Instrumentala, Experimentella Urproggare & Punk

1) Arbete & Fritid / Ragnarök2)Egba / Solarplexus

3) Fläsket Brinner / Hörselmat

4) Gärdesbanden urproggare5) Made in Sweden /Hansson & Karlsson

7)Kornet / Gladas Kapell / JTB / Alfons Bandage

8)Pink Champagne / Tant Strul9)Punk från Rågsved 1978

10)Samla Mammas Manna / Ron Geesin

Box B CD B01-B10

Kultur, ett begrepp som har kallats"levnadssätt hos ett helt samhälle" inkluderande beteendemönster, seder, klädsel,ritualer moraliska system, trossystem och konstarter etcDen betraktas ofta som endefinierande egenskap hosmänniskan.

Det var få kvinnor som fick plats i det mans-dominerade 70-talet. Min intention, har först och främst, varit att försöka återge tiden som den var.Trots att den manliga dominansen började ifrågasättas på 70-talet, så var det först, i och med punken, som prestationsångesten för många tjejer släppte, och det blev fritt fram, att hoppa in i det mansdominerade Rockträsket. Grupper som hade tjejmedlemmar på samma villkor som killar: Norrbottens JärnTidiga EldkvarnMörbyliganFria ProteaternNationalteaternVargavinterTrotsålderns barnFolk & RackareTjejband:Fega påhoppTant StrulPink ChampagneRöda BönorAmdra bullar

5.004

24 15.004_24 pages.indd 1 2013-02-28 08.49

Ron GeesinRon var en före detta tradjazzmusiker från Skottland som när hans band turnerade i USA upptäckte att enda sättet att få betalt på klubbarna där var att spela extraordinära solon. (Det är ju det jazzen går ut) utan bra solist så blir bandet ett vanligt coverband….en grogrund för stora egon..Ron var ingen extraordinär solist, så han funderade ut ett annat sät att få uppmärksamhet, och en och annan dollar. Han började göra galna upptåg på instrumenten för att locka fram ett skratt, rå underhållning helt enkelt, Han blev bra på det. När vi möttes hade han förfinat det där och gjort det till smal konst. Och alla ni som gör covers på Pink Floyd och anstränger er att se låta likadant...på 60-70talet var grabbarna i Pink Floyd konstnärer, de ville göra något nytt. Den mest kända plattan med låten ”Atom Heart Mother” var ett resultat av ett samarbete mellan bandet och Ron Geesin. Ron skrev stora delar av låten och arrangerade, producerade. Precis innan vårt möte i Finland hade han gjort en platta med Pink Floyds basist,Roger Waters: ”Music From The Body” som var smal konst, långt från rockens arenor. Men Geesins one-man-show var oerhört populär och han var ofta opening act för både Pink Floyd och Genesis. Den här tiden 1975 var en kreativ tid för Ron som blev glad när han after alla dessa år hörde musiken från konserten.

Arbete & Fritid bildades 1969 ur Jazzbandet Roland Keijsers Quartet, namnet kom från gruppens trumpetare Torsten Eckerman när han tog en öl på Esso Motorhotell i Uppsala, och, som det verkar, fick en existensialistisk vision, Torsten menade att namnet täckte det mesta. Tidigt 1972 bodde jag granne med en dalmas som då och då inhyste den då mytomspunne musikern Roland Keijser, vissa morgnar kunde jag höra toner från olika exotiska blåsinstrument till mitt morgonkaffe. Jazzen, den improviserade afro-amerikanska musiken fullkomligt kokade av energi under hela 60-talet och en bit in på 70-talet, Musiker som Roland Kirk, Miles Davis, Keith Jarret, Ornette Coleman, Anthony Braxton, Eric Dolphy, Coltrane, för att nämna några, hade fångat mig samtidigt som jag lyssnade till Hendrix, Zeppelin och Peter Green. Roland var mitt uppe i den svenska jazzscenen bland många av de kända svenska namnen, men trivdes inte helt, han ville vidare. Arbete & Fritid är verkligen ett genuint exempel på tidens uttryck där avståndstagande från Bebopgenerationens elitism ersatts med Hippievärldens ”alla spelar med alla” oavsett musikaliska färdigheter. Musikskapandet blev mer baserat på själarnas gemenskap. Runt början på 70-talet var Arbete & Fritid ett av de finaste exemplen på detta öppna lekfulla sätt att skapa musik. Bandet var tidigt med att utforska olika folkmusikaliska traditioner och hittade en mängd låtar från olika delar av världen som de plockade upp i sin repetoire. Några av de tidiga medlemmarna är fortfarande aktiva och gör lika angelägen musik nu som då, Det är främst Roland Keijser och Bengt Berger som är produktiva och ständigt på väg till något nytt gig eller någon ny konstellation.

5.004

2 235.004_24 pages.indd 2 2013-02-28 08.49

Ragnarök var Kalmars stoltheter på den här tiden, deras styrka som jag tycker hörs här, från ett par olika inspelningstillfällen, är att skapa vackra musikaliska bilder, små landskap färgade av deras tankar om omvärlden, i bland blir de nästan som ett rockigt New Age-band, fast utan det könlösa som ofta finns i New Age musik. De var heller inte lika sänkta i drogträsket som många Stockholmsband med likartad inriktning var, det hörs att de är välartade grabbar från Kalmar, som allteftersom de samlade på sig mer och mer turne-mil och möten med människor, djupnade i sitt skapande och fick ett eget uttryck som inte var hämtat rakt av från någon förebild, utan kändes som ett g e n u i n t e g e t uttryck.Gruppen bildades någon gång runt 1 9 7 2 u n g e f ä r s a m t i d i g t s o m Kalmar musikforum och var ett av de b a n d f r å n e n s m å s t a d s o m lyckades skapa sig ett namn över hela landet och hade sin givna plats i den svenska alternativa musikrörelsen. De har återuppstått, som så många andra, och gör i skrivande stund både skivor och ett och annat väl valt gig både i Sverige och utomlands. Medlemmarna: Peter Bryngelsson - Gitarr, Henrik Strindberg - Flöjt, Gitarr, Saxofon, Staffan Strindberg - Bas, Stefan Olsson - Trummor, Peder Nabo - Keyboard, Thomas Wigert - Trummor

Samla Mammas Manna & Ron GeesinSamla var ett av Gärdesbanden 1970, då bestod bandet av Lassarna Hollmer & Krantz på Keyboard respektive Bas, samt Hans Bruniusson och Bebben Öhberg på Trummor & Slagverk. 1972 kom jag med i bandet efter att ha träffat Hasse på en folkfest i Uppsala Näs Kyrka, där Samla spelade. Jag och min kompis blev mycket imponerade av trummisen, Hasse, och på ett jam inne i Kyrkan fann vi varandra. Vi inledde ett samarbete med en basist från bandet ”Renhjärta, Lars Hoflund och tillbringade hela sommaren med att göra låtar i hans föräldrars tvättstuga. Det var en ny upplevelse för mig att spela med så bra musikanter, och särskilt Hasse var oerhört kreativ, trots att han inte spelade ett melodiinstrument var han oerhört aktiv i att skapa melodislingor, riff och roliga rytmiska figurer. Det ledde till att Hasse drog med mig till Hollmers hönshus utanför Uppsala, som var bandets replokal, och med oss hade vi ett knippe låtuppslag. Jag vill minnas att hela ”Minareten på skivan ”Måltid” var från min och Hasses sessions i Hoflunds tvättstuga. Om Hasse var kreativ så kan man beskriva Lasse som kreativ upphöjt till 2 Det blev långa glada dagar i hönshuset där vi snickrade ihop mängder med låtar. 1975 hade vi hunnit etablera oss i Sverige, Finland & Norge, när vi får ett samtal från en finsk promotor som vill boka oss tillsammans med en galen Engelsman som han trodde skulle passa oss utmärkt. Vi gjorde en turne i Finland med Ron Geesin som var full av humor och upptåg. Den här inspelningen är ett snapshot av den som den lät då...

5.004

22 35.004_24 pages.indd 3 2013-02-28 08.49

Punk på Oasen i RågsvedDet här är Radions andra inspelning av Punken, klart att det skulle bli på oasen i Rågsved, förorten som blev så berömd för just sina punkband. Numera även för att grundaren av Spotify kommer därifrån. Producent för denna inspelning var Anders Klintewall som beklagade sig för att ljudet på de två renaste Punkbandens (Ebba Grön, Skabb) inspelningar blev så dåligt. Jag hittade renare inspelningar med dem som var gjorda från Långholmen tidigare. på sommaren, men öset och råheten lät bättre från Oasen, trots värdelös mix, (hos Ebba hörs knappt gitarren), Radion verkar också ha gillat dessa versioner, men tog bara med 2 låtar av Ebba & Skabb. Dag Vags inspelning lät mycket bättre, även den med Tjejgruppen ”Fega Påhopp”, som kändes skönt malplacerade, på Punkens hemmascen. Hedrande för publiken att de tar till sig de trevande tjejerna, som får ses som föregångare, till nästa års, två Tjejpunkband, ”Tant Strul & ”Pink Champagne” Även om fega påhopp snarare lät som ett försiktigt proggband. Större delen av skivan ägnas åt ”Mörbyligan” från Danderyd,med 3 tjejer, och tre killar, bakom instrument och sång. Deras musik skrevs av Åke Bylund, som var mer än 10 år äldre, än de flesta av de andra i bandet, det hörs på musiken, som dels var mervälspelad, välkomponerad, med inslag av vanlig klassisk rock. Trots detta känns deras attityd väldigt frisk, och deras biljett till punkvärlden ”Katti har inga kamrater”, är en lysande, punkig, 1.30 minuters låt. Dag Vag var snarare Pop-reggae än punk. Punken mötte det som kallades New Wave, i slutet på 70 och en bit in på 80-talet. Där hamnade flera av dessa banden. En stor del av punken sögs upp i musikrörelsens nätverk, MNW spelade in många av banden, och det nya punkbolaget ”Mistlur” distribuerades av SAM-distribution.

Egba & Solarplexus

Egba bildades runt 1971 ur en grupp som gitarristen Jan Tolf och Saxofonisten Ulf Andersson spelade i vid namn, Blodgrupp 5. Den tidigaste konstellationen bestod av :Jan Tolf Gitarr, (janne skrev också de flesta av bandets låtar från början) Ulf Andersson & Ulf Adåker på Sax och Trumpet, Claes Wang, Trummor, Ahmadu Jahr, Slagverk, samt Stefan Brolund, Bas.Bandet uppstod just i den tiden då Jazzen öppnade upp sig mot annan musik och bandet var ett tidigt fusions band som ett tidens tecken då rockbanden sneglade mot jazzen och jazzgrupper sneglade tillbaka mot rockbanden, och ljuv musik uppstod. Gruppen har bytt medlemmar en mängd gånger (till och med undertecknad var med på en turneperiod i slutet av 80-talet) och finns än i dag med Uffarna Adåker och Andersson som ständiga medlemmar.

5.004

4 215.004_24 pages.indd 4 2013-02-28 08.49

Solar Plexusbildades något år tidigare än Egba, runt 1969 bildade makarna Carl-Axel & Monica Dominique tillsammans med George Wadenius och Tommy Borgudd bandet ”Bäska Droppar” som snart bytte namn till Solar Plexus. Både Solar Plexus och Egba representerar en utveckling som förenklat kan kallas för elitmusikgrupper, med musik som nyfiket lånar av olika traditioner, eller helt enkelt hittar sitt eget uttryck samt framförs av skickliga musiker, det intressanta är att samtidigt uppstår en rad grupper med konstnärliga ideer men utan musikalisk skicklighet och kunskap, men med samma lust att skapa något som tidigare inte varit tänkbart/tillåtet. Solar Plexus blev snabbt framgångsrika och fick stort rykte, de var alla etablerade artister som hamnade i den kommersiella delen av skivbranschen, utanför musikrörelsen. Wadenius lämnade gruppen efter att blivit erbjuden en plats i bandet ”Blood Sweat & Tears” i USA, bandet plockade då in, Bo Häggström, Bas och Tommy Körberg, sång. Solar Plexus medverkade i den alternativa schlagerfestivalen trots att Monica hade skrivit det vinnande bidraget åt Clabbe & G Fristorp något år tidigare, ochTommy hade sjungit Roger Wallis låt, ”Judy min vän” som ju även den vann Schlagerfestivalen det året. Det speglar tidens anda att de nu självklart ställde upp mot festen, som ansågs fördummande och inte representativ för musiklivet i Sverige vid den tiden. Bandet blev portade på musikforumstället ”Sprängkullen” i Göteborg för att de inte ansågs tillräckligt proggiga. Med proggiga menades politiskt korrekta, antikommersiella etc.

Tant StrulTant Strul grundades 1980 av Kärsti Stiege Liten Falkeholm, Kajsa Grytt, Malena Jönsson och Micke Westerlund. Stiege lämnade bandet efter de två första singlarna för att bli fotograf, och Westerlund lämnade bandet efter den första LP:n Tant Strul (1982) och ersattes med Nike Markelius. Bandet bestod nu av fyra kvinnor: Kajsa Grytt, Malena Jönsson, Liten Falkeholm och Nike Markelius. Efter den andra LP:n Amason (1983) blev Sebastian Öberg medlem i gruppen. Efter den tredje LP:n Jag önskar dig(1984) splittrades gruppen med en sista spelning på Roskildefestivalen 1985.Efter bandets upplösning bildade Kajsa Grytt och Malena Jönsson duon Kajsa och Malena och släppte två LP-skivor som byggde på Jönssons piano och Grytts röst:Historier från en väg (1986) och Den andra världen (1988).Därefter blev Kajsa Grytt soloartist och har hittills har släppt fem skivor: Kajsa Grytt (1990), Revolution (1994), Är vi på väg hem (2003), Brott och straff (2006) och En kvinna under påverkan (2011).Nike Markelius bildade duon Nike Gurra tillsammans med Gurra från Ebba Grön och de släppte plattan Nike Gurra år 1987. Markelius släppte även soloplattan Ansikte år 1996. 2010 började hon spela i Röda Orkestern.Liten Falkeholm släppte aldrig en egen LP, men däremot de två singlarna Gå din egen väg och En målares dotter. Innan hon gick med i Tant Strul spelade hon i "Piska mig hårt" som senare blev Eldkvarn Från år 2008 spelar Falkeholm i bandet Svart Smultron tillsammans med två medlemmar från Le Muhr .Malena Jönson gav ut soloplatten Still 1995. Hon har på senare år ägnat sig åt teater istället för musik. Tant Struls gig för Tonkraft här, är med den första uppsättningen med Micke Westerlund på trummor och utan Sebastian Ö. I skrivande stund är det Nike som fått mest uppmärksamhet dels för sin nya skiva, ”Nike och Röda Orkestern” - Det står skrivet” och dels för en mycket uppmärksammad artikel i DN om att söka jobb efter ett långt liv som freelancemusiker.

5.004

20 55.004_24 pages.indd 5 2013-02-28 08.49

Pink Champagne 1979-198470-talets feminstiska band lirade inte rock, faktum är att på flera plattor lirade mest manliga musiker. Röda Bönor och ”Andra Bullar” var mer folkmusik och visbetonade. Först i och med Punken, som motverkade prestationsångesten än en gång, (som första gärdesfesterna) så började tjejer att lira rock. Svårt att förstå idag att det inte var raka rör för tjejerna, proggen var inget feminstiskt enhetligt alternativ, utan det var grabbiga grabbar, kanske mer än nu, även om det var då attitydsförändringarna började komma. Tjejerna i Pink C var några år yngre än urproggarna som var från mitten av 40-talet. De här tjejerna var födda i slutet av 50 och början av 60-talet, och Punken kom som en, om inte befriare, så i alla fall möjlighet. Plötsligt fanns det musik som var gjord av den unga generationen, för de unga själva. Inte som Nationalteatern, som gjorde studiebesök hos unga i Göteborgs betongförorter, och skrev låtar som om det var de som upplevt det själva...de var runt 35 när punken svepte över Svedala. Till skillnad mot den Engelska punken, så blev den svenska varianten till ganska stor del självständig, mot de kommersiella skivbolagen. De togs emot av proggbolagens intrimmade apparat, några nya, rena punkbolag, dök upp. Särskilt Peter Yngens och Stefan Glaumans bolag ”Mistlur” blev dominerande, med de mest kända punkbanden. Pink C gav ut sina skivor hos MNW Bandet var först ganska punkiga, och blev senare mer nyanserade, i sin musik. Alla har haft en karriär inom musikbranschen efteråt, särskilt Stina Berge, är i dag aktuell med ny musik. I skrivande stund, finns en ny låt med Stina och ett stort band, med lite touch av Tom Waits sound. Inspelningen här, är från 1980, och bandet har inte funnits i mer än ett år. Tog med en intervju, som Tonkrafts producenten, Anders Klintewall, gjorde med Tjejerna om deras nya roller som rockartister.

Fläsket Brinner & Hörselmat

Fläsket Brinner bildades i Stockholm 1970 av Per Bruun, Bengt Dahlén, Sten Bergman (före detta Atlantic Ocean), Gunnar Bergsten och Erik Dahlbäck som en ny version av Atlanticc Ocean, som just hade gått skilda vägar. De uppträdde redan på första Gärdetfesten i juni samma år (fast detta var sista gången man kallade sig för Atlantic Ocean) och spelade flera gånger på Moderna Museet sommaren 1970 innan det var dags för den andra Gärdesfesten i augusti. Under våren 1971 släpptes den klassiska självbetitlade debutskivan med en brinnande gris på framsidan. På skivan, som är inspelad live i Stockholms konserthus den 1:a december 1970, Liljevalchs den 20:e november 1970 samt i Studio Decibel 17-18 januari 1971 medverkar även Bo Hansson på orgel, som regelbundet var med bandet live fr.o.m. augusti 1970 på orgel, gitarr och percussion. Även Hanssons vapendragare Bill Öhrström var ofta med live från denna tid, och kom att med verka sporadiskt under hela 70-talet.Under sommaren 1971 slutade Bergman i bandet, och Bo Hansson tog över orgelspelandet. Vid samma tid började Bobo Stenson spela elpiano ofta med bandet, så en ny uppsättning av Fläsket Brinner uppträdde på Gärdet sommaren 1971. Repertoaren bestod till stor del av Bosses låtar från Sagan om ringen och Ur trollkarlens hatt samt en del turkisk folkmusik som letade sig in till bandet via Bergsten, som även spelade med Maffy Falay vid den här tiden.1973 omorganiserades gruppen rejält. Dahlbäck och Ramel hoppade av, medan Bosse Skoglund och Kenny Håkansson hoppade på. Den uppsättningen av Fläsket jammade en hel del ute, även om inga studioinspelningar gjordes. Efter ca ett år hade sättningen förändrats till det så kallade "Älgarna-bandet", då Sebastian Öberg och Jan RF Ternald från Älgarnas Trädgård blev med. Från det gamla bandet var Dalén, Bruun, Bergsten och Öhrström med. I oktober 1975 spelade man in på radion och medverkade på samlingsplattan Tonkraft.

5.004

6 195.004_24 pages.indd 6 2013-02-28 08.49

Hörselmat bildades någon gång tidigt 1973 av Gitarristen Janne Schaffer och Björn J´son Lind (keyboards & flöjter) tillsammans med vännerna Ola Brunkert, trummor, Stefan Brolund, Bas samt Malando Gassama på slagverk, skapade de en grupp som gav dem frihet att spela deras egen musik, något som dessa herrar inte alltid fick göra eftersom de var den tiden mest anlitade studiomusiker och således hade fullt upp med andras musik. Det är få plattor inom den tidens kommersiella musik som inte innehåller åtminstone någon av dessa musikanter. Det är lite förvånande så här i efterhand att höra dem som grupp mest pga den vitalitet och nyfikenhet de trots alla studiotimmar utstrålar. Den uppdelning som gjordes inom musikrörelsen mellan kommersiella grupper och ”progressiva” blev i bland lite för snäv, Hörselmat som grupp var definitivt kompromisslösa i sitt skapande, och uppträdde ofta på musikforumställen runt om i landet, som studiomusiker var de knegare i den kommersiella industrin med allt vad det innebär. Skickliga musiker stod ofta med en fot i varje läger, musiker emellan var det aldrig några problem och vi umgicks alla som en stor familj, men en och annan dignitär inom musikrörelsen och någon enstaka journalist kunde nog komma med sura gliringar till de som inte ansågs vara tillräckligt proggiga. Mins en spelning med Hörselmat på Bullerbyn där jag stod i publiken tillsammans med Björn Afzelius och samspråkade och Björn efter en stund kommenterade bandet med: det där kan vi göra bättre inom musikrörelsen....jag förstod inte riktigt vilka band han jämförde med, men det var klart att han inte gillade Hörselmats dubbla stolar. I dag framträder de som en fräsch jazz-rock utan det där smöriga elementet som senare blev identiskt med Fusion.

Hansson & KarlssonInspelningar från SR "jazz till midnatt" på Grönan & Sergelteatern -67 och -68Bo Hansson började som gitarrist bl a med The Merrymen med Bill Öhrström på sång, när Bosse fick höra Brother Jack McDuff på legendariska Stockholmklubben Gyllene Cirkeln blev han helt såld på den råa energin från en stor Hammond B3;a Bill berättar att Bosse och han vandrade runt på Stockholms a l l a m u s i k a f f ä r e r s o m s a l u f ö r d e Hammondorglar och provspelade orglar under den falska förevändningen att de skulle inköpa ett ex. Sanningen var, att medans Bill, på sin trevligaste gymnasie-svenska, artigt konverserade med personalen, så övade Bosse så mycket han kunde på ställets orgel. När de gjort så under en tid, köpte de till slut en orgel på avbetalning. Bill introducerade Bosse till en jazz-trummis, Janne Karlsson på en liten klubb i gamla stan, de fann varandra direkt, trots sina olikheter, Bosse var ingen jazz-musiker, som kunde alla standardlåtar, och läsa noter etc. Han spelade från hjärtat med toner han delvis lånat från McDuff, och likartade, men gjorde sin egen tolkning och mix. Bill producerade en platta med dem, som blev en storsäljare. Som A&R för Karusell, kom Bill att bli nära vän med Jimi Hendrix, som gärna hängde med Bill till Bills Psychedeliska klubb ”Philips”, som under en intensiv tid, var det mest progressiva stället i landet, förmodligen världen, där skapades musik som aldrig tidigare, eller senare, hörts. En viktig föregångare till Gärdet. Här möttes Hendrix och de musiker som Bill omgav sig med, Snart blev Hansson & Karlsson en favoritgruppför Hendrix att Jamma med, ett bestående resultat härav, finns att höras på Hendrix inspelning av Bo Hanssons låt ”Tax Free” När duon slutade runt -69, inledde Bosse sin solokarriär med att isolera sig i ett hus på landet och skriva / spela in sitt stora epos "Sagan om ringen"

5.004

18 75.004_24 pages.indd 7 2013-02-28 08.49

Made in SwedenGeorge Wadenius Gitarr, sångBo Häggström - BasTommy Borgudd -TrummorInspelningen är från Uppsala universitets aula 1970 samma år som bandet slutade. Jojje Wadenius som var bandets ledare hade vid den här tiden rykte om att vara en av landets hetaste gitarrister och var den första i landet att blanda jazz och rock i sin musik och spel, jazz-rock eller som det senare kom att kallas fusion. Slim Borgudd på trummor och Bo Häggström på bas kom bägge från det öländska bandet "The Lea Riders Group" och särskilt Slims spel från den tiden håller samma standard som de bästa av dagens trummisar.Jojje Wadenius blev snabbt anlitad studiomusiker och producent, på slutet av 60-talet producerade han och Janne Karlsson Pughs första platta som blev en stor succé, ung samtidigt producerade Jojje dessutom den lika framgångsrika gruppen "November" . Pugh har fått äran att vara den första att sjunga rock på svenska men faktum är att samma år (1969) släpptes Novembers första LP som också är på svenska och dessutom den första riktigt tunga rockplattan i svensk rockhistoria. Jojje fick genom Stefan Grossman (en då ganska känd amerikansk singer-song-writer-country-blues-gitarrist) kontakt med amerikanska Blood Sweat & Tears och flyttade till USA för ett par år med BS&T, kom hem 1976 och ombildade Made in Sweden med mina kompisar från Finland, Pekka Pohjola och Vesa Aaltonen (bas respektive trummor), samt Wlodek Gulgovski (keyboard) Tommy Körberg sång. Bandet fick inte det mottagande Jojje hade önskat och Jojje gick vidare och spelade ett par år med bl a undertecknad men då bas, bl a på min första solo platta "Nyspolat" och efter lite turnerande tillsammans även plattan "Gladas kapell spelar Nilsson" sedan bar det iväg tillbaka till USA där han stannade många år och hade en framgångsrik tid som studiomusiker i New York med många stora artister och inte minst kult TV-programmet ”Saturday Night Live” där han var medlem i bandet en tid.

Urproggarna från Gärdesfesten 19701970 mellan de två första gärdesfesterna upptäckte man på SR att det varit en stor tilldragelser alldeles utanför det egna huset. Det märkliga var att festen var så spontan, en kärna bestående av bl.a ”Träd Gräs & Stenar” var de som ordnade festen som föregicks av en massa motstånd av de lokala makthavarna, som till sist mynnande ut i att man utan tillstånd drog i gång en fredlig gratis fest på Gärdet, som fick en enorm publik, runt 10 000 kom för att festa & spela, affischen bredvid har Thomas ”Mera” Gartz gjort och texten säger allt om festen. Faktum är att 1968 hade en liten grupp i Uppsala gjort samma sak i Slottsbacken ”Fria vibrationer i Slottsbacken” hette den. Med exakt samma budskap och musik. Mindre känd men årligen återkommande under 70-talet.Fast förstås lite mer lokalt. Radiojournalisterna kallade grupperna för band med konstiga ”svensknamn,” Samla Mammas Manna, ”Låt tredje benet stampa takten och tredje örat lyssna in” Handgjort, Telefonpajsa, sanningen var att allt var tillåtet den här tiden och på den här festen, band som var skickliga var lika välkomna som totala amatörer, man ville sudda ut skillnaden mellan de som stod på scenen och publiken. Den första festen var i Juni och den andra i Augusti, den senare krockade med en stor pop-gala som Gröna Lund skulle ordna, när den närmade sig i Augusti valde grönan att ställa in sin gala pga konkurrensen från Gärdet. Samtidigt i juni var det en stor musikfest på Mantorps bilbana i Östergötland med några av de största internationella banden på den här tiden , Canned Heat, Chuck Berry, PJ Proby, etc som skulle bli ett nytt Woodstock, ordnat av några smarta typer...det kom 2000, arrangörerna flydde efter ekonomiskt fiasko...den här spontana gör det själv andan var den som var den mest kreativa kraften i hela proggrörelsen och de som medverkade där bär för evigt med sig den där känslan att tillsammans kan vi göra vad som helst. Man kan tjafsa över hur illa många spelade, hur slamrigt ostämt, super duper flummigt det var, till synes helt utan styrning, men under ytan kände alla till varandra och den gamla hippie tanken om Peace & Love har aldrig nånsin varit så omsatt i verklig handling som på Gärdet, lugnt och fredligt 10 000 ungdomar utan någon tillstymmelse till våld som själva

5.004

8 175.004_24 pages.indd 8 2013-02-28 08.49

skapat sin kultur utan giriga skivbolag eller promotors. Ett par journalister för P1 programmet ”Lokalt över Sverige” samlade ihop en handfull band som spelat på festen på Moderna Museet och på den här CD´n hör ni resultatet av detta program, flera av inspelningarna är sk. råband, dvs inspelningar som inte kom med i programmet. Det har varit väldigt svårt att hitta kompositörer & bandmedlemmar till dessa band eftersom de lagrats med noll information i SR´s arkiv. Det gäller s ä r s k i l t ” D e t europeiska missnöjets grunder” jag har titeln på låten de spelar men inget mer...så grabbar om ni läser det här och spelade i bandet, vä lkomna med upplysningar. Andra som jag frågat från tiden var alltför flummiga för att komma ihåg något alls. Men charmen, entusiasmen och den stilla galenskapen fick mig att ta med en del musik och intervjuer för att de speglar bandens totala gränslöshet och ibland enorma gnäbbande..Det Europeiska missnöjet var lustigt nog splittrat i 3 olika missnöjen...Slutligen så var jag tvungen att hitta en plats för ”De smutsiga hundarna” Det egensinninga bandet från Göteborg, som inte var helt rumsrena politiskt när det politiska klimatet hårdnade.De medverkade på första festen, men inspelningen är från Tonkraft 7 år senare...

Alfons Bandage, var ett band med och av gitarristen Jan Tolf, som var den som skrev musiken och texterna, ett slags Jannes Tribute till Frank Zappa, som tydligt hörs. Bandet bestod av idel skickliga musikanter. Få inom Jazzen hade som Janne Tolf talangen att komponera musik i olika genrer med så stor talang. Janne var en av de drivande låtmakarna bakom ”Egba” Han blev sedan framgångsrik filmmusikmakare och skrev även en del konstmusik, även det alldeles lysande. Han var en arbetargrabb från Sumpan utan intellektuellt mane´r men hans intellektuella resurser räckte och blev över.De här låtarna speglar hans enorma musikalitet och klåfingrighet. Tyvärr gick Jan bort för ett par år sedan, alldeles för tidigt. Här hör vi en lång komposition som består av en avancerad kompositionsdel, blandat med långa improviserade solon. Alfons Bandage spelar an på Jannes andra namn , Alfons….Enjoy !

5.004

16 95.004_24 pages.indd 9 2013-02-28 08.49

Tolonen, Kornet, Gladas Kapell, Alfons Bandage JTB1973 spelade Samla Mammas Manna på en progfestival i Oslo med det i dag, tyvärr, bortglömda norska bandet "Bazar" och 2 finska supergrupper, Wigwam & Tassavallan Presidenti, bägge banden hade lyckats ganska bra i England och Stikkan Andersson svarade i en intervju på frågan "vem/ vilka svenska band kommer att lyckas utomlands ?" ABBA var första svaret och sedan Tassavallan Presidenti" Jag hade flera av deras skivor och var förtjust att spela på samma scen och träffa dessa storheter, vi kom väl överens vilket ledde till samarbete med medlemmar av bägge dessa band och mig själv under många år framöver.Det var när jag var i Helsingfors för att repetera med Jim Pembroke från Wigwam som jag träffade Jukka igen och han bjöd in mig till att Jamma på Tavastia Klubi, det var så kul att vi bildade ett löst band som snabbt fick en enorm publik, vi drog fulla hus i Sverige; Finland, Danmark & Tyskland plus ett par andra länder och turnerade i 7 år med runt 150-200 spelningar per år och spelade in runt 7 LP. Inspelningarna ni hör här är från gruppens början, och ja, det är ju Christer Eklund, "Tonkrafts skapare som spelar Sax med bandet, han gjorde så till slutet av -79 då han började klättra på radions chef-stegar….

KaipaKeyboardisten och basisten i Kaipa spelade på 60-talet tillsammans i en Uppsala popgrupp som hette S:t Michael Sect, när den gruppen tog slut bildade de två Kaipa runt 1973. Kaipa hade tydliga förebilder i sitt musikskapande, man hör de engelska symf-rockbandens tonspråk och sound i deras låtar, Band som Genesis, Yes och dylikt. De band vars musik står som förebild till den sk. Progressive Rock genren. Som snarare definierar sig via just musiken, som av någon lustig anledning är dessa Engelska bands musik från 70-talet. Kaipa skrev fina välarrade låtar i den traditionen men på svenska, lite för att det låg i tiden. Det hörs, deras texter är inga poetiska mästerverk de är närmast besläktade med någon sorts Fantazy värld. Det fick de naturligtvis mycket skäll för under den mest heta politiska tiden. De förde också en tillvaro i gränslandet till den kommersiella musiken, men var tack vare deras väldigt välkomponerade musik och stora snygga sound gjorde dem väldigt populära, som Sveriges första symf-rockband. De var flitiga låtskrivare och är så än idag, dvs Roine Stolt och Hans Lundin. Roine är den som sedan mitten av 90-talet drivit bandet ”Flower KIngs” i samma anda som Kaipa men mognare och med en stor framgång i den Engelska Progressive världen. H Lundin har fortsatt med Kaipa där han skriver allt material med nya musiker och även han gör mognare, om möjligt, ännu bättre musik i samma anda som gamla Kaipa. Också han väldigt framgångsrik. De har haft många år på sig att utveckla och förfina den här musiksorten och är verkligen bland det bästa man kan höra för dem som är inne på detta.

5.004

10 155.004_24 pages.indd 10 2013-02-28 08.49

HorizontVar någon sorts blandning av Symfonisk rock och Fusion, men mycket popigare, En märklig tid runt slutet av 70-talet att välja den här musiken, när alla ungdomar börjar lyssna på Punkuppstod ett vaakum för avancerad ambitiös rockmusik. Det är nog den största anledningen till att Horizont aldrig blev ett namn på den här tiden. Två av medlemmarna fick dock en karriär på olika håll efteråt, sångaren Tommy Nilsson känner alla till, och gitarristen Jonas Isaksson är mannen bakom Roxets fina gitarriff i bland annat ”The Look” ungefär som Tonkraft producenten Christer Eklunds Saxofonriff på ABBAS Waterloo, musikanter som doldisar bakom stora hits. Horizonts låtar är lite popiga och man hör på mellansnacket att det är välartade grabbar som haft lekstuga i replokalen och haft mycket tid att utveckla sig...och vid unga år redan utvecklats till skicliga musikanter, men ännu inte har något att berätta. Jag tycker att de är besläktade med Kaipa och nästa grupp på den här CD´n

Gladas KapellStefan spelade på min första soloplatta "Nyspolat" när jag planerat inspelningarna ringde Jojje Wadenius och undrade om vi kunde lira ihop, han lirade gärna bas sa han….Jojje var en av mina stora favoriter från 60-talet så jag blev glad och vi gjorde plattan som jag då var väldigt nöjd med, vi gjorde lite spelningar och alla bara garvade och hade väldigt kul, det var så lekande lätt att spela ihop, därav namnet Gladas Kapell, vi gjorde en platta till med namnet "Gladas Kapell spelar Nilsson" den spelades in på en dag…och är nog en av de bättre jag medverkade på från den tiden.

5.004

14 115.004_24 pages.indd 11 2013-02-28 08.49

Kornet var ett gäng musikanter från Framnäs musikhögskola, jag träffade merparten av dem när mitt band Samla Mammas Manna spelade på PIte Statshotell någon gång -74 eller -75, de var vår entusiastiska publik och efter spelningen bjöd de in oss till en konsert de lyckades övertala ledningen för skolan att genomföra med Samla. Vi var mycket imponerade av skolans slagverkshus…och glada att träffa så öppna ungdomar, föga anade vi att fler av dem skulle bli etablerade musiker och artister i Sverige samarbeta med kända artister, kompositörer av filmmusik, lärare i komposition på musikhögskolan i Stockholm, den ende som inte gick på skolan var gitarristen Pygge och så här i efterhand när jag lyssnar på Kornet är det hans gitarrspel som berör mig mest, han hade en les Paul och en 50 watts Marshal och med dem skapade hans fingrar ett oöverträffat sound i den här genren. Stefan Nilsson var också en naturkraft, som hade kommit in som nån slags experiment elev på ”Framnäs” tack vare att en av ledningen föll för hans musikaitet…han ficl avbryta sina planer på att bli styr och reglermekaniker.

DiceVar ännu mer okända under den här tiden, spelade en ännu mer avancerad Symfrock än Kaipa och Horizont, här i Tonkraft dessutom helt instrumentalt. Deras inställning till musiken känns dock mer lekfull och kompsomisslös. Det är hedrande för Christer Eklund att han gav okända grupper som han tckte gjorde intressant musik chansen att höras på bästa sändningstid i radions P3, med repris senare i veckan. Jag hade inte hört talas om Dice under den här tiden. Men jag lyssnade till ett Engelskt band i den här genren som hette ”Gentle Giant” och det gjorde nog också Dice-grabbarna. Jag lärde känna gitarristen i bandet Örjan Strandberg senare på 90-talet. Men först nu under mina grävningar i arkivet fick jag höra hur bandet lät. Örjan spelar med en hel egen teknik och byggde fraser mycket på arpeggion som först ett antal år senare började användas av Metalgitarrister och i låtar som var allt annat än tunga Metal ostinaton som maler på. Bandet kom att ”upptäckas” av en skara Japanska symfrock fanatiker och allt som Dice andats finns utgivet i Japan på ett bolag som heter ”Marquee” de fick höra om mitt megaprojekt och att det fanns outgivet material med Dice här och blev otroligt upphetsade, så nu kommer även den här delen ut i Japan.

5.004

12 135.004_24 pages.indd 12 2013-02-28 08.49