Hundar i vård och omsorg - svf.sesvf.se/Documents/Annonser/hundar i vård o omsorg - webb.pdf · HUNDAR I VÅRD OCH OMSORG – VÄGLEDNING TILL PRAKTISKT ARBETE 3 Ett stort antal

Hundar i vård och omsorgVägledning till praktiskt arbete

FOTO

: JO

HA

NN

E B

JØR

SETH

Supplement 32 fi:Layout 1 15-02-10 07.26 Sida 1

2 H U N D A R I V Å R D O C H O M S O R G – V Ä G L E D N I N G T I L L P R A K T I S K T A R B E T E

Du får gärna citera denna skrift om du uppger källan, exempelvis i utbildningsmaterial, men du får inteanvända texterna i kommersiella sammanhang. De bakomstående organisationerna har ensamrätt attbestämma hur detta verk får användas, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärligaverk (upphovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upp hovsrätten, och dumåste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem.

Utgivare: Sveriges Veterinärförbund

ISBN 978-91-637-7698-4

Publicerad i februari 2015


H U N D A R I V Å R D O C H O M S O R G – V Ä G L E D N I N G T I L L P R A K T I S K T A R B E T E 3

Ett stort antal studier visar att hundar har många positiva effekter på välbefinnande och tillfrisknandehos patienter i vård och omsorg. Som med alla behandlingsformer måste även hundterapi utföras påett väl planerat och seriöst sätt för att få avsedd effekt. Såväl patienter, anhöriga och personal somhundar måste förberedas och hanteras så att positiva resultat uppnås och risker minimeras.

Socialstyrelsen i samverkan med Arbetsmiljöverket, Jordbruksverket, Statens veteri närmedicinskaanstalt och Folkhälsomyndigheten gav hösten 2014 ut en vägledning till gällande författningar närhundar används inom vård och omsorg1.

För att ytterligare hjälpa vårdgivarna har i detta dokument flera intresseorganisationer och expert-organ gått samman och utarbetat en vägledning om viktiga delar av det praktiska arbetet kring hundari vården. Tanken är att dokumentet ska vara ett komplement till myndigheternas författningssamman-ställning. Vägledningen är medvetet kortfattat skriven och kan inte ses som en fullständig kunskaps-källa inom området. I kapitlet om smitta och smittspridning har gruppen inhämtat synpunkter frånsåväl intresseorganisationer som vetenskapliga experter inom området, och formulerat en egenrekommendation som är praktiskt genomförbar. Trots de brister som kan finnas är vår förhoppningatt denna vägledning ska användas som en första introduktion och ett stöd för de vårdgivare som villbörja använda hundar i sin verksamhet.

Målsättningen är att dokumentet ska uppdateras regelbundet.

Johan Beck-Friis, Sveriges Veterinärförbund Ulf Brändström, Astma- och Allergiförbundet Ann Edner, Svenska Barnläkarföreningen Sara Karlberg, Svenska Terapihundskolan Anders Lindfors, Svenska LäkaresällskapetÅsa Melhus, Uppsala universitet Jan Rehn, Kommunal

Förord

1 Socialstyrelsen. Hundar i vård och omsorg – Vägledning till gällande regelverk. Rapport, september 2014.



Allergen Är normalt förekommande ämnen (i allmänhet proteiner), t ex hos hundar, som kan skapa allergisk känslighet (sensibilisering) hos allergibenägna individer och därefter vid exponering ge upphov till inflammatoriska reak-tioner (allergiska symtom) hos de personer som utvecklat allergi, t ex mot ett eller flera olika hundallergen.

EHEC/VTEC Tarmbakterier (E coli) som kan orsaka svår diarrésjukdom. Läs mer på Folkhälsomyndighetens, Smittskyddsläkarföreningens respektive Statens veterinärmedicinska anstalts webbplatser.

ESBL Tarmbakterier som kan bilda speciella enzymer, s k extended spectrum beta- lactamases, som ger bakterierna en bred resistens mot antibiotika. Läs mer på Folkhälsomyndighetens och Smittskyddsläkarföreningens webbplatser.

Hund i vård och omsorg En typ av tjänstehund som används inom vård och omsorg och som arbetar med flera olika patienter. Det finns olika benämningar, exempelvis vårdhundeller terapihund.

MRSA Meticillinresistenta Staphylococcus aureus, hudbakterier som är resistenta mot den typ av antibiotikum som är förstahandsval vid behandling av infektioner orsakade av S aureus. Läs mer på Folkhälsomyndighetens, Smittskydds läkarföreningens och Socialstyrelsens webbplatser.

MRSP Meticillinresistent Staphylococcus pseudintermedius, hundens motsvarighet till MRSA. Läs mer på www.sva.se.

Patient Såväl patienter inom hälso- och sjukvården som brukare inom socialtjänsten omnämns som patienter i detta dokument. Med brukare avses alla som får individuellt behovsprövade insatser från socialtjänsten, även när det gäller funktionshindersområdet och frågor som regleras i lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS).

Vektor En vektor sprider smitta mellan arter och/eller individer. Vanligen menas leddjur som insekter, spindeldjur, mångfotingar och kräftdjur, men även fåglar och däggdjur kan fungera som vektorer, dvs vara bärare som överför ett smittämne till människa, djur eller växt.

Vårdgivare Den som bedriver sådan verksamhet som omfattas av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete.

Zoonos Infektion som kan överföras mellan djur och människa, antingen genom direktkontakt eller indirekt via livsmedel, miljö (t ex vatten och jord) eller via vektorer som myggor och fästingar.

Termer och begrepp



Innehåll

Förord 3

Termer och begrepp 6

Sammanfattning 7

Planering av verksamheten 8

Allergi 9

Bakgrund 9

Allergiaspekter på hund i vården 9

Smitta och smittspridning 12

Zoonoser – smittor från djur till människor 13

Humanoser – smittor från människor till djur 13

Friska hundar 14

Patientens hälsa 14

Fysiska skador 15

Skador på människa 15

Skador på hund 15

Hundrädsla 16

Hundens hälsa och mentala välbefinnande 17

Glöm inte försäkringar 19

Djurförsäkringar 19

Ansvar och sjukdom 19

Försäkring på utrustningen 19

Forskningsläget 20





Hundar i vård och omsorg har i omfattande inter- nationell vetenskaplig litteratur visats kunna geåtskilliga positiva terapeutiska effekter på patientermed såväl fysiska som psykiska åkommor. Lik- som med all annan behandlingsverksamhet är detdock viktigt att hundterapin utförs på rätt sätt, förlämpliga patienter med rätt indikationer och så attvare sig personal, anhöriga eller hundar tar skada.

Detta vägledningsdokument presenterar hurhundterapi bör planeras liksom hur den börgenom föras för att verksamheten ska vara säkeroch effektiv. Dokumentation, journalföring, allergi anpassning, skydd mot smitta och smitt sprid-ning, hur man undviker fysiska skador, hantering

av hundrädsla, djurhälsa och djurskydd för hun-den, försäkringsaspekten och något om forsk-ningsläget nationellt såväl som internationelltsammanfattas.

Författarna är överens om att beslut om hund-närvaro ska grundas på ett dokumenterat stöd förterapeutiska effekter av en insats av en för inomvård och omsorg utbildad hund med hundförare.Detta kan gälla t ex förbättrad livskvalitet, ett förbättrat sjukdomstillstånd, effektivare rehabili-tering eller en avgörande lindring av vad ett sjuk-domstillstånd orsakar. Hundterapin ska vägas moteventuella betydelsefulla risker och andra bi -effekter av ett sådant beslut.

Hundar i vård och omsorg har visats kunna ge åtskilliga positiva terapeutiska effekter på patienter med såvälfysiska som psykiska åkommor.

FOTO

: JO

HA

NN

E B

JØR

SETH

Sammanfattning


När en vårdverksamhet börjar använda hundarska det ske med hänsyn till de regler som finnsoch de boendes individuella behov. Många män-niskor upplever det som positivt att ha kontaktmed hundar. Mest erfarenhet har man för när -varande från äldreomsorgen, men allt mer datakommer även från andra vård- och omsorgsverk-samheter där hundar framgångsrikt medverkar iolika former av träningsmoment.

Vårdsyftet med att använda hund måste varatydligt och verksamheten måste bedrivas enligten fastställd plan. För att insatser med hund skaske både på ett säkert sätt och med god kvalitet ärdet viktigt att hunden är psykiskt stabil och harför uppgiften lämpliga egenskaper. Det är ocksåviktigt att både hund och hundförare har genom-gått utbildning, är samspelta och fungerar bratillsammans.

Det förberedande arbetet bör innefatta samtalmed den/de patienter som är tänkta att ta del avhundterapin. Har patienten haft djur tidigare ellerinte, vill han/hon över huvud taget komma i kon-takt med ett djur? Vårdgivarna bör utifrån patien-

tens sjukdomshistoria formulera behandlingsmålför att kunna angripa specifika problem. Det kanunderlätta att upprätta ett faktaformulär i börjanav djurterapin där förutsättningar och målsätt-ningar sammanställs.

Vidare bör informationssamtal genomförasmed berörda läkare, vårdare och andra terapeut-grupper, liksom med patientens anhöriga. Allainblandade måste vara införstådda med hundensmedverkan i vården. Verksamheten måste ocksåanpassas så att hänsyn tas t ex till personer medallergiska besvär eller hundrädsla (se kommandeavsnitt).

I individuellt riktade hundterapiinsatser börverksamheten journalföras. Framgångar och miss-lyckanden ska då dokumenteras. Dokumentatio-nen bör vara skriftlig och eventuellt kompletteradmed fotomaterial, för att kunna fungera somgrund för en utvärdering av terapin. Vid använd-ning av hund som stimulans till grupper av patienter kan det räcka att företeelser av särskildbetydelse för verksamheten dokumenteras avvårdgivaren.

Planering av verksamheten




BakgrundAllergiska symtom som utlöses på grund av päls-djur orsakas av allergener som finns hos eller fri-görs från djuren och på så sätt kan spridas ochsedan lagras i omgivningen. Dessa allergenerkan, hos individer med anlag för att utvecklaallergi, ge upphov till en allergisk sensibilisering.Det innebär att förnyad exponering för pälsdjurkan ge upphov till besvär på grund av inflamma-toriska reaktioner i hud (utslag, klåda), ögon(allergisk ögoninflammation), näsa (allergisksnuva, nästäppa) och nedre luftvägar (astma, and- ningsbesvär), dvs ge allergiska symtom. Sådansensibilisering kan ske mot pälsdjur även via in -direkt exponering mot deponerat allergen (1–3, 6).

Utveckling av allergi förutsätter att en uppre-pad exponering skett, oftast under en längre tid.Hos en redan allergisk individ ökar risken förkraftigare symtom ju mer exponering denneutsätts för (5).

Den klart vanligaste orsaken till allergiskasymtom året runt (sk perenn allergi) i Sverige ärallergi mot hund och katt. 15–20 procent av allavuxna i Sverige rapporterar att de får allergiskabesvär av pälsdjur (8). Minst hälften av dessaanger allergiska besvär mot hund. Liknande frekvens rapporteras för barn/ungdomar i skol -åldern.

Från hund kommer flera olika allergen frånyttersta hudlagret (finns i stöv), från saliven,samt i någon mån i urinen och kan ge upphov tillallergiska symtom. Dock är hundens allergennågot mindre flyktigt/luftburet än kattens. Sam-mansättningen av allergen hos olika hundraserkan variera i högre grad än den hos katter. Hosalla hundraser produceras dock allergen som kange upphov till allergiska symtom, dvs några”allergifria” hundar finns inte (7). Däremot kanmängden allergen som sprids variera beroende på

hundens ras, antalet djur och möjligen dess/derasålder, vilket kan påverka allergendosen som manutsätts för. Denna dos påverkas även i hög grad avden aktuella miljön, t ex förekomst av textilier,mattor, stoppade möbler m m liksom av lokalersventilation, rörelse i miljön och ”städbarhet”,förutom hur länge en känslig individ vistas där.

Allergi mot pälsdjur (deras allergen) kan alltsåorsaka astma, snuva/nästäppa (rinit) och ögonin-flammation (konjunktivit). Direktkontakt mellanhud och pälsdjursallergen kan orsaka hudreaktio-ner, t ex nässelutslag/urtikaria. De flesta personermed pälsdjursallergi får symtom snabbt, inomminuter/timme. En så kallad senreaktion kansedan ge ökade symtom (t ex astmaanfall) efterflera timmar, som alltså kan komma långt efterdet att exponeringen upphört (4). För de mestkänsliga riskerar reaktionen att bli svårast.

Pälsdjursallergen är svåra att sanera bort närde lagras i en inomhusmiljö, även om djur intelängre finns där, och kan finnas kvar i flera år omän i reducerad mängd.

Allergiaspekter på hund i vårdenBehovet av hunds närvaro i vård och omsorg skaalltid noggrant övervägas avseende för- ochnackdelar.

Beslut om hundnärvaro ska grundas på ettdokumenterat stöd för terapeutiska effekter av eninsats av utbildad hund och hundförare inomvård och omsorg. Detta kan gälla t ex förbättradlivskvalitet, ett förbättrat sjukdomstillstånd elleren avgörande lindring av vad ett sjukdomstill-stånd orsakar och ska vägas mot eventuella be -tydelsefulla allergirisker (och andra bieffekter)av ett sådant beslut.

Där akutsjukvård bedrivs, t ex vid akutsjukhusoch vårdcentraler, bör särskild restriktivitet till-lämpas när det gäller hundterapi. Risken för akut

Allergi



påverkan av allergikers tillstånd är störst där ochoförutsedda effekter är svårast att bedöma.• I de fall där en insats med hund av behand -lande läkare bedöms vara av stor medicinsk viktbör ett beslut fattas som en ordinerad åtgärd. Dess-förinnan bör en riskbedömning av eventuellanackdelar (kort- och långsiktiga) för andra vård-tagare samt personal vägas mot den förväntadepositiva effekten. • En utvärdering av nytta/skada bör göras eftervarje sådan beslutad insats.

Beslut att införa hund i andra sammanhangkan vara mer indicerat inom vissa vård-/om sorgs- former som t ex demensvård, strokeavdelningar,psykiatriska kliniker med långtidsinlagda patien-ter, där barn behandlas lång tid efter trauma, svårkronisk sjukdom, funktionshinder eller psykiskstörning eller där patienter vårdas i livets slut -skede/hospice. I dessa fall bör följande förutsätt-ningar vara uppfyllda:• Införandet ska vara planerat och föregås av enriskanalys så att inte patienter, personal elleranhöriga med medelsvår till svår allergi drabbasav ökade symtom.• Om en prövning talar för huvudsaklig nytta avett införande där vårdtagare bor eller är inlagdaska detta planeras så att risken för allergisymtomminimeras. Det innebär att miljön ska ha en lätt-städad inredning samt att särskilda rutiner förstädning och tvätt tillämpas. Information/utbild-ning ska ges med syfte att reducera allergenhaltermaximalt. Begräsningar för var hund och hund-förare får vistas ska gälla och tydligt markeras.Information ska lämnas till vårdtagare, personal,och anhöriga om var och när hunden vistas. Vidbehov kan kvarvarande allergenhalt bedömas medhjälp av så kallad dammanalys av hundallergen.

I de fall där hundar kan tänkas förekomma mer

regelbundet, t ex äldreboende, visst demensboendeeller behandlingshem, bör följande beaktas:• Det måste alltid inom kommunen finnas enmajoritet djurfria alternativ att erbjuda för atthund i vård och omsorg ska kunna införas. Alter-nativet kan därför vara svårast att införa i mindrekommuner, med färre enheter, utan att valfri -heten för patienter med pälsdjursallergi begrän-sas avsevärt. Detta kan ha stor betydelse även förpersonal och anhöriga eller andra besökare medpälsdjursallergi.

Referenser1. Almqvist C, Wickman M, Perfetti L et al.

Worsening of asthma in children allergic to cats,after indirect exposure to cat at school. Am JRespir Crit Care Med, 2001, 163, 694–698.

2. Chinn S, Heinrich J, Anto JM et al. Bronchialresponsiveness in atopic adults increases withexposure to cat allergen. Am J Respir Crit CareMed, 2007, 176, 20–26.

3. Egmar AC, Almqvist C, Emenius G et al. Depo -sition of cat (Fel d 1), dog (Can f 1), and horseallergen over time in public environments – a model of dispersion. Allergy, 1998, 53,957–961.

4. Galli SJ, Tsai M & Piliponsky MA. The develop-ment of allergic inflammation. Nature, 2008, 454, 445–454.

5. Langley SJ, Goldthorpe S, Craven M et al. Exposure and sensitisation to indoor allergens:association with lung function, bronchial reactivity and exhaled nitric oxide measures in asthma. J Allergy Clin Immunol, 2003, 112,362–368.

6. Ritz BR, Hoelscher B, Frye C et al. Allergic sensi -tisation owing to ”second hand” cat exposure in the school environment. Allergy, 2002, 57,357–361.

7. Shah R & Grammer LC. An overview of aller-gens. Allergy Asthma Proceed, 2012, 33, 2–5.

8. Socialstyrelsen. Nationella miljöhälsoenkäten – NMHE, 2007.



Beslut att införa hund kan vara mer indicerat inom vissa vård-/omsorgsformer som t ex där barn behandlaslång tid efter trauma.

FOTO

: A

NN

ED

NER


I Sverige finns det idag ca 800 000 hundar, varfördet bland både personal och patienter säkerligenfinns hundägare. Hundägare är inte över repre-sen terade i infektionsstatistiken, och trots ett rela-tivt högt hundantal finns mycket få svenska rap-porter som beskriver trolig eller konstateradsmitta från hund till människa.

Ledar- och servicehundar har länge kunnat sesi olika patientsammanhang, medan vård-/terapi-hundar är ett nyare fenomen inom vård ochomsorg. Den nära kontakt som vård-/terapihun-dar har med patienter gör att eventuella smittris-

ker måste beaktas och minimeras. För att säker- ställa detta behöver smittförebyggande rutinerutarbetas lokalt med hjälp av vårdhygieniskexpertis, infektionsläkare och veterinär. Ingårbarn i arbetet med vård-/terapihund är det en godidé att engagera även barnläkare. Man bör se tillatt kännedomen om gällande lagstiftning är godoch att det finns kommunikationskanaler etable-rade mellan utbildad vård-/terapihundförare,verk samhetschef, smittskyddsläkare och veteri-när, innan man kör igång verksamhet med hund ivård och omsorg.

Smitta och smittspridning


I vissa fall bör hunden vara kopplad av säkerhets- och hygienskäl.

FOTO

: A

NN

ED

NER



Zoonoser – smittor från djur till människor Människan är den farligaste och vanligaste smitt-källan till infektioner inom humanmedicinen.Ibland händer det dock att hundar överför en delav sina mikroorganismer till människor. Dettasker huvudsakligen genom direkt eller indirektkontaktsmitta.

Till de hundinfektioner som har en högre dig-nitet hör rabies, brucellos, leishmanios, leptospi-ros och vissa infektioner med inälvsmaskar (t exhundens hakmask och dvärgbandbask). Ingen avdessa infektioner förekommer normalt i Sverige.De gånger de har rapporterats har det rört sig omimportfall. I och med att en del av dessa infek-tioner kan vara symtomfattiga och att följsamhe-ten till gällande lagstiftning vid ut- och införselav hundar inte alltid är optimal (3), bör en vård-/terapihund inte vara importerad eller resa utanförNorden så länge den arbetar inom vård ochomsorg.

Förutom importerade hundsmittor finns detäven inhemska. Till de senare hör Salmonella,Staphylococcus pseudintermedius med eller utanmeticillinresistens, dermatofyten Microsporumcanis, hundens spolmask, rävskabb och sedan2010 även rävens dvärgbandmask. Om hundarsprider Giardia är omtvistat, då det främst ärgenotyper specifika för hund som hittats vidundersökningar. Risker associerade med nämndapatogener kan minskas genom att utesluta rå -foder, otillräckligt upphettade livsmedel ochfågelkontakt, kontinuerligt kontrollera hundenshud och kontakta veterinär vid hudproblem samtfölja avmaskningsrutiner.

En del bakterier (Pasteurella spp, Eikinellacorrodens, Neisseria weaveri och Weeksella zoo-helcum) överförs vid bett och kan ge upphov tillsvårare infektioner, medan det kan räcka med enslick för S pseudintermedius/aureus och Capno-cytophaga spp (2, 6, 8). Stelkramp finns beskri-vet i samband med djupare bett, men det tillhörde verkliga ovanligheterna. Då en hund ska vara

utbildad och i test ha uppvisat den nödvändigapsykiska stabiliteten för sitt uppdrag, bör riskenför bett vara liten. Hunden ska vara tränad på ettsätt så att slickande undviks. I vissa fall bör hun-den vara kopplad av säkerhets- och hygienskäl.Skulle hunden uppvisa ett aggressivt eller aso -cialt beteende ska den utgå ur verksamheten. Ioch med att olyckan kan vara framme trots allaförebyggande åtgärder ska såväl hund som hund-förare vara försäkrade.

Humanoser – smittor från människor till djur Förutom att sprida sina egna mikroorganismer,kan hundar utgöra vektorer eller bli bärare förinom humanmedicinen viktiga patogener somClostridium difficile, meticillinresistent S aureusoch ESBL-producerande tarmbakterier (5, 7).

Koloniseringsfrekvensen av multiresistentabakterier hos hund speglar vanligtvis den humanabärarskapsfrekvensen samt kontaminationsgra-den i humana livsmiljöer (5). I Sverige är bärar-skapsfrekvensen av multiresistenta bakterierbland både friska och sjuka människor generelltlåg. Hos hundar är den ännu lägre (9). För att detska fortsätta att vara så ska aldrig en vård-/terapi -hund släppas in på avdelningar med pågåendeutbrott, oberoende av agens. Med god hand hygien,adekvata, dagliga städrutiner, eliminerat hund-slickande och inget råfoder/matande/hundgodis -ätande (7, 10), kan riskerna med många agensytterligare hållas nere.

Ett specialfall av humanos är tuberkulosen.Hundar kan infekteras av Mycobacterium tuber-culosis och Mycobacterium bovis även om det ärovanligt. Vård-/terapihundar ska därför aldrig vis-tas där det finns människor med misstänkt ellerkonstaterad smittsam tuberkulos. Prognosen vidhundtuberkulos är mycket dålig och innan hun-den avlivas kan den sprida smittan (1). Tuberku-losen är utrotad bland svenska livsmedelsdjur,varför källan kan vara människor om utlandsre-sor eller importerat foder saknas i sjukhistorien


(4). I Sverige har inte något hundfall rapporteratspå många år, men i Danmark förekom det ett fallunder första halvåret av 2014. Denna hund hadeimporterats från Grekland.

Friska hundar Med en frisk och välmående hund minskar ris-kerna för både infektioner och bärarskap av zoo-notiska mikroorganismer och humanpatogener.Därför är det viktigt att hunden är vaccinerad ochavmaskad enligt gällande rekommendationersamt går på årliga kontroller hos legitimeradveterinär (se även avsnittet Hundens hälsa ochmentala välbefinnande). Tänder, klor och pälsmåste skötas regelbundet och hunden ska vara frifrån ektoparasiter (loppor, fästingar) samt hud-problem vid arbete. Hundföraren ansvarar för atten yttre inspektion har gjorts av hunden innanden får tillträde till ett boende eller sjukhus. Dåkraftigt fällande hundar kan utgöra ett problembör raser väljas där pälsfällningen är begränsad.

Vid tecken på infektiös sjukdom (kräkningar,diarré, rinnande ögon/nos, uppenbar klåda, hud-problem, flytningar etc) får hunden inte tas in påsjukhus eller boenden. För att återgå i tjänstmåste hunden vara antibiotikafri och friskförkla-rad av veterinär.

Patientens hälsa Vid all användning av hund inom vård ochomsorg bör en läkarordination föreligga. I sam-band med ordinationen gör läkaren en risk be -dömning där hänsyn tas till bland annat patien tensallmänna och mentala status, infektions-/bärar-status, infektionsförsvar, medicinering, följsam-het till regler etc.

Om föraren inte är vårdpersonal bör han ellerhon genomgå vårdhygienisk utbildning. Social -styrelsens föreskrifter om klädsel och basalahygienrutiner ska följas. Vidare ska vård-/terapi-hunden och dess förare arbeta på ett sådant sättatt de inte innebär eller utsätts för någon ökadinfektionsrisk. Det bör därför sättas upp lokalaregler för var vård-/terapihunden får och inte får

vistas, vilka städrutiner som ska gälla där vård-/terapihunden arbetar, vilken desinfektion someventuellt ska användas och var. För att smitt -förebyggande åtgärder ska vara relevanta är detbra om man genomgående har ett One Health-perspektiv och involverar en veterinär.

Referenser1. Botelho A, Perdigão J, Canto A et al. Pre-

multidrug-resistant Mycobacterium tuberculosisBeijing strain associated with disseminatedtuberculosis in a pet dog. J Clin Microbiol, 2014,52, 354–356.

2. Brook I. Management of human and animalbite wound infection: an overview. Curr InfectDis Rep, 2009,11, 389–395.

3. Davidson RK & Robertson LJ. European pet travel: misleading information from veteri nariansand government agencies. Zoonoses PublicHealth, 2012, 59, 575–83.

4. Erwin PC, Bemis DA, Mawby DI et al. Mycobac-terium tuberculosis transmission from human tocanine. Emerg Infect Dis, 2004, 10, 2258–2260.

5. Ewers C, Bethe A, Semmler T et al. Extended-spectrum beta-lactamase-producing andAmpC-producing Escherichia coli from livestockand companion animals, and their putativeimpact on public health: a global perspective.Clin Microbiol Infect, 2012, 18, 646–655.

6. Griego RD, Rosen T, Orengo IF & Wolf JE. Dog,cat, and human bites: a review. J Am AcadDermatol, 1995, 33, 1019–1029.

7. Lefebvre SL, Reid-Smith RJ, Waltner-Toews D &Weese JS. Incidence of acquisition of methi -cillin-resistant Staphylococcus aureus, Clostri -dium difficile, and other health-care-associatedpathogens by dogs that participate in animal-assisted interventions. J Am Vet Med Assoc,2009, 234, 1404–1417.

8. Oehler RL, Velez AP, Mizrachi M, Lamarche J & Gompf S. Bite-related and septic syndromescaused by cats and dogs. Lancet Infect Dis,2009, 9, 439–447.

9. SWEDRES-SVARM 2013. Use of antimicrobialsand occurrence of antimicrobials in Sweden.Solna/Uppsala, 2014.

10. Weber DJ, Rutala WA, Miller MB, Huslage K &Sickbert-Bennett E. Role of hospital surfaces in the transmission of emerging health care-associated pathogens: norovirus, Clostridiumdifficile, and Acinetobacter species. Am JInfect Control, 2010, 38, 5, Suppl 1, 25–33.




Skador på människa Det kan finnas tillfällen då hunden oavsiktligtkan utsätta patienter i hundterapi för fysisk skada.Hundföraren har yttersta ansvaret för att dettainte händer. Kroppskontroll och impulskontrollär viktiga delar i hundens träning. Exempel påkänsliga situationer är:

– När en hund tar emot godis och kommer åtpatientens hand med en tand. Det kan upplevassom ett bett även om det i realiteten kan bero påatt hunden hade svårt att komma åt godiset. Alltätbart som patienten ger ska ges under uppsikt avhundföraren. Ibland tror patienter att hundensgodis är något de kan äta själva.

– När en hund kommer åt med en klo mot skör

hud. Det är viktigt att man tränar hunden att ald-rig krafsa.

– När en tung hund trampar fel.– När en hund står olämpligt till och kan or -

saka att patienter faller.Beträffande aktuell lagstiftning och regler

kring övriga arbetsmiljöaspekter hänvisas tillSocialstyrelsens dokument ”Hundar i vård ochomsorg – Vägledning till gällande regelverk”från 2014.

Skador på hund Det är direkt olämpligt att ta med sig en valp ivårdmiljöer. Förberedelse och träning inför attarbeta med en hund i vård och omsorg ska ske

Fysiska skador

Föraren bör träna in en rutin att alltid lyfta upp eller ned hunden från olika platser.

FOTO

: SA

RA

KA

RLB

ERG



Personer som lider av hundrädsla kan uppträdastelt och för hunden uppvisa ett onormalt kropps-språk. En del hundar kan också reagera på män-niskor som bär kläder som täcker personens munoch näsa. Det är viktigt att vara medveten om atthunden blir osäker av detta och att hundteametvisar respekt för personer som lider av hundrädsla.

Vårdgivaren bör alltid på förhand utreda omdet finns någon på arbetsplatsen som är hund-rädd eller på annat sätt är negativt inställd till

hundar. Man bör utarbeta regler för var hund-verksamheten ska bedrivas och på vilket sätt akti-viteten ska utföras. Det är viktigt att hundräddapersoner inte behöver möta hunden. Hundteametska aldrig utge sig för att kunna bota hundrädsla.

Tydliga riktlinjer och överenskommelser omhur och när hundverksamheten sker ska finnasdokumenterade hos vårdgivaren, för allas känne -dom.

Hundrädsla

med vuxna djur under kontrollerade former.Alla hundteam bör använda sig av säkerhets-

halsband, som är konstruerade så att de med enenkel knäppning kan frigöras omedelbart om enpatient skulle hålla fast hunden.

Hundföraren måste vara förberedd och före-bygga situationer som kan innebära:

– Tvångskramar, dvs fasthållande kram kringhunden.

– Att en patient sparkar hunden i sitt sökandeefter kontakt med den.

– Att hunden blir dragen i svansen. Om patien -ten klappar hunden på ryggen kan det hos vissapatienter uppstå en vilja att dra i svansen.

– Klämskador i hiss, vid rullator, rullstol, per-mobil, säng etc.

– Att hunden får i sig kemikalier eller medici-ner. Ibland har vårdgivare preparerat mat medmediciner och ofta vill patien ten ge hunden mat.

Olika storlekar på hundar i arbete kan med föraolika risker. Den mindre hunden kan skadas vidhårda klappar/kramar. Barn eller andra patien termed yviga rörelser kan lätt trampa på en liten hund.Långhåriga hundar kan fastna med pälsen. Enhund bör inte hoppa upp eller ner från ett knä elleren högt belägen plats, då hunden kan skada sig idessa situationer. Föraren bör träna in en rutin attalltid lyfta upp eller ned hunden från olika platser.

Det är viktigt att det finns rutiner för hundarsom inte är i arbete men som vistas i lokalerna.Exempel på detta är anhörigas hundar. När denarbetande hunden kommer in i rummet bör allaandra hundar tas ut därifrån. Den arbetande hun-den kan uppleva konkurrens eller tappa fokus påsitt arbete om andra hundar vistas i lokalernasamtidigt. Om andra hundar inte kan tas ut böranhörigas hundar och personalhundar som inte ärmed i aktiviteten vara kopplade.



Vid användning av hundar i vården är det viktigtatt inte bara fokusera på patienternas och per -sonalens önskemål utan även att ta hänsyn tillhundarnas välbefinnande. Det gäller såväl derasfysiska hälsa som deras mentala stabilitet ochtrivsel.

Vård-/terapihunden måsteha en fast huvudansvarigskötare som ser till att denfår mat på fasta tider, attden rastas regelbundet ochfår tillräcklig vila för attund vika mental överan-strängning. Den ansvarigamåste också fatta de beslutsom kan krävas om hundenblir sjuk samt den dag det ärdags att avsluta hundensmedverkan i vården. Dennauppgift får inte ges kollek-tivt till en personalgruppeller en klinik, då risken i såfall är att ingen tar ett över-gripande ansvar.

För alla hundar som del-tar i djurterapi gäller attbasal omvårdnad och sköt-sel ska ges. Det omfattarregelbunden rengöring avburar och liggplatser, godpälsvård, regelbunden av -föringskontroll för parasit-förekomst och god klovård.Regelbundna veterinärkon-troller inklusive fullständi-ga vaccinationer mot aktu-ella smittämnen ska utföras.I dagsläget (2014) omfattardetta vaccination mot valp-sjuka, parvovirusinfektion

och smittsam leverinflammation (HCC) (3). Häl-sokontroller av hundarna bör genomföras minsten gång per år. Hunden ska dessutom ha en hel-täckande djursjukvårdsförsäkring.

Om akut sjukdom eller skada inträffar hos

Hundens hälsa och mentala välbefinnande

För att säkerställa hundens mentala välbefinnande måste den vara van vidpatient kontakt och ha ett temperament som är anpassat till arbetet i vården.

FOTO

: JO

HA

NN

E B

JØR

SETH


hunden i dess roll som vård-/terapihund ska enförberedd plan finnas för hur hunden ges förstahjälpen. Ett väl utmärkt skåp eller liknandeutrymme bör iordningställas, där enklare sjuk-vårdsutrustning förvaras. Skåpet bör innehållanågra tryckförband, kompresser, gasbinda ochsjukvårdstejp, för att kunna stoppa akuta blöd-ningar. Vidare bör man ha bomull, bomullspinnaroch blodstillande medel (lapispenna) om manskulle klippa för mycket vid kloklippning. Mjuk-görande salva kan vara bra mot hudförhårdnaderoch antiseptiskt medel plus koksaltlösning äranvändbara vid hudinfektioner och för sårren -göring. Fästingutdragare bör finnas med, liksomsax, pincett och febertermometer.

På samma ställe bör det finnas information omoch kontaktuppgifter till närmaste veterinärkli-nik. Dessa uppgifter ska finnas tillgängliga såvälför om skadan inträffar under ordinarie arbetstidsom för jourveterinär under kvällstid och helger.

För att säkerställa hundens mentala välbefin-nande måste den vara van vid patientkontakt ochha ett temperament som är anpassat till arbetet ivården. Hunden måste känna sig bekväm med atthanteras och klappas av olika människor och haerfarenhet av olika yttre intryck och stimuli, t exlukter, oväsen etc.

Även vana hundar i vård och omsorg måste fåtid till vila och mental återhämtning (1). En ame-

rikansk studie (2) visade att främst yngre hundar(under sex års ålder) och mindre erfarna hundaruppvisade högre nivåer av stresshormoner i blo-det efter 2,5 timmars arbete än äldre respektivemer erfarna hundar gjorde. Arbetspassens längdbör därför rättas efter hundarnas ålder och erfa -renhet. Alla hundar bör ges individuellt anpassadetydliga maximala arbetstider/dag, och dessaarbetstider får inte överskridas.

Slutligen måste hundens arbetsmiljö beträffanderisk för fysiska och mentala skador utvärderas.Hunden ska inte tillåtas träffa patienter som visaträdsla eller aggression mot hundar eller som haren anamnes med våldsutbrott. Likaså bör medici-ner och andra ämnen i sjukhusmiljön som kanmedföra förgiftningsrisk förvaras på ett sådantsätt att hunden inte kommer åt dem.

Referenser1. Ehrén E. Hur påverkas utbildade vårdhundar

(Canis lupus familiaris) av sitt arbete inomhumanvården? Studentarbete 516, Institutionenför husdjurens miljö och hälsa, Sveriges lantbruks-universitet, 2014.

2. King C, Watters J & Mungre S. Effect of a time-out session with working animal-assistedtherapy dogs. J Vet Behav, 2011, 6, 4, 232–238.

3. Windahl U & Ingman J. Grundvaccination avhund och katt. Kompendium, Veterinärkon -gressen, 2009, 51–54.




Utgångspunkten beträffande försäkringar förarbete med hund i vård och omsorg kan se liteolika ut. I vissa fall arbetar hundteamet som kon-sult och föraren är då oftast egen företagare. Iandra fall kan hundteamet vara anställd av kom-mun eller privata aktörer. Som arbetande hund -team är det viktigt att man har relevant försäk-ringsskydd för sitt arbete. Det finns flera olikadelar som behöver täckas upp av lämpliga för-säkringar.

DjurförsäkringarFör att ge tjänstehunden ett fullgott skydd behö-ver föraren se till att det finns en veterinärvårds-försäkring som täcker ekonomiska utlägg somkan uppstå vid sjukdom eller skada hos hunden.

Eftersom hunden är avgörande för teametsfunktion är det lämpligt att även teckna en liv -försäkring och en användbarhetsförsäkring för hunden. Föraren behöver i livförsäkringen se tillatt tjänstehundens meriter och livvärde tagits ibeaktande om hunden skulle förolyckas. Använd-barhetsförsäkringen kan ersätta med upp till liv-

försäkringsbeloppet om hunden blir så sjuk ellerskadad att den varaktigt förlorar sin användbarhetsom arbetande hund.

Ansvar och sjukdom Hundföraren bör vidare ha en relevant ansvars-försäkring som ger ett gott skydd vid eventuellaskador som hunden eller man själv som hund -förare kan orsaka. Detta ska täcka både person-och sakskada. Hundföraren bör dessutom ha enförsäkring som täcker egen sjukdom och sjuk -avbrott när man arbetar som konsult. Om hund-teamet arbetar som anställd är det arbetsgivarensom ska bistå med relevant ansvars- och sjukför-säkring.

Försäkring på utrustningen Slutligen kan det vara bra att fundera på om denutrustning man själv och hunden använder är sådyrbar att den behöver försäkras. Transportburaroch andra hjälpmedel kan stjälas eller förstöras,och om man jobbar som egenföretagare måsteman i så fall själv köpa nytt.

Glöm inte försäkringar


Hittills finns det relativt lite svensk forskning omhundars effekt som hjälpmedel i vården.

En svensk översikt med exempel på djurkon-takt i vården finns i skriften ”Djur i vården” (6).Två böcker har utgivits på svenska: ”Hundensbetydelse i vården” av Barbro Beck-Friis och med- arbetare (1) och ”Hund på recept” av IngeborgHöök (5). En kort sammanfattning ”Djurensbetydelse för människors hälsa” gavs 2009 ut avSveriges lantbruksuniversitet (4).

En litteraturöversikt om ”Djurassisterad terapii omvårdnaden” publicerades 2011 (2). Den base- ras på sökning i flera databaser och omfattar 19internationella artiklar som alla uppfyller strängavetenskapliga kriterier. Kerstin Uvnäs-Moberghar skrivit många artiklar och medverkat i konfe-renser vad gäller interaktionen (oxytocinets roll)mellan människor och djur (10–13). Linda Hand-lin försvarade 2012 sin avhandling ”Associationsbetween the psychological characteristics of thehuman–dog relationship and oxytocin and corti-sol levels” (3).

SBU (Statens beredning för medicinsk utvär-dering) gav i januari 2013 ut ”Vetenskaplig kun-skapslucka: Vårdhundar inom äldreomsorg” (7).Socialstyrelsen publicerade i januari 2014 ”Vård-hund för äldre i särskilt boende. En systematisköversikt om effekter och vetenskapligt stöd” därman gått igenom aktuella internationella studierom interaktion hund–människa (8).

Alla nämnda studier är utförda på vuxnamedan barnstudier är sällsynta. Det finns dock enenkätstudie från ett barn- och ungdomshospicesom visar positiva effekter av vård-/terapihund hoskroniskt svårt sjuka barn och deras familjer (9).

Internationellt sett finns en stor mängd veten-skapliga publikationer kring djur i vården. Denengelska organisationen ”Society for CompanionAnimal Studies” (SCAS – www.scas.org.uk) pub-

licerar löpande nya forskningsstudier inom områ-det. 2014 presenterades t ex strokerehabiliterings-projektet (www.strokerehabdogs.co.uk) som syf-tar till att hjälpa strokepatienter med hjälp avvård-/terapihundar.

I USA förekommer ”Animal Assisted Activi-ties” och ”Animal Assisted Therapy” som nor-mala och mycket uppskattade inslag i vården,såväl vid akutsjukhus som inom långvård, hos pice och äldrevård. Där finns tre större orga-nisationer – Pet Partners (www.petpartners.org),Therapy Dogs International (www.tdi-dog.org)och Therapy Dogs Inc (www.therapydogs.com) –som utbildar och certifierar tusentals vårdhunds -team, publicerar skrifter om djur i vården, ger utinstruktionsvideos och stimulerar forskning påolika sätt.

Nationella föreningar från ett drygt 30-tal län-der samlas i International Association of Human-Animal Interaction Organizations (IAHAIO)(www.iahaio.org). Föreningen har som målsätt-ning att stimulera ny forskning, utbildning ochpraktisk tillämpning av interaktion mellan djuroch människa, inklusive djur i vården.

Andra aktörer på den internationella arenansom själva bedriver forskning och/eller samman-ställer aktuella studier är The human animal bondand animal assisted therapy center for excellence,University of Oakland (wwwp.oakland.edu),European Society for Animal Assisted Therapy(www.esaat.org), österrikiska Tiere als Therapie(www.tierealstherapie.org) och Center to studyHuman Animal Relationships and Environments(CENSHARE) vid University of Minnesota(http://censhare.umn.edu).

Den evidensbaserade forskningen visar idagmed stor tydlighet att vård-/terapihundar utgör ett värdefullt komplement till traditionella terapi-former.

Forskningsläget




Referenser1. Beck-Friis B, Strang P & Beck-Friis A. Hundens

betydelse i vården – erfarenheter och praktiskaråd. Gothia förlag, 2007.

2. Gál G. Djurassisterad terapi i omvårdnaden – en forskningsöversikt om effekter av vårdhund.Kandidatarbete, Sophiahemmet högskola, 2011.

3. Handlin L, Nilsson A, Ejdebäck M, Hydbring-Sandberg E & Uvnäs-Moberg K. Associationsbetween the psychological characteristics ofthe human-dog relationship and oxytocin andcortisol levels. Anthrozoös, 2012, 25, 2, 215–228.

4. Håkansson M. Djurens betydelse för människor-nas hälsa. Forskningsrapport, SLU Skara, 2009.

5. Höök I. Hund på recept – den professionellavårdhunden. Gothia förlag, 2010.

6. Norling I. Djur i vården. Forskningsöversikt, Göteborgs universitet och Kommunal, 2002.

7. SBU. ”Vetenskaplig kunskapslucka: Vårdhundar

inom äldreomsorg”, Id-nr: UTV2012/551, Upp-lagd: 2013-01-11.

8. Socialstyrelsen. ”Vårdhund för äldre i särskiltboende, En systematisk översikt om effekteroch vetenskapligt stöd”, ISBN 978-91-7555-147-0.Artikelnummer 2014-1-25.

9. Talläng Larsson S et al. The significance of atherapy dog at Lilla Erstagården. Poster, EAPCResearch Congress, Trondheim, 2012.

10. Uvnäs-Moberg K. Antistress pattern induced byoxytocin. News Physiol Sci, 1998, 13, 22–26.

11. Uvnäs-Moberg K. The oxytocin factor. Da Capo Press, Boston, USA, 2003.

12. Uvnäs-Moberg K, Arn I & Magnusson D. The psychobiology of emotion: the role of theoxytocinergic system. Int J Behav Med, 2005,12, 2, 59–65.

13. Uvnäs-Moberg K. Role of oxytocin in humananimal interaction. Proceedings, 12th Interna-tional IAHAIO Conference, Stockholm, 2010.

I USA förekommer ”Animal Assisted Activities” och ”Animal Assisted Therapy” som normala och mycket upp-skattade inslag i vården.

FOTO

: ZA

CH

AR

Y W

OLF


FOTO

: A

NN

ED

NER

För frågor eller ytterligare information hänvisas till de organisationer som står bakom detta vägled-ningsdokument.

Kontaktuppgifter




EXP

ON

ERA

FOTO

: SV

ENSK

A T

ERA

PIH

UN

DSK

OLA

N
