HÄNSYNSYTORNA NYA KRAVLISTA ATTITYD HANDLAR OM

FORSKNING FÖR FRAMTIDENS SKOGSBRUK

ATTITYD”HÄNSYN HANDLAR OM

Nr 2 | 2013

VARFÖR MINSKARKÖKSSKÖRVEN?

HEMMA HOS:HÖGSTUBBARNASNYA HYRESGÄSTERHÄNSYNSYTORNA– SÅ STORA SKA DE VARA

ARTDATABANKENSNYA KRAVLISTA

LENA GUSTAFSSON:

”

Certifiering bromsar smartare hänsyn

ASP – EN BRALIVBÅT

creo

ag har haft förmånen att följa,och i viss mån till och med vara

delaktig i, utvecklingen inomsvenskt skogbruk under fyra decen-nier. Det ger en del perspektiv. För-visso har den skogstekniskautvecklingen i flera avseenden varitsmått revolutionerande. Mycket tackvare den har skogsnäringen överlevt ien ständigt tilltagande internationell

konkurrens. Till gagn för samhällsekonomi ochvälfärd. All respekt för denna evolution. Men frå-gan är om inte omställningen av själva skogsbru-kandet varit av än högre dignitet?

Skogsmannagenerationen före min egen (jo, detvar män) ägnade sig åt att restaurera de grönalögner som skapats under blädningsepoken.Men de fick också uppleva en snabbt expan-derande skogsindustri i Korea-boomens köl-vatten. Nu ställde såväl industrin somsamhället krav på virkesleveranseroch rationalitet. Det blev storska-lighet och effektiva menschablonartade metoder. Storakalhyggen, radikala markbe-redningsmetoder, planteringoch kemikaliebehandling.Upp spirade en turboskogsom växte likt aldrig tillförne.

Men det fanns också en sam-tida kritik. Kritik som blandannat leddes av kulturperson-ligheter som Åsa Moberg, MaritPaulsen, Sara Lidman och SolveigTernström (jo, här fanns kvinnor).Vi som var med minns de intensiva kal-hygges- och hormoslyrdebatterna, där dra-matiska protestaktioner och polisinsatservar legio. Så hände något. Skogsbrukets le-dande företrädare började så smått övergesitt kompromisslösa motstånd mot eftergif-ter på rationalitetens altare.

Som medarrangör ser jag personligengärna Skogsvårdsförbundets Höstexkur-sion 1981 som något av en brytpunkt. Härlanserades begreppet ”hyggesanalys”, enmodell för avverkning och föryngring medett betydligt större mått av anpassning tillnaturgivna variationer, än då förhärskandemetoder. Ansatsen gick till vissa delar påtvärs mot gällande skogsvårdslag, men dessgrundtanke vann gehör. Forskare anade morgon-

luft och det stod inte på förrän synsättet förfinadesoch utvecklades till vad som kom att bli begreppetståndortsanpassat skogsbruk.

Efter några års relativ stiltje blossade skogsdebat-ten upp på nytt. Nu med fokus på skogsbruketshot mot biodiversiteten i skogslandskapet. Krav påmiljöcertifieringssystem restes och en skogspolitiskutredning tillsattes med direktivet att bl.a. lyftafram skogens miljövärden. Skogsvårdslagen harunder tjugo år haft jämställda produktions- ochmiljömål. Och certifieringssystem som FSC ochPEFC är etablerade sedan länge.

Dagens hänsynstaganden till köksskörv, blågråsvartspik och gräddporing fanns inte ens i fan-

tasivärlden hösten -81. Inte heller att ställahögstubbar och än mindre att kata primafuror. Då fick förslaget att lämna en ruggeaspar i hyggeskanten skarp kritik av ingen

mindre än Skogsstyrelsens GD, med hän-visning till risken för knäckesjuka.Idag talar ingen om denna tallföryng-ringarnas farsot.

En del lyfter fram den svenskamodellen med generell naturhänsynsom en förebild. Andra refererartill den som ett avskräckande ex-empel. Möjligen kommer pro-duktions- och bevarandeintressenaldrig att nå fullständig samsyn.En anledning är att målen rör sigöver tid. En annan att hänsynkostar och att någon måste betalaför den på ett eller annat sätt.

En sak tycks dock alla vara över-ens om – att mer kunskap behövs.

Men så kommer alltid att vara fallet,till glädje för forskarvärlden. Och un-dervägs måste man göra så gott mankan utifrån befintlig kunskapsnivå.Vilket också görs, bland annat undersamlingsnamnet ”Smart Hänsyn”. Läsom detta och mer därtill i sommarensnummer av Vision, som den härgången valt att närmare skärskåda hursmart naturhänsynen egentligen är därute i verkligheten.

2 Vision | 2 | 2013 FORSKNING FÖR FRAMTIDENS SKOGSBRUK

Kvartalstidning från Skogforsk om forskning för

framtidens skogsbruk.

ISSN 2000-8988

Ansvarig utgivareErik Viklund

Tel. 018–18 85 [email protected]

ProduktionSverker Johansson

Bitzer Productions AB 070–[email protected]

Art directorJan Reinerstam

Pagarango

TryckGävle Offset AB

FSC®-märkt papper

SkogforskUppsala Science Park

751 83 UppsalaTel. 018–18 85 00Besök vår webb:

skogforsk.se

VISION

NR 2 | 2013

FORSKNING FÖR FRAMTIDENS SKOGSBRUK

JAN FRYK | VD Skogforsk, Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut

JFOTO: JENNY SVENNÅS-GILLNER, SLU

FRÅN HORMOSLYR TILL SMART HÄNSYN

JAN FRYK

creo

16

FORSKNING FÖR FRAMTIDENS SKOGSBRUK Vision | 2 | 2013 3

VISION | INNEHÅLL

14

4

610

12141619

212226

’’

Världsnyhet på Elmia!John Deere lanserar kranspetsstyrning.

PROFILENLena Gustafsson om hänsynsläget.

CertifieringenbromsarSvårt använda nya hänsynsrön.

HEAD UP – snart på var ruta? | RECO – gör underverk | KROSSDEMO – av lönsam teknik

SMART HÄNSYN – fakta om programmet | 4 TYPER – av långtidsförsök

NY INSTRUKTIONSFILM – se annons på baksidan

Certifieringen har politikens fördelar– och nackdelar. JOHANNA JOHANSSON, sid. 10

22

1210

Hemma hos……högstubbarnas nya hyresgäster.

Livbåtar av aspfunkar för många arter!

Köksskörven minskar…men varför? Egentligen?

De tar platsVissa arter vill ha långt till kanten.

ArtDatabankensnya kravlista850 krävande arter.

Spännande jätteförsök…i gammal tallskog.

Skogforskgallrar……bland långtidsförsöken.Vi presenterar de 88bästa.

Kan bli kostnadseffektivare. I lav asp.

Minskar i Hälsingland.

En snabbkoll på Effaråsen.

creo


n – Det här är ett mycket stortsteg framåt, säger SkogforsksBjörn Löfgren som argu-menterat för teknikensedan 80-talet. Ändåär det faktiskt baraett första steg i ettstörre utvecklingsar-bete. Tekniken läggergrunden för att i förstahand delautomatisera arbe-tet och i framtiden kanske skötalastning och lossning av virkehelt automatiskt.

Rickard Larsson, skördarfö-rare på Södra Skog, har sedanårsskiftet kört ca 850 timmarmed kranspetsstyrning i etthemligt testprojekt.

– Framför allt blir körningenlugnare, det blir mindre påfrest-

ning både på kroppen ochmentalt, säger Rickard

Larsson. Det är ju baraatt ”peka” med joy-sticken dit gripen ska,sedan sköter automati-

ken resten. Det tog baranågra dagar, sedan kände

jag att jag aldrig ville tillbakatill den gamla tekniken.

VISION återkommer med ettlängre reportage i höstnumret.

n I april visade Skogforsk, detfinska forskningsinstitutet VTToch Valbo Entreprenad ABkundanpassad krossning avgrovkrossade stubbar, stubbaroch returträ på en demonstra-tion i Mackmyra.

Med grovkrossning ökartransporternas lastvikt. På av-stånd över 70 km ger systemetmed grovkrossning på avlägg enlägre totalkostnad jämfört medom hela stubbar körs till värme-verket. Resultaten visar ocksåatt sållning av flisen ger mindreföroreningar.

VISION | NYHETER

KONTAKTA: Björn Löfgren, Skogforsk. TELEFON: [email protected]

KONTAKTA: Lars Eliasson, Skogforsk. TELEFON: [email protected]

Nöjd. Rickard Larsson har testat.

SNABBT OCH SKONSAMT MED DATASPELSTEKNIKJohn Deere har lanserat kranspetsstyrda skotare på Elmia Wood. Tekniken ger snabbare inlärning, ökad prestation och mindre belast-ning på föraren. Det har Skogforsk visat i flera studier.

Världsnyhet!

DEMO AV LÖNSAM GROVKROSSNING


n – Det är inte så svårt att få enbättre förarvardag, menar Skog-forsks instruktör Anders Mörk.Men du måste planera jobbetnoggrant, anpassa inställning-arna efter dig själv och hitta fly-tet i körningen.

I Skogforsks monter påElmia Wood fick ett hundratalförare tävla om vem som kundelasta av och på ett skotarlassmed minsta möjliga dieselför-brukning. Vann gjorde MartinSvensson med 397 ml. Medel-resultatet i tävlingen – somockså var en Skogforskstudie –blev 624 ml.

3 vinnartips1. Hög precision utan omtag.2. Mycket virke i gripen.3. Kortaste väg med kranen.

VISION | NYHETER

Tips från coachen Anders Mörk.Beställ foldern ”8 steg till underverk”på skogforsk.se!

SKOGFORSK PÅ ELMIA WOOD:

UNDERVERK FÖR MILJÖN, PLÅNBO-KEN – OCH DIG.

Vinnaren Martin Svensson.

Lysande. Esteban Arboix jobbarvidare med Opteas head-up dis-play (se VISION nr 1/2011) somhan i år visade upp på ElmiaWood.

n HEAD UP DISPLAY på Elmia. Projektionen är rosa, det var den färg som syntes bäst i Skog-forsks studie av tekniken från 2007. Då presenterades bland annat utmatad längd, diameter,trädslag, kvalitet och sortiment på vindrutan – och apteringen gick 5 – 8 procent snabbare.En intressant detalj var att testförarna undrade varför den här tekniken behövdes: ”Vi tittarju nästan aldrig på dataskärmen när vi kör”. Fast i studien visade det sig att de såg på skär-men var tionde sekund.

– I höst hoppas vi kunna gå vidare med tester i skogen, och vi diskuterar en utveckling avprodukten med flera maskintillverkare, berättar Esteban Arboix.

Naturhänsyn leder till mer variabla skogar där chansen att bevara mångfalden ökar. Och på sikt, när hänsynenåldras och växer in i ett skogslandskap där man fortsätter ta hänsyn – ja, då hjälper åtgärderna ännu bättre.Lena Gustafsson, professor i naturvårdsbiologi vid SLU, är hoppfull inför framtiden.

Text SVERKER JOHANSSON, [email protected] | Foto SLU

– De gamla träden och den döda veden ökari ungskogarna, det är väldigt bra och natur-ligtvis en följd av den naturhänsyn vi in-förde för 20 år sedan, konstaterar hon.

– Samtidigt kommer snart den absolutamerparten av skogslandskapet att bestå avrelativt ung, brukad skog. Den är 0–70 år, resten kommer att utgöras av be-tydligt äldre, skyddade skogar. Det är urekologisk synvinkel ett märkligt landskap,och inget vi haft i Sverige tidigare.

Fortsatt hänsyn Därför blir hänsynen mycket viktig förmångfalden, menar Lena Gustafsson:

– De allra flesta av de arter som tål stör-ningar men som behöver gamla träd ellerdöd ved kommer vi i så fall att klara i detbrukade landskapet. Det är värre med deverkliga gammelskogsarterna – våra resultatoch slutsatser visar att de behöver minstnågon hektar orörd skog runt sig för att om-rådet ska fungera som ”livbåt” till kom-mande skogsgenerationer, och i Götalandinnebär ju det nästan halva hyggesarealen –om man nu vet att arten finns där, vilketinte är säkert!

– Så om den svenska modellen innebäratt vi ska ta hänsyn där arterna finns – ja, dåstår vi inför en utmaning när det gäller gam-melskogsarterna. De kräver nästan alltid av-sättningar, vare sig de är frivilliga ellerstatliga.

Favorit ut i kylanLena Gustafsson var i många år det svenskaskogsbrukets favoritekolog. Här fanns enforskare som lyssnade på bägge sidor i na-

turvårdsdebatten, var konstruktiv i diskus-sionerna och inte duckade för tillämpadeforskningsprojekt. Men 2012 hände något.Lena Gustafsson meddelade efter en inter-nationell forskarutblick att det svenskaskogsbruket inte var bäst i klassen – att hän-syn lämnad vid avverkningar på cirka 3-5procent var lite i jämförelse med de flestaandra länder man jämfört med. Skogsbru-kets interna diskussion var märkbart hätsk.Lena Gustafsson var inte längre att lita på.

– Det blev lite kyligt där ett tag, medgerLena Gustafsson lugnt. Många inom skogs-bruket blev nog lite tagna på sängen, dehade inte omvärldsanalysen och trodde nogatt de faktiskt hade nått längre i en sådanjämförelse. Desto bättre blev relationen tillmiljörörelsen som också gärna spred våra re-sultat vidare. Men…sådana här reaktioner ärett sundhetstecken för forskare som arbetarnära praktiken. Man ska inte vara favorit inågot läger hela tiden.

Finns förklaringar– Vi konstaterade bara fakta. Sedan finnsdet ju förklaringar. Många andra länder haren stor andel naturskogar som aldrig kalav-verkats. Skogarna är statliga…eller skogsbo-lag betalar för vad de avverkar – det gör det imånga fall enklare och billigare att lämnaskog där.

Men det var en utblick som även ingavförhoppningar, tycker Lena Gustafsson:

– En väldigt stor del av världens skogar ärfaktiskt sådana där skogsbruk går att bedrivamed olika typer av hänsyn. Bara 11 procentär skyddade och fyra procent är rena inten-sivodlingar.

Vad händer sedan?Vi talar om framtiden, om nästa steg. Fors-karna har tittat på mångfalden i ungskogaroch medelålders skogar (30–70 år). I de härmedelålders skogarna hittade forskarna endel rödlistade lavar, en artgrupp som anseskänslig för skogsbruk. Men de växte inte såmycket på den nya skogsgenerationens träd,utan framförallt på äldre kvarlämnade trädoch gamla lågor. Sådant som råkat bli kvar.Det visar till exempel en undersökning somSLU gjort i Hälsingland.

– De flesta arterna verkar inte flytta övertill de unga träden, men det är ju ändå upp-muntrande att vi hittar arter just på äldrelöv och död ved – det är ju sådant som läm-nas som hänsyn i dag, säger Lena Gustafs-son.

Men, säger jag. Nu ska ju skogen avver-kas igen. Omloppstiderna är korta, ar-terna hinner enligt er inte ens flyttaöver till de nya träden innan de huggsbort. Hänger arterna med in i nästaomloppstid? Eller riskerar gallrings-skogen att bli ett gatlopp somslutar med slutavverkning-ens ättestupa?

En sak är klar, sägerLena Gustafsson, dethär ställer storakrav på hänsyn ide medelåldersskogarna:

– De kvar-lämnade gamlalövträden serju ganskaskruttiga ut

TEMA | SMART HÄNSYN

HÄNSYN AVGÖRANDE FÖR

MÅNGFALD

6 Vision | 2 | 2013

Vision | 2 | 2013 7

för den oinvigde. Det är ofta oansenliga trädsom man lätt råkar gallra bort. På sammasätt finns där ofta fina lågor på marken, ochdet är viktigt att inte köra sönder dem.Sedan borde vi jobba mer med restaureringav de medelålders skogarna. Det finns enjättepotential att med riktade insatser ökalövandelen och mängden död ved i dessaskogar.

Artfattigt på sikt?Den här typen av yngre skogar har också

studerats Uppland. Där fanns rödlistadelavar i bara fem procent av bestånden ochmängderna var också mycket lägre i jämfö-relse med Hälsingland.

– Det här kan bero på att många av denorrländska skogarna är kalavverkade förförsta gången. I Uppland har skogen brukatshårdare och under lång tid. Kanske har tidi-gare brukare tagit bort mer av “livlinorna”,tror Lena Gustafsson.

Dilemmat?Det finns alltså en del att fundera över. Skaarterna fortsätta klamra sig fast vid sammagamla kvarlämnade träd – och hur längeklarar de det?

– Snart vet vi mera, menar Lena Gustafs-son. Vi tenderar att lära oss när vi ställs införde praktiska problemen. Det är nu, när be-stånden med den första hänsynen ska gall-ras, som frågan blir aktuell. Men nu har vimera kunskap i ryggen! I programmetSMART HÄNSYN, som går in i sin slut-fas, håller vi på med kunskapssynteser somkommer att vara användbara i de här frå-

geställningarna.– Om man regelmässigt lyckas skapa

gläntor, högstubbar och annan död ved,gynna löv, lämna någon tätning ogallrad ochminska andelen förröjning i den här typenav ”fattiga” skogar så tror jag att det bidrarsom skydd och föda för många arter.

Som den eviga älgfråganMen, påpekar Lena Gustafsson krasst, na-turvården är som älgfrågan, där balansenmellan jakt och skogsbruk diskuterats pas-sionerat i över 150 år.

– Mera fakta är alltid bra meninte avgörande, säger hon. Det

handlar mera om människornasviljor och attityder. Vill vi klara alla

arter i skogslandskapet? Ja, då kanvi göra det. Vi vet tillräckligt

mycket redan idag för attklara av det tillsammans.

’’ Naturvården är som älgfrågan– mera fakta är inte avgörande.Det handlar mera om männi-skornas attityder.

DET HÄR ÄRSMARTHÄNSYNForskningsprogrammet ska ge svar påhur man utformar naturhänsyn för attden effektivt ska gynna biologisk mång-fald samtidigt som man undersöker hän-synens estetik, alltså hur den tilltalarmänniskorna som rör sig i skogen. Mananalyserar också hur olika aktörers age-rande påverkar utförandet i praktiken.Dessutom vill forskarna visa hur fram-tida skogar med inväxt naturhänsynkommer att se ut.

Lite mera konkret: Hur generell hän-syn kan anpassas till regionala förhållan-den, hur hänsynen ska skötas och omåteretableringen av arter går snabbarenär man lämnat hänsyn är några av frå-geställningarna för ett 10-tal delprojekt.Forskningsprogrammet ska också stu-dera kostnadseffektivitet och göra inter-nationella utblickar och jämförelser.Från ett samhällsvetenskapligt perspek-tiv studerar forskarna intressenternas at-tityder och hur kommunikation avmålen med naturhänsynen fungerar ipraktiken. Satsningen har nämligen entvärvetenskaplig ansats med bl.a. sam-hällsvetare, ekologer och fjärranalytiker.

Forskningsprogrammet koordinerasav SLU och är ett samarbete med Skog-forsk och Umeå Universitet. Program-met finansieras av ForskningsrådetFormas med 20 miljoner under fyra år.

En praktikerpanel med representan-ter från bland annat SCA Skog, Skogs-styrelsen, Sveaskog, Södra skogsägarnaoch WWF är kopplad till projektet. In-ternationella experter har fortlöpandebjudits in för kunskapsutbyte och dis-kussioner.

LÄS MER: www.slu.se, sök på Smart hänsyn.

LENA GUSTAFSSON är professor i naturvårdsbiologi vid SLU:s institution förekologi och leder Enheten för naturvårdsbiologi. Hon jobbar med biologisk mång-fald i skogen samt naturhänsynens effekter och kostnadseffektivitet.



Den här metodenskapar mer natur-vårdsnytta tillsamma kostnad.’’

Jan Weslien visar högstubbar runt en gammal kolbotten:”Så här tätt behöver de inte stå, men resultaten visar att hotadearter gynnas lite fler högstubbar per hektar än vad som lämnas idag.

creo



Varje år ställer skogsbruket minst en mil-jon högstubbar i avverkning och gallring.Men nu visar forskarna att det schematiskaskapandet av i medeltal minst tre (det blirsällan fler) högstubbar per hektar, som certi-fieringsreglerna föreskriver, inte är det bästasättet att gynna mångfalden. Istället kanhögstubbarna koncentreras till vissa hyggen.

Jan Weslien vid Skogforsk har jobbat medhögstubbar i åtskilliga år och har blandannat visat att högstubbarna gynnar hotadeskalbaggsarter.

– Förutsatt att en viss volym högstubbarska skapas vid avverkningarna i ett skogs-landskap så betyder koncentrationen tillvissa hyggen att andra hyggen inte behöverha några högstubbar, säger han. Man gör enbättre nytta genom koncentrationen. Ochdå bör de ställas trädslagsvis. Alltså, gärnamånga granstubbar på vissa hyggen ochmånga tallstubbar eller aspstubbar på andra.

Den nya kunskapen grundar sig på senareårs forskning vid SLU och Skogforsk, därman analyserat hur insekter reagerar påhögre koncentrationer av död ved, och dåinte enbart högstubbar. I fem olika studierpå gran, björk, asp eller ek reagerade 11 av27 arter positivt på koncentration av ved.Andelen ved som användes av de olika ar-terna ökade då tätheten av död ved ökade.

– Ingen art reagerade negativt på ökadtäthet, säger Jan Weslien. Och just de ho-tade insekterna svarade mycket bra på attdet fanns mer död ved.

Svårt att göraMen hur går det då att implementera dennanya kunskap? Det kan ju tyckas enkelt.

Ändå är det nya sättet att fördela högstubbaröver landskapet inget som skogsbruketsnabbt kan ta till sig i dag. Inte ens om deverkligen vill.

Först krävs en byråkratisk förändring: enförändring i certifieringsreglerna och av fält-kontrollen från certifierarna. Först därefterkan man börja ta tag i den kulturella föränd-ringen: att planerare och maskinförare skabörja jobba på ett nytt sätt. Sammantagetkan det i praktiken dröja mer än ett halvtdecennium att ens börja göra en förändringtill det bättre.

Smart och kostnadseffektivt…Skogsbruket kan förstås höja ambitionsni-vån och ställa fler högstubbar än idag. Mendet innebär en högre kostnad, något mannormalt vill undvika. Den nya metoden ärhelt enkelt smartare och kostnadseffektivareän den förra – den skapar mer naturvårds-nytta till samma kostnad.

…men byråkratisk väntan– Idag ska vi i medeltal ställa minst tre hög-stubbar per hektar vid föryngringsavverk-ning och grövre gallring. Att då koncentrerahögstubbar till vissa hyggen och inte ställanågra på andra är inget vi kan göra förräncertifieringsreglerna revideras, säger StaffanMattsson som ansvarar för miljöcertifie-ringen på Skogssällskapet. Det tar i värstafall flera år, eftersom revisionen av reglernainte sker så ofta.

Och att certifieringen kan fördröja infö-randet av nya, bättre metoder bekräftas avLina Bergström, verksamhetschef vid SvenskaFSC:

Skogsnäringen vill gärna att nya forskningsrön kommer till nytta så snart som möjligt. Och det kanske kan fungera när det gäller tekniklösningar eller planeringsmetoder. Men när detgäller naturhänsyn är implementeringen ett politiskt spel...

Text och foto | SVERKER JOHANSSON, [email protected]

MILJÖCERTIFIERINGEN

”Det kan ta flera år”. FSC:s verksamhetschefLina Bergström bekräftar att byråkratin hindrar nyarön från att användas.

BROMSAR EFFEKTIVARENATURHÄNSYN

’’Vart femte år gör vi omstandarden.

q


– Vart femte år gör vi om standarden ochdet är då den här typen av förändringar kanslås igenom, förutsatt att de ingående par-terna kan komma överens. Ett annat sätt äratt be internationella FSC förtydliga enfråga i den nationella standarden och skrivaett tekniskt dokument som vi kan användatill dess reglerna ändras. Men det är en pro-cess som också tar tid.

Men är inte en av grundbultarna i miljöcer-tifieringen att naturvården fortlöpande skaförbättras?– Jo, men samtidigt måste vi ha ett regelsys-

tem och ett demokratiskt förfarande. Så änd-ringar tar tid. Ett tredje sätt är förresten attcertifieraren godkänner den här variantenom han eller hon bedömer att det är okej.

Så du menar att det finns utrymme förnågot slags godtycke?– Nej, inte alls. Regler är regler, men certi-fierarna har rätt att tolka standarden. Behö-ver de hjälp med standardtolkningar måstede gå till internationella FSC för ett formelltbeslut. Via oss på Svenska FSC kan manrådgivning om den svenska skogsbruksstan-darden.

Kan inte testaStaffan Mattsson menar däremot att certifie-rare tolkar reglerna olika och att det görskogsbruket extra försiktigt att ta till sig ny-heter.

– Visst är det så att olika certifierare kangöra olika bedömningar, det har vi mångaexempel på, och visst kan det vara frustre-rande. Det innebär i sin tur att vi inte gärnaexperimenterar med nya metoder som kaninnebära avsteg från standarderna, utan vihåller oss till reglerna. Även om det finnsbättre metoder, för vi kan inte riskera vårtcertifikat. På gott och ont.

Statsvetaren Johanna Johansson: ”Sådant härtar mycket kraft från redan trötta ansvariga ute iverksamheten, så förändringar tas inte självklartemot med öppna armar.”

– Miljöcertifieringen har varit oerhört trög-driven under fler års tid. Den har politikensför- och nackdelar – eftersom den är politik.

Det säger Johanna Johansson, som är stats-vetare vid Umeå Universitet och doktorerar påskogsbrukets miljöcertifiering. Hon är knutentill SLU:s och Skogforsks program SmartHänsyn i egenskap av certifieringsexpert:

– Det tar inte bara lång tid att få igenomändringar, det handlar sedan om att förändragenomförandet. Kulturen, där det i vissa falltagit många år att ens nå upp till den stan-dard man redan kommit överens om. Dettekniska, att uppföljningen kan visa att åt-gärderna verkligen genomförs om de intelängre sker schematiskt och överallt. Det härtar mycket kraft från redan trötta ansvarigaute i verksamheten, så förändringar tas intesjälvklart emot med öppna armar.

– Dessutom: den standardrevision somsker just nu tror jag blir en extra lång pro-cess. Det som verkligen kommer att förhalaprocessen tror jag blir diskussionen om urfol-kens rättigheter, som FSC har ambitionen attskärpa. Och då blir även sådana här mindreförändringar av detaljhänsynen försenade.Men även en sådan enkel sak som högstub-bar kommer att bli en förhandlings-fråga. Just det här med högrekoncentrationer av död ved pas-sar till exempel bra medWWF:s linje, men de villinte bara omfördelasamma mängd stubbari landskapet – de villhöja ambitionsni-vån och ha fleraöverallt.

STATSVETAREN:

”HAR POLITIKENS FÖR- OCH NACKDELAR”



Staffan Mattsson,Skogssällskapet.

Vi experi-menterar inte gärna med nya metoder somkan innebäraavsteg frånstandarderna.

’’Skogforsk och SLU har sedan 1994 stu-derat och utvärderat högstubbar på hyg-gen som aktiv naturvårdsåtgärd.Resultaten visar att högstubbar är en ef-fektiv metod att öka populationen av enhotad skalbaggsart: större flatbagge(Peltis grossa). Det är ett viktigt resultateftersom det finns få studier, om ensnågra, som kunnat mäta om en natur-vårdsåtgärd ökat populationen av enhotad art.

Med rätt kunskap kan man alltså rikta en åt-gärd för att gynna en specifik art. Man kan tillexempel på goda grunder anta att högstubbarav olika trädslag kan gynna arter som i likhetmed större flatbagge behöver stående solbe-lyst ved.

Från forskning till tillämpningDen positiva utvecklingen av flatbaggspopu-lationen i studierna är resultatet av att manställt omkring sex granhögstubbar per hektarpå sex hyggen.

Enligt certifieringsbestämmelserna ärriktlinjen att ställa minst tre per hektar och påvarje hygge. Det återstår nu (läs 2011) att tareda på hur man mest effektivt ska utföra na-turhänsynen – ska man koncentrera mängdenhänsyn till några få hyggen eller ska man för-dela hänsynen jämnt? Mycket tyder på enkoncentration - då är möjligheten större attbygga upp en stark population av arten.

Ur Skogforsks Resultat nr 2/2011KONTAKTA: Line Djupström, Tel 018-188508,[email protected]

VIKTIGT RESULTAT STÖDJER FORSKARNASREKOMMENDATIONER

FOTO

: SK

OG

FOR

SK

Line Djupström, biolog vid Skogforsk, letar efterstörre flatbaggens ovala kläckhål.

creo

– De övergivna håligheternaefter skalbaggarna i högstub-bar och döda träd är viktigaboplatser för bin, rovsteklar

och getingar i ung skog. Vissaarter kan vara helt beroende av

att vi lämnar sådan hänsyn, sägerPer Westerfelt som är mitt i ett doktorand-

projekt vid Skogforsk.

Krav på håligheterDe bin, rovsteklar och getingar som PerWesterfelt studerar är solitära, vedlevandegaddsteklar som till exempel citronbin (Hy-laeus) och rovsteklar (till exempel Passalo-ecus). De använder gamla skalbaggehål för

äggläggning och larvuppfödning. Men trotsatt de här steklarna, inte minst pollinerandebin, är viktiga för olika ekosystemfunktionerfinns det hittills förhållandevis få resultatom hur de påverkas av naturhänsyn.

Enligt Per Westerfelt råder det möjligenen vanföreställning om att man inte behöverlämna hänsyn i syfte att bevara organismersom trivs i öppna skogslandskap, som till ex-empel bin och getingar.

– Att vi lämnar död ved och högstubbarskapar strukturer i ungskogen som är viktigaeller helt nödvändiga för överlevnaden av decirka 180 arter bin, rovsteklar och getingarsom använder ved med hål, säger Per Wes-terfelt. Förr i tiden skapade bränder och



Inte bara skalbaggarutan också olika steklar, bland annat de viktiga pollinatö-rerna, gynnas av högstub-bar och döda träd. De flyttar innär skalbaggarna flyttar ut.

Text: KRISTINA SUNDBAUM,[email protected]

Foto: SVEN TEGELMO, Skogforsk

Insekterna på uppslaget:Ovan rallarbi (Megachilelapponica) och nedanrovstekeln Trypoxylon.

Vill ha hög-stubbar

DE RATAR AVVERKNINGSSTUBBARNA:

PREDATORER, POLLINATÖRER & PARASITER

stormar sådan ved, men i dagens skogsbrukmåste vi skapa den typen av platser genomatt lämna olika typer av hänsyn.

Ratar avverkningsstubbarI en av studierna undersöker Per Westerfelt ivilken grad hålen i högstubbar, döda trädoch liggande död ved används av gaddstek-larna, jämfört med håligheter i avverknings-stubbar. Resultaten är tydliga.

– Många gaddsteklar ratade helt avverk-ningsstubbarna och valde bara håligheter ihögstubbar och döda träd, säger Per Wester-felt.

Varför duger inte hålen i vanliga stubbar?– Jag kan tänka mig att de föredrar de högrehålen för att förutsättningarna är bättre, tillexempel fuktighet och temperatur. En bo-plats högt upp är också bättre skyddad motmarklevande djur som kan tänkas äta lar-

verna eller förstöra boplatsen. Dessutom äravverkningsstubbarna ofta övervuxna medmossor, lavar och ris.

Hänsynen är viktig Skogsbrukets högstubbar ser alltså ut att haen avgörande betydelse för vissa gaddsteklarsom söker efter hål som boplats i unga sko-gar. I fortsatta studier kommer Per Wester-felt att studera vilken typ av döda träd somgaddsteklarna föredrar – gran, björk, aspeller ek – och analysera betydelsen av kant-zoner för att skapa gynnsamma habitat.

– Det är viktigt att få bekräftat att hänsy-nen verkligen gör nytta. Vi har ett ansvar föratt bevara diversiteten, och att lämna hänsynvid avverkning verkar ha stor betydelse,säger Per Westerfelt.

Projektet Bin och getingar i unga skogar:betydelsen av skötsel ingår i forskningspro-grammet Smart hänsyn.


Många gaddsteklar ratade helt avverkningsstubbarna och valde bara håligheter i högstubbar och döda träd.’’

Per Westerfelt, som är mitt i ett doktorandprojektvid Skogforsk.

FOTO

: SV

ERK

ER JO

HA

NSS

ON

/BIT

ZER

ASPENEN BRA LIVBÅT

Kvarlämnade aspar fungerar bra som ”livbå-tar” för den gamla skogens lavarter. De för-svinner inte när träden runt asparna fälls,trots att deras livsmiljö förändras drama-tiskt. Dessutom attraherar asparna snabbtännu fler lavarter när de ställs fria ute påhygget.

– Aspen är ett pionjärträd, så det kanskeinte är så konstigt att den attraherar ljus-tåliga lavar, säger Johanna Lundström somgjort studien. Däremot hade vi nog trott attfler lavar från gammelskogen skulle för-svinna.

Text | SVERKER JOHANSSON | [email protected]

Foto | FREDRIK JONSSON och ULRIKA NORDIN

Johanna Lundström forskar på aspens lavar. FOTO

: SV

ERK

ER JO

HA

NSS

ON

/BIT

ZER



Johanna Lundström vid SLU:s Institu-tion för ekologi har undersökt aspar somlämnats kvar som hänsynsträd vid av-verkningar i Jämtland och Medelpad. Idet kortare perspektivet (0-4 år efter av-verkning) hittade hon och hennes kolle-gor sammanlagt cirka 130 lavarter på dehär hänsynsträden.

Lavfloran gynnasPå längre sikt verkar lavarna gynnas avfriställningen. Efter 10–16 år, då asparnastår i en ungskog, är lavflorans antaluppe i cirka 180 arter. Många arter frångammelskogen är kvar och nya, meraljuskrävande arter har tillkommit.

Från trädens kronor?Men hur kan då aspen så pass snabbt attrahera så många fler lavarter? Det vetinte forskarna riktigt, men de har teo-rier:

– När asparna friställs blir miljön påstammen mer heterogen, skillnaden

mellan nord- och sydsidan blir större och många av träden börjar luta, berättar Johanna Lundström. Mer variation på stammarna ger fler artermöjlighet att hitta lämpliga livsmiljöer.

– De nytillkomna lavarna kan ha spri-dits från andra träd i den intilliggandeskogen eller så sprider de sig ner från as-pens krona. Vi vet inte så mycket om ar-terna som lever högt uppe i aspar somstår i sluten skog i det här området, fort-sätter Johanna Lundström. Många lavarsprids ju även med vinden, och då asp-arna står fritt kanske de enklare nås avdessa lavar.

Vilka andra råd kan du ge?– Aspar i olika skogsåldrar behövs för attgynna hela lavfloran, säger JohannaLundström. Det är alltså viktigt att asp-arna får föryngra sig på platsen. Lämnagärna en buffertzon utan plantor runtasparna på hyggena.

Aspar i olikaskogsåldrarbehövs för attgynna helalavfloran.’’


Vad har vi här då? Inventeraren Fredrik Jonsson letarlavar.

Från kronan. Sprider sig ljusälskande

lavar nedåt?

Asporangelav och rosettlav.

creo



I Smart Hänsyns senaste årsberättelse stårdet:

”Anledningen till den större svartbaggensminskning kan vara att andelen lövträd ärlägre i de skogsbestånd som avverkats undersenare år. Därmed lämnas färre grova björ-kar kvar på hyggena. Kvalitén på den dödaveden kan också ha sjunkit på grund av ska-dor orsakade av markberedningen. Det tarofta lång tid innan arter svarar på minsk-ningen av lämpliga livsmiljöer. I detta fallskulle det kunna innebära att den minsk-

ning vi har sett nu kan vara re-sultatet av lövbekämpningredan under 1960-talet.”

Straffspark?Såg ni? ”Lövbekämpning under60-talet.” Hade jag jobbat i vanlig dagsme-dia så hade rubrikvalet varit självklart: ”Hor-moslyret fortsätter att döda”. Klockrent.Skogsbruket hade dessutom bara protesteratlite lamt. De kan ju vara lite långsamma,försiktigt reaktiva och framställs regelmässigt

som lagom trovärdiga i media. Så enkelt detskulle vara – forskningen betraktas ju

som sanningens sista bastion.Men. Så enkelt är det bara i media.

Under sommaren 2010 in-venterades skalbaggar

knutna till solexponerad dödbjörkved på hyggen i norra Häls-

ingland. Inventeringen var enupprepning av studier från

2003–2004. Jämförelsen visadeatt den större svartbaggen på kort tid harminskat påtagligt – med cirka 80 procent!

Svartbaggen är främst knuten till solexpo-nerade lågor av björk, där larverna utvecklasunder 2–3 år i den vitrötade veden. Fors-karna har inventerat cirka 200 hyggen. Svart-baggens larver kunde man bara hitta på åttaav dem. Bara 10 procent av hyggena hadeden ganska låga volym björkved (0,4 m3sk/ha

Varför minskar ”köksskörven”?Den rödlistade större svartbaggen, som är knuten till död björkved påhyggen, minskar dramatiskt i Hälsingland enligt en färsk studie frånSLU. På bara några år har populationerna sjunkit med nästan 80 pro-cent på de inventerade hyggena. Men – varför?

Text och foto | SVERKER JOHANSSON, [email protected]

FOTO: ARTDATABANKEN

q


på en yta om minst 3 hektar) som krävs föratt svartbaggen ska trivas och yngla av sig,men trots det hittades inte svartbaggen på ensmajoriteten av dessa få ”trivselhyggen”.

Hur kan då minskningen gå så snabbt?– Ett möjligt orsakssamband är att andelenlövträd i slutavverkningsbestånden minskat,säger Diana Rubene som är doktorand vidSLU och har utfört den uppföljande studieninom programmet Smart Hänsyn. För litebjörkar lämnas kvar på hyggena – björkarsom den större svartbaggen ynglar i när trä-den dör och faller omkull.

En annan anledning kan vara att svart-baggekvaliteten på hyggenas björkved harsjunkit på grund av skador orsakade avmarkberedningen, då björklågor och kvar-lämnade björkgrenar ofta körs sönder, enligtDiana Rubene: Bevakar baggar. Diana Rubene ser svartbaggen försvinna. Men varför?


– Intakt bark är kanske den viktigaste för-utsättningen för att det ska bli en lämpligmiljö i veden – barken håller kvar fukt,

skyddar mot kyla och hetta samt gördet mer gynnsamt för vitrötesvamparatt etablera sig. Men om man kör över

lågorna med markberedarenbryts stammen lätt av, och då

tror vi att björkveden kan torka ut snab-bare och inte hinna bilda så mycket

vitröta, där den större svartbaggenslarver växer upp.

Utdöendeskuld?Fast, tänker jag…att björkandelen skulle haminskat i slutavverkningsbestånden på någraår, mellan den första och andra studien, ärinte så troligt. Snarare har skogsbruket i såfall minskat antalet sparade björkar på hyg-gena. Eller så är det decennierna med mins-kande björkvolymer som nu plötsligt gerutslag, eftersom den lämpliga björkved somfinns inte används av baggarna i full ut-sträckning. Och eftersom markberednings-tekniken inte förändrats under 2000-talet,så ligger åtgärden knappast ensam bakom desenaste årens snabba minskning.

Det tar ofta lång tid innan arter svarar påminskningen av lämpliga livsmiljöer. I dethär fallet skulle alltså den plötsliga minsk-ningen enligt forskarna kunna vara resultatetav att de flesta av björkarna i de dåvarandegallringsbestånden på 60- och 70-talet höggsbort eller fickades med hormoslyr. Och des-sutom körde markberedarna år efter år sön-der en massa lämpliga björkstammar.

Det brukar populärt kallas utdöendeskuldnär arter finns kvar i ett landskap där de intekan överleva på längre sikt. Är det en regio-nal utdöendeskuld vi ser här? På några få år?

”Köksskörven” fanns förr i söderLängre norrut är svartbaggen vanligare.Trots att det under 1800-talet brändes såmycket pottaska i Västerbotten att landska-pets björkbestånd hotades, är den utnämndtill dess landskapsinsekt och har ett egetnamn: ”köksskörven”, för att den sågs inomhus när man eldade med björkvedenunder vintern.

Numera utgör Hälsingland den sydligastekanten av artens utbredningsområde. Detgör den kanske extra sårbar just här. Men ti-

digare fanns svartbaggen i landets södradelar. Tillbakagången skedde före omfat-tande lövsaneringar och markberedningar.Den har faktiskt inte synts till söder omHälsingland sedan 1800-talet.

– Men det skulle kunna förklaras av attbjörkved har plockats ut ur skogen av andraskäl, säger Diana Rubene. Dessutom branndet allt mindre i skogarna, vilket i sin turskulle kunna förklara att allt mindre död,solexponerad björkved skapas i skogsland-skapet.

Orsaker – och en möjlig återkomst?Så vad är då orsakerna till större svartbag-gens snabba tillbakagång i Hälsingland? Ut-döendeskuld? Kemisk lövbekämpning?Bortgallrade björkar? Ovarsam markbered-ning? Extra känslighet i kanten på utbred-ningsområdet? Uteblivna skogsbränder?Eller…klimatförändringarna? Årsmånen vidstudietillfället? Allihop – eller några av dessaanledningar? Ingen vet.

Låt oss till slut konstatera att björkenväxer och åldras fort, jämfört med till exem-pel gamla tallskogar. Om större svartbaggenkan bita sig fast i landskapet så ökar chan-serna för skalbaggen, då andelen björk iHälsingeskogarna nu ökar igen.

l Spara mycket björk och högstubbar av björkvid avverkningarna.

l Kör inte över björklågor eller kvarlämnadebjörktoppar med markberedaren.

l Koncentrera björkveden inom hygget, dåsvartbaggen verkar tycka om vedsubstrat somligger i kontakt med varandra.

l Hyggesbränning? Nej, med de låga volymernasom lämnas idag vinner man knappast på attbränna. Man bränner upp en del ved som detredan finns för lite av. Om man däremot skullebränna björkrik, stående skog finns mer attvinna.

Den har faktiskt inte synts tillsöder om Hälsingland sedan1800-talet.

BRUKARTIPSSOM GYNNARSTÖRRESVARTBAGGE

4

’’

I vitrötan under nävern trivs den. FOTO

: SK

OG

ENbi

ld


GAMMELSKOGENS ARTER

TAR PLATSLagom mycket ljus, lagom fuktigt.Och störningsfritt. Vissa arterknutna till gammal skog ställertuffa krav på sin boendemiljö. Det kan betyda att buffertzonenrunt dem måste vara minst enhektar – eller rättare sagt: att avståndet till skogskanten ärminst 40–50 meter.

Text och foto

SVERKER JOHANSSON, [email protected]

Arterna i gammelskogentrivs bäst långt innanförskogskanterna.


q

mycket sällsyntare i hänsynsytorän i skogen. Eller mörk hus-mossa, som också är ljuskänsligmen ofta växer i sällskap medkänsligare, exklusivare artermed högre krav.

Finns det något sätt att priori-tera var de här större hänsyns-ytorna bör lämnas?– Ska man vara kostnadseffektivkan det vara bra att koncentrerahänsynen till vissa hyggen. Välji så fall gärna sluttningar somvetter mot norr, där arterna fårdraghjälp av skugga och fukti-gare lokalklimat. Spara demockså kring surdråg och vatten.

Vill diskutera slutsatsernaGustaf Aulén är ekolog vidSödra Skogsägarna och sittermed som referensperson i SmartHänsyn-programmet. Han ärpositiv till forskarnas försök attta fram praktiska råd, men serfram mot en mera omfattandediskussion om relevansen hosde olika kunskapssynteserna:

– Att mycket av kunskapenkommer från Nordamerika kanvara ett problem, menar GustafAulén. Ofta är hyggena betyd-ligt större där, vi talar om hund-ratals hektar och då blirhänsynsytorna också mycketstörre. Då blir avstånden störremellan de olika känsliga miljö-erna och arterna. I Sverige där-emot måste vi anpassa rönen tillvårt mera småskaliga skogsland-skap och till ägandestrukturen.

Undviker schabloner– Att schablonmässigt låsa sigvid hänsynsytor på en hektar,oberoende av naturvärdeskvali-teten på själva ytan, tror jag ären dålig prioritering, menarGustaf Aulén. Ytor med höganaturvärden över 0,3 hektar av-sätts vanligen som naturvårds-bestånd (NO eller NS) i engrön skogsbruksplan. Hänsyn-sytorna på normalhyggen om catre hektar torde därför knappastbli så stora som en hektar.

– För större avverkningar job-bar vi dock redan idag med för-stärkta hänsynsytor somanpassas efter förhållandena påplatsen. Här hoppas jag att fors-karna kan ge oss ännu mer un-derlag för regionalt och lokaltanpassad smart hänsyn.


En av Smart Hänsyns uppgifterär att formulera hur dagens kun-skap kan omsättas i praktiken.Samuel Johnson och JoachimStrengbom vid SLU arbetar medatt sammanställa en sådan kun-skapssyntes för vilka krav senagammelskogsarter (alltså de artersom uppträder i gamla, slutnaskogar) ställer på skogsbruket.

Känsliga för ljus och vindDeras slutsats är att stora träd-grupper (över 1 hektar) funge-rar som ”livbåtar” för senagammelskogsarter. Mera vanligtförekommande hänsynsytor(0.01–0.5 hektar) fungerar dä-remot inte för de här arterna.Anledningen är starka kantef-fekter, där infallande ljus ochvind orsakar problem ända upptill 50 meter in från skogskan-ten.

Forskarna har främst sam-manställt resultat från olika ex-perimentella studier som gjorts iNordamerika och Finland. Detär ganska omfattande experi-ment som är 15–20 år gamla.

– Jo, de sammanfaller bramed den svenska tidsaspektenpå hänsyn, säger SamuelJohnson. De här forskarna harfrämst tittat på mossor och kärl-växter, och vi bedömer att resul-taten håller även för andraartgrupper – och i våra nordiskaländer.

– Just nu inventerar vi hän-synsytor i hela spannet från0,01–0,5 hektar, med kontrolleri sluten skog för att verifiera våraslutsatser. Vi hoppas kunna pre-sentera resultaten under 2014.

Vedsvampar, levermossor ochlandsnäckorExempel på krävande arter ärvedsvampar på granlågor sombryts ned under lång tid i väl-digt fuktiga förhållanden, lik-som hela gruppen levermossor.De är känsliga för uttorkning,liksom små landsnäckor.

– Vi försöker också hitta ro-busta signalarter för den härtypen av miljöer. En sådan ärden ganska vanliga orkidén knä-rot, som vi precis konstaterat är

Ska man vara kostnadseffektiv kan det vara bra att koncentrera hänsynen till vissa hyggen.

För liten. För många senagammelskogsarter blir detför ljust och torrt i de vanligahänsynsdungarna.

’’

’’

Ger råd. Samuel Johnson är en avforskarna i Smart Hänsyn som tar framkunskapssynteser för skogsbruket .

Jag synar. Ekologen på Södra, Gustaf Aulén, vill diskutera forskar-nas slutsatser.

FOTO

: OLA

ÅK

EBO

RN


Att mycket avkunskapenkommer frånNordamerikakan vara ettproblem.

creo


ArtDatabankenpresenterar viktig ”kravlista” Under Skogsstyrelsens översyn av Skogsvårdslagens §30 harArtDatabanken vid SLU tagit fram en redovisning för hurman tror att olika rödlistade skogsarter klarar skogsbruk ochvilken hänsyn som krävs. Forskarna har fokuserat på 850arter.

Slutsatserna är att större hänsynsytor generellt ger betydligtbättre livsförutsättningar än mindre hänsynsytor eller detalj-hänsyn för de flesta arter.

Ur rapporten:Med 0,1 ha stora hänsynsytor bedöms cirka 10 procent av ar-terna ha goda framtida förutsättningar, medan 90 procent avarterna bedöms kunna överleva lokalt, dock med försämradeförutsättningar. Med 0,5 ha stora hänsynsytor bedöms 60procent av arterna få goda förutsättningar, samtidigt som andelen arter med försämrade förutsättningar minskar till 40 procent.

l För 90 procent av arterna bedöms miljöhänsyn vara enförutsättning för att arterna ska kunna överleva lokalt i beståndet efter avverkning. Ser man till arternas fortlevnadpå landskapsnivå är miljöhänsyn i normalfallet en nödvän-dig men inte tillräcklig förutsättning.

l Med detaljhänsyn bedöms 30 procent av arterna (cirka200 av 850 granskade arter) överleva lokalt efter avverk-ning och under ungskogsfasen.

l Med större hänsynsytor, (0,01 till 0,5 ha), ökar antaletarter som överlever ungskogsfasen till 50–95 procent avarterna (400–800).

l Med hänsynsytor som är < 0,1 ha bedöms 15 procent avarterna kunna överleva och finnas kvar i lika stor mängdsom före avverkningen i hänsynsytor.

l Vid 0,5 ha stora hänsynsytor bedöms 60 procent av ar-terna överleva och kunna finnas kvar i lika stor mängdsom före avverkningen i hänsynsytorna.

Läs mer: SLU ArtDatabanken Rapport 2013-02-25:”Betydelsen av skoglig miljöhänsyn för ett urval rödlistadearter samt skogslevande arter som omfattas av EU:s art- ochhabitatdirektiv respektive fågeldirektivet.”

TIPSFRÅNFORSKARNA

l För kostnadseffek-tivitet: koncentreraemellanåt hänsynentill vissa hyggen,hellre än att jobbamed många alltförsmå ytor.

l Välj gärna place-ringen i sluttningarsom vetter mot norr,där arterna fårdraghjälp av skuggaoch fuktigare lokalkli-mat.

l Spara också gärnastörre ytor kring sur-dråg och vatten.

3

PRESS-STOPP!

FOTO

: JO

AC

HIM

STR

ENG

BOM

, SLU

creo

22 Vision | Elmia | 2013


Vi befinner oss utanför Venjan väster omSiljan, där Bergvik Skog AB och Stora EnsoSkog AB tillsammans med Skogforsk, SLUoch Skogsstyrelsen har anlagt ett försöksom-råde i gammal tallskog. Syftet är att under-söka om skogsbruket kan utvecklanaturhänsynen vid slutavverkning av talls-kog så att den mer efterliknar effekterna aven brand.

Det finns nämligen förvånansvärt litegjort på inom det forskningsområdet, medtanke på att skogsbrukets företrädare i de-cennier talat om hur kalhygget efterliknarskogsbranden.

– 170 hektar, säger Jan Weslien, ekologvid Skogforsk, och nickar ut över mosaikenav hyggen, tallskog och myr. Gran tar vikonsekvent bort. Och med skördaren gårdet att göra mycket mer än högstubbar, densaken är klar. Vi testar att skala av en del avträdens bark, dvs att kata dem.

– Grejen är att om vi lyckas skada tallarnalagom mycket så kommer många av dem attimpregneras med kåda och då kommer deatt få en betydligt längre livslängd. När deblir högstubbar och lågor så kommer de attfungera som substrat under en betydligtlängre period, tror vi. Vi lägger också om-kull träden och skapar lågor i många för-söksled.

– Hypotesen är att gamla tallskogar måsteskötas om naturvärdena ska utvecklas snab-bare, berättar Jan Weslien. Här händer an-nars väldigt lite på ett par hundra år – omdet inte stormar eller brinner. Allt går jäm-förelsevis långsamt i ett tallbestånd. En tallkan leva i flera hundra år. Sedan dör den iflera hundra år. Sedan ruttnar den bort iflera hundra år. Men hela tiden gör den na-turvårdsnytta.

Innebär det att resultaten från ett sådanthär försök också låter vänta på sig?– Ja, det kan man säga. På kort sikt ser vi juvissa trender i hur våra åtgärder slår, hur ar-terna reagerar på de olika huggningsmeto-derna och vad som händer med trädensedan de katats eller bränts, men sedankommer ett sådant här försök att kunna ge-nerera resultat i decennier – ja, i principunder sekler.

Vårsolen bränner i nacken, snötäcket svik-tar. Vi skidar förbi upphöjningar i snön, därväldiga lågor halvt nedsänkta i marken ruvarunder snötäcket. Jag pekar med skidstaven.

Sådana där kommer väl skogen här inte attproducera om den inte får stå i flerahundra år?– Nej precis, svarar Jan Weslien. Det där är

ett slags fossil från naturskogen, kan man välsäga. Exakt vad den typen av gamla lågorbetyder för mångfalden i dagens skogar vetvi inte idag, men att det finns många hotadevedsvampar som fortfarande lever på demhar vi redan kunnat se genom inventeringarsom länsstyrelsen gjort här. Att produceragrov ved som inte ruttnar så fort spelar sä-kert stor roll för många arter. Det här försö-ket kanske även kan ge svar på hur viktiggrovleken är.

Sedan ger skaren efter. De sista hundrameterna fram till bilvägen blir tunga.

GAMMALTALLSKOGTallveden lyser vit i den skarpa vårvintersolen. Det ser ut som om enhjord väldiga älgar strövat fram genom skogen och flängt barken avstammarna. Men det är förstås skördaren. Här testas om avverkningenkan efterlikna skogsbranden och skapa tallved som gör naturvårdsnyttai flera sekler. Text och foto | SVERKER JOHANSSON, [email protected]

Nya grepp i 10%

3%

creo


Åtgärderna i form av 5 olika hänsynsnivåer (3, 10, 30, 50och 100 %) som syftar till att bevara, utveckla och för-stärka miljövärden i tallskogen. Hänsynen utgörs avorörda träd (i grupp eller enskilda naturvärdesträd), hög-stubbar, katade träd samt stamläggning av träd till lågor. (I exemplet 3 % ska 3 % av tallstammarna lämnas. Dessalämnade tallar katas, högkapas, stamläggs eller lämnasorörda (och då lika många i varje kategori, det vill säga om100 stammar ska lämnas så ska 25 tallar katas, etc.)

Vissa områden lämnas orörda och delar ska också brän-nas. Här ska forskarna sedan jämföra åtgärdskostnaderoch effekter på arterna i olika typer av skapade substrat.

EXEMPEL PÅINTRESSANTAJÄMFÖRELSER:

l Försöksled 1–5 jämförs. Finns någon kost-nadseffektiv gräns?

l Bränning efter 50 procent virkesuttag. Kostnader och effekter på flora och fauna.

l Bränning utan uttag – 100 procent hänsyn.Kostnader och effekter på flora och fauna.

30%

1. 3 % hänsyn 2. 10 % hänsyn3. 30 % hänsyn4. 50 % hänsyn5. 100 % hänsyn 6. Bränning med 50 % uttag7. Bränning utan uttag8. Kontroll (jämförbara bestånd

lämnas utan åtgärd)9. NO bestånd av

nyckelbiotopskvalitet

3Nio försöksled:FAKTA OM FÖRSÖKEN



3Sebastian Kirppu är biolog vid Länsstyrel-sen Dalarna och dessutom aktiv i SkyddaSkogen. Han har intresserat sig särskilt förgammal tallskog och har uppdraget att in-ventera Effaråsen på lavar och vedsvampar.

– Sådana här tallskogar har en naturliglivscykel på omkring 1000 år. Nu har vi skru-vat ned livscykeln för tall till ca 80-100 år,det kan nog alla förstå att det är en extremtdramatisk förändring för den här typen avnatur. Inte minst påverkar det livslängdenför den döda veden och arterna som är be-roende av den.

Skogsbruket planterar 2500 tallplantorper hektar, det röjs och det gallras. Det bliringen kärnvirkeskvalitet av det. I en stamtätnaturskog är det annorlunda. De träd somklarar självgallringen lever länge och dörlångsamt – och vissa av dem blir oerhörtgamla. De kommer sedan vara torrträd ochlågor under lång tid.

Det gör mig fundersam. Det är på de fåträd som fått leva den naturliga livscykelnsom vi hittar de rödlistade och hotade ar-terna. Vi hittar blågrå svartspik och blank-svart spiklav på döda träden och på degamla mossiga tallågorna hittar vi nordtag-

ging, fläckporing, gräddporing och urskogs-poring. Lågorna – ibland grövre, ibland kle-nare – har då kärnved nog att finnas kvarunder sekler och uthärda både en ochannan skogsbrand. Däremot tål de knappasttyngden av skogsmaskiner.

Ofta är de här gamla tallarna relativt klenaoch de finns inte sällan i bestånd som gall-rats. Skogen ser välbrukad ut, men när mantittar närmare på träden och den dödaveden hittar man arter som bara finns igamla kontinuitetsskogar.

Varje så gammal tall som försvinner närskogen gallras är en förlust för mångfalden –och gallringarna behöver skogsbruket inteens avverkningsanmäla. Träden bara försvin-ner – sakta men säkert. Att återskapa enväxtplats på en tall-låga som passar en hotadart som fläckporing tar troligen minst 500-600 år. Då är det väldigt olyckligt om vi tap-par ett par hundra år.

Effaråsen kan möjligen hjälpa till att läraoss mera om varför just vissa tallar får förut-sättningarna att bli de där gamla, viktiga trä-den. Men när vi har svaren är det i värsta fallför sent.

FOTO

: ID

A-L

INN

ÉA L

AU

DO

N

NATURVÅRDEN

”Ofta är de här gamla tallarna klena och finns i beståndsom gallrats. Skogen ser välbrukad ut, men när mantittar närmare på träden och den döda veden hittarman arter som bara finns i gamla kontinuitetsskogar.”

Sebastian Kirppu ärbiolog vid Länsstyrel-sen i Dalarna.

RÖSTEEFFAR


– Vi har tusentals hektar med gammal talls-kog av den här typen. Normalt är beståndentidigare dimensionsavverkade, sedan är deofta både gallrade och gödslade. Ändå finnsnaturvärden här, främst på lågor och klenamen gamla träd. Och träden är ofta svåra attskilja från yngre träd i samma bestånd.

Många av delar av de här bestånden ärvärdekärnor som ligger runt gränsen för attklassas som nyckelbiotoper. Skogsstyrelsenvill att vi avsätter ganska höga procentande-lar för fri utveckling, man tar dessutom tilllite extra för att vara på den säkra sidan, ef-tersom ingen vet hur mycket som krävs. Vihoppas att Effaråsen kan ge oss mera kun-

skap om vad som i så fall är en kostnadsef-fektiv nivå – eller om det krävs rena avsätt-ningar. Det är bra att vi tar ut svängarna iförsöket med höga procenttal och inte barafinlirar med några procent hit eller dit.

Egentligen är det konstigt att inte det härförsöksupplägget gjorts i flera olika skogsty-per! Resultaten kommer att kunna väcka enintressant debatt, tror jag, mellan den meramuseala synen på bevarande och de somtror att bevarande även kan påverkas posi-tivt av rätt brukande.

– Enligt våra uppföljningar når vi förmodli-gen inte ”Levande skogar” till år 2020. Depositiva tecknen väger inte upp det ökadeantalet hotade arter och förlusten av gam-mal skog. Vår slutsats är att varken styrmed-len eller resurserna är tillräckligt effektiva föratt vända utvecklingen. Därför är Effaråsen-projektet viktigt. Länets tall- och lövskogarbehöver naturvårdande skötsel eller anpas-sade skogsbruksmetoder för att bibehållaoch utveckla sina naturvärden, och vi måstehitta skogsbruksmetoder som tar hänsyn tillkrävande arters behov i gamla tallskogar.

– För arterna finns där – och det spän-nande är att när vi tittar på tall så hittar vifaktiskt fler exklusiva arter i gallrade skogar!De trivs uppenbarligen i en ljus miljö, förgamla naturtallskogar är ganska öppna be-stånd. De finns på jättegammal död vedsom skapades på medeltiden, men ligger

kvar som lågor i de skötta bestånden. Ochklena tallar kan vara väldigt gamla i sådanhär skog. De är senvuxna, nästan som stava-tall, och rejält impregnerade av kåda pågrund av gamla skador, kräfta och törskate-angrepp.

Det som har slagit mig är att när vi verkli-gen får tid att titta efter hittar vi många spän-nande arter. Istället för att som vanligt vidnaturvärdebedömningar tvingas kuta överflera hektar på någon timme så kan vi i sär-skilda fall som det här ta oss tid. Då hittar vimycket värdefullt som vi inte hinner se ivanliga fall – och då i just den här typen aväldre tallskog, som kan se väldigt trivial ut.Här får vi dessutom koll på marksvamparna,för vi tar jordprover som dna-testas.

MYNDIGHETERNA

Börje Pettersson, ekolog Bergvik Skog AB:

MARKÄGAREN

”Egentligen är det kons-tigt att inte det här för-söksupplägget gjorts iflera olika skogstyper!”

Ulf Lindenbaum, Skogsstyrelsen

”Vi måste hitta skogs-bruksmetoder som tarhänsyn till krävande arters behov i gamlatallskogar.”

TER OMARÅSEN


MILJÖFORSKNING

– Det är de vi tycker har bästpotential för framtiden. Dekommer att fortsätta att förval-tas för att ge värdefull informa-tion för dagens och framtidensskogskötsel, säger Sten Nord-lund som anlagt och arbetat imånga av försöken vid Skog-forsk.

Många har varit involverade ide över 300 långsiktiga växtnä-ringsförsök som har anlagts iolika delar av landet sedan1960-talet.

– Det är inga high tech-pro-jekt det här, men de är nödvän-diga för att ge kunskap vibehöver för att kunna bedrivaett långsiktigt lönsamt och håll-bart skogsbruk, säger Ulf Sik-ström vid Skogforsk.

Under 60-och 70-talet vardet populärt med kvävegödslingoch de första försöken fokuse-rade på att undersöka hurmycket kväve man skulle gödslamed för att få en bra tillväxtök-ning. Under årens lopp har frå-geställningarna ändrats, mengemensamt för långtidsförsökenär att belysa hur tillförsel ochbortförsel av näring påverkar

trädtillväxt, markvegetation ochmark- och vattenkemi.

De 88 som valdes ut är mel-lan 1 och 53 år gamla och haralltså levererat resultat i ett halvtsekel. De är anlagda både påfastmark och på torvmark. Etttypiskt försök utgörs av ungefär10 till 30 provytor i ett bestånd.Varje provyta är vanligen30m×30m och träden i cen-trum på provytan har märktsmed nummer. Alla försök harkontinuerligt dokumenteratsnoggrant, vilket är anledningentill att de utgör en så värdefullresurs.

– När nya frågor om närings-tillförsel dyker upp kan vi för-hållandevis snabbt komma mednya data genom att utnyttja för-söksbanken, säger Ulf Sikström.Startsträckan för nya studier ärtiotals år kortare än om manskulle starta helt nya försök.

Enligt Sten Nordlund är detockså nödvändigt att anlägganya försök.

– Det är viktigt att belysa nyafrågor för att kunna generaliseraresultat och för att vitalisera för-söksbanken.

Långtidsförsökens betydelse lyfts fram i Skogforsksnya ramprogram för 2013–2016. När skogen används alltmer intensivt för energi- och råvaruför-sörjning är det högaktuellt att fokusera på gamla menviktiga växtnäringsförsök. Skogforsk har sett över200 av dem och valt ut de 88 bästa.

Text : KRISTINA SUNDBAUM, [email protected] : EVA RING, Skogforsk

OM DU HAR ETTSKOGFORSK-FÖRSÖK PÅ DINMARK:Fältförsök måste underhållasför att bibehålla sitt värde.Detta sker alltid i samför-stånd med markägaren. Att vara markvärd för ett försök medför oftast intenågon inskränkning i bruk-andet men det är viktigt attkontakta Skogforsk i god tidinför en planerad åtgärd. Då hinner de göra eventuellamätningar och förberedelserinnan åtgärden. Om du intekänner till vem som är kon-taktperson för försöket kandu kontakta Skogforsks växelpå telefon 018-18 85 00 såfår du hjälp att hitta rätt person!

Ett sätt att inventera mark-vegetation är att räkna hurmånga gånger de gula pinnarna träffar exempelvislingon då de sticks ned i hålenpå skivan.

DE88BÄSTAFÄLTFÖRSÖKEN

GALLRING BLAND SKOGFORSKS LÅNGTIDSFÖRSÖK


Trädtillväxten följs upp ungefär vart 5:e år i fältförsöken. De numrerade trädenklavas och höjdmäts. Tillväxten på provytorna som behandlats med exempelvisaska jämförs med tillväxten på de obehandlade kontrollytorna.

TILLFÖRSEL AV KVÄVE: Många av långtidsförsöken har an-vänts för att ta reda på hur mark,tillväxt, utlakning och svampsam-hällen påverkas av olika doser ochintervall av kvävegödsling i kombi-nation med skogsskötsel och till-försel av andra näringsämnen.Resultaten har bl.a. använts för attta fram de prognosfunktioner somanvänds i skogsbruket för att be-räkna den förväntade tillväxtök-ningen vid gödsling.

HELTRÄDSUTTAG OCH ASKÅTERFÖRING: När nu skogens bidrag till energi-försörjningen är en het fråga är för-sök från 1980- och 90-talen guldvärda. Vi har genom försöken kun-skap om hur skogens tillväxt, vege-tation, mark- och vattenkemipåverkas av grot-uttag och askåter-föring.

TILLVÄXTPROGNOSER: Långsiktig uppföljning av olika röj-nings- och gallringsprogram, påytor som inte manipulerats medolika växtnäringstillsatser.

TORVMARK: För torvmarksförsöken har fokusvarit att mäta tillväxteffekter avgödsling med PK- och NPK-gödselsamt aska. I några av försöken stu-deras även hur flödena av växthus-gaser påverkas.

TYPERAV LÅNGTIDSFÖRSÖK

4

Gör underverk för dig själv, miljön och plånboken

Det är inte riktigt så svårt som det låter att skapa en bra arbetsmiljö, värna om miljön och tjäna pengar – samtidigt. Det handlar om att planera

Läs mer och beställ filmen på skogforsk.se/butiken.

creo

Documents

HÄNSYNSYTORNA NYA KRAVLISTA ATTITYD HANDLAR OM