Hundra år avidrottshistoria

MARTIN LUNDSTRÖM, från Tvärliden i Norsjö kom till IFK Umeå inför säsongen 1945/1946 och blev sedanklubben trogen. Under sin bästa säsong, 1948, vann Martin bland annat OS på 18 km, två SM och 18 km iHolmenkollen. Som veteran har Martin vunnit inte mindre än 31 segrar i Masters, veteran-VM.

1

Förord

Tacktill

och

som gjort det möjligt att förverkliga denna jubileumsskrift.

”IFK Umeås väg har inte alltid varit beströdd med rosor utan även med taggbeströdda rosenkvistarmed ett och annat grönt blad samt även med någon blomma då och då.” Dessa talande ord uttryckte IFKUmeås grundare Ernst Blomberg redan då föreningen fyllde 20 år 1921 och det stämmer väl in på hela den 100-årsperiod som IFK Umeå verkat.

Första året hade föreningen 45 medlemmar med sex idrotter: skidor, backlöpning, skridsko, bandy, simning ochallmän idrott (dvs friidrott) på programmet. Årsomsättningen var ca 900 kronor med aftonunderhållningar iläroverkets gymnastiksal och sommarfesten på Öhn som främsta inkomstkällor. Detta kan jämföras med IFKUmeå idag med 1700 medlemmar och verksamhet i följande sektioner: badminton, bowling, boxning, fotboll,friidrott, orientering, skidor, skidskytte (ännu inte egen sektion), tyngdlyftning och Vildmannavallen. IFK kän-netecknas av både en bred verksamhet med tonvikt på ungdomssidan och en framgångsrik elitverksamhet medvärldsesset Per Elofsson och skidgänget runt honom som affischpelare. Den idrottsliga delen omsatte år 20007,5 miljoner kronor och totalt med anläggningar och två helägda fastighetsbolag hamnade omsättningen pånära tolv miljoner kronor.

I denna skrift försöker vi spegla något av vad som hänt från föreningens bildande fram till idag, ett stycke av våregen kulturhistoria. I början av arbetet med skriften var vi i redaktionen inne på att i huvudsak spegla IFK Umeåunder ”modern tid”. Ganska snart insåg vi att så många intressanta och dråpliga händelser ägt rum under 1900-talets första hälft att vi absolut måste försöka täcka av även denna period. Vi kan verkligen se tillbaka på enmycket händelserik utveckling under dessa 100 år.

Redaktionen och övriga medarbetare har samlat viktigare händelser och även en del kuriosa ur protokoll, års-berättelser, årsböcker, jubileumsskrifter, minnesskrifter, klippböcker, tidningslägg och många, många andrakällor. IFK Umeås utförliga och eleganta minnesskrift från 1941 har varit särskild värdefull när det gällermaterial från tidigare år. Vi har inte kunnat ta med allt material som vi funnit, långt därifrån. Att det finns luckoroch brister i redovisningen är ofrånkomligt. Ur ett rikt material har vi sovrat och som vi hoppas fått med en delav milstolparna under de 100 åren fram till idag. Samtidigt som minnesskriften är tänkt som en kavalkad i ordoch bild har vi även velat göra en faktasamling som innehåller en del statistiska uppgifter från denna långaperiod. Vi i redaktionen har definitivt lärt oss massor om IFK Umeå och dess omfattande verksamhet ochhoppas att många läsare skall göra detsamma.

Ett stort tack till de många idrottsvänner som har gett bidrag till skriften. Från IFK Umeås olika sektioner harledare medverkat med egna artiklar, alla utan anspråk på någon som helst ersättning. Vilka de är framgår av vår”laguppställning” på sid 4 och 5. Vi tackar även de privatpersoner som har bidragit med fakta, foton och bilderoch Västerbottens-Kuriren och Västerbottens Folkblad som har ställt ett antal bilder till vårt förfogande. Vårasponsorer Folksam och Föreningssparbanken som bekostat tryckningen skall naturligtvis ha ett extra stort tack.

Slutligen vill vi rikta ett varmt tack till alla som genom åren har bidragit till idrottens utveckling i IFK Umeå. Viär övertygade om att föreningen har många framgångsrika år framför sig genom att ännu fler umebor i allaåldrar inser att idrott är en givande och rolig fritidssysselsättning. IFK Umeå kan erbjuda idrott för alla i sinaåtta sektioner oavsett om man elitidrottar, motionerar eller är engagerad som ledare.

Umeå i november 2001

Bengt Forsman Lars Lindgren Anders Rönnlund Ivar Söderlind

2

Redaktion

Lars LindgrenFödd 1940 och uppvuxen i Vägsele utan-för Lycksele. Tidigare, till och med år2000, adjunkt i matematik och fysik vidHagaskolan i Umeå. Sedan 25 år tillbakafrilansande sportjournalist i huvudsak vidVästerbottens Kuriren med terräng- ochlandsvägslopp samt längdåkning på ski-dor som specialitet. Var under främst 70-talet flitig motionär och deltog i en mängdlånglopp både i löpning och på skidor.

Anders RönnlundFödd 1955. Var under 60- och 70-taletaktiv fotbollspelare. (Ej i IFK Umeå) Desenaste 20 åren har han nöjt sig med sla-lomåkning och inte minst sportfiske. Harjobbat på IFK Umeås kansli sedan 1984.Huvuduppgiften har varit och är fortfa-rande att ansvara för den s.k. it-avdel-ningen.

Bengt ForsmanFödd 1927. Medlem i föreningen sedan1941. Friidrottsledare m.m. sedan slutetav 1940-talet. Friidrottsordförande 1950-1961. I Västerbottens Friidrottsförbundsstyrelse sedan starten 1956. Ordf. 1967-1986. Hedersordf. sedan 1986. Från 1971i 27 år verksam i Svenska Friidrotts-förbundet varav 14 år i förbundsstyrelsen.Ordf. i Norrlandsregionen i Friidrott 1970-1998. Hedersordf. sedan 1998 . Medver-kat i olika funktioner vid samtliga av IFKarrangerade skid-SM sedan 1941. Gene-ralsekreterare skid-SM 1996. Tävlingsle-dare vid Friidrotts-SM 1972. Generalse-kreterare vid SM 1992.Sedan 1941, bevistat 50 skid-SM. IFKUmeå förtjänsttecken 1961. Ledamot iVästerbottens Idrottshistoriska Sällskapsedan 1992. Ordf. sedan 1997.

Ivar SöderlindFödd 1944. Uppväxt i Lycksele, bosatt iUmeå sedan 1962.Universitetsadjunkt i sociologi vid UmeåUniversitet. Ordförande i IFK:s friidrotts-sektion sedan 1995. Funktionär vid IFK:sfriidrottstävlingar sedan 1974. Idrottsle-dare sedan 1958 (började som simlärare).Sekreterare i Västerbottens Friidrottsför-bund 1978-1986 och sedan dess ordfö-rande.Ordförande i Norrlandsregionen i friidrottsedan 1998 . Ledamot i veteranfriidrott-ens Europaförbund EVAA sedan 1989.Tidigare elitmotionär med 16 fullföljdamaratonlopp, bästa tid 2 tim 56 minuter.Envis, tankspridd arbetsnarkoman varsstora intresse är idrottshistoria.

Medarbetare

Curt ErikssonFödd 1943 och värvades till badminton-styrelsen av Sven-Olov Juneblad 1983. In-tresset för badminton kom via motionsspel.Var med i styrelsen först som sekreterareoch sedan som ordförande 1989-1992.Övergick till ordförande i hallstyrelsen 1992när hallen blev färdigställd och satt kvar därfram till 1998. Var även med i SvenskaBadmintonförbundet styrelse under 4 år,1986-1990.

Harald ”Sme-Harald” ErikssonFödd 1921 i Örträsk är en av Västerbott-ens skidlegendarer med OS-silvret påfemmilen i St Moritz 1948 som främstamerit. Samma år vann han i både Holmen-kollen (50 km) och Svenska skidspelen(18 km). Han vann i SM 30 km 1944, 30km 1945 och 50 km 1947 samt i stafett1944 och 1946-48. Han fick 1945 Väster-bottens-Kurirens utmärkelse som åretsbäste idrottsutövare i länet. Han är StorGrabb nr 16 inom svensk skidsport.

Jubileumsskriftens bilder. Om inte annat anges har bilderna fotograferats av: Åke Andersson, HåkanDegselius, Bengt Forsman, Anders Hansson, Torbjörn Jakobsson, Christer Jonsson, Harry Lindvall,På Skidor, Svenska Skidmuseet, Västerbottens Kuriren, Västerbottens Folkblad.Dessutom ingår bilder från Birgit Haglunds, Lars Lindgrens och Ivar Söderlinds fotoarkiv.Bildkvalitén är inte alltid den bästa, då vissa foton varit ålderstigna eller inte funnits i original.Jubileumsskriften är formgiven och producerad av IFK Umeå:s kansli.Tryck: Nyheternas Tryckeri, Umeå, 2001.

3

P-G FahlströmFödd 1952 i Skellefteå. Uppvuxen i Boliden.Började spela i Uppsala KFUM som 18-åring och har sedan även spelat iUmedalen, Lidingö och IFK Umeå i allt fråndiv3 till elitserien. Rekryterades som tränaretill IFK Umeå 1987 och har varit A-lags-tränare och lagledare fram till 2001. Har ochhar haft många uppdrag i SvenskaBadmintonförbundet bland annat som kap-ten för U23- respektive U18-landslagen1990-1993. IFK Umeå förtjänsttecken 1998.

Henry ForsgrenFödd 1933. Tävlade i orientering för IFKUmeå 1952. Därefter uppehåll för utbild-ning och arbete på annan ort. Åter somledare inom Skogsskolan 1973. Ung-domsverksamhet under många år. 1982en av initiativtagarna till ungdoms-tävlingen läkerol Cup - numeraMjölkcupen. Engagerad i Skogsluffen från1977´. Sekreterare i orienterings-sektionen 1981 - 87, tre år som ekonomi-ledamot under 90-talet. Sekreterare ihuvudstyrelsen från 1998 - tillika v. ord-förande från 1999. Etappchef vid O-ring-ens 5-dagars 1997 (etapperna 2 - 3 iTavelsjö. IFK Umeå förtjänsttecken 1994.

Lennart FällgrenFödd 1932, Sävar socken. Friidrottsbasunder 60-talet. Bidrog till att badmintontogs upp i IFK. Som aktiv: friidrott, fotbolloch badminton med DM och NM titlar.Fortfarande aktiv inom IFK. IFK Umeå för-tjänsttecken 1964.

Magnus JohanssonFödd 1972. Jobbar som sportjournalist påVästerbottens Folkblad i Umeå. Hansboxningsmeriter är inte mycket att skrytaöver, inga alls, och skulle det bli aktuelltför honom att någon gång i framtiden gåupp i ringen så är det bara för sponsore-rna att höra av sig. Det finns attraktiv ochbra reklamplats under skosulorna.

Rolf JohanssonFödd 1933. Han började spela fotboll medIFK Umeå 1954. Blev spelande tränareför IFK och efter den aktiva tiden tränadehan laget under ett antal år. Blev sedaninvald i sektionens styrelse och har någraår fungerat som ordförande och är nu-mera dess sekreterare. Har även suttit iIFKs huvudstyrelse. Är nu ordförande iGamla Umekamrater. IFK Umeå förtjänst-tecken 1971.

Kurt KnutssonFödd 1946 i Norsjö och värvades av Len-nart Fällgren. Ungdomsansvarig i styrel-sen 1984-1998. Idrottsintresserad fot-bollsspelare som blev inbiten badminton-motionär med tre individuella Kommun-riksmästerskap som bästa meriter. Är fort-farande kvar i styrelsen nu som ordfö-rande sedan 1998. Har varit med i hall-styrelsen sedan 1992. Badmintontränarepå Carlshöjdskolan i 17 år (1983-1999)

Lennart OdlanderFödd 1963 i Täby där han även fick sinbadmintonfostran. Kom till Umeå 1984 föratt utbilda sig till lärare. Tog själv kontaktmed klubben och kom in som ungdoms-tränare. Ansvarig för ungdomsträningenunder 15 år. Dagens elitspelare har allahaft Lelle som tränare. Förbundskaptenför olika ungdomslandslag i 10 år (1990-2000)

Bertil OlofssonFödd 1921 i Umeå. Med IFK:s fotbolls-juniorer vann han serien två år i rad 1938- 1939. Gick över till friidrott 1939 och blevdistriktsmästare i tresteg, längd (junior),och 110 m häck (junior) samt norrlands-mästare i tresteg. 1944 blev hanlandslagsman. Innehade distriktsrekordeti tresteg i över 10 år med 14,32.Sekreterare i IFK:s huvudstyrelse 1956 -1973 och ordförande i Föreningen GamlaUmekamrater 1980 - 1997. IFK Umeå för-tjänsttecken 1960.

Astrid WallerFödd 1944. Började bowla hösten 1970 iUSA. Efter återkomsten till Sverige 1976blev det ett par säsonger i Björkklotetinnan hon gick till IFK Umeå. Astrid varkassör i sektionsstyrelsen 1983 - 1991 dåhon lämnade sektionsstyrelsen för att återbli invald 1999. Som vice ordförande ibowlingsektionen tog hon över som tf ord-förande juli 2001 efter Olle Granviks av-gång. Astrid har under många år varit enav ledarna i IFK:s dambowling. Astridsstörsta merit som bowlare är en brons-medalj i Oldgirls SM 2001.

Tomas WermelinFödd 1953. Aktiv i friidrott 1967 - 72,tyngdlyftning 1969 - 76. Även tävlat ibodybuildning. Sekreterare i tyngd-lyftningssektionen 1970 - 83. Kassör se-dan 1985. Ordförande i VästerbottensTyngdlyftningsförbund 1974 - 84.

Medarbetare

4

Vår förening har i dag 1700 medlemmar ochbedriver idrottsverksamhet i åtta sektioner: bad-minton, bowling, boxning, fotboll, friidrott,orientering, skidor och tyngdlyftning.Vi äger och förvaltar två hyresfastigheter som

efter en nyligen genomförd påbyggnad rymmer28 lägenheter och våra klubblokaler.Vi äger och driver Badmintonstadion AB. Vi

hyr och bedriver verksamhet i ”Ringside” enspeciellt inredd lokal för boxning och boxercise.Vi har i avtal med Umeå Kommun övertagit

skötseln av Vildmannavallen med omgivandeterräng i Regementsområdet. Här har vi nu vårhemmaarena och kan bedriva året-runt-aktivi-teter för de flesta av våra sektioner. Här har viockså vårt kansli, centralt beläget mitt i stan.

IdeologiMed åtta sektioner ger vi i IFK Umeå ett brettregister på valmöjligheter från badminton tilltyngdlyftning. Detta för att så många som möj-ligt ska kunna hitta rätt och komma till oss ochse utvecklingsmöjligheterna för sina specialin-

tressen eller att, och inte minst viktigt, kunnapröva sig fram på flera områden.Idrottsrörelsens bas är ungdomsverksamheten

men den kräver också förebilder. Här kommerelitidrotten in som en viktig del i vår verksam-het. Alla kan inte och vill inte bli elitidrottaremen alla som utövar idrott vill ha någon att jäm-föra sig med. Några kommer också att sättauppnådda rekord som mål att slå. Så förs ut-vecklingen vidare. Det är därför viktigt att geelitidrotten berättigat utrymme i vår verksam-het.

Organisation

IFK Umeå idag

IFK Umeås huvudstyrelse 2001

Stående från vänster: Gunnar Kamf, Sture Johansson, Gunnar Larsson, Ola Wallgren, Tomas WermelinSittande från vänster: Henry Forsgren, Knut Engman, Ulla BjörklundPå bilden saknas Leena Hansson

Badminton - Bowling - Boxning - Fotboll - FriidrottOrientering - Skidor - Tyngdlyftning - Vildmannavallen

Årsmöte

Valberedning

Huvudstyrelse

Kansli

Sektioner

Badmintonstadion ABFUMEK

Foto: B

engt Forsm

an

5

KanslietSedan hösten 2000 finns IFK Umeås kansli if.d ”Fältarbetssalen” vid Vildmannavallen. För-eningen fick också i samma byggnad ytterligareen klubblokal att disponera. Kansliet har idagtillsammans med Huvudstyrelsen en viktigfunktion för samordning och sammanhållning.I kansliets många arbetsuppgifter ingår bl.a denekonomiska redovisningen och bokföringen.Den idrottsliga verksamheten tillsammans medvåra anläggningar beräknas 2001 omsätta nära12 miljoner.Information har på senare år blivit ett nyckel-

ord och att synas på ”nätet” en nödvändighet.IFK Umeås hemsida www.ifkumea.com kräverockså sin tid av kansliet.

IdrottsverksamhetenVårt jubileumsfirande har fått en extra guldkantgenom våra sportsliga framgångar med främstPer Elofssons VM-medaljer, trebadmintonspelares deltagande i OS, EM ochSM-medaljer i boxning och SM-medaljer i bad-minton och bowling. Stor uppmärksamhetväckte också Anders Högbergs friska satsningi sprint-VM som gav en meriterande 5:e plats.Då vi haft som mål att återföra IFK till den

svenska skideliten och ta en guldmedalj i SM-stafetten, kändes de extra skönt att också lyckasmed det i år.Detta och mycket annat har gett oss plats i

rampljuset och bevis för att föreningen leveroch sjuder av liv i alla sektioner. En rätt så vital100-åring.

EkonomiEtt övergripande mål har varit och måste alltidvara att ha en väl skött ekonomi med balanse-rade budgetar för samtliga verksamhetsområ-den.Vår förenings ekonomi är idag i god balans

och kan sägas vara väl konsoliderad och fören-ingen som helhet väl rustad möta framtiden.

TackEtt sekel läggs nu till vår historia och jag tackarledare, aktiva, sponsorer och supporters i alladess former för Ert hängivna arbete och stödför vårt gemensamma intresse IFK Umeå.Ett speciellt tack till redaktionen för denna ju-

bileumsskrift och ett stort tack till Folksam ochFöreningssparbanken som genom sitt stöd gjortutgivningen möjlig.

Knut Engmanordförande IFK Umeå

IFK Umeås sektionsordföranden 2001

Kanonpersonalen fr.v: Anders Rönnlund,Mats Bäckström. Sittande: Thomas Eriksson

BadmintonKurt Knutsson

BowlingAstrid Waller

BoxningMats Eriksson

FotbollEinar Lestander

FriidrottIvar Söderlind

OrienteringStaffan Berglund

TyngdlyftningOlof Lodin

VildmannavallenReidar Rova

SkidorKjell Mattsson

Foto: A

nna-Karin D

rugge, Västerbottens F

olkblad

6

IFK Umeås ordförande

Gottlieb Edvall1901 - 1902

Melcher Lindqvist1903 - 1904

Hugo Bergman1905

Albin Öhngren1906

Hugo W Nordström1907 - 1909

Ernst Blomberg1910

Axel Curtelius1911 - 1913

Gustaf Esser1914

Johan R Sandström1915

Erland Hägglund1916 - 1918

Hjalmar Forss1919

Axel Sylvén1920 - 1924

Lennart Wahlberg1925 - 1929

Axel Wästfelt1930 - 1932

Hans Cederberg1933 - 1935

Gottfrid Haglund1936 - 1940

Ragnar Wall1941 - 1952

Alvar Lia Johnson1953 - 1958

Martin Lundström1959 - 1976

Lennart Jangrell1977 - 1979

Thord Söderlund1980 - 1981

Carl-Erik Lindh1982 - 1984

Åke Bjurman1985 - 1987

Knut Engman1988 -

7

Under de första åren på 1950-talet formades mittidrottsintresse. Vilka är då mina tidigaste min-nen från alla de år jag följt den mångsidiga ochanrika klubben IFK Umeå?

Mitt speciella intresse för skidsporten är någotsom jag fått med mig hemifrån. Jag följde medstor entusiasm skidlegenderna Martin ”Guld-Martin” Lundströms, Gunnar Karlssons ochAssar Rönnlunds framfart i spåren. Den klas-siska IFK-dressen med stjärnan på bröstet minnsman mycket väl! Självklart har jag också hörtberättas episoder och skrönor om den frisprå-kiga IFK:aren Artur Häggblad. Han gick tillhistorien på mer än ett sätt.

1959 flyttade jag till Umeå. Då blev det möjligtför mig att förverkliga en gammal dröm: att följaIFK Umeås idrottsmän på riktigt nära håll. Litesenare kom ishockeyn in i bilden. Tänk såmånga kvällar man tillbringat tillsammans medandra IFK:are på snöläktaren på Gammlia! Entid senare byggdes ishallen och Umeborna fickmöjlighet att se allsvensk ishockey, den högstaserien på den tiden. Visserligen blev det sedansammanslagningar av klubbar och Björklövenbildades, men grunden var ju ändå anrika IFKUmeå.

Jag minns alla de gånger då jag fick köra hemen av den tidens stora hockeytränare Sixten”Blombacka” Jonsson när han slutat sitt jobbför dagen på Västerbottenskuriren. I sambandmed dessa färder diskuterades förstås mycketishockey, men även samhällsfrågor. En annangod vän till mig var ungdomsledaren GustavÖman. Han lade ner oerhört mycket tid och en-gagemang på ungdomsverksamheten, men sågav det resultat också! Flera av de som utveck-lades till topplirare fick sin idrottsliga fostranhos Öman på Rosendal. Kunskaperna omhockeytaktik kanske inte var hans största till-gång men engagemanget för föreningen var detinget fel på.

Boxning är en annan sport som för mig är starktförknippad med IFK Umeå. Jag tänker särskilt

på de ledare som slet hårt för ungdomarnas bästaoch som fortfarande gör det. Sådana insatser ärovärderliga både för klubben och för samhäl-let!

IFK Umeå är också en mycket välkändfriidrottsklubb. Under min tid som hängivenåskådare har jag haft förmånen att följa de fram-gångar IFK Umeås landslagsstjärnor haft ge-nom åren. Särskilda minnen har jag av BengtPersson och Karl-Uno Olofsson för att nämnanågra.

Idag förknippas nog IFK Umeå främst medskidsport och de stora framgångar som PerElofsson rönt tillsammans med sina klubb-kamrater. Jag kommer aldrig att glömma vil-ken folkfest det var på torget när vi hälsadehonom välkommen hem efter de makalösa VM-framgångarna i vintras! Förhoppningsvis kannu också drömmen om en konstsnöbana för-verkligas. Det skulle underlätta för klubben attnå nya framgångar!

Den oförglömliga SM-veckan 1996 blev ocksåden en stor idrottshändelse och det professio-nella arrangemanget gav ovärderlig PR förUmeå. Den veckan är för mig ett tydligt minneav hur entusiastiska och kunniga IFK:are ge-nom tusental och åter tusentals timmars plane-ring och arbete tillsammans visar att klubbengör skäl för namnet Idrottsföreningen Kamra-terna.

Grattis IFK och lycka tilli framtiden!

Lennart HolmlundKommunstyrelsensordförande Umeå (s)

Grattis IFK Umeå!Jag ser fram emot de kommande hundra åren!

8

Av Ivar Söderlind

IFK Umeå kunde ha firat 100 år redan 1997.Den 23 februari 1897 tog nämligen den 20-årige urmakareleven Fritz Norberg initiati-vet till en IFK-krets i Umeå som dock dog utefter mindre än ett halvår. Det officiellafödelseåret för IFK Umeå är i stället 1901med den 6 november som födelsedatum. För-sta tiden hade föreningen 45 medlemmarvarav 41 var aktiva. På programmet hademan då skidor, backlöpning, skridskoåkning,bandy, allmän idrott (dvs friidrott), cykel ochsimning. Fotboll kom med 1902. IFK Umeåär därmed Västerbottens äldsta idrottsför-ening som har varit verksam i obruten följdav år fram till idag (Från 1901).

Hur gick det till när IFK Umeå bildades 1897?Bakgrunden till IFK Umeås bildande 1897 ärföljande. Våren 1895 grundades i StockholmI d r o t t s f ö r e n i n g e n K a m r a t e r n a s”hufvudförening” av ett tjugotal ynglingar ihuvudsak från realläroverket i huvudstaden. Iungdomstidningen ”Kamraten”, som hade storspridning i Sverige, gjorde man propaganda fördenna kamratsammanslutning. Efter hand växtefilialer, eller kretsar som de sedan kallades, upprunt om i landet. På några få år utveckladesKamraterna från en liten skolpojksförening tillen av Sveriges mest ansedda idrotts-sammanslutningar med tusentals medlemmar.

I februari 1897 initierade Fritz Norberg en IFK-krets i Umeå. Han hade två år tidigare (i mars1895) dragit igång en liknade kamratförening iLuleå som snart dog ut när ordföranden lämnatorten. I Umeå bildade Fritz föreningen hemmai sin ”ungkarlskula” tillsammans med ett 15-tal läroverksungdomar. Under vintern 1897 ord-nade IFK Umeå en skidtävling i längdåkning20 km och en tävling i backhoppning påHamrinsberget. I längd segrade ”lappmannen”Ludvig Grahn som åkte med sin enda stav påaxeln medan övriga deltagande skolynglingaranvände två stavar av trävirke. I backe, där skol-ynglingen A Bjelke segrade, var det förbjudet

IFK Umeå och idrottslivet i Umeåfram till 1920-talet

att ha bindslen. Stupet på backen var placeratstrax bortom backens övergång till slät markvilket gjorde att de flesta deltagarna gjordedjupdykningar på skidspetsarna. (Inte förrän1931 byggdes en riktig hoppbacke på Hamrins-berget!) Prisutdelningen genomfördes påskridskobanan nedanför Stora Hotellet avöverstelöjtnanten O Scherdin. Att prisutdelarenuppträdde i IFK-dräkt väckte den största beund-ran hos de unga medlemmarna i föreningen.

IFK-kretsen upphörde efter mindre än ett halvårPå grund av ”organisatörernas ungdom och från-varon av kraft för sammanhållning” blev Umeå-kretsens livslängd mindre än ett halvår. Sedangrundaren Fritz Norberg flyttat från Umeå ef-ter skolterminens slut vid läroverket upphördeföreningen att finnas till. De idrottsbitna skol-ungdomarna drogs under de kommande åren istället till Umeå Idrottsförening som bildats ibörjan av 1890-talet. Föreningen införde bl aallmän idrott (friidrott) i Umeå men hade i hu-vudsak kraftsporter på programmet som vikt-lyftning, brottning, trapets- och ringgymnastik.År 1901 hade missnöjet inom UIF växt och tan-ken på att än en gång bilda en IFK-krets hademognat. Missnöjet skulle bland annat ha upp-stått genom att Umeå Idrottsförening även hadekvinnliga medlemmar med rösträtt. Detta upp-skattades inte av läroverkskillarna som menadeatt ”tjejsnack ej passar oss idrottsmän”.

IFK Umeå nybildades 1901På initiativ av den 18-årige eldsjälen ErnstBlomberg (1883-1967) nybildades så IFKUmeå den 6 november 1901 på Nykterhets-kaféet i Umeå där ett tjugotal ungdomar hadesamlats. Ernst låg för övrigt också bakom Sand-viks IK:s bildande 1905 (han var då eldare påbärgningsbåten Belos i Holmsund) och var dess-utom åren omkring sekelskiftet livligt engage-rad i Tegs Sportklubbs festkommitté. Som fram-gått hade IFK Umeå under första tiden 45 med-lemmar varav 41 var aktiva, de flesta med in-riktning på skidsport. Årsavgiften var tre kro-

9

nor, en ansenlig summa på den tiden som mot-svarade en dagslön (10 timmars arbete) för enarbetare i industrin eller på sågverk. Medlem-marna utgjordes dels av unga handelsbiträdenoch kontorister och dels av äldre läroverks-ungdomar. Ordförande blev handelsbokhållareGottlieb Edvall, sekreterare Ernst Blomberg ochkassaförvaltare A Wollrath. Den senare blevsnart avsatt ”för slöhet med indrivning av års-avgifter” och efterträddes av läroverkselevenAlbin Öhngren (ordförande i föreningen 1906).Därefter blev det, trots den höga årsavgiften,ordentlig fart på inträdesansökningarna frånskolungdomarnas sida. Deras medlemskap re-sulterade också i ett ökande idrottsintresse frånmånga föräldrar som gick med i föreningen.Varje torsdag (!) hade man styrelsesammanträdepå Nykterhetskaféet där man lade upp planernaför verksamheten.

Staden Umeå vid sekelskiftetInnan jag går vidare och berättar om IFK Umeåsverksamhet i början av seklet är det på sin platsatt göra en utvikning om småstaden Umeå. IFKUmeås framväxt bör även ses i ett samhälleligt

sammanhang med utgångspunkt från det omgi-vande samhällets olika förutsättningar och be-gränsningar. Vid stadsbranden i juni 1888 la-des tre fjärdedelar av staden i aska och gjorde2300 av totalt 3200 stadsbor hemlösa. Fram tilldess hade Umeå många trånga gator och grän-der, små kvarter ofta med ett gytter av hus, ma-gasin och uthus. Nu blev många gator breda ochsom brandskärmar planterades björkar. Idé-historikern Björn Olsson menar att denna för-färliga brand gav utrymme åt både ny bebyg-gelse och nya idéer att breda ut sig. Brandensammanföll i tiden med andra mer långsamtverkande processer som höll på att ge stadenen annan karaktär. De kommande åren fickväckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och i nå-gon mån idrottsrörelsen fäste i Umeå. Den eko-nomiska, politiska och religösa liberalismenhade slagit igenom i Sverige och individualism,frihetskrav och idéer om fria sammanslutningarvar ledande liberala idéer som direkt kundekopplas till idrottsvärlden. Men fortfarande varfritiden mycket begränsad genom arbetsveckorpå uppåt 60 timmar för de flesta. En sågverks-arbetare t ex började kl 6 på morgon och slu-tade kl 7 på kvällen. På lördagar arbetade mantill kl 5. Den tid man kunde ägna sig åt idrottvar mycket begränsad.

En stadig folkökning i UmeåEn stadig folkökning inleddes efter stads-branden. År 1900 hade Umeås invånarantal ökattill 3883 och 1910 till 5859. Tillskottet komframför allt från intillliggande byar och övrigaVästerbotten (totalt hade Västerbottens län 138000 invånare vid sekelskiftet). De geografiskakommunikationerna utvecklades genom att ut-byggnaden av järnvägsnät, vägnät och båt-förbindelser tog fart, en utveckling somaccelerade under kommande årtionden. Fram-för allt passagerartrafiken med tåg och ångbåtunderlättade idrottsutbytet mellan föreningar,lag och individer. Ännu i många år var bilar enokänd företeelse för de flesta och buss-transporter låg ännu längre bort i tiden. De van-liga sätten att förflytta sig längs de körbara vä-gar som fanns i kustlandet (och i blygsam om-fattning i inlandet) var att åka hästskjuss/slädeom man inte tog sig fram till fots eller med ski-dor. Vid sekelskiftet var det därför ett blygsamtidrottsutbyte mellan Umeå och andra orter i

Ernst Blomberg målad av sonen Olle

10

Västerbotten och i ännu högre grad med orter iövriga Sverige. Det kunde i seklets början varaen svår uppgift med oändligt övertalningsarbeteför att att få de aktiva idrottsmännen i IFK Umeåoch andra föreningar att lämna sina dagliga be-styr för att ge sig ut på sådana äventyrlighetersom en färd till tävlingsplatsen innebar. Fortfa-rande var det t ex ett helt företag att ta sig frånUmeå till Stockholm. Med ångbåt från kajen iUmeå tog det ett par dagar till kungliga huvu-staden (i mitten av 1800-talet kom ångbåts-trafiken längs kusten igång) och med tåg tillStockholm tog det minst 15 timmar via den 1896färdigställda bibanan till Vännäs och vidaresöderut efter nybyggda norra stambanan. På lik-nade sätt som vår tids Botniabana debatteradesjärnvägslinjens sträckning i Umeå. En bana norr

* = förening med detta namn existerar år 2001** = ungefärligt bildningsår/nedläggningsår inom parantes nybildningsår

Bildad Nedlagd

* 1. Umeå Gymnastikförening 1881 1898** (1932)

2. Skellefteå Segelsällskap 1881 1900**

3. Umeå Segelsällskap 1882 1900**

4. Föreningen för idrott i Skellefteå 1882 1885

5. Skellefteå Skridskoklubb 1885 1895**

6. Aktiebolaget Idrott i Skellefteå 1886 1894

7. Umeå Idrottsförening 1890** 1909

8. Umeå Simklubb 1890** 1905**

*9. Skellefteå Gymnastikförening 1891 1895** (1938)

*10. Skellefteå Idrottsförening 1895 1901** (1918)

*11. IFK Umeå 1897 1897 (1901)

12. Atlet- & Gymnastikföreningen Concordia i Lycksele 1898 1901

13. Byske Skidklubb 1898** 1905**

*14. Tegs Sportklubb 1898 1901 (1923)

15. Åsele Velocipedklubb 1898 1900**

16. Lycksele Godtemplares IF 1900 1907**

17. Skidklubben Skade Umeå 1900 1912**

18. Umeå Atletikklubb 1900 1905**

19. Skidklubben Framåt, Teg 1901 1910**

20. Hörnefors Sportklubb 1901 1905

21. Skidklubben Sleipner Holmsund 1901 1907

22. Sällskapet för Skolungdomens idrott,Umeå 1901 1915**

23. Umeå Skridskoklubb 1901 1905**

24. Åsele Idrottsförening 1901 1907**

25. Örträsk Skidklubb 1901 1907**

om den egentliga staden gillades av stadsfull-mäktige som den billigaste och mest ändamåls-enliga men motarbetades energiskt av mångastadsbor med konservativa Umebladet somstarkt språkrör. Telefon och elektrisk ström hadevid denna tid blivit verklighet för de besuttna iUmeå medan det skulle dröja länge än innanradion kom och TV, telekommunikation och ITvar många, många år bort i tiden.

IFK Umeå är länets 11:e idrottsföreninggenom tidernaFör att sätta in IFK Umeås första år i ett bre-dare idrottssammanhang skall jag något beröravilka andra idrottsföreningar som fanns i Väs-terbotten vid denna tid. Förteckningen nedan

11

visar 25 kända idrottssammanslutningar på lo-kal nivå som bildats i länet fram till och med1901 (skytteföreningar ej medtagna). 13 avdessa 25 föreningar var belägna inom nuvarandeUmeå Kommun. Som framgår var IFK Umeåden 11:e idrottsammanslutning, som bildades ilänet (om 1897 räknas som födelseår).

Umeå Skarpskytteförening först ut 1861Fram till att en IFK-krets startade i Umeå 1897hade 17 skytteföreningar etablerats i länet (deflesta på rena landsbygden) varav en förening iUmeå var först ut. Det var Umeå Skarpskytte-förening, sannolikt Västerbottens och ävenNorrlands äldsta idrottsliga sammanslutning.Det var den 23 februari 1861 på ett samman-träde i rådhuset som föreningen bildades. För-utom pris- och tävlingsskjutningar ingick ävenidrottsövningar i form av bajonettfäktning ochgymnastik! På vintern övade man i läroverketsgymnastiklokal två gånger i veckanhandgevärsexercis, marsch, vändningar,bajonettfäktning och också gymnastiska rörel-ser.På grund av minskat intresse upplöstes fören-

ingen 1875 och 1900 togs skytteverksamhetenupp igen genom att Umeå Skytteförening bil-dades.

De första idrottsföreningarnaSamma år som IFK Umeå officiellt bildades1901 fanns det endast åtta verksamma idrotts-föreningar men ett femtiotal skytteföreningar ilänet. Det var under det även i många andraavseenden livaktiga 1880-talet som den orga-niserade idrottsverksamheten i Sverige bröt

fram på något bredare front. Det började i stä-derna och framförallt i de större. I Västerbottenvar det visserligen ingen stark föreningstillväxtföre sekelskiftet men även här var det i de störreorterna det startade. Som framgår av förenings-förteckningen var det främst i Umeå och Skel-lefteå som de första föreningarna uppstod.

Umeå Gymnastikförening kom 1881På 1870- och 1880-talet växte åtminstone 30frivilliga gymnastikföreningar fram i Sverige.En av dessa var Umeå Gymnastikförening sombildades 1881 - Västerbottens första egentligaidrottsförening (icke skytteförening). Man hölltill i Läroverkets gymnastiksal med tvålöjtnanter som instruktörer. Föreningen hadeförutom gymnastik även skidsport på program-met och då speciellt backåkning för skolung-dom i ”skidlöpningsbackarna” på Ön. I mars1891 arrangerade föreningen där den förstaskidtävlingen i länet. Deltagare var läroverks-ungdomar under ledning av föreningens ordfö-rande rektor Collin. Dessa tävlingar återkomunder de kommande åren. Umeå Gymnastik-förening lades ned i slutet av 1890-talet men enförening med samma namn bildades 1932, dåenbart med gymnastik på programmet. Allt se-dan dess har denna förening varit verksam.

Umeå Idrottsförening 1890Umeå Idrottsförening kom igång i början av1890-talet och lades ned 1907. Föreningen an-ses vara idrottens banbrytare inom länet. Ini-tiativtagare var juvelerare K E Berg som tidi-gare lagt ned mycket tid och arbete för idrottenoch skytteväsendet. Till att börja med hade för-

Skidtävlingarför skolung-dom i Umeåvid sekletsbörjan. I bak-grunden synsStora Hotelletoch Rådhu-set.

12

eningen kraftsport på programmet som vikt-lyftning, brottning, trapets- och ringgymnastik.Föreningen införde vid sekelskiftet allmän idrott(friidrott) i länet (arrangerade den förstafriidrottstävlingen 1902) och upptog vid sammatidpunkt cykelåkning och skididrott på program-met. Redan 1900 anordnade man skidtävlingari Umeå. Tillsammans med IFK Umeå arrang-erade man fram till 1907 tävlingar i friidrott ochpå skidor.

IFK Umeå - länets näst äldsta kvarvarandeföreningEnligt alla kända källor är IFK Umeå länets nästäldsta kvarvarande förening (efter Umeå Gym-nastikförening) om 1897 betraktas som födel-seår. Ofta har det hävdats att Tegs SK skullevara äldre men den kom till året efter. IFK upp-löstes efter mindre än ett halvår och Tegs SKefter tre år men båda föreningarna återuppstodsom bekant igen. Innan jag går in på IFK Umeåvill jag redovisa några fakta om Tegs SK varsverksamhet under de första åren något skiljersig från IFK:s.

Tegs Sportklubb 1898Tegs Sportklubb bildades den 23 oktober 1898i närvaro av 20 inbjudna varav 9 kvinnor! En-ligt mötesprotokollet var meningen med sam-manträdet att ”bilda en klubb i och försammanförande av Tegs bys ungdom. Klubbensändamål är att anställa utfärder, samkväm,sporttäflingar och andra nöjen enbart för fören-ingens medlemmar.” Under dessa första år varklubblokalen tillgänglig för medlemmar somönskade öva sig i gymnastik och andra för krop-pen nyttiga övningar. Vidare delades klubbensmöten i två avdelningar, en del för styrelse-ärenden och en del för dans, lekar och nöjen.Den 22 september 1901 upplöstes klubben, en-ligt styrelseprotokollet på grund av att klubbensmedlemmar så sällan besökte dess möten. Enstor del av medlemmarna gick sedan in i dennybildade skidklubben ”Framåt” som i högregrad sysslade med tävlingsidrott (skidor). Efteratt ha legat nere i 22 år nybildades Tegs SK1923!

Inom Tegs SK spelade som framgått socialainslag och hälsobefrämjande aktiviteter utantävlings- och prestationsorientering en domine-

rande roll under dessa första år. Tidigare stu-dier i Sverige har visat att just detta känneteck-nade stora delar av den tidiga idrottsrörelsen iSverige - att den inte alls eller i mindre utsträck-ning var sportifierad. Som kommer att framgåav fortsättningen spelade även i IFK Umeå desociala inslagen en stor roll (dans, nöjen, ut-flykter osv) men tävlingsorienteringen var merframträdande än i Tegs SK. Hade den minimalatävlingsinriktningen i Tegs SK något att göramed att det fanns många kvinnliga medlemmari föreningen?

Tidiga IFK-framgångar på skidorUnder de första åren hade således IFK Umeåsju idrotter på programmet: skidor, backlöpning,skridskoåkning, bandy, allmän idrott (dvs frii-drott), cykel och simning. På skidor inleddesen hård och hälsosam konkurrens med UmeåIF och ”socitetsskidklubben” Skade. Intressetför idrott växte snabbt och IFK Umeå blevUmeås ledande förening. Idrottsintresset togordentlig fart sedan Skidfrämjandet 1902 för-lagt sina internationella skidtävlingar till Umeå.Då byggde Skidklubben Skade skidbacken påRöberget (fanns kvar till 1921) som tillät 25-metershopp. Här tränades för fullt under sak-kunnig ledning och flera av föreningens back-hoppare tog framskjutna placeringar i tävlingarhemma och borta. Man hade tävlingsutbyte påskidor (längd och backe) med bl a Luleå, Piteåoch Sundsvall! Umeåkamraternas första delta-gare vid Skidfrämjandets nationella tävlingarpå skidor (inofficiellt svenskt mästerskap) varHerman Thuritz som den 23 februari 1902 be-lade en fin tredje plats i backe ”2 m stup” vidtävlingarna i Umeå. Fram till 1914 var delta-gandet från länets skidåkare i dessa nationellatävlingar för landets elit blygsamt men ytterli-gare ett par framskjutna placeringar nåddes. Vidde nationella tävlingarna 1907 överraskade denurstarke stakåkaren från Hedlunda Axel Jon-son, tävlande för IFK Umeå, med att bli 2:a på30 km och klubbkamraten John Dahlberg frånKassjö fick samma placering på 6-milen. Densenare deltog år 1905 i den kanske mest strapats-rika skidtävling som någonsin anordnats iSverige och råkade illa ut. Det var den förstamilitära distanstävlingen Mellansel - Umeå, 15mil lång, och John ingick i VästerbottensRegementes lag. Det var bitande kallt och

13

nordan yrde när den lille lappen, volontärFjellberg från Tärna som förste man kom i mål.Strax efter sig hade han sina regementskamraterkorpral John Dahlberg och sergeant Arvid Bur-man vilket innebar att regemenet triumferade.Men segern hade ett högt pris. Dahlberg måstevistas flera veckor på sjukhus för sina förfrusnafötter!

IFK Umeå var ledande förening i många idrotterÄven i många andra idrotter än skidor har IFKfrån 1901 och framåt varit Umeås och ofta ävenlänets ledande förening. Den gjorde under deföljande åren ett banbrytande arbete för att po-pularisera idrotten genom att arrangera regel-bundna tävlingar. I allmän idrott (friiidrott) höllman till på K 8:s ridfält bland hästtramp ochgrästuvor men trots det gjordes många goda re-sultat efter dåtidens mått. Vid den första offici-ella tävlingen i Umeå i allmän idrott 1902 medUmeå IF som arrangör vann idrottsmän från IFKUmeå samtliga hoppgrenar (se kapitlet om frii-drott). Dragonernas ankomst till Umeå åren1900-1901 och infanteriregementet I 20:s för-läggning till Umeå 1909 (flyttat från Vännäsläger) blev en injektion för idrottslivet i staden.Officerare och underofficerare ställde gärna uppsom överledare och funktionärer vid tävlingaroch i ”civila” föreningsstyrelser. I 20:s ryktesom god tävlingsarrangör grundlades tidigt ochman hade stor del i framför allt den fria idrot-tens och skididrottens frammarsch. År 1909anlade I 20 en idrottsplats (där IFK:s nuvarandehemmaarena Vildmannavallen ligger) medlöparbanor och fotbollsplan - den enda anlägg-ning av någorlunda format i Umeå fram till attGammliavallen invigdes 1925. Regementetsgymnastiksal och exercishus var också av storbetydelse för inomhusidrotternas utveckling iUmeå (i början framför allt tennis).

Arrangerade tävlingarÅren fram till 1906 anordnade IFK Umeå till-sammans med Umeå IF årliga tävlingar i all-män idrott, alltid på K 8:s ridfält. Det var van-ligt att grenar som gång, brottning och cykel dåockså ingick i tävlingsprogrammet. Även förfotboll var intresset stort. I fotbollslaget ingickoftast friidrottarna och vid de årliga resorna tillSundsvall med början 1904 avslutade alltid enfotbollsmatch tävlingarna sedan den allmänna

idrotten var avklarad - tala om drygt tävlings-program! IFK hade ett bra fotbollslag och för-lorade vid denna tid endast med uddamålet motNorrlandsmästarna Söderhamns IF. I friidrotttävlade man med Sundsvall om vilken stad somvar bäst i Norrland. Den 25 man starka truppenbrukade resa till Sundsvall med ångbåt. De för-sta skridskotävlingarna (hastighetsåkning ochkonståkning) anordnades av IFK Umeå i mars1904 på Umeälven nedanför Stora Hotellet istrålande väder inför tusentals åskådare. Bandy,som då kallades ”hockey”, spelades på isbananpå Umeälven från 1901. Spelarnas färdigheteransågs inte vara så stora att man kunde utmanalag från andra distrikt utan föreningens med-lemmar spelade mot varandra. På grund avbelysningsförhållandena och problemen atthålla banan i ordning somnade bandyn snart in.Bandyspel i egentlig mening blev det sedan förstpå 1920-talet och åren 1931-35 vann IFK DMfyra gånger.

Avstannande utvecklingÅr 1906 avstannade utvecklingen i IFK Umeådels genom att flera av föreningens ledandekrafter flyttade från Umeå och dels på grund aven schism med läroverkets ungdom som gjordeatt flertalet av IFK Umeås medlemmar gick övertill nybildade Umeå Läroverks IF. På hösten1908 tog verksamheten fart igen sedan Väster-bottens Idrottsförbund bildats. Det hände enmarsdag 1908 med fem föreningar närvarande:IFK Umeå, IF Norrlands Dragoner (K 8),Västerbottens Regementes IF (I 20), SandviksIK och Umeå Läroverks IF. Ordförande blevryttmästare E von Boisman och styrelsen be-stod av sju personer, bl a IFK Umeås ordfö-rande Hugo W Nordström och Ernst Blomberg.För att få in pengar till verksamheten anordna-des den 25-27 juli en idrottsfest tillsammansmed IFK Umeå och IF Norrlands Dragoner. Detbjöds på ett omfattande program med musik,prishoppning till häst, dans, säcklöpning,ämbarslöpning, äntring på såpad stång samtäven två grenar i allmän idrott: löpning 100 moch terränglöpning 5.000 m. Inträdet är 50 öre”förutom barn under en meters längd som ägafritt inträde”.

14

Idrottsfesten på NorrbyskärVarje sommar från och med 1908 arrangeradesstora idrottsfester på Norrbyskär (alltid meddeltagare från IFK Umeå) ofta med ett par tu-sen personer närvarande. Ångare och ”smärre”båtar anlände med deltagare och åskådare frånbl a Umeå, Hörnefors, Nordmaling, Rundvik,Domsjö och Örnsköldsvik. Vid idrottsfesten den16 juli 1911 anordnades tävlingar i bl a seg-ling, simning, simhopp, fotboll, allmän idrott(friidrott), skytte, nåltrådslöpning och skedäggs-löpning. I fotboll besegrades IFK Umeå avNorrbyskärs IF med 3-1.

Umeå IK var friidrottssektion i IFK Umeå 1909På senhösten 1909 bildades Umeå IK av med-lemmar inom IFK Umeå med avsikt att vara enfristående klubb. UIK kom dock att fungera somIFK Umeås verksställande utskott (sektion) förfriidrott under ett par år. Enligt VästerbottensIdrottsförbunds Årsberättelse 1910 skötte för-eningen denna uppgift ”på ett förtjänsfullt sätt.”Officiellt bildades sedan UIK 1917 påNykterhetskaféet av ett gäng Tegsgrabbar med17-årige Helge ”Pippi” Boström i spetsen.

Premiär för DM 19091909 är premiäråret för DM i Västerbotten medfriidrott och simning på programmet! Vid täv-lingarna i friidrott på K 8:s ridfält tävlades det i13 herrgrenar. IFK:s idrottsmän tog hem fyraDM-tecken. Bland segrarna märks Ernst Blom-berg som vann stav på den aktningsvärda höj-den 2.70. Sim-DM med fem grenar arrangera-des den 25 juli vid Djupvikskajen i Sandvik medHugo Wilhelm Nordström (ordförande i fören-ingen 1907-1909) som ende deltagare från IFKUmeå. Han blev tvåa i simhopp. Under åren1911-1925 blev det sedan 27 DM-tecken förIFK i simning, simhopp och vattenpolo. 1910utökades DM-programmet med fotboll och ski-dor, 1911 med hastighetsåkning på skridsko och1917 med cykel. Detta sistnämnda år mitt un-der brinnande världskrig hölls inga andra täv-lingar i länet än DM. Premiärsegrare på 30 kmskidor 1910 blev IFK Umeås Alfred Sandströmoch DM-segrare på skridsko 1911 JohannesLeufvenius, IFK Umeå (distriktmästare på500m, 1500m och 10000m). Förste distrikts-mästaren på cykel 1917 var J Backman, IFKUmeå med tiden 17 min 12.6 sek på 10 km.

Under åren 1917-36 tog föreningens cyklisterhem 17 individuella DM-tecken och 12 lag-DMpå 10km och 100km. I fotboll vann Umeå Läro-verks IF DM första året 1910 men åren 1916-1926 blev det totalt sju DM i fotboll för IFKUmeå. Innan Gammmliavallen byggdes 1925spelades hemmamatcherna på skolplanen, be-lägen mellan kyrkan och läroverket (nuvarandeMimerskolan). Vid de större matchernaomhägnades planen med en ca 2 m bred säck-väv för att undvika ”gratistittare”. Det var ettbetungande arbete för fotbollsspelarna att se tillatt säckväven kom upp, att planen kritades ochatt sedan spela matchen. John ”Zanke” Sand-ström, lagkapten i IFK vid alla sju DM-vin-sterna, berättar i IFK Umeås Minnesskrift 1941”att ibland kunde vi vara rätt tagna redan innanmatchen spelades.” I länsmatcherna i fotboll ochfriidrott, som började arrangeras 1918, var IFKUmeå väl representerade. I fotbollslänslagetsom 1919 besegrade Norrbotten var åtta av de11 spelarna IFK:are och i friidrott var vid dennatid Thorsten Hammargren i hopp och kast, Ei-nar Andersson på kortdistans och hopp samtOskar Lindgren på långdistans givna i länslaget.

IFK Umeås förste svenske mästarenIFK Umeås och länets förste svenske mästare iidrott var Arvid Dahlberg från Kassjö och IFKUmeå som vann SM på skidor 60 km både 1914och 1915. Det berättas att Arvid var en stiligtyp på skidor, som brukade tävla i vitstärkskjorta och ofta använde vitaglacéhandskar för att få bättre grepp om stava-rna. Nanny Sandström från Öhn, syster tillskidbröderna Alfred, Albert och Albin, blevinofficiell svensk mästarinna på skidor 1916genom att vinna 10 km vid Nordiska Spelen iÖstersund (vann även DM på 10 km 1912-1915).År 1916 vann även Harald Johansson, IFK

Umeå (från Hedlunda utanför Lycksele) sensa-tionellt skid-SM på 30 km drygt fyra minuterföre August Ångström från grannbynBerglunda, detta år tävlande för Malmberget dithan flyttat för att försörja sig som gruvarbetare.Harald var en eminent skidåkare, en sprinter

som var mycket svårslagen när han var i form.När han stod på startlinjen var ingen annan täv-lande säker på vinst men han blandade mångasegrar med måttliga insatser.

15

Viktig insats för länets skidlöpareUnder 1910-talet gjorde IFK Umeå en viktiginsats för att göra länets skidlöpare kända i helaSverige. Under lång tid var föreningen ensambland de civila klubbarna som hade råd att låtasina skidlöpare deltaga i avlägsna tävlingar ochsamlade därför som medlemmar flertalet avdistriktets bästa åkare som Harald Johansson,Axel Jonsson och Jonas Karlsson, samtliga frånHedlunda, Henning Isaksson, Norsjö, OskarLindberg, Norsjö, August Ångström,Berglunda, Anton Stenberg, Ekorrträsk, JohnLindgren, Hedlunda etc. Denna koncentrationav Västerbottens skidåkare sågs ibland inte medblida ögon på hemorterna. Omkring 1920 bör-jade landsbygdens klubbar ta hand om sinaåkare, främst i Norsjö och Lycksele som till-sammans med Umeå och Skellefteå blev länetsskidcentra under 1920-talet och lång tid framåt.Totalt sett är IFK Umeå en av Sveriges främstaskidklubbar genom tiderna.

Olika sätt att få in pengarFör att få in pengar till verksamheten ordnadeföreningen under inledningsåren då och dåaftonunderhållning i läroverkets gymnastiksal.Med hjälp av frivilliga krafter bjöd man på upp-visningar i akrobatik, fristående på golvet elleri trapets och ringar, sång, musik, cabaréer ochteater (Romeo och Julia, brottsstycken ur H CAndersens sagor etc). Genom långvariga för-handlingar med rektor fick man så småningomäven tillstånd att efter aftonunderhållningenordna allmän dans.

På Öhn arrangerade man varje år en storsommarfest i stil med senare års Barnens Dag.Allt arbete gjordes av medlemmarna, även flytt-ning och iordningsställande av dansbanor, skjut-banor, cirkustält, tältställningar osv. Det spika-des och jobbades fjorton dagar innan festen ochcirkustälten sömmades av IFK-flickorna. Ång-båtarna Duncker och Döbeln gick i skytteltra-fik. Från Umeå med omgivningar deltog manmed liv och lust i festligheterna. Afton-underhållningarna gav ofta ett netto på ca 200-300 kronor medan sommarfesterna på Öhn gavca 600 kronor. Man bör komma ihåg att dettavar stora pengar på den tiden. Resebidrag förtävlingar betalades ut redan under de första åren.För en resa till Sundsvall fick man 20 kronor,

till Luleå 15 kronor, till Uppsala 35 kronor osv.På 1910-talet brukade föreningen få låna Bar-nens Dags dansbana för att anordna allmännadanser. Från början av 1920-talet och långt inpå 1950-talet blev sedan festplatsen Solliden påHamrinsberget Umekamratemas hemvist och”mjölkkossa”. Valborgsmässofester med maj-brasa och sommarens alla danser var populäraoch blev tradition.

Klubbkänsla skapadesEtt uppskattat inslag i föreningsarbetet varsöndagsutflykterna på skidor och till fots tillSkravelsjö, Grubbe, Tjälamark, Anumark, Ers-mark, Nydala, Tomteboda, Täfteå, Brännlandm fl byar. Matsäck, munspel och ibland drag-spel fanns med. Efter mat och kaffe blev detdans (polka, schottis, masurka etc) innan hem-färden. Dessa utflykter, arbetet med tävlings-arrangemang, fester och underhållning liksomsamvaron under träning och tävling bidrog tillatt ett mycket gott kamratskap, god samman-hållning och en djup klubbkänsla växte framinom föreningen redan under de första åren!

På utflykt till Tjälamark 1902I övre rader fr. v. igenkännes Järvinen (i fader-mördare och rosett!) -, -, målarmästare Andersson,William Wik, -, - , Gustav Sundkler och Viktor Öster-lund.Sittande fr. v: jgm. Göransson, Thuritz, AndersEkblom, Vald. Bjurström, -, Axel Österlund, TorstenBergman, Hugo Bergman, Gottlieb Englund.Nederst: Gustav Forsell, Anders Hellström, Rödin(?), Ernst Blomberg, Albin Öhngren, Birger Grahn.

16

Cirkuspersonalen vid IFK:s fest på Öhn 1906.Fr. v. i övre raden: fröken Fjellner, Jenny Johansson, Anna Burström, Gerda Brundin, EinarBrodin, Conny Runnkvist, till häst Starman, K. 8, Anders Ekblom, Viktor Österlund, Mia Blom-berg, Rickard Palmgren, Elsa Bjurström, Fritz Gutke, Axel Österlund.Nedre raden: Tua Andersson, Johan Forsman, Ernst Blomberg, Sandqvist, Rosa Bergman-Lundkvist, Hj. Schönell.

IFK:s styrelse 1905-1906.Stående fr. v: E Brodin, V Rydberg, L Jonsson,G Sundkler. Sittande fr. v: A Bäckman, A ÖhngrenH Nordström, A Svensson.

Föreningens grundareErnst Blomberg som ungidrottsman

Bilder ur gömmorna

17

Av Kurt Knutsson

Badmintonsektionen fyllde 37 år 2 oktober2001. Under sina år har klubben utvecklats tillen av landets bästa och största badminton-föreningar. Antalet medlemmar i klubben är ca300 och omsättningen var under år 2000 2,2miljoner kronor.Det är givetvis många som har bidragit till

denna utveckling och innehållet i badminton-sektionens historia återges av flera av dem somvarit med på resan:Lennart Fällgren, badmintonlegend bidrar med

de första 20 åren medan flera av dem som varitmed från 1984 och framåt återger sina intryckfrån dessa år inom klubben.Lennart Odlander som startade upp ungdoms-

vågen skriver om klubbens ungdomsverksam-het från 1984 och framåtP-G Fahlström som gav elitverksamheten sta-

bilitet redogör för denna verksamhet under sina15 år som elittränare.Curt Eriksson som fick vara med om och i allra

högsta grad bidrog till Badmintonstadions till-komst återger sin utopi som förverkligadesMina egna bidrag handlar mera allmänt om

klubbverksamheten under de 17 år jag varitverksam i klubben. Det är givetvis omöjligt attlyfta fram alla som varit med och bidragit tillatt vi är där vi är nu. Styrkan i badminton-sektionen har alltid varit att så många av med-lemmarna ställer upp för klubben.

Badmintonhistoria

Av Lennart Fällgren

StartenBadmintonspelet kommer ursprungligen frånIndien och det var engelska officerare som fördedet till Europa. 1873 introducerades det i Eng-land på hertigen av Beauforts godsBadmintonhouse och härifrån har spelet fått sittnamn! Till Danmark kom spelet 1925 och 1933bildades klubben BK 33 i Malmö. Det skulleså dröja ännu några årtionden innan sporten komtill Umeå. Här följer några korta fakta såsomjag följt utvecklingen i IFK:

Den 2 oktober 1964 bildades den förstaBadmintonsektionen inom IFK Umeå. Åtta per-soner var närvarande. Av dessa valdes en inte-rimsstyrelse enligt följande: ordförande, LarsWesterholm, sekreterare Ulf Nordström, kassörLage Fällman. Övriga närvarande : Maud Jo-hansson, Lennart Fällgren, Herbert Arvidsson,Leif Eriksson och Bo Hagelin. Villkor hadeframförts från huvudföreningen att sektioneninte ekonomiskt skulle belasta huvudkassan.Alla närvarande satsade vardera 5 kr som start-kapital!Starten skedde i oktober 1964. Föreningen

startades ursprungligen faktiskt mest för att till-godose några medlemmars intresse för dennastimulerande sport. Snart formulerades docken rent idrottslig målsättning. Ganska självklarteftersom nästan alla var obotliga idrottsfans.Redan tidigt organiserades verksamheten på ettnärmast professionellt sätt. Det är IFKs ledaresom skapat den stora framgången som badmin-ton haft. Skellefteå som på korpnivå var mycketduktigare än Umeå vid denna tiden, (vi fick of-tast stryk vid matcher) fick efter ett par år sehur Umeå totalt tog över tätpositionen i länet.Mycket tack vare vår organiserade ungdoms-och utvecklingsstrategi.Anordnandet av DM och Norrlandsmästerskap

var ytterligare en stimulans för den som villeutöva badminton som idrott. Även seriespel bi-drog till detta.

Badminton 1964 -

Anna-Maria Forsberg och Peter Nordström

18

SerielagenÄven i en individuell sport som badminton kanett lagspel verka väldigt fascinerande, se barahur tennisens Davis Cup kan engagera.Lagmatcher fördjupar dessutom sammanhåll-ning och kamratskap.

Redan på tidigt 70~tal hade IFK aktivt delta-gande i serier, oftast flera lag. A-laget vann1973 div 3 och gick upp i div 2 Norra Svea-land. Närmaste lag geografiskt var Gävle-la-get BK Speed, övriga lag var från Uppsala ochStockholmsregionen. En sak var klar, långaresor väntade! Vi klarar oss bra så bra att viefter ett par år vinner serien div 2 Norra Svea-land och går upp i div I, den som nu fått namnetAllsvenskan. Där blir det emellertid -trotsmånga jämna matcher- respass till den lägredivisionen, som nu upphöjts till div 1. Även härgår det skapligt bra, vi blir under flera säsongeri regel tvåa och missar oftast bara med en hårs-mån att ånyo nå Elitserien (det nya namnet påAllsvenskan).Det kommer att dröja till säsongen 1984/85

innan vi går upp till Elitserien igen. Vårt an-dra-lag har vi dessutom hela tiden haft i eldenpå ett framgångsrikt sätt. Två gånger under desenaste tio åren har vi haft lag i både div l ochdiv 2. Fantastiskt bra för spelarna, ej fullt likabra för ekonomin!

IFK:s ledare och spelare under årenPå tjugo år (fram till -84) har vi haft sju olikaordförande; Pålle Hellgren i sju år, EdmundEdholm 5 år och de övriga två till fyra år. Kas-

sören Lage Fällman stannade i sjutton år! Allafick naturligtvis en stor erfarenhet av idrotts-ledarskap.IFK har med sin breda stora ledartrojka befäst

ställningen som en av Norrlands bäst sköttaklubbar. Redan 1972 fick man uppdraget attarrangera en landskamp, Sverige - England ochdet skötte man så bra att man fick erbjudandetatt arrangera stora SM (men man tackade blyg-samt nej!).Vår stora tävling ”Vårfjädern” var redan 1970

störst i Norrland, ibland 150 deltagare, spel iflera hallar från morgon till kväll i två dagar.Badmintonskolorna kom att bli den faktor somavgjorde till Umeås fördel. Från dem fick vide nya förmågorna. Ibland var det kö till verk-samheten och som mest deltog 200, fördeladepå 10 skolor runt hela Umeå. Ibland kom detnya inspirationer. Stig Nyberg flyttade hit frånBureå. Han ansågs som ett underbarn och här-jade vilt i ”barometern” ett par år. Annars vardet hemvävt som gällde, bröderna Nilsson, Ove,Lars och Lennart samt Roland Ehn och TorbjörnJonsson.Så kom ungdomarna Roland Johansson och

Lars Lundgren som omgående etablerade sig itoppen. Dessa två stod i en liten klass för sig:först Roland som dock snart avlöstes av frånBjurholm inflyttade Lars Lundgren 16 år.Rolands bror PO kom strax efter. Lars och POåkte sedan till Malmö och badmintongymnasietoch där fick de smaka på ”hetluften”. Lars såframgångsrikt att han tog ett JSM och vann femlandskamper (1974).Men även här i Umeå fostrades stjärnor. Unni

Kalmarsson var en talang utöver det vanliga ochhon blev snabbt Elitklassad. Snart kom ävenA-C Rosenqvist. Kompletterade med frånStockholm hemvändande Ann-Gerd Sjöströmblev dessa flickor ”oslagbara” här i Norrland.Malmö pågen Björn Sandell fanns också mednågra år. Han hade så ”läckra” slag . Och ”gub-ben” Fällgren fanns -måttstock för de ungaäregiriga- att åtminstone ta ett set på träningen.Då kunde de vara nöjda (inte alla lyckades).Umedalens IF hade ett habilt lag som var enprima sporre för alla IFKare. Det gällde att varabäst i stan! Bröderna Fahlström anförde trup-perna och härlig kämpaanda och kamratskaprådde mellan klubbarna, åtminstone mellan deaktiva.

A-laget som vann div 4-div 1 och avancemang till elit-serien. Lagl. Thorbjörn Berglund, Hans Norén, RolandJohansson, Lars-Anders Gillenbjörk, P-O Johansson,Ann-Christine Rosenqvist, Ann-Gerd Sjöström, UnniKalmarsson, Lars Lundgren

19

Sedan IFK hade tagit sig till Allsvenskan 1977/78 och sedan man året efteråt åkt ur högsta se-rien var det som om man tappade geisten. Vis-serligen blev vi alltid bästa norrlandslag i div INorra (i regel tvåa) och i alla mästerskap ochturneringar var vi på topp. Men vi saknade lik-som pricken över i. Säsongen 1983/84 blev detnysatsning och IFK var ytterst nära att vinnaserien. Umedalen åkte ur serien och lade nerserielaget De flesta UlFare gick till IFK och manskaffade sig dessutom en elitflicka (Lena StaxlerLidingö). Samtidigt gjordes en organisation avbadmintonskolorna - IFKs livsnerv. Nu skullehända något . Så avslutades säsongen 83/84 medett sjudundrande 20-års jubileum på Sandåkernden 10 maj 1984 (90 personer).

När Thomas Kihlström höll på att bli IFK:areRedan på det tidiga 70-talet hade Umeå besökav många av Sveriges allra duktigaste elit-spelare, för landskamper, tävlingar eller renapropagandaturnéer. Det var bröderna Sture ochKurt Eriksson, Eva Twedberg, Bengt Frömanoch Thomas Kihlström.Den sistnämnde hade faktiskt avancerade pla-

ner på att flytta till Umeå, öppna praktik häroch tävla för IFK. Jag satt själv i timslångaförhandlingar vid två skilda tillfällen. Jag trordet var 1976-77. Det hela föll emellertid på attingen i IFK ville eller orkade engagera sig fulltut!

Hur Grubbehallen blev huvudarena – Denuppblåsbara kollapsadeEtt fruktansvärt snöoväder juldagen 1967 varbörjan till verkligheten bakom rubriken ovan.Så här var det... Grubbeskolan hade vid slutet

av 1966 begåvats med en speciell idrotts ochgymnastikhall. På modet var att bygga upp-blåsbara hallar, billigt och praktiskt sas det.Men naturkrafterna kan ibland få lite extra hjälp,så luftintaget snöade igen och utan luft klararsig ju ingen.

En ny riktig hall byggdes, det skulle samtidigtbli den första riktiga tävlingshallen även förbadminton! Och faktiskt IFK hade ett fingermed i det hela. Vi bodde i närheten av hallenoch en sommarmorgon i mitten av juni gick jagen sväng för att titta på härligheten. Det visarsig att mattläggaren gjort sitt, och den specielltanlitade experten på att linjera de olika banornavar i full aktion. Men var fanns badminton-markeringarna? Endast hörnen var inskurna!När jag kommer ut stöter jag direkt ihop medmin gamle vän stadsbyggmästaren Lars Advin.Han är på inspektionstur för bygget.

-”Hej Lennart!” säger han ”Nu är du väl gladnär IFK får så fina banor att spela på?”-”Jag är närmast förgrymmad”, svarar jag. ”Detfinns ju ej riktig upplinjering”. Vi går in ochlinjemästar’n bekräftar min vision.-”Allt är enligt reglerna och dom svartabadmintonbanorna ska ligga underst.” Men såtillägger han: ”Det finns ett undantag och detär om hallen är en huvudarena, då får den ba-nan ligga överst”. Vi tittar på varandra och såsäger stadsbyggmästaren:-”Detta är en huvudarena för badminton”.

Då blev Grubbehallen huvudarena. (Vid koll ioktober-99-visade det sej att i den fina Grubbe-hallen helt nyrenoverad, ligger fortfarande desvarta markeringarna överst, alltså fortfarandehuvudarena efter 30 år!)Till höstsäsongen startades träningen förhopp-

ningsfullt. Besvikelsen blev stor när det visadesig att i den nya fina, mycket ljusa hallen, gickdet nästan inte att spela badminton, det var förljus bakgrund, bollen bara försvann. Men he-ter ordföranden i sektionen Pålle Hellgren ochär ägare till stans största målerifirma, då löserman situationen på bästa sätt. Nästa tränings-kväll byts racketar mot målarpenslar och Pållemed sin styrelse och aktiva målar om hallen ien grå fin färgton. Så ska en slipsten dras! Menmedge: visst hade IFK ett finger med i spelet!

Norrlandsmästare 1975.Ann-Christine Rosenqvist, Lennart Fällgren ochAnn-Gerd Sjöström

20

Av Kurt Knutsson

Under mina sjutton år inom IFK Umeå badmin-ton har det varit fyra olika ordförande GöranNordström, Curt Eriksson, Jan Weibring ochJan-Olof Jacobsson. Under samma tid har P-OJohansson varit verksam i klubben. Under för-sta tiden var P-O även spelare Utan att för-ringa andras insatser tror jag att P-O är den sombetytt mest för klubben. I konflikten mellan måloch medel är det medlen som till slut styr. Medde insatser som P-O lagt ner har förutsättning-arna skapats för att vi kunnat utveckla verksam-heten till dagens nivå. Vem minns inte när visommaren 1989 ”målade ihop” 100 000 somgrundkapital till en eventuellt ny Badminton-hall.Det är givetvis många andra ledare och enga-

gerade föräldrar som bidragit till att IFK Umeåbadminton just nu är en av landets bästa klub-bar.Många kanske tycker att det är lätt att bli bra i

en sport som inte är så stor men jag vill påståatt när det gäller elitidrott är bredden inte detsom avgör utan de elitidrottare som satsar gördet i samma omfattning oavsett sport. Är det ärinte lika svårt att bli svensk mästare i bandysom det är i fotboll?.Här kommer en tillbakablick på min tid i klub-

ben, 13 år som ungdomsansvarig och fyra sistaåren som ordförande, samt funderingar kringklubbverksamheten och det framgångskonceptsom varit nyckeln till att vi i dag tillhör en avlandets ledande klubbar inom en idrott.

Bra organisation och duktiga ledareOfta glöms klubbarnas styrelser när det gälleridrottsverksamhet. Vi kommer inte sällan iskottgluggen om det går dåligt sportsligt ellernär det är ekonomiska bekymmer. Det är välmånga gånger rätt att det är så, för det är styrel-serna som har ansvaret. Åt andra hållet är detsällan det framkommer några lovord till klubb-styrelser när det går bra. Det jag vill komma tillär att det är på styrelsenivå som en klubbs am-bitionsnivå bestäms. Är uppfattningen att lagomär bra, då blir det det som gäller. Det är ingetfel i detta utan det är bra att det finns klubbar

med olika ambitionsnivåer.Från början fanns det en tradition i klubben i

och med att man för 35 år sedan gick in i enetablerad klubborganisation. En förening somIFK Umeå som snart fyller hundra år har mycketatt ge. Ordning och reda i en klubb är a och oom det långsiktigt ska kunna bära. De ledaresom jag först kom i kontakt med var LennartFällgren som på ett inspirerat sätt fördelade ar-betsuppgifter på alla som han kom i kontaktmed. Hans erfarenhet från den tid då friidrottenvar som bäst bidrog nog i hög utsträckning tillsamma höga ambitionsnivå även inom badmin-ton. Att det då också fanns de som kunde om-sätta ambitionerna till goda resultat på banangjorde att framgångarna inte lät vänta på sig.

Duktiga tränareAtt ha en egen spelarförsörjning är en nödvän-dighet för varje idrottsklubb. Ju längre norrut iSverige desto viktigare. Det finns inte förutsätt-ningar att värva ihop spelare utan det måstesatsas på spelare ur egna led. Att ha duktigatränare är därför en förutsättning för en klubboch att ha turen att få tränare som lägger ner sinsjäl i verksamheten är få förunnat. Före min tidhade jag hört om gänget på Bräntbergsskolandär Sixten Johansson var tränare och där en radduktiga spelare kom fram. Efter denna kull av-stannade ungdomsverksamheten men LennartFällgren såg faran i detta och gjorde en nystart1983 och i denna veva kom bland andra jag in iverksamheten.Den stora vändpunkten på ungdomstränarsidan

kom när en gänglig yngling från Stockholm ochTäby påbörjade sin lärarutbildning i Umeå. Len-nart Odlander (Lelle) hette denne kille somringde till dåvarande ordförande Göran Nord-ström och frågade om det fanns utrymme fören ungdomstränare. Självklart fanns det platsoch det arbete och engagemang Lelle har hafthar betytt mycket för klubbens utveckling.

Badmintonhistoria 1984-2001 17 år med IFK Umeå

21

Stommen i vårt elitserielag som nu tillhör deallra främsta inom svensk badminton har alla istort sett fått sin grund hos Lelle. Spelarna hargivetvis fortsatt att utvecklats av de duktigaelitserietränarna P-G Fahlström och BengtBraun. Efter Bengt Brauns tragiska bortgång harklubben än en gång visat sin ambitionsnivågenom att sedan två tillbaka ha en indonesisktränare Yusuf Jauhari. Inför säsongen 2001 ärelitserielaget förstärkt med en indonesiskdamspelare, Carmelita. Förhoppningarna införårets elitserie är större än tidigare och kanskekan bronsplatserna de sista fyra åren i elitseienbytas mot något bättre?Att P-G Fahlström 1987 kom till klubben blev

ett stort lyft. En idrottspedagog som elitserie-tränare; bättre kunde det inte bli. P-G skapade

så småningom stadga i det lag som under enlång tid åkt upp och ner i allsvenskan.

Egen hallAtt ha en egen hall eller ett fast ställe att kunnaträna på insåg man tidigt vara en avgrundförutsättningarna för att kunna utvecklaverksamheten. Efter en lång resa med mångamotgångar gick drömmen i uppfyllelse när vipå hösten 1991 kunde inviga vår egen hall påErsboda. Det var många års kamp som gjordeatt drömmen blev verklighet. En egen hemvistär kanske den viktigaste förutsättningen för attkunna hålla en hög nivå på tränare och spelare.Socialt är hallen den sammanhållande länkenför klubben. Allt från elitbadminton till mamma-träning på lördag eftermiddag.

Peter Nordström och Peter Juneblad

22

Av Lennart Odlander

Stor och bred ungdomsverksamhet i Umeå.Hösten 1984, då sporthallen fylldes när Sverigemötte Kina i landskamp, bedrev klubbenbadmintonskola i flera stadsdelar; Ersboda,Carlshöjd, Alidhem, Teg och centrala stan(Dragonskolan). Dessutom hade Umedalen,Sävar, Spöland, Robertsfors, Nordmaling ochErsboda SK ungdomsverksamhet.På tävlingssidan var det jämnt mellan klub-

barna på de stora ungdomstävlingarna som sam-lade 150-250 spelare. IFK Umeå hade fler spe-lande ungdomar än de andra klubbarna menkunde inte riktigt mäta sig med de andra klub-barna. På norrlandsfronten dominerade Bergs-åker och Matfors där en finalsöndag endast be-stod av alla dessa rödklädda ungdomar frånSundsvall.

Samträning - En IFK modell !Ungdomssektionen med Lennart Fällgren ochKurt Knutsson bestämde den säsongen att detskulle bli ”samträning”, dvs extraträning, förde mest villiga och duktiga ungdomarna. Frånalla stadsdelarnas badmintonskolor samlades

ungdomarna på Dragonskolan. Tränare blevLennart Odlander, ny umebo från Täby.Träningsgruppen kom att bli större och större.

Hösten 1985 använde IFK 10 banor, båda hal-larna. De blev en hög kvalitet på träningen ochalltid bra och jämna matcherDe äldsta i gruppen var ungdom födda 1973;

Jörgen Jacobsson, Johan Sjöberg, Erik Johans-son, Thomas Hörnlund, Ragnar Jonsson ochHenrik Plogner.

Lägerverksamheten började i Lövånger.Peter Juneblad, Leif Andersson och LennartOdlander ordnade det första lägret för ca 25ungdomar i Lövånger sommaren 1985. Meddetta hade ”snöbollen börjat rulla”. Maria Sand-bergs far, K-E Sandberg (Kesan), tillsammansmed Lennart satt i en minibuss från Skellefteåoch bestämde att försöka få fler tjejer att varamed. Det blev ett tjejläger i Robertsfors! Sistakvällen kom Maria ’Mackan’ Sandbergs farmed stor buss från Umeå fylld med alla poj-karna.... Vilken succé!

Badmintons ungdomsverksamhet från 1984 och framåt

Nyårsläger på IKSU hallen 1989

23

Därefter blev det Nyårsläger på IKSU-hallenoch i Obbola på sommaren. Lägren växte ochväxte. En vinter var svenska och danska lands-lagsspelare samlade med våra egna ungdomarpå IKSU-hallen. Dessutom var det två läger,före och efter nyår med tillsammans ca 80 ung-domar. IFKs Nyårsläger kom att bli ett begreppi Sverige. Varje höst var det ungdomar söderutsom ville vara med på de ”berömda” lägren.Klubbens stora lägerverksamhet rullade ävenner till Stockholm, Göteborg och Århus, Dan-mark.

Riksklasstävlingar - Ett måste!För att klubbens ungdomar skulle utvecklas vardet ett måste att fä möta de bästa ungdomarna ilandet. Säsongen 1987/88 åkte Thomas Hörn-lund med Lennart till Tranås, Riksklass U14.Båda vart jätteglada när Thomas vann en sing-elmatch i poolen. Detta var den nya IFK-gene-rationen ! Säsongen därefter for ett stort ung-domsgäng från klubben på riksklass till Malmömed tåg; Anders Hörnlund, Fredrik Bergström,Ola Molin, Simon Knutsson, Maria ”Mackan”Sandberg, Åsa Gruffman och Maria Lövdahl.Klubbens riksklassade blev allt fler. Andra

klubbar skickade sina ungdomar med IFK. Pådet sättet blev det ett naturligt steg att även bytaklubb. Charlotte Nilsson kom från Robertsfors,Jenny Karlsson och Kristina Weibring fränSävar. Nu hade IFK Umeå blivit Västerbottensledande klubb på ungdomssidan. Vid 1990 do-minerade de blå/vita kläderna ungdoms-tävlingarna i Norrland.

Andra, tredje och fjärde vågen.Fler tränare kom in i verksamheten; Jörgen Er-iksson, Ulrika Eriksson och Janne Andersson.Klubben fortsatte med sina samträningar förnästa åldersgrupp. Det blev en stor samtränings-grupp för ungdomar födda 1977-1979. Denna”andra våg” kom att bredda IFK Umeås topp.Det blev mer av en skyskrapa! Dessa ungdo-mar for ut i landet som om de aldrig hade gjortnågot annat. Emma Gustavsson, Anna Ullsten,Lena Norrman, Åsa Sjöberg, Maria Jonsson,Hans Plogner, Pär Grimbert, Anton Knutsson,Johan Sjöström och Björn Lauri.Tredje vågen blev de som var födda 1980-81;

Linnea Johansson, Maria Åhdén, JosefinEngman, Emma Högberg, Mårten Persson, Jo-

nas Lindström, Jens Marmsten, Peter Lindrothoch Joakim Hansson.Därefter kom det ännu en grupp, födda 1983-

84. Dessa ungdomar fick nu uppleva ”konkur-rensen” om uppmärksamheten och pengarna iklubben.

Fantastiska år !- Det går inte att bli duktig i badminton i Umeå,

sa en seniorspelare/tränare i klubben på en busstill Östersund i slutet av 80-talet. Eller som detblev några år senare:- Har ni bara tekniskt och taktiskt duktiga ung-

domar i Umeå? frågade en tränare 1995 frånsödra Sverige på en riksklasstävling i Färge-landa, Dalsland.IFK Umeå hade fantastiska framgångar på

riksklasstävlingar och SM under 90-talet. Dettaär ett axplock;1991 vann klubben sitt första lag-SM för U16

i Malmö mot hemmaklubben Aura. Det blev5-2 i delmatcher och fler tre-setare där Aura varfavoriter. Det var här Fredrik Bergström slogigenom. I pausen mellan andra och tredje set iHS 3 frågade tränaren Lennart Odlander:- Är du trött ?- Ja, men den andra är tröttare, svarade Fred-

rik och gick ut och vann tredje set.1992 var det SM för U14 i Göteborg. VKs

Inger Nilsson följde hela tävlingen och rappor-terade hem. Anna Ullsten och Emma Gustavs-son vann damdubbeln och Emma gick till finali singel!På skol-SM representerar ungdomarna distrik-

ten från åk 7 till gymnasiet. Ett år, 1993, var 19av 20 möjliga från IFK Umeå. Göteborg, Stock-holm och Malmö fick ha 4 ungdomar i varjeåldersgrupp, då Västerbotten hade 2 represen-terade. När alla klasser hade räknats ihop eftersista finalmatchen kom Västerbotten 2:a straxefter Göteborg. Detta var helt otroligt ! Det varmed en ”ruggigt” stolt känsla spelare och le-dare flög hem.1996 blev det så ett lagguld till. I Borlänge

stod det 3-3 inför avgörande mixed mot TäbyBMF.Det blev en tre-setare och i tredje set låg Lin-nea Johansson och Jonas Lindström under.- Jag blev så förbannad, sa Jonas, och sen

vände de tredje set och hela lagmatchen. Dennalagmatch lär vara den jämnaste och

24

”svettigaste” av alla lag-SM U-17 finaler....1997 i lag SM U17 var klubben representerad

med två lag. Detta var första gången, men detmuttrades om att det var så dålig konkurrens iNorrland. Klubbens 2:a lag vann sin kvartsfi-nal mot Lugi (Lund), och blev 3:a, samtidigtsom 1:a laget gick till final och förlorade motTäby. Facit; 2:a och 3:a. Då höjdes ögonbry-nen i badmintonsverige och många ledare gra-tulerade klubbens tränare Daniel Hermanssontill framgångarna.

Inför Millenniumskiftet har klubbens kanskebästa ungdomsspelare presenterat sig; MagnusBäckström Rick, född 1985. Han vann bl.a. HSoch MD i riksklassen U15 i Göteborg i novem-ber 1999 och blev Svensk Mästare i HD i mars2000. Han är förhoppningsvis början på denförsta vågen av ungdomsspelare på det nyaårtusendet. Tränare Andreas Larsson säger attdet kommer fler pojkar som är tekniskt och tak-tiskt duktiga. Då är kanske cirkeln sluten. Detbehövs en ny tjejsatsning!

En trotjänare som rört på sig

Du som sedan mitten av 70-talet varit i nära kontakt medIFK och föreningens kansli känner ju Ove Mikaelsson, menkanske mest som ”Seler”.Smeknamnet (efter den tyska fotbollsstjärnan Owe Seler)fick han för sina framgångsrika år i IFK Holmsund där hantrots sin ungdom var nära att ta plats i skärgårdselvansallsvenska upplaga. Sedan hösten 1998 återfinns Ove ireceptionen på Badmintonstadion.

Ove ”Seler” Mikaelsson

Elitserielaget 1999 - 2000

Fr.v: Lars Johansson, Mårten Persson, Ola Molin, Fredrik Bergström, Rasmus Wengberg, SimonKnutsson, coach: P-G Fahlström. Nedre fr.v: Maria Åhdén, Emma Högberg, Linnea Johansson, EmmaGustafsson, Josefine Engman. Infälld: Tomas Viborg.

25

Av Kurt Knutsson

Svenska Cupen i lag är en riksomfattandeungdomstävling i lag för ungdomar som spela-des första gången 1989. Via spel i fyra regio-ner kvalificerar sig två lag från varje region tillriksfinal. IFK Umeå har kvalificerat sig till fi-nal alla 13 år som tävlingen har genomförts!1997 skrev vi dessutom badmintonhistoria ge-nom att ha två lag i slutspelet varav ett lag gicktill final och det andra till semifinal. Tillsam-mans med Täby är vi det enda lag som kvalifi-cerat oss till alla slutspel. Dessutom har vi vun-nit två av dessa slutspel.

1991 var första året då laget tog SM-guld. Stoltlagledare var Lennart Odlander för ett lag sombestod av Kicki Weibring, Jenny Karlsson OlaMolin Simon Knutsson, Fredrik Bergström ochAnders Hörnlund. I finalen skrällde laget ochslog hemmafavoriterna med 5-2.

1996 var andra gången laget tog SM-guld efteren rafflande final mot Täby där det stod 2-2 in-för den avgörande mixeddubbeln där Täbyledde med 12-6 i avgörande set men där JonasLindström och Linnea Johansson lyckadesvända och vinna med 15-13. Otroligt starkt. Ma-ria ”Mackan” Sandberg var lagledare och i la-get spelade Jonas Lindström, Linnea Johans-son, Jens Marmsten, Maria Åhden, JoakimHansson, Josefine Engman och Mårten Pers-son.Spelare från dessa framgångsrika lag utgör nu

grundstommen i dagens elitserielag. Ytterligareett kvitto på klubbens fina ungdomsverksam-het. Med de framgångar som nästa generationfödda 1987-89 visar finns det stora förhopp-ningar om en fortsättning.

Stående fr. v: Kristina Weibring, Maria Lövdal,Jenny Karlsson och Lennart Odlander.Sittande fr. v: Ola Molin, Simon Knutsson, FredrikBergström och Anders Hörnlund.

Fr. v: Maria Sandberg, Jonas Lindström LinneaJohansson, Jens MarmstenMaria Åhdén, Joakim HanssonJosefin Engman och Mårten Persson.

Svenska Cupen i lag, IFK Umeå bäst i Sverige

Ur gömmornaLars Lundgren, IFK Umeå, vann JSM i badminton och blevjuniorlandskampssegrare sex gånger under 1972.

26

Av PG Fahlström

Före säsongen 1987-88 hade IFK varit uppe ochvänt två gånger i elitserien: säsongerna 1977-78 och 1985-86. Båda dessa gångerna blev detalltså ettårsbesök. Inför säsongen 1987-88 vardärför förhoppningen att vi skulle kunna brytadenna trend. Laget bestod av två spelare frånden ”gamla generationen”: Lars Lundgren ochMartin Fahlström samt den andra IFK-genera-tionen: Kenneth Forsberg, Peter Juneblad, Pe-ter Nordström och Anders Öhman. Alla fyrafrån den egna ungdomsverksamheten. Dess-utom fanns som starkaste kort på damsidan Ul-rika Gideonsson från Friska Viljor och nyin-flyttade tränarhustrun Mia Fahlström. Under sä-songerna 1989-91 blev vi två gånger 2:a i div1. Martin, Mia och Lars hade lagt racketen påhyllan och Ulrika Gideonsson flyttade efter av-slutade studier till Uppsala. Laget var nu gan-ska ihåligt, vi hade fyra starka herrar men se-dan ett stort hopp ned till nästa spelare. Dam-sidan var jämnstark men inte på samma nivåsom herrarna.Under sommaren 1990 hade badminton-

sektionen en planeringsdag som har betyttmycket för verksamheten. Där beslutade vi attIFK Umeå Badminton ”skall vara en etableradelitserieklubb med en stomme av egna spelare”.Vi vill inte längre vara ett lag som åkte upp ochner i seriesystemet utan etablera oss i den hög-sta serien. Men med en viktig förutsättning:det skall bygga på en stomme av spelare frånden egna ungdomsverksamheten. Vår tredjegeneration var nu i U16- och U18-åldern. Vibestämde därför att vi skulle stimuleragenerationsväxlingen genom att låta minst enjunior spela i varje A-lagsmatch.Hösten 1990 kom den kinesiske tränare Wang

Zeng Xian till klubben. Vi ville ytterligarespetsa träningen genom att ge våra spelare möj-ligheter till ökad träning. Wang tillförde bådekvalité och mängd till klubbens träning. Hös-ten 1991 stod så den viktigaste byggstenen klarBadmintonstadion togs i bruk under hösten ochnu kunde vi själva bestämma över vår tränings-planeringSom en konsekvens av satsningen på våra unga

spelare debuterade åtta spelare från den egnaverksamheten i A-laget under perioden 1990-93, i kronologisk ordning: Anders Hörnlund,Fredrik Bergström, Ola Molin, Jenny Karlsson,Erik Johansson, Simon Knutsson, KickiWeibring och Anna Jansson.Jag har framhållit i denna beskrivning våra

egna spelare men vill ändå nämna några spe-lare som gästspelat i IFK Umeå: Mia Daniels-son från Kiruna som med sitt friska humör ochsin kämpavilja var ett starkt kort i klubben, pre-cis som Annika Zettervall från Jokkmokk somså småningom helt satsade på sin fotbollskarriär.Hösten 1991 kom Anna-Maria Forsberg tillklubben från Bergsåker. Hon var den förstatopp-spelaren som kom till oss och hon vann iIFK:s färger många viktiga matcher både i se-riespel och individuella turneringar.I takt med att våra ungdomar utvecklades så

förstod övriga badmintonsverige att vår verk-samhet var bra och allt fler spelare från andraklubbar blev intresserade av att komma till oss.Hösten 1994 när det åter var dags för elitserie-spel för IFK kom flera nya spelare till klubben.Två av dem förtjänar att nämnas speciellt: delsPernilla Carlsson från Karlskoga som varmycket framgångsrik under sina år hos oss menframför allt Rasmus Wengberg som bland allamöjliga alternativ valde att flytta från Lund upptill Umeå för att fortsätta sin badmintonsatsning.Säsongen 1994-95 innebar också att vi tog ett

stort steg som elitlag. Vi lyckades efter spel iallsvenskan hålla oss kvar i elitserien och vietablerade oss som det starka hemmalaget. Vårtunga duktiga lag drog fulla läktare påhemmamatcherna och Auras tränare KennethHolmström kallade oss för ”Sveriges KualaLumpur” och det tar vi som en komplimang.Under denna säsong debuterade nästa genera-tions första spelare: Emma Gustavsson.Sommaren 1995 kom Bengt Braun till Umeå

för att som heltidsanställd tränare svara för dag-träning, coaching vid tävlingar etc. Även 1995-96 innebar ett steg i vår utveckling. Vi tog ossför första gången till slutspel men förlorade med3-7 mot Täby. I den matchen avslutades IFK-s

Elitverksamheten och elitserien

27

andra generation då Peter Nordström avslutadesin elitkarriär genom att i en av sina bästaseriematcher besegra Jörgen Thuvesson.Inför säsongen 1996-97 kom ytterligare en spe-lare till oss: bollvirtuosen Tomas Viborg följdeklubbkamraten Rasmus från LUGI upp tillUmeå. Detta år spelade vi åter kvartsfinal, dennagång 4-5 mot Malmö. Under våren 1997 succé-debuterade 17-åringen Linnea Johansson ge-nom att avgöra hemmamatchen mot Uppsala.Från det året minns jag ändå mest våra förstamedaljer på senior-SM: silver i herrsingel ge-nom Rasmus Wengberg, i herrdubbel genomRasmus och Fredrik Bergström och damdub-bel genom Jenny Karlsson och Askims JohannaHolgersson.Under säsongen 1997-98 vann vi elitseriens

grundspel. I slutspelet förlorade vi dock motVästra Frölunda. Efter en fyra timmars matchinför en slutsåld hemma-arena förlorade vi med4-5. I ett läge ledde vi med 4-2, hade 1-0 i setoch var två bollar från final, nära....Det blev semifinalspel också 1998-99. Åter en

hemmaförlust med 4-5, denna gång mot Göte-borg, Under detta år debuterade ytterligare tvåav våra ungdomar Maria Åhdén och JosefinEngman. Men framför allt tog vi SM-guld,klubbens första: Fredrik Bergström och JennyKarlsson besegrade Ola Molin och Täbys AnnaLundin i mixedfinalen! Dessutom vann Jennyoch Fredrik Nordiska Mästerskapen och Ras-mus gick till final i Swedish Open.Säsongen 1999/2000 inleddes med tränare

Bengt Brauns tragiska bortgång vilket gjort attträningen fick lösas mycket provisoriskt. Eftermycket ansträngning kunde klubben presenteraen ny tränare i Yusuf Jauhari från Indonesien.Ett stort tillskott till klubben då en världstränaremed asiatisk tränarsyn tillfördes klubben Vi gickåter till slutspel och mötte i kvartsfinal malmö-klubben Aura Efter seger med 5-4 på bortaplanoch 7-2 på hemmaplan blev det semifinal motTäby. Efter två förluster med 6-3 blev det återen bronsmedalj i SM-slutspelet. Detta år harytterligare två IFK-ungdomar gjort elitserie-debut: Emma Högberg och Mårten Persson.Höjdpunkten detta år var givetvis SM på hem-

maplan där vi skördade stora framgångar. JennyKarlsson tog två guld: i mixeddubbel med Fred-rik Bergström och i damdubbel med Anna Lun-din. Fredrik var nästan lika bra då han förutom

guldet i mixed tog silver i herrdubbel med Hen-rik Andersson. Ola Molin tog silver i mixed-dubbel med Johanna Persson.Säsongen 2000/2001 slutade vi på tredje plats

i norra elitserien (grundserien). I slutspelet be-segrades Aura med 6-3 hemma och 7-2 borta.Tyvärr blev det då favoriterna Fyrisfjädern somblev motståndare i semifinalen och där blev dettvå förluster med 3-6. För fjärde året i rad slu-tade vi på bronsplats. Den största prestationenunder året gjorde Fredrik Bergström och JennyKarlsson genom att som enda svenska spelaregå till slutspel bland de åtta bästa paren i mix-eddubbel på världsrankingen. I IndonesienOpen svarade Fredrik och Jenny för sin bästainternationella prestation hittills genom att gåtill semifinal. Vid SM i Täby försvarade Fred-rik Bergström och Jenny Karlsson sittmixedguld och Fredrik tog silver i herrdubbel.Ola Molin tog åter silver i mixed och RasmusWengberg tog silver i herrsingel.Säsongen 2001/2002 har inletts och klubben

kunde till seriestarten presentera en ny intres-sant damspelare från Indonesien. Det kommeratt bli intressant att följa elitlaget jubileums-säsongen 2000/2001.Denna beskrivning har kretsat mycket kring

elitserien eftersom vi prioriterar seriespelethögt. Med risk för att jag har glömt någon kanjag dock konstatera att elitsatsningen på senior-sidan gett ett nordiskt mästerskap, fyra SM-guldoch elva SM-silver, nio U22-SM-guld och sjusilver. Dessutom cirka 10 slutsegrar i SvensktGrand Prix etc, etc.Vi har sedan länge förverkligat målet ”att vara

en etablerad elitserieklubb med en stomme avegna spelare”. Vi slussar in nya spelare frånegna leden i serielagen. Äventyret fortsätter.....

28

Av Kurt Knutsson

Om någon för 10 år sedan sagt till oss att IFKUmeå badminton kommer att ha tre spelare iOS-truppen till Sydney år 2000 tror jag att demött en viss förvåning. I våra vildaste fantasierhade vi nog inte kunnat tro att det skulle varamöjligt men efterhand har det blivit mer ochmer verkligt i takt med spelarnas stora fram-gångar. Det är svårt att som ledare förstå hurbetydelsefullt det är för en enskild spelare attfå chansen att delta i ett OS. Tänk att få varamed vid invigningen och att få känna samhö-righeten med världens bästa idrottsmän! Detmåste vara en dröm för alla som håller på medidrott.Det är inte utan en viss stolthet som IFK Umeå

kan räkna in tre av sina spelare i denna exklu-siva skara som åker till Sydney. Vi som följtspelarna har hela tiden sett vilken vinnar-inställning Fredrik Bergström , Jenny Karlssonoch Rasmus Wengberg har. Detta är en egen-skap som kan räcka långt. Speciellt påminnsman om Rasmus intervju i Spela Badminton nr3/98 i serien om SBF.s mål om ett OS-guld2004. Där var Rasmus budskap ”varför väntatill 2004 när vi har ett OS 2000” !För IFK Umeå badminton är det oerhört värde-fullt att få tre spelare med i OS-truppen.

Den publicitet vi får för badminton kommeratt ge genklang hos ungdomar och det kommersäkert att bli kö till våra badmintonskolor. Upp-märksamhet kommer även att ge badminton-sporten välbehövlig reklam som ger oss bättreförutsättningar ur sponsorsynpunkt. OS är enav de få tillfällen där olika idrotter verkligenbrukar få chansen att visa upp sig ordentligt.Att vi sedan som klubb kan vara stolta över

spelarnas framgångar är bara bonus. Det är ettkvitto på att klubbverksamheten har varit ochär framgångsrik. Det arbete som lagts ner föratt få en egen hall och vår målmedvetna sats-ning på duktiga tränare har givit de yttre förut-sättningarna för att spelarna har kunnat kvalifi-cera sig till OS.Fredrik och Jenny gjorde en otroligt bra OS-

debut då de gick till åttondelsfinal i mixeddub-bel och förlorade mot slutsegrarna. Vi skakomma ihåg att Fredrik och Jenny är uttagna iSOK:s talangprogram med sikte på medaljer iAten 2004 och att de från SOK i första handdeltog för att skaffa sig erfarenhet. För Rasmusgick det inte lika bra då han förlorade i förstamatchen mot en spelare som han normalt skavinna över.

IFK Umeå klubben med tre OS-spelare

Från vänster: Rasmus Wengberg, Fredrik Bergström och Jenny Karlsson

29

Av Curt Eriksson

Ett tryck från de då otroligt expansivabadmintonskoloma i kommunens olika stads-delar samt från med flera serielag, i vardandevilka tränade i olika hallar, resulterade i densjälvklara slutsatsen:- VI MÅSTE FÅ EN EGEN HALL!!På den tiden trodde vi att vi FICK hallar. Menannat skulle vi bli varse. Kommunens resurserär begränsade, föreningarna skall själva byggaoch driva sina idrottsanläggningar. Möjligenkunde visst kommunalt bidrag erhållas. I dennaanda startade den dåvarande styrelsen för IFKUmeå Badminton sitt , som det så småningomskulle visa sig, mödosamma arbete med att fåen egen hall. I detta arbete deltog även perso-ner utanför styrelsen, som politiker i kommun-ledning och fritidsnämnd.Flera tänkbara och mindre tänkbara alternativ

skisserades. Det var tomten vid Hagaskolan, deli utbyggnaden av Sporthallen (som inte blev av),en tänkbar tomt längs Kolbäcksvägen (Carls-höjd hade många lovande badmintonspelare).Ett annat bett alternativ var del i utbyggnadenav IKSU:s sportcenter. Detta alternativ föll ef-tersom vi trodde att vi skulle försvinna in blandIKSU:s övriga stora verksamhet. I efterhand harjag dock avundsjukt sett alla cyklar som dagtidstår uppställda i många led vid Centrats entré.Det skulle också ha varit något för Badminton-stadion.Processen inleddes genom att en konsultgrupp

framtog en handling på vilken, anbud infordra-des från olika entreprenörer. Föga överraskandevisade det sig att det vi ville ha, hade vi inte rådmed. Prutningar, koncentration på badmintonoch ingenting ytterligare. Det stora genombrot-tet kom efter c:a 5 års sorger och bedrövelser.Vi fick en tomt på Ersboda, vi utlovades ett

kommunalt investeringsbidrag och vi fick enentreprenör som skulle bygga VÅR HALL tillen kostnad som vi trodde oss gå i land med.Det var i maj 1991 som kommunstyrelsens AU

beslöt att upplåta tomten Cementgjuteriet 2 tillBadmintonstadion Umeå AB, ett bolag varsaktiekapital kom från badmintonsektionen och

med IFK Umeå som ägare. Vår entreprenörSIAB hade redan satt igång sina arbeten. Tilljul stod lokalerna klara och stor invigningskedde i början av januari 1992. Därefter hardet rullat på, men den står där VAR HALL.Om man blickar tillbaka är det många enskilda

personer och händelser som bidragit till resul-tatet. Det är Bengt Jacobsson som fick fram enförsta handling att diskutera kring. Det är LageFällman som lotsade fram byggrätten. Det ärP-O Johanssonmed en aldrig si-nande energi somdrev på.Det är SuneNatanaelsson somsåg till att det blevav. Givetvis ärvissa aktiviteterviktigare än andramen det var lag-insatsen som av-gjorde. En starkklubb med mångastarka krafter.

Dessa förberedelser bidrog sannolikt till kom-munens investeringsstöd. Hur har det gått? Blevdet som vi hade trott och hoppats? Det sports-liga utfallet kan knappast bli bättre. Däremotvad gäller det ekonomiska utfallet finns det meratt önska. Jag som började inom badminton-sporten under 70-talet och följt IFK Umeåsverksamhet på nära håll finner i jämförelse medandra elitklubbar i landet att resultatet är impo-nerande. Klubben tillhör de främsta i landet; bratränare, bra spelare, bred ledarsida och en sundungdomsverksamhet. Hade vi varit där utanBadmintonstadion?Det senaste året har den ekonomiska verklig-

heten grinat oss i ansiktet. Förhoppningsvis ärden nu bakom oss och vi kan blicka fram motSM-guld exempelvis.

Badmintonstadion –en förverkligad utopi

Nuvarande VD förBadmintonstadionPer-Olof Johansson

30

Av Kurt Knutsson

IFK Umeås egen stolthet, nya Badmintonstadion invigdes officiellt 12 januari 1992 under UmeåVVS Open. Flera celebriteter fanns på på plats, däribland kommunstyrelsens ordförande Nils Hägg-ström som vid sidan av sitt tal även visade sina kvaliteter med racket i hand.Strax innan finalpasset i Umeå VVS Open skulle börja passade IFK Umeå på att officiellt inviga

nya Badmintonstadion. Ett fyrtiotal badmintonungdomar tågade in på centercourten med klubbensegen fana i spetsen och sektionsordförande Curt Eriksson överlämnade en guldracket till SuneNatanaelsson som tack för entreprenörens insatser i hallbygget,Natanaelsson lyckönskade alla dem som är inblandade i badmintonsektionen och hoppades att det

fortsatta drivandet av hallen kommer att flyta smärtfritt.

Samma lyckönskningar framförde även huvudstyrelsens ordförande i IFK Umeå, Knut Engman.”Jag har följt kampen för denna egna badmintonhall från idéstadiet och beundrar envisheten hosdem som gjort att anläggningen blivit verklighet”.Efter Knut Engman följde fritidsnämndens ordförande Lennart Johansson som på kommunens

vägnar framförde lyckönskningar och överlämnade blommor till Curt Eriksson. Sist ut på talar-listan var kommunstyrelsens ordförande Nils Häggström. ” Jag betraktar den här stunden somhistorisk”, förklarade Häggström och syftade givetvis på samarbetet mellan föreningslivet ochnäringslivet. ”Något som faktiskt IFK Umeå är först med. Ett pilotprojekt där alla parter torde blinöjda. Klubben får sin hall, företaget erhåller reklam och andra förmåner och kommunen kommerundan dyra kostnader”.Efter sitt avslutande tal kunde Häggström i andra försöket få över en bra serve.

Curt Eriksson överlämnar en guldracket till Sune Natanaelsson

Officiell invigning av Badmintonstadion

31

Av Ivar Söderlind

Redan vid IFK Umeås start 1901 togs bandy,som då kallades ”hockey”, upp på programmet.Man fick på kvällarna disponera UmeåSkridskoklubbs isbana nere på Umeälven därman hade ”fritt lyse”. Spelarnas färdigheter an-sågs inte vara så stora att man kunde utmanalag från andra distrikt. Föreningens medlemmarspelade i stället mot varandra och ”visserligenrök något ben emellanåt och bandybollen ser-verade ut ett blåöga då och då, men allt läktesoch under glammet och skämtet på förening-ens stamkondis glömdes alla besvärligheter”heter det i Umeåkamraternas festskrift från1921. Man hade under seklets första år ävenuppvisningar i bandy inför publik som”mottogos gynnsamt”. Följande notis är häm-tad ur Umebladet den 27 mars 1905: ”Uppvis-ning i hockey försiggick i går på skridskobanan,hvari ett 20-tal medlemmar av I.F.K. deltogo.Matchen blef så att säga oafgjord, i det att debåda lagen, blå och hvita, voro så godt somjemngoda samt slogo 3 mål hvardera. Den in-tressanta uppvisningen öfvervars av rätt mångaåskådare.” På grund av belysningsförhållandenaoch problemen att hålla banan snöfri och i ord-ning vid upprepat töväder (vattenbemängdisparkett) somnade bandyn snart in. Bandyspeli egentlig mening blev det sedan först på 1920-talet.

Bandy under 1920-taletNär man började med bandy igen 1922 och deföljande åren gick det knackigt för IFK. UmeåIK var det stora laget och blev länets första DM-mästare 1925. Vid en träningsmatch blev IFKutklassade med 1-14. ”Gråten var väl inte sålångt borta vissa gånger när åskådarnastråkningar voro särskilt obarmhärtiga” kan manläsa i IFK Umeås Minneskrift från 1941. IFKhade då en utmärkt landbana på Nytorget (därLänsstyrelsen nu ligger). Många skolungdomarnästan bodde på den banan och alla lediga tim-mar ägnades åt bandy och skridsko. Bandy-lagets bäste spelare vid denna tid och sedanbandyledare under många år var ”legendariske”konditorn Rickard Waller.

Bandy 1901-1966

IFK Umeå storlag i bandyÅr 1928 började IFK få ett ett riktigt bra laggenom flitig och rationell träning. Man bese-grade bandydebuterande Sandviks IK med 18-1 och slog meriterade Norrbyskär med 8-2.Genom Rickard Waller försorg hade laget för-stärkts med spelare från södra Sverige och 1930besegrades för första gången Umeå IK med”ljuvliga” 10-2. Samma år kom IFK upp i sinförsta DM-final där det blev förlust med knappa1-2 mot Sandviks IK. År 1931 var det dags förförsta DM-tecknet efter en dramatisk match motUIK på Kamratvallen i Holmsund. När UIKledde med 2-0 efter 20 minuter försvann bolleni en snödriva och en reservboll måste skaffasnere i samhället. När spelet kom igång igen ef-ter en halvtimme var UIK:arna inte sig lika ochIFK kunde utjämna till 2-2 innan full tid. Iförlängningen lyckades IFK sedan slå in seger-bollen.

Dominerade länsbandynUnder början av 1930-talet dominerade IFK denvästerbottniska bandyn och blev distriktmästarefyra gånger åren 1931-1935. LänslagsspelarenBirger Sandgren berättar i IFK Umeås Minnes-skrift 1951 om DM-finalen mot ärkerivalenUmeå IK 1933. Dagen före matchen träffades

Umekamraternas bästa bandylagBakre raden fr. v: Appelblad, S. Wallmark, B. Sand-gren, ”Gimo” Larsson, K-E Marklund, Herb. Petters-son.Främre raden fr. v: Å. Wikström, G. Modin, A. Fors-berg, M. Björkén, E. Nordström.

32

spelarna på stamfiket ”Linnea”, smidde planer,pratade taktik och lovade att kriga till sistablodsdroppen. Matchen gick av stapeln inför enfulltalig och begeistrad publik och efter enkämpamatch stod IFK som distriktsmästare med4-0-seger. I DM-finalen mot Skellefteå AIK1934 blev det IFK-seger med 5-1. Fjärde ochsista DM-segern för IFK Umeå kom 1935 dåRönnskär utklassades med 8-0 på bortaplan. Ilänslaget bildade IFK:arna stommen. I läns-matchen mot Västernorrland 1935 var sex avde 11 spelarna från IFK Umeå: Malte Björkén,Staffan Wallmark, Birger Sandgren, StaffanWallmark samt Stor-Gimo och Lill-Gimo Lars-son. Matchen gick på Gammliavallen på säm-sta möjliga is och slutade 2-2. De kommandeåren var IFK Umeå ytterligare tre gånger i DM-final men förlorade alla. Sista gången 1941 blevdet storstryk med 8-1 mot Skellefteå IF.

Storhetstiden var överIFK Umeås storhetstid i bandy var nu slut.Ishockeyn togs upp på föreningens program1943 och konkurrensen med den nya sportenblev ett allt större problem då de båda sporte-rna i stor utsträckning utnyttjade samma spe-lare. Bandyn i IFK Umeå bedrevs under de kom-mande 25 åren på en något mer blygsam nivå.Föreningen hade under 1950-talet ett mycketbra juniorlag som 1953 blev JDM-mästare. Ban-förhållandena på hemmabanan Gammliavallenvar under denna tid allt annat än gynnsamma.Jag saxar Ivar Johanssons ord ur årsberättelsen1960: ”Inalles ett 70-tal bandyvänner inom för-eningen - de flesta pojkar och oldboys - har fun-nit glädje i att leka med klubban och det rödanystanet inför några frusna åskådare de sönda-gar som det varit snöfritt och funnits skaplig ispå Gammliavallens annars rymliga bana. På

kvällarna har det tyvärr varitomöjligt att i den skrala belysningen där bedrivabollträning och och än mindre träningsspela.”IFK:s pojklag vann sin serie såväl 1961 som1962 och det senare året blev man också di-striktsmästare. IFK:s seniorlag deltog i 7-mannabandy 1962 och blev tvåa i serien efterLäroverkets lag. Slutomdömet i årberättelsen1962 var ”att intresset för den vackra bandy-idrotten är i stigande”. De kommande åren fö-rekom dock knappast alls någon bandy inomIFK Umeå (ingen verksamhet rapporterades iårsberättelsen). Bandyn fanns kvar som egensektion fram till 1966. Martin Lundström (IFKUmeås ordförande 1959-1976) berättar att fleraår under 1960-talet föreslog huvudstyrelsen attbandysektionen skulle läggas ned. Men varjegång då frågan togs upp på årsmötet motsattesig bandysektionens legendariske ordförandeIvar Johansson en nedläggning. ”Pip-Ivar” varIFK:are sedan barnsben (född 1901) och hade imånga år ett finger med i spelet i nästan alltsom rörde sig i föreningen som aktiv, ledare ochdomare. Han menade att bandyn inte kostadeföreningen många kronor och att det därför intefanns någon anledning att begära utträde ur SvBandyförbundet. Ivar fick sin vilja igenom årefter år. Inte förrän 1966 ansågs tiden vara mo-gen att begära utträde och sedan dess har ban-dyn saknats på IFK Umeås program.

FaktaBandyn fanns med på programmet då IFKUmeå bildades 1901.4 DM-tecken 1931-1935 och 4 DM-silver 1930,1936, 1937 och 1941.År 1966 begärde IFK Umeå utträde ur SvenskaBandyförbundet.

Ur gömmornaVästerbottensbandyn representerades på siffertipskupongen den 23 februari1941 med seriematchen Umeå IK - IFK Umeå.Siffertipskupongen upptog även vattenpolo! Bandymatchens resultat: 2 - 4!

33

IFK Umeå Bowlingsektion bildades den 7 au-gusti 1964. Den första styrelsen bestod av Jan-Erik Hildingsson ordförande, Ragnar Ceder-stam sekreterare, Axel Ederlöf kassör, BengtLöfström vice ordförande och Emil Öhgren vicesekreterare. Det var spelare från Skogskarlarnasoch Vattenfalls bowlingklubbar som tillsam-mans med IFK-are i andra bowlingklubbar bil-dade stommen i den nya sektionen. Första årethade sektionen 20 medlemmar.Verksamheten var livlig redan från början trots

en mager kassa. Man deltog i seriespel med både8-manna och 4-mannalag och arrangerade egnatävlingar. Tillsammans med BKS arrangerademan tävlingen Björkstabowling. När BKS ladener sin verksamhet 1968 flyttade medlemmarnaöver till IFK Umeå.Säsongen 1972/73 startade dambowlingen i

sektionen. Det var nio damer, de flesta fruar el-ler döttrar till herrar i sektionen, som bildadeett damlag.

Bowling 1964 –

SektionsordförandeJan-Erik Hildingsson 1964-67, Staffan Flordh1967-70, Kåre Holmberg 1970-77, Lars-OlaHöglund 1977-83, Lena Wahlberg 1983-87,Lars Öberg 1987-92, Olle Granvik 1992- juni2001, Astrid Waller juli 2001-.

HerrarHerrarna spelade från början i div III lokalt iUmeå. Säsongen 1967/68 förekom utbyte medSkellefteå och fr.o.m.1969/70 med Lycksele ochnågot senare även Örnsköldsvik.1973/74 vannIFK Umeå serien övertygande med 36 poängav 44 möjliga och gick därmed upp i div II somomfattade hela övre Norrland från Örnskölds-vik i söder till Kiruna i norr. Säsongen 1976/77vann IFK Umeå div II och gick därmed upp idiv I Övre Norrland.

Av Astrid Waller

Spelartruppen inför säsongen 1992-93Bakre raden: Örjan Högström, Staffan Flordh, Hans Andersson,Lars Ola Höglund, Jonas Brändström, Olle Granvik.Mittersta raden: Bo Appelblad, Richard Hagström, Roger Öberg, Håkan Everdahl, Robert Eriksson.Främre raden: Bo Fredriksson, Sture Johansson, Lars Öberg, Roger Carlsson, Per Höglund, Kurt Sandström.

34

Efter två säsonger i div I åkte man våren 1980ner i div II igen men lyckades våren 1981 ta sigtillbaka till div I för en säsong för att återigenspela div II fram till 1985/86. 1986/87 spelarherrarna åter i div I och håller sig kvar där tillsäsongen 1991/92 då man går upp i Nord-allsvenskan. Där gick det så bra att man fickspela i Elitserien 1992/93. Man slutade dockpå sista plats och resultatet blev ett stort hål ikassan!IFK Umeås herrar har sedan dess spelat i Nord-

allsvenskan och våren 2001 var det snudd påatt man klarat sig till Elitserien igen. Herrarnasklubbrekord för 8-mannalag är 7403.

DamerDamerna spelade de första åren enbart ireservlagsserien. Först 1975/76 kom damernamed i seriespel i herrarnas div III. Eftersom detinte fanns nog många damlag i övre Norrlandför en egen serie fick man spela i herrarnas divIII, varefter man spelade en Norrlandsfinal omen plats i SM-slutspelet. Damerna gick tillNorrlandsfinal fyra år i rad 1978 – 1981. 1980vann man Norrlandsfinalen och fick åka till SM-slutspel i Norrköping. Kanske berodde det påbristande rutin i större sammanhang att mankom på sista plats i SM slutspelet. 1983 fickdamerna en egen serie i Övre Norrland.

IFK Umeås damer har de flesta år placerat sigi mitten av serien. Från hösten 1999 spelar da-merna i herrarnas div I Västra eftersom det återi-gen finns för få damlag i Norrland. Efter vårsä-songen 1999 hade damerna bara 6 licensieradespelare kvar.

Det visade sig att Gimonäs damer var i sammasituation och efter diverse kontakter beslötGCK:s damer att gå över till IFK för att Umeå ialla fall skulle ha ett damlag i bowling.Första året placerade man sig fyra och andra

året vann man serien. År 2000 var IFK Umeåsdamer åter i SM-final! Laget spelade bra menblev trots det sist.Även 2001 var damerna i SM-slutspel men ty-

värr stämde inte spelet och det blev återigensista plats. Laget har också de två senaste årenvarit representerade i 3-manna SM men inte nåttnågon framträdande placering.Sju av damerna spelade SM-kval individuellt

2001. Förutom silver i 2-manna och brons i 4-manna gick tre damer vidare till SM-final. Ast-rid Waller tog en bronsmedalj i Old Girls klas-sen och Eva Häggqvist blev fyra i damklassen.Damernas klubbrekord för 8-mannalag är 6315.

UngdomarUngdomsbowling introducerades 1969/70 ge-nom att man arrangerade en ungdomstävling.Även andra klubbar startade upp ungdomsverk-samhet och en ungdomsserie kom till stånd.IFK Umeå har fostrat många duktiga ungdo-

mar. Fritt valt arbete i skolan lockade stora grup-per till bowlinghallen under slutet av 70-taletoch början på 80-talet. Några exempel på fram-gångsrika spelare som börjat sina bana i IFK ärAnders ”Linus” Öhman, Europamästare 2001och en av Sveriges absolut bästa spelare ochEva Häggqvist som varit både svensk mästa-rinna och Europamästarinna samt mångaelitseriespelare. IFK Umeå har ofta fått rollenav farmarlag för UIK och GCK. De två senastebidragen till UIK:s elitserielag är Erik Lidénoch Benny Bergqvist. Eva Häggqvist är docknu tillbaka i IFK Umeå.

VasautbyteBåde herrarna och damerna har utbyte med lagfrån Vasa. Herrarna fick ta över BKS:s utbytemed IFK Vasa hösten 1968. Sedan dess har manmötts 66 gånger. Veteraner i detta sammanhangär Stig Ole Granholm IFK Vasa som varit med57 gånger och Staffan Flordh IFK Umeå 51gånger.Damerna har sedan 1982 haft utbyte med VasaIS.

Bakre raden: Maud Granström, Maj-Lis Mörén,Ulla Höglund, Astrid Hane, Margit Öhman ochBritta AnderssonFrämre raden: Solveig Engdelius, Sylvia Johans-son, Ulrika Holmberg och Annica Jonsson

35

RiksmästerskapIFK:s Centralstyrelse anordnar varje år ett Riks-mästerskap för IFK:are över hela Sverige. IFKUmeå har under årens lopp haft många fram-skjutande placeringar. I årets Riksmästerskapslog damerna rekord i 4-manna med siffror somvar bättre än herrarnas rekord!

Interna tävlingarSektionen har ett antal traditionella interna täv-lingar. De som fortfarande spelas varje år ärklubbmästerskapet, klubbmixen och julskinkan.Första klubbmästare bland herrarna var AxelEderlöf och bland damerna Ulrika Holmberg.

Bowlingfakta1980 Damerna gick till SM-final för 8-mannlag och slutade på 5:e och sista plats.

1982 Eva Häggqvist gick till JSM-final. Slu-tade på 7:e plats. Eva Häggqvist gick till riksfi-nal i 70-iaden. Slutade på 8:e plats.Margit Öhman gick till riksfinal i Coca-Cola

Cup. Slutade på 7:e plats.

1984 Eva Häggqvist ingick i det 5-manna-lag som tog guld i Junior EM. Det blev även ensilvermedalj i 2-mannalag och en fjärdeplatsindividuellt. Eva Granström gick till riksfinal i70-iaden. Slutade på 13:e plats.Damerna till SM-final för 5-mannalag. Laget,

som bestod av Solveig Engdelius, MaudGranström, Ulrika Holmberg, Eva Häggqvist

och Margit Öhman, slutade på 5:e plats.

1985 Malin Gustafsson, Eva Granström ochEva Häggqvist tog SM-guld i 3-mannalag ochslog även svenskt rekord.

1986 Malin Gustafsson och Eva Granströmingick i det 5-mannalag från Umeå som vannriksfinalen i U-allsvenskan. Eva Granströmhade också det bästa snittet av alla spelare.Roger Carlsson blev trea i Sverigefinalen avBowliaden.

1987 Eva Granström fick guld i 3-mannaoch brons i 2-manna vid Junior NM.Eva Granström blev tvåa i riksfinalen av

Bowliaden.

1989 Eva Granström blev fyra i dam SM.

1990 IFK Umeå gick till slutspel i Stafettenmen lyckades inte nå någon högre placering.

1991 Roger Öberg, 12 år gammal, vannKnatteklassen i Stureby Ungdoms Tournamentoch tog i All Events-finalen totalsegern övermotståndare från junior och U23 landslagen.

1992 Herrarna gick upp i Elitserien.

1993 Erika Linder blev sjua i riksfinalen avGolden Cup och tvåa i Mix.

2000 Erika Fagerqvist blev fyra i JSMDamerna vann Norrlandsfinalen och gick tillSM-slutspel för 8-mannalag. Laget gjorde enbra insats med klubbrekord men det räckte ändåbara till en fjärde plats.Damerna kvalificerade sig för 3-manna SM.

Eva Häggkvist tog SM-guld i mixed.

2001 Damerna gick återigen till final både i8-manna och 3-manna men lyckades inte pla-cera sig.Eva Häggqvist, Erika Lidén, Veronica Ohls-

son och Pia Keyser tog silver i Dam- SM för 4-mannalag.Eva Häggqvist och Erika Lidén tog brons i

Dam-SM för 2-mannalag.Astrid Waller tog brons i Old Girls SM.Eva Häggqvist blev fyra individuellt i Dam-

SM.

36

Av Magnus Johansson

När IFK Umeå startade sin boxningssektion den2 mars 1942 hade boxningen i Umeå legat nerei mer än tio år. Dess närmaste föregångare varUmeå Boxnings- och Brottareklubb som star-tade 1925 och upphörde 1931. På den tiden vardet den kände IFK-ledaren Rickard Waller somledde träningen. Initiativet till en boxnings-sektion i IFK Umeå togs av E W Zingmark ochhan blev också dess förste ordförande. Redanfrån starten var det ett tjugotal grabbar som trä-nade flitigt under Acke Sundells ledning.

Två Norrlandsmästerskap och 12 DM-teckenFramgångarna lät inte vänta på sig och 1943vann Totte Hörnberg i bantamvikt IFK Umeåsförsta Norrlandmästerskap i boxning, en segersom han upprepade året därpå. Vid länets för-sta DM-tävlingar i boxning i Skellefteå 1944blev IFK bästa klubb och lade beslag på fyratitlar: Totte Hörnberg i bantamvikt, Hogga Wi-gren i fjädervikt, Manne Eriksson i mellanviktoch Uno Tjernell i tungvikt. Året därpå, då IFKarrangerade DM, blev det fem DM-tecken tillarrangörsklubben och 1946 tre titlar till IFK:sboxare. Detta var sista gången som DM i box-ning anordnades i Västerbotten.

Eldsjälen Arne FrånlundEldsjälen, promotorn och matchmakaren ArneFrånlund kom med i IFK Umeås boxnings-sektion i mitten på 1940-talet. Han drog igångverksamheten på riktigt allvar med Uno Tjernellsom omtyckt tränare. Många av klubbens aktiva kom via K4:s och

Boxning 1942 -

I20:s idrottshall till kamratföreningen. Detdröjde inte länge förrän IFK Umeå nådde storaframgångar i den nationella boxningsringen ochförst ut i raden av svenska mästare var Karl-Erik Norfall 1960. Han visade sig vara börjantill något riktigt stort för den framgångsrikaUmeåklubben. Under 1960-talet upplevde IFKUmeås boxningssektion en storhetstid där Ken-neth Israelsson var den störste stjärnan. Eftersitt genombrott med guld i junior-SM 1962följde Kenneth upp med fem stora SM, nord-iskt mästerskap, tre EM-starter och var inte långtifrån att komma med till OS.Tillsammans med Karl-Erik Norfall, Ivar Os-

carsson, Tore Andersson, Rolf Lingvall, RolfModig och Lars Dahlkar bildade KennethIsraelsson ett mycket starkt lag som utstråladeett gott självförtroende i boxningsringen.Under 1970- och 80-talen stod inte IFK Umeås

egna aktiva boxare i centrum. I stället ägnadeeldsjälen Arne Frånlund mycket tid och kraftåt att öka intresset för boxningen i Umeå ge-nom att arrangera landskamper och stjärn-späckade galor som fyllde både Umeå sport-hall och ishallen på Teg med tusentals åskådare.

1980-talet var galornas årtionde i boxnings-Umeå.Arne Frånlund, som fram till dess att han avledi mars 1993, hann med att arrangera ett 50-talstora galor hade alltid ett gott stöd och värde-full hjälp av den driftige kanslisten Mats Bäck-ström.

Fr.v: Karl-Erik Norfall, Kenneth Israelsson, IvarOskarsson, Lars Dahlkar och Rolf Modig.

Fr. v: Totte Hörnberg, Hogga Wigren,Manne Eriksson och Uno Tjernell.

37

Många av Sveriges namnkunniga amatörer ochblivande proffsboxare har visat upp sig i Umeågenom åren: Patrick Lumumba, George Cramnesedermera Scott, Lotfi Ayed, ShadrachOdhiambo, Håkan Brock, Jimmy Mayanya ochRoberto Welin.Men det har inte enbart handlat om blågula

hjältar i galaföreställningarna. Umeåpublikenhar även fått bekanta sig med toppboxare frånFinland, USA, Kenya, Ungern, Ryssland ochdåvarande Östtyskland, samt OS- och VM-box-are från de nordiska grannländerna. Efter ettstjärnspäckat 80-tal och galor på löpande bandvar IFK Umeå i början av 1990-talet tillbakatill vardagen igen. I träningslokalen i Umeåsporthall bedrevs en målmedveten men litenverksamhet. Efter Arne Frånlunds bortgång imars 1993 bestämde sig sonen Peter för att drivaverksamheten vidare.- Då var det endast en handfull boxare som

tränade hos oss, man kan säga att verksamhe-ten gick på lågvarv, berättar Peter Frånlund.Medan de få aktiva slog sina handskar mot

sandsäckarna och päronbollarna tog Peter Från-lund fram sina egna hårdhandskar. - Det pri-mära var att se över ekonomin som inte såg såbra ut just då, därefter se till att verksamhetenblev mer organiserad. Flera av galorna på 1980-talet gav en liten nettovinst, men det var ocksånågon gala som inte gick så bra, summerar Pe-ter Frånlund.

Flyttade från Sporthallen till RingsideNär Peter kom in i bilden riktades stor fokuse-ring på de egna boxarna, att erbjuda dem godaträningsmöjligheter. Intresset för boxning växtesig starkt i Umeå. Träningslokalen i Umeå sport-hall visade sig snart vara för liten för enboxningssektion med stor framtidstro.- Dessutom var vi tvungna att montera upp ochner ringen vid varje träningspass, vilket var slit-samt i längden. Det var den största orsaken tillatt vi bestämde oss för att skaffa något eget.Hösten 1996 flyttade IFK Umeå sin boxnings-verksamhet till den nya lokalen Ringside somär belägen vid strandleden i Umeå.- Redan 1995 var det bra tryck på vår verksam-het tack vare att det blev mer populärt att hållapå med boxerobics och boxercise. Det storaintresset gjorde att vi var mer eller mindretvungna att flytta till en egen ny lokal.

Under senare delen av 1990-talet har IFKUmeå utvecklats till en av Sveriges framgångs-rikaste boxningsklubbar.Tränaren, ledaren och eldsjälen Peter Frånlundberättar om hemligheten bakom framgångarna:- Nya träningslokalen har betytt oerhört mycketför oss, plus att boxningen idag har blivit merpopulär än vad den varit tidigare. Det finnsmycket som ligger bakom det, men jag tror attdet har att göra med att klimatet har blivit hår-dare där ute, säger Peter och tittar ut genomfönstret.

Framgångarna under 1990-talet började medspanjoren Gonzalo Ammunariz som blevsvensk mästare i supertungvikt 1994.- Han var vår stora fixstjärna som banade vägför många av våra andra boxare. Det var syndatt inte Gonzalo stannade hos oss längre, utan istället valde att flytta till Enköping för att satsapå rugby.

Tjejer satsar på boxningBoxningen är starkt förknippad med män, menhos IFK Umeå gavs det stort utrymme för tjejeratt målmedvetet satsa för att bli något. MariaOlsson var klubbens första damboxare ochlyckades ta brons vid SM 1995. Det var fram-för allt genom den nya vågen boxercise somIFK Umeå rekryterade sina tävlingsaktiva, ta-langer och framtidslöften som ville mer än attbara träna boxning. Under 1990-talet nådde IFKUmeå mycket stora framgångar. Erik Johans-son, som fostrades i IFK Umeå men som se-nare bytte klubb till Örnsköldsvik, vann junior-

Gonzalo Amunarriz

38

SM 1992. Simon Strandberg tog guld i junior-SM 1995 och ett år senare fick IFK Umeå be-kräftat att deras satsning på ungdomar bär fruktnär Paul McCarthy och Rickard Lindström vannvarsitt guld i diplom-SM i Sjöbo.Men detta var alltså bara början på något rik-

tigt stort för IFK Umeå, som var en av landetsmest dominanta klubbar under slutet av 1990-talet, där vi konstaterar att Erika Långström,Mikael Nygren och Thomas Ljungberg alla harblivit svenska mästare på seniornivå. Dessutomblev tränaren Peter Frånlund utsedd till ”Åretstränare” inom svensk boxning säsongen 1998/99.

- Men jag har haft god hjälp av mina kollegor,det är inte bara ett enmansverk. Hussein Günez-Lindvall och alla andra tränare i klubben harbetytt oerhört mycket för vår verksamhet, sä-ger Peter Frånlund. I slutet av det framgångs-rika 1990-talet bestämde Peter Frånlund sig föratt bygga vidare på det som hans far, Arne Från-lund, under 1980-talet engagerade sig så starktför.

BoxningsgalorI mitten av mars 1999 arrangerade IFK Umeåsboxningssektion en gala på ett av Umeås nöje-ställen under namnet ”Knock-Night” därkamratföreningens egna tävlingsaktiva ställdesöga mot öga med den nordiska eliten.- Vi såg galan som en avslutning på säsongenför våra egna boxare. Det hade naturligtvis va-rit större att kunna arrangera en gala med

Två generationer FrånlundOvan: Arne FrånlundTill höger: Peter Frånlund

fixstjärnor som George Scott eller någon an-nan toppboxare, men vi anser att det är vikti-gare och framförallt roligare att satsa på vårteget material, berättar Peter Frånlund.Och det är också det som gjort IFK Umeå till

en av Sveriges framgångsrikaste boxnings-klubbar.Men det är inte bara i den nationella boxnings-

ringen som IFK Umeå gjort resultat i absoluttoppklass. Steven Musisi, född 1982, blev i slu-tet av 1990-talet uttagen i det svenska ungdoms-landslaget och nådde kvartsfinal i ungdoms-EM1998. Därefter följde ett par stora internatio-nella landslagsuppdrag för Musisis del. I junior-EM i Kroatien 1999 slutade han på tredjeplatsoch förra året gick Steven vidare till kvartsfi-nal i junior-VM i Budapest.- Steven är den av våra boxare som lyckats bästinternationellt i modern tid, konstaterar PeterFrånlund och noterar att även Thomas Ljung-berg, Erika Långström, Paul McCarthy har fåttförtroendet i den blågula svenska dräkten un-der det senaste årtiondet.I IFK Umeås boxningsstall finns många ta-

langer som gör stora framsteg. Bland andra hit-tar vi Alexander Papacosta, Hanna Långström,Mateo Sandgren och Jonis Abdulkadir, som un-der det senaste året nått toppresultat i diplom-,nybörjar- och ungdoms-SM, framgångar somnaturligtvis lovar gott inför framtiden.

39

Av Ivar Söderlind

De första cykeltävlingarna började arrangeras iSverige på 1880-talet men inte förrän 1903 vardet enligt tillgängliga källor dags för den förstacykeltävlingen i Västerbotten och sträckan var5000m. Den arrangerades av IFK Umeå, somhade cykel med på programmet redan vid bil-dandet 1901. Andra försöket gjordes 1905 dådistansen utökats till 13 mil, Umeå-Nordmalingfram och åter! Segrade gjorde IFK Umeås ADegerman på 6 tim 21 min 1/5 sek i synnerli-gen dåligt väglag. ”Verkligen bra gjort” hettedet i IFK Umeås Festskrift 1921.

Skidåkaren Arvid Dahlbergsegrade på cykel 1913Sedan vilade cykelsporten till 1913 då IFK”gjorde en ansats att få denna trevliga idrott iropet”. Tre tävlingar anordnades på 30, 50 och75 km och segrare blev alla gångerna IFKUmeås duktige skidåkare Arvid Dahlberg. Hanssegertider på respektive distans var 55 min, 1tim 40 min och 2 tim 20 min. Arvid från Kassjövar Västerbottens förste svenske mästare på påskidor. Han vann SM på 60km både 1914 och1915. Det berättas att han var en stilig typ påskidor, som brukade tävla i vit stärkskjorta ochofta använde vita glacéhandskar för att få bättregrepp om stavarna. Efter 1915 drog han sig till-baka från tävlingsbanorna (frånsett ett enstakaskidlopp 1919) och ägnade sig åt sitt hemmanpå Öhn.

Premiär för DM 1917De kommande åren anordnades några cykel-tävlingar ”med glesa startfält, dåliga resultatsamt utan betydelse”. År 1917 var det premiärför DM och segrare på 10 km var J Backman,IFK Umeå med tiden 17 min 12.6 sek. På 100km premiärsegrade den kände idrottsprofilenBerndt Lundstedt, också IFK Umeå. Han toggod tid på sig, segertiden var 4 tim 9 min och37 sek. Berndt var vid denna tid 20 år gammaloch blev under 1920- och 1930-talet legenda-risk idrottsledare och fotograf. I de flesta idrot-ter var han ledare och instruktör.

Inga DM 1918-1925Intresset för cykelsporten var fortfarande mini-malt och utvecklingen i denna idrottsgren då-ligt. Inga DM arrangerades 1918-1924 men1925 var det dags för nästa DM-seger för IFKUmeå. Det var Rudolf Aronsson som segradepå 100km med tiden 3.28.45. Från och med1927 började DM på cykel arrangeras varje åroch framgångarna för IFK Umeå fortsatte. Ed-vard Aronsson, IFK Umeå segrade på 100kmtre år i rad innan Artur Häggblad dök upp påarenan. Tegssonen och fyrfaldige Vasalopps-segraren vann 1929 både på 10 och 50 km förjuniorer. Han var ju en självplågare av Gudsnåde och tyckte om cykeltävlingar där de togemot. Arthur var 1930-talets dominant på cy-kel i länet med sex raka DM både på 10 km och100 km åren 1930-1935. År 1934 tävlade hanav någon anledning för Tegs SK och alla öv-riga år för IFK Umeå som var länets domine-rande cykelklubb fram till 1930-talets mitt. To-talt under åren 1917-1936 vann föreningenscyklister 17 individuella och 12 lag-DM på10km och 100km.

Vid 1930-talets mitt var IFK Umeås storhettidpå cykel över och föreningen lade ned ned verk-samheten 1939. Tegs Sportklubb och nykom-lingen Gimonäs Cykelklubb tog vid denna tidöver den nu snabbt växande cykelsporten.

FaktaCykel fanns med på programmet när IFK Umeåbildades 1901.17 individuella DM-tecken och 12 lag-DM på10km och 100km 1917-1936. Meste DM-vin-nare är Arthur Häggblad med 10 individuellaDM-tecken för IFK Umeå 1930-1935.IFK Umeå lade ned cykelsporten 1939.

Cykel 1901 - 1939

40

Fotboll 1902 -

Fotbollen i Västerbotten och i IFK Umeå haranor från sekelskiftet. VästerbottensFotbollsförbunds förste ordförande blev den le-gendariske fotbollsspelaren i IFK Umeå, JohnR Sandström, i fotbollskretsar kallad Zanke 1.Innan han blev ordförande hade han sköttfotbollsverksamheten inom länet. Han beteck-nas som fotbollens apostel i Västerbotten. IvarJohansson IFK Umeå blev också invald i sty-relsen när Västerbottens Fotbollsförbund bilda-des 1924. Han kom att bli en drivande ledare iIFK Umeå under många år. Han var inte enbartintresserad av fotboll utan alla idrotter inom för-eningen fick hans stöd. Organiserade fotbolls-tävlingar förekom från 1916.En tävling som det stod glans om, var turner-

ingen om Berska statyetten, kanske det mest ef-tertraktade fotbollspriset. Sedan priset innehaftsav I20, K8, Läroverket, Norrbyskär och Hörne-fors, erövrades det för alltid år 1919 av IFKUmeå efter tre raka segrar. 1919 spelades enlänskamp i Umeå mot Norrbotten. I detta läns-lag deltog åtta spelare från IFK Umeå, nämli-gen Teodor Grahn, Ragnar Grahn, John R Sand-ström, Birger Nordbrandt, Knut Eriksson, Ge-org Ståhlbröst, Karl Edlund och Ivar Vidman.De tre övriga var från Skellefteå IF och Skär-gårdens IF. Länslaget vann med 3-2. Aldrig se-nare har IFK haft med så många spelare i läns-laget samtidigt. Ett stiligt rekord.IFK Umeå var 1925 med om en unik sak. Ställ-

ningen i serietabellen efter sista matchen varatt alla fyra lagen hamnade på samma poäng.Slutställningen i serien blev:

Hörnefors 6 3 0 3 13-11 6UIK 6 2 2 2 10-9 6IFK Umeå 6 2 2 2 9-10 6Norrbyskär 6 3 0 3 10-12 6Tidernas jämnaste serietabell?

Spel om stora DM började för fotbollens del1910. IFK Umeå vann DM 1916-1920 och 1925och 1926. Man kan säga att IFK Umeå domi-nerade fotbollen i Västerbotten denna tidspe-riod. Under 30- och 40-talen kom dock en

period när fotbollen i IFK Umeå inte höll såhög klass.Men föreningen hade i regel med tre lag varje

säsong. 1939 vann IFK Umeås juniorlag serienmed följande spelare: Yngve Andersson, ArneMohlin, Axel Noreus, Erik Nordin, OlleAhlman, Karl-Johan Appelblad, Pelle Isberg,Gustaf Sandgren, Alf Westman, Bertil Olofs-son och Anders Carlsson, lagledare var DavidJonasson. I slutet på 40-talet och början på 50-talet började fotbollen i IFK Umeå visaframfötterna igen. 1951 visade laget att de villevara med i serietoppen.IFK Umeå hade då fått ett antal spelare med

mycket god standard; Lars-Thure Jonsson, Bo-ris Boman, Bertil Boström, Tore Wikström,Bertil Jensen och Sören Nilsson. Detta med-förde att vissa spelare värvades av andra klub-bar i Umeå-området: Lars-Thure Jonsson tillIFK Holmsund, Bertil Boström till Sandåkernoch Sören Nilsson till Sandvik. Det gällde nuatt börja bygga upp ett nytt lag och 1955-56 varIFK Umeå åter med och kämpade om serie-segern i div IV södra. Efter en olycklig höst-omgång spurtade man friskt på vårkanten ochhade så när passerat Obbola, ”den ständigatvåan”. Sandåkerns SK vann serien.

Av Rolf Johansson

IFK Umeå 1952Övre raden fr. v: Curt Abrahamsson, Erik Nordin,Lars-Thure Jonsson, Bertil Jonsson, Boris Bohmanoch Lasse Grundberg.Nedre raden fr. v: Erik Sjöström, Affe Westman,Pelle Lundström, Sören Nilsson, Egil Hammarstedt.I bakgrunden Zanke 1 och Ivar Johansson.

41

Säsongen 1956-57Innan IFK hade bärgat segern i sin grupp hölls spänningen vid liv på ett sällsynt sätt. När tvåmatcher återstod av spelåret hade inte mindre än sju klubbar segerchans och lika många hotades avnedflyttningsspöket, men IFK redde upp situationen genom att klart besegra Storuman. Laget spe-lade 1-1 mot farligaste konkurrenten Gunnarns IK i en svår bortamatch för att till sist vinna sistamatchen över IFK Rundvik. Det blev till sist två namnkunniga skidklubbar från div IV som avan-cerade till div III. I den norra serien blev det skidklubben Vargarna Byske och i den södra serienIFK Umeå. Lagets stora tillgång var familjen Johan och Göta Jungdalen. Johan som ordförandeoch Göta som materialförvaltare. Lagledare Arne Frånlund och spelande tränare Rolf Johansson.IFKs bästa spelare var tekniske innern Boris Boman, de skottfarliga och snabba spelarna Lars-

Thure Jonsson och Rolf Johansson samt brytsäkra centerhalven Leopold Jighage. Denne värvadesav GIF Sundsvall. Där utvecklades han och blev en mycket bra spelare i allsvenskan.

Säsongen 1957-58.IFK Umeå spelade i div III Mellersta Norrland och orkade inte hålla sig kvar utan fick ta klivettillbaka till div IV. Men i skytteligan klarade Rolf Johansson av att göra 25 mål och Lars-ThureJonsson 22 mål.

Säsongen 1959Striden mellan topplagen Obbola IK och IFK Umeå var oviss in i det sista. Men Obbola drog detlängsta strået och blev seriesegrare. Att IFK hade bra spelare visade sig i att föreningen fick medtvå spelare i länslaget. Rolf Johansson spelade i matchen mellan Ångermanland och Västerbottenoch målvakten Matti Jokinen i matchen mellan Västerbotten och Norrbotten.

Rolf Johansson gör mål på Obbola 1960

42

Säsongen 1960IFK Umeå lyckades nu åter vinna div IV. Seriefinalen mot Sorsele vann IFK övertygande med4-0 och därmed var avancemanget klart. IFK svarade för en förträfflig målkvot. 46-5 efter 14matcher. De fem baklängesmålen tyder på en god målvakt, Matti Jokinen. Han var också lagetsstraffläggare och slog in fyra mål.

Säsongen 1961IFK var åter tillbaka i div III. Laget gjorde en mycket fin säsong och placerade sig som femte lag.Dessutom vann IFK Umecupen mot Gimonäs med ett drömmål av Dan Andersson.

Säsongen 1962Säsongen blev mycket hård för IFK. Tre lag skulle flyttas ner till div IV och inför sista spel-omgången var fyra lag inblandade i nedflyttingsstriden. Det var IFK, Umeå IK, Alfredshems IKoch Sandslåns IK. IFK tog sig samman och vann den sista matchen mot Sandslån med hela 7-1.Kontraktet var räddat.

Säsongen 1963IFK hade inte det spelarmaterial som erfordrades för att hålla sig kvar i div III. Centerhalven BertilNilsson hade värvats av Gimonäs CK och spelarna Lars-Thure Jonsson, Kjell-Ivar Jonsson samtmålvakten Hans Algotsson slutade. Deras ersättare kunde inte helt fylla luckorna.

Säsongen 1964Föreningen satsade nu hårt för att komma tillbaka till div III. Sören Hedman från IFK Holmsundknöts till föreningen som spelande tränare. Seriesegern bärgades med sex poäng och IFK var åter idiv III. Sören Hedman och Rolf Johansson var de drivande krafterna bakom verket. Sören Hedmanvar till ovärderlig nytta med sin rutin och spelskicklighet.

Säsongen 1965IFK kom väldigt väl förberedda till premiären i div III. Laget hade fått en mycket bra förstärkningi Sören Lindgren från Norsjö. När sluttabellen för säsongen redovisades hade IFK belagt en heder-sam sjätteplats. Tyvärr värvades målvakten Lars-Gunnar Jungdalen av Sandåkerns SK. Han blevsenare målvakt i GIF Sundsvall som spelade i allsvenskan.

Säsongen 1966Det andra året i div III blev mycket hårt för IFK. Laget gjorde många fina matcher med bland annatsegrar över Gimonäs CK, Norsjö IF och Skellefteå AIK, men det skulle visa sig att detta interäckte. I sista spelomgången var fyra lag inblandade i nedflyttningsstriden. IFK mötte Obbola påhemmaplan och vann med 3-2. Norsjö som också var inblandad i nedflyttningsstriden hade borta-match mot Byske IF. Norsjö vann med 3-2 och kom på samma poäng som IFK, men hade bättremålkvot. IFK fick lämna div III.

Säsongen 1967Denna säsong blev det tre topplag i div IV. Sandvik, Sörmjöle och IFK. Sandvik kom till sist att dradet längsta strået, trots att IFK besegrat både Sandvik och Sörmjöle. IFK gjorde 56 mål undersäsongen.

Säsongen 1968Denna säsong blev mindre lyckad. Laget spelade okoncentrerat. Man låg en kort tid i serietoppenoch slutade på fjärdeplats.

43

Säsongen 1969Div IV blev mycket spännande. Tegs SK vann med en poäng före trean Vännäs AIK. Seriesegernhade kunnat räddas genom seger över Teg i sista spelaromgången men kamratgänget orkade baramed 1-1. IFK ledde med 1-0 i 70 min, men då kvitterade Teg och blev seriesegrare.

Säsongen 1970Spelåret blev från början mycket lyckosamt för IFK. Efter våromgången ledde laget serien. Likasåefter elva omgångar. Men tyvärr blev fyra nyckelspelare skadade och laget fick svårt att hävda sig.Hade man slagit Bjurholm borta i sista serieomgången hade man vunnit serien. Bland annat slogIFK bort en straff. Uttrycket ”Bollen är rund” stämmer verkligen in i detta fall. Seriesegrare blevTäfteå IK.

Säsongerna 1971-79Nu kommer en period där IFK spelar i div IV södra Västerbotten med olika resultat. Placeringarnai serietabellen ligger mellan 4:a och 11:a. 1974 var IFK nära att vinna serien med samma poäng(31) som Lycksele IF och Umedalen men med sämre målkvot än dessa lag. 1979 blir en misslyckadsäsong och IFK får lämna div IV.

Säsongerna 1980-82Dessa tre års spel i div V gav resultaten en nionde placering och två femteplaceringar.

Säsongen 1983IFK:s strävan att åter komma till div IV lyckades denna säsong. Laget vinner serien före Spölandoch Furunäs/Bullmark.

IFK Umeå a-lag 1987. Bakre raden fr. v: Rolf Johansson, tränare Manfred Sass, Jonas Pekkonen, GregerJonsson, Peter Bäcklund, Anders Rundqvist, Erik Wikner, materialförv. Bosse Israelsson och lagledare ÅkeBjurman. Mellersta raden fr. v: Roger Sandqvist, Peter Fors, Per Johansson, Peder Bjuhr, Rolf Svedlert ochRickard Norberg. Främre raden fr.v: Patrik Nordgren, Jörgen Brännström, Lars Jörlemo, Mikael Hultman,Peter Törnqvist, Nicklas Bjurman, Ronny Brännström och Christer Jonsson.

44

Säsongerna 1984-89IFK är tillbaka i div IV och blir ett stabilt lag under dessa år. Placeringarna varierar men IFK-fotbollen satsar på en bred ungdomsverksamhet och strävar också efter att få ett damlag. 1985 harIFK med ett damlag i div IV södra, tyvärr bara kvar i seriespelet ett år. Andra föreningar i högredivisioner värvade våra bästa damer. 1989 blev ett lyckat år för U21-laget som vann sin serie. P 74gjorde en mycket fin säsong och vann sin kvalgrupp till pojkallsvenskan.

Säsongen 1990Det blev ett lyckosamt år för IFK. Föreningens ungdomssatsning gav resultat. Framgången resulte-rade i att pojkar 16 år spelade i pojkallsvenskan. De vann sin serie och gick vidare till pojk-SM.Inget lag från Västerbotten eller Norrbotten hade gjort detta tidigare. Tyvärr blev IFK utslaget avSolna AIK med 0-1.

Säsongen 1991-1992IFK spelar i div IV och fortsätter att bygga upp sitt lag. Laget måste bli mer stabilt under en helsäsong för att kunna vinna serien.

Säsongen 1993IFK vinner div IV före Åsele IK. Lagen har samma poäng men IFK vinner på bättre målkvot. Detvar tuffa tag under hela serien om div III platsen. Segermarginalen blev 2 plusmål efter 22 matcher.En tuff och knivskarp serie. Tränaren Åke Sandgren hade åstadkommit ett suveränt resultat medsitt arbete.

Säsongen 1994IFK spelar i div III och det fantastiska inträffar nu att IFK vinner div III norra Norrland en poängföre Bodens BK samt med en så fin målkvot som 48-18. IFK hade en bred trupp och en hög klasspå spelarna. Bäste målskytt Joakim Nordin gjorde 15 mål och var lagets största profil. IFK hadeockså för andra gången ett damlag i seriespelet, div V södra och vann serien före Obbola. Ettmycket stort fotbollsår för IFK.

Säsongen 1995Säsongen i div II Norrland blev mycket tung för IFK. Avancemanget från div IV till div III och tilldiv II hade gått för fort. Laget hade behövt spela minst en säsong till i div III. Då hade ävenfotbollssektionen hunnit följa med vad beträffar ekonomiska resurser och en bättre organisation.Laget slutade på 11:e plats och det blev nedflyttning till div III. IFK:s damlag lyckades bra i div IVsödra. Det tog en hedrande andra plats. Ungdomslagen inom IFK fortsatte att öka i antal och place-rade sig mycket bra i serier och cuper.

Säsongen 1996Spelet i div III skulle visa sig inte bli lätt för IFK. Andra lag i Västerbotten, Medelpad och Norrbot-ten visade nu stort intresse för våra spelare. En stor förlust var när IFK Luleå värvade JoachimNordin. Målvakten Christer Jonsson gick till IFK Sundsvall. IFK placerade sig i serien på kvalplatsoch måste möta andra lag för att få spela i div III. Laget klarade inte av kvalspelet utan degradera-des till div IV. Damlaget spelade i div IV södra. Laget tog en fjärde plats i serien och möjligheterfinns att utveckla laget. Utvecklingslaget vann sin serie.

Säsongen 1997-98A-laget spelar i div IV södra. De äldre spelarna har slutat och IFK måste börja om och spela in ettyngre lag. Men tyvärr klarar inte laget av detta utan flyttas ner till div V. Men det som glädjer är attungdomsverksamheten ökar och lagen når fina resultat. Det görs ett mycket bra arbete av ungdoms

45

tränarna och föräldrarna. 162 pojkar och 34 flickor håller våra ungdomsledare igång under året.För damlaget blev det en tung säsong. När fyra omgångar återstod av seriespelet måste laget dra sigur serien.

Säsongen 1999-2000IFK spelar i div V. Nu börjar uppbyggnaden av ett nytt lag. De unga spelarna från ungdoms-verksamheten måste få sin chans i A-laget.IFK arbetar också hårt för att göra ett IFK-centrum utanför Umestan. Föreningen har skrivit ett

treårigt avtal med Umeå kommun angående Vildmannavallen samt del av ”Västra gipen”. Föräld-rar och ledare har även anlagt två stora gräsytor på ”Västra gipen”, norr om fotbollsplanen, vilketblir fina planer för våra ungdomslag.IFK:s ordförande Knut Engman, Bo Axelson, Rolf Johansson, Åke Bjurman och ungdomsledaren

Reidar Rova har lagt ner ett fint arbete med att förverkliga detta. Utan föräldrarnas ochungdomstränarnas medverkan hade detta inte gått att genomföra.Arbetsgruppen har också skrivit ett avtal på fem år med Umestan angående en byggnad intill

fotbollsplanen som blir kanslilokaler och klubbrum.

Följande medlemmar har nedlagt att värdefullt arbete för fotbollen i IFK Umeå:

20-talet till 50-taletJohn R SandströmGottfrid HaglundIvar JohanssonDavid JonassonFolke Jörlen

1950-1970Ivar JohanssonSixten Jonsson ”Blombacka”Arne FrånlundJohan JungdalenGöta JungdalenÖsten NordellKarin NordellTorbjörn BerglundSune ÅströmRolf JohanssonÅke Bjurman

Situationsbild från match mot SandviksIK 1917. 12 - 0Zanke 1 har just nickat bollen förbi denframrusande målvakten. ”Bigge” Nord-brandt står i ”boxarpose”.

1971-2000Åke BjurmanRolf JohanssonGöran BerggrenBo Rune IsraelssonPeder ÅngströmMartin ÅströmJon KjellssonOla WallgrenBo ForsgrenAnita Oscarsson

Harry Karlsson är anställd på IFK:s kansli fr. o. m.hösten 2001. Han kommer huvudsakligen att ar-beta för fotbollssektionen. Harry har represente-rat ett flertal fotbollsklubbar i umeåområdet. På fri-tiden är han ungdomsledare för P 89 Esboda SKsamt materialförvaltare för Björklövens P 89 lag.

Ny medarbetare på kansliet

Harry Karlsson

46

Av Ivar Söderlind

Redan när IFK Umeå bildades 1901 fanns frii-drott (allmän idrott) med på programmet ochvar vid sidan av skidor den stora idrotten undermånga år. Bland hästtramp och grästuvor trä-nade och tävlade då IFK:s friidrottsmän på K8:s ridfält. Genom alla år sedan dess har IFKUmeå varit en av Västerbottens (826 DM-tecken) och Norrlands ledande friidrotts-föreningar. Även på nationell nivå har fören-ingen haft framgångar med totalt 27 erövradeSM-tecken av friidrottare tävlande för IFKUmeå under åren 1957-1992.

Den första tävlingenDen första tävlingen i friidrott i länet arrang-erade Umeå idrottsförening på K 8:s ridfält den10 augusti 1902. IFK Umeå dominerade i hopp-grenarna och vann totalt fem av de tio grenarsom avgjordes. ”Resultaten voro ej så glän-sande, men anmärkas bör, att alla banor vorouppblötta och förstörda af föregående dagarsihållande regn, ofullständig träning, brist på tek-nik, samt kommer så en viss nervositet vid dessaförsta täflingar i allmän idrott, så måste manerkänna att resultaten voro medelmåttiga i för-hållande till andra, uppnådda på andra orterinom Sverige.” (Ur VästerbottensIdrottsförbunds Årsbok 1910).

Segrarna i premiärtävlingen:Höjdhopp: Anders Hellström, IFK Umeå 145cm.Stavhopp: Bengt Grahn, IFK Umeå 245 cmLängdhopp: Herman Turitz, IFK Umeå 484 cmTresteghopp: Ernst Blomberg, IFK Umeå 1020cm.Löpning 100 m: Hjalmar Edström, UmeåIdrottsförening 12 1/5 sekLöpning 500 m: Hjalmar Edström, UmeåIdrottsförening 91 1/5 sekLöpning 5000 m: Alfred Sandström, UmeåIdrottsförening (resultat saknas)Kulstötning: O Sandberg, Umeå Idrottsfören-ing 16.46 mDiskuskastning: J Åman, Umeå Idrottsförening27.25 m

Stafettlöpning: IFK Umeå 52 2/5 sek.

En träningskvällFöljande dråpliga skildring av Ernst Blombergfrån en träningskväll visar hur det kunde gå tilli början av seklet:” Idrottsdräkten, som en delav oss anskaffade, väckte stort uppseende. Upp-träda halvnakna. Idrottsdårar. Det var allt, vadvi var. Här ett minne från en träningskväll. Våralångdistansare tränade fram över K 8:s ridfältmot Tvärån och vidare samt tillbaka vid Tvärå-bron efter stora landsvägen fram till Normans iYtterhiske där de hoppade från vägen till fältet.Lasarettet med sin sinnesslöavdelning var dentiden belägen på gamla platsen mitt för gamlakyrkogården (efter Storgatan väst på stan, minanmärkning). Av våra gossar voro en del iblandoss endast klädda i kalsonger och skjorta i bristpå idrottsdräkt. När de denna kväll kommo framtill Tväråbron hade de framför sig en gumma.När hon vänder sig om, vid ljudet av pojkarnasflåsande, och fick se dessa i idrottsdräkt ochValle Bjuström i kalsongerna, då tog hon Gud ihågen, drog upp den tidens långa kjol överknäna och ila undan för glatta livet, högljutt till-kännagivande att idioterna från lasarettet kom-mit lös. Det hör till saken att gumman höll gottundan för pojkarna. Men man förvånar sig inteöver att de voro handikappade av skratt, vilketdenna kväll aldrig ville taga slut, när gummanssprinterlopp demonstrerades.”

Årliga tävlingar på K 8:s ridfältDe kommande åren anordnade IFK Umeå till-sammans med Umeå IF tävlingar i friidrott, all-tid på K 8:s ridfält. Det var vanligt att grenarsom gång, brottning och cykel ingick i tävlings-programmet. År 1903 på hösten arrangeradeIFK tävlingar i friidrott och 5000m på cykel.Detta år”blef den allmänna idrotten något ef-tersatt. Resultaten blefvo i det närmaste de-samma som föregående år”, heter det i Väster-bottens Idrottsförbunds årsbok 1910. Med bör-jan 1904 och några år framåt anordnades enstadsmatch mot Sundsvall och de båda städernatävlade om epitetet Norrlands bästa stad i all-

Friidrott 1901 -

47

män idrott norr om Gävle. Sedan friidrotten varavklarad avslutades tävlingarna alltid med enfotbollsmatch - tala om drygt tävlingsprogram.För Umeås färger tävlade bland annat AxelBäckman, IFK Umeå som i flera år hade hårdaduster med Sundsvalls Gunnar Rönström om”all-round-priset”, dvs tävlingarnas bäste sam-manlagt. Den 25 man starka truppen brukaderesa till Sundsvall med ångbåt.

I augusti 1904 inbjöd IFK Umeå och UmeåIdrottsförening till friidrottstävlingar på K 8:sridfält i 12 grenar och dessutom brottning. To-talt gjordes 37 starter. ”Resultaten började härspringa upp ganska afsevärdt” enligt Idrotts-förbundet Årsbok. Det stora namnet var än engång Axel Bäckman som segrade i samtligahoppgrenar med följande resultatserie: trestegs-hopp 11.24, höjdhopp 150, längdhopp 544 ochstavhopp 260. Vissa av resultaten förbättradesåtskilligt vid nästa tävling i september. Även1905 var det bra intresse för friidrott och detpresterades bättre resultat än tidigare år, fortfa-rande med Axel Bäckman som den bäste totaltsett. Startavgifterna vid dessa tävlingar var i sta-fettlöpning en krona per lag och i övriga grenar25 öre. År 1906 avstannade utvecklingen i IFKUmeå dels genom att flera av föreningens le-dande krafter flyttade från Umeå och dels pågrund av en schism med läroverkets ungdom

som gjorde att flertalet av IFK Umeås medlem-mar gick över till nybildade Umeå LäroverksIF. På hösten 1908 tog verksamheten fart igensedan Västerbottens Idrottsförbund bildats.

Premiär för DM i friidrott 1909År 1909 var det premiär för distriktsmästerskapi friidrott på Västerbottens Regementes (I 20:s)övningsfält i 12 grenar, naturligtvis endast för

herrar. I Idrottsförbundets Årsbok 1910 finnsdet ett långt referat från den fyra timmmar långatävlingen. Referatet inleds på följande sätt: ”Etthelt litet Stadion uppe på VästerbottensRegementes övningsfält: en arena omsluten afen 400 meters lina och med i marken nedhug-gen löpbana vid ytterkanten, en amfiteatraliskbyggd estrad för de bekvämare åskådarne ochstor vida fältet för dem som ville finna sig i attstå, samt för de ridande vakterna.” Huvud-funktionärer var tio officerare med överste GBergenstråhle som skiljedomare. Musik spela-des hela tiden under tävlingarnas gång avVästerbottens Regementes och Dragon-regementets musikkårer. Banorna var inte debästa på grund av regn dagen innan. ”Värre änför löparne var det dock för höjdhopparne, somgång på gång fingo slinta och dimpa ned rättvårdslöst på ryggen och ryggslutet.” Klockansju på kvällen var det prisutdelning med dans i

Klubbmästerskapen i allm. idrott 1917.Fr. v: Gösta Sandin, Gustaf Mobrink, Ivar Johansson, Bror Burman, John R ”Zanke”Sandström, Ivan Berggren, ”Pippi” Strömberg, ”Masen” Lewin, Martin Roos.

48

Regementets gymnastiksal och med överstelöjt-nant Scherdin som prisutdelare. IFK:s friidrot-tare vann fyra guld: Georg Svensson på 100m(12 3/5 sek) och i längdhopp (575), Ernst Blom-berg (IFK:s ordförande detta år) stavhopp medden aktningsvärda höjden 270 och Viktor Jons-son trestegshopp med 11.75.Vid denna tid saknades alltid hoppgrop för

nedslag i höjdhopp och stavhopp. Hoppstavenvar av trä och till IFK:s friidrottare levereradeNäslunds Snickerifabrik en stav i veckan, ib-land fler. Ibland hände det att staven brast ochhopparen på 250-270 cm:s höjd damp pladask imarken.

Umeå IK var friidrottssektion i IFK Umeå 1909På senhösten 1909 bildades Umeå IK av med-lemmar inom IFK Umeå med avsikt att vara enfristående klubb. UIK kom dock att fungera somIFK Umeås verksställande utskott (sektion) förfriidrott under ett par år. Enligt VästerbottensIdrottsförbunds Årsberättelse 1910 skötte för-eningen denna uppgift ”på ett förtjänsfullt sätt.”Officiellt bildades sedan UIK 1917 påNykterhetskaféet av ett gäng Tegsgrabbar med17-årige Helge ”Pippi” Boström i spetsen.

DM i friidrott 1910DM i friidrott avgjordes för andra gången på I20:s idrottsplats den 13-14 augusti 1910 i strå-lande solsken och med så många deltagare attman måste ha försökstävlingar på 100m, 400m,höjdhopp och diskuskastning. Förutom idrotts-män från Umeå deltog fyra representanter frånIFK Skellefteå som hemförde sex av 15 mäs-terskap. Resultatnivån var högre än vid någontidigare tävling i Västerbotten. Denna gång blevIFK:s deltagare utan DM-guld. Tävlingarnasbästa resultat presterades av Curt Fromm, I20IF som vann 100 m på 11 1/5 sekund (dvs 11.2),en tid som med tanke på dåtidens utrustning ochlöparbanor var sensationellt bra och distrikts-rekord under många år!

Sommarfesten på NorrbyskärDen 16 juli 1911 anordnades för fjärde gångenden årliga sommarfesten på Norrbyskär med ettpar tusen deltagare. Det var tävlingar i bl a seg-ling, simning, simhopp, fotboll och allmän drott(100 m, 400 m, 1.500 m, diskus, spjut, slägga,kula, höjd och stavhopp). Ångbåten ”Johan

Nyberg” fraktade aktiva och intresserade frånUmeå. Som vanligt deltog en trupp från IFKUmeå, denna gång utan att ta hem någon segeri friidrott.

Märkliga friidrottstävlingarEn märklig friidrottstävling anordnades i au-gusti 1911 nämligen distriktsmästerskap i an-tik femkamp. A Dehlin, I 20 IF vann före AxelCurtelius, IFK Umeå. Det är en tävlingsformsom omtalas i Grekland redan 700 år före Kris-tus. Grenarna består av löpning en grekisk sta-dion (ca 190 m), längd, spjut, diskus och brott-ning. Den 15 oktober i 6 plusgrader och på fru-sen mark tävlade fyra tappra herrar i tiokamppå K 8:s ridfält. A Dehlin, I 20 segrade föreIFK Umeås Georg Svensson. Den senare varIFK:s bäste friidrottare under dessa år med to-talt sex DM-tecken 1909-1913 på 100 m, 200m och längd. Under första världskriget 1914-1919 hölls nästan inga andra tävlingar än DMinom länet med begränsat antal grenar. 1914 in-ställdes DM helt på grund av mobiliseringen.Friidrotten kom sedan inte igång på allvar för-rän i slutet av 1910-talet.

Toppar under 1920-taletÅren kring 1920 hängde IFK med bra i kon-kurrensen. Toppåret var 1921 med så mångasom 11 DM-tecken till IFK. Den siffran över-träffades inte förrän 1961. Givna i länslaget på1920-talet var dels Thorsten Hammargren ihopp, kort häck och kula och dels Einar An-dersson på 100-800 m och stavhopp. Thorsten,16 gånger distriktsmästare 1918-1921, hade ensagolik spänst med toppresultatet 13.37 i tre-steg. Vid den tredje länsmatchen mot Norrbot-ten i Boden 1920 segrade Norrbottningarna ialla grenar utom en nämligen på 110 m häckdär Thorsten var först i mål med 19.4. EinarAndersson med sitt lätta, naturliga löpsteg vannDM 11 gånger 1918-1921. Under 1920-talet varäven långdistansaren Oskar Lindgren ett stortnamn. Åren 1919-1928 tog han hem sju DM-tecken på sträckor från 10000 m till 40000 m.Vid denna tid, då det var ont om händelser påidrottens område, kunde DM i friidrott samla500-600 åskådare. På funktionärssidan domi-nerade officerare och underofficerare frånUmeås två regementen. I Västerbottens-Kuri-ren 1921 kunde man läsa:”Vid DM i allmän

49

idrott gör sig det militära inslaget skarpt märk-bart. Mycket med protokollförare, men få somgör något av de grövre arbetena såsom att mar-kera kast m m”. En milstolpe för IFK:s och an-dra Umeåklubbars friiidrottsutövande var till-komsten av Gammliavallen i juni 1925. Änligenhade man fått en tidsenlig friidrottsarena. Vidinvigningen ringlade sig ett mäktigt tåg avidrottsutövare nedför Gammliabacken före-gångna av flygande fanor och klingande spel.

Stadslöpningarna i UmeåDen första stadslöpningen i Umeå arrangera-des 1924 på initiativ av Umeå IK. Tävlingen”döptes” till ”Umeå Runt”. Vid dessa idrotts-fester var gatorna packade med folk och likatrångt var det innanför säckväven på skolplandär målet var beläget på 1920-talet. Genom årenfram till början av 1980-talet har ”Umeå Runt”sprungits ca 35 gånger och IFK Umeå har ettfemtontal segrar. Initiativtagaren UIK vann detförsta loppet 1924 efter en stenhård kamp mel-lan UIK:s ”Pelman” Pettersson och IFK:s VilleLindgren som avgjordes på de sista metrarna.Den senare var importerad journalist från Lu-leå och vann 1923 tre DM åt IFK Umeå på 100m, 200 m och i längd. Hans 670 i längd varett mycket bra resultat. Umeå Runt 1927 gick ibörjan av juli och en morgon några dagar föreloppet var marken vit av snö. Björkarna tyngdesav snömassor och trafikproblemen var stora.Men innan loppet hade snön smält bort och lop-

pet kunde gemomföras programenligt. I IFK:slag som vann ”Umeå Runt” det året ingick trebröder Björnwall: Tord, Sven och Gunnar (densenare signaturen ”Björn” i VK). Bland IFK:sfriidrottare från 1920-talet bör även Erik Sten-berg nämnas. I DM tog han 1923-1928 hem femtitlar på 100-400 m. Han tränade mycket mått-ligt och levde på sin styrka. Erik blev svenskkamratmästare 1928 och segrade på 400 m ilänsmatchen mot Norrbotten 1928. SkidåkarenArthur Häggblad vann 1929 DM 20.000 m påtiden 1.03.10 och två år senare tog han hem se-gern på DM 25.000 m, tid 1.39.55. Arthur hadeett brett register. Förutom sina skid- ochlöpningsmeriter vann han under 1930-talet 12DM på cykel och ett DM-tecken i kanot!

Stående hoppFrån 1924 och framåt var IFK länets genomgå-ende bästa klubb i stående hopp. Werner Eriks-son (senare Levér), inflyttad från Sundsvall,satte 1928 distriksrekord i stående höjd med1.47, ett rekord som stod sig i tjugo år. Tvågånger blev hans distriktsmästare i ståendelängdhopp, och fyra gånger mästare i ståendehöjdhopp under 1924-1930. Ett spänstfenomenvar också skolpojken och friskusen BörjeUhnoo som åren 1925-1927 vann fyra DM istående hopp. Senare under sin Uppsalatidgjorde han sig känd för att med dykstil - då ejtillåten - störta sig över 2 meter i höjd med an-sats. Länets bäste i stående hopp genom tiderna

Efter stafettloppet ”Umeå runt” 1924.

50

med 15 distriktsmästerskap 1931-1943 är Six-ten Granholm, IFK Umeå. Dessutom blev handistriktsmästare i höjd med ansats 1936 och1937 (bästa resultat 176). Som belöning för sinagoda insatser på länsnivå fick han åka till SM1938 då han blev han sjua i stående längdhoppmed distriksrekordet 3.14. Det rekordet stod sigi mer än tio år. Länets främsta brödratrio i spjutgenom tiderna är de tre ”Liorna” Alvar, Erikoch Gösta. De tränade upp sin färdighet på pap-pas lejdor på Magnusdal och kastade alla un-der 1930-talet över 50 meter. Alvars 53.40 från1936 var klubbrekord.

Affe Westman - en idrottsprofil och mångfres-tare av rangÅr 1939 debuterade en 18-årig gymnasist i DMför IFK Umeå med att vinna stående höjd på143. Det var Alf Westman (1921-1998) somunder 1940-talet kom att bli Västerbottensfriidrottsutövare framför alla andra.

Han var en idrottstalang av sällan skådat slagoch var i länseliten i de flesta bollsporter lik-som i friidrott, backhoppning m m. Alf tävladei början och slutet av sin friidrottsbana för IFKUmeå (1938-1942 och 1950-1953), för I 20 IF1943-1944 och 1946-1949 och för StockholmsStudenters IF 1945. Under åren 1939 - 1952vann han 31 individuella DM i friidrott. Utom-hus debuterade han vid Senior-DM i Skellefteå1941. I IFK Umeås minnesskrift 1951 berättarhan: ”Ur högen av kära idrottsminnen vill jagförst sätta deltagandet i mitt första senior-DM iSkellefteå 1941. Varken SM-tecknet eller den

första landskampssegern förmår överskugga deytterst glada och stolta känslor jag förnam, dåjag på ”kalviga” ben hämtade 1:a, 2:a och 3:epris i resp 200 m häck, 110m häck och tre-steg..... Unikt nog blev jag utan final tilldömden andraplacering på 110 m häck, trots att jagvunnit mitt heat och endast var 1/10 sämre änsegraren i första heatet. Lustigast var nog minstil på 200 m häck. Före starten provlöpte jagöver några häckar och några säkert välmenandekamrater tillrådde mig att ej ställa upp. Dettatog skruv. Ett nytt distriktsrekord såg dagensljus!” Norrlandsdsmästare i friidrott blev Alf14 gånger under åren 1943-1953. Sitt sista NM-tecken vann han 1953 på 110 m häck då han 32år gammal slog sina betydligt yngre medtäv-lare och noterade goda 15.9, tre tiondelar sämreän hans årsbästa på distansen.

Fem SM-medaljer och ett svenskt mästerskapFörutom alla DM-tecken och Norrlands-mästerskap blev det under åren 1943-1949 femSM-medaljer på 400 m häck och 1950 överras-kade han med att bli SM-femma på 110 m häck(tid 15.6). År 1945 vann han sitt första och endaSM-tecken. Under detta enda år tävlade han förStockholms Studenter och vann på goda 53.9.Sitt distriktsrekord 53.6 noterade han vid SM1947 då han kom tvåa fem tiondelar efter RuneLarsson, MP, som året efter blev OS-trea i Lon-don. Alf deltog fyra gånger i svenska landsla-get 1945-1947. I augusti 1945 gjorde hanlandslagsdebut på 400 m häck mot Finland ochblev tvåa på fina 53.9, sekunden efter finskemästaren Storskrubb.

OS i London 1948Vid Olympiska Spelen i London 1948 deltogAlf på 400 m häck. Han blev trea och utslageni sitt försöksheat på 54.4, tiondelen efter White,Ceylon. Denne slutade sedan tvåa i finalen.1943 fick Alf VK-guldet för årets bästa idrotts-prestation i länet. Hans personliga rekord i frii-drott går inte av för hackor. Vad sägs om föl-jande serie: 100 m 10.9, 200 m 22.8, 400 m 49.6,110 m häck 15.2, 200 m häck 25.2, 400 m häck53.6 och längd 656. Sex av dessa sju noteringarvar på sin tid distriktsrekord. Rekordet på 400m häck stod sig ända till 1968 då tiokamparenLennart Hedmark noterade 53.1.

Alf Westman

51

En kämpe av renaste vattenUmeålöparen gjorde sig känd som en kämpeav Guds nåde. Erik Svensson, VästerbottensIdrottsförbunds mångårige ordförande, instäm-mer till fullo i detta. I VästerbottensFriidrottsförbunds jubileumsbok 1982 skriverhan: ”Länsmatchen i friidrott mellan Norrbot-ten, Västerbotten och Ångermanland, triangel-matchen kallad, var den stora begivenheten förden fria idrotten i norra Sverige från slutet av1940-talet och under stor del av 1950-talet.Matcherna var åtminstone från början mycketjämna och ofta var det den avslutande stafet-ten, som blev avgörande för vart segern skullegå. En av giganterna i det västerbottniska lagetvar under många år Affe Westman. Han var enkämpe av Guds nåde. Vid en av kamperna, somgick i Alfredshem, var det som ofta tidigare sta-fetten som skulle bli avgörande. I Västerbotten-slaget löpte Affe tredje sträckan. Han hade ettbetryggande försprång. Då hände det. Det lätnästan som ett pistolskott. (inbillning?) Och såkom ett vrål från Affe. Något hade gått sönder iena benet. En vanlig människa hade kastat sigskrikande på marken. Så inte Affe. Han fort-satte hoppande på ett ben till växeln. Först dåfick smärtorna ta överhand. Västerbotten vannoch glädjetårarna rann efter kinderna på lag-ledaren som var Erik Svensson.”

1940-talet var en bra period1940-talet var totalt sett en bra period för IFKUmeås friidrott. Det ledararbete som GottfridHaglund inledde på 1920-talet och Alvar ”Lia”Jonsson fortsatte med på 1930-talet började nubära frukt. År 1940 noterades den största DM-skörden sedan början av 1920-talet för IFK:sfriidrott med tio DM-tecken. Ernst ”Ecke” Ek-man blev 1942 SM-fyra på långa häcken med55.0, en hårsmån från tredjeplatsen. Med sinkraft och enorma vristspänst var han även fram-stående i fotboll, bandy, handboll och ishockey.Åren 1938-1944 vann han totalt nio DM-tecken.Förutom fyra DM på långa häcken, blev det tvåmästerskap på 400 m och ett DM vardera på110 m häck, 200 m häck och i höjd. En annanframgångsrik friidrottare var Bertil Olofsson,uppväxt öst på stan. Redan som skolpojke påRosendalsplanen visade han sin klass i tresteg.Som 19-åring överträffade han distriktsrekordetmed 14.30, tyvärr med något för stark medvind.

Distriktsrekordet blev hans 1944 då han i god-känd vind hoppade 14.32, ett rekord som stodsig i många år. Sitt första DM i tresteg vannhan 1940 med 14.14. Det blev sedan ytterligarefyra mästerskap, det sista 1947 med 14.02. Hanssvåraste motståndare under alla år var PaulHögberg, Obbola IK, rektor på GCI och GIH iStockholm 1956-1977. I länslaget var Bertilgiven under dessa år. Tillsammans med bl aklubbkamraterna och långdistansarna YngveFredriksson och Hans Bäckman var han medom länslagets omskrivna resa över Kvarken iaugusti 1947. Då hade Västerbottens lag motÖsterbotten en 52 timmar lång skräckresa imotorbåtar av mindre modell. Det var full storm,27 sekundmeter och vågor på tio meter. Resantog i vanliga fall elva timmar. Bertil och hanslagkamrater var glada att de kommit fram medlivet i behåll. Matchen förlorades sedan medinte mer än 88-98, vilket var en stark presta-tion. Dessa kamper mot Österbotten hade pre-miär i Holmsund 1937 och var under många åren stor begivenhet, oftast med många IFK:are ilaget. Sista gången tävlingen arrangerades var1976.Yngve Fredriksson, som tävlade för Sörfors

IF innan han sitt sista aktiva år gick över tillIFK Umeå 1947, var 1940-talets bästelångdistanslöpare i länet. Totalt tog han 1941-47 hem elva DM-tecken på bana och i terräng.Efter den aktiva tiden var han under 17 år se-kreterare i Västerbottens Friidrottsförbund.

Duktiga stafettlöpareFrån 1940-talet bör också nämnas att IFK varframgångsrika i stafettlöpning. I IFK:s led fannsdet gott om både sprinters och medeldistansaresom hade förmågan att löpa undan med en pinnei näven I Umeå Runt och andra stafetter på ga-tor och arena (4 x 100 m, 4 x 400 m och 4 x1500 m) spelade de blåvita en framträdande rolloch vann ofta. Följande löpare kan nämmnas:långbente Carl-Axel Bäckman, stillöparen ArneBernárdsson, terriern Bengt ”Brandby” Bränd-ström, journalisten Kurt Boberg, pålitlige ErikPersson, löparbegåvningen Eskil Odsander, stil-löparen och sprintern Lasse Widding, Ernst”Ecke” Ekman och slutligen Affe Westmaninnan 1943 då han gick över till I 20.

52

Lars Widding var IFK:s bäste junior 1943IFK:aren Lars Widding (1924-1994) utsågs tillIFK:s bäste junior 1943 då han sprang 100 mpå 11.2 och hoppade 6.79 i längd. Han var upp-växt i Umeå på Kungsgatan 93. Vid 19 års ål-der drabbades Lasse av TBC och tvingades slutamed idrott. Han lämnade Umeå 1944 och för-sörjde sig under många år som reporter i Stock-holm. Drygt ett kvartssekel senare slog han ige-nom som författare med sina romaner med his-toriska motiv.

Ytterligare ett par IFK:are från 1940-talet måstenämnas. Erik ”Fille” Westman var en glad ochtemperamentsfull pojke som med den finskastilen och härligt tävlingshumör tillhörde länetsbästa i spjut, personrekordet från 1943 är 61.86.

Aktiv friidrottare i 55 år!Åren 1945 och 1946 blev Elof Wiklund frånStöcksjö distriktsmästare i kula på 12.43 och12.83. Det senare året tävlade han för IFK Umeåoch noterade då som bäst klubbrekordet 13.16,ett mycket bra resultat på den tiden. Han flyt-tade i unga år till Helsingborg. Drygt 50 år se-

nare är Elof fortfarande i högsta grad aktiv frii-drottare, flerfaldig världsrekordhållare ochvärldsmästare för veteraner. Varje morgon körhan ett skivstångs- och gymnastikprogram. VidVeteran-VM i Brisbane, Australien sommaren2001 blev nu 80:årige Elof för tredje gångenvärldmästare i sin åldersklass och stötte 11.04med fyrakiloskulan.Under åren 1946-1955 ”prenumererade” Åke

Andersson på DM i höjd både med och utanansats. Totalt blev det 14 DM. Hans klubbre-kord i de båda grenarna var 185 respektive 148.

Vågdal under 1950-taletUnder 1950-talet var friidrotten i IFK Umeå ien vågdal. Antalet DM-tecken varje år var lätträknade. Friidrottsledaren Lennart Fällgren be-rättar att Skellefteåområdet var totalt domine-rande genom Skellefteå IF, Skellefteå AIK,Rönnskärs IF och FIF Burälven. Visst fanns detnågra lovande friidrottare i Umeåområdet mende var splittrade i starkt rivaliserande IFK ochUIK, mer om det längre fram. Mest lovande varErling Edvinsson som 1956, 19 år gammal, vannsju (!) grenar vid junior-DM. I specialgrenenlängd noterade han 6.52. Vid 1957 års JDM upp-repade han seger-raden. Erling långasegerrad i längd vidSenior-DM inleddesockså 1956, segerre-sultat 6.77 och hanvann även vid Norr-ländska Mästerska-pen (6.82). Vid för-sta DM i friidrott fördamer 1951 medfyra grenar på pro-grammet segradeBirgitta Dahlgren,IFK Umeå 100 mmed tiden 14.2.

Internationella friidrottsgalor i UmeåVid de s k Amerikaspelen på Gammliavallen1951 inför 2.280 åskådare deltog den förnäm-sta friidrottstrupp som någonsin gästat Sverige.Trots att Vallen var vattendränkt efter flera da-gars regn presterade bl a La Beach, Panama,Mc Kinley, Jamaica och Rhoden, USA topp-

Lars Widding

Erling Edvinsson

53

tider på 100, 200 och 400 m. I kula stötte JimFuchs, USA fantastiska 17.34. Med början 1961och med IFK Umeå som arrangör, blev dennatyp av tävlingar med inslag av internationell elitregelbundet återkommande. Många av världensfrämsta friidrottssjärnor, och naturligtvis deflesta av Sveriges allra bästa, kom att gästaUmeå under de kommande 25 åren. I börjankallades tävlingarna för ”Umespelen” och un-der 1980-talet för ”Contortaspelen” då ävenUmedalens IF ingick i arrangörsgruppen.

IFK:s första SM i friidrottIFK:s klart lysande stjärna under 1950-talet varBarbro Dahlbäck, uppväxt i Björksele utanförLycksele. Hon blev 1957 IFK Umeås och lä-nets förste svenska mästare i friidrott då honvann 800 m med tiden 2.19.3. Redan 1955 blevhon länets förste landslagsdeltagare på dam-sidan vid landskampen mot Finland och Ung-ern. Samma år överraskade hon med att bli SM-tvåa på sin specialdistans med 2.22.3 en place-ring som hon upprepade år 1958 (tid 2.21.0)när hon flyttat till Stockholm och tävlade förIK Göta.

Samgåendet mellan IFK och Umeå IKHösten 1959 kom den gamla frågan om bildan-det av en specialklubb för friidrott i Umeå ochett samgående mellan IFK och UIK åter på tal.Tidigare hade föreningarnas huvudstyrelser be-stämt satt sig emot detta. Friidrottsledaren Len-nart Fällgren berättar vid en pratstund drygt 41år senare att grundproblemet var den akuta bris-ten på friidrottsledare - utan ledare kunde inteUmeå få ett slagkraftigt friidrottslag. De aktivafriidrottarna från de båda klubbarna som trä-nade på Gammliavallen tog nu saken i egnahänder. Efter ett antal träffar var saken klar. IFKlovade ställa upp med ledare (med Friidrotts-sektionens ordförande Bengt Forsman i spet-sen) och alla UIK:are med tränaren RolfRönnqvist i täten gick över till IFK inför sä-songen 1960. Alla var inte positiva och det blevstora rubriker i tidningarna. Martin Lundström,IFK:s ordförande vid denna tid, berättar att hanvid ett besök på Sporthallen våren 1960 ställ-des inför fullbordat faktum. Han mötte då detränande friidrottarna från IFK och UIK och demeddelade lugnt att nu finns det bara en klubbmed friidrott och det är din klubb!

Friidrottens storhetstid inledsSamgåendet blev upptakten till friidrottens stor-hetstid i Umeå. Redan 1960 vann IFK tio DM-segrar med sprintern Åke Lindström och BörjeJonsson (400-1500m) i spetsen. Friidrotten blevnu extra intressant och IFK fick fin uppback-ning i lokalpressen. Till säsongen 1961 komBengt Persson, Henry Ekblad och Lena Johans-son-Ekblad (de två senare duktiga kastare) tillIFK Umeå. När dessutom Karl-Uno Olofssonbörjade visa sin löparbegåvning och mångaandra utvecklades på rätt sätt, kom alla delaratt falla på plats. Stadslöpningen ”Umeå Runt”våren 1961 med start och mål på Gammliavallenblev en glänsande triumf för IFK Umeå somvann för första gången på 15 år, tio sekunderföre favoriterna IF Vingarna från Örnsköldsviksom hade bröderna Lage och Sören Tedenby isitt lag. IFK:s lag: Hans-Erik Edén, Haldo Nils-son, Åke Lindström, Bengt Persson och BörjeJonsson. I en bil 25 m före löparna refereradeBengt Forsman loppet över kortvåg till AffeWestman på Gammliavallen, som förmedladenyheterna ut i högtalarna. Allt klaffade alldelesutmärkt och publiken fick en fin ögonvittnes-

Barbro Dahlbäck

54

skildring av löparnas prestationer. Detta år blevIFK bästa länsklubb både i DM (15 DM-seg-rar) och Norrländska Mästerskapen samt vannöverlägset Norra Norrlandsserien. I kvalet tillallsvenska friidrottsserien på bortaplan segradeIFK knappt över Västerås IK och kvalificerarsig som första lag från övre Norrland tillfriidrottsseriernas ”allsvenska”. Under sex årvar sedan IFK med i högsta serien och gjordebra ifrån sig. År 1962 och de kommande årenslutade föreningen på andraplats. I DM varUmeåklubben outstanding under drygt tio årframåt med 24 mästerskap 1962 och sedanföljde 22, 27, 19, 22, 21, 23, 23, 18, 19, 18 och21 mästerskap 1973. Även vid NorrländskaMästerskapen var IFK bästa klubb under dennaperiod.

Assar visade sina talanger som löpareI början av 1960-talet visade skidåkaren AssarRönnlund sina talanger på friidrottsarenorna.Han vann 1960 terräng-DM på 7000 m, en se-ger som han upprepade året därpå. VidNorrlandsmästerskapen i Umeå 1962 segradehan på 10000 m med tiden 32.07.0. Samma årförbättrade han sitt personrekord på sträckan till31.51.0.

23 SM-guld under 1960-taletUnder 1960-talet erövrade IFK:s friidrottare intemindre än 23 SM-guld. Det började 1963 dåBengt Persson och Karl-Uno Olofsson (båda”Stora Grabbar i Sverige”) för första gångenblev svenska mästare. Inom samma timme seg-rade Bengt på 3000 m hinder (8.43.4) och Karl-Uno på 1500 m (3.51.4).

”BP” - en av svensk friidrotts storaBengt Persson (numera Widmark) frånÖnnesmark, Lövånger är en av svensk friidrottsstora och IFK:s bäste friidrottare genom tiderna!Han tävlade för den sedan länge insomnade för-eningen FIF Burälven fram till 1960 och underresten av friidrottskarriären 1961-1971 för IFKUmeå. Den kortvuxne och späde ”BP” med sittlätta och naturliga löpsteg var i Sverigeelitenpå sträckor från 1500 m till 10000 m och ettvärldsnamn på hinder. Han blev Nordisk Mäs-tare 1963 och 1965, OS-10:a 1968 och EM-fi-nalist 1966 och 1969. Han hörde till favoriternavid OS 1964 men kunde ej deltaga på grund av

skada. Bengt deltog i 31 landskamper och seg-rade 23 gånger! Han erövrade under åren 1963-1969 inte mindre än tolv individuella SM-guldoch tre i lag, varav sju på 3000 m hinder, 5000m och 10000 m 1965, samt i terräng 1964-1966.

Åren 1965-1967 blev han även svensk mästareför IFK Umeå på 4 x 1500 m, första året till-sammans Stig Hjertstedt, Harry Westman ochKarl-Uno Olofsson. Fredrik Westman ersatteStig Hjertstedt 1966 och 1967. Segertiden15.35.6 från 1965 gäller fortfarande (år 2001)som distriktsrekord för Västerbotten. Främsttack vare Bengt och Karl-Uno Olofssons insat-ser (Karl-Uno vann två individuella SM) varIFK Umeå under 1965 ytterst nära att ta hemMästerskapsstandaret och bli bästa SM-klubb iSverige! Inför avslutande SM på marathon varIFK i ledningen då Örgryte passerade. Femgånger slog Bengt svenska rekordet på hinderoch tiden 8.33.8 är fortfarande distriktsrekordför Västerbotten liksom hans 13.48.6 på 5000m. Fem gånger förbättrade han svenska rekor-det på hinder. År 1963 fick han tillsammans med

Karl-Uno Olofsson leder 1500 meter före BengtPersson vid SM i friidrott 1964.

55

utförsåkaren Bengt-Erik Grahn VK-guldet,Västerbottens-Kurirens utmärkelse till åretsbäste idrottsutövare i Västerbottens län. Sedanbörjan av 1970-talet är Bengt bosatt i Visby påGotland.

Karl-Uno Olofsson, en av Sveriges bästa frii-drottareKarl-Uno Olofssson, IFK Umeå är också en avVästerbottens främsta friidrottare genom ti-derna. Han är född och uppväxti jordbruksbyn Kussjö i nuva-rande Vindelns Kommun.Till och med 1960 tävlade han

för FIF Burälven och därefterunder alla år för IFK Umeå. Sittförsta SM-tecken vann han1963 på 1500 m. År 1964 varKarl-Uno en av Sveriges mestframgångsrika friidrottare medtotalt fem landskampssegraroch SM-vinst på 1500 m. Hankvalificerade sig till OS i Tokyodär han blev utslagen i semi-finalen med tiden 3.44.87. I slu-tet av året belönades han medVästerbottens-Kurirens guld-plakett som bäste idrottsman ilänet under 1964. Karl-Unosframgångar fortsatte under 1965med tre landskampssegrar,nordiskt mästerskap, SM-vinstpå 800 m och för tredje året irad SM-seger på 1500 m. Mittmest bestående minne av Karl-Uno upplevde jag som åskådarevid Finnkampen på StockholmsStadion 1965 där han visade sinenorma fighterglöd. Efter 275meters löpning snubblade hanefter trängning, slog en kuller-bytta och spiktrampade sig självilla i handen (som efter loppetfick sys ihop med 15 stygn) ochförlorade gott och väl 20 meter på malören mensegade sig ifatt det bortflyende fältet ochspurtade i mål som tapper trea!! Under 1966väntade sig friidrottsexperterna att Karl-Unoskulle ta steget upp i den absoluta världselitenmen en ryggskada satte stopp för effektiv trä-ning och han kom aldrig tillbaka i gammal god

form. Han tog 1967 definitivt farväl av friidrot-ten på toppnivå genom att vid SM i Borås förtredje året i rad föra IFK Umeå i mål som seg-rare på 4 x 1500 m. När Karl-Uno lade upp ef-ter 1967 års säsong hade han en imponerandemeritlista med ett Nordiskt Mästerskap 1965,13 A- och en B-landskamp (9 segrar), fyra in-dividuella svenska mästerskap, tre svenska mäs-terskap i lag 4 x 1500 m för IFK Umeå,semifinalplats på 1500 m vid OS 1964, Stor

Grabb i friidrott, Sveriges bästemedeldistansare 1963-1965 osv.Hans personliga rekordtider påmedeldistans går inte av förhackor. De skulle fortfaranderäcka till topplaceringar vid SMoch i nordisk konkurrens: 800m 1.47.9, 1500 m 3.41.8, 1000m 2.21.5 och engelska milen4.02.2. Samtliga dessa tider ärännu efter mer än 35 år distrikts-rekord för Västerbotten! Eftersin elitaktiva tid har Karl-Unofunnits kvar inom IFK Umeåsfriidrott som ledare och tränare.Under ett par år var han ordfö-rande i friidrottssektionen ochunder lång tid verksam som trä-nare. Vid IFK Umeås friidrotts-tävlingar är han än idag medsom funktionär, senast somlöpningsledare vid inomhus-landskampen Sverige-Finland-Baltikum i Nya Noliahallen,Umeå den 24 februari 2001.

SM-guld till Siv Larsson ochLena EkbladSvenska mästare under toppårenpå 1960-talet blev även SivLarsson och Lena Ekblad. Sivinledde sina fina SM-insatsermed SM-brons på 800 m 1961då hon tävlade för Katrineholms

AIK. Sitt första SM-guld för IFK Umeå vannhon 1966 i terräng 2000 m. Terräng-guld blevdet även 1969 och 1970. Tillsammans medBritt-Mari Wincent och Anette Fager vann honockså lagguldet i terräng 1969. Sitt fjärde indi-viduella SM-guld tog hon hem 1980 då SM påmarathon introducerades för damer. Sivs seger

Siv Larsson

56

-tid var goda 2.54.39. Hennes totala medalj-skörd under åren 1966-1980 blev elva indivi-duella SM-medaljer på 1500 m, 3000 m, ter-räng och marathon. Framgångsrik var ocksåLena Ekblad. Redan 1957 då hon tävlade förIFK Halmstad blev det SM-guld i diskus medresultatet 40.47. I sin comeback i SM 1969 medIFK Umeå som klubb blev det än en gång seger(42.56). Året efter tog hon SM-silver och 1972(då hon flyttat från länet) SM-brons. Hennesdistriktsrekord på 44.04 från 1971 stod sig idrygt 15 år.

Lena Ekblad

Många fina insatserSjälvklart bidrog BP och Karl-Uno mest tillIFK:s framgångar under 1960-talet men mångafler gjorde fina insatser. Siv Larsson och LenaEkblad är redan nämnda. Britta Svensson blev1966 SM-sexa och 1967 SM-femma på 400 m(personrekord 57.6) och vann 17 DM på 100-800 m och kort häck åren 1963-1968. LouiseHedqvist var länsetta i längd 1968-1973 (femDM-guld) och blev SM-sjua 1972. Samma årnoterade hon 5.85 som fortfarande är distrikts-rekord för Västerbotten. Erling Edvinsson, fler-faldig landslagsman i längd, var 1956-1964 åttagånger bland de sex bästa i SM. Som bäst blevhan SM-tvåa 1962 med 7.03. Personrekordet7.26 noterade han 1964. Stavhopparen HasseAlgotsson från Åsele blev SM-trea 1964 medpersonrekordet 450. 1963 var han SM-sexa och1965 SM-femma. Karl-Gustav ”Lillen” Burlinkom från Rönnskärs IF 1965 och förbättradeåret därpå svenska rekordet till 4.82. Han blev

SM-tvåa både 1965 och 1966. Även Örjan Jo-hanson kom från Rönnnskärs IF. Under flera årtillhörde han landets bästa sprinters med person-rekordet 10.5. Han blev svensk mästare på 100m för Rönnskärs IF 1965 och SM-femma förIFK Umeå 1966. Sprintern Åke Lindström del-tog i landslaget på 400 m 1964 och blev SM-fyra och SM-sexa på 200 m 1965 och 1966.Hans personrekord på de tre kortaste distansernavar 10.9, 21.8 och 49.2. Andra som gjorde finainsatser under 1960- och början av 1970-talet,inte minst i IFK:s serielag, var bl a häcklöpa-ren Stig Lissman från Malung (15.0 på 110 mhäck), Staffan Berglund (10.8 på 100 m), UlfHjertstedt (10.9 på 100 m), Roland Persson frånLycksele (22.2 på 200 m och 49.9 på 400 m1971), kastarna Olle Lodin (14.60 i kula 1968)och Henry Ekblad (53.25 i slägga 1963) samtlöparna Harry Westman (1.53.1 på 800 m),Göran Bäckström (3.53.1 på 1500 m), StigHjertstedt och Stellan Eriksson. Den sistnämndeblev 1972 SM-femma på 3000 m hinder med9.08.8.

Stockholms StadsloppUnder 1960-talet blev IFK:s insatser i landetstörsta stafettevenemang, Dagens NyhetersStadslopp i Stockholm, mycket uppmärksam-made. Första gången 1966 blev IFK sensatio-nella segrare inför 400000 åskådare och i kon-kurrens med de bästa lagen från Sverige, Fin-land och Norge. Bengt Persson kunde som slut-man löpa in på Stockholm Stadion 49 sekunderföre Bromma. I laget ingick Fredrik Westman,

Karl-Gustav ”Lillen” Burlin

57

Rolf Sandström, Karl-Uno Olofsson, StigHjertstedt, Göran Bäckström och Harry West-man. Lagledare: Lennart Fällman. Ytterligaretvå år segrade IFK Umeå innan tävlingen ladesned.Under 1970- och 1980-talet var IFK:s fram-

gångar nationellt inte alls på samma nivå somunder 1960-talet. På distriktsnivå däremot höllvi ställningarna ganska väl under 1970-talet ochnågra år in på 1980-talet med i genomsnitt 15-16 erövrade DM-tecken per år.

Bo-Staffan från TorvsjöVid sidan av Siv Larsson var hinderlöparen Bo-Staffan Westman (från Torvsjö utanför Åsele)IFK:s stora namn i början av 1970-talet. Handebuterade 1970 i landslaget mot Norge (6:a)och var samma åräven med mot Po-len (4:a). Underåret var hanSverigefyra medgoda 8.53.8. År1969 blev hanSM-åtta, 1970SM-fyra och1973 SM-sexa.Fem gånger vannhan DM på sinspecialsträcka.

Premiär för Umemaran 1973I september 1973 var det premiär för Umemaranmed IFK Umeå som arrangör - det förstamaratonloppet i länet sedan 1925! Initiativet tilltävlingen togs av IFK Umeås Timo Malmberg.Tävlingen gällde som Norrlandsmästerskap ochDM för en del norrlandsdistrikt. Elva tappra lö-pare sprang magiska 42195 m. Sträckning:Gammliavallen - Östra Kyrkogatan - Nydala-badet - Yttertavle tur och retur. Premiärsegrareblev Roger Antonsson, Skellefteå AIK med ti-den 2 timmar 32 minuter och 3 sekunder. Täv-lingen har sedan gått av stapeln varje höst, nu-mera med Jalles TC som arrangör. Loppet ärdärmed Norrlands äldsta marathonlopp. Genomåren har fyra IFK-löpare varit i topp. År 1982vann Siv Larsson damklassen på 3.17.38 och1986 och 1989 var Ingrid Nilsson etta med

3.21.35 respektive 3.26.59. Lars-Gunnar Skooghar vunnit vid fem tillfällen. Första gången 1984tävlade han för IFK Umeå och noterade sin bästatid med 2.30.20. För Skellefteå IF segrade se-dan Lars-Gunnar åren 1993-1996. År 1988 slut-ligen var det Lars Björnfot som var först i mål iUmemaran med 3.26.59.

Stora ungdomsframgångar under 1970-taletIFK Umeås ungdomar hade under 1970-taletstora framgångar på ungdomssidan. Här följerett urval. Vid USM och UP-riksfinaler 1975blev det förstaplaceringar av 16-åringarna Gö-ran Svensson i slägga (49.62) och diskus(51.80), Lars-Christer Bergman i stav (3.80) och17:årige Tomas Nysjö i höjd (2.05). Vid UP-finalen i Östersund samma år placerade sig IFKUmeås pojkar på en fin tredjeplats bland lan-dets klubbar. Göran blev sedan han flyttat frånUmeå landslagsman i diskus och kastade sombäst 66.40 1988. Tomas Nysjös personrekordvar 206 som han hoppade 1975. Två gångervann han DM i grenen. År 1976 gick Lars-Christer Bergman över 4.40 i stav innan hanbörjade tävla för Spårvägen. Där noterade han1981 personrekordet 5.20 och blev landslags-man. Även 1976 hade IFK:s friidrottsungdomar

Bo-Staffan Westman

58

framgångar. Vid UP-finalerna segrade 16:årigeLars Frängsmyr, IFK Umeå både i höjd (2.00)och tresteg (14.09) för pojkar B. Hans person-rekord är 2.02 i höjd och 14.53 i tresteg, resul-taten noterade 1977 och 1985. Åren 1975-1985vann Lars totalt sex DM i höjd, längd och tre-steg. Vid riksfinalerna i Kalle Anka 1978 vann”fotbollsspelaren” Sivert Hellsten, IFK Umeålängdhopp för 14-åringar med utmärkta 6.26!Synd att den supertalangen inte fortsatte medfriidrott! Vid UP-finalerna 1979 vann PerSalqvist (16 år) tresteg på 13.95 och följandeår Skol-SM i längd med 6.88. Som bäst blevdet 206 i höjd 1981. Det blev fem DM i höjdoch två DM i längd fram till 1987 då Per gicköver till Umedalens IF. Ytterligare två framstå-ende stavhoppare under 1970-talet var AndersSandström och Ulf Karlsson. Anders hoppade1973 4.40. 18-årige Ulf Karlsson klarade 19744.56. Han blev åtta vid Stora SM samma år.Personrekordet 4.90 noterade han 1978 då hantävlade för Malmö AI.

Arne Wiberg i landslagetVid bortalandskampen mot Frankrike i septem-ber 1977 hoppade Arne Wiberg imponerande7.32 i längd (750 med för stark medvind). Hanvar under dessa år en jämn och pålitlig längd-hoppare och blev SM-fyra 1977 och SM-femmabåde 1979 och 1980. Åren 1976-1988 vann hansex DM i längd.

År 1977 överraskade Per Norlin (20 år) med attbli sexa vid Stora SM på 800 m med goda1.52.89. Som bäst noterade han samma år1.52.1. Åren 1973-1980 vann han totalt åtta DMpå 400 och 800 m. Vid Stora SM 1977 överras-kade 15-åriga jättelöftet Aina Tollefsen med enfemteplats på 400 m häck (64.02). Samma årlöpte hon på imponerande 63.0, vilket varseniordistriktsrekord för Västerbotten. Som 16-åring blev hon ”Stor Grabb” i länet men sedangjorde skador att hon tvingades lägga av medfriidrotten. I Norrlandsstatistiken för 1977 varIFK Umeå bästa klubb på herrsidan och IFKtvåa på damsidan. Samma år tog IFK:s friidrot-tare hem 19 DM-plaketter!

Bra insatser under 1970- och 1980-taletLänets bäste löpare på medel- och långdistans islutet av 1970-talet var IFK:s ytterst lovandeMicael Ågren (född 1959). Totalt under åren1977-1980 vann han 9 individuella DM på1500, 5000, 10000 m och kort terräng. Hansbästa tider var 3.53.60 på 1500 m, 14.33.88 på5000 m och 31.18.91 på 10000 m. Andra namnfrån denna tid som gjorde bra insatser vid DMoch andra tävlingar var bl a Annika Hultman,Gunilla Moreaus, Catrin Fredriksson, MariaOlsson, Anna-Stina Öhgren, Pia Edvinsson,Ann-Sofi Åberg, Marianne Rinnau, AnnikaNordin, Benny Sehlberg, Jerry Sehlberg, Mar-tin Johansson, Ola Rydell och Mats Hassbring.Annika Hultman var SM-sjua i höjd 1970 (1.55)och hoppade som bäst 1.58 året efter. Åren1965-1969 blev hon distriktsmästare i sinspecialgren. Gunilla Moreaus vann sitt förstaDM i diskus redan 1956 och tog under perio-den 1973-1979 totalt hem ytterligare åtta DM idiskus och kula. Hennes bästa resultat i de bådagrenarna var 39.32 och 10.55. Catrin Fredriks-son bästa år var 1971 då hon sprang 100 m på12.6 och 200 m på 26.5. Åren 1969-1971 vannhon fyra DM på 100 och 200 m. Maria Olssonsbästa gren var 100 m häck där hon som bästgjorde 15.2 1979 och vann tre DM 1976-1979.Anna-Stina Öhgren vann fyra DM-tecken i kulaoch diskus 1975-1980. Hennes bästa resultat var10.80 i kula och 36.72 i diskus. Pia Edvinssonhoppade 1976 som 13-åring (!!) 163 i höjd ochvann senior-DM i grenen 1976 och 1980. Ann-Sofi Åberg sprang 1977 100 m på 12.6 ochgjorde som bäst 12.05 1984 när hon tävlade förArne Wiberg

59

Spårvägens GIF. Marianne Rinnau slog 1979distriktsrekordet på 100 m med 12.1. AnnikaNordin tillhörde i början av 1980-talet länslagetoch gjorde som bäst 12.63 på 100 m, 25.91 på200 m och 5.70 i längd. Benny Sehlberg vannsex gånger DM i diskus och två gånger DM ikula 1976-1981. Personrekorden är 47.28 i dis-kus från 1979 och 14.00 i kula från 1981. Ben-nys bror Jerry Sehlberg, landslagsman i basket,var också duktig i friidrott med 14.59 i kula och45.30 i diskus som bäst i början av 1980-talet.Martin Johanssons bästa gren var 110 m häckmed personrekordet 15.57 noterat 1981. OlaRydells specialgren var tresteg och 1979 hop-pade han 14.55. Personrekordet 14.92 noteradehan 1982 då han tävlade för Stockholms Spår-vägar. Mats Hassbring var länets bäste sprinter1980 då han noterade 10.9 på 100 m, 22.12 på200 m och 49.20 på 400 m. De följande två årentog Magnus Eriksson över på sprintsidan medsom bäst 11.03 på 100 m, 22.31 på på 200 moch 50.04 på 400 m. Fyra distriktsmästerskappå 100 och 200 m vann han 1981-1982.

Kalottkamper i Umeå1978 avgjordes Kalottkampen för första gångeni Umeå och andra gången i Västerbotten. IFKUmeå arrangerade tävlingen på ett bra sätt påGammliavallen i slutet av juli. Segrare blev Fin-land på herrsidan och Island på damsidan medanSverige blev sist i båda klasserna. 1995 var detandra gången Kalottkampen avgjordes i Umeåi juli månad med IFK Umeå som arrangör.Nord-Sverige med flera deltagare från IFKUmeå (ingen segrare) slog klart Nord-Finland iherrkampen och slutade tvåa i damkampenknappt efter Nord-Finland men långt före Nord-Norge! Tävlingen var även arrangörsmässigt enstor succé för västerbottnisk friidrott och IFKUmeå!

Grand Prix i långlöpning1978 var det premiär för Grand Prix i lång-löpning, Västerbottens Friidrottsförbundspoängtävling. Tävlingen byggde första åren pååtta stora terrängtävlingar i länet och intressetvar stort. 33 herrar och 35 damer erövrade po-äng premiäråret och vinnare blev initiativtaga-ren Danny Flynn, Jalles TC och Siv Larsson,IFK Umeå.

Under årens lopp är det Lars-Gunnar Skoog somhar vunnit Grand Prix flest gånger på manligasidan. Åren 1982-1991 blev det totalsegrar sexår varav två gånger när han tävlade för IFKUmeå (1982 och 1989). De senaste två åren hardet blivit IFK-segrar, år 2000 vann RickardHedelin och 2001 Ludvig Edman.

Sveriges längsta inomhusbana för löpningUmeås friidrottare fick 1979 tillgång till Sveri-ges längsta inomhusanläggning för löpning iDragonskolans jättelika källare. En nästan 210m lång rubtanmatta på tre banors längd fannsatt tillgå. I direkt anslutning till Dragonskolanfanns Noliahallen vilket nu gjorde det möjligtatt träna bl a sprint, längd, höjd, stav och kast.Detta innebar att IFK Umeås och övrigaföreningars friidrottare äntligen hade fått bramöjligheter att bedriva effektiv vinterträning.

Friidrottsgymnasiet i UmeåUnder hösten 1981 startade Friidrottsgymnasieti Umeå vid Dragonskolan med sju elever ochmed Lars Rydell som projektledare. Under alla

Lars-Gunnar Skoog

60

år sedan dess har Friidrottsgymnasiet varit enenorm stimulans för länets friidrott och ävenklubbverksamhet. Att många av IFK Umeåsungdomar fått möjlighet till rationell träningunder kunniga tränare,bl a IFK:s Niklas Lind-skog, har varit en enorm tillgåmg för föreningen.Tränare för IFK:s friidrottsungdomar 1981 varDouglas Eriksson, Lars Beckman, Lars Rydell,Åke Carlsson och Karl-Uno Olofsson. Ansva-ret för friidrottsskolan hade Ulla Björklund ochMarika Ullsten.

StadslöpningenStadslöpningen ”Umeå Runt” återuppstod till-fälligt 1982 efter att ha legat nere i drygt tio år.Den 1 maj small startskottet på Rådhustorget imiserabelt väder (snålblåst och snöfall). Den6.500 meter långa banan var uppdelad på femsträckor och går via kyrkbron ut på Teg - gamlabron - strandkanten - Kungsgatan och tillbakatill Rådhustorget. Som sig bör vann IFK Umeånypremiären.

FriidrottsseriernaUnder 1980-talet deltog IFK Umeå med bådeherr- och damlag i friidrottsserierna. I friidrotts-serien 1982 gick IFK Umeå vidare till regions-final både på herr- och damsidan. Vid regions-finalen i Ljusdal vann sedan IFK herrmatchenefter en strålande insats och avancerade tillRiksfinalen i Malmö där laget dock slutade sist.Mycket positivt under 1982 var att IFK Umeåfick en rejäl förbättring på anläggningssidangenom den nya mycket fina beläggningen påGammliavallen. Vid DM i slutet av augusti varstartfälten imponerande stora. År 1990 ställdeIFK åter upp med ett serielag i Svenska Cupenoch lyckades med bedriften att kvala upp tilldivision 1.1983 års största friidrottstävling i länet var

Norrlandsmästerskapen i Umeå i augusti. Ar-rangörerna IFK Umeå och Umedalens IF sva-rade för ett förstklassigt arrangemang med storastartfält och mycket publik, dock inga segrarför IFK Umeå.

Goda SM-insatserVid SM inomhus 1988 i Haparanda i februarihade IFK Umeå bra flyt. Michael Björklundöverraskade med en femte plats på 800 m(1.58.62) och Jörgen Marklund med fjärde-

platsen på 3000 m (8.25.51). Dessutom blevPatrick Thavelin femma i höjd med 2.07. 1989vann den 16-årige spjuttalangen Fredrik Björk-lund guld i spjut både vid USM i Bollnäs (61.24)och vid skol-SM (62.20). Vid USM 1990 do-minerade IFK Umeås unga garde stort (tränadehuvudsakligen av Niklas Lindskog). Kvartet-ten André Lundberg, Olof Nilsson, Maria Gruff-man och Sandra Ullsten kom upp i tre guld, tvåsilver och fem brons på USM inomhus och ut-omhus samt skol-SM.

VM i Göteborg 1995Många friidrottsledare från IFK Umeå deltog iaugusti 1995 i den av Svenska Fridrotts-förbundet anordnade bussresan till VM i Göte-borg och hade den stora förmånen att få se VM-tävlingarna - årets höjdpunkt på friidrotts-fronten. Det var ett solskens-VM på alla settoch ett minne för livet.

Distriktsrekord i längd 1995Distriktsrekord för Västerbotten i längd slogsunder 1995 av Ronny Eriksson med impone-rande 7.04 i P18. På seniorsidan höll MariaGruffman-Rönnlund svensk eliklass i tresteg(JSM-femma). Lovande Maria Berggren varlänets bästa i längd med toppresultatet 5.83,endast 2 cm från Louise Hedqvists 23 år gamlaklubb- och distriktsrekord. Länsbäst var ävenMattias Berggren på 100 m (10.7) och 200 m(22.3), Mikael Björklund på 1500 m (3.59.90),Ronny Eriksson i längd (7.04), Mats Fors i höjd(1.95) samt Tommy Rosbäck i slägga (47.18).Supertalangen Thomas Söderberg var Sverige-

tvåa i spjut bland 15-åringar med 58.76 (efterVännäs FI:s Mattias Eriksson). I sin åldersgrupptillhörde 17-årige Ronny Eriksson landets trebästa med sitt längdresultat 7.04.

Friidrott i IFK Umeå 1980-2000Från andra delen av 1980-talet fram till idaghar IFK:s framgångar nationellt och på distrikts-nivå varit blygsammare än tidigare på senior-nivå. I genomsnitt har antalet erövrade senior-DM-tecken per år legat under tio. På ungdoms-sidan håller friidrotten i IFK Umeå fortfarandegod klass där föreningen tillsammans med Skel-lefteå AIK har länets mest omfattande verksam-het med drygt 300 ungdomar och elitaktiva i de

61

olika träningsgrupperna. Flera ungdomar ärockså av svensk elitklass Ett mycket aktivt in-slag i föreningen är de ca 25 långlöpare somregelbundet tränar tillsammans. IFK är totalt settVästerbottens andra breddklubb efter Skellef-teå AIK med drygt 50 platser på tiobästalistornai länets årliga friidrottsstatistik. IFK:s allrastörsta affischnamn under 1990-talet har MariaGruffman-Rönnlund och Katarina Lindström(numera Hermansson) varit.

Maria Gruffman-Rönnlund vann höjd påhemmaplanVid SM på hemmaplan i augusti 1992 levdehöjdhopparna från Umeå upp till alla förvänt-ningar. I damernas höjd klarade 17-åriga MariaGruffman-Rönnlund, IFK Umeå alla hinder upptill och med 184 (tangerat distriktsrekord) ocherövrade sitt första SM-guld trots att hon varyngst och kortast i finalfältet. Den enda somlyckades hänga med Maria upp på de höga höj-derna var landslagskompisen Ingela Sandqvist,Umedalens IF som slutade tvåa på samma höjdsom Maria.

Katarina Lindström - IFK:s bäste friidottareunder senare årKatarina Lindström (numera Hermansson) ärIFK Umeås bästa friidrottare under senare åroch gjorde under hösten 1999 sensationellaframsteg. Hon var då landets mest omtalade frii-drottare och tilldelades i slutet av året LarsRydellpriset som bevis på att hon varit Väster-bottens framgångsrikaste friidrottare under året.Under augusti och september 1999 slog hon sinapersonrekord på löpande band och var med ti-derna 16.07.4 på 5000 m och 9.21.60 på 3000m bäst i Sverige under året. Att hon vid täv-lingarna på Stockholms Stadion den 26 septem-ber slog Birgit Bringslids gamla distriktsrekordpå 5000 m (16.29.91) och noterade svenskt års-bästa kom som en blixt från klar himmel! Ävenpå Svenska Friidrottsförbundet var man förvå-nade och fick en knäpp på näsan för att dom treveckor tidigare inte lät Katarina springa 5000m i Finnkampen som hon var uttagen till. Hen-nes årsbästa hade räckt till seger i denna anrikalandskamp och för övrigt också till guld med13 sekunder vid SM 1999. Sedan hon segrat ide svenska uttagningarna debuterade Katarina

Maria Gruffman-Rönnlund, till höger, vann IFK Umeås senaste SM i friidrott 1992.Till vänster tvåan Ingela Sandqvist, Umedalens IF.

62

den 6 november 1999 i seniorlandslaget i sam-band med Nordiska Mästerskapen i terräng4000 m. På den backiga banan i Enhörna slu-tade hon på 10:e plats och blev tredje svenska.Katarina hade på mycket kort tid gjort sensa-tionella framsteg och Västerbotten hade fått enlöpare i landets absoluta elitskikt. Frånfriidrottsföreningar i södra Sverige ringde mani ett och erbjöd henne ”guld och gröna skogar”om hon började tävla för dem. Katarina har dockalltid varit inställd på att stanna i Umeå och tävlaför sin moderklubb IFK Umeå. Under inomhus-säsongen våren 2000 fortsatte framgångarnamed en andraplats på 3000 m vid Inomhus-SMoch en femteplats på samma sträcka vidinomhuslandskampen mot Finland ochBaltikum. Sedan dess har sjukdom och barna-födande gjort att hon inte tävlat alls. Införfriidrottssäsongen 2001 siktar hon nu på comeback och har inlett träningen.

Rikard Hedelin länets bäste friidrottare 2000För andra året i rad utsågs år 2000 en IFK:aretill länets bäste friidrottare. Det var RickardHedelin som då tilldelades Lars Rydellpriset.Under 2000 gjorde Rikard, uppväxt i Kungs-backa i Halland, sin hittills bästa friidrotts-säsong och visade hög och jämn klass. Han varVästerbottens dominerande långdistanslöparemed segern i Västerbottens Grand Prix i lång-löpning som pricken över i:et. Totalt blev det

sex delsegrar i GP och totalt 150 av 160 möj-liga poäng. Redan i säsongupptaktens VännäsHalvmaraton den 6 maj vann han DM-segernpå 1.10.01, nio sekunder före värste konkurren-ten och träningskompisen Ludvig Edman dåtävlande för Skellefteå AIK från 2001 för IFKUmeå. Sin kanske bästa insats gjorde Rickardvid DM på 10000 m arena i Skellefteå i sep-tember då han säkrade GP-segern och vann lop-pet på goda 31.02.16. Han tog kommandot di-rekt och drog sammanlagt 16 av de 25 varven ijämnt och hårt tempo vilket tvingade övrigalänseliten att släppa. Under säsongen blev hanDM-tvåa både på 5000 m bana och 4000m ter-räng. Vid Stora SM var Rikard inte i toppformmen blev ändå nia på 5000 m (14.58.43) och16:e på 10000 m (32.17.79). I Vindelälvsloppetbidrog han starkt till IFK Umeås andraplats to-talt, endast 1.32 efter Flemingsbergs SK.

Han segrade på inledningssträckans halv-maraton och på ytterligare en sträcka medan hanvar tvåa på sträcka 23:s 19 km efter Flemings-bergs landslagsman Alfred Shemweta.Tilläggasbör att Rikard engagerat sig på ledarplanet ochingår sedan 1999 i IFK Umeås friidrottssektiondär han är vice ordförande. Vid sidan av sittlöpande och sina ledaruppdrag har han ävenhunnit slutföra sina doktorandstudier i idrotts-medicin. I november 2000 lade han fram sindoktorsavhandling med titeln ”hjärtfrekvens-variabilitet vid träning och överträning”.

Ludvig Edman Grand Prix-vinnare 2001Ludvig Edman, IFK Umeås nyförvärv tillfriidrottssäsongen 2001, vann för tredje gången

Katarina Lindström (numera Hermansson)

Topptrion på 5000 m vid DM i Skellefteå 2001. Seg-raren Tony Berglund flankeras av trean LudvigEdman och tvån Rickard Hedelin.

63

Västerbottens Grand Prix i långlöpning 2001.Ti-digare har han vunnit denna poängtävling 1997och 1998 då han tävlade för Skellefteå IF. IFKUmeå är numera länets dominerande långlöp-arklubb och tog i år de tre första platserna iGrand Prix. Tvåa efter Ludvig var Anders Hem-myr och trea fjolårsvinnaren Rickard Hedelin.Ludvig Edman var under 2001, liksom RickardHedelin 2000, Västerbottens klart dominerandelångdistanslöpare. Ludvig är med sina 34 år baraen ”ungdom” i långlöparsammanhang och harmycket ogjort på löparbanorna.

Premiär för landskamp i VästerbottenFör första gången någonsin avgjordes enfriidrottslandskamp i Västerbotten lördagen den24 februari 2001! Lagom till 100-årsjubiléet fickIFK Umeå hedersuppdraget att arrangera dennumera traditionella inomhuslandskampenSverige-Finland-Baltikum med 26 grenar påprogrammet. Mer än 150 friidrottare frånSverige, Finland och de baltiska länderna täv-lade i ”Björkarnas Stad” i Nya Noliahallen - avvissa friidrottsexperter klassad som Sverigesbästa inomhusarena för friidrott: en hallyta på6000 kvadratmeter, 200 meters rundbana medSveriges bäst doserade kurvor, tävlingsbanor påinnerplan för längd, tresteg, stav, höjd och 60m (åtta banor på 97 m).Inför tävlingarna hadeNoliahallen fräschats upp ytterligare. För för-sta gången på många år tävlade den allra överstafriidrottseliten i Umeå. Genom att mobila läk-tare sattes upp hade Noliahallen en publik-kapacitet på drygt 2000 personer!! Mer än 100funktionärer var engagerade under de drygt femtimmar som tävlingen pågick. Alla tävlings-funktionärer hade trimmats vid ett tre övnings-tävlingar och en intensiv funktionärsutbildninghade genomförts i samarbete med Idrottens stu-dieförbund SISU. Tävlingarna blev både enresultamässig och arrangörsmässig succe.Sverige vann både den kvinnliga och manligaavdelningen och IFK Umeå fick idel beröm förarrangemanget. Det enda negativa var att detbara kom 1000 åskådare jämfört med beräknade2000.

Friidrottare som visat god klassMed början på 1980-talet fram till slutet av1990-talet är det i övrigt bl a följande IFK:aresom visat god klass på seniorsidan med fram-

skjutna placeringar vid distriktsmästerskap el-ler andra stora tävlingar: Anna Karin Bäcklund(medeldistans), Niklas Lindskog (sprint), Hå-kan Olofsson (medeldistans), Sten Dahlbäck(långdistans), Ingrid Nilsson (långdistans), KjellLundgren (långdistans), Benny Isaksson (lång-distans), Carina Hansson (sprint), Anders Lund-gren (långdistans), Lena Mjörndahl (långdis-tans), Håkan Otter (spjut och slägga), PatrickThavelin (höjd), Olof Nilsson (Wretling) (tre-steg), Lars Berge (hopp), Michael Björklund(medeldistans), Dan Emanuelsson (medeldis-tans), Peter Carlsson (medeldistans), ValdiIngthorsson (3000 m hinder), Ove Fritz (hopp),Lars Gustafsson (diskus), André Lundberg(höjd), Gabriella Wahlström (sprint), MattiasBerggren (sprint), Roger Boström (kast), Ma-ria Berggren (sprint och längd), Mats Fors(höjd), Ronny Eriksson (längd), Tommy Ros-bäck (kast), Jörgen Carlsson (hopp), FredrikBjörklund (kast), Sandra Ullsten (sprint), MonaAbdulkadir (spjut), Erica Karlsson (sprint), Jo-han Sundholm (sprint), Robert Wilhelmsson(sprint), Fredrik Björklund (spjut), Tomas Sö-derberg (spjut), Erik Westerlund (sprint), Fred-rik Jonsson (slägga), Örjan Gustafsson (lång-distans), Lars-Gunnar Skoog (långdistans),Mats Lundin (långdistans), Tony Berglund(långdistans), Rickard Hedelin (långdistans),Ola Torstensson (långdistans), Daniel Ranneby(långdistans), Jörgen Marklund (långdistans),Anders Hemmyr (långdistans), Thomas Björk-lund (långdistans), Lars Björnfot (långdistans),Lars Carlsson (sprint), Ola Torstensson (lång-distans), Kristoffer Österlund (långdistans),Hans Nilsson (långdistans), Fredrik Johansson(långdistans), Robert Renman (långdistansaresom numera är bosatt i Kanada).

IFK Umeås friidrott 2001Idag håller friidrotten i IFK Umeå god klass påungdomssidan där föreningen tillsammans medSkellefteå AIK har länets mest omfattande verk-samhet med ca 200 ungdomar och elitaktiva ide olika träningsgrupperna. Resultatmässigt ärIFK Umeå Västerbottens andra breddklubb påseniorsidan efter Skellefteå AIK med drygt 50platser på tiobästalistorna i länets årligafriidrottsstatistik.

64

LånglöpningEtt aktivt inslag i IFK Umeå är de ca 25 lång-löparna varav ett flertal tillhör länseliten. IVindelälvsloppet har IFK varit med alla år utom1991 och alltid varit bland de främsta tävling-slagen, tvåa efter Flemingsberg 2000 och seg-rare 2001. Vissa år har man inte platsat i IFK:slag om man inte gjort 33 minuter på milen. IVästerbottens Grand Prix i långlöpning liggerIFK Umeås löpare alltid bland de främsta. Un-der senare år har Niclas Sandström på ett suve-ränt sätt ”basat för” IFK:s långlöpare.

TävlingsarrangörIFK Umeå arrangerar de flesta större arena-tävlingar i friidrott i södra länsdelen, inomhus iNoliahallen och utomhus på Gammliavallen. Enförutsättning för att alla tävlingar kunnat ge-nomföras är att många av föreningens funk-tionärer ställt upp i vått och torrt. Stora tävlingarmed många funktionärer i arbete är Noliaspe-len inomhus, Noliaspelen utomhus, Stora SDM,Öppna Umemästerskapen och Tjejgåingen.Bara inom länet deltar IFK Umeås friidrottare iåtminstone 50 tävlingar på arena och i lång-löpning. Utanför länet finns det IFK-deltagarei minst 30 tävlingar, inklusive svenska mäster-skap och Norrlandsmästerskap.

FriidrottsskolorDet bör speciellt framhållas de många friidrotts-skolor som anordnats av IFK Umeå varje som-mar. År 2000 genomfördes tio friidrottsskolor iUmeå med ca 150 ungdomar i åldern 7-14 årsom i blygsam omfattning eller inte alls ägnatsig åt friidrott tidigare!! Ett fint arbete genom-

fördes då av Therese Hellström, Karin Sund-man, Fredrik Björklund och Ulla Björklund.Under kommande år är det meningen att dessaungdomssatsningar skall ge ännu bättre resul-tat på seniorelitsidan.

Lovande ungdomarSandra Asplund (höjd) var Sverigebäst 1999bland 14-åringar med 165. De mest lovandeungdomarna i övrigt det senaste året högt pla-cerade i länets ungdomsstatistik/ungdomscupoch de äldre även i seniorstatistiken är bl aAnders Boström (-89), Andreas Hulander (-88),Helena Gruffman (-88), Beatrice Norberg (-90),Emmanuel Holm (-88), Hampus Johansson (-88), Niyat Arefaine (-88), Johannes Wiberg (-87), Emmelie Nordenstedt (-87), MalinPerneholm (-87), Stina Nilsson (-87), NinaHelas (-87), Emma Wiberg (-86), Elin Ålevik(-87), Sandra Asplund (-85), Robert Wilhelms-son (-82), Erica Karlsson (-82), MonaAbdulkadhir (-82), Emil Olofsson (-82) ochAbukar Salah (-82)

LedarbristDet stora problemet för friidrotten i IFK Umeåär ledarbristen. Vi har inte tillräckligt med le-dare för att ta emot alla ungdomar i 10-13-års-åldern som är intresserade av friidrott. Det be-hövs vidare ytterligare några utbildade tränareutöver eldsjälen Arne Wiberg och hans med-hjälpare för att ta hand ungdomar 14 år ochäldre. Genom Nya Noliahallen och alla godasvenska prestationer under det senaste året harfriidrotten i IFK Umeå fått ett lyft. Aldrig harså många friidrottsungdomar i Umeå varit i trä-ning. Den som mer än någon annan förknip-pats med IFK Umeås friidrott de senaste 25 årenär eldsjälen Ulla Björklund. Hon har i alla årgjort ovärderliga ideella ledarinsatser på bl atävlings- och träningssidan.

Antal medlemmarÅr 2001 hade IFK Umeå friidrott 288 betalandemedlemmar vilket är en ökning med 54 med-lemmar på ett år. Framför allt har åldersgruppen13-14 år ökat. 122 av medlemmarna är kvin-nor/ flickor (42 %). Ca 60 % är aktiva arena-friidrottsutövare och ca 15 % långlöpare. Näraen tredjedel (32 %) av de betalande medlem-marna är yngre än 15 år och lika många (32 %)

Ett glatt kamratgäng efter ett väl genomfört Vindel-älvslopp 2001. Fr. v: Anders Hemmyr, Niclas Sand-ström, Lars Mattsson, Hans Nilsson, Mats Lundin,Ludvig Edman. Olli Joenväärä, Kristoffer Österlund,Fredrik Johansson.

65

är 35 år och äldre. Under 2001 har ytterligare38 medlemmar tillkommit, de flesta i åldern 10-12 år.

EkonomiUnder år 2000 omsatte friidrottssektionen ca300.000 kronor. Det genomfördes stora insat-ser och flöt in pengar bl a genom Tjejgåingenoch Bingoalliansen. I kontrakten med de elit-aktiva (17 år och äldre) finns inskrivet att varoch skall medverka vid minst fyra tillfällen un-der kalenderåret i sektionens arbetstillfällen.Om detta ej uppfylls reduceras det individuellaträningsbidraget. En förutsättning för att erhållabidrag är dessutom att den aktive betalt årsav-giften i IFK Umeå (100 kronor)! Genom denomfattande ungdomsverksamheten flyter detockså in medel via det lokala aktivitetsstödet.Sektionen planerar att kunna göra ökade sats-ningar på de många lovande ungdomarna. Deskall få ökade möjligheter till träning (bl a i nyaNoliahallen) och kunna delta i Svenska Mäs-terskap, Norrlandsmästerskap och andra storatävlingar.

MålsättningarMålsättningen är att dessa ungdomssatsningarskall ge många ungdomar en meningsfull fritidoch en bra social samvaro. Ett viktigt mål ärockså att satsningarna under kommande år gerännu bättre resultat på både ungdoms- ochseniorelitsidan. En förutsättning för en sådanutveckling är att ledare, instruktörer, tävlings-funktionärer och aktiva fortsätter att medverkaoch ge sitt stöd till föreningens friidrotts-verksamhet på samma fina sätt som de senasteåren!

Avslutningsvis återstår att redovisa IFK Umeåsfem SM-arrangemang i friidott. Alla gånger hartävlingarna genomförts på ett utmärkt sätt medidel beröm från deltagare och Sv Friidrotts-förbundet.

SM i stafett och 30000 m 1966Första gången var i juni 1966 med SM i stafett-löpning och 30000 m landsvägslöpning.Stafetterna avgjordes på Gammliavallenskolstybbsbanor, som också var start- och mål-plats för 30000 m. Tävlingsdagar var midsom-marafton och midsommardagen i strålande vä-

der. De ljusa midsommardygnen med förlägg-ning på Lars Färgares och Sävargården uppskat-tades av lagen från södra Sverige.Att IFK detta år blev svenska mästare på 4 x

1500 m är redan nämnt. Föreningens herrlagblev dessutom tvåa på 4 x 800 m och trea på 4 x100 m medan damerna med Siv Larsson somankare blev tvåa på 3 x 800 m.30000 m löptes efter väg 364 norrut med vänd-punkt i Flurkmark.

SM i terräng 1970Terräng-SM 1970 avgjordes i Umeå på I 20 -området. Siv Larsson vann 4000 m och lagetblev tvåa. Bengt Persson slutade denna gångtvåa på 4000 m och även här blev laget tvåa.Både IFK:s manliga och kvinnliga juniorer vannlagtävlingen medan Ann-Katrin Karlsson blevtvåa på 2000 m för juniorer. Siv Larsson fickför övrigt i slutet av året Västerbottens-Kurir-ens guldplakett som bästa idrottsutövare i länetunder året. Hon var då den andra kvinnan nå-gonsin som tilldelats denna fina utmärkelse!

Stora SM 1972Stora SM 1972 på Gammliavallens nylagdasvarta allvädersbanor samlade under de tre da-garna totalt 11.000 betalande åskådare och gavgenom god hjälp av Umeå kommun ett gottekonomiskt resultat.Inför tävlingarna hade denyanlagda svarta allvädersbanorna kritiserats avden svenska medeldistansstjärnan AndersGärderud för att vara lika hårda som en asfalt-väg (E 4). Men av de aktiva under SM fick ba-norna enbart beröm. Bara en gång tidigare hade

Tävlingsledningen vid friidrotts SM 1972.Fr. v: Bengt Malmgren, Bengt Forsman, Lennart Fäll-gren

66

Stora SM hållits i Norrland nämligen i Gävle1915. Siv Larsson var framgångsrikasteIFK:are. Hon blev tvåa på 3.000 m och trea på1.500 m. Under året slog hon distriktsrekordenpå båda distanserna och noterade 4.24.8 respek-tive 9.31.2. Det bjöds på högklassiga tävlingarmed banrekord i 30 av 31 grenar (stav klaradesig) och med åtta mästerskapsrekord! Enligt densamlade pressen genomfördes tävlingarna på ettalldeles utmärkt sätt av arrangören IFK Umeåmed tävlingsledaren Bengt Forsman i spetsen.Tävlingstiderna hölls perfekt och resultat-servicen ansågs vara bättre än vad StockholmsStadion och vad andra stora arenor brukade pre-stera!

SM på marathon 1978SM på maraton arrangerades för första gångeni norra Sverige av IFK Umeå och Jalles TC,som skötte det hela med stor framgång. Täv-lingen avgjordes som varvlopp 6 x 7 km runtRöbäcksdalen med start och mål vid Umåkerstravbana på en flack bana som fick mycket be-röm av löparna. Het sol och delvis besvärandemotvind gjorde att loppet blev ett kraftprov.Danny Flynn, Jalles TC, överraskade med attbli 4:e man med topptiden 2.20.45.

SM i terräng 1981Terräng-SM arrangerades av 80-årsjubileerandeIFK Umeå den 26-27 september på ett utmärktsätt. Den omdiskuterade banan på Gammlia ochi Mariehemsdalen fick mycket beröm av dedeltagande löparna. Glädjande resultatmässigtför arrangörsklubben var att Lars-GunnarSkoog, IFK Umeå, placerade sig så bra som nia

på 4000 m och laget blev tvåa. I kvinnor 404000 m blev Siv Larsson Riksmästare.

Stora SM 1992När Stora SM för andra gången arrangerades iUmeå 1992 blev det än en gång stor succé förVästerbottnisk friidrott både arrangörs- ochresultatmässigt. Idel beröm från massmedia,publik och Sv Friidrottsförbundets representan-ter för ett förnämligt arrangemang. Trots attpubliktillströmmningen blev mindre än beräk-nad (ca 5000 åskådare under de tre dagarna)blev det ett bra överskott för arrangörsklubbarnaIFK Umeå och Umedalens IF. Det goda ekono-miska utfallet hade sin grund i ett gediget ar-bete av Marknadsutskottet på sponsringssidanoch att övriga utskott genom ”hårda nypor”väsentligt bantade sina utgifter i förhållande tillbudget. En förutsättning för de lyckade tävling-arna var också drygt 500 idéellt arbetande män-niskor insats. Utan ett öres ersättning ställdeman villigt upp som tävlingsfunktionärer ellerskötte försäljning, parkering, entréer etc. Detomfattande idéella arbetet i utskott och kom-mittéer under Bengt Forsmans ledning pågick i2,5 år!

FaktaFriidrott (allmän idrott) fanns med då IFK Umeåbildades 1901.Vid sidan av skidor har friidrott varit den storasporten i alla år 27 SM-tecken och 826 DM-tecken har vunnits IFK:s bäste friidrottare ge-nom tiderna är löpare Bengt ”BP” Persson (nu-mera Widmark) med 12 individuella SM-tecken.

67

Handboll 1932-1991

Av Ivar Söderlind

År 1932 introducerade Umeå IK handboll i lä-net genom legendariske ledaren Ragnar”Castor” Larsson, inflyttad från Östersund. Re-dan 1932 spelades de första matcherna mellanUIK, IFK Umeå och K 4. I IFK:s lag ingickAllan Forsberg, Nisse Johansson, Östen Lars-son, Sven Edlund, Gunnar Lundström, Alvar”Lia” Jonsson och Sven Svahn. ”Lia” var densom tog iniativet till att handboll togs upp påIFK:s program och ledde sektionen fram till1937. UIK hade starkaste laget och kom att do-minera handbollen i länet under en lång period.I IFK Umeås Minnesskrift 1941 framgår attspelet i början inte alltid var så polerat och ele-gant utan kännetecknades av viss hårdhet.”Handboll är inte något spel för veklingar” kon-staterade man. Men det hårda spelet försvannmer och mer ju större rutin spelarna fick.

De första stapplande stegenDe första stapplande stegen togs i K 4:s gym-nastiksal och där spelades det om DM redan1933. UIK blev premiärsegrare sedan man isemifinalen utklassat IFK med 19-9. Någotstörre publikintresse var det inte för handbollende första åren, i bästa fall kunde det vara någratiotal åskådare. IFK Umeå hade ett ganska fli-tigt utbyte med klubbar från andra orter. År 1934spelade man mot Luleå i Umeå (slutresultat 17-17) och 1935 hade man besök av Sollefteå GIFsom då tillhörde landets bästa lag (förlust 7-27).Året därpå var det returmatch i Sollefteå (för-lust 8-18) och samma år besegrade man på hem-maplan IF Castor från Östersund med 21-9.

Lokalfrågan var ett problemLokalfrågan var ett stort problem i många årframåt (Holmsunds Sporthall stod klar 1952 ochUmeå Sporthall först 1958). Man höll till i K4:s och I 20:s excersis- och gymnastiksalar somlångt ifrån hade reglementsenliga mått. I 20:ssmala gymnastiksal användes flitigt. Lokalenrymde ca 300 åskådare med publiken sittandealldeles inpå planen.DM var den stora begivenheten under 1930-

och 1940-talet och publikintresset ökade.

Matcherna mellan IFK och UIK var alltid nå-got speciellt. I Västerbottens IdrottsförbundsMinnesskrift 1948 kan man läsa att dessa lokal-derbyn ”har mången gång kommit sinnena hossåväl spelare som anhängare att rinna över. Dethar varit duster då man givit och tagit av hjär-tans lust och då finspelet lagts på hyllan införmottot ’kämpa för klubben intill sista blods-droppen’. Dessa matcher under supporternasöronbedövande larm ha alltid varit säsongenshöjdpunkt.”

Umeå IK var omöjliga att besegraI DM 1934 besegrade IFK I 20:s lag med för-krossande 35-4 och Skellefteå IF med 31-7 menfick likafullt storstryk i DM-finalen mot UIKmed 28-8. Umeå IK verkade omöjliga för IFKatt besegra och tog hem åtta av nio DM framtill 1942 (Umeå Läroverks IF bröt segerraden1938). Närmast att vinna över ärkerivalen varIFK 1940 då finalmatchen slutade med UIK-seger med 15-11 efter förlängning (11-11 varställningen i full tid). Egentligen skulle final-matchen avgjorts mellan IFK och I 20 som slogut UIK i semifinalen. Men då det uppdagadesatt halva I 20-laget spelat i samma års DM förandra klubbar beslutade Handbollsförbundet attDM-finalen skulle spelas mellan IFK och UIK.

Första DM- och NM-segern 1942IFK:s första DM-seger kom 1942 då UmeåLäroverks IF besegrades med 12-8 sedan Läro-verket haft ledningen med 8-4 när 12 minuteråterstod. IFK hade nu ett mycket bra lag ochbesegrade under året UIK med 17-9 iVästerbottensserien som man vann. Samma årblev IFK Umeå Norrlandsmästare i handbollefter att i finalen besegrat F 4 Östersund med21-14. Därmed hade kamratlaget kvalificerat sigtill SM-semifinal mot Stockholmsflottan somlågt högt upp i den allsvenska serietabellen. Dååtta min återstod ledde IFK sensationellt med8-7 men konditionen tröt och det blev förlustmed 8-15. Den tröttande nedresan utan sovvagnoch ovanan med den stora planen bidrog säkerttill att orken var dålig på slutet.

68

Intensifierad träningBakgrunden till framstegen var en intensifie-rad träning under ledning av Erik ”Mellan-Lia”Jonsson som 1941 deltog i Svenska Handbolls-förbundets instruktörsutbildning. Intresset blandspelarna var stort och man nöjde sig inte medde två träningskvällarna på I 20 utan tränadedessutom i Läroverkets Gymnastiksal en till tvågånger per vecka. Där gnuggades särskilt boll-och passningstekniken samt försvarstaktiken.IFK:s mycket svårforcerade ”säckförsvar” varen viktig del i framgångarna. IFK:s lag dettaår: Sigurd Pettersson, Kjell ”Snorre” Norbrandt,Erik ”Mellan-Lia” Jonsson, Olle Ahlman, GöstaJohansson, Ernst ”Ecke” Ekman, Folke Ahle-nius, Tore Nordbrandt, Sven Swahn och HansRimdahl.

MilitärinkallelserVid DM-finalen mot UIK 1943 hade IFK pågrund av sjukdomar och militärinkallelser be-svärligt med laget. Då laguppställningen pre-senterades dagen före var halva laget vakant.UIK var skyhöga favoriter men IFK speladebriljant och först efter förlängning vann UIKmed uddamålet (8-9). Efter ett mellanår 1944var IFK åter på toppen 1945 och 1942 års seger-svit upprepades: serieseger, DM- och NM-se-ger! Vid 1946 års DM var semifinalen mellanIFK och nya storklubben Sandåkerns SK denhårdaste i länets historia. Först efter femförlängningar (!) fick IFK ge sig mot det ung-domliga förstadslaget som sedan knappt förlo-rade DM-finalen mot UIK.

Storhetstiden över för herrhandbollenDärmed var IFK:s storhetstid vad gäller herr-handboll över. Visserligen vann man Övre Norr-ländska serien 1947 men intresset var på vägnedåt. Många spelare lämnade under kom-mande år Umeå och andra började spela för kon-kurrerande klubbar. Det var Sandåkerns SK,Gimonäs CK och Umeå IK tillsammans medIFK Holmsund som nu dominerade länshand-bollen. En bidragande orsak till det dåliga in-tresset var säkert också den bekymmersammalokalsituationen. De båda regementenas gym-nastiksalar måste 1950 tas i anspråk förförsvarsmaktens egna behov. Både IFK:s ledareoch spelare började tröttna och 1951 fann manför gott att lägga ned herrhandbollen. I fortsätt-

ningen var det IFK Umeås damhandbollslagoch under en kort period åren kring 1960ungdomsavdelningens pojkar som försvaradeföreningens färger.

Damhandboll med kamratandaNär IFK Umeå bildade sin damsektion 1949 varhandboll en av de idrotter som stod på program-met. Birgit Haglund, en av de tongivande spela-rna i handbollslaget och driftig ledare i mångaår, berättar att man blev sist i serien det förstaåret med 0 poäng. ”Men detta hindrade oss intefrån att inför nästkommande säsong träna ochåter träna. Att vi skulle vinna serien hade vikanske inte beräknat, men desto roligare blevdet ju när detta var ett faktum. Återigen ett be-vis på vad verklig kamratanda betyder!

Bild från 1970-talet. Birgit Haglund t.v. aktiv och le-dare tillsammans med Vivan Lindström tongivandespelare.

69

Länets bästa handbollslagIFK var nu etablerat i länstoppen och var underen femårsperiod länets bästa lag. Åren 1954-1958 vann föreningen länets damserie och to-talt sju DM, fyra utomhus och tre inomhus. Tvågånger var man i kvartsfinal i SM där Eskil-stuna och Älvsjö blev för svåra. Det vinnandeDM-laget utomhus 1954 hade följande spelare:Carin Sörensson, Göta Jungdalen, Ann-BrittWiholm, Helmy Appelblad, Inga-Britt Malm,Ulla Öhman, Birgitta Larsson, Birgit Haglund,Anna-Greta Lindström och Barbro Grelsson.Enligt Birgit Haglund var Ulla Öhman, giftNordlander, den bästa handbollsspelare på dam-sidan som kommit fram i Västerbotten. Honblev landslagsspelare 1959 sedan hon flyttat tillUppsala och spel i allsvenska IF Thor. Efter enmatch i Östersund 1953 skrev man i VK: ”UllaÖhman är en greppsäker och pigg 15-åring, somhade mycket handbollskunnande i kroppen. Honsköt lika bra med både höger och vänster ochhennes finter framför försvaret gav blottor pålöpande band.” (VK 2 december 1953)

SpelarflyktEfter säsongen 1958 drabbades IFK:s lag avspelarflykt då flera av lagets bästa lämnadeUmeå för studier i Uppsala och handbollsspel iIF Thor, bl a Birgit Haglund och Ulla Öhman.Man fick överlämna tronen som länets bästa lagtill Gimonäs CK. Säsongen 1962-1963 var det

stor kris för IFK:s damhandboll och man kundeinte ställa upp med något lag alls! Men säsongendärpå mobiliserades alla krafter och IFK fickfram ett slagkraftigt lag. Nils Hänström blevtränare och ordförande i handbollssektion.Nyförvärven Kerstin Arnqvist från IF Thor till-sammans med bl a Britt-Inger Engström, Bir-gitta Jungdalen och Lena Burén bildade ett lagsom åter tog upp kampen med Gimonäs CK ochde andra topplagen. I både damserien och ochDM placerade sig IFK som tvåa. Något fler DM-tecken har det dock aldrig mer blivit för fören-ingen även om det varit nära åtskilliga gånger.År efter år verkade IFK ha ”prenumererat” påandraplatsen i serien och vid DM, oftast efterGimonäs CK eller Umeå IK. Sista DM-silvrettog föreningen hem 1988. Under 1960-talet och1970-talet hade IFK många länslagsspelare bla Katarina Berg, Lena Burén, Britt-Inger Eng-ström, Kerstin Arnqvist, Birgitta Jungdalen,Lilian Lundgren, Vivan Lindström och LottaKarlsson. Andra tongivande IFK-spelare underdenna period var bl a Ulla Björklund, UllaBlomqvist och Birgit Haglund. Den senare åter-vände till Umeå 1966 efter sin utflykt till IFThor där hon bl a deltog i pressens lag motlandslaget. På ledarsidan gjorde Barbro Lars-son tillsammans med Ulla Björklund och Bir-git Haglund stora insatser under denna tid.Tränarfrågan har ofta varit svår att lösa. Ettmycket gott arbete på seniorsidan har uträttatsav bl a Kjell Eriksson på 1950-talet, GöranThörngren, Nils Hänström och Rolf Johanssonpå 1960-talet, Hasse Olofsson på 1970-talet ochAnders Persson på 1980-talet.

Fostrar unga spelareIFK har alltid hyllat principen att fostra ungaspelare. Under 1960- och 1970-talet var detsom mest ett fyrtiotal unga flickor i träning medbl a Gunilla Haglund som tränare. Ungdoms-satsningen resulterade bl a i att föreningens ungaflickor blev distriktsmästare för damjuniorer treår i rad 1974-1976. Under 1980-talet fortsattehandbollssatsningarna med målsättningen att gemånga ungdomar em meningsfull fritid. Exem-pelvis 1986/1987 då ett 15-tal flickor i åldern9-12 år tränade på Grubbe och Ersbodaområdetmedan ca 25 flickor i ådrarna 8-14 år tränade iÖstra Ersbodas Idrottshall. Seniorlaget fickdetta år en undanskymd placering i serien då

IFK:s segrande lag i handbolls DM utomhus 1954Övre raden fr. v: Birgitta Larsson, Ann-Britt Wikholm,Birgit Haglund, Inga-Britt Malm, Ulla Öhman, KjellEriksson.Nedre raden fr. v:Barbro Grelsson, Göta Jungdalen,Carin Sörensson, Helmy Appelblad, Anna-GretaLindström

70

tre fjärdedelar av fjolårets spelartrupp flyttatfrån Umeå. Till säsongen 1987/1988 hade manspelat ihop det nya laget under tränaren AndersPerssons ledning. Det blev en fin andraplats iSenior-DM efter Umeå IK sedan man besegratbåde Skellefteå HB och Nordmalings IF. Blandungdomstränarna under dessa år märks bl aRoger Carlsson, Anders Ericsson, ÅsaNordquist, Eric Johansson, Ingrid Sandberg,Maria Pervén och Magdalena Pervén. Inför sä-songen 1988/89 beslutade handbollssektionenatt göra ett uppehåll för seniorverksamhetenberoende på för litet spelarmaterial. Det bedrevsenbart ungdomshandboll för flickor 14 år ochyngre. Kommande säsong begränsade den kom-munala tilldelningen av träningstider (tre tim-mar per vecka till IFK) handbollssektionensmöjligheter att bedriva sin verksamhet. I okto-ber 1989 gick samtliga Ersbodaflickor, tillsam-mans med sina tränare, över till Ersboda SKsom ordnat fem träningstider per vecka. IFK:saktiva handbollssektion hade därmed kvar cafem flickor. Under kommande säsong tränadede vidare utan tävlingsverksamhet inom IFKUmeå under ledning av Roger Carlsson. Ge-nom samarbete på tävlingssidan med först Ers-boda SK och 1990 med Umeå IK deltog IFK:sflickor ändå framgångsrikt i seriespel.

Utträde ur Svenska HandbollsförbundetPå grund av brist på såväl ledare, spelare somträningstider beslutade IFK:s huvudstyrelse den10 juni 1991 att IFK:s handboll tills vidareskulle vara vilande och föreningen begärde ut-träde ur Svenska Handbollsförbundet. Den av-gående handbollssektionen hade förhoppningenatt sektionen snart skulle vakna till liv igen ochverksamheten återupptas. Detta har inte inträf-fat och sedan dess har IFK:s handboll varit ned-lagd.

FaktaÅr 1932 tog IFK Umeå upp herrhandboll och1949 damhandboll på programmet.På herrsidan har IFK 2 DM-tecken 1942 och1945 och 2 NM-vinster samma år.På damsidan har det blivi 7 DM-tecken 1954-1958.År 1951 lades herrhandbollen ned.År 1990 lades damhandbollen ned och IFK be-gärde utträde ur Svenska Handbollsförbundet.

IFK Umeås handbollag 1941-42 som vann DM 1942 och NM 1942. I SM-semifinalen 1942 i Stockholm mot Stockholms-Flottan ledde umelaget med8-7 när sju minuter återstod, men förlorade med 15-8. Stående fr. v: EckeEkman, Junke Johansson, Olle Ahlman, Folke Ahlenius, Allan Johansson,Sven Svan, Hans Rimdahl. Knästående fr. v: Kjell ”Snorre” Nordbrandt,”Kreide” Pettersson, Erik ”Lia” Jonsson.

71

Av Ivar Söderlind

Skridskoåkning var en av de sex idrotter IFKUmeå hade på programmet vid starten 1901.Tävlingar i hastighetsåkning på skridsko bör-jade arrangeras i Sverige på 1880-talet. Underflera årtionden framåt hörde skridskotävlingari Stockholm och en del andra städer till destörsta idrottsevenemangen. I Umeå fanns detredan på 1890-talet en isbana på Umeälven ned-anför Stora Hotellet och skridskoåkning var ti-digt en känd företeelse i staden även om detinte arrangerades några större tävlingar. Det varUmeå Skridskoklubb som hade ansvaret förbanan när den klubben bildades 1901. IFKUmeå, Umeå IF, IF Skade och andra föreningarfick disponera banan som hade ”fritt lyse”.

Nordiska Spelen i Umeå 1902Skidfrämjandets internationella tävlingar påskidor och backlöpning i Umeå 1902, ”Nord-iska Spelen”, inleddes den 28 februari med trav-tävlingar på älven. På kvällen öppnadesskridskobanan nedanför Stora Hotellet som varupplyst av marshaller och kulörta lyktor ochmed levande musik som festlig inramning.Kvällen därpå var där ”en stor illuminations-fest med bländande fyrverkeri och tjusandemusik”. Det finns inga uppgifter om att detockså skulle ha arrangerats skridskotävlingarvid detta tillfälle.

Hastighetsåkning på skridsko 1901-1920

Stora skridskotävlingari Umeå 1904Den 24-25 mars 1904 anordnades de förstastörre skridskotävlingarna i i länet av IFKUmeå. I Umeåkamraternas festskrift 1921 fram-går att föreningen gjorde en storartad succé idet strålande marsvädret med massor av folksom lockats ut för att åse de verkligt goda pre-stationerna i tävlingen. Vi citerar Ernst Blom-berg ur IFK Umeås minnesskrift 1941: ”Utanringaste lejd arbetskraft upptogs på älven ned-anför Stora Hotellet i mars månad enlänglöpningsbana 400 x 6 meter samt innanfördenna en konståkningsbana. Tribun upptimra-des. Vatten drogs upp med s k pråmpumpar.Härlig is. Strålande sol. 1000-hövdad publik.Fullständig succé och 400 kronor netto....På aftonen stor aftonunderhållning med prisut-delning och dans. Oj, vad det var roligt!”

Syskonen Sandström från ÖhnTävlingen 1904 omfattade 500 m, 1500 m och5000 m samt konståkning.H Högstadius vann 500m på 63 sek, Einar Bro-

din 1500 m på 3.32 och på 5000 m segrade Al-bin Sandström, IFK Umeå med tiden 12.12 och2/5 sek. Den senare var en av de i idrottskretsarkända syskonen Sandström från Öhn, alla täv-lande för IFK Umeå. Tillsammans med sinasyskon Albert, Alfred och Nanny hade han stora

Funktionärer och deltagare vid skridskotävlingarna 1904.Fr. v: Alfred Sandström, G. Edwall (dåv. ordf.), Hugo Bergman (vice ordf.), Karl Svanberg, V. Lindkvist, ErnstBlomberg, V. Bjurström, Bengt Grahn, Einar Brodin, Anders Jonsson, Albin Öhngren, Axel Bäckman.

72

framgångar framför allt på skidor. Av sysko-nen hade Nanny de främsta meriterna och blevvid Nordiska Spelen i Örnsköldsvik 1916 inof-ficiell svensk mästarinna på 10 km! Albert blev1910 länets förste distriktsmästare på skidor 30km. Bröderna var särskilt framstående när detgäller budkavlelöpning. De fick stora fram-gångar som skidfabrikörer sedan de flyttat tillStockholm på 1910-talet. Bröderna Sandströmsskidor var under många år ett begrepp.

Skridskotävlingar 1905 och 1906Efter denna utvikning tillbaks till 1905 då IFKUmeås planerade skridskotävlingar på älven un-der senvintern måste ställas in på grund av ”rå-dande väderleksförhållanden”. I VästerbottensIdrottsförbunds Årsbok 1910 framgår att ar-rangören IFK Umeå åsamkades en kännbarförlust. Den 11 februari 1906 anordnades detårets skridskotävlingar och liksom två år tidi-gare segrade Albin Sandström och Einar Bro-din på 500 m resp 1500 m.

Nationella skridskotävlingar i Umeå 1911På grund av vädrets makter och tråkiga ekono-miska erfarenheter av skridskobanorsiordningsställande och underhåll var issportensedan borta från tävlingsprogrammet fram till1911. Då avgjordes de stora nationella tävling-arna på skidor i Umeå. IFK Umeå åtog sig attäven att anordna nationella tävlingar på skrid-sko som också gällde som distriktsmästerskapför länet. I Västerbottens Idrottsförbunds Års-bok 1911 finns det ett långt referat från tävling-arna. Två isbanor var iordningställda, en på äl-ven mitt för Stora Hotellet och en på planennorr om kyrkan (framför nuvarandeMimerskolan). Med hjälp från de bäggeUmeåregementena lyckades man trotsogynnsant väder ”sätta de bägge banorna i gan-ska godt skick”. Banan på älven var en vanligthastighetsbana med tvänne kurvor om 25 me-ters radie och 5 meters bredd medan landbananvar en rundbana med 50 meters diameter. Lör-dagen den 25 februari inleddes tävlingarna meddistanserna 500 m och 6000 m för seniorer ochjuniorer.”Gossar under 14 år” åkte 400 m.På söndagen var det konståkning och på mån-dagen hastighetsåkning 1500 och 10000 m förseniorer. Ynglingar 14-17 år och ynglingar un-der 14 år åkte 1500 m. I det dåliga vädret var

”publiken nära nog ingen.”Banan hade en hel del ojämnheter och sprickor

och avgjordes i skarp kyla och blåst. Bland deanmälda fanns toppåkare från Stockholm, Väs-terås och Gävle. Genom att bjuda in skickligaskridskoåkare från södra Sverige ville man frånIFK Umeås sida ”göra ett försök till uppryck-ning af den i våra bygder tämligen försummadeskridskoidrotten.” Från länet deltog JohannesLeufvenius, IFK Umeå och G Öhlund från Skel-lefteå som båda var chanslösa mot ”sörlänninga-rna”. ”En sådan flott och kraftig åkning hadesäkerligen aldrig presterats i Umeå”, hette det iIdrottsförbundets Årsbok.Bäste västerbottning och distriktsmästare blev

nu Johannes Leufvenius på såväl 500m, 1500msom 10000 m, IFK Umeås enda DM-tecken ihastighetsåkning på skridsko genom tiderna.Johannes var under kommande år obesegradinom distriktet. Inte förrän 1953 arrangeradesDM i hastighetsåkning nästa gång med GimonäsCK som den ledande klubben. Då hade IFKUmeå för länge sedan lagt ned denna sport.

Blygsam verksamhet på 1910-taletUnder 1910-talet hade IFK Umeå sina skridsko-banor omväxlande nere på Umeälven och påplanen framför kyrkan. Efter 1920 började IFKmed skridskobanan på Nytorget (där Länssty-relsen numera ligger) som senare blev kommu-nal och övertogs av staden. ”Mera välskött banaän denna kan knappast tänkas”, hette det i IFKUmeås Minnesskrift 1941.Under dessa år avtog intresset och det arrang-

erades inga större tävlingar i hastighetsåkningpå skridsko i Umeå, endast ett par mindre täv-lingar. Redan under 1920-talet försvann spor-ten definitiv från IFK Umeås program. I ställettog konståkning och bandy över på Umeåsskridskobanor på Umeälven, på Gammliavallenoch nere på banan vid Sjukhuslunden.

FaktaHastighetsåkning på skridsko fanns med på pro-grammet då IFK Umeå bildades 1901.Tre DM-tecken till IFK Umeå 1911 på 500 m,1500 m och 10000m genom JohannesLeufvenius.Sporten försvann från IFK Umeås program på1920-talet.

73

Av Ivar Söderlind

Den första ishockeymatchen i Sverige speladesi Stockholm 1921 på Stockholms Stadion mel-lan IFK Uppsala och Berliner Schlittschuh Club.Svenskarna vann med 4-1. Redan året innandeltog Sverige i ishockeyturneringen vid OS iAntwerpen 1920 med ett lag bestående av ban-dyspelare och slutade som sensationell fyra.Efter denna framgång i OS växte intressetsnabbt för ishockey i Sverige.

IFK började med ishockey 1942Redan 1928 hade Umeå IK planer på att ta uppishockeyn, men de förverkligades aldrig. I bör-jan av 1940-talet etablerades ishockeyn i Väs-terbotten och då fanns IFK Umeå med. EfterHörnefors IF konkurrerar IFK Umeå med TegsSK om att vara länets näst äldsta ishockeyklubb.Den första ishockeymatchen mellan tvåVästerbottenslag spelades i Hörnefors den 22februari 1942 mellan Tegs SK och HörneforsIF och matchen slutade 2-2. Första ishockey-matchen i Umeå spelades den 15 mars 1942 då

Hörnefors IF slog IFK Umeå med 4-1 infördrygt 200 åskådare. Redan 1940 hade Hörne-fors IF tagit upp ishockey på programmet. Detvar Nils Ekman, bror till IFK Umeås framgångs-rike häcklöpare m m Ernst ”Ecke” Ekman, somfick Hörnefors bandyspelare att börja träna is-hockey på isbanan vid Hörneån. Året därpådeltog HIF i norra Ångermanlandsserien därman var strykpojkar och förlorade medtvåsiffriga tal.

IFK vann premiär-DM 1943Umeserien i ishockey startade 1943 med fyralag. Efter de sex matcherna stod IFK Umeå somsegrare före Hörnefors IF, Tegs SK ochSandåkerns SK. I DM deltog dessutom Skel-lefteå IF och Lycksele SK.IFK Umeå vann även länets allra första DM i

ishockey 1943 men fick verkligen slita för sinaDM- plaketter. Det började med 3-2 motLycksele SK efter förlängning. I semifinalen påbortaplan mot Skellefteå IF (som trimmats av

Ishockey 1942-1970

Bild från en seriefinal mot Mora IK. De jublande IFK:arna är Lars ”Dallas” Dahlgren ochKjell ”Garrincha” Sundström.

74

landslagets ”Svenne Berka” Bergkvist) var IFKtillbakapressade mest hela matchen men lycka-des vinna med 1-0 med sin ”säcktaktik”. Dethjäpte inte att de 500 åskådarna skrek, hejadeoch och till slut hånade hemmmalaget, SIFlyckades inte spräcka nollan. Segern ansågs varaen viljans och taktikens triumf över tekniken. Iden omtalade finalen i Umeå mot ”de röda le-jonen” från Hörnefors den 21 februari såg 400åskådare IFK vinna efter två förlängningar!! Ide lag som IFK använde under DM-spelet in-gick Juke Johansson, Tore Johansson, StaffanGuné, Karl-Johan Appelblad, N G Jonsson,Totte Hörnberg, Bror Andersson, Olle Ahlman,Bertil ”Masen” Lindkvist, Bertil ”Lukas” Pet-tersson, Arne Nylund, Palle Granlund Karl-Jo-han Bergsdorff, John ”Gimo-Lasse” Larsson,bröderna Åke Nilsson och Lasse Nilsson samtBengt Forsman. Att IFK Umeå fick en så lycko-sam start på sin ishockey var mycket en mansförtjänst, friskusen och fightern Staffan Guné,som tidigare hade spelat ishockey i Boden. Hanhade förmågan att inspirera och lyfta laget. Ilaget ingick också smått legendariske John”Gimo” Larsson. Med sin rutin och taktiskablick var han en stor tillgång. Så sent som vidsitt 37:e år spelade han i IFK:s A-lag.

Den första länsmatchenDen första länsmatchen spelades mot Ånger-manland i Hörnefors 1943. Västerbotten vannmed 3-1 och i laget ingick Staffan Guné ochKarl-Johan Bergsdorff från IFK. Vid DM 1944blev IFK direkt utslagna av Skellefteå IF somtog en gruvlig revansch för förlusten i semi-finalen året innan och vann med 6-0. Säsongen1944-45 blev väldigt rumphuggen beroende påogynnsamt väder. Inte förrän i februari kundeman börja använda banan i Umeå. I en DM-match det året vann IFK mot Lycksele SK med23-4 (målrekord för Västerbotten) men i övrigthade IFK Umeå inte några större framgångarunder detta och följande år. År 1946 slutade IFKpå sjätte och näst sista plats i länsserien. Åretdärpå försökte man ställa upp med ett senior-lag i serien men måste utgå.

Rosendahl byggdesEtt par år efter starten tog ledare i IFK Umeåoch Tegs SK initiativet till att det byggdes enändamålsenlig rink på Rosendahl öst på stan

(nedanför nuvarande Östra Gymnasiet). Utrust-ningen i början var minst sagt bristfällig. Påfötterna hade de flesta bandyrör med tunnt skinnoch på händerna kraghandskar, s k chaufförs-handskar som skulle likna riktiga ishockey-handskar. Men det var inte bara den personligautrustningen som var dålig utan även de lågasargerna och belysningen hade stora brister.Apropå utrustning hade Tegs SK:s målvakt PA Berggren någon gång på 1940-talet fått tag iett par moderna målvaktsbenskydd med tjockstoppning. Vid första matchen med de nyaskydden på Rosendahl stod IFK Umeå för mot-ståndet. IFK-ledaren Rickard Waller tyckte attdet var ojuste att spela med sådana benskyddoch skrek matchen igenom att det var fusk. Tillslut tröttnade domaren och bad Waller försvinnafrån rinken.

1950-taletUnder 1950-talet började IFK:s ishockey på all-var visa framfötterna.År 1950 blev det seger i Umeåserien och 1952

vann man division III Södra Nordsvenskan.Samma år blev man JDM-mästare efter att habesegrat Rönnskärs IF i finalen. Säsongen 1956-57 hade man kvalificerat sig till division IINorra B och slutade på fjärde plats. IFK tog nuöver rollen som södra länsdelens bästa lag frånTegs SK. I norr däremot var motståndet över-mäktigt främst från Skellefteå AIK som 1955gick upp i allsvenskan. Säsongen 1957-58 blevdet en andraplats för IFK i division II Norra Befter Alfredshems IK och 1958-59 var det dagsför serieseger och allsvenskt kval. Björklöven,som IFK kallades redan då, sopade i seriens sistaomgång banan med Sundsvallaget Skönvik ochvann med 15-2!. I kvalet ansågs laget ha en godchans men saknade den rutin och stabilitet sombehövdes. Mot gruppsegrarna Rönnskär blevdet vinst med 7-1 men hemma förlorade manmot Nacka med 1-6. I Stockholm förlorade manden avgörande matchen mot Nacka med 6-4sedan man haft ledningen med 4-1! Ungdoms-verksamheten i IFK Umeås ishockey varmycket omfattande under denna tid. 1959-60seriespelade ca 300 grabbar i 28 lag på Rosen-dahlbanan med Karl-Gustaf Öhman och Tor-sten Hörnberg som basar. Lars ”Dallas” Dahl-gren kvalificerade sig till ungdomslänslaget.

75

Tre misslyckade allsvenska kvalUnder dessa år förde IFK ofta en hård kamp idivision II mot Alfredshem och de båda lagenhemförde tre seriesegrar var fram till 1964. Menmedan ångermanlänningarna hade en konstfru-sen bana fick IFK-arna oftast komma till serie-premiärerna utan isträning. Alfredshem var dåtvå gånger uppe i allsvenskan medan det förIFK:s del alltid blev stopp i kvalen. Både 1961och 1963 slutade IFK sist bland kvalseriens fyralag.

Ishallen på TegUnder många år hade Umeås ishockey-föreningar drömt om en konstfrusen isbana ochäven ishall. Alvar ”Lia” Jonsson och andra le-dare i IFK Umeå menade att det var intillGammliavallen och ingen annanstans somishallen skulle byggas. I Västerbottens-Kurirenskrev ”Lia” att hela projektet var dömt att rasasönder och samman om ishallen placerades påTeg. Det var många turer innan Umeå lands ochUmeå stad kunde förmås gå in som borgenäreri projektet. När Tegs Idrottsplatsförening ställdemark till förfogande på Teg hakade de bådakommunerna på. Även när ritningarna ändra-des till en islada var politikerna positiva. In-vigningen av den nya hallen den 17 december1963 blev en stor publikfest med 4000 åskå-dare. Västerbottens länslag spelade mot Stock-holms stadslag och vann med 3-2 efter under-hållande ishockey. Inte mindre än nio världs-mästare var med i de båda lagen. SkellefteåAIK:s Lennart ”Klimpen” Häggroth i den väs-terbottniska kassen gjorde en suverän match lik-som banans bäste back Hasse Svedberg medfina uppspel. Av forwards var ”Acka Anders-son det stora namnet tillsammans med ”Tumba”Johansson i Stockholmslaget. Även 16-årige UlfBarrefjord, IFK Umeå gjorde en bra match ochsteg inte åt sidan för de tunga Djurgårds-backarna Lasse Björn och Roland Stoltz. Blandinvigningstalarna märktes Tegsledaren ochtandläkaren Folke Nord som berättade hurishallen kommit till och hoppades på allsvensktavancemang för IFK Umeås ishockeylag un-der nästa år. Det tyckte Västerbottens-Kurirensreferent var mycket starkt sagt av en sådanurtegare som Folke Nord.

Äntligen allsvenskt avancemangDet var ett gäng ungdomar från trakterna kringÖstermalm och Rosendahlsrinken skolade avA-lagstränaren Sixten ”Blombacka” Jonssonsom nu bildade stommen i IFK. Det var förstnär ”kycklingkedjan” Ulf Larsson, Ulf Barre-fjord och Bengt ”Lövet” Lövgren vuxit ut tillen slagkraftig tredjekedja som Bernt och AgneBylund, Lars ”Dallas” Dahlgren, Kjell”Garrincha” Sundström, Roger Österlund ochde övriga var mogna för större uppgifter.”Björklöven” fick nu spela i den nybyggdaishallen och skåpade i rena glädjeyran hem se-rien med åtta poängs marginal före IF Älgarna.Efter en vinst och två förluster i allsvenska kval-serien var det ödesmatch mot Piteå IF hemma iishallen. Efter två perioder ledde Piteå med 3-0och IFK:s spel var inte det bästa. De drygt 4000på läktarna hade börjat misströsta. Men i sistaperioden tände viljan och allt satsades för vinst.Efter fyra minuter hade IFK kvitterat och togsedan ledningen med 4-3. Piteå kvitterade mennär 25 sekunder återstod av matchen så avgjordeBernt ”Hacke” Bylund med att på tennis slå in5-4. Tala om jubel i ishallen. Det räckte nu medoavgjort mot Mora i sista matchen och 40 sek-under före slutet i den matchen slog Bengt Löv-gren in kvitteringspucken till 3-3! Laget somavancerade: Målvakter var Bengt Persson ochBo Leong, backar Elon Sundström, Tore Lars-son, Curt Åström och Olle Rydfjäll, forwardsAgne Bylund, Bernt Bylund, Håkan Bryngels-son, Kjell Sundström, Lars Dahlgren, RogerÖsterlund, Ulf Larsson, Ulf Barrefjord ochBengt Lövgren.

Första allsvenska säsongenInför den första allsvenska säsongen 1964-65förstärktes laget bl a med gamla ”lövet” Kjell-Olov Barrefjord från Modo, toppmålvakten OveAndersson från AIK (tidigare Rönnskär IF) ochbacken Karl-Olof Eriksson från Clemensnäs.IFK klarade sig kvar i serien sedan man vunnitnedflyttningsserien åtta poäng före Wifsta/Östrands-Fagerviks IF. Nästa säsong blev detkärvare och med åttonde plats klarade sig lagetkvar med ett nödrop. Den 5 november 1965debuterade ”Garrincha” Sundström i Tre Kro-nor mot Norge hemma i Umeå. I landskampensom Sverige vann med 9-5 gjorde han ett av

76

målen. Totalt åren 1965-68 blev det 10 matcheri landslaget för IFK-spelaren. Tilläggas bör attUlf Barrefjord blev utsedd till Sveriges bästejunior 1965.

”Blombacka” lämnade över tränarsysslanSäsongen 1966-67 tyckte tränaren ”Blom-backa” Jonsson att han gjort sitt och efterträd-des av Elon Sundström och ”Sventa” Engqvist,den senare f d målvakt i Tegs SK. Laget kvali-ficerade sig med glans till slutspelet efter attunder hela serien legat över slutspelstrecket.Publikrekordet i ishallen med 6675 åskådareslogs vid mötet med Mora IK. Under åtta om-gångar var IFK serieledare och slutade på tredjeplats i tabellen. Trots två mycket bra matcherblev IFK i första slutspelsomgången utslagnamot blivande mästarna Brynäs IF (förlust med4-2 i båda matcherna). För första gången sedan1943 blev IFK detta år (1967) distriktsmästarei ishockey. Även 1968 och 1970 tog föreningenhem DM-tecknen och 1970 vann man ocksåJDM. Säsongen 1967-68 missades slutspels-platsen med tre poäng. Tegs SK låg i högstaserien denna säsong och de tre derbyna lockadestorpublik till hallen.

Nytt slutspel1968-69 slutade IFK på sjätte plats och 1969-70 lotsade nye tränaren Kjell-Olof ”Stor-Barre”Barrefjord laget till fjärde plats och slutspel.Laget höll inte riktigt hela slutspelsturneringenmen svarade för toppmatcher bl a mot Modo(4-3) och Västra Frölunda (5-5). Backen An-ders Hagström (från Bjästa) övertygade stortoch blev uttagen till det svenska VM-laget, somtog silver i Stockholm 1970 - IFK Umeås för-ste och ende VM-medaljör i ishockey. Totaltspelade Anders 11 gånger i Tre Kronor 1968-1971 (10 matcher när han spelade för IFKUmeå). I slutet av 1960-talet blev IFK Umeådet första svenska klubblaget i modern tid somspelade i Sovjet och gjorde också en drömresatill USA där man deltog i ”Kennedy Memorial”i Lake Placid. Man spelade mot USA:s ochTjeckoslovakiens landslag och förlorade med3-5 respektive 2-11.

IFK Umeå blir IF BjörklövenEfter säsongen 1969-70 hade ishockeyn gjortsitt i IFK Umeå. Under många år hade sektion-

ens dåliga ekonomi varit en tung belastning förklubben. Martin Lundström, som var ordförandei IFK Umeå under denna tid, berättar hur detgick till när ishockeyn lämnade IFK. Våren1969 träffade han Gösta Brännström, eldsjäl iSandåkerns ishocky, när han som vanligt fikadei Fokus intill sin Sportaffär. Martin fick då redapå att Sandåkerns SK, som låg i botten av all-svenskan, hade planer på att lägga nedishockeyn. Han väckte då tanken att i ställetarbeta för en hopslagning av IFK Umeås ochSandåkerns ishockysektioner och att man skullebilda en specialklubb för ishockey för att bättreklara ekonomin. Detta samtal ledde till att debåda föreningarnas styrelser tre gånger sam-manträffade i bröllopssviten på Hotell Espla-nad (ingenting fick läcka ut) och gick igenomdet hela. Slutligen bestämde man sig för att fö-reslå en sammanslagning och att de båda klub-barna skulle tillskjuta 20.000 kronor var. Ettsammanträde ordnades i Sporthallen med debåda föreningarnas medlemmar som stödde för-slaget. På föreningarnas årsmöten våren 1970togs det slutliga beslutet utan någon oppositionatt tala om. Under säsongen 1970/71 hade klub-ben namnet Ishockeyföreningen IFK/SSKUmeå (blev sexa i allsvenskan och vann DM)som hösten 1971 ändrades till IF Björklöven,Umeå. Redan första året kunde den nya klub-ben visa ett litet plus i kassan. De sportsligaframgångarna har sedan dess varit stora medSM-guldet 1987 som topp.

FaktaÅr 1942 tog IFK Umeå upp ishockey på pro-grammet.4 DM-tecken i ishockey 1943, 1967, 1968 och1970.År 1964-70 spelade IFK Umeå i ishockey-allsvenskan och två gånger kvalificerade mansig till slutspelet.Två A-landslagsmän Kjell Sundström (10landskamper 1965-68) och Anders Hagström(10 landskamper för IFK Umeå 1968-1970)Anders Hagström är IFK Umeås ende VM-med-aljör i ishockey (VM-silver 1970).År 1970 hade ishockeyn gjort sitt i IFK Umeå.Genom en hopslagning av IFK Umeås ochSandåkerns ishockysektioner bildades IFBjörklöven.

77

Konståkning fanns med på programmet vid IFKUmeås start 1901. I beteckningen ”skridskoåk-ning” ingick då både hastighetsåkning på skrid-sko och konståkning. Redan på 1860-talet fö-rekom konståkning i Sverige då det gavs upp-visningar på Nybroviken i Stockholm. På 1880-talet hölls där de första tävlingarna och svensk-arna med världsmästaren och olympiske mäs-taren Ulrich Salchov i spetsen fick tidigt högtanseende.

Konståkning på 1890-taletI Umeå förekom konståkning redan på 1890-talet även om det inte anordnades några täv-lingar. Från denna tid fanns det en isbana påUmeälven nedanför Stora Hotellet. I sambandmed ”Nordiska Spelen” på skidor i Umeå 1902användes isbanan vid invigningen. Banan vardå upplyst av marshaller och kulörta lyktor medlevande musik som festlig inramning. Länetsförsta tävling i konståkning anordnades 1904av IFK Umeå på samma bana. Det var i slutetav mars månad som det förutom i hastighetsåk-ning på skridsko även tävlades i konståkning. Idet vackra vintervädret inför tusentals åskådaresegrade IFK Umeås kassör Albin Öhngren föreklubbkamraterna S Klingspor och Axel Bäck-man. Vid denna tid fanns det många godakonståkare i IFK Umeå men svårigheterna atthålla skridskobanan öppen på grund av rådandeväder gjorde att intresset ebbade ut. De plane-rade skridskotävlingarna på älven 1905 ställ-des in på grund av töväder men den 11 februari1906 var det återigen dags för skridskotävlingarmed konståkning som självklart inslag.

Nationella tävlingarna 1911Av allt att döma anordnades nästa tävling ikonståkning 1911 i samband med de nationellatävlingarna på skidor i Umeå med IFK Umeåsom arrangör. IFK anlade då en bana för konst-åkning med 50 meters diameter på skolplan norrom kyrkan. ”De dryga utgifterna för banankunde ej bestridas med inkomsterna af inträdes-biljetter, utan erhöll föreningen hjälp genomcheferna för regementena i staden”, kan man

läsa i Idrottsförbundets Årsbok 1911. Trotsdenna hjälp gjordes stora förluster på arrang-emanget. Konståkningen ägde rum söndagenden 26 februari med början kl 7 e m på bästatänkbara is, i strålande väder och inför en talrikpublik. Isovalen var smakfullt upplyst med storabåglampor om sammanlagt 5000 normalljus ochmellan båglamporna löpte långa rader av ku-lörta lyktor. På vallarna runt banan var mar-schaller utplacerade. Enda tävlande var dekända konståkarna Tore Mothander, Stockholmoch O Flyborg, Hudiksvall. ”Bägge presteradede en flott och elegant åkning men varStockholmaren den afgjort bättre,” heter det iIdrottsförbundet Årsbok 1911. Tore vann långtsenare, vid drygt 40 års ålder, SM i konståk-ning 1926 och 1927.

Umeå var en skridskoåkande stadUnder det följande årtiondet hade IFK sinaisbanor dels på Umeälven som tidigare, dels på”Brännstan” och dels på planen norr om kyr-kan. Särskilt banan på ”Brännstan” var välsköttoch uppskattad med Erik Öhngren som vakt-mästare. Jag citerar ur IFK Umeås Minnesskrift1941: ”Banan var försedd med jättehöga vallar,musikestrad på mitten och här ock var i hörnensmå tjusiga granbersåer, där skridskopåtagningoch väl avkyld flirt med framgång kunde ägarum. Vid musikaftnarna på banan myllrade detav skrinnande par och det var i övrigt ett fest-ligt folkvimmel som gav Umeå ett stadgat an-seende som skridskoåkande stad framför andranorrlandsstäder under många år framåt”. Un-der 1920-talet och ett tjugotal år framåt höllIFK:s ungdomar till på isbanan på Nytorget (därnuvarande länsstyrelsen ligger). ”Närregementsmusiken ’kängskodanskvällarna’klämde i med de sprittande melodierna, var detpackat av skolungdom och äldre, dansande ochåkande, under de flammande marschallerna.”Några tävlingar i konståkning anordnades meddeltagande av de skolungdomar som till-bringade sin mesta fritid på skridskobanan.Samtidigt började bandysporten komma igångpå allvar.

Konståkning 1901-1962

Av Ivar Söderlind

78

”Klubborna började slå kring öron och ben påde konståkningsutövande och man fick lov attdela upp planen för att skilja de båda vitt skildaintressena åt,” kan man läsa i IFK Umeås Min-nesskrift 1941.

Konståkningssektion i IFK UmeåUnder 1950-talet och början av 1960-talet hadeIFK Umeå en konståkningssektion som var an-sluten till Svenska Konståkningsförbundet. Sommest var ett tjugotal unga flickor och pojkar iträning. Största framgången är Åke ÖbergsJDM-tecken 1958. Ledare under denna tid var

bland annat Ruth Ekman, Maj Jakobsson ochGudrun Qwist. Under 1960-talets början kon-centrerades konståkningen i länet alltmer tillUmeå IK och försvann från IFK Umeås ochmånga andra föreningars program. År 1962 slu-tade IFK med konståkning.

FaktaKonståkning fanns med på programmet då IFKUmeå bildades 1901.1 JDM-tecken 1958 av Åke Öberg1962 försvann konståkning från IFK Umeåsprogram.

Ur gömmornaÅr 1951 hade IFK Umeå bandy, boxning, fotboll, friidrott, gymnastik, handboll,ishockey, orientering, skidlöpning, skridsko och damidrott i lämpliga grenar påsitt program. Tidigare hade IFK även utövat bordtennis, cykelåkning, gång,kanotpaddling, konståkning och simning.

79

När IFK Umeå firade sitt femtioårsjubiléum år1951, inlett med en stor jubiléumshögtid den 6november på Sävargården, framhöllorienteringslegenden och chefredaktören iNorra Västerbotten K-H Wikström, då som re-presentant för Västerbottens Orienterings-förbund; ”Om benämningen pionjärklubb nå-gonsin är befogad, så är den det på tal om IFK:sroll i den västerbottniska orienteringen”. IFKUmeå var nämligen den idrottsförening somlanserade orienteringssporten i Västerbotten ochskördade stora framgångar i sportens barndom.Redan år 1923 erövrade IFK Umeå sitt förstaDM-tecken i orientering (4-mannalag) och un-der en lång tidsperiod därefter befäste fören-ingen sin dominerande ställning i länet - bästillustrerat av att femtiotvå DM-tecken hem-fördes t.o.m jubileumsåret 1951.

Medaljskörden fortsatte under hela 1950- och60-talen. Orientering var en stark idrott inomIFK Umeå och många av länets bästa tävlade iblåvitt. Men prövningar skulle komma. År 1969skedde nämligen en kännbar utbrytning inomsektionen i och med att specialklubben OKBjörken bildades. Orsaken till brytningen lärha varit att IFK Umeås ishockeylag (som täv-lade på elitnivå) förbrukade så mycket av depengar som övriga sektioner tjänade ihop attorienterarna kände sig alltför styvmoderligtbehandlade. (Beslutet om sektionskassor ocheget ansvar för dessa togs långt senare).

Några duktiga ledare, ett antal aktiva seniorersamt flera löftesrika juniorer och ungdomar läm-nade IFK Umeå till förmån för OK Björken.Trots åderlåtningen fanns ändå ledarkrafter kvarinom orienteringssektionen vars verksamhetframgångsrikt kunde fortsätta. 1969 inleddesexempelvis det ännu bestående och mycket be-tydelsefulla samarbetet med Västerbottens-Kuriren genom att motionsaktiviteten Skogs-luffen instiftades. Skogsluffen lär för övrigtvara landets äldsta Trim-orientering och är enuppskattad primör i mitten av maj varje år.Skogsskolan - den betydelsefulla ungdoms-

verksamheten för barn och ungdom byggdesockså upp. Genom Skogsskolan har mångaorienterare tillförts IFK Umeå och med ungdo-marna har även föräldrar knutits till oriente-ringen som aktiva eller som ledare/funktionä-rer. God ungdomsverksamhet är orienterings-sektionens adelsmärke.

Framtiden tedde sig ljus ännu under 1970-ta-lets mitt eftersom det inom sektionen fannsmånga lovande ungdomar och juniorer på så-väl herr- som damsidan. Men än en gång skulleIFK Umeås orientering utsättas för inre påfrest-ningar. 1977 skedde nämligen ännu en utbryt-ning - denna gång kanske mera kännbar för sek-tionen. OS Svackan bildades. Sektions-ordföranden, några seniorer, hela juniorstalletoch flera duktiga ungdomar samt en del äldregick till den nya klubben. Kvar hos IFK blevde riktigt ”klubbtrogna”, en och annan senior,familjer med barn i skogsskolan samt äldre ak-tiva och passiva medlemmar. De som stannadekvar kom att uträtta stordåd under de närmastkommande åren.

Orientering 1923 -

Av Henry Forsgren

Segrare i Ungdomens 10-mila 1983Bakre rad fr. v: Tommy Ek, Anderas Forsgren, Chris-ter Bergh, Anders Ottosson.Mellan raden fr. v: Bengt Esberg, Patrik Kjellgren,Johan Jareman, Magnus Nordin.Längst fram sitter Ludvig Edman och Stefan Ottos-son.

80

Ett oförtrutet arbete med Skogsluffen ochkartverksamhet, egna tävlingsarrangemang ochgemensam klubbträning samt en intensiv sats-ning på ungdomsverksamhet och Skogsskolagav efterhand ett gott resultat. Betydelsefull förkommande framgångar var en fin social gemen-skap uppbyggd bl.a. under vårresor till tävlingarsöderöver, vid gemensamt boende i stor-förläggning under 5-dagars, höstläger i Hema-van och inte minst genom den familjära säsong-avslutningen varje år med en köttsoppafest (nu-mera tradition inom sektionen).

Under flera år fanns till följd av utbrytningenytterst få seniorer och juniorer, men istället bör-jade IFK Umeå framstå som en av länets domi-nerande föreningar på ungdomssidan medmånga toppar och stor bredd. Vid Ungdomens10-mila i Skövde 1983 kunde IFK mönstra tvålag, d.v.s tävla med 20 ungdomar och juniorerupp till 18 år. Det faktum att IFK Umeå vannUngdomens 10-mila i kamp med 216 lag frånhela Norden, var en knallsensation som gav riks-eko. I ett reportage under vinjetten Ungskog itidningen Skogssport löd rubriken: IFK Umeåreser sig efter smällarna och vinner!Till Ungdomens 10-mila 1984 var fyra man

borta ur segerlaget på grund av ålder (över 18år). Trots detta kom IFK Umeå på en hedrande18:e plats, vilket vittnar om god bredd. Vidtredje försöket 1985 var ytterligare tre löpareför gamla. Den 14:e-placering IFK då nådde ärdärför ytterst remarkabel.

Orienteringssektionen bedriver alltfort en braungdomsverksamhet med inriktning mot såvälelit som bredd. Vad gäller elit är IFK Umeåstarkare än på mången god dag med många godaorienterare och ytterst glädjande; IFK Umeå haridag länets två bästa herrseniorer och den löftes-rikaste junioren. Trion har vunnit flera NM-titlar, nått framskjutna placeringar på 5-dagarsoch i andra större tävlingar samt fullständigtdominerat sina klasser inom länet. Faktum äratt alla tre ganska snart klappar på porten tillorienteringslandslaget. De åsyftade är länetsbäste senior Peter Hemmyr, hans svåraste med-tävlare Jan Johansson samt Oskar Malmberg iH 18 (har med framgång tampats med senior-eliten). Alla tre är rankade att tävla i elitklass.

IFK Umeå saknar SM-tecken i orientering, menvid mästerskapstävlingarna i år (2001) ihälsingeskogarna var det nära - Peter Hemmyrvann nämligen den första sprinttävling som ar-rangerades vid SM - (inofficiellt svenskt mäs-terskap). De 30 bäst rankade i landet var berät-tigade att tävla. Peter Hemmyrs SM-vecka blevför övrigt helgjuten, trots en förarglig miss i kva-let på kortdistans. En 7:e placering på normal-distans (bästa västerbottensplacering på mångaår) och en 17:e plats i natt-SM samt en storsti-lad insats i stafett - bara sex sekunder efter le-dande lag på första sträckan är imponerande re-sultat.

Oskar Malmberg (H 18) övertygade igen underSM-veckan genom att bli 7:a på normaldistans,genom att vinna kvalet på kortdistansen samtgenom att nå ytterligare en 7:e placering i final-tävlingen.I SM-stafetten tog Oskar Malmberg över efter

Peter Hemmyr och gjorde ett storstilat lopp påandra sträckan - växlade som 10:e lag minutenefter täten. IFK Umeå (med en reserv) daladesedan på sträckorna tre och fyra till en slutlig47:e plats - ändå bäst av västerbottenslagen.

Bernt Olofsson, Svensk mästare i fälttävlan 1956.

81

Vid juniorcupens sista tävling - lång-SM den23 september i Vingåker - tvingades OskarMalmberg bryta (p.g.a sjukdom) och tappadetvå placeringar - från 4:e till 6:e plats i den slut-giltiga resultatlistan.Bland seniorerna blev Peter Hemmyr och Jan Jo-

hansson 22:a resp 23:a och bästa västerbottningar ilång-SM (distansen 24.800 m ).

Även om ett officiellt SM-tecken i orienteringsaknas har en IFK-orienterare vunnit ett SM-tecken - nämligen Bernt Olofsson, IFK Umeå -sensationell svensk mästare i fälttävlan 1956. Ifälttävlan, som varit en militärt domineradidrott, ingår delmomenten skjutning, punkt-orientering och fri orientering.

Med orientering närbesläktade grenar är äldretiders skidbudkavle (ett kraftprov av stora mått)och senare tids skidorientering. Dessa grenarhar genom åren varit starka inom IFK Umeå.SM-segrar i budkavle har hemförts vid tre till-fällen, nämligen 1918 (August Ångström, Ha-rald Johansson, Oskar Lindberg och HenningIsaksson), 1935 (Bengt Lundgren, Axel Lind-ström och Edvin Janze) samt 1937 ( Edvin

Westman, Sigfrid Forsberg, Evert Jonsson ochKarl Erland Snellman). Ett flertal framskjutnaplaceringar har nåtts vid SM-tävlingar i skido-rientering och stafett.Många personer har genom åren utfört bety-

delsefulla insatser för IFK Umeå orientering ochdet vore förmätet att ens försöka sig på en upp-räkning - men två personer måste ändå omnäm-nas, nämligen Nils-Bertil Nilsson, banbrytareinom kartframställningen (erhöll VOF:s guld-plakett 1965) samt år 2001 avlidne Elis Gott-fridsson, konstruktör av ett genialt snabb-tidgivningssystem använt före datans intåg, ochtillika ledare inom orienteringssektionen underfyrtiotalet år (hedersmedlem i IFK Umeå).

Utbrytarklubbarna OK Björken och OSSvackan finns ej längre kvar sedan de slagit sigsamman och bildat Umeå OK. Det bör fram-hållas att IFK Umeå och Umeå OK visserligenär arga konkurrenter på tävlingsbanan men attsamarbetet i övrigt är mycket gott. IFK Umeåorientering och Umeå OK bedriver sedan fleraår kaféverksamhet vid Skidmuséet varsin helgsamt har tillsammans arrangerat SM-tävlingari skidorientering 1994.

O-ringens 5-dagars 1997 blev en jättesuccé med strålande sol varje dag. IFK Umeå svaradeför 25% av hela arrangemanget.

82

Av Ivar Söderlind

När IFK Umeå bildades 1901 var simning enav de sex sporter som fanns med på program-met. Innan föreningen lade ned simningen 1927hade klubbens simhoppare, simmare ochvattenpololag vunnit totalt 27 DM-tecken! Deförsta åren höll simmarna oftast till vid kallbad-huset i Umeälven nedanför stadskyrkan. Redan1894 lät Umeå Stad bygga detta kallbadhus somfram till 1910 hade hög besöksfrekvens mensedan kom ”i vanrykte på grund avkloakledningarna”.

Simklubb i Umeå på 1890-taletUmeå Simklubb, länets första simförening, hadebildats i samband med Kallbadhusets tillkomstav kronolänsmannen G Lindström, hans brorlantmätaren Lindström och två banktjänstemäni Umeå. De var ”ytterst skickliga simmare” somkallades ”vattenabbara” av de förtretadetvättgummorna vid klappbryggan invidKallbadhuset. Det anordnades även sim-tävlingar i simklubbens regi. Kraven var högaför att vinna inträde; ”man måste äga med dem(dvs simmarna i klubben) likställd skicklighet”,hette det i Västerbottens Idrottsförbunds Års-bok 1910. Redan innan sekelskiftet upphördeUmeå Simklubb och 1901 blev IFK Umeå lä-nets andra idrottsförening med simning på pro-grammet.

Kallbadhuset hade hög besöksfrekvensInitiativet till kallbadhuset 1894 kom från någrasimintresserade personer med telegraf-kommissarie Bergström i spetsen. ”Badhusetvar upprinnelsen till att folk i staden börjadekänna behov av ett svalkande bad och en stär-kande simtur under de få sommardagarna. Manvar ännu för pryd att i sällskap använda sig avde öppna stränderna i sjöarna eller älven.” Bad-huset ansågs vidare vara byggt på ett sådant sättsom långt ifrån tillät några tävlingar eller upp-visningar i simning. ”Detta plus ström-hastigheten i älfven förklarar, hvarför denna sånyttiga sport har blifvit så tillbakasatt och ejupptagits på idrottsföreningarnas program.”(Västerbottens Idrottsförbunds Årsbok 1910).

IFK Umeå anordnade de första simskolorna iVästerbottenDet var meningen att simundervisning i Umeå

för första gången skulle genomföras 1903 vidKallbadhuset. En simlärare anställdes påSvenska Lifräddningssällskapets bekostnad föratt leda en instruktionskurs ”men på grund afden sena årstiden och därmed åtföljande lågatemperaturen i vattnet, kunde densamma ejafslutas.” Inte förrän sommaren 1908 börjadesimning utövas mer rationellt i Umeå genomatt nybildade Västerbottens Idrottsförbund toginitiativet och IFK Umeå fick uppdraget att an-ordna en simskola. Ett 80-tal pojkar (ingaflickor!) deltog och vid avslutningen vidKallbadhuset den 30 augusti promoverades niosimmagistrar. En av dessa var IFK Umeås ord-förande Hugo Wilhelm Nordström som under1910-talet var engagerad ledare för sim-undervisningen vid kallbadhuset och under varsledning IFK Umeås simidrott gick starkt framåt.Innan nybildade Umeå Simsällskap tog över1927 svarade IFK Umeå varje år för simskolanoch simundervisningen, först vid Kallbadhuseti Umeälven och sedan ute i Nydala (Tavlesjön).

DM i simning från 1909När DM i simning arrangerades första gångenden 25 juli 1909 vid Djupvikskajen i Sandvikvar Hugo Wilhelm Nordström ende deltagarenfrån IFK Umeå. Han slutade tvåa i simhopp ef-ter underlöjtnant Curt Fromm, VästerbottensRegementes IF (I 20). Vid detta första DM togregementsföreningens simmare och simhopparehem de fem grenar som stod på DM-program-met: bröstsim 250m, simning 100m, 500m och1000m samt simhopp.

Meningen var att 1910 års DM i simning skullebli en ännu större tävling än premiärårets ”menen del af idrottsmännen å området ifråga voroupptagna på annat håll och täflingarna måsteinhiberas för året” (VästerbottensIdrottsförbunds Årsbok 1910).

Simning 1901-1927

83

DM 1911 i HörneforsNär DM i simning (endast 100m) och simhoppanordnades för andra gången 1911 var tävling-arna förlagda till Hörnefors i samband med denstora idrottsfesten den 30 juli (även tävlingar iallmän idrott och fotboll). Ångfartyget”Döbeln” transporterade publik och tävlandefrån Umeå. Enligt Västerbottens IdrottsförbundsÅrsbok 1911 fanns det vissa brister i arrang-emanget. För simhoppningen med fyra delta-gare hade man byggt upp trampoliner på tre ochfem meter, men med för kort ansats.”Satsenkunde ej få den hastighet och jämnhet, som ärnödvändig för hoppens säkerhet och form. Pre-stationerna mottogos emellertid af den talrikapubliken med största förtjusning”. IFK Umeåssimhoppare Hugo W Nordström vann nu för-eningens första DM-tecken i en simgren föreklubbkamraten Magnus ”Masse” Gustafsson,instrumentmakare och känd dragspelsvirtuos.Den senare blev även trea på 100m bland femtävlande.

Idrottsfesten på Norrbyskär 1911År 1911 anordnades det ytterligare två sim-tävlingar i länet där simmare från IFK Umeåvar ett självklart inslag, dels vid sommarfestenpå Norrbyskär den 16 juli och dels i Umeå den13 augusti. Varje sommar från och med 1908och många år framåt arrangerades riktiga folk-fester på Norrbyskär, ofta med ett par tusen per-soner närvarande. Vid festen 1911 stod simning200m, simhopp, allmän idrott (friidrott), seg-ling, fotboll, skytte, nåltrådslöpning och sked-ägglöpning på programmet. Ångare och”smärre” båtar anlände med deltagare och åskå-dare från bl a Umeå, Hörnefors, Nordmaling,Rundvik, Domsjö och Örnsköldsvik. Mångahade matsäckskorgar och hela familjen med sig.”Simstadion var arrangerad av i fyrkant tjudradepråmar, på vilka publiken satt och i fyrkantenstänkte vattendjuren fram”. I simhopp segradeän en gång favoriten Hugo W Nordström, IFKUmeå.

Simhopp med bottenkänningTävlingarna i Umeå den 13 augusti 1911 ägderum i Umeälven vid Kallbadhuset och bjöd påett omfattande program för både seniorer ochjuniorer. Man tävlade i simning, simhopp, liv-räddning och dykning efter föremål. Många av

de ungdomar som deltagit i IFK Umeås sim-undervisning under sommaren var med och täv-lade. Som vanligt vid denna tid deltog ingaflickor/kvinnor. I Västerbottens IdrottsförbundsÅrsbok 1911 framgår att det märktes en vissförsiktighet bland simhopparna på grund av ”attvattnet invid kallbadhuset ej har nödigt djup....det har händt en gång att hopparen gått i bot-ten, borrat ned ansiktet jämnt efter öronen ochfått munnen full af lera - en tämligen blandadnjutning. Man kan nog fatta, att det är förenadtmed ett visst obehag att riskera att få lämna täv-lingen med afbruten nacke.”

Många DM-tecken till IFK UmeåUnder de kommande åren deltog IFK Umeåsmedlemmar flitigt i simtävlingar, gav uppvis-ningar och gjorde utflykter till Sandvik, Norrby-skär och Hörnefors, ofta med ångbåten ”JohnNyberg” som var en dålig sjöbåt och rulladeerbarmeligt då man kom en bit ut mot havet.Under åren 1911-1925 vann klubbens simhop-pare, simmare och vattenpololag 27 DM-tecken.IFK Umeå var föregångare i länet när det gäl-ler vattenpolo och blev distriktmästare både1913 och 1915. Då DM i simning för förstagången arrangerades för damer 1913 (endast1000 m fritt) blev IFK Umeås Sonja Petterssonpremiärsegrare. Framgångsrikaste IFK:are isimning genom tiderna är Seth Ågren (senare

Från DM i Sandvik 1918. Seth Ågrenhoppar från tornet. DM-segrare i rakahopp 1915, 1917, 1918 och 1919.DM-seger i varierande hopp 1915.

84

maskinsättare på Umebladet) med sex DM isimhopp 1915-1919. ”Adde” Norling (senarebagare) var den främste simmaren de första årenmed tre DM 1912-1913 på 500m fritt och 250mbröstsim. Lika många DM-segrar vann SvenWeman på 500m fritt, 1000m fritt och 200 mbröstsim 1923-1925. För övrigt hade Sven långtsenare ännu större framgångar som pistolskytt.I början av 1950-talet tillhörde han svenska eli-ten och blev svensk mästare på tjänstepistol närSM gick i Umeå 1954. Samma år delade hanVK-guldet med spjutkastaren Gullbrand Sjö-ström.

Strömsimningen i UmeälvenIFK Umeå anordnade åren 1923-1926 ström-simningen i Umeälven. Det var 1923 som IFKUmeå på initiativ av konsuln och skeppsklarera-ren Berndt Lundstedt (legendarisk idrottsledareoch fotograf) tog upp det från Stockholm givnaexemplet med strömsimningsstafetter (fyrasträckor) som snart också infördes i Skellefteå.I Umeå startade man strax ovanför Tegsbron(dvs gamla Tegsbron) och gick i mål nära nu-varande ”Strömpilen” (f d Bowaters massafa-brik). Efter målgång arrangerades tävlingar ibåde höga hopp och svikthopp i älven intillKallbadhuset. Dessa tävlingar vann för detmesta ”hopparveteranen” Curt Fromm med sinastilrena hopp. Med närmare 100 kg i matchviktvar han fortfarande en av Norrlands absolutbästa simhoppare och var aktiv långt in på 1930-talet. Enligt referat i Västerbottens-Kuriren1924 var det ”grönruttna” kallbadhuset, belä-get nedanför stadskyrkan, en av Umeå stadsskönaste byggnader med sina portaler.Publikintresset var alltid stort för ström-

simningarna: ”Där var så gott som hela stadensamlad och litet till, ty en massa Holmsunds-och andra bor hade passat på tillfället att dennaundersköna söndag kvista in till staden...Då star-ten gick var åtminstone ett 1000-tal åskådaresamlade på Tegsbron och Umeå stads kaj ochett stort antal motorbåtar och andra båtarflanerade utanför och stängde utsikten för dempå kajen...allteftersom tätmännen närmade sigmålet följde massan efter så att det så små-ningom uppstod en fruktansvärd trängsel vidkallbadhuset” (Västerbottens-Kuriren den 10augusti 1925). När ledarbåten släppt ivägsimmarna ovanför Tegsbron ”började hetsjakten

- både i vattnet och längs kajen. Det är väl frågaom det inte är mera spännande efter kajkanten,där man när som helst riskerar att bli nedknuf-fad av någon sportbiten själ” (Västerbottens-Kuriren 21 juli 1930).

De första åren var det IFK Holmsund (två seg-rar), Sandviks IK (två segrar) och från 1927Umeå Simsällskap (första segern 1928) somsatte sin prägel på strömsimningarna. Åren1923-1926 deltog IFK Umeå och var som bästtrea 1924 och 1925 med Sven Weman på slut-sträckan. Sedan IFK Umeå lagt ned simningen1927 tog Umeå Simsällskap över arrang-emanget som fortsatte ytterligare ett antal år.

IFK Umeå gick ur SimförbundetNär Umeå Simsällskap (USS) bildades den 13april 1927 hemma hos idrottsprofilen och foto-grafen Berndt Lundstedt upphörde i praktikenIFK Umeå som simklubb. Vid denna tid hade isödra länsdelen Sandviks IK, IFK Holmsund,IFK Umeå, Umeå IK, I 20 och K 8 (senare K 4)simning på programmet. Idrottsledarna i Umeå-klubbarna upplevde att Sandviks IK var alltfördominerande och att en särskild simklubb iUmeå bättre skulle kunna konkurrera medHolmsundsklubben. Man menade att de all-männa idrottsföreningarnas arbete var för mång-sidigt för att simsporten skulle få den uppmärk-samhet den förtjänar. Umeåföreningarna be-gärde därför från och med 1928 sitt utträde urSv Simförbundet. Från denna tid har Umeå Sim-sällskap i alla år varit en väl fungerande fören-ing med många framgångsrika simmare ochmed omfattande bredd- och ungdomsverksam-het .

FaktaSimning fanns med på programmet när IFKUmeå bildades 1901.27 DM-tecken 1911-1925 i simning, simhoppoch vattenpolo.Meste DM-vinnare är Seth Ågren med sex DMi simhopp 1915-1919.IFK Umeå lade ned simningen 1927 när UmeåSimsällskap bildades.

85

Av Lars Lindgren

Ända från det IFK Umeå bildades den 6 novem-ber 1901 har skidsporten och då främstlängdåkningen varit en av de absolut främstaIFK-grenarna. Till och med säsongen 2000/2001 har föreningen tagit 68 SM-tecken iskidgrenarna varav 65 i längdåkning och det ärbara IFK Mora och Åsarna IK bland landetslängdklubbar, som är bättre.

Svenska mästerskapen på skidor instiftades1910. Tidigare (men även några år efter 1910)kördes i regi av Föreningen för skidlöpningensfrämjande i Sverige något man kallade natio-nella tävlingar och dessa hade säkert högrestatus än vad svenska mästerskapen hade underde första SM-åren.De nationella tävlingarna arrangerades i Umeå

både 1902 och 1911. I resultat-listorna från de nationella täv-lingarna hittar vi ingen segrarefrån IFK Umeå. John Dahlbergfrån Kassjö blev dock tvåa påsexmilen i Falun 1907 efter JPSivertsson från Arvidsjaur ochpå 20 km blev Henning Isaks-son trea 1918 i Sundsvall ochtvåa 1919 i Falun. Den somvann tvåmilen 1919 var AlbinLingvall, som 1913 hade blivitsvensk mästare för Holmsved-ens IF på 60 km och som skullebli det på 30 km för HudiksvallsIF 1920.John Dahlberg skulle senare,

1911 och 1912, bli svensk mäs-tare på 60 km men då som täv-lande för Hällefors.I de fyra första årens SM-täv-

lingar finns det inte heller någratopplaceringar för åkare frånIFK Umeå.

IFK:s förstaSå kom då vintern 1914 med snöbrist åtmins-tone i den tilltänkta SM-orten Ludvika, varförtävlingarna flyttades till Östersund. Där tog

Skidor 1901 -

Arvid Dahlberg IFK Umeås första SM-tecken.Arvid, som då var 22 år, från Kassjö, bror tillJohn, upprepade segern 1915. Båda gångernavann han distansen 60 km, föregångare till SM-femmilen.I Östersund 1914 var det ytterst nära att IFK

Umeå hade vunnit båda distanserna (på dentiden fanns bara 60 och 30 km för herrar i SM).Lambert Hörnqvist, från Hörnefors men täv-

lande för IFK Umeå, blev nämligen tvåa påtremilen bara fyra sekunder efter den kändestoråkaren Anders Persson, Bollnäs.Även 1916 i Örnsköldsvik blev det två medal-

jer för IFK Umeå. Harald Johansson (frånHedlunda, Lycksele) vann tremilen och Johan”Janne” Isaksson blev trea i sexmilaloppet, somvanns av Edvard Persson från Storvik.

Här vill jag passa på att be-rätta, att Harald Johanssonsson Claes med efternamnetHaraldsson blev svensk mäs-tare för Lycksele IF i nordiskkombination två gånger (1949och 1951) och att Janne Isaks-son var en äldre (fem år) brortill den mera kände storränna-ren Henning Isaksson.På tremilen blev en annan

åkare från Lycksele tvåa.August Ångström, Berg-lunda, Lycksele, tog silver-medaljen, men han tävladedetta år för Malmberget.

Tvåa i SM och NSÅret därpå, 1917, fick deNordiska spelen gälla somSM. Så var det även 1913 och1922.Nordiska spelen, NS, skulle

vara något av vinterns motsvarighet till som-mar-OS och arrangerades första gången 1901och sjunde och sista gången 1926.Vid NS 1917 uteblev finnarna på grund av

kriget och Sverige lyckades i Saltsjöbadenvinna båda längdtävlingarna, 30 km och 60 km.

Arvid Dahlberg

86

För IFK Umeå blev det en fin silvermedalj på60 km. Henning Isaksson, från Storliden, Nor-sjö, gjorde SM-debut och blev tvåa både i SMoch NS. Isaksson blev också trea på 20 km, somdock inte gällde som mästerskap.Tremilen vanns av Anders Persson, Bollnäs,

och sexmilen av Gustaf Wahlgren, Djursholm.Från och med detta år (1917) fick även damernatävla om SM-tecken. Selma Gustafsson, Säfsnäs,blev första mästarinna.Isaksson vann sedan sexmilen i SM tre år i rad,

1918-1920, 1918 före brodern Janne och 1919före Oskar Lindberg (segraren i 1923 årsVasalopp). Både Janne och Oskar tävlade då förIFK Umeå. Som tävlande för IFK Norsjö blevHenning Isaksson SM-tvåa på sexmilen 1921.Henning Isaksson var framgångsrik även in-

ternationellt. Han blev bland annat trea i Holmen-kollens femmil både 1918 och 1919. Av reli-giösa skäl slutade han att tävla och var då bara28 år. Henning Isaksson var född 1892. Hantävlade för IFK Umeå 1916-1920 .Vid en comeback 1927 i IFK Umeås tävlings-

dräkt blev Isaksson i SM 27:a på 20 km och 54:apå 30 km. I båda loppen fick han som efter-anmäld starta först.

Norén treaNästa IFK-are i topp i SM är John Lindgren,som vann fyra titlar, tremilen 1923, femmilen1928, 1930 och 1933, men John, som kom frånHedlunda, Lycksele, tävlade för IFK Umeå baravid ett av dessa tillfällen. John var IFK:are1919-1925. Lindgren vann båda distanserna i VM 1927.

I IFK:s färger vann John Lindgren det tredjeVasaloppet 1924 (före en annan IFK:are, AntonStenberg, som kom från Ekorrträsk) och blevtvåa 1925 och trea 1926. IFK Umeå vann lag-tävlingen i Vasaloppet både 1923 och 1924. Totalt i SM tog John Lindgren individuellt

elva placeringar bland de tre bästa och tävladetill och med 1937. Vid SM i Luleå 1936 vannJohn tillsammans med sina bröder Ivan ochGösta lagtävlingen på 50 km. Det är ett ännuinte tangerat rekord - att tre bröder tillsammansvinner ett lagpris i skid-SM. Men ingen av demvann tävlingen. Det gjorde Karl Lindberg,Trångsviken, en sekund före Artur Häggblad,IFK Umeå. Från SM 1926 i Luleå noterar vi en framskju-

tande placering för IFK Umeå i damernas mil-lopp. Adele Norén blev trea. Nu följde några magra SM-år för IFK Umeå.

Vid mästerskapen 1929 och 1930 hade fören-ingen inte ens någon representant vid SM.

John Lindgren, tecknad av Rit-Ola.

Äntligen SM i Umeå - 1931.Umeå hade fått en hoppbacke (Hamrinsberget)och Svenska skidförbundet kunde nu lägga enSM-vecka i Björkarnas stad.Längdtävlingarna gick på I 20 och inleddes

den 17 februari, en kall (minus tolv grader) ochblåsig tisdag. Femmilen gick nu för första gångeni ett enda varv, mot Hissjö, Storhäggsjö, Kassjö,Brännland.Några stora framgångar väntades inte för

Umeås egna löpare. För Västerbotten (Lycksele,Sandvik, Skellefteå, Storuman) gick det bra,medan bästa umeåplacering blev en fjärdeplatspå tremilen. Den tog en 23-årig kille vid namnArtur Häggblad, som samma år även blev fjärdeman i Vasaloppet.Mästare i 1931 års mästerskap blev Olle Hans-

son, Luleå, (50 km), Ivan Lindgren, Lycksele,(30 km), och Elsa Jonzon, Delsbo.Redan innan Häggblad hade vunnit sitt första

SM tog han två fjärdeplatser i VM (Sollefteå1934) och brons i stafett och en seger i Vasa-loppet (1933).

87

Från SM 1932 måste jag nämna en speciellsak. SM gick i Östersund och man körde påförsök ett lopp över 15 km (blev mästerskaps-distans 1933). Nils Englund från Boden vann,men snabbast av alla var segraren i junior-klassen, Einar Säfström från Umeå. Säfströmblev juniormästare både 1932 och 1933.Vi hade inga junior-SM under tiden 1937-

1951, vilket förklarar, att till exempel trionGunnar-Harald-Martin, som jag skriver omlängre fram, inte har några JSM-meriter.

Färgstark ArturArtur Häggblad, född i Nordmaling, var enfärgstark idrottsman och en färgstark personlig-het och historierna om hans bravader är många.Låt mig ta en av hans historier. I Garmisch hade det vid OS 1936 gått oväntat

dåligt för norrmännen. Häggblad kom till densvenska förläggningen och berättade. - När jag var i rakstugan i dag kom en norr-

man dit och satte sig i stolen bredvig mig. Närhan skulle betala fick han betala dubbelt såmycket som jag och när han frågade varför sabarberaren, att man hade höjt taxan för allanorrmän, eftersom de nu var så långa i ansik-tena.Häggblad tävlade för IFK Umeå under hela sin

aktiva tid, som sträckte sig fram till 1941. Den15 augusti 1941 lämnade han Umeå för attbosätta sig i Stockholm och där bli sporthandlare.Efter att Artur Häggblad i SM-femmilen i

Umeå 1941 hade gjort sin sista tävling kundehan summera följande.Åtta individuella SM-medaljer (två guld), fyra

segrar (den sista, 1940, med klubbkamratenGösta Jakobsson som tvåa) och en andraplats iVasaloppet, tredjeplats i Holmenkollens fem-mil 1940, två fjärdeplaceringar i VM och åttaDM-segrar. Dessutom ett brons i stafett i VMoch ett i OS samt seger i den första SM-stafetten(1935).Häggblad vann alltså två SM men var bara tolv

sekunder från att vinna ytterligare tre. Han varen sekund från segern på femmilen 1936, fyra årsenare fattades det fyra sekunder till seger påsamma distans och 1937 var han trea på tremilenmen inte mer än sju sekunder från seger.SM:s stafettpremiär vanns alltså av IFK Umeå.

I laget åkte Thule Persson, ”Lill-Gustaf” Jons-son, (18 år, blev 1936 fyra i senior-SM, 15 km,

och vann JSM både 1935 och 1936) och ArturHäggblad. Jonsson blev tvåa på andra sträckan,Persson och Häggblad blev sträcksegrare ochUmeå vann med en marginal på drygt två och enhalv minut före Jokkmokk.Den 28 april 1940 åkte Häggblad på Umeälvens

is 30 km på 1.20.07, vilket var lika med inoffi-ciellt världsrekord. Gösta Jakobsson var ocksåmed och klarade de tre milen på 1.22.55. Tillminne av detta arrangerade IFK Umeå ett Hägg-bladslopp i mars 1980. I detta första Häggblads-lopp gick alla de tjugo deltagarna i mål under1.20 och segrartiden blev 1.13.22 (Ola Hassis,Orsa). I ett andra Häggbladslopp (mars 1981), som

gick under sämre förhållanden än det första,gick fyra åkare i mål under Häggblads segertidfrån 1940. IFK Umeås Risto Dianoff vann.Loppen 1980-1981 genomfördes under den

nya skridskostilens barndom, då man åkte skrid-sko i huvudsak med bara ett ben. Nu, närskridskostilen har fått drygt femton år på nacken,går det undan värre. I världscupen är som exem-pel den snabbaste tiden på tre mil 1.06.28,2. Iden klassiska stilen har man varit under entimme och fjorton minuter.

Häggblads sistaNär Umeå 1941 för andra gången arrangeradeskid-SM var det åter utan några förhoppningarom hemmasegrar. Totalt blev det en tredje-, enfemte- och en sjätteplats som bäst för IFK:arna.Med laget Gösta Andersson, Gösta Jakobsson,Almer Åström blev det bronsplats i stafettenoch på tremilen blev Häggblad sexa. Och i sinsista tävling, SM-femmilen 1941, blev ArturHäggblad femte man.Alfred ”Håsjö” Dahlqvist vann tremilen och

15 km, Elis Wiklund, Kramfors, femmilen ochVera Åström, Järbo, vann damernas millopp.I juniortävlingarna dök en lovande umeåkare

upp. Gunnar Karlsson blev tvåa i äldre klassenoch Gunnar skulle komma att bli något extrasom skidåkare.SM-tävlingarna gav en vinst på 19 000 kronor

och beskådades av 22 201 betalande åskådare.Till Artur Häggblads meriter kan läggas tolvDM-tecken på cykel samt DM-segrar både ikanot (1934) och löpning, 25 000 och 30 000meter (1931 respektive 1929).Det dröjde nu några år innan IFK Umeå hade

88

åkare på den individuella prispallen i SM, men1944 i Boden var det dags. Gunnar Karlsson togsilver på femmilen efter omöjlige Nils ”Mora-Nisse” Karlsson, fjärde plats på tremilen ochguld i stafett tillsammans med Harald Erikssonoch Gösta Andersson. Gösta Andersson hade drygt en vecka tidigarechockat hela Sverige med att spurtbesegra själv-aste ”Mora-Nisse” i Vasaloppet och - skulle detsenare visa sig - bli den ende att kunna vinnaöver Nisse i detta lopp. Det var då Sven Jerringbörjade sitt radioreferat med följande ord. - Umeå, håll andan!

Martin dyker uppPå tremilen i Boden dök ett par andra åkare upp,åkare, som så småningom skulle skörda fram-gångar till IFK Umeå. Harald Eriksson frånÖrträsk, som redan hade blivit IFK:are, blevtrea (och stafettmästare) och Martin Lundströmfrån Tvärliden, Norsjö, blev femma. Martinskulle bli IFK:are 1946. Valdes in i föreningenvid ett styrelsemöte den 3 december 1945.En annan intressant notis från SM 1944 berät-

tar, att IFK Umeås nya dräkt med kamratstjärnanpå armen, komponerad av ledaren Alvar ”Lia”Johnson, användes för första gången vid dettaSM.

Nu följde några goda SM-år för vår förening.Under tiden 1945-1948 blev det minst en segervarje år. I Kramfors 1945 vann Harald Erikssontremilen, 1946 i Skellefteå vann Gunnar Karls-son femmilen och 1947 i Falun var det Haraldstur att triumfera på den längsta SM-distansen,1948 i Kiruna vann Martin Lundström både 15km och 30 km. Dessutom vann trion Gunnar-Harald-Martin stafetten tre år i rad, 1946-1948.Gunnar hann även med att ta två tredje-

placeringar på femmilen i Lahtis, 1946 och1948. Så småningom blev det även medalj-placeringar i Holmenkollen för GK, trea påfemmilen 1950 och tvåa på 18 km 1951 efterFinlands Lonkila.Harald vann Holmenkollens femmil 1948, blev

tvåa på femmilen i Lahtis 1946 efter BenjaminVanninen och tvåa på femmilen i OS 1948 efter”Mora-Nisse” Karlsson. Han vann även Svenskaskidspelens 18 km 1948 före Martin Lundströmoch tog i SM som nämnts två segrar.Martin Lundström började på hemmaplan med

att bland annat vinna fem DM i rad på 15 km,1943-1947. Han vann för-OS på 18 km 1947och blev samma år tvåa på Svenska skidspelens18 km. Svenska skidspelen hade premiär 1947 och

på femmilen kom Gunnar Karlsson tvåa efterAugust Kiuru.

Martin Lundströms bästa år var förmodligen1948, då han vann 18 km och stafett i OS, tvåindividuella SM och 18 km i Holmenkollen ochtog andra plats i Svenska skidspelens 18 km. I OS i Oslo 1952 fick Martin en bronsmedalj

i stafett och i VM 1950 var Martin med i detsvenska lag, som tog stafettguld. I SM skulle det innan Martin slutade bli nio

individuella medaljer varav tre guld. Den sistaSM-segern tog Martin på 15 km i Umeå 1952. Gunnar Karlsson tog två andraplaceringar på

Svenska skidspelens femmil, som han ocksåvann en gång (1951). I SM blev det två segrar.Gunnar vann nämligen femmilen i Lycksele1954.

GK utanför lagetGunnar ”GK” Karlsson ställdes av någon an-ledning utanför det svenska laget i femmils-loppet vid OS i St Moritz 1948. Gunnar hadeöverlägset vunnit ett OS-test över 45 km i Öst-ersund och var, när det var OS-dags, i bra form.

Martin Lundström dyker upp!

89

Ändå fick han inte åka. Mora-Nisse Karlssonvann före Harald Eriksson, som slog tredje man,Benjamin Vanninen, Finland, med över femminuter. Hade Gunnar fått åka hade Sverigeganska säkert lagt beslag på samtliga tre medal-jer.Lite konstigt var det också, att Martin Lund-

ström, som före tävlingen på 18 km av mångaansågs vara den bäste av svenskarna på distan-sen, lottades in i första startgruppen.Den vanligtvis mycket balanserade och lugne

Martin Lundström ilskade till, när det införlottningen meddelades, att han skulle lottas in iden första gruppen och Martin skrädde inteorden inför den svenska ledningen.Martin hotade att åka hem, men hans klubb-

kamrater Harald och Gunnar övertalade honomstanna. Nu hade Martin tur och fick med startnummer18 starta i slutet av grupp ett, som omfattade 20åkare. Martin åkte i ilskan hem guldet och ficknamnet ”Guld-Martin”.

Harald Eriksson tävlade i SM till och med 1953,Gunnar Karlsson till 1954 och Martin Lund-ström till och med 1957 . Men Gunnar tävladevidare även efter 1954. Han blev åttonde man iVasaloppet 1957, där han som bäst hade varittvåa både 1953 och 1955 efter ”Mora-Nisse”respektive Sixten Jernberg.Martin tog sina sista SM-medaljer i Lycksele

1954, då han blev tvåa på tremilen efter GeorgWesterlund, Anundsjö, och trea på femmilen.Dessutom tvåa i stafett.

Assars första SM-titelEfter Gunnars seger på femmilen i Lycksele1954 skulle det dröja fem år innan vi fick se enåkare från IFK Umeå på SM-prispallen igen.Då, 1959 i Skellefteå, vann Assar Rönnlund

från Yttertsmark, Botsmark, tremilen och in-ledde en framgångsrik period för IFK Umeå.Under och tillsammans med ledaren Alvar ”Lia”Johnson, skördade Assar stora framgångar påalla nivåer inom längdåkningen.”Lia”, från Magnusdal i Umeå, var en av

landets främsta skidledare och är egentligenvärd ett eget kapitel eller en egen bok. Sport-journalisten och idrottsledaren Alvar Johnson,1909-1979, gjorde sig ett namn inte bara iVästerbotten utan i hela Sverige, ja, i Norden.”Lia” var med under eran Martin-Harald-Gun-

nar och under hela Assars fantastiska karriär.Han var i stort sett lika med Västerbottens

skidförbund från starten i slutet på 40-talet framtill 1970, sekreterare till 1953, ordförande 1953-1970. Och han var också ordförande i IFKUmeå mellan 1953 och 1958. ”Lia” satt i många år med i Svenska

skidförbundet, i styrelsen och som ordförande ilängdkommittén eller längdlöpningskommittén,LLK, som den hette på den tiden.Assar Rönnlunds meriter är enorma. Tio indi-

viduella segrar i Västerbottens DM (toppar DM-statistiken), 13 individuella SM (bara ”Mora-Nisse” och Sixten Jernberg är värre), OS-guldoch OS-silver i stafett och silver individuellt,ett individuellt guld i VM, ett i stafett och ettindividuellt silver, segrar i både Svenska

skidspelen, Holmenkollen (två femilssegrar)och Lahtis (tre femmilssegrar och en på 15 km).Plus en mängd andra meriterande segrar, t ex iKirunaspelen (tre segrar), i Vasaloppet, Sjumila(de fem första loppen) och i Umespelen, där

Assar har vunnit inte mindre än åtta gånger. Assar Rönnlund har fått både Svenska Dag-

bladets guldmedalj och Holmenkollenmedaljen.Rönnlund tävlade i SM 1957-1970 och helatiden för IFK Umeå.

Lennart Backman, Gunnar Karlsson och MartinLundström efter lagsegern på SM-femmilen iLycksele 1954. Gunnar vann, Martin blev trea ochLennart tog sjunde plats.

90

Nummer ett i lagetNär Assar Rönnlund 1962 blev världsmästare iZakopane på 15 km, etta i stafett, tvåa påfemmilen efter Sixten Jernberg och sexa påtremilen var han nummer ett i det svenska lagetoch de stora framgångarna var inte oväntade.Att han skulle vinna 15 km tror jag till och medatt han själv kände sig ganska säker på.Vintern 1962 blev som helhet enastående för

honom. Serien 2-1-1 (Sture Grahn, Lycksele,vann tremilen) och stafettvinst i SM, de nämndaframgångarna i VM, seger på femmilen iHolmenkollen, seger på båda distanserna iUmespelen och totalt på 47 lopp 22 segrar ochelva andraplaceringar. Det var också detta århan fick Bragdguldet.Det enda av värde, som Assar Rönnlund inte

har vunnit, är ett individuellt OS-guld. Men detvar nära, mycket nära vid OS i Seefeld 1964, dåAssar ordnade den historiska stafettsegern tillSverige och blev tvåa på femmilen. Assar berät-tar själv i IFK Umeå jubileumsskrift 1971.”Under en tidsrymd av endast ett par, tre dagar

upplevde jag där såväl den djupaste förtvivlansom den högsta lyckan under mina tävlingsår.För den oinvigde kan det höras märkligt att enandraplacering, som ger olympiskt silver, förmig kan te sig som ett stort misslyckande /…/ Mina starter på 30 km och 15 km blev insat-

ser, som jag definitivt inte var nöjd med. Jagvisste, att framförallt femmilen skulle ligga bratill om det mesta klaffade.Det var snabbt skidföre med några köldgrader

och ett ganska isigt spår /…/ Även om jag startade före Sixten Jernberg

fick jag reda på att jag väl höll Sixtens tider.Efter 24 km hade jag också 38 sekunder bättretid än Sixten medan Kalevi Hämäläinen, sinvana trogen, satt allt på ett kort - rusat kolossalt-och ledde tävlingen.Ungefär vid 24 km hände olyckan /.../Arrangörerna hade under vissa delar av banan,

speciellt i närheten av start och mål, skyfflatihop snön till en halvannan meter bred och 30-40 cm hög pist /…/ jag gled av pisten och ner i

Assar och Lia framgångsrikt teamEn signifikativ bild från 60-talets skidspår. ”Lia” ger Assar tidsuppgifter efter spåret. ”Lia” har lotsat Assaroch många andra IFK-åkare mot otaliga skidframgångar.

91

ett stenskravel utan snö. Ena skidan gick tvärtav. Där stod jag! Efter en halv minut fick jag en ny skida /…/

dåligt vallad och den satt inte heller fast riktigt/…/Efter tre kilometer fick jag en skida av BarbroMartinsson/Grahn. En bra och välvallad menbindningens montering passade nog Barbrobättre än mig /…/På fyra kilometers åkning förlorade jag en

dryg minut mot Sixten /…./ Sju kilometer frånmål fick jag veta att jag ändå hade en klar chansatt ta medalj. /…/ Tävlingen blev min störstabesvikelse /…/ för övrigt enda gången i mittidrottsmannaliv då jag inte kunde hålla mas-ken.”

Ladan i SeefeldAssar klarade som bekant silverplatsen knappten minut och sex sekunder efter Sixten Jernberg.Hämäläinen blev femtonde man.

På tremilen hade Assar blivit sjua och på 15 kmtrettonde man. I stafetten tre dagar efter femmilenfick Assar sin revansch, men det känner alla till.Stafetten i Seefeld. Assar och Mäntyranta och

Koltsjin och Grönningen och ladan. ”En full-ständig kompensation för oturen på femmilen”,skrev Assar 1971.Att plocka ut något av Assars många segerlopp

som det bästa är närmast omöjligt. Många anseratt Assar redan i Jar-Ka-loppet i Jarhois iTornedalen den 1 april 1961 gjorde sin bästatävling någonsin. Assar vann då ett lopp över 24km med två minuter och 31 sekunder före tvåan,som var Sixten Jernberg. I tävlingen deltogbland andra Per-Erik Larsson, Arto Tiainen,Harald Grönningen, Hallgeir Brenden, VeikkoHakulinen och Eero Mäntyranta.Själv vill jag påminna om ett lopp som också

gick på vårvintern 1961 nämligen femmileni Salpausselkäspelen i Lahtis den 5 mars.Assar hade blivit tvåa efter norrmannen

ASSAR RÖNNLUND, en av vårt lands bästa skidlöpare genom tiderna. Assar blev bland annat individuellvärldsmästare och olympisk mästare i stafett, svensk mästare 13 gånger, segrare både i Holmenkollen(två gånger), Lahtis (fyra gånger) och i Svenska skidspelen.Assar Rönnlund fick Holmenkollenmedaljen, norsk skidsports finaste utmärkelse, 1968 och SvenskaDagbladets guldmedalj, bragdguldet, 1962.

92

Grönningen på 15 km dagen innan. Med ensegermarginal på nästan fem minuter (4.41,7)vann han femmilen före ryssen Anikin, norr-männen Grönningen och Brenden och med Len-nart ”Lill-Järven” Larsson som femma.Själv skriver Assar i sin bok ”Ur spår” att han

gjorde sitt livs lopp i OS-stafetten i Seefeld1964 och det är kanske den tävlingen, som folki första hand tänker på när de hör namnet AssarRönnlund.Som aktiv gjorde Assar Rönnlund sin sista

säsong 1969/1970, men han lämnade inteskidsporten i och med det. Sedan årsskiftet1971/1972 är han uppskattad skidkommentatorhos Radiosporten.Rönnlund avslutade SM-tävlandet med ett

brons på femmilen 1970, men sedan gick detmånga år innan det blev några medaljer i SM förIFK Umeås åkare.

Umegrabben Erik Wäppling vann 15 km i Sunds-vall 1977, men Erik tävlade då för SkellefteåSK. För IFK hann dock Erik vinna tre individu-ella JSM.Förvärvet Björn Risby, kom från Hammerdals

IF, tog silver på tremilen 1978 i Piteå efterBergnäsets Sven-Åke Lundbäck, men underåren 1971-1996 var det den enda individuellaSM-medaljen för IFK Umeå. I stafett blev detbrons 1976. Ett guld hittar vi dock. Det kom ilagtävlingen på 50 km 1976.

Lovande periodMen så kom en period som var och är lovande.Per Elofsson från Röbäck, född i april 1977,

kom till IFK Umeå säsongen 1996/1997 ochvann då båda distanserna i JSM och tremilen iJVM. För Röbäcks IF hade han dessförinnanvunnit fyra individuella JSM och ett JVM.Som IFK:are började Per medaljsamlandet i

SM med ett brons på 15 km i Åsarna 1977. Åretdärpå blev han trea både i jaktstartstävlingenoch på 50 km.I Piteå 1999 blev Elofsson SM-kung med två

individuella guld (15 km och 30 km) och silveri stafett (tillsammans med Martin Tauber ochLars Carlsson). Dessutom blev Elofsson tvåa ijaktstarts-SM 1999 efter Mathias Fredriksson,Häggenås.I Östersund 2000 vann Per femmilen (med

gemensam start) och blev trea på tremilen. Ochåter tvåa i stafetten, nu tillsammans med AndersHögberg och Björn Ferry. Dessutom vann Jör-gen Brink, som kom till IFK Umeå via DelsboIF, Hudiksvalls IF och Piteå SGIF inför sä-songen 1999/2000, jaktstarts-SM.I världscupen har Per tagit 23 placeringar

bland de sex främsta, fjorton bland de tre främ-sta och sju segrar. Den första segern tog Per ifinska Muonio i november 1998, där han dagenefter den individuella segern såg till att ordnastafettseger till Sverige. Per gjorde under dettaveckoslut två lopp i fristil, som fortfarande avmånga skidkunniga anses vara de vassaste somnågon någonsin har gjort.WC-säsongen 1999/2000 började oturligt för

Elofsson. Ett olyckligt fall vid premiären i Ki-runa (stafetten) i november medförde, att Perinte kunde tävla i cupen igen förrän den 2februari i Trondheim. Trots att han fick avståfrån åtta deltävlingar blev han bäste svensk(fyra) i slutprotokollet (trea i medeldistanscupen)med bland annat tre andraplaceringar och entredjeplats.

Två VM-guldDen senaste säsongen har varit nästan otroligtbra för IFK Umeå - och för Per Elofsson. Perbörjade med tre segrar, en andraplats och enfemteplacering på fem starter i världscupen.När de tjugo cuptävlingarna hade avverkatshade Per deltagit i tio av dem, vunnit sex gångeroch stod som klar slutsegrare före SpaniensJohan Mühlegg. En av de mest imponeradesegrarna tog Per, när han på ett mästerligt sättvann Holmenkollens femmil i klassisk stil.

Erik Wäppling

93

Vid VM i Lahtis vann Per två individuellaguldmedaljer och blev dessutom silvermedaljöri stafett. IFK Umeå fick dessutom i VM genomAnders Högberg en femteplats i sprint.I SM i Filipstad vann Per Elofsson två distanser

och Jörgen Brink blev bronsmedaljör påtremilen. I SM-stafetten blev det seger (IFKUmeås första sedan 1962) för IFK:arna Anders

Högberg, Jörgen Brink och Per Elofsson. LarsCarlsson åkte i IFK:s andralag och var snabbastav alla på första sträckan.Dessutom tog IFK Umeå vid SM i Filipstad två

lagsegrar. När SM-tävlandet avslutades sent påsäsongen hemma i Umeå inledde IFK:arna medatt ta två medaljer i sprinten. Anders Högbergblev tvåa och Per Elofsson trea.

Faktaruta, skidor

Olympiskt guld:1948 Martin Lundström, 18 km och stafett1964 Assar Rönnlund, stafett

Olympiskt silver:1948 Harald Eriksson, 50 km1964 Assar Rönnlund, 50 km1968 Assar Rönnlund, stafett

Olympiskt brons:1936 Artur Häggblad, stafett1952 Martin Lundström, stafett

VM-guld:1950 Martin Lundström, stafett1962 Assar Rönnlund, 15 km och stafett2001 Per Elofsson, 15 km (K) och

10 km (K)/10 km (F), jaktstart

VM-silver:1962 Assar Rönnlund, 50 km2001 Per Elofsson, stafett

VM-brons:1934 Artur Häggblad, stafett

SM, individuella segrar (35):Assar Rönnlund 13Per Elofsson 5Henning Isaksson 3Martin Lundström 3Arvid Dahlberg 2Artur Häggblad 2Harald Eriksson 2Gunnar Karlsson 2Harald Johansson 1John Lindgren 1Jörgen Brink 1

Foto: Torbjörn Jakobsson, V

ästerbottens Kuriren

Världens skidkung 2001, Per Elofsson, IFK Umeå, visar upp sina två VM-guld.

94

Av Lars Lindgren

Backe och nordisk kombination har aldrig va-rit någon stor gren inom IFK Umeå. Visserli-gen vann föreningen många DM i backe/kom-binerat under 20- och30-talet och även en delmästerskap senare, men några SM-segrarharIFK:arna inte tagit.Umeås Einar Andersson blev tvåa i kombine-

rat i SM 1924 och trea 1926 och Bertil Ahnlundblev trea 1918. Den senare blev svensk mäs-tare i backe 1920 men tävlade då för Gävle IF.När Einar Andersson blev tvåa 1924 efter JohnJonsson, Djurgården, var det små marginalermellan medaljörerna. Jonsson vann med 0,015poängs marginal och mellan Andersson ochtredje man var skillnaden 0,005 poäng.I SM-resultaten från 1927 finns som trea en

viss R Åström, som ibland har placerats i Umeåibland i Luleå. I det lag från IFK Umeå, somblev tvåa i lagtävlingen, finns dock inte Åströmmed trots att hans nådde ett bättre resultat änbåde Einar Andersson, Ingemar Andersson ochAllan Fjällström,vilka utgjorde Umeås lag.

Tolv DM-teckenI DM har IFK Umeå tagit ett femtiotal segrar ibacke och nordisk kombination. Ingemar An-dersson vann tolv DM-tecken och Einar An-dersson tio. De senaste tog Björn Allergren, som

Backhoppning/nordisk kombination

för IFK Umeå vann DM i både backe och nord-isk kombination 1964.I SM 1966 blev Sven Ferry i IFK Umeås fär-

ger sjunde man i nordisk kombination. Efter1988 har inget DM i dessa skidgrenar arrang-erats i Västerbotten och från och med 1988/1989finns inte någon specialkommitté för backe ochnordisk kombination inom Västerbottensskidförbund.

Alpint i IFKNågon storklubb inom utförsåkning har IFKUmeå aldrig varit. Klubben har inte något al-pint SM-tecken och även alpina DM-tecken ärdet ganska tunnsått med i IFK:s statistik. Menvi hittar ett par. Bert Andersson vann slalom-DM 1939. Men det var knappt. Tvåan K Jons-son, Skellefteå IF, hade samma tid som Anders-son och tredje man, G Lindahl, Skellefteå AIK,var bara 0,4 sekunder sämre. Arton år senare,1957, blev IFK:s Britt Lundholm distrikts-mästarinna i slalom. Även på platserna tre-sexplacerade sig IFK-damer. Lisa Ståhlberg-Ragglblev trea, Inga Fransson fyra, Gunilla Ökvistfemma och på sjätte plats kom Marianne Hult-man. Lundholm vann stort. Marginalen tilltvåan, Ulla-Britt Eriksson, Tärna IK Fjäll-vinden, blev 11,2 sekunder.

Umekamraternas backhoppargäng 1931Fr. v: Ingemar Andersson, Carl Sandberg, HerbertPettersson, Einar Andersson, Oskar Öberg, JohanAndersson, Allan Fjällström, John Pettersson, NisseBlomberg, Holger Ödling och Sven-Olof Palm.

Umeå fick en ny hoppbacke 1929-1930 på Hamrins-berget och tack vare detta fick Umeå arrangeraskid-SM 1931. Även 1941 arrangerades SM ibacken som senare fick förfalla och försvinna.

95

Av Lars Lindgren

Föreningen för skidlöpningens främjande iSverige hade under tiden 1893-1913 nästanvarje år något man kallade nationella tävlingar.Första året arrangerades dessa i Uppsala och1902 var det dags för Umeå att stå som värd.Umeå fick tävlingarna även 1911.När Umeå 1902 arrangerade de nationella täv-

lingarna var det av längdtävlingarna tydligenbara tremilen och ett damlopp, som gick här.Även i Uppsala gick en tremil, som på vissaställen i litteraturen står som den officiella na-tionella tävlingen.Tävlingarna inleddes med travtävlingar på äl-

ven fredagen den 28 februari och på lördagengick tremilen. J Larsson från Arvidsjaur vann.Olof Zackrisson från SK Sleipner i Holmsundblev bäst av västerbottningarna med niondeplats. Damtävlingen över fem kilometer, somkördes på söndagen, vanns av sameflickanChristina Persson.Tävlingarna i Umeå har även omnämnts som

internationella. I backtävlingen på Rödbergetsegrade norrmannen Braathen med ett hopp på21 meter. Publiken var stor och "påminde omIndiens myllrande millioner /.../ och åsågo nu,huru den ene våghalsen efter den andre tum-lade om som hösäckar nedanför det väldigahoppet".Tävlingarna omfattade även distansritt, häst-

hoppning och tävling med sparkstöttingar. Enbudkavletävling från Sollefteå till Umeå vannsav Tunadals IF på tiden 20.58.06. Tremilen iUppsala vanns av Emil Högström från Gävle.

Succé i UmeåTävlingarna 1911 i Umeå blev från första da-gen succéartade. Snön låg meterdjup och detvar rejält vinterväder. Antalet deltagare varrekordstort och samma gällde antalet åskådare.Fredagen den 24 februari gick tävlingen i bud-

kavle. Starten skedde i Mellansel klockan sexpå morgonen och första sträckans män hade attta sig till Trehörningsjö. Legendariske HaldoHansson i Östersunds lag vann sträckan menbara med en sekund. Andra sträckan gällde Trehörningsjö-Hörnsjö.

Nationella tävlingar i Umeå

"Som det ej fanns telefon i Hörnsjö, var det svårtatt följa täflingens gång och inga säkra under-rättelser kunde erhållas förrän de täflande pas-serat Nyåker. Första telegrammet därifrån med-delade, att Holmbom, Jokkmokk, passerat kl.4.15 e.m."Sista sträckan gick från Hörnsjö till Umeå. "En

kvart före 9 kom bud, att fyra af de täflande,enligt telefonmeddelade från Röbäck, just pas-serat denna by samtidigt. Spänningen ökades,inloppet till den med lyktor utmärkta mållinjenrensades, och åskådarna bildade en tät häcklängs banan långt utåt älfven. Mera fotogen påbålet, många par ögon söka genomtränga mörk-ret bortåt Teg - och så synas i Bryggeribackenett par svaga ljus närma sig - det är de täflandeslyktor, som de ha för att kunna på kartan orien-tera sig trots mörkret."H Ahrman i Jokkmokks lag var först i mål.

Laget blev dock diskvalificerat på grund av attlagets man på andra sträckan hade följt järnvä-gen en bit vid Nyåker, vilket var emot reglerna.Nu blev Östersunds SK segrare. Från Hörnsjö

hade 27 löpare startat och av dessa kom 24 imål. "Bland de 3, som gingo ur tävlingen, varVästerbottens reg:tes lag I:s representant, kor-pral Israelsson, som blef illamående och måstestanna kvar i Skrafvelsjö".

PenningpriserPå lördagen var det fältskjutning på skidor. Intemindre än 309 man var anmälda och av dessa

Hopptävling i skidbacken på Rödberget 1910.

96

startade 280. I en B-tävling startade 347 man.A-tävlingen vanns av sergeant Sundström, K

8, och B-tävlingen av KA Söderberg, Skellef-teå. Priserna bestod mestadels av gevär ochammunition, men dessutom utdelades en mängdpenningpriser från 150 ner till fem kronor.Söndagens backtävling gick i en bitande blåst

och nio minusgrader i skidklubben Skadesbacke på Rödberget. Ett extratåg med elva "full-packade vagnar" gick ut till Rödberget kl 12.20,men det skulle ha behövts flera tåg för att fraktaut alla intresserade åskådare. "Åskådareantalettorde ha uppgått till c:a 2000." Backen hade förbättrats och kunde "anses som

en af de bästa i Norrland". Dagen före tävlingennåddes hopplängder på 27 meter. "Prestatio-nerna blefvo synnerligen goda...antalet kuller-byttor i backen voro ovanligt få". Tävlandetskedde i tre klasser och bästa poäng totalt fickB Ahnlund, Umeå läroverk, som vann klass III.

Vilhelmsson treaMåndagen den 27 februari var det så dags förlängdtävlingarna. Till tremilen var 123 löpareanmälda och till dubbla distansen 51. Banangick från regementets kaserngård norrut motTjälamark, Högklinten, Håkmark med en svängnorrut för att på återvägen passera Ersmark ochErsmarksberget.Löparna på sexmilen hade att klara banan två

gånger. Th. Svanberg från Jokkmokks SF blev

vinnare på sex mil med sluttiden 5.08.12. Bästevästerbottning blev korpral A Svensson frånVästerbottens regemente på tionde plats. En anmärkningsvärd prestation gjorde Israel

Mikaelsson från Ammarnäs. Han hade på ski-dor tagit sig från Ammarnäs till Umeå för attåka sexmilaloppet. Detta gjorde han också ochhans sluttid blev 5.49.14. Svanberg hade alltsåsom segrare 5.08.12 och 15:e man fick tiden5.35.37. Vilken placering Israelsson fick och hu-ruvida han även åkte skidor hem till Ammarnäs"förtäljer icke historien". Artur Johansson från Boden vann tremilen,

där korpral V Vilhelmsson från I 20 blev treaoch bäst av västerbottningarna. På måndagen avgjordes även Västerbottens

DM för damer. Banan, som var fem kilometerlång och åktes två varv, hade start och mål påkaserngården och gick bort mot Stadsliden ochFridhem. Lotten Fluhr från IFK Umeå vann. Även ungdoms- och juniortävlingar arrang-

erades på måndagen. I samband med de natio-nella tävlingarna 1911 arrangerades även enorienteringslöpning för underofficerare vid K8 och I 20, en budkavletävling för manskap till-hörande sjätte arméfördelningen och en häst-tävling, distanskörning efter häst. Under vinteridrottsveckan i Umeå 1911 an-

ordnades också en utställning "af skidor ochöfrig vinteridrottsmateriel".

Einar Andersson, Bertil Ahnlund, Vilhelm Stolpe,ett starkt IFK-lag i nordisk kombination.Bilden tagen någon gång i slutet på 1910-talet.

97

Av Lars Lindgren

I SM i individuell skidorientering för seniorerhar IFK Umeå inte vunnit någon gång. DessaSM inleddes ganska sent (1951 för herrar och1972 för damer), medan budkavle för herrar varmed ända från 1910, då herrarnas längd, backeoch nordisk kombination startade med svenskamästerskap.Inget individuellt guld alltså men ett silver. Det

tog Bengt Forsberg i Jämtland 1953. Bengt av-slutade tävlingen starkt och tog silvret en se-kund före tredje man. Mellan Forsberg och densom slutade på sjunde plats skilde det inte merän 47 sekunder. Till segraren, Einar Asplund,Matteuspojkarna, var det emellertid långt (niominuter för Forsberg).

Inga SM-medaljerI skidorientering för damer har IFK Umeå ingaSM-medaljer. Bland juniorerna däremot fyra.En herrjuniormedalj, Arne Lindberg blev tvåa1962, och tre bland damjuniorerna, IngelaGotthardsson blev trea både 1974 (yngre junior)och 1975 (äldre) och vann 1977.Skidbudkavle-SM för herrar har IFK Umeå

vunnit tre gånger - 1918, 1935 och 1937. Dess-utom har vi tagit fem silver (det senaste 1978,Jan-Erik Thorn, Stig Jonsson, Christer Ahlenius) och två brons.

Tuff budkavleSM-budkavlen 1931 i Umeå har gått till histo-rien som den kanske tuffaste som någonsin harkörts. Luleå SK vann och IFK Umeå (EvaldJonsson, Axel Lindström, Artur Häggblad) blevtvåa. Tiden för Luleå blev 19.17.15 och förUmeå 20.55.20.Banan gick från Sandvik till Umeå men na-

turligtvis inte raka vägen. Löparna skulle pas-sera Pengsjö och Gravmark och sträckan varsammanlagt elva mil. Drygt halva tävlingen,första och sista sträckan, gick i nattsvart mör-ker och hela tävlingen i orkanliknande snö-storm.Bussen, som transporterade löparna till star-

ten, hade svårt att ta sig fram. Starten skulle gåklockan halv två på natten, men löparna kom

Budkavle och skidorientering

inte i väg förrän kvart över tre. Då kunde prinsGustaf Adolf, som agerade starter, skicka i vägde tio startmännen.Bussar och bilar körde fast i snön. Ledare och

prins fick ta tåg, hästskjuts och skidor för att tasig fram till Pengsjö. Efter drygt sex timmarkom förste löpare, Nils Englund, Boden, tillkontrollen. Här blev det så kallad skaffnings-paus med sedvanlig pannkaka och köttbullar.

Svårt i GravmarkStormen tilltog och alla vägar utplånades full-ständigt. Kring Gravmark var förhållandenaextra svåra. Plogbilarna kunde inte komma framgenom Sävar och Bullmark. I Sävar satte väg-mästaren in 25 man och i Bullmark 15 man föratt för hand öppna vägarna och det blev medhästtransport man till slut tog sig fram med le-dare och de avlösande löparna.Distansen på andra sträckan hade uppgetts vara

45 km, men i verkligheten blev den omkring60 km. Vid halvsjutiden kom de första löparnafram till Gravmark.En mellankontroll i Håkmark drogs in och

underlättade orienteringen på sista sträckan,vars första löpare anlände till målet på I 20klockan 20.42. Den förste var John Wikström iLuleå SK, som vann före IFK Umeå. Bland de lag som bröt var Bodens BK. Endastfem lag fullföljde.

IFK Umeå:s mästarlag 1935Fr. v: Axel Lindström, Edvin Janze ochBengt Lundgren.

98

Skid-SM i Umeå

Av Lars Lindgren

1931Umeå fick detta sitt första mästerskap som SM-arrangör mycket tack vare att stan nu hade fått enhoppbacke, Hamrinsberget. Längdtävlingarna bjöd inte på några större framgångar för IFK Umeå.Artur Häggblad blev i alla fall fyra på tremilen.Femmilen gick nu för första gången i SM i ett varv. Starten gick på I 20:s kaserngård och banan

gick mot Ersmark, Blankåkersberg, Hissjö, Skravelberget, Rismyrliden, Sunnantorp, Storhäggsjö,Kassjö, norr om Norrfors och Brännland till målet på I 20.Olle Hansson från Luleå vann femmilen och Ivan Lindgren från Lycksele vann tremilen.

1941Även nu var I 20:s kaserngård startplats, men vissa tävlingar startade på Umedalen. Endast ettmästerskap gick till Västerbotten, lagsegern på 50 km (IFK Umeå). Det var gott om snö och femminusgrader den första tävlingsdagen. Femilen gick i sju plusgrader den 15 mars och vanns av ElisWiklund, Kramfors, på drygt tre och en halv timme.

1952Premiärtävlingarna den 9 mars hade lockat 15 000 åskådare ut till Umåker, dit start och mål nuhade flyttats. Nu vann Enar Josefsson, Skellefteå SK, tremilen och det skulle bli hans enda indivi-duella SM-tecken. En annan storåkare, Anders Törnkvist från Mora, tog hem femmilen och detblev Törnkvists enda individuella SM-seger. Martin Lundström vann 15 km en sekund före Josefs-son, som blev tvåa även på femmilen. IFK Umeå vann femmilens lagtävling genom Martin Lund-ström (fyra), Allan Adolfsson (sjua) och Lennart Backman (20:e).

1961Ett mästerskap där alla tävlingarna gick i plusgrader. Limas Sixten Jernberg tog alla tre titlarnamed Assar Rönnlund som tre gånger tvåa. I tremilsloppet var Jernbergs segermarginal bara ensekund.Både ekonomiskt och sportsligt blev SM 1961 en succé. En uppgift berättar om ett netto på drygt

150 000 kr, vilket slog Hudiksvalls tidigare rekord (127 000 kr) med bred marginal.

1975Otursförföljda IF Hagen i Skövde tvingades för tredje gången avsäga sig uppdraget som SM-arrangör på grund av snöbrist och IFK Umeå fick ta över. Skidstadion fanns även nu ute vid Umåker,där tävlingarna genomfördes i bästa tänkbara vinterväder.Inga segrar hamnade hos arrangörsklubben IFK Umeå, men Skellefteå SK vann herrstafetten och

Lyckseles Görel Partapuoli vann dammilen.

1976Dessa SM-tävlingar flyttades på grund av snöbrist i Umeå från den 10-17 januari till ett reserv-datum i februari och arrangerades av 75-årsjubilerande IFK Umeå på Umåker. De dominerades avSven-Åke Lundbäck, Bergnäset, och Eva Olsson, Delsbo, som båda blev trippelsegrare.Damerna hade nämligen nu fått en tredje distans, 20 km. IFK Umeås Erik Wäppling fick placeringa-

rna 8-8-6. Sjätteplaceringen tog Erik på femmilen, där han tillsammans med Björn Risby och KenthBurman blev lagmästare.

99

1996SM 1996 blev en dundrande succé. IFK flyttade nu från Umåker till Gammlia och Stadsliden ochdet blev verkligen ett lyckokast. Publiken uppgick till uppskattningsvis 90 000 personer, som bjödspå gratis entré tack vare sponsring av Tipstjänst. Stockviks Vladimir Smirnov var veckans storanamn. ”Smirre” vann både tremilen och 15 km men stod över på femmilen.Junioren Per Elofsson från Röbäck inledde något som skulle bli riktigt stort genom att bli sjunde

man på 15 km.

2001I månadsskiftet mars-april arrangerade IFK på Gammlia och i Stadslidens spår från 1996 SM på 50km för herrar och 30 km för damer samt nymodigheten sprint (nytt i SM 2000). IFK fick tvåindividuella medaljer genom Anders Högberg och Per Elofsson, tvåa respektive trea i sprinttävlingen.

Umespelen på skidorSedan någon gång i början av 40-talet till fram mot slutet av 70-talet och även några gånger under80-talet arrangerade IFK Umeå Umespelen, som under de första 20-25 åren kördes nästan varje åroch ofta gästades av åkare ur världseliten. Nils ”Mora-Nisse” Karlsson, Martin Lundström, Fin-lands Martti Sipilä, Tauno Honkanen och Eero Mäntyranta, världsmästaren på 18 km 1950 Karl-Erik Åström, Germund Eggen, Enar Josefsson och Sture Grahn är några av storåkarna, som harvunnit en eller flera gånger i Umespelen.Den störste i sammanhanget är dock Umeås egen Assar Rönnlund, som har vunnit åtta gånger,

varit tvåa fyra gånger och trea tre gånger i Umespelen.

Tronskifte!Assar Rönnlund passerar den tidigare startande skidkungen Sixten Jernbergoch vinner sin sjätte SM-titel. Det skulle så småningom bli 13 stycken.Bilden är från SM-tremilen i Rättvik 1964.

100

Artur Häggblad - en skidlegend

Av Bertil Olofsson

Artur Häggblad var Tegsgrabben som började tävla som junior för IFK redan i slutet av 20-talet,både som cyklist och längdskidåkare. Han tog flera DM i cykel under åren 1929 - 1933. På skidortävlade han som junior utan märkvärdiga placeringar.Den första stora framgången på skidor kom 1931 på hemmaplan då han blev fyra på 3-milen.

Artur blev IFK:s affischnamn i tio års tid. Vann två SM och fyra Vasalopp och mycket annat. Hanvar sammanlagt 1 minut 26 sekunder från ytterligare sex mästerskap. Artur var en glad garcon,slagfärdig men envis. Han hade alltid ett lämmeltåg av unga fans efter sig. Artur var otroligtpopulär. Han var bohemisk, gick sina egna vägar. Hans idéer om träning och utrustning stämdeinte precis med expertisens och det fick han veta av. Han höll länge fast vid sina luddor ochbindningar.

Från en intervju1941 vill jag ci-tera följande:

Vilken seger hål-ler du som denstörsta?

- När jag vannVasaloppet förfjärde gången.

Vill du berätta nå-got roligt minne?

- Nog finns detroliga minnen all-tid.

- T ex den gångendå jag och Torsten Gustafsson, Jokkmokk, skulle tävla i Saltsjöbaden och blivit inbjudna att bo påGrand Hotell som hotellets gäster. Första gången vi skulle upp i matsalen för att äta lunch gick viin med våra luddor på fötterna. Båda halkade vi på det nybonade parkettgolvet och åkte in undersmörgåsbordet. Där låg vi ett slag och undrade om vi skulle våga fortsätta vår entré. Men våraknorrande magar avgjorde frågan.Efter tävlingen dagen därpå svärmade fotograferna kring mej och skulle nödvändigt fotografera

mina luddor. En av fotograferna lyckades ta sig fram genom folkhopen och sa: ”Den här lappenska jag ta ett foto av”. Men då blev jag arg och svarade: ”Den här lappen låter du bli, men ska dunödvändigt ha en lapp, så ta den här”. Varpå jag tog av mej nummerlappen, la den över hanskamera och försvann.Epoken Artur Häggblad varade i drygt tio år. Häggblads gästbok, som fanns utlagd i samband

med prisutdelningen under SM i Umeå 1941 samlade givetvis massor av namn. Inte mindre än 3000 namnteckningar räknade Häggblad in och där fanns namn från Gällivare i norr till Malmö isöder. Bland finare autografer kan nämnas: Prins Gustaf Adolf, prinsessan Sibylla, landshövdingGustav Rosén, skidförbundets ordförande Sixtus Jansson m fl.Artur slutade 1941 när han stod på toppen av sin karriär. Han flyttade till Stockholm och öppnade

en sportaffär. Artur Häggblad dog i Stockholm, juni 1989.

Artur Häggblad tog bland annat två individuella SM, åtta DM och vann Vasaloppetfyra gånger. Han valdes till Västerbottens bäste idrottsman år 1937, då han blandannat vann både SM-femmilen och Vasaloppet.

101

Av Lars Lindgren

Söndagen den 28 april 1940 gjorde Artur Hägg-blad ett försök att förbättra den tid på tre mil påskidor som finnen Koskenkorva hade som ettinofficiellt rekord. Koskenkorva hade klaratdistansen på drygt en och en halv timme(1.34.07 satt 1911). Norsjölöparen Oskar Lind-berg skulle enligt någon uppgift ha slagit dettamed cirka fyra minuter och Häggblad hadenaturligtvis som mål att radera ut även det re-kordet.Försöket 1940 utfördes på Umeälvens is på

en milbana i klisterföre, i "kornig men ej sursnö".Artur tävlade mot ett stafettlag (som vann) be-

stående av hans klubbkamrater Gösta Jakobs-son, Gösta Andersson och Almer Åström. Ja-kobsson åkte första sträckan men fortsatte yt-terligare två varv och klarade tremilen på1.22.55. Häggblad fick en sluttid på drygt 1.20.På en del ställen uppges hans tid till 1.20.07men att hans varvtider var 20.04, 26.22 och27.11.Sluttiden skulle då vara 1.20.37.Under två år i början av 1980-talet arrangerade

IFK Umeå två Häggbladslopp.

Häggblads rekordförsök - Häggbladsloppet

Rit-Olas bild av Artur Häggblad under SM-veckan 1935.

102

Skid-damer i IFK

Av Lars Lindgren

Någon riktig världsstjärna på skidor bland damer har vi inte haft. Visserligen har vi haft och harToini Gustafsson/Rönnlund som ledare i föreningen, men Toini har aldrig tävlat för IFK Umeå. Ensäsong tävlade hon för Västerbotten (Skellefteå SK) och det var under den säsongen hon nåddesina absolut största framgångar, bland annat två individuella OS-guld.Damerna fick DM lika tidigt som herrarna (1910 ) och de mest framstående under de första åren

var två IFK-flickor - Lotten Fluhr och Nanny Sandström (ur syskonskaran Sandström från Öhn iUmeå). Fluhr vann DM både 1910 och 1911 men sedan tog Sandström titeln fyra år i rad.Damerna fick SM 1917 och en tävling kördes på försök i samband med SM i Örnsköldsvik 1916.

Den vann Nanny Sandström, men då representerade hon Djurgårdens IF.Fyra DM-titlar tog även IFK Umeås Britt-Marie Wincent, men då, 1970 och 1971, fanns det två

titlar att tävla om varje år.Bäst i DM-statistiken är Skellefteås Barbro Martinsson och IFK Umeås Ann-Katrin Karlsson

med nio DM-segrar vardera.

Tre JSMAnn-Katrin var mycket fram-gångsrik som junior och vannbland annat JSM tre gånger.Som senior var hon med i detsvenska VM-laget till Lahtis1978 och blev där 32:a på 5 km.Ann-Katrin Karlsson blev

fyra på 5 km i SM 1978 ochfemma på det två övrigadistanserna. Ann-Katrin gjordeunder den vintern många bratävlingar. Blev bland annat treai det sista VM-testet, som gicki Skellefteå, och blev ju ocksåuttagen till VM-lagetFrån och med 1981 tävlade

Ann-Katrin Karlsson för IFKMora och fick där vara med omatt i SM bli lagmästare fyragånger och stafettmästare engång (1982).I SM har IFK Umeå ett indi-

viduellt brons och det är från1926 i Luleå, då Adele Norénblev trea efter Signe Pettersson,Ludvika, och Rut Berglund,Järla. Noréns brons är vår endaindividuella medalj. Och dam-stafetten har vi aldrig vunnit.

Ann-Katrin Karlsson (numera Brändström)

103

Av Lars Lindgren

Det omtalade bråket om brudkronan gällde enbrudkrona, som hade satts upp som vandrings-pris i lagtävlingen på femmilen i skid-SM.Priset sattes upp 1952 av disponent/direktör

Thor Warnbom, Tobo, och i lagtävlingen på femmil skulle poängen sättas 7-5-4-3-2-1 för de

sex bästa lagen. Tre segrar innebar alltså 21poäng, vilket krävdes för att ett lag skulle tahem kronan för alltid.IFK Umeå vann lagtävlingen 1952 i Umeå och

1954 i Lycksele. Lima IF vann 1953 i Filipstadoch 1955 i Sundsvall. I Sundsvall blev IFK treaoch inför SM 1956 hade Umeå arton poäng ochLima fjorton.När femmilen vid SM i Östersund 1956 var

klar och lagtävlingsresultaten räknades fram vi-sade det sig, att Lima hade vunnit och att Umeåvar trea.Lima hade då tre segrar och 21 poäng. Umeå

hade bara två segrar men 22 poäng. Och nu kombråket igång. De tycks som om varken IFKUmeå, Lima IF eller Svenska skidförbundethade förberett sig särskilt väl för hur man skulleräkna, om två lag i samma tävling nådde 21poäng. Det var tydligen så att vandringsprisethade gjorts om till ett poängpris och därmedskulle det enligt Umeås sätt att se vara klart, attIFK var vinnare. Lima tyckte, att dess tre seg-rar skulle ge laget brudkronan för gott.Många hårda ord sades och de som figurerade

mest i spalterna var Limas ledare Erland Johans-son och IFK:s "Lia" Johnson. Även SixtenJernberg, som vann femmilen 1956, citeradesflitigt och Sixten skulle ha hotat med att slutatävla eller åtminstone att aldrig mer åkafemmilen i SM, om inte Lima fick priset.

Brudkronebråket

Nu kom i alla fall Svenska skidförbundet framtill att IFK Umeå skulle ha priset och så blevdet.De åkare som var inblandade i "bråket" var Six-ten Jernberg (etta på femmilen i Östersund),Inge Limberg (trea) och Åke Flygar (sjua) samtIFK:arna Martin Lundström (femma), AllanIsaksson (14:e) och Tord Karlsson (16:e).

Brudkronan skänktes 1958 av IFK Umeå tillkyrkan Helena Elisabeth. Den lånas ut till brud-par, som vill ha den, när det gifter sig i den lillakyrkan, som nu finns på Gammlia i Umeå ochsom en gång i tiden har stått ute på Holmön.

Ur gömmornaFyra "storrännare" i IFK gifte sig 1950 - Allan Adolfsson,Lennart Backman, Harald Eriksson och Gunnar Karlson.

Så här ser den ut brudkronan som IFK Umeå ficksom gåva av Monarkkoncernen vid föreningens 50-årsjubileum 1951 att användas som vandringsprisvid SM-femmilen på skidor.

104

Predikan i Umeå Stadskyrka SM-veckan 1996 den 21 jan.

Hållen av Harald Ericson, Örträsk.

För 51 år sedan gick Svenska mästerskapen på skidor i Kramfors. Bland andra priser som jaglyckades erövra där var det bl.a. en underbart vacker familjebibel i läder och med en inskription påen av de första sidorna. Där stod att läsa, just den text som vi nyss lyssnat till: I veten ju att fastände som löpa på tävlingsbanan, allesammans löpa, så vinner allenast en segerlönen, löpen såsomdenne för att och i må vinna segerlönen. Men alla som vilja deltaga i en sådan tävling pålägga sigåterhållsamhet i alla stycken. Dessa för att vinna en förgänglig segerkrans, men vi för att vinna enoförgänglig. Hämtat ur Paulus första brev till Korinterna. Jag kan väl inte påstå att de här orden gjorde något större intryck på mej just då. Jag var ju ung

och hade nyss vunnit mitt första Svenska mästerskap, och allt kändes ju så överväldigande, som endröm. Men visst började det hända att dom här orden dök upp i mitt undermedvetna, och när jagbörjade läsa min lilla bibel, som jag fått av en barndomsvän, så märkte jag att det fanns fler ställenatt läsa om löpa och kämpa. Kämpa trons goda kamp, sök vinna det eviga livet som du blivit kalladtill, skriver Paulus i första Tim och i andra Tim står det: Jag har kämpat den goda kampen, jag harfullbordat mitt lopp och nu ligger rättfärdighetens segerkrans tillreds åt mig och Herren den rättfärdigedomaren skall giva mig den på den dagen och icke allenast åt mig utan åt alla som älskat hanstillkommelse.

Jag började komma underfundmed att det fanns en annan täv-ling än de här skidtävlingarna,som jag ju så gärna ville del-taga i. Jag kom också underfundom en annan sak, det gick attdeltaga i båda dessa löpningaroch jag började också förstå attden viktigaste av dem att vinnavar den som Herren själv utsta-kat och genom en terräng somhan själv utvalt.Och den tävlingen har icke till-

kommit av en slump och denpekar mot ett mål, ett slutmål.Och det är heller ingen lätt täv-ling, utan man får satsa allt omden löpningen skall lyckas.Precis som man måste göra i de SM-tävlingar som vi nu skall genomföra här i Umeå. De som vill

lyckas där måste satsa allt, underkasta sej allt, och inrikta sig på en enda sak, att vinna.Ja som Ni säkert hör så talar jag om två olika sorters tävlingar, men jag vet också, av egen erfaren-

het, att man kan delta i båda dessa tävlingar. Jag får ibland frågor av troende föräldrar som har barn,barnbarn, som vill idrotta. Mitt svar till dem brukar vara: Låt ungdomarna idrotta. Idrotten fostraren människa hårt, om man vill vara med på allvar. Särskilt den individuella idrotten.

SKID-SM 1996

I F K U M E Å

Harald Ericson

105

Jag skall sluta med att berätta att jag läste för två veckor sedan om när sommarolympiaden gick iRom. När finalen gick på 200 meter så råkade den italienske sprintern Berutti vinna. Den italienskaflaggan gick i topp, nationalsången spelades och själv stod han där på segerpallen och mottogfolkets jubel. I segerintervjun efteråt sade han några ord som jag särskilt kommer ihåg. Han sade: jadetta har jag då sannerligen ingen annan än mig själv att tacka för. Jag kan förstå hans spontana ord.Jag vet ju vad som ligger bakom en olympisk medalj av träning och åter träning samt mycket annatsom man får ge avkall på. Och nu i sitt livs stora ögonblick så upplevde han segern som sin egentriumf från början till slut.Själv vill jag säga ungefär, som bokens författare, spränger jag en gång det himmelska målsnöret

och får rättfärdighetens segerkrans så skall ingen bekännelse vara mig mera fjärran än denna, utanjag vill då utropa: Detta har jag då sannerligen icke mig själv att tacka för. Detta är Nåd utöver Nåd.Det är hans förtjänst som köpt mig åt Gud med sitt blod på korset.Amen

Assar Rönnlund, Martin Lundström, Lars Beckman och Bengt Forsman flaggade för en spännandeSM-vecka i Umeå den 21-27 januari 1996.

Ur gömmornaUmekamraternas första deltagande i "SM" på skidor (första officiella SMgick 1910) den 23 februari 1902 blev inte heller fy skam. Herman Thuritzdeltog i backe, "2 m. stup" och belade tredje plats.

106

Av Tomas Wermelin

Tyngdlyftningen som tävlingsgren kom sent ini IFK Umeås historia. Distriktsförbundet bilda-des 1944 och klubbarna var många. I20 IF,Robertsfors-Sikeå IK, Tegs SK och ÖreströmsTyngdlyftningsförening var klubbarna då detförsta DM:et avgjordes 1944 i Robertsfors.Fram till 1951 hade man också tävlingar i en-armslyft men efter detta år var det baratvåarmslyften;press, ryck och stöt, som gällde.Klubbar bildades överallt i länet och tyngd-

lyftningen blev en mycket uppmärksammad pu-bliksport. I början av 50-talet upphörde dockalla klubbar i umeåregionen varför IFK Umeåombads att ta upp tyngdlyftning i sitt program.Detta gjordes också 1953 och IFK blev snabbtdominerande i länet. Vann 5 av 7 DM-titlar dettaår. Erik Henriksson i bantamvikt, Verner Lind-ström i fjädervikt, Gunnar Lindström i lättvikt,Rune Erixon i lätt tungvikt och Valdemar Er-iksson i mellantungvikt var de historiska lyfta-rna. Rune Erixon var den stora eldsjälen ochpådrivaren i kamratgänget.

Titlar och medaljerVid norrlandsmästerskapet detta första år togErik Henriksson(f d Kålaboda) och ickeobekante Sixten Landby (f d Tegs SK) två titlartill IFK. Man fick tillstånd att göra reklam ihögtalarbilar för tävlingarna och man hade upp-visningar och tävlingar i Brännland, Obbola,Tavelsjö, på Öhn med flera platser och sportenblev så populär att man kunde ta 2 kronor i in-träde!Urstarke Sixten Landby visade efter tävling-

arna ofta upp sina berömda styrkekonster då hanrätade ut hästskor och lyfte cyklar.På denna tid kunde man ha veckolånga kurser

och läger i tyngdlyftning med rikets bästa in-struktörer. Även inlandet besöktes.Den första träningslokalen hade man i den cen-

tralt belägna brandstationen som man gratis dis-ponerade och tävlingarna hölls i läroverketsgymnastiksal. Sedan sporthallen kom till 1959har träning och tävling varit förlagda dit. Klub-bens första SM-medalj tog Verner Lindström

1954 genom att ta silver vid JSM i fjädervikt.Året efteråt blev det guld för Verner som sattedistriktsrekord vilka stod sig ända in på 90-ta-let då viktklasserna ändrades. Detta år komockså Ivar Johansson in i bilden. En ledare somkom att vara den stora pådrivaren fram till slu-tet av 60-talet och som såg till att IFK Umeå1954 hade den största bredden i landet med ett40-tal aktiva lyftare och hela sex lag i serie-systemet.1957 fick IFK förtroendet att arrangera SM i

tre viktklasser (mästerskapen delades på dennatid upp på flera orter och tidpunkter). Tävling-arna hölls i K4:s gymnastiksal.1959 instiftades Ungdoms-SM och där knep

Bertil Gabrielsson guldet i bantamvikten. Ber-til fick också landslagsuppdrag och 1962 blevhan svensk juniormästare i bantamvikt.Förste svenska seniormästare blev Axel Karl-

ström som 1958 triumferade i lättvikten. Åretdärpå upprepade Axel bravaden men då i klas-sen över och han blev också landskampssegraremot Danmark. Axel tog också brons vid Nord-iska mästerskapen –58.

Nytändning med comebackUnder de första 10 åren nådde IFK Umeå enmängd framgångar med flera svenska mästareoch landslagsmän. Distriktsrekord slogs i mas-sor och flera av rekorden stod sig ända till bör-jan av 90-talet då nya viktklasser infördes.Under 60-talet följde en nedgång i verksam-

heten fram till 69/70 då en nytändning kom mednya aktiva och ledare. Inspirerad av detta nyagäng gjorde 45-årige Erik Henriksson come-back 1969 då också en ny viktklass instiftades,52 kgs klassen. Erik hade tidigare alltid fått tävlai 56 kgs fast han aldrig vägde mer än dryga 50kg. DM:et och Norrländskan knep Erik i come-backen och 1976 vann han sitt sista DM i olym-pisk lyftning. Året därpå satte Erik punkt på sinlånga lyftarkarriär (1945 – 77) genom att vinnaDM i styrkelyft och hans resultat från den täv-lingen gäller fortfarande som klubbrekord i 52kgs klassen.

Tyngdlyftning 1953 -

107

Erik Henriksson gjorde sin tävlingsdebut redan1945 (tävlande för Ånäsets IK) och han vannJSM –48 i den då populära grenen enarmslyft. 1970 tog nuvarande ordföranden Olof Lodin

över rodret och fick med sig ett gäng friidrot-tare till lyftningen. Just kombinationen friidrott– tyngdlyftning visade sig vara ett framgångs-rikt koncept. Mats Bäckström, idag kanslichef,kombinerade dessa båda idrotter på ett ypper-ligt sätt och plockade DM-tecken i massor (bl.a. flera gånger 10-kamps-mästare).

Fram till OS-72 bestod den olympiska lyft-ningen av tre moment: press - ryck - stöt, menefter dessa mästerskap togs pressmomentet bortoch kvar blev ryck och stöt.IFK Umeå var en bit in på 70-talet en av lan-

dets fem bästa klubbar med namn som OlofLodin, Tomas Wermelin, Göran Hammarström,Mats Bäckström, Olof Degerfeldt, Lars-Gun-nar Olsson, Kåre Lundgren m fl. Och rekryte-ringen gick lätt. När Ungdoms-SM 1974 gick iHelsingborg var IFK representerat med hela

Mikael Persson 9:a på OS 1980 i Moskva

108

8 unga lyftare. Man var klart bäst i Norrlandoch förkrossande överlägsen i länet där man etttag innehade samtliga distriktsrekord. Och merskulle komma.

Mikael PerssonDen 10 november 1973 gjorde Mikael Perssonsin tävlingsdebut vid Ungdoms-DM i sport-hallen. 14 år och med lika mycket vilja ochstyrka som dålig teknik. Att grabben frånBlattnicksele kunde bli bra förstod vi som vardär men att han skulle bli så framgångsrik hadeväl ingen ens kunnat fantisera om. Mikael Pers-son var namnet. Kanske den största lyftartalangsom Sverige skådat. Han kom att under sina sjuaktiva år i IFK:s färger fullkomligt pulvriseraallt vad motstånd och rekord hette. Ett år efterdebuten blev det silver på U-SM och det förstasvenska ungdomsrekordet kom två år eftertävlingsdebuten då han vid klubbmästerskapenryckte 101,5 kg i 75-kgs klassen. Det kom attbli ytterligare 33 svenska ungdomsrekord.Naturligtvis var Mikael det stora affisch-

namnet och en av anledningarna till att IFKUmeå 1976 fick arrangera Ungdoms-SM isporthallen med nästan 100 anmälda lyftare.Guld förstås till Mikael i 90 kgs och silver tillGöran Svensson i +110 kgs klassen. Göran varegentligen diskuskastare och deltog i OS-84.1975 vann Göran U-SM, liksom Mikael, ochhan har också slagit svenska ungdomsrekord.IFK hade under denna tid många bra ungdoms-lyftare såsom Roger Hägglund, Kent Edin,Jonny Kärkkäinen m fl men dessa fick oftaststå i bakgrunden då Mikael och Göran lyfte.Mikael Persson hade sin egen tävlingsfilosofi

vilket innebar ganska få tävlingar. Trots dettaså blev hans meritlista mäkta imponerande el-ler vad sägs om detta axplock: 3 JVM- och JEMstarter (JVM-brons i ryck –78), svensk mästare,nordisk juniormästare, flera U-och JSM,landskampssegrar och mängder av svenska re-kord. Pricken över i:et var nog ändå Moskva-OS 1980 då Mikael, blott 21 år, tog en 9:e platsi den knallhårda och öststatsdominerade 100-kgs klassen. Han klarade då 160 kg i ryck ochmagiska 200 kg i stöt och sammanlagt lyfte hannordiska rekordet 360 kg. Detta var ytterligareett bevis på vilken fantastisk tävlingsmänniskahan var. Sällan eller aldrig gjorde han en dåligtävling utan oftast gladde han oss med ständigt

nya rekord. Alla lyft han gjorde gav mersmakoch det såg alltid ut att finnas mera i kroppen.Efter OS tog ”Micke” det lugnt och satsade påsin utbildning till rörmokare. Under de närmastetre åren gjorde han endast ett par mindre klubb-tävlingar men under hösten –83 kom beskedetatt han skulle hårdsatsa igen inför OS –84 mendenna gång i Sundbybergs TK:s färger. Ävenom viktklasserna i tyngdlyftning ändrats såkommer Mikaels resultat att vara oöverträffadeför mycket, mycket lång tid framöver. Ett avundertecknads bästa minnen av Mikaels rekord-härjande var när han vid Norrländskan –79 iÖrnsköldsvik satte nytt nordiskt junior- ochseniorrekord i ryck med 160,5 kg. Detta varmäktigt. Genomsympatiske Mikael Persson harstått för ett stort stycke av länets lyftarhistoria.

Världens starkaste i UmeåUnder början av 80-talet svarade IFK Umeå förtvå verkligt stora internationella lyft-arrangemang då man i december –81 arrang-erade Sweden Cup med bl a världsmästare ochvärldsrekordhållare från dåvarande Sovjet.Nyblivne världsmästaren Anatolij Pisarenkohade just tagit över supertungviktstronen frånlegendariske Vasilijev Alexejev. Den andre sov-jetiske världsmästaren,Viktor Sots, och ytterli-gare världslyftare från bl a Polen och Tjecko-slovakien bjöd umepubliken på riktigt stor lyft-propaganda. Gamle IFK-ledaren Ivar Johans-son, som var med och startade sektionen i mit-ten på 50-talet, fanns på läktarplats och var för-stås helt lyrisk.Två år senare var det dags igen. Lyftårets höjd-

punkt. Landskampen mot Finland. Förlust ilandskampen men fin propaganda för sportenoch idel lovord till arrangörerna, Lodin m fl.Enda plumpen vid dessa arrangemang var välatt inte Mikael fanns med i den svenska upp-ställningen.

Nedgång med undantagEfter Mikael Perssons fantastiska framgångarkom en kraftig nedgång i sektionens tävlings-verksamhet på tyngdlyftningssidan. Denna ned-gång hade flera orsaker. Dels börjadestyrkelyften vinna alltmer terräng och plockadeaktiva från den olympiska lyftningen och fram-för allt blev det väldigt inne att träna på gym.

109

Träningslokalerna översvämmades av motionä-rer som trängdes framför speglar och i allehandaträningsmaskiner. Detta borde ha varit en per-fekt rekryteringsplats men så blev inte fallet ochtendensen var lika tydlig över hela landet.Den olympiska lyftningen i klubben har se-

dan mitten av 80-talet tyvärr fört en tillbaka-dragen tillvaro med något undantag i Bo Färjaresom blev svensk J-mästare i stöt -82 ochkvalade in till Stora SM ett flertal gånger samtinte minst Kari Laine (moderklubb BolidensFFI) som blev svensk mästare både 1995 och1996 i klass 99 kg. Kari presterade på sin tidresultat som inte var så väldigt långt från Mi-kael Perssons noteringar. Sedan ett 10-tal år till-baka tävlar nu också kvinnor i tyngdlyftningoch grenen har sedan år 2000 också OS-status.Vi väntar dock fortfarande på IFK:s förstakvinnliga tyngdlyftare.

StyrkelyftStyrkelyft (knäböjning – bänkpress – marklyft)blev en etablerad gren 1974 då också IFK an-ordnade sin första tävling. Under 80-talet togsporten alltså fart och resultaten sköt ordentligti höjden. Kanslichefen Mats Bäckström varäven här framgångsrik liksom Kåre Lundgren,tyngdlyftaren, vars stora råstyrka här kom bratill pass. Andra duktiga styrkelyftare kan näm-nas Per-Erik Jonsson, Jan Gustafsson, StefanJonsson Egil Brinkstam, Sven Thörngren samtFredrik Nisbeth. Den senare blev den förste ilänet över 300 kg i marklyft och knäböj ocherövrade även ett antal SM-medaljer. Leif Er-iksson, bördig från Sorsele som produceratmånga starka män, blev svensk juniormästare–89 och han noterade flera svenska juniorrekordvarav några står sig ännu i skrivande stund.Bänkpress var en gren som passade även för

handikappade. Rullstolsbundna Maritha Jo-hansson satte en rad svenska rekord i bänkpressvarav det i 44 kgs klassen på 62,5 kg, satt 1985,fortfarande står sig.Fr o m 1999 är styrkelyft numera ett eget för-

bund inom RF.

BodybuildingTyngdlyftningssektionen har sedan början av80-talet också haft bodybuildingverksamhet.1981 deltog ett gäng ”byggare” på det histo-riska första Norrlandsmästerskapet i Sundsvall.

Klubben tog hem tre av sex möjliga titlar ochblev överlägset bästa klubb. Ulf Hedström, JarlÅström och Tomas Wermelin blev allanorrlandsmästare. Året efter arrangerade IFKUmeå mästerskapen i Östra Gymnasiets aulasom var fylld till sista plats, 900 personer. Ettmycket proffsigt arrangemang som fick storuppmärksamhet i media.Största framgången i BB hade Annica Fors

som 1989 blev svensk mästarinna i klassen un-der 52 kg. 1993 tog Annica silver i nordiskamästerskapen och senare samma år belade honen mycket fin femteplats vid EM i Budapest.Nico Lundholm är en bodybuilder som verkli-gen förtjänar ett omnämnande. Redan 1980 del-tog han vid SM och fram till år 2000 hade hanbara missat SM-starten två gånger! Lägg där-till att Nico under dessa år också avverkat 11Vasalopp, givetvis i IFK:s färger.

En bidragande orsak till nedgången i verksam-heten måste sporthallsfrågan anses vara. I slu-tet av 80-talet hade sektionen c:a 150 medlem-mar (huvuddelen motionärer) men då börjadede styrande diskutera om det skulle byggas nyhall eller renoveras. Tyngdlyftningen fick hursom helst flytta ut till provisoriska lokaler, käl-lare i Östra gymnasiet och senare till en källar-lokal i Dragonskolan. Detta fick till följd att allamedlemmar försvann och ledare tröttnade ochnär den renoverade hallen återigen öppnades såvar så gott som all verksamhet borta. Sektio-nen kämpar dock vidare och anordnar ett partävlingar per år vilka alltid lockar fina startfält.För även om man idag själva bara har en hand-full aktiva lyftare så har man ett mycket gottrykte när det gäller att arrangera tävlingar.

”Actionbild” på artikelförfattaren Tomas Wermelin

110

Hågkomster nedtecknade av Bertil Olofsson

För oss idrottsintresserade, som växte upp un-der 30- och 40-talen öst på stan, var det IFKoch Rosendal som stod i fokus. Rosendals-planen, vid f.d. epidemisjukhuset, var hemmap-lan för IFK:arna. Från början en gammal legdasom bättrats på efterhand. Här hade IFK:s allafotbollslag en skaplig plats för träning ochmatcher. Elitmatcherna spelades påGammliavallen. För knattar och ungdomarfanns också utrymme. All verksamhet var noginte så väl planerad och organiserad, men detfungerade. Det var alltid liv och rörelse påRosendalsplanen. Sämjan var god. Vi yngrehade goda förebilder i de äldre spelarna t ex”Bigge” Sandgren, John ”Gimo” Larsson ochHerbert Pettersson. Bra tränare och ledare fannsdet i bl. a. Ivar Johansson och David Jonasson.

Bra juniorlag i fotbollJuniorernas träning gav resultat och 1936-1938hade vi ett fint lag som vann serien två år i rad.I laget spelade Affe Westman, Arne Nylund,Olle Ahlman, Erik Nordin, Bertil Olofsson mfl. Tränare och lagledare var David ”Murphy”Jonasson, som efter segern tog oss till hov-fotografen Nancy Burströms ateljé för fotogra-fering.

Stort intresse för friidrottDet fanns ett stort intresse för friidrott blandoss ungdomar. För att få bättre tränings-möjligheter höll vi även till på Östermalm påen enkel plan som gjorts i ordning av pojkarnaGrenholm. Där fick vi möjligheten att spela bolloch träna höjd-, längd- och trestegshopp. Rosen-dal och Östermalm blev en plantskola för 1FK:sfriidrottare. Affe Westman, ”Ecke” Ekman,Arne Bernardsson, C-A Bäckman, BengtBrändström, Bertil Olofsson m fl gjorde finaresultat och kom att tävla för IFK i större sam-manhang som SM, NM och DM. 1940 var ettmycket bra friidrottsår med 17 DM, seger iSvenska serien klass V, bästa klubb i länet, 9nya klubbrekord. 1942 var IFK bästa klubb iNorrländska Elitspelen. Alvar ”Lia” Jonsson togöver ledarskapet för oss friidrottare 1938.Han slutade vid årsmötet 1948. ”Lia” jämte le-gendariska Gottfrid Haglund och Gunnar Björn-wall gjorde storartade insatser för friidrotten.

Isbana på RosendalPå vintern var det isbana på Rosendal medbandy och sedermera ishockey, som introduce-rades i Umeå av IFK. Genom massor av frivil-ligt arbete byggdes en ishockeyrink på områ-det mot Nygatan. Gimo-Lasse och Totte Hörn-berg var bland de mest arbetsvilliga. Banan in-vigdes med en match mellan IFK och LyckseleIF. Det första distriktsmästerskapet i länet 1943vanns av IFK. Man talade om en bragd. Någraspelare jag kommer ihåg från den tiden är”Juke” Johansson, Staffan Guné, K J Appelblad,Totte Hörnberg, ”Masen” Lindkvist, ArneNylund, Bengt Forsman och ”Gimo”-Lasse”.På Rosendals ishockeyrink fostrades mångasmåknattar till duktiga ishockeyspelare. Viminns väl Janne, Olle, ”Lövet”, ”Garincha”,”Stor-Barre”, ”Lill-Barre” m fl som blev känd-isar och allsvenska spelare.

Kängskodans på RosendalIFK:s nöjespappa Sten Waller arrangerade i-bland kängskodans på Rosendals isbana. Detvar populärt och ett tillfälle för ungdomarna attpröva isen på ett mjukare sätt.

Rosendal - IFK:s plantskola

IFK:s segrande lag i juniorserien 1937Bakre raden fr.v: Pelle Isberg, Göte Svensson, Affe West-man, Arne ”Bulla” Eriksson, Bertil Olofsson, Gunnar Sand-gren, lagledare David ”Murphy” Jonasson.Främre raden fr. v: Arne Nylund, Gösta ”Lill-Lia” Jons-son, Ingvar Andersson, Kjell ”Snorre” Nordbrandt och ErikNordin.

111

Idén till bildande av föreningen GamlaUmekamrater kom från några äldre IFK-aremed Axel Wästfeldt och Gottfrid Haglund ispetsen. Konstituerande sammanträde hölls den19 juni 1942 i klubblokalen, Skolgatan 58. En-ligt 1:a paragrafen i de antagna stadgarna skulleföreningens mål vara att samla IFK:are av äldreårgångar till fortsatt kamratskap samt att verkaför IFK Umeås bästa.Ända från begynnelsen har Föreningen Gamla

Umekamrater genom arbetsinsatser av medlem-marna och genom bidrag stött moder-föreningens ungdomsverksamhet. Medlem-marna har också ställt upp som funktionärer vidtävlingar och arrangemang av olika s 1 a g .Medlemsantalet håller sig kring 130. Vi har

haft målsättningen att - utöver årsmötet - träf-fas två gånger per år. Vi samlas kring en bit mati kamratlig samvaro. Vi får även informationom verksamheten inom IFK:s olika sektioneroch vi spelar Bingo.Föreningens styrelse arbetar för att ge med-

lemmarna nya aktiviteter i form av motion ochutflykter; bl. a. har den anordnat resor till skid-VM i Lahti och skidmuséet i Norsjö för intres-serade medlemmar.Föreningen har i alla år delat ut hederspriser

till pojkar och flickor i junioråldern som gjortfina prestationer eller visat ledartalang. Jag vetatt dessa uppmuntringspriser har uppskattats.Bl.a berättade den kände författaren LasseWidding om detta i ett VK-reportage i april1983. Han fick pris som bäste junior 1942 ilöpning 100 meter. Under de senaste 10 årenhar veteranernas bidrag till IFK:s ungdomsverk-samhet varit i storleksordningen 10 000 kr perår.Vår förening vann i december 1997 högsta vin-

sten i fotbollssektionens konstlotteri, en tavlaav konstnären Lars A Persson, värderad till ca10 000 kr. Vid IFK:s årsmöte den 16 mars 1998fick jag som ordförande äran att överlämnakonstverket som gåva till moderföreningensordförande Knut Engman. Den pryder nu envägg i klubblokalen.

Vilka har då jobbat inom föreningens styrelseunder de år som gått? Det är givetvis många.Jag kan inte nämna dem alla, men några namnbör ihågkommas.

Ordförande1942 - 1943 Gottfrid Haglund1944 - 1956 Axel Wästfeldt1957 - 1966 Gottfrid Haglund1967 - 1979 Erik Jonsson1980 - 1997 Bertil Olofsson1998 - Rolf Johansson

Sekreterare1942 Tord Björnwall1943 - 1953 K G Alenius1954 - 1971 Gunnar Björnwall1972 - 1977 Leopold Nilsson1978 - 1998 Janne Jacobsson1999 - Gunnar Kamf

Kassör1942 Tord Björnwall1943 - 1955 K G Alenius1956 - 1960 Folke Jörlén1961 - 1977 Arne Nylund1978 - 1981 Curt Åström1982 - Birgit Haglund

Andra namn som bör nämnas är Ivar Johans-son, Gösta Jacobsson, Axel Edqvist, Karin ochÖsten Nordell, Åke Bjurman.För en så stor och bred förening som IFK Umeå

är det betydelsefullt att ha många aktiva vete-raner. Det stärker kontinuiteten och gör vår his-toria levande.

Föreningen Gamla Umekamrater - Vår veteranklubb

Bertil Olofsson överlämnar ett konstverk till KnutEngman vid årsmötet 1998

Av Bertil Olofsson

112

Av Bertil Olofsson och Ivar Söderlind

Det var på nykterhetskaféet, (”Nyktran”) i hör-net av Skolgatan och Sveagatan, som ett tjugo-tal ungdomar 1901 nybildade IFK-kretsen iUmeå. Där höll man sedan sina möten i någraår. Ett annat ställe där man höll klubbmöten ochandra sammankomster var kafé Flora, som lågvid Flickskolan med utsikt mot planen mellanLäroverket (nuvarande Mimerskolan) och kyr-kan. Där spelades fotboll och tävlades i allmänidrott.

Inte bara en idrottsföreningUnder de första årtiondena var IFK inte bara enidrottsförening utan något av en sällskapsklubb.Det fanns inte så många nöjen i Umeå på dentiden, ingen bio, ingen radio och ingen TV. Mananordnade utfärder till fots på somrarna och påskidor vintertid. På Öhn arrangerade man varjeår en stor sommarfest i stil med senare års Bar-nens Dag. Allt arbete gjordes av medlemmarna,även flyttning och iordningsställande av dans-banor, tält, tältställningar osv. Föreningen ord-nade också aftonunderhållningar i Läroverketsgymnastiksal med uppförande av små teater-pjäser, cabaréer samt uppvisningar i akrobatik.Dessa aftonunderhållningar samlade fulla husoch hjälpte upp ekonomin. IFK:s damer var tillstor hjälp.

Festplatsen Solliden på HamrinsbergetFrån början av 1920-talet och flera decennierframåt blev festplatsen Solliden på Hamrins-berget Umekamratemas hemvist. Det var ettkonsortium med dåvarande IFK-ordförandenAxel Sylvén i spetsen som köpte Villa Solliden(belägen nedanför Hamrinsberget), repareradeden och ställde den till klubbens förfogande motett arrende. Meningen var att huset skulle övergåi IFK:s ägo när IFK föreningen betalat in enarrendesumma motsvarande inköpspriset.Arrendet var ganska högt tilltaget men sakenvar klar när konditorn och IFK-ledaren RickardWaller erbjöd sig att betala beloppet mot att fåserveringen där. Han ägde även Wallers kondi-tori i korsningen Rådhusesplanaden-Skolgatan,ett populärt tillhåll för stadens idrottsmän. I Villa

Solliden hade sedan IFK klubblokal och café-rörelse. Där hölls möten och fester. På Hamrins-berget anlades en bobbana, ordnadesskidtävlingar och terränglöpningar. Publik-tillströmningen var för det mesta god.

Branden på Solliden 1927Men glädjen blev kortvarig. En vårdag 1927gick Villa Solliden upp i lågor tillsammans medhela föreningsarkivet från starten 1901 ochframåt (protokoll, årsberättelser, kassaböcker,korrespondens etc). Något nytt hus byggdes ald-rig upp igen. Friluftsdansbanan fanns dock kvaroch IFK fortsatte sin verksamhet på Solliden.Länge togs ingen entréavgift. Dansen kostadepå 1930-talet 10 öre och det dansades påonsdagskvällar. Utgifterna för annonsering,dansband och två poliser uppgick till 92 kro-nor. När man fått in detta belopp visste man attvarje såld dansbiljett var ren vinst. Vinsternavar inte stora. En kvällskassa på 125 kr var detvanligaste.

Hoppbacken på HamrinsbergetÅr 1930 byggdes en hoppbacke upp påHamrinsberget som tillät 40-meterhopp. Denstod färdig till SM på skidor i Umeå 1931 ochanvändes sedan flitigt under 1930- och 1940-talet. Ända in på 1960-talet förekom det back-hoppning på Hamrinsberget. Våren 1960 öva-des det t ex flitigt i backen av ett 15-tal ungagrabbar i IFK:s ungdomsavdelning. Ungdo-marna med ledaren Ebbe Elehorn i spetsen hadesjälva ställt i ordning backen.

Valborgsmässofester med majbrasa och somma-rens alla danser var populära och blev tradition.År 1941 byggdes festplatsen om med hjälpIFK:s trogna medlemmar och begåvades medbl a terrasservering och portal. Många tusen tim-mar av ideellt arbete har lagts ner på Sollidenav hängivna IFK:are vid ombyggnationer, fes-ter, danser eller tävlingar. Festplatsen var IFK:s”mjölkkossa” långt in på 1950-talet.

Umekamraternas stamlokus och lokaler

113

Café Linnea var stamlokus på 1930-taletUnder 1930-talet och en bit in på 1940-talet blevCafé Linnéa Umekamraternas inneställe. Därhade IFK sin fina prissamling och där hölls var-dagliga möten (större möten som årsmötet höllspå Sävargården). På Linnéa hos värdparet Sveaoch ”Isse” Hörnblad satt de gamla uvarna till-sammans med yngre kamrater och diskuteradehögljutt dagens idrottshändelser, kläckte idéeroch smidde planer. En kaffehalva och en bullekostade 15 öre. Ute på väggen vid Kungsgatanfanns IFK:s anslagstavla. På den sattes lagupp-ställningar och kallelser till matcher upp. Detbehövdes inga personliga kallelser på den ti-den.

Klubblokalen på Skolgatan 58År 1940 skaffade sig IFK egen förhyrd lokal igårdshuset vid Skolgatan 58. Den tedde sig oan-senlig utifrån men var riktigt trevlig invändigt.Det blev en uppryckning av idrottsarbetet un-der 1940-talet. Vi hade många eldsjälar och

goda organisatörer. I samband med flyttningentill Skolgatan 58 var det naturligt att IFK-grab-barna började fika på Wallers konditori, tvärsöver gatan. Särskilt som innehavaren RickardWaller var en känd idrottsfantast. Där på Wall-ers avslutades många handbolls- ochfotbollsträningar med fika tillsammans medkamrater, som gillade snacket. Där kunde manträffa Alvar och Erik ”Lia”, ”Blombacka”,”Snorre” Nordbrandt, Arne Nylund m.fl.

Röda Stugan vid GammliavallenÅr 1955 köpte Gamla Umekamrater in UIK:sklubbstuga, ”Röda Stugan”,vid Gammliavallen.Den överlämnades för sambruk till moder-föreningen. Dit flyttades hela prissamlingen ochstugan fick en trevlig inredning. Gösta Jacobs-son, förre storrännaren på skidor och senarevaktmästare på sporthallen, var eldsjälen vidanskaffandet och blev också stugfogde. ”RödaStugan” nyttjades verkligen intensivt undermånga år, första åren som en prydlig klubblo-kal. Senare, då klubblokalen i Sporthallen ta-gits i bruk, användes den mer och mer för IFK:sungdomsverksamhet typ orienteringsstuga samtmaterialrum m.m. Tyvärr var stugan ganska kallpå vintern och saknade en del bekvämlighetersom t ex vatten och avlopp. År 1958 kundeIFK flytta in i ny klubblokal i Sporthallen. Lo-kalerna var ju fräscha, men i minsta laget. Störresammanträden fick hållas i Sporthallens café.Många träffar kunde hållas i ”Röda Stugan”,som fortfarande var en tillflyktsort och sam-lingspunkt.

Från Solliden till HyggesvägenUnder 1950-talet började Festplatsen Sollidenge allt lägre överskott. I IFK:s årsberättelse för1960 konstaterar revisorerna att Sollidens niodanskvällar under året inte gav mer än knappt200:- kronor i vinst och att krafttag måste tillför att höja festplatsens popularitet. Även 1961var resultatet dåligt, den traditionella dansen påValborgsmässoafton, som brukade vara en avde bästa kvällarna, gick knappt ihop och dan-serna på fredagkvällarna gav också dåligt re-sultat. En särskild kommitté tillsattes samma årför att utreda möjligheterna att popularisera fest-platsen. Man kom fram till att den måste rustasupp och att föreningen skulle satsa på någrahelger med publikdragande orkestrar och an-

Gösta Jakobsson var en duktig skidåkare. Hanblev tvåa i Vasaloppet 1940, sjua 1942 och sexa1943. I SM blev han delad fyra på femmilen 1943.

114

dra attraktioner. Att bygga in stora dansbananpå Solliden för att locka ungdomar ansågs all-mänt vara av nöden. Det togs fram ritningar ochgjordes en kostnadskalkyl som visade att detskulle kosta ca 23.000 kronor att få väggar ochtak på dansbanan. År 1964 avslog Umeå stadsbyggnadsnämnd föreningens begäran om till-byggnad av Solliden. Under dessa år diskute-rades ofta vad IFK skulle göra med sin fest-plats. Gamla IFK:are menade att den absolutinte fick säljas. De ansvariga på kommunen me-nade att det inte var lämpligt att fortsätta verk-samheten när universitetet och lasarettet bör-jade byggas ut. Att ha en festplats så nära dessainrättningar var inte att tänka på. Vid IFK:s års-möte 1967 fick styrelsen årsmötets förtroendeatt fortsätta förhandla med Umeå Stad om even-tuell försäljning av fastigheten. Martin Lund-ström, ordförande i IFK Umeå 1959-1976, be-rättar idag 31 år efteråt om hur det gick till närIFK till slut överlät Solliden till kommunen: ”Viförsökte sälja Solliden till Kommunen, menmarkpriserna var dåliga på den tiden och attbygga på Solliden var ej möjligt. Då kom tan-ken att göra en bytesaffär mot en byggklar tomtför att bygga ett klubbhus/klubblokal, som visaknade. Vi fick rådet av dåvarande kommun-styrelsens ordförande Gunnar Aspegren (drät-selkammarens ordförande) att söka en tomt nå-gonstans. Jag sökte bara på Haga, kunde ej tänkamig något annat område. De lediga tomter somfanns var på Hyggesvägen. Vi tyckte att de intelåg så lämpligt till men bestämde oss för att görabytet.Aspegren var en duktig företrädare för kom-

munen, god ekonom och höll hårt i kommunenspengar. Han ställde upp på vårt förslag om tvåsammanhängande tomter. Jag framhöll att vimåste få litet pengar, vi har ingenting att byggaför. Aspegren sade ’du får väl säga någonting’.Jag begärde en ganska hög summa och var be-redd på att han skulle pruta, men det gjorde haninte. Idag är vi mycket tacksamma för dennaaffär.”

Två hyreshus med klubblokal och kansli påHyggesvägenEfter överenskommelsen med kommunen bil-dades den ekonomiska föreningen FUMEK medSten Berglund som den drivande kraften. Påtomten byggdes två hyreshus (18 lägenheter)

med klubblokal och kansli i källarplanet. Detframfördes en del kritik mot bygget. ”Sälj tom-ten och fördela pengarna på de olika sektio-nerna”, menade man från flera håll. Men dethar visat sig att denna satsning var en mycketgod investering. Lokalerna invigdes den 26 ok-tober 1972. Samma år fick IFK en förenings-administratör. Det var Göran Lindh som i fe-bruari 1974 efterträddes av Mats Bäckström.Mats har sedan i alla år på ett förträffligt sätthaft huvudansvaret för IFK Umeås kansli-service. Fram till hösten 1998 hade han fin hjälpav Ove Mikaelsson (arbetar numera ireceptionen på Badmintonstadion) och från1984 har Anders Rönnlund lämnat en förnäm-lig sevice inte minst vad gäller layot och redi-gering av alla tryckalster som lämnas in.

Klubblokalerna på Hyggesvägen har under årenflitigt utnyttjats av IFK:arna och ofta även hyrtsut till utomstående organisationer. Bingospelbedrevs där fram till 1992 en gång i veckan.Kansliet flyttade 1990 upp i en lägenhet påmarkplanet.

Kanslilokaler och hemmaarena på I 20-områdetI oktober 2000 flyttade IFK sitt kansli frånHyggesvägen till Umestan Företagspark.Kanslichefen Mats Bäckström och hans tremedarbetare Anders Rönnlund, Thomas Eriks-son (skidor) och Peter Frånlund (boxning) harnu fått nya ändamålsenliga kanslilokaler i I 20:supprustade fältarbetssal. Alldeles intill liggerockså nya hemmaarenan Vildmannavallen medomkringliggande grönytor som föreningen nu-mera ansvarar för. IFK har rustat upp löparbanoroch gräsytor. Vildmannavallen med

Föreningens hyreshus på Hyggesvägen

115

omtilliggande områden utnyttjas numera av fot-boll, friidrott, orientering och skidor. FörutomVildmannavallen har IFK ansvaret förboxningslokalen ”Ringside” nere vid strand-leden intill gamla Tegsbron och äger två fastig-hetsbolag Badminstadion AB på Ersboda ochFUMEK:s fastigheter (numera 28 lägenheter)på Hyggesvägen. Totalt med anläggningar ochfastighetsbolag hamnade omsättningen underförra året på drygt elva miljoner kronor. Enbartden idrottsliga delen omsatte 6,5 miljoner.

BadmintonstadionNya Badmintonstadion i IFK:s färger ute påErsboda invigdes i januari 1992 med stor-tävlingen VVS Open. Tanken på en badminton-hall väcktes i mitten av 1980-talet och mognadeett par år senare när det stod klart att även omUmeå fick en ny sporthall skulle det inte lösasektionens lokalproblem. Från Umeå Kommunklargjordes att de belopp som avsatts i budgetför badmintonhall knappast kunde påräknasinom överskådlig tid. Efter många misslyckadeförsök till näringslivsstöd knöts kontakt medbyggfirman SIAB och Sune Natanaelsson somerbjöd sig att ta över kommunens budgeteradeinvesteringsstöd i utbyte mot dispositionen avtvå tomträtter vid Ugglans Köpcentrum. För-slaget godkändes av Kommunsstyrelsen och ettpilotprojekt startade med en föreningsbyggd ochföreningsdriven anläggning.

Badmintonstadion är en mycket modernträningshall på 2 750 kvadratmeter. Anlägg-ningen innehåller 13 badmintonbanor (5+3+5),två stora omklädningsrum med bastu, enstyrketräningshall (modernt gym) och tre sol-arier. På entréplanet finns kontors- och sam-lingslokaler, cafeteria och shop med stort ut-bud av rackets till bra priser. Klubbens spelare

(många på nationell/internationell elitnivå) ochbreda ungdomsverksamhet tränar dagligen ihallen med olika gruppsammansättningar. I hu-vudsak hyrs hallen ut till motionerande privat-personer och anställda i företag för badminton,innebandy, bordtennis, styrketräning, solning mm. Under lågsäsomg tillhandahålles hallen förmässarrangemang, utställningar, auktioner ochliknande verksamheter.

”Ringside”Intresset för boxning växte starkt i Umeå under1990-talet och träningslokalen i Umeå Sport-hall visade sig vara för liten för att ge IFK:sboxare goda träningsmöjligheter. Den 19 no-vember 1996 blev ”Ringside” i hyrda lokaler iSkandiahuset nere på strandleden färdig. Tackvare hårt arbete av boxningssektionens medlem-mar har därmed IFK Umeås boxning fått enhögklassig träningslokal. Även andra föreningarutnyttjar föreningens tjänster bl a vad gällerboxerobics och boxercise Här sjuder det av ak-tiviteter till långt in på kvällstimmarna.

Förnämlig prissamling i klubblokalenI de inför 100-årsjubiléet uppfräschadeklubblokalerna på Hyggesvägen finns IFK:sförnämliga prissamling. Det är verkligen en ut-ställning att vara stolt över. Stolt över att varaIFK:are är vi också, särskilt nu när vi arbetatmed jubileumsskriften och ”läst på” om vår rikahistoria. Vi citerar landshövding Gustav Rosénshyllningsord till den jubilerande föreningen1941:

”Kamraterna har inte bara varit framståendeutövare av vissa idrottsgrenar. De har visat ini-tiativrikedom, arbetslust och handlingskraftäven när det gällt andra strävanden än de rentidrottsliga ”.

Detta kan med fog även sägas gälla för deIFK:are som under alla år arbetat för förening-ens och ungdomens bästa!

Badmintonstadion

116

IFK Umeå förtjänsttecken

Aktiva1941 Arthur Häggblad1948 Harald Eriksson1948 Martin Lundström1951 Gunnar Karlsson1961 Assar Rönnlund2001 Per Elofsson

Ledare1918 Hjalmar Forss

Erland HägglundBerndt LundstedtJohn R SandströmOlaus Scherdin

1919 Ivar Johanson1920 Ernst Blomberg1921 Axel Sylwén1922 Ernst Reis1923 Viktor Eriksson

Sven Hellman1924 Erik Göransson1925 Lennart Wahlberg1926 Emil Jonsson

Gustav Mobrink1928 Gottfrid Haglund1929 Folke Jörlén1930 Algot Bång

Oskar BångGeorg Stålbröst

1931 Per Ad. ErlandssonViktor CarlssonAxel Wästfelt

1933 Sten WallerThure Zetterström

1934 Johan LarssonGeorg Sandström

1937 Karl Eriksson1938 Anders Jansson1939 Alvar Johnson

Carl Sandberg1940 Gunnar Björnwall

David Jonasson1941 Torsten Hörnberg

Ivar Palmgren1942 Harry Liljesäter

Ragnar Wall1943 Erik Jonsson1944 Ernst Ekman1945 Sigvard Olofsson1946 Halward Öhman1947 E V Zingmark1948 Kjell Häggblad1949 Arne Eriksson1950 Sixten Jonsson1951 Martin Nertoft1952 Ingen utdelning

1953 Gösta Jakobsson Skidor1954 Birgit Haglund Handboll/H-styrelse1955 Östen Nordell Fotboll/H-styrelse1956 Lennart Andersson1957 K G Öhman1958 Alf Westman Friidrott

Gösta Jonsson1959 Rune Svensson Ishockey

Arne Frånlund Boxning1960 Bertil Olofsson H-styrelsen1961 N B Nilsson Orientering

Bengt Forsman Friidrott1962 Ingen utdelning1963 Ingen utdelning1964 Lennart Fällgren Friidrott1965 Lennar Backman Skidor1966 Martin Lundström Skidor/H-styrelse1967 Gunnar Brolin Ishockey1968 Henry Forsberg Orientering1969 Erland Eriksson Skidor1970 Tage Bergström Orientering1971 Rolf Johansson Fotboll1972 Axel Edqvist Boxning/H-styrelse1973 Karl-Erik Eriksson Skidor1974 Elis Gottfridsson Orientering1975 Ragnar Cederstam Bowling1976 Sune Åström H-styrelsen1977 Åke Bjurman Fotboll/H-styrelse1978 Ulla Björklund Handboll1979 Karin Nordell Fotboll1980 Gunnar Kamf Friidrott/Skidor1981 Annie-Britt Eriksson Skidor/H-styrelse1982 Thorbiörn Berglund Badminton/H-styrelse1983 Olof Lodin Tyngdlyftning1984 Kenneth Israelsson Boxning1985 Staffan Flordh Bowling1986 Stig Jonsson Orientering1987 Gunnar Larsson Orientering/H-styrelse1988 Axel Ederlöf Bowling/H-styrelse1989 Lars-Ola Höglund Bowling1990 Bo-Rune Israelsson Fotboll1991 Åke Carlsson Friidrott1992 Elisabeth Andersin Huvudstyrelsen1993 Folke Nysjö Friidrott1994 Henry Forsgren H-styrelsen/orientering1995 Sture Johansson Bowling1996 Per-Olov Johansson Badminton1997 Olle Granvik Bowling1998 Per-Göran Fahlström Badminton1999 Göran Berggren Fotboll2000 Knut Engman Huvudstyrelsen2001 Mats Bäckström Kansli/H-föreningen

(Föreningens högsta utmärkelse som tilldelas ledare eller aktiv som under en lång följd av år på ett förtjänstfullt sättverkat i föreningen. Instiftat 1917)

117

IFK:s Svenska mästare i boxning

1961 60 kg Karl-Erik Norfall1964 57 kg Kenneth Israelsson1965 57 kg Kenneth Israelsson1966 57 kg Kenneth Israelsson1968 57 kg Kenneth Israelsson1970 60 kg Kenneth Israelsson1994 +91 kg Gonzalo Amunarriz1998 67 kg Mikael Nygren1998 60 kg Erika Långström1999 57 kg Thomas Ljungberg

IFK:s Svenska mästare i badminton

1999 mixeddubbel Fredrik Bergström2000 mixeddubbel Fredrik Bergström

mixeddubbel Jenny Karlssondamdubbel Jenny Karlsson

2001 mixeddubbel Fredrik Bergströmmixeddubbel Jenny Karlsson

IFK:s Svenska mästare i bowling

1985 tremanna Malin Gustafsson, Eva Granström ochEva Häggkvist

2000 mixed Eva Häggkvist

Kenneth Israelsson, svensk mästare femgånger. En av 60-talets bästa svenskaamatörboxare.

Ur gömmornaI mars 1942 beslutades att IFK skulle "uppta boxning på programmet".

Fredrik Bergström och Jenny Karlsson

IFK:s Svenska mästare i fälttävlan

1956 Bernt Olofsson

118

Förteckningen nedan visar att totalt genom åren har 27 svenska mästerskap i friidrott (seniorer)erövrats av IFK:are varav 7 på damsidan (senast av Maria Gruffman vid SM i Umeå 1992). De 27mästerskapen är fördelade på 11 personer (4 kvinnor). Flest SM-tecken har Bengt Persson (numeraWidmark) med 12 individuella SM-guld och tre stafettguld. Fyra individuella guld har Karl-UnoOlofsson och Siv Larsson.

År Namn Gren Resultat1957 Barbro Dahlbäck (-31) 800m 2.19.3

1963 Karl-Uno Olofsson (-40) 1500m 3.51.5

Bengt Persson (-39) 3000m hinder 8.43.4

1964 Karl-Uno Olofsson 1500m 3.48.5

Bengt Persson 3000m hinder 8.47.4

Bengt Persson Terräng 12000m 34.27

1965 Karl-Uno Olofsson 800m 1.54.0

Karl-Uno Olofsson 1500m 3.57.1

Bengt Persson 5000m 14.42.0

Bengt Persson 10 000m 30.20.2

Bengt Persson 3000m hinder 9.06.0

Bengt Persson Terräng 12000m 36.16

IFK Umeå

(Stig Hjertstedt (-45), Harry Westman (-46),

Bengt Persson, Karl-Uno Olofsson) 4 x 1500m 15.35.6

1966 Bengt Persson 3000m hinder 8.48.8

Bengt Persson Terräng 12000m 38.22.6

IFK Umeå (Fredrik Westman (-42), Harry Westman,

Karl-Uno Olofsson, Bengt Persson) 4 x 1500m 15.48.5

1966 Siv Larsson (-39) Terräng 2000m 7.26

1967 Bengt Persson 3000m hinder 8.41.6

IFK Umeå (Fredrik Westman, Harry Westman,

Bengt Persson, Karl-Uno Olofsson) 4 x 1500m 15.48.0

1968 Bengt Persson 3000m hinder 8.54.0

1969 Bengt Persson, IFK Umeå 3000m hinder 8.50.2

Lena Ekblad,IFK Umeå Diskus 42.56

Siv Larsson,IFK Umeå Terräng 4000m 16.32

1969 IFK Umeå (Siv Larsson, Britt-Marie Wincent (-44),

Anette Fager (-46) Terräng lag 53.00

Siv Larsson Terräng 4000m 13.38

1970 Siv Larsson Marathon 2.54.32

1992 Maria Gruffman-Rönnlund Höjd 1.84

IFK Umeås Svenska mästare i friidrott

119

Barbro Dahlbäck var förstIFK Umeås förste svenska mästare och länets första kvinnliga SM-vinnare var Barbro Dahlbäck,IFK Umeå (uppväxt i Björksele utanför Lycksele) som 1957 vann 800 m med tiden 2.19.3. Redan1955 blev hon länets förste landslagsdeltagare på damsidan vid landskampen mot Finland ochUngern. Samma år överraskade hon med att bli SM-tvåa på sin specialdistans med 2.22.3 en place-ring som hon upprepade år 1958 (tid 2.21.0) när hon flyttat till Stockholm och tävlade för IK Göta.

23 SM-guld under 1960-taletUnder 1960-talet, friidrottens storhetstid i Umeå, erövrade IFK:s friidrottare inte mindre än 23 SM-guld. Det började 1963 då Bengt Persson och Karl-Uno Olofsson (båda ”Stora Grabbar i Sverige”)för första gången blev svenska mästare. Bengt segrade på 3000 m hinder (8.43.4), Karl-Uno vann1500 m (3.51.4) och Lennart spjut (72.42).

Bengt Persson världsnamn på hinderBengt Persson från Lövånger och tävlande för IFK Umeå var ett världsnamn på hinder (OS-finalist1968) med bl a 23 landskampssegrar. Han erövrade under åren 1963-1969 inte mindre än 12 indi-viduella SM-guld varav sju på 3000 m hinder, tre i terräng och ett vardera på 5000 och 10 000 m.Fem gånger slog Bengt svenska rekordet på hinder och tiden 8.33.8 är fortfarande distriktrekordför Västerbotten liksom hans 13.48.6 på 5000 m.

Karl-Uno bäst i Sverige på medeldistansKarl-Uno Olofsson, IFK Umeå vann under åren 1963-1965 tre individuella SM-tecken på 1500 moch ett på 800 m. Han deltog i 13 landskamper, vann Nordiska Mästerskapen på 1500 m 1965 ochgick till semifinal på samma distans vid OS 1964. Hans tider på specialdistanserna 800 m (1.47.9)och 1500 m (3.41.8) är fortfarande distriktsrekord för Västerbotten. Tillsammans med bl a BengtPersson tog han också hem SM-guld åt IFK Umeå i stafett 4 x 1500 m tre år i följd (1965-1967).Tyvärr gjorde en efterhängsen skada att Karl-Uno tvingades avsluta sin löparkarriär alldeles förtidigt

Siv Larsson tog SM-guld på 1500m, matayhon och terrängSiv Larsson inledde sina fina SM-insatser med SM-brons på 800 m 1961 då hon tävlade förKatrineholms AIK. Hon vann sitt första SM-guld för IFK Umeå 1966 i terräng 2000m. Terräng-guld blev det även 1969 och 1970. IFK Umeå med Siv som ankare vann även lagguldet i terräng1969. Sitt fjärde individuella SM-guld tog hon hem 1980 då SM på marathon introducerades fördamer. Sivs segertid var goda 2.54.39. Totalt under åren 1966-1980 tog Siv hem 11 individuellaSM-medaljer för IFK Umeå på 1500m, 3000m, terräng och marathon..

Lena Ekblad SM-etta i diskusFramgångsrik var också Lena Ekblad. Redan 1957 då hon tävlade för IFK Halmstad blev det SM-guld i diskus med resultatet 40.47. I sin comeback i SM 1969 med IFK Umeå som klubb blev det änen gång seger (42.56). Året efter tog hon SM-silver och 1972 (då hon flyttat från länet) SM-brons.Hennes distriktsrekord på 44.04 från 1971 stod sig i drygt 15 år.

Maria Gruffman-Rönnlund vann höjd på hemmaplanVid SM på hemmaplan i augusti 1992 levde höjdhopparna från Umeå upp till alla förväntningar. Idamernas höjd klarade 17-åriga Maria Gruffman-Rönnlund, IFK Umeå alla hinder upp till och med184 (tangerat distriktsrekord) och erövrade sitt första SM-guld trots att hon var yngst och kortast ifinalfältet. Den enda som lyckades hänga med Maria upp på de höga höjderna var landslagskomp-isen Ingela Sandqvist, Umedalens IF som slutade tvåa på samma höjd som Maria.

120

IFK Umeå friidrott - klubbrekord

Män100m Mattias Berggren 10.87 -92

Örjan Johansson 10.8m -66Staffan Berglund 10.8m -68

200m Mats Hassbring 22.12 -80Åke Lindström 21.8m -64

400m Mats Hassbring 49.20 -81Örjan Mikaelsson 48.6m -71

800m Karl-Uno Olofsson 1.47.9 -651000m Karl-Uno Olofsson 2.21.5 -641500m Kar-Uno Olofsson 3.41.8 -653000m Bengt Persson 7.57.8 -675000m Bengt Persson 13.48.6 -6810000m Bengt Persson 29.36.2 -66Halvmaraton Anders Lundgren 1.07.34 -89Maraton Per Johansson 2.28.41 -88110m häck Martin Johansson 15.57 -81

Stig Lissman 15.0m -71400m häck Kjell-Arne Holmström 54.21 -843000m hinder Bengt Persson 8.33.8 -68Längd Arne Wiberg 7.32 -77Tresteg Lars Berge 14.89 -92Höjd Jorma Tuisku 2.10 -77Stav Karl-Gustav Burlin 4.82 -66Kula Olof Lodin 14.60 -68Spjut Håkan Otter 63.40 -88Spjut (gamla) Björn Hyvönen 72.48 -84Diskus Benny Sehlberg 47.28 -79Slägga Henry Ekblad 53.25 -6310-kamp Rolans Ehn 6136p -624x100m Ulf Hjertstedt, Sören Olofsson,

Åke Lindström, Örjan Johansson 42.9m -664x200m Nils-Erik Åberg, Åke Granberg,

Hans-Erik Edén, Åke Lindström 1.32.3m -614x400m Ulf Hjertstedt, Dan Edebro,

Sören Olofsson, Åke Lindström 3.20.5m -654x800m Börje Jonsson, Harry Westman,

Bengt Persson, Karl-Uno Olofsson 7.35.4 -654x1500m Stig Hjertstedt, Harry Westman,

Bengt Persson, Karl-Uno Olofsson 15.35.6 -651000m stafett Örjan Johansson, Ulf Hjertstedt,

Åke Lindström, Karl-Uno Olofsson 1.59.0m -661 eng mil Karl-Uno Olofsson 4.02.2 -672000m Bengt Persson 5.13.8 -682 eng mil Bengt Persson 8.41.5 -651 tim löp Timo Malmberg 17277m -7320000m Timo Malmberg 1.09.10.4 -731500m hinder Bengt Persson 4.01.9 -65

121

Kvinnor100m Maria Berggren 12.5e -95

Marianne Rinnau 12.1m -79200m Annika Nordin-63 25.91 -82

Louise Hedqvist 25.5m -71400m Anna-Karin Bäcklund-69 56.83 -86800m Siv Larsson 2.11.2 -701500m Siv Larsson 4.24.8 -713000m Siv Larsson 9.17.87 -745000m Katarina Lindström 16.07.4 -99Halvmaraton Siv Larsson 1.22.00 -85Maraton Siv Larsson 2.52.09 -84100m häck Maria Gruffman-Rönnlund 15.32 -93

Maria Ohlsson 15.3m -77400m häck Sandra Ullsten 64.51 -92

Aina Tollefsen 63.0m -77Längd Louise Hedqvist 5.85 -72Tresteg Maria Gruffman-Rönnlund 12.32 -94Höjd Maria Gruffman-Rönnlund 1.84 -92Kula Lena Ekblad 11.03 -70Spjut Mona Abdulkadir 32.49 -00Spjut (gamla) Birgitta Westin 36.88 -72Diskus Lena Ekblad 44.04 -70Slägga Gunilla Rask 24.06 -977-kamp Maria Gruffman-Rönnlund 4267p -924x100m Marianne Rinnau, Lotta Holm,

Ann-Catrin Karlsson, Annika Nordin 49.85 -80D:o 49.5m -80

4x200m Maj-Britt Dahlgren, Louise Hedqvist,Catrin Fredriksson, Britta Svensson 1.50.6m -70

4x400m Louise Hedqvist, Marianne Hedqvist,Eivor Fällgren, Catrin Fredriksson 4.24.0m -69

3x800m Kerstin Lundholm, Britta Svensson,Siv Larsson 7.05.6m -66

200m häck Maj-Britt Dahlgren 33.0m -70

Till vänster:Mona Abdulkadhir (19 år)vid DM i Skellefteå 2001 därhon blev trea i spjut med32.13 och till höger SandraAsplund, också vid DM iSkellefteå i juni. Hon seg-rade i höjd på 163 och ären av Sveriges mest lo-vande höjdhoppare i sin ål-dersgrupp.

122

IFK Umeå friidrott - inomhusrekord

Män60m Mattias Berggren-74 7.06 -93200m Mattias Berggren-74 23.03 -94400m Jonas Gunnarsson-64 56.69 -97800m Torbjörn Jonsson-60 1.57.01 -861500m Jörgen Marklund-67 3.57.42 -903000m Jörgen Marklund-67 8.16.18 -9060m häck Martin Johansson-59 8.4m -82Längd Arne Wiberg-55 7.17 -78Tresteg Olof Wretling-75 14.55 -93Höjd Patrick Thavelin-70 2.10 -88Stav Patrick Thavelin-70 4.25 -87Kula Lars Gustavsson-70 14.70 -94

Kvinnor60m Annika Nordin-63 7.85 -82200m Sandra Ullsten-74 26.40 -90400m Camilla Berg-76 62.34 -94

Anna-Karin Bäcklund-69 58.4m -86800m Katarina Lindström-75 2.21.62 -971500m Katarina Lindström-75 4.43.4 -993000m Katarina Lindström-75 9.40.22 -0060m häck Maria Gruffman-Rönnlund-74 9.65 -92Längd Maria Gruffman-Rönnlund-74 5.68 -92Tresteg Maria Gruffman-Rönnlund-74 12.20 -94Höjd Maria Gruffman-Rönnlund-74 1.82 -91Kula Carina Hansson-71 9.98 -88

Två idrottslegendarer Gunnar ”Björn” Björnwall och Alvar ”Lia” Johnson.

123

Svenska mästare i längdskidåkning

Av Lars Lindgren

Längd1914 60 km Arvid Dahlberg1915 60 km Arvid Dahlberg1916 30 km Harald Johansson1918 60 km Henning Isaksson1919 60 km Henning Isaksson1920 60 km Henning Isaksson

60 km lag (Henning Isaksson, Oskar Lindberg, Johan Isaksson)1923 30 km John Lindgren

30 km lag (John Lindgren, Gustaf Jakobsson, Anton Stenberg)1925 50 km lag (John Lindgren, Anton Stenberg, Sven Åström)1935 30 km lag (Artur Häggblad, Thule Persson, Evert Jonsson)

15 km Artur Häggblad15 km lag (Artur Häggblad, Thule Persson, Gustaf Jonsson)Stafett (Thule Persson, Gustaf Jonsson, Artur Häggblad)

1937 50 km Artur Häggblad1941 50 km lag (Artur Häggblad, Gösta Jakobsson, Almer Åström)1944 30 km lag (Harald Eriksson, Gunnar Karlsson, Gösta Andersson)

Stafett (Gunnar Karlsson, Harald Eriksson, Gösta Andersson)1945 30 km Harald Eriksson

30 km lag (Harald Eriksson, Gunnar Karlsson, Artur Herrdin)1946 50 km Gunnar Karlsson

Stafett (Gunnar Karlsson, Martin Lundström, Harald Eriksson)1947 50 km Harald Eriksson

Stafett (Gunnar Karlsson, Harald Eriksson, Martin Lundström)1948 30 km Martin Lundström

30 km lag (Martin Lundström, Harald Eriksson, Gunnar Karlsson)15 km Martin Lundström15 km lag (Martin Lundström, Gunnar Karlsson, Harald Eriksson)Stafett (Gunnar Karlsson, Harald Eriksson, Martin Lundström)

1952 15 km Martin Lundström50 km lag (Martin Lundström, Allan Adolfsson, Lennart Backman)

1954 50 km Gunnar Karlsson50 km lag (Gunnar Karlsson, Martin Lundström, Lennart Backman)

1959 30 km Assar Rönnlund1962 15 km Assar Rönnlund

50 km Assar RönnlundStafett (Tord Karlsson, Birger Åström, Assar Rönnlund)

1963 30 km Assar Rönnlund (delad seger med Ragnar Persson, Föllinge)50 km Assar Rönnlund

1964 30 km Assar Rönnlund1965 30 km Assar Rönnlund

30 km lag (Assar Rönnlund, Lennart Larsson, Sune Sundqvist)15 km Assar Rönnlund15 km lag (Assar Rönnlund, Lennart Larsson, Sune Sundqvist)50 km lag (Assar Rönnlund, Lennart Larsson, Sune Sundqvist)

Henning Isaksson

Gunnar Karlsson

124

1966 50 km Assar Rönnlund50 km lag (Assar Rönnlund, Sune Sundqvist, Lennart Larsson)

1967 30 km Assar Rönnlund15 km Assar Rönnlund50 km Assar Rönnlund50 km lag (Assar Rönnlund, Karl Johansson, Sune Sundqvist)

1968 50 km lag (Assar Rönnlund, Karl Johansson, Lars Höglund)1969 50 km Assar Rönnlund1976 50 km lag (Erik Wäppling, Björn Risby, Kent Burman)1999 30 km Per Elofsson

15 km Per Elofsson15 km lag (Per Elofsson, Lars Carlsson, Martin Tauber)

2000 Jaktstarts-SM Jörgen BrinkJaktstart lag (Jörgen Brink, Lars Carlsson, Anders Högberg)50 km (F) Per Elofsson

2001 15 km Per Elofsson15 km lag (Per Elofsson, Jörgen Brink, Anders Högberg)10 km jaktstart Per Elofsson10 km jaktstart lag (Per Elofsson, Jörgen Brink, Lars Carlsson)Stafett (Anders Högberg, Jörgen Brink, Per Elofsson)(35 individuella, 23 i lag, 7 i stafett)

Skidorientering, budkavle1918 August Ångström, Harald Johansson, Oskar Lindberg, Henning Isaksson1935 Axel Lindström, Bengt Lundgren, Edvin Janze1937 Edvin Westman, Sigfrid Forsberg, Evert Jonsson, Karl Erland Snellman

(3 i budkavle)

OS (placeringar bland de sex främsta)1936 stafett, trea, Artur Häggblad1948 18 km, etta, Martin Lundström

stafett, etta, Martin Lundström1952 stafett, trea, Martin Lundström1964 50 km, tvåa, Assar Rönnlund

stafett, etta, Assar Rönnlund1968 stafett, tvåa, Assar Rönnlund1998 stafett, fyra, Per Elofsson

Världscupen (placeringar bland desex främsta individuellt, tom 2000/2001)Per Elofsson, etta sju gånger

tvåa fyra gångertrea tre gångerfyra fyra gångerfemma tre gångersexa två gånger

VM (placeringar bland de sex främsta)1926 30 km, femma, Sven Åström1934 18 km, fyra, Artur Häggblad

50 km, fyra, Artur Häggbladstafett, trea, Artur Häggblad

1950 stafett, etta, Martin Lundström1962 15 km, etta, Assar Rönnlund

30 km, sexa, Assar Rönnlund50 km, tvåa, Assar Rönnlundstafett, etta, Assar Rönnlund

1999 stafett, sexa, Per Elofsson2001 15 km (K), etta, Per Elofsson

jaktstart, 10 km K+10 km F,etta, Per Elofssonstafett, tvåa, Per Elofssonsprint, femma, Anders Högberg50 km, (F), sexa, Per Elofsson

125

IFK-are i Vasaloppet

(bland de tio bästa individuellt, lag bland de tre bästa)

1923 5) Anton Stenberg, 6) John Lindgrenlag 1) IFK Umeå (Stenberg, Lindgren, Gustaf Jakobsson (13))

1924 1) John Lindgren, 2) Anton Stenberg, 10) Oskar Bånglag 1) IFK Umeå (Lindgren, Stenberg, Bång)

1925 2) John Lindgrenlag 2) IFK Umeå

1930 10) Artur Häggblad1931 4) Artur Häggblad1933 1) Artur Häggblad1935 1) Artur Häggblad1936 2) Artur Häggblad1937 1) Artur Häggblad, 8) Evert Jonsson1939 4) Artur Häggblad1940 1) Artur Häggblad, 2) Gösta Jakobsson

lag 1) IFK Umeå (Häggblad, Jakobsson, Gösta Andersson (15))1941 7) Artur Häggblad

lag 3) IFK Umeå1942 3) Gösta Andersson, 6) Selm Stenvall, 7) Gösta Jakobsson, 8) Almer Åström

lag 1) IFK Umeå (Andersson, Stenvall, Jakobsson)1943 6) Gösta Jakobsson

lag 3) IFK Umeå1944 1) Gösta Andersson1945 4) Artur Herrdin1947 5) Gunnar Karlsson

lag 3) IFK Umeå1950 3) Gunnar Karlsson

lag 1) IFK Umeå (Gunnar Karlsson, Allan Adolfsson (18), Lennart Backman (21))1951 5) Allan Adolfsson, 6) Gunnar Karlsson

lag 2) IFK Umeå1952 7) Allan Adolfsson1953 2) Gunnar Karlsson

lag 3) IFK Umeå1954 5) Gunnar Karlsson1955 2) Gunnar Karlsson, 3) Martin Lundström, 10) Valter Bergvall

lag 1) IFK Umeå (Karlsson, Lundström, Bergvall)1956 10) Martin Lundström1957 4) Arne Johansson, 8) Gunnar Karlsson

lag 2) IFK Umeå1962 3) Assar Rönnlund1967 1) Assar Rönnlund1980 6) Björn Risby1995 5) Elbert Karlsson2001 7) Lars Carlsson, 10) Björn Ferry

lag 3) IFK Umeå

Gösta Andersson

Assar Rönnlund

126

Antal svenska mästerskap och distriktsmästerskap förseniorer till och med 2000* = idrotter som IFK har på programmet 2001

Distriktsmästerskap Svenska Mästerskap År som sektion

1. Bandy 4 0 1901-19662. Badminton* 117 6 1964-3. Basket 0 0 1961-19664. Bordtennis 1 0 1947-19485. Bowling* 15 2 1964-6. Boxning* 13 10 1942-7. Cykel 29 0 1901-19398. Fotboll* 7 0 1902-9. Friidrott* 826 27 1901-

10. Fälttävlan 2 1 -1 1. Fäktning 2 0 1958-196112. Gymnastik 0 0 1959-196113. Gång* 0 0 1998-14. Handboll 9 0 1932-199115. Ishockey 4 0 1942-197016. Konståkning 0 0 1901-196117. Orientering* 65 0 1923-18. Simning 27 0 1901-192719. Skidor* 148 68 1901-20. Skidskytte* 0 0 2001-21. Skridsko 3 0 1901-192022. Tyngdlyftning* 235 10 1953-——————————————————————————————————

Totalt 1507 DM 124 SM

(1 JDM 1958)

Kommentar till tabellenDen 1 januari 2001 har IFK Umeås idrottsutövare totalt erövrat 124 SM för seniorer i sju idrotter: skidor, friidrott,badminton, bowling, boxning, tyngdlyftning och fälttävlan. Överlägset flest SM har skidor med 68 mästerskap följt avfriidrott med 27 mästerskap samt boxning och tyngdlyftning med 10 mästerskap var.

Under samma period har det blivit 1507 DM i 17 idrotter. Endast senior-DM (inte junior- och ungdoms-DM) finnsmed i denna sammanställning. Observera att antalet DM är en minimisiffra, det exakta antalet DM ligger något högre.Inom t ex skidor är lagmästerskap inte medtagna (dock finns stafett-DM med). Man bör också notera att DM i boxning,där IFK haft så stora framgångar, inte har arrangerats sedan 1940-talet. Friidrott med alla sina grenar har överlägsetflest DM med 826 följt av tyngdlyfning med 235 DM, skidor 148 DM och badminton 117 DM.

”Gång” har ingen egen sektion inom IFK men sedan 1988 är föreningen ansluten till Svenska Gång- och Vandrar-förbundet på grund av att friidrottssektionen varje år arrangerar Tjejgåing. Inte heller ”fälttävlan” har varit någon egensektion utan sorterar under orientering. Förutom de idrotter som finns med i uppställningen har ytterligare idrotterutövats i motionsform bl a i damsektionen och ungdomssektionen. Damsektionen verkade från 1949 till början av1960-talet och ungdomssektionen fanns åren omkring 1960. Gymnastik pågick inom damsektionens ram redan från1949 men fick egen sektion 1959. Fotbollssektionen anordnar sedan något år innebandy för ungdomar. Vad gällerbasket spelade IFK i 1960-talets början i Umeåområdets div 3. Men det finns inga årsberättelser som redovisar basket-sektionens verksamhet under denna tid. Skidskytte är fr.o.m. oktober 2001 en ny idrott inom föreningen. Ännu intemed egen sektion men IFK Umeå har sökt inträde i Svenska skidskytteförbundet.

127

IFK Umeås fotbolls pojkar födda 1987. Foto från år 2000. Liggande längst fram: Alexander Lindberg. Främreraden fr.v: Per Abrahamsson, Klas Strindlund, Olov Engman, Anderas Wahlberg, Anton Magnusson, PeterNilsson, Johan Nilsson. Mitten raden fr. v: Harry Hedman, Nicklas Rönnlund, Erik Forslund, Lars Morén,John Berglund, Daniel Lundqvist, Jacob Bergman, Mattias Jonsson, Mattias Wikström. Bakre raden fr. v:Jonas Claesson, Johan Lundmark, Oskar Näslund, William Hallin, Tobias Olofsson, Per Sandström, Christ-offer Odsander, Nils Wallgren. Ledare fr. v: Ulf Olofsson, Peter Lundmark och Jan Bergman.

En glad skidtrio efter SM-stafetten 2001 som IFK:arna Jörgen Brink, Per Elofsson och Anders Högbergvann. Ovanför ser vi fr v Petter Ögren, Björn Ferry, Peter Wäppling och Lars Carlsson.

128

Assar Rönnlund vinner alla tre SM-loppen vid SM i Örnsköldsvik 1967. Bilden visar hur Martin Lundströmserverar Assar varm dryck.

1964 blir Karl-Uno Olofsson Svensk Mästarepå 1500 meter.

Peter Hemmyr vid 5-dagars i Umeå 1997

Foto: Torbjörn Jakobsson

129

130

Gam

mlia

valle

n oc

h m

usei

ebac

ken

från

ova

n. S

kid-

SM

i U

meå

199

6 bl

ev e

n fo

rmid

abel

suc

cé.

Foto: Svante Öhman

131

Ett tyngdlyftande lag från 1973Övre raden fr. v: Tomas Wermelin, Christer Ågren, Olof Degerfledt, Lars-Gunnar Olsson, P-A Meijer ochOlof Lodin. Nedre raden fr. v: Hans Johansson, Roger Hägglund och Kent Edin.

En slagkraftig tjej, Erika Långström

Nattlig kontroll. Bengt Forsberg stämplar hosBirgit Haglund.

132

Innehåll

Förord ............................................................................................................................... 1

Redaktion .......................................................................................................................... 2

IFK Umeå idag (ordförande Knut Engman) .................................................................... 4

Grattis IFK Umeå (kommunstyrelsens ordförande Lennart Holmlund) ......................... 7

IFK Umeå fram till 1920-talet .......................................................................................... 8

Badminton ...................................................................................................................... 17

Bandy .............................................................................................................................. 31

Bowling .......................................................................................................................... 33

Boxning .......................................................................................................................... 36

Cykel ............................................................................................................................... 39

Fotboll ............................................................................................................................. 40

Friidrott ........................................................................................................................... 46

Handboll ......................................................................................................................... 67

Hastighetsåkning på skridsko ......................................................................................... 71

Ishockey .......................................................................................................................... 73

Konståkning .................................................................................................................... 77

Orientering ...................................................................................................................... 79

Simning ........................................................................................................................... 82

Skidor ............................................................................................................................. 85

Tyngdlyftning ............................................................................................................... 106

Rosendal ....................................................................................................................... 110

Gamla Umekamrater ..................................................................................................... 111

Stamlokus och lokaler .................................................................................................. 112

Statistik ......................................................................................................................... 116

IFK:s segrande lag iUmeå runt 1941.Fr. v. stående: KjellFrisén, Karl-GustafEngqvist, Ernst Ekman,Carl-Axel Bäckman.Knästående: KurtBoberg, Erik Persson,Bengt Brändström,Arne Bernàrdzon.

IFK Umeå ishockey 1970I främre raden fr v: tränaren Kjell-Ove Barrefjord, Kent Björk, Erik Järvholm, Christer Grahn, Bo LeongJan Lundqvist, Urban Fagerqvist och Ulf Lundström. I bakre raden fr v: Ulf Strömsöe, Lars Dahlgren,Kjell Sundström, John Andersson, Karl-Olov Eriksson, Jan Lövgren, Ulf Larsson, Anders Hagström,Ulf Barrefjord, Ulf Ingvarsson och Bengt Lövgren.

IFK Umeå Badminton 2001Bakre raden fr. v: Yusuf Jauhari, Simon Knutsson, Anton Knutsson,Tomas Viborg, Ola Molin, Jens Marmsten, Mårten Persson, Fredrik Bergström, P-G Fahlström.Främre raden fr. v: Jenny Karlsson, Linnea Johansson, Emma Gustavsson, Emma Högberg.

PER ELOFSSON, dubbel världsmästare 2001 under sin fjärde seniorsäsong. Per vann då sex lopp i världscupen,som han också vann totalt. Segrarna i VM tog han på 15 km i klassisk stil och i jaktstartstävlingen (10 km klassiskt+ 10 km fritt) och dessutom blev det silver i stafetten. Totalt i världscupen har Per varit på pallen i 14 lopp varav sjugånger som etta. I SM har det redan hunnit bli fem individuella segrar för vår senaste skidkung.