HÅLLBAR URBAN

DAGVATTENHANTERING UR ETT

KLIMATANPASSNINGSPERSPEKTIV

EN STUDIE AV MALMÖ STAD

1

2

HÅLLBAR URBAN

DAGVATTENHANTERING UR ETT

KLIMATANPASSNINGSPERSPEKTIV EN STUDIE AV MALMÖ STAD

SUSTAINABLE URBAN STORMWATER

MANAGEMENT FROM THE

PERSPECTIVE OF CLIMATE CHANGE

ADAPTATION A STUDIE OF MALMÖ CITY

CLARA EK & LISA HJELM

BY612B Byggd miljö

Magisternivå

15 hp

VT 2019

Handledare: Ebba Lisberg Jensen

3

4

FÖRORD

Hållbar urban dagvattenhantering ur ett klimatanpassningsperspektiv - En studie av

Malmö stad är en magisteruppsats skriven av Clara Ek och Lisa Hjelm. Arbetet omfattar

15 högskolepoäng och är utfört under vårterminen 2019 som en del av masterprogrammet

Hållbar stadsutveckling vid Malmö universitet och SLU Alnarp.

Vi vill tacka vår handledare lektor Ebba Lisberg Jensen för all hjälp och vägledning under

arbetets gång.

Malmö, augusti 2019

5

SAMMANFATTNING

Klimatförändringarnas negativa effekter med tillhörande extremväder i form av skyfall

ställer krav på en fungerande stadsstruktur. Pågående urbanisering med innefattande

exploatering och förtätning bidrar till en ständig ökning av hårdgjorda ytor vilket minskar

möjligheten till infiltration och omhändertagande av nederbördsvatten. När våra städer

växer finns det en ökad risk att ledningarnas kapacitet överskrids vilket resulterar i

översvämning. Klimatförändringarna och urbaniseringen ställer således krav på

anpassning för att uppnå en mer resilient och hållbar stad.

Ansatsen för studien är en kvalitativ innehållsanalys som tillämpas på policydokument

rörande dagvatten- och skyfallshantering i Malmö stad i syfte att undersöka hur Malmö

stad arbetar med dagvattenfrågor samt vilka utmaningar som finns och vad som hindrar

en utveckling inom området. Vidare har även ett frågeformulär skickats till berörda

förvaltningar i syfte att komplettera den kvalitativa innehållsanalysen.

Studien grundar sig i riskteori utifrån Ulrich Becks bok Risksamhället: på väg mot en

annan modernitet (2000). Utifrån en riskteoretisk utgångspunkt har vi studerat Malmö

stad som fall för att undersöka hur kommunen hanterar dagvattenfrågan i förhållande till

klimatförändringarna som risk. Genom att studera Malmö stad har vi kunnat konstatera

att det finns svagheter i systemet som hindrar en hållbar dagvattenhantering. Utifrån

riskteori kan vi därav dra slutsatsen att Malmö stad inte realiserat vidden av de risker

staden faktiskt står inför då de ej har tillämpat den skyfalls- och dagvattenanpassning som

ett förändrat klimat kräver. De svagheter som hindrar Malmö stad från att vara en resilient

stad som kan hantera extremväder i form av skyfall är en bland annat en otillräcklig och

ineffektiv lagstiftning, att ansvarsfrågan ej är klargjord samt en urbanisering där plats för

dagvattenåtgärder utgör en prioriteringsfråga. Vidare utgör kostnad en ytterligare

utmaning då nödvändiga långsiktiga åtgärder ej vidtas på grund av ett kortsiktig tänkande

som endast koncentreras på investeringskostnader. Utmaningarna hindrar således ett

förebyggande arbete med att anpassa staden till klimatförändringarna. Ytterligare utgör

klimatförändringarna i sig en betydande och svårhanterlig utmaning då det är svårt att

prognostisera vilka åtgärder som är tillräckliga.

Nyckelord: Hållbar stadsutveckling, Klimatförändringar, Urban dagvattenhantering,

Klimatanpassning, Skyfall, Översvämning, Fysisk planering, Risksamhället.

6

ABSTRACT

The negative effects of climate change with associated extreme weather in the form of

stormwater demands a functioning urban structure. Ongoing urbanization with associated

exploitation and densification contributes to a constant increase in hard surfaces, which

reduces the possibility for stormwater to infiltrate. As cities grow there is an increased

risk that management capacity will not be enough which will result in urban flooding.

Climate change and urbanization thus require cities to be more resilient and sustainable.

The approach for this study is a qualitative content analysis that is applied to police

documents concerning stormwater management in Malmö city. With the aim to

investigate how Malmö city works with stormwater management and gain a deeper

understanding of the subject as well as to investigate what it is that prevents a more

sustainable urban stormwater management. Furthermore, a questionnaire has been sent to

the relevant administrations in order to supplement the qualitative content analysis.

The study is based on the theory of risk society based on Ulrich Beck's book

Risksamhället: på väg mot en annan modernitet (2000). On the basis of risk theory we

have studied Malmö city in order to see how they deal with stormwater as an issue in

relation to climate change as a risk. By studying the city of Malmö we have been able to

observe that there are weaknesses in the system that hinder a more sustainable stormwater

management. We can, based on the theory of risk society, conclude that Malmö city do

not fully realize the extent of the risks the city faces. This because Malmö city has not

applied the stormwater management that a changing climate requires. The weaknesses

that prevent Malmö city from being a resilient city, that can handle an increased amount

of downpour, is an inadequate, ineffective and a non clarified legislation, as well as

urbanization where space for stormwater management is a priority issue. Furthermore, as

an additional challenge, necessary long-term measures are not taken because of a short-

term thinking that concentrates on investment costs. These challenges thus prevent cities

from adapting to climate change. Furthermore climate change is a significant and difficult

challenge in itself, as it is difficult to predict which measures that are sufficient.

Keyword: Sustainable urban development, Climate change, Urban stormwater

management, Climate change adaptation, Downpour, Urban flooding, Spatial planning,

Risk society.

7

8

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD 4

SAMMANFATTNING 5

ABSTRACT 6

INLEDNING 10

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 13

RELEVANS 14

AVGRÄNSNING 14

DISPOSITION 15

KLIMATFÖRÄNDRINGAR OCH URBAN DAGVATTENHANTERING 18

RISKSAMHÄLLET OCH EN HÅLLBAR URBAN DAGVATTENHANTERING 22

METOD 29

LAGAR OCH REGLER FÖR EN URBAN DAGVATTENHANTERING 32

Plan- och bygglagen (2010:900) 32

Miljöbalken (1998:808) 33

Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster 33

Regeringen 33

Boverket 33

Länsstyrelsen 34

DAGVATTENHANTERINGEN I MALMÖ STAD 36

ANALYS OCHAVSLUTANDE DISKUSSION 45

SLUTSATS 49

VIDARE FORSKNING 52

REFERENSER 53

ILLUSTRATIONER 57

BILAGOR 57

9

10

INLEDNING

Klimatanpassning är ett måste. Jordens klimat har under en tid blivit varmare och denna

förändring kommer att fortsätta. Det varmare klimatet beror på utsläpp av växthusgaser

och det är viktigt att arbeta med både utsläppsminskning samt att anpassa samhället till

ett förändrat klimat (Klimatanpassningsportalen, 2019). Det måste finnas ett starkt globalt

agerande gentemot utmaningarna med rådande klimatförändringar. Det finns två

angreppssätt som speglar de två olika sätten att agera, vilka båda är lika viktiga. Det första

är begränsning vilket innebär att minska växthusgaser som orsakar humaninducerade

klimatförändringar. Världssamfundet har flera gånger kommit överens om att försöka

begränsa ökningen av den genomsnittliga globala temperaturen till högst 2 grader Celsius

över den preindustriella medeltemperaturen. Det andra angreppssättet som används är

anpassning vilket innebär att man förbereder sig för att leva mer säkert och effektivt med

konsekvenserna av klimatförändringarna. Anpassning inkluderar exempelvis att städer

skyddas mot stormar och översvämning (Sachs, 2015). Arbetet med att anpassa vårt

samhälle till klimatförändringarna kan gälla planeringen av bebyggelse, infrastruktur

samt vägar eller vatten och avloppssystem. Klimatanpassning innebär ofta en kostnad

men i många fall är förebyggande investeringar billigare ur ett långsiktigt perspektiv.

Sammanfattningsvis bör man klimatanpassa för att förebygga skador, minska hälsorisker,

minimera lidande för människor och djur, stötta biologisk mångfald och naturmiljö, ta

vara på nya möjligheter samt för att hålla nere kostnader ur ett långsiktigt perspektiv

(Klimatanpassningsportalen, 2019). Det finns två aspekter av klimatförändringarna som

är avgörande för anpassning till dess effekter. Dels att människan inte kan blunda för att

det är vi som har påverkat och förändrat klimatet vilket kräver att hela vår förståelse för

klimatet måste förändras. Dels handlar det om utmaningarna med att vinster för en part

innebär skada för andra, såväl nu som för kommande generationer. Därmed väcker

anpassning till klimatförändringarna frågor såsom rättvisa, ansvar och skyldigheter

(Adger, Lorenzoni & O'Brien, 2009).

Hedenfelt beskriver staden och dess struktur som en viktig utgångspunkt i att uppnå en

hållbar utveckling. Urbaniseringen med tillhörande befolkningstillväxt och förtätning

som sker världen över ställer allt högre krav på staden som fungerande system. Många

städer har inte utvecklats i samma takt som dess befolkningsökning vilket har lett till

bostadsbrist, överbelastad infrastruktur samt miljöproblem (Hedenfelt, 2013). Alberti

anser att staden kan vara ett sätt att uppnå hållbar utveckling på grund av dess kapacitet

att göra stor skillnad på en relativt liten yta. Vidare beskriver han hur en stads fotavtryck

påverkar så mycket mer än enbart stadens faktiska yta, på grund av den resursanvändning

som en stad är beroende av för exempelvis energi, vatten och livsmedel (Alberti, 2005).

Ökad nederbörd med fler intensiva regn kan få förödande konsekvenser för bebyggelse,

infrastruktur och andra samhällsfunktioner i staden. Städer som bortser från grönytors

positiva värden och som då istället har stora arealer med hårdgjorda ytor löper en ökad

risk för översvämning. Detta på grund av att markens infiltrationsförmåga begränsas

(Görlin et al., 2017). Att planera med hänsyn till dagvatten är ett sätt att hantera

11

klimatförändringarna, vilket på så sätt även bidrar till en mer hållbar stadsutveckling. En

mer hållbar dagvattenhantering är således till fördel för hela samhället. Den övergripande

processen för dagvattenhantering borde därför vara långsiktig och appliceras i

planeringssammanhang (Havlik, Noake & Pliska, 2018). Stahre tydliggör behovet av att

skyfallsanpassa staden då en utbyggnad av nya bebyggelseområden och förtätningen av

befintliga områden bidrar till en ständig ökning av hårdgjorda ytor. En ökad andel

hårdgjorda ytor minskar möjligheten till infiltration och omhändertagande av

nederbördsvatten. När våra städer växer finns det således en ökad risk att ledningarnas

kapacitet överskrids vilket resulterar i översvämning (Stahre, 2004). Genom att omvandla

den befintliga grönstrukturen och den bebyggda miljön i staden kan andelen

genomträngliga ytor öka, vilket i sin tur ökar skyddet för översvämning (IPCC, 2014).

Det som skiljer översvämningsrisken till följd av skyfall från andra typer av

översvämningsrisker är att den inte går att avgränsa till ett geografiskt område.

Översvämningsrisken på grund av skyfall måste alltid utredas då ett skyfall kan inträffa

var som helst. Men Länsstyrelsen beskriver hur ett skyfall inte alltid måste orsaka skador,

om skyfallet exempelvis leder till att grönytor eller utvalda verksamheter översvämmas.

Vidare beskrivs två olika sorters skador; direkta och indirekta. Direkta skador är de som

skadar byggnader, inventarier och infrastruktur. Indirekta skador är exempelvis

produktionsförluster, utryckningskostnader och trafikstörningar. En ytterligare kategori

som Länsstyrelsen inte anser går att mäta i pengar är förlusten av liv (Länsstyrelsen,

2018).

Vi har valt att studera Malmö stad på grund av att Malmö framställer sig som en hållbar

kommun som satsar på att klimatanpassa och ser dagvatten som en resurs istället för en

börda. Malmö stad (2018b) beskriver hur Malmö under de senare årtiondena har

genomgått en förändring från industristad till en modern, miljömedveten och

framtidsinriktad stad. De beskriver själva hur en av framgångsfaktorerna för stadens

förändring varit deras satsning på miljöfrågor med innovativa miljösatsningar på

exempelvis dagvatten (Malmö stad, 2018b). Sedan slutet på 1980-talet har Malmö använt

sig av olika lösningar för att omhänderta dagvattnet på ett hållbart sätt (Malmö stad,

2000). Malmö stad som fall att studera är intressant ur många olika aspekter, dels då

Malmö stad utger sig för att vara en hållbar framtidsstad samt att andra länder även ser

på Malmö på samma sätt. Detta beskriver Malmö stad i Dagvattenstrategi för Malmö

(2008) där Malmö stad anser att Malmö både nationellt och internationellt ligger i

frontlinjen gällande dagvattenhantering. Vidare beskrivs Augustenborg i Malmös vatten

(2018b) som ett exempel på ett lyckat klimatanpassnings- och dagvattenprojekt.

Ekostaden Augustenborg initierades på 1990-talet och ett fåtal lika omfattande projekt

har initierats efter det. Ändå beskriver Malmö stad (2018b) hur vattenfrågan är en av de

viktigaste frågorna gällande en hållbar stadsutveckling (Malmö stad, 2018b). Malmö stad

(2008) anser att staden varit framgångsrik inom dagvattenhantering vilket de beskriver

beror på att det finns ett väl fungerande samarbete mellan de olika förvaltningarna och att

det skett i ett tidigt skede i planeringsprocessen. Samarbetet mellan förvaltningarna och

12

framförallt arbetet med att jobba med dagvattenfrågor i ett tidigt skede i

planeringsprocessen anser Malmö stad leder till en långsiktigt hållbar dagvattenhantering,

vilket i sin tur leder till ett långsiktigt hållbart samhälle (Malmö stad, 2008). Denna

positiva bild av Malmö som en hållbar stad väckte vårt intresse. Dock har staden haft

översvämningar på senare år som i viss mån argumenterar emot bilden av Malmö som en

hållbar stad när det kommer till dagvattenhantering, vilket bidrog till att vi valde Malmö

som fall att studera. Exempelvis skyfallet i sydvästra Skåne den 31 augusti 2014 som fick

allvarliga och kostsamma konsekvenser främst inom Malmö tätort. Skyfallet var intensivt

sett till regnintensitet och volym samt sett till det faktum att de mest intensiva delarna av

nederbörden föll över just centrala Malmö och hade stora skadeverkningar som följd.

Dagvattensystemet var inte dimensionerat för att kunna hantera och avleda den typen av

extremt skyfall (Hernebring et al., 2015). Det finns även enkätundersökningar som

motsätter sig Malmö som en hållbar stad. IVL Svenska Miljöinstitutet och Svensk

Försäkring har sänt ut enkätundersökningar till Sveriges kommuner för att kartlägga

klimatanpassningsarbetet i kommunerna. Malmö fick 22,5 av 33 poäng år 2017 i denna

kommunranking och hamnade på plats 34 delad med Helsingborgs kommun. Intressant

är ändå hur Malmö har ökat sina poäng mellan år 2015 och 2016, och sedan förlorat ett

antal poäng år 2017 men ligger ändå efter Växjö, Uppsala, Lund samt Göteborg och

Stockholm i rankningen (Malmö stad, 2017a). Att Malmö har så pass dåliga resultat är

också av intressant med hänsyn till att Malmö stad har ett flertal framtagna

policydokument som ska fungerar vägledande i det kommunala arbetet mot en hållbar

urban dagvattenhantering. Att det finns framtagna policydokument motiverar vårt val att

studera Malmö stad ytterligare utifrån det faktum att det finns material att studera och

jämföra. Utifrån detta vill vi undersöka vad som motverkar en hållbar dagvattenhantering

i Malmö. Och fyller på så sätt en kunskapslucka vad gäller skyfalls- och

dagvattenhantering på kommunal nivå med specifik inriktning på kommunen Malmö

stad.

Riskteori och risksamhället utgör det teoretiska ramverket för studien. Risksamhället som

fenomen syftar till det samhälle som organiserar sig med hänsyn till riskhantering. Vi

utgår i denna studie från risksamhället utifrån Beck (2000) kopplat till rådande

klimatförändringar, med extremväder i form av skyfall, och stadens behov att hantera

denna risk och anpassa sig därefter. Riskteori är omfattande och begreppen förebyggande,

kostnad, hinder och utmaningar samt samverkan utgör ett verktyg för studien i syfte att

koppla samman och precisera riskteori med forskning kring klimatförändringarna.

Forskningen utgörs av bland annat Sachs (2015), Havlik, Noake & Pliska (2018), Stahre

(2004) samt Adger, Lorenzoni & O’Brien (2009). Vid genomgång av relevant forskning,

från exempelvis de författare som nämns ovan, koncipierades de begrepp som var

återkommande. Vid genomgång av riskteori selekterades sedan vissa begrepp bort då de

ej var av relevans för studiens syfte och frågeställningar. Begreppen har vi således själva

kodat fram samt formulerat och begreppen har således framkommit som ett resultat av

studiens forskningsprocess. Begreppen har även applicerats på innehållsanalysen av

13

Malmö stads policydokument vad gäller skyfalls- och dagvattenhantering samt vid

analysen av frågeformulären i syfte att skapa en sammanhängande studie som mynnar ut

i ett sammanhängande argument.

I denna studie avgränsar vi oss till att studera hur Malmö stad hanterar dagvatten och

skyfall, ur ett kommunalt perspektiv med koppling till markanvändning och fysisk

planering. Det finns tidigare forskning kring urban dagvattenhantering exempelvis SOU

2017:42 (Miljödepartementet, 2017). Dock riktar sig utredningen SOU 2017:42 till att

analysera hur ansvaret gällande klimatförändringarna och anpassningen av

markanvändning och bebyggd miljö fördelas mellan stat, landsting, kommun och

enskilda. Vår studie syftar till att fylla en kunskapslucka vad gäller ett mer begränsat

perspektiv på kommunal nivå med specifik inriktning på kommunen Malmö stad, där vi

bidrar till en djupare förståelse för vad som hindrar en hållbar urban dagvattenhantering

ur ett riskteoretiskt perspektiv.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med magisteruppsatsen är att bidra till diskussionen kring vilka utmaningar Malmö

stad står inför när det gäller att genomföra en verkligt hållbar dagvattenhantering. Hur

klimatförändringarna med tillhörande skyfalls- och dagvattenproblematik hanteras inom

den kommunala planeringen är avgörande för en hållbar stadsutveckling och en hållbar

dagvattenhantering är till fördel för hela samhället (Havlik, Noake & Pliska, 2018).

Ambitionen med studien är således att undersöka hur Malmö stad arbetar med

dagvattenfrågor samt få en djupare förståelse för vilka utmaningar som finns inom den

kommunala planeringen och vad som hindrar en utveckling inom området. Med metoden

kvalitativ innehållsanalys som verktyg syftar studien således till att undersöka hur

klimatförändringarna ur ett riskteoretiskt perspektiv hanteras i de planerings- och

policydokument som ligger till grund för den fysiska planeringen i Malmö stad.

Utifrån syftet presenterar vi följande frågeställningar:

⋅ Hur kan Malmö stads sätt att hantera dagvattenhanteringen förstås ur ett

riskteoretiskt perspektiv?

⋅ Vad är det som hindrar och begränsar Malmö stads förutsättningar att vara en

resilient stad som kan hantera en ökad mängd skyfall?

14

RELEVANS

Studiens relevans för samhället grundar sig i städers behov av att anpassa sig till rådande

klimatförändringar. Vilket är ofrånkomligt då vi står inför ett förändrat klimat med

tillhörande extremväder i form av skyfall, samtidigt som urbaniseringen ställer krav på

en fungerande stadsstruktur. Därmed är det av vikt att klargöra vad som hindrar en hållbar

dagvattenhantering. Denna studie fokuserar på Malmö som fall men slutsatsen går att

applicera i andra kommuner och kontexter.

AVGRÄNSNING

Att överskatta klimathotet är nästintill omöjligt då den globala uppvärmningen innebär

omfattande utmaningar för vår planet. Exempelvis avsmältningen av glaciärer, höjda

havsnivåer, fler och mer intensiva översvämningar, stormar och skogsbränder samt att

extremtemperaturer uppnås allt mer ofta (WWF, 2019). Denna studie ser dock endast till

utmaningen med översvämningar i form av skyfall och dagvattenhantering. Stigande

havs- och grundvattennivåer är återkommande ämnen i forskningen kring

klimatförändringar samt i Malmö stads policydokument men kommer inte att behandlas

i denna uppsats, da de är för omfattande ämnen. Vidare utgör problematiken med

föroreningar i det dagvatten som når recipienten, det vill säga det vattendrag som

dagvattnet mynnar ut i, en utmaning för en hållbar dagvattenhantering. Syftet med studien

är inte att studera tekniska lösningar, utan studien syftar till att undersöka hur Malmö stad

hanterar dagvattenfrågan på ett mer övergripande plan. Hur föroreningar kan hanteras är

en teknisk lösning och behandlas därför inte i denna studie. Uppsatsens avgränsning har

utformats för att den inte ska bli för omfattande samt för att uppsatsen ska vara

genomförbar inom de tidsramar magisterarbetet är begränsat till.

Vid genomgång av de policydokument i Malmö stad som hanterar dagvattenfrågor har en

del dokument valts bort då de ej är av relevans för studien. De policydokument som valts

bort är dels Dagvattenstrategi för Malmö (2008) då dokumentet redogör för tekniska

lösningar med fokus på föroreningar (Malmö stad, 2008). En annan plan som valts bort

är VA utbyggnadsplan (2016) som inte är av relevans då den innefattar utbyggnaden av

det kommunala vatten- och avloppsnätet som berör landsbygden utanför Malmö stad

(Malmo stad & VA SYD, 2016). En tredje plan som inte är av relevans för arbetet är

Handlingsplan för skyfallsombyggnad i Malmö stad (2018a). Denna plan är en

komplettering till Skyfallsplanen och behandlar skyfallsombyggnad av kommunägd

mark. Handlingsplanen utgör ett besluts- och planeringsunderlag för hur berörda nämnder

i Malmö stad ska arbeta med målen i Skyfallsplanen (Malmö stad, 2018a).

För att skapa en enhetlig studie som mynnar ut i en sammanhängande slutsats har vi valt

att använda oss av begreppen förebyggande, kostnad, hinder och utmaningar samt

samverkan. Begreppen har fungerat avgränsade vid analysen av Malmö stads

policydokument samt vid analys av frågeformulären. Till en början vid genomgång av

15

relevant forskning koncipierades de begrepp som var återkommande. Vid genomgång och

av riskteori selekterades vissa begrepp bort då de ej var av relevans för studiens syfte och

frågeställningar. De återstående begreppen förebyggande, kostnad, hinder och

utmaningar samt samverkan applicerades sedan på Malmö stads policydokument. I denna

studie har vi således själva konceptualiserat relevanta begrepp i syfte att koppla samman

och precisera riskteori med forskning kring klimatförändringarna. Begreppen har även

använts i analysen av Malmö stads policydokument och vid genomgången av

frågeformulären. Begreppen förebyggande, kostnad, hinder och utmaningar samt

samverkan har således framkommit som ett resultat av vår forskningsprocess och utgör

en ett avgränsande ramverk för studien.

DISPOSITION

Den inledande delen av uppsatsen utgörs av bakgrund, syfte, frågeställning och

avgränsning. Därefter görs en teorigenomgång av Klimatförändringar och urban

dagvattenhantering samt kopplingen mellan dem.

Teorikapitlet Risksamhället och en hållbar urban dagvattenhantering utgörs av en

riskteoridel med utgång i Ulrich Becks bok Risksamhället: på väg mot en annan

modernitet (2000). Därefter beskrivs och diskuteras nationell och internationell forskning

kring dagvattenhantering i ett urbant sammanhang utifrån begreppen förebyggande,

kostnad, hinder och utmaningar samt samverkan.

Därefter redogörs för studiens metod där vi ser till fördelar, nackdelar, utmaningar samt

hur vi har tillämpat metoden kvalitativ innehållsanalys i vårt arbete. I Lagar och regler

för en urban dagvattenhantering redogör vi för svensk lagstiftning och

rekommendationer som hanterar dagvattenfrågor.

I kapitlet Dagvattenhanteringen i Malmö stad förs en diskussion utifrån forskningen i

förhållande till empiri från Malmö stads policydokument; Dagvattenpolicy för Malmö

(2000), Skyfallsplan för Malmö (2017b) och Malmös vatten (2018b) samt resultaten från

frågeformulären. I kapitlet kommer inte de olika policydokumenten jämföras med

varandra utan de behandlas som en helhet för att kartlägga hur Malmö stad behandlar

dagvattenfrågan utifrån begreppen, förebyggande, kostnad, hinder och utmaningar, samt

samverkan. För att komplettera policydokumenten förs även en diskussion utifrån

frågeformulären. Frågeformulären ger ett ytterligare perspektiv på hur Malmö stad

hanterar dagvattenfrågan, utifrån de förvaltningar och organisationer som arbetar med

dessa frågor.

I kapitlet Analys och avslutande diskussion förs en diskussion där frågeställningarna

besvaras för att få en klarhet i hur Malmö stad arbetar med dagvattenfrågan samt vad som

16

hindrar en hållbar urban dagvattenhantering i Malmö. I detta kapitel diskuteras även

klimatanpassning utifrån Becks (2000) riskteori.

Avslutningsvis sammanställs studien i en slutsats samt en avslutande del som beskriver

hur studien hade kunnat utvecklats eller kompletterats genom vidare forskning.

17

Översvämning i Malmö 2014. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

18

KLIMATFÖRÄNDRINGAR OCH URBAN DAGVATTENHANTERING

Ett av de viktigaste budskapen inom ämnet hållbar utveckling är att människan har

kommit att utgöra ett hot för sitt eget välbefinnande och överlevnad. Storskalig

ekonomisk aktivitet förändrar jordens klimat negativt (Sachs, 2015). Människans

kortsiktiga handlande och konsekvenserna därav påverkar inte alltid vårt dagliga liv på

ett direkt sätt. Men det är just vårt kortsiktiga handlande som ligger till grund för många

av de problem som finns i världen idag (Adger, Lorenzoni & O'Brien, 2009). Utsläppen

av koldioxid som är en betydande orsak till den globala uppvärmningen har ökat med mer

än 50 procent sedan 1980-talet, och kommer att öka med mer än 30 procent under de

kommande två till tre årtiondena. Den ständigt ökande mängden av koldioxidutsläpp och

utsläpp av andra växthusgaser gör att medeltemperaturen på jorden är på väg att öka med

minst 2,5 grader Celsius under nuvarande århundrade och kanske ännu mer. De kända

effekterna av den fortsatta uppvärmningen är djupt oroande med bland annat stigande

havsnivåer, smältande isar, extrema väderhändelser och förändring i livsviktiga biotoper.

Utöver detta finns det även effekter och konsekvenser som ännu är omätbara eller okända

(Victor, Kennel & Ramanathan, 2012).

Trots vidtagna åtgärder för att minska utsläppen av fossila bränslen är det inte tillräckligt

för att helt minska den globala uppvärmningen. Således måste alla länder anpassa sig till

effekterna av klimatförändringarna. Det har dock funnits en föreställning om att

anpassning hindrar eller arbetar i motsatt riktning mot att förhindra klimatförändringarna

helt. Anpassning kan utgöra en farlig distraktion från målet att permanent lösa

klimatproblemet. Men denna syn har kommit att förändras och det finns nu en gemensam

syn på att anpassning till klimatförändringarna är ett måste (Victor, Kennel &

Ramanathan, 2012). Behovet av att anpassa vårt samhälle på grund av

klimatförändringarna är inte något nytt i sig, dock har samhället aldrig tidigare stått inför

en sådan snabb omställning som krävs idag. Svårigheten är också att vi ständigt måste

anpassa och förändra samhället för att kunna hantera kommande klimatförändringar, det

räcker inte att enbart anpassa till rådande förhållanden. Om samhället ska vara uppbyggt

på liknande sätt som idag krävs det att samhället anpassas. Vidare skiljer sig ansvaret och

viljan att anpassa samhället mellan det privata och det offentliga samt på skalan från det

lokala till det internationella (Schipper & Burton, 2008).

IPCC tydliggör behovet av en resilient stad genom att beskriva hur extrema väder- och

klimathändelser har ökat i frekvens och storleksordning samtidigt som

världsbefolkningen och tillgångar, exempelvis infrastruktur och byggnader, i riskzonen

har ökat vilket resulterar i stora risker. Möjligheterna att hantera dessa risker för väder-

och klimatrelaterade katastrofer finns eller kan utvecklas på alla nivåer, såväl lokalt som

internationellt. Vissa strategier för effektiv hantering av risker och anpassning till

klimatförändringar innebär anpassningar av nuvarande verksamhet. Andra kräver

omvandling eller grundläggande förändring (IPCC, 2012). Utifrån ett svenskt perspektiv

beskrivs de slutna dagvattensystemen i våra städer som underdimensionerade för att klara

19

sådana mängder vatten som skyfall kan innebära. Vidare beskriver Länsstyrelsen hur det

inte heller är rimligt att dimensionera systemet så att det klarar skyfall, då de inträffar för

sällan för att vara samhällsekonomiskt rimligt. Länsstyrelsen anser istället att

översvämningsrisken till följd av skyfall bör hanteras på markytan. Där har den fysiska

planeringen en viktig roll som verktyg för att anpassa dagens samhälle till ett förändrat

klimat. Det är därför av största vikt att samhället planeras långsiktigt för att säkerställa att

risken för översvämning minimeras (Lansstyrelsen, 2018).

Problematiken med urbana översvämningar har uppmärksammats och Sachs varnar för

att problematiken kommer öka och att dessa extremväder kommer återkomma allt mer

frekvent (Sachs, 2015). Detta ställer allt större krav på dagvattenhanteringen i våra städer.

Traditionella dagvattenlösningar med underdimensionerade dagvattenledningar är

ineffektiva och möter inte dagens samt framtidens behov (Havlik, Noake & Pliska, 2018).

De flesta konstruktioner för hanteringen av dagvatten är baserade på föråldrade

klimatförhållanden. Klimatprognoser visar att förhållanden kommer att skilja sig från

tidigare, med en förväntad frekvensökning av extremväder i form av exempelvis kraftiga

regnfall (IPCC, 2012). Det finns tre rekommenderade steg för hanteringen av dagvatten i

urbana miljöer. Det första steget baseras på idén om att hantera dagvattnet lokalt, genom

lokal infiltration, där dagvattnet infiltreras i marken lokalt utan avrinning eller lagring.

Det andra steget handlar om att kunna förvara och bevara dagvattnet på plats genom

antingen naturliga eller artificiella lagringsytor. Det tredje och sista steget berör det

dagvatten som inte kan infiltreras eller förvaras och som då måste dräneras bort (Havlik,

Noake & Pliska, 2018). Urbant dagvatten kan hanteras genom antingen ingenjörsmässiga

lösningar eller genom gröna lösningar, eller en kombination av båda. Gröna

dagvattenlösningar använder eller efterliknar naturliga processer för att infiltrera, lagra

eller återanvända vattnet på den plats där det genereras. Dessa gröna metoder håller

dagvattnet borta från avloppssystemet vilket förhindrar och minskar de flöden som når

vattentäkten (Copeland, 2014). Grön dagvattenhantering kan innebära naturliga och

gröna lösningar såsom gröna tak, planteringar, diken och dammar vilka kan kombineras

med andra mer artificiella och ingenjörsmässiga lösningar såsom dagvattenledningar och

filtersystem (Havlik, Noake & Pliska, 2018).

Historiskt sett har synen på dagvatten i urbana miljöer förändrats, vilket skedde som en

konsekvens av 1900-talets urbana expansion. Attityden har gått från att se dagvattnet som

något betydelselöst till att se vattnet som ett problem som måste bort från staden så fort

som möjligt, till att nu se dagvattenhantering som en utmaning eller en resurs där så väl

ingenjörslösningar samt gröna lösningar tillämpas för en mer hållbar dagvattenhantering

(Havlik, Noake & Pliska, 2018). Även Copeland beskriver hur dagvatten genom historien

har setts som ett problem för våra städer. Hanteringen skedde främst genom tekniska

lösningar vars syfte var att få bort dagvatten från städerna så snabbt som möjligt för att

på så sätt undvika potentiella skador på hus och vägar. På senare tid har dessa metoder

20

kommit att utvecklas och dagvatten har kommit att ses som en resurs för samhället

(Copeland, 2014).

En anpassning till klimatförändringarna kan ha efterföljande positiva effekter än just det

åtgärden var ämnad för, vilket kan bidra till en mer hållbar utveckling i stort. Genom att

bygga resilient och med en kapacitet att anpassa till klimatförändringarna främjas

samnyttjande i form av exempelvis lärande samt biodiversitet, vilket har en positiv

påverkan på klimatet såväl som sociala och ekologiska fördelar (Adger, Lorenzoni &

O'Brien, 2009). Om öppna dagvattenlösningar utformas rätt kan de ge ett positivt tillskott

till den urbana miljön. Det är även av vikt att utnyttja olika mervärden av

dagvattenanläggningarna. Dessa mervärden beskrivs som estetiska, biologiska,

ekologiska, miljömässiga, pedagogiska, PR-mässiga, historiska, kulturella, rekreativa,

ekonomiska samt tekniska (Stahre, 2004). Fördelarna med en grön infrastruktur är många

och Havlik, Noake och Pliska lyfter hur exempelvis gröna dagvattenlösningar är till fördel

för stadsmänniskan då man skapar attraktiva gröna ytor som genererar hälsofördelar. Det

är även till fördel för stadens biodiversitet, för grundvattennivån samt för stadsklimatet

genom att skapa skyddande temperaturöar och en förbättrad luftkvalitet i våra städer.

Gröna dagvattenlösningar kan även användas för att anpassa staden till

klimatförändringarna genom att förebygga översvämningar (Havlik, Noake & Pliska,

2018). Även IPCC lyfter hur gröna utrymmen i städer är fördelaktiga för att absorbera

regn och moderera höga temperaturer. Parker och träd kan exempelvis ge skuggning,

bidra till nedkylning samt lagra och infiltrera nederbörd i städer (IPCC, 2014). Dagvatten

som når öppna ytor kan även användas för bevattning och fungera som estetisk

landskapsarkitektur (Carmon & Shamir, 2010). Stahre beskriver hur grunden för en

hållbar dagvattenhantering läggs i kommunens fysiska planering och hur

framgångsfaktorn är att inom kommunen lyckas bryta invanda handlingsmönster.

Kommunens långsiktiga utveckling fastställs i översiktsplanen och i detaljplaner regleras

bebyggelse och markanvändning vilket sedan hanteras vid bygglovsansökan (Stahre,

2004). Vid detaljplanering av öppna dagvattenanläggningar bör integration av olika

tekniska lösningar uppmärksammas. För maximal effekt bör flera olika lösningar

kombineras. Vidare bör fokus ligga på anpassning till aktuella naturliga förutsättningar,

som exempelvis topografi, hydrologi och vegetation. Utöver kombination och anpassning

bör flerutnyttjande prioriteras. I stadsmiljö bör exempelvis dagvattenanläggningarna

nyttjas för fler ändamål än bara för att ta hand om dagvatten, exempelvis för park- och

rekreationsändamål (Stahre, 2004). Dagvatten borde alltså inte ses som ett hot utan som

en resurs och ett positivt landskapselement som tillsammans med vegetation genererar en

mängd fördelar i våra städer (Havlik, Noake & Pliska, 2018).

21

Översvämning i Malmö 2014. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

22

RISKSAMHÄLLET OCH EN HÅLLBAR URBAN DAGVATTENHANTERING

Hur förändras ett samhälles logik när välfärdsstaten väl fungerar, men samhället står inför

mer vaga och odefinierade problem? Detta kapitel innefattar riskteori med utgångspunkt

i Ulrich Becks bok Risksamhället: på väg mot en annan modernitet (2000) med koppling

till studiens forskningsöversikt. Risk som forskningsområde har en stor spännvidd och

det finns teorier på såväl samhällsnivå, till exempel om risksamhället (Beck, 2000), samt

teorier på individnivå om individens kognitiva förmåga att hantera och förhålla sig till

risk (Slovic 2000). Risk som forskningsområde har utvecklats över tid och den teoretiska

mångfalden har ökat. Mångfalden har ökat dels genom att olika teoretiska angreppssätt

har förenats samt dels genom att andra forskningsteorier har förts över till riskforskningen

(Wall, 2010). Vi har valt Becks (2000) riskteori som teoretiskt ramverk i denna studie då

vi anser att teorin lämpar sig till vårt syfte där vi har som ambition att bidra till

diskussionen kring vad som hindrar en hållbar urban dagvattenhantering ur ett kommunalt

perspektiv, där vi valt att studera kommunen Malmö stad. Vår studie syftar således ej till

att studera riskhantering utifrån individnivå utan vår studie utgör ett större och bredare

kommunalt perspektiv där Becks (2000) risksamhälle lämpar sig som teoretiskt ramverk.

Vidare lämpar sig riskteori för vår studie då begreppet risk skiljer sig från begrepp som

exempelvis kris och katastrof som istället syftar till specifika händelser, till exempel en

specifik olycka. Begreppet risk relaterar således till perioden innan en katastrof uppstår,

om den ens uppstår. Även om katastrofen inte skulle uppstå kan den fortfarande definieras

som en risk (Renn, 1998). Vi har därför valt att koncentrera oss på begreppet risk då vi

anser att det är av intresse att studera hur Malmö stad som kommun förhåller sig till

klimatförändringarna som risk och hur de arbetar i förebyggande syfte med

klimatförändringarna. För oss ligger intresset således i att studera hur Malmö stad

hanterar och förhåller sig till skyfall- och dagvattenhantering som risk, utan att fokuserar

på en specifik katastrof eller kris. Riskteori utgör således grunden för vår studie och

kopplas samman med begreppen förebyggande, kostnad, hinder och utmaningar samt

samverkan för att på så sätt få en djupare förståelse för vilka utmaningar som hindrar en

hållbar urban dagvattenhantering i Malmö stad. Begreppen har valts ut då de var

återkommande i den forskning som ligger till grund för studien, vilken baseras på bland

annat Sachs (2015), Havlik, Noake & Pliska (2018), Stahre (2004) samt Adger, Lorenzoni

& O’Brien (2009). Vid genomgång av relevant forskning, från exempelvis de författare

som nämns ovan, koncipierades de begrepp som var återkommande. Vid genomgång av

riskteori selekterades sedan vissa begrepp bort då de ej var av relevans för studiens syfte

och frågeställningar. Begreppen har vi således själva kodat fram samt formulerat och

begreppen har således framkommit som ett resultat av studiens forskningsprocess.

Begreppen har på så sätt hjälpt oss sammankoppla den forskning som hanterar urban

dagvattenhantering ur ett klimatanpassningsperspektiv med vårt teoretiska ramverk som

utgörs av Becks (2000) riskteori. Vidare baseras forskningsöversikten på såväl nationell

som internationell forskning. Dessa forskare har valts ut för att ge en förståelse för

dagvattenhanteringen i staden med hänsyn till rådande klimatförändringar.

23

Ulrich Beck (1944-2015) var en tysk sociolog och professor vid universitetet i München.

Han beskrivs som en inflytelserik samhällsteoretiker som var pionjär vad gäller

konceptualiseringen av risksamhället. Risksamhället som fenomen fångar

transformeringen där samhället går från industriell modernitet med tillhörande mål att

skapa rikedom genom att nyttja naturen till en mer reflexiv modernitet som hanterar den

industriella modernitetens negativa följder (NE, u.å.a; NE, u.å.b). Beck ställer sig kritisk

till traditionella samhällstänkare som endast avgränsar sig till att se en form av

modernitet. Vidare ställer han sig kritisk till postmoderna sociologer som påstått att vi har

lämnat det moderna bakom oss. Det är istället den inbyggda logiken i moderniteten som

gör att vi går från ett industrisamhälle där produktionen av rikedom var det dominerande

målet, till ett risksamhälle med målet att hantera risker och uppnå säkerhet. I det tidigare

industrisamhället uppfattades miljöförstöring som något som kunde ignoreras eller

övervinnas genom fortsatt industrialisering. I risksamhället innebär miljöförstöringen

med tillhörande risker för liv och hälsa en utmaning samt bestämmande faktor för hela

samhället (Beck, 2000). Risksamhället som fenomen syftar således till det samhälle som

organiserar sig med hänsyn till riskhantering. I denna studie utgår vi från risksamhället

utifrån Beck (2000) kopplat till rådande klimatförändringar, med extremväder i form av

skyfall, och stadens behov att hantera denna risk och anpassa sig därefter. Även

forskningen lyfter hur klimatförändringarna utgör en risk för staden. Adger, Lorenzoni

och O'Brien (2009) lyfter i boken Adapting to climate change: thresholds, values,

governance människans förhållande till klimatförändringarna och hur en anpassning till

klimatförändringarna är nödvändig. Anpassning syftar till processen att anpassa sig till

klimatförändringar och dess effekter. Anpassning beskriver de åtgärder som måste vidtas

för att minska eller eliminera skada (Adger, Lorenzoni & O'Brien, 2009). I boken The

Earthscan reader on adaptation to climate change (2008) lyfter Schipper och Burton

vikten av ett resilient samhälle som klarar av att anpassa sig efter rådande

klimatförändringar. De beskriver hur mänskligheten i åratal har försökt blunda för

klimatförändringarna och den anpassning som måste ske för att hantera dessa

förändringar. Nu förstår dock fler och fler behovet av att anpassa samhället till att bli mer

resilient (Schipper & Burton, 2008). Även Beck (2000) beskriver hur risker till en början

var något man undvek och vars ickeexistens var underförstådd till dess att motsatsen var

bevisad, vilket hänger samman med det sätt att skapa legitimitet som skiljer sig från den

ojämlika fördelningen av samhällelig rikedom. På så sätt kan man rättfärdiga risker

genom att säga att man varken sett eller onskat dem, “Man kan göra en sak och fortsätta

med det utan att behöva ta personligt ansvar. Man handlar så att säga i sin egen frånvaro.

Man handlar fysiskt, utan att handla moraliskt eller politiskt” (Beck, 2000, s. 47). Beck

(2000) lyfter vidare att “När allting förvandlas till hot är på så sätt och vis ingenting

farligt längre. När det inte längre finns någon utväg orkar man till slut inte tänka på det

mer” (Beck, 2000, s. 52). Vi vill således konstatera att Beck genom sin redogörelse av

risksamhället ger en förklaring till hur extremväder i form av skyfall som risk inte har

hanterats på ett sätt som säkerställer en resilient och hållbar stad. Dock finns det nu en

ökad hotbild där konsekvenserna av klimatförändringarna blir allt mer påtagliga och utgör

24

en risk som måste hanteras (IPCC, 2012). Beck (2000) lyfter vidare hur hanteringen av

framtida risker ökar i direkt förhållande till deras oförutsägbarhet. Därför vill vi

konstatera att klimatförändringarna utgör en risk för samhället och måste därmed hanteras

utifrån sin oförutsägbarhet. Även Schipper och Burton beskriver utmaningen med att

anpassa samhället till klimatförändringarna utifrån problematiken med ett ständigt

förändrat klimat (Schipper & Burton, 2008).

Vi har i denna studie valt att behandla klimatförändringarna och dagvattenproblematiken

som en risk utifrån begreppen förebyggande, kostnad, hinder och utmaningar samt

samverkan. Dessa begrepp utgör således det ramverk som hjälpt oss att konkretisera

klimatförändringarna som risk och hur samhället måste anpassa sig till rådande

klimatförändringar. Begreppet förebyggande tydliggör hur man bör arbeta proaktivt för

att kunna hantera risken med ett förändrat klimat. Carmon och Shamir (2010) lyfter i

artikeln Water‐sensitive planning: integrating water considerations into urban and

regional planning dagvattenhantering ur ett urbant sammanhang. De beskriver hur det är

av vikt att behandla dagvattenfrågor tidigt i planeringen av ett område. Planering med

hänsyn till dagvattenhantering kräver att planerare och beslutsfattare arbetar i

förebyggande syfte (Carmon & Shamir, 2010). Dock innefattar många planeringsbeslut

ett kortsiktigt perspektiv och tenderar att försumma det långsiktiga perspektivet. En

analys av nationella utvecklingsplaner, strategidokument för fattigdomsbekämpning,

sektorsstrategier och projektdokument i klimatkänsliga sektorer tyder på att sådana

dokument i allmänhet inte uppmärksammar klimatförändringarna och att de ofta endast

är begränsade till nuvarande klimatrisk. Även när klimatförändringar nämns saknas det

vanligtvis operativ vägledning om hur man tar hänsyn till dem (OECD, 2005).

Dagvattenfrågor är således viktiga att hantera i förebyggande syfte med hänsyn till såväl

dagens klimathot som framtida risker och hot.

Beck (2000) beskriver ett samhälle som måste hantera risker. I denna studie ser vi dessa

risker med koppling till urban dagvattenhantering ur ett klimatanpassningsperspektiv.

Även om anpassningsåtgärder har en mängd fördelar utgör kostnaden för att

klimatanpassa städer en stor utmaning. I boken En långsiktigt hållbar

dagvattenhantering: planering och exempel från år 2004 redogör Stahre för

dagvattenhantering med koppling till stadsutveckling och fysisk planering. Han redogör

för hur dagvattenhantering utgör en del av att klimatanpassa samhället. Denna anpassning

innebär en kortsiktig kostnad som på lång sikt kan innebära ekonomiska och

samhällsekonomiska besparingar. Stahre beskriver hur ett alternativ till att bygga om

ledningssystemen för att klara en ökad kapacitet är att nyttja andra möjligheter där

tillförseln av dagvatten till systemet bromsas upp. Dessa lösningar är även mindre

kostnadskrävande än de åtgärder som går ut på att öka ledningssystemets kapacitet

(Stahre, 2004). Grönytor kan användas för att hantera och bromsa upp dagvattenflöden.

Hur dessa grönytor är uppbyggda och placerade har följaktligen en stor betydelse för

staden. Exempelvis genom samhällsekonomiska besparingar då översvämningar i

25

tätbebyggda områden kan undvikas (Görlin et al., 2017). Att se till gröna

dagvattenlösningar kan motiveras med fördelarna gällande miljö och resurser. Utöver

fördelar för miljön kan även gröna dagvattenlösningar ha kostnadsbesparande fördelar för

de städer som står inför enorma kostnader gällande ökade vattennivåer. Andra potentiella

fördelar är minskade översvämningsskador, en förbättrad luftkvalitet och en förbättrad

urban miljö (Copeland, 2014). Havlik, Noake och Pliska, lyfter hur det finns en fördom

om att gröna dagvattenlösningar är betydligt dyrare än konventionella lösningar. Denna

fördom beskrivs komma från ett snävt perspektiv där man endast ser till

investeringskostnaderna för projektet. Vidare beskrivs det faktum att gröna

dagvattenlösningar ofta är mer kostnadseffektiva än konventionella metoder samtidigt

som de utgör andra positiva fördelar. Dock är dessa lösningar oftast mer kostsamma att

reparera och underhålla än själva kostnaden för installationen. Det är därför viktigt att i

ett tidigt skede klargöra vem som har ansvaret för underhållet (Havlik, Noake & Pliska,

2018).

Vidare finns det en del utmaningar som hindrar en hållbar urban dagvattenhantering som

ar anpassad till klimatforandringarna. Adger, Lorenzoni och O’Brien beskriver hur just

anpassningen är begränsad som ett svar på klimatkrisen och att det krävs ytterligare

åtgärder. Begränsningarna för anpassning, som ett svar på klimatförändringarna, beror på

ekologiska trösklar, individuella och kulturella värderingar samt institutioner och

styrning. Att konstatera att klimatförändringarna är reella är ett första steg i att anpassa

samhallet till dem (Adger, Lorenzoni & O’Brien, 2009). Vidare ligger det en utmaning i

att minska klyftan mellan klimatförändringarna och samhällsutvecklingen utifrån att det

emellertid kräver mer än en enkel dialog mellan berörda parter. Vilket är en utmaning då

olika parter har olika prioriteringar, tidsskalor och att de nödvändigtvis inte talar samma

språk. Därför behövs särskild information om klimatförändringarnas betydelse för

utvecklingsaktiviteter tillsammans med operativ vägledning om hur man bäst kan

förebygga det inom ramen för andra pressande sociala prioriteringar (OECD, 2005).

Vidare beskriver Stahre att om inte visionen för en hållbar öppen dagvattenhantering

klargörs så tidigt som möjligt i den kommunala fysiska planeringen kan det innebära ett

hinder för en hållbar dagvattenhantering. Men om ett förebyggande synsätt tillämpas kan

visionen istället fungera som en drivkraft i planeringen. Dimensionering och teknisk

utformning av dagvattenlösningar sker med beaktande av kraven på minskade flöden,

kraven på avskiljning av föroreningar samt de mål som finns för anläggningens

integrering i stadsmiljön (Stahre, 2004). Att anpassa staden till klimatförändringarna

kräver således ett förebyggande arbetet samt vision. Detta arbete är beroende av en

förankring i den fysiska planeringen och om visionen inte förankras på rätt sätt kan det

istället utgöra ett hinder.

Vidare hävdar Beck (2000) att den risk som är inneboende i det moderna samhället bidrar

till bildandet av ett globalt risksamhälle, exempelvis bryr sig inte smoggen om

upphovsmannaprincipen. Vidare beskriver Beck hur det moderna risksamhället är

26

speciellt utifrån det faktum att riskerna inte förblir begränsade till ett enda land. I

globaliseringsåldern påverkar dessa risker alla länder och alla sociala klasser. De får

globala saval som personliga konsekvenser for “Förr eller senare hinner riskerna ifatt

också dem som har skapat eller drar nytta av dem. Riskernas utbredning uppvisar en

social bumerangeffekt: inte heller de rika och mäktiga går säkra” (Beck, 2000, s. 52).

Beck beskriver således en global problematik där klimatförändringarna påverkar alla.

Havlik, Noake och Pliska lyfter denna problematik utifrån ett mer lokalt stadsperspektiv.

De beskriver hur en mer hållbar dagvattenhantering i våra städer kräver samordnade

tvärvetenskapliga tillvägagångssätt från dels institutionella organisationer, industrin,

akademin, lokala föreningar samt andra berörda intressenter. För att uppnå en mer hållbar

dagvattenhantering är det viktigt med djupa, vältajmade och långsiktiga samarbeten när

det kommer till utformningen av våra hållbara och beboeliga städer (Havlik, Noake &

Pliska, 2018). Stahre lyfter hur dagvattenhanteringen har gått från att ses som ett

kapacitetsproblem till att hanteras utifrån principen om en långsiktig hållbar lösning. För

ett framgångsrikt resultat som hanterar klimatförändringarna ur ett långsiktigt perspektiv

krävs en förvaltningsöverskridande samverkan i planeringen. Viktigt är även att fånga

upp de boende, exploatörer samt övriga intressenter i stadsbyggnadsprocessen (Stahre,

2004). Vi vill således konstatera utifrån Becks resonemang om risksamhället att

klimatförändringarna är ett globalt problem som kräver allas deltagande. Utifrån ett

stadsperspektiv krävs därmed gränsöverskridande samarbeten för att uppnå en hållbar

urban dagvattenhantering.

Studiens teoretiska ramverk utgörs således av Becks (2000) riskteori. Riskteori utgör

tillsammans med begreppen förebyggande, kostnad, hinder och utmaningar samt

samverkan grunden för vår studie i syfte att få en djupare förståelse för vilka utmaningar

som hindrar en hållbar urban dagvattenhantering i Malmö stad. Begreppen är ett resultat

av studiens forskningsprocess och vi har själva kodat fram samt formulerat dem.

Begreppet förebyggande är återkommande i forskningen kring urban dagvattenhantering

samt utgör en väsentlig del av riskteori då begreppet förebyggande precis som begreppet

risk syftar till händelseförloppet och agerandet innan katastrofen eller krisen uppstår

(Renn, 1998). Vi har således valt att studera hur Malmö stad arbetar i förebyggande syfte

med klimatförändringarna och hur kommunen förhåller sig till klimatförändringarna som

risk. Både begreppet kostnad och begreppet samverkan selekterades fram då begreppen

utgör en avgörande del i det förebyggande arbetet och utgör på så sätt en utmaning och

risk för en hållbar urban dagvattenhantering. Begreppen hinder och utmaningar utgör en

väsentlig del av den forskning som vi har tagit del av i denna studie samt går att applicera

på riskteori, då vi vill undersöka om eller varför inte Malmö stad är ett risksamhälle. I

relation till varandra och denna studie flyter begreppen samman samt kompletterar

varandra. Exempelvis utgör kostnad samt samverkan en utmaning för en hållbar urban

dagvattenhantering och på så sett utgör begreppen tillsammans en helhet som hjälper oss

att att få en djupare förståelse för vad som som hindrar en hållbar urban

dagvattenhantering i Malmö stad. Vad som i denna studie ska ska analyseras är Malmö

27

stads policydokument samt frågeformulär, vilket görs utifrån begreppen som appliceras

på relevant forskning samt riskteori i syfte att få en djupare förståelse för vad som hindrar

en hållbar urban dagvattenhantering i Malmö stad.

28

Exempel på dagvattenhantering i Augustenborg, Malmö. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

29

METOD

I denna studie har vi tillämpat innehållsanalys som metod för att finna mönster i det

empiriska materialet som består av forskning, policydokument från Malmö stad samt

frågeformulär som besvarats av berörda parter i Malmö stad. Metoden tillämpades i

studien för att få en klarhet i hur Malmö stad arbetar med dagvattenfrågan samt för att ta

reda på vilka utmaningar som hindrar en hållbar urban dagvattenhantering i Malmö ur ett

klimatanpassningsperspektiv.

Som metod i studien har två kvalitativa innehållsanalyser genomförts. En på forskning

kring urban dagvattenhantering som består av forskning av bland annat Sachs (2015),

Havlik, Noake & Pliska (2018), Stahre (2004) samt Adger, Lorenzoni & O’Brien (2009)

samt en innehållsanalys på empiri fran Malmo stads policydokument. Innehållsanalyserna

har två olika funktioner och syften. Först genomfördes en kvalitativ innehållsanalys på

forskning med syfte och funktion att erhålla relevanta begrepp for att bryta ner

forskningen i mindre enheter. De begrepp som har tagits fram ar förebyggande, kostnad,

hinder och utmaningar samt samverkan. Dessa begrepp togs fram då de var

återkommande i forskningen och vi har i studien använt begreppen för att finna mönster,

likheter samt skillnader i genomgångna dokument. Vidare har begreppen använts för att

sammankoppla och precisera forskning kring klimatförändringar med riskteori. Dessa

begrepp lag sedan till grund for en kvalitativ innehallsanalys pa empiri fran Malmo stads

policydokument. Innehallsanalysen baseras pa Dagvattenpolicy för Malmö (2000),

Skyfallsplan för Malmö (2017b) samt Malmös vatten (2018b). Innehållsanalysen på

Malmö stads policydokument genomfördes med syfte att se hur fragor som ror urban

dagvattenhatering behandlas i Malmo och motiven till det. Textanalys som metod lämpar

sig i denna studie då metoden handlar om att lasa och analysera tryckta kallor,

handskrivna texter och olika slags arkiverade dokument (Fejes & Thornberg, 2009). En

innehallsanalys ar en metod som anvands for att analysera innehallet i olika text. Martyn

Denscombe beskriver hur en innehallsanalys avslojar vad en text framstaller som relevant

genom att undersöka vad texten innehaller, vilka prioriteringar och varderingar som fors

fram i texten samt hur ideer hanger samman. Metoden innehållsanalys går att tillämpa på

alla material, från skrift till ljud eller bild (Denscombe, 2009). Syftet med en

innehallsanalys är att kvantifiera nagonting i texter utifran ett specifikt forskningssyfte.

Detta genom att på ett systematiskt satt beskriva textinnehallet (Bergstrom & Boreus,

2012). Det finns två olika typer av innehallsanalyser, kvalitativ och kvantitativ. Det går

att skilja på dem då den kvalitativa innehallsanalysen syftar till textanalyser dar inget

raknas eller mats (Fejes & Thornberg, 2009). Därför är en kvalitativ innehallsanalys

lamplig att använda som metod i denna studie då skriftliga dokument och texter har

undersokts. Vidare lämpar sig metoden i denna studie då Bergstrom och Boreus (2012)

beskriver innehållsanalys som ett verktyg för att finna mönster i storre textmangder eller

jamfora olika slags texter eller textmangder fran olika tidpunkter. Denscombe lyfter även

svårigheten med att presentera kvalitativa data, då de inte är lika lättpresenterade som

kvantitativa data, vilken kan presenteras med hjalp av tabeller och statistik. Inom

30

kvalitativa data är det viktigt med en förståelse och acceptans att alla data inte går att

presentera. Forskaren i fråga måste därför fungera som en redaktör för att kunna

identifiera och prioritera de mest centrala delarna av analysen (Denscombe, 2009).

För att få fram kompletterande empiriskt material skickade vi frågeformulär till

tjänstepersoner i Malmö stad och berörda organisationer för att kartlägga hur de arbetar

med dagvattenfrågan. Frågeformulären har skickats till berörda förvaltningar och

organisationer i syfte att komplettera den kvalitativa innehållsanalysen för att se hur de

riktlinjer och den lagstiftning som finns gällande dagvattenhantering appliceras och

hanteras i praktiken i Malmö stad. Frågorna i frågeformuläret ställs i syfte att få en

förståelse för hur berörda parter ser på bland annat utmaningar och ansvar. Således syftar

frågeformulären till att testa den identifierade tematiken i policydokumenten.

Frågeformulären skickades till förvaltningarna och organisationerna där de sedan själva

valde ut lämplig person för att besvara frågorna. Formulären skickades till

Stadsbyggnadskontoret (Bilaga 1.) som har det samlade ansvaret för fysisk planering,

byggande och stadsmätning i kommunen (Malmö stad, u.å.b) och Fastighets- och

gatukontoret (Bilaga 2.) som förvaltar stadens mark (Malmö stad, u.å.a). Frågeformulären

skickades även till VA SYD (Bilaga 3.) som hanterar kommunens vatten, avlopp och

hushållsavfall (VA SYD, 2019) samt till MKB Fastighets AB (Bilaga 4.) som är Malmö

stads kommunala fastighetsbolag (MKB, 2019). De som besvarade formulären var en

planarkitekt, en vattenstrateg, en VA-strateg samt en miljösamordnare.

Med innehållsanalysen av det empiriska materialet som består av forskning,

policydokument från Malmö stad samt frågeformulär som besvarats av berörda parter i

Malmö stad kan vi visa på hur Malmö stad som kommun hanterar dagvattenfrågan.

Innehållsanalys som metod har dock brister. Exempelvis att vi som genomför

innehållsanalysen gör vår egen tolkning av Malmö stads policydokument samt svaren i

frågeformulären. Vi lyfter således betydelsen ur sin kontext och det finns en risk att vi

missar något av intresse för vår studie, alternativt att vi lägger en annan värdering i texten

än vad författaren syftat till. Beroende på vem som svarar på frågeformulären och hur de

i sin tur tolkar våra frågor påverkar också studiens resultat. Således finns det brister och

utmaningar med metoden innehållsanalys, dock anser vi fortfarande att denna metod är

bäst lämpad för studien.

31

Exempel på dagvattenhantering i Gyllins trädgård, Malmö. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

32

LAGAR OCH REGLER FÖR EN URBAN DAGVATTENHANTERING

Kapitelet Lagar och regler för en urban dagvattenhantering är en områdesöversikt som

redogör för lagstiftning och rekommendationer utifrån en svensk kontext. Detta för att se

hur dagvattenfrågor i staden hanteras i svensk lagstiftning, för att få ytterligare ett

perspektiv på hur man i Sverige hanterar dagvattenfrågor inom planering. För att sedan

kunna analysera vad som ligger till grund för Malmö stads policydokument och vilka

riktlinjer som har förankring i lagen. Områdesöversikten används sedan i analysen där vi

även för en diskussion kring utmaningarna med en urban dagvattenhantering som

kompletteras med Statens offentliga utredning 2017:42 som handlar om vem av stat,

landsting, kommun eller enskilda som bär ansvaret för klimatanpassningen.

Hanteringen av dagvatten är inte fångat i något specifikt och eget lagrum. Begreppet

dagvatten hanteras inte heller som ett enskilt begrepp i lagstiftningen (Alm & Åström,

2014). De lagar som indirekt hanterar dagvatten genom att ställa krav på vattenkvaliteten

och anger ansvarsförhållandena för vatten och dagvattnet är Miljöbalken (1998:808) och

Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster samt Plan- och bygglagen (2010:900). Plan-

och bygglagen ger kommunen de planinstrument som behövs för att reglera

lokaliseringen av bebyggelse samt för att reglera de fysiska förutsättningarna för att

hantera dagvattnet så att marken blir lämplig att använda för bebyggelse. Utöver

lagstiftning finns det vägledande myndigheter. En av myndigheterna är Boverket som

arbetar vägledande och kunskapsspridande. Länsstyrelsen är en annan myndighet som

arbetar mot kommunen med syfte att sprida kunskap, agera stöd samt granska detalj- och

översiktsplaner. Regeringen arbetar mot riksdagen med uppgift att ge förslag på

revidering av lagar och regler.

Plan- och bygglagen (2010:900)

Genom Plan- och bygglagen (2010:900) kan en kommun reglera utformningen av allmän

platsmark och kvartersmark. Plan- och bygglagen syftar till att främja en god och

långsiktig livsmiljö. Plan- och bygglagen ger kommunen ansvar att i översiktsplanen ange

riktning för den långsiktiga utvecklingen av den fysiska miljön i kommunen.

Översiktsplanen är ej juridiskt bindande utan ska fungera vägledande för beslut om hur

mark- och vattenområden ska användas samt för hur den byggda miljön ska användas,

utvecklas och bevaras. Genom tematiska tillägg till översiktsplanen kan kommunen ange

förutsättningarna för utveckling och bevarande av vissa områden eller för en viss fråga

av allmänt intresse. Med stöd av Plan- och bygglagen kan kommunen genom

detaljplanering reservera och avvara mark för nödvändiga anläggningar och anordningar

som behövs för allmänna ändamål, i syfte att den mark som ska bebyggas ska vara lämplig

för sitt ändamål. Plan- och bygglagen möjliggör också för en kommun att lösa in mark

till allmän platsmark och sådan mark som behövs för annat än enskilt bebyggande. Med

stöd av Plan- och bygglagen kan fysiska och ansvarsmässiga förutsättningar gällande

hanteringen av dagvatten regleras genom detaljplaneläggning. Men dagvattnet kan inte

regleras genom Plan- och bygglagen vare sig vad gäller kvantitet eller kvalitet (Boverket,

33

2015). Även i SOU:n 2017:42 dras den övergripande slutsats att dagvattenfrågor måste

beaktas tidigt i planprocessen för att få en bättre dagvattenhantering (Miljödepartementet,

2017). Utifrån detta går det att dra slutsatsen att det är i detaljplaneprocessen som

dagvattenfrågan kan fastslås med förankring i lagen.

Miljöbalken (1998:808)

Enligt Miljöbalken (1998:808) är allt dagvatten som leds bort inom ett detaljplaneområde,

som inte görs för en eller några enstaka fastigheters räkning, avloppsvatten. Dagvattnet

eller avloppsvattnet ska avledas och renas eller tas omhand på annat sätt så att olägenhet

för människors hälsa eller miljön inte uppkommer (Boverket, 2015).

Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster

Om kommunen eller ett kommunalt bolag är huvudman för ett verksamhetsområde, är de

enligt Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster skyldiga att ta ansvar för

dagvattenhanteringen inom befintlig eller blivande samlad bebyggelse i de fall då det

behöver ordnas i ett större sammanhang eller om vattnet riskerar människors hälsa samt

om det utgör en risk för miljön. Om denna problematik uppstår hanterar kommunen

dagvattenfrågan genom att bestämma att området ska ingå i ett verksamhetsområde för

dagvatten. Huvudmannen ser sedan till att behovet tillgodoses i verksamhetsområdet

genom en allmän va-anläggning. Ligger detaljplaneområdet utanför ett

verksamhetsområde för dagvatten gäller de regler och det ansvarsförhållande som

Miljöbalken och Plan- och bygglagen anger (Boverket, 2015).

Regeringen

Det är endast riksdagen som kan ändra samt stifta nya lagar. Under riksdagen finns

regeringen som har befogenhet att inrätta förordningar. Regeringen ska genom

förordningar besluta om föreskrifter om verkställighet av lag samt om regler som enligt

grundlag inte ska meddelas av riksdagen (Alm & Åström, 2014). Vidare kan regeringen

ge uppdrag till olika statliga myndigheter. Exempelvis har Naturvårdsverket i

regleringsbrevet för 2018 fått i uppdrag att lämna förslag till mål med åtgärder och

styrmedel för att minska den negativa påverkan på dagvattenkvaliteten. Uppdraget

inkluderar även att hänsyn ska tas till effekterna av ett förändrat klimat (Naturvårdsverket,

2019). I SOU 2017:42 dras slutssatsen att statens övergripande ansvar är vagt och att

ansvaret för olyckor och kris i första hand ligger på kommunal nivå (Miljödepartementet,

2017).

Boverket

Boverket är en svensk central förvaltningsmyndighet som arbetar med frågor som rör

samhällsplanering, byggande och boende. Boverket arbetar bland annat med att ta fram

föreskrifter och vägledningar samt ansvarar för tillsyn av tillämpningen av Plan- och

bygglagen. Vidare verkar Boverket för kunskapsspridning inom sektorsområdet

(Boverket, 2017) samt som en vägledande part i detaljplaneprocessen (Boverket, 2018).

34

I SOU 2017:42 ges förslag på att Boverket ska få ett utökat uppdrag och vara en

samordnande myndighet för klimatanpassning i förhållande till bebyggelse. Som förslag

ska Boverket få i uppdrag att verka samrodnande vad gäller kunskap och utarbeta

vägledning som innebär att kommunerna kan få det lättare att ta del av kunskap kring de

risker som klimateffekterna ger upphov till. (Miljödepartementet, 2017).

Länsstyrelsen

Länsstyrelsen i Skåne beskriver hur det är de som samordnar det regionala arbetet med

klimatanpassning. De beskriver sitt arbete med klimatanpassning som något nödvändigt

för att minska sårbarheten i samhället samt för att utveckla ett långsiktigt hållbart

samhälle. Vidare vill de öka kunskapen om klimatförändringar och vilka konsekvenser

det kan leda till i nutid och vad det kan innebära om åtgärder inte görs för att förebygga

framtida problem. Då klimatförändringarna påverkar många delar av samhället arbetar

Länsstyrelsen i Skåne med aktuella klimatanpassningsfrågor inom många olika områden,

exempelvis kommunikation, bebyggelse, jordbruk, naturvård och människors hälsa. När

det gäller fysisk planering och andra typer av projekt har Länsstyrelsen i Skåne en viktig

roll genom att bistå med hjälpmedel i form av sammanställda planeringsunderlag.

Exempel på dessa planeringsunderlag är faktaunderlag om regionala risker för

exempelvis översvämning. Det finns även möjlighet för kommunerna att ställa frågor och

få rekommendationer gällande samhällsplaneringsfrågor. Stöd ges även till kommuner

genom att deras detalj- och översiktsplaner granskas utifrån ett klimatanpassnings-

perspektiv. Detta görs bland annat för att säkerställa att kommunen tar hänsyn till

människors hälsa och säkerhet samt översvämning och erosion i deras fysiska planering

(Länsstyrelsen Skåne, u.å.). I SOU 2017:42 beskrivs det hur det inte finns en myndighet

som har det övergripande ansvaret för effekterna av klimatförändringarna. Det är istället

ett flertal myndigheter som har fått i uppdrag att bistå, bidra, samordna och vägleda.

Länsstyrelsen som myndighet har ett samordningsuppdrag för klimatanpassningen i stort.

Detta har dock en begränsning då länsstyrelsen i den rollen saknar befogenhet.

Länsstyrelsen kan dock påverka kommunerna vid detaljplaneläggning med hänsyn till

risken för skador på grund av olyckor, översvämning eller erosion. Dock finns det ingen

sammanställd praxis från länsstyrelserna var på skador på grund av klimateffekter måste

utredas för varje ny detaljplan. Vidare varierar länsstyrelsernas bedömning i landet

(Miljödepartementet, 2017).

35

Exempel på dagvattenhantering i Västra hamnen, Malmö. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

36

DAGVATTENHANTERINGEN I MALMÖ STAD

I detta kapitel diskuterar vi den forskning som ligger till grund för studien i förhållande

till Malmö stads policydokument samt de frågeformulär som skickats till berörda parter i

Malmö stad. Frågeformulären skickades ut till Stadsbyggnadskontoret (Bilaga 1.),

Fastighets- och gatukontoret (Bilaga 2.), VA SYD (Bilaga 3.) samt MKB Fastighets AB

(Bilaga 4.) i syfte att komplettera vår analys av Malmö stads policydokument.

Granskningen av policydokumenten samt de kompletterande frågeformulären redogör för

vad som försvårar och hindrar en mer hållbar dagvattenhantering i Malmö stad samt hur

gällande lagstiftning och riktlinjer, vilka vi kartlagt i kapitlet Lagar och regler för en

urban dagvattenhnatering, appliceras och hanteras i praktiken av de som arbetar med

frågan i Malmö stad. Kapitlet utgår från begreppen förebyggande, kostnad, hinder och

utmaningar samt samverkan då de är återkommande i genomgången forskning och

därmed även ligger till grund för det teoretiska ramverket. Kapitlet kompletteras även av

Statens offentliga utredning 2017:42 som handlar om vem av stat, landsting, kommun

eller enskilda som bär ansvaret för klimatanpassningen. I detta kapitel vill vi således

genom att ställa policydokumenten mot olika parters praktiska kunskap om

dagvattenhanteringen i Malmö stad få en djupare förståelse för vilka utmaningar som

hindrar en hållbar urban dagvattenhantering i Malmö stad. I nästkommande kapitel

Analys och avslutande diskussion diskuterar vi hur Malmö stad arbetar med skyfall- och

dagvatten som risk utifrån ett riskteoretiskt perspektiv.

I Malmö stad finns en ett antal policydokument som ska fungera vägledande vid planering

och hantering av dagvatten. Vi har granskat samtliga dokument som berör

dagvattenhantering i Malmö för att på så sätt få en överblick över vad det finns för

vägledning för dagvattenhanteringen i Malmö. Utifrån det har vissa dokument selekterats

bort då de inte är av relevans för detta arbete. De policydokument som bedömts vara av

relevans är Dagvattenpolicy för Malmö (2000), Skyfallsplan för Malmö (2017b) samt

Malmös vatten (2018b). Dessa dokument är generella, övergripande och vägledande

dokument. Dagvattenpolicy för Malmö (2000) består av mål och strategier för uppsamling

och avledning av dagvatten i Malmö kommuns planlagda områden. Dagvattenlösningarna

i denna policy beskrivs som kretsloppsinriktade och det beskrivs även vara viktigt att lyfta

fram och synliggöra dagvattnet i staden. Vidare beskrivs hur kvantitet, kvalitet och

biologisk mångfald ska behandlas på ett integrerat sätt (Malmö stad, 2000). Analysen

baseras även på Skyfallsplan för Malmö (2017b) som är en långsiktig och konkret

handlingsplan för hur Malmö stad ska rustas mot skyfall. Skyfallsplanen ses som en länk

i resan mot ett mer motståndskraftigt Malmö som kan hantera klimatförändringarna.

Skyfallsplanen syftar till att behandla det regn som inte kan hanteras av befintligt

dagvattensystem. Detta vatten beskrivs utgöra en risk för liv, störningar på

samhällsviktiga verksamheter, allvarliga personliga och materiella skador samt skador på

miljön (Malmö stad, 2017b). Det tredje och sista policydokumentet som analysen baseras

på är Malmös vatten (2018b) som är ett tematiskt tillägg till Malmö stads översiktsplan.

Dokumentet är ett kunskaps- och planeringsunderlag för hanteringen av Malmös vatten.

37

Malmö stad beskriver att dagvattenhantering är nödvändig i urbana miljöer på grund av

att nederbörd inte kan tas om hand på samma sätt som i en orörd miljö.

Dagvattensystemen dimensioneras för att klara ett normalregn och tas om hand genom att

avledas i ett nät av ledningar och underjordiska fördröjningsmagasin. Malmö stad

beskriver hur kommunen sedan 1980-talet arbetat långsiktigt i exploateringsområden med

en långsiktig hållbar dagvattenhantering. Vidare beskriver de hur en av deras

utgångspunkter är att i den mån det går imitera vattnets naturliga kretslopp och att

dagvatten ska ses som en resurs i stadsmiljön (Malmö stad, 2018).

Begreppet förebyggande är återkommande i forskningen såväl som i Malmö stads

policydokument samt i frågeformulären som besvarats av de som i praktiken arbetar med

Malmös dagvattenhantering. Carmon och Shamir beskriver hur ett förebyggande arbete

med dagvattenfrågor är ett måste och därför ska dagvattenhantering hanteras i

förebyggande syfte i planeringen. Genom förebyggande åtgärder kan på så sätt risken för

översvämning minska (Carmon & Shamir, 2010). Här vill vi konstatera att städer måste

arbeta förebyggande för att möta rådande utmaningar gällande klimatförändringarna med

tillhörande extrema väder och skyfall. Malmö stad (2018b) visar på en ambition att möta

denna utmaning och beskriver hur kommunen måste ha en långsiktig plan för att hantera

dagvattenfrågan som utgör en av flera negativa effekter av klimatförändringarna. Det

beskrivs som en nödvändighet att Malmö stad arbetar förebyggande för att undvika

översvämning (Malmö stad, 2018b). Att hantera och förebygga översvämningar i staden

är av vikt för att uppnå en hållbar stad. Malmö stad (2017b) stärker denna tes genom att

likställa skyfallshantering med att minimera risken för livshotande situationer.

Vi vill i denna studie konstatera att lagen inte tillräckligt redogör för behovet av att städer

måste anpassa sig efter rådande klimatförändringar med hänsyn till bland annat

dagvattenhantering. Fastighets- och gatukontoret stödjer denna tes genom att kritisera en

“Lagstiftning som inte möjliggör de samhällsekonomiskt klokaste lösningarna” (Bilaga

2.). Vidare lyfter Alm och Åström (2014) hur dagvatten som begrepp och koncept inte är

fångat i något specifikt lagrum, varken i Plan- och bygglagen (2010:900), Miljöbalken

(1998:808) eller Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster. Att lagen inte på ett direkt

sätt ställer krav på dagvattenhantering kan bromsa städers förebyggande

klimatanpassningsarbete. Malmö stad (2017b) uttrycker en ambition och vision om att

skydda staden längre än vad lagen kräver i syfte att ytterligare förebygga

klimatförändringarnas negativa påverkan på staden och dess invånare (Malmö stad,

2017b). Här vill vi konstatera att lagen ej ställer tillräckliga krav på klimatanpassning

vilket stärks av såväl forskning som av Malmö stad samt av de som i praktiken arbetar

med dagvattenhantering i Malmö. Dock går det via detaljplaneläggning att ställa krav på

dagvattenhantering, vilket Plan- och bygglagen (2010:900) beskriver i kap 4 §12.1 “I en

detaljplan får kommunen bestämma (...) skyddsåtgärder för att motverka (...)

översvämning och erosion.” Det är således i detaljplaneskedet som förebyggande

åtgärder för dagvattenhantering kan säkerställas genom förankring i lagen. Dock lyfter

38

Malmö stad (2017b) hur stora arealer av stadens allmänna platsmark redan är planlagd

utan intention till revidering, vilket innebär att dagvattenhanteringen ej kan fastställas

genom detaljplaneläggning på allmän platsmark. Åtgärder för ett förebyggande skydd

mot skyfall måste därmed tas fram på annat sätt. Ändock lyfter Stadsbyggnadskontoret

(Bilaga 1.) hur det redan i detaljplanearbetet finns rutiner för att fånga upp

dagvattenfragan. Stadsbyggnadskontoret lyfter hur det “I varje ny detaljplan görs (...) en

skyfallsbalansräkning som ger indikationer på vilken förändring som ett genomförande

av detaljplanen ger för flödet från planområdet vid ett 100-årsregn” (Bilaga 1.). Även

VA SYD (Bilaga 3.) beskriver “hur det har tillkommit beräkningsmallar som görs vid

varje detaljplan för att jämföra flöden före och efter exploatering” (Bilaga 3.), vilket är

positivt men ur ett klimatanpassningsperspektiv med hänsyn till ett förebyggande arbete

kan vi konstatera att det ej är tillräckligt att fokusera på nya detaljplaner. Ett förebyggande

arbete måste säkerställas genom såväl ny detaljplaneläggning men även på annat sätt i

områden med redan fastställda och antagna detaljplaner. I SOU 2017:42 beskrivs hur

nybyggnation kan ske med stöd av äldre detaljplan vilket utgör ett problem då det under

detaljplanens upprättande kan ha saknats kunskap om risken för skador till följd av

klimatförändringarna. Kommunen saknar således lagstöd för att avslå en

bygglovsansökning på mark som anses riskfylld om området omfattas av en gällande

detaljplan (Miljödepartementet, 2017). Som regelverket ser ut i dag innebär det att risker

till följd av klimatförändringarna enbart behandlas vid upprättandet av en ny detaljplan.

Lagstiftningen brister således i att riskerna kan ha ökat sedan detaljplanen upprättades.

Malmö stad uttrycker en vilja att arbeta förebyggande vad gäller klimatanpassning.

Malmö stad uttrycker hur “Det krävs ett långsiktigt arbete för att skapa ett Malmö där de

negativa konsekvenserna av skyfall har minimerats” (Malmö stad, 2017b, s. 20). I

dagvattenpolicyn från år 2000 beskrivs denna vilja utifrån vikten av att vidta

förebyggande åtgärder vad gäller begränsning av föroreningar. Några av de strategier som

dagvattenpolicyn lyfter är att dagvatten och spillvatten ska vara separerat vid all ny

bebyggelse och när större ombyggnationer görs av befintliga fastigheter. En öppen

dagvattenhantering förespråkas också i dagvattenpolicyn då den bidrar till en jämnare

belastning för reningsverken samt recipienten (Malmö stad, 2000). Även i SOU 2017:42

beskrivs det att dagvatten och spillvatten måste separeras, att hanteringen av dagvatten i

rörledningar under mark måste minska för att istället skapa översvämningszoner och

andra öppna dagvattenlösningar (Miljödepartementet, 2017). Från år 2000 kan vi utläsa i

policydokumenten hur det har skett en förändring kring synen på dagvattenhantering i

Malmö stad. Från att det förebyggande arbetet med hanteringen av dagvatten har handlat

om föroreningar till ett förändrat synsätt där dagvattenfrågan har blivit mer komplex. Vi

ser det som ett uttryck för att dagvatten har kommit att utgöra en resurs för det urbana

samhället istället för att enbart ses som ett hinder. Dock utgör det förebyggande arbetet

med att klimatanpassa staden grunden för att en åtgärd kan utgöra en resurs, om

dagvatten- eller skyfallshantering inte vidtas kommer dagvattnet utgöra ett hot istället för

en möjlig resurs. Det är således först vid hanteringen av dagvattnet i ett förebyggande

39

syfte som dagvattnet kan ses som en resurs. Även Fastighets- och gatukontoret (Bilaga

2.) beskriver i relation till Skyfallsplan för Malmö (2017b) att “Skyfallshänsyn tas på ett

betydligt bättre sätt idag än när vi skrev planen. Sen kan allt alltid förbättras ytterligare”

(Bilaga 2.). Den förbättrade hanteringen av skyfall visar på hur det har skett en förändring

i Malmö stad och hur denna förändring troligen kommer till att fortgå då klimatet kommer

till att förändras i kombination med att Malmö stad uttrycker att det alltid går att förbättra

skyfallshänsynen ytterligare. Dagvattenfrågan hade till en början huvudfokus på att

minimera föroreningar men detta fokus har flyttats till att handla mer om vikten av

klimatanpassning där dagvattnet även kan utgöra en resurs. Över tid har dagvattenfrågan

på så sätt förändrats och utvecklats för att bemöta den anpassning som

klimatförändringarna kräver.

Det har således skett en förändring och dagvattenfrågan har kommit till att utgöra en mer

komplex fråga för Malmö stad. Som exempel på detta hanterade inte Dagvattenpolicy för

Malmö (2000) kostnad varken som ett begrepp eller som en utmaning. Begreppet kostnad

är dock återkommande i forskningen såväl som i andra senare policydokument från

Malmö stad samt i frågeformulären, av de som arbetar i praktiken med Malmös

dagvattenhantering. Forskningen är överens om att klimatanpassning är ett måste. Dock

beskrivs det hur klimatanpassningen av städer kräver storskalig förändring vilket kan

utgöra en avskräckande kostnad (Adger, Lorenzoni & O'Brien, 2009). Även Malmö stad

uttrycker kostnad som en utmaning. Att anpassa staden efter rådande klimatförändringar

och en ökad nederbörd med skyfall förknippas med stora störningar och kostnader

(Malmö stad, 2018b). Fastighets- och gatukontoret (Bilaga 2.) i Malmö beskriver en

problembild gällande tillämpningen av hållbara dagvattenlösningar där det är kostnaden

för dessa lösningar som utgör en utmaning. Även Stadsbyggnadskontoret (Bilaga 1.)

beskriver finansiering som en utmaning och de syftar då på driftskostnaden. Utifrån såväl

forskning som policydokument från Malmö stad samt frågeformulären går det att utläsa

hur kostnad utgör en utmaning för en hållbar urban dagvattenhantering. Ombyggnaden

av en stad är både tids- och resurskrävande men att inte öka stadens resiliens anses också

dyrt och kan i längden bli betydligt dyrare än att arbeta förebyggande. Istället för att se

skyfallsprojekten som en kostnad beskriver Malmö stad hur de bör ses som en investering

för att i den mån möjligt undvika framtida kostsamma översvämningar (Malmö stad,

2017b). Även Stahre och Görlin et al. lyfter hur kortsiktiga kostnaden utgör ett en

utmaning och ett problem men att det på lång sikt innebär samhällsekonomiska

besparingar då exempelvis urbana översvämningar kan motarbetas eller helt undvikas

(Stahre, 2004; Görlin et al., 2017). Malmö stad (2017b) lyfter vidare hur man genom att

uppmärksamma skyfallsfrågan så tidigt som möjligt i samhällsplaneringen kan uppnå mer

kostnadseffektiva losningar. De beskriver hur “Genomförandet av dessa skyfallsprojekt

ska ses som att staden investerar för att undvika framtida mer kostsamma problem. Det

är i längden mer kostsamt att inte göra något jämfört med att åtgärda problemen”

(Malmö stad, 2017b, s. 25). Vi ser det som ett uttryck för att Malmö stad anser att ett

förebyggande arbete med dagvattenhantering är mer ekonomiskt fördelaktigt än att

40

hantera konsekvenserna i efterhand. Vidare beskriver Malmö stad i Skyfallsplan för

Malmö (2017b) hur all nyexploatering ska anpassas för att klara nederbördsmängder

motsvarande ett 100-års regn. Detta krav beskrivs vidare som en miniminivå och vid

nyexploatering, om tekniskt möjligt och ekonomiskt försvarbart, bör ytterligare säkerhet

tillämpas. Vid ombyggnad eller förtätning av befintliga områden ska alltid satt

anpassningsnivå på ett 100-års regn eftersträvas. Dock om kostnaderna eller

konsekvenserna bedöms vara för höga kan det i vissa fall motiveras att utgå från en längre

återkomsttid än 100-år (Malmö stad, 2017b). Här vill vi konstatera att Malmö stad är

nyckfull i sitt uttryck då kommunen först konstaterar att en anpassningsnivå på ett 100-

årsregn alltid ska eftersträvas. Dock står Malmö stad inte fast vid sitt åtagande i de fall då

en åtgärd inte är ekonomiskt försvarbar eller om kostnaderna blir för höga. Det skapar

ytterligare ett hinder i det förebyggande arbetet med att klimatanpassa Malmö stad då det

kan uppstå en osäkerhet kring vad ekonomiskt försvarbart innebär. Samt att det kan

innebära en ursäkt för att inte vidta vissa åtgärder.

Hinder och utmaningar är begrepp som är återkommande i den forskning som legat till

grund för denna studie, såväl som i Malmö stads policydokument samt i frågeformulären

av de som praktiskt arbetar med Malmös dagvattenhantering. Vi kan dock i det tidiga

policydokumentet Dagvattenpolicy för Malmö (2000) konstatera att hinder och

utmaningar inte behandlas eller hanteras. I senare policydokument beskriver dock Malmö

stad hur det finns flera faktorer som hindrar stadens anpassning till rådande

klimatförändringar vilket även forskningen lyfter. Dagvattenfrågan har således kommit

att utgöra en mer komplex fråga där utmaningar och hinder har kommit att ha en mer

betydande roll i arbetet med att skyfallsanpassa staden. Vidare beskriver OECD att

anpassa en urban dagvattenhantering till rådande klimatförändringar utgör en betydande

utmaning för samhället (OECD, 2005). Även Malmö stad beskriver hur rådande

klimatförändringar utgör en utmaning för staden. I Skyfallsplan för Malmö (2017b)

beskriver Malmö stad hur stadens “(...) skyfallsarbete berör oss alla. Hela Malmö

drabbas, på ett eller annat sätt, av klimatförändringarna och vi delar ett gemensamt mål:

att tillsammans göra Malmö mer anpassat att ta emot skyfall” (Malmö stad, 2017b, s. 4).

Vidare konstateras, av de som faktiskt arbetar med frågan, hur klimatförändringarna utgör

en utmaning för Malmö stad. Exempelvis lyfter MKB Fastighets AB (Bilaga 4.) hur det

med hänsyn till klimatförändringarna krävs att Malmö säkrar de befintliga funktionerna i

staden samt säkerställer att nya byggnader och anläggningar klarar ett förändrat klimat

(Bilaga 4.). Att säkerställa stadens funktioner innefattar en fungerande

dagvattenhantering som kan hantera ett ökat antal skyfall. Exempelvis lyfter Fastighets-

och gatukontoret (Bilaga 2.) hur ett förändrat och förvärrat klimat utgör en utmaning där

konsekvenserna förvärras av att dagvattensystemet byggdes för en annan belastning än

vad som krävs idag. Stadsbyggnadskontoret (Bilaga 1.) lyfter också kapacitetsbrist som

en utmaning, de beskriver hur “ledningsnätet och kombinerade system (...) inte kan ta

emot de mängder dagvatten som dagvattennätet rekommenderas kunna ta emot” (Bilaga

1.) för att undvika översvämning. Vidare beskrivs platsbrist som en utmaning där det är

41

en svårighet att få tillgång till de ytor som behövs för en öppen dagvattenhantering (Bilaga

1.). Platsbrist och konkurrens om utrymme utgör således en utmaning i

klimatanpassningen av den täta urbana staden.

MKB Fastighets AB (Bilaga 4.) beskriver hur ansvarsfrågan gällande dagvatten kan vara

valdigt oklar i vissa sammanhang. De lyfter hur det ar “Mycket oklart exakt var gränserna

går i många fall eftersom det inte behöver vara samma aktör som får problem pga

dagvatten som den som kan åtgärda problemet” (Bilaga 4.). Vidare lyfter de hur det

framförallt är otydligt vilket ansvar fastighetsägaren har gällande dagvattenhantering

(Bilaga 4.). En annan utmaning i Malmö stad gällande dagvattenhantering är hur åtgärder

på kommunal mark är otillräckligt vilket innebär att åtgärder även behöver vidtas på

privat mark, och involveringen av privata markägare beskrivs som en utmaning (Malmö

stad, 2017b; Malmö stad, 2018b). Även i frågeformulären, av de som arbetar med Malmös

dagvattenhantering, lyfts denna problematik. Stadsbyggnadskontoret (Bilaga 1.)

beskriver en rådande otillfredsställande situation där staden tvingas ta hand om det

dagvatten som annars kunde tas omhand på kvartersmark. Öppna och gröna system på

kvartersmark hade gynnat både privata fastighetsägare och malmöborna (Bilaga 1.). Här

vill vi konstatera hur ansvarsfrågan är komplex och utgör en utmaning för den urbana

dagvattenhanteringen i Malmö. Detta utifrån problematiken med oklarheter kring ansvar

gällande kommunal och privat mark. Vidare handlar ansvarsfrågan om ett samarbete

mellan fastighetsägare, såväl enskilda villaägare som större fastighetsbolag samt andra

verksamheter (Malmö stad, 2018b). Utmaningen med vem som ansvarar för

skyfallshanteringen är en komplex fråga som dels handlar om förhållandet mellan

kommunal- samt privatägd mark men även om att främja ett samarbete mellan alla

berörda parter. Även SOU 2017:42 konstaterar hur en effekt av kommunens så väl som

statens begränsade ansvar, vad gäller anpassningen till klimatförändringarna, blir att

fastighetsägare får bära ett stort ansvar. Och det finns en risk att fastighetsägare i

framtiden inte kommer kunna försäkra sig för skador till följd av klimateffekter. För att

en försäkring ska gälla måste skadan bedömas som plötslig och oförutsedd, men till följd

av klimatförändringarna kan regelbundna och återkommande översvämningar inte längre

ses som plötsliga och oförutsedda (Miljödepartementet, 2017).

Det finns således ett flertal utmaningar som hindrar en hållbar dagvattenhantering i

Malmö. Denna studie berör inte alla de utmaningar som hindrar en hållbar

dagvattenhantering, dock vill vi konstatera hur en bristande lagstiftning utgör en av de

främsta utmaningarna. Som beskrivet ovan lyfter Alm och Åström (2014) hur dagvatten

som begrepp eller fenomen inte regleras i varken Plan- och bygglagen (2010:900),

Miljöbalken (1998:808) eller Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster. Även Malmö

stad (2018b) lyfter befintlig lagstiftning som en utmaning. De beskriver hur det saknas

lagstiftning för hur problematiken med skyfall ska hanteras, både ekonomiskt och

planeringsmässigt (Malmö stad, 2018b). Att lagstiftningen inte ställer faktiska krav på en

dagvattenhantering som kan hantera ett förändrat klimat linjerar inte med en hållbar

42

stadsutveckling. Malmö stad sammanfattar detta genom att beskriva dagens lagstiftning

som ineffektiv, otydlig och att den ger ett dåligt stöd i utmaningen med att bemöta rådande

klimatförändringar. De lyfter vidare hur kunskapen finns inom kommunen men att det

saknas tydligt lagstöd samt verktyg för hur åtgärder ska verkställas (Malmö stad, 2018b).

Dock ifrågasätter VA SYD Malmö stads konstaterande om att kunskap finns. VA SYD

beskriver att det finns bristande kunskap, från ansvariga och berörda personer, gällande

amnet. Även “det faktum att det inte går att ställa krav på fastighetsägare” (Bilaga 3.)

beskrivs utgöra en stor utmaning (Bilaga 3.). Det råder således delade meningar om

huruvida tillräcklig kunskap finns inom Malmö stad. Vi vill dock konstatera att

kunskapen eller bristen på kunskap inte är avgörande för en hållbar dagvattenhantering.

Om nu inte denna kunskap kan förankras i lagstiftningen finns det inget som legitimerar

arbetet och ambitionen med en hållbar dagvattenhantering i Malmö.

Begreppet samverkan är återkommande i forskningen såväl som i Malmö stads

policydokument samt i frågeformulären av de som arbetar i praktiken med Malmös

dagvattenhantering. Stahre lyfter hur samverkan mellan berörda parter är ett måste för att

uppnå en mer hållbar dagvattenhantering som bemöter ett förändrat klimat utifrån ett

långsiktigt perspektiv. Förvaltningsöverskridande samverkan i planeringen krävs

samtidigt som det är av vikt att få med ett boendeperspektiv, exploatörer samt övriga

intressenter (Stahre, 2004). Skyfall och översvämningar drabbar inte enbart den enskilde

utan utgör en utmaning för hela staden. Det är därför av vikt att Malmö stad tillsammans

med berörda parter arbetar för att förebygga konsekvenserna av ett skyfall eller

översvämning. Redan i policydokumentet från år 2000 beskrivs en förvaltnings-

överskridande samverkan vad gäller valet av dagvattenlösning, föroreningsbegränsning

samt gestaltning och integrering av dessa lösningar i stadsmiljön. Även i planarbetet

beskrivs en nära samverkan mellan de olika tekniska förvaltningarna vara av vikt (Malmö

stad, 2000). På senare år har detta samarbete utvecklats och Malmö stad bemöter behovet

av att samordna och arbeta förvaltningsöverskridande genom framtagandet av en

samordningsgrupp. Denna grupp arbetar med syftet att skyfallshänsyn ska tas på relevant

förvaltning, att det finns en god kommunikation mellan berörda parter (medborgare,

verksamheter och förvaltningar) samt ansvarar för vilka aktiviteter och åtgärder som ska

prioriteras (Malmö stad, 2017b). För att lyckas med att skyfallsanpassa staden anser

Malmö stad (2018b) att det krävs ett helhetstänkande, där olika utmaningar och hinder

uppmärksammats för att skapa en samsyn och medvetenhet om bland annat mål, ansvar

och kostnad. Även i frågeformulären beskrivs ett pågående förvaltningsöverskridande

arbete som påvisar att ambitionen i policydokumenten pågår i den dagliga verksamheten.

Stadsbyggnadskontoret (Bilaga 1.) beskriver hur det finns ett rådande samarbetet mellan

förvaltningarna och att detta är en positiv aspekt inom Malmö stad för just en hållbar

dagvattenhantering. Även VA SYD (Bilaga 3.) beskriver hur “Det finns en

förvaltningsövergripande skyfallssamordningsgrupp som bevakar frågan” (Bilaga 3.)

om dagvattenhantering. Vi ser således det överskridande arbetet som viktigt och

avgörande för en hållbar dagvattenhantering. Dock utgör inte det överskridande arbetet

43

den huvudsakliga nyckeln till framgång. Om inte utmaningen med exempelvis

ansvarsfördelning och kostnad klargörs och hanteras är ett överskridande arbete förgäves

då åtgärder blir svåra att tillämpa. Och om inte heller lagen är tillräcklig finns det inget

som förankrar de beslut som tas i ett överskridande arbetet. För att det överskridande

arbetet ska ha en avgörande betydelse måste det således förankras i lagstiftningen.

44

Dagvattendamm i Gyllins trädgård, Malmö. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

45

ANALYS OCH AVSLUTANDE DISKUSSION

I detta kapitel besvaras de frågeställningar som legat till grund för studien för att på så

sätt få en klarhet i hur Malmö stad arbetar med dagvattenfrågan. Vidare förs en diskussion

kring de utmaningar som hindrar en hållbar urban dagvattenhantering i Malmö ur ett

klimatanpassningsperspektiv. På så sätt kan vi bidra till diskussionen kring vad som

hindrar Malmö stad från att vara ett risksamhälle som till fullo orienterar sig med hänsyn

till klimatförändringarna som risk. I den avslutande diskussionen diskuterar vi vidare

varför klimatanpassning är ett måste med utgång i Beck (2000) och hans redogörelse för

risksamhället där klimatförändringarna utgör en utmaning samt bestämmande faktor för

samhällsutvecklingen.

Studien utgår från Becks (2000) riskteori som redogör för hur risksamhället hanterar

konsekvenserna av vårt sätt att leva med efterföljande risker. I vår studie diskuteras

riskteori utifrån en anpassning till klimatförändringarna genom en hållbar urban

dagvattenhantering. Vidare studerar vi hur Malmö stad arbetar inom den egna

förvaltningen med dagvattenfrågan för att hantera den risk som klimatförändringarna

innebär för staden. I det förebyggande arbetet med en hållbar urban dagvattenhantering

finns det riktlinjer från bland annat Boverket och Länsstyrelsen. Det finns även lagar som

reglerar stadens utveckling; Plan- och bygglagen (2010:900), Miljöbalken (1998:808) och

Lag (2006:412) om allmänna vattentjänster. Utöver detta har Malmö stad arbetat fram

vägledande policydokument, bland annat Dagvattenpolicy för Malmö (2000),

Skyfallsplan för Malmö (2017b) samt Malmös vatten (2018b). Utöver dessa

policydokument, lagar och riktlinjer behandlas dagvattenfrågan även vid

detaljplaneläggning. Malmö stad arbetar förvaltningsöverskridande i en framtagen

samordningsgrupp vars syfte är att prioritera åtgärder, säkerställa kommunikationen

mellan berörda parter samt fastställa att skyfallshänsyn tas på relevant förvaltning

(Malmö stad, 2017b). Det finns således lagstiftning som reglerar Malmö stads utveckling

samt policydokument som fungerar vägledande i arbetet med en urban

dagvattenhantering. Dock är dessa dokument enbart vägledande och ställer inga faktiska

och direkta krav. Det är först vid upprättandet av ny detaljplan eller vid revidering av

befintlig detaljplan som dagvattenåtgärder kan fastställas med förankring i lagen. Vidare

är dessa lagkrav ej tillräckliga då de inte ställer faktiska krav på dagvattenhantering ur ett

klimatanpassningsperspektiv. Genom studien går det därför att konstatera att

lagstiftningen är otydlig, ineffektiv och hindrar Malmö stad från att vara en resilient stad

som kan hantera en ökad mängd skyfall. Indirekt är det dock inte lagstiftningen som

hindrar Malmö stad från att vara mer resilient, utan det är lagstiftningens bristande krav

som gör att städer inte måste skyfallsanpassa sig. Lagstiftningen hindrar ej en anpassning

men ställer dock inga direkta krav på anpassning vilket möjliggör för kommuner att inte

vidta alla de åtgärder som krävs för att uppnå en hållbar urban dagvattenhantering.

Utöver otydlig och ineffektiv lagstiftning utgör ansvarsfrågan en utmaning och ett hinder

för en hållbar urban dagvattenhantering i Malmö. Det finns en problematik med att

46

lagstiftningen inte ställer krav på privata fastighetsägare. Malmö stad har ambitionen att

förebygga klimatanpassningen mer än vad lagen kräver (Malmö stad, 2017b). Dock

kanske en privat fastighetsägare inte ser vinningen med att skyfallsanpassa och vidtar

därför inga åtgärder. Malmö stad uttrycker hur kommunens allmänna platsmark ej är

tillräcklig för att möta behovet av att hantera ett ökat antal skyfall och hur de ser en

utmaning i att involvera privat mark (Malmö stad, 2017b). Hade lagen ställt högre krav

på alla inblandade parter hade denna utmaning inte behövt utgöra ett så stort hinder.

Vidare beskriver Malmö stad hur dagvattensystemen är överbelastade och att vattnet

istället bör omhändertas lokalt för att på så sätt minska denna belastning (Malmö stad,

2018b). På grund av att det i de flesta fall inte ställs något direkt ansvar på den privata

fastighetsägaren i kombination med platsbrist i staden vill vi konstatera att lokalt

omhändertagande av dagvatten är en utmaning. En kombinerad lösning som involverar

såväl kommunal platsmark som privat kvartersmark hade kunnat utgöra en mer hållbar

dagvattenhantering men hindras av att privata fastighetsägare inte är direkt ansvariga, om

denna fråga inte har fastställts i detaljplan. Här vill vi konstatera att det saknas lagstiftning

som fastställer en hållbar dagvattenhantering i de fall det inte är fastställts i detaljplan.

Vidare kommer klimatförändringarna att intensifieras och innebära fler extremväder i

form av skyfall (WWF, u.å.). I den täta urbana staden utgör platsbrist och konkurrensen

om utrymme en utmaning som även den kommer att intensifieras (Hedenfelt, 2013). En

tätare stad innebär även mer hårdgjorda ytor som ställer ökade krav på ett fungerande

dagvattensystem (Stahre, 2004). Så även om lagstiftningen förbättras, ansvarsfrågan

klargörs och privata fastighetsägare tar sitt ansvar så vill vi konstatera att stadens

utveckling i sig är ett hinder för en hållbar dagvattenhantering.

Att klimatanpassa Malmö stad innebär även en kostnad. Men om skyfallsfrågan

diskuteras i ett tidigt planeringsskede kan det leda till minskade kostnader på grund av

mer kostnadseffektiva lösningar. Vidare beskriver Malmö stad (2017b) hur all

nyexploatering ska klara ett 100-års regn och ”(…) i de fall det är tekniskt möjligt samt

ekonomiskt försvarbart” (Malmö stad, 2017b, s. 28) ska ytterligare säkerhetsmarginaler

tillämpas. Dock tillägger Malmö stad hur detta inte gäller om kostnaderna eller

konsekvenserna blir för höga (Malmö stad, 2017b), vilket i sin tur kan ses som

motsägelsefullt. Hållbara dagvattenlösningar beskrivs som positiva ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv samtidigt som dessa lösningar kan bortprioriteras om de

inte är ekonomiskt försvarbara. Frågan är då vad som är ekonomiskt försvarbart, om målet

är att klimatanpassa staden bör alla åtgärder tillämpas. Klimatanpassningsportalen lyfter

hur det inte heller blir billigare att i efterhand hantera skador vid översvämning

(Klimatanpassningsportalen, 2019). Om åtgärder vidtagits i förebyggande syfte hade

kanske skadorna efter översvämningarna år 2014 inte varit så omfattande. Men då lagen

inte ställer hårdare krav kan begrepp som ekonomiskt försvarbart legitimeras utan

ifrågasättande.

47

Inte nog med att lagstiftningen inte är tillräcklig, en ytterligare väsentlig utmaning som

framkommit ur frågeformulären är det faktum att Malmö stads vägledande

policydokument i viss mån är felaktiga. Stadsbyggnadskontoret (Bilaga 1.) lyfter hur det

finns en rådande strategi för dagvattenhantering men att denna med hänsyn till

detaljplanearbetet är felaktig. För att hantera detta beskrivs hur en ny korrekt

dagvattenplan är under arbete (Bilaga 1.). Att det är felaktigt i just detaljplanearbetet

skapar problem då det är vid detaljplaneläggning som förebyggande åtgärder för

dagvattenhantering kan säkerställas genom förankring i lagen (Plan- och bygglagen,

2010:900). Om det enda vägledande medlet för att hantera dagvattenfrågan med

förankring i lagen är felaktig innebär det en påtaglig utmaning för dagvattenhanteringen

i Malmö stad.

Idag har vi en medvetenhet kring framtida hot och risker vilket gör att vi handlar i

förebyggande syfte, vilket Beck (2000) beskriver som risksamhället som syftar till det

samhälle som organiserar sig med hänsyn till riskhantering. Klimatförändringarna utgör

en risk för samhället och Världsnaturfonden WWF lyfter hur det inte går att blunda för

eller överskatta klimathotet, då rådande globala uppvärmning får katastrofala följder för

vår planet och mänskligheten (WWF, u.å.). Klimatrelaterade katastrofer varierar men det

är uppenbart att dessa katastrofer ökar i såväl antal som i svårighetsgrad. En utmärkande

konsekvens av klimatstörningar är kända som hydrometeorologiska katastrofer och syftar

till vatten- och väderrelaterade katastrofer. Som exempelvis kraftig nederbörd, extrema

stormar, orkaner och tyfoner med hög intensitet samt stormrelaterade översvämningar

(Sachs, 2015). Således utgör en hållbar dagvattenhantering en del i att anpassa och

organisera staden till rådande klimatförändringar vilket kan kopplas till det samhälle Beck

(2000) beskriver som risksamhället där miljöförstöringen är en utmaning samt

bestämmande faktor för samhället. Klimatförändringarna utgör således en risk för

samhället och en anpassning krävs för att uppnå ett mer hållbart samhälle. Dock hindras

en mer hållbar utveckling av bland annat en bristande lagstiftning samt platsbrist till följd

av urbanisering och förtätning. Utmaningarna med att klimatanpassa staden måste dock

bemötas och hanteras då åtgärder för att en resilient stad på lång sikt innebär en minskad

sårbarhet för klimatrelaterade händelser. Utifrån Beck (2000) och riskteori kan vi därav

konstatera att Malmö stad inte till fullo är ett risksamhälle som orienterar sig med hänsyn

till klimatförändringarna som risk. Detta då det, som beskrivet ovan, finns en del

utmaningar som hindrar Malmö stad från att ha en helt hållbar skyfalls- och

dagvattenhantering.

48

Rain Gardens på Monbijougatan, Malmö. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

49

SLUTSATS

Genom vår studie vill vi konstatera att klimatanpassning genom en hållbar urban

dagvattenhantering är ett måste då extrema väder- och klimathändelser har och kommer

att öka i frekvens och storleksordning. Vad som hindrar en hållbar dagvattenhantering är

en komplex fråga som denna studie har besvarat genom att diskutera ansvarsförhållanden

och bristande lagstiftning. Denna slutsats har tagits utifrån en analys och diskussion av

begreppen förebyggande, kostnad, hinder och utmaningar samt samverkan. Även om det

är i ansvarsfrågan och lagstiftningen som utmaningen ligger så utgör detta även lösningen.

Om ansvarsfrågan klargörs och lagstiftningen ställer hårdare krav på klimatanpassning

vill vi påstå att en mer hållbar dagvattenhantering kan uppnås, vilket också innebär en

samhällsekonomisk vinning. Slutsatsen bygger dels på kapitlet Dagvattenhantering i

Malmö där vi diskuterar Malmö stads policydokument och dels de frågeformulär som

skickats till berörda parter i Malmö stad utifrån den forskning som ligger till grund för

studien. Slutsatsen bygger även på kapitlet Analys och avslutande diskussion som vidare

behandlar Malmö stads skyfall- och dagvattenhantering utifrån ett riskteoretiskt

perspektiv.

I vår studie har vi utifrån Becks (2000) riskteori studerat Malmö stad som fall för att se

hur Malmö stad hanterar dagvattenfrågan i förhållande till klimatförändringarna som risk.

Genom att studera Malmö stad har vi hittat svagheter i systemet som hindrar en hållbar

dagvattenhantering. Malmö stad konstaterar att rådande klimatförändringar utgör en

utmaning för staden och att det i Malmö finns ett gemensamt mål att tillsammans göra

staden mer anpassad till att ta emot en ökad mängd skyfall (Malmö stad, 2017b). Vi ser

detta gemensamma mål som ett uttryck för att Malmö stad har en ambition och vilja att

klimatanpassa staden. Vi vill dock konstatera att Malmö stad, trots beskriven ambition,

har bristande riskinsikter och att vidtagna åtgärder för en mer hållbar dagvattenhantering

därav ej är tillräckliga i relation till riskteori. Detta konstaterar vi utifrån att Malmö stad

har bristande riskinsikter då de inte gör mer. Staden har fortsatta problem med kapaciteten

att kunna hantera en ökad mängd skyfall och därav är staden ej till fullo anpassad till

klimatförändringarna. Vidtagna åtgärder har därför ej till fullo anpassat Malmö stad till

att vara ett resilient risksamhälle. Det som vi vill konstatera hindrar Malmö stad från att

till fullo anpassat sig till att vara en resilient stad som kan hantera ett ökat antal skyfall är

en lagstiftning som är otillräcklig och ineffektiv samt att ansvarsfrågan ej är klargjord.

Vidare vill vi påstå att platsbrist på grund av urbanisering och förtätning kan utgöra en

utmaning då dagvattenlösningar i vissa fall kräver utrymme vilket står i kontrast till annan

exploatering och utveckling av staden. Kostnad utgör en ytterligare utmaning då

nödvändiga långsiktiga åtgärder ej vidtas på grund av ett kortsiktig tänkande som bara ser

till investeringskostnaderna. Vi vill även påstå att ett förebyggande arbete är av vikt för

att hantera ett föränderligt klimat, dock utgör ett förändrat klimat i sig en utmaning i att

arbeta förebyggande då det är svårt att prognostisera vilka åtgärder som är tillräckliga.

50

Malmö stad saknar även befogenheter att vidta de åtgärder som krävs för en hållbar urban

dagvattenhantering avseende hur lagstiftningen begränsar kommunens lagstöd till

upprättandet av detaljplaner. På så sätt saknar kommunen juridiskt ansvar för befintlig

bebyggelse, som utgör den absoluta merparten av bebyggelsen. Även i SOU 2017:42 dras

slutsatsen att kommunen saknar juridiskt ansvar för att klimatanpassa befintlig

bebyggelse (Miljödepartementet, 2017). Kommunen kan göra mer än vad lagen kräver

dock utgör platsbrist en utmaning då hållbara dagvattenlösningar kräver utrymme. Den

kommunala platsmarken i Malmö stad är ej tillräcklig och det ligger en utmaning i att

involvera privat mark. Att Malmö stad inte till fullo är orienterad för att hantera framtida

risker beror således på att de saknar väsentliga befogenheter avseende bland annat hur

åtgärder begränsas till ny bebyggelse samt till relationen mellan kommunal och privat

mark, vilket är en effekt av en otillräcklig lagstiftning. En implikation av Malmö stads

begränsade befogenheter är en begränsad möjlighet att uppnå en hållbar urban

dagvattenhantering.

Studien har på så sätt bidragit till diskussionen kring vad som hindrar en hållbar urban

dagvattenhantering ur ett kommunalt perspektiv. Utmaningarna som hindrar en hållbar

urban dagvattenhantering utgörs av bland annat bristfällig lagstiftning, att ansvarsfråga ej

är klargjord, platsbrist, kostnad, involvering av privat mark samt att åtgärder med

förankring i lagen begränsas till ny bebyggelse och nya detaljplaner. Vi vill därav

konstatera att ovan beskrivna hinder bidrar till att Malmö stad inte till fullo är orienterad

att hantera framtida risker och därav har bristande riskinsikter. Vilket får implikationen

att Malmö stad ej till fullo är anpassad till klimatförändringarna när det gäller skyfalls-

och dagvattenhantering.

51

Dagvattendamm i Augustenborg, Malmö. Illustration av Clara Ek & Lisa Hjelm

52

VIDARE FORSKNING

Denna studie är avgränsad till att studera Malmö stad som fall. Vid vidare forskning hade

det varit intressant att studera hur Malmö stad tagit fram sina policydokument samt hur

de används i praktiken tillsammans med lagkrav och andra vägledande dokument. Det

hade på så sätt varit intressant att studera antagna detaljplaner för att se hur

dagvattenfrågan hanteras i praktiken. Genom intervjuer hade studien kunnat erhålla ett

mer djupgående perspektiv på Malmö stads arbete med en hållbar urban

dagvattenhantering. Det hade även varit intressant att studera områden i Malmö som har

en planerad skyfallshantering för att få en förståelse för det praktiska arbetet med

dagvattenhantering och initiativen till det. Exempelvis hade det varit av intresse att

studera hur dagvattenfrågan hanteras vid planeringen av nya områden för att se hur

Malmö stad anpassar sig till klimatförändringarna.

I syfte att studera dagvattenfrågan ur ett bredare perspektiv hade det varit intressant att

studera andra kommuner för att se hur de hanterar risken med ett förändrat klimat, samt

att se vilka utmaningar som hindrar en anpassad och hållbar dagvattenhantering. Genom

en sådan studie hade det sedan varit intressant att se vad det finns för likheter och

skillnader mot Malmö stad för att på så sätt legitimera vår tes om att lagstiftningen är

otillräcklig när det gäller klimatanpassning genom en urban dagvattenhantering. I samma

syfte hade det varit av intresse att bredda perspektivet ytterligare och se hur andra länder

arbetar med dagvattenfrågan.

53

REFERENSER

Adger, W., Lorenzoni, I. & O’Brien, K. (2009). Adapting to climate change: thresholds,

values, governance. Cambridge: Cambridge University Press.

Alberti, M. (2005). The Effects of Urban Patterns on Ecosystem Function. International

Regional Science Review, 28(2), 168-192.

Alm, H. & Åström, A. (2014). Kommunal dagvattenhantering–Juridiska och

Finansiella aspekter (rapport 2014:07). Stockholm: Svenskt Vatten AB.

Beck, U. (2000). Risksamhället: på väg mot en annan modernitet. Göteborg: Daidalos

AB.

Bergstrom, G. & Boreus, K. (2012). Textens mening och makt: metodbok i

samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys (3. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Boverket. (2017). Boverkets uppdrag och styrning. Hämtad 2019-03-21 från

https://www.boverket.se/sv/om-boverket/boverkets-uppdrag/

Boverket. (2018). Detaljplanering. Hämtad 2019-05-17 från

https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/

Boverket. (2015). Flera lagar reglerar dagvatten. Hämtad 2019-03-21 från

https://www.boverket.se/sv/PBL-kunskapsbanken/planering/detaljplan/temadelar-

detaljplan/dagvatten-i-detaljplan/flera-lagar-reglerar-dagvatten/

Carmon, N. & Shamir, U. (2010). Water‐sensitive planning: integrating water

considerations into urban and regional planning. Water and Environment Journal,

24(3), 181-191.

Copeland, C. (2014). Green Infrastructure and issues in managing urban stormwater.

Hämtad från Congressional Research Services webbplats

https://fas.org/sgp/crs/misc/R43131.pdf

Denscombe, M. (2009). Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt inom

samhällsvetenskaperna. (2. uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Fejes, A. & Thornberg, R. (2009). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber.

Flyvbjerg, B. (2006). Five misunderstandings about case-study research. Qualitative

inquiry 12(2), 219-245.

54

Görlin, K., Persson, A., Jönsson-Belyazid, U., Hansson, J. & Soutukorva, Å. (2017).

Argument för mer ekosystemtjänster (rapport 6736). Stockholm: Naturvårdsverket.

Havlik, V., Noake, B. & Pliska Z. (2018). From threat to opportunity – Revaluating

storm water management in urban areas. Urban insight 2018 Urban move. Rapport

utgiven av SWECO. Hämtad 2019-02-28 från

https://www.swecourbaninsight.com/siteassets/urban-move/insight-report

8/From_Threat_to_Opportunity_Revaluating_Storm_Water_Management_in_Urban_A

reas_A4

Hedenfelt, E. (2013). Hållbarhetsanalys av städer och stadsutveckling: Ett integrerat

perspektiv på staden som ett socioekologiskt, komplext system. Malmö: Malmö

högskola.

Hernebring, C., Milotti, S., Kronborg, S. S., Wolf, T. & Mårtensson, E. (2015). Skyfallet

i sydvästra Skåne 2014-08-31: Fokuserat mot konsekvenser och relation till regnstatistik

i Malmö. VATTEN–Journal of Water Management and Research, 71(2), 85-100.

IPCC. (2014). Climate Change 2014: Impacts, Adaptation, and Vulnerability. Part A:

Global and Sectoral Aspects. Contribution of Working Group II to the Fifth Assessment

Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change. Cambridge: Cambridge

University Press.

IPCC. (2012). Managing the risks of extreme events and disasters to advance climate

change adaptation: special report of the Intergovernmental Panel on Climate Change.

Cambridge: Cambridge University Press.

Klimatanpassningsportalen. (2019). Varför klimatanpassa? Hämtad 2019-03-07 från

http://www.klimatanpassning.se/atgarda/bakgrund/vad-ar-klimatanpassning-1.7783

Lag (SFS 2006:412) om allmänna vattentjänster. Hämtad 2019-04-06 från Riksdagens

webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/lag-2006412-om-allmanna-vattentjanster_sfs-2006-412

Länsstyrelsen. (2018). Rekommendationer för hantering av översvämning till följd av

skyfall – stöd i fysisk planering. Policydokument utgiven av Lansstyrelsen i Stockholms

lan & Lansstyrelsen i Vastra Gotalands lan. Hämtad 2019-04-15 från

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.6ae610001636c9c68e5474bf/153051903758

7/Fakta%202018-

5%20Rekommendationer%20f%C3%B6r%20hantering%20av%20%C3%B6versv%C3

%A4mning%20till%20f%C3%B6ljd%20av%20skyfall.pdf

55

Länsstyrelsen Skåne. (u.å.). Klimatanpassning. Hämtad 2019-03-21 från

https://www.lansstyrelsen.se/skane/stat-och-kommun/samhallsbyggnad/plan--och-bygg-

--pbl/klimatanpassning.html

Malmö stad. (2000). Dagvattenpolicy för Malmö. (Policydokument). Hämtad 2019-04-

17 från

http://www.projektering.nu/files/Dagvattenpolicy.pdf?fbclid=IwAR3Y_Wx27wR8MB9

3XN6SnFUEJ16yboRJaAj1U49G62r2IWYDHoWpCFpjnuM

Malmö stad. (2008). Dagvattenstrategi för Malmö. (Policydokument). Hämtad 2019-04-

15 från

https://malmo.se/download/18.7de6400c149d2490efb1062/1491298352353/Dagvattenst

rategi_2008.pdf

Malmö stad. (u.å.a). Fastighets- och gatukontoret. Hämtad 2019-05-17 från

https://malmo.se/Service/Om-Malmo-stad/Var-organisation/Forvaltningar/Fastighets--

och-gatukontoret.html

Malmo stad. (2018a). Handlingsplan för skyfallsåtgärder i Malmö stad.

(Policydokument). Hämtad 2019-03-21 från

https://motenmedborgarportal.malmo.se/welcome-sv/namnder-

styrelser/stadsbyggnadsnamnden/mote-2018-11-29/agenda/handlingsplan-for-

skyfallsatgarder-i-malmo-stad-181030pdf?downloadMode=open

Malmö stad. (2018b). MALMOS VATTEN: Kunskaps- och planeringsunderlag.

(Policydokument). Hämtad 2019-03-27 från

https://malmo.se/download/18.270ce2fa16316b5786c1e461/1528897840563/Malmös+v

atten_31_maj2018.pdf

Malmö stad. (2017a). Kommunernas klimatanpassning. Hämtad 2019-04-26 från

http://miljobarometern.malmo.se/klimat/klimatanpassning/kommunernas-

klimatanpassning/

Malmö stad. (2017b). Skyfallsplan för Malmö. (Policydokument). Hämtad 2019-03-27

från

http://malmo.se/download/18.95a01bd15de660cf0d95e3/1503646540675/Skyfallsplane

n_antagen_20170301.pdf#search='skyfallsplan'

Malmö stad. (u.å.b). Stadsbyggnadskontoret. Hämtad 2019-05-17 från

https://malmo.se/Service/Om-Malmo-stad/Var-

organisation/Forvaltningar/Stadsbyggnadskontoret.html

56

Malmo stad & VA SYD. (2016). VA-UTBYGGNADSPLAN för Malmö.

(Policydokument). Hämtad 2019-03-21 från

https://malmo.se/download/18.4cc94c3815be8cd0d0b1b986/1497247615671/VA-

UTBYGGNADSPLAN+för+Malmö.pdf#search='VA+utbyggnadsplan

Miljöbalken (SFS 1998:808). Hämtad 2019-04-06 från Riksdagens webbplats:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/miljobalk-1998808_sfs-1998-808

Miljödepartementet. (2017). Vem har ansvaret? (SOU 2017:42). Stockholm: Elanders

Sverige AB

MKB. (2019). Om MKB. Hämtad 2019-05-17 från https://mkbfastighet.se/om-mkb/

Naturvårdsverket. (2019). Föreslå etappmål om dagvatten. Hämtad 2019-05-17 från

https://www.naturvardsverket.se/Miljoarbete-i-samhallet/Miljoarbete-i-

Sverige/Regeringsuppdrag/Redovisade-2019/Foresla-etappmal-om-dagvatten/

NE. (u.å.a). Risksamhälle. Hämtad 2019-04-17 från

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/risksamh%C3%A4lle

NE. (u.å.b). Ulrich Beck. Hämtad 2019-04-17 från

https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/ulrich-beck

OECD. (2005). Bridge Over Troubled Waters: Linking Climate Change and

Development. Paris: OECD.

Plan- och bygglagen (SFS 2010:900). Hämtad 2019-04-06 från Riksdagens webbplats:

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-

forfattningssamling/plan--och-bygglag-2010900_sfs-2010-900

Renn, O. (1998). Three decades of risk research: Accomplishments and new challenges.

Journal of Risk Research, 1(1), 49-71.

SCB. (2019). Folkmangd i riket, lan och kommuner 31 december 2018 och

befolkningsforandringar 1 oktober–31 december 2018. Hämtad 2019-04-17 från

https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/befolkning/befolkningens-

sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och-diagram/kvartals--och-

halvarsstatistik--kommun-lan-och-riket/kvartal-4-2018/

Sachs, J. D. (2015). The age of sustainable development. New York: Columbia University

Press.

57

Schipper, L. & Burton, I. (2008). The Earthscan reader on adaptation to climate change.

London: Earthscan.

Slovic, P. (2000). The perception of risk. London: Earthscan Publications.

Stahre, P. (2004). En långsiktigt hållbar dagvattenhantering: planering och exempel.

Stockholm: Svenskt vatten.

VA SYD. (2019). Om VA SYD. Hämtad 2019-05-17 från

https://www.vasyd.se/Artiklar/Om-VA-SYD/Om-VA-SYD

Victor, D. G., Kennel, C. F. & Ramanathan, V. (2012). The climate threat we can beat:

What it is and how to deal with it. Foreign Affairs, 91(3), 112-121.

Wall, E. (2010). Riskförståelse - Teoretiska och empiriska perspektiv.

(Doktorsavhandling, Mittuniversitet, Östersund). Hämtad 2019-07-27 från

http://miun.diva-portal.org/smash/get/diva2:306700/FULLTEXT01.pdf

WWF. (u.å.). Grönare städer – framtidens städer. Bromma: Odelius & Co.

WWF. (2019). Klimatförändringarna. Hämtad 2019-04-18 från

https://www.wwf.se/klimat/klimatforandringar/

Yin, R.K. (2014). Case study research: design and methods (5. uppl.) London: SAGE.

IILUSTRATIONER

Illustrationer gjorda av Clara Ek och Lisa Hjelm (2019).

BILAGOR

Bilaga 1. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö. Planarkitekt,

Stadsbyggnadskontoret.

Bilaga 2. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö. Vattenstrateg, Fastighets- och

gatukontoret.

Bilaga 3. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö. VA-strateg, VA SYD.

Bilaga 4. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö. Miljösamordnare, MKB

Fastighets AB.

Bilaga 1. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö

Organisation/förvaltning: Stadsbyggnadskontoret, Planavdelningen

Titel: Planarkitekt

Vem i kommunen ansvarar för dagvattenfrågan?

VA Syd är Malmö kommuns VA-huvudman och ansvara därför för dagvatten inom verksamhetsområde för avlopp och dagvatten.

Vad är utmaningarna med dagvattenhanteringen

i Malmö?

Kapacitetsbrist i ledningsnätet och kombinerade system som inte kan ta emot de mängder dagvatten som dagvattennätet rekommenderas kunna ta emot. Svårigheter att hantera små kvalitetsförsämringar som varje projekt innebär men behov att ändå hantera problem med föroreningar. Svårigheter att få tillgång till de ytor som behövs för öppen dagvattenhantering. Finansiering av drift av öppna dagvattensystem. Otillfredställande situation där staden tvingas ta hand om dagvatten när det borde gynna både privata fastighetsägare och malmöborna om öppna och gröna system kunde ordnas på kvartersmark.

Vad finns det för policydokument/vägledning

för dagvattenhantering i Malmö? Och upplever

ni denna vägledning som tillräcklig?

Det finns en dagvattenstrategi men för detaljplanarbetet är det som strategin anger felaktigt. Ett arbete pågår med att ta fram en dagvattenplan som ska beskriva hanteringen av dagvatten korrekt.

Vilket eller vilka områden ser ni som väl

fungerande gällande en hållbar

dagvattenhantering i Malmö?

Samarbetet mellan förvaltningarna finns och det finns i detaljplanarbetet rutiner för att fånga upp dagvattenfrågan tidigt.

Vilket eller vilka områden har inte en

fungerande hållbar dagvattenhantering i

Malmö?

Se utmaningar.

Hur hanteras dagvattenfrågan vid planering av

nya områden?

Frågan utreds under planprogram eller detaljplanearbetet tillsammans med VA Syd. Lösningar och höjdsättning utgår ifrån utredningsarbetet.

Augustenborg framstår i många sammanhang

som ett väl fungerande område gällande

dagvattenhantering i Malmö, dock är området

Flera av de lösningar som finns i Augustenborg finns även i andra, nyare områden, till exempel Gyllins trädgård, Bo01 och Hyllie. Varje område är dock unikt

cirka 20 år gammalt. Varför har denna typ av

dagvattenhantering inte tillämpats i andra

områden?

och det är de platsspecifika förhållandena som behöver styra hur dagvattenlösningar behöver se ut. Augustenborg har många men små ytor och lösningar, i till exempel Hyllie finns istället större men färre anläggningar.

I Skyfallsplanen (2017) beskrivs två kortsiktiga

etappmål. Dels att skyfallshänsyn ska tas i

relevanta plan-, besluts- och

förvaltningsprocesser samt dels att berörda

kommunala tjänstepersoner ska genomgå en

utbildning med inriktning på skyfallshänsyn.

Har detta gjorts, på vilket sätt och på vilket sätt

inte?

Arbetet med att implementera skyfallsplanen påbörjades 2019, direkt efter att Handlingsplan för skyfallsåtgärder i Malmö godkändes av SBN och TN. Rutiner är inte på plats än men två utbildningstillfällen kommer att hållas under 2019 för planavdelningens chefer och planhandläggare. I varje ny detaljplan görs nu även en skyfallsbalansräkning som ger indikationer på vilken förändring som ett genomförande av detaljplanen ger för flödet från planområdet vid ett 100-årsregn. Planarbetet omfattar redan uppgiften att vatten vid skyfall inte innebär fara för liv och hälsa. Framöver kommer arbetet även att rikta in sig på att minimera ökningen av skyfallsvatten från planområdet om det riskerar att förvärra i ett redan drabbat område eller om nya problemområden uppstår. Detta enligt strategi i översiktsplanen.

Bilaga 2. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö

Organisation/förvaltning: Fastighets- och gatukontoret

Titel: Vattenstrateg

Vem i kommunen ansvarar för dagvattenfrågan?

Respektive fastighetsägare, däribland Malmö stad (inom fastigheten) samt VA SYD för det allmänna nätet

Vad är utmaningarna med dagvattenhanteringen

i Malmö?

Förändrat (förvärrat) klimat i kombination med att dagvattensystemet byggdes för annan belastning än dagens. Flack terräng och tät lera. Lagstiftning som inte möjliggör de samhällsekonomiskt klokaste lösnignarna

Vad finns det för policydokument/vägledning

för dagvattenhantering i Malmö? Och upplever

ni denna vägledning som tillräcklig?

Dagvattenstrategi. Sen finns det nationella dokument för dimensionering. Det finns behov av ytterligare/uppdaterad vägledning.

Vilket eller vilka områden ser ni som väl

fungerande gällande en hållbar

dagvattenhantering i Malmö?

I grova drag alla områden byggda senaste 30 åren.

Vilket eller vilka områden har inte en

fungerande hållbar dagvattenhantering i

Malmö?

I grova drag alla områden som ligger i utdikade bäckstråk.

Hur hanteras dagvattenfrågan vid planering av

nya områden?

Augustenborg framstår i många sammanhang

som ett väl fungerande område gällande

dagvattenhantering i Malmö, dock är området

cirka 20 år gammalt. Varför har denna typ av

dagvattenhantering inte tillämpats i andra

områden?

Området är betydligt äldre än 20 år (kanske från 60-talet). Det öppna dagvattensystemet är ca 20 år. Svar på er fråga - För att det kräver ”rätt” förutsättningar gällande; topografi, fastighetsägare, byggnadsform, problembild i relation till ledningssystem. Dessutom är det kostsamt.

I Skyfallsplanen (2017) beskrivs två kortsiktiga

etappmål. Dels att skyfallshänsyn ska tas i

relevanta plan-, besluts- och

förvaltningsprocesser samt dels att berörda

kommunala tjänstepersoner ska genomgå en

utbildning med inriktning på skyfallshänsyn.

Har detta gjorts, på vilket sätt och på vilket sätt

inte?

Utbildning har hållits vid ett flertal tillfällen. Utöver ”riktiga” utbildningar utbildas vi ständigt i projekt. Skyfallshänsyn tas på ett betydligt bättre sätt idag än när vi skrev planen. Sen kan allt alltid förbättras ytterligare.

Bilaga 3. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö

Organisation/förvaltning: VA SYD

Titel: VA-strateg/Programledare

Vem i kommunen ansvarar för dagvattenfrågan?

Fastighetsägarna ansvarar för att avvattna, va-huvudmannen (VA SYD) för att avleda, kommunen ansvarar för att dagvatten finns med i stadsplaneringen och kommunen ansvarar för skyfallsplanering

Vad är utmaningarna med dagvattenhanteringen

i Malmö?

Ett flertal. Främst bristen på ytor för att hantera dagvatten, men även bristen på kunskap hos berörda och det faktum att det inte går att ställa krav på fastighetsägare.

Vad finns det för policydokument/vägledning

för dagvattenhantering i Malmö? Och upplever

ni denna vägledning som tillräcklig?

Dagvattenstrategi, åtgärdsplan för Malmös avloppsledingsnät, skyfallsplan för Malmö, handlingsplan för skyfall, webb: www.vasyd.se/platsforvattnet. Om inte vägledningarna blir en del av arbetssättet spelar de ingen roll.

Vilket eller vilka områden ser ni som väl

fungerande gällande en hållbar

dagvattenhantering i Malmö?

Tex Augustenborg, Gyllins trädgård.

Vilket eller vilka områden har inte en

fungerande hållbar dagvattenhantering i

Malmö?

Beror på hur man definierar en hållbar dagvattenhantering. Men tex områden som drabbas a källaröversvämningar från avloppsledningsnätet (kombinerade områden).

Hur hanteras dagvattenfrågan vid planering av

nya områden?

Det hanteras i detaljplanearbetet

Augustenborg framstår i många sammanhang

som ett väl fungerande område gällande

dagvattenhantering i Malmö, dock är området

cirka 20 år gammalt. Varför har denna typ av

dagvattenhantering inte tillämpats i andra

områden?

Augustenborg hade förutsättningar som få andra områden har. Det är ett område med mycket grönytor och öppna gårdar. All mark och alla fastigheter ägs av MKB (Kommunens bostadsbolag) och av Malmö Stad. Även va-nätets förutsättningar spelade roll. Man fick även stora EU-bidrag.

I Skyfallsplanen (2017) beskrivs två kortsiktiga

etappmål. Dels att skyfallshänsyn ska tas i

relevanta plan-, besluts- och

förvaltningsprocesser samt dels att berörda

kommunala tjänstepersoner ska genomgå en

utbildning med inriktning på skyfallshänsyn.

Har detta gjorts, på vilket sätt och på vilket sätt

inte?

Till viss del. Det har tex hållits ett antal interna utbildningar, det har tillkommit beräkningsmallar som görs vid varje detaljplan för att jämföra flöden före och efter exploatering. Det finns en förvaltningsövergripande skyfallssamordningsgrupp som bevakar frågan.

Bilaga 4. Frågeformulär för dagvattenhantering i Malmö

Organisation/förvaltning: MKB Fastighets AB

Titel: Miljösamordnare

Vem i kommunen ansvarar för dagvattenfrågan?

VA SYD för ledningar, SBK i planering, fastighetsägare på fastighet. Mycket oklart exakt var gränserna går i många fall eftersom det inte behöver vara samma aktör som får problem pga dagvatten som den som kan åtgärda problemet.

Vad är utmaningarna med dagvattenhanteringen

i Malmö?

Att säkra den befintliga funktionen, att ta höjd för tillkommande byggnader och anläggningar när Malmö växer, och att ta höjd för ett ändrat klimat med större översvämningsrisker pga bland annat skyfall.

Vad finns det för policydokument/vägledning

för dagvattenhantering i Malmö? Och upplever

ni denna vägledning som tillräcklig?

Det finns till viss del vägledning vid planering av nya byggnader. Det är otydligt vad som är en fastighetsägares ansvar.

Vilket eller vilka områden ser ni som väl

fungerande gällande en hållbar

dagvattenhantering i Malmö?

Dagvattenhanteringen fungerar i stort sett bra i nuläget vid normalläge, alltså när det inte är skyfall eller liknande. Det finns dock stor utvecklingspotential i att ta hand om vattnet lokalt i högre grad.

Vilket eller vilka områden har inte en

fungerande hållbar dagvattenhantering i

Malmö?

Vid kraftiga regn (även ”normala” kraftiga regn, behöver inte vara skyfall) är det tydligt att dagvatten- och spillvattenledningar inte är separata system. När våra fastigheter översvämmas pga kraftiga regn är det i de allra flesta fallen pga av att spillvatten trycks upp i fastigheterna, eftersom dagvatten spiller över i spillvattensystemet. Det gäller till viss del även där det finns separerade ledningar, eftersom det finns många andra punkter som dagvatten kan ta sig in i spillvattensystemet.

Hur hanteras dagvattenfrågan vid planering av

nya områden?

Det beror på var i processen ni menar. På ett övergripande plan har staden ett ansvar, på fastighetsnivå har fastighetsägaren ansvar. Det intressanta är skärningspunkten där mellan och möjligheten att hitta bra lösningar i tidiga skeden.

Augustenborg framstår i många sammanhang

som ett väl fungerande område gällande

dagvattenhantering i Malmö, dock är området

cirka 20 år gammalt. Varför har denna typ av

dagvattenhantering inte tillämpats i andra

områden?

Det var många omständigheter som låg till grund för att Augustenborgsprojektet blev av och just den kombinationen har inte uppstått igen. Det är ett stort sammanhängande område som hade en gemensam problematik, och det fanns en samarbetsvilja från flera aktörer.

Vet ej

I Skyfallsplanen (2017) beskrivs två kortsiktiga

etappmål. Dels att skyfallshänsyn ska tas i

relevanta plan-, besluts- och

förvaltningsprocesser samt dels att berörda

kommunala tjänstepersoner ska genomgå en

utbildning med inriktning på skyfallshänsyn.

Har detta gjorts, på vilket sätt och på vilket sätt

inte?