Kriminologiska institutionen

Hårdhudade kvinnor och

samhällskritiska män

- En narrativ analys av genusframställningen i

kriminalromaner

Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2017 Caroline Ahlm

2

Sammanfattning

Svensk kriminallitteratur har på senare år uppvisat en kraftigt ökad försäljning där verken fyller

topplistorna och där allt fler också filmatiseras till serie eller långfilm. Med det ökade intresset

för genren blir den påverkan som sker på läsaren utifrån litteraturens innehåll en allt viktigare

fråga och författaren har en viktig del i detta.

Denna studie fokuserar på hur deckarförfattare framställer de manliga och kvinnliga

karaktärerna i sina romaner och hur detta kan ses som ett uttryck för rådande normer gällande

manligt och kvinnligt. Fyra olika välkända kriminalromaner har legat till grund för studien, två

där det finns manliga författare och två där det finns kvinnliga författare bakom.

För att analysera texterna har metoden narrativ analys använts med utgångspunkt i den

hermeneutiska cirkeln. Studiens fokus har där legat på att tolka texten utifrån uttolkaren och

avsändaren.

Teorimässigt så har studien tagit avstamp ifrån redan väletablerad genusteori med

författare så som R.W. Connell och Yvonne Hirdman, för att sedan med hjälp av tidigare

forskning inom just området kriminallitteratur smalna av genusdiskursen.

Analysen visar att de manliga karaktärerna framställs oförskönat och utan att verka som

förebilder, medan de kvinnliga karaktärerna får som syfte att fånga en läsarkrets som vill läsa

om starka kvinnor. Det blir också märkbart att de kvinnliga författarna vill visa på och stärka

kvinnans position i förhållande till mannen, medan de manliga författarna vill antyda en

generell samhällskritik.

Nyckelord: Genus, genusteori, kriminallitteratur, narrativanalys, normer

3

Innehållsförteckning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING ........................................................................................................... 3

1 INTRODUKTION ......................................................................................................................... 4

1.1 BAKGRUND ........................................................................................................................ 4

1.2 PROBLEMFORMULERING .................................................................................................... 5

1.3 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ............................................................................................ 5

1.4 UPPSATSDISPOSITION ......................................................................................................... 6

2 TEORI ....................................................................................................................................... 7

2.1 GENUSTEORI ...................................................................................................................... 7

2.2 TIDIGARE FORSKNING ........................................................................................................ 9

3 METOD ................................................................................................................................... 12

3.1 METODVAL ...................................................................................................................... 12

3.2 URVAL ............................................................................................................................. 13

3.3 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT ..................................................................................................... 14

3.4 METODOLOGISK PROBLEMATIK ....................................................................................... 14

3.5 VIKTIGA BEGREPP ............................................................................................................ 15

4 ANALYS & DISKUSSION .......................................................................................................... 17

4.1 HELENE TURSTEN – DEN KROSSADE TANGHÄSTEN .......................................................... 17

4.2 VIVECA STEN – I DE LUGNASTE VATTEN .......................................................................... 20

4.3 HÅKAN NESSER – DET GROVMASKIGA NÄTET ................................................................. 24

4.4 HENNING MANKELL – MÖRDARE UTAN ANSIKTE ............................................................ 27

4.5 ÖVERGRIPANDE ANALYS .................................................................................................. 30

5 SLUTSATSER ........................................................................................................................... 31

5.1 VIDARE FORSKNING ......................................................................................................... 32

LITTERATURFÖRTECKNING........................................................................................................ 34

BILAGOR ................................................................................................................................... 36

4

1 Introduktion Detta kapitel introducerar ämnet som uppsatsen behandlar med dess bakgrund, problemformulering,

syftet med uppsatsen samt de frågeställningar som studien utgått ifrån. I slutet presenteras även

uppsatsens disposition.

1.1 Bakgrund

På senare tid har deckarna och kriminalromanerna fått en allt större plats i folkhemmet och i

vår vardag i form av böcker, serier, filmer och även turism. Sedan 70-talet har antalet utgivna

böcker inom deckargenren flerdubblats och idag består 60% av topplistorna för skönlitteratur

av kriminalromaner och deckare. Även inom barn- och ungdomsböckerna har deckargenren fått

en allt större plats (Brohult, 2016). Bonnierförlagen rapporterade i början på 2017 att så väl

’mest sålda bok i alla format’ som ’mest sålda barnbok’ och ’mest sålda skönlitterära debut’ år

2016 tillhörde deckargenren (Bonnierförlagen, 2017).

Under samma tidsperiod som kriminalromanen fått allt större uppmärksamhet har

kvinnliga poliser kämpat för att bli jämlika sina manliga kollegor. Trots att de första kvinnliga

poliserna trädde i tjänst redan 1957 (Polismuseet, 2017) så vittnar kvinnorna inom polisen än

idag om stora skillnader i bemötandet från allmänheten och vad som förväntas av dem. Framför

allt är det den lite tuffare och råare jargongen som dominerar inom polisyrket (Ekstrand, 2016),

men kvinnliga poliser upplever också sexuella trakasserier och begränsade möjligheter till

befordran (Brown & Heidensohn, 2000: 158). Även om poliser historiskt sett ofta varit kritiska

till kriminallitteraturen och den felaktiga framställning av polisarbetet som görs, så finns det

numera undantag då genren fått en allt mer verklighetstrogen inriktning där även poliser själva

skriver (Nord, 2015; Eriksson, 2013).

Idag finns det både kvinnliga och manliga författare som skriver de populära

kriminalromanerna och ofta är det också det egna könet som står i fokus i berättelsen. I tidig

litteratur kom detta naturligt då det mestadels var män som skrev inom genren och män som

jobbade som poliser, medan det för kvinnornas del uppkommit på senare tid som ett initiativ

från den svenska deckartidsskriften Jury (Bergman & Kärrholm, 2011: 193). Parallellt med

detta initiativ fanns också de kvinnliga läsarnas efterfrågan av litteratur som är skriven av

kvinnor och som gestaltar ett samhälle där den starka kvinnan tar plats (Bergman & Kärrholm,

2011: 198). Författaren har därmed ett val i sin framställan av karaktären där han eller hon

väljer hur denna porträtteras och hur den klarar av karriär och privatliv. Vissa forskare menar

på att det är just deckargenrens tilltagande nivå av vardagsrealism som påverkat dess uppsving

i popularitet under de senaste årtiondena, bland annat just att läsaren kan känna igen sig själv i

5

allt från relationsproblem till småbarnsliv (Brohult, 2016). Hur väljer då deckarförfattarna att

framställa och beskriva sina karaktärer? Kan man se detta som ett uttryck för rådande normerna

om manligt och kvinnligt i samhället – eller som en revolt emot detta?

1.2 Problemformulering

Betydelsen av att bedriva forskning gällande genusframställningar inom kriminallitteraturen är

stor, detta då den kraftiga expansionen av genren som påbörjades under åren kring

millenniumskiftet (Berglund, 2012: 105) gjort att de framställningar av män och kvinnor som

finns i litteraturen har fått stor uppmärksamhet. Genrens kraftiga uppsving beror nämligen inte

endast på ett ökat intresse för brottet utan också för detektivens privatliv och livshistoria

(Berglund, 2012: 117), vilket gör att porträtterandet av karaktärerna rimligen även kan ses ha

en stor påverkan på läsarens syn på och inställning till kvinnliga och manliga poliser.

Forskning som presenterats av bland annat Nordisk kvinnolitteraturhistoria visar att det

genom litteraturforskning går att förändra vårt förhållningssätt och våra värderingar. Genom att

förändra vår kunskap kan tidigare åsidosatta områden så som genusforskning och feministisk

litteraturforskning få mer plats och på så sätt ifrågasätta den maktstruktur som råder (Williams,

2010: 34-43). Neurovetenskap och litteratur i kombination är också en ny forskningsdisciplin

som fått mer uppmärksamhet på senaste och inom denna hoppas man genom hjärnscanning

kunna få förståelse för hur det vi läser påverkar oss (Svensson, 2013).

Under tiden efter millenniumskiftet ökade andelen kvinnliga deckarförfattare kraftigt

(Berglund, 2012: 106), vilket gjort att de nu fått en chans att påverka allmänhetens syn på

kvinnor inom polisyrket med hjälp av sitt författarskap. Tidigare forskning har enbart fokuserats

på endera de kvinnliga eller de manliga detektiverna i kriminallitteraturen, vilket gjort att

jämförelsen de sinsemellan fallit bort och därmed också kopplingen till författaren och

samhällets normer. Denna studie har därför inriktats på att binda samman

karaktärsframställning, genus, författare och samhällets normer för att ge en helhetsbild.

Förhoppningen är att resultatet kan ge en insikt i hur det kriminallitterära författarskapet

relaterar till rådande normer genom sin karaktärsframställning, en växelverkan i samhället där

redan existerande normer påverkar litteraturen samtidigt som litteraturen också påverkar vår

framtida inställning till genus.

1.3 Syfte och frågeställning

Utifrån ovan problemformulering blir syftet med denna studie att genom narrativ analys tolka

olika kriminalromaner och de karaktärsframställningar som görs av författarna. Med

6

utgångspunkt i etablerad genusteori så dras sedan slutsatser gällande dessa beskrivningar i syfte

att utröna hur detta kan relateras till det som anses manligt respektive kvinnligt. Vidare sätts

analysen också i samband med författarens kön för att se om även denna faktor påverkar de

framställningar som karaktärerna får.

Detta utmynnar i följande frågeställningar:

• Hur kan framställningen av manliga och kvinnliga karaktärer i kriminalromaner ses som

ett uttryck för rådande normer?

• Hur kan framställningen av manliga och kvinnliga karaktärer i kriminalromaner

relateras till författarens kön?

1.4 Uppsatsdisposition

Kapitel 1: Detta kapitel introducerar ämnet som uppsatsen behandlar med dess bakgrund,

problemformulering, syftet med uppsatsen samt de frågeställningar som studien utgått ifrån. I

slutet presenteras även uppsatsens disposition.

Kapitel 2: I detta kapitel beskrivs de vetenskapliga teorier vilka legat till grund för den analys

som gjorts och de slutsatser som dragits av studien. Det görs även en genomgång av den tidigare

forskning som existerar inom det aktuella området.

Kapitel 3: I detta kapitel presenteras den metod som använts i studien för att utföra analyserna.

Även genomförandet av studien, urvalet av texter, avgränsningar, metodologisk problematik

samt viktiga begrepp tas upp.

Kapitel 4: Detta kapitel lägger fram studiens resultat i form av det som framkommit vid

narrativanalysen av de fyra böckerna. Flertalet citat har valts ut för att ge styrka till påståendena

och analysen diskuteras utifrån existerande teorier och tidigare forskning i ett försök skapa en

helhetsbild som ämnar ligga till grund för slutsatserna.

Kapitel 5: Detta kapitel väger samman det som tagits upp i analysen och drar utifrån detta

slutsatser för att besvara de inledande frågeställningarna. Slutsatserna ses utifrån

samhällskontexten och det öppnas även upp för fortsatt forskning inom ämnet.

Bilagor: Som bilaga finns det kodschema som låg till grund för analysen.

7

2 Teori I detta kapitel beskrivs de vetenskapliga teorier vilka legat till grund för den analys som gjorts och de

slutsatser som dragits av studien. Det görs även en genomgång av den tidigare forskning som existerar

inom det aktuella området.

2.1 Genusteori Genusteori är ett mycket väldokumenterat område där det finns en uppsjö av olika

angreppsvinklar. Internationellt sett nämns ofta R.W. Connell och Judith Butler som de stora

teoretikerna inom maskulinitet och femininitet, medan man i Sverige ofta nämner Yvonne

Hirdman som framstående genusteoretiker. Genom att sammanställa deras och ytterligare några

författares resonemang kring maskulinitet och femininitet så har Tove Pettersson (2008: 142)

skapat en dikotomi som avser att visa på de skillnader som finns mellan det som anses maskulint

och feminint:

Maskulint Feminint

Överordnad Underordnad

Aktiv Passiv

Stark Svag

Rationell Irrationell

Sexuellt begär riktat mot kvinnor Sexuellt begär riktat mot män

Åtrådd av kvinnor Åtrådd av män

Denna syn på femininitet och maskulinitet återfinns inte i sin helhet hos någon av de författare

som den baseras på, utan är en sammanställd tolkning av Pettersson (2008) i avsikt att ligga till

grund för hennes kriminologiska undersökning av våld som iscensättning av femininitet.

Uppställningen ger min studie en tydlig grund att utgå ifrån gällande genusnormerna i

samhället, men då det även krävs att ytterligare perspektiv behandlas, så som relationer till

familj och arbetet, så behövs också en djupare analys av de två begreppen maskulinitet och

femininitet.

Hirdman (2003) talar mycket om det stereotypa genuskontraktet där det är Han som ska ta hand

om Henne medan hon tar hand om barnen. Kvinnan är den svaga, mindre, vars plats är hemmet

och avsedd för det lilla enkla livet. Hon är den underordnade, underrepresenterade och

underbetalde för vem kärleken betyder allt i livet. För mannen är kärleken endast en del av livet

och viktigt är istället ansvaret, beskyddandet och försörjningen. Han ska vara huvudet över

familjen, inte överge dem och vara den som tar hand om de stora sakerna. Villkoren för

8

mannens del av genuskontraktet riskerar också att förvandla honom till en tyrann och

förtryckare och detta kan ske med eller utan avsikt från mannens sida (Hirdman, 2003: 77-93).

Hirdman (2003) menar att det enda sättet för genuskontraktet att ändras är som en följd

av omständigheterna – att någon händelse leder till att det som står skrivet i kontraktet inte

längre känns rimligt att försöka uppnå. Denna förändring är troligen initierad av mannen, som

en del av hans vilja att skapa förändringar, men det krävs också att kvinnan är den som flyr

kontraktet, undviker dess paragrafer och försöker att förändra dessa (Hirdman, 2003: 95). Detta

är en viktig teori för denna studie då just relationer och familjen har en stor betydelse i analysen

av kriminalromanerna samt del i att förstå förhållandet mellan de manliga och de kvinnliga

normerna.

Connell (1995) väljer att dela in maskuliniteten i fyra olika karaktärstyper – hegemoniska,

delaktiga, underordnade och marginaliserade män. Hegemonisk maskulinitet är den

grundläggande typ av manlighet som avser idealet. Män kan därför relatera och positionera sig

olika mycket utifrån detta ideal, men det är alltid detta som man strävar efter. Vad som är

idealiskt är inte hugget i sten utan förändras hela tiden utifrån kultur och andra förutsättningar

i samhället, särskilt om det utmanas av kvinnan. Den hegemoniska maskuliniteten motsvarar

dock alltid svaret på frågan om patriarkatets legitimitet och garanterar därför alltid männens

dominans och kvinnans underordning. Delaktiga män är den gruppering vilken flest män tillhör.

Att nå upp till den normativa bilden av manlighet är det inte många som gör, utan istället har

de denna som ett ideal som de strävar efter och som de samtidigt också drar nytta av. Trots att

de får utdelning av den patriarkatiska strukturen så är de flesta män också respekterande,

delaktiga i hushållet och sällan våldsamma. Underordnade män är den kategori vilken oftast

tilldelas homosexuella män, men där även heterosexuella män som tycks ha en stark koppling

till det feminina passar in. De underordnade männen representerar allt det som är icke

symboliskt för den hegemoniska maskuliniteten, vilket gör att denna kategori också anpassas

vartefter kultur och samhället ser nya saker som opassande. Marginaliserade män är utstötta

från den hegemoniska maskuliniteten, oftast på grund av klass eller etnicitet. Marginaliseringen

är alltid relativ till den behörighet som den maskulint dominanta gruppen beslutar om och i

enstaka fall kan de marginaliserade männen även stärkas av denna (Connell, 1995: 76-81).

Connells teori har en viktig del i denna studie då den på ett överskådligt sätt kan användas för

att tolka olika typer av maskuliniteter och kan därmed appliceras på de manliga karaktärerna.

9

2.2 Tidigare forskning

2.2.1 Genus och författarskapet

Att vara kvinnlig författare är inte alltid lätt och de har genom åren ifrågasatts betydligt mer än

sina manliga kollegor. Då den manliga traditionen setts som norm inom det litterära fältet så

har kvinnorna bedömts utefter denna och i och med detta setts som avvikande och icke-

representativa, varpå de placerats i det litterära fältets periferi som ”kvinnolitteratur”. Detta har

samtidigt lett till att kvinnolitteraturhistorien blivit tvåkönad, till skillnad från den manliga som

inte behövt definiera sig eller ställas mot en norm på samma sätt (Williams, 2010: 29-36).

Inom kriminallitteraturen kännetecknas detta bland annat genom begreppet

”deckardrottning”, vilket är ett begrepp som med en negativ antydning syftar på vikten av den

glamorösa och massmediala uppmärksamhet som de kvinnliga författarna tycks sätta framför

kvalitén på böckerna. Trots att uppmärksamheten lett till att deras litteratur nått ut till fler läsare

så har synen på kvinnliga deckarförfattare inte förbättrats. De kvinnliga författarna ses inte som

individer utan behandlas istället som en grupp där debatten är av nedlåtande karaktär (Bergman

& Kärrholm, 2011: 193-194).

När kvinnorna tog sig in som litteraturförfattare så var det för en ny marknad som de

skrev, de ville vara delaktiga men samtidigt också förnya genom sina egna erfarenheter och

idéer (Williams, 2010: 31). Författare så som Walton & Jones (1999) och Bergman & Kärrholm

(2011) skriver om hur det var den kvinnliga rösten hos kriminalromanerna som gjorde succé

och fångade en helt ny publik som ville följa historierna om starka kvinnor som ingav hopp.

Genom deckargenrens redan socialt kritiska inriktning lyckas de kvinnliga författarna därmed

föra sin talan genom litteraturen (Walton & Jones, 1999: 4-5; Bergman & Kärrholm, 2011:

192).

Nyttan och effektiviteten hos denna strävan efter jämlikhet som de kvinnliga författarna

ämnar åstadkomma med litteraturen är dock omdiskuterad. Författare så som Walton & Jones

menar att många forskare ställer sig negativa till möjligheterna att påverka då politiska budskap

i litteraturen tycks ignoreras av genrens konservativa krav. En av dessa är Kathleen Gregory

Klein som menar att detta ifrågasättande snarare tycks stärka de redan existerande strukturerna.

Själva är Walton & Jones istället av uppfattningen att det är tack vare den kvinnliga

kriminalromanens närhet till genrens krav som den kan användas för att omdefiniera dessa. De

ser kriminalromanens popularitet som ett praktiskt sätt att uttrycka politiska åsikter på, vilket

gör det möjligt att omförhandla samhällets vedertagna normer (Walton & Jones, 1999: 86-89).

Heta Pyrhänen menar på samma sätt att den kvinnliga kriminalromanen också kan ge dess läsare

10

en bättre förståelse för kvinnor så att de istället har en högre medvetenhet när det kommer till

litteratur som försöker att förminska kvinnor (Bergman & Kärrholm, 2011: 199).

2.2.2 Genus i kriminallitteraturen

När det kommer till hur karaktärerna framställs i kriminallitteraturen utifrån ett genusperspektiv

så finns det de författare som haft en tydlig agenda. Kärrholm (2011) menar att författare så

som Agatha Christie och Dorothy L. Sayers ville bryta den traditionella synen på manligt och

kvinnligt genom att genom sina texter låta något som ansågs typiskt kvinnligt kopplas till något

positivt. Ett exempel på detta är Christies detektiv Poirots vars svaghet för skvaller hjälper till

att lösa brott (Kärrholm, 2011: 188-189). På samma sätt menar Walton & Jones (1999) att

författaren Sara Paretsky till en början hade en plan om att göra en roman där de manliga och

kvinnliga rollerna skulle vara totalt ombytta, men där hon till slut kom fram till att det hon ville

skriva om inte var en stereotypisk person, utan något som var lik henne själv och hennes vänner

(Walton & Jones, 1999: 93). Walton & Jones (1999) talar också om Kinsey Millhouse och

Carlotta Carlyle som båda på ett skickligt sätt sett till att avromantisera detektivens

”machostämpel” genom att associera denna till hushållsarbete (Walton & Jones, 1999: 128).

Om man så övergår till de mer generella kännetecken som den kvinnliga detektiven visar

upp så är flesta som forskat i ämnet rörande överens om dennes övertagande av manliga

egenskaper (Bergman & Kärrholm, 2011: 196; Kraaij, 2015: 21). Genom att placera kvinnan i

en roll vilken tidigare tillhört mannen så tilldelas hon nu egenskaper så som handlingskraftig

och intelligent, skildringar som tidigare varit avsedd för mannen. På så sätt ses den kvinnliga

detektiven bli ”en kvinna i manskläder” (Bergman & Kärrholm, 2011: 196-197). I vilken

utsträckning detta sker och hur de manliga egenskaperna vägs av mot de kvinnliga varierar dock

mellan olika kvinnliga detektiver (Kraaij, 2015: 21).

En av dessa egenskaper är det vulgära, vågade och smålustiga språk som tidigare inte

ansågs lämpligt ens i kvinnors närhet – än mindre av kvinnor själva. Genom att använda ett mer

hårdkokt, offensivt sätt att tala så kan de kvinnliga detektiverna försvara sig mot att nedvärderas

i sin roll (Walton & Jones, 1999: 120; 128-129). På samma sätt används också humor som ett

sätt att uttrycka känslor som annars varit svåra, samt som ett sätt att visa sig som dominant.

Även såkallade ”punchlines” förvandlar lätt en kort mening eller bara några ord till ett kraftfullt

bevis på makt (Walton & Jones, 1999: 125; 134).

Ytterligare ett viktigt kännetecken är den behandling som de kvinnliga detektiverna

upplever sig få från sin omgivning. Det manliga beteende som kvinnorna uppvisar och deras

11

position gör att de hela tiden stöter på motstånd och måste bevisa sig själva som dugliga

(Bergman & Kärrholm, 2011: 192; Kraaij, 2015. 21-22).

Forskningen om maskulinitet och hur denna konstrueras inom just svensk kriminallitteratur är

ännu mycket begränsad. Bergman och Kärrholm (2011) har istället valt att titta på ett antal

internationella titlar från så väl historien som från nutiden, vilka tydligt visar på en förändring

i kriminallitteraturen även för maskulinitet. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet skrevs

kriminallitteratur riktat till män och ämnade visa en modell för önskvärt manligt beteende,

samtidigt som man ville skapa förebilder för unga män och på så sätt ta deras intressen och

utveckling i rätt rikting. Detta var främst igenom Sir Arthur Conan Doyles böcker om Sherlock

Holmes, men fortsatte även genom flertalet senare verk där scouterna och deras metoder låg i

fokus (Bergman & Kärrholm, 2011: 187).

I mer nutida kriminallitteratur märks kvinnans intågande mer tydligt och hotet från henne

gestaltas tydligt i genren enligt Bergman & Kärrholm (2011). Att kvinnan ses som ett hot anses

delvis bero på den dragning mellan att låta gränserna för maskuliniteten utvecklas och att bevara

den traditionella (Bergman & Kärrholm, 2011: 188). Denna osäkerhet tydliggörs dock på olika

sätt, där viss litteratur ser mannen som den talförde som kan använda ett maskulint språk som

är rappt och cyniskt och inte avsett för kvinnor. Kvinnor som använder sig av detta sätt att tala

uppfattas direkt som hotfulla konkurrenter när de istället bör ses som ett erotiskt objekt. Å andra

sidan finns det också den litteratur som gestaltar detta hot från kvinnan som en osäkerhet i

männen istället, män som känner sig obekväma eller otillräckliga i sin mansroll (Bergman &

Kärrholm, 2011: 188).

Ewaldh-Åkesson (2011) har i sin studie om mannens framställning i svensk

kriminallitteratur utgått ifrån fem olika kriminalromaner och analyserat dessa utifrån Connells

genusteori med fyra olika idealtypiska föreställningar om manlighet. Slutsatsen som presenteras

visar att det finns en komplex bild av maskuliniteten hos männen i kriminalromanerna där den

till viss del uppfattas som traditionell, men tillskrivs å andra sidan även kvinnliga

karaktärsegenskaper så som en känslighet gentemot familjen och relationer. Enligt Ewaldh-

Åkesson (2011) bör detta ses i linje med tidigare forskning som säger att könens framställning

allt mer liknar varandra och han diskuterar även att det främst är de kvinnliga författarna som

vill spegla bilden av en annan typ av man i sina böcker. Denna teori är något som också kommer

visa sig vara centralt i studien för denna uppsats.

12

3 Metod I detta kapitel presenteras den metod som använts i studien för att utföra analyserna. Även

genomförandet av studien, urvalet av texter, avgränsningar, metodologisk problematik samt viktiga

begrepp tas upp.

3.1 Metodval

3.1.1 Narrativ analys

Narrativ analys är en textanalytisk inriktning som till en början var inriktat på att analysera

historiska texter, men som på senare tid blivit en naturlig del i flera samhällsvetenskapliga

discipliner (Bergström & Boréus, 2014: 25). Narrativ metod används för att analysera muntliga

eller skriftliga berättelser eller texter och kallas även ”berättelseforskning”. Begreppet kommer

efter narratologi som betyder läran om berättande texter. Den strukturella analysen av narrativ

är av jämförande karaktär och letar efter gemensamma former i olika narrativ för att sedan

relatera dessa till varandra (Johansson 2011: 156). Narrativ teori och analys är ett brett

forskningsfält som innefattar flertalet olika tekniker och metoder för att analysera text. När det

kommer till analyser av skönlitterära texter så används med fördel en hermeneutisk tolkning

(Johnsson, 2011: 20-22).

3.1.2 Hermeneutiska cirkeln

Hermeneutiken är läran om läsning och tolkning av texter där stor vikt läggs på den förförståelse

hos mottagaren som föreligger vid tolkningen. Genom att utgå från något som benämns som

den hermeneutiska cirkeln så tolkas texten både utifrån sin helhet och dess olika delar, den ena

måste hela tiden ses i relation till den andra för att skapa en djupare förståelse. Vidare i

tolkningen kan man använda fyra olika strategier för att närma sig texten, var och en beroende

av vilket av perspektiven uttolkare, avsändare, mottagare och socialt sammanhang som man

väljer att fokusera på (Bergström & Boréus, 2014: 31).

I den första tolkningsstrategin så relaterar man texten till uttolkaren själv, vilket innebär

att texten analyseras utifrån läsaren och dennes personliga erfarenheter och uppfattning. Den

tolkning som varje individ gör av en text är alltid påverkad av dennes förförståelse och det är

därför en analys utifrån varje uttolkares förutsättningar som blir aktuell när man utgår från detta

perspektiv (Bergström & Boréus, 2014: 31-32).

Den tolkningsstrategi som istället fokuserar på avsändaren avser att utröna vad den som

producerade texten ville att den skulle betyda. Denna analys lägger vikt vid avsändarens mening

13

med texten och tar gärna fasta på författarens språkhandling, språkanvändning, argumentation

och kontextkännedom (Bergström & Boréus, 2014: 32-33).

Att analysera text utifrån vad den har för inverkan eller betydelse för en mottagare1 är vad

den tredje tolkningsstrategin har som syfte. Genom att utgå från olika samhällsgrupper och

deras uppfattade värderingar och kunskap så kan man analysera textens mening utefter andras

förförståelse (Bergström & Boréus, 2014: 34).

Slutligen inbjuder den fjärde typen av analys in till en djupare förståelse där texten ses

som en del i ett större sammanhang. Här är inte andra aktörer i fokus utan texten måste förstås

utifrån andra relaterade texter men också som en helhet - delarna, helheten och diskursen

samverkar till en utökad hermeneutisk cirkel (Bergström & Boréus, 2014: 34-35).

3.2 Urval

Fyra olika kriminalromaner valdes ut för analys, två stycken där författaren är en kvinna och

två där författaren är en man. I de två romanerna skrivna av manliga författare så är båda

huvudpersonerna en man, medan den ena romanen som är skriven av en kvinnlig författare

behandlar en kvinna som huvudperson och den andra både en man och en kvinna som delar på

huvudrollen. De titlar som valdes ut var samtliga de första i respektive kriminalserie om samma

huvudkaraktär, detta i avsikt att få med författarens mest detaljerade beskrivningar av denne.

Samtliga av kriminalromanerna har också filmatiserats till långfilm eller serie, vilket signalerar

att verken haft en bred spridning och därmed också uppmärksammats i en större utsträckning.

Utgivningsåren är under 1990- och 2000-talet med fem år i skillnad mellan de första tre

böckerna och tio år mellan de två sista. Handlingarna och karaktärernas placering har också en

jämn geografisk spridning i Sverige. Följande kriminalromaner analyserades (presenterade

efter utgivningsår och med filmatiseringens namn i parentes):

• Henning Mankell – Mördare utan ansikte (Wallander) (1991)

• Håkan Nesser – Det grovmaskiga nätet (Van Veeteren) (1993)

• Helene Tursten – Den krossade tanghästen (Irene Huss) (1998)

• Viveca Sten – I de lugnaste vatten (Morden i Sandhamn) (2008)

1 Att analysera utifrån mottagaren kommer inte att vara en del av denna studie då fokus ligger på uttolkare,

avsändare och därmed även det sociala sammanhanget. Inriktningen är dock mycket intressant och kan med

föredel användas i vidare studier där påverkan på läsaren ligger i fokus.

14

3.2.1 Avgränsningar

För att avgränsa studien så har främsta fokus lagts på hur framställningen av karaktärerna sker

i litteraturen och inte på hur detta i sin tur kan påverka samhället. Då en förståelse för hur denna

karaktärisering i längden kan tänkas påverka samhället ändå är vad studien hoppas kunna leda

fram till, så diskuteras detta avslutningsvis med hänvisning till framtida forskning.

När det i studien talas om författaren eller avsändaren så syftar detta på den implicita

författaren2. Detta innebär att tolkningen inte återkopplar till den faktiska personen som skrivit

böckerna och dennes åsikter, utan utgår endast ifrån sättet på vilket avsändarens uttryck

återspeglas i texten och hur dessa tolkas av uttolkaren.

Urvalet av den litteratur som ligger till grund för studien har gjorts utefter hur och när

böckerna skrivits samt på vilket sätt som dessa filmatiserats. Beck som är en mycket känd

polisserie har valts bort då böckerna är skrivna gemensamt av paret Sjöwall/Wahlöö vilket

försvårar analysen utifrån avsändarens kön, samt att den första boken om Beck kom ut redan

1965. Filmerna om Johan Falk har också fått mycket uppmärksamhet men baseras tyvärr inte

på någon litteratur och innehåller dessutom verklighetskopplingar till infiltratören Peter Rätz,

så de har därför också valts bort.

3.3 Tillvägagångssätt

För att analysera de fyra verken på ett så likartat sätt som möjligt så skapades ett kodschema att

utgå ifrån. Kodschema är ett instrument som används vid manuell analys för att ge en översikt

över vad det är som ska noteras om materialet och lämpar sig bra vid jämförelse av flera texter

(Bergström & Boréus, 2012: 54). Frågorna för kodschemat utformades utifrån existerande

genusteori och tidigare forskning för att ligga till grund för analysen (se bilaga 1) och böckerna

lästes därefter igenom noga en och en samtidigt som anteckningar fördes. När analysen av

samtliga verk var klar så valdes den viktigaste informationen och de mest representativa citaten

ut och sammanställdes var för sig med koppling till genusteori och tidigare forskning. Slutligen

drogs slutsatser från analysen som kopplades till de inledande frågeställningarna.

3.4 Metodologisk problematik

En av riskerna med att genomföra en narrativ analys är att resultaten ofta ifrågasätts med hänsyn

till studiens replikerbarhet. Då tolkningen som gjorts är forskarens egen så betvivlas ofta

möjligheten att en annan forskare skulle kunna få fram samma resultat vid en upprepad studie

2 Begreppet refererar till engelskans ”implied author”, se även The Living Handbook of Narratology: Implied

Author. http://wikis.sub.uni-hamburg.de/lhn/index.php/Implied_Author [Hämtad 2017-06-05].

15

(Robertson, 2014: 254). Att tolkningen är just forskarens egen är samtidigt något som narrativa

forskare anser hör till metoden och de närmar sig hellre kritiken med väl motiverade tolkningar

som följer de fyra kvalitetskriterierna bevisens omfattning, koherens, insiktsfullhet och

sparsamhet (Robertson, 2014: 255).

Denna studie har utifrån kravet på bevisens omfattning valt att tydligt presentera de citat

ur texterna som ligger till grund för den aktuella tolkningen, samt presentera förklaringar till att

alternativa tolkningar inte varit aktuella. Studiens presentation genomsyras också av koherens,

på så sätt att den inre koherensen visar att analysens olika delar smälter samman på ett tydligt

sätt och att den yttre koherensen låter resultaten kopplas till teorier och tidigare forskning. Med

insiktsfullhet och sparsamhet i åtanke så har studien också tagit upp ett tidigare relativt orört

forskningsområde och på så sätt kommit med en originell analys, samtidigt som den haft ett

avsmalnat fokus i avsikt att ge en mer elegant presentation som kännetecknas av kvalité.

3.5 Viktiga begrepp

Validitet och reliabilitet är två viktiga begrepp när det kommer till kvantitativa studier där

avsikten är att mäta ett fenomen, oftast med hjälp av data. När det kommer till kvalitativa studier

likt den som gjorts i detta avseende, så blir det istället begrepp som transparens

(genomskinlighet) och reflexiv objektivitet som blir viktiga. Transparens är viktigt när det

kommer till forskning då det innebär en öppenhet med studien som gör att läsaren kan följa

med i forskarens process och lätt avgöra vad som är egna tolkningar eller inte (Sohlberg &

Sohlberg, 2013:20). I avseende att få transparens i denna studie så har ett kodschema används

via analyserna för att förtydliga tolkningen och undvika olikheter texterna emellan. Genom att

skapa ett kodschema som testades genom mindre pilotstudier på textmaterialet så har

kodschemat utvecklats och modifierats till att ge ett analysinstrument som ger en konsekvent

bild då det appliceras på hela materialet (Bergström & Boréus, 2014: 55-56). Texterna har alla

analyserats utifrån kodschemat var för sig för att sedan jämföras sinsemellan, detta för att

tydliggöra den tolkningsprocess som genomförts. Analyserna har även fyllts med citat från

texterna för att förstärka de påståenden som gjorts.

Reflexiv objektivitet handlar vidare om forskarens insikt i den påverkan som hon själv har

på den produktion av kunskap som sker i en studie. Genom att vara medveten om sina fördomar

och tydliggöra dessa kan man uppnå ett objektivt förhållande till din subjektivitet (Kvale &

Brinkmann, 2014: 292). Två aspekter som blir aktuella utifrån detta är forskarens roll och

dennes förförståelse. Förförståelse är likt fördomar något som man ständigt bär med sig i

analysen av nya saker. Detta behövs för att vi ska kunna tolka vår omgivning genom kunskaper

16

om t.ex. världen, språk och samhället, men det påverkar i sin tur även vad analysen kommer att

visa. Då vi inte kan bortse helt från denna förförståelse under analysen så blir det istället viktigt

att vara medveten om sin egen påverkan och att argumentera för sina åsikter (Bergström &

Boréus, 2014: 31). Denna studie har i detta avseende antagit ett socialkonstruktionistiskt

perspektiv som innebär att det inte finns någon ”sann” analys av en berättelse utan att varje

tolkning är kontextuellt bunden (Johansson, 2011: 313-314). Då tolkningen är kopplad till

forskarens förförståelse så lägger denna studie istället vikt på att motivera analysen utifrån den

förståelse som finns om forskarens förförståelse och att förtydliga resultaten med hjälp av citat

från texten.

Detta innebär även att Forskarens roll i den narrativa analysen är en påverkande faktor

som innebär ytterligare ett inflytelserikt narrativ. Eftersom analysen som skall göras innefattar

dialoger – mellan forskaren och materialet och även mellan forskaren och läsaren – så är det

viktigt att presentationen av analysen är tydlig och genomskinlig. För att det ska kunna bli en

diskussion kring resultaten så måste analysen bjuda in läsaren genom att uppriktigt och utan

förebehåll redovisa för slutsatserna (Robertson, 2014: 252-253). Eftersom den förförståelse

som forskaren har i sin roll gör att materialet tas an utifrån personliga antaganden så är det

viktigt att förstå att forskarens narrativ inte automatiskt innebär sanningen – dennes

utgångspunkter kan få henne att lägga märkte till vissa saker medan andra missas (Robertson,

2014: 254). Ett exempel på detta som tas upp på flera håll inom genus- och litteraturforskningen

är svårigheterna med att läsa könsöverskridande och hur vi på olika sätt låter oss begränsa vår

tolkning av vårt eget eller författarens kön (Williams, 2010: 40; Langås, 2010:61; Walton &

Jones, 1999: 92). För att undvika att könsidentiteten påverkar studien så är det viktigt att

klassificering, systematisering, urval och litterärvetenskapliga perspektiv motiveras (Williams,

2010:41), samt att läsningen varieras till att inkludera så väl kvinnors som mäns litteratur

(Langås, 2010: 60). I denna studie har därför valet av litteratur sett till att inkludera så väl

manliga och kvinnliga författare som karaktärer, och urval och perspektiv har presenterats

tydligt.

Det kan också vara viktigt att man tolkar text utifrån det perspektiv som var aktuellt när

texten skrevs. Man bör ställa sig frågan vad det var för intressen som fanns när texten skrev –

var det ett annat årtionde, vad hade hänt i tiden innan texten skrevs? Det är ju inte säkert att en

tolkning utifrån dagens datum ger den fulla förståelsen (Bergström & Boréus, 2014: 37). Då de

två böcker som är skrivna av män i denna studie är äldre än de som är skrivna av kvinnor så

kommer hänsyn att tas till detta i analysen för att se om det är något som påverkat

framställningen av karaktärerna som gjorts av författaren.

17

4 Analys & diskussion Detta kapitel lägger fram studiens resultat i form av det som framkommit vid narrativanalysen av de

fyra böckerna. Flertalet citat har valts ut för att ge styrka till påståendena och analysen diskuteras

utifrån existerande teorier och tidigare forskning i ett försök skapa en helhetsbild som ämnar ligga till

grund för slutsatserna.

4.1 Helene Tursten – Den krossade tanghästen

4.1.1 Huvudkaraktären Irene Huss

Irene Huss är en 40 årig kriminalinspektör vid Göteborgspolisen, en titel hon är mycket stolt

över (Tursten, 1999: 115). Förutom jobbet tar hennes familj upp mycket av hennes tid,

framförallt tankemässigt, och hon försöker hela tiden att få ihop vardagspusslet:

”- Det ska väl gå. Men jag måste fixa lite praktiska saker. Jenny ligger sjuk hemma. Inget

farligt, förkyld. Krister jobbar sent i natt. Katarina ska träna inför en ju-jutävling på

söndag.” (Tursten, 1999: 138).

Familjen består av hennes man Krister som driver en restaurang och deras två tvillingdöttrar

som är i tonåren. Eftersom Irene är dålig på att laga mat och inte alltid hemma för att ta hand

om tjejerna så är hon mycket tacksam mot sin man:

Med gråten i halsen slog hon armarna om honom. Hon kände en djup tacksamhet mot ödet

eller vem det nu var, som hade skänkt henne en sådan underbar man. Själv var hon en grinig

hustru och dålig mor, som inte orkade med jobb, man, hem och barn (Tursten, 1999: 131-

132).

Hennes klädstil är enkel med jeans, skinnjacka och tröjor, hon använder aldrig kjol eller

liknande, och även hennes musiksmak är begränsad och innefattar Beatles, Rod Stewart och

Tina Turner (Tursten, 1999: 36; 98; 139; 242). Trots att hon själv inte är en sådan som lägger

pengar på inredning eller andra dyrbara saker så är hon mycket imponerad av andra människors

lyx i form av konst och bilar (Tursten, 1999: 21; 27; 80; 147; 153). Även vackra och unga

människor imponerar på Irene, något som tycks höra ihop med hennes egen fyrtioårskris:

Plötsligt kom fyrtioårskrisen dundrande med expressfart över Irene. Vad hon än tog sig till

skulle hon aldrig kunna se ut så betagande ut efter en genomvakad natt (Tursten, 1999: 43).

Då Irene är gammal europamästarinna i Ju-jutsu så är det hela tiden träningen och lugnet inom

sig som hon vänder sig till när det som hänt på jobbet måste bearbetas (Tursten, 1999: 34).

Som polis är Irene ofta argsint och lite hetlevrad, men samtidigt omtänksam och

"mammig" även mot sina kollegor (Tursten, 1999: 28). I övrigt är hon en avslappnad polis som

gärna drar dåliga skämt och äter pizza, korv eller kebab med lättöl till lunch.

18

4.1.2 Analys

Sett utifrån etablerad genusteori så är det inte mycket som stämmer överens mellan hur de

kvinnliga normerna beskrivs och hur Irene Huss framställs – tvärtom står hennes personlighet

nästan i rak motsats till det som förväntas. Att hon har ett sexuellt begär mot män och att hon

önskar bli åtrådd av män är i stort sett de enda delar som stämmer in på de normer som läggs

fram av Pettersson (2008). Begrepp så som underordnad, passiv och svag är något som hon

starkt kontrasterar vilket tydligt framkommer när hon blir utsatt för en attack av Hells Angels:

Han kastade in något genom den trasiga rutan och reflexmässigt tog hon lyra. Flera år som

målvakt i polisens handbollslag satt i ryggmärgen. Den lilla bollen var överraskande tung.

Det var ingen idé att göra sig några illusioner. En Hells Angels hade kastat den. Alltså var

det en handgranat. […] Utan en medveten tanke, slängde hon ut den genom fönstret igen.

(Tursten, 1998: 222).

Irene är heller inte sen på att försvara sina kvinnliga kollegor mot det som hon anser vara fel

och hon funderar ofta över hur kvinnor behandlas:

- Hon är faktiskt professor i sig självt och har inte gift sig till titeln, sa hon spetsigt (Tursten,

1998: 40).

Åter detta med attityden mot medelålders, kompetenta kvinnor; varför är de så skrämmande?

(Tursten, 1998: 61).

På samma sätt skiljer hon sig när det kommer till familjen och hemmet. Hon kan inte laga mat

och det är alltid hennes man som får sköta det mesta med döttrarna. Att kvinnans plats skulle

vara i hemmet eller att det är hennes uppgift att ta hand om barnen märks inte av här:

Irene suckade. Alltid detta dåliga samvete över att Krister fick hålla i det mesta hemma. Men

samtidigt var hon väldigt tacksam över att han tog diskussionen med Jenny (Tursten, 1998:

71).

Irene Huss tillåts överta flertalet manliga egenskaper i den framställning som görs, något som

tidigare forskning gällande kvinnliga karaktärer i kriminalromaner också konstaterat (Bergman

& Kärrholm, 2011; Kraaij, 2015; Walton & Jones, 1999). Precis som Walton & Jones (1999)

konstaterar så blir detta tydligt genom den humor och det vulgära, hårdkokta språk som ofta tas

till och Irene drar gärna skämt så som ”- Satt du och försökte tänka? Det luktar bränt, tycker

jag.” (Tursten, 1999: 134) och ”- Nej, nu lämnar jag dig åt dina anala orgier. Om jag inte hinner

hälsa på i morgon, så ringer jag” (Tursten, 199: 257) gentemot sina kollegor. Den hårdkokta

jargongen framkommer även då hon skämtar med sin man:

- Yrkeshemligheter, bara yrkeshemligheter. Till exempel, hur hårt man kan slå med batongen

utan att det blir blåmärken, svarade hans fru näbbigt (Tursten, 1999: 259).

Att använda humorn och det hårdkokta språket för att försvara sig själv är också något hon gör

gentemot andra:

19

Plötsligt fick hon en lika ilsken som fånig impuls att försvara sin matta. Hon fräste skarpare

än hon hade avsett: - Är du nån slags museigubbe, eller? (Tursten, 1999: 25).

Det motstånd som de kvinnliga karaktärerna i kriminalromanerna ofta stöter på (Bergman &

Kärrholm, 2011; Kraaij, 2015) blir också verklighet för Irene. Oftast är detta endast

reflektioner gällande sina kvinnliga kollegors utsatthet, men sker även mot henne då hennes

egen kollega Jonny är missnöjd med hennes agerande:

Irene Huss misstänkte att kommissarien innerst inne inte ansåg att rättsmedicinare vara

något passande yrke för en kvinna (Tursten, 1999: 11).

Jonny fnös: - Säg istället som det är; så här går det när man ger sig ut och spanar med ett

fruntimmer. Det är alltid killen som får ta värsta stöten när det drar ihop sig! (Tursten, 1999:

265).

Helene Tursten har på ett skickligt sätt fått in de orättvisor och trakasserier som kvinnor många

gånger upplever i arbetslivet som en sidohistoria i boken, utan att detta påverkar

huvudkaraktären Irene Huss. Istället är det hennes kvinnliga kollega Birgitta Moberg, en ung,

snygg och smart polis som får utstå påhopp från den sliskiga Jonny:

- Ända sen jag började här har jag varit tvungen att stå ut med den där idioten. I början

försökte han tafsa, men när jag mycket tydligt klargjorde vad jag tyckte om det, började

gliringarna komma. Att jag är lättfotad. Ett lätt byte att lägga ner. Du hörde själv nyss; jävla

hora. Jag ska ta emot "lekfulla" daskar i baken. I mina internkuvert ligger det urklippta

bilder från porrblaskor på jätteballar och lesbiska par. Jag har alltid vetat att det är Jonny

som ligger bakom, men inte kunnat bevisa det, sa hon tonlöst (Tursten, 1999: 172).

Andersson - Irene, Jonny och Birgittas chef - visar också stora svårigheter att hantera denna

uppkomna situation då han redan sedan tidigare har en inställning till kvinnor som opassande

inom polisyrket (Tursten, 1999: 11):

Det var alltid problem när det fanns fruntimmer med i spelet! Det var bättre i början av hans

karriär. På den tiden fick kvinnliga poliser bara arbeta med utredningar och

kontorsuppgifter. [...] Nej, det här med kvinnor inom kåren var svårt. Det värsta var att dom

blev fler och fler. Har dom valt ett mansyrke, så får dom väl också acceptera villkoren och

jargongen! Fast, urklipp ur porrtidningar var väl i grövsta laget...(Tursten, 1999: 172).

Känslan som man får av Helene Turstens kriminalroman om karaktären Irene Huss blir därför

att hon vill framställa en kvinnlig polis som är både manlig och kvinnlig på samma gång.

Genom att låta Irene vara argsint, tuff och duktig på jobbet samtidigt som hon är familjekär,

omtänksam och försvarande så får hon en professionell stämpel utan att förlora det kvinnliga.

Samtidigt som Tursten visar på en könsfördelningsmässigt likställd arbetsplats så framhäver

hon även de orättvisor som kvarstår i samhället för kvinnliga poliser.3

3 Denna framställning som Tursten gör svarar även mot forskning om kvinnor inom polisyrket, se exempelvis

Jennifer Brown och Frances Heidensohn (2000) som forskat i poliskvinnors upplevda arbetsmiljö.

20

4.2 Viveca Sten – I de lugnaste vatten

4.2.1 Huvudkaraktären Thomas Andreasson

Thomas Andreasson är 37 år och en erfaren polis. Han har varit polis i 14 år, varav de senaste

8 åren inom sjöpolisen och först för ett år sedan började han jobba på Nackapolisens våldsrotel.

Anledningen till hans byte till en inre tjänst var för att hans fru väntade barn, en dotter som dog

i plötsligt spädbarnsdöd strax därefter (Sten, 2008: 11; 30). Sedan dess är Thomas inte längre

den person han brukade vara, han skildes från sin fru och tanken på barnet och familjen är något

som ständigt återkommer i hans vardag:

Thomas reste sig abrupt. Han strök med handen över pannan som för att sudda bort

minnesbilderna. Vad tjänade det till att fundera över det förflutna. Så många gånger som

han gått igenom de sista timmarna då Emily levde. Det gjorde lika ont varje gång (Sten,

2008: 78).

Då Thomas inte längre har någon familj så är det istället i jobbet han söker tröst i och han gillar

också att vara ensam och njuta av lugnet i skärgården, paddla och grilla. Thomas funderar sällan

över hur han själv ser ut eller klär sig, det är istället andra som beskriver honom som lång,

snygg och välklädd (Sten, 2008: 11; 30-31; 51).

Som polis är Thomas mycket omtyckt och anses vara medkännande, sympatisk, rättvis

och med heder. Detta märks också tydligt då han ofta är den som medlar, men han visar det

också genom att hysa stor respekt för kvinnliga poliser samtidigt som han säger sig inte vara en

kännare av det kvinnliga släktet (Sten, 2008: 77; 114). Thomas föredrar att dricka te eller kaffe

med mjölk och socker och väljer gärna en lite finare restaurang till lunch (Sten, 2008: 134, 158).

4.2.2 Huvudkaraktären Nora Linde

Nora Linde är 37 år gammal och bankjurist. Hon är fast boende på Sandhamn tillsammans med

sin man Henrik och deras barn Adam och Simon. Hennes familj tar upp det mesta av hennes

tid då hon ständigt försöker få ihop barnens aktiviteter med matlagning och Henriks segling:

Simons simskola började klockan nio. Adams halv elva, så hon hann precis hem för att se

till så Adam fick i sig frukost innan det var dags för honom att cykla iväg (Sten, 2008:15-

16).

Parallellt med detta så tampas hon med beslutet om att tacka ja till en befordran som innebär

att familjen skulle behöva flytta till Malmö, ett erbjudande som hennes man inte är glad över.

Thomas är Noras bästa kompis från barndomen och någon som hon känner att hon kan berätta

allt för (Sten, 2008: 22). Nora är alltid mycket nyfiken kring Thomas utredningsarbete och

hjälper gärna till när hon kan, till Thomas glädje:

21

”Skål för dig, Nora”, sa han. ”Det här var jättebra. Jag är glad att du övertalade mig att

åka ut. Du är faktiskt en mästerdetektiv.” (Sten, 2008: 228).

Nora är nöjd med sitt eget utseende och beskriver sig själv som lite pojkaktig med kortklippt

rödblont hår och en vältränad figur. Hon är inte tjejen som gillar att festa utan föredrar istället

mysiga hemmakvällar med bara familjen (Sten, 2008: 16; 52). Nora är heller inte någon som

imponeras av pengar eller lyx och hon har därför svårt att komma överens med Henriks

föräldrar, som är högborgliga med djupt konservativa värderingar:

Monica Linde var en pretentiös snobb som tog varje tillfälle i akt att berätta om vilken fin

middag hon varit på eller vilken framstående person hon träffat. Hon dominerade varenda

middagskonversation som hon deltog i och gav ingen annan vare sig utrymme eller luft. […]

Monica Linde dyrkade dessutom sin enda son och påminde alltid Nora om vilket kap hon

hade gjort som lyckats fånga Henrik. Att motsatsen hade kunnat gälla föll inte Monica in

(Sten, 2008: 46).

”Är det någon utlänning som är inblandad? Det är det säkert, man vet ju hur de är.” Nora

vande sig aldrig vid sin svärmors sätt att strö fördomar omkring sig som det var den

naturligaste saken i världen (Sten, 2008: 95).

4.2.3 Analys

I Viveca Stens kriminalroman om Sandhamn finns inte bara en, utan två huvudpersoner vars

liv man får följa parallellt. Även om det är Thomas som är polis så är det ändå Nora som gör

att de kommer vidare i utredningen och tillslut löser brottet. Känslan som man får av Viveca

Stens framställning av de olika karaktärerna är att hon ganska uppenbart vill framhäva

kvinnornas utsatta situation i samhället och att de trots denna är starkare än vad man tror. Att

Nora väljer att jobba trots att hennes man är rik möts inte alltid på bäst sätt:

Hon hade alltid en känsla av att de andra i hemlighet skakade lite på huvudet åt hennes

ambitioner att göra egen karriär (Sten, 2008: 150).

Detta talar starkt emot den normbild av kvinnan som nämns av Pettersson (2008) där hon ska

vara underordnad och passiv och Hirdmans (2003) beskrivning av kvinnan vars plats är i

hemmet och med det enkla livet. Istället väljer Nora att riskera sitt förhållande och familjen för

drömmen om en karriär genom att gå bakom ryggen på sin man för att få veta mer om den

erbjudna befordringen, något som också tydligt går emot Hirdmans (2003) bild av kvinnan och

där kärleken till mannen är det viktigaste:

Till Henrik hade hon sagt att hon var tvungen att åka in till kontoret för att fixa en sak som

plötsligt dykt upp. Det kändes inte som att ljuga. Mer som att vänta med sanningen till ett

lämpligare tillfälle. (Sten, 2008: 213).

För att visa att kvinnan kan klara av så väl karriär som barn och familj så förtydligar Nora också

att hon även har de positiva kvinnliga egenskaper som anses tillhöra normen:

22

I sitt stilla sinne tänkte Nora att det var ganska meningslöst att fråga en småbarnsmamma

om förmågan att hantera stress och konflikter. Fixade man inte den sortens situationer

överlevde man inte en sekund i hennes familj. (Sten, 2008: 214).

När det sedan kommer till Thomas så väljer Viveca Sten att göra det tydligt att Thomas är en

nybörjare i jämförelse med den mer erfarna kriminalinspektören Margit. Därmed låter hon

kvinnan bli den överordnade, starka medan mannen sänks till att bli underordnad och passiv –

något som antyder ett viss övertagande av manliga egenskaper, i enlighet med tidigare studier

(Pettersson, 2008; Bergman & Kärrholm, 2011; Kraaij, 2015; Walton & Jones, 1999):

Margit log uppmuntrande mot Thomas. ”Det här klarar du fint. Ring mig om du behöver

fråga om något. Och tänk på att inte dra några slutsatser innan teknikerna sagt sitt.” (Sten,

2008: 13).

En triumferande min spred sig över Margits ansikte medan hon sjönk tillbaka mot det varma

sätet. Thomas kände sig som en skolpojke vid ett läxförhör (Sten, 2008: 183).

Något som är mindre uppenbart, men mycket intressant, är att det också framkommer en vilja

hos författaren av att visa upp den perfekta mannen. Thomas beskrivs redan tidigt som en riktig

drömman:

Han såg precis ut som urtypen för en polis, stor och trygg med blont hår och blåa ögon. ”De

borde använda dig som affischpojke för Polishögskolan”, brukade hon retas med honom

(Sten, 2008: 21).

Detta gör att uppfattningen man får om Thomas direkt kan matchas med normer så som

överordnad, aktiv, stark och åtrådd av kvinnor (Pettersson, 2008). I relation till detta så är

beskrivningarna av Henrik, Noras man, inte lika smickrande och det blir märkbart att han inte

alltid tänker på hennes bästa, något som tydligt frångår Hirdmans (2003) uppfattning om

mannen som omhändertagande och någon som inte överger eller sviker familjen:

Nora blev tyst. Hon kände sig rejält avsnoppad. […] De hade bott i Visby i flera år därför

att hans jobb krävde det. Då hade det minsann inte varit tal om någon annat än att de måste

hitta en lösning som fungerade för bägge två. När hon nu blev erbjuden ett riktigt drömjobb

verkade han inte ens vilja diskutera frågan. Det var inte rättvist (Sten, 2008: 90).

Detta är också något som Thomas lagt märke till och reagerat över, vilket också tydliggör den

skillnad som författaren tycks vilja framställa finns mellan de två typerna av män:

Det fanns en underliggande distans mellan de två männen som aldrig riktigt gav med sig

fast de känt varandra ganska länge vid det här laget. […] Det fanns ett visst auktoritärt drag

hos Henrik som Thomas kunde reta sig på ibland. Och sättet som Henrik ofta avbröt Nora

på när hon var mitt i en mening, eller den irritation han kunde visa när hon inte alltid höll

med honom, fick honom att stundtals undra över balansen i deras äktenskap (Sten, 2008:

133).

Här demonstreras Thomas kopplingar till den manliga normen ytterligare i sitt rationella

tänkande och sin vilja att ta hand om kvinnan (Pettersson, 2008), detta samtidigt som han

23

ifrågasätter Henriks manlighet. Samtidigt frångår han de dåliga sidor som mannen har som

norm inom kriminallitteraturen, bryter mot den masochistiska trenden där kvinnorna ses som

underordnade och framstår som bekväm i sin mansroll, inte hotad av kvinnan (Bergman &

Kärrholm, 2011). Denna framställning stämmer bra överens med tidigare forskning där män

ofta tillskrivs kvinnliga egenskaper, något som också kopplas till kvinnliga författare och deras

vilja att spegla en annan typ av man (Ewaldh-Åkesson, 2011).

Känslan som man får av karaktärerna Thomas och Nora är att de ska motsvara den mer moderna

normen, en bild av den perfekta mannen och kvinnan. Nora framställs som stark, aktiv och

självsäker i sin personlighet och hon vet vad hon vill med sin karriär, samtidigt som hon tar han

om familjen exemplariskt. För att förstärka bilden av Noras styrka och självständighet, men

samtidigt syfta på de orättvisor som lurar, så framställs hennes man som dålig och omodern i

detta avseende. Thomas beskrivs som en man som har alla de bra delar av normbilden, samtidigt

som han anpassar sig, lyssnar och tar hand om kvinnan. Om man ska se till Connells (1995)

maskulinitetstyper så tillhör Thomas definitivt de delaktiga männen, samtidigt som han har den

hegemoniska maskulinitetens fördelar.

24

4.3 Håkan Nesser – Det grovmaskiga nätet

4.3.1 Huvudkaraktären Van Veeteren

Van Veeteren är en medelålders poliskommissarie i den påhittade staden Maardam. Hans tankar

upptas väldigt mycket av jobbet men varvas också ständigt med tankar på att sluta eller resa

bort till ett varmt land:

Det var ingen idé. Det hade bitit sig fast med en gång; han skulle inte bli av med det… lika

bra att erkänna… en vilstol på en takterrass i… Casablanca. Om bara några dagar skulle

han kunna sitta där! En ljum vind, en bok och ett glas vitt vin… Varför inbilla sig att de här

pretentiösa gissningslekarna tjänade något som helst syfte? (Nesser, 2005: 202).

Familj nämns nästan inte alls men han har en fru, Renate, som han varit till och från med under

en längre tid men där det femte eller sjätte uppbrottet nu tycks vara det slutgiltiga - något han

anser vara bra. Han har en dotter, Jess, som är utflugen sedan länge men vars hund han nu passar

på heltid. Det finns även en son, Erich, men han sitter i fängelse för narkotikasmuggling. Han

nämner även en pappa som dog innan han fyllt 18, som ett resultat av sin egen stolthet att inte

söka läkarvård (Nesser, 2005: 31-32). Van Veeteren är inte nöjd med sitt utseende men nämner

aldrig riktigt varför, han håller sig dock aktiv och spelar hela tiden badminton med närmaste

kollegan - något som dock gör sig påmint i hans onda rygg. För att slappna av från arbetet är

det musiken och bilkörningen som han vänder sig till:

Ensam bakom ratten med Julian Bream och Tarrega i öronen, och det karga landskapet som

ett skydd och ett filter mot alltför påträngande verkligheter; ungefär så var det han tänkt sig

(Nesser, 2005: 151).

Som polis är Van Veeteren mycket självsäker och skryter gärna om sina kunskaper:

Visst kände han till att han var den bäste förhörsledaren i distriktet, kanske i

landet…(Nesser, 2005: 33)

Samtidigt talar han ofta om sin förmåga att se detaljerna som en gåva och att det finns någon

där uppe som drar i rätt trådar åt honom:

Visst fan var det en gåva, och på intet vis hade han gjort sig förtjänt av den (Nesser, 2005:

33).

Det var märkligt hur allt med ens gick honom i händer. Som om någon drog i trådar, tänkte

han (Nesser, 2005: 215).

Van Veeteren har alltid en tandpetare i munnen när han arbetar och han avverkar ett flertal

tandpetare per dag (Nesser, 2005: 30; 35; 180). Han är heller inte rädd att ryta ifrån, skämta

kaxigt eller svära och han utmanar och sporrar gärna sin närmaste man till att ställa de rätta

frågorna under utredningen (Nesser, 2005: 107; 115; 146):

25

- Tänk, Münster, för fan! Om du inte klarar det här så kommer jag aldrig stödja din

befordran! (Nesser, 2005: 145).

Van Veeteren äter gärna goda grytor eller maträtter med mycket vitlök och han dricker gärna

ett gott vin till (Nesser, 2005: 151; 187; 223).

4.3.2 Analys

Utifrån Petterssons (2008) sammanställning av manliga normer så är det främst begreppet

överordnad som stämmer in på Van Veeteren. Hans självsäkerhet när det kommer till yrket och

sättet han utmanar sina kollegor på, ger en uppfattning om honom som en stark karaktär:

Nog kunde Van Veeteren avgöra om han hade gärningsmannen framför sig eller inte i nitton

fall av tjugo, åtminstone. […] Det viktiga var att han såg bilden. Uppfattade mönstret. Det

var inga svårigheter och han behövde egentligen inte anstränga sig (Nesser, 2005: 33).

Han försöker också hålla sig aktiv, som är ytterligare en av de manliga normerna, men samtidigt

som han gärna spelar badminton med sin kollega så blir det också märkbart att han inte är ung

längre:

Vad mera? Högerfoten, förstås. Han hade stukat den under gårdagens badmintonmatch mot

Münster (Nesser, 2008: 32).

Att störta ner på Münsters korta, vinklade bollar, kunde innebära dödsstöten för en dålig

rygg, det visste han, men han hade sannerligen ingen lust att ställa in tisdagskvällens match.

Så fan heller (Nesser, 2008: 178).

Att Van Veeteren inte är ung längre märks också i hans svala intresse för kvinnor och för hur

han bedömer sig själv och sina chanser att träffa någon. På så sätt matchar varken normen om

det sexuella begäret mot kvinnor eller hans egen åtråddhet av kvinnor överens med Petterssons

(2008) beskrivningar:

Hon log igen, lite säkrare. Drog ut ett band ur håret och släppte ut en kastanjebrun sky. Van

Veeteren erinerade sig att han var en gammal snut med bara tio år kvar till pensionen

(Nesser, 2005: 223).

Hon hade kramat om honom och tackat staten för maten, och plötsligt hade han insett att

hon var den andra kvinnan under denna utredning han kunde ha fallit för. Om han nu varit

i lämplig ålder, vill säga. Och lagd åt att falla (Nesser, 2005: 228).

Samma svala inställning har han också till sin fru och sin familj, vilket är långt ifrån Hirdmans

(2003) beskrivning om mannen som det omhändertagande överhuvudet över familjen som inte

överger dem:

Just som han stått i begrepp att gå till sängs, hade Renate ringt och meddelat att det nog

ändå inte var någon särskilt god idé att de återupptog sitt förhållande igen. Det var i varje

fall inget som brådskade. Allt har sin tid, hade hon sagt, och för en gångs skull var han

fullständigt överens med henne (Nesser, 2005: 152).

26

Han hade också en son. Erich. På betydligt närmare håll. I statsfängelset i Linden, om man

ville vara noggrann, där han avtjänade ett tvåårigt straff för narkotikasmuggling. I Tryggt

försvar, således. Om Van Veeteren hade lust kunde han besöka honom varje dag… […] Fast

någon poäng i att sitta där och glo på sin långhårige förbrytarson hade han ibland svårt att

se (Nesser, 2008: 31).

Likt det som Bergman & Kärrholm (2011) kommit fram till i tidigare forskning om manliga

karaktärer inom kriminalgenren, så uppvisar Van Veeteren en viss osäkerhet och obekvämhet i

sin mansroll och han tycks ställa sig frågande till ett samhälle där män och kvinnor inte längre

beter sig på samma sätt:

Vilket slöseri, tänkte han, är inte den lesbiska kärleken (Nesser, 2005: 186).

En karl som fyllt fyrtio borde ha vant sig av med att rodna, tänkte Van Veeteren. Dessutom

är han polis (Nesser, 2005: 105).

Att Van Veeteren väljer att poängtera just faktumet att den han syftar på är polis stärker

ytterligare den maskulina bild som han har av yrket. På samma sätt talar han också om att vara

avtrubbad i jobbet och hur samhället krävt detta, något som också kan kopplas till normen om

den rationella mannen:

En känsla av vämjelse och maktlöshet, som kanske liknande det han en gång brukade erfara

inför varje nytt våldsdåd hans ställdes inför...medan han ännu var en ung kriminalare som

trodde att det gick att åstadkomma förändringar; innan det dagliga umgänget med en viss

sorts handlingar gjort honom tillräckligt avtrubbad för att han skulle kunna sköta sitt arbete

(Nesser, 2005: 153).

Sammanfattningsvis inger Håkan Nessers karaktär Van Veeteren en känsla av att vara en äldre

polis från en annan tid och ett annat samhällsklimat, en kommissarie som känner sig färdig med

yrket och som tycks ha gett upp om samhället och dess innevånare. Istället är det drömmen om

att komma iväg och resa som håller honom vid gott mod. Utifrån Connells (1995)

maskuliniteter så stämmer Van Veeteren bäst in med de delaktiga männen. Han utmärker sig

inte speciellt utan håller en normal profil i förhållande till det maskulina idealet.

27

4.4 Henning Mankell – Mördare utan ansikte

4.4.1 Huvudkaraktären Kurt Wallander

Kurt Wallander är en 42-årig kriminalpolis vid polisen i Ystad, den polis med näst mest

erfarenhet trots sina unga ålder. Wallander är nyskild och har sedan lång tid tillbaka även ett

komplicerat förhållande till sin dotter, något som gör att oro för familjen tar upp mycket av

hans tankar (Mankell, 2003: 91):

Jag måste stanna upp, tänkte han. Jag måste inse att min hustru lämnat mig. Jag måste inse

att jag knappast kan göra något annat än att vänta på att Linda själv söker kontakt med mig.

Jag måste inse att livet faktiskt ser ut som det gör… (Mankell, 2003: 36).

Avsaknaden av närhet gör också att han har flertalet erotiska fantasier och tänker mycket på

kvinnor, samtidigt som han besväras av sin vikt och försöker att gå ner efter att skilsmässan

gjort honom tjock. Mona, hans före detta fru, är läget spänt med men de kan ses som vänner,

medan Linda, hans dotter, kommer och hälsar på när det passar henne. Wallander jobbar väldigt

mycket då han nu är ensam och struntar ofta i sitt utseende och glömmer duscha eller fixa sig.

När han ska slappna av från tankar på jobbet så är det musik i form av opera som slås på och

han ser även bilkörning som avkopplande och bra sätt att avleda tankarna på (Mankell, 2003:

29; 53; 90; 103):

Han kröp in i bilen och valde länge mellan kassetterna han förvarade i handskfacket. Utan

att egentligen kunna bestämma sig sköt han in Verdis >Requiem< i bandspelaren. Han hade

dyrbara högtalare monterade i bilen, och de mäktiga tonerna slog emot hans öron (Mankell,

2003: 39-40).

Som polis är Wallander lite smått besviken på sig själv och ser sig som en patetisk polis ibland.

Han är ofta lite grinig och tappar snabbt humöret, samtidigt som han inte skäms för att uttrycka

en del rasistiska åsikter:

Egentligen hoppas jag det, tänkte han. Egentligen hoppas jag att mördarna finns på den där

flyktingförläggningen. Då kanske det kan bli en ändring på den här godtyckliga, släpphänta

hållningen till att vem som helst med vilka motiv som helst kan ta sig in över den svenska

gränsen. (Mankell, 2003: 51).

Han har även en gammalmodig inställning till kvinnor inom polisen, något som märks i hans

relation till sina kollegor. Ebba, hans enda kvinnliga kollega som jobbar som telefonist, låter

han göra arbetsuppgifter som inte riktigt tillhör jobbet:

Missmodigt betraktade han en fläck på ena kavajslaget. Ebba, tänkte han. Det här är en

typisk uppgift för henne. (Mankell, 2003: 136)

4.2.2 Analys

Till en början får man en bild av Wallander som erfarenhetsmässigt kan ses matcha normen

som överordnad (Pettersson, 2008):

28

Det var han som skulle komma att leda spaningsarbetet, det visste han. Nån annan var

knappast tänkbar. Näst efter Rydberg var han den kriminalpolis i Ystad som hade den

längsta erfarenheten, trots att han bara var 42 år gammal (Mankell, 2003: 20).

Samtidigt framkommer det att han inte känner sig så manligt aktiv och stark utan är istället

missnöjd med sitt utseende och sin kropp:

På väg till presskonferensen gick han in på toaletten och såg sig i spegeln. Han märkte att

han borde klippa sig. Det bruna håret spretade runt öronen. Och han borde gå ner i vikt.

Under de tre månader som gått sedan hans hustru plötsligt lämnat honom hade han gått upp

sju kilo. I den orkeslösa ensamheten hade han inte ätit annat än snabbmat och pizzor, flottiga

hamburgare och wienerbröd. - Din lönnfete jävel, sa han högt för sig själv. Ska du verkligen

se ut som en förslappad gammal gubbe? (Mankell, 2003: 33).

Trots sin önskan att gå ner i vikt så tycks Wallander ha inställningen att yrket tidsmässigt endast

tillåter snabbmat och fika med stora mängder ljummet kaffe. Genom hela boken tänker han att

han ska byta matvanor, men Wallander lever inte upp till normen av mannen som rationell då

han istället ständigt faller tillbaka ner i fördärvet (Mankell, 2003: 40; 84, 88, 102; 108). Detta

hamnar i stark kontrast till hans starka sexuella behov av kvinnor vilket ständigt gör sig påmint

efter skilsmässan:

När telefonsignalerna nu ryckte upp honom ur sömnen hade han varit djupt inne i en häftig

erotisk dröm. Som för att försäkra sig om att han bara hade drömt sträckte han ut armen

och kände på täcket. Men han var ensam i sängen. Där fanns varken hans hustru, som lämnat

honom tre månader innan, eller den färgade kvinna han just varit inbegripen i ett våldsamt

samlag med (Mankell, 2003: 11).

Kvinnan som öppnade dörren var mycket vacker och mycket ung. Kurt Wallander stirrade

på henne (Mankell, 2003: 100).

Hennes röst hade plötsligt blivit kylig. Men han orkade inte bry sig om det. När hon kom

med hans glas tog han fatt i henne och drog ner henne i stolen. - Sitt här bredvid mig, sa

han och la handen på hennes lår. Hon drog sig loss och gav honom en örfil. Hon slog med

den hand där hon hade vigselringen och han kände hur det rispade till på kinden. - Gå hem

nu, sa hon (Mankell, 2003: 237).

Kurt Wallanders familjesituation är även den ett avsteg från de normer som Hirdman (2003)

nämner om mannens kontroll på familjen. Wallanders fru har lämnat honom och hans dotter

har mycket sporadisk kontakt med honom, något som gör att han känner sig hjälplös och dålig

som far:

Men det enda han tyckte sig känna var sitt eget elände. Kurt Wallander. Den patetiska

polisen med sitt sorgliga familjeliv (Mankell, 2003: 152).

I likhet med tidigare studier som gjorts om mannen i kriminalromaner (Bergman & Kärrholm,

2011) så visar Kurt Wallander klart och tydligt att han är obekväm i sin mansroll och att han

känner ett visst hot från kvinnor. Då han tycker det är konstigt och nästintill oansvarigt med

29

kvinnor på viktiga poster inom samhället så blir han förvånad när så väl den nya åklagaren som

chefen för invandrarverket är kvinnor:

Till hans förvåning var det en kvinna som svarade. […] Kurt Wallander tyckte han hörde en

förebrående ton i hennes röst. Kärring, tänkte han. Ska du lära mig hur polisen samarbetar

med åklagarmyndigheten? (Mankell, 2003: 95)

Han blev förvånad när han insåg att det var en kvinna som talade till honom. Statliga

generaldirektörer var fortfarande i hans föreställningar äldre herrar med avmätt värdighet

och arrogant självkänsla (Mankell, 2003: 123).

Kurt Wallander visar också upp denna obekvämhet som en osäkerhet i sig själv och sitt yrke:

En jävla polis är vad jag är, tänkte han. En tvivelaktig snut (Mankell, 2003: 162).

Genom sin osäkerhet och brist på kontroll över livet och dess utveckling, både för hans egen

del och samhällets, så tycks Kurt Wallander också blir rädd för det han inte kan hindra:

Men Kurt Wallander insåg att han inte var ensam om att känna osäkerhet och förvirrig inför

det nya samhälle som höll på att växa fram. (Mankell, 2004: 255).

Åter tänkte han på det besinningslösa våldet. Den nya tiden som kanske krävde en annan

sorts poliser. (Mankell, 2003: 308).

Genom kriminalromanen om Wallander framkommer ett försiktigt men tydligt försök till

protest mot samhällets utveckling och därmed även mot att kvinnor tillåts ta en allt större plats.

Kurt Wallander reagerar starkt på det allt hårdare samhällsklimatet och besväras av sitt eget

osunda leverne. Utifrån Connells (1995) olika typer av manlighet framstår Kurt Wallander som

del av de delaktiga männen men med en stark dragning åt de marginaliserade männen. Främst

är det hans egen deprimerande syn på sig själv som gör att han inte riktigt passar in i den

hegemoniska maskuliniteten.

30

4.5 Övergripande analys

Trots att tre av böckerna är skrivna under samma årtionde så märks det stora skillnader i hur de

manliga och kvinnliga karaktärerna framställs, något som kan kopplas till författaren och

genusteori. I Nessers bok om Van Veeteren och Mankells bok om Wallander är det just

avsaknaden av kvinnliga karaktärer som lyser allra starkast. De få kvinnor som nämns är

antingen kopplade till hemmet (familj) eller till fallet som de jobbar på och endast i relation till

männen, aldrig som egna individer. I Turstens bok om Irene Huss och Stens bok om Nora och

Thomas så är fördelningen mer modern, både kvinnor och män jobbar som poliser. I boken om

Nora och Thomas, vilken också är senast utgiven, tycks en omvänd fördelning vara avsedd och

manliga poliser tycks hamna i skymundan som en revolt mot det normaliserade.

Beskrivningarna av karaktärerna skiljer sig också namnmässigt. Van Veeterens förnamn

får man aldrig veta och Kurt Wallander skrivs alltid ut med både för- och efternamn, medan det

i böckerna om så väl Irene som Nora och Thomas alltid används förnamn. Formuleringen

speglar delvis samhället men man kan också tänka sig Van Veeteren och Kurt Wallander som

mindre personliga och därmed mer professionella benämningar.

Något som följer som en röd tråd genom böckerna är just det föränderliga

samhällsklimatet och vad det kräver av dess innevånare. När den första boken om Wallander

respektive Van Veeteren skrevs (1991 respektive 1993) så var inte kvinnliga poliser ett naturligt

inslag i kriminallitteraturen och som män och kommissarier så behövde de därför inte hävda

sig mer än genom sin överordnade status och sin kunskap inom yrket. Karaktärerna beskrivs

därför inte som särskilt framstående varken utseende- eller relationsmässigt, utan fokus ligger

på fallet samtidigt som motståndet till det föränderliga samhället vävs in. När boken om Irene

Huss kommer ut 1998 har de kvinnliga författarna fått ett grepp om genren och det blir då

viktigt att framställa romanen som trovärdig samtidigt som den tar in kvinnan på marknaden.

Den kvinnliga polisen tillåts därför anta en mängd manliga egenskaper som ska ge henne en

trovärdig roll och det blir därför viktigt med det hårdkokta språket, frånvaron från hemmet och

den starka personligheten. Trots detta ska hon ju inte tappa det kvinnliga, varför det

omhändertagande och familjanpassade fortfarande kvarstår. När boken om Thomas & Nora

släpps tio år senare (2008) så är det mycket som ändrats. Nu ska könen vara jämlika och mannen

får liksom kvinnan överta egenskaper som tidigare tillhört normen för det andra könet.

Karaktärerna måste också vara mer flexibla och kunna hantera så väl karriär som familj. Då

orättvisorna inom mannens och kvinnans förhållande eller kvinnans ställning på

arbetsmarknaden ännu inte är borta så aktualiseras även detta på ett lättsamt sätt.

31

5 Slutsatser Detta kapitel väger samman det som tagits upp i analysen och drar utifrån detta slutsatser för att

besvara de inledande frågeställningarna. Slutsatserna ses utifrån samhällskontexten och det öppnas

även upp för fortsatt forskning inom ämnet.

Utifrån den analys som gjorts så blir det tydligt att alla de fyra kriminalromanerna som

granskats har mycket skilda utformningar och karaktärsframställningar. För att kunna besvara

de inledande frågeställningarna blir det därför viktigt att granska analyserna djupare för att hitta

de överbryggande detaljerna som gör att de ändå kan tolkas tillsammans.

Om man utgår ifrån författaren - som blir avsändaren av budskapet enligt den

hermeneutiska cirkeln – så kan man med analysen som grund dra slutsatser om dennes avsikter

med texten. När det gäller de manliga författarna så är det främst den samhällskritiska

inriktningen som blir tydlig. Båda de manliga karaktärerna framställs som äldre med mycket

erfarenhet och med en bakgrund i ett samhälle som inte liknar det vi har idag. Båda lever

ensamma, frånskilda och utan vidare kontakt med sina barn vilket gör att yrket får en stor

betydelse. Den hopplöshet som båda upplever på olika sätt i yrket gör de därför mycket kritiska

då de inte har något att falla tillbaka på. De kvinnliga författarna låter istället sina kvinnliga

karaktärer uttrycka sin kritik mot hur kvinnan behandlas i samhället, framförallt genom att både

ge en bild av hur förhållandet mellan mannen och kvinnan inte ska se ut och hur drömscenariot

istället kan se ut. Den ena kvinnliga karaktären, Nora, lever i ett förhållande där hon är den som

sköter allt i familjen samtidigt som hon har sin egen karriär att tänka på. Denna karriär är inget

som hennes man stödjer utan han beskrivs istället i stora drag som en oförstående och egoistisk

make. Den manliga huvudkaraktär som förekommer i denna bok är istället raka motsatsen till

hennes man, en gammal vän som hon kan berätta allt för och som ser att hennes man inte är bra

för henne. Han är också duktig på sitt jobb och omges av en mängd kvinnliga kollegor som han

respekterar. Med den andra kvinnliga karaktären Irene är framställningen lite omvänd, här är

det istället hon som har den perfekta mannen som tar hand om hus, hem och mat medan hon

gör karriär. Irene noterar, dock på olika sätt, antydningar mellan kollegor hur kvinnor

förminskas och hon säger alltid ifrån när hon hör det. Parallellt med detta låter författaren också

en av hennes kvinnliga kollegor få utstå ganska grova påhopp från en manlig kollega vilket

ytterligare stärker bilden av kvinnans utsatthet.

Om man övergår till själva utformningen av karaktärerna så är det svårt att se ett syfte med de

manliga karaktärerna på samma sätt som det går att göra med de kvinnliga. Som Bergman &

Kärrholm (2011) noterar så skrevs de första stora deckarromanerna så som Sherlock Holmes

32

med ett syfte att ge unga män en förebild, något som saknas i beskrivningen av de manliga

karaktärerna i denna studie. Varken Wallander eller Van Veeteren framställs som några

förebilder, de är duktiga inom yrket men deprimerade och kritiska i övrigt. Troligen skrev man

för en annan typ av läsare för 20-25 år sedan, en medelålders man som skulle kunna känna igen

sig i de manliga karaktärerna. Med de kvinnliga karaktärerna är det däremot annorlunda, här

finns en tydlig föreställning om att likt Agatha Christie vända det kvinnliga till något positivt

(Kärrholm 2011) och att fånga en läsarkrets som vill läsa om starka kvinnor (Walton & Jones,

1999; Bergman & Kärrholm, 2011). Särskilt i Noras fall är det tydligt då hon inte ens är polis,

men ändå löser brottet parallellt med att ta hand om familjen och sköta sin egen karriär.

När det så kommer till frågan om nyttan med detta budskap från författaren och möjligheterna

att faktiskt omförhandla existerande normer, så tror jag tyvärr att det lutar åt Kleins teori - att

detta ifrågasättande snarare tycks stärka de redan existerande strukturerna (Walton & Jones,

1999). Något som jag dock är beredd att hålla med om är Pyrhänens (Bergholm & Kärrholm,

2011) uppfattning om att den kvinnliga kriminalromanen trots allt ökar medvetenheten och

förståelsen gällande genusframställningar i litteraturen, så till vida att läsaren i ett senare skede

kan urskilja och ta avstånd ifrån litteratur där kvinnor istället försöker förminskas.

5.1 Vidare forskning

Genusforskningen inom kriminallitteraturen är ännu bara påbörjad och med det allt större

intresse som riktas mot genren så kommer troligen även forskningen inom området att fortsätta

få ett uppsving.

När det kommer till den framtida forskningen finns det flera aspekter som är av intresse.

För att bygga vidare på just denna studie så hade det varit betydelsefullt att undersöka hur

karaktärernas framställan verkligen påverkar läsaren. Detta blir framförallt intressant när det

kommer till att se om man kan påverka allmänhetens inställning till poliser i allmänhet och

kvinnliga poliser i synnerhet. I förlängningen kan man förhoppningsvis även få förståelse för

hur populära litteraturgenrer kan användas för att bryta och förändra normer i samhället i stort.

Ytterligare en tänkbar utveckling efter denna studie är göra en utvidgad studie likt denna

där fler kriminalromaner tas i beaktning i syfte att skapa en renodlad genusteori för just

kriminallitteratur. En sådan teori skulle sedan kunna jämföras med övriga genrer och normer i

avsikt att se hur genus behandlas inom olika områden.

Slutligen skulle även en fördjupning i författaren och dennes koppling till sin

karaktärsframställan kunna ligga till grund för en studie. Genom att fördjupa sig i författaren

33

med dennes bakgrund, åsikter och tankar skulle man kunna göra en analys som går på djupet

med vad författaren försöker att säga med sina karaktärer.

34

Litteraturförteckning

Tryckta källor

Berglund, K (2012) Deckarboomen under lupp – statistiska perspektiv på svensk

kriminallitteratur 1977-2010. Uppsala: Avdelningen för litteratursociologi Uppsala

Universitet.

Bergman, K & Kärrholm, S (2011) Kriminallitteratur. Lund: Studentlitteratur.

Bergström, G & Boréus, K (2014) ”Innehållsanalys”. I Bergström, G & Boréus, K (red.) Textens

mening och makt – metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, s. 49-

90. Lund: Studentlitteratur.

Brown, J & Heidensohn, F (2000) Gender and policing. Basingstone: Macmillan.

Connell, R.W. (1995) Masculinities. Cambridge: Polity Press.

Hirdman, Y (2003) Genus – om det stabilas föränderliga former. Malmö: Liber.

Johansson, A (2005) Narrativ teori och metod. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S & Brinkmann, S (2014) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.

Lander, I., Pettersson, T & Tiby, E (red.) (2008) Femininiteter, maskuliniteter och kriminalitet.

Genusperspektiv inom svensk kriminologi. Lund: Studentlitteratur.

Langås, U (2010) ”Könets dilemma. Feminism och litteraturforskning”. I Arping, Å &

Nordenstam, A (red.) Genusvetenskapliga litteraturanalyser, s. 47-67 Lund:

Studentlitteratur.

Mankell, H (2003) Mördare utan ansikte. Stockholm: Ordfront.

Nesser, H (2005) Det grovmaskiga nätet. Stockholm: Bonnier.

Robertson, A (2014) ”Narrativanalys”. I Bergström, G & Boréus, K (red.) Textens mening och

makt – metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys, s. 219-262. Lund:

Studentlitteratur.

Sohlberg, P & Solhberg, B-M (2013) Kunskapens former. Vetenskapsteori och

forskningsmetod. Malmö: Liber.

Sten,V (2008) I de lugnaste vatten. Stockholm: Forum.

Tursten, H (2001) Den krossade tanghästen. Stockholm: Alfabeta.

Walton, P. L. &Jones, M (1999) Detective agency. Women rewriting the hard-boiled tradition.

Berkeley/LosAngeles: University of California Press.

35

Williams, A (2010) ”Den kluvna litteraturhistorien”. I Arping, Å & Nordenstam, A (red.)

Genusvetenskapliga litteraturanalyser, s. 29-45. Lund: Studentlitteratur.

Elektroniska källor

Polismuseet (2016) Polis igår och idag.

http://www.polismuseet.se/Samlingar/Polishistoria/Polis-igar-och-polis-idag/

[Hämtad 2017-04-20]

Brohult, L (2016) Forskare: därför älskar vi deckare. SVT Vetenskap, 1 oktober 2016.

http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/forskare-darfor-alskar-vi-deckare [Hämtad

2017-04-20]

Bonnierförlagen (2017) Bonnierförlagens försäljning den högsta sedan rekordåret 2011.

Bonnierförlagen, 2 februari 2017.

http://www.bonnierforlagen.se/nyhetsrum/2017/02/02/bonnierforlagens-

forsaljning-den-hogsta-sedan-rekordaret-2011/ [Hämtad 2017-04-20]

Eriksson, B (2013) Polismästaren vill ha realistiska deckare. Arbetet, Kultur, 16 september

2013. http://arbetet.se/2013/09/16/det-finns-undantag/ [Hämtad 2017-06-07]

Hamburg University Press (2013) The Living Handbook of Narratology: Implied Author.

http://wikis.sub.uni-hamburg.de/lhn/index.php/Implied_Author

Nord, C (2015) Skrivande polis som siktar på det ovanliga. Sydsvenskan, Kultur & Nöjen, 2

augusti 2015. https://www.sydsvenskan.se/2015-08-02/skrivande-polis-som-

siktar-pa-det-ovanliga [Hämtad 2017-06-07]

Ohlsson, P (2015) Kvinnliga deckare i fokus. HD Familj, 8 mars 2015.

http://www.hd.se/2015-03-08/kvinnliga-deckare-i-fokus [Hämtad 2017-04-20]

Svensson, M. O. (2013) Så påverkar litteratur hjärnan. Uppsala Ny Tidning, Kultur & Nöjen,

18 juni 2013. http://www.unt.se/kultur-noje/sa-paverkar-litteratur-hjarnan-

2471892.aspx [Hämtad 2017-06-07]

36

Bilagor

Bilaga 1 – Kodschema

1. Hur gammal är karaktären?

2. Vad har karaktären för familj?

3. Vad har karaktären för matvanor?

4. Vad har karaktären för klädsel?

5. Vad är det för tankar som upptar karaktären?

6. Vad uttrycker karaktären för åsikter?

7. Hur väljer karaktären att slappna av från jobbet?

8. Vad har karaktären för relation till sina kollegor?

9. På vilket sätt stämmer beskrivningen av karaktären överens med de normer som Pettersson

(2008) beskriver?

10. På vilket sätt stämmer beskrivningen av karaktären överens med de normer som Hirdman

(2003) beskriver?

11. På vilket sätt stämmer beskrivningen av karaktären överens med de normer som Connell

(1995) beskriver?

12. På vilket sätt stämmer beskrivningen av karaktären överens med de normer som den

tidigare forskningen beskriver?