Ingen rast och ingen ro.

Hemresan fortsätter i ett rasande tempo.

Belgien är först ut efter Frankrike. Belgiens kust är endast ynkliga 35 Nm lång. Något som man blåser förbi på bara några timmar. Även i en långsam segelbåt. Vi gör ett snabbstopp i Zeebrugge och tar spårvagn och tåg in till Brugge. Vad ska man se i Belgien egentligen? De har ju belgisk blå (genmanipulerad kossa) och choklad. Brukar de inte lyckas få till en internationellt uppmärksammad skandal varje år också? Vi köper praliner och ser belgisk blå från tågfönstret. Inga snaskiga skandaler i sikte så vi kastar loss bara 14 timmar senare för vidare färd upp mot Holland.

Det här är ju skandal! Har du verkligen ingen pralin med belgisk blå i?

Under natten seglar vi upp till Ijmuiden som ligger på Holländska nordsjökusten. Där slussar vi snabbt och lätt in i Nordzee Kanaal som leder rakt in till Amsterdams hjärta.

På Nordzee Kanaal är det full fart. Stora och små fartyg, snabba bärplansbåtar, färjor, kryssningsfartyg, bogserbåtar, segelbåtar och pråmar. Nej, pråmen på bilden håller inte på att sjunka. Den utnyttjar bara sin maximala lastkapacitet. Om bara överbyggnaden är vattentät (eller om man har en tillräckligt bra länspump) finns det inget som hindrar att man lastar så att relingen hamnar under vattenytan.

I Amsterdam hinner vi upp Night & Nefertiti som vi haft sällskap med till och från under hela resan. Efter Azorerna for vi åt olika håll men nu korsas våra vägar igen. Vi har alla lite bråttom hemåt och tänker slå följe genom de holländska kanalerna.

Vi ligger i Sixhavens marina mitt i Amsterdam. Mare ägnar bara en dag åt Amsterdam och imorgon drar vi vidare. Det är ingen ide att ställa någon klocka på ringning för bredvid marinan håller man på att bygga något. När pålkranen kör igång vaknar ALLA. Hade det legat en kyrkogård här så hade även de döda vaknat. Usch vilken dålig start på dagen.

En förbannad pålkran

MARE

Tillsammans med Night & Nefertiti ger vi oss iväg genom Holland. Vi seglar över Markenmeer och Ijsselmeer upp till Lemmer där Princess Margriet Kanaal börjar. Det är en ”standing mast route” som ska ta oss upp till Tyska Bukten. På vägen passerar vi orten ”Urk” utan att stanna.

Nu har vi tagit oss in i kanalen. Holland är platt som en pannkaka och vi seglar över många och långa åkrar.

Lite här och var passerar man rakt genom byar och städer.

En till stad. Leeuwarden kanske.

Några ställen är riktigt trevliga faktiskt (Birdaard).

Det är många broar som ska öppnas. Väderkvarnarna står som spön i backen längs kanalen.

Ibland kostar det en slant att passera en bro. Brovakten svingar över en liten träsko som man stoppar pengarna i.

Det är populärt att åka kanal.

Detta är en typisk holländsk kanalbåt. Den är extremt grundgående och har uppfällbara centerbord, eller sideboards som de heter när de sitter på sidorna.

De är mycket vanliga. Kanske inte hälften av alla båtar men inte långt ifrån.

Egentligen ganska så trubbiga och fula men ändå lite charmiga på något sätt.

Kanalerna utnyttjas flitigt för transporter. Pråmarna är alla lägre än 7 meter för att kunna passera under de broar som finns överallt. Pråmarna är ofta en familjebusiness. Ägarna både bor och arbetar på sina pråmar. Många ser riktigt mysiga ut med blomlådor och gardiner i fönstren. De flesta har en eller flera bilar på taket och lite här och var finns särskilda kajer som är till för på och avlastning av dessa bilar. Undrar hur det är att bo granne med 600 ton bensin förresten…

Pråmarna fraktar allt möjligt. Detta är uppenbarligen en containerpråm men andra fraktar både flytande och fast last. Sand är väldigt vanligt. Just den här pråmen skulle man inte vilja möta i en trång kanal (med tanke på namnet alltså).

Vi kör på tills vi tröttnar eller tills broarna stänger. Övernattning blir lite där det blir men det kan ju vara nog så trevligt ibland.

En regnig kväll då brovaktaren gått hem för dagen lägger vi oss utanpå den gamla buckliga pråmen Ebenhaezer.

Den visar sig tillhöra ett holländskt universitet och det här är i princip deras flytande kårhus. – Vill ni komma ombord, undrar studenterna. – Vi har en jättebra bar. – Räkna med oss, säger vi och blir kvar till jättesent. Vi lär oss en massa saker om Holland. Ölet Grolsch, som studenterna för övrigt har gott om, uttalas inte alls som man kan tro utan mer som Schrols. Tänk vad man får lära sig!

Schrols

Vi är jättenöjda med vårt besök i Holland. Vi har verkligen fått alla våra förutfattade meningar bekräftade. Kanaler, träskor, pråmar, väderkvarnar, koffie shops, ostar, Heineken mm. Tyvärr var det inte säsong för tulpaner men något måste man ju spara till nästa besök. Eller hur!

Vi ploppar ut i Nordsjön vid Delfzijl som ligger vid floden Ems mynning. Kanalfärden var trevlig och kan definitivt rekommenderas.

Nu är det inte långt hem. Vi håller fortfarande ihop med Night och Nefertiti och seglar nu över till Brunsbüttel vid floden Elbes mynning. Där börjar Kielkanalen som ska ta oss in i Östersjön, Stora Bält eller Kattegatt, beroende på vad man har tänkt sig för slutdestination.