av det tygstycke som jag hade svept många varv runtmin midja. Den tjänstgörande tullmannen nickade förstående ochsade att det var klokt gjort.

Lassi och jag gifte oss 1943 och bosatte oss i Lund. Men min makemåste ännu fara tillbaka till Finland på grund av uppgifter vid Tilkkakrigsinvalidsjukhus. Också jag hade ibland suttit i ett litet rum däroch vikarierat vid en telefonväxel – utan behövlig kompetens! Litebättre dög jag väl till den uppgift som jag hade en tid för att hjälpa tillpå biblioteket vid Botaniska institutionen i Helsingfors. En krigs-oduglig oändligt hjälpsam finländare fanns också där, och han hjälp-te mig vid behov att tolka en finsk boktitels innebörd.

Fastän jag under 20 år efter mitt giftermål kom att ha min bostad iLund var mina kontakter med Finland aldrig avbrutna, utan ”repete-rades” både på finsk och på svensk mark, både på lantlig och på uni-versitetsmässig nivå. Upprepade gånger har jag träffat finska krigs-barn som evakuerats till Skåne. Dessa har alltid talat om goda upple-velser som inneburit fortsatta positiva kontakter med sina båda fa-miljer. Men jag vet ju att det också finns andra som har haft svåra

Margaret Haikola

40

upplevelser – det brukar vara om dem som man får läsa i trycktaböcker!

Slutrapport: Nu när det är mer än 40 år sedan jag genom min ma-kes arbete vid Helsingfors universitet blev tvungen att flytta med treav våra fyra barn till Finland år 1963, känner jag det som en rik upple-velse att fortfarande kunna röra mig på en hållfast bro mellan Sverigeoch Finland. Mitt eget inre liv har, på många plan, berikats av detta.

Margaret Haikola

41

Helena Hernberg

Ett krigsminneoch ett märkligt sammanträffande

Den 30 november började bomberna falla över Helsingfors. Jag sit-ter under det enorma matsalsbordet då Hilma rusar fram och tar

mig i famnen. Jag fattar att något hemskt håller på att hända. Hilmatar hårt i mig. I misstag rör hon för ovarsamt vid min sjuka arm. Jagkvider till. Jag är blek och anemisk. Jag har rakitis. Högra armen gickav då jag sprang runt matbordet i en våldsam lek där min far jagademin syster och mig runt bordet. Nu gjorde det ont i armen.

Hilma ställer sig mitt på golvet bredvid radion i vardagsrummetdär nyhetsläsarens röst hörs bland skrapningar och brus. Mor somsuttit och lagt patiens vid ett bord intill vardagsrumsfönstret, sättersig tyst vid radion. Min syster kommer rusande: ”Vad har hänt?” frå-gar hon. Men hon får inget svar. Hon frågar om och om igen med allthögre röst. Mor stirrar tyst framför sig, slutligen ryter hon nervöst till:”Håll käft unge eller så dör vi allihopa. Du väsnas så att vi inte kanhöra vad som sägs i radion.” Febrilt skruvar Hilma på radioreglagen.

Den monotona låga radiorösten försvinner. Nya röster kommeroch går. Slutligen försvinner rösterna i ett brus som ökar och minskari styrka.

”Pappa brukar kalla det där ljudet för kamelpruttar” säger minsyster men blir återigen nedtystad. ”De kamelerna får så fina pruttarför de äter lakrits” fortsätter hon.

Mor blir tyst stående vid radion. Hon tänder en cigarett och inser

42

att hon för första gången i sitt liv är i en situation där det av henne for-dras en vuxen människas ansvarstagande. Hon är 29 år gammal. Helthandlingsförlamad. Hon tänder en ny cigarett.

Det är helt tyst i rummet. Katarina har tytt sig till Hilma och är nurädd. Hilma försöker trösta henne. Sedan börjar radion pipa ochtelefonen ringer. Jag kryper tillbaka under matbordet och tar mintröstartrasa, som blev där då alarmet kom och Hilma ryckte mig där-ifrån. Sedan vill jag opp i Hilmas famn. Hon lyfter mig varsamt opp ifamnen och jag får sitta där en lång stund tills jag somnar. Hilma bör-jar packa ihop kläder. Hon har fattat faran. Telefonen ringer och morsvarar.

Det är faster Elsa som ringer. Hon tänker fly med sina två barn tillKyrkslätt till sin syster Hulda på Smedsbygård. Nu föreslår Elsa att vialla flyr tillsammans i en hyrbil. Elsa är helt pank så mor Virma lovarringa till birsen efter en bil. Hon lovar också att bekosta resan.

Hur än mor försöker få tag på en hyrbil per telefon lyckas honinte. Då rusar hon ut på gatan. I närheten vrålar en alarmsiren. Luf-ten är klar och kall. Solen lyser. Gatorna är helt snöfria. Vintern harännu inte kommit. På gatan möter mor skolbarn som skyddar sinahuvuden med sina skolböcker. Lärarna i den närbelägna skolan haruppmuntrat sina elever att skynda hem och att skydda sina huvudenmot bombsplitter.

Det obehagliga motorljudet från bombplanen kommer allt när-mare. Då grips mor av panik och springer hem igen. Hon ringer för-tvivlad till sin svägerska och meddelar att hon inte får tag på någonbil.

Faster Elsa låter sig inte slås ner. I samma hus på Elisabetsgatanfinns Mononens begravningsbyrå. Hon går dit och hyr den enda le-diga bil de har kvar, likbilen.

Samma dags eftermiddag åker vi iväg till Smedsbygård i Kyrkslätt.Bombningarna har upphört. Telefonförbindelsen till Smedsby ärsönder så min stackars faster kan ännu inte ens ana vilken överrask-ning som väntar henne.

Helena Hernberg

43

Flykten till landet är besvärlig. Likbilens bakdel är mörk och luft-tät. Bilen måste stanna flera gånger för vi måste ut och andas eller spy.Vi är utmattade då bilen äntligen kör fram till det fina huset i Kyrk-slätt.

Faster Hulda står vid fönstret i husets övre våning då hon ser enlikbil långsamt röra sig mot huset. Farbror Ole är inkallad, och fasterhar inte en aning om var han befinner sig. Hulda skriker till.

”Gode Gud, det får inte vara Ole!” kvider hon. Sedan rusar honner för trapporna och skuffar upp yttre dörren. Likbilen stannar vidtrappan och ut kliver hennes båda svägerskor med barn och hembi-träde.

Hulda bara stirrar på spektaklet, medan Hilma skuffar in barnengenom den öppna dörren. Sedan börjar Katarina och Hilma bära inkappsäckar och klädknyten. Mor och Elsa talar i munnen på varan-dra och Hulda fattar ingenting.

Slutligen väser Hulda resignerat: ”Hur kunde ni göra det här åtmig?”

Men sist och slutligen var Hulda tacksam över att det inte var Oleslik i bilen.

Den 7 juli 2005 blev den dag då londonborna måste uppleva hurde länge fruktade terrorattackerna blev mardrömslik verklighet.

Samtidigt var vi sex finska f.d. krigsbarn på en kulturutbytesresa i

Helena Hernberg

44

England. Fyra av oss var i London den fruktansvärda dagen, men IrjaJonsson och jag råkade vara i staden Deal på besök hos våra engelskakrigsbarnsvänner. Irjas värd Rob Lanning erbjöd Irja och mig ett be-sök till katedralen i Canterbury just den dagen då terrorattackernalamslog London. Doris Cakebread, som jag bodde hos, ville gärnafölja med till Canterbury.

Den fascinerande staden grundades långt före romarnas erövringoch var redan på 500-talet e. Kr. residensstad för konungarna i Kent.Inne i den väldiga katedralen var det förbjudet att fotografera, så jagköpte vykort vid ett suvenirstånd. Medan jag valde vykorten kom envänlig dam fram till mig och erbjöd en karta där katedralens främstasevärdheter var utmärkta. Kartorna fanns att få på 14 olika språk ochjag valde en på svenska.

Under tiden hade Irja träffat en trevlig guide som berättade kate-dralens historia för henne. Han talade så intresseväckande att vi ställ-de flera nya frågor för att få veta mera. Slutligen frågade han varifrånvi var och Irja svarade: Från Finland. Han tittade på min svenska kar-

Helena Hernberg

45

ta och undrade om jag hörde till de finnar som har svenska som mo-dersmål. Då jag nickade till svar sade han på svenska att han var född iSverige men hade bott nästan hela sitt liv i England.

Senare under vår vandring i katedralen såg vi att Rob stod och prata-de med den trevliga guiden, och så fick vi ta del av ännu fler berättel-ser som han tydligen gärna ville dela med sig. När han så avslutat singuidning för oss, berättade Rob för honom att Irja och jag hade varitkrigsbarn i Sverige. Då sade Peter Berg, så hette guiden, att han sombarn i Sverige hade lekt med två finska krigsbarn, så han kände väl tillvad det innebar att vara barn i ett främmande land. Hans finskakrigsbarnsvänner hette Yrjö och Esko.

Då reagerade jag kraftigt och sade att jag lekt med en Yrjö och enEsko i Sverige. Peter blev förvånad och frågade var jag bodde i Sveri-ge. Jag sade att det var i Surahammar. Peter blev alldeles blek och frå-gade hos vem jag hade bott. Karin Malmberg hette hon, sade jag. Pe-ter blev mållös och slutligen stammade han fram att han hade växtupp i Surahammar och att Karin Malmberg var en nära släkting tillhonom. Surahammar är en så liten ort att alla känner alla där.

Peters arbetsdag var slut och han bjöd oss hem till sig på te. Hanbodde alldeles nära katedralen och visade sig vara en trevlig och musi-kalisk person. Också hans hustru Mary som kom hem var en sympa-tisk person.

Peter är fortfarande god vän med sin barndomsvän Yrjö, som nu-mera heter Berg, han blev adopterad i Sverige. Jag hade per internetefterlyst honom med hans forna namn, men det har inte givit resul-tat. Nu förstår jag varför! Det otroliga mötet i katedralen i Canter-bury ledde således till att jag så snart Peter och Mary är tillbaka eftersin semesterresa kommer att få kontakt med denna lekkamrat frånkrigstiden och via honom även med Esko som numera bor i Finland.Så märkvärdigt formar sig våra öden genom möten som verkar varaalldeles slumpmässiga.

Helena Hernberg

46

Tove-Maj Kyrklund

Vinterkrig och Ribbentropp

Jag var stor. Jag hade fyllt 7 år på sommaren. Jag hade just börjatskolan och var full av förväntningar inför det nya i mitt liv. Den

sommaren hade vi liksom alla tidigare somrar jag minns, besökt minmoster i Reval. Men den sommaren liknade ändå inte de tidigare re-sorna. Visserligen hade mina vita tygkängor, som kändes trånga, kri-tats vita och fina inför resan med ångbåt över Finska viken. Måsarnaföljde oss skränande på resan och jag tyckte att de liknade mina finavita kängor. Men annars var allt annorlunda när vi kom fram. Det varnågon form av oro och skrämmande allvar i luften vid visiten i Reval.Min moster, som annars alltid gett mig mycket av sin tid och somegenhändigt hade gjort min käraste vän, min Nalle av vitt fårskinn,pratade mest med mamma. Jag förstod inte mycket och ett barn sam-lar inte på bekymmer i onödan. Det enda jag minns av allt som kan-ske sades och upprepades var ordet Ribbentropp. På resan hem tillHelsingfors hade mamma en massa väskor, kassar och paket med sig.Det visade sig senare att jag inte skulle se min moster mer. Hon ochmin kusin Charles hade lämnat Reval kort efter vårt besök. De emi-grerade snart till Australien.

Men hösten 1939 skulle jag börja skolan. Jag var ändå inte tillräck-ligt stor för att gå skolvägen ensam. Hand i hand med mamma vand-rade jag från Femkanten längs Fredriksgatan till Nya svenska smås-kolan vid Bulevarden. Tant Lagus var den viktiga personen i småsko-lan. Att lära sig läsa och räkna var inte så stort problem som ringlekar-

47

na under rasten. ”Skära skära havren, vem skall havren binda? Detskall bli min käraste vän var skall jag honom finna? När jag gick ut enaftonstund, när var tar sin så tar jag min och så blir trolle’ utan.”

Det hände sällan att vi var jämna par. Det var förberedelse för livet– att vara kvick, att ta för sig för att inte bli utan eller utpekad. Ram-san fortsatte och den som saknade par fick stå ensam mitt i ringenoch skämmas medan alla fortsatte sången och pekade på offret. ”Devar rätt och de var rätt och de var rätt och lagom att trollet fick i ring-en gå och ingen ville ha na – fy skam fy skam och de var rätt och la-gom att trollet fick i ringen gå och ingen ville ha na.” Klasskamrater-na hade födelsedagskalas och mammorna såg mycket besvär för attordna fester. Det var fint att gå i skola. Men mitt i alltsammans, någramånader efter att skolan börjat, stängdes alla skolor. Ordet Ribben-tropp återkom ofta i de fullvuxnas tal. Men så öppnades skolan igenoch allt skulle återgå till det vanliga, trodde man.

En morgon i november hördes ett förskräckligt oljud av sirener.Det liknade ingenting jag hört tidigare. Varken mamma eller pappasade något. De var tysta. Jag frågade vad det var, men fick inget svar.Pappa var i full färd med att dra på sig någon sorts overall och land-stigningskängor. Kängorna hade han tidigare använt på landet närhan klev ner i brunnen, som var lerig. Jag såg på och förstod att detvar bråttom. Till slut sade pappa att det var brandbilen. Det passadeinte riktigt ihop för jag hade hört brandbilen tidigare. Den lät annor-lunda.

Det visade sig snart att det var alarmsirenerna på hustaken i Hel-singfors, som tjöt och det var krig. Pappa hörde till gårdsskyddet. Engasmask av gummi hörde också senare till hans utrustning. Jag beun-drade honom mycket. Denna morgon i november skulle jag inte gåtill skolan. Vi skulle i stället alla gå ner till källaren och det s.k. bomb-skyddet. Knappt hade jag hunnit vara i skolan ens en vecka efter av-brottet och nu var det hänt igen. Det upprörde mig mycket och jagutbrast ”Kan man inte ens få gå i skola i fred!” Men det var inte fredlängre utan det s.k. vinterkriget hade börjat den 30 november 1939.Senare samma dag blev det alarm igen och vi han med nöd och näppe

Tove-Maj Kyrklund

48

skynda ner för trapporna till bombskyddet innan väggarna börjadeskaka och det hördes ett öronbedövande dunder och smällar av bom-ber som föll i södra Helsingfors och Gräsviken.

Trots allt löpte saker och ting lugnt och sansat, som om alla vuxnavarit väl förberedda. Fönstren förseddes med svarta rullgardiner,ljusspringorna täpptes noga igen. Det blev småningom rutin attskynda till bombskyddet både dag och natt, när sirenerna tjöt var-ningsmelodin. Mycket hände och mycket sades, men det förstod intebarn.

Jag minns inte alls när källargångarna och tvättstugan fått stöttan-de stockpelare, stödande virke i taket och långa bänkar. Jag minnsinte heller när potatissäckar blivit fyllda med sand och lagts för allafönster och gluggar till källaren. De bara fanns där i något skede. Detblev en kall och snörik vinter. Man klädde sig varmt i vadmalsskid-byxor, ylletröjor och -sockor, monokängor, öronlappar och skidmös-sa. På natten gällde det att vara snabb och dra kläderna på pyjamasenoch skynda till bombskyddet. I vårt bombskydd fanns alltid tantMustonen som spelade Musta Pekka- Svarte Petter med mig. Det var

Tove-Maj Kyrklund

49

roligt och också det att hon hette Mustonen. Under nattalarm kundejag lägga mig att sova i en stor tvättgryta. Orden ”Ribbentroppavta-let” hördes då och då i de vuxnas tal och det lät lika spännande som”Munchhausens äventyr” i mina öron. Vad det betydde fick jag vetalångt senare.

Tove-Maj Kyrklund

50

Margaretha Mickwitz

Ett barns minnen av kriget

En känsla av rotlöshet är förknippad med mina minnen av de bådakrigen. Under åren 1939–1944 var jag evakuerad till flera olika

ställen i Finland och vistades dessutom på tre olika orter i Sverige. Pågrund av att jag var ganska liten under kriget – när kriget slutade 1944var jag åtta år – är mina minnen i viss mån vaga trots att de också ärstarka och det är svårt att placera in olika hågkomster i rätt tidsord-ning. Jag kan inte heller mera fråga någon äldre generation om vadsom hände när.

Då vinterkriget bröt ut i november 1939 var jag inte ens tre och etthalvt år gammal. Mitt första hem var på Parkgatan. Mina föräldraroch jag bodde i ett litet trevåningsstenhus som stod inne på gårdenbakom Fazers hus. Gården var en parkliknande trädgård. Det fazer-ska trähuset är nu borta liksom det lilla hus som vi bodde i. Ett högtvåningshus i rödtegel står på deras plats. Mina morföräldrar boddemitt emot i hörnhuset Parkgatan/Rådmansgatan. Från denna tryggamiljö fördes jag när vinterkriget brutit ut tillsammans med minmamma till Vasa. Min pappa hade blivit inkallad tidigare på hösten.Jag minns endast vagt bilfärden i mörker till Vasa, där vi sedan blevvarmt mottagna hos min mormors brors fru Martha von Essen.Hennes man Reinhold var kompanichef vid fronten, där han stupa-de i mars 1940.

Min mamma var höggravid och förlossningen skulle ske genomkejsarsnitt. Vår evakuering till Vasa visade sig vara ett misstag. Staden

51

blev utsatt för våldsamma flyganfall och bombardemang och vi till-bringade många nätter i en kall potatiskällare, som säkert inte hadegivit något skydd om en bomb hade slagit ned. För den kommandebabyn hade mamma ställt färdig en spånkorg med nätt täcke och ma-drass. Min mamma åkte till sjukhuset, men korgen kom aldrig tillanvändning. Kejsarsnittet, som borde ha gjorts vid Kvinnokliniken iHelsingfors, gjordes vid ett sjukhus i Vasa som var fullt av sårade i kri-get. Operationen gjordes under svåra förhållanden och resultatet vardärefter. Min lilla bror levde endast två dagar. En bidragande orsaktill hans död kan också ha varit bristfälliga medicinska undersök-ningar under krigstiden. Det visade sig först efter min brors födsel attmamma hade drabbats en allvarlig form av diabetes, som säkert ock-så påverkade fostret. Man kan säga att också min bror blev ett offerför kriget. Det enda minnet av honom är ett fotografi taget två tim-mar efter hans död. Mina föräldrar kom aldrig över denna förlust.

Från Vasa flyttade vi i början av januari 1940 till Karkku till minmormors syster Anna Nordgren och hennes man Lauri på Fulkkilagård. Karkku hade också blivit utsatt för bombardemang men imycket mindre skala än Vasa. Jag kommer ihåg tågresan till Karkkutillsammans med min mamma och min mormor Kersti Schroderus.Tåget var proppfullt. Man turades om att sitta och under resan gickmin mammas operationssår upp. I Karkku blev vi väl omskötta. Vilevde ett lugnt liv, men min mamma skrev till sin svärfar om hur eva-kueringen och allt det jag upplevt tagit på mina nerver.

Jag flyttade aldrig tillbaka till Parkgatan och har underligt noginget minne av flyttningen till vårt nya hem på Havsgatan 3 B, sommåste ha skett mellan vinterkriget och fortsättningskriget. Somma-ren 1941 tillbringade vi inte på vårt vanliga sommarställe, min mor-mors och morfars sommarvilla i Kallvik, som ansågs ligga för näraHelsingfors, utan familjen hyrde en jaktstuga vid en insjö i Niemen-kylä för att vara i skydd. Jag författade verser, som min mamma skrevned och som skickades till min pappa vid fronten.

De följande minnena från kriget är från Helsingfors och bombar-demangen där under fortsättningskriget. Från vår balkong på Havs-

Margaretha Mickwitz

52

gatan kunde vi se luftvärnets strålkastare och ibland också de anfal-lande planen De nattliga luftalarmen förekom ofta och vi tillbringa-de som andra helsingforsare nätterna i husets källare, som inrättatstill bombskydd. Jag tror att ingen som var med någonsin glömmer si-renernas signaler för kommande anfall och för faran över. Min mam-ma blev efter en tid så trött på att släpa sin motsträviga dotter ner ikällaren mitt i natten att vi ibland inte gick ner utan stannade i vårvåning, där jag lades i badkaret och mamma satt på en stod bredvidoch läste sagor för mig. Man hade uppfattningen att badrummenskulle bli kvar med stöd av rören om ett hus bombades. Denna teoritestades till all lycka aldrig i vårt fall.

Jag har två mycket obehagliga minnen av bombardemang underkriget. Det ena är från mina morföräldrars sommarvilla i Kallvik, därmin moster Brita Elmgren med mina kusiner Kristian och Kai ochmin mamma och jag av någon anledning tillbringade en del av som-maren. En natt fälldes massor av bomber över Nordsjö och Kallvik.För oss var det en fruktansvärd natt. Vi, två kvinnor och tre barn, sattstela av rädsla i källaren under huset. Det fälldes flera bomber i närhe-ten. Hela huset som låg på en klippig udde skakade. Av ett under träf-fades det inte. En kuriös detalj är att min morfars segelbåt, som lågvid en boj i viken träffades av en bomskärva, som gick genom båtenjust ovanför vattenlinjen, varför båten inte sjönk. På morgonen hit-tade vi två stora bombkratrar på vårt område, en av dem vid sand-stranden endast 150 meter från huset. För mina kusiner och mig vardet spännande att plocka bombskärvor från groparna, som min mor-far ägnade många somrar åt att fylla med grenar och vass.

Det andra hemska minnet är från en kväll då vi besökte min mor-mor och morfar. Det blev luftalarm och vi skyndade oss ner i skydds-rummet i deras hus på Rådmansgatan. En bomb träffade ett hus en-dast 50–60 meter högre upp på samma gata. Det var en fruktansvärdskräll och murbruk och plankor föll ned på oss från taket i skydds-rummet. Samma kväll hämtades min nyfödda småkusin av sina för-äldrar till mina morföräldrar från det då närbelägna Barnmorske-institutet för att vara i trygghet. Också Barnmorskeinstitutet – som

Margaretha Mickwitz

53

låg på den tomt där den nuvarande ryska ambassaden ligger – blevutsatt för bombardemang. Elisabeth med sina föräldrar var med oss iskyddsrummet då bomben träffade huset på Rådmansgatan. Därförkan jag datera kvällen till september 1943.

Att upplevelsen av bombardemangen verkligen ännu sitter imärkte jag då jag som vuxen arbetade och bodde i Paris i slutet av1970-talet. Ett bombattentat gjordes mot huset mitt emot oss på RueSt. Didier i det 16:e arrondissemanget. Huset inhyste ett företag somhade utländska handelsförbindelser. Vi vaknade av att bomben ex-ploderade och av att alla våra fönster mot gatan blåstes in. Min förstainstinktiva tanke var att jag befann mig mitt i kriget i Finland igen.Sedan insåg jag att jag var vuxen och bodde i Paris.

Min pappa Åke Roschier-Holmberg, som under kriget var stab-sofficer ”där någonstans” och också i egenskap av jurist medlem ikrigsrätten, kom sällan på permission. Min mamma lyssnade alltidpå ljuden från trappuppgången i hopp om det var pappa, för permis-sionerna gavs oväntat och familjen visste ofta inte om dem på för-hand.

Det är förvånansvärt hur livet ändå upplevdes som normalt underkriget. Det var ju brist på allt, men man hittade på olika fyndiga lös-ningar för att klara sig. Jag kommer ihåg hur man t.ex. sydde en rutigkjol åt mig av två herrhalsdukar. Jag minns inte heller att man klaga-de på maten. Vår diet var förmodligen mycket mera hälsosam än denuvarande matvanorna. Vårt hembiträde Amanda (Mandi) Kokko-nen som var från Savolax och var en utmärkt kock, gjorde regelbun-det resor till sina hemtrakter och kom tillbaka med olika eftertrakta-de lantbruksprodukter. Detta var ju illegalt hamstrande, men tordeha varit mycket allmänt. Min mosters man Pelle Elmgren jagade ochvi hade ofta orrar och tjädrar hängande utanför köksfönstret för attmöras. Det enda negativa matminne jag har från krigstiden är havre-grynsgröten, som var full av sådor och som gjorde att jag sedan dessinte ens kunnat titta på en tallrik med gröt av vilket slag den än är.

En tid hyrde min moster med familj och vi ett hus i Bemböle iEsbo, dit vi ”evakuerades”. Fönstren i vårt hem på Havsgatan hade

Margaretha Mickwitz

54

kort före det krossats av luftvågorna i ett bombanfall och var täcktamed fanérskivor. Det var svårt att få dem reparerade i den krissitua-tion som rådde. Det verkar absurt att ha varit evakuerad till Esbo,men avståndet till Helsingfors betraktades då som mycket större ännu.

Situationen beträffande Finlands framtid ansågs i början av år1944 vara så hotande att jag skickades till Sverige. Jag var nog ett i allrahögsta grad privilegierat krigsbarn. För det första skickades jag aldrigmed lapp om halsen med andra barn till någon helt okänd familjutan jag vistades hos familjer som var indirekt eller direkt affärs- ellerpå annat sätt bekanta till mina föräldrar. För det andra var min mam-ma med mig i Sverige under hälften av min vistelse där år 1944 och vibodde dessutom tillsammans med min moster och mina kusiner.

Min första vistelse i Sverige arrangerades av familjen Baumgart-ner, som var goda vänner till min moster Lisa Schroderus. Jag fördestill Baumgartners hus i Brunnsparken, som senare revs för att ge platsåt brittiska ambassadens tillbyggnad.Vi samlades i det mörklagda kö-ket och åkte sedan till Malms flygfält därifrån vi flög med ett litet röttpropellerplan till Stockholm. Jag hade börjat skolan hösten 1943 ochkunde skriva till mina föräldrar: ”Det var otekt att flyga. Först tog detont i öronen och sedan i halsen och sedan måde jag illa”. Mitt hem iSverige var hos en dansk dam, Inger Olsson, som var änka efter ensvensk fabrikör och som ägde ett palatsliknande hus, Klippudden, påLidingö, där jag tillbringade vintern och våren 1944. Jag har aldriglevt ett sådant liv i lyx som hos den snälla Tant Inger. Hon hade trebarn. Den äldsta sonen var inkallad och de yngre barnen gick i skolapå annan ort. Jag var alltså ensam herre på täppan och blev mycketbortskämd.

Tant Inger hade en hel stab av tjänstefolk. Det fanns en köksa, fle-ra husor, en trädgårdsmästare och en chaufför. Det var att uppleva”Upstairs and downstairs” på riktigt. Tjänstefolket, utom chaufförensom bodde i en gårdsbyggnad, bodde i en helt avskild del av det storahuset med egen ingång. Vid morgonmålet i den stora matsalen fannsdet många rätter att välja på, både varma under stora silverkupor och

Margaretha Mickwitz

55

alla sorters kalla uppskärningar. Jag tror att det var tant Ingers danskaursprung som återspeglades i matens ymnighet. Vi blev uppassade avhusor i svarta klänningar med vita spetsförkläden. Jag blev god vänmed dem.

Jag fick sova i tant Ingers sovrum. Varje morgon pipade hon mitthår med tång i korkskruvslockar. Jag fick ärva en massa kläder somblivit för små för dottern i huset men fick också nya. Ett par gånger iveckan åkte vi in till NK och besökte i synnerhet varuhusets matav-delning, som var överdådig för den som kom från det krigstida Fin-land. Jag fick gå på Tivoli och på teatern, där jag såg ”Lilla Pettärs resatill månnen” enligt ett av mina brev.

Jag besökte några gånger vänner till mina föräldrar i Stockholmbl.a. en familj vars dotter Birgitta varit min lekkamrat i Helsingfors.Hennes far var tidigare handelsattaché vid franska ambassaden i Hel-singfors och hennes mor finländska. Nu var de stationerade i Stock-holm. Birgittas mamma rapporterade till mina föräldar att jag kom-mit till dem ”i fin sidenklänning i egen bil med chaufför”. Det gickalltså ingen nöd på mig.

Jag upplevde också mycket annat spännande. Högst upp i det sto-ra huset, vars vinklar och vrår jag utforskade, fanns ett torn, som varinrett i chinoiserie-stil. Där gömde tant Inger danska motståndsmän.En av dem var flygare, en greve von Rathlou-Holstein, som sederme-ra gifte sig med den svenska skådespelerskan Sonja Wigert, men somomkom när han störtade med sitt flygplan. Han var mycket stilig ochgjorde ett djupt intryck på mig. Men liten som jag var insåg jag denfara de gömda var utsatta för och märkte hur spända de var.

Ett stort evenemang var när jag fick följa med tant Inger till Sigtu-na, från vars berömda internatskola hennes nästäldsta son Kjell blevstudent. Kjell firades sedan också med en jättefest på valborgsmässo-aftonen på Klippudden. Lövade skrindor hämtade gästerna från Lin-digöspårvagnens ändhållplats Brevik och festen pågick hela nattenmed valborgsbrasa, fyrverkeri och storstilad servering. Jag fick varamed ända tills jag blev för trött.

Man kan se Klippuden på Lidingö vid infarten till Stockholm

Margaretha Mickwitz

56

med Sverige-båten. Nu har man klämt in två trevåningshus bakomden vita muren som omger huset och parken kring den.

Min far, som vid det laget hade flyttats till Helsingfors för uppgif-ter vid ett ministerium, hämtade mig hem till Finland i juni 1944 närhan var på tjänsteresa i Stockholm. Jag talade rikssvenska med danskbrytning när jag kom hem. Det var underbart att möta mamma iÅbo.

Men en månad senare ansågs läget åter så kritiskt att jag skickadestillbaka till Sverige, denna gång med min mamma. Vår värdfamilj varen affärsbekant till min pappa som bodde med sin hustru i den lillaorten Möklinta i Dalarna. De hade inga barn och det visade sig attman hade svårt att anpassa sig till att ha ett barn i huset. Min mammaskrev i ett brev att man märkte hur kritiskt inställda de var till mig”aldrig en klapp eller något ömhetsbevis” och jag avvisades när jagnågon gång försökte smyga min hand i deras. För min mamma vardet också svårt att acceptera vår värds åsikter beträffande Finlandsställning. Enligt honom borde Finland ha gått med på ryssarnas vill-kor utan vidare eftersom vi ändå inte kunde stå emot en sådan stor-makt.

Min mamma klagade också över de bristande möjligheterna atttvätta sig i Möklinta. Man hade rinnande vatten och lavoir men ingetbadkar. Jag vet ej faktiskt hur det svenska folket håller sig rent när deej ha bad eller bastu, skrev mamma. Jag krånglade med maten, vansom jag var vid den tidigare lyxen på Klippudden. Jag kan nog förståatt det uppstod en viss irritation. Enligt ett brev från min mamma be-stod dieten av salt fläsk, korv och varannan dag tunna pannkakorsom huvudrätt. Det var nog ingen dålig meny under krigstid sett urfinländsk synpunkt.

Förmodligen på grund av dessa omständigheter flyttade mammaoch jag redan i augusti till Väddö i Roslagen, där vi åter genom en be-kant fick till vårt förfogande hela övre våningen av en stor bondgårdoch där vi återförenades med min moster Brita och mina kusiner ochkunde ha ett eget hushåll. Vi fick uppleva allt som ett riktigt lantlivkan erbjuda. Vi fick vara med om höskörden och åka med hölassen,

Margaretha Mickwitz

57

rida på hästarna och på hösten vara med om en grisslakt. Sommarenvar lång och vacker. Ålands hav var varmt ända in i september.Vi be-sökte Albert Engströms Grisslehamn.

Jag hade hösten 1943 börjat i Fröken Edith Åbergs privata förbere-dande skola i Helsingfors. När vi började var vi sju i klassen, men närjag återvände till skolan efter vistelsen i Sverige fanns det endast två avoss kvar. Våra klasskamrater hade skingrats till andra skolor i Finlandeller i Sverige. Min skolgång hade avbrutits när jag skickades till Sve-rige i början av år 1944, vilket återspeglas i ovanstående exempel påmin ortografi. Nu skickade mig fröken Åberg skoluppgifter till Väd-dö, där jag läste två timmar om dagen med min mamma, medanmina kusiner som var yngre till min förtrytelse kunde ägna sig åt le-kar. Fröken Åberg, som var en gammal dam med vitt hår, fotsida kjo-lar och lornjett, hade rykte om sig att vara mycket sträng, men var in-nerst inne snäll. Jag hittade nyligen ett vänligt kort, som hon skickatmig till Klippudden.

Jag minns hur min mamma och min moster grät när man ringdefrån Finland till oss på Väddö och berättade om villkoren för freds-slutet i september 1944. Eftersom man fortfarande var osäker över

Margaretha Mickwitz

58

vad fredsslutet skulle innebära konkret för Finlands befolkning stan-nade vi kvar i Sverige hela hösten och flyttade hem först efter julen.Jag har inget som helst minne av vår hemfärd eller hur den företogs.

Det ovanstående är ett barns intryck av händelseförloppen ochförhållandena under kriget.

Margaretha Mickwitz

59

Elisabeth Morand

I skuggan av krigen

När Vinterkriget bröt ut var jag nio år gammal och kom således attuppleva krigstiden som barn, ur ett barns synvinkel. Därför är

det följande inte alltid helt realistiskt utan inmängt med fantasier ochaningar.

Sommaren 1939 som föregick krigsutbrottet var vacker. Vi var iHangö där vi hade villa. Vi for dit sjövägen med Oihonna och använ-de villan för första och enda gången som sommarnöje, villan hade va-rit barndomshem för oss två barn tills vi flyttat över till Helsingfors.

Vad den alltså var vacker, sommaren 39, vågorna slog med solglitt-rande kammar mot stranden. I trädgården prunkade stockrosor,borstnejlikorna och luktärterna doftade. Mot hösten reste sig rud-beckiorna och man såg hydrangeor och ”japanska lyktor” blandmycket annat.

Men det var samtidigt konstigt, vi hade hört egendomliga, förvil-lande radiosändningar från Tyskland. Skrikande, skrämmande rös-ter, vad ville de? Jag hade uppfattat Mammas oro under ett telefon-samtal med Mormor, om Polen var det visst som de hade talat…

På kvällarna innan jag somnade låg jag och tänkte på hur det skul-le vara om det blev krig. Krig hade man hört om, inbördeskriget ochhungersnöden då. Jag steg upp sent en gång, jag tror det redan varnatt. Men det måste ha varit midsommartiden för det var ljust i rum-men. Jag gick genom ”salen” och såg allting helt klart, betraktademitt hem. Jag förstår inte hur den tanken föll mig in att vi kunde mis-

60

ta detta hem. Jag ville liksom hålla fast vid allt omkring mig medblicken. Varför skulle man hålla i det och fanns det någon som ville tadet ifrån oss? Varför tänkte och tyckte jag så? Vi befann oss i Hangöoch det kom att stämma, allt skulle verkligen tas ifrån oss och ganskasnart kom det att ske. Men inte upptog dessa frågor all min upp-märksamhet den tiden. De återkom bara ibland som aningar, ondasådana. Sommaren var ju omåttligt skön och vad mer var: vi fick un-der den flera besök också av personer som inte tidigare varit hos ossdär på ”udden”.

Först kom det finska sommarbarnet som skulle lära oss finska.Hon var en ny bekantskap. Lillan, lekkamraten från Helsingfors,bodde en kort tid med oss i villan och prövade på hur det var att varasmåstadsbo, eller snarare att bo i ett villasamhälle. Hon hade längevarit nyfiken, storstadsbarnet, på vår trädgård som hon hört berättasom. Slutligen kom en kusin från Lettland på besök. Allt var så ovan-ligt. Jag undrade, kanske snarare senare, om människor då upplevdeen ångest eller i varje fall hade en stark önskan om att röra på sig, faraut på resa, ha kontakter. Fanns det möjligen en känsla av att det skullekomma en tid, nära förestående, som skulle försvåra sådant, en för-nimmelse av att något var överhängande. Så verkade det på någotsätt, så fattade jag det svagt, nämligen att det låg en oro i allt detta.

Vår gård var barnvänlig: lekstuga med sandlåda för lillasyster. Bar-nen hade en egen flaggstång och egna trädgårdsmöbler. I Hangöhade man också varje sommar en barnkortege som man skulle delta i.Allt kretsade kring oss, tyckte man.

Till hösten återkom vi till stadshemmet i Helsingfors. Jag börjadei en ny skola, småskolan i Tölö och efter skolan lekte vi, min systeroch jag, på bergsklacken övervuxen av ogräs där det nu är en skvärnedanför Hotell Hesperia. Platsen var på den tiden Renhållningsver-kets område och bergsklacken, ack ja, ingenting som kunde jämförasmed trädgården i Hangö.

En dag kom Morfar och vi ropades in. Vi skulle evakuera. Morfarvar till ursprunget österbottning men hade knappast alls vistats däruppe annat än i sin första ungdom. Sedan hade han kommit till södra

Elisabeth Morand

61

Finland och gift sig västnyländskt. Morfar skulle följa oss tre, Mam-ma, syster Helena och mig, till Österbotten där vi skulle få en fristadför man väntade krig.

Vad var Österbotten för något? Också hembiträdet skulle evakue-ra till Österbotten. Det måste vara en stad och vi skulle alla träffas där,tänkte jag. Men nej. Såg man på kartan som nu togs fram upptäckteman att Österbotten var vidsträckt och att Bennäs som var vårt mållåg vid järnvägen till Jakobstad. Morfar hade släkt där, men hade medstor omsorg sökt upp ett hemman där ”lungsot” inte hade grasserat.Den sjukdomen hade i tiden varit ett problem i den landsändan ochvar det ibland fortfarande, förmodligen räknade man med att bacil-lerna var aktiva länge. Hemmanet som han fann för vår räkning visa-de sig bra och långa tider efteråt när kriget redan var förbi följde vi itidningen med det som hände där borta. Då det nämndes att värdin-nan tagit emot traktens marthor till ett möte påmindes jag om denrymliga storstugan och den för oss ofta serverade goda efterrättenfruktkräm med vispgrädde på.

Men först företog vi alltså den långa resan med Morfar. Undertågresan betraktade vi sådant som var intressant, såsom minnesmär-ket över striden vid Oravais. I Pedersöre pekade han, klockarsonendärifrån, ut klockargården där han vuxit upp. Jag fick syn för sägennär den så bra illustrerade sången Slumrande toner. Jag tror att trap-pan var mossbeväxt.

På hemmanet under den vackra höst som följde levde vi tryggt,endast Mors längtan till Hangö och havet bildade mörka inslag i vårflyktingtillvaro.

Stämningen i landet lugnade ned sig, skolorna öppnades igen,skolbarnen återvände till huvudstaden och Mamma sökte upp engård med telefon, ringde upp sin make och frågade honom om ocksåvi skulle komma tillbaka till Helsingfors. ”I ingen händelse” svaradefamiljefadern, ”stanna där ni är nu, det här är bara början!” Vi blevkvar på Östensö.

Kort därefter föll de första bomberna över Helsingfors. Kvarterennära vårt hem runt Sandvikstorget blev illa åtgångna.

Elisabeth Morand

62

För oss barn var ladugården med alla djur en attraktion och detvar förunderligt att se och uppleva ett hemman och att märka att degjorde allt hemma själva, t.o.m. tvål. De var som det numera heter”självförsörjande”.

Pappa var i Helsingfors. ”Hans” firma flyttade snart sin verksam-het upp till Lappland och då kändes det ju logiskt och riktigt att helafamiljen återförenades där. Vi stannade ännu en kort tid på Östensö.När vi for till Lappland fick vi vänta inemot sju timmar på Bennässtation, så mycket var tåget försenat. I kupén frågades det efter Mam-mas pass. Hon hade inget. Hon pekade på oss två små flickor ochsade: Där är mina pass! Hon fick fortsätta resan. I Uleåborg blev detalarm, alltså flyganfall. Vi fick övernatta liggande på våra kappor påstationsgolvet. Slutligen fortsatte tåget norrut och vi kom till Torneåoch till sist kom vi till Ylitornio där Pappa mötte oss på stationen.Han var förklarad till krigstjänst oduglig och firman där han var an-ställd hade fiskkonservindustri vilket förmodligen inverkade så atthan inte inkallades till armén. I ett försök till skämt uttryckte han sig iett brev: ”Många kronvrak har tagits till heders i dessa tider.” Ocksåhan väntade på order att inställa sig vid fronten.

Huset där vi bodde var ombonat, till all lycka med tanke på denihållande kölden. Det låg en bit från älvstranden. Det var oerhörtkallt då i hela Finland och det var ständigt rimfrost på fönstren så attman inte kunde se ut genom dem under nästan hela vår vistelse iLappland. Rummet upptogs helt av våra fyra sängar, men i nedrevåningen fanns en gemensam matsal för de till ”firman” hörande fa-miljerna. En äldre herre, en av huvudaktionärerna, ingenjör, satt all-tid i en gungstol och lyssnade på radionyheter, kanske från olika delarav världen. Vid middagsbordet uppfattade jag hur det resoneradesom axelmakterna och de allierade. Vid bordet ingick i den dagliga ru-tinen att ingenjören för sin hälsa förskräckte damerna med att äta ettrått ägg, de protesterade varje gång högljutt, det var ju rysligt!

Jag minns att vid ett tillfälle en officer var på besök och att det varfråga om en för firman viktig person som var evakuerad till Övertor-neå. Det hängde en karta över Finland på matsalens vägg, jag följde

Elisabeth Morand

63

med blicken på den de orter de talade om – där norrut på svenska si-dan låg Övertorneå. Kontoret befann sig i ett rum, i nedre våningenockså det och där var ständigt arbete på gång. Man arbetade förkonservfabrikationen. Två kontorister var sysselsatta med det och deövernattade bland skrivmaskiner och annat kontorsmaterial. I rum-met intill, också det för kontorsbruk, firade vi alla vår jul tillsammansdet året.

Ute var det som nämnts kallt, aldrig visade termometern över nollgrader och på fönstren var det ständigt rimfrost så man knappt kun-de se ut genom dem. Flera personer i sällskapet idkade skidsport (i”vaaran” Mella) vilket föll sig naturligt här. Men vi, vi hade inte ski-dor med oss så Mamma tyckte att vi skulle gå och åka skridskor på äl-ven och vi sopade för detta ändamål en liten bana ren från snö. Menack o ve, på Torneälv! menade de övriga när vi kom tillbaka. Det sa-des till henne efteråt att det var riskfyllt och inte att rekommenderapå grund av strömmar, så vi slutade upp.

Mamma grät mycket när fredsfördraget i sinom tid lästes upp i ra-dion: vi hade förlorat Hangö, som arrenderades bort på trettio år.Hangö var ju Mammas hembygd som hon alltid hade känt djupt för.

Jag påminner mig att vi fick uppleva blidväder de sista dagarna iYlitornio. Om det trots de tunga förlusterna för Finland ändå hadevarit så att gastkramningen över lag hade brutits?

Våra föräldrar for för att evakuera i Hangö, tömma villan och räd-da mobilierna. Vi barn fick återvända till Östensö för en tid. Därhade läget förändrats så att karelska evakuerade kor hade invaderatladugården. De såg helt annorlunda och konstiga ut, utan horn somde var.

I Hangö fick invånarna hjälp av soldater för inpackning ochtransport. Mamma hade i huset ett lager av havregryn som kom vältill pass för att koka gröt till dessa ”hantlangare”. Den kända finskahumorn tog sig uttryck i att soldaterna hängde upp ett gipskranium iett snöre vid ingångsdörren till villan. Mamma hade nog tyckt att devar väl tilltagsna, men de framhärdade och monterade upp spektak-let. Hangöborna fick stanna kvar på hemorten till sista minuten och

Elisabeth Morand

64

lite till. Mamma talade om att hon stod på gården, troligen i snön,när de sovjetiska planen hördes anlända och staden överläts tillSovjetunionen.

Vi var inte hemlösa den därpå följande sommaren, vi hade ju vårthem i Helsingfors, men något ”sommarnöje” hade vi inte mera utanvåra föräldrar företog smärre utflykter och resor med oss. Vi var somturister som först besökte Helsingfors omnejd med Djurgården,Hertonäs och sedan Borgå och Tavastehus för att därefter slå oss nedför någon vecka i Porkala. Där hyste vi in oss i ett hus som var för fir-mans säsongarbeterskor vid konservfabriken där. Det utvecklades tillen skön skärgårdsvistelse, men sedan mot hösten tyckte Pappa atthan skulle köpa en tomt i Noux. Där byggde han en stuga som skulleersätta villan i Hangö. Det gick motigt till. Arbetet utfördes av mänfrån ”udden” (Hangö) med de hade otur för det regnade ideligen.Slutligen blev stugan färdig och när kriget åter började blev den ipraktiken en tillflyktsplats undan bombardemang. Som i alla krig-förande länder blev det ett matnyttigt ställe, vi odlade rotfrukter,grönsaker och bär för att dryga ut de knappa matransoner som gavspå lagstadgade matkuponger. Utöver att odla är det klart att vi plock-ade bär och svamp. Detta sporrades och uppmuntrades genom att viskulle skriva upp det vi åstadkom i s.k. ”talkoböcker” på basen av vil-ka vi fick belöningar såsom president Rytis bild och utmärkelser avolika slag.

Barnen var alltså ständigt i arbete: potatissättning och upptag-ning, grönsaker skulle sås, gurkorna och tomaterna skulle vattnasvarje kväll. För det mesta kändes allt roligt för barnen – kanske varändå rensingen i jordgubbslandet mindre trevlig.

Om vintern var det härligt att under sportlovet ta sig en skidtur imånskenet på skaren. Men stjärnklara nätter och fullmåne var farli-ga, under sådana kunde sovjetryska bombplan söka sig till Helsing-fors för luftanfall och det skedde ofta. När ett sådant anfall var pågång hördes dova detonationer från huvudstadshållet ända till Noux.Jag tycker mig minnas att man också skulle ha uppfattat eldsken mothimlen om man var på väg till stationen från landet under ett luftan-

Elisabeth Morand

65

fall. Om sommaren såg man de glänsande flygplanen avteckna sighögt uppe under soliga dagar. Vi kallade dem silverfiskar, man toginte miste på dem. Ljudet var tungt, de lät inte alls som de inhemskaplanen på den ordinära rutten från Malm över Noux Långträsk. Viuppmanades att inte stå under öppen himmel i trädgården utan istället dra oss in i skogen. Men någon direkt erfarenhet, något ome-delbart intryck av krigsscener fick vi inte. Det fick däremot kamratersom bodde i staden åt Ulrikasborg till under denna tid. Då en av dempå sitt rättframma sätt gav en realistisk skildring av vad hon sett avdöda och sårade efter ett anfall, visste jag inte på vilket ben jag skullestå i min häpnad och förskräckelse. Men efter det de upplevt beslötderas föräldrar att skicka dem till Sverige, det där var inte vad barnskulle se, resonerade de.

När det blev flygalarm under skolarbetet fördes vi alltid till ettbombskydd. Jag minns inte att vi skulle ha varit speciellt rädda mendet har fastnat i mitt minne att vi sjöng där, särskilt en av skolkamra-terna var mycket svenskt orienterad och stämde upp sådant som varpopulärt i Sverige. Alice Babs torde ha varit på modet just på den ti-den. Vem vet om inte detta svenska inslag verkade nerlugnande påoss där i skyddsrummet.

Efter svåra strider fick vi Hangö tillbaka. Visst var det härjat.Mångas hus hade fått svåra skador. På grund av omständigheterna –jag hänvisar till den barnvänlighet jag nämnde i det föregående –hade vår villa i hög grad besparats. Sovjetfolket hade upptäckt barn-vänligheten i trädgården med lekstugan och det övriga. Det blev sä-kert avgörande och man inredde villan till en barnträdgård, dietskijsad stod det på en skylt. De måste dock ha haft problem vintertid förde hade installerat en förskräckligt stor och ful kamin i övre våning-en, som vi bara använde sommartid. Kaminen hade troligen intekunnat utestänga kölden. När mamma först kom in i villan stod i ettrum en stor julgubbe, died maroz, som någon hade försett med ett ge-vär på axeln. Denna gubbe var senare försvunnen, myndigheternatog ju hand om krigsbytet. Under slutstriderna hade lekstugan somvi kallat för Solstugan grävts ner i en ”korsu” och var fylld med vatten.

Elisabeth Morand

66

Vi blev vittne till att den exploderade en dag, några småpojkar verka-de att ha varit i farten där. Som minne kunde vi hitta en planka somhade varit uppspikad ovanför dörren: Solstugan. Plankan finns ännui behåll nu, sextio år senare.

Det var trevligt att vandra på de kända gatorna och vägarna, menpå den korta tiden av vanvård hade trädgårdarna förfallit och vägkan-terna var fulla av högt ogräs. Det var dessutom länge strängt förbju-det att gå på annat än själva vägarna, speciellt varnades för oländigaplatser och diken – minfara!

Med stor försiktighet plockade vi mängder av vildhallon som fåttovanlig växtkraft, vi stod på stenar och höll oss för övrigt strikt på sti-garna.

När krigsslutet kom efter Fortsättningskriget sades det att vi levati en politisk mörkläggning beträffande tyskarnas förehavanden. Vierfor mot slutet visserligen en viss bitterhet mot dem och något hadenog ibland sipprat ut också bland vanligt folk om råheter. Men vi ivår skola blev medvetna som jag uppfattade det genom utländskakontakter. En dansktorienterad klasskamrat hurrade för Danmarksbefrielse och ryckte oss andra med sig. Under våra utrikesresor, somblev möjliga när vägarna ut till Europa öppnades på nytt, fick vi be-sked om allt som hänt.

Elisabeth Morand

67

Maj-Britt Paro

Anfallet mot Niobe 16.7.1944

Halla är en liten ö nordost om Kotka. 1940-talets Halla bestod avett sågverk, ett hyvleri och en snickerifabrik ägda av Kymmene

Ab och av det lilla bysamhälle bolagets anställda utgjorde. Sågindu-strin lades ned 1986, den gamla bruksmiljön är i dag utplånad.

Min far Torsten Söderström var kontorschef på Halla, min morGötha enligt tidens sed hemmafru. Jag föddes 1936 och levde minatidiga barndomsår på Halla, där kriget på grund av närheten tillhamnstaden Kotka upplevdes mycket konkret. Nattliga alarm, ku-rande i hemmets källartrappa eller i ett av bombskydden hoptimradeav sågverkets kraftiga stockar. Barnens säregna samlardille – bomb-skärvor, upphittade i och kring krevadgropar, prydligt sparade iskoaskar och likt glansbilder värdefulla som bytesobjekt. Ständigthotande eldsvådor och brädgårdens brandvakter på vandring blandstaplarna dygnet runt. Trädgårdsodling, svamp- och bärplockning,fiske och en familjegris i byastian för att dryga ut kosten. Vådliga van-dringar över isen till skolan i Kotka, med en rank spång av bräderlagd över vikens båtränna.

Mina minnen av krigsårens upplevelser är starkt knutna till enspeciell högsommardag 1944. På Halla kulminerar krigets dramatiksöndagen den 16 juli, då det tyska fartyget Niobe sänks i Kotkavikenunder ett sovjetiskt flyganfall.

Det är en varm söndag med strålande solsken. Min far, min mor,som är gravid i åttonde månaden, och jag, 8 år gammal, har cyklat till

68

badstranden på Äijänniemi några kilometer nordost om Halla.Plötsligt bryts söndagsfriden. Flygplan brakar in österifrån på låghöjd rakt ovanför badstrandens vattenlinje. Vi rusar upp i skogenoch gömmer oss bakom en sten. På stranden springer några ung-domar och vinkar glatt åt planen som sveper strax ovanom vårahuvuden.

Planen kommer i vågor, en vilsekommen bomb kreverar någon-stans i skogen intill, det hörs spridda salvor av kulspruta, men i övrigttar inte planen notis om badlivet på sandstranden. Pappas hand blö-der, men det visar sig att han har skurit sig på en trasig flaska där vi lig-ger bakom stenen.

Vi styr cyklarna hemåt Halla och där uppenbarar sig flyganfalletssyfte i hela sin vidd.

Tyskarna har några dagar tidigare parkerat fartyget Niobe somstationärt luftvärn på redden utanför Halla och med tall, gran ochbjörk kamouflerat det som en holme. Niobe är den skrotfärdiga kvar-levan av det holländska kustpansarfartyget Gelderland, beslagtagetav tyskarna. Ryssarna låter sig naturligtvis inte luras av den nya hol-men men misstar sig på fartygets identitet. De räknar med att Niobeär kustpansarfatyget Väinämöinen, vilket Finland under krigsårenhar lyckats gömma och maskera på olika håll i skärgården.

Etthundratrettiosex plan är involverade i det massiva flyganfalletden vackra sommarsöndagen 1944. Niobe sänks och 150 man följer

Maj-Britt Paro

69

fartyget i djupet. Men flera tiotal tyska soldater lyckas simmande räd-da sig till den närmaste stranden på Halla, till en ensam byggnad somär byns allmänna bastu. I bastubyggnaden och i Seuratalo tas tyskar-na om hand av hallabor, får första hjälp, mat och tak över huvudet förnatten.

Kvällen och natten blir långa på Halla. Alla som kan ta sig tidsamlas på en sluttning på Ylänummi, där brukskontoret och tjänste-männens bostäder är belägna. Ute på redden brinner resterna av Nio-be. Det man spänt väntar på är att fartyget skall explodera och spridaett eldhav omkring sig.

Det blir ingen explosion. Niobe ligger på vikens botten med skor-stenen och en del av skrovet synliga. Spökskeppet kommer att liggadär i många år, långt in på 50-talet, som ett hinder för sjöfarten ochett groteskt minnesmärke över krigets dramatiska slutskede somma-ren 1944.

En månad senare föds min bror Hans-Erik och i början av sep-tember sluts vapenstilleståndet. Barnets gudfar föreslår att babyn gesnamnet Fred-rik.

Maj-Britt Paro

70

Gunn Pipping

Minnesglimtar

Mina minnesglimtar rör en tonårings liv inför och under krigsåren1939–44. De omfattar några skolår och somrarna som lotta. Det

var ett arbetsamt men ändå skyddat liv, fjärran från det mången äldrelotta måste gå igenom.

Bron över Hästnässund är en klaffbro. Om den står uppfälld kanhögmastade segelbåtar och skutor avsevärt förkorta sin färd österutgenom sundet. Nedfälld förbinder den Degerölandet med Sand-hamn. Ett av våra nöjen på väg till och från skolan var att följa medbåttrafiken. Skulle klaffmaskineriet fungera så snabbt att skutan somnyss givit signal kunde passera utan att stanna maskinerna, eller mås-te segelbåten som kom för god vind göra ett extra slag för att inte tör-na mot bron så att masten bröts. Ibland kunde minuterna bli riktigtspännande.

En solig septemberdag 1938 stod vi barn av Nylands regementevid brofästet storögt betraktande regementets kompanier marscherain på ön. De återvände från reservövningar på Karelska näset. Somsoldaterna på en av Albert Edelfelts etsningar kom de tågande. Jagminns synen, känslan av dov förstämning. Men vi var barn och för-stod inte att det vi såg var ett underförstått varsel.

Hösten 1939 evakuerades min bror och jag till bekanta i Wasa därvi två år tidigare gått i skola. Det kändes besynnerligt att slå dank me-dan barnen i familjerna gick i skola. Mot slutet av november fick vifara hem. Min 13-årsdag firades med mostrar och kusiner som vi

71

mötte vid Sandhamnsbåten vid ångbåtsbryggan. Det krävdes nämli-gen passersedel för alla gäster. Obehöriga hade inte tillträde till ön.

Bara tre dagar senare föll de första ryska bomberna. Från Brändösvenska samskola, vår skola, skickades eleverna genast hem. Men tillHästnässund var hemvägen 7 km lång. Efter en ändlös väntan kombussen till Jollas. Men var höll min bror hus? Han borde ju ha kom-mit hem med mig! Jag steg på bussen, han skulle säkert komma medden följande. Hemma packade mamma linne- och gångkläder ikappsäckar. Kvinnor och barn måste så fort som möjligt lämna Sand-hamn, nu en skottavla för de ryska bomflygarna. Det blev två kapp-säckar var för oss och vi gick ombord på eftermiddagsbåten utan minbror. Vilka tunga timmar av oro och ångest det måtte ha varit för minmamma.

Från Kolerabassängen vandrade vi till Sandvikstorg bärande påvåra tunga kappsäckar. Medan vi väntade på vidaretransport stod vitysta och betraktade eldhavet vid Tekniska högskolan, som avteckna-de sig mot den mörka natthimlen.

Vi stuvades in i en liten bil, min kusins höggravida fru, min mam-ma och jag och allt vårt gepäck. Hur rymdes vi? Vi fördes ut till detsydligaste Kyrkslätt 60 km från Helsingfors. Vår otroliga chaufför, envän, körde ytterligare två gånger den natten gamla föräldrar och and-ra släktingar ut till min morbrors gård.

Först följande dag kom min bror till rätta. I Jollas hade vänliga,obekanta människor tagit hand om honom. ”Porten” till Sandhamnvar stängd. Min kusin som tjänstgjorde inom militärpolisen fann ho-nom senare på natten.

Vårvintern 1940 var vi inhysta i min morbrors hus: en familj perrum, släktingar och bekanta. Skolbarn uppmanades att följa medskolradions lektioner, men gårdens lilla Pikku Matti-radio, inte stör-re än två bitsockerkartonger, utnyttjades ju i första hand till att för-medla dagens nyheter. Av vår ”skolgång” blev därför intet…

Min generösa moster höll oss alla med god mat: 12 personer plushusa, köksa, två dejor och en statkarl. Ibland bjöds vi på ”rexad” (her-metiskt inkokt) frukt till efterrätt. Inför följande vinter fanns ingen

Gunn Pipping

72

sådan lyx att tillgå: köldvintern 1940 frös gårdens alla fruktträd!Inför sommaren återvände vi till Sandhamn. Nylands regementes

kaserner, stab och befälsbostäder låg samlade på öns NNW-spets ilikadana ryska rödtegelbyggnader som i Dragsvik. Men utöver detsvenska regementet var också ett luftvärnsregemente, en flygflottiljoch Kadettskolan stationerade på ön. Åsynen av lyftande och lan-dande amfibieplan, ljudet av flygmaskinsmotorer, luftvärnskanoner,maskingevärssalvor, kommandoord och stöveltramp hörde till vårvardag. För barn var Sandhamn ett Eldorado: skogen, sandfälten,skärgårdsnaturen med stränder och kristallklart havsvatten. Ochsom ett vakande öga blinkade fyren på Sveaborg då det var mörkt.

Hösten 1940 omplacerades Nylands regemente och vi lämnadeSandhamn. Min far förflyttades till Raseborgs skyddskårsdistriktmed stab i Karis och min bror och jag bytte skola en andra gång 1941.Efter vår första vårtermin i Karis-Billnäs samskola bröt fortsättnings-kriget ut. Hangö udd var ryskt område och Karis låg i gränszonen.Våra föräldrar frågade om vi ville bli evakuerade, men det ville vi juinte. 14-åringen sysselsattes som kökshjälp vid fältköksenheten iLandsbro och 12-åringen som stafett vid staben. I början av somma-ren hade vi fått våra första cyklar. Av uttjänta armécyklar hade va-pensmeden plockat delar som han svetsade, knåpade och lappadeihop till två användbara – och som det med tiden visade sig – myckethållbara cyklar. Min cykel målades röd och jag var mycket stolt överden. Vi hade stor glädje av de cyklarna – vi tog oss behändigt till våraarbetsplatser tack vare dem.

I Landsbro stod de två fältköken under ett regntak ute på gården.De sköttes av lottor från Helsingfors med frontvana från vinterkriget.Till bespisningshuset bar vi in ämbarvis med ärtsoppa, köttsoppaoch makaronivälling. Som tilltugg serverades ett tjockt välsmakandearméknäckebröd och skivor av Koskenlaskijaost skurna ur stora tre-kilos paket. Jag minns de allvarliga mannarna som på gården väntadepå ett mål varm mat inför färden mot Hangö, men också de buller-samma, hurtfriska, som döljande sin oro satte sig till bords.

Att järnvägsknutpunkten Karis skulle vara ett lämpligt mål för de

Gunn Pipping

73

ryska bombplanen i Hangö att attackera var väntat. Men de ryskaflygarna sysslade också med annan förlustelse. Från Landsbro minnsjag ett allvarligt tillbud – hur allvarligt förstod jag först långt senarenär jag insåg vad som KUNDE ha hänt! Med en av de äldre lottornagick jag en dag för att ta potatis från jordkällaren inte långt från huset.Plötsligt bad hon mig springa ”och det fort!” och drog mig sensnabbt in i stukan. Var det kanske min räddning? Mina avtrubbade”Sandhamnsöron” hade ingenting uppfattat, men hon hade hörtflygmaskinen komma och visste vad det kunde betyda. DET mas-kingevärsknattret och de dova dunsarna av kulor som pepprade mar-ken ovanför våra huvuden och runtomkring stukan minns jag ännu.

Skolgången under krigsåren blev ytterst bristfällig. Läsåren 1941–1944 var korta, isynnerhet från och med 1942 då arbetsplikten förskolelever över 14 år förlängde ”sommarloven” med en eller två må-nader. Det första året räckte sommarlovet från 1 maj till 12 oktober.Behovet av arbetskraft från sådd till skörd måste tillgodoses. På minmorbrors gård fick jag lära mig allt detta: Rensa och gallra i trädgårds-land och på åkrar. Vissa dagar satt jag ensam på ett fält. Snejsa hö ochbreda ut det i lador, byka och mangla med den tidens enorma sten-fyllda manglar som drogs av och an. Mata höns och grisar, mocka i la-dugården, binda råg, ta upp potatis och foderbetor, beta säd, langabåndor vid tröskningen, trampa i bosstacken och koka tvål. Jag skulleockså läras att mjölka men fick snabbt ge upp sedan den vanligtvislättmjölkade kon istadigt vägrade att ge ifrån sig någon mjölk. Väl-lingklockan ringde till arbete kl. 7 på morgonen. Inte förrän kl. 6 påeftermiddagen var arbetsdagen slut. För en ovan 15-åring var detibland förfärligt tungt att stiga upp om morgnarna. Någon störrenytta av det jag lärde mig har jag ju inte haft i mitt liv, men insikt i ochförståelse för lantbrukarens strävsamma liv, det fick jag. Och för korhar jag inte varit rädd sen den sommaren!

En vårvinterdag 1943 kördes skolans arbetspliktiga elever i gengas-bussar ut i vedskogen. Det gällde att under uppsikt av några manligalärare avverka skog. Där pulsade en samling beskäftiga ungdomaromkring i snöig terräng. Få, kanske ingen av oss flickor var van vid att

Gunn Pipping

74

handskas med yxa eller såg och det gällde att se upp för fallande träd-stammar. De skulle sågas i meterlånga stockar, kvistas, släpas eller bä-ras för att radas tills en kubikmeter björkved – klassens kvot – varuppstaplad. Den natten värkte musklerna i hela kroppen och visstvar det ett under att ingen olycka skedde!

På Lottakansliet i Landsbo härskade den energiska majorskanGreta Lassenius. Den våren ansåg hon mig vara ett lämpligt lottaäm-ne och skrev in mig i ”Lokalavdelning Karis” som flicklotta. Eftervårterminens slut deltog jag i en kanslilottakurs i Ekenäs. Min far varnu skyddskårschef i Savolax, stationerad i Pieksämäki köping vidsjön Heinävesi. Familjen tillbringade sommaren där med honom.Som 16-årig flicklotta tjänstgjorde jag vid IVAK (Ilmavalvontakes-kus), stationen för väderobservationer på orten. Min bror var stafettvid staben.

Vid väderleksstationen följde vi med molnens växlande formatio-ner, förändringar i väderleken. Vi avläste en lufttrycksisobar medjämna mellanrum under dagens lopp. Våra iakttagelser sändes insom kodade rapporter i långa sifferrader till närmaste flygflottilj pertelefon tre gånger om dagen. Iakttagelserna gjordes från dagning tillskymning och nattdejour ingick då och då i tjänstgöringen.

Också i Pieksämäki byggde vi upp ett par kubikmeter björkved,min far, hans chaufför, min bror och jag. Månne det inte var här jaglärde mig hantera såg? Min mamma hade fått låna en kamera och fö-revigade oss ivriga skogshuggare.

Lottaklädd fick jag ibland följa med min far på hans inspektions-resor i det underbart vackra insjölandskapet bebott av glada, vänliga,gästfria savolaxare. Min närvaro behövdes kanske för att både mildraoch camouflera den egentliga avsikten med färderna: att planera, or-ganisera och övervaka försvarsberedskapen på bruk och större gårdar,där i synnerhet på de senare bara de duktiga kvinnorna fanns på plats.

Sommarlovet 1943 var fem månader långt, från 1 maj till 1 oktober.Efter en kort hösttermin och jullov följde ett nytt år. Den 6 februari1944 samlades eleverna på skolgården i vintermörkret. Vid horison-ten i öster lyste himlen röd: Helsingfors hade bombats! Stadens sko-

Gunn Pipping

75

lor stängdes, eleverna sökte sig till skolor på tryggare orter. Inom envecka evakuerades 70 elever till Karis och placerades i skolans redantrånga klassutrymmen.

Jag hade fyllt 17 år och var nu fullvärdig lotta. Stor-kurs hölls omsommaren i Fiskars där jag deltog ”inom fältkökssektionen”. Minkurs huserade i Svenska folkskolan. Golvet i skolans festsal var nästanheltäckt av våra halmmadrasser. Snygga och prydliga skulle vi vara:förkläden, mitellor, kragar och manschetter rentvättat vita och struk-na. På ett fotografi syns en grupp leende lottor runt ett fältkök, på ettannat en rad av lottor stående vid ett långbord, färdiga att dela utmat. Marscherade vi inte då och då? Eller slank vi bara en och en tillvåra arbetsturer?

Äldre, rutinerade, fältköksvana lottor måtte ha skött eldning ochmatlagning. Fick vi unga lära oss att hålla elden vid liv, eller röra om ialforna, eller avsmaka, eller mångfaldiga recepten för att klara avkommande situationer? Vi skalade potatis, skar kött i bitar, dukadefram, bar och portionerade ut mat och diskade, för hand. Men jagminns inte ett enda pass vid ett fältkök. Hade vi lektioner i teori? An-sågs kanske vår arbetsinsats vara lärdom nog? Alla som deltog i Stor-kursen skulle ju ha mat! Det var inget fel på vår arbetsvilja och vår ön-skan att klara av det som förväntades av oss var stor.

Vid hemkomsten frågade jag min far om jag NU kunde få fara tillfronten, men svaret blev ett absolut nej. I stället skulle jag anmäla migvid staben i Dragsvik om en vecka. Längre bort från hemmet placera-de min lottachef mig inte. – Om vad som hänt på Näset under mid-sommaren visste jag ingenting.

I Dragsvik placerades jag i Första kompaniets kök där jag skaladepotatis och diskade under en veckas tid. Efter det följde tre månadervid en fältköksenhet i ett av seminariehusen inne i Ekenäs men medbostad på kasernområdet. Vid denna enhet bespisades s.k. B 2:or. Viserverade skol- och universitetslärare och andra tjänstemän med offi-cers- eller underofficersgrad i underrättelse- eller stabstjänst. Mor-gonte serverades kl. 7 vilket betydde tidig väckning i Dragsvik ochcykelfärd in till staden. Sällan mötte jag någon i den tidiga morgon-

Gunn Pipping

76

timmen och kall strömmade luften emot mig längs den långa Rase-borgsvägen.

I seminariehuset turades tre lottor om betjäningen. Också härskalade vi potatis, bar in matämbar och diskade. Vi lottor stod förden lättare marktjänsten, för vid fältköket ute på gården härskade ar-mékocken! Och vi hade ju inte en aning om hur ett fältkök skulle an-vändas och skötas. Därför minns jag min förfäran, nästan ångest, dåvår lottainspektör sade till mig, att om något skulle hända så var jagden som hade ansvaret för vår enhet. Jag var den enda av oss tre lottorsom genomgått en fältkökskurs! JAG – en 17-årig skolflicka med denbristfälliga ”utbildning” jag fått i Fiskars och HELT ovan att bestäm-ma! Sådan var situationen i landet sommaren 1944.

I Ekenäs stannade jag till den 20 september. Tillstånd att avslutamin kommendering fick jag lätt: Porkala skulle vara utrymt inom 10dagar. Jag ville hjälpa till vid evakueringen av min morbrors gård iKyrkslätt. Min sista dag där sopade min moster och jag alla golven idet stora, tomma huset rena. Upprörd hade jag protesterat, men honville ha det så. I dag kan jag förstå henne.

Följande morgon ledde dejan med min hjälp gårdens 30 vilsnakor den 11 km långa vägen till Kyrkslätt station. Det var nära att denvandringen slutat illa för mig. Den ko jag ledde med ett rep om minhandled råkade plötsligt i sken. Men tack vare dejans snabba ingri-pande med skrik och slag lugnade sig kon småningom och vår vildagalopp övergick efter en stund till ett stilla lunkande. Resten av vägengick allt väl. Och från stationen transporterades korna vidare till sinbestämmelseort.

Jag satte mig inne i stationshuset för att vila ut efter vandringen.Två timmar senare förde mig tåget från Helsingfors till Karis. Därväntade skolan.

Den långa sommaren var slut och min tid som lotta likaså. Redanföljande dag skulle Kyrkslätt och hela Porkalaområdet vara ryskt ter-ritorium och inom kort både Finlands skyddskårer och Lotta Svärdorganisationen upplösta.

Gunn Pipping

77

Helena von Rutenberg

Min barndoms bombskydd

När Vinterkriget bröt ut 1939 var jag två år. Min far var kommunal-läkare i Viitasaari i mellersta Finland. Han var vid fronten största

delen av min tidiga barndom, som kirurg och ortoped behövdes hanju där. Läkarpraktiken i den stora kommunen sköttes av unga kvinn-liga läkare.

Av Vinterkriget minns jag ingenting, men jag minns min förvå-ning när jag senare fick veta att den halvt övervuxna jättegropen iskogen där vi lekte, hade fungerat som bombskydd under kriget.Den låg nära sjukhuset och vårt hus, med kyrkogården som närmastegranne… Människor hade rusat dit med lakan över huvudet för attinte bli sedda, t.o.m. patienter från sjukhuset hade burits dit på bår.

Nästa minne är skrik och rop och ”goda råd” och allmän villerval-la när patienterna bars ner till vårt pannrum. Den vikarierande läka-ren insisterade på att patienterna skulle bäras några hundra meteröver gården från sjukhuset (det hade ritats av Lars Sonck och hadetydligen ingen lämplig källare). Min mormors hushållerska Ellida varhögljutt av annan åsikt. Betongtrappan var smal, vindlande och väl-digt besvärlig för patienter på bår. Patienterna fördes till pannrum-met där det var varmt, vår familj och släktingar och vänner från Hel-singfors satt i den kalla källaren. Där fanns träsåar med lingon ochhjortron som man ibland fick smaka på, men socker fanns det ju inte.

Sista krigsvintern, 1944, flyttade mamma och jag till Helsingfors,där min mycket äldre bror redan gått i Lönkan i flera år och bott hos

78

min mormor. I Viitasaari fanns inte någon svensk skola eller ens nå-got finskt gymnasium på den tiden. I början av kriget hade elevernakörts ut i Gamla kyrkans skvär när det blev alarm. Vi bodde på Bule-varden 12, mitt emot Gamla kyrkan. Bombskyddsnätterna undersexvåningshuset blev många. Till rutinerna hörde att ha varma kläderatt snabbt hoppa in i på stolen bredvid sängen. Men man hade nogbåde ”Lamapajtu” under flanellpyjamasen och sockor på fötterna re-dan då man gick och lade sig – sängen var så kall att man först inte vå-gade sticka ned fötterna i fotändan, det var varmare att ligga hop-kurad.

Ljudet av sirenerna har etsat sig i minnet för livet. Man rusade sextrappor ner för den mörka ”kökstrappan” med nedåtriktad ficklam-pa. ”Paradtrappan” och hissen kunde inte användas, för där fannsfönster som kunde splittras. I bombskyddet fanns bänkar att sitta på,t.o.m. britsar högre upp, där man kunde ligga. Där fanns också vat-ten- och avloppsrör, el- och gasledningar på väggarna. Underligt noghar jag ett minne av ”äventyr”, man hade med sig smörgåsar och saftoch kunde springa i källargångarna med husets andra barn. Det mås-te ju ha berott på att min mamma kunde dölja sin oro, hon insåg sä-kert vad som kunde ha hänt om huset blivit träffat av en bomb.

Sista krigsjulen minns jag väl. Ett par dagar före jul åkte vi buss tillvår sommarstuga på Kallviksudden med min mamma. Pappa, somvar på permission, var på ”läkardagar” och skulle komma senare, lika-så min bror som var på ”hippa” hos någon klasskamrat. Men då deinte hördes av och bastun var varm, gick mamma och jag dit. Dåkom alarmet och med det samma hörde vi det dova surret av bomb-plan som närmade sig. Det fanns ingen möjlighet att hinna till jord-källaren, som annars fungerade som bombskydd. Mamma kastademig under en bänk så långt som möjligt från fönstret, och sig självovanpå mig som skydd. Planen kom rakt ovanför, vi hörde visslandetav en bomb och en obestämd dund. Följande morgon såg vi hålet iisen i viken utanför bastun. På jullovet lärde jag mig skrinna på vikenmed mina ”Nurmare” som jag fått av Julgubben.

När vi kom tillbaka till huset från bastun ringde telefonen. Det

Helena von Rutenberg

79

var vår hemhjälp som frågade om ”tohtori ja Lasse” kommit ut tilllandet. Hon var hos vänner nära brandstationen på Högbergsgatanoch såg ut över stan, där det brann på många håll. Hon trodde att vårthus på Bulevarden också brann… Följande morgon kom min pappaoch min bror med första bussen. Det var inte vårt hus som brunnit,utan huset på andra sidan skvären, Lönnrotsgatan 7, som fått en full-träff. Men vår telefon hade inte fungerat. Ett annat oförglömligtminne har jag från samma jul, en färd med häst och släde genom sko-gen på annandagslunch till Rastböle gård. Färden avlöpte utan alarmoch bombskydd. Men jag tänker ofta på den färden då jag åker bilförbi Rastböle, nu sedan länge campingområde, eller stiger av vidRastböle metrostation och går förbi höghusen, som ligger just där viåkte genom djup, snöig skog.

Helena von Rutenberg

80

De sista bombskydden jag minns är våra jordkällare, där vi sattmånga nätter den sista krigssommaren. Först fungerade ”iskällaren”som skyddsrum, för den var närmast huset. Men där blev det för kalltoch fuktigt, de i sågspån inbäddade isblocken som transporterats ditmed häst och släde under vintern, kylde ännu effektivt. Så vi flyttadetill ”potatiskällaren”, som försågs med ett tjockt betongtak. Jagminns den unkna lukten, de stora säckarna fyllda med hö som vi sattpå, skuggorna som rörde sig i taket då oljelamporna gungade, ochden brandröda himlen ovanför Helsingfors då vi kom ut efter ”faranöver”-signalen. Ett nästan humoristiskt minne har jag av min mam-mas ”gamla” väninnor (tänk vad ålder är relativt, de var säkert knappthälften så gamla som jag är nu) som inte hann till källaren då alarmetgått och planen och bombernas visslande redan hördes. De kastadesig alla skrikande ”i hög” i tamburen, det enda stället utan fönster ihuset.

Det var kanske följande dag jag satt på mammas ”packare” då honcyklade ut till Kallviks yttersta udde, Dronningen, för att se hur hen-nes goda vän mådde efter bombardemanget. Där fanns en färsk, ko-lossal bombgrop i skogen bredvid stigen, avslitna träd, stora stenarkastade omkring långa vägar. Nordsjö och Kallviksudden lär ha fåttflest bomber per kvadratkilometer i hela landet. Dels berodde det välpå motelden från Sandhamn, planen tömde sitt förråd innan de åter-vände hem. Dels lyckades man, genom att tända eldar i vintermör-kret i det annars helt mörklagda landskapet, lura planen att tro att devar över Helsingfors.

Jag har efteråt undrat över att jag inte fick några värre trauman avmina krigsupplevelser. Men jag minns nog att mamma lugnade migdå jag haft min ofta återkommande mardröm: en massa rexkastrul-lock ramlade över mig. Det var väl bombplanen hopblandade medtidens konserveringsmetod. Det var nog mammas lugn och, somhon själv sade, fatalism som gjorde att livet kändes tryggt trots allabomber. På vårvintern 1944 var vi evakuerade till Viitasaari under devärsta bombardemangen i Helsingfors. Då vi återvände var min lek-skola helt bortbombad.

Helena von Rutenberg

81

Då jag började i Tant Maria Lagus småbarnsskola vid Bulevarden22 hösten efter krigsslutet, var jag lite avundsjuk på mina klasskamra-ter: ”nästan alla” hade varit i Sverige och ätit banan och druckit”sockerdricka” – något man bara hade hört talas om. På många tom-ter omkring skolan reparerades eller revs sönderbombade hus, bl.a.ryska ambassaden som ryssarna själva bombat.

Helena von Rutenberg

82

Erica Westerlund

Mina krigsminnen

När vinterkriget bröt ut den 30 november 1939 var jag i skolan.Rektorn kom in i klassen och meddelade att ryssarna höll på att

bombardera Helsingfors och att kriget hade brutit ut. Han uppma-nade oss alla att gå hem. Samma kväll fördes min mamma och jag ibil ut från staden. Jag kommer ännu ihåg att människor med kapp-säckar och knyten i mörkret vandrade längs vägen för att komma utfrån staden. Läget lugnade sig emellertid och vi liksom de flesta andrakom tillbaka till Helsingfors.

Jag tillbringade största delen av vinterkriget i Helsingfors. Lägen-heterna var iskalla. Man klädde på sig när man gick till sängs. Full-ständig mörkläggning var påbjuden. Trots detta var det lugnt på ga-tor och torg. Inga oroligheter förekom.

Den 13 mars 1940 fick vi höra att fred hade slutits med myckethårda villkor. Det flaggades på halvstång och människor grät på ga-torna.

Under fortsättningskriget var förhållandena på hemmafrontennågorlunda normala. Man gick i skola, men om det hade varit luft-alarm på natten fick man sova en timme längre. Under alla ferier job-bade åtminstone jag som lotta. Bland annat sorterade jag fältpost.

Jag blev student våren 1943 och dimissionen var undantagsvis såsent som just före midsommar.

På våren 1944 när jag studerade vid universitetet fick jag ett brev ivilket jag som lotta uppmanades att inställa mig på Helsingfors sta-

83

Erica Westerlund

84

dion en viss dag och ett visst klockslag. Det gällde ett hemligt upp-drag och ingen annan än mina föräldrar skulle få veta om det här.

Den grupp på etthundrafemtio kvinnliga studerande som samla-des på stadion informerades om att det gällde specialutbildning till

Erica Westerlund

85

strålkastarlottor inom Helsingfors luftförsvar. Vi skulle efter fullgjordutbildning ersätta män som behövdes för fronttjänst och desantbe-kämpning (desant dvs. fientlig fallskärmssoldat som fällts ner för sa-botageuppdrag bakom fronten).

Vi inkvarterades på Degerö i några privata villor som exproprie-rats för detta ändamål. Vi fick militär utbildning – vi lärde oss mar-schera i sluten ordning, sköta strålkastare, motorer och stora lyssnar-apparater och att skjuta med gevär. Detta sistnämnda var en svår sakför den högsta lottachefen Fanny Luukkonen – enligt reglementetfick lottor inte bära vapen. Vi hade också föreläsningar av olika slag.Utbildningen sköttes av manliga officerare och underofficerare menvår fysiska träning sköttes av en lotta. Vi märkte – roade – att office-rarna till en början inte alls tyckte om att utbilda flickor, men efter-som vi var både duktiga och motiverade lättade stämningen snart.

Efter utbildningen som varade sex veckor fick den som så önskadehoppa av. Det var sist och slutligen bara ett par av oss som gjorde det.Vi andra förband oss att börja tjänstgöra så länge vi behövdes. Vi pla-cerades på olika stödjepunkter runt Helsingfors, t.ex. Ilmala,Munksnäs, Westend och Mankans, där då jag placerades. Vi ingicksom en särskild enhet i Ilmatorjuntarykmentti 1.

Till en stödjepunkt hörde en strålkastare, en lyssnarapparat medmotor och en besättning som bestod av en chef, vicechef och ett antalövriga lottor. En fänrik förde befäl över fyra sådana stödjepunkter.Vår uppgift var att med våra apparater lokalisera fientliga flygplansom närmade sig staden. Strålkastaren och lyssnarapparaten varkopplade till varandra och vidare till luftvärnets batterier. Dessa blevsåledes automatiskt kopplade till det som vi hade observerat. När vihade flygplanet ”keilassa” kunde batteriet omedelbart öppna eld.

Vi var inkvarterade i baracker. Vi hade vaktturer dygnet runt uppepå berget, där strålkastaren och lyssnarapparaten fanns i var sinskyddsgrop. De stora bombardemangen vintern 1944 upprepadesinte, men det förekom ofta alarm när ryska flygplan närmade sigHelsingfors.

Vi fullgjorde vår uppgift och andan var alltid god. När vapen-

Erica Westerlund

86

stilleståndet kom i september hemförlovades vi, tacksamma för att vihade fått göra en insats för fosterlandet. Vårt kamratskap har hållitunder de år som gått och en gång i året träffas vi fortfarande.

Erica Westerlund

87

Marianne von Wright

När vinterkriget började…

Jag har blivit ombedd att skriva några rader om en krigstida upple-velse. Åren 1939–1944 innebar att jag hann växa från 12- till 17-

åring. Det finns mycket att välja emellan: bio- och teaterföreställ-ningar avbrutna av alarmsirener, tågresor till Borgå med pauser dåpassagerarna fick söka skydd i skogen intill banan, nätterna på Do-margård då vi väcktes av alarmsignalerna i Borgå, samlades i nedrevåningen och hörde bombplanen passera. En gång föll en brand-bomb på andra sidan sjön och förorsakade en skogsbrand somsnabbt släcktes. Eller februarinatten 1944 då Helsingfors utsattes förhäftiga luftanfall och mina bröder och jag traskade genom en brin-nande stad med klirret av krossat glas under fötterna för att få natt-kvarter hos min morbror då vårt hem var obeboeligt.

Men jag har valt en annan dag, eller snarare två, som var i sig dra-matiska och fick vittgående följder för min familj, alla viborgare ochkarelare.

I slutet av november 1939 hade min mamma, min bror och jagåtervänt hem till Viborg från den första evakueringen till mor-föräldrarna på Domargård och skolorna hade börjat igen. Min pappavar inkallad men bodde hemma. Staden var mörklagd men vardagsli-vet hade kommit igång igen – skolungdomarna återvände till Tor-kelsesplanaden, hemmafruarna till sina uppköp på torget och i hal-len.

Enligt familjetraditionen ringde telefon kl. 7.30 på morgonen den

88

30 november och hembiträdet Kerttu svarade varefter hon upprördrusade in i föräldrarnas sovrum: ”Kenraali soitti. Nyt se sota on alka-nut”.

”Kenraali” var Harald Öhquist, gift med min faster och chef för2. armékåren. Han hade också sagt att vi barn inte skulle gå till sko-lan. Enligt min pappas krigstida minnen var Kerttu betydligt sakliga-re och rapporterade ”att ryssarna beskjuter Terijoki och Kivennapaoch att vi genast skulle stiga upp”.

Pappa rusade hastigt iväg till sitt militära jobb som innebar att hanansvarade för ”luftvärnsmaskingevären” i Viborg. Innan han gickförmanade han oss att bege oss till bombskyddet om det blev luft-alarm.

Några timmar senare ljöd alarmsirenerna och husets invånare,kusinerna Öhquist, klasskamraten Gunni, pojkarna Becker och and-ra begav sig till det närbelägna packhuset vars källare anvisats somskyddsrum för huset Södra Vallen 18–20.

Småspringande gav vi oss iväg. Idag undrar jag vad min mammatog med sig i handväskan utöver det vanliga – sin bankbok, sinasmycken? Vi barn tillbringade ingalunda de följande timmarna i nå-gon källare på obekväma träbänkar… Nej – vi stod i packhusets dörroch såg ut mot slottet och bron. Vi hörde flygplan, avlägsna detona-tioner, ljudet av luftvärnets dåtida anspråkslösa vapen bl.a. från detnärbelägna Hotel Andreas tak. Den dagen undgick staden allvarligaskador, snart ljöd ”faran över”-signalen och flyglarmet upprepadesinte.

Vi begav oss hem igen och snart dök pappa upp och meddeladeatt kriget var ett faktum – det var många som trodde att allt var ettstort misstag – och att han hade ordnat en bil från sitt civila jobb somföljande dag skulle köra oss till Domargård.

Vi skulle packa det nödvändigaste. Det gjorde vår mamma ochsenare kunde pappa skicka postpaket med kläder, linnevaror, silver,fotografialbum, dagböcker – och sina segel, vilket upprörde släkten.Han borde ju ha räddat familjeporträtten. Vad packade jag ned – an-tagligen minnesalbumet, en bok, brevpapper, armband och andra

Marianne von Wright

89

anspråkslösa ”nipper”. Jag minns att jag fick springa av och an till”bästisen” för att säga adjö och utväxla adresser.

Följande morgon var vi klara för avfärd. Enligt min pappas an-teckningar var mamma ”blek men lugn” och ”barnen verkade obe-rörda”.

I Tienhaara tankades bilen och jag minns hur en man lite hotfulltmuttrade något om ”porvarit pakenee omassa autossa”. Av resan somsådan minns jag ingenting. Är det normalt att en 12-åring har så vagaminnen av så viktiga händelser? Är det mitt trauma? Körde vi via Fre-drikshamn och Kotka? Stannade vi för att äta? Hur lång tid tog fär-den på den tidens vägar i den tidens bilar?

När vi körde ner mot ”stora huset” på Domargård var husen nöd-torftigt mörklagda men just innan bilen bromsade in framför trap-pan öppnades dörren, ljus strömmade ut och där stod morföräldrar-na på verandan. De var förvarnade och hade hållit utkik. Vi hade nåttvårt mål, det hus som skulle vara vår trygga hemvist under de följan-de fem åren. Hemstaden återsåg jag aldrig i finsk ägo. Vår familjetablerade sig i Helsingfors och vi flyttade inte tillbaka under fortsätt-ningskriget.

Minnet av Viborg, hemmet och livet där, sommarvillan med desshärliga simklippor (en ovanlighet i Viborgska viken) lever kvar. Tillen början fick man tala om och sörja det förlorade Karelen. Sedankom de traumatiska ”galna åren” på 1960- och 1970-talen då vänster-vågen spred sig också i vissa akademiska kretsar och karelarna förkla-rades skyldiga till alla de sorger och svårigheter åren 1939–44 fördemed sig.

Idag känns det bra att få berätta.

PS. Jag har för länge sedan försonat mig vid tanken att Karelen är förlorat. Jag haråtersett Viborg, sett husen där jag bott och skolorna jag gått i. Jag har suttit påvåra simklippor och druckit champagne med min faster och mina kusiner.Också mina barn har fått se den stad där deras mamma var barn och förstår nubättre vad jag talar om.

Marianne von Wright

90