KP nr 4 25 nov alt 2 säk nr 4 2007 19 n… · Uno Thordstein, Birger Svensson och Eric Svensson i stationens operationsrum Från vänster Uno Thordstein, Birger Svensson, Gustav

1

KUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTEN

2


Organ för KA 2:s KamratföreningNr 4 2007 årgång 69

Kamratföreningen styrelseOrdförande: Per EngkvistVice ordförande: Kent AlritzsonSekreterare: Kent AlritzsonVice sekreterare: Yvonne WirbrandKassör: Sune PersbergLedamot: Göran GöranssonSuppleanter: Peter Glimvall

Erling HolmbergKlubbmästare: Lars Iger(adjungerad till styrelsen)

Kamratföreningens adressKA 2:s KamratföreningBox 527371 23 KARLSKRONATelefon: 0455 - 866 22 (v sekr)Postgiro: 9 80 67 - 2Bankgiro: 5584-9483Medlemsavgift: 125 kronor

Omslagsbild:Redaktör och ansvarig utgivare: OLLE MELINAdress: Författarevägen, 9 371 63 LYCKEBYTelefon: 0455- 239 64E-post: [email protected]

Layout: DAG ÅSHAGEtelefon: 0455-482 18

Utgives av KA 2:s Kamratförening

Tryckeri: Tryck & Reklam i Karlskrona AB

Kamratföreningens utbud av KA-produkter

Gräsvik och dess historiaBoken kostar 60 kronor

KavajmärkeMedlemsnålSlips KA 2Slips KASlipshållare KALivremManchettknappar KAKA 2 IdrottshistoriaNattlig patrullorienteringEskil Nyström och Marinens HemvärnsmusikkårKassettVykort Kungsholms fort (4 st)Vykort Rosenholm (3 st)CD Karlskrona Kustartilleriregemente

80:-45:-50:-50:-60:-

120:-150:-

30:-

60:-10:-10:-

100:-Ring kassören Sune Persberg för beställningtelefon 0455-274 56Varorna levereras, när betalning skett.Om varorna skickas tillkommer porto minst 20 kronor.Postgiro: 98067 -2Bankgiro: 5584-9483

KUSTKUSTKUSTKUSTKUSTPOSTENPOSTENPOSTENPOSTENPOSTEN

KA 2-boken kostar200 kronor plusporto 60 kronor

Bildhäfte om KA 2förläggningsplatserHäftet kostar 60 kr och vill Du hadet hemskickat tillkommer portoom 10 kronor.Du kan beställa genom att sätta in70 kr på postgiro97 05 88-0

HMS Victory i Portsmouth

3


J

Olle Melin

En ny broschyr om Ma-rinbasen har framtagitsav basens informations-avdelning. Ett stort antalfotografer har bidragitmed bilder och för dengrafiska formen har Jo-akim Nordstrand svarat.

Ny broschyr om Marinbasen

4


en 30 oktober höll KA 2 Kamratförening sin traditionella höstfest. Ett sextiotal medlemmar hade hörsam-mat kallelsen till Sjöofficersmässen, där ordförande Per Engkvist hälsade välkommen. KlubbmästarenLars Iger bjöd till bords och deltagarna lät sig väl smaka. Sorlet kring borden kan bara tydas på det sättet,att alla trivdes.

Till kaffet kåserade undertecknad om Gubben Rosenbom och hans kusiner i Finland beledsagad av ett bildspel.Speciella deltagare denna kväll var medlemmar, som en gång tjänstgjort vid Spärrbataljon Karlshamn. Här var åter-

seendets glädje stor och många minnen från gemensamma övningar dryftades.

Kamratföreningens höstmöte

D

Från höger George Ramström, Per Nordgren, KjellSilverbark och Hans-Fredrik Samuelsson

Ture Larsson och Claes-Otto Hallgren ser på, när ordfö-randen serveras

Många kända KA 2-are syntes kring borden

Från vänster Torsten Torstensson, Rune Cannerström(med ryggen mot kameran), Sune Bjulemar, Rune Janssonoch Maud Lexhagen

Långväga gäster.Lars Oscarsson ochIngemar Boman frånJönköping

Klubbmästaren Lars Igermed fru Eva.

Olle Melin

Ett glatt gäng från f.d. Spärrbataljon Karlshamn. Fånvänster Lars Oscarsson, Chef sektion 2, Jan Ahlberg, Chefsektion 3, Sam Wellborg, Chef batteri Järnavik, OlleMelin, bataljonschef, Ulf Sjöberg, underrättelseofficer ochBengt Pettersson, sambandsofficer. Foto: Anders Karls-son

Foto: Olle Melin

5


är Kustartilleriunderofficerssällskapet ochdess efterföljare avvecklades i sambandmed facklig fusion i början av 1980-talet,tillsattes en avvecklingsgrupp bestående av

Gustav Karlsson, Birger Svensson, Eric Svensson ochUno Thordstein.

Denna grupp har därefter träffats en gång varje år föratt prata minnen och för att besöka något mål med an-slutning till gamla KA 2.

I år gick färden till Aspö och kustspaningsradarsta-tionen Gruvan, där undertecknad hade förmånen att gui-da gruppen.

Besök vid Gruvan

N

Artikelförfattaren berättar

Uno Thordstein, Birger Svensson och Eric Svensson istationens operationsrum

Från vänster Uno Thordstein, Birger Svensson, GustavKarlsson och Eric Svensson

Olle Melin

Foto: Gustav Karlsson Olle Melin

en 1 september åter-invigdes 15,2 cm pjä-sen i batteri Helsing-borg (Maja). Under

året hade en omfattande restaure-ring ägt rum, samtidigt som pjäsenhelt har glasats in som skydd förväder och vind.

Senare i höst har boken ”Kano-nerna på Djuramåsa” kommit ut itryck. Boken recenseras på annanplats i tidningen.

Maja inglasad

DOlle Melin

Foto: Ola Wennerbeck

6


6

Våra gamla befästningarVästra Hästholmen

F örsta gången Västra Hästholmen nämns är1679. Då skriver Eric Dahlberg i sin befäst-ningsplan, att ett jordbatteri skall anläggas påön till skydd för Arpösund, som sundet mel-

lan Almö och Västra Hästholmen då kallades. Av dennaplan blev dock intet.

Tio år senare, 1689, framgår av Kungligt brev, attVästra Hästholmen skall befästas. Någon form av provi-sorisk anläggning blev följden.

Åren 1719 – 1721 genomförde ryska flottan med sinagalärer en omfattande skövling på den svenska kustenfrån Östergötland till Gästrikland. Man var nära att störahuvudstaden, men stoppades såväl i Stäket som vid Vax-

holms kastell. Efter härjningarna konstaterades, att galä-rer kunde utnyttja även trånga och grunda inlopp. Enföljd av detta blev 1724 års fästningskommission, där pånytt Västra Hästholmen (VH) omnämns. Sundet mellanAlmö och VH skulle försvaras av verk på VH och sundetmellan VH – Hasslö skulle fyllas igen. Penningbrist ochdiskussioner mellan Amiralitetskollegium och Krigskolle-gium gjorde att inget hände

Byggnadsarbetena tog fart först 1788-1790, varvidett befästningsverk uppfördes på VH

under ledning av fortifikationsbefälhavaren AbrahamBäck. En redutt och tre batterier, en Corpes de Garde, ettkruthus och en optisk telegraf blev resultatet. Befälha-vande amiralen Johan Puke var en ivrig tillskyndare.

Åren 1801-1814 bemannades VH av soldater frånKalmar och Kronobergs regementen Utöver ovan nämn-da anläggningar fanns öppna batterivärn med front åtväster. Anläggningarna utvecklades ytterligare i börjanav 1800-talet.

År 1820 bestämmer Kungl Maj:t, att fästningsverkenskall förbättras. Detta arbete tar sin början först 1833Stormfritt kasematterat verk påbörjas med 12-16 kano-ner. Norra donjonen och östra murverken byggdes.1836 bedöms fortet vara färdigt.

en här gången ska det handla om Västra Hästholmen, som användes av KA 2 i olika sammanhang från 1902fram till in på 1980-talet.

Fortparken

Västra Hästholmen.Flygbild från norr.Foto Peter Nilsson

7


7

En ny byggnadsperiod startar 1863 och denna pågår till1879. En befästningskommitté 1867 föreslår att skansenVH fullbordas, vilket innebar jordbatterier för beskjut-ning av Hasslö samt i övrigt upprustning av hela fortet.Arbetet med försänkning mellan Almö och Västra Häst-holmen påbörjas. De första elektriska minorna läggs ut1878.

Bestyckningsplan för VH 1891 framgår av tabell 1nedan. För minorna finns nu tänd- och syftstation påVH, syftstationer på Hasslö, Hallarna och Österholmen.

År 1897 tillsätts en ny befästningskommission ochresultatet av denna blir ett riksdagsbeslut 1899. FörKarlskrona fästnings del innebär beslutet• omfattande ombyggnad av Västra Hästholmen• viss ombyggnad av Kungsholmen• anläggandet av Ellenabbens fort• anläggande av batteri Stenbrottet på Tjurkö• anläggandet av batterivärnen Djupasund, Tjurköoch Bollösund, Aspö

Ombyggnadsarbetena på VH sker åren 1903 – 1910och innebär, att det nyuppsatta kustartilleriet för förstagången får pjäser direkttillverkade för vapenslaget. 12cm batteriet på VH blir på detta sätt Karlskrona fästningsbästa vapensystem. Ett antal vallgravar fylls igen. Kana-len mellan huvudön och Södra verket anläggs liksomstenjetén, som omger fortet

När första världskriget bryter ut 1914, mobiliserasVH och krigsrustningen pågår till och med oktober sam-ma år. Under resten av kriget finns endast piketbeman-ning, samtidigt som anläggningen används för grundut-bildning. Bestyckningsplan för VH under VK 1 framgårav tabell 2.

1925 års försvarsbeslut innebär för VH, att endast

batterierna VH 1 och VH 2 blir kvar i organisationen.Samtidigt döps dessa om till H 1 och H 2.

Under 1930-talet sker viss modernisering och bl.a.byggs ny komandoplats med plats för 4 meters inbasmä-tare. Plats för två luftvärnspjäser anläggs och från börjanfår VH 25 mm lvakn m/25, vilka så småningom ersättsav 2 st 40 mm lvakn m/36. De två tidigare höj- och sänk-bara strålkastarna ersätts av 150 cm, vilka dock gruppe-ras utanför fortet. 1936 får fortet elektrisk ström via per-manenta nätet. Dessförinnan hade fortet strömförsörjtsgenom egen diesel från 1910, idag bevarad och den endekvarvarande i sitt slag.

År 1940 anläggs en ny minstation på Kåsaskär syd-väst om fortet. Detta innebär, att två mineringar är kopp-lade till fortet.

Under Andra världskriget är VH med i den förstärktaförsvarsberedskapen under hela kriget. Dock varieradestorleken på bemanningen.

År 1959 utgick minering VH 1 mellan Almö och VH.Detta år inrättas en ny stridsledningscentral och fortettillförs spaningsradar PS 33, eldledningsradar PA 31 ochcentralinstrument m/55 (CIG 704)..

År 1964 övar VH sista gången vid den stora repeti-tionsövningen. Samma år invigs Hasslöbron i novemberoch under året utgår också batteri H 1 (57 mm-batteriet).Detta ersätts så småningom av en lätt artilleritropp (40mm dubbelautomatkanon m/36). Denna utgår omkring1980 och ersätts av en 7,5 cm värnkanon 74, vilken i sintur utgår 1992.

1965 sker sista skjutningen med batteri H 2 (12-orna)och detta med åldersklass ur KA 2 (2. batteriet). Sammaår utgår minspärrtropp VH 2 (Kåsaskär).

Batteri H 2 utgår 1969 och kvarvarande enheter (artil-

Bostadshus från väster och förråd Batteri H 1 3.pjäs på Linje II Batteri H 2, 1

Kraftcentral, manövertablåPjäsembrassyr i pansarbatteriet. Tillvänster siktlucka för minspärrtropp VH 1 Matsalen mot ingången

8


leritropp och signalstation) överförs till SpärrbataljonKungsholmen. Fortet blir mobförråd för kustjägarkom-paniet och en minutläggningsdivision.

I mitten på 1980-talet sker de sista installationerna påVH. Det är enheter för ubåtsskydd (KA-fus), vilka regle-ras från Kungsholmen.

År 1994 tar Statens fastighetsverk över förvaltningenav fortet..

Lite fakta kring batteri H 2.Mätstationer till batteri H 2Långbas och vågbas på olika platser i skärgården. Lod-bas på Harö utanför Ronneby. Från 1940 utnyttjades teo-dolitmätning från torn Gö, Hasslö och Aspö. I övrigt, senedan!

Höj och sänkbara strålkastare fanns från början i bat-teriet. Dessa ersattes av 150 cm strålkastare på Törne-kalven, Hasslö och Gö udde.Läget 1969 vid nedläggningen:Cig 704 (Centralinstrument m/55)Mätstationstropp i batteriet (Inbas 4 m + Eldledningsra-dar PA 31)Inbas på Hasslö vid HallarnaLodbas HaröLodbas Kedjehallen, AspöRörlig mätstationstropp, utgångsgrupperad Lindö udde

Bemanning vid olika tillfällen1878 15 officerare

19 underofficerare318 manskap

1914 12 officerare17 underofficerare429 manskap1 läkare

1940 Cirka 400 man (som mest)1950 Krigsorganisationen omfattar 400 man

enligt följande:

Enhet Off Uoff Ubef, men SummaSpärrkompstaboch stabskomp 3 8 128 139Batteri H 1 1 1 26 28Batteri H 2 3 6 150 159Strålkastartropp 1 - 19 20Minspärrto VH 1 1 1 7 9Minspärrto VH 2 1 1 7 9Stängselavdelning - - 13 13Sjöbevavd (Ur fl) 2 1 60 63Totalt 12 18 410 440

x) Mätstationer utanför VH, se ovan!xx) Hasslö, Törnekalven och Gö uddexxx) Kåsaskärxxxx) Östra Råholmen

Ledningsorganisation1902 Västra Hästholmen utgjorde I.sektionen i Karls-

krona fästning. Minspärrningen CV (CarlskronaVäst). Batterierna under ombyggnad.

1914 I.sektionen = Västra Hästholmen med 7 batterierom 18 pjäser.Minspärrningen CV.

1930 I.sektionen = Västra Hästholmen (H 1 och H 2)samt minspärrningen CV.

1939 Västra Hästholmen ingår i II.sektionen med sek-tionsledning på Aspö. Förbandet omfattar:Batt H 1Batt H 2Minspärrto VH 1Minspärrto VH 2SjöbevakningsavdelningStrålkastaravdelning

1956 Spärrkompani Västra Hästholmen underställtChefen 4.KA-brigaden.

1969 Spärrkompani Västra Hästholmen utgår ur krigsorganisationen.

xx)

xxx)

xxxx)

x)

Kraftcentralen idag

Köket,vedspisen

Ångpanna för köksgrytor

ToaletterPansardonjonen(Linje I) (1)'

Logement i anslutningtill 1.pjäs batt H 1

9


BemanningFrån början bemannades Västra Hästholmen av olika en-heter ur flottan som värvade volontärer, artilleribussar,mariniärer. Även båtsmän tjänstgjorde på fortetSå småningom sjöartillerister, fästningsartillerister för-stärkt med knektar från arméregementen

När Kongl Carlskrona Artillerikår sätts upp beman-nas Västra Hästholmen av kårens 3.kompani

När KA 2 sätts upp svarar 8.artillerikompaniet förVästra Hästholmen. Kompaniet byter 1917 namn till1.kompaniet

Efter Andra världskriget har inte Västra Hästholmenhaft något fast kompani. 2.batteriet vid KA 2 har hand-haft utbildningen vid H 2 och 3.batteriet vid H 1 och ar-tilleritroppen.

Fortets framtidStatens fastighetsverk förvaltar fortet sedan 1994. I dagfungerar avfuktningen i södra delen (12 cm-batteriet),medan den norra delen är i svårt förfall. Fortet är föres-laget som statligt byggnadsminnesmärke, men något be-slut är ännu inte fattat. Statens fastighetsverk har i hösttill regeringen anmält behov av medel för att rusta uppdelar av fortet. När detta skrivs finns inga beslut fattadei ärendet.

Det som gjort de senaste åren är tätning av tak överkraftcentralen och provtätning av tak över köket.

Bostadshuset har sedan början på 1990-talet använtsav Hemvärnet, men dessa har nu lämnat ön.

Tabell 1Artilleri Antal TypLinje IPansardonjonen 2 24 m/1869Vallgången 3 23 cm slbLinje IIVallgången 1 23 cm slb

1 57 mm snabbskjGalleriet 1 Ksp (6,5)Linje IIIVallgången 2 12 cm m/1873

2 57 mm snabbskjDubbelkaponjär 2 25 mm kspGalleriet 1 ksp (6,5)Linje IV 2 24 cm m/1869Linje V 2 17 cm m/1869Linje VINorra delen 2 24 cm m/1869Södra delen 2 27 cm m/1869Linje VII 2 17 cm m/1869Östra kasern 2 25 cm ksp

Tabell 2Batt Antal Typ PlaceringVH 1 3 57/89 i torn m/04 Linje IIIVH 2 4 12 cm m/03 Linje VIVH 4 4 57 m/95 Linje VIIVH 6 2 25 mm ksp (4 p) Ö KasernVH 9 2 57 m/99 Linje IVH 101 25 mm ksp N KasernVH 112 15 cm m/03 N Fältvallen

Observera att batterierna har beteckningen VH. H använ-des vid denna tid för Hästöbatterierna på Koholmen i Os-carsvärnslinjerna.

Äldre bilder från Marinmuseets bildarkiv

Västra Hästholmen

Västra Hästholmenomkring 1890

Foto: Olle MelinOlle Melin

10


Drottningskärs kastellHär fortsätter artikeln från nummer 2 2007. Vi slutade där med kommendantlängden mellan 1683 och1819. Kommendant mellan åren 1798 och 1819 var amiralitetskapten Gustaf Henrik Bagge

nder Bagges chefskap fanns ett antal kom-mendanter som under Bagges bortovaro upp-rätthöll chefskapet

1801 Bengt Dufva Major1801 Elias Cedersköld Major1809 Holm Major1809 Pihl Major1809 Elevs Kapten1810 Cristian Blomstedt Kapten1810 Wessman Kapten1811 Christian Blomstedt Kapten1811 Wessman Kapten1820 G F Haverman Kapten

Enligt Kungl Brev mars 1820 ställs sjökastellen underBefälhavande Amiralen. Ordningen består till 1850.

Enligt Kungl Brev den 4 april 1829 skall kommendant-befattningen på sjöfästningarna vid Carlskrona tills vida-re bestridas av regementsofficer ur flottan emot åtnju-tande såsom arvode av den å arméns huvudtitel för den-na tjänst anslagna lönen.

1820 – 1828 Carl Gustaf StrömbergMajor vid flottan. Blesserad på Dristigheten 17891829 Lorens Henrik StålhammarPremiärlöjtnant1829 – 1832 Peter Fredrik von HornKommendörkapten1832 – 1839 Erik Magnus RahmKommendörkapten1839 – 1842 Johan Matias MelanderKommendörkapten1845 Ax F PalanderKapten. Tf. Ordinarie chef Najaden1846 C EngelhardtKapten. Tf. Ordinarie chef Jarramas

Enligt Kungl Brev 17 april 1850 överförs fästningsbygg-naderna och försvarsanstalterna vid Carlskrona, jämteunderhållet därav från Befälhavande amiralen till Krigs-kollegium.1854 Friherre C LagerstråleÖverstelöjtnant1866 Fredrik Leonard AnderssonMajor vid Skärgårdsartilleriet

1867 Johan Albert MelinderMajor vid Marinregementet1871 J B KlemanKommendörkapten 1. KlassSiste kommendant på Drottningskär1871 – 1895 åvilar chefskapet över Drottningskär kom-mendanten på Kungsholmen.1871-1878 F LAnderssonMajor vid Skärgårdsartilleriet1878-1883 L G S PantzerhielmKommendörkapten1883-1889 C J F KafleKommendörkapten1889-1893 G E UlffKommendörkapten1893-1895 A F CenterwallÖverste vid Kongl Carlskrona artillerikår1895 Drottningskär utgår ur befästningsförteckningen.

Bemanningen på Drottningskär1680 – 1683 Knektar ur regementena i Småland ochÖstergötland1683 – 1689 Båtsmän Kungl Brev 8. sept, 2. och 13. okt1683Vid inspektion 1688 fann Carl XI Drottningskär såväl tillmanskapet som beväpnandet mäkta illa försett och med-delade därför den 11 september Amiralen och Lands-hövdingen Erik Sjöblad, att fästningen skulle besättasmed volontärer av gott svenskt manskap om 40 man.1689 – 1789 Volontärer ur Volontärregementet i Karls-krona1789 – 1824 Volontärer ur 1. och 2. Volontärregemen-tena i Kungl Brev den 4.mars 1789 respektive Karlskro-na jämte Storamiralens regemente Kungl Brev den 13maj 1789.Volontärregementena benämns även Sjöartille-riregemente1824 – 1832 Sjöartillerikåren Kungl Brev den 2 nov18241832 – 1845 Sjöartilleriregementet i CarlskronaKungl Brev den 17 nov 18321845 – 1866 Artilleribåtsmanskåren ArtilleribemanningGeneralorder den 27 nov 18451845 – 1872 Marinregementet GarnisonstruppKungl Brev 28 nov 18451866 – 1880 Skärgårdsartilleriet Artilleribemanning

U

11


Drottningskär 1920

KA 2 mineringsskola vid Drottningskär 1908

1872 – 1880 Kommenderad personal ur arménGarnisonstrupp1880-1887 Båtsmän ur Blekinge 1., 2. och 3.Båtsmanskompani jämte Södra Möre 3. Båtsmanskom-pani. Generalorder 20 febr 18801887 – 1893 Sjömanskårens fästningsartilleriavdelningRiksdagsbeslut 18871893 – 1895 Kongl Carlskrona artillerikårÅren 1871 till 1895 endast så kallad fredsbesättning.

Några nedslag rörande bemanning påDrottningskär1680 Sammanlagt 950 man från Småländska regemen-ten och Östgöta regemente på Kungsholmen och Drott-ningskär1682 Arbetsstyrkan utgörs av 1890 man fördelade

Kronobergs regemente 650Jönköpings regemente 537Kalmar regemente 465Östgöta regemente 238

1700 Cirka 250 båtsmän på Drottningskär1719 2 officerare och 100 man jämte nödigt underbefäl1768 På Kungsholmen och Drottningskär finns sam-manlagt 32 man jämte underofficerare och underbefäl1789 Som förstärkning till Drottningskär tillkommer 2officerare, 1 underofficer och 54 man1795 Garnisonen på Drottningskär omfattar cirka 250man1801 2 officerare, några ? underofficerare samt 70 manur Smålands kavalleriregemente2 officerare, 2 underofficerare och 30 volontärer ur Vo-lontärregementetFör att bemanna alla kanoner krävs sammanlagt cirka800 man. Som förstärkningsmanskap tillförs underblockaden tidvis 55 man från fartygen

Vi avslutar artikelni nästa nummer

Olle Melin

1809 Bemanningen utgörs av1 löjtnant1 underlöjtnant1 uppbördskonstapel2 arklimästare1 garnisonsunderofficer29 volontärer124 båtsmän

I maj anländer förstärkningsmanskap till Kungsholmenoch Drottningskär ur Livgrenadjärregementet om 6 offi-cerare, 11 underofficerare, 2 spel och 650 man1854 Bemanningen ur Marinregementet omfattar 1 offi-cer, 1 underofficer, 35 manKrigsorganisationen är beräknad till 610 man, varvid 400förläggs på kastellet samt 210 man i barack utanför om-rådet1855 Fredsbemanningen utgörs av 1 officer, 1 under-officer, 1 matros, 13 soldater1872 Fredsgarnisonen omfattar 3 underbefäl, 9 solda-ter, 1 kock1891 Fredsgarnisonen omfattar 1 underofficer, 1 slup-styrare, 6 båtsmän

12


Orosmolnen har skingrats. Så skulle man kunnauttrycka det efter att ha läst Lunds stifts utredningom den framtida församlingsindelningen i stiftet.

Utredningen konstaterar i en kort mening följande.Karlskrona Amiralitetsförsamling är en icke territoriellförsamling och kan därför inte bilda samfällighet medterritoriell församling. För en sådan reglering krävs enändring av Kyrkoordningen. Trots att församlingen en-dast har cirka 3 900 kyrkotillhöriga kan vi inte föreslånågon reglering.

Detta känns skönt. Det är inte första gången försam-lingen ifrågasätts. I samband med att Skeppsholmensförsamling i Stockholm lades ned 1970, var också Ami-ralitetsförsamlingen i farozonen. Men då gick det bra ef-ter diverse påtryckningar ända upp i regeringen. 1970var ju Svenska kyrkan en statskyrka.

Det projekt inom stiftet, som kommit med förslag omändrad pastoratsindelning, ansatte följande projektbe-skrivning:

Färre och större pastorat möjliggör samordning avpersonella och ekonomiska resurser och därmed enkostnadseffektivare verksamhet. En samordning av ad-ministration och förvaltning minskar sårbarheten, bred-dar kompetensen i arbetslagen och frigör resurser förkärnverksamheten. Detta ger möjlighet till starkare pas-toralt fokus och ger möjlighet till bättre arbetsmiljö på dekyrkliga arbetsplatserna.

Egentligen är hela utredningen märklig. Svenska kyr-kan är i dag inget annat än en ideell organisation och allaerfarenheter från sådana är, att förändringar skall kom-ma underifrån. Aktuell utredning är utan tvekan en kraf-tig styrning uppifrån och kommer att väcka heta känslorhos dem, som berörs.

Lunds stifts biskop Antje Jackelén besökte Amiralitets-församlingen och Ulrica Pia i samband med en samlingför anställda och förtroendevalda inom Karlskrona-Ron-neby kontrakt, där Amiralitets-församlingen är en del.

Efter en mässa höll bisko-pen ett anförande kring trosfrå-gor och etik och dagen avsluta-des med en allmän frågestund iTrolle matsal i samband medeftermiddagskaffe.

Det var första gången eftertillträdet, som biskopen besök-te Amiralitetsförsamlingen.

Amiralitetsförsamlingen blir kvar

Stiftets biskop på besök

Marinens egen församling har i dag tre präster och ärförutom en traditionell församling även en arbetsplats-församling, en av två i landet, för Marinens personal iKarlskrona.

Församlingen har en stor fördel gentemot vissa andraförsamlingar, genom att staten äger Ulrica Pia och attden därmed förvaltas av Fortifikationsverket.

Du som arbetar i Marinen och bor i Karlskrona ellerRonneby kommuner är varmt välkommen som försam-lingsmedlem !

Olle MelinFoto: Olle Melin

Olle Melin

Foto: Olle Melin

13


är kustartilleriets sattes upp 1902 ärvdeman från Flottans fasta minförsvar ett antalångkranpråmar, som 1920 omdöptes tillminutläggare. Sammanlagt sex fartyg

byggda åren 1875-1893 överfördes. Åren 1904-1905tillfördes ytterligare två fartyg. Av fartygen tillhörde Mul2 och Mul 4 Karlskrona fästning. År 1912 tillkom Mul 9vid Karlskrona fästning.

Det kom att dröja till 1940 innan nästa fartyg kom tilloch detta var Mul10, som placerades vid Vaxholms fäst-ning, sedermera Stockholms kustartilleriförsvar.

Med generalorder den 15 juli 1936 beställdes minut-läggaren. Hon togs i tjänst 1940 och utrangerades 1971.De sista åren gick hon för Kustjägarskolan på KA 1 i enfunktion, som vi idag skulle kalla stabs- och lagfartyg.

Efter tiden vid KA 1 blev hon civil och har fungeratsom bärgningsfartyg och dykarbetsbåt.

1985 byggdes Mul 10 om till konferensfartyg medplacering i Mariefred och år 2001 köptes fartyget avNiels Volkert, tidigare officer vid KA 2 och KA 3. Tan-ken var, att hon skulle ligga som hotellfartyg i Fårösund.Fartygets vidare öden därefter är okänt.

Våra sjögående trotjänare

NMul 10 juni 1949

Några data om fartygetLängd 25 meterBredd 5,6 meterDjupgående 2,3 meterDeplacement 166 tonFart 9,5 knop

Mul 10

Dävertfällning Mul 10Olle Melin

Bilder från Birger Redmo

14

KUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENKUSTPOSTENTill flydda tider återgår….Olle Melin

14

Den här gången visar jag tre bilder från Kungsholmen signerade Birger Redmo och 5 bilder från en Kamratföreningsträff, ocksåpå Kungsholmen och troligen 1953.

Kaffestund utanför officersmässen på Kungsholmen.Från vänster Lars Backman, Anders Jacobsson,Arne Randolfsson och Lennart Torstensson.

Slingutläggning. Befäl med mössa i Sofian är Göthe Karlsson.

Isk-elever i 10-huggare. Korpralen med mössan är Björn Linnersjöoch vid sidan om honom sitter Reinhold Fransson.

Musikkåren marscherar tvärs över linje VII. Från vänstersyns Arne Jarnheden med tenorbasun, Wiking Syrén medpiccola och trumpet, Anders Frisk med klarinett, SiverBjarnelo med bastuba, Karl-Gustav Ohlsson med trumma, BoLindell med tenorbasun och Ove Johansson med trumma.

Uppställning på Linje VII. I början av 1950-talet fanns det kamrater,som hade tjänstgjort vid Kongl Carlskrona Artillerikår i slutet av1800-talet.

Kasernkompaniet, 8. och 13.kompanierna och 2.yrkeskom-paniet under befäl av förvaltare Gustaf Hanson.

Melker Gustavsson provskjuterkpist m/45.

egementspastor Arne Randolfssonförrättar korum.

15


15

Ordförande: Jan-Erik HolmbergLedamöter: Ulf Sejlert, Gunnar Medemyr, Arne Pettersson och Lennart AvendalSuppleanter: Christer Antonsson, Leif Breidemar och Stig Olofsson.

StudiegrupperEtt antal studiegrupper kommer att påbörja ett arbete med dokumentation av olika verksamheter, som fanns inom KA 2Minutläggningsdivisions verksamhet.

Område SammanhållandeKA minstationer Milo Syd Lars Hidling och Stig JönssonMuldivisionens fartyg och båtar Christer AntonssonMaskineri på KA fartyg och båtar Arne Pettersson och Jan-Erik HolmbergKA Minor och minsystem Arne Pettersson och Ulf SejlertMinstation Östra Hästholmen Ulf Sejlert och Gunnar MedemyrA-slupen Djärv Olle JohanssonKA 2 Minutläggningsdivisions örlogsbesök Lennart AvendalUppdrag granskning (U 137) Rolf Carlsson och Gunnar MedemyrKA 2 Minutläggningsdivision(12.kompaniet m.fl.) Lennart Berg

KlubblokalFöreningen disponerar ett rum i KA 2 Kamratförenings klubbstuga Saga på Skönstavik. Första torsdagen i varje månadmellan 1500 och 1900 är det öppet hus i lokalen.

Lycka till med verksamheten önskar Red.

KA 2 Muldivision IntressenterKA 2 Muldivision Intressenter, som Kustposten berättade om i förra numret, är nuformellt en förening med styrelse, stadgar och verksamhet.Vid det konstituerande mötet den 13 oktober valdes först styrelsen enligt följande:

I Kustposten nr 3 har vår kamrat Kjell Silverbark skriviten intressant artikel, ”Det där med titlar”

Jag håller med om, att titeln förvaltare är en konstigmilitär benämning. Från första tiden var det antagligende underofficerare, som skulle ta hand om försvaretsmateriel. Samtidigt blev det vår högsta grad på den tiden.Så småningom blev det andra yrkesgrupper som fickmera kvalificerade uppgifter och därmed krävde högrelönegrader, som befordrades till förvaltare.

Själv utbildades jag till telemästare, då radarn kom tilldet svenska försvaret. Jag och övriga underofficeraremed samma utbildning tjänstgjorde vid Kustartillerietsradarskola. Som lärare för värnpliktiga teleingenjörerblev vi förvaltare.

Jag kommer nu till en historia liknande den som Kjellberättade om. Vår gamle vän och arbetskamrat, AllanAndreasson, tyvärr sedan ett antal år avliden, fyllde 50 åroch skulle tillsammans med sin fru Maj-Britt fira dagenmed en semester i Portugal.

Vi hans kamrater ville naturligtvis fira honom med ett te-legram på semesteranläggningen. Problemet var, att viskulle översätta hans titel förvaltare.

Vi ringde sakkunniga i Göteborg, som översatte titelntill biskop. Telegrammet kom fram och hovmästaren ochpersonalen blev plötsligt mycket älskvärda, men smygtit-tade lite extra, eftersom biskopen p.g.a. firandet var för-sedd med en rejäl grogg.

Epilog: Vid sådana tillfällen kan det vara bra att vara för-valtare.

Med hälsning till alla kamrater vid gamla KA 2

Gustav Brännerud

Det kom ett brev…Vår medlem i Göteborg, Gustav Brännerud, sände oss ett brev efter förra numret av Kustposten.Vi återger en del av brevet.

16


Av Alfred Larsson-Blombergs nedtecknade minnen kan vi sluta oss till, att han hörde till dem, som tack vare spar-samhet, hårt arbete och skicklighet ”kom upp sig” i livet.

Alfred Larsson Blomberg föddes 1848 som son till en dagsverkstorpare i Daretorps församling i Skaraborgs län..Han slutade sina dagar i Sundsvall 1925 som välbeställd grundläggare, ägare till ett lantställe i Sidsjö och till ett fyravånings stenhus i staden. Åren mellan 1848 och 1925 innebar för honom många mödor och äventyr, allt utstått meden stor gudsförtröstan. Stadsbranden i Sundsvall 1888 bidrog med största säkerhet till Larsson-Blombergs fram-gångar.

Varför tar jag då upp detta levnadsöde i Kustposten. Jo, ett antal sidor tar upp Larsson-Blombergs arbete vid be-fästningarna runt Karlskrona och tjänst på örlogsvarvet därstädes. Det är dessa avsnitt, som nedan citeras. (Uppgif-terna inom parentes av red)Red.

en 24 april 1874 medföljer vi det tåg som gårdirekt från Wäxjö till Karlskrona till en fäst-ningsbyggnad som hette Rangsholmen(Kungsholmen) den gamla skulle rivas och

ny uppföras fästningen ligger på en holme intill Kyrkö(Tjurkö) omkring en mil från Karlskrona.

Wi hyrer på Kyrkö ett rum å kök (tillsammans medbrodern Johan) en provisorisk träbro var anlagd emellanfästningen å Kyrkö så det gick bra att komma fram oåter, det var omkring tjugo minuter att gå. Klockan fempå morgon skulle hela arbetspersonalen vara uppställdapå borggården då göres det korum en löjtnant jemteklockaren står framför oss hela arbetsstyrkan var flerehundra man då sjöngs din klara sol går åter upp jag tack-ar Dig min Gud, samt läste Fader Vår samt Herren väl-signe oss.

När korum är gjord går löjtnanten jemte en sergeantoch antecknar hur många man varje förman har samtgifver oss order, kommer någon för sent till korum fårhan anmäla sig hos löjtnanten får en grundlig uppsträck-ning.

Alla arbeten utförs på akord.Som det var bra tider öfver hela vårt land så var det

äfven för oss på fästningen. Broder Johan trifvdes intelänge på fästningen var där omkring ett halfvt år. Då fickjag öfvertaga arbetena och omkr 30 à 40 man nu blef detbekymmer, jag var ju mycket oerfaren för det förekom

Historien om grundläggareAlfred Larsson-Blombergs liv

- nedtecknad av honom själv år 1909 vid 60 års ålder

Grundläggare AlfredLarsson Blomberg.Porträttfoto 1925av M Kihlbaum

Rubriken ovan är titel på ett litet häfte, som gavs utav Sundsvalls museum i april 1988. De ståtliga sten-husen i Sundsvalls stadskärna byggdes, liksom deförsta massaindustrierna och kraftstationerna, ihuvudsak av människor med rötter i det gamla fat-tigsverige. Många av dem förblev fattiga. Andragick det väl i händer.

D mycket noggranna arbeten o dertill ett strängt befäl.Det var en major Knös Kaptener Högfeldt Gustaf

Bergman (parkens skapare) Löjtnanter Sergeanter allaskulle man vara rädd för, att dom skulle klandra arbete-na, för allt skulle göras väl och omsorgsfullt, mäd måttoch avvägningar, det fick jag alltid jälp av sergeanten Pil.

Genom en god vilja så gick allting bra det värsta var,jag kunde inte räkna någodt dagsverkslistorna fick jagleja någon som jälpte mig mäd äfven var det mycket klentmäd skrifningen så efter slutadt arbete går jag i skolanför att lära mig räkna hos en underofficer som hetteLundberg 25 öre per timme.

Alla arbeten slutade på middagen varje lördag en ång-båt Karl den elfte går in till staden med en stor pråm påsläp som folket får vara uppi dom som inte får plats påbåten hela arbetsstyrkan var hemma dels på öarna dels isocknarna intill staden.

Jag hyrde ett rum i staden, när mina uppköp var gjor-da på lördagen för nästkommande vecka så går jag pålördagskvällen och söndagsmorgon och lärer mig attskriva.

På måndagsmorgonen klockan 6 f.m. då skulle vi återvara samlade vid Rangsbron (Kungsbron) för att stigaombord på nämda båt och pråm nu är bryggarna neremed hundratals kärl med svagdricka 7 å 15 å 30 kannor ivarje

Vi harv alla var sin koprg på armen mäd proviant för

17


17

veckan en del har äfven någodt kärl med Smittens drop-par utti så att dom är vid gladt humör efter en timmessjöresa. Framkomna till fästningen då blir det ett lif påpråmen innan alla får reda på var sina drickskärl, dricks-kärlet å axel korgen på armen var och en knogar i väg tillsina logement öl finns på fästningen hos Petterson somhar matententeri äfven mat för dem som ville.

Fortifikasjon består husrum å sängkläder ett vanligthästtäcke ett madrassvar en till duna af säckväf två lakantill var och en råghalm att stopa dxen mäd i stället för fjä-der. En del bor inom fästningen i så kallade kasematterkalksten till väggar hvalf 10 a 15 ända till 50 man i dengamla kyrkan, det var en härlig luft.

En del har sin bostad i en större kasernbyggnad (Don-jonen?) i två våningar koridor i mitten rum på båda sidori varje rum är plaserad britsar utefter ena långväggen, tvåpå varandra det kunde vara ända till 20 man i varje rumdet saknades inte sysselsättning den dagen för dom somkom in i rummet först på måndagsmorgonen för det vari miljoner mäd loppor samt andra djur förunderligt varalla friska skulle någon tvätta sig så var det i sjön i salt-vattnet.

När det tog slut på förrådet i matkorgen då var det attvända sig till båtsmännen som låg på bevakning inomfästningen och köpte portioner utaf dem för billigt prisärter soppa gröt utan mjölk en smörbit lades i varje måttgröt i stället för mjölk grofva aflånga ankarstockar utafmycket grovt rågmjöl.

Vid fortifikasjon var ett utmärkt befäl allt efter somtiden gick fick jag större och större förtroende utaf demsåväl höga som låga särskilldt var det en löjtnant son tillGeneral Leijonhufvud han var särskildt god mot migsamt en fanjunkare Pihl, som jag aldrig hade sett en rit-ning förr, så var det att fundera och så fråga, om och omigen, när det var någonting som jag inte kunde reda ut.Jag fick mycket noggranna arbeten att utföra, jag hadeden förmånen att jag aldrig hörde ett hårt ord från befä-

lets sida. Äfven jag å min sida försökte att sköta minplats till befälets belåtenhet nog var det bekymmersamtmånga gånger. Några strejker eller fackföreningar vissteman inte utaf på den tiden alla är nöjda och glada ochtacksamma.

På vintrarna var vi i bergena och tager ut sten ochhugger som vi använder under sommaren. Den störstasten jag tagit ur någodt berg så var det på Kyrkö, vi skullehafva den öfver ett stort hvalf öfver ingången till fäst-ningen den var omkring 25 fot lång 5 fot bred 3 à 4 fothög, till pansarbatteriet använde vi mycket sten som var10 à 12 fot långa 4 à 5 fot höga i breden. De stora stenar-na kunde inte ens röras anat än mäd spel o domkraftertransporterades på pråmar till fästningen.

Det sista året 1879 eller 1880 bygger vi en fästning pålandsidan för Karlskrona som fick namnet Oskars värnden ligger i närheten av järnvägen omkring en fjerndelsmil från staden.

Under de föregående åren ha vi äfven förstärkt dengamla fästningens Wästra Hästholmen med högre grå-stensmurar åt sjösidan jemte kanon vandringar för destora kanoner dem gjöt vi mäd betong.

Nu har 6 ½ år gått tillända som jag varit vid fortifika-tion genom arbetsamhet och sparsamhet så har jag för-värfvat mig under fludda år 8.000 kr insatta i Karlskronasparbank Den 16 oktober 1880 är fästningarna färdigabefäl och arbetspersonal samlas för en gemensam fästmäd förfriskningar Kapten Högfeldt frambar sin storatacksamhet till underbefäl jämte förmän och öfriga för defludda år som vi i kärlek och samförstånd arbetat tillsam-mans mäd varandra, som fått de kolossala arbeten färdi-ga och nu kronan satt på värket, den tretungade blågulaflaggan hissas. Ett tack, och en bön till Gud, för ossKonung och fosterland.

Wid fortifikatjon var en bra skola för mig det var attalla mått och höjder skulle astämma på millimetern allaarbeten skulle göras väl och starkt

Sunnabatteriet 1

18


Jag lemnar nu fortifikatjon och alla bekymmer och tack-ar min käre himmelske fader för han har under det gång-na år gifvt mig hälsa och välsignadt alla mina företag ochbevarat mig under de fludda år från tusentals faror. Tackkäre gode Gud.

På våren 1881 fick jag arbete på flottans varf i Karls-krona 22 öre per timme 10 timmar om dagen. När klock-an slog 6 på morgon skulle varje man vara inom portar-na, inom portarna får vi hämta var sin brickka mäd num-mer uppå för att lägga den i en annan låda en ordnings-man tar sedan reda påp om alla nummer är i arbete, Poli-ser står i portarna å vacktar dom öppnar och stängerdom kallas för Warfspoliser

När brickkan är lemnad på den anvisade platsen så gårvar och en till sin arbetsplats. Wi kallades för gråstens-murare det var att lägga dels nya kaijer dels reparera kai-jer å Dockkan (Polhemsdockan) en ny svängbro m.m.(Svängbron till Lindholmen)

Wi hade en särskilt plats att samlas uppå varje mor-gon, äfven hade vi en eller flera så kallade Byggmästaresom var vårt lägsta befäl dom skulle gifva order vad viskulle jöra för dagen.

När det var jort så var det att uppsöka det närmastevirkesskjul för att göra sin toalett utti Wi fick utaf kronanen så kallade Busaron å Buxor qaf säckväf för att tagautanpå de öfriga kläder utaf mäd skor eller stöflar och påmäd helgjutrna träskor på fötterna till utseendet likande vifångar.

Det sista året jag var på flottans varf var jag kontrol-lant vid ett minförråd som en privat byggmästare skullebygga som hette Jonsson. Troligtvis hade jag ett stortförtroende af vår högste befäl som blef anförtrodd ett såstort uppdrag, han var kapten hette F. Bathen Eljest vardet myckke befäl inom varfvet Warfschef Kommendö-rer Kaptener Löjtnanter. Som jag förut varit förman imånga år och äfven hade lite praktik så kändes det noglite underligt många gånger attgå som fånge dag ut och dag in.

Och dertill hade jag någodtöfver en half timmes väg att gåfrån Pantarholmen så jag kundeinte gå hem tioll middagarnaoch för besvärligt var det bförmin fru eller jungfru att gå tillmig mäd mat. Det var att hafvamäd sig på morgonen någraskifvor surt bröd så kalladeskånska limpor mäd smör ochen flaska mjölk. Klockan femem var arbetet slut för dagen.Aflöning fick vi fyra gånger imånaden den 5 – 10 – 20 – åden sista dagen varje månad.

Slutstenen

När Sundsvalls stad hade brunnit den 25 juni 1888 såfick jag en längtan att jag skulle dit för att i vad månjagkan jelpa dem att åter uppbygga staden, samt äfven attkunna förtjäna nu godt mer än jag jorde på flottans varf,samt att slippa gå som en livdömd fånge i de grå Busaronkläder och de helgjutna träskorna från morgon till qväll,dag ut å dag in 2 kronor å 20 öre per dag samt fri läkarei händelse man blef sjuk Min Debet och Kredit ville integå ihop.

Alla som inte tillhörde sjömanskåren eller flottan kalla-des för Daglönare nämnda Daglönare hade kontrakt mädKungl. Majestät och Flottans varf Åtta dagar ömsesidiguppsägning.

År 1888 i augusti månad säger jag upp min plats. Åttadagar derefter tager jag farväl af min högt avhållne Kap-ten F. Bothen jemet öfrigt befäl och kamrater.Därefter bär det av till Sundsvall, men det är en annanhistoria.

V Hästholmen omkr 1890

Interiör varvsmuseet

19


Nya böckerNya böckerNya böckerNya böckerNya böcker

Kanonerna på DjuramåsaVåren 1940 byggdes med rekordfart batte-ri Helsingborg i Djuramåsa någon mil norrom staden. Batteriet kom att bli centrumför försvaret av norra Öresundskusten.

Om detta har Johan Andrée till sam-mans med fru Marie skrivit boken ”Kano-nerna på Djuramåsa”, en synnerligen in-

tressant skildring om batteriets tillkomst och om förhållandena un-der andra världskriget. Men boken bygger inte enbart på officielladokument utan också på berättelser om de som var med.

Boken behandlar även tiden efter Andra världskriget fram tillnedläggningen 1991 och hur därefter batteriet blev huvudattraktioni Johans och Maries livsverk, Beredskapsmuseet.

En mycket intressant och läsvärd bok, som kan köpas genomSvenskt militärhistoriskt bibliotek.

Hemvärnsgubbar och militärerDet här är en annorlunda bok skriven avHanseman Calås, hemvärnsman ochförfattare. Det handlar om 136 notiseralltifrån Gustav Vasas högvakt 1523 tillsådana moderna företeelser som TeamCulinar. Författaren har letat i arkivenoch spårat gamla fotografier, intervjuathistoriskt bevandrade personer och

gjort ett antal nedslag i en både välbekant och sällsam värld. Den härboken ger Dig en stunds mycket rolig läsning och möjlighet att tittapå ett stort antal bilder från olika epoker. Den gör verkligen inteanspråk på att vara ett historiskt dokument utan gör ett antal ned-slag i lite udda verksamhet med anknytning till försvaret under någ-ra hundra år.Boken finns att köpa på Balkong förlag

Resan går vidareNu har slagit till igen, Terje Frdh, sjöfartsjour-nalist från Lysekil. Resan går vidare heterårets bok i en serie som idag närmar sig 40-strecket. 12 episoder från sjöfarten fyllerårets bok. Som vanligt är det synnerligen väl-skrivna och intressanta företeelser, som blirresultatet av Terjes arbete. Han söker ocksåupp personer, som har mycket att berätta och

normalt aldrig blir av intresse för andra författare. Detta gör bokensärskilt intressant enligt min mening.Boken kan beställas direkt från författaren på telefon 0523-10421

Uppdrag UtlandDet här är en bok framtagen vidFörsvarshögskolan av en redak-tion med Peter Tillberg, JoakimSvartheden och Janina Engstredtsom medlemmar. I boken berätta-re soldater och officerare utifrånsina egna erfarenheter från inter-nationella uppdrag om situatio-ner, som de mött och hanterat un-der utlandstjänst från Kongo

1963 till Afghanistan 2006. Boken beskriver på ett föredömligtsätt den komplexitet och absurditet, som människor ställs införvid påfrestande insatser och uppdrag utomlands. Det är en vä-senskild verklighet, än den vi möter i Sverige.

Flytande palatsDetta är en praktbok utgiven av Sjöhis-toriska samfundet. För första gången geshär en översiktlig framställning av, hurman under segelepoken smyckade desvenska örlogsskeppen. Det börjar medbronsålderns hällristningar och går viaGustav Vasas flotta fram till 1800-talet.Regalskeppet Vasa har fått ett eget kapi-tel och kavalkaden avslutas med ångkor-vetten Saga från slutet av 1800-talet.

Den franske kungen Ludvig XIV:s minister Jean-BabtisteColbert har sagt:

Ingenting kan vara mer imponerande, ej heller mer ägnat attförhärliga Konungens majestät än at hans fartyg bär den prakt-fullaste utsmyckning som skådats på haven.

Detta stämmer väl in efter att ha läst denna bok.

Kulturarv under segelDetta är en bok, om de segelfartyg vihar bevarade i Sverige i dag. Men detär lika mycket en bok om entusiastersförmåga att bidra till att vårt kulturarvbevaras.

Så inleder bokens redaktör, AndersDjerf. Boken inleds med några avsnittom svensk Segelfartygsförening, omStatens Maritima museers roll, om Beckholmens dockföreningoch om seglande skolskepp. Därefter finns en beskrivning avvart och ett av de 136 segelfartyg, som idag finns i Sverige.Självklart finns en omfattande beskrivning över vårt nu kanskemest kända segelfartyg, Ostindiefararen Götheborg.

För den segelfartygsintresserade är boken en värdefull upp-slagsbok.

Officersförbundet 100 årDen 15 januari 1907 startade fanjunka-ren Sven August Dencker ”Swensk Un-derofficerstidning och samma år bilda-des Svenska Underofficersförbundet.Det ansågs då opassande, att militärpersonal organiserade sig i fackfören-ingar. Men flera militära fackföreningarbildades efterhand och i dag anses detsom självklart, att officerare som vilkenannan yrkeskategori som helst finns organiserade för att tillva-rata medlemmarnas intresse mot arbetsgivaren.

Om detta handlar boken Officersförbundet 100 år med Claes-Göran Dahl som redaktör och med ett stort antal medverkande för-fattare.

En synnerligen intressant kavalkad, som inte bara innehåller mas-sa fakta om de olika förbund, som utgör dagens Officersförbundutan också om den omvälvande tid, som slutet av 1800-talet och detförsta decenniet på 1900-talet var.

Professor Lars Ericson Wolke gör en mycket intressant resuméöver ”De militära befälen och försvarets utveckling”. Självklartfinns ett omfattande material om det lokala fackliga arbetet. Ettsynnerligen rikt bildmaterial förhöjer värdet av boken.

Boken kan beställas direkt från Officersförbundet.

Olle Melin

20


id beredskapsutryckningar från Syd-kustens örlogsbas i slutet av 1970-talettogs även kustartilleriets fartyg i an-språk. Här är ett sådant tillfälle.

På vägKustartilleriets minutläggare med beteckningen Mul 13passerade Kungsholmsfort kl 22.25 och satte kurs motKarlskrona angöring. Strax utanför började hon sävligtröra sig i kraftiga dyningar, som mötte henne. När densista skärgårdsön inte längre gav något skydd, borradehon allt oftare förstäven i någon våg, som fick helaskrovet att darra av ansträngning.

I de närliggande och grunduppfyllda farvattnen blevsjön ofta mycket krabb. Det oroliga havet hade ännuinte hunnit lägga sig efter den senaste kulingen, sommed våldsam kraft svept fram över Östersjön. Kylan iden råa vinternatten förstärktes genom en snål, envissydväst, som aldrig tycktes vilja upphöra. Trots engnistrande stjärnhimmel rådde mörker här nere vid vat-tenytan.

OvisshetJag stod ute på ena bryggvingen i lä av styrhytten,omedvetet inregistrerande alla de välkända ljud, somuppkommer på ett fartyg under gång. Två mörkaskuggfigurer skymtade i närheten. De talade lågmältmed varandra. Den ene var fartygschefen, kapten NNoch den andre divisionschefen, major NN. Tyvärr harjag tappat bort namnen.

För mig, som tillhörde flottan, var den här fartygs-typen ovanlig, eftersom den bara fanns inom kustartil-leriet. Normalt utfördes dessa utryckningar av en merasnabbgående vedettbåt, men isläget var ännu så besvä-rande, att det krävdes ett betydligt kraftigare skrov.

Sedan Sverige utökat sitt territorialvatten från fyratill tolv distansminuter, blev det betydligt större områdeatt bevaka. Inga utländska örlogsfartyg fick passerasvenskt vatten utan tillstånd.

Orderuttaget i beredskapscentralen, vid vilken ävenmuldivisionens chef deltog, hade lämnat många frågorobesvarade. Spaningsrapporterna hade dock visat sigså entydiga, att vi beordrades avgå. Vi tog oss ut meden av Ekipagets robusta motorbåtar till Mul 13, som lågoch väntade på Yttre redden.

Uppsök och avvisaMina funderingar över detta avbröts emellertid, närfartyget ändrade kurs och fick sjön från sidan. De för-ut så stötiga rörelserna övergick nu i stället till rullning-ar, som inte bara krävde ett stadigt fotfäste, utan ocksånågonting säkert att hålla sig i.

Jag gick in i styrhytten och lutade mig över kortbordetmed sin avskärmade belysning. Sergeanten, som förde be-sticket, pekade ut positionen. Kurslinjen, som var prydligtutdragen i sjökortet, var försedd med tidsangivelser ochloggens ställning. En blick i radarn, där svepet vid varjevarv efterlämnade många lysande prickar, förvissade migom, att det skulle bli svårt att finna vad vi sökte. I natt vardet mycket trafik i det här området

Vid midnatt befann sig minutläggaren i närheten av densvenska territorialgränden. Något nytt meddelande, somkunnat ge ytterligvare ledtrådar, hade vi inte fått.

Det var en livlig radiokommunikation utanför Öland påett utländskt språk mellan två fartyg, som väckt misstan-kar. Man visste, att de förflyttade sig söderut med måttligfart och på svenskt vatten. Enligt våra beräkningar borde denu befinna sig någonstans norr om oss, såvida de inte änd-rat kurs. Eftersom de borde gå nära varandra, började vidärför leta efter misstänkta ekon, som rörde sig sydvart.

Misstänkt ekoKl 00.35 gav radarobservatören till ett rop. Längst upp ikanten på PPI:et skymtade en ljuspunkt, som ibland över-gick till två. De tycktes följas åt. Fartygschefen kom in. –Försök plotta fram deras kurs och lägg ut deras läge i sjö-kortet!

Jag såg på medan sergeanten tog ut avstånd och bäringtill de sporadiskt lysande punkterna. Det verkade helt otro-ligt att två främmande örlogsfartyg skulle befinna sig sålångt in på svenskt vatten. Fast med en fart på cirka 10 – 12knop och med vanlig navigeringsradar skulle d kunna tasför vilket handels- eller fiskefartyg som helst.

- Målkurs två tre noll!, rapporterade observatören.- Gå upp och undersök de där målen, beordrade divisions-chefen. De ligger babord tre fem, tillade han.Fartygschefen gick fram och läste av kompassen. Hangjorde en snabb beräkning.

Uppsök – Identifiera – Avvisa

V

HMS Mul 13, Kalmarsund

21


- BabordRorgängaren upprepade ordern och snurrade febrilt påratten.- Babord här!, rapporterade han, medan fartyget lång-samt krängde över åt styrbord.- Midskepps – stötta – rätt så – kom till kurs tre ett fem.Rorgängaren repeterade och fartyget rätade upp sig påden nya kursen.- Tre ett fem – kurs an, hördes rorgängaren, medanspänningen steg i styrhytten.

Kl 01.05 upptäcktes på styrbords bog ett rött gång-ljus och strax därefter skymtade ytterligare ett. Minut-läggaren ändrade kurs för att arbeta sig in mellan svens-ka kusten och de främmande fartygen utan att behövariskera ombordläggning. De röda ljusen drog sig saktaakteröver, för att sedan lämna plats för de gröna. Nugick allt snabbt

En n y manöver fick fartyget att lägga sig på mötandekurs. Farten drogs ner till knappt styrfart. De gröna lan-ternorna närmade sig stadigt.- Klara vid strålkastaren!En mörk massa tog hotfullt form.- Belys målet!

Det skarpa strålkastarljuset avslöjade en omtumlandeöverraskning, när det obevekligen visade ett mörklagtkrigsfartyg, som spöklikt gled fram över den upplystavattenytan. Strålkastaren sökte sig mot flaggspelet i ak-tern och sedan mot masten. Avståndet ökade hastigt.- Släck!Mörkret slöt sig ännu mer kompakt om oss. Tystnadenbröts av divisionschefen.- Lägg oss på parallellkurs med nästa!

Genom en skicklig manöver lades minutläggaren påkontrakurs. Hon stampade och krängde i den gropigasjön, när nästa skugga flöt fram och långsamt drog för-bi.- Belys målet!

- Släck!En ny skugga rusade plötsligt förbi. Tätfartyget hade

girat runt och lade sig nu akter om vårt mål. En bländan-de ljusstråle skar genom mörkret. Nu var det vår tur attbada i ljus. Jag såg bort mot vår luftvärnspjäs, Kapelletvar avtaget och bemanningen stod i närheten. Det börja-de kännas hotfullt.

AvvisningenÅterigen blev allt mörkt. Divisionschefen vände sig tillmig.- Avvisa dem på radio och meddela örlogsbasen!Jag skyndade in i styrhytten och öppnade dörren till sig-nalhytten.- Meddela örlogsbasen, att vi just har kontakt med tvåokända örlogsfartyg av minsvepartyp!

Jag gick fram till besticket, där radion för bryggper-sonalen var upphängd. Hur anropar man två okända ör-logsfartyg på radio?, tänkte jag. Förresten har de sett ossoch de där gossarna svarar inte i alla fall. Jag kontrollera-de kanalinställningen och tryckte på talknappen.- This is the swedish minelayer on your starboard side –You are inside the Swedish boundary – Change yourcourse and leave Swedish territory!Meddelandet upprepades ännu en gång.- Se efter om de ändrar kurs, bad jag sergeanten, medanjag rev åt mig visiteringsväskan och plockade fram bo-ken med fartygskort. De kunde ge en viss ledning, närdet gällde att få fram fartygstyp, medan jag ännu hadesiluetten på näthinnan.- Det verkar, som om de har ändrat kurs babord hän,sade sergeanten.

Jag tittade ut. Vi hängde efter dem nu. Jag kunde seakterlantärnan på det närmsta fartyget.- Rorgängare – Vad har Du för kurs? Frågade jag.- Två två noll!

På en signalblankett skrev jag ner följande: ”Avvisattvå okända örlogsfartyg i BM 2005. Troligen minsvepareav NN typ. Saknar flagga och beteckningar. Kurs 220.Fart cirka 12 knop. Vi följer efter”. Jag lämnade in blan-ketten i signalhytten.

Efter tio minuter kom ett meddelande från örlogsba-sen. ”Följ efter tills tullkryssare möter söderifrån ochövertar bevakningen”.

Kl 03.50 anlände tullkryssaren. Efter en kort radio-kontakt mellan de båda fartygscheferna övertog kustbe-vakningsfartyget skuggningen. Vi girade runt och sattekurs mot den svenska territorialgränden och basen.

Senare framkom, att de båda örlogsfartygen lämnat Östersjön.Man antog, att de hade ”sålts” till någon arabstat, därav detfrämmande språket. En gissning är, att delar av besättningen i såfall var sovjetisk, i varje fall befälet. Tätfartyget reageradeblixtsnabbt, när de intog köplatsen, vilken var en välkänd sovjetisktaktik.

Det skarpa strålkastarljuset verkade som en chock närdet obevekligt avslöjade ett mörklagt örlogsfartyg.Ur Officerstidningen 6-1985

På nytt avslöjade strålkastaren samma bild som tidi-gare. Ljuset sökte efter någon identitet. Ingen flagga?Inga beteckningar? Ett stort svart rökmoln hängde överskorstenen. Slog man back? Överraskningen tycktes to-tal? Folket började strömma upp för lejdarna

Rolf Ahlin

22


slutet av september i år hade jag nöjet att besökaPortsmouth i England och dessa enorma muse-um. Här finns allt en marinhistoriskt intresseradkan önska sig i mycket välordnade och informa-

tiva utställningar.Eller vad sägs om följande.

The Mary Rose – ett fartyg från början på 1500-taletsom sjönk 1545, återupptäcktes 1836 och bärgades på1980-talet och i dag utgör ett museum och en skeppshallmed starka drag av vårt eget Vasamuseum

HMS Warrior – ett slagskepp (seglande och med ång-drift) från 1860.

Tre stycken s.k. Storehouse – med ett Victorygalleri, ettmed den seglande flottan och ett med 1900-talsflottan.

Repslageri, dockområde konsthall, shops och myck-et, mycket annat.

Jag har sparat det bästa till sist. Här finns Lord Nel-sons flaggskepp HMS Victory och ombord kan man be-söka i stort sett varje vrå. Välordnade utställningar,mycket bra information och skyltning gör besöket syn-nerligen värdefullt. Tyvärr är ju allt ombord inte original,men man har inte sparat någon möda för att göra detombyggda så nära originalet som möjligt.

Tyvärr var det vid detta tillfälle tiden, som begränsadebesöket. Och detta blev inte bättre av en stunds väntan,för att invänta kontroll över ett precis erhållet bombhot.

Men besöket gav mersmak och jag tror att bildernatalar för sig själva.

Portsmouth – ett marinhistoriskt äventyr

I

Olle MelinFoto: Olle Melin

Varvsområdet i Portsmouth HMS Victory, mastfot stormast

HMS Victory, minnesplatta där LordNelson stupade

HMS Victory, tågvirke

HMS Victory, fartygschefens daghytt

HMS Victorys akterspegel

23


23

RÖRLIGA BLADET

MUSEIFÖRENINGEN FÖRRÖRLIGT KUSTARTILLERI

Vår adressKA 2 Museiföreningen för Rörligt KustartilleriMarinbasenBox 527371 23 KARLSKRONAAdressändringarVid adressändring glöm inte att vi behöver denför att nå Dig med Rörliga Bladet m mRedaktörSigvard BengtssonAtt vara medlemVill Du bli medlem eller veta om vår förening,ring Sigvard Bengtsson tel 0455/33 60 20eller Hans Willebrand tel 0480/ 33056MedlemsavgifterVi har mycket humana medlemsavgifter:• Årsavgift 20:-• Ständig medlem 200:-Vi uppskattar om Du hjälper föreningen med Ditt medlemskap, menbehöver all ekonomisk hjälp och tackar i förhand för eventuell gåvaFör att vi skall veta vem som betalt in pengar vill vi att Du medde-lar namn och adressHans Willebrand tfn 0480 / 33056 ellerSigvard Bengtsson tfn 0455 / 33 60 20Inbetalning av medlemsavgifterFöreningen har öppnat ett bankkonto där medlemsavgifter samteventuella gåvor kan sättas in.Clearingnr = 1160 (Handelsbanken)Kontonummer = 152 252 088Adress: KA 2 Museiförening för Rörligt Kustartilleric/o Hans WillebrandGräsgärde 4327338 96 Ljungbyholm

Nr 4 - 2007

Innehåll- Svenskt rörligt kustartilleri del 6av: Sten Munck af Rosenschöld

GåvorVi uppskattar om Du hjälper föreningen med Ditt medlemskap, menbehöver all ekonomisk hjälp och tackar i förhand för eventuell gåva

MeddelandeKamratträffarna på Militärhemmet i Karlskrona fortsätter under2008 med följande dagar, som är första tisdagen i varje månadklocka 0930.8 januari, 5 februari, 4 mars, 1 april, 6 maj, 3 juni, 1 juli, 5augusti, 2 september, 7 oktober, 4 november, och 2 december.

Väl mött till kamratlig samvaro

Bild: "Ordersalen" i museet, med regementstavlor och möblemangfrån 1895.

KA 2 Museiförening för Rörligt Kustartilleri har fått tillåtelse av författaren Sten Munck af Rosen-schöld och av Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek att som följetong få återge bokenSvenskt rörligt kustartilleri i Rörliga Bladet. Del 6

Orientering om museets fortsatta verksamhet:Från och med den 1 januari 2008 kommer, som det ser ut just nu,museet att överföras till Statens Maritima Museer (SMM) ochlämna Försvarsmakten. Vi kommer att upphör som förbandsmu-seum och bli ett självständigt museum, som skall drivas avmuseiföreningen. Detaljer kommer att förhandlas fram som hurstor budget mm vi kommer att få. Vi har i nuläget inga slutligauppgörelser att redovisa. Vid det kommande årssammanträdet(2008) kommer vi att redovisa närmare vad som kommer att gälla.

Utrustning för stridsledningFram till 1970 grupperades divisions- och ba-taljonsledningarna i tält. I vissa fall kundelämpligt belägna hus eller anläggningar un-der mark krigsplanläggas.

STRIKA vid kustartilleribataljon 12/80.Det för kustartilleriet generellt utveckla-de elektroniska stridsledningssystemetsom sammanlänkade högre chef, under-rättelsekällor och stridande förband såatt staber och skjutande förband hadesamma underlag för beslut.

24


RÖRLIGA BLADET

24

Stridsledningsmaterielen bestod av kartor och sjökort på vilkaegna och fientliga förbands rörelser skulle plottas. Alla underrät-telser överfördes per telefon och plottades manuellt. Samtidigtfördes olika tablåer som utvisade förbandens beredskap, ammuni-tions- och underhållsläge med mera. Till varje underställt förbandfanns det minst två trådlinjer, en order- och rapportlinje samt enstridsledningslinje. Härutöver upprättades i allmänhet också eneller flera ”brödlinjer” för underhållsfrågor med mera. Reservför-bindelse kunde upprättas på radio. Det läge som framgick av che-fens plott lästes fortlöpande över till battericheferna, så att dehade en kopia hos sig. Radio användes för att inhämta underrät-telser från samverkande förband till sjöss samt som reserv inomdivisionen/bataljonen, till högre chef och till samverkande för-band.

Att gruppera en bataljonsstab med ovan beskriven utrustning itält var en omständlig procedur som tog många timmar. Antaletkablar som låg på marken i och utanför tälten var stort. Dåtidensmobila elverk var ibland opålitliga och medförde ofta strömförsörj-ningsproblem. Det var inte heller lätt att vid kall väderlek med hjälpav enbart vedspisar hålla värmen i tälten, vilket ofta medförde på-frestningar på personalen.

Från 1970 installerades bataljons- och batteriledningarna i hyt-ter med ståhöjd. All materiel såsom plott, sambandsutrustning (ra-dio- och telefon, fax med mera) anbringades som fast installation.

Lådor och fack för pärmar, kartor, papper, publikationer, strids-planer med mera fick också plats. Strömförsörjning ordnades medmoderna mobila dieselelverk, som också kunde försörja de elek-triska värmeelementen. Vid ankomst till en förberedd grupperings-plats, där erforderliga trådlinjer redan fanns på plats, kunde batal-jons- och batteriledningarnas grupperingstid härigenom reduce-ras till enstaka minuter. Införandet av 12/80-bataljonsledningarna1986–1988 innebar övergång till ett elektroniskt ledningssystem.

Det sedan flera år i kustartilleriet generellt utvecklade stridsled-ningssystemet STRIKA (Stridsledning KA) installerades i batal-jons- och batteriledningarnas hytter. STRIKA möjliggjorde ett

snabbt och säkert utbyte av information mellan spaningsenheteroch marina stridsledningscentraler.

Systemet samlade all tillgänglig spaningsinformation.Ur denna skapades en samlad lägesbild som lades till grund för

förbandens verksamhet. Systemets centraler arbetade normalt iett sammankopplat informationssystem, men vid eventuella för-bindelseavbrott kunde varje central fungera separat. På så viskunde varje stridande förband kontinuerligt förses med aktuellinformation.

All insamlad information bearbetades för ledning och delgiv-ning. Operatörer vid olika typer av

radarstationer rapporterade mål – automatiskt eller halvautoma-tiskt följda, eller manuellt utpekade – till bataljonsstaben.

Den insamlade informationen bearbetades i datorer. Målfölj-ning, filtrering och identifiering gav en gemensam lägesbild tillsamtliga chefer i systemet. Bataljonschefen beslutade på grund-val av den samlade informationen från vilket batteri vapeninsat-sen skulle göras. För att förenkla dessa beslut innehöll systemetockså funktioner för prediktering av mållägen och skjutfallsana-lys.

Skjutfallsanalysen beräknade vilken ammunitionsinsats somkrävdes med hänsyn till angivet batteri, utpekat mål och ammuni-tionsslag. Den bearbetade informationen kunde överföras till an-dra förband, till exempel fasta kustartilleriförband och samverkan-de mark- och sjöstridsförband.

Arbetsplatserna i en 12/80-bataljonsledning var uppbyggdakring datorer och utrustade med tangentbord, rullboll och text-skärm för varje operatör.

En centralt placerad 23-tumsbildskärm gav översiktsinforma-tion med karta och olika mål som referensangivelser.

Systemuppbyggnad för tele-och stridsledning inomkustartilleribatteri 12/80.Samtliga förbindelsermedgav 30 kanaler. Dedatoriserade växlarnamedgav att bataljonensenheter kunde kopplas invar som helst i systemet.

25


RÖRLIGA BLADET

25

UtgångslägetBeslutet att uppdra åt SK/KA 1 att grundutbilda och vidmakthålla2. kustartilleribataljonen mottogs med blandade känslor inomkustartilleriet. Kritikerna menade att KA 1 saknade kompetens ochatt utbildningsförutsättningarna i östra Mellansverige var mindrelämpliga för denna förbandstyp. Andra menade att beslutet skulleleda till en kompetensspridning inom kustartilleriet och att utbild-ning vid två regementen skulle leda till en kapacitetstillväxt för allatre bataljonerna. Kritikerna fick icke rätt!

Sant är att KA 1:s officerskår saknade specifik 12/80-kompe-tens, men å andra sidan innehöll den flera andra väsentliga positi-va egenskaper. Förmågan att hantera markrörliga förband var godefter omfattande grundutbildnings- och krigsförbandsövnings-verksamhet med 3. och 5. spärrbataljonerna under 1970- och 1980-talen.

De omfattande ubåtsskyddsoperationerna under 1980-talethade tagit officerarna ur den gängse utbildningslunken.

Allvaret i verksamheten stod klart för var och en. Man får hellerinte bortse från officerarnas vana att alltid verka i en underbeman-nad utbildningsorganisation. Viljan att i unga år axla stort ansvaroch våga fatta beslut var omfattande. KA 1 tvekade inte inför upp-gift en att bygga 2. kustartilleribataljonen!

Överbefälhavaren hade ju dessutom inriktat försvarsmaktenmed devisen ”Allt för krigsförbanden”.

Detta underlättade högst avsevärt för oss som byggde 2. kust-artilleribataljonen. I stort fick vi gehör för våra äskanden.

UtbildningenTidigt stod det klart att resurserna inte medgav utbildning i helbataljon samt att KA 2:s specifika

12/80-kompetens måste utnyttjas för att nå satta mål. Dettamedförde följande principiella utbildningsmodell.

Varje utbildningsomgång omfattade en halv bataljon med ettnära nog komplett kustartilleribatteri och ett halvt stabsbatteri.Funktionsbredden sattes före kompletta underenheter. Såledesinnefattades alltid bataljonsledning, batteriledningar, pjäser, eld-ledningar, luftvärn, markstrid och tross. Befattningsutbildningenoch den första delen av den formella förbandsutbildningen förla-des till KA 2 och leddes/stöddes av artilleribataljonens personaloch utbildningsanordningar samt genomfördes på övnings- ochskjutfält i Blekinge och östra Skåne. Emellanåt samtränades bataljo-nen med pansarbataljon i samband med anfallsstridsskjutningar.

Före övningsuppehållet lämnade man KA 2 och bataljonen ge-nomförde en operativ omgrupperingtill valt/valda förbands-sutbildningsområde(n).

Övningsområden valdes väsentligen utifrån den operativakrigsplanläggningen samt behoven av samträning med andra ma-rina förband. Härtill kom självklart bataljonsledningens strävanatt skapa ett ”Hela Sverige-förband” och inte bara ett ”Östra Mel-lansverige-förband”. Henrik Langes 15/37-batteri grupperat iJämtland under februarikrisen 1942 är ett åskådligt exempel på en

”otänkbar” händelseutveckling. 2. kustartilleribataljonen skötskarpt med artilleriet från praktiskt taget alla grupperingar. ”Eld urrören” är ju det yttersta beviset för att systemet fungerar! Dettamedförde självklart en del besvär för de omkringboende civila mennågra större konflikter uppstod aldrig. Över huvud taget blev 2.kustartilleribataljonen väl mottagen överallt i riket.

Den huvudsakliga omfattningen av den tillämpade förbandsut-bildningen framgår av vidstående tabell.

Bilaga 9

Uppbyggnad av och verksamhetvid 2. kustartilleribataljonen1987–2000Av Stellan Fagrell, Jonas Olsson, Torsten Johansson och HansGranlund

Som synes var bataljonen i fält under förbandsutbildningenoch ”besökte” KA 1 på Rindö något enstaka dygn i samband medRegementets dag.

Regelmässigt hade officerarna uppnått 30–50 övningsdygn vidutbildningens slut. Officerare från KA 2 och dess artilleribataljonmedverkade under hela förbandsskedet och stödde med sina dju-pa kunskaper och sin breda erfarenhet bataljonens utveckling.Denna medverkan innebar också att 1. och 3. kustartilleribataljo-nernas officerare breddade sin syn på metod- och taktikutveck-ling. Hela förbandssystemet tjänade på detta.Utöver dessa större utbildningar deltog bataljonen årligen, i ka-derform, i Arméns stabsövning och fördelningsövningar.

Materiell uppbyggnadDen organisations- och effektbestämmande materielen leverera-des i stort sett i takt med de första utbildningsomgångarna. Till endel fick dock inledningsvis materiel lånas av KA 2. När det gälldemängdmaterielen var läget synnerligen besvärande.

Dåtidens planerare på marinstaben hade i vanlig ordning inteinplanerat pengar för denna typ avanskaffning.

26


RÖRLIGA BLADET

26

Detta skulle lösas genom överföring från nedlagda förband. InomSK/KA 1 var emellertid 3. och 5. spärrbataljonernas materiel inbo-kad för amfibieförbanden och från 5. kustartilleribatteriet fannsenbart uråldrig materiel. Det fanns mängdmateriel en masse inommilitärområdet och i riket som helhet, men den tillhörde ju armén(sic!) och avsaknad av operativ helhetssyn gjorde att den materi-elen hellre fick multna på hyllorna än tillföras 2. kustartilleribataljo-nen! Nåväl, materielanskaffningen lyckades inte minst på grundav kapten Lars-Inge Petterssons hängivna arbete. Med hjälp avkonventionella och okonventionella metoder, samt inte minst medlist, lyckades han fylla ladorna.

Operativ planläggning2. kustartilleribataljonen grundtilldelades 14. fördelningen alter-nativt befälhavaren för Södermanlands försvarsområde med för-stauppgift att förstärka sjöfronten i Södermanland. Denna uppgiftplanlades i detalj och kompletta stridsplaner utarbetades. I likhetmed övriga operativt rörliga förband fick 2. kustartilleribataljonenflera uppgift er i de olika förstärkningsalternativ som förelåg. Somregel skulle 2. kustartilleribataljonen då ingå i aktuell fördelning.Planläggningen för dessa alternativ skedde vid fältövningar till-sammans med fördelningarna och kontrollerades där så var möj-ligt genom grupperingar i terrängen. Stridsplanearbetet drevs intelängre än till ”oleat med förklarande text”.

Sannolikheten att 2. kustartilleribataljonen skulle vara beredd iförhand i förstärkningsalternativen bedömdes ändå som små. Vadsom faktiskt skulle ske vid en efterhandssituation kunde ingenförutse. 2. kustartilleribataljonen prioriterade därför en bred ter-rängkännedom före en detaljerad planläggning av enstaka alter-nativ. Längst drevs samarbetet inom 14. fördelningen och resulte-rade i en harmonisk samsyn på möjligheterna för 2. kustartilleriba-taljonen att verka inom fördelningen liksom på behovet av fördel-ningsstöd för att kunna verka. I andra operationsfall genomfördessamverkan med 3., 4. och 6. fördelningarna. I samverkan med artil-leriregementschefen inom fördelningarna utvecklades 2. kustartil-leribataljonens förmåga att ingå i eller förstärka fördelningsartille-riet. 2. kustartilleribataljonens förmåga till punktmålsbekämpningpå långa avstånd uppskattades särskilt av fördelningarnas artille-richefer.

BeredskapDet operativa tidskravet bestämdes till partiell mobilisering på 48timmar och allmän mobilisering på 72 timmar. Det är höga krav påett ”hemförlovat” förband. Hur mötte då 2. kustartilleribataljonendessa krav? Materiellt, personellt och planmässigt svarade batal-jonen upp mot kraven. 2. kustartilleribataljonen hade genomdriviten nybyggnation av mobiliseringsförråd. 21. stabsbatteriet fickett förråd och 22. respektive 23. kanonbatterierna fick vardera tvåstridsgruppsförråd. Ammunitionen fick plats i närliggande militär-områdesförråd. Byggnaderna låg väl inpassade i terrängen ochlångt åtskilda från varandra. När all mängdmateriel levererats kring1990 var det fullt på hyllorna och på golven. Ingen materiel fickutlånas utan bataljonschefens medgivande. Förvaltningsperso-nalen stödde helhjärtat 2. kustartilleribataljonen. Lednings- ocheldledningssystemen kopplades ihop så att funktionskontrollerkunde genomföras i förråden.

Erfarenheterna hade visat att tidsåtgången för igångkörning avavställd elektronik var två till fyra dygn! Varje utbildningsomgånggenomförde mobiliseringsövning och avslutade sin grundutbild-ning med materielvård och därefter inläggning/inställning av ma-

terielen i förråden. All personal visste var förråden låg, hur mankom dit, exakt var materielen fanns och hur man skulle rusta sigsjälv, gruppen, plutonen och batteriet. Mobiliseringsplanverketvar helt genomarbetat och testat.

Under 1990-talet genomförde Försvarshögskolan årligen påSolbacka en chefskurs med deltagande av höga civila ämbetsmän,statssekreterare, generaldirektörer etcetera och ledande officerareunder en knapp vecka. En av programpunkterna omfattade mobi-liseringssystemet. 2. kustartilleribataljonen fick ansvaret för den-na programpunkt och kunde under en förmiddag i mobiliserings-förråden demonstrera vad som kunde åstadkommas.

Kursen blev en succé och det ställdes krav på återkommandemedverkan av överbefälhavaren!

PersonalenVid utbildningsstart 1987 fanns ingen utbildad 12/80-personal atttillgå. De som utbildats tidigare, både officerare och värnpliktiga,hade utnyttjats för omsättning inom 1. och 3. kustartilleribatal-jonerna.

För att bemanna bataljonen fanns bara en utväg: utbildning avalla – från bataljonschef ner till enskild menig. Detta blev en perso-nell ledstjärna. Den som utbildat sig i och med bataljonen och där-vid visat sig hålla måttet fick en krigsplacering i bataljonen.

Detta gällde såväl officerare som värnpliktiga. Andra gjorde sigicke besvär. För att ytterligare manifestera sammanhållningeninom bataljonen infördes tidigt förbandstecknet, en stiliseradtorshammare med devisen ”Ignis et motus” (”Eld och rörelse”)som bars på uniformen. Det stora flertalet höll måttet och i ochmed den tredje utbildningsomgången 1991–1992 var bataljonenfullt bemannad inklusive mobiliseringsreserv. Bataljonen krävdecirka 50 officerare varav en mindre del (cirka tjugo) var reservoffi-cerare. Huvuddelen av yrkesofficerarna hade tidigare varit krigs-placerade på de fasta förbanden inom SK/KA 1 och konsekven-sen av denna dränering blev att reservofficerarna inom dessa för-band gavs ett mycket större ansvar och som de gärna, och medframgång, axlade.

TaktikutvecklingUnder de många övningarna på västkusten, ostkusten och norr-landskusten blev det uppenbart att 12/80-systemet och dess reg-lementen väsentligen hade utformats för den öppna kusten ochterrängen i Skåne. Det är inte märkligt eftersom 15/37-bataljonernahuvudsakligen utnyttjades där. Den småbrutna, kuperade ochbetäckta terrängen i andra delar av riket omöjliggjorde praktiskttaget terrängkörning med den fordonspark som stod till buds. Sär-skilt svårt var det att finna grupperingsplatser för Arte 727, efter-som skogen ofta var högre än mastens sju meter. Arte 728 varbärbar några meter. Minst lika svårt var det att hitta grupperings-platser för luft värnet. Sambandssystemets trådnät tog oändlig tidatt bygga. Radiolänkmasterna måste grupperas på höjder dit mankunde komma med fordon och dessa höjder var lika lätträknadesom eldledningshöjderna. Dessa terrängrelaterade svårigheterkunde till del mötas med taktikanpassning.

Huvudsakligen fordrades dock nya taktiska lösningar. Inom ba-taljonen förändrades marschrutinerna.

Reglementets sammanhållna långa kolonner bröts ner till flerkortare plutons- och gruppkolonner. Fordonscheferna gavs stör-re ansvar och fordonsvis marsch tillämpades ofta. Radio blev hu-vudsambandsmedlet för att öka snabbheten och rörligheten.

Problemet med att gruppera egna mätstationer löstes, där så var

27


RÖRLIGA BLADET

27

möjligt, genom att nyttja de fasta förbandens mätstationer. Ingenmöda skyddes för att åstadkomma detta. Över huvud taget ut-vecklades taktiken mot att kunna hantera efterhandssituationer.

Vi lade stor kraft på att såväl utforma som öva tillfällig stridsin-delning och övergång till nya indelningar efterhand för de olikaskeden som efterhandsstriden innebar. Teknikväxlingen var ju ettproblem för marinstaben och Försvarets materielverk.

Bataljonen var dock starkt representerad på Försvarets materi-elverk och drev frågorna intensivt.

Snabbaste, och viktigaste, teknikskiftet var införandet av be-räkningsenheterna (i praktiken en eldledningsdator). Dessa enhe-ter tillfördes alla artilleriförband i kustartilleriet. Med hjälp av be-räkningsenheten kan man skjuta med absoluta koordinater. Vaddetta innebär för artilleriet inser ju varje artillerist. Beräkningsen-heterna tillfördes även belysningsenheterna i Robot 17-systemet.

Detta innebar att amfibiesystemet plötsligt fick 36 lätta bärbaraeldledningar och de fasta spärrförbanden 30 stycken. Arte 734kunde då överföras till 12/80-systemet. Varje bataljon fick därige-nom fyra lätta, bärbara eldledningar och Arte 728 kunde utmönst-ras.

Utökningen av terrängrörlighet för den tunga eldledningen fårsin lösning i och med tillkomsten av Arte 740. För luft värnet varövergången till dumperburna pjäser i praktiken tekniskt löst närnerläggningsbeslutet kom.

Avslutningsvis kan konstateras att det var rätt att låta KA 1 taansvar för utbildning och förrådsställning av förbandet. Helakustartilleribataljonssystemet kom att dra nytta av detta, bådeinom taktikutveckling och överspridning av anda och kunskap

Arte 734 med beräkningsenhet.Denna utrustning tillfördes 12/80-batterierna i slutet av 1990-talet och ersatte Arte 728. Den var bärbar och kundefram-transporteras på ett enklare sätt än Arte 728.

Sten Munck af Rosenschöld

inom systemet. 2. kustartilleribataljonen kan anses vara ett braexempel på hur den då rådande devisen ”Allt för krigsförbanden”kom att omsättas i praktiken; från utbildning via planläggning ochanpassning till verklighetens miljö och förrådsställning i paritetmed angiven beredskap.

28


å Kyrkogårdsön i Furusundsleden 3 km norrom Ljusterö kyrka i Stockholms norra skär-gård ligger Siaröfortet, en kustbefästningfrån 1900-talets början, som numera är till-

gängligt för allmänheten

Ett lås för Stockholms inloppRedan under Gustav Vasas tid flyttades försvaret av hu-vudstaden ut till skärgården och 1549 byggdes en skanspå Vaxholmen mellan Rindö och Vaxön. Befästningarna vidVaxholm förstärktes och utökades genom seklerna. Fred-riksborg på Värmdö blev färdig 1735, vid mitten av 1800-talet tillkom Vaxholms kastell och Rindö redutt och åren1866-1877 byggdes Oscar Fredriksborg vid Oxdjupet.

Det gemensamma namnet för försvarsanordningarnavid inloppet till Stockholm var fram till 1942 Vaxholmsfästning.

Enligt 1914 års försvarsbeslut, som kom till mot bak-grund av den ökade oron i Europa, skulle Vaxholms fäst-ning förstärkas med en yttre befästningslinje beståendeav fort och artilleribatterier.

En av anläggningarna, Siaröfortet, placerades på Kyr-kogårdsön invid Siarö i den trängsta delen av Furusunds-leden. Platsen var då den strategiskt viktigaste punkten iStockholms inlopp.

Siaröfortet började byggas 1916 och när arbetena av-bröts vid krigsslutet i november 1918, var det halvfär-digt. Först 1921 återupptog man byggandet och 1924kunde anläggningen slutbesiktigas. På sommaren 1926bemannades fortet första gången.

Sveas tornSiaröfortet är en helt annan typ av befästning än de äldreföregångarna Fredriksborg, Vaxholms kastell och Rindöredutt. Till skillnad från dessa, som bröstade av vida syn-liga och vars arkitektoniska gestaltning skulle vara av-skräckande, var Siaröfortet ett dolt bakhåll i den trängstadelen av Furusundsleden. Här skulle fiendeflottan bring-as till undergång i ett inferno av eld och rök. Fästningenbestår av ett huvudverk i centrum med ett utanverk inorr. Enligt de ursprungliga planerna skulle det ocksåfunnits ett utanverk i söder, men det blev aldrig byggt.

Huvudverket är nedsprängt i berget och övergjutetmed betong. Betonghjässan är utformad så, att den skalikna den naturliga terrängen. Runt huvudverket löper in-fanteriställningar i fasta värn av betong, varifrån fäst-ningen skulle skyddas mot en landstigande fiende medgevärs- och kulspruteeld. I huvudverket finns fortetsgrövsta beväpning, två stycken 15,2 centimeters kano-ner i pansartorn från 1:a klass pansarbåten Svea. Till ka-nonerna hör kommandoplatser med pansarhuvar ovanbetonghjässan. Pansarhuvarna skulle uthärda eld frånmedelsvåra kanoner och haubitsar.

Utanverken var en förpost, som skulle ta emot denförsta konfrontationen med fienden. Här finns en rörligoch en fast 57 millimeters kanon. I anslutning till utan-verket finns också en minstation. På öns södra del finnsi stället för det aldrig byggda utanverket två pjäsplatserför 57 mm kanoner och flera skyttevärn. Runt fästning-en står stormhinder av taggtråd.

Fortets stridsbelysning består av en 150 centimetersstrålkastare, som hissas upp genom ett schakt från fäst-ningens innandöme och vars ljus når 6 kilometer samt enrörlig 90 centimeters strålkastare i utanverket.I fästningens innandöme, som är tillgängligt för allmän-heten, finns bland annat logement, mässar, kök stridsled-

Siaröfortet

P

Del av fästningsmur

Huv för batterichef

29


ning, ammunitionsförråd och fleraandra funktioner för att fortet skul-le fungera.

Uppgifterna om fortets besätt-ning varierar, men enligt en uppgiftbestod den av 10 officerare, 6 un-derofficerare, 250 manskap och enläkare. Dessa kunde få en skyddadförläggning inne i fortet. Besätt-ningen kunde förstärkas med in-fanteri, som dock bara kunde räk-na med skyddsrum inne i fortet.

Ursprungligen skulle personalenständigt vara förlagd inne i fortet,men fukten där gjorde det hälso-vådligt och i stället bodde persona-len för det mesta i baracken. I dagär detta hus ett vandrarhem.

Gammalt redan som nyttErfarenheterna från Första världskriget, då flyget gjordesin militära debut och stridsgas användes i stor utsträck-ning samt örlogsfartygens allt effektivare artilleri, gjorde,att man måste ompröva befästningar av det slag, somanlades på Kyrkogårdsön.

Redan 1920, innan Siaröfortet ens var färdígbyggt,började man diskutera en utflyttning av kustförsvaret tillden yttre havsbandslinjen, något som genomfördes un-der 1930-talet och 1939 lades Siaröfortet ned i sin ur-sprungliga version.

Under Andra världskriget och en tid därefter använ-des fortet i begränsad omfattning. Kanonerna togs bort1951, minstationen lades ned 1959 och 1960 togs övrigmateriel bort från fortet, som under 1960-talet lämnadekrigsorganisationen.

Välkommen till fortetStatens fastighetsverk övertog förvaltningen av Siarö-fortet från Försvarsmakten 1993 och följande år börjadeen restaurering och konservering av anläggningen för att

kunna visa den för allmänhe-ten. Stora delar av fortet haråterställts till sitt ursprungligaskick och inne i huvudverketfinns förutom de autentiskamiljöerna utställningar, sombelyser Siaröfortet och kust-försvaret, men också krigetsverklighet i ett vidare perspek-tiv.

En stor del av den materiel,som togs bort från fortet un-der avvecklingen sparades avförsvaret och har nu inkallats

Bemanning på fortet

till ny tjänstgöring efter några decenniers hemförlovning.Siaröfortet visar tillsammans med de övriga befäst-

ningarna kring Vaxholm, hur försvaret av Stockholm hararrangerats genom tiderna.

Kyrkogårdsön har reguljära båtförbindelser medStockholm och Vaxholm. På ön finns café, ett vandrar-hem för cirka 30 personer, konferensrum och platser förfritidsbåtar.

Underlag från Statens fastighetsverk

Pjäs mot leden Förläggningsbarack

Logement

30


N

D en 17 oktober 1982 gav Marinens Hem-värnsmusikkår Blekinge sin första kon-sert efter att ha bildats i början av septem-ber samma år. Konserten gavs på Rosen-

holm i samband med ett hemvärnsting och sammadag genomfördes en musikmarsch genom centralaKarlskrona för att manifestera bildandet.

Under de 25 år som gått har musikkåren haft enmängd framträdanden både i och utanför Blekinge.Vid sju tillfällen har man gått högvakt vid Kungl Slot-tet i Stockholm, tre gånger har man spelat på kastelleti Köpenhamn och vid två tillfällen har kåren varit”husband” vid Nordiska marinkadettmöten. Underåren har musikkåren också medverkat i ett antal mili-tära ceremonier i Karlskrona och många av dessahade KA 2 som beställare.

Den längsta traditionen är utan tvekan den årligaadventsvespern i Kungl Amiralitetskyrkan, Ulrica Pia,som i år, den 6 december, genomförs för tjugosjättegången.

25-årsjubileet firades med en stor konsert på Kon-serthuset i Karlskrona den 24 oktober, FN-dagen,med sångaren Roger Pontare och ”The girl from Jär-navik”, Dea Norberg som gästartister och solister.Musikkåren, som idag leds av Mats Landerman,framförde också musik utan sånginslag.

I pausen passade FN-föreningen Karlskrona -Ronneby på att sälja frukt och samla pengar till pro-jektet ”Skolmat till barn”.

Det allra första stycket som musikkåren framför-de var svensk polismarsch av Per Grundström. Var-för det blev just den, har väl ingen annan förklaring,än att kårens förste dirigent, Birger Lundberg, hadeen viss förkärlek för den marschen. Självklart fannsmarschen med på jubileumskonserten.

Musikkåren har tidigare arbetat med gästsolister.Vid 15-årsjubileet var det Ingemar Nordström och vid20-årsjubileet var det Peter Harrysson, som förgylldeföreställningarna. Vidare har men vid två tillfällen haftStefan Ljungqvist som gästartist.

Utav den ursprungliga besättningen fanns vid 25-årsjubileet kvar sex musiker från första konserten,nämligen hornisten Lars Boström, trumpetaren LeifOlsson, trombonisterna Arne Andersson och OlleMelin, tubaisten Olof Rosqvist och lyraspelaren BertilLydén. Klarinettisten Åke Karlsson började vid mu-sikkåren veckorna efter premiärkonserten och ärockså still going strong.

Olle Melin

Foto: John Sigurdson

Marinens Hemvärnsmusikkår 25 år

Musikkåren

Olle Melin var konferencier Dea Norberg

Närmast kameranförre KA 2-arenLasse Boström

Dirigenten Mats Landermantillsammans medDea Norberg

Denny Dowert var trombonesolist

Roger Pontare

31


juni 1988 i samband med KA 3 50-årsjubileumhade jag förmånen att vara med och invignings-spela, när KA 3 förbandsmuseum i Franska ka-sern invigdes.

I samband med årets kamratföreningsmöte på Got-land 19 år senare, kan jag konstatera att det här museethar blivit något extra.

Här finns ett stort antal föremål, konst, böcker, uni-former, kartor och tablåer, som vi-sar försvaret av Gotland genom år-hundradena med klar tonvikt påkustartilleriet, dess föregångare ochden verksamhet dessa förband ge-nomförde.

I museiparken utanför finns pjä-ser av olika slag och mest impone-rad var jag av lösningen med en 7,5cm pjäs m/57, där en smart ned-gång gjorde, att man kunde besökatornet i pjäsen.

Foto: Olle Melin

Olle Melin

KA 3 förbandsmuseum – en fantastisk upplevelse

IFranska kasern, KA 3 förbandsmuseum

Hans Assarsson vid uniformsparaden

Inne i kasernfanns mycket bra ut-ställningar av olikaeldledningssystem,som funnits vidkustartilleriet, menäven minvapnet ochrobotvapnet var välrepresenterat. Stöd-verksamhet somsamband, koktjänstoch sjukvård hade också sin givna plats i välgjorda ut-ställningar.

Det är ett enormt frivilligt arbete, som lagts ned av ettantal entusiaster och de är verkligen att gratulera till ettfantastiskt resultat.

Men orosmoln hopas över verksamheten. Områdetoch huset är sålt till civila ägare och Försvarsmakten ho-tar med uteblivet stöd, om inte museet samordnas nedövrig militär museiverksamhet i Tingstäde.

Det vore tragiskt om detta fina museum inte fick varakvar i den miljö, där det hör hemma. Kostnaden för dettaär så liten i detstora hela, attdet inte bordevara några pro-blem.

Minnesstenenpå KA 3

Sjukvårdsutställning

Två 7,5 cm pjäser, m 57 och m 65

32


KA 2 Kamratförenings årsmöte äger rum torsdagen den 7 februari 2008 kl 1800 på Sjöofficersmässen vidAmiralitetsslätten.Efter årsmötet inbjuds till middag bestående av sill, ärtsoppa och pannkakorPris för deltagande i middagen: 150 kr för medlem, 200 kr för icke medlemAnmälan till middagen sker till Yvonne Wirbrand, 0455-86622, epost: [email protected] Lars Iger, 0455-80587 senast 1 februari.

V Ä L K O M N A !

Under våren genomför vi ett antal träffar i vår fina klubbstuga,Saga på Skönstavik. Vi träffas en gång i månaden, dricker enkopp kaffe, tittar på kort och umgås i största allmänhet.

Vi drar i gång tisdagen den 8 januari och därefter blir det an-dra tisdagen i månaden till och med maj månad, d.v.s 8 januari,12 februari, 11 mars, 8 april och 13 maj. Tiden är mellan 14.00och 16.00Ingen föranmälan behövs

V Ä L K O M N A !

Med olika mellanrum kommer gåvor till Kamratföreningen i form av pengar, kort eller annat.Vi vill på detta sätt framföra ett stort tack till alla, som på något sätt gett gåvor till vår förening.Än en gång ett stort tack !

STYRELSEN

Välkomna till klubbstugan

Tack!

Inbjudan till årsmöte med KA 2 Kamratförening

I förra numret av Kustpos-ten efterlyste jag reklamar-tiklar från början av 1960-ta-let. Min önskan klingadeinte ohörd. Jag har fått inett antal vykort och ett an-tal etiketter avsedda att sät-tas på tändsticksaskar.Så här såg den komplettasamlingen ut.Tack alla, somsänt in vykortoch etiketter.

Reklamartiklar

Olle Melin

33


Vågräta ord.

Lösning korsord 3/2007

Korsord 4/2007har som vanligt tillverkats av Gustav Karlsson.Lösningen insänds till: Redaktören Kustposten Författarevägen 9 371 63 LYCKEBYSenast den 1 febr 2008 vill vi ha Din lösning.

Denna gång en har Fru Fortuna gynnat

Arne Lundström

Karlbergsvägen 60113 37 STOCKHOLM

(Andra gången i rad som Arne har turen på sin sida)

GRATTIS! Pris kommer.

Lodräta ord.

1. Röda bär i furuskog.5. Avfälling.9. Inte snögubbe precis.10. Retarderar.13. Eviga rymders bloss.16, Kommer efter tvåan.18. Begränsad tid.19. 80 sillar / 20 kast.20. Biblisk hedersman.21. Tillfriskad.23. Gammeldans.25. Flit.26. Flicka ur litteraturen.28, Halvgräs på tak.29. Nätt fot.31 Tillsnyggning.32. Metallstång.34. Lövträd.35. Liten kärleksgud.37. Varv.40. Klassiskt språk.42. Idrottsplats i Oslo.43. ”Gröngöling”.44. Kan knäppning.vara.45. Landskapsförening.

1. Börda.2. Segergudinna,3. Judas bror - som spillde på marken.4. Inte upp.5. Sak.6. Ett slags kärleksgud.7. Tysk.

8. Kärlbräda.11. Krigsflotta12. Kläda väggar.14. Mjuk.15. Målarekonstnär.17. Byggnad och bil.19. Sed.21. Energisparande ställning.22. Smärt.24. Överraskande..

27. Sälja på vandrande fot.30. Sittmöbler.33. Del i metallförband.36. Flicknamn.37. Kritisera.38. 142, på speciellt sätt.39. Gammal stad.41. Tillräckligt.42. Insekter.

34


35


Födelsedagar m.m.

Kamrater som avlidit

Vi gratulerar

Vi önskar alla våra läsareGod jul och Gott Nytt År !

Dag och Olle

90 årCarl-Erik Karlsson Tving 24/1

85 årOve Andersson Karlskrona 12/1Gustav Lundberg Västra Frölunda 25/1Ingemar Jacobsson Karlskrona 6/3Karl-Göran Karlsson Rödeby 17/3Bo-Gunnar Nilsson Malmö 24/3

80 årSiri Hoff Karlskrona 15/2Bengt Wihlstrand Ronneby 18/2Barbro Ekelund Karlskrona 6/3

75 årJean Åkesson Karlskrona 1/3Bengt Kihlström Ramdala 4/3

70 årPer Nordgren Karlskrona 21/1Ingrid Holgersson Nättraby 12/2Lennart Lundquist Lund 13/2Stig Andersson Rödeby 23/3

65 årLena Hultgren Karlskrona 20/3Per-Olof Steén Ramdala 27/3

60 årBarbro Engkvist Nättraby 14/3

55 årLena Johansson Karlskrona 16/2

50 årThomas Ohlsson Karlskrona 1/2Hans Petersson Karlskrona 7/3

45 årConny Olausson Karlskrona 21/3

40 årTomas Titus Eksjö 6/3Robert Malmgren Rödeby 7/3

30 årJacob Minnhagen Göteborg 1/3

Arne Karlsson Karlskrona 2/9 2007Karl-Erik Karlsson Karlskrona 8/9 2007

Vi hälsar våra nya medlemmar väl-komna i KA 2 KamratföreningBo Porshed KarlskronaRodney Svensson Karlskrona

Ett stort grattis i efterhand till Sperling Leijonhufvud,som fyllde 90 år den 17 november och som tyvärrföll bort från listan i Kustposten nr 3.

…och mesar viskari tysta skogar…

Oktober gick frusen i dager från Viktenoch lövgrönskan blev mest som blommande tegel.

Norden stod naken och glänste i siktenav skenet från fullmånens glimmande spegel.

Bland Skorpionspindelns iskalla stjärnorgår solen med yrande nysnö på kragen.

Snart stiger Lucia ur mörkret med tärnoroch Skytten skall vakta till dopparedagen.

En stella excellerar mot occidentenoch körer av klockor gungar mot vimlen.

Allt folket vänder sig mot orientenmed hälsning till ljuset på midvinterhimlen.

Långt vida står stjärnorna i myriadersom lyktor längs snögatans ofantligheterdär Björnen, Orion et cetera har trader

mot rymder och tider i oändligheter

Gustav Karlsson Walles

36


Bilder från besöki Portsmouth

Foto: Olle Melin

HMS Victory, interiör byssan

HMS Warrior

The Mary Rose Interiör varvsmuseet

Documents

KP nr 4 25 nov alt 2 säk nr 4 2007 19 n… · Uno Thordstein, Birger Svensson och Eric Svensson i stationens operationsrum Från vänster Uno Thordstein, Birger Svensson, Gustav