Hundens Varld nr 3

1

HUND

ENS V

ÄRLD

nr 3

201

1MARS

2:aÅRET

2

HUNDENS VÄRLDNr 3 2011 mars

I can’t believe it

s. 48

Hundvana & hundkunskap

s. 62

Valpfebers. 42

Hund & Människa

Huset fullt av hundar.....................10

I can’t believe it Del 3....................48

Träning & Beteende

Lärande av bara farten..................28

Är hundvana och hundkunskap samma sak....................................62

Forskning & Vetenskap

Helstryp kontra sele......................16

DNA i kamp mot hundslagsmål....64

Omslagsfoto: Natasja Ravenklint

3

innehåll:

Rasspecials. 30

Helstryp kontra sele

s. 16

Raser & Typer

Rasspecial: boxer.........................30

RAS: boxer....................................36

Valpar & Avel

Valpfeber.......................................42

Övrigt

Insändare........................................6

Nyheter............................................8

Månadens bild................................15

Hundens Värld tackar......................66

4

www.hundisyd.se

Hund i SydKursverksamhet för hundägare: Valpkurser, nosarbetskurser och hundsportskurser, mm.

Vi introducerar den nya kursen ”Le-kis” för den riktigt unga valpen. Träffa andra valpar och lär er hundspråk.

Klicker

Yrkesutbildningar och fortbildningar för verkligt hundintresserade.

Vi kan klickerträning!

Akademin

HundmedborgartestetVi utbildar testledare

www.rallymix.se

RallyMixinstruktörer utbildas här!

5

LedareFörra numret av tidningen blev ett par dagar för sent på grund av influensa. Dessvär-re är detta nummer försenat på grund av sviterna av influ-ensa. Influensan ville aldrig ta slut och som ett brev på posten kom en följdsjukdom, lunginflammation.

Jag får nästan alltid följdsjuk-domar, kanske på grund av att jag har svårt att verkligen vara sjuk tills jag är frisk.

Det har hänt en hel del annat också, som tagit den dyrbara tiden. Vi har varit på ett in-tressant seminarium i Stock-holm, vilket vi kommer skriva om i nästa nummer. Och så har vi blivit med valp i plural,

vilket absolut tog resten av den tid som inte fanns.

Den här gången kommer därför tidningen ut något sent, eftersom vi fick sätta ihop den extra snabbt denna gång, så räckte inte tiden till för korrekturläsning, så vi ber om ursäkt för att slarvfelen blev kvar denna gång. Vi skall försöka att inte upprepa det, men idag måste tid-ningen ut och vi skall åka till Norrland för att undervisa om några timmar.

Ha ett härligt hundliv!

Natasja Ravenklint

HUNDENS VÄRLD

VÄ

lKO

MM

en

Til

lKontakt

Mejl:[email protected]

Adress:Nyvångsvägen 59298 93 Huaröd

Tele:0760-475 470

Prenumeration

Gratis [email protected]

Hemsida:www.hundensvarld.se

Redaktion

Chefredaktör:Natasja Ravenklint

Ansvarig utgivare:Asta Sjöberg

Annonsering:

Malvina [email protected]

Upphovsrätt:

Allt material är skyddat en-ligt upphovsrättslagen, men ni får väldigt gärna använda er av tidningen för till exem-pel utbildning eller diskus-sionsunderlag, så länge det framgår att det kommer från Hundens Värld. Foto: Natasja Ravenklint

6

I SN ÄN D AR E !Månadens insändare:

Hej, hej!

Tack för ännu ett lysande nummer av HV! Det är så förbannat stort att få denna tidning varje månad när man tänker på allt det jobb ni lägger ner utan att få en spänn. Jag är som van-ligt full av beundran inför den eld som brinner i er två! Massor av karma och kramar till er båda.

När det är sagt så ska jag, med risk för att det blir ett uttag på eget karma-konto, passa på att ”klaga” på en liten skitsak och en lite större och viktigare, åtminstone för mig. :)

I detta numret av HV skriver du, på insändarsidan, att SVTs hundrobin-sonprogram heter ”Hund i familjen” efter att tidigare ha utannonserats som ”Huset fullt av hundar”. Men det förhål-ler sig precis tvärtom. Säkert bara ett skrivfel, men kan kanske vara bra att veta om du inte sett det själv än.

Den andra saken är i själva artikeln om SVT-programmet. Där skriver du, angå-ende uppmärksamheten programmet fått redan innan det sänts, att ”all re-klam är som bekant bra reklam”. Stopp och belägg! Detta är en alltför vanlig och ofta spridd myt, att uppmärksam-het skulle vara detsamma som reklam och att all sådan skulle verka i positiv riktning för den företeelse det berör. Så är det naturligtvis inte. Historien är full av exempel på det motsatta. För att göra det tydligt kan jag göra en liknelse.

Säg att det plötsligt skulle börja florera ett rykte att ett välrenommerat hund-institut bedrev blårävsuppfödning för pälsproduktion parallellt med hund-verksamheten. Låt oss säga att saken får stor uppmärksamhet i pressen och gång på gång nämns hundinstitutet i sammanhanget. På vilket sätt skulle

den ökade uppmärksamheten leda till något positivt för hundinstitutet i dess egentliga verksamhet, helt fri från kopplingar till pälsindustrin? Ganska snart skulle vi i stället få se exempel på att ”all reklam är INTE bra reklam” (eller egentligen ”all uppmärksamhet är inte reklam”) och det skulle i värsta fall kunna betyda slutet på den berörda verksamheten.

Nej, missuppfattningen att all reklam/uppmärksamhet skulle vara positiv måste ryckas upp med roten och bekämpas. Tyvärr leder den snarare till att begränsa engagemang och påver-kanssträvanden. För om jag tror att ett strålkastarljus bara bidrar till att befästa och förstärka det jag vill bekämpa, var-för då höja rösten och protestera?

Till slut ska jag avsluta min långa drapa med att avkräva dig ett löfte. Att aldrig, aldrig mer på offentlig plats skriva, säga eller instämma i ett påstående vars syfte är att hävda att ”all reklam är bra reklam”. Belöningen för ett sådant löfte blir att jag inom en snar framtid bjuder på indisk gryta med nanbröd och hela middevippen! :)

Massor av karma och kramar,Peter

Hej Peter och alla andra läsare!Tusen tack för allt beröm, och visst kan vi ta lite klagomål, utan att du skall behöva få dålig karma för det.

Vad gäller namnet på den nya TV såpan så kan vi bara beklaga att det blev fel. Vi tycker själva att det har varit så förvirrande med detta program och dess namnbyte. Det som är lite lustigt är att det först hette ”Hund i familjen”, som är ett mycket trevligt namn, och sedan bytte det till det mycket sämre namnet ”Husset fullt av hundar”, ett namn som förvissor är mycket mer passande, men det ironiska är ju att namnbytet skedde efter att SVT fak-

tiskt försökte komma ifrån den första kritiken, där oppinionen bland annat, med all rätt, hakat upp sig på det fak-tum att sex hundar skulle flytta in hos en familj.

Vi är medvetna om att vi har rört ihop dessa titlar ibland och beklagar att det hamnat i tidningen. Vi får skylla på influensan.

Vad gäller ditt andra lite större klago-målet så var det verkligen intressant att höra att det inte stämde, för det trodde vi verkligen. Så då har vi lärt oss det, och lovar här med att vi aldrig kommer att fortsätta att sprida denna osan-ning. Vad gäller just detta program tror jag dessvärre att det kommer att ha en viss sanning, åtminstone vad gäller tittarsiffror. Vi tror däremot att de som är kopplade till programmet riskerar att hamna i en situation likt den du beskri-ver i ditt brev med dubbla budskap.

Vi ser fram emot att kassera in mid-dagen.

MvhNatasja och Malvina

0707-233671

www.hundligan.se

7

Hundens Världs Shop

www.hundensvarld.sewww.hundensvarld.se

139 kr

169 kr

168 kr

192 kr

8

Nyheter från hundvärldenSmått & Gott

Vanligaste namnenNamn från sagornas och seriernas värld har länge varit tongivande när vi namnger våra hundar. Bland de tio vanligaste namnen finns till exempel Ludde och Bamse. Vi hittar också Ronja, som blev vanligt i samband med Astrid Lindgrens bok om rövardottern. Namnet Ron-jas popularitet var dominerande för fem år se-dan, men har nu halkat ner till en femteplats.

– Det har blivit allt vanligare att ge hunden sam-ma namn som vi människor har, speciellt om det har två stavelser, menar Cina Seidefors, in-formationsansvarig på Agria Djurförsäkring.

– Vill du ha ett ovanligt namn på din hund kan vi rekommendera Fido, som kommer på 580 plats, eller Karo, som återfinns någonstans i slutet av listan, avslutar Cina Seidefors.

Agrias tio-i-topplista:

MollyWilmaLuddeBellaRonjaBamseSiggeAliceRockySelma

Källa: Agria djurförsäkring

Dags att koppla hundenFrån den 1 mars får inga hundar springa lösa i mark där det finns vilt. Det är med hänsyn till det vilda och detta gäller alla slags hundar, alltså inte bara jakthundar. Nu startar djurens föryngringsperiod och då är det viktigt att vi visar respekt och håller våra hundar i koppel.

- Redan nu föds harungar och vi hundägare måste ta hänsyn och hålla våra hundar i ko-ppel, säger Mattias Lilja, jaktvårdskonsulent i Jägareförbundet Syd. I lagen om tillsyn över hundar och katter, § 16, står det att under tiden 1 mars – 20 augusti skall hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i mark där det finns vilt. Under den övriga tiden av året skall hundar hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt. Över-trädelser kan medföra böter.

Jägareförbundet uppmanar därför alla hun-dägare att respektera hundförbudstiden med hänsyn till viltet. Om du påträffar en lös hund ska du underrätta polisen. Är du jakträttshava-re får du koppla hunden och underrätta ägaren, vars telefonnummer förhoppningsvis finns an-givet på halsbandet. I annat fall underrättar du polisen.

Källa: Jägareförbundet

9

Nyheter från hundvärldenSmått & Gott

GreyhoundpromenadI Storbrittanien sker ett event för andra året i rad, det är “The Great British Greyhound Walk” som äger rum på en mängd platser på de brit-tiska öarna den 26 juni 2011. Målet är att samla så många greyhounds och så kallade “lurch-ers” som möjligt för att vandra på längden och bredden. Tanken är att man skall få visa upp dessa fantastiska, men dessvärre väldigt miss-förstådda hundar för allmänheten, för att på det viset kunna väcka medvetenhet om deras situation.

Förra året hölls den första vandringen och då var målet att samla 1000 hundar. Detta mål ly-ckades man slå med råge, då hela 1641 hun-dar samlades på 44 olika platser.

Vi på Hundens Värld önskar att vi kunde delta och hoppas att man lyckas samla många fler stolta ägare i år.

Hårdare tag i SkåneI Skåne omhändertas det fler hundar än tidi-gare. Under 2011 omhändertogs elva hundar som bedömdes som aggressiva, vilket är en ökning med 50% från året innan. En av orsak-erna till ökningen är den nya tillsynslagen för katt och hund som trädde i kraft 2008. Den nya lagen gav polisen ökade befogenheter att in-gripa mot hundar som de bedömde som ag-gressiva.

- Vi har blivit något tuffare i tillämpningen av lagen, säger Liselotte Grant som är chef för tillståndssektionen vid Skånepolisen till Radio Kristianstad.

Skånepolisen har varit i blåsväder under 2010 för sitt hanterande av bland annat hunden Maya som bet en man när hon försvarade sina valpar, något vi skrev om i somras i Hundens Värld. Grant tror dock att polisen kommer att få bättre rutin på att hantera hundärenden i framtiden.

Vi hoppas att Skåne Polisen får upp ögonen för Hundmedborgartestet, vilket kanske kan leda till att man kan hantera dessa hundar på ett an-nat sätt än hittills.

Källa: Helsingborgs Dagblad

Foto: nixxphotography, freedigitalphotos.com

10

Hund & Människa

Mayas valpar fem veckor gamla. Maya var fortfarande tvångsom-händertagen när bilden togs.

Hund & Människa

Foto: Mikael Hedman

Hund & Människa

TV programmet Huset fullt av hundar har börjat visats och kritiken mot programmet har inte lagt sig, vilket man på SVT trodde att den skulle göra. I SVTs program Debatt fick motståndare möta ansvariga för SVT samt en av programmets hundexperter.

Jeanette Thelander startade den första face-book gruppen mot programmet ”Vi som vill stoppa programmet...” och menar att detta program ger en etiskt skev bild av hundar. Hon menar också att det har blivit en snedvri-den debatt, eftersom fokus har legat på hur hundarna har det under inspelningarna, vilket egentligen inte är så intressant eftersom det finns en djurskyddslag som reglerar det, och att den står bortom SVTs påverkan.

Åsa Hagelstedt, generalsekreterare för Djur-skyddet Sverige, håller å ena sidan med vad Jeanette säger, att den främsta invändningen mot programmet inte är hur de har haft det under inspelningen, men hävdar samtidigt att detta naturligtvis kan påverka hundarna ne-

gativt eftersom det är en stressig situation för dem. När man placerar om en hund, oavsett om det är en valp eller en vuxen hund, ovasett om den har haft en bra eller en dålig start i livet, så skall man ta det lugnt och sakta, så att hunden får tid att vänja sig vid den nya miljön. Det sker inte i programmet, där man föser ihop sex hundar, som inte känner var-andra sedan tidigare i en ny och främmande miljö, tillsammans med fyra nya människor, samt ett helt TV team och dessutom låter dem vara med om en rad olika aktiviteter. Något som inte alls rimmar väl med att en hund skall ha en trygg och lugn flytt och möjlighet till anpassning i sin nya miljö.

Det vi ser i TV är santTV har en enorm påverkan på oss TV tittare. Det vi ser i TV uppfattas ofta som sant. Detta gäller naturligtvis särskilt SVT, eftersom det är public service som har ett utbildningsansvar. Den bild SVT ger av hundar är med andra ord att det är en bra idé att ta hem sex främ-mande hundar och att prova på dem under

Debatten fortsätterAv Natasja Ravenklint

11

Hund & Människa

en vecka för att sedan lämna tillbaka dem om de inte passar. Att det är just denna uppfattning som programmet lett till har vi klara bevis för, eftersom omplaceringsorganisationer får förfrågningar från folk som hänvisar till programmet och undrar över hur lång tid de har ”öppet köp”. En hundinstruktör blev dessutom uppringd av en familj som tittat på programmet och därefter bestämt sig för att ta hem tre hundar från Blocket och testa dem över helgen, och ville anlita instruktören för att göra ro-liga aktiviteteter tillsammans med dem, men även att hon skulle vara med och bestämma vilken av de tre hundarna familjen skulle behålla.

Kritiken var väntadMicael Lekberg, programchef SVT, menar att den stora kritiken mot programmet var väntad, efter-som det alltid blir mycket liv när man använder sig av djur i TV eller på film. Därför hade man noga förberett sig för att detta genom att anlita tre hundexperter, som noga skulle följa inspelningen och se att allt gick rätt till, därför menar man att man inte gör fel.

En av experterna är Tina Röed som både varit med och valt ut hundarna, men även varit med under inspelningarna. Hon menar att man måste skilja på omplaceringshund och omplaceringshund. Att de hundar som är med i programmet inte är hundar som har trasslig bakgrund, utan till exem-pel hundar som inte har kunnat användas i avel av en eller annan anledning. Ett av kriteriena man haft var att hundarna inte skulle ha någon som helst problembak-grund.

Jeanette Thelander menar å sin sida att detta faktiskt gör det hela ännu värre, ef-tersom SVT har ett utbildningsansvar, skall stå för humanistiska värden och dessutom måste vara sakliga. Hon menar att man tydligt har gått ut med att programmet handlar om omplaceringshundar, men att det då i själva verket inte är fallet, utan helt vanliga helt problemfria hundar. Den nor-mala omplaceringshunden har någon form av problem. Det innebär att man skickar fel signaler till de som går i tankar att skaffa sig en hund, och då kanske får upp ögo-nen för så kallade omplaceringshundar genom TV programmet. Man lurar med andra ord in dem i falsk tro, vilket kan sätta hundarna i dålig dager.

Syftet är att ge kunskapMicael Lekberg förklarar att själva syftet med programmet är att man skall sätta fokus på och belysa hur man skall gå till väga när man väljer ut en hund, och det tycker han att man på ett tydligt sätt gör i programmet. Han menar att, trots att det är ett underhållande TV program, så lär sig såväl familjer som TV tittare mycket genom programmet.

Simon Romanus, exekutiv producent Friday TV, menar också att man var väldigt väl förberedd på att det skulle bli liv angå-ende programmet, men inte att det skulle bli så mycket missförstånd.

Jeanette Thelander menar å sin sida att det absolut inte handlar om några missför-

12

HMT® testledare

SVERIGE

BlekingeBromöllaGitte HanssonBromölla hundwww.bromollahund.se

GästriklandGävleJennie Schröder-EllnerBravovwww.bravov.com

HallandLaholmLotta HägerPampas hundservicewww.collie4you.com

HälsinglandHudiksvallMaria SwedmanSwedamiwww.swedami.se

TrönöMarianne EllnerEllners hunderiwww.ellnershunderi.se

SkåneTomelillaMalvina RavenklintHundens Utbildningsakademiwww.hundisyd.se

TomelillaNatasja RavenklintHundens Utbildningsakademiwww.hundisyd.se

HörbyYve AlkebornSödergårda Hundkraft och [email protected]

MalmöAnn-Marie Campell

Trelleborg/VollsjöIngrid [email protected]

KnislingeCarina OredssonGrändens hunddagis www.grandens.se

KnislingeTina BergströmGrändens hunddagiswww.grandens.se

SmålandÄlmhultUlrika Bevreuswww.linnebygdenshf.se

Västra götalandHärryda/GöteborgHelena JohanssonDu och din hundwww.duochdinhund.se

Ale/GöteborgMarianne MagnussonHundcoad i Västwww.hundcoachivast.se

GöteborgJohanna Kä[email protected]

NORGEOslo området

DarbuNina HaalandHund i fokuswww.hundifokus.se

OsloTess ErngrenGood Dog Centerwww.gooddog.no

Det svenska hundkörkortet är här! Om du vill testa dig och din hund, så ta kontakt med någon av Sveriges eller Norges HMT® certifierade testledare och instruktörer. De erbju-der HMT® kurser och tester. Besök även vår hemsida för mer information.

www.hundmedborgartestet.se

13

Hund & MänniskaHund & Människa

stånd. Kritiken som har funnits mot program-met sedan det blev känt har bestått även efter att det börjat visats och de farhågor man haft har visat sig besannats. SVT svarade redan från början att man skulle vänta och se tills programmet visades och att alla då skulle se att det blev ett jättefint och lärorikt program, att det inte skulle handla om att rösta ut hun-dar, vilket ändå är precis vad man har gjort.

Simon Romanus menar å sin sida att kritiken mot programmet har vänt efter att program-met har börjat sändas och att folk har lämnat protestgrupper på Facebook när de verkligen fick se vad programmet handlade om.

En hundinstruktör i publiken menar att pro-grammet inte ger någon som helst kunskap, och att man borde ha fokuserat på att göra ett program som gav kunskap innan man skaf-fade hunden, och inte på ett program där man sätter hundar hos folk som inte kan något alls.

Vänta och seSimon Romanus menar att de som klagar kommer att sluta göra det när serien är slut, eftersom vi då fått se hur mycket kunskap som programmet förmedlat.

Åsa Hagelstedt undrade vad det är för kun-skap som man vill förmedla och att man mis-sat mängder av gyllene kunskapstillfällen. Hon nämnde till exempel:

En jack russel som blev utröstad för att den kissade inomhus, varför upplös inte speaker-rösten om att detta beteende är naturligt för en hund som har bytt miljö och dessutom stressats ihop med andra hundar?

En hund skall sova i bur på natten, utan att någon speakerröst talar om att det är olagligt att ha hund i bur inomhus i Sverige? Förmed-lar inte detta istället en väldigt felaktig bild?

Hundar får hemEn person i publiken tyckte att man skulle fokusera på det positiva, en hund har faktiskt fått ett nytt hem. Naturligtvis är det toppen. Varje hund som hittar rätt i livet och som inte

längre behöver vara oönskad är naturligtvis en väldigt bra sak.

I serien hittar förhoppningsvis 10 nya hundar hem. Suveränt, men 50 hundar gör det inte. Vilket naturligtvis leder till frågan hur det har gått för de hundar som har hittat hem i serien, och hur det har gått för de som inte har hit-tat hem. Av de 10 hundar som fått ny familj, lever 9 fortfarande kvar med dem, med andra ord har 10% av de mycket noggranna om-placeringarna misslyckats redan efter någon månad. SVT menar att man har full uppföljning på de andra 50 hundarna och att man hela tiden får fortlöpande information om hur det går för dem.

På SVTs hemsida går det att läsa om ”Hun-darna som inte valdes”, där står det:

”Vi får många mejl från folk som vill hjälpa hundarna som inte valdes av familjerna. Des-sa hundar går tillbaka till sin uppfödare.” Det går via hemsidan att få kontakt med dessa, så att man kan ta kontakt för att på det viset få köpa en av hundarna.

Det står också om vilka av hundarna som har fått hem, vi kollar därför vilka det som inte har hittat hem:

Avsnitt 1:Guran, jack russel, 6 månBarkash, sloughi, 6 mån

Avsnitt 2:Hjalmar, jack russel

Avsnitt 3:Än så länge är det enbart den hund som blev vald av familjen som hittat ett hem. Vi åter-kommer med uppdatering.

Raskunskap i program treSå långt programmet Debatt, men vad är det programmet förmedlar för kunskap.

Boxer är en cool hund med mycket muskler, har ett fyrkantigt huvud, men bakom detta göms en mjuk och sprallig hund. Lite senare

14

Hund & Människa

får vi även reda på att boxern är något av en utmaning samt flamsig och aktiv högt upp i åldern.

Dvärgpinscnhern är pigg, aktiv, lekfull, den tunna pälsen gör dem svårmotiverade när det är kallt, men om man har en matglad hund kan man få den att göra i princip vad som helst.

Blandras av vallhunstyp är livliga, glada, men kräver stimulans, inte bara i form av motion. Eftersom just tiken som är med i programmet är ett år kan hon tänkas tugga på en sko eller två.

Jack russel, trots storleken är det inte en knä-hund, självständig, aktiv, en traditionell terriers hela hårdhet i kropp och psyke.

Taxen är glad, gillar allt och alla, kan bli arg om hon inte får ha maten ifred, vet vad hon vill, älskar mat, godis och att gosa. De är inte kända för att lyda, är lätta att motivera, men inte längre stunder.

Bearded collie en långhårig, trevlig familje-hund som kan umgås med allt och alla, är van att bestämma och vet vad han vill och inte vill göra.

Kunskaper om hundarFörutom lite idéer om att raser inte är de sam-ma, får vi tittare även lite andra uppfattningar serverade. I programmets första gallring väljer man bort blandrasen och dvärgpinschern för att dessa inte verkar lämpa sig så väl för friluftsliv som de andra, något som naturligtvis inte kunde vara mer felaktigt.

Den hund famljen var mest tveksam till först var border collie Spike. Familjen uppfattade honom som en mycket rädd hund som dissa-de familjen och inte var lättflirtad. Speakerns röst ljuder: ”Kanske är det för att det är så kallt ute och att han måste tina upp?”

En i familjen beskriver honom med orden ”Han vill inte göra något alls, så fort man gick fram till honom sprang han iväg.”

En hund som precis har kommit in i ett främ-mande hem med fyra nya människor, fem nya hundar, samt ett helt filmteam kan naturligtvis göra vilken hund som helst osäker och inte alls villig att skapa nya kontakter.

Den första aktiviteten familjen ordnade för taxen Bella var att bada henne, eftersom hon hade mjäll. Detta skulle lite mjällschampo råda bot på.

En hund som mjällar i en stressig situation skall inte badas, den har stressmjäll och de kommer att försvinna så fort hunden känner sig bekväm igen.

Var finns experterna?Under en av de olika aktiviteterna, lydnad, visar det sig att Spike är en hejare på lydnad. Det hade varit bra att upplysa om att hunden förra ägare uppenbart har gjort ett mycket bra lydnadsarbete, för som det ser ut nu verkar det mest som om hunden antingen har kom-mit till världen på det viset, eller att det är så lätt att få en fin tävlingslydnad på hunden. Inget av det är rättvisande och kan av natur-liga skäl leda till att folk väljer just den rasen för att den är så lydig.

Var finns hundexperterna? De som skulle vara med hela tiden och övervaka inspelningen och ge goda råd och kunskap. I de tre första programmen har det enbart varit Claudia Galli som varit hundexpert, något som tydligt sagts att hon inte skulle vara. Hennes roll var pro-gramledarens. Hundexperterna skulle hjälpa familjerna med de olika aktiviteterna. Nu har en hundmassage skymtat förbi och en kvinna som tränar lydnad har fått visa upp hur lyd-nadsmomenten skall se ut. Vi TV tittare har inte fått se någon av de tre hundexperter som SVT ständigt återkommer till alltid finns med. Varför finns det inte en grundlig presentation av dessa på SVTs hemsida? Vill man mörka något?

Vi kommer med största sannolikhet få åter-komma till ämnet igen.

15

Månadens Bild

Fotograf: Jonas Mårtensson

www.acattledog.se

16


En av våra läsare hörde av sig och ville dela med sig av sin högskole studie om stryp-halsband kontra sele och hur det påverkar hunden. Vi på Hundens Värld blev naturligt-vis mycket glada över detta viktiga bidrag och publicerar det i en serie artiklar.

Under många år har människan försökt att kontrollera sin hund med hjälp av ett koppel fäst i ett halsband eller i en sele. När vargen domesticerats, och var en del av människans samhälle och en del av vår kultur så började man att visa individuellt ägarskap över hunden med hjälp av halsband och koppel. Assyrian-

ska jägare använde hundar av mastiff typ som jakthundar, och man har sett på en assyrisk relief från 600-talet före Kristus att man då an-vände sig av halsband, även av strypmodell.

Hundar har en stark instinkt att dra när de känner tryck, som till exempel hundar som drar i kopplet under promenaden. När hunden drar i kopplet lockar det fram en thigmotaxic reflex som får hunden att öka åt motsatt håll från trycket, vilket innebär att hunden drar mer och denna motsatsreflex är en problematisk faktor i koppelträning.

Helstryp kontra sele -en studie om dess påverkan på hunden

Av Titti Benjaminsson

Foto: Natasja Ravenklint

17


Många som har problem med sin hund tar ofta hjälp av olika hjälpmedel, exempelvis stryp-halsbandet, för att få ordning på sin hund. An-vänds detta fel kan det få farliga konsekven-ser, såsom neuromuskulära störningar, brustet luftrör med mera.Utrustningar av olika typerDet finns många olika sorters halsband, kop-pel, selar och andra medel att använda på promenad och träning. Traditionellt är det van-ligast med halsband och koppel men det finns en växande oro över säkerheten och logiken i att använda något som går runt och spänner åt runt halsen. All utrustning har sina för- och nackdelar, och dessa bör begrundas innan man bestämmer vad man ska använda på sin hund då viss utrustning kräver erfarenhet och kunskap för att kunna användas rätt.Helstryp Helstryp finns i många olika utföranden, till exempel kedja, nylonsnöre eller läderband. Den fungerar så att du fäster kopplet i den ”fria” ringen, och när du drar så rör sig den andra ringen medsols runt hundens nacke och tillämpar ett tillfälligt tryck. Halsbandet ska vara så långt att det går över hundens huvud. Man kan sätta dit ett litet stopp på halsbandet så att det blockar från att dras åt för hårt runt nacken, men man kan även sätta stoppet så att halsbandet hålls på rätt plats på nacken, och inte kanar ner.

Selar Vissa selar är endast ämnade till att hålla hun-den under kontroll, och andra har designats så att de ska tillföra ett tryck på hunden så den inte kan kasta sig framåt. Fördelen med de flesta selar är att de fördelar trycket över en större del av kroppen när hunden drar och använder man en bogsele så får bröstet ta mycket tryck, vilket är en stark del av hundens kropp. De kommer i flera olika modeller och det är viktigt att de sitter bra så hunden inte kommer ur den. Det finns modeller av selar som är så kallade antidrag selar. En typ av antidragsele har två band som går från och till ett halsband och under frambenen, där ett tryck uppstår när hunden drar. En annan anti-

dragmodell är en så kallad frontkontrollmodell, där man fäster kopplet i en ögla placerad på remmen som går över hundens bröst. Dessa har samma sorts kontroll som en nosgrimma, det vill säga. att när hunden drar framåt får den ingen kraft och hunden vänds upp mot den som håller i kopplet.

Lagstiftning Enligt 16§ djurskyddslagen (2007:1150) om tillsyn över hundar och katter så skall hundar under tiden 1 mars till 20 augusti hållas under sådan tillsyn så att de inte kan springa lösa i marker där det finns vilt. Detta innebär att hunden måste hållas kopplad.

Enligt 2 kap. 11§Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2008:5) om hållande av hund och katt får hundar inte hållas bundna inomhus, och de får inte hållas i löplina utomhus permanent. De får bara hållas bundna två timmar per dygn och endast på ett sådant sätt att det inte utgör en skaderisk för hunden. I allmänna rådet till denna paragraf står det att hundar inte bör bindas i stryphals-band.

Enligt 2 kap. 12§ (SJVFS 2008:5) så ska hundar som hålls inomhus rastas regelbundet och hundar som hålls i rastgård ska dagligen rastas på annan plats.

Enligt 2 kap. 13§ (SJVFS 2008:5) så får inte stackelhalsband användas och med detta menas ett halsband med taggar som skärper verkan av halsbandet.

Faror med halsband och selarÖgontryck Enligt en vetenskaplig studie från 2006 kunde man se att ögontrycket ökade signifikant från dess normala värde när hundar drog i kopplet med halsband på, men inte med sele. Ögon-trycket ökar kortvarigt med tryck på hundens hals. Veterinärer som är specialiserade på ögon rekommenderar, enligt denna studie, att hundar som har glaukom (grön starr), svag eller tunn hornhinna eller har genomgått en operation i ögat bör bära sele hellre än hals-band.

18


Det finns modeller av selar som ger ett tryck på halsen, dessa bör man undvika då hunden får mer kraft att dra med selen, och kan på så sätt öka ögontrycket mer då än när den drar i halsband. I samma studie kunde man skönja en trend hos äldre hundar mot att de har ett högre ögontryck, både när de har halsband och har sele. Hundar av raser som är framav-lade för att dra, till exempel Alaskan Malamute och Siberian husky tycktes vara resistenta mot höjt ögontryck, vilket kan bero på deras kroppshållning och teknik när de drar.

Skador i rygg och nacke I en studie från 1991 gjorde en undersökning om ryggskador på 400 hundar. I denna studie fann man inget samband mellan ryggfel hos hund och att hunden bar stryphalsband, men däremot ett samband mellan ryggproblem hos hund och ”ryck och drag” i kopplet. Enligt rapporten så var ett av de starkaste samban-den i undersökningen det mellan ”ryck-och-drag” och cervikal skada, alltså i nacken. Av de hundar som hade en skada i nacken så an-gav 91 % av hundägarna att deras hund blivit utsatt för ryck och/eller drag i kopplet, men samtidigt visades att 78 % av de som inte hade en cervikal skada hade varit utsatta för ryck och/eller drag i kopplet. I undersökningen menade man att dessa skador på nacken kan ha blivit värre för att de gjorts med stryphals-band. Fel användning av stryphalsband kan resultera i nackskador, men det är svårt att bevisa att det är just detta som orsakat ska-dan eller om något annat har inträffat.

Hudskador Den antidragsele med två remmar som går under hundens ben medför smärta och ibland även skador på den känsliga huden och un-derliggande nerver.

Träning Helstrypet kräver mycket kunskap och färdig-het för att användas på att bra och säkert sätt. Det faktum att man kallar det för stryphals-band har lett till en missuppfattning om hur man egentligen ska använda det. Strypet har kommit för att det är obehagligt för en hund som inte lyder. Träning med stryp kan vara

användbart som träning med negativ förstärk-ning.

Negativ förstärkningNegativ förstärkning innebär att du ger hun-den ett kommando, drar i strypet och släp-per omedelbart på trycket när hunden visar rätt beteende. Många oerfarna använder det tyvärr fel och strypet blir till en positiv be-straffning istället då trycket inte släpps förrän hunden slutar dra.

Positiv bestraffningPositiv bestraffning innebär att hunden utför ett beteende som inte var önskat av dig som förare, och då tillför du något som för hunden är obehagligt för att minska sannolikheten för att hunden ska utföra detta beteende igen. Då strypet används som en bestraffning kan det få motsatt effekt och hundens rädsla och ångest kan öka varje gång detta inträffar.

Negativ bestraffningNegativ bestraffning innebär att du tar bort något hunden vill ha när den utför fel bete-ende, den får inte sin belöning.

Träningstekniker som går ut på bestraffning är inget effektivt träningssätt då man inte lär hunden vad den ska göra, utan vad den ska undvika.

Träning med positiv bestraffning kan leda till ett stort antal oönskade beteenden hos hunden såsom rädsla, ängslan, aggression och obehag hos djuret och kan även leda till fysiologisk utmattning. I en studie från 2008 visade man att de som använde sig av flera träningsmetoder hade hundar som visade mycket undvikande beteenden då de är osäk-ra och inte vet om de får förstärkning eller bestraffning efter visat beteende.

Positiv förstärkningI flera studier har man sett att det finns en koppling mellan bestraffningar och aggres-sivt beteende och nervositet hos hundar. I en studie från 2004 visade man att hundar som enbart tränats med belöningsbaserad träning, positiv förstärkning, visade mindre problem-

19


beteenden jämfört med hundar som tränats med enbart bestraffning eller en mix av båda metoderna.

Med positiv förstärkning menas att man belö-nar hunden när den visar önskat beteende.

StressStress är av stor betydelse när det gäller välfärd hos hund. När ett djur blir stressat så höjs kortisolnivån. Kortisol är ett hormon som utsöndras från binjurarna som svar på när hormonet ACTH har utsöndrats från hypofy-sen och nått binjurarna via blodet. Man kan även se en ökning i aktiviteten i det sympa-tiska nervsystemet, vilket yttrar sig som ökad puls och blodtryck med mera. En hund löper ökad risk för en mängd olika sjukdomar om de är stressade under längre perioder. Im-munsystemet kan sjunka vilket medför att de blir känsliga för infektioner, och kan skada hjärt-kärlsystemet. Är hunden utsatt för stress konstant så kan den försöka hitta andra sätt att hantera detta på och utveckla beteende-problem. Aggression kan vara en konsekvens av för mycket stress och denna kan hunden rikta mot andra hundar, människor och ibland även sin ägare. Detta kan ske då det sympa-tiska nervsystemet ökar i aktivitet och hunden sätts i ett ”fight or flight” tillstånd, då kroppen förbereder sig för hög aktivitet, vilket minskar tröskelvärdet på stimuli som kan förorsaka aggression.

Enligt en studie från 1997 kan man anta att det som gäller för stress hos människor även kan gälla på hundar, nämligen att negativa känslor hör samman med passiva beteenden och förhöjda kortisolnivåer. Hos hundar finns det emotionella indikationer som just passi-vitet, förhöjda kortisolnivåer, specifika svans-rörelser, karakteristiska vokaliseringar, med mera, som framkallas av stressorer, det vill säga saker som gör oss stressade. Dessa kan indikera ett stresstillstånd och blir då även en möjlig välfärdsfråga. Precis som hos männis-kan så får djuret en minskad välfärd om den utsätts för kronisk stress. Det finns skillnader i stresshantering mellan raser och individer.

Några faktorer som påverkar är genotyp, ut-veckling, tidiga erfarenheter med mera. Ordet coping (hantering) används i en studie som de beteenden och fysiologiska handlingar som utförs för att klara av situationen. Vissa tar till en proaktiv hantering medan andra har en reaktiv hantering. Proaktiv hantering innebär att djuret i en stressad situation ökar i akti-vitet och aggression och dessa djur är mer benägna att bilda stereotypa beteenden och har svårare för förändringar. Djur som har en reaktiv hantering av stress är mer passiva, hämmade och har lättare att anpassa sig till förändringar i miljön.

En hund kan visa stress genom överslags-handlingar. En överslagshandling är ett bete-ende hunden gör som inte har någon uppen-bar koppling till situationen den befinner sig i. Till dessa hör orala beteenden som slicka sig om nosen och smacka, gäspa, rulla tungan, lyfta på tassen, tvätta sig, stretcha, cirkla och skaka kroppen. Dessa kan visas när hunden är stressad och enligt en studie från 1998 är även ökad rastlöshet och en låg kroppsställ-ning signaler på stress. Enligt denna studie kan det vara bra att hitta stressparametrar som inte innebär att man behöver punktera huden genom ett blodprov för att kunna iden-tifiera dålig välfärd hos hund. De tittade därför på beteenden men kom fram till att det be-hövs mer utredning inom området. Stress är individuellt och det är svårt att ge en definitiv lista på beteenden som visar detta. Några blir inaktiva, andra hyperaktiva, upphetsade, eller snabbt rädda.

I en studie från 1997 testades hundars reak-tion på akustiska stressorer. De utsatte hundar för olika höga frekvenser av ljud och regist-rerade samtidigt hundarnas beteenden. De visade att ju mer de höjde ljudet desto mer visade hundarna följande signaler: tungan ute, slickar sig om nosen, lyfter på tassen och skakar sig. Dessutom så ändrades kropps-ställningen, och hunden höll sig i en lägre hållning under en lång period av testet. Utöver beteenderegistrering mätte de även kortisol-nivån i saliven samt tog pulsen som visade att de signaler som hundarna uppvisade kan

20


vara en indikation på akut stress. Hos hundar som utsätts för stress kan man se en ökning av vokalisering samt beteenden som annars associeras med rädsla och undergivenhet, såsom slicka sig om nosen, lyfta på tassen och sänka kroppshållningen. I svårare stres-situationer kan hundar även visa värmeregle-rande beteenden såsom ökad salivproduktion och flåsande med mera. Hundarna kan även utveckla stereotypa beteenden under stres-sade situationer.

Majoriteten av studier som har behandlat stress har tittat på akut stress, men kronisk stress är som sagt ett hot mot hundens väl-färd. Hunden adapterar sig till denna stress och kan dämpa sina stressignaler, vilket gör det svårt för oss att bedöma om hunden är utsatt för stress.

Människans rollHundens förare påverkar hur hunden beter sig. I en studie från 1997 studerades aggressi-vitet hos Cocker Spaniel och ägarnas person-lighet. Det visade sig att hundarna som visade mer aggressivitet hade ägare som var spända, blyga och känslomässigt ostabila. Samband har också observerats mellan antropomor-fism och hundar med dominansaggressioner. I samma studie visade de att ängsliga ägare oftare har hundar som är uppjagade och visar mer överslagshandlingar.

I en studie från 2002 visade en enkätun-dersökning i Danmark ett samband mellan hundaggressioner och hundägare med lite erfarenhet av hund. Enligt en studie från 1999 så hade hundens och människans kön en ef-fekt på deras beteenden. Hundarna visade till exempel mer försvarsbeteenden mot män än mot kvinnor.

I en studie från 2009 tittade man på hur män-niskor med olika erfarenhet av hund tolkade beteenden hos hund. Det var fyra grupper; hundägare, hundtränare, veterinärer och per-soner utan någon erfarenhet av hund. De be-teenden som misstolkades mest var aggres-sion och lek. Dessa blandades ihop och man såg att många tittade främst på svansen för

att försöka tolka hunden beteenden.

Syftet med detta arbete är att belysa för- och nackdelar med olika sorters utrustning som idag är väldigt vanlig bland hundägare. Många tar till olika sorters halsband och selar för att få hunden att sluta dra i kopplet, men det finns inte tillräcklig forskning som visar hur hunden påverkas av dessa hjälpmedel. Jag vill i och med detta arbete samla den forskning som idag finns och genom en beteendestu-die undersöka hur helstryp och sele påverkar hundar som drar i kopplet.

Vilka effekter får helstryp och sele hos hun-den? Finns det skillnader i antal visade stres-signaler/beteenden hos hundar som har hel-stryp jämfört med har sele vid en promenad med ägaren? Drar hunden mer med helstryp än med sele?

FörsöketMajoriteten av de medverkande i studien hade tidigare använt halvstryp på sina hundar när de gick på promenad, och bara några få hade använt sele. Många använde dock sele vid spårträning. Hundarnas gemensamma näm-nare var att de vanligtvis drog i kopplet under en vanlig promenad.

Selen som användes var Trixie Easy Walk ProfessionalTM, en sele där kopplet fästs på bröstet. Efter att den provats ut fick ägaren koppla hunden i selen och bege sig till start-punkten inne i ridhuset. Helstrypet som an-vändes var av nylon.

Själva försöket bestod alltså av passiva och aktiva delar som varvades. Under de aktiva delarna så rörde sig förare med hund runt i ridhuset. Under de passiva delarna stod föra-ren still medan hunden fick göra vad den ville i kopplets längd. Hela promenaden med hund och hundägare i ridhuset filmades.

Ägaren fick inte tala med sin hund, inte rycka i kopplet, utan bara följa med och hålla i änden av kopplet. Vid stilla/passivitet stannade äga-ren bara upp utan att på något sätt förvarna hunden om detta, och stod sedan helt still

21


medan hunden fick röra sig fritt. Efter de för-sta åtta minuterna fick ekipaget gå tillbaka till startpunkten och selen byttes mot ett stryp-halsband i nylon. De fick sedan gå igenom samma procedur en gång till.

Efter promenaderna fick ägaren fylla i en enkät om hunden och dess historik, samt hur de upplevde att hunden drog i studien på en skala mellan 1 och 10 med sele och med halsband.

ResultatStressignaler/beteenden Totalt registrerades 607 beteenden, och av dessa registrerades 55 % av beteendena när hunden bar helstryp och 45 % när hunden bar sele. Tre beteenden visades mer när hunden bar sele än när den bar stryphalsband. Dessa beteenden var gäspar, skakar sig, och vokali-sering. Av dessa beteenden så visades gäspar och vokaliseringen i huvudsak under den pas-siva delen medan de skakade sig med selen på under den aktiva delen.

Under den passiva delen registrerades sam-

manlagt 305 beteenden och under den aktiva delen registrerades 302 beteenden. Andelen registrerade beteenden under den passiva delen med sele är 150 och 155 när de bar hel-stryp. Under den aktiva delen med sele regist-rerades sammanlagt 123 beteenden och 179 under tiden de bar helstryp. Hundarna visade fler beteenden som tyder på stress under den aktiva delen när de bar helstryp. Ingen skillnad fanns mellan antal visade beteenden under den passiva delen.

Drag i kopplet Totalt filmades 14400 sekunder, 480 sekun-der per hund med sele och 480 sekunder per hund med helstryp. Under denna tid drog hundarna i kopplet sammanlagt 845 sekunder med sele och 1262 sekunder med stryphals-bandet. Det fanns en skillnad i tiden hunden drar i kopplet under den aktiva delen mellan sele och helstryp. Fördelningen av antal gång-er och tid som kopplet var sträckt var gene-rellt högre under den aktiva delen.

Både antal gånger hunden drog i kopplet och tid som hunden drog i kopplet ökade under

22

100 % positiv förstärkningVåra instruktörer jobbar INTE med:

Stryphalsband eller annat obehag.•

Rätta knycket i kopplet, eller annat som • kan orsaka hunden skada.

Våra instruktörer jobbar med:

Positiv förstärkning för såväl hund som • hundägare.

Positiv inställning och devisen att det skall • vara kul att gå på hundkurs.

www.sirius.dinstudio.se


den aktiva tiden, men det var lika många re-gistreringar i antal gånger hunden drar mellan de olika behandlingarna.

Hundägarnas upplevelseVid anmälan till studien fick förarna uppskatta på en skala mellan 1 och 10 hur mycket deras hund drog på promenaderna. Genomsnittet på detta blev 6,93. Genomsnittet för respek-tive utrustning under försöket blev 1,93 med sele och 3,13 med helstryp. De fick möjlighet att skriva ner hundens sjukdomshistorik, och i det stora hela var det friska hundar som var med i studien. De fick svara på vad hunden drar emot när de är på promenad. Det var väldigt spridda svar, men de flesta svarade mot andra hundar, människor, fläckar och så vidare, och några svarade mot allt. Det fanns frågor om hur de tränat hunden att gå i kop-pel. Vissa hade inte tränat det alls, medan andra hade olika metoder de använde, till exempel stanna upp och vända håll. De fick även frågan vad de fått för tips och vart de fått

dem ifrån och även här var det väldigt varie-rade svar. Många har varit på brukshundklub-ben eller andra hundskolor och där fått tips att de ska korrigera, använda nosgrimma, rycka i kopplet, stanna upp med mera. Ett fåtal skrev upp saker som klicker, vänta ut, inte straffa och så vidare och dessa hade till stor del läst sig till information själva. Promenadvanor och ensamtid var med i enkäten och medelvärden har räknats ut. Hundarna var hemma ensam-ma 2,37 timmar/dag, och var ute 2 timmar/dag fördelat på 3,47 promenader. Många av hundarna fick väldigt mycket aktivering utöver promenaderna. Exempel på aktiviteter är spår, sök, lydnad, agility, klickerträning, stallhund, jakt med mera.

DiskussionHundarna i studien visade mer beteenden som tyder på stress under tiden de bar stryp-halsbandet, men under den passiva delen fanns ingen skillnad. Det visades många beteenden under den passiva delen, trots att

23

Kvartssida

•

Annonspriser i Hundens VärldHelsida: 200x285 mm. Pris: 2.000 kr exkl. moms.

Halvsida: 200x140 mm eller 99x285 mm. Pris: 1.280 kr exkl. moms.

Kvartssida: 99x143 mm. Pris: 640 kr exkl. moms.

1/8 del: 99x71 mm. Pris: 400 kr exkl.moms.

1/16 del: 48x71 mm. Pris: 250 kr exkl. moms.

Annonsen lämnas som jpeg eller PDF och skickas till: [email protected]

Halvsida

Kvartssida1/8 dels sida

1/16 dels-sida

Helsida(det inramade fältet)

24

de inte drog i kopplet. Detta kan ha flera olika förklaringar. Hunden kanske inte har varit i ridhus innan och var väldigt känslig för miljön, eller så kan det vara så att hunden helt enkelt var obekväm med att husse/matte helt plöts-ligt stod helt still och inte sa något. Det kan ha varit situationen i sig som var stressande för hunden.

Vissa av hundarna lade sig ner med en gång när matte/husse stannade, och låg helt stilla till dess att matte/husse fick instruktioner om att gå igen. Det kan vara så att dessa hundar har olika sätt att hantera sin stress, de aktiva har en mer proaktiv hantering medan de pas-siva har en reaktiv hantering. Men bara för att man är aktiv eller passiv behöver man inte vara stressad och det kan vara svårt att avgö-ra om en hund är stressad eller inte. Då stres-signaler och hantering av stress skiljer mellan raser och individer så slogs alla beteenden

samman i denna studie. En annan anledning till att jag valde att slå ihop alla beteenden var att jag hade så få hundar i studien, och just att dessa hundar visade väldigt olika signaler. Vissa hundar hade hög frekvens på ”flåsar” medan andra inte flåsade alls, men skakade sig, och slickade sig om munnen desto mer.

Hundarna drog mer i kopplet under de aktiva minuterna, och nästan dubbelt så mycket med helstryp än med sele. Alla hundar bar sele under den första delen av testet och bytte sedan till helstryp. Majoriteten av hundar drog mer med helstrypet, och det är svårt att veta varför detta skedde. Hade varannan hund fått börja med helstryp och sedan bytt till sele kanske man hade fått ett annat resultat, en del av hundarna kanske inte drog i början om de tyckte det var en konstig situation. Men det var ingen skillnad i antal gånger kopplet var sträckt mellan sele och helstryp, medan det


25

var en signifikant skillnad mellan sele och hel-stryp i antal sekunder kopplet var sträckt. När de bar selen, som de flesta aldrig använt, så kan det vara så att de inte drog just för att det var en ny känsla att ha sele. Dessutom så var ju denna sele gjord så att det skulle vara svårt att dra. När hunden drar framåt gör bröst-remmen och fästet därpå att hunden tappar balansen lite och vänds upp mot föraren.

Jag valde att jämföra helstryp och denna sele då det är vanligt att man får tipset att använda helstryp för att få hunden att sluta dra. Man kan istället använda denna sele, och som mankan se av resultatet i denna studie så visar hunden mindre stressignaler och drar mindre i kopplet. Detta provades som sagt i ett rid-hus utan yttre störningar och alla hundar bar sele först och därefter helstryp, och det är svårt att säga hur resultatet hade blivit i an-nan situation. Men då det är ett viktigt ämne ur hundens välfärdssynpunkt så krävs det mer forskning för att se hur hunden påverkas av

dessa hjälpmedel som finns på marknaden, just för att de är så vanliga.

Användande av helstryp är en diskussion som pågår bland människor som håller på med hund, med mycket blandade åsikter. Det är svårt att säga vem som har rätt, och jag hop-pas att detta arbete bidrar till en utförligare diskussion inom ämnet samt vidare forsk-ning. För det finns inte så mycket forskning som handlar om utrustning till hund, utan det mesta man hör om just halsband och sele är erfarenheter från människor som arbetat med hundar länge. Den forskning som finns där man jämför halsband och sele handlar om ögontryck, och tar inte upp beteenden eller stress vilket är av stor betydelse när det gäller hundens välfärd. Så jag anser att det behövs mer forskning inom området stress hos hund, och hur man kan se om en hund är stressad. Forskningen är påbörjad med en del studier, men som det står i dessa artiklar så krävs det mer.


Foto: Jonas Mårtensson

26

Jag skulle även vilja se mer information om fysiska skador som en konsekvens av vald ut-rustning. Det är svårt att bevisa om halsband leder till skador i hals och nacke. En sele som sitter rätt på hunden är mer skonsam och låter en större del av hundens kropp ta emot tryck-et om den nu drar. En sele som däremot sitter fel kan skada hundens kropp när den drar, så det är viktigt att ta hjälp av någon som kan när man ska köpa utrustning till sin hund.

Många av de hjälpmedel som finns går ut på att det ska vara obehagligt för hunden att dra. Som till exempel stryphalsbandet och anti-dragselen med två band som går under hun-dens framben. Dessa ska fungera som nega-tiva förstärkare, så när hunden känner trycket ska man sedan direkt släppa på trycket. Men om hunden fortsätter att sträva framåt trots trycket så går det istället lätt över i en bestraff-ning. I flera studier har man sett att det finns en koppling mellan bestraffningar och aggres-sivt beteende och nervositet hos hundarna. Är du inkonsekvent i ditt beteende när hunden drar, att du ibland belönar, ibland bestraffar så kan du få en hund som visar mycket und-vikande beteenden, då den inte vet om den kommer att bli bestraffad eller inte. Hunden kopplar obehaget till föraren och vill undvika denna vilket leder till att hunden drar framåt i kopplet.

Studien utfördes i ett ridhus där alla hundar utsattes för samma miljö med samma stör-ning. Det som tillkom mer och mer var andra hundars doft och urinmarkeringar. Man hade kunnat lägga in störningar, men det hade ändå inte blivit samma för alla hundar då de even-tuellt hade olika preferenser när det gäller vad som är störning för just dem. Hundarna var av väldigt spridda åldrar och erfarenhet.

SlutsatserHundarna i denna studie visade mer signaler som tyder på att de var stressade när de bar stryphalsband än när de bar sele. De drog även mer i kopplet med stryphalsbandet på. Detta under den aktiva delen av studien. Selen var utformad så det skulle vara svårt att

dra, och den verkar ha fungerat i denna situa-tion. Tittar man på antal visade stressignaler så verkar den även minska stressen hos de dragande hundarna. Enligt denna studie blir hundarna mer stressade av stryphalsbandet än av selen.

Stress kan vara svårt att urskilja och vi behö-ver sätt att kunna se om våra hundar är stres-sade då det är en möjlig välfärdsfråga. Stress leder till så mycket konsekvenser. Därför be-hövs mer forskning inom området, och denna information behöver spridas till hundägare.

Vi behöver även göra någon slags inventering av de hjälpmedel som idag finns och fråga oss hur hunden upplever dessa. Är det moraliskt rätt att använda det på sin hund? Vad utsätts hunden för? Och finns det inget bättre alterna-tiv?


Hyr in oss till din hundklubb!

www.hundisyd.se

27

RallyMixTycker du att det är tråkigt när det blir en-formigt i hundträningen? Har du svårt att bestämma dig för vad du vill göra tillsam-mans med din hund? Tycker du att många hundsporter är jättekul, men har svårt att hinna med? Tycker du att vanliga hund-kurser är lite enahanda? Är du instruktör och känner att du mest står och trampar på i gamla spår?

Om du svarat ja på någon av dessa frågor så kan nog rallyMix vara något för dig.

rallyMix är en varierad sport som finns i flera klasser. Vi börjar enkelt i träningsklass, där det till och med är tillåtet att använda alla slags belön-ingar under tävlingens gång. I denna klass har vi kopplet på hunden och arbetar framför allt med att skapa en god relation och följsamhet med vår hund (eller snarare den med oss). I nästa klass,

startklass, börjar vi släppa på kopplet. Målet i denna klass är att ha hunden lös halva banan. I Denna klass är det inte längre tillåtet att belöna mellan skyltarna, men väl vid de så kallade belöningsskyltarna. När hunden blir lös ökar våra möjligheter för vad vi kan göra tillsammans med vår hund. I denna klass introducerar vi därför hinder av olika slag från agilityns värld.

efter startklass är rallyMix äventyret långt ifrån slut. Klasserna 1 till elit följer och övningarna vi tar oss igenom är i det närmaste oändliga. eller vad sägs om att lära hunden nosdiskriminering, bollvallning, rutan, apportering, mm mm.

rallyMix innehåller kort och gott något för alla hundägare och dessutom har man otroligt roligt tillsammans!

Bli en rallyMixare du också!

En svensk original idé

Instruktörsutbildning:

Tomelilla 29-31 oktober

Tomelilla 28-30 jan 2011

Hyr in oss till din klubb!

www.rallymix.se

Hitta instruk-törer i RallyMix, eller när och var du kan utbilda dig till RallyMix- instruktör på vår hemsida:

28

Ibland tränar man sin hund till ett beteende utan att det är planerat. Ibland blir resul-tatet positivt ibland blir det mindre bra. De mindre bra resultaten innebär att man i efterhand får träna bort det man inte vill ha och det kan kännas lite surt, för allt som behövts för att göra det ogjort var att tänka till lite innan....

Jag lämnar de mindre bra därhän och tänker berätta om ett med ett bra resultat.

I egenskap av att vara både bilförare och hundägare har jag stor respekt för vad mötet bil och djur kan få för konsekvenser. Jag vill definitivt inte bli den hundägare vars hund blir överkörd eller skadad av en bil, jag vill hel-ler inte bli den förare som kör över en annans

hund! Detta gäller så klart alla slags djur, vilda eller med ägare!

Smart vardagsträningFör att undvika detta brukar jag (detta har jag gjort med alla mina hundar genom tiderna) kalla in hunden till min sida och vänta tills bi-len passerat. Jag har behov av att ha kontroll över min hund i det läget och samtidigt kunna kolla på hur bilens förare beter sig, så då är det liksom lättast att stå still. Detta fungerar på landet, i stan måste hunden kunna röra på sig även om bilar passerar så då är det andra regler som gäller, men å andra sidan finns det trottoarer i en stad.

Vägarna här hemma på landet är inte så breda, på vissa ställen kan bilarna inte mötas

läraNDe av bara farten!Av Yve Alkeborn

Träning & Beteende


29

Träning & Beteende

utan får vänta in varandra på platser som är bredare. Vissa gånger som vi är ute och går händer det till och med att vi inte möter några bilar, men oftast kommer åtminstone någon enstaka bil.

Flisan, min vuxna Bordercollie tik som jag haft i ett halvår, går alltid lös när vi är ute och går. Här på landet är det lugnt så jag hör när en bil kommer, även om jag inte alltid ser bilen för all skog och för att vägen slingrar sig fram. Det som händer då är att jag kallar på Flisan, hon kommer och ställer sig vid min sida, vi väntar tills bilen passerat och sen går vi vidare. Att komma var något hon kunde sen innan men att stå vid sidan har vi tränat och nu kommer hon och ställer sig vid mina ben och väntar. Mina andra hundar har också blivit lärda detta och det har fungerat bra. Jag har kallat och de har kommit och suttit vid min sida och det har inte varit mer med det.

Nöjd matte, inte nöjd hundMen så för en tid sen insåg jag att Flisan inte nöjt sig med det utan fortsatt med träningen utan min aktiva medverkan.

Det var i höstas när träden släppt sina löv och det blivit lättare att se genom skogen. Flisan gick som vanligt en bit framför mig och längre fram på vägen mellan träden såg jag två bil-lyktor. Det var då jag såg att även Flisan såg bilen, hon stannade och vände huvudet bak, tittade på mej och liksom väntade på att jag skulle säga ”KOM”. Givetvis sa jag ”KOM” och sen fick hon jubelberöm eftersom jag insåg att hon hade ”skvallrat” och alltså för-modligen förstått att det var bilen som gjorde att jag brukade kalla in henne.

Nästa tecken inträffar en dimmig dag när man knappt ser något framför sig men hör alla ljud mycket tydligare. Vi gick på en väg som svänger nerför runt en kulle och då får man fri sikt (i vanliga fall) till en annan väg längre bort. Jag hörde en lastbil köra och kunde lokalisera den till den andra vägen eftersom jag skym-tade ljus som rörde sig där. Flisan däremot tvärstannade när hon nåddes av ljudet och

började genast springa fram till mej och ställa sig vid min sida. Jubelberöm igen, hon hade ju gjort precis det jag ville utan att vänta på min signal. Eller rättare sagt signalen hade bytts från mitt ”KOM” till att vara ljudet ”BIL”. Gissa om jag blev glad och samtidigt förundrad över hur våra hundar lär mycket mer än man tänker på.

Numer kan jag läsa av på Flisan om det kom-mer en bil och oftast kommer hon självmant men ibland kallar jag på henne. För mej är det en tillräckligt bra lösning och eftersom det är en säkerhetsfråga för mej kommer jag alltid att ha koll på trafiken och på henne och hellre säga ”KOM” än vänta på att hon ska reagera på bilen och sen komma. Däremot vet hon vad som gäller när jag säger kom och det samtidigt närmar sig en bil, det vill säga for-tast möjligt till matte och bli vid hennes sida. Det tycker jag är helt fantastiskt!

30

En ängel i en gangsters kropp

Raser & Typer

Jag har äntligen vågat ta steget! Steget att skaffa mig boxer igen! Det var 13 år se-dan jag hade min förra boxer och lyckan är total. Man kan sitta i timmar och bara förundras över denna söta valp, redan full av bus och så mycket glädje. Boxern går ofta under liknelsen ”en ängel i en gang-sters kropp” och det stämmer verkligen. Det är en hund med både hjärta och hjärna, en ängel, så full av liv och rörelse. Det skall bli så spännande att följa min lilla valp på vägen i resten av hans liv.

Boxerns historia är spännande, den härstam-mar från doggar som användes under antiken som stridshundar. Dessa doggar följde med sina krigsherrar från Asien till Europa, man kunde hitta dem i romerska legioner som var spridda över hela den Europeiska kontinen-ten. Naturligtvis fick dessa doggar olika namn beroende på vart i Europa de hamnade. Den doggtyp som man anser att dagens boxer härstammar ifrån var Bullenbeisern, Bären-beisser eller bull-biters som den även kalla-des. I grund och botten var detta en jakthund.

BOxerAv Kim Molina Rivera och Malvina Ravenklint

31

Raser & Typer

Redan på 1600-talet användes rasen till bland annat storviltsjakt.

Från den större bullenbeissern avlade man fram en mindre variant, Brabanter Bullenbeis-ser, den lilla tyska bulldoggen. Man använde den fortfarande till jakt, dess uppgift var att hålla fast bytet. För att klara detta skulle den kunna bita och hålla fast bytet och var då tvungen att ha en så bred mun och breda käkar som möjligt. Den användes också som vakt-, skyddshund och för att driva kreatur. Hur fick den då sitt namn och när kan man säga att den ”moderna” boxern historia bör-jade?

Namnet kommer nog troligtvis från det syd-tyska ordet för Braban-tern, det vill säga Boxl eller Boxel.

Det står även skrivet att namnet kan komma ifrån en tysk slaktare som genom sitt goda rykte i staden där han bodde blev publicerad i den lokala tidningen med sin hund som hette Boxl.

Den moderna boxernVissa säger att förklaringen till hundens namn kan komma ifrån att rasen hade en tendens att ställa sig på bakbenen och boxa med fram-benen. Skrönorna är många men vad man vet är att rasen ställdes ut för första gången 1895 i München och året därpå bildades den tyska boxerklubben. År 1902 fastställdes den första rasstandarden för rasen.

1907 ställdes den första boxern ut i Sverige, närmare bekant i Malmö. Den första svensk-

födda boxern som ställdes ut var en tik, Fente var hennes namn och detta skedde 1910 i Stockholm.

Att leva med boxerHur är då boxern att leva med? Det är en medelstor hundras som är korthårig, kraftfull med kvadratisk kropp och kraftig benstomme.

Den är mentalt stabil, något uppfödare strävar efter, den får gärna vara självmedveten, ha jämt sinnelag och vara lugn. Karaktärsdrag som box-ern har är dess starka anknytning och kärlek till människor. Dess tillgivenhet och trofast-het mot sina ägare är av stor betydelse. Dess vaksamhet och mod som försvarare är sedan gammalt berömd. Man brukar säga att boxern gärna släpper in men inte ut, det vill säga du är varmt välkommen in i mitt hus även om ingen annan än jag är hemma, men om du bestäm-mer dig för att gå innan husfolket kommer hem så kommer det inte att gå lika lätt.

Boxern kan verka morsk med sin trubbiga nos, den ibland helt svarta masken och den muskulösa kroppen, men en boxer är som allra gladast när den får vara tillsammans med människor. Det är en utmärkt familjehund men man får inte glömma att det i grund och botten är en brukshund som gärna jobbar med både sök och lydnad.

I Tyskland användes den av militären både under första och andra världskriget. Som en av de första raserna blev den godkänd som polishund, även detta i Tyskland. Det går ju inte att frångå att Tyskland anses vara ur-sprungslandet för just boxern.

32

Raser & Typer

33

Raser & Typer

34

Raser & Typer

KaraktärenDen överdrivna människokärlek som Boxern ofta förknippas med finns det inget belägg för i rasstandarden, men däremot står det att Boxerns karaktär och temperament är av allra största vikt. Boxern skall i sin relation till människor vara hederlig, aldrig ondsint, lömsk eller opålitlig, utan stabil, samarbetsvillig, käck och modig. Ett rastypiskt temperament som visar upp en alert hund med framåtanda och nyfikenhet är av allra största betydelse. Dessa egenskaper gör boxern till en mycket lämplig bruks- och tjänstehund och uppskattad famil-jehund

Boxern är mycket arbetsvillig och väl lämpad till alla former av bruksarbete, den mår även bra av att få jobba. Det är absolut inte en soff-hund som bara vill ligga och pilla navelludd hela dagarna. Även om det är en arbetsvillig hund så kan den vara envis och självständig, den skall absolut inte tränas med tvång eller

hårda metoder. Träningen skall ske genom ett bra samarbete och relation mellan ägare och hund.

Boxern gillar inte att bli lämnad hemma utan föredrar att hänga med överallt. Om det så bara är för att köra och tvätta bilen.

Hur är då boxern med barn, vi har väl alla hört att boxern älskar barn? Det stämmer till viss del, de allra flesta boxrar tycker väldigt myck-et om barn då den är extremt tålmodig men man skall alltid komma ihåg att aldrig lämna barn ensamma med en hund då barns lek kan bli lite väl våldsam ibland.

Boxerns hälsaDet har pratats en hel del om boxerns hälsa då vissa har ansett att den har blivit sönder-avlad. Visst hittar man en del sjukdomar inom rasen och främst nämns hjärtsjukdomar, al-lergier och hudproblem. Tumörer är inte heller

35

Raser & Typer

ovanligt men rasklubben jobbar stenhårt med att avla fram sundare boxrar. Ovanstående sjukdomsproblem hittar man dock dessvärre hos många andra hundraser så man skall inte låta sig avskräckas. Kan dock villigt erkänna att det första jag sa till min veterinär när jag visste att jag blivit med boxer var ”nu skall jag göra dig rik, jag har nämligen skaffat boxer!” Med ett leende fick jag veta att rasen faktiskt blivit mycket friskare på alla sätt men om man upptäckte en ”knöl” någonstans så skulle man inte avvakta utan gå till veterinären med en gång.

Jag har som tidigare nämnts haft tre boxrar i mitt liv, två tikar och en hane. Tikarna levde ett bra liv och fick vara friska in i det sista, min hane var det dock annorlunda med. Han fick höftproblem och var faktiskt den första hun-den i Sverige som fick en ny höftprotes, han drabbades av furunkolos och titt som tätt dök det upp lite bölder men han levde ett bra och

relativt långt liv. Vid 10 års ålder blev det pro-blem med hjärtat och vi tvingades till att ta det beslut som vi hundägare helst vill slippa.

Med detta sagt så vill jag åter igen anknyta till boxerns karaktär. Den är en oerhört trofast och tillgiven hund, dess harmoni och humor är det bästa som finns. Det är en sprallig kompis som tar livet med en klackspark, lekfull, vänlig, robust, trogen och kärleksfull in till sina sista levnadsdagar.

Man kan nog säga att varje gång det föds en boxer så föds det en ängel!

Vi tackar Bol’s kennel för att vi fick hämta bilder från er hemsida.

36

Raser & Typer

RASför boxer

Av Natasja Ravenklint

Svenska Kennelklubben har gett varje ras-klubb att sammanställa en så kallad RAS, rasspecifik avelsstrategi, för att arbeta för rasernas hälsa och bevarande. Svenska Boxerklubben har utarbetat riktlin-jer för avelsarbetet med prioritering på några punkter:Ökad genetisk variation och minskad inavels-grad.Bibehålla den rastypiska mentaliteten - där bruks- och arbetslust, energi och samarbets-vilja ligger till grund.En god hälsa som möjliggör ett långt liv utan hälsoproblem.Förbättrade bruksegenskaper.Funktionell exteriör. Motverkan av exteriöra ytterligheter genom att till avel välja individer vilka har god överensstämmelse med rasens standard.

Genetisk variationDet är av mycket stor vikt att bibehålla ra-sens genetiska variation, därför bör man inte göra närmare släktparningar än kusinparning, 6,25%. Genom att sträva efter att bredda avelsbasen kommer man kunna öka den genetiska varia-tionen.Det är viktigt att begränsa hanhundsanvän-dandet. En hane bör ej vara far till mer än 5% av hundarna i sin generation eller till mer än 25% av de hundar som registreras under hans livstid. Det innebär att en hanhund inte bör ha mer än 20 kullar i Sverige.Avelshundarna skall utvärderas, vilket inne-bär att hanhunden skall anmälas till Svenska Boxerklubben, att man gör en utvärdering av

honom efter 5 kulllar med minst 25 valpar. Denna grundas på att 60% av avkommorna skall vara röntgade vad gäller höfter och knän. 50% av avkommorna skall vara MH beskrivna, innan detta är uppnått ges inte valphänvis-ning.

I hanhundsregistret som finns på klubbens hemsida kan hanhundar som har vissa meriter bakom sig anmälas, på det viset får man ett viktigt verktyg i arbetet med genetisk varia-tion.

HälsaSvenska Boxerklubben är ansluten till SKKs genetiska hälsoprogram för höftledsdysplasi (HD) och knäledsartros, dessutom omfattas man av central regeistrering för progressiv nefropati (PNP). Endast hundar som är fria från dessa ärftliga sjukdomar skall användas i aveln.

HöftledsdysplasiIdag röntgas drygt 60% av boxrarna och klubbens målsättning är att detta tal skall stiga till 70%. 2004 hade 22% dysplasier, och målsättningen är att denna siffra skall sjunka under 20%, samt minska antalet grava (D, E)defekter. För att nå detta mål är det viktigt att så många hundar som möjligt HD röntgas, så att så få individer som möjligt i en familjebild är belastade.

KnäledsartrosAvelsdjuren skall vara knäledsröntgade, an-nars kan valparna inte registreras. I början 2000-talet konstaterades 7-10% defekter och

37

Raser & Typer

Vill du se din ras

presenterad i Hundens Värld?Vi söker rasklubbar eller andra rasintresserade som vill sprida information om sin ras i en spe-cial i tidningen.

Om du inte är intresserad av att skriva så tar vi tacksamt

emot bilder. Raser som vi fått in många bilder på gör vi special av.

Är du intresserad att på något vis samarbeta, var god och hör av dig till oss!

Skicka material till: [email protected]

ca 50% av populationen röntgas. Målet är att öka röntgade individer till 70% och trots detta behålla den låga andelen defekter.

Progressiv nefropatiPNP är en defekt där hunden föds med un-derutvecklade njurar. PNP är en recessivt nedärvd sjukdom, vilket innebär att bägge föräldrardjuren måste bära på anlaget för att avkomman skall få det. Det går inte att göra någon test för denna sjukdom och det är där-för viktigt att fall av PNP rapporteras in för att man skall få stopp på detta.

Vid 2004 års utgång fanns 18 konstaterade fall av PNP i rasen. Målet är att klubben skall göra en stamtavleanalys och på det viset fasställa arvsgången på boxer och på det viset kunna minimera antalet drabbade hundar. Man skall övervaka och registrera kända anlagsbärare centralt hos SKK. Rasklubben ser till att in-

formationen når uppfödarna och att forskning inom området bevakas.

Kända anlagsbärare tas ur avel, drabbad individs kullsyskon/helsyskon skall endast med försiktigt användas i avel, kullsyskon/helsyskon till känd anlagsbärare skall, om den används i avel, inte paras med annan känd al-nagsbärares syskon eller avkomma, avkomma till känd anlagsbärare skall, om den används i avel, inte skall paras med annan känd anlags-bärares avkomma.

Progressiv axonopati (PA)PA är en neurologisk muskelsjukdom som konstaterades i början av 1980-talet hos boxer i Storbritannien. Inget fall av PA har till dags dato kontaterats i Sverige.

HjärtproblemDet förekommer hjärtproblem hos rasen, men

38

Raser & Typer

i och med att det förekommer flera olika typer av problem är det svårt med en korrekt diag-nostisering. Under 2005 inleddes en studie av en doktorand vid SLU i Ulltuna, tills att denna undersökning är gjord rekommenderas att avelsdjur avlyssnas med stetoskop av veteri-när med specialkompetens. Om det förekom-mer blåsljiud bör man gå vidare till kardiolog för en grundligare undersökning innan hunden går i avel.

Enligt den försäkringsstatistik som finns mel-lan 1995-2003 så förekom 33 livskador och 62 veterinärvårdsskador för någon typ av car-diomyopati, och 3 livskador och 12 veterinär-vårdsskador för aorta stenos.

HudproblemEnligt hälsoenkäter framkommer hudproblem (klåda, utslag, röda tassar) som det vanligaste problemet tillsammans med infektioner och allergier. Frekvensen av furunkulos, som var vanligt på 1970-, 80-talen upplevs ha minskat.

Förlossningsproblem (kejsarsnitt)Hälsoenkäter under 1990-talet visar på hög frekvens av kejsarsnitt, 24%, även försäk-ringsstatistiken bekräftar detta. Den största orsaken är primär värksvagehet.

EpilepsiEpilepsi ökar hos boxern visar försäkringssta-tistiken, men arvsgången är ännu inte känd.

KryptorchismDefekter i testiklarnas nedvandring till pungen leder till att den ena eller båda testiklarana är belägna i ljumsken eller i bukhålan. Enligt en hälsoenkät är andelen av kryptorchider ca 15% av hanhundarna.

SpondylosSpondylos är en degenerativ förändring som leder till stelhet mellan kotkropparna i ryggra-den. Sjukdomen kan upptäckas genom rönt-gen. Just nu undersöker Svenska Boxerklub-ben förekomsten av spondylos inom rasen.

39

Raser & Typer

MentalitetPå 1960- och 70-talen fanns det en del brister i boxerns mentalitet. Många hundar var för veka och många hundar var undvikande och backade i kontakten med människor. Enligt försäkringsstatistik från 1973 kan man se att 16% av de avlivade boxrarna hade så kallat ”lynnesfel”. 1975 införde SKK krav på godkänt karaktärsprov för deltagande i ”segerklass” på utställning, vilket kom att begränsa de sva-gaste individerna.

Korning1988 ändrades championatreglerna så att en boxer, som alternativ till bruksmerit, kunde tillgodoräkna sig korning för utställningscham-pionat. Detta ökade intresset för såväl MH som korning.

Medelpoängen på korningens mentaldel har hela tiden ökat. Hundar registrerade 1983 hade i snitt 117 poäng och hundar registre-rade 2000 hade 156 poäng.

MH (mentalbeskrivning hund)2000 boxrar har blivit MH beskrivna. Det så kallade spindeldiagram som gjorts för boxer ser mycket positivt ut. Boxern är kontaktvil-lig, lekfull, nyfiken samt med låg rädsla och ett litet/måttligt aggressionspaket. Det finns dock stora skillnader inom rasen.

Några egenskaper är extra viktiga att förbätt-ra, gripande, social kamp/leklust och mod.

Problem som man skall beakta i aveln; oac-ceptabel oro och stress när hunden lämnas ensam, bristande socialitet i kontakt med människor inom och utom familjen, hög aggression mot andra hundar.

BruksegenskaperRasen har många mycket goda bruksegen-skaper, men endast 6-8% startar i bruksprov. Avelsurval på bruksmeriter är mer eller mindre obefintligt. Klubbens mål är att öka siffran av antalet startade boxrar på bruksprov till 20%.

MH statistik för boxer

ExteriörBoxern i Sverige håller en bra exteriör kvalitet, de bästa av de boxrar som visas på Svenska Boxerklubbens utställningar håller hög euro-peisk klass. Det finns däremot vissa detaljer som kan förbättras; skallparti, nosparti, käkar/tänder, halsens längd, skulderbladets läge och överarmens längd och vinkel mot skulderbla-det.

40

Raser & Typer

41

Raser & Typer

42

Valpar & Avel

Valpfeber - de är oemotståndliga

Av Natasja Ravenklint

Så kommer den där dagen när man får hälsa på sin valp för första gången. Klint Ravenklint är efterlängtad. Malvinas förra boxer hette Raven och nu är sluten cirkel, efternamnet i hamn på riktigt.Uppfödaren är en vän som bor hela 90 mil he-mifrån, så det är en bit att ta sig för ett besök. Det här besöket blir däremot inte alls riktigt som planerat. Malvina får genast lilla Klint i sitt knä. Det är hennes hund, så jag låter dem hål-las. Jag skall inte inkräkta på hennes enorma långa längtan efter en boxer. Samtidigt kliver en liten dam upp i mitt knä och bestämmer

sig för att stanna där. Hon är så vansinnigt söt och talar om för mig att hon heter Moa, och så är det ju helt kört. Precis så man inte skall köpa valp, men nu är det bekräftat. Jag skall inte titta på otingade valpar. En valp eller två, så stor är väl inte skillnaden. JO, det är den verkligen och vi är mycket medvetna om det och jag tror att det är därför vi blir förlåtna.

Valpar är oemotståndliga, vilket jag skriver som en extrem varning. Åk inte och titta på valpar som du inte är säker på att du skall ha, och ta en i taget. Gör alltså inte som vi, men


43

Valpar & Avel

nu får vi ju ytterligare material till tidningen, för två boxervalpar under ett tak kan absolut ställa till äventyr och artiklar.

Den första tiden i nya hemmet försöker vi alltid ha så lugn som möjligt. En hund som precis har flyttat gör en stor omställning och behöver tid att anpassa sig. Det är viktigt att tänka på att detta är absolut nödvändigt

oavsett om hunden är valp eller om det är en vuxen hund som byter miljö. Hundar är käns-liga för olika omställningar, men naturligtvis är det olika från individ till individ. Vissa behöver längre tid på sig för anpassning.

Klint och Moa är de mest stabila valpar jag har träffat. Det är ingenting som verkar främ-mande för dem, eller som skrämmer dem. De sover lugnt vidare trots att vi har många hun-dar i huset och det inte alltid är direkt tyst. De sover vidare trots att vi dammsuger. De åker tåg och bil som om de aldrig har gjort annat

förut. Moa är särskilt modig och brorsan kan på det viset få lite extra hjälp av henne. Efter en vecka har han hunnit i kapp henne och går fram i livet lika modig som hon.

Det första vi börjar jobba med är inkallning. Det är det viktigaste i hela livet och inte en dag får gå till spillo. Träningen börjar av en händelse. Malvina säger ”pickaboo” och vi upptäcker att

de lyssnar väldigt bra till ordet. Snart springer de mellan oss medan vi turas om att säga det festliga ordet. Vi har inget godis med oss, utan belönar bara med mängder av kel och upp-muntrande ord. Vi enas om att det får bli vårt inkallningsord.

Vid nästa träningspass använder vi oss av ost i samband med frukost. Vi säger ”pickaboo” och ger valparna en ostbit samtidigt som vi beröm-mer dom hjärtligt. Det är så otroligt lätt att göra. Vi blir uppriktigt väldigt glada att de redan rea-gerar på detta tillsynes meningslösa ord.


44

[email protected]

45

Valpar & Avel

Träningen fortsätter inte så där väldigt välpla-nerat som vi vet att man skall göra, men vi säger ordet i olika situationer och berömmer valparna när de lyssnar. Är störningarna inte för stora så lystrar båda och kommer genast springande på sina små valpben.

Planera är annars viktigt när man skall träna. Vi är just nu på det tänkande planet, när vi funderar över vad det är för något vi vill göra med våra hundar i framtiden och vad som kan tänkas vara viktigt för dem att kunna. Det första vi bestämmer oss för att göra med våra valpar är att träna RallyMix®, den nya hundsporten som är så varierad att den öpp-nar möjligheter oavsett vad man har tänkt att göra, och särskilt bra för sådana som vi har som har lite lätt beslutsångest.

Förutom inkallningsträning är det väldigt användbart att lära hunden ”målhand” och ”målfinger”, två saker på samma tema, men användbart i olika situationer. I ett tidigare nummer gick vi igenom hur man tränar dessa moment, men vi kan repetera det lite snabbt.

Målhand Denna övning går ut på att lära hunden att sätta nosen på handflatan och är användbart när man vill att hunden skall komma till en speciell plats, eller för att styra den i träningen utan att locka den med hjälp av godis, eller att dra den i kopplet. Vi kommer också använda den i samband med inkallningsträning, där vi sett vilket otroligt effektivt hjälpmedel den är. Mer om det kommer vi visa framöver när vi tränar valparna.

Visa handflatan, markera precis när hunden sätter nosen på den, antingen med en klicker eller med till exempel ordet ”rätt”, allt för att du skall förtydliga för hunden vad det var den fick sin belöning för. Om vi ger godis utan att först markera är det väldigt lätt hänt att hun-den inte förstår vad den blivit belönad för, att markera är därför väldigt viktigt för att under-lätta inlärningen.

Att träna ”målfinger” går till på exakt samma sätt, men nu presenterar vi bara ett eller två fingrar som hunden får sätta nosen på. An-


46

ledningen till att det är bra att hunden kan även denna övning är för att det är så väldigt mycket lättare att använda sig av den om man till exempel vill lära hunden att till exempel snurra.

Det som är extra bra med dessa beteenden är att det är så otroligt lätta att lära in och att hunden på det viset väldigt fort kommer in i den positiva träningen och i tanken att det är väldigt lönsamt att samarbeta med oss. I och med att det är väldigt lätta beteenden för hunden är det också något som hunden gärna kan göra även i de mest svåra situationer och på det viset underlätta för såväl dig som hunden.

SocialiseringDet är absolut inte bara träning som det är viktigt att tänka på när vi får hem vår valp. Mellan fyra och tolv veckor befinner sig valpen i socialiseringsperioden. Det skulle man ab-solut kunna beskriva som den viktigaste tiden i hundens liv och ofta låter vi den mer eller mindre bara passera, i väntan på tolv veckors vaccinationen.

Det är under den här perioden som valpen skall lära sig allt om sociala relationer. Det vi presenterar valpen för under denna period och som den får bra intryck av kommer att underlätta för dig och hunden framöver.

Vi har förmånen att ha fem raser hemma, boxern en av dessa, och dessutom arbetar vi som hundinstruktörer, vilket ger oss tillgång till ännu fler raser. Våra valpar har nu fått träffa de hundar som vi är säkra på att de kommer att få en positiv upplevelse av. Naturligtvis pre-senterar vi dem inte för en hund som de kan uppleva som obehaglig, eller en hund som är dålig med valpar. Vi vill att våra valpar skall få bra bilder av andra hundar och tala om för dem att hundar kan se ut på en himla massa olika sätt, men att det är helt i sin ordning.

Jag vill poängtera att dessa möten sker med hundarna lösa och inte i koppel. Vi vill inte lära valparna att man skall hälsa på alla hundar man ser, eftersom det kan skapa problem i

framtiden och försvåra er relation vid dessa situationer, vilket är helt onödigt.

Människor ser lika olika ut som hundar och därför är det viktigt att försöka presentera dem för människor som ser olika ut och som ändå är positiva till hundar, för att de på det viset skall få en bra bild av vad människor är för något.

MiljöträningNär det gäller miljöträning har vi betydligt längre tid på oss att introducera valpen på ett okomplicerat sätt, men det är aldrig fel att introducera hunden för olika typer av underlag som den kan ha under fötterna, olika miljöer den kan tänkas vistas i och så vidare.

När valpen är ung är den mer nyfiken än något annat. Precis som barn vill den undersöka sin omvärld. Om vi låter den gå på olika underlag, till exempel stålgaller, hala golv, gräs, snö, sten för att ta några exempel, så talar vi om för valpen att världen är full av olika typer av underlag och att det inte är farligt. Vi skall na-turligtvis inte tvinga valpen, utan låta den upp-täcka det själv i sin egen takt. Jag kan lova att man blir förvånad över hur lätt det går och hur mycket detta kan underlätta i framtiden.

SeleVi vill lägga vikt vid ytterligare en sak i den för-sta tiden med valpen och det är att använda sele och inte halsband. Vår erfarenhet är att valpar accepterar en sele helt utan problem, medan de tycker att det är obehagligt med halsband. Det hunden tycker är obehagligt försöker den komma ifrån och på det viset kan vi till exempel skapa en hund som ogillar att gå i koppel eller som drar väldigt när den går. En sele underlättar väldigt och det finns många bra sorter som man kan ställa ut under hundens uppväxt. Vi använder just nu stäl-labara små kattselar till valparna och det går utmärkt.

Lycka till med din valp!

Valpar & Avel

47

En 3/4 lång oljerock/jacka. Tillverkad av kraftigt 280 grams tyg som behandlats med Microwax.

Rejäla och tåliga byxor. Tillverkade av oljerocksmaterial i 280 grams kraftigt bomullstyg som behandlats med Microwax för högsta hållbarhet mot väta och smuts.

Kraftigare canvasskjorta tillverkad i 10oz can-vastyg. Passar utmärkt som “utanpå-skjorta” med tryckknappar och dubbla bröstfickor.

Station shirt Walk about

Iron Bark Jacket

1 309:-

1 769:-

www.kakadutraders.se

779:-

Kläder för tuffa tag - för dig

48

Hund & Människa

”I CAN’T BELIEVE IT. IT’S A MIRACLE!”

Av Rasmus Andersson

Del 3

I detta nummer avslutar vi Rasmus Anders-sons serie om Cesar Milans träningsmeto-der. Vi tittar på ytterligare några avsnitt av TV programmet ”Mannen som talar med hudnar” och kommer till en slutsats som kan fungera som en diskussion.

Säsong 1, episod 4: The Yap dog (Boomer)Avsnittet handlar om Boomer, en tonårig chesapeake bay retriever som skäller och härjar rundor i parets hus och trädgård. Han kan stå och skälla utanför en stängd dörr och när ägarna släpper in honom springer han in genom rummet till en dörr som varit öppen hela tiden, går ut och ställer sig och skäller vid den stängda dörren som ägarna precis

släppte in honom igenom. Hunden är tydligt stressad och Cesar drar slutsatsen att han är understimulerad. Och dominant. Lösningen är, inte i första hand att motionera Boomer eller ge honom en meningsfull sysselsättning utan att utöva dominans, visa vem som är flockledaren och sluta behandla honom som ett barn. Cesar berättar förvisso om rasens arbetsbakgrund och säger till ägarna att de borde gå ut med honom varje dag men det som visas i avsnittet är korrigeringar. Cesar instruerar ägarna hur de ska korrigera honom varje gång han skäller. Han går inte närmare in på att hunden försöker säga något genom sitt beteende eller förklarar för ägarna att det finns en fara i att ta bort hundens möjlighet att

Foto: Mikael Hedman

49

Ett av de vanligaste halsbanden för hund är stryphalsband och med dagens kunskap om hundträning, hundens fysik och skaderisk så borde den typen av

halsband vara helt borttaget. Tillsammans kan vi göra en förändring!

SÄG NEJ! TILL STRYPHALSBAND-‐KAMPANJENS SYFTE OCH MÅL:

1, FÖRENA ALLA SOM INTE ACCEPTERAR STRYPHALSBAND

2, PÅVERKA ZOOHANDELN ATT SLUTA SÄLJA STRYPHALSBAND

3, PÅVERKA TILLVERKARE ATT SLUTA TILLVERKA STRYPHALSBAND

Till slut kanske vi når ända fram och får till ett förbud mot användning av stryphalsband!

Gå med i kampanjen och visa ditt ställningstagande!

Som hundägare kan du visa kundstöd till t.ex. butiker som vill men inte riktigt vågar sluta sälja stryphalsband. Du har makten att påverka!

TILLSAMMANS ÄR VI STARKA OCH KAN FÖRSÄTTA BERG!

www.sagnej.n.nu

50

Hund & Människa

tala om det. Han lär dem att bestraffa bort den väldigt viktiga påminnelsen att deras hund inte mår bra.

Säsong 1, episod 4: The Grooming Gremlin (Josh)Josh är en omplaceringshund som kom med beskrivningen ”farlig hund”. Han har svårt för att bli kammad och klippt, vaktar sin mat mot vissa av familjemedlemmarna och har bitit en vän till familjen. Matte älskar sin hund, han är kelig och sitter gärna i hennes knä men hon är förtvivlad och söker hjälp hos Cesar Millan.

Hans analys av Josh är att han är dominant och äger sin ”hona”. Enligt Cesar har det blivit en maktkamp mellan två hanar och huset har blivit Joshs revir. Lösningen är att ta ifrån honom ledarskapet och tvinga honom att un-derkasta sig och acceptera situationen. Cesar tar honom på en ”ledarskapspromenad” och berättar att Josh kämpat emot en del under rundan (han nämner fem tillfällen) men att han nu vunnit ledarskapet från honom. Han sätter igång och kammar Josh som ogillar det men accepterar situationen. Cesar säger att Josh eftersom han inte haft något val har han lärt sig tycka om det han en gång tyckte illa om och att han ”lärt sig respektera och lita på den här nya människan som kommit in i hans liv”.

När Cesar rättar till strypkopplet börjar Josh visa tänderna och biter honom i handen. Ce-sar säger ”Det här är bra” och tar ett tag över nacken på Josh som piper till och fortsät-ter kämpa. Han biter omkring sig och Cesar trycker in fingrarna i halsen upprepade gånger. Cesar korrigerar, tar strypgrepp och försöker se till att hunden inte kan bita honom. Så fort han släpper ett grepp försöker hunden bita sig fri. När han ska klippa Josh håller han ett grepp om pälsen/skinnet i nacken och trycker honom mot bordet. Josh försvarar sig och morrar och han biter mot den vassa saxen. När Josh till slut lugnar sig lite och flämtar (troligtvis av stressen och ansträningen) säger Cesar ”Han börjar vänja sig”.

Speakern talar om att ”Cesars grepp gör inte ont, utan det är stadigt och bestämt. Han

använder sin hand som en dominant hund använder sin käft”. Cesar fortsätter att förklara ”Jag kväver honom inte, jag håller bara fast honom”. Han håller handen över nacken och fingrarna in i sidan av halsen. Hunden piper till och lägger sig ner och han fortsätter ”Så-därja, du ser hur han slappnar av, han känner sig lättad. Han har en massa i bagaget”. Efter det håller Cesar Josh så att matte kan försöka klippa honom. Han kämpar emot igen och för-svarar sig. Efter ett tag ger han upp och sitter stilla, han flämtar ansträngt och Cesar säger ”Ser du hur hans attityd förändrats -han låter oss göra det nu”. Josh visar fortfarande tän-der när de hanterar honom. Cesar skämtar lite med matten och avslutar med att hålla med matten om att Josh verkar vara en lyckligare hund nu ”Ja, vi har avlägsnat en massa giftig energi ur honom”.

Det som händer i avsnittet är mycket riktigt att Cesar tvingar Josh att ge sig. Men det han ger upp är inte någon dominans eller herrevälde (Cesar kallar faktiskt huset hans ”kungadö-me”) utan det han givit upp är att kämpa emot för stunden. Josh har blivit så överväldigad av bestraffningar och obehag att han helt enkelt insett att det inte hjälper att säga ifrån eller slåss mer. Han tar därför till ett annat sätt för att, i hans värld klara livhanken. Han ger upp och låter det som händer hända. Han kan inte fly från platsen och han kan inte försvara sig så han ger helt enkelt upp. Så fort han ser minsta chans att fly eller lyckas försvara sig så tar han den. Han blir inte apatisk på det sätt som man kan se andra hundar i Dog Whispe-rer bli utan han är fortfarande där och fortsät-ter kämpa.

En möjlighet till att han inte blir apatisk är att bestraffningarna inte varit korta korrigeringar utan det är den utdragna hanteringen och den jobbiga situationen med saxen i ansiktet som ger honom obehaget. På så vis kan han grad-vis trappa upp sitt försvar för att möta hotet jämfört med en hund som korrigeras av Cesar innan den ens hunnit börja försvara sig. Det är högst osannolikt att Cesars behandling av Josh gjorde honom mer positivt inställd till att bli kammad och klippt. Mer troligt är att det

51

Hund & Människa

redan bristande förtroendet han hade för män-niskor skadats ännu mer och att han kommer bli än svårare att trimma i framtiden. Det ver-kar också väldigt osannolikt att matte kommer att kunna trimma Josh på det sätt Cesar lärt henne. Den enda chansen är om Josh är så pass rädd för att bli bestraffad att han går in i ett hjälplöst tillstånd så fort saxen kommer fram eller han lyfts upp på bordet.

Han kan, även om jag finner det otroligt ha lärt sig att på bordet sitter man stilla annars gör det ont. I övrigt kan jag inte se att Josh skulle kunna ha lärt sig någonting som skulle kunna vara till fördel för honom eller familjen. Enligt uppföljningen i The ultimate episode guide har Josh idag inga problem att bli kammad och klippt av matten. Jag har svårt att se hur det här skulle kunna ha gått till. Det är också anmärkningsvärt att matten litar på kompeten-sen hos en människa som gång på gång blir biten. I vilket annat yrke skulle man förknippa det med något positivt? Få människor skulle lita på en frisör som klipper sig i fingrarna, flyga med ett flygbolag som skröt med att de bara hade ”haft lindriga krascher” eller hoppa in i en allvarligt krockskadad taxi. På något vis använder Cesar bitskadorna som ett tecken på framgång och erfarenhet. Han gör det genom att övertyga kunder att det hör till jobbet, att det är så hundar gör upp om rang-ordningen och att det är viktigt för rehabilite-ringen. När Josh kämpar emot som värst och Cesar säger ”Det här är bra” gör han kampen, som för många hundar nog känns som en på liv och död till en viktig del av att ”behandla” hunden. Bitskadorna blir då ett bevis på att hunden kommit en bra bit på vägen mot att bli botad.

Säsong 1, avsnitt 11: There’s something about Emily (Emily)Emily är ett av Cesars omtalade Red Zone-fall och kallas av honom själv för ”ett av de värsta fallen någonsin”. Avsnittet handlar om Emily, en sexårig pitbull som har problem vid hund-möten. Emily har enligt speakerrösten spen-derat sitt liv i familjens trädgård och får inte gå ut. Hemma är hon ”världens gulligaste” och hon fungerar bra med människor men när hon

ser en hund på promenader blir hon som för-bytt. Hon börjar gnälla och skälla, drar i kopp-let och vill fram till den andra hunden. Cesars analys av problemet är att ägarnas flathet och regellösa liv har skapat en potentiellt livsfarlig hund som vill attackera alla hundar hon ser. Cesars lösning är att ta över ledarskapet och när hunden kämpar emot (för det kommer hon att göra) inte ge efter.

Han tar ut Emily i ett hemmagjort strypkop-pel och möts direkt utanför huset av sin fru med hunden Daddy på cirka två-tre meters avstånd. Emily reagerar direkt och börjar dra mot Daddy, Cesar gör inte mycket mer än att hålla i kopplet, säga sitt ”tsst” och sedan konstaterar han att Emily nått en viss nivå av aggression. Han konstaterar att hon är en Red Zone och måste därför utföra en ”domi-nansritual”. Ritualen är en alfarullning där han trycker ner Emily i marken, med händerna på halsen och sidan samtidigt som han då och då rycker i kopplet. Cesar förklarar vad han gör ”Det kan se illa ut, men hundar trycker ner varann mot marken för att få den andra hun-dan att visa vissa beteenden”. Så fort trycket lättar försöker Emily komma upp igen och hon börjar dra mot den andra hunden. Cesar kor-rigerar henne några gånger och hon försöker sedan dra åt andra hållet. Han fortsätter att korrigera henne på olika sätt, mestadels kop-pelryck för att sedan utföra en till alfarullning mot vilken hon kämpar emot lite mer. Han trycker henne över halsen och till slut slutar hon kämpa. Hon ligger kvar på marken och flämtar trots att han lättar på sitt grepp. Cesar konstaterar att Emily måste umgås med minst 50 hundar varje dag och bestämmer sig för att ta med henne till sitt center i sex veckor.

Han tar in henne till sin flock i hundgården och blir snabbt omgiven av hundar. Hon kryper ihop och lägger sig ner. Han tar ut henne i ett angränsande område och när hon morrar på en av hundarna genom gallret slår han henne i huvudet. Det rasslar av metall när han slår men jag kan inte se om han har något i han-den för det klipps. Efter 14 dagar har Emily börjat anpassa sig men hon har fortfarande svårt att slappna av i flocken. Cesar försöker

52

Hund & Människa

få henne att sitta och ligga ner och korrigera fram att hon ska vara stilla. När ägarna kom-mer på besök varnar han dem för att hon kan attackera en annan hund, eftersom det var så hon brukade göra med dem. Han ber dem skicka ut lugn energi. När husse går med Emily i hägnet och kommer fram till Cesar och matte så sträcker sig Cesar omedelbart efter kopplet. I samma ögonblick attackerar Emily en hund som står bredvid. Cesar hänger upp henne i stryphalsbandet och tvingar sedan ner henne på sidan. Hon verkar nu ha vant sig vid att bli alfarullad och kämpar inte emot.

Under följande fyra veckor fortsätter rehabili-teringen och Emily får lära sig hur man uppför sig. Han visar bland annat sina matritualer och sätter henne på ett löpband. Han skrat-tar och säger ”Emily tycker verkligen om det här, Emily har jätteroligt”. Emily går förvisso utan koppel när hon är på bandet men hon ser stressad ut, och som att hon blickar bort men inte kan gå bort. Hon har påsar under ögonen. Sen visar han en ”psykologisk övning” där han gör sitt ”Tsst-ljud” åt henne bland många andra hundar. Hon lägger sig ner, slickar sig om munnen. ”Det här är jättebra, hon gör det självmant. Jag har inte sagt vad hon ska göra”. Sen visar han hur hon lägger sig på ryggen bland andra hundar. När hon väl kom-mer hem igen förklarar han att eftersom han inte arbetat med henne och ägarna eller i hen-nes hemmiljö så kommer hon nu att göra som hon brukade när hon var med dem. Han tar henne till hennes ”värsta mardröm”, grannens dobermann som står bakom ett stängsel. Han korrigerar henne fram till stängslet, korrige-rar när hon ser på dobermannen och tvingar henne att vända ryggen till och sitta. I slutet gråter ägarna och berättar om sina skuldkäns-lor över Emily.

Jag har funderat mycket över det här avsnit-tet för det känns förutbestämt och till viss del skapat av producenterna. Jag utgår i alla mina granskningar från att det som visas är det som händer men det är ett par saker som gör mig riktigt misstänksam i det här avsnittet. Den första är hur snabbt Cesar konstaterar att Emily är ett Red Zone-fall. Om man jämför

Emilys utfall med hundar i tidigare avsnitt som Cesar mig veterligen inte klassat som Red Zone så känns hon inte så väldigt annorlunda. Hon slänger sig i kopplet, är uppjagad och utan någon tvekan väldigt ovan vid att möta andra hundar men det är inte värre än exem-pelvis Opie eller Churchill och jag ser aldrig Emily rikta sin aggression mot Cesar. Ändå konstaterar han, enligt tidkoden på DVDn re-dan efter cirka 25 sekunders analys och utan att han gjort något annat med henne än att ge lite halvhjärtade korrigeringar och hålla i kopp-let medan hon gör utfall att hon är Red Zone.

Med tanke på att TV är vad det är ser jag det inte alls som en omöjlighet att producenterna faktiskt har letat efter en hund de kan ha med som seriens första Red Zone - värdig ett helt avsnitt. Det här är bara spekulationer men jag tycker att det är anmärkningsvärt att någon med Cesars arbetslivserfarenhet klassar en hund som Emily som det värsta han sett.

Cesar beskriver Red Zone som ett stadie där hundar som vill döda andra hamnar. Detär hundar som ser rött, som är extremt fo-kuserade på sin enda tanke: att döda eller förstöra den eller det de ställt in sig på. Om de inte kan komma åt den de är efter kom-mer de att attackera vem som helst i sin väg. Red Zone beror enligt Cesar på en extrem obalans hos hunden och det är ingenting som hunden själv väljer. De här individerna finns enligt Cesar inte i det vilda förutom om djuret är drabbat av en sjukdom, till exempel rabies. Han menar att beteendet oftast kommer ur en traumatisk erfarenhet orsakad av människor.

Cesars behandling av Emily går ut på att bryta ner henne, bit för bit och få henne att stänga av och acceptera sakernas tillstånd. Emily är en hund med allvarliga problem med andra hundar och med tanke på hennes ras känns det som en väldigt vågad risktagning att be-handla henne som han gör. Cesars lösning är att tvinga henne att vara nära andra hundar, att lägga sig på rygg bland dem (med tvång) och göra en massa andra saker som kan tyckas onödigt svåra för en envis hund med hennes bakgrund. Det faktum att han tvingas

53

[email protected]

54

Hund & Människa

Vi har hundkurser i Tomelilla och Malmö.

Vi tränar med moder-na, mjuka metoder.

”Det skall vara kul att gå på kurs!”

0760-475 470www.hundisyd.se

MoDERN HUNDTRÄNING

upprepa alfarullningarna, nedtryckningen och korrigeringarna i princip varje ny situation visar att Emily inte lär sig något mer än att passivi-tet är det bästa just då. Det anser jag handlar mer om tillfälliga överlevnadsstrategier än inlärning. Korrigeringarna och den hårda atti-tyden mot Emily kommer med andra ord att bli tvungen att fortsätta igenom hela hennes liv och frågan är hur mycket av det hon klarar av innan det rinner över och hon skadar någon.

Emilys association till andra hundar kan myck-et väl påverkas positivt av att hon får chans att vistas bland andra hundar förutsatt att det mötet går bra till. När Cesar förklarar att hundarna på hans center börjar slåss mellan varven och kallar det en del av rehabiliteringen ställer jag mig väldigt kritisk till om hundmö-tena gör henne gott. Det Emily lär sig är att vissa hundar är trevliga och låter henne vara, med andra hundar blir det slagsmål. Resulta-tet blir att hon inte kan börja generalisera och

tycka att hundmöten uteslutande är något po-sitivt. Hon kommer följdaktligen inte att kunna slappna av på promenader eller i umgänge med andra hun dar utan måste hela tiden vara på helspänn, för just den här hunden kanske vill henne illa. Det finns betydligt bättre sätt att hjälpa en hund få tillbaks förtroendet och lära sig bli en hund igen. De metoderna innefattar bland annat counter conditioning, desensibili-sering och säkra möten med trevliga hundar.

Counter conditioning, på svenska ungefär tvärtemotinlärning är ett sätt att förändra hundens association och förväntan inför en viss situation. När hunden lär sig att koppla ihop till exempel mötet med andra hundar med belöning istället för obehag eller konflikt kommer hunden gradvis att ändra inställning och bli mer positivt inställd. Genom att hela tiden hålla sig på säkra avstånd, där hunden inte hinner börja reagera negativt genom att spänna sig, skälla eller göra utfall säkras

55

Hund & Människa

en nivå i taget. Arbetet kan då hela tiden gå framåt och avståndet och belöningsfrekven- sen (hur snabbt och ofta man måste belöna hunden) kan minska. I takt med hunden klarar ett övertygande antal hundmöten och situatio-ner på ett visst avstånd kan ekipaget komma närmare störningen och fortsätta arbetet med att ändra hundens association. Samtidigt som man förändrar hundens association arbetar man med hundens beteende. Man tränar bort utfallen, skällandet eller dragandet i koppel och istället belönar man att hunden är lugn, kanske tar ögonkontakt eller går fot. En annan komponent i den här typen av träning är de-sensibilisering, ett begrepp som står i motsats till flooding som beskrivits tidigare.

Desensibilisering är ett annat sätt att bota fobier, rädslor eller andra aversiva känslor. Genom att utsätta hunden för det den har problem med i så pass små doser att den inte får panik lär sig hunden att vara lugn trots att den kanske är lite obekväm i situationen. Man arbetar hela tiden på en nivå där hunden kan hantera det och göra rationella val och man avbryter innan stressen börjar påverka hun-den negativt och hindra inlärningen. Hunden vänjer sig gradvis vid situationer och i takt med att den får fler positiva erfarenheter lär den sig komma över sina rädslor. Ett exempel är att vänja en hund vid fyrverkerier genom en CD med inspelade smällare där man kan reglera intensitet och ljudstyrka på ett kontrol-lerat sätt. I Emilys fall hade det handlat om att vara med andra hundar. Genom att ge henne trygga, lugna möten med en hund i taget istäl-let för att leda in henne i en flock med femtio hundar ger man henne en ärlig chans att fak-tiskt klara av situationen.

Umgänget med hundarna sker i min mening bäst om hundarna får gå tillsammans, först på lagom långt avstånd så att ingen av hundarna hinner reagera negativt. När Emily är trygg på den här nivån minskar man avståndet och kan till slut gå bredvid varandra. Med en hund som har aggressionsproblem och är snabb med att bita är munkorg en väldigt bra idé (förutsatt att hunden trivs med den och är bekväm!) för att garantera säkerheten för den andra hunden.

Att slåss kan för vissa hundar säkert vara en belöning i sig självt och det kan hursomhelst bli en vinnande strategi för en hund med hundmötesproblem. Tränaren måste därför se till att hunden aldrig mer får tillfälle att slåss. När Emily kan umgås lugnt med en hund fort-sätter arbetet med nästa hund. Att arbeta bort hundaggression tar tid. Det måste få ta tid för det är ett problem som kan få förödande kon-sekvenser. Det finns i min mening inga snabba lösningar som minimerar risken för återfall, skador och bakslag lika mycket som en lugn, gradvis förbättring.

Fallet med Emily är väldigt talande för Cesars sätt att arbeta med den här typen av problem. Han tar bort symptomen på en hund som har problem med hundmöten och istället för att förbättra hennes relation till andra hundar be-straffar han henne för att hon är en hund som gör det den är född till och det gör henne po-tentiellt livsfarlig. När Cesar tar Emily till hund-centret säger speakerrösten med dramatisk röst ”Back at her home Emily used to be a ter-ror - now she’s about to be scared straight”. Och det är precis det han gör i det här avsnit-tet. Han utsätter Emily för så mycket obehag att hon stänger av. Anledningen till att det tar så pass lång tid tror jag kan bero på att hon är av en ras som inte ger upp i första taget.

Slutsats och sammanfattning”Jag tränar inte hundar - Jag rehabiliterar dem”Det som kännetecknar Cesar Millans arbets-sätt är att han ”inte tränar utan rehabiliterar” hundarna. Instruktörer lär hundarna ”sitt”, ”ligg” och “gå fot” men Cesar Millan säger att han sysslar med hundpsykologi, att han visar hundarna att vara hundar. Många av hundarna kan ingenting på signal innan Cesar kommer dit och när han är klar har de inte lärt sig något nytt. En stor del av problematiken kring hundarna som tas upp i Dog Whisperer är att de är oerhört otränade och Cesar för-söker heller inte lära dem något. För många avsnitt gäller att hundarna i princip inte har lärt sig något, varken innan programmet eller efter. Cesar talar ytterst sällan om för dem vad han vill att de ska göra utan bestraffar istäl-

56

Hund & Människa








let alla oönskade beteenden. Den här typen av träningsmetoder skapar en osäkerhet hos hundar och deras självförtroende tar stryk. De vet inte vad han vill att de ska göra, bara att de riskerar bestraffning om de försöker göra något. Detta är sämsta tänkbara situation om man sedan vill lära hunden någonting och få den att förstå vad man vill att den ska göra.

Jag har inte hört Cesar prata om positiv för-stärkning eller belöningsträning i något avsnitt men han skriver om det i sin bok. Där menar han att klickerträning fungerar bra när man ska lära hundar trick och till viss del vard- ags-lydnad, förutsatt att hunden är “välbalanserad och av låg- mellanenergi”. Han skriver vidare att klickerträningen måste ske i begränsad utsträckning och i kombination med disciplin och rättvis korrigering. Eftersom klickerträning är en operant träningsform och alltså byg-ger på att hunden tar initiativ och testar olika beteende för att se vilket som ger utdelning är det en stor nackdel om hundens vardag till

någon del består av bestraffningar. Även om bestraffningarna enligt ägaren är ”rättvisa” och kanske inte ens sker varje dag så hämmar de och försvårar den operanta inlärningen. Bestraffningar varar inte bara under de få sekunder de pågår utan dygnet runt. Oron att bli bestraffad finns där alltid, annars skulle bestraffningen förlora sin tänkta mening, som är att hunden ska undvika ett visst beteende. Bestraffningarna och rädslan för dem gör hun-den passiv och man tar ifrån den självkänslan att våga testa sig fram. En stor nackdel med att, som Cesar gör bestraffa istället för att inte träna hundarna och lära dem signaler för olika beteenden är att de inte vet vad man vill att de ska göra. De har inget alternativt beteende att ta till när de blir osäkra och kommer med största sannolikhet antingen a) göra ingen-ting alls och sedan b) när störningen blir för stor göra precis det beteende som de blivit bestraffade för, eftersom det är det beteendet de är motiverade för (av rädsla, jaktlust, zon-försvar eller liknande). Bestraffningen måste

57

Hund & Människa

då ta vid igen och så fortsätter våldsspiralen på samma sätt. Om man istället tränat in ett alternativt, önskvärt beteende så hade hunden kunnat erbjuda det för att få belöning, eller om man tränar med bestraffningar slippa undan bestraffningen. Ett alternativt beteende kan vara att gå fot när man ser en annan hund, att sitta ner när någon kommer fram för att hälsa eller ta ögonkontakt med ägaren när grannens barn kommer springande. Att lära hunden saker med positiv förstärkning är utvecklande och stärkande för både hunden och relationen mellan ägare och hund. Det ger hunden (och ägaren!) självförtroende, ett sätt att hantera vardagen och en vana av att lösa situationer ihop.

Har dåliga tränare och missförstådd trä-ningsfilosofi gett Cesar Millan fritt spel-rum?Cesar har invändningar mot att använda be-löningsbaserad träning och säger att den må fungera bra vid inlärning av nya trick och viss vardagslydnad men att det inte fungerar för att ändra på ett oönskat beteende. Mängder av hundpsykologer som arbetar med moderna träningsmetoder, och rehabiliterar hundar med allvarliga problem skulle inte hålla med. Klick-erträning, tvärtemotinlärning och desensibili-sering är idag viktiga redskap för att komma till rätta med vad Cesar kallar Red Zone-hun-dar. Cesar menar att hundarna är alldeles för mycket ur balans för att vara mottagliga för belöningsbaserad träning. Han tar upp ett ex-empel, där han förvisso har rätt, men där jag jag tycker att han inte förstått en väldigt viktig poäng. Cesar skriver i sin bok Ledarskap med Cesar:

Man kan kasta en stor saftig köttbit framför en hund i den röda zonen - en hund som utan vidare dödar andra hundar - den tittar inte ens åt den. Kan ni tänka er att man håller på med en klicker eller att man försöker kasta godis, samtidigt som man kämpar för livet för att få en sådan hund att låta bli att anfalla en män-niska eller en annan hund.

Jag håller helt med honom om att det inte förändrar hundens beteende i önskvärd rikt-

ning om man försöker kasta godis på den när beteendet gått så här långt. Hunden är inrik-tad på att försvara sig och då har man gått för snabbt fram, avståndet var för litet eller så var störningen för svår. Troligtvis händer ingenting med beteendet för att man kastar godis och det kommer inte vara lätt att locka hunden ur situationen med godis eftersom motivationen är helt fel. Hundar vill i besvär- liga hundmö-tessituationer öka avståndet till den andra hunden och då är det det som är belöningen. Det går utmärkt att arbeta med den här for-men av beteendeändring, att man låter hun-den slippa undan en störning när den gör ett önskvärt beteende (som att lukta på marken, vrida på huvudet, byta riktning eller ta ögon-kontakt). Det viktiga är att man ger hunden en rättvis chans att göra rätt.

Nyckeln till att använda klickerträning för att förändra den här typen av beteende är att man hela tiden lägger träningen på en nivå där hunden klarar av den, att man arbetar sub-threshold. Det innebär att man anpassar avståndet till störningen, graden av störning och motivationen till hundens dagsform så att hunden är tillräckligt lugn och motiverad för att fort- sätta erbjuda önskat beteende så att detta kan förstärkas. Om man däremot försätter sig själv och hunden i en situation som är för svår kommer hunden inte att kunna erbjuda önskat beteende. Då är det helt me-ningslöst att kasta godis på hunden. Det är tydligt att belöningsbaserad träning är väldigt missuppfattad och oavsett om det är avsiktligt eller ej så ger det bestraffningsbaserad träning en massa spelrum som jag tycker att den inte förtjänat.

Många tror att de som arbetar med positiv för-stärkning “ger hunden godis för att va snälla”, aldrig säger nej till sina hundar och låter dem bete sig precis hur de vill. Bestraffningsföre-språkarna gör sig lustiga över den andra sidan och slipper på så vis bevisa sina egna meto-ders effektivitet och försvara dess bieffekter. Jag tror att Cesars framgång till viss del varit möjlig för att det finns så få duktiga tränare som är bekväma nog att ta plats i offentlighe-ten och visa på de fantastiska träningsmöjlig-

58

Hund & Människa

heter som finns om man ser bortom dominans och bestraffningar. Metoderna är etiska, enkla, välbeprövade och vetenskapligt testade och tränarna finns där - de är bara inte på TV. Om en modern och säker hundträning visades på TV kunde man ersätta “Don’t try this at home” med “Please try this at home!”.

Är Cesar Millans metoder farliga?Cesar Millan har under åren fått stark kritik av fysioterapefter, veterinärer, etologer och hundtränare (en stor del finns samlade på websidan Beyond Cesar Millan) eftersom han använt metoder som de menar är skadliga för hundarna. Det är de upprepade rycken i kopplet, halsbandets placering högt upp bakom öronen, användandet av elhalsband och stackel som fått mest kritik. The American Humane Society krävde i september 2010 att tv-serien omedelbart stoppades eftersom de menar att metoderna är inhumana, omoderna och olämpliga. Listan på människor som stäl-ler sig kritiska till Cesars metoder har vuxit för varje säsong som programmet sänts.

Om man ser bortom Cesars beskrivning av vad koppelplaceringen är till för och studerar hundens anatomi så märker man att hundens nacke är som allra känsligast där han väljer att placera kopplet. Många av hundarna han arbetar med är av starka raser och de har ett muskulöst utseende med breda nackar och kraftiga käkar. De ser tåliga ut och utvecklar även sin muskulation ytterligare över nacken om de utsätts för upprepade koppelryck el-ler drar mycket i kopplet. När Cesar väljer att sätta kopplet uppe bakom öronen på hundar-na sätter han det på en plats där flera känsliga nerver sitter, en av dem är trigeminus. Tryck mot trigeminusnerven används i kinesisk tortyr och med tanke på att människors och hun-dars halsar har väldigt liknande anatomi är det inte en alldeles för vågad chansning att tryck mot nerven gör väldigt ont även på en hund. Halsbandet har fått stark kritik från medicinskt kunniga hundproffs världen över men säljs idag i många vanliga hundaffärer i Sverige. Upprepade koppelryck har en stor risk att per-manent skada hundarna och orsaka problem med nacke, strupe och rygg.

En effekt av Cesar konfrontativa arbetsmeto-der är att människor i hundarnas närhet riske-rar att bli bitna. Cesar själv blir biten i flera av de episoder jag har sett och det framkommer i The ultimate episode guide att producenter och kameramän blivit bitna vid flera tillfällen.

Hans sätt att tvinga samman hundar som inte är bekväma med varandra har i flera avsnitt resulterat i att hundarna börjat slåss (Emily, säsong 1, episod 11, samt Trinity säsong 4, episod 27).

Även ägarna själva blir bitna (avsnittet om Opie är ett exempel, säsong 1 episod 1) och med tanke på hur bestraffningar inte tar bort utan bara maskerar den underliggande proble-matiken är det ingen vågad gissning att flera av hundarna som rehabiliterats kommer bita igen. Cesar Millan menar själv att han aldrig skulle skada hundarna, att de ska behandlas med respekt och att han alltid använder mins-ta möjliga tryck för att korrigera ett beteende. Likväl innebär koppelrycken, elhalsbanden och alfarullningarna en reell skaderisk, inte bara för hundarna utan även för alla männis-kor som råkar vara i närheten. Skaderisken pågår inte bara när han är på hembesöket utan det kommer, förutsatt att ägarna följer hans råd fortsätta under hela hundens liv.Vem är nöjd med att allt är en kamp om mak-ten?

I Dog Whisper är upplägget väldigt ofta dra-matiskt och musik, speaker och storyline skapar en domedagskänsla där det är liv eller död. Allting handlar om att vinna eller för-svinna, i Cesars värld är det en ständig kamp om makten. Han definierar människor, hundar och situationer som bra eller dålig energi, som starka eller svaga. Ledarskap, rangordning och energier är tre begrepp som är väldigt svåra att definiera och vanliga hundägare har sällan en relation till dem. När så vaga be-grepp är avgörande för hundens utveckling får den som definierar begreppen väldigt stor makt och allt personen säger väger tungt.

Ägarna är dessutom ofta desperata när de söker Cesars hjälp som en sista utväg. Det är

59

www.hundisyd.se

I höst startar vi vår nionde instruktörsutbild-ning, kanske vill du bli en i gänget?

Målet med vår instruktörsutbildning är att ge en bred och gedigen kunskap som gör att du känner dig mogen att starta företag inom hundbranschen när utbildningen är avslutad. Vi utbildar inte konkurrenter utan kollegor som vill verka i samma anda, vilket gör att vi värnar om gemenskapen i gruppen såväl före som efter avslutad utbildning. Det bästa betyget på våra utbildningar är de elever vi examine-rar, därför är det av största vikt att våra elever håller den kvalitet vi eftersträvar efter avslutad utbildning. Våra elever är med andra ord vår kvalitetsmärkning.

Vi utbildar just nu vår åttonde grupp instruktö-rer och de eleverna är väldigt nöjda med den nya form som utbildningen har fått, vilket gör oss säkra på att den modellen är den vi vill fortsätta med. De nya delarna är att utbildningen leder till tre seperata diplom, hundinstruktör, hundin-struktör med klickerinriktning samt RallyMixin-struktör. Allt för att du som blivande instruktör

och företagare skall kunna erbjuda ett så brett kursutbud redan från start. Vi väljer att fokusera på positiv förstärkning, både vad gäller hundar och människor. Vi tror inte att bestraffning leder till några bestående resultat eller att hundägande är någon slags maktkamp. Vi värnar om en god relation och att det lönar sig att berömma och att det ger ett långsiktigt resultat.

Vi har valt att värna om små instruktörsgrupper eftersom vi vill värna om kvalitén. Antalet på vår utbildning är nu max 8 och i och med att vi förminskat gruppens storlek har vi också märkt att kvalitetén har blivit högre. Om du vill finns det även möjlighet att kom-plettera utbildningen med ytterligare tre helger och på det viset även kunna öppna eller arbeta på hunddagis/pensionat.

Nästa utbildningsstart:20-21 augusti 2011

Vill du bli hundinstruktör?

60

Hund & Människa

inte sällan de berättar att det är avlivning som gäller om inte Cesar kan hjälpa dem komma till rätta med problemet. Även om Cesar är väldigt charmig och trevlig mot människorna han möter så får han dem att inse att de inte duger, att de inte klarar av sina egna hundar. Han förklarar för dem att de är dåliga ledare och gör dem osäkra på allt vad de tidigare trott eller stått för. Många hundägare berättar i första presentationen att de inte vill använda stryphalsband, spruta vatten eller knappt säga till hunden för att det känns oschysst. En del ser hundarna som sina barn. Några minuter senare är de beredda att strypa dem och får lära sig hur hårt de ska rycka i stryplänken för att hunden ska reagera. Jag tror att despera-tionen och önskan att hjälpa sina hundar kan få människor att acceptera i stort sett vilka metoder som helst, bara en auktoritet säger att de fungerar.

Jag frågar mig hur många som vill ha det så här på riktigt. Vill folk kämpa om makten med sina hundar? Och hur många vill egentligen brottas på liv och död med sin hund eller strypa den tills den inte får luft? Väldigt få misstänker jag men det är ditåt det leder om man börjar bestraffa en hund med en väldigt stark motivation för ett oönskat beteende. Det som börjar med en mild bestraffning leder ofta till en våldsspiral där hårdare och hårdare bestraffning måste till för att hålla det oön-skade beteendet under kontroll. I samma takt som bestraffningarna blir hårdare normalise-ras också metoderna för den som bestraffar. Viktigt i normaliseringsprocessen är också att den som bestraffar får höra att det är nödvän-digt och att en auktoritet visar att det är en godkänd metod.

Trots att normaliseringsprocessen fungerar i en hel del människor tror jag det är få som känner sig bekväma med att bestraffa sina hundar. Jag tror det beror på att hundägandet för de allra flesta är en hobby, något de gör för att det är roligt. De vill att det ska vara roligt att ha hund eftersom det för dem är själva syftet med att ha hund. Det kan vissa gånger vara en utmanande uppgift att som instruktör få hundägare att överhuvudtaget träna med

hundarna, att belöna rätt och att vara kon-sekventa i sin uppfostran. Om de dessutom måste gå emot vad deras hjärta känner och göra saker mot hundarna som kanske inte känns helt riktigt så talar mycket för att de kommer göra ett dåligt jobb oavsett metod. Det är en farlig och ogrundad tanke att hundar skulle börja utveckla rädslor och aggression för att de tror att de bestämmer.

Cesars dominanshypotes gör rädslor, bristfäl-lig träning, besatthet och allvarlig förtroende-brist till en kamp om makten. Istället för att lära hundarna komma över sina problem och jobba tillsammans med sina människor sätter han dem emot varandra i ett viljornas krig utan vinnare.

Jag minns så tydligt när jag blev rekommen-derad att titta på Dog Whisperer 2006. Det var avsnittet om Opie som hade liknande problem som min egen omplaceringshund. Det var första gången jag såg programmet och jag minns än idag hur mycket det påverkade mig. Jag mådde dåligt för Opies och mattens skull och jag mådde dåligt för att jag själv kände mig så värdelös som inte fick ordning på min egen hund. Även om jag var kritisk till Ce-sars sätt när jag såg avsnittet köpte jag bitvis hans prat om brist på ledarskap. Jag började, trots att jag kände till min egen hunds jobbiga bakgrund, att grubbla över om det kanske var i ledarskapet det brast. Jag ställde inte upp på sättet han jobbade men tänkte för en stund att mitt ledarskap kanske inte dög, att jag inte var tillräckligt duktig för att hantera min hund. Cesar lyckades ju faktiskt få Opie att vara stilla i hundmöten och jag tänkte, även om det kändes fel att det var bättre än att hunden flip-pade ur. Jag kan så väl föreställa mig hur det måste kännas att vara en hundägare som får höra att man måste bli en bättre ledare.

Avslutande ordSammanfattningsvis konstaterar jag att det finns mycket relevans i det Cesar Millan säger. Han har fått mängder av amerikaner att börja motionera sina hundar och han har givit döds-dömda hundar en ny chans i livet. Han har fått människor att adoptera istället för att köpa

61

valpar från uppfödare i en värld där hundra- tusentals hundar dödas varje år och han har försökt få folk att engagera sig i sina hundar. Tyvärr har han också bidragit till att ta hund-träningen femtio år bakåt i tiden. Cesar Millan förespråkar ett sätt att se på och förhålla sig till hundar som inte har någon modern forsk-ning som stöd. Den dominanshypotes han lu-tar sig emot har motbevisats av flera etologer som studerat vilda vargar och förvildade hun-dar. Men det handlar inte bara om dominans, Cesar gör mer än att vilseleda sina tittare att de måste dominera sina fyrfota vänner för att få frid i huset. För folk som ser Dog Whisperer framstår det som att problem som hundarna dragits med i flera år går att lösa i ett koppel-knyck och att vissa hundar bara blir lugna om de tvingas till underkastelse. Det här har en förödande effekt på helt vanliga relationer och på hundar med väldigt vanliga problembete-ende eftersom människor är benägna att ta till sig saker de ser på TV. När deras hund skäller på andra hundar och de inte får någon annan vägledning än att rycka i kopplet eller lägga den på rygg så spelar det ingen roll att disclai-mern säger ”Don’t try this at home”.

Vidare är analyserna av hundarnas problem-bild väldigt bristfällig och många gånger ogrundad. Cesar Millan säger i sin bok att alla hundar som deltar i programmet är ve-terinärbesiktade men att han själv vill veta så lite som möjligt när han träffar dem första gången. Det är ytterst sällan han frågar om hundens bakgrund eller utgår ifrån de, många gånger uppenbara händelser som kan ha gjort hunden till den den är. Analysen består istäl-let i stort sett alltid i att hunden är dominant. Lösningen är förenklad och har många biverk-ningar men även om Cesars metoder skulle fungera som han vill anser jag att målet är allt annat än önskvärt. Jag vill inte ha en kuvad hund som inte vågar ta några initiativ i rädsla att bli bestraffad och som inte talar om för mig att den inte klarar av situationen.

Jag vill ha en livlig, lycklig och välbalanserad hund som har lärt sig att fungera i samhäl-let och trivs här. Jag vill ha en hund som vet att den kan lita på att jag beskyddar den och

ser till att lösa situationer som den inte klarar själv. Jag vill ha en hund som följer mig ge-nom svåra störningsmoment och lyssnar på mig men jag vill att den ska göra det för att den tjänar på det och för att den trivs med mig, inte för att den är rädd.

KällförteckningMillan / Peltier - Ledarskap med Cesar, • Natur & Kultur 2006 Milio / Peltier -The ultimate episode guide, • Fireside 2008 Whisperer säsong 1-7, National Geograp-• hic Channel 2004-2010Jensen, Per - Den missuppfattade domi-• nansen (artikel) Anders Hallgren - Alfasyndromet, ICA Bok-• förlag 2006 Anders Hallgren - Ryggproblem hos hund, • eget förlag 1994Anders Hallgren - Bedömning av farliga • hundar (artikel)Anders Hallgren - Farligt halsband (artikel), • Freddy Worm Christiansen - Hundars och vargars beteende, Tanke i tryck 2010Schilder/ van der Borg -Training dogs with • help of the shock collar: short and long term behavioural effects. (artikel) 2003 Duffya/ Hsub/ Serpella - Breed differences • in canine aggression (artikel 2008)RH Polsky - Can aggression be elicited th-• rough electronic pet containment systems. (artikel) 2000.

Rasmus Andersson är utbildad hundinstruktör på Hundens Utbildningsakademi och driver företaget R+ Hundskola i Malmö.

Hund & Människa

62

Jag har haft hund nästan hela mitt liv, minns det som, ja kanske inte som det var igår men jag minns tydligt den dagen jag fick min första hund. Det var för nästa 40 år sedan. Det kom ett samtal till fritids där min mor bad mig komma hem för det var någon som ville träffa mig. Inte långt därefter var jag hemma och i köket satt min mamma, hennes väninna med dotter och på golvet världens sötaste valp. Då hade jag ingen aning om att den lilla valpen var vår utan trodde helt enkelt att min mor hade ringt efter mig för att träffa hennes väninna, som jag tyckte väldigt mycket om och deras lilla valp. Det var först när min mor, valpen och jag var ensamma som jag förstod

att det var vår valp. Hennes namn var Tassa och hon var en boxer.

Nu nästa 40 år och ett antal hundar senare kan jag faktiskt säga att jag har haft hund nästan hela mitt liv. Men vad innebär det egentligen? Har man per automatik all den hundkunskap man behöver, vet man hur in-lärningen hos hund går till, förstår man hun-dens alla behov, har man kunskapen att träna hunden på det mest optimala sättet? Detta är bara ett par frågor som man kan ställa sig.

ValpkurserPå ”min” tid hade man inte tillgång till valp-kurser som man har idag. Då var det i stort

är HUNDVANA och HUNDKUNSKAP samma sak?Av Malvina Ravenklint

Träning & Beteende


63

Träning & Beteende

sätt bara till den lokala brukshundsklubben man kunde vända sig till. Fick man problem med sin hund ja, då var det bestraffning som gällde. Idag vet vi bättre. Bestraffning leder endast till en dålig relation mellan ägare och hund.

Som modern hundtränare, det vill säga att man som hundtränare använder sig av funge-rande vetenskapligt bevisade metoder får man ofta frågan om man aldrig någonsin får säga nej till sin hund, klart att man får och man får även vara bestämd. Ingen mår bra av att leva i en värld utan regler. Frågan är bara hur man lär hunden vad som är rätt eller fel.

I dagens läge kan man få hur mycket tips som helst genom att titta på TV. Där hittar vi både hundcoacher, hundtränare ja till och med en man som kan tala med hundar. Hur kritiska är vi när vi ser på dessa program. Hur noga tittar vi egentligen? Är det bara resultatet vi ser? Hur har inlärningen gått till? Jo oftast genom bestraffning alternativt korrigering som i mina ögon är samma sak. Får man se någon form

av träning där hunden själv får välja vad som är rätt eller fel? Svaret är nog nej. Mycket av detta beror på att vi så tydligt måste visa vem som är flockledare, vem som bestämmer, helt enkelt vi måste ha ett bra ledarskap. Har man inte det så kommer man aldrig få en lydig hund.

Ledarskap kontra lydnadLåt oss nu bena upp ledarskap och ordet lydig. Varför oroar vi oss så hela tiden för att vara tydliga med att ha ett bra ledarskap, vikten av att hela tiden visa att vi minsann är flocken ledare hemma? Detta behöver vi inte oroa oss för, vi är redan Gud för hunden. Det är vi som bestämmer vad, när och hur mycket hunden skall äta. Vi bestämmer när, med vem hunden får para sig. Om hanen i fråga inte egentligen vill para tiken, ja då hjälper vi till. Vi bestämmer även oftast när hunden bör bli kiss- och bajsnödig. Om den råkar göra inne som vuxen, ja då blir vi arga. Vi bestäm-mer vilken hundsport vi vill att den skall hålla på med. Kanske hunden som bara får träna


64

Träning & Beteende

agility hellre hållit på med bollvallning, sök och spår eller RallyMix® . Vi kan nog med säker-het fastställa att vi är ledarna och att det är vi som för ledarskapet hemma. Man kan inte bli mycket mer än en Gud, eller hur?

Vad menar man då med lydig? Den frågan har jag slängt ut i luften och svaren man får är of-tast, att hunden skall kunna sitt, ligg, komma på kommando, vara följsam, inte dra i koppel, kunna gå fot, listan kan göras hur lång som helst. Hur man når alla dessa mål är inte lika självklart.

SamarbeteFör mig är en lydig hund en hund som vill samarbeta. Om den inte vill detta så innebär

det enbart att jag inte gjort själva träningen tillräckligt rolig och givande för hunden. När man säger detta till gemene man så får man oftast frågan ” men det är ju du som bestämmer”. Men är det verkligen bara jag som skall få be-stämma? Både hund och människa är djur i grund och botten. Vi är artfränder och då vi inte talar samma språk kan det bli missförstånd eller så tolkar vi varandra olika. Alltså måste jag bli bättre på att förstå min hund och även låta min hund bestämma. Detta utan att få en ”olydig” hund.

Genom att hela tiden bestraffa hunden gör vi den till en tickande bomb som kan smälla av när som helst. Om vi däremot hjälper hunden att förstå vad

vi vill att den skall göra genom att visa vägen på ett generöst och humant sätt får vi hundar som mår bra och som inget hellre vill än göra oss glada.

Tänk efter, oavsett vilket humör vi än är på, oavsett hur mycket bannor vi gett vår hund älskar den oss villkorslöst.

Hunden är för snällVi skall nog vara väldigt tacksamma över hur snäll hunden egentligen är. När man tittar på tv så undrar man ibland om hunden är mentalt handikappad på något sätt eftersom den står ut med så mycket dumheter, slag och ryck i kopplet.

65

Träning & Beteende

Man får inte glömma att vi som oftast utsät-ter våra hundar för hunden onaturliga saker. Den SKA kunna umgås med andra hundar, den SKA kunna hålla sig på tomten och inte jaga katten som springer förbi utanför, den SKA kunna gå fint i koppel, den SKA kunna vara med barn oavsett hur barnen hanterar hunden, den SKA låta bli att äta kattbajset i trädgården, den SKA kunna låta bli att gräva i rabatten, återigen bara för att nämna ett par saker som hunden bara SKA kunna göra. Har vi då som hundägare inga SKA som vi måste göra? Jo det har vi, vi SKA lära oss vad det innebär att ha hund innan vi skaffar en. Vi SKA läsa på om hundar, vi SKA vara villiga att lära oss hur hunden och dess inlärning fungerar för inlärning SKA inte ske genom bestraffning. Så med gott samveta kan jag nog säga att jag har hundvana men det vore en lögn om jag sa att jag kan allt om hund, detta till trots att jag är utbildad hundinstruktör, hundpsykolog,

hundfysioterapeut, ja listan kan göras ännu längre. Ändå har jag hela tiden mer att lära och känner mig även både villig och motive-rad att lära mig mer. Inte bara för min skull utan även för mina hundars välmående.








66

Hundens Värld tackar:

Sponsorer:Kakadu Traders

Annonsörer:Kakadu TradersCevaHundliganRallyMix.seHundmedborgartestetSirius hundkonsulterHundens Utbildningsakademi

Privata sponsorer som stödjer tidningen:Ingen i detta nummer

Företag som stödjer tidningen:Ingen i detta nummer

Skribenter: Titta BenjaminssonRasmus AnderssonYve AlkebornKim Molina RiveraNatasja RavenklintMalvina Ravenklint

Fotografer:Jonas MårtenssonMikael HedmanBols kennelnixxphotographyNatasja Ravenklint

Nästa nummer:Utkommer i slutet

av april

Documents

Hundens Varld nr 3