HIV PREVENTION I GÖTEBORG · 2018. 2. 22. · Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 4 (65) 1 Bakgrund Göteborgs stad har under många år erhållit statsbidrag för arbete med

Kontigo AB Katarinavägen 19 SE – 116 45 Stockholm www.kontigo.se +46 (0)8 562 262 40

HIV-PREVENTION I GÖTEBORG

EN KARTLÄGGNING OCH UTVÄRDERING AV DET HIV-PREVENTIVA

SYSTEMET I GÖTEBORG

STOCKHOLM JANUARI 2015

Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 2 (65)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 Bakgrund ............................................................................................................. 4 1.1 Syfte och övergripande frågeställningar .............................................................. 5

1.2 Analysmodell ....................................................................................................... 6

1.3 Metod och material ............................................................................................. 7

1.3.1 Kartläggning ................................................................................................. 7

1.3.2 Utvärderingar .............................................................................................. 8

1.3.3 Sammanhållen analys .................................................................................. 9

2 Det epidemiologiska läget i Göteborg ............................................................. 10

3 Det hiv-preventiva systemet i Göteborg ........................................................ 14 3.1 Det hiv-preventiva arbetets inriktning ............................................................... 14

3.1.1 Prioriterade preventionsgrupper ............................................................... 15

3.1.2 Ekonomiska resurser ................................................................................. 15

3.2 Offentliga aktörer .............................................................................................. 16

3.2.1 Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention ................................................. 16

3.2.2 Övriga verksamheter inom Göteborgs stad ............................................... 20

3.2.3 Andra offentliga aktörer ............................................................................ 22

3.3 Ideella organisationer ........................................................................................ 24

3.3.1 Ideella organisationer som arbetar med hiv-prevention ........................... 25

3.3.2 Syfte och mål ............................................................................................. 27

3.3.3 Målgrupper ................................................................................................ 28

3.3.4 Arenor........................................................................................................ 28

3.3.5 Sammanfattande diskussion ...................................................................... 29

4 Ideella organisationer med stöd genom statsbidraget ................................... 30 4.1 HOMAN ............................................................................................................. 30

4.1.1 Aktiviteter och metoder ............................................................................ 33

4.1.2 Prestationer och resultat ........................................................................... 33

4.1.3 Preventionsgrupper och målgrupper ........................................................ 34

4.1.4 Samverkan ................................................................................................. 35

4.1.5 Kritiska faktorer och utvecklingspotential ................................................. 36

4.2 Akademihälsan .................................................................................................. 37




4.2.4 Samverkan ................................................................................................. 39



4.3 EKHO Göteborg ................................................................................................. 41




4.3.4 Samverkan ................................................................................................. 44


4.4 Stadsmissionen .................................................................................................. 46




4.4.4 Samverkan ................................................................................................. 48


4.5 Positiva gruppen väst ........................................................................................ 50




4.5.4 Samverkan ................................................................................................. 54


4.6 Sammanfattande analys av de fem organisationerna ...................................... 56

5 Sammanfattande diskussion och rekommendationer .................................... 60 5.1 Rekommendationer till Göteborgs stad ............................................................ 64


1 Bakgrund

Göteborgs stad har under många år erhållit statsbidrag för arbete med prevent-

ion av hiv och andra STI, samt fördelat medel till frivilligorganisationer som ar-

betat med detsamma. Statsbidraget har sedan 2006 haft sin utgångspunkt i

den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar

(prop. 2005/06:60).

Det övergripande målet som varit styrande för statsbidraget uttrycks i den nat-

ionella strategin att begränsa spridningen av hivinfektion och andra sexuellt

överförbara sjukdomar samt att begränsa konsekvenserna av dessa infekt-

ioner för samhället och för den enskilde. Därtill specificeras tre delmål som ska

vara styrande för bland annat insatser som utförs med stöd av statsbidraget:

antalet nyupptäckta fall av hivinfektion där smittöverföringen skett i Sverige

skall halveras till år 2016,

hivinfektion hos asylsökande och nyanlända anhöriginvandrare skall identi-

fieras inom två månader och för övriga grupper som vistats i högendemiska

områden inom sex månader, samt

kunskapen om hiv/aids och om hur det är att leva med sjukdomen skall för-

bättras i offentlig verksamhet, i arbetslivet och i samhället i stort.

Varje år sedan 2006 har en överenskommelse mellan regeringen och Sveriges

kommuner och landsting (SKL) reglerat arbetets inriktning under året vad gäl-

ler bland annat prioriterade målgrupper.

Under 2013 beslutades att överenskommelser inte längre ska reglera använ-

dandet av statsbidraget, och regeringen fattade beslut om en förordning

(2013:666) om statsbidraget till landsting och vissa kommuner för insatser mot

hivinfektion. Förändringen syftade till att underlätta för landsting och kommu-

ner att planera sitt hiv-preventiva arbete då förutsättningarna för statsbidraget

blir mer långsiktigt och förutsägbart.

Förordningen statuerar att syftet med statsbidraget är att förstärka och kom-

plettera sådana insatser som landstingen och vissa kommuner vidtar för att

uppnå följande mål:

1. begränsa spridningen av hivinfektion genom att upprätthålla och utveckla ett

effektivt förebyggande arbete som utförs av kompetent personal, är grundat

på vetenskap och beprövad erfarenhet och främst är riktat och anpassat till

olika preventionsgruppers förutsättningar och behov,

2. förstärka och komplettera insatser mot andra sexuellt överförbara och blod-

burna sjukdomar som kan antas bidra till att uppfylla målen i 1, och 3–6,

3. begränsa konsekvenserna av hivinfektion för samhället och enskilda,


4. skapa öppenhet om hivinfektion och aids samt motverka att personer som le-

ver med en sådan infektion eller sjukdom eller deras anhöriga stigmatiseras

och diskrimineras,

5. samverka med andra landsting och kommuner för kunskapsuppbyggnad och

kunskapsförmedling inom sådana verksamheter som verkar för de mål som

anges i 1–4,

6. samarbeta med eller stödja sådana ideella organisationer som är juridiska

personer och som verkar för de mål som anges i 1–4.

Genom förordningen tillåts också samtliga kommuner i storstadsregionerna att

söka medel via statsbidraget, något som tidigare, vid sidan av landstingen, end-

ast varit möjligt för de tre storstadskommunerna.

För Göteborgs stad innebär förändringen en möjlighet att förtydliga sitt arbete

med hiv-prevention och strategin bakom detta. Staden har därför valt att upp-

handla en utvärdering av de fem organisationer som 2014 fick medel genom

statsbidraget i syfte att ta reda på hur dessa organisationers arbete förstärker

och kompletterar stadens övriga arbete och hur det kan utvecklas vidare. För

att kunna uttala sig om hur organisationernas arbete förstärker och komplette-

rar övrigt hiv-preventivt arbete behöver utvärderingen också innehålla en kart-

läggning av vilket detta övriga hiv-preventiva arbete faktiskt är. Kartläggningen

som genomförts är således bredare än de insatser som finansieras genom stats-

bidraget och ämnar ge en generell bild av inriktningen och innehållet i det hiv-

preventiva systemet i Göteborg.

1.1 Syfte och övergripande frågeställningar

Syftet med uppdraget är att utvärdera Göteborgs Stads hiv-preventiva arbete,

med fokus på fem olika organisationer som arbetar med hiv-prevention och

som får stöd genom statsbidraget. Med utgångspunkt i att statsbidraget enligt

förordningen ska förstärka och komplettera övriga preventiva insatser innebär

detta att utvärderingen inleds med en kartläggning av hela det hiv-preventiva

systemet i Göteborg, för att därigenom kunna utvärdera statsbidragets tillskott

i systemet. Utvärderingen genomförs med två olika fokus som kan sammanfat-

tas i nedanstående frågeställningar:

1. Är det arbete som bedrivs med stöd av statsbidraget förenligt med och rele-

vant i förhållande till den nya förordningens syfte och mål?

2. Oaktat kraven i förordningen – är organisationernas arbete effektivt och

ändamålsenligt vad gäller kvalitet och metod?


Utöver att besvara dessa båda frågor ämnar utvärderingen också mynna ut i re-

kommendationer till Göteborgs stad och de fem utvärderade föreningarna om

eventuella utvecklingsbehov, både i förhållande till förordningen och i förhål-

lande till organisationernas interna kvalitet och arbetsmetoder.

1.2 Analysmodell

Kontigos analysmodell innebär att såväl resultat som innehåll och process

granskas ur ett både summativt (konstaterande) och formativt (lärande) per-

spektiv. Modellen återfinns i figur 1 nedan.

För att förstå och lära kring samspelet mellan resultat och process arbetar vi

med begreppet kritiska faktorer, dvs. hinder eller nödvändiga förutsättningar

för att nå ett visst resultat. Begreppet används för att undersöka hur väl arbetet

har genomförts och möjliggör en förklaring av utfallet. Kritiska faktorer kan ex-

empelvis beröra utformning av mål och val av aktiviteter, samverkan, tilltal

gentemot målgruppen eller arbetssätt.

Kritiska faktorer återfinns på samtliga nivåer, det vill säga samhälls-, organisat-

ions-, målgrupps- och individnivå. Vissa kritiska faktorer är kända och åter-

kommande i utvärderingar, medan andra är specifika för enskilda projekt, or-

ganisationer och sammanhang. Genom att identifiera vilka de kritiska fak-

torerna är samt var de återfinns (såväl i process som på nivå) kan större precis-

ion uppnås för att ge förslag på åtgärder och lösningar för framtida utveckling.

Sammanfattningsvis kan sägas att Kontigos granskning utgår från ett system-

perspektiv där intentioner, mål och former från förordningen om statsbidrag

för hiv-prevention står i centrum. Kartläggningen av samtliga organisationer

som arbetar med hiv i Göteborg och utvärderingen av de fem specificerade or-

ganisationerna som får medel genom statsbidraget utgör en samlad bild av hur

det hiv-preventiva systemet ser ut idag. Genom att förhålla denna bild till det

epidemiologiska läget omfattar granskningen både systemets inriktning och ut-

förande.


Figur 1: Analysmodell (bygger på Folkhälsomyndighetens uppföljningsmodell för statsbidraget)

Analysmodellen beskriver relationen mellan målen för statsbidraget för hiv-

prevention och fördelningen av anslag, organisationernas interna förutsätt-

ningar för att bedriva projekt kring hiv-prevention och uppsatta mål för verk-

samheten, val av metoder och arbetssätt, arbetet mot tilltänkta målgrupper och

resultat. Modellens utgångspunkt är att det är i relationen och i samspelet mel-

lan de olika delarna som de kritiska faktorerna kan lokaliseras. På så sätt kan vi

lära oss att förstå varför och hur resultat uppstår, varför man eventuellt skjuter

bredvid målet, och hur bättre resultat kan uppnås.

1.3 Metod och material

Uppdraget har genomförts i tre steg: kartläggning av det hiv-preventiva syste-

met i Göteborg, utvärdering av fem organisationer som får stöd av statsbidraget

samt sammanfattande diskussion och analys av det hiv-preventiva systemet.

1.3.1 Kartläggning

Kartläggningen behandlar dels det interna arbetet inom Göteborgs stad, dels

det regionala arbetet och dels det arbete som utförs av ideella aktörer.

Kartläggningen inleddes genom s.k. desk research eller analys av befintligt

material beträffande Göteborgs stads hiv-preventiva arbete. Materialet tillhan-

dahölls Kontigo från uppdragsgivaren och bestod bland annat i strategier, an-

sökningar och återrapporteringar för statsbidraget. Deskresearchen gav en in-

ledande bild av arbetets inriktning och organisering.

Därefter genomfördes sex telefonintervjuer med berörda chefer och medarbe-

tare på Social resursförvaltning och enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention.


Syftet med dessa intervjuer var att bredda och fördjupa bilden av verksamhet-

erna som drivs och lägger även till ett styrbarhetsperspektiv till den sedan tidi-

gare uppritade bilden.

Vidare intervjuades åtta personer som representerar andra offentliga organi-

sationer i och runt Göteborg. Syftet med dessa intervjuer var att få en bredare

bild av Göteborgs Stads hiv-preventiva arbete och hur det förhåller sig till både

det epidemiologiska läget i regionen och övriga aktörers strategier för hiv-pre-

vention.

Därutöver gjordes en bred kartläggning av de ideella organisationer som på nå-

got sätt är verksamma i eller i närområdet till hiv-prevention. Även detta arbete

genomfördes inledningsvis genom sk deskresearch. Kontigo utgick då dels från

befintligt material som tillhandahölls från uppdragsgivaren eller andra aktörer,

och dels från extensiva informationssökningar via internet. Material som

granskades var till exempel ansökningar om bidrag, beviljade verksamheter

och projekt och övriga beskrivningar av organisationernas utförda, pågående

och planerade insatser och verksamhet.

Kartläggningen av de ideella organisationerna omfattade även intervjuer med

företrädare för 13 ideella organisationer. Syftet med dessa intervjuer var att

klargöra och fördjupa förståelsen för de olika organisationernas arbete med el-

ler koppling till hiv-prevention, om sådan alls finns, och var således en viktig

del i att få en överblick av det sammantagna hiv-preventiva systemet i Göte-

borg.

1.3.2 Utvärderingar

Metoder för detta arbete är deskresearch, intervjuer och fokusgrupper.

Genom desk research analyserades bland annat organisationernas verksam-

hetsplaner, ansökningar om statsbidrag, återrapporteringar och liknande

material som tillhandahölls Kontigo från uppdragsgivaren, organisationerna

själva eller som egenhändigt inhämtades av Kontigo från organisationernas

hemsidor eller andra tillgängliga beskrivningar.

För vardera organisation genomfördes 1-3 telefonintervjuer, beroende på hur

många personer som hade insyn i och kunskap om verksamheten. I dessa dis-

kuterades bland annat organisationernas arbete, hur de ser på sitt uppdrag och

vad de kan se för närliggande effekter etc.

Därtill genomförde Kontigo även kompletterande materialinsamling genom in-

tervjuer med andra organisationer som arbetar med liknande frågor och har in-

syn i de utvärderade organisationernas arbete. I denna del genomförde Kontigo

13 intervjuer med andra organisationer, ideella eller offentliga, runt om i landet


som arbetar med dessa frågor, för att få en djupare förståelse för de utvärde-

rade organisationernas arbetsmetoder och bidrag i det hiv-preventiva arbetet.

1.3.3 Sammanhållen analys

Efter att ovanstående materialinsamling avslutades genomförde Kontigo en fo-

kusgrupp med samtliga utvärderade organisationer, samt en med uppdragsgi-

varen. Fokusgrupperna var dels ett tillfälle att tillsammans diskutera organisat-

ionens arbete och stämma av att Kontigo fått en korrekt bild. Därutöver hade

fokusgrupperna en framåtblickande ansats för att diskutera vilka utvecklings-

behov organisationerna ser i relation till den preliminära analys Kontigo ge-

nomfört, både vad gäller organisationernas arbete och vad gäller det hiv-pre-

ventiva systemet i Göteborgs Stad.

Kontigo genomförde också tre mer omfattande interna analysseminarier under

arbetets gång. Det första seminariet genomfördes efter datainsamling för kart-

läggningen. Detta i syfte att tillsammans ta fram en heltäckande bild över kom-

munens och organisationernas uppdrag och hur de kan/bör förstärka och kom-

plettera varandra för att svara mot förordningens syfte.

I det andra interna seminariet analyserades materialet från utvärderingen.

Detta analysseminarium låg sedan till grund för och syftade till att staka ut te-

man för fokusgrupperna.

Avslutningsvis genomfördes en sammanhållen slutanalys av allt material inför

författandet av slutrapporten. Vid detta analysseminarium diskuterade Kon-

tigos konsulter slutsatser och tog fram rekommendationer för hur Göteborgs

Stad och organisationerna kan utveckla sitt arbete utifrån kvalitet och

mål/syfte med förordningen, i enighet med utvärderingens syfte.


2 Det epidemiologiska läget i Göte-borg1

Det epidemiologiska läget för Göteborg låter sig inte beskrivas utan att också

beskriva läget för Västra Götalandsregionen i stort. Detta beror på att statisti-

ken visar var personer har sökt vård, och inte var de bor. Personer som är bo-

satta annorstädes i Västra Götaland har ofta behandlande läkare i Göteborg.

Det är heller inte rimligt att skilja på Göteborg och regionen i stort, utifrån det

faktum att människor bosatta utanför men i närheten av Göteborg självklart

besöker staden, och vice versa. De siffror som finns som avser Göteborg inklu-

derar vidare även statistiken för Södra Bohuslän, enligt uppgift från Västra Gö-

talandsregionens Smittskyddsenhet.

Följande diagram visar hur många fall av hiv respektive hepatit C som rappor-

terats till Smittskydd Västra Götaland under perioden 2000-2013. Som dia-

grammen visar har antalet årliga rapporteringar av hiv ökat något under det

senaste decenniet. Figur 2 visar en topp av rapporterade fall av hiv år 2012, vil-

ket om man bryter upp statistiken kan förklaras med ett stort antal inflyt-

tade/övertagna fall av hiv – 38 stycken, jämfört med 15 stycken 2011 och 10

stycken 2013.

Figur 2 - Diagram över fall av hiv som rapporterats till Smittskydd Västra Götaland 2000-2013. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årsstatistik 2013.)

Figur 3 visar att väldigt många fler fall av hepatit C rapporterats än fall av hiv,

men att 2013 är den lägsta noteringen under 2000-talet med 273 fall av hepatit

C.

1 Redogörelsen bygger på statistik från Smittskyddsenheten Västra Götaland samt Göteborgs stads ansökan till SMI 2013.

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013


Figur 3 - Diagram över fall av hiv och hepatit C som rapporterats till Smittskydd Västra Götaland 2000-2013. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årsstatistik 2013.)

Jämfört med övriga riket var hiv-incidensen i Västra Götalandsregionen rela-

tivt låg 2013. Stockholm, Kronoberg, Västernorrland, Blekinge, Jämtland och

Västerbotten hade då högst incidens. Incidensen i VGR var under 2013 en tred-

jedel av Stockholms – 3 hiv-fall per 100 000 invånare för VGR, jämfört med 9

fall per 100 000 invånare för Stockholm.

Vid en jämförelse mellan anmälda fall av hiv till smittskyddskontoret i Göte-

borg, och anmälda fall till Västra Götalandsregionens övriga tre smittskydds-

kontor, syns en tydlig Göteborgsdominans (se Figur 4).

Figur 4 – Anmälda fall av hiv till Smittskyddskontoret i Göteborg samt övriga tre smittskyddskontor i VGR. (Källa: Smittskydd i Västra Götaland 2014.)

0

100

200

300

400

500

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013

Hiv-infektion Hepatit C

3021 26 30

38 39 4135

26

3948 46 45

35

13

11

1416

15 1016

18

13

16

20

11

36

23

0

10

20

30

40

50

60

70

80

90

2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013

Göteborg Skövde, Uddevalla, Borås


Av de 487 personer med hiv som hade sin behandlande läkare i Göteborg års-

skiftet 2010/2011, var 59 procent födda utrikes varav 32 procent i något afri-

kanskt land. Av de av utländsk härkomst som lever med hiv var ca 55 personer,

15 % av de utlandsfödda med hiv, homosexuellt smittade.

Tabellen nedan visar hur många kvinnor respektive män som smittats av hiv i

Västra Götalandsregionen perioden 2011-2013. För 2013 indikeras även smitt-

land.

Tabell 1 - Antal smittade i Västra Götaland 2011-2013, uppbrutet på kön. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årsstatistik 2013.)

2011 2012 2013

Totalt

2013

Smittad i

Sverige

Smittad

utomlands

Smittland

okänt

Kvinnor 20 32 22 1 21 0

Män 37 49 36 7 28 1

Totalt 57 81 58 8 49 1

Sedan 1985 har totalt 1311 personer med hiv anmälts i Västra Götaland – 1/1

2014 levde 776 personer med hiv i regionen. 2013 rapporterades 58 fall av hiv-

infektion, varav tio hade en redan känd infektion (inflyttade från annat län eller

land). Av de 48 nydiagnosticerade var 41 stycken utan symptom. Medelåldern

för anmälda fall var 34 år – sett till bara inhemskt smittade var medelåldern

istället 39 år. De 49 som smittats utomlands var fördelade på 26 länder, där

Thailand dominerade med tio fall.

Av smittvägarna dominerade i Västra Götaland 2013 den heterosexuella med

36 fall, medan homosexuell smittväg förekom i 13 fall. Injektionssmitta före-

kom i två fall, okänd smittväg i tre fall, och blodprodukter i ett fall – se Tabell 2

nedan. Av de heterosexuell smittade angavs Sverige som smittland i tre fall. Av

de resterande 33 angav sju stycken Thailand som smittland. Av de homosexu-

ellt smittade angavs Sverige som smittland i fyra fall. Av övriga nio angavs

Tyskland i fyra fall och Thailand i tre fall.


Tabell 2 - Smittvägar för hiv i Västra Götaland 2013. (Källa: Smittskyddsenheten Västra Götalands årssta-tistik 2013.)

Smitt-

väg

Hetero-

sexuell

Homo-

sexuell

Injekt-

ions-

smitta

Blod-

produk-

ter

Annan

smittväg

Okänd

smittväg

Antal 36 13 2 1 3 3

Sammanfattningsvis visar statistiken att annat smittland än Sverige dominerar.

I den statistik Kontigo tagit del av går det inte att skilja på migranter och ut-

landsresenärer. På nationell nivå är migranter dock en grupp som är mer drab-

bad än andra, och det är sannolikt att det förhåller sig på samma sätt i Göte-

borg. Folkhälsomyndigheten beskriver att Sverige har en jämförelsevis hög an-

del migranter bland de som nydiagnostiserats eller lever med hiv – många av

dessa bär på hiv redan vid ankomsten till Sverige, men gruppen är också över-

representerad bland de som infekteras i Sverige (Folkhälsomyndigheten 2014,

Hiv- och STI-prevention riktad till migranter: En kartläggning av det före-

byggande arbetet i Sverige).

Vidare ser Kontigo att msm är en viktig målgrupp, både vad gäller smittland

Sverige och annat smittland än Sverige. Proportionerligt sett är Sverige ett van-

ligare smittland avseende homosexuell smittväg (4 av 13 fall 2013) jämfört med

heterosexuell smittväg (3 av 36 fall 2013).


3 Det hiv-preventiva systemet i Göteborg

Förordningens syfte är att förstärka och komplettera sådan verksamhet som

landstiget/kommunen genomför. För att besvara utvärderingens första fråge-

ställning har det hiv-preventiva systemet i Göteborg studerats för att kartlägga

vilket hiv-preventivt arbete som genomförs i kommunen. Kartläggningen foku-

serar på vad som avses uppnås med det hiv-preventiva arbetet, hur arbetet or-

ganiseras idag samt vilka insatser Göteborgs stad genomför på egen hand och i

samarbete med andra. Kartläggningen av det hiv-preventiva systemet omfattar

vidare samtliga organisationers hiv-preventiva arbete som utförs inom kom-

munens geografiska ansvarsområde.

3.1 Det hiv-preventiva arbetets inriktning

Det hiv-preventiva arbetet i Göteborgs stad utgår från Handlingsplan för Göte-

borgs Stads förebyggande insatser mot hiv och andra sexuellt överförbara in-

fektioner 2014-2017, som bygger på den nationella strategin

(prop.2005/06:60) samt Västra Götalandsregionens strategi Att förebygga hiv

och andra sexuellt överförbara infektioner i Västra Götaland. Det övergri-

pande målet i handlingsplanen är således att konsekvenserna av hiv/STI, för

individ och samhälle, ska begränsas.

Göteborgs stads handlingsplan för 2014-2017 anger ett antal programmål, uti-

från de prioriterade preventionsgrupperna. Målen består i att:

säkerställa samverkan med ideella organisationer med inriktning på msm-

målgruppen, samt uppmärksamma hivpositiva msms roll i hiv-preventionsar-

betet;

säkerställa ett hiv/STI-preventivt synsätt inom socialtjänstens beroendevård

och annan personal som möter missbrukare, och riktad prevention till olika

grupper av missbrukare;

höja kunskapsnivån angående hiv/STI i skolan samt säkerställa att alla elever

nås av sex- och samlevnadsundervisning;

säkerställa hiv/STI-undervisning inom sfi, samt säkerställa att berörd perso-

nal bemöter preventionsgruppen med öppenhet och respekt;

genom bland annat kompetensutveckling i socialtjänst och skola motverka

diskriminering av personer som lever med hiv


3.1.1 Prioriterade preventionsgrupper

Enligt stadens handlingsplan ska man arbeta med samtliga preventionsgrupper

i den nationella strategin:

Män som har sex med män

Personer med injektionsmissbruk

Ungdomar och unga vuxna

Personer med utländsk bakgrund

Utlandsresenärer

Gravida kvinnor

Personer som köper/säljer sex

Arbetet ska även omfatta insatser för personer som lever med hivinfektion, och

deras närstående. Utöver denna hänvisning till nationella strategin fördjupar

sig handlingsplanen i de specifika omständigheterna kopplade till respektive

preventionsgrupp.

Handlingsplanen nämner att hbtq-gruppen löper större risk att drabbas av

ohälsa än övriga befolkningen. Man ser även ett behov av riktad information

och stöd avseende hbtq-grupperna utlandsfödda och nyanlända. Man vill även

prioritera att nå msm, då denna grupp står för en stor del av den inhemska

smittöverföringen av hiv.

Handlingsplanen nämner också att även personer som injicerar dopingprepa-

rat ska räknas in i gruppen IV-missbrukare. Vad gäller gruppen unga och unga

vuxna handlar arbetet mycket om promotiva (befrämjande, dvs. friskvård) och

primärpreventiva åtgärder. Vad gäller hiv-positiva och deras närstående säger

handlingsplanen att riktade informationsinsatser vid behov ska utvecklas till

nyanlända och utlandsfödda hiv-positiva.

3.1.2 Ekonomiska resurser

Merparten av det hiv-preventiva arbetet i Göteborgs stad finansieras genom de

statliga hiv-medlen. Göteborg stad fick 5 400 000 kr i statsbidrag för hiv-före-

byggande arbete under 2014. 2013 var det beviljade statsbidraget totalt 5 767

500 kr.

Utöver det preventiva arbete som finansieras av statsbidraget sker framförallt

ett arbete som riktar sig mot skolan. Här finansieras en halvtidstjänst av Göte-

borgs stad. Det arbete som bedrivs härvidlag handlar främst om fortbildning av

skolpersonal i sexuell hälsa-frågor generellt, och faller således inte strikt in un-

der etiketten hiv-prevention. Staden finansierar vidare även verksamheter

såsom Ungdomsmottagningarna, som innebär ett brett arbete avseende sexuell


hälsa för unga och unga vuxna. Strikt hiv-preventiv verksamhet förefaller dock

främst ske inom ramarna för statsbidraget.

3.2 Offentliga aktörer

Det hiv-preventiva systemet i Göteborg utgörs, förutom av ideella organisat-

ioner, av ett antal olika, mer eller mindre sammankopplade, offentliga aktörer.

Dels finns de kommunala aktörerna, där Social resursförvaltning har en le-

dande position i och med samordningsansvaret för de statliga hiv-medlen, men

också andra kommunala aktörer, såsom förvaltningar och vårdinrättningar.

Dels finns andra offentliga aktörer, som exempelvis Västra Götalandsregionen

(VGR) och Göteborgsregionen (GR), där även VGR har ett samordnande ansvar

för egna statliga hiv-medel. Kartläggningen omfattar den kommunala prevent-

ionen och övriga närliggande verksamheter. Uppdraget har emellertid inte om-

fattat sjukvård eller sekundärprevention och smittspårning i Västra götalands-

regionens regi.

3.2.1 Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention

I Göteborgs stad samordnas statsbidraget för hiv-prevention av en grupp inom

enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention. Enheten ligger organisatoriskt under

verksamhetsområdet Social utveckling på Social resursförvaltningen. Social ut-

veckling är ett av tre verksamhetsområden inom förvaltningen och består av ca

60 medarbetare vars huvudsakliga gemensamma arbetsområde är kompetens-

försörjning inom staden, främst inom folkhälsofrågor. Övriga delar av Social

resursförvaltning är mer brukar-/medborgarinriktad. Social resursförvaltning

bildades 2007 och har uppdraget att vara ett centralt stöd till stadsdelarna,

andra fackförvaltningar och kommunala bolag. Förvaltningen arbetar bland

annat med frågor om missbruk, behandlingshem, integration samt våld och

mobbing i skolmiljö.

Inom enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention finns en grupp om totalt fem

personer som arbetar med hiv-prevention. Utöver dessa finns också andra per-

soner inom enheten som arbetar med andra frågor, också de under ledning av

samme enhetschef som således inte arbetar enbart med hiv-prevention eller

statsbidraget. Enhetschefen har huvudansvaret för det samordnande uppdraget

av statsbidraget för hiv-prevention, men utför uppdraget i samarbete med öv-

riga fyra medarbetare. Enhetschefen har en administrativ funktion som bland

annat omfattar ekonomin samt ansökningar och återrapportering av statsbi-

draget, både för de frivilligorganisationer som får del av medlen och för kontak-

ten med Folkhälsomyndigheten. De fyra medarbetarna har emellertid ofta en


mer operativ kontakt med frivilligorganisationerna. Utöver detta driver medar-

betarna också stadens egna projekt som finansieras av statsbidraget. Dessa

projekt fokuserar på kompetensutveckling och riktar sig mot stadens medarbe-

tare, snarare än medborgare.

I intervjuer framgår det att det samordnande ansvaret inte är helt tydligt. Dels

bedrivs hiv-prevention av många olika aktörer, med eller utan stöd från statsbi-

draget, och dels har även VGR ett samordnande ansvar för statsbidraget. Det

blir därmed otydligt vilket ansvar enheten har och vad det faktiskt är som ska

samordnas av vem. Någon menar att samordningsuppdraget innebär att ha en

helhetssyn på preventionen i staden, och att utifrån behov kunna styra medlen

för att det preventiva arbetet ska bli så effektivt som möjligt. Det ställer givetvis

höga krav på flexibilitet och samordning med andra aktörer.

Vidare framkommer att en ambition när Social utveckling bildades 2011 var,

och är fortfarande, att verksamhetsområdets olika enheter skulle kunna samar-

beta och få utbyte av varandras kompetenser. Intervjupersoner anser att verk-

samhetsområdet kommit en bra bit på vägen i detta, men att det fortfarande

finns mer att göra. Medarbetarna inom enheten känner sig i vissa delar en-

samma i sitt uppdrag, då även övriga enheter i verksamhetsområdet delvis har

utförartjänster riktade mot brukare/medborgare. Det finns dock goda samar-

beten med andra enheter, inte minst vad gäller dem som arbetar med behand-

lingshem och skolfrågor.

Placeringen av samordningsansvaret för statsbidraget under Social resursför-

valtning ses både som positivt och negativt av intervjupersonerna. Dels anser

de att många av de målgrupper statsbidraget riktas mot återfinns inom Social

resursförvaltning och verksamhetsområde Social utveckling, till exempel våld i

nära relationer, normkritik, genusfrågor och drogprevention, samtidigt som det

finns andra delar av staden som arbetar mer med andra av målgrupperna, som

tillexempel Centrum för skolutveckling. Dels anser intervjupersoner att det

finns en svårighet i vad som ska anses som strategiskt och operativt. Någon ut-

trycker att de organisatoriska kontakterna och mandatet att påverka till exem-

pel stadsdelarnas arbete är relativt små. Andra menar att Stadsledningskon-

toret har ansvar för många av de strategiska frågorna vad gäller till exempel

hbtq och mänskliga rättigheter, som på olika sätt har nära beröringspunkter

med hiv-preventionen. Väljer man att se den delen av hiv-prevention som en-

heten arbetar med som ett strategiskt arbete vore det eventuellt bättre att orga-

nisatoriskt tillhöra en förvaltning med bättre kontaktytor och mandat mot öv-

riga staden, menar intervjupersonerna. Samtidigt har verksamhetsområde

Social utveckling ett kompetensutvecklande uppdrag gentemot övrig personal i

staden, vilket kan ses som både strategiskt och operativt.

Enhetschefen framhåller sig själv som den av de som arbetar med statsbidraget

som har minst kompetens runt hiv och sexuell hälsa. Han har tidigare arbetat


med folkhälsa och droger innan han blev enhetschef. Av de övriga medarbe-

tarna är två pedagoger som tidigare varit gymnasielärare, en är pedagog och

samhällsvetare och den fjärde medarbetaren är socionom. De två som är peda-

goger i botten arbetar huvudsakligen med projekt riktade mot unga och unga

vuxna, de övriga två arbetar främst med frågor inom migrant- respektive soci-

altjänstområdena. En av de fyra arbetar utöver de direkta projekten också med

behovskartläggningar.

De två medarbetare som arbetar med unga/unga vuxna har fokus på skolan och

sex- och samlevnadsundervisningen. Medarbetarna har arbetat med frågorna

på enheten sedan ett par år tillbaka, men berättar att det är ett arbete som dri-

vits av staden mycket längre än så. Arbetet syftar till att erbjuda kompetensut-

veckling till skolans personal, genom utbildningar med utgångspunkt i Skolver-

kets riktlinjer. Eftersom sex- och samlevnadsundervisningen är en fråga för

skolorna, och ytterst för kommunen, ställer sig medarbetarna frågande till hur

lämpligt det är att statsbidraget används för detta ändamål. De ser dock ett

stort behov av den typ av stöd som de kan erbjuda och anser att det är ett pro-

blem att kommunen inte på egen hand väljer att finansiera arbetet.

En annan del av arbetet är ett pilotprojekt som drivs på Norra Hisingen i sam-

arbete med bland andra Socialtjänsten, Försäkringskassan och Polisen. Pro-

jektet fokuserar på ungdomar som hamnat utanför i vid mening och enhetens

medarbetare för in perspektivet sexuellt risktagande i projektet. De två medar-

betarna arbetar oftast tillsammans, vilket gör projekten mindre sårbara.

I alla intervjuer med enheten är man överens om att preventionsgruppen

unga/unga vuxna, ur ett hiv-perspektiv, i strikt mening inte är särskilt intres-

sant, då prevalensen av hiv i gruppen är mycket låg. I stället är det klamydia

som är det stora problemet, vilket också är vad som huvudsakligen motiverar

satsningen på gruppen. Förordningens andra mål tillåter att man arbetar med

andra sti än hiv, om arbetet också kan tänkas minska spridningen av hiv. En

generellt god sexuell hälsa och riskmedvetenhet bland unga och unga vuxna är

en strategiskt viktig fråga, om man vill arbeta långsiktigt med hiv-prevention,

menar intervjupersonerna.

I två projekt arbetar enheten också med preventionsgruppen personer med ut-

ländsk bakgrund. Projekten syftar ytterst till att staden ska bli bättre på att nå

migranter med preventiva insatser. Dels är enheten del i ett projekt tillsam-

mans med VGR och ett antal frivilligorganisationer där de försöker ta ett sam-

lat grepp om hiv-prevention ur ett antirasistiskt perspektiv. Projektet försöker

besvara frågan hur normer inom preventionsarbetet påverkar möjligheterna att

nå migranter.

Tillsammans med VGR drivs också projektet Tolkbart med utbildning av tolkar.

Det syftar till att öka kunskapen om bland annat hiv och normkritik bland


Tolkförmedlingens medarbetare, som är den tolktjänst som används av både

Göteborgs stad och VGR. Projektet är ännu pågående och efterfrågan är stor, så

medarbetarna hoppas att verksamheten ska kunna drivas vidare även efter pro-

jektperiodens slut.

Preventionsgruppen personer med utländsk bakgrund är en mycket angelägen

grupp att arbeta med, både nationellt och specifikt i Göteborg. I intervjuer upp-

ges att prevalensen i gruppen är högre i Göteborg än riksgenomsnittet, vilket

gör arbetet än mer relevant. Det omfattar migranter generellt, men också mi-

granter som är msm eller ensamkommande barn.

För närvarande driver enheten också ett projekt riktat till socialtjänsten och

missbruksvården. Projektet går ut på att utbilda personal för att bättre kunna

prata om sexualitetsfrågor i missbruksvården. Hiv-incidensen bland injice-

rande missbrukare är inte särskilt hög, men prevalensen i gruppen beräknas

vara ca 6 procent, vilket är mycket högt. Ett än större problem är emellertid he-

patit c, som snarare är regel än undantag i gruppen. Det är också vanligt med

sexuellt våld och utsatthet bland missbrukare, vilket bidrar till att motivera

satsningen.

Utöver detta genomförs för tillfället bland annat en kartläggning av behov av

preventiva insatser för preventionsgruppen msm, ett samverkansprojekt med

Folkhälsomyndigheten om kvalitetssäkring och -utveckling i det preventiva ar-

betet och samordning av World aids day-nätverket i Göteborg.

I flera intervjuer framförs emellertid kritik mot användningen av preventions-

grupper för att strukturera arbetet. De menar att preventionsgrupperna i viss

grad är hindrande i arbetet, då det blir lätt att fokusera för mycket på prevent-

ionsgrupperna istället för att själva göra en ordentlig behovsanalys. Istället

borde man fokusera på riskbeteenden eller allra helst allas rätt till sexuell

hälsa. Detta är dock inte möjligt när statsbidraget är utformat som idag, menar

intervjupersonerna.

Arbetet beskrivs i intervjuer som relativt fritt, men med hög arbetsbelastning.

Inför ansökan varje år beslutar enhetschefen och medarbetarna gemensamt

vad de vill satsa på inför kommande år. Detta läggs fast i en ansökan till Folk-

hälsomyndigheten som också fungerar som plan för det kommande årets ar-

bete. När beslut kommer från Folkhälsomyndigheten driver medarbetarna

självständigt, enskilt eller tillsammans, de projekt man fått finansiering för.

Den samordnande tjänsten finansieras fullt ut av Göteborgs stad. Eftersom en-

hetschefen inte arbetar heltid som samordnare finns ett utrymme för att an-

ställa en person för att specifikt arbeta med samordningsuppdraget. Övriga fyra

tjänster, samt de projekt medarbetarna driver, har fram till i år finansierats


fullt ut genom statsbidraget. I år erhölls emellertid endast medel för tre tjäns-

ter, vilket innebar att en av medarbetarna istället fick finansieras genom med-

len för samordningstjänsten. Samtliga medarbetare är emellertid tillsvidarean-

ställda av staden. Detta innebär att oavsett hur mycket medel Göteborgs stad

tilldelas genom statsbidraget har medarbetarna en trygg anställning, om än

inte givet att de kan arbeta med hiv-prevention. Några av intervjupersonerna

menar dock att det blir en något komplicerad situation när medarbetarna är

anställda av staden och därmed ska arbeta för att förverkliga stadens hand-

lingsplan, samtidigt som tjänsterna finansieras genom statsbidraget och där-

med ska verka för att nå förordningens mål och genomföra de verksamheter

som beviljats i ansökan. Det riskerar att innebära en målkonflikt.

Flera intervjupersoner upplever att det hiv-preventiva arbetet som bedrivs inte

står högt på den politiska agendan. Utöver handlingsplanen finns inga tydliga

direktiv om hur enheten eller någon annan i staden ska arbeta med hiv-pre-

vention, och uppföljningen av arbetet upplevs av intervjupersonerna inte som

en stor diskussionsfråga för nämnden. Flera intervjupersoner menar att stats-

bidraget på ett sätt är ett hinder för utvecklingen av det preventiva arbetet i Gö-

teborgs stad. Idag fungerar statsbidraget som något av ett alibi för staden och

politikerna behöver således inte avsätta andra medel för att utveckla prevent-

ionen. Intervjupersoner ser att det finns stora utvecklingsbehov och att statsbi-

dragets inriktning innebär en olycklig begränsning för det sätt staden borde

möta behoven. I och med detta ser man med spänning fram emot vad som

kommer att hända 2016, när den nationella strategin kommer att behöva upp-

dateras.

3.2.2 Övriga verksamheter inom Göteborgs stad

Utöver det arbete som bedrivs med medel från statsbidraget finns också en del

andra aktörer som uppfattas ha ett formellt eller informellt uppdrag närbesläk-

tat hiv-prevention.

Inom Social resursförvaltning finns personer som arbetar med till exempel våld

i nära relationer, missbruksvård, boendepersonal och behandlingsenheten, so-

cialtjänst samt integration och flyktingmottagning. Intervjupersonerna anser

att flera av de andra enheterna inom Social resursförvaltning arbetar med mål-

grupper som är intressanta ur ett hiv-preventivt perspektiv, men de har också

uppfattat att få eller ingen har något formellt uppdrag runt detta. I några fall,

till exempel missbruksvården och flyktingmottagningen, drivs projekt i samar-

bete mellan enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention och andra enheter inom

förvaltningen, med finansiering av statsbidraget. Utöver detta uppfattas dock

vare sig hiv-prevention eller sexuell hälsa vara något särskilt tydligt fokus för

verksamheterna.


Utanför Social resursförvaltning framhålls framförallt Utbildningsförvalt-

ningen driva hiv-preventiv verksamhet. Under många år har Utbildningsför-

valtningen och enskilda skolor sökt projektmedel genom statsbidraget för att

driva egna projekt. Dessa projekt var ofta generellt inriktade mot sexuell hälsa

och därmed, ur finansiärens synpunkt, inte helt oproblematiska. I och med den

nya förordningen upphörde emellertid möjligheten att söka medel för den typ

av projekt som skolorna drev. Istället har Utbildningsförvaltningen valt att

själva finansiera en deltidstjänst som driver SRHR-utbildning riktat mot rekto-

rer och områdeschefer. I det arbetet ingår hiv-frågor, men de har valt att inte

skilja mellan olika sexuellt överförbara infektioner i sitt arbete utan ser sexuell

hälsa som ett sammanhållande paraply. Samtliga skolor har också krav på sig

genom läroplanen att driva sex- och samlevnadsundervisning, där hiv ska vara

en del.

I staden finns också Centrum för skolutveckling som är en övergripande ut-

vecklingsenhet. De har ansvar för allt som gäller målstyrning och uppföljning

av skolan. Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention samverkar med de perso-

ner inom Centrum för skolutveckling som arbetar med elevhälsa, som ger ett

generellt stöd till skolorna, snarare än sex- och samlevnadsfrågor specifikt.

I flera intervjuer med enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention lyfts också

Stadsledningskontoret fram som en potentiell aktör inom hiv-preventionen i

staden. Framförallt menar de att Stadsledningskontoret ansvarar för många

frågor som är närbesläktade till hiv-prevention, inte minst ur ett målgrupps-

perspektiv. Bland annat finns det personer på Stadsledningskontoret som har

ett övergripande strategiskt ansvar för hbtq-frågor, och andra som arbetar med

mänskliga rättigheter. Båda dessa perspektiv framhålls som tätt kopplade till

hiv-preventionen. Inom Stadsledningskontoret håller man med om detta, men

samtidigt som de uppfattar potentiella samordningsvinster ser de också en risk

i att koppla samman hiv-frågan med msm, då detta kan öka stigmatiseringen i

gruppen. Hiv-perspektivet finns emellertid representerat i stadens hbtq-råd,

framhåller en intervjuperson.

En annan grupp som i viss mån arbetar med hiv-prevention är Mikamottag-

ningen. Fokus för Mikamottagningen är personer som säljer sex och/eller ska-

dar sig med sex. Kontigo har inte intervjuat Mikamottagningen, men förstår i

intervjuer med andra aktörer att sexuell hälsa, och därigenom hiv-prevention,

är en del av mottagningens arbete. I någon intervju erinrar sig personen att Mi-

kamottagningen tidigare drivit ett hiv-preventivt projekt, men kan inte närmre

berätta om detta.

Generellt menar intervjupersonerna att det finns många verksamheter inom

staden som har ett informellt uppdrag om, eller som borde ta ett ansvar för,

hiv-prevention. Utöver nämnda verksamheter har även Kulturförvaltningen ett

ansvar för hbtq-frågor, och alla förvaltningar och bolag har ett ansvar i och med


diskrimineringslagstiftningen och stadens mål runt detta. Emellertid anser in-

tervjupersonerna att det är få i staden som har kompetens eller formellt upp-

drag runt hiv-prevention, och att det samlade arbetet därmed blir vare sig stra-

tegiskt eller bidrar till ett effektivt preventivt system.

3.2.3 Andra offentliga aktörer

Genom avtal mellan VGR och Göteborgs stad om folkhälsoinsatser i Göteborg

har staden ansvar för del av finansieringen och driften av Ungdomsmottag-

ningarna, medan den största delen av finansieringen kommer från regionen.

Ungdomsmottagningarna drivs av stadsdelarna. Ungdomsmottagningarna har

ett uppdrag inom hiv-preventionen, men arbetar generellt med frågor om sexu-

ell hälsa. Personal från stadens Ungdomsmottagningar bjuds in till och deltar

ibland i enheten Sexuell hälsa och hiv-preventions kurser och utbildningar. De

är också, tillsammans med enheten, med i ett nätverk för sexuell hälsa som

drivs av VGR.

Den viktigaste aktören, utöver enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention, i det

hiv-preventiva systemet i Göteborg är VGR. Deras arbete med hiv-prevention,

och samordningen av statsbidraget, utgår från Kunskapscentrum för sexuell

hälsa (KSH) tillsammans med Smittskydd Västra Götaland. I mångt och

mycket har de ett liknande uppdrag som enheten Sexuell hälsa och hiv-pre-

vention, inte minst för att även KSH är mottagare och samordnare för statsbi-

draget för hiv-prevention. Uppdraget består i ett ansvar för frågor om hiv, sti

och andra blodburna sjukdomar i regionen. KSH använder ca 70 % av statsbi-

draget till internt utvecklingsarbete i sjukvården och 30 % till frivilligorganisat-

ioner. I regionen finns 49 kommuner, men utöver Göteborgs stad är det ingen

som arbetar strategiskt med hiv-prevention, menar en intervjuperson. Detta är

dock ett arbete som KSH ämnar utveckla i samarbete med kommunernas folk-

hälsoplanerare.

Eftersom statsbidraget är begränsat och både Göteborgs stad och VGR samord-

nar medlen har VGR valt att framförallt driva sin verksamhet i regionen utan-

för staden. Detta gäller både finansiering av frivilligorganisationer och övrig

verksamhet. De frivilligorganisationer som endast driver verksamhet i staden

finansieras av Göteborgs stad och de som också driver verksamhet i övriga reg-

ionen finansieras av VGR. Den geografiska uppdelningen har också till exempel

inneburit att VGR har arbetat med skolsköterskor i alla kommuner i regionen

förutom Göteborgs stad.

Även om det så klart finns överlappningar mellan de båda aktörerna har VGR

emellertid mer av ett sjukvårdsperspektiv än vad Göteborgs stad har för sitt

preventiva arbete. Stor del av VGRs fokus ligger således på testning och medici-

nering, i alla fall inom stadens gränser, medan Göteborgs stad fokuserar mer på


att sprida information och att motivera till testning och minskat sexuellt riskta-

gande.

I intervjuer med företrädare för både enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention

och KSH framkommer att de tillsammans driver ett utvecklingsarbete för att

bättre samordna sina verksamheter i ett sammanhållet preventivt system. I år

har ansökningar till Folkhälsomyndigheten planerats gemensamt för att kom-

plettera varandra, men framöver har de funderingar på att eventuellt göra ge-

mensamma ansökningar. På det sättet menar de att statsbidraget kan användas

mer effektivt.

En annan aktör i det hiv-preventiva systemet i Göteborg är Göteborgsregionens

kommunalförbund (GR). GR är en samarbetsorganisation för 13 kommuner i

Västsverige, varav Göteborgs stad är en. Deras preventiva arbete är huvudsakli-

gen riktat mot skolan och unga/unga vuxna. Enheten Sexuell hälsa och hiv-pre-

vention har enligt uppgift inte något större samarbete med GR, förutom genom

den årliga Skolkonferensen. Däremot samverkar GR i stor utsträckning med

VGR, bland annat i projektet SRHR-lyftet, som ämnar utveckla sex- och sam-

levnadsundervisningen i skolorna. Eftersom det projektet delvis låg utanför

Göteborgs stad kunde enheten inte bidra i det arbetet.

Utöver de samarbeten som enheten för Sexuell hälsa och hiv-prevention har

med Folkhälsomyndigheten är det framförallt med Länsstyrelsen i Västra Göta-

lands län man samarbetar av de statliga myndigheterna. Det samarbetet hand-

lar om risktagande ungdomar och ungdomars utsatthet på internet, där läns-

styrelsen bidragit med sin kompetens. Länsstyrelsen avböjde dock Kontigos

förfrågan om en intervju. Länsstyrelsen arbetar också med jämställdhet och

jämlikhetsfrågor, och i någon intervju med enheten för Sexuell hälsa och hiv-

prevention menar man att detta samarbete borde kunna utvecklas mer.

I någon mån finns också samarbeten med Göteborgs universitet, framförallt ge-

nom Ronny Tikkanen på Institutionen för socialt arbete. Tikkanen har bland

annat bidragit i en pågående kartläggning av msm som utförs av enheten i syfte

att utveckla insatser för preventionsgruppen.

I intervjuerna identifieras också Migrationsverket och Arbetsförmedlingen som

potentiellt viktiga aktörer i det hiv-preventiva systemet. I ett projekt som rör

migranter har Migrationsverket kontaktats för eventuellt samarbete, men detta

har inte kunnat förverkligas ännu. Även Arbetsförmedlingen bör kunna ha en

viktig roll i det preventiva systemet för personer med utländsk bakgrund, i och

med myndighetens etableringsuppdrag, anser intervjupersonerna.

Hittills har enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention inte samarbetat med

några av kranskommunerna eller andra kommuner i Västra Götalandsreg-

ionen, utöver vad som kan sägas ske genom KSH och GR. Dels beror det på att


enheten ska arbeta med frågor som rör Göteborgs invånare, dels att de flesta

hiv-positiva bor i storstäderna, och dels att övriga kommuner fram till nu inte

haft möjlighet att söka statsbidrag och därmed inte drivit något strukturerat

preventivt arbete. Intervjupersoner menar dock att Göteborgs invånare mycket

väl kan gå i skola i andra kommuner, eller på andra sätt vistas i andra kommu-

ner, varför det vore rimligt att Göteborgs stad utvecklade sitt samarbete med

kranskommunerna. Man framhåller också att det inte är omöjligt att staden

framöver kommer att söka medel för gemensamma projekt med kranskommu-

nerna, i och med att den nya förordningen möjliggör detta.

Emellertid samverkar Göteborgs stad med Stockholm och Malmö runt hiv-pre-

vention. Bland annat finns ett storstadsnätverk för erfarenhetsutbyte mellan

kommunerna och de berörda regionerna och landstinget, där Stockholms stad

dock saknas. Mer konkret kan också nämnas att i planeringen av projektet

Tolkbart träffades medarbetare från enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention

och medarbetare från LAFA (SLL).

3.3 Ideella organisationer

Kontigo har genomfört en kartläggning av ideella organisationer som arbetar

med hiv-prevention i Göteborg. Som en del i denna kartläggning har Kontigo

varit i kontakt med PG Väst, RFSL Riks, RFSL Göteborg, Noaks Ark Göteborg,

RFSU Göteborg, Afrikagrupperna Göteborg, Göteborgs Stift, Hiv-Sverige, Göte-

borgs Föreningscenter, Göteborgs Rättighetscenter mot diskriminering, Män

som har sex med män-nätverket, HBTQ-studenter i Göteborg, Hellmans Dren-

gar (msm-kör), HBT-personer i Försvaret (HoF), Göteborg Bear Club, Vänner i

väst (nätverk för transpersoner), Gay Camp, Frizonen Simone, Stolta föräldrar

till hbtq-personer, samt IFMSA Göteborg.

Utöver dessa ideella organisationer har Kontigo utan resultat även försökt kon-

takta RFSL Ungdom Göteborg, Gays in Angered och SLM Göteborg – angående

de senare rapporterar SLM Malmö att Göteborgskapitlet inte har särskilt

mycket verksamhet. Kontigo har även varit i kontakt med Bokcafét Vulgo, som

rapporterar att man är i nedläggningsfasen.

Kontigo har även varit i kontakt med PG Väst, HOMAN, EKHO, Stadsmiss-

ionen och Akademihälsan som en del i utvärderingarna av dessa organisat-

ioner. Dessa redogörs för senare i rapporten (se kapitel 4 Ideella organisat-

ioner), men vägs in i kartläggningsdelen.

Flera av de aktörer Kontigo har varit i kontakt med deltar i WAD-nätverket och

i arrangemang kring World Aids Day, men bedriver i övrigt inget hiv-preventivt


arbete i Göteborg. Dessa organisationer inkluderar Afrikagrupperna Göteborg,

Hellmans Drengar, och Göteborg Bear Club.

Flertalet aktörer som Kontigo varit i kontakt med anger att man inte bedriver

något preventivt arbete, men dock ett arbete som bidrar till att skapa förutsätt-

ningar för preventionsarbete i det hiv-preventiva systemet. Exempelvis har Gö-

teborgs Stift en referensgrupp med sakkunniga som träffas fyra gånger per år

angående WAD-arrangemanget samt hiv-relaterat arbete i södra Afrika. Hiv-

Sverige bedriver påverkansarbete och opinionsbildning, stöder medlemsorga-

nisationen PG Väst, och arrangerade 2013 en sprutbyteskonferens i Göteborg

tillsammans med PG Väst och Convictus. Män som har sex med män-nätverket

är ett nätverk för kunskapsspridande. Gay Camp har deltagare från Göteborg

och informerar om sin lägerverksamhet via RFSL Göteborg. IFMSA Göteborg

har, förutom sitt deltagande i Kärleksakuten, tidigare arrangerat Aids-loppet

som för tillfället ligger på is pga. bristande deltagarintresse (AIDS-loppet är en

insamling vars intäkter går till hiv-prevention i utvecklingsländer).

3.3.1 Ideella organisationer som arbetar med hiv-prevention

De föreningar som Kontigo har identifierat som arbetar med hiv-prevention är

RFSL Göteborg, RFSU Göteborg, och i viss utsträckning Frizonen Simone och

Kärleksakuten. Även Noaks Ark Göteborg, som är i uppstartsfasen, avser arbeta

med hiv-prevention framöver. (PG Väst, EKHO, HOMAN, samt Stadsmission-

ens och Akademihälsans projekt redogörs för senare i denna rapport.)

Den nationella kampanjen Colour of Love arrangeras i Göteborg varje sommar

av RFSU Göteborg, RFSL Göteborg och RFSL Ungdom. Kampanjens övergri-

pande mål är att öka kunskapen om hiv/STI och säkrare sex bland unga, unga

vuxna och msm i åldrarna 18-25. Arbetet består bland annat i att utbilda infor-

matörer som verkar på arenor såsom festivaler.

RFSU Göteborg, PG Väst, RFSL Göteborg, och Kunskapscentrum för sexuell

hälsa (VGR) är även i startgroparna med ett projekt kring ett antirasistiskt nät-

verk, vilket är ett resultat av PG Västs projekt Normmedvetet arbete för hivpo-

sitivas rättigheter. Kontigo erfar att projektet Antirasistisk hiv-prevention

handlar om att alla människor ska tillgodoses sina rättigheter till information

och kunskap om hiv/STI och sexuell hälsa. Projektet kommer att arbeta med

bemötande och förhållningssätt, och försöka förändra diskriminerande struk-

turer i det hiv-preventiva systemet.

3.3.1.1 RFSL Göteborg

RFSL Göteborg arbetar med hivprevention främst i tre projekt, varav ett är

nämnda Colour of Love. Ett annat är peer-to-peer-projektet Sexperterna, som

består i att utbilda informatörer ur msm-gruppen i hiv-, hbtq- och bemötande-


frågor. Informatörerna har tillgång till kondomer och metodmaterial, och in-

formerar på gayklubbar och evenemang såsom West Pride i Göteborg. Utbild-

ning och material tillhandahålls av RFSL Stockholm.

RFSL Göteborg är även projektägare till Checkpoint Göteborg, som genomförs i

samverkan med PG Väst. Checkpoint Göteborg är en lågtröskelmottagning med

msm som målgrupp, där en anonymt och gratis kan snabbtesta sig för hiv.

3.3.1.2 RFSU Göteborg

RFSU Göteborg bedriver sexualundervisning på skolor i Västra Götalandsreg-

ionen. I det arbetet ingår samtal om säkrare sex och kunskapshöjning avseende

sexualitet. En del av utbildningsinsatserna riktar sig specifikt till SFI-klasser,

och genomförs utifrån metoder speciellt framtagna för detta syfte, dvs. Sexual-

undervisning på lättare svenska.2

RFSU Göteborg kommer även delta i projektet Antirasistisk hiv-prevention till-

sammans med PG Väst, RFSL Göteborg, och KSH. Man samverkar också med

RFSL Göteborg och RFSL Ungdom inom projektet Colour of Love.

3.3.1.3 Frizonen Simone

Frizonen Simone har funnits i femton år, och under denna tid haft en föränder-

lig verksamhet. De senaste sju åren har föreningen arbetat med hbtq-ungdo-

mar, för att nu rikta sig mot målgrupperna transpersoner och tjejer. Syftet med

föreningen är att vara en frizon från samhällets normer. Föreningen har ca 120

medlemmar.

Det preventionsarbete som föreningen bedriver utgörs av tillgängliggörande av

information om hur man skyddar sig vid olika sexuella praktiker, ofta i form av

informativa samtal. Utöver detta arrangerar Frizonen Simone också större fö-

reläsningar och workshops.

Frizonen Simone finansieras till viss del av Sociala resursförvaltningen i Göte-

borg, men söker även andra medel. Vissa intäkter genereras genom föreläs-

ningar och workshops – bland annat används föreningen i utbildningar i Göte-

borgs stads personalgrupper.

3.3.1.4 Kärleksakuten

Kärleksakuten är ett projekt som startats inom IFMSA, men är idag på nation-

ell nivå ett projekt under Socialstyrelsen. IFMSA är en ideell organisation för

läkar- och vårdstudenter. Organisationen IFMSA arbetar med humanitära frå-

2 RFSU Göteborg får inte sin skolverksamhet finansierad så som varande hiv-prevention, men an-ser att det är viktig verksamhet i sammanhanget. Det är värt att poängtera att breda skolinformat-ionsinsatser inte specifikt når prioriterade grupper, och därför inte heller anses vara effektiv hiv-prevention. Vidare har flera aktörer gått över till att utbilda skolpersonal, för att skapa större lång-siktighet i insatserna. Samtidigt är det även viktigt att nå icke-riskgrupper i syfte att motverka stigma och diskriminering.


gor och internationella utbyten, och har som grundidé att ta tillvara på de kun-

skaper som blivande vårdpersonal besitter. Kontigo erfar att Kärleksakuten i

Göteborg bedrivs av IFMSA Göteborg.

Kärleksakuten är en form för sexualupplysning som utbildar informatörer

bland främst läkarstudenter inom sexuell hälsa-frågor. Informatörerna verkar

sedan främst gentemot skolungdomar. Målen för verksamheten är bl.a. att öka

kunskapen kring hiv/STI, sexualitet och normer hos ungdomar och hos fram-

tida vårdpersonal.

3.3.1.5 Noaks Ark Göteborg

Noaks Ark Göteborg har funnits i ett par år, men är fortfarande i uppstartsfa-

sen och bedriver inget konkret preventionsarbete i nuläget. Man har nyligen

anskaffat en lokal, och bedriver hittills aktiviteter såsom cafékvällar, seminarier

och välbefinnandehelger för hivpositiva. Det finns planer på att eventuellt bed-

riva provtagning framöver.

Noaks Ark är en viktig preventionsaktör i andra delar av landet, och att Noaks

Ark Göteborg är i färd med att starta upp operativ verksamhet är en väsentlig

förändring i preventionssystemet i Göteborg. Här ser Kontigo att det är centralt

att Noaks Ark Göteborg kan närma sig befintliga aktörer med viss ödmjukhet,

och erbjuda samverkansformer och kompletterande verksamhet till den som

redan bedrivs.

3.3.2 Syfte och mål

Syfte och mål skiftar naturligtvis för de olika organisationerna. Som nämnts

finns det ett fåtal organisationer som uttalat arbetar med hiv-prevention –

dessa är i dagsläget främst PG Väst, RFSL Göteborg, och RFSU Göteborg. Även

Kärleksakuten och Frizonen Simone arbetar med hivprevention i viss utsträck-

ning, och Noaks Ark Göteborg avser göra det inom en snar framtid.

De övergripande målsättningar som återfinns bland dessa organisationer hand-

lar till stor del om att verka för minskad överföring av hiv, minskade konse-

kvenser av hiv för enskild och samhälle, minskade fördomar mot hivpositiva

och minskat stigma, och tillgodose människor som lever med hiv sina rättig-

heter.

Flertalet föreningar, organisationer och nätverk som Kontigo har varit i kontakt

med arbetar med ett bredare perspektiv än det strikt hiv-preventiva. Dessa or-

ganisationer utgör dock en viktig del av det hiv-preventiva systemet i sin hel-

het. Dels utgör de en gynnsam struktur för sexuell hälsa-relaterat arbete, avse-

ende kompetensutbyte och målgruppsspecialisering; dels kan de fungera som

arenor för hiv-preventiva insatser; och dels har de i flera fall en stödjande

funktion för människor som lever med hiv.


Exempelvis syftar Stolta föräldrar till hbtq-personer till att stödja och fortbilda

just föräldrar till hbtq-personer, och Män som har sex med män-nätverket syf-

tar till att personer i systemet ska kunna utbyta kunskap och erfarenheter. Det

stora antal föreningar och organisationer som deltar i WAD-nätverket och i

World Aids Day-arrangemanget bidrar alla till att lyfta frågan om hiv gentemot

den bredare allmänheten.

3.3.3 Målgrupper

De målgrupper som främst fångas upp av aktörerna i Kontigos kartläggning är

skolungdomar, sfi-elever, (vissa) personer som lever med hiv, samt hbtq-perso-

ner i flera olika sammanhang. Angående personer med migrantbakgrund som

lever med hiv erfar Kontigo att systemet fungerar sämre. Då stigmat ofta är

starkt i vissa migrantgrupper, tenderar dessa att i mindre utsträckning söka sig

till stödjande verksamhet, vilket är en svaghet i sekundärpreventionen.

RFSU Göteborgs skolverksamhet riktar sig brett till skolungdomar, samt mer

specifikt till sfi-elever. Samverkansprojektet Checkpoint Göteborg riktar sig

främst till hivpositiva msm – PG Väst är en patientorganisation för personer

som lever med hiv, och RFSL Göteborg har msm och andra hbtq-personer som

målgrupp. Både RFSU och PG Väst riktar sig även till en bredare allmänhet i

syfte att bedriva påverkansarbete och motverka stigma.

EKHO riktar sig till hbtq-personer i kyrkor och samfund; Akademihälsans pro-

jekt Safe riktar sig till studenter; HOMAN till msm med utländsk bakgrund;

och Stadsmissionen till kvinnor i prostitution. Det kan dock diskuteras

huruvida EKHO och Safe arbetar med hiv-prevention (se avsnitt 4.3 respek-

tive 4.2), och Stadsmissionens projekt är på väg att avslutas. Kontigo erfar

också att HOMANs verksamhet når en begränsad målgrupp.

Det finns även flera insatser och organisationer som har personer inom det hiv-

preventiva systemet som målgrupp, t.ex. Män som har sex med män-nätverket.

3.3.4 Arenor

RFSU Göteborg är aktiva bland annat i skolor och sfi. RFSL Göteborg bland an-

nat i lokalen för Checkpoint Göteborg, och på gayklubbar och evenemang ge-

nom Sexperterna.

Akademihälsan är aktiva vid Chalmers, Göteborgs Universitet, och kåren.

EKHO är aktiva dels vid West Pride, sociala medier, WAD och mässor i Göte-

borgs domkyrka, dels i flera enskilda församlingar i Göteborgsområdet, kyrko-

samfundet Equmenia-kyrkan (i synnerhet deras ungdomsorganisation) och

svenska kyrkan. Man bedriver även ungdomsläger för kristna hbtq-ungdomar,

ett ungdomsnätverk kallat Rutofikus, samt informatörsuppdrag i konfirmand-

grupper. HOMAN är aktiva vid badhus, videoklubbar, parker, badplatser och


liknande arenor som organisationen har ansett relevanta för att möta msm

med utländsk bakgrund, samt med information i skolor. Samtliga organisat-

ioner har de egna nätverken och mötesplatserna som arenor. T.ex. har Stads-

missionen en nattlig caféverksamhet i Rosenlund. Projektet Normmedvetet ar-

bete för hivpositivas rättigheter avser nå ut via Migrationsverket och infekt-

ionskliniker – Migrationsverket har dock, pga. ansträngd kapacitet, inte kunnat

fungera som arena.

3.3.5 Sammanfattande diskussion

I diskussionen kring preventionsgrupper är det viktigt att skilja på å ena sidan

det epidemiologiska läget, preventionsgrupperna i den nationella strategin, och

prioriterade grupper utifrån förordningen för statsbidraget.

Det finns en samsyn bland flertalet föreningar och organisationer att det hiv-

preventiva systemet inte är tillräckligt bra på att nå ut till den preventions-

grupp som i den nationella strategin benämns personer med utländsk bak-

grund. Som nämnts har RFSU Göteborg, RFSL Göteborg, PG Väst och KSH

dragit igång projektet Antirasistisk hiv-prevention, som ett resultat av PG Västs

projekt Normmedvetet arbete för hivpositivas rättigheter för att bemöta den

problematiken. Kontigos genomgång av det epidemiologiska läget pekar på att

migrantgruppen är en mycket viktig grupp att nå, i Göteborg och Västra Göta-

landsregionen likväl som nationellt.

Utifrån vidtalade organisationer är Kontigos bild att det finns en viss övervikt

av organisationer som har hbtq-personer eller bredare allmänhet som huvud-

saklig målgrupp, och endast ett fåtal organisationer som har migranter, IV-

missbrukare, utlandsresenärer, personer som köper sex, eller personer som säl-

jer sex som målgrupp. När Stadsmissionen nu lägger ner sin verksamhet är

personer som säljer sex i stor utsträckning orepresenterad bland organisation-

ernas målgrupper. Så vitt Kontigo kan se finns det inte heller någon organisat-

ion som arbetar med utlandsresenärer, en viktig grupp givet det epidemiolo-

giska läget.

För att använda den nationella strategins begreppsapparat finns det således ett

relativt välutbyggt hiv-preventivt system vad gäller allmänhet och msm, men

inte vad gäller övriga grupper. Då framförallt utrikes födda samt utlandsrese-

närer står för den heterosexuella överföringen är detta att betrakta som luckor i

preventionssystemet. Gällande migrantgruppen finns som sagt en hög medve-

tenhet om detta, men Kontigo upplever i mindre grad att det finns strategier för

att i större grad nå utlandsresenärer.


4 Ideella organisationer med stöd genom statsbidraget

Följande del av rapporten omfattar utvärderingar av de fem organisationer som

2014 får stöd från statsbidraget för hiv-prevention genom Göteborgs stad. Ut-

värderingarna omfattar föreningarnas organisation, verksamhet, resultat, mål-

grupper och samverkan. Varje förening analyseras separat och avslutas med

kritiska faktorer och utvecklingspotential följt av rekommendationer. Därpå

sammanfattas kapitlet med en sammanhållen analys av de fem organisation-

erna i förhållande till dess ändamålsenlighet och effektivitet. De organisationer

som omfattas av utvärderingen är HOMAN, Akademihälsan, EKHO, Stads-

missionen och PG väst.

4.1 HOMAN

HOMAN fanns under 1990-talet först som en organisation för iranska hbt-per-

soner i Stockholm. Föreningen arbetade ur ett rättighetsperspektiv och var del i

ett världsomspännande nätverk. Den person som idag är verksamhetsledare för

HOMAN engagerade sig under 1990-talet i den stockholmsbaserade styrelsen,

och fick 1995 ansvar för föreningens telefonjour i Göteborg. Under några år i

början av 2000-talet var HOMAN nedlagt men startades återigen upp i Göte-

borg 2004, då föreningen erbjöds medel från Göteborgs stad och VGR. Idag

finns föreningen endast i Göteborg.

HOMAN arbetar idag för lika rättigheter och mänskliga rättigheter för hbt-per-

soner med utländsk bakgrund. På sin hemsida förklarar föreningen arbetet:

”[…] att få möjlighet att älska och leva tillsammans med en person av

samma kön och att bli accepterad för detta hos anhöriga, vänner och ar-

betskamrater. Vi verkar även för transpersoner och transsexuella perso-

ner och att synliggöra deras situation. Vi arbetar mot hedersrelaterat våld

och stöttar personer som känner sig utsatta för förtryck och hot inom fa-

miljer och från omgivningen.”

HOMAN verkar också för säkrare sex genom att informera om hur man skyd-

dar sig mot hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar samt genom att

hjälpa och hänvisa till vård och testning.


Föreningen är således inte en organisation som huvudsakligen arbetar för hiv-

frågor, men företrädare för föreningen menar att hiv är en genomgående

aspekt av verksamheten, och att det är naturligt att prata om säkrare sex när

man träffar framförallt msm. Vidare menar de att föreningens största fokus är

att bryta tabun och stigmatisering, både runt frågor om sexuell läggning och

hiv.

I ansökan om statsbidrag för hiv-prevention 2014 skriver HOMAN att utgångs-

punkten för deras hiv-preventiva verksamhet under året är att många invand-

rare har låg kunskap om smittorisken för sexuellt överförbara sjukdomar, och

att många inte har accepterat sin sexuella läggning. Syftet med verksamheten

är att ”med information få fler att skydda sig mot smitta och därigenom

minska spridningen av hiv”.

Kontigo uppfattar dock inte att några tydligare mål för det preventiva arbetet

finns beskrivna i ansökan, förutom möjligen:

Genom att ordna träffar och temadagar med utbildning i svenska sam-

hällets värderingar skapa goda förutsättningar att hitta in i det svenska

samhället.

Betona vikten av att skydda sig vid sexuella kontakter så att man inte blir

smittad eller smittar andra om man är infekterad av något virus som har

sexuellt relaterade smittvägar.

I intervjuer med företrädare för HOMAN är det framförallt det fjärde av förord-

ningens mål som verksamheten är inriktad mot, nämligen att skapa öppenhet

om hivinfektion och aids samt motverka att personer som lever med en sådan

infektion eller sjukdom eller deras anhöriga stigmatiseras och diskrimineras.

De framhåller emellertid att HOMAN arbetar med alla fyra mål, även om det

tredje målet om att minska konsekvenserna för personer som lever med hiv är

svårt när de sällan känner till att personer de möter faktiskt lever med hiv.

HOMANs huvudsakliga målgrupp är hbt-personer med utländsk bakgrund. I

ansökan 2014 beskriver föreningen att den vänder sig till yngre nyanlända in-

vandrare som har annorlunda sexuell orientering och att de ska samarbeta

med Migrationsverket och andra organisationer som till exempel SFI-skolor. I

intervjuer framkommer emellertid att det i praktiken nästan uteslutande är

msm i målgruppen. Vidare berättar de att en stor del av de personer som före-

ningen möter är från mellanöstern, framförallt Iran, om än inte uteslutande då

de även haft kontakt med personer från till exempel Somalia, Afghanistan och

Syrien. I intervjuerna nämns också att HOMANs aktiviteter är öppna för alla;

män och kvinnor, unga och äldre, personer med utländsk och svensk bakgrund,

oavsett trostillhörighet.


HOMANs styrelse består av fem personer, där verksamhetsledaren också är

ordförande. Utöver denne finns en kassör som sköter fakturering och ekono-

min i föreningen, en sekreterare som bland annat hjälper ordförande med an-

sökningar om medel, och två ledamöter. I styrelsen kan verksamhet förankras

och diskuteras, men det är framförallt verksamhetsledaren som beslutar om

HOMANs verksamhet och aktiviteter. I intervjuer framkommer att det framför-

allt är verksamhetsledaren som har erfarenhet och kunskap om hur det utåtrik-

tade arbetet fungerar, och att det därför är naturligt att han beslutar om vad

som ska göras. Föreningens verksamhetsplan förankras i styrelsen. Även de

personer som HOMAN möter i sina verksamheter har möjlighet att ge förslag

på vad föreningen borde arbeta med, även om det inte sker på något strukture-

rat sätt.

Sedan 2012 har verksamhetsledaren varit anställd i föreningen. Utöver verk-

samhetsledaren har hittills ingen varit avlönad för engagemanget i HOMAN.

Från och med 2014 har föreningen emellertid anställt en doktorand från Göte-

borgs universitet som skriver sin avhandling inom folkhälsa om hiv/aids bland

migranter. Doktorandens ersättning utgörs av forskningsmedel och lönebidrag

från Arbetsförmedlingen och belastar på det sättet inte föreningens ekonomi. I

intervjuer menar företrädare för HOMAN att samarbetet med doktoranden är

relativt nytt och ännu inte funnit sina former. Det finns stora förhoppningar på

att samarbetet kan föra in ny kunskap och perspektiv i HOMANs verksamhet.

Tanken är emellertid inte att doktoranden ska bidra i det operativa arbetet,

utan mer strategiskt bidra i verksamhetsutveckling och kompetensförsörjning.

Fokus för doktoranden är än så länge på forskningen, och arbetet i HOMAN fö-

refaller hittills vara relativt litet.

Det är också verksamhetsledaren som utför den operativa verksamheten. Öv-

riga styrelseledamöter kan ibland delta vid olika aktiviteter, men det sker spo-

radiskt. Inte heller de personer som föreningen möter ur målgruppen är i nå-

gon större utsträckning engagerade i föreningens verksamhet.

HOMAN har idag inga medlemmar, även om det finns personer som återkom-

mande besöker föreningens aktiviteter. I intervjuer berättas att HOMAN inte

kan ha formella medlemmar, då stigma och tabun runt homosexualitet är

mycket stort i målgruppen. Det innebär att ingen skulle vilja förekomma i ett

medlemsregister. Det finns tankar på att möjliggöra ett frivilligt medlemsregis-

ter och en frivillig medlemsavgift, men frågan har ännu inte diskuterats vare sig

i styrelse eller med målgruppen.

Verksamheten finansieras helt av Göteborgs stad. Den största delen, ca 90 pro-

cent genom statsbidraget för hiv-prevention, och resten genom stadens före-

ningsbidrag. Den största delen av finansieringen går till lönekostnader och lo-

kalkostnader.


4.1.1 Aktiviteter och metoder

Företrädare för HOMAN beskriver verksamheten som ett socialt nätverk som

erbjuder stöd och hjälp till människor i ett avslappnande sammanhang. Stödet

erbjuds på flera olika sätt, men är i grunden individbaserat där samtalet med

enskilda människor står i fokus. Sedan 2012 har HOMAN haft en lokal i Göte-

borgs föreningscenter, som hyser många olika föreningar. Det bidrar till att fler

människor vågar besöka HOMAN utan att riskera att förknippas med homo-

sexualitet av personer de känner, menar intervjupersonerna. I lokalen träffar

verksamhetsledaren personer för individuella samtal eller gruppsamtal i olika

former. Varje onsdag är det drop-in i lokalen då vem som helst är välkommen.

Då förs samtal i grupp om de frågor och funderingar som deltagarna har och

det finns tillgång till kondomer och glidmedel. En gång i månaden anordnas en

temaföreläsning i lokalen. Temat varierar och kan till exempel beröra olika

aspekter av homosexualitet, hiv och säkrare sex, beroende på vilken föreläsare

som leder mötet. Även då finns kondomer och glidmedel tillgängligt. Utöver

detta finns verksamhetsledaren tillgänglig på telefon dygnet runt.

Ibland uppstår frågor i mötet med individer som övergår verksamhetsledarens

kompetens, och han kan då hänvisa vidare till andra föreningar eller vårdin-

rättningar. I vissa fall följer han med individer när de ska testas för hiv eller när

de av andra anledningar behöver stöd för att komma vidare med sina problem,

ibland som språkstöd. Enligt intervjuerna har verksamhetsledaren ett bra kon-

taktnät med bland annat Gayhälsan, ungdomsmottagningar och vårdcentraler.

En annan viktig del av HOMANs verksamhet är informationstillfällen i skolor.

Verksamhetsledaren erbjuder sig eller bjuds in till olika skolor för att prata om

sexualitet och säkrare sex på skolor där en stor andel av eleverna har utländsk

bakgrund. Fokus för dessa samtal är inte hiv utan hbtq, men ibland händer det

att elever har frågor om hiv som då tas upp. För många ungdomar är frågan om

homosexualitet mycket tabubelagd, menar intervjupersoner, och behovet av in-

formation är stort. Inte minst är frågan om homosexualitet kopplat till religion

en svår fråga för många ungdomar, och där är verksamhetsledarens personliga

bakgrund något som väcker känslor och frågor, menar de.

4.1.2 Prestationer och resultat

De resultat som HOMAN lyfter fram är alla kvalitativa. Det finns inga mät-

ningar eller uppgifter om minskad smittspridning eller förändrade beteenden

för säkrare sex, men de tycker sig kunna se en förändring i attityder och kun-

skap om sexuell hälsa och riskmedvetenhet i målgruppen.


Framförallt menar intervjupersonerna att HOMANs främsta resultat består i

att de nått många människor med sin verksamhet. De ser det som ett tecken på

att det finns ett behov av föreningen och att många är återkommande deltagare

är också ett gott betyg för verksamheten. En av intervjupersonerna säger om

verksamhetsledaren att:

”Han har också blivit som ett Mekka för invandrarkillar som är homosexu-

ella – nya som etablerade och unga som gamla. Alla kommer till honom

med olika frågor – om kontakter med myndigheter, hiv, sexualitet och så

vidare.”

Utöver detta tycker sig företrädare för HOMAN att de bidragit till att normali-

sera homosexualitet och bryta självstigma och isolering för de personer som

föreningen möter. De menar att det är ett öppet samtalsklimat vid föreningens

onsdagsmöten och temaföreläsningar, och att allt fler vågar berätta om sin sex-

ualitet – i alla fall i detta slutna forum. Samtidigt framhåller de att allt folkhäl-

soarbete, inte minst runt att bryta tabun och stigmatisering som är en viktig del

i hiv-preventionen, är långsiktigt och tar tid. De tycker dock att både informat-

ionen som förmedlas och praktiska aktiviteter som genomförs av HOMAN bi-

drar till att förbättra situationen för målgruppen och att detta är helt i linje med

föreningens syfte.

I intervjuer med andra organisationer lyfts också fram att HOMAN, inte minst

genom sitt deltagande i msm-nätverket, bidrar till en ökad kunskap för dem.

HOMAN lyfter fram perspektiv som andra missar och skapar på det sättet en

förståelse för till exempel hur kulturella och religiösa strukturer och vanor är

kritiska faktorer för ett lyckat preventivt arbete.

4.1.3 Preventionsgrupper och målgrupper

HOMANs målgrupp är hbt-personer med utländsk bakgrund. Det finns ingen

strategisk inriktning mot etnicitet, ålder eller kön. Däremot är den grupp som

föreningen faktiskt når smalare än så. Inte uteslutande, men framförallt når

verksamheten msm från länder där man pratar persiska – Iran och i någon

mån Afghanistan. Detta beror, enligt intervjuer med företrädare för HOMAN,

på att verksamhetsledaren pratar persiska och att det därför är framförallt de

grupperna som omfattas av föreningens språkliga kompetens.

”Så lite blandat är det, men naturligtvis tycker jag att det är lättare med

dem som pratar persiska och kurdiska – särskilt för dem som är nyan-

lända.”


Det finns också några män med svensk bakgrund som deltar vid HOMANs akti-

viteter, uppger intervjupersonerna. De tillhör dock inte målgruppen och är sna-

rare med som ett stöd för verksamheten och för deltagarna med utländsk bak-

grund.

Mycket av marknadsföringen av HOMAN sker genom att verksamhetsledaren

är en medial person som frekventerar i intervjuer och reportage i lokala och

nationella medier. Han deltar vid olika Pride-festivaler runt om i landet, och

någon gång i andra nordiska länder. HOMAN har också en hemsida med in-

formation och kontaktuppgifter. Därigenom får målgruppen information om

att föreningen finns och kan sedan själva söka upp verksamheten.

Verksamhetsledaren driver också en del uppsökande verksamhet där han besö-

ker bland annat gym och videoklubbar för att sprida information om före-

ningen och om säkrare sex samt dela ut kondomer. Ibland besöker han också

Migrationsverket för att informera om sin verksamhet till nyanlända invand-

rare eller andra föreningar som vill ha information. Men framförallt sker mark-

nadsföringen genom mun till mun-metoden av de personer som känner till för-

eningen.

4.1.4 Samverkan

Det framgår av intervjuer med företrädare för HOMAN att organisationen är

känd bland och vill samarbeta med andra organisationer. De finns i ett sam-

manhang, inte minst genom msm-nätverket, där de är en del av det hiv-preven-

tiva systemet i Göteborg. HOMAN samarbetar framförallt med EKHO, PG väst

och RFSU bland de ideella organisationerna. De har kunskapsutbyten och

HOMAN bjuder in föreläsare från övriga organisationer. HOMAN kan också

hjälpa de personer föreningen möter till att kontakta någon av de andra organi-

sationerna, om de har frågor som går utanför HOMANs kompetensområde.

”Jag har också erbjudit att de kan höra av sig till mig och träffa mig en-

skilt, deltagarna, om de vill prata mer. Det har hänt till och från. [Verk-

samhetsledaren] gör det mest, men ibland – när de är så få – behöver de

fler resurser och någon som kan lite mer om vissa frågor. Och det är ett

väldigt ensamt jobb han har.”

Även offentliga organisationer och verksamheter ingår i HOMANs nätverk, en-

ligt intervjupersonerna. Bland annat Gayhälsans kuratorer och sjuksköterskor,

smittskyddet i VGR och ungdomsmottagningen i Frölunda. Även dessa organi-

sationer utbyter kompetens och bjuds in som föreläsare vid temaföreläsningar

på HOMAN. I intervjuer framgår att HOMAN bidrar med ett nytt perspektiv till


de verksamheter de möter och att det finns stora brister i det preventiva syste-

met vad gäller att nå ut till HOMANs målgrupp. Föreningen ses därför som en

aktör med en tydlig roll i systemet.

4.1.5 Kritiska faktorer och utvecklingspotential

Även om HOMAN inte når en speciellt stor del av sin målgrupp, anser Kontigo

ändå att föreningen fyller en viktig funktion i det hiv-preventiva systemet i Gö-

teborg. Många migrantgrupper är för många organisationer, likväl ideella som

offentliga, svåra att nå med information och andra preventiva insatser.

HOMAN lyckas dock att i någon utsträckning nå vissa migrantgrupper. Att för-

eningen dessutom framförallt är en msm-organisation bidrar till att göra före-

ningens arbete än mer relevant.

Ett stort problem är emellertid att verksamheten har en svag koppling till hiv

och att inte heller sexuell hälsa mer generellt är i fokus för verksamheten. Vis-

serligen kan en bredare verksamhet möjliggöra att målgruppen blir mottaglig

för samtal om säkrare sex, men Kontigo erfar att HOMAN snarare strävar efter

att undanröja tabun och stigmatisering kring identitets- och sexualitetsfrågor

än att försöka nå fram med information om sexuell hälsa och prevention. En

bedömning är därför att HOMAN behöver utveckla sin kompetens kring hiv-

prevention och tydliggöra vilka strategier och metoder de har för att få in hiv-

perspektivet i arbetet med sin målgrupp. I det arbetet menar Kontigo att

HOMAN har goda förutsättningar att lyckas, om samarbetet med doktoranden

kan utnyttjas på ett strukturerat och fokuserat sätt.

Ett annat utvecklingsbehov för HOMAN är att den grupp föreningen når är

smal. Det finns ett behov av att arbeta bredare med msm-migranter i Göteborg

än vad HOMAN har språkliga och kulturella resurser för att göra. Den ”peer-

modell” som är grunden för HOMANs verksamhet innebär att stora delar av

målgruppen förbises. Kontigo menar att en utveckling mot att strategiskt rekry-

tera medarbetare med annan bakgrund vore ett bra första steg för att bredda

målgruppen. Givet befintliga resurser behöver detta ske genom att utveckla en

volontärkultur inom föreningen, där HOMAN söker kontakt med ”peers” eller

möjligen ”popular opinion leaders” inom fler migrantgrupper som vid riktade

aktiviteter kan bistå HOMAN.

Den främsta kritiska faktor som Kontigo uppfattar är emellertid att HOMAN är

en mycket personberoende organisation. Utan att sträcka sig alltför långt kan

man hävda att utan verksamhetsledaren finns inte HOMAN. Det skapar en osä-

kerhet hos både finansiärer och samarbetspartners när verksamhetens fortlev-

nad är beroende av en person. Långsiktighet och behovsbaserad utveckling kan

inte säkerställas, vilket minskar organisationens legitimitet. Kontigo anser där-

för att HOMAN behöver satsa på att lyfta in fler personer som utförare i före-

ningens kärnverksamhet, som på sikt kan bli ytterligare ansikten utåt vid sidan

av verksamhetsledaren.


Kontigos rekommendationer till HOMAN är:

1. Stärk kopplingen till hiv-frågan. Idag är HOMAN en organisation som arbe-

tar med att undanröja tabun och stigmatisering kring identitets- och sexualitets-

frågor för hbtq-personer med migrantbakgrund. För att vara ändamålsenlig som

hiv-preventiv aktör behöver HOMAN emellertid stärka kopplingen till hiv och

kompetensen kring evidensbaserad hiv-prevention.

2. Utnyttja tillgången till forskningskompetens för att driva organisationen i

en mer strukturerad riktning med systematisk prioritering av insatser och aktivi-

teter. Utvärderingen visar att verksamhetsledaren genomför aktiviteter och in-

formationsinsatser på en mängd arenor riktat till både definierade preventions-

grupper och andra målgrupper som skolelever och yrkesverksamma. Med ut-

gångspunkt i tillgängliga resurser och med befintlig forskning som grund, menar

Kontigo att HOMAN bör fokusera och systematisera insatserna där de gör mest

nytta ur ett hiv-preventivt perspektiv.

3. Arbeta för att HOMAN ska bli en organisation för fler migrantgrup-

per. Ta fram en strategi för exempelvis utveckling av volontärkultur inom före-

ningen och rekrytering av fler som är verksamma inom organisationen, företrä-

desvis med olika språkig och kulturell bakgrund. Arbeta med en målsättning om

att minska personberoendet, stärka organisationens långsiktighet och nå ut till

fler migrantgrupper.

4.2 Akademihälsan

Göteborgs Förenade Studentkårers (GFS) bolag Akademihälsan driver pro-

jektet Safe, Students for safe sex.

Akademihälsan har funnits sedan 1929 och erbjuder studenthälsovård som

stöd för den som läser vid Göteborgs universitet eller Chalmers. Projektet Safe

har funnits i ca 20 år, och drevs tidigare av en kurator. Projektet hade från bör-

jan ett mer allmänt fokus på könssjukdomar, men avser idag jobba mer speci-

fikt med hiv-prevention.

Syftet med Safe är att minska och förhindra smittspridning av hiv/STI bland

Göteborgs universitetsstudenter, och att nå så många av dessa studenter som

möjligt med information. Verksamheten har följande mål:

Att alla studenter inom Göteborgs universitet och Chalmers skall påminnas

om hiv/STI och dess förekomst genom annonser, hemsida och informations-

tillfällen.

Få fler studenter att engagera sig i frågorna, ffa de som deltagit i utbildningar

och föreläsningar under föregående år.


Skapa en efterfrågan av information och utbildning i hiv/STI och sex och

samlevnad bland Göteborgs studenter.

Safe:s målgrupper är studenter i Göteborg fr.o.m. åldern 19. Ansökan anger att

manliga studenter, studenter med internationella kontakter, och de studenter

som åker utomlands i sina studier är prioriterade, samt även kåraktiva studen-

ter ”och andra studenter som fungerar som förebilder och ledare” enligt en

tänkt peer to peer-metodik. Kontigo erfar att målgruppen är mindre tydligt de-

finierad i den löpande verksamheten, där man snarare riktar sig till studenter i

allmän bemärkelse.

Akademihälsan har en tjänst på sju procent som administrerar projektet Safe,

dvs. ansöker om medel och liknande. Själva genomförandet ska, enligt ansö-

kan, utföras ideellt av studenter som väljer att engagera sig i Safe.


Safe genomför utbildningar för de engagerade studenterna, oftast årligen men

ibland två gånger per år. Utbildningarna består av fyra till sex tillfällen. I varje

kurspaket ingår ett tillfälle då PG Väst deltar och berättar om hur det är att leva

med hiv, samt en föreläsning med en barnmorska från Östra sjukhuset. Man

har även tidigare samverkan med bland annat RFSL.

Studenterna i Safe delar sedan ut kondomer och informerar på bland annat in-

sparksfester, klubbar, pubar, och ute på stan. För att erbjuda kondomer och in-

formation även vid tillfällen som inte relaterar till alkohol delar man ut kondo-

mer utanför exempelvis bibliotek och studentbostäder.

Safe arrangerar även öppna föreläsningar, håller i quiz, och liknande aktiviteter

för att nå ut. I dagsläget arbetar man med att ta fram en informationsfilm om

Safe. Man planerar att arrangera föreläsningar med gratis frukost för att locka

studenter.

Safe har nyligen återupptagit kontakten med nationella organisationen Studen-

ter för Sexuell Hälsa (SfSH). Härigenom hoppas man kunna utveckla verksam-

heten, kompetensutvecklas, och få tips på nya aktiviteter.


De resultat som uppnåtts handlar om att man delat ut ett antal kondomer. Aka-

demihälsan gör inga mätningar angående incidens eller liknande, men erfar att

studenterna uppskattar att få gratis kondomer. Man förmedlar även personer


som vill testa sig till Östra Sjukhuset. Akademihälsan i stort är även hbt-certifi-

erat, vilket man betraktar som en garant för att hiv-relaterade frågor tas upp i

organisationen, även när personer söker sig till Akademihälsan för problem rö-

rande t.ex. oro, depression eller alkohol.


Preventionsgruppen är i dagsläget unga vuxna. Safe arbetar brett mot dessa,

utan att fokusera tydligt på någon specifik undergrupp. Kontigo ser en utveckl-

ingspotential visavi msm-studenter och internationella studenter, där man i

dagsläget inte har någon strategi. Exempelvis så annonserar Safe bara på

svenska, vilket redan i det skedet utestänger många. De arenor som Safe använ-

der är främst sådana där man kan förväntas nå en bredare allmänhet. Kontigo

erfar att man inte arbetar riktat mot exempelvis gay-klubbar, studentföre-

ningar med hbtq-inriktning, eller träffytor för internationella studenter.

4.2.4 Samverkan

I dagsläget är samverkan mycket begränsad, men den operativa projektled-

ningen är positiv till den samverkan som sker. Viss samverkan sker med PG

Väst, som gästföreläser på Safes utbildningar avseende hur det är att leva med

hiv. Man anger även att man tidigare har haft viss samverkan med RFSL och

Östra sjukhuset.

Kontigo ser att den nyligen återupptagna kontakten med SfSH, som Safe är

medlem i, är en förutsättning för verksamhetens utveckling. SfSH, Studenter

för Sexuell Hälsa, är en nationell paraplyorganisation som samlar Safe:s mot-

svarigheter i Sverige. Bland medlemmarna finns bl.a. P6 i Lund, Helsingborg,

Gävle och Örebro, Kondomera mera! i Uppsala, och Pleasure Halmstad. SfSH

ska fungera som ett samverkansorgan mellan lokalföreningarna.

Akademihälsan använder sig av Ungdomsmottagningarna som remissinstans,

men Safe har inte samma möjlighet att remittera. Den administrativa projekt-

ledningen anger att samverkan med RFSU och RFSL inte sker då det är för

kostsamt – studenterna som är engagerade i Safe får inte gå gratis på utbild-

ningar och liknande. Safe måste också köpa in material och litteratur till

samma pris som andra.


Kontigos bild är att Safe är ett projekt som har potential att bedriva preventivt

arbete riktat till studenter och vi bedömer det vara positivt att det finns en ak-

tör som kan bedriva informatörsverksamhet och kondomutdelning riktat till


studenter. Dock saknar Safe i dagsläget systematik, långsiktighet och närmare

kunskap om evidensbaserade metoder och arbetssätt för hivprevention. Safe

delar ut kondomer och utbildar ett mindre antal ideellt engagerade studenter,

men har ingen långsiktigt syftande verksamhet då utförarna kontinuerligt byts

ut och det saknas överlämningsrutiner av upparbetad kunskap mellan läsåren.

Det är inte heller så att studenter som grupp kan betraktas som en riskgrupp

eller prioriterad grupp. Det finns idag inget riktat arbete mot internationella

studenter eller msm-studenter inom ramen för projektet, studentgrupper där

epidemiologin kan visa att insatser särskilt bör riktas. Inom ramen för Safe

finns emellertid inte någon diskussion eller närmare reflektion om hur man

kan nå dessa grupper eller huruvida de bör prioriteras ur ett preventionsper-

spektiv.

För att Safe ska vara en meningsfull verksamhet sett ur ett hiv-preventivt per-

spektiv måste verksamheten utvecklas och förutsättningar för att kunna arbeta

mer långsiktigt måste stärkas. Kontigo har följande rekommendationer:

1. Stärk samarbetet med SfSH. SfSH fungerar som paraplyorganisation för

studentorganisationen som arbetar med sexuell hälsa och hiv/STI-prevention

runt om på landets universitet och högskolor. De har erfarenhet av utma-

ningar och möjligheter, organisationsutveckling och strategi kring arbetet

med hiv/STI-prevention av studenter för studenter. Dessutom anordnar de

varje läsår tillfällen för utbildning på både grund- och fortsättningsnivå. Kon-

tigo rekommenderar Safe att utveckla detta samarbete.

2. Ta fram en modell för överlämningsrutiner och rekrytering av fri-

villiga. Detta är en nyckelfaktor i arbetet med studenter generellt och i arbe-

tet med kunskapsintensiva områden som hivprevention specifikt. Att varje

läsår behöva starta om med både rekrytering och kunskapsinhämtande är

tidsödande och påverkar möjligheten till momentum, kontinuitet och långsik-

tighet i arbetet. Kontigo föreslår att Akademihälsan undersöker möjligheten

till arvodering, exempelvis motsvarande CSN, för en verksamhetsansvarig

student som kan driva ett utvecklingsarbete, ta till vara på och strukturera öv-

riga medlemmars ideella engagemang, samt garantera en fungerande över-

lämning från år till år. Vi föreslår samtidigt en kontakt med P6 i Lund för ut-

byte av idéer och goda exempel kring hur man kan skapa hållbarhet i insat-

serna över tid.

3. Utveckla målgruppsperspektivet. Specificera och rikta arbetsinsatserna

där de gör mest nytta, exempelvis genom att identifiera de viktigaste prevent-

ionsgrupperna och arbeta med målmedveten metodutveckling för träffsäkra

insatser. Här ser Kontigo en potential för samverkan med studentföreningar

för internationella studenter och gay-studenter.


4.3 EKHO Göteborg

Ekumeniska gruppen för kristna hbtq-personer i Göteborg (EKHO Göteborg)

bildades 1981 och verkar för att sprida kunskap, förändra attityder och värde-

ringar mot hbtq-personer i kristna kyrkor. Föreningen arbetar på två nivåer:

dels utåtriktat med exempelvis information om kristen tro och sexualitet, dels

med arbete riktat till medlemmar och enskilda individer genom exempelvis

samtal, gudstjänster och programträffar.

Inom EKHO finns en riksorganisation med säte i Örebro, EKHO Landet Runt,

och lokala föreningar i Stockholm, Göteborg och Malmö. EKHO Göteborg (här-

efter EKHO) är den största lokalorganisationen och har 188 medlemmar

(2013). Föreningen har två anställda, varav en verksamhetsutvecklare och en

projektanställd, på totalt 1,5 heltidstjänst samt en hemsides- och IT-ansvarig

på 10 procent. EKHO har en styrelse som under 2013 hade 9 styrelsemöten ex-

klusive årsmötet. I styrelsen sitter 7 personer varav två ersättare, en ordinarie

ledamot, kassör, sekreterare, ordförande och vice ordförande.

Verksamheten syftar till att synliggöra hbtq-personer i kristna miljöer, att er-

bjuda en fristad med gemenskap, utbildning och samtalsmottagning för kristna

hbtq-personer och att verka för att öka öppenheten för hbtq inom kyrkor och

samfund. Målen för verksamheten 2014 är följande:

1. Att EKHO under 2014 bidrar till att öka synligheten för hbtq-personer inom

kyrkan och genom opinionsbildande arbete stärker självbilden för msm och

ungdomar i kyrkor och samfund.

2. Att EKHO under 2014 genom samverkan med nätverket World Aids Day bi-

drar till att skapa uppmärksamhet kring hiv-frågor.

3. Att EKHO under 2014 når ut med information och utbildning om hbtq-frågor

och hiv/STI till ungdomsgrupper inom kyrkor och samfund, exempelvis kon-

firmandgrupper.

4. Att EKHO under 2014 ökar tillgängligheten för information om hiv inom för-

eningens ungdomsnätverk Rutofikus.

5. Att EKHO under 2014 erbjuder en öppen samtalsmottagning för hbtq-perso-

ner inom kyrkor och samfund, vilken hanterar frågor om kyrka, sex och sam-

levnad och hiv.

6. Att samtalsmottagningen under 2014 görs mer känd, och att information om

hiv/STI görs mer lättillgänglig för personer som söker upp EKHO.

7. Att EKHO:s medlemmar under 2014 fortlöpande nås av utbildning inom

hiv/STI-prevention och har tillgång till föreningens samtalsmottagning.

8. Att EKHO under 2014 skall skapa ett samtalsforum för transpersoner inom

kyrkan, där frågor om teologi och hiv kan diskuteras.


Företrädare för EKHO framhåller att hiv funnits med som en aspekt i förening-

ens historia sedan organisationen bildades när hiv slog hårt mot homosexuella

män i början av 80-talet. Det är emellertid först de sista åren som hiv på ett ut-

talat sätt blivit del av mål och verksamhet när EKHO har ansökt om och tillde-

lats hiv-medel (150 000 kr 2013) från Göteborgs stad till projektet Hiv/STI-

prevention i kristna kyrkor och samfund. Projektet kompletterar EKHO:s

verksamhet genom att stärka föreningens övriga arbete. Detta gör det svårt att

särskilja insatser som genomförts specifikt med hiv-medlen, vilket läsaren bör

ha med sig i den fortsatta läsningen av detta kapitel.

I intervjuer framkommer att det framförallt är det fjärde av förordningens mål

som verksamheten är inriktad mot, nämligen att skapa öppenhet om hivinfekt-

ion och aids samt motverka att personer som lever med en sådan infektion el-

ler sjukdom eller deras anhöriga stigmatiseras och diskrimineras.


EKHO genomför ett stort antal aktiviteter på flera olika nivåer. För att nå syn-

lighet deltar EKHO på West Pride och anordnar en mässa i Göteborgs dom-

kyrka under World Aids Day. För båda evenemangen deltar EKHO:s verksam-

hetsutvecklare i respektive nätverk. Gentemot församlingar och samfund har

EKHO dialog med flera enskilda församlingar i Göteborgsområdet, dialog med

kyrkosamfundet Equmenia-kyrkan (i synnerhet deras ungdomsorganisation),

samt samarbete med svenska kyrkan (i synnerhet i Göteborgs stift). För kristna

hbtq-unga och unga vuxna anordnar EKHO ett ungdomsläger varje år, driver

ungdomsnätverket Rutofikus (inkl. FB-sida) och genomför informatörsuppdrag

för flera konfirmandgrupper. Därtill har EKHO ett program varje termin med

träffar och gudstjänster för medlemmar och allmänhet samt tar emot enskilda

samtal i föreningens lokaler.

Personalen på EKHO berättar att en viktig del av arbetet handlar om att bryta

den tystnads- och skamkultur gentemot hbtq-frågor och sexualitet de möter i

många församlingar. Att i en sådan kontext finna vägar för att arbeta identitets-

stärkande och för ökad öppenhet, vilket personalen menar i förlängningen

också är en del av hiv-preventionen, kräver kunskap om den kultur som råder i

församlingarna. Såhär beskriver verksamhetschefen arbetet:

”Man måste i högre utsträckning väga sina ord, använda rätt språk. Man

kan inte stampa på och vara aktivist eller vara provokatör. Man måste

vara smidig och gå den långsamma vägen. Hur man pratar om sexualitet,

exempelvis, om man skulle pratat RFSU:s språk i en församling så når

man inte fram. Det handlar om kulturkompetens, en kultur som inte är et-

niskt beroende utan sammanhangsberoende, det är en subkultur i sam-

hället där det är andra spelregler och ett annat språk som gäller. Man


måste prata i parsamhet, det måste vara så annars blir man borträknad

som promiskuös. Man kan inte skilja sex från kärlek, utan man måste köpa

normen för att föra in ett annat perspektiv.”

Personalen beskriver att det i många församlingar finns ett aktivt motstånd till

preventivmedel och en utgångspunkt att sex endast sker inom äktenskapet. Att

då starta en diskussion om vikten av att gå och testa sig för hiv eller STI blir

därmed omöjligt, liksom att diskutera hbtq-relaterade frågor, något som påver-

kar ingången till det hiv-preventiva arbetet inom EKHO.

Mot denna bakgrund kan Kontigo konstatera att EKHO:s aktiviteter innehåller

ett stort arbete för hbtq-personers rättigheter och synlighet inom kyrkor och

samfund, samt identitetsstärkande insatser till enskilda. Det enskilda, identi-

tetsstärkande samtalet är i fokus i aktiviteterna som riktas till enskilda med-

lemmar medan ökad öppenhet är målet för de utåtriktade verksamheterna. I

arbetet utgår EKHO inte från metoder som tagits fram inom hiv-prevention, el-

ler kvalitetssäkrar sitt arbete vad gäller evidensbaserade metoder för hiv-pre-

vention. Aktiviteter och metoder är utformade för att bryta tabun och stigma

kopplat till sexualitet, men inte specifikt för hiv.


För 2013 anger EKHOs återrapportering för hiv-bidraget att man uppnått föl-

jande mål:

1. EKHO:s aktiviteter har gjort hbtq-personer i kyrkor och samfund mer synliga

2. EKHO Göteborg har påbörjat och fördjupat dialog med flera enskilda försam-

lingar i Göteborg och med kyrkosamfund på central nivå

3. EKHO Göteborg har nått ut med hiv/STI-information till ungdomar inom

kyrkor och samfund

4. EKHO:s medlemmar har fortlöpande tagit del av utbildning inom hiv/sti

Personalen på EKHO berättar om en ökad öppenhet, trygghet och livsglädje

som ett resultat av arbetet där personer som fått nya vänner och ett nytt sam-

manhang via EKHO även växer som tryggare och säkrare individer. Genom

ungdomsverksamheten, menar projektledaren, ger EKHO stora förändringar

för den enskilda individen och en enkätundersökning som genomförs efter lä-

gerdagarna visar att de unga exempelvis känner sig tryggare att prata om sexu-

alitet.

Det är emellertid svårt att särskilja om, och i så vall vilka, resultat som just hiv-

medlen gett upphov till. Verksamhetsansvarig säger att EKHO motverkar

många stigman parallellt och att det därför inte går att säga när de arbetar med


hivprevention och när det handlar om exempelvis suicidprevention och andra

identitetsstärkande aktiviteter.

De resultat vi kan se är att hiv idag utgör tema för en programpunkt varje ter-

min och att EKHO:s verksamhetsmål formulerats så att de också inkluderar hiv

i målsättningarna.


EKHO har en mansdominerad prägel där msm historiskt sett utgjort medlems-

basen. Bakgrunden ligger i att föreningen bildades för homosexuella män inom

kyrkan. På grund av det stigma som återfinns inom kyrkan kring homosexuali-

tet är dessa män ofta ”cis-män”, dvs de faller inom normen av vem som är man

och de identifierar sig själva även som män, snarare än utifrån en identitet som

bög. Föreningen har emellertid breddat sin målgrupp till alla hbtq-personer

och arbetar aktivt för att kvinnor och transpersoner, liksom unga och unga

vuxna hbtq-personer, ska känna sig välkomna. Historisk sett har dessa grupper

haft en undanskymd tillvaro inom EKHO, men med ungdomsnätverk, ung-

domsläger och samtalsgrupper för kvinnor och transpersoner arbetar EKHO

idag aktivt för att bryta mansdominansen.

EKHO menar att kristna personer som identifierar sig som hbtq idag känner till

att EKHO finns, googlar man på ”hbtq kristen” kommer EKHO upp som första

sökträff. Därtill marknadsför sig EKHO på internetsidor som QX och andra

plattformar där hbtq-personer träffas digitalt. En svårighet är att EKHO inte

tillåts annonsera i kristna tidningar och informationsutskick, något som vore

önskvärt för att öka kännedomen om organisationen.

4.3.4 Samverkan

EKHO har ett årligt arbete i WAD-nätverket. Samverkan sker även med Sensus

och projektet Kyrkan på West Pride. Samverkan med kyrkor och samfund sker

kontinuerligt, främst genom EKHO:s kaplaner i Svenska kyrkan och Equ-

meniakyrkan. EKHO har samverkat med European Forum of LGBT Christians

(europeiskt samarbetsorgan) som forum/parter för erfarenhetsutbyte. Likaså

hålls nära kontakter med RFSL och RFSU i Göteborg, med vilka EKHO delar

kontorslokal.

Intervjupersoner menar att samarbetena innebär att EKHO kan stärka sin roll i

det utåtriktade arbetet och vara mer synliga för målgruppen. Samarbetet med

andra kyrkor och samfund är avgörande för målsättningen om att bryta stigma

och diskriminering. Att dela lokaler med två organisationer som arbetar med

hiv-prevention, sexuell hälsa och rättighetsfrågor gentemot sina respektive


målgrupper kan vara en fördel för EKHO som är en liten organisation i sam-

manhanget. Genom att dela lokaler får EKHO möjlighet att bolla idéer och dis-

kutera frågorna med andra utomstående.

De samverkanspartners som Kontigo pratat med anser att EKHO är en viktig

organisation för kristna hbtq-personer och att EKHO fyller en funktion för en

målgrupp som inte nås av andra insatser eller upplever att de hör hemma i för-

eningar som ”bara” vänder sig till hbtq-personer eller ”bara” till kristna, Samti-

digt menar de att EKHO:s hiv-arbete inte är uttalat i kontakten med EKHO el-

ler i deras marknadsföring. Det finns också funderingar kring i vilken utsträck-

ning EKHO är en organisation för alla hbtq-personer – namnet signalerar ännu

att homosexuella utgör den huvudsakliga målgruppen.


EKHO arbetar för att bryta tabun och stigman kopplat till identitet och sexuali-

tet för personer som identifierar sig som kristna och hbtq samt för öppenhet

kring dessa frågor inom kyrkor och samfund. Organisationen har emellertid

inget specifikt fokus på hiv-prevention och ingen specifik kompetens kring hiv.

Med samtalet i centrum möter organisationen individer med olika sexuella pro-

blem och riskbeteenden på grund av tabu och stigma i personens kristna bak-

grund. I det samtalet är identitetsstärkande och sexuell hälsa viktiga delar. Vi-

dare arbetar EKHO för att komma ur den msm-dominans som byggt organisat-

ionen. EKHO vänder sig idag brett till hbtq-personer och har breddat utbudet

av aktiviteter.

Kontigo är övertygad om att målgruppen kristna hbtq-personer är viktig att nå

med identitetsstärkande insatser och att kyrkan behöver uppvaktas för att öka

öppenheten gentemot EKHO:s målgrupp. Vår bedömning är emellertid att

EKHO:s verksamhet handlar om flera angelägna faktorer kring identitet, trygg-

het och sexuell hälsa snarare än hiv-prevention. Även om ökad öppenhet inom

kyrkan är en angelägen fråga, så ställer vi oss frågande till i vilken utsträckning

det bidrar till hivpreventionen.

Kontigo har erfarenhet av utvärdering av ett flertal migrantorganisationer som

erhåller hivmedel för preventionsarbete i Stockholm. Även dessa organisat-

ioner lyfter fram motverkande av stigma, tabu och diskriminering, liksom kom-

petens om normer och kultur inom målgruppen som avgörande faktorer för att

närma sig frågor om sexualitet och hiv/STI. Skillnaden mellan dessa organisat-

ioner som kontextuellt, åtminstone delvis, kan jämföras med EKHO:s arbete i

kristna församlingar är att migrantorganisationerna verkar mot målgrupper

med hög prevalens och låg kunskap som utgör en viktig del i den nationella


strategins syfte och mål. Vi ser positivt på EKHOs arbete med identitetsstär-

kande insatser för transpersoner, men menar ändå att identitetsstärkande akti-

viteter för hbtq-personer inte är detsamma som hivprevention.

Kontigo har följande rekommendationer till EKHO:

1. Stärk inriktningen mot hiv. Idag framstår verksamheten framför allt vara

riktad mot identitet och sexualitet snarare än hiv. För att vara en organisation

med ett ändamålsenligt hiv-preventivt arbete behöver den hiv-preventiva in-

riktningen förtydligas och kommuniceras.

2. Säkerställ att organisationen har tillgång till evidensbaserade me-

toder och kompetens om hivprevention. EKHO har länge arbetat med

homosexuella inom kyrkan, ett arbete som utvidgats till att inkludera hela

hbtq-gruppen, och man har goda kunskaper om samtalet som metod och in-

riktning för arbetet. Däremot saknas specifik kunskap om hiv och hiv-preven-

tion för att arbetet idag ska kunna beskrivas och värderas som effektivt. Där-

för behöver dessa delar stärkas.

3. Gör en analys av vilka målgrupper som är mest angelägna att nå

med det hiv-preventiva arbetet inom kyrkan. Syftet med en sådan ana-

lys är att rikta de hiv-preventiva insatserna där de gör mest nytta. Kontigo

menar att en sådan målgruppsanalys bör inkludera olika preventionsgrupper,

så som kristna msm, transpersoner och migranter. En närmare analys kan ge

svar på frågan var EKHO bör rikta insatserna. Analysen bör ta sin utgångs-

punkt i epidemiologin.

4.4 Stadsmissionen

Stadsmissionen i Göteborg är en stor organisation i jämförelse med många

andra frivilligorganisationer som arbetar med hiv-prevention. De sociala verk-

samheterna, som är gåvo- och bidragsfinansierade, har ca 60 medarbetare.

Stadsmissionen har sedan länge bedrivit verksamhet i området Rosenlund i

Göteborg, då området är en känd arena för gatuprostitution. Kvinnoprojektet

Johanna bildades ur ett behov av att vidga verksamheten kring gatuprostitut-

ion, samt få in ett hiv-fokus i Stadsmissionens övriga organisation. Projektet

riktar sig till kvinnor i riskmiljöer, och har funnits i ca 15 år. De senaste tre åren

har projektet beviljats 350 000 kr per år från de hiv-medel som Göteborgs stad

fördelar. Årsbudgeten har uppgått till 612 000 kr, varav 462 000 kr är perso-

nalkostnader. Projektet har en projektledare och en styrgrupp på tre personer.

Det finns även en referensgrupp som består av representanter för Stadsmiss-

ionens sociala verksamheter och bolag.


Kvinnoprojektet Johannas syfte är att minimera risker för personer som säljer

sex. Visionen är ”ett Göteborg där ingen ska behöva prostituera sig”. Man er-

bjuder psykosocialt stöd till kvinnor i prostitution, och motverkar hiv/STI ge-

nom information, motivation, provtagning och kondomutdelning. Målet är att

erbjuda psykosocialt stöd till kvinnor i prostitution, men även att integrera ett

hiv-preventionsperspektiv i Stadsmissionens verksamhet överlag.

Projektets delmål är att skapa ett hiv/STI preventivt synsätt inom Stadsmiss-

ionens olika verksamheter som möter målgrupperna; att erbjuda psykosocialt

stöd samt information och kondomutdelning till kvinnor i prostitution och där-

igenom motverka spridning av hiv/STI; att utveckla samverkan med sjukvår-

den samt kommunala och ideella organisationer som möter målgruppen; samt

att kunna erbjuda sjukvård till de kvinnor i prostitution som inte har haft rätt

till detta på grund av regelsystemen som omgärdar medborgarskap.

Den inriktning projektet haft i ett hiv-preventionsperspektiv är att begränsa

spridningen av hiv, samt att arbeta preventivt med andra STIer som kan på-

verka spridningen av hiv.

Projektet avvecklas i och med årsskiftet 2014/2015.


Den arena man arbetar på är en nattlig caféverksamhet i Engelska kyrkan i Ro-

senlund. Caféverksamhet håller öppet mellan kl. 19 och 02 på torsdagar, och

endast kvinnor är tillåtna besökare. Här bjuder man på fika, samt delar ut kon-

domer till och samtalar med besökarna. Projektmedarbetarna tipsar även om

olika verksamheter som besökarna kan ta kontakt med, och försöker få till

stånd mer långsiktig kontakt under dagtid.

Personalen är socionomer, men man har ibland också haft en barnmorska när-

varande för rådgivning. Man har medvetet valt att inte använda sig av volontä-

rer i projektet, utan enbart professionell personal. Projektet har även fört dis-

kussioner med prostitutionsgruppen i Göteborg för att kvalitetssäkra prevent-

ionsarbetet.

Projektet har även arbetat med uppsökande verksamhet, genom vilken man

också når män som har sex mot ersättning.


Avseende stödverksamheten till primärmålgruppen, dvs. kvinnor i prostitution

och andra utsatta kvinnor, anser man sig ha nått ut väl. Projektet har haft en


god tillströmning av besökare, och kunnat informera och dela ut kondomer.

Man har även kommit långt i att kunna erbjuda sjukvård till kvinnor med annat

medborgarskap.

Det mål som rör sekundärmålgruppen, dvs. Stadsmissionens personal, hyser

man mer tveksamheter kring. Intervjupersonen menar att det har varit en ut-

maning att arbeta in det hiv-preventiva perspektivet i den större verksamheten.

Man har genomfört en kartläggning av behov, genomfört utbildningsinsatser,

samt bildat en hiv-grupp inom Stadsmissionen – däremot är upplevelsen att

hiv-gruppen ännu inte kommit igång med sitt arbete. Intervjupersonens upp-

fattning är att det finns så många andra frågor som tävlar om uppmärksam-

heten, att hiv-frågan lätt hamnar i skuggan av annat. Detta är heller inte lätt att

undvika givet målgruppen, som ofta har en väldigt mångfacetterad problematik

och mer akuta bekymmer.


Målgrupperna är kvinnor i prostitution, personer med missbruk, samt personer

i kriminalitet och i hemlöshet. I praktiken är det också många av dem projektet

möter som har utländsk bakgrund. Detta motsvarar personer med injektions-

missbruk samt personer som köper/säljer sex och personer med utländsk bak-

grund i den nationella strategin. Stadsmissionens och samverkande försam-

lingars personal som möter målgruppen är att betrakta som sekundärmålgrup-

per – yrkesverksamma i den nationella strategin.

Kontigos bedömning är att projektet mycket väl når ut till främst primärmål-

gruppen. Däremot indikerar Kontigos intervjustudie att sekundärmålgruppen

ofta inte har en särskilt klar uppfattning om verksamheten, och då särskilt inte

i ett hiv-preventivt perspektiv.

4.4.4 Samverkan

Samverkan sker och har skett med Gatljuset, Mikamottagningen, Kvinnonätet,

Kvinnovårdkedjan, STIV-projektet, KIM-nätverket (KIM står för Kvinnofrid i

missbruk), samt Domkyrkans församling, Frälsningsarmén, Lutherska miss-

ionskyrkan, och Engelska kyrkan. Exempelvis STIV-projektet (Samverkan för

tillgänglig vård), som handlar om att skapa en tillgänglig vårdkedja för perso-

ner med erfarenhet av sex mot ersättning, och andra aktörer har kunnat an-

vända projektets lokaler som en kontaktpunkt för att nå målgruppen.

Kontigos intervjustudie indikerar att Stadsmissionens projekt inte har förmått

förmedla en tydlig bild av vad man bedriver för verksamhet, och då särskilt inte

ur ett hiv-preventionsperspektiv. Samtidigt är verksamheten väl sedd på en


mer övergripande nivå, och det finns ett högt förtroende för att man når ut till

primärmålgruppen – inte minst avseende tillgängliggörande av information

och kondomer.


Projektet avslutas årsskiftet 2014/2015. Detta beror på att Stadsmissionen inte

längre ser ett lika tydligt behov av att verka mot målgruppen i sammanhanget –

man ser att det närmast råder en trängsel av aktörer på arenan ifråga. Framför-

allt så ser man dock att man arbetat i projektform under lång tid, och att ett så-

dant arbete bör få ett avslut. Samtidigt ser projektledningen att det är en utma-

ning att skapa ett hiv-preventivt synsätt brett i organisationen, och man har

inte kunnat följa upp hur väl perspektivet de facto har integrerats i Stadsmiss-

ionens sociala verksamheter.

Kontigos samlade bedömning är att Stadsmissionens projekt Kvinnoprojektet

Johanna har fungerat mycket väl när det gäller att bedriva hiv-prevention vi-

savi preventionsgrupper som få andra når. Att många andra aktörer i dagsläget

är aktiva på samma arena i Rosenlund, och arbetar gentemot samma mål-

grupp, betyder inte att målgruppen nås av specifikt hiv-preventiva åtgärder. Att

verksamheten nu läggs ner ser vi därmed som ett bakslag för det hiv-preventiva

systemet i Göteborg. Samtidigt bedömer Kontigo att Stadsmissionen agerar

helt korrekt när man väljer att avsluta ett projekt som pågått under en så pass

lång tid, och när man nått så långt som man anser möjligt med sitt strukturpå-

verkande arbete visavi sekundärmålgruppen.

Eftersom projektet är nedlagt sedan årsskiftet är rekommendationen från Kon-

tigo riktade både till Göteborgs stad som finansiärer och Stadsmissionen som

fd projektägare.

1. Identifiera hur man ska ta vara på lärdomarna och ta vid det ar-

bete som nu lagts ner. Projektet har drivits under många år och resulte-

rat i många viktiga erfarenheter och lärdomar från arbetet med målgrup-

pen. Att dokumentera och ta vara på dessa erfarenheter är viktigt inför

framtida arbete. Nedläggningen av projektet skapar en vit fläck på prevent-

ionskartan kring målgrupperna som varit fokus för detta projekt. Kontigo

menar att det är Stadsmissionens ansvar att fortsatt arbeta för att ett hiv-

preventivt synsätt ska genomsyra arbetet i organisationen riktat till dessa

riskutsatta grupper. Samtidigt är det Göteborgs stads ansvar att hiv-pre-

ventivt arbete bedrivs där det behövs och att hantera frågan om hur det

preventiva behovet i Rosenlund kan mötas av insatser framgent.


4.5 Positiva gruppen väst

Positiva Gruppen Väst (PG Väst) har som övergripande målsättningar att verk-

samheten ska fungera som en samlingsplats för personer som berörs av hiv.

Organisationen arbetar efter tre huvudsakliga arbetsområden: rätt till lika vård,

rätt till tillräcklig och tillförlitlig information om hiv och för ett samhälle utan

förtryck. Genom sitt arbete vill PG Väst informera om och förbättra villkoren

för människor som lever med hiv. Alla hivpositiva och deras anhöriga i västra

Sverige ingår i PG Västs målgrupp.

PG Väst fick 2013 ett projektbidrag på 350 000 kr från Göteborgs Stad för pro-

jektet Normmedvetet arbete för hivpositivas rättigheter. Syftet med projektet är

att göra föreningen mer tillgänglig och synlig för individer och grupper som PG

Väst har svårt att nå, till exempel nyanlända migranter. PG Väst vill genom

samarbeten och genomförande av utbildningar kring bland annat bemötande

öka möjligheterna för hivpositiva migranter att få ett bra bemötande och tillgo-

dogöra sig sina rättigheter till vård och stöd. Det är detta projekt som står i fo-

kus i vår utvärdering, men då projektet syftar till att stärka hela PG Väst vad

gäller tilltal och tillgänglighet så är projektet bitvis svårt att särskilja från övrig

verksamhet.

De övergripande målsättningarna för projektet Normmedvetet arbete för hiv-

positivas rättigheter är:

att hivpositiva i Göteborg har kunskap om PG Väst och känner sig represente-

rade genom anställda och förtroendevalda i föreningen

att man genom riktade utbildningsinsatser och ökad kunskap om hiv efterfrå-

gar hivpositivas perspektiv i hiv-preventiva satsningar och aktiviteter i Göte-

borg, och att PG Väst är en självklar samverkansaktör

att myndighetstjänstemän och andra som kommer i kontakt med hivpositiva

kontaktar PG Väst för rådgivning gällande bemötande av hivpositiva patienter

och klienter

att nyanlända migranter med hiv kommer snabbt i kontakt med vården vilket

minimerat risken för gruppen att hamna bland ”late-testers” med risk att ut-

veckla Aids

att inga migranter med känd hivpositiv status utvisas till länder där man ris-

kerar att bli utan tillräcklig vård och medicinering

PG Väst har för 2014 en total budget på knappt två miljoner kronor, varav

400 000 kronor utgör hiv-medel via Göteborg Stad. Därtill driver organisat-

ionen även följande projekt:

Stärkande verksamhet för hivpositiva och närstående (psykosocialt stöd);


Utåtriktat arbete för hivpositivas rättigheter (påverkansarbete i rollen av in-

tresse-/patientorganisation);

Vittnesbanken (dokumentering av hivpositivas erfarenheter);

Checkpoint (snabbtest för hiv för msm, tillsammans med RFSL Göteborg);

Resursarbete gentemot kliniker i Värmland (samverkan med Infektionsmot-

tagningen i Karlstad för att komma i kontakt med hiv-positiva som kan ha be-

hov av PG Västs verksamhet, även utbildningshelg för hivpositiva i Värmland

och samarbete med RFSL Värmland för att nå msm).

PG Väst erbjuder även föreläsningar om hiv, råd och stöd och medlemsträffar

Styrelsen består till två tredjedelar av hivpositiva. Förutom den övergripande

ledningen är flera styrelsemedlemmar aktiva i någon av de styrgrupper som

finns kopplade till varje projekt. På kontoret finns tre anställda på 75 procent.

De arbetar med projektledning, verksamhetsutveckling, utbildning, kommuni-

kation, administration samt kontakt med hivpositiva och öppethållande av lo-

kalen.


Inom ramen för projektet Normmedvetet arbete för hivpositivas rättigheter har

PG Väst genomfört aktiviteter för att göra föreningen mer tillgänglig för fler.

PG Väst har identifierat områden och målgrupper där föreningen behövde

stärka arbetet för att nå ut till, informera och tilltala fler. Projektet kan därför

sägas ha berört hela organisationen vad gäller normmedvetenhet och rättig-

heter, sätt att kommunicera och informera.

Aktiviteterna inom projektet kan delas upp i fyra områden. Det första rör in-

formation och där har projektet tagit fram en hemsida och mini-flyers på flera

språk3, samt ett material på lättare svenska om säkrare sex och hiv som tagit

fram tillsammans med RFSU Göteborg. Det andra området handlar om att öka

kunskap genom peer to peer och här har information kring rättigheter enligt

Smittskyddslagen utgjort en viktig del. Det tredje området handlar om att in-

formera och utbilda myndigheter i bemötande kring hiv. Inom denna del åter-

står arbete att utbilda nyckelpersoner i Göteborgs stad. Det sista området

handlar just om vikten av PG Väst själva har kunskap och duktiga på ett norm-

kritiskt och intersektionellt rättighetsperspektiv, varför en grundläggande del i

projektet också har varit att själva få utbildning i och stärka dessa frågor in-

ternt.

3 Mini-flyers finns på svenska, engelska, franska, spanska, arabiska, thai, somaliska och amarinja.


Projektet innehöll också en del gällande utbildning till tjänstemän som arbetar

på Migrationsverket som kommer i kontakt med hivpositiva nyanlända mi-

granter. Denna del har emellertid inte genomförts på grund av att Migrations-

verkets situation har omöjliggjort dessa aktiviteter. Istället har PG Väst arbetat

för att nå ut med broschyrer via infektionskliniker, andra föreningar och Mi-

grationsverket.

PG Väst är en av de organisationer som under lång tid har arbetat med hivposi-

tiva i Sverige och organisationen besitter hög kunskap på området. PG Väst

uppger att de följer internationell forskning kring metoder som är beprövade

när de väljer inriktning och aktiviteter, därför är exempelvis peer to peer en

viktig del i verksamheten. Mot bakgrund av projektet som finansierats av Göte-

borgs Stad är normkritik en viktig del i arbetet med identitetsstärkande arbete

som inkluderar fler hivpositiva. Även då använder sig organisationen av beprö-

vade metoder för att stärka verksamheten.


Det tydligaste resultatet av Normmedvetet arbete för hivpositivas rättigheter är

en konkret produkt som tagits fram, broschyren ”Hiv, sex och lust”. Broschyren

är på lätt svenska och innehåller tecknade bilder på vita och icke-vita personer

och könsorgan, information om hiv, olika sätt att praktisera säkrare sex utifrån

olika sexuella praktiker, kondomskola, testning och hur det kan vara att leva

med hiv. Det är tydligt att materialet tagits fram för att vara normmedvetet och

inkluderande och lätt att förstå för många med en annan bakgrund än svensk.

Broschyren är framtagen i samarbete med RFSU.

I arbetet med att ta fram informationsmaterial återfinns också mini-flyers på

olika språk (se aktiviteter ovan). Informationen på dessa flyers är kortfattad

och översättningen har genomförts av översättare på samma förmedling som

de tolkar som gått utbildningen ”Tolkbart”, en processutbildning om sexuell

och reproduktiv hälsa och rättigheter.4 Dessa översättare har även översatt

hemsidan. PG Väst har bedömt att översättningarna inte behöver ytterligare

kvalitetssäkring. Mot bakgrund av att organisationen arbetat mycket med hur

man uttrycker sig kring hiv och sexualitet på svenska är diskussionen pågående

inom organisationen kring hur man säkerställer att informationen på andra

språk håller samma kvalitetssäkrade nivå.

Projektet Normmedvetet arbete för hivpositivas rättigheter utgör en central del

i det senaste årets interna arbete med frågorna och en kommunikationssats-

ning i PG Väst har byggt på tillgängliggörande av information både språkligt

4 PG Väst bedömde det som mest troligt att översättare på denna tolkförmedling besatt den efterfrågade kunskapen och att mottagaren av beställningen förstod vad PG Väst var ute efter.


och bildligt. På så sätt är det kanske viktigaste resultatet av projektet att PG

Väst har stärkt arbetet med normmedvetenhet och rättigheter internt.

Som en förlängning av det interna arbetet i projektet har PG Väst bildat nät-

verk och en form av allians genom att ha tagit initiativ till ett antirasistiskt nät-

verk. Efter en workshop på PG Väst initierades nätverket genom en projektan-

sökan och sedermera ett projekt i samarbete med Göteborgs Stad, KSH, RFSL

och RFSU. Syftet är att genom normmedvetenhet och antirasism stärka hivpre-

ventionen i regionen.

Något som framkommer i intervjumaterialet men som inte är specifikt för detta

projekt utan gäller PG Väst generellt är en problematik vad gäller intern trans-

parens och kommunikation. Trots att PG Väst ”bara” är tre anställda finns en

känsla bland externa aktörer av arbete i stuprör på organisationen, att den ena

inte riktigt vet vad den andra gör. Intervjupersonerna lyfter att PG Västs perso-

nal är mycket professionella och att verksamheten i stor utsträckning drivs i

professionaliserad form i projektverksamhet där både mål och insatser är fri-

kopplad annan verksamhet i organisationen. Här ser intervjupersonerna också

en risk i att PG Väst rör sig allt närmare en uttalad rättviseorganisation och

därmed riskerar att tappa en del av det unika i PG Väst som patient- och kam-

ratförening. Risken här återfinns i att en alltmer projektstyrd verksamhet kan

tappa bort kärnmålgrupper och kärnverksamhet på vägen, något som (kanske)

också efterfrågas av de nya målgrupper organisationen vill bli bättre på att nå.


PG Västs målgrupp är alla hiv-positiva, en uttalad målgrupp för projektet

Normmedvetet arbete för hivpositivas rättigheter är hivpositiva migranter som

PG Väst bättre vill nå och tilltala. Det normkritiska arbetet är något som i för-

längningen är tänkt ska komma alla Göteborgs hivpositiva till del. Därtill är

projektets målgrupp tjänstemän och andra aktörer som möter nyanlända mi-

granter i sitt arbete.

En bakgrund till det interna arbetet med normkritik ligger i en självrannsakan

inom PG Väst på grund av indikationer att delar av målgruppen och andra in-

tressenter inte upplevde organisationen som en arena eller plattform som var

till för dem och att alla inte kände sig hemma eller välkomna till PG Väst. Detta

är något som också Kontigo har fått en bild av i intervjuer med personer som

kommer i kontakt med hivpositiva i sin vardag. Utvärderingen visar att syn-

punkter vad gäller PG Västs tilltal till målgruppen handlar om tre punkter. För

det första en känsla av att PG Väst är ”vitt” och etniskt svenskt. När PG Väst sä-

ger att de talar för ”alla hivpositiva” så handlar kritiken om att denna talan gäl-

ler de hivpositiva som organisationen kommer i kontakt med, men ett relativt

stort antal hivpositiva i Göteborg söker sig inte till PG Väst, PG Väst känner


inte till deras synpunkter eller behov och de kan därför inte heller företräda

dem. Den andra punkten är en erfarenhet bland intervjupersoner verksamma

inom sjukvården att vissa patienter upplevt PG Väst som alltför ihärdiga i sitt

bemötande och förhållningssätt kring den enskilda personens medicinering och

möjligheten för läkaren att ta bort patienternas informationsplikt. Här finns

risker vad gäller besökarens förväntningar på PG Väst, vilka frågor det är man

önskar prata om, men också åt andra hållet vad gäller vilka förväntningar PG

Väst förmedlar till hivpositiva att de bör ha gentemot sjukvården. Den tredje

kritiken som intervjupersonerna lyfter fram är att PG Väst främst attraherar

och tilltalar personer som landat i sin situation, som känner sig tillfreds i sin

hivstatus och kan och vill prata med andra och dela sin upplevelse. Personer

som kanske är än mer i behov av stöd och av att träffa någon, som har svårt att

komma ut, vänder sig kanske inte i första hand till PG Väst.

Kontigo vill emellertid påpeka att de flesta intervjupersoner inte har närmare

insyn i PG Västs operativa löpande arbete och inte känner till det interna ut-

vecklingsarbete som pågår.

Idag har PG Väst ca 80 medlemmar med olika bakgrund och tid som hivposi-

tiva. Det innebär emellertid inte att icke-vita personer i föreningen känner sig

bekväma med att representera PG Väst utåt, i arbetet med exempelvis en bro-

schyr om PG Väst lyckades de bryta vithetsnormen endast genom en hand som

inte är vit i bildmaterialet. Arbetet i projektet Normmedvetet arbete för hivpo-

sitivas rättigheter syftar ju också till att bryta den problematik som lyfts i punk-

terna ovan för att skapa ökad inkludering och upplevelse av att PG Väst är till

för alla.

Det är än så länge för tidigt inpå projektstart för att uttala sig om projektet bi-

dragit till att nå fler migranter än tidigare.

4.5.4 Samverkan

PG Väst är medlem i paraplyorganisationen Hiv Sverige, Göteborgs Förenings-

Center, Göteborgs Rättighetscenter mot diskriminering, World Aids Day-nät-

verket, Män som har sex med män-nätverket, samt Göteborgs stifts nätverk. PG

Väst samarbetar med Västra Götalandsregionens KSH och Göteborgs stads

Social resursförvaltning och har även samarbete med HOMAN, RFSL Göteborg

och RFSU Göteborg.

I projektet Normmedvetet arbete för hivpositivas rättigheter har man försökt

samverka med Migrationsverket, men detta har varit problematiskt på grund

av arbetsbelastningen och omorganisation inom Migrationsverket. Istället har

PG Väst skapat rättighetsbroschyrer i samarbete med Hiv-Sverige som distri-

bueras genom infektionskliniker, Migrationsverket, och olika föreningar.


Projektet samarbetar i övrigt med Göteborgs Rättighetscenter, Social utveckl-

ing Social resursförvaltning Göteborgs Stad, i det på PG Västs initiativ nystar-

tade antirasistiska hiv-nätverket, samt med RFSU Göteborg och RFSL Göte-

borg.


Kontigo anser att PG Västs arbete med normmedvetenhet och intersektionalitet

tar sin utgångspunkt i rätt ände när organisationen också inkluderar ett rann-

sakande och utvecklande av sig själva och föreningen i arbetet. Att upplysa sig

själva och identifiera interna brister är första steget till att också förändra en

verksamhet. I det arbetet är diskussionen kring hur man pratar om vissa mål-

grupper som lättare eller svårare att nå, så som ofta talas om migranter, rele-

vant. Genom internt utvecklingsarbete kan en organisation också identifiera

brist på kanaler och kompetens för att nå ut till målgrupperna. ”Problemet” lig-

ger alltså inte hos målgruppen utan på organisationen, dess tilltal, information

och metoder.

Samtidigt uppger PG Väst att där finns en blandad medlemsbas i organisat-

ionen men att det är problematiskt att bara svenskar med typiskt svenskt utse-

ende vill ställa upp på bild eller fronta PG Väst på andra sätt. På så sätt blir det

lätt att bilden av organisationen som homogen och till för vita msm lever vi-

dare, inte minst bland intressenter, samarbetsaktörer och sjukvårdpersonal

som har en viktig del i att informera hivpositiva de möter om PG Väst. För att

slå hål på vithetsnormen krävs också förebilder inom organisationen som re-

presenterar något annat och som syns bland de yrkesverksamma som möter

målgruppen i sin yrkesroll. Detta saknar PG Väst idag.

En utmaning som också lyfts i utvärderingen är risken att i utvecklingen mot en

starkare rättighetsorganisation tappa moment som hör till rollen som patient-

organisation, där kamratstöd och gemenskap har viktiga funktioner att fylla.

Balansen dessa delar emellan, inte minst utifrån vad medlemmarna och andra

hivpositiva ser för behov och efterfrågar, är viktig att säkerställa.

En viktig utveckling för att PG Väst framöver ska kunna använda sina nyvunna

kunskaper från projektet mest effektivt, menar Kontigo är att genomföra en

djupare analys av målgruppen i Göteborg. Vi är övertygade om att PG Väst har

god kunskap och kännedom om hivpositiva och deras situation, samtidigt visar

utvärderingen att alla inte nås av eller tilltalas av verksamheten. Frågor som är

intressanta i en sådan kartläggning kan vara: Vilka kontaktnät finns för hivpo-

sitiva med myndigheter, sjukvård och andra föreningar i Göteborg idag? Bland

dem som kontaktar PG Väst, hur har de hört talas om föreningen? Varför väljer

de att ta kontakt med/engagera sig i föreningen? Finns något, förutom positiv

hiv-status, som förenar dem? Bland dem som inte tar kontakt med PG Väst,


varför inte? Får de stöd och hjälp någon annanstans ifrån, eller står de utan?

Genom att lära känna fler inom grupper av hivpositiva i Göteborg som PG Väst

inte når idag kan organisationen utveckla sätt att nå dem och tilltala även dem.

Kontigos rekommendationer till PG Väst är följande:

1. Fortsätt arbetet med att bryta vithetsnormen bland hivpositiva.

Hivepidemin i Göteborg ser annorlunda ut idag än när PG Väst bildades, nå-

got som organisationen uppmärksammat och aktivt arbetar med. Kontigo ser

detta som ett viktigt arbete och något som kontinuerligt bör fortgå.

2. Tappa inte rollen som patientorganisation. I utvärderingsmaterialet

finner vi röster som är oroliga för att PG Väst med ett allt större rättighetsfo-

kus riskerar att tappa rollen som patientorganisation. Kontigo menar att

dessa perspektiv mycket väl kan fungera som ömsesidigt stärkande.

3. Genomför en målgruppsanalys/-kartläggning. Slutligen ger vi PG Väst

en utmaning vad gäller att lära känna de delar av målgruppen som de inte når

ut till idag och ta det som utgångspunkt inför framtida utvecklingssatsningar

för att attrahera hivpositiva än bredare än idag.

4.6 Sammanfattande analys av de fem organisationerna

Vi har ovan granskat de fem organisationer som 2014 erhöll medel från det

statliga hiv-anslaget av Göteborgs stad. Med utgångspunkt i de slutsatser och

utvecklingsbehov som vi beskrivit för respektive organisation tar vi här ett sam-

lat grepp kring organisationerna i en diskussion om ändamålsenlighet och ef-

fektivitet. Vi reflekterar dels kring organisationernas arbete i förhållande till

den nya förordningens syfte och mål och dels, oaktat förordningen, organisat-

ionernas mål och arbetssätt.

Kontigo har börjat med att värdera organisationerna i förhållande till förord-

ningen. När vi pratar om ändamålsenlighet utgår vi från hur väl organisation-

erna fungerar för att uppfylla ändamålen med förordningen (se kapitel 1 för

förordningens syfte och sex mål), i vilken utsträckning organisationerna arbe-

tar efter något eller några av målen i förordningen och därmed också om hiv

och/eller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) är en integrerad

del i arbetet. Med effektivitet i förhållande till förordningen menar vi organisat-

ion och arbetssätt för att med evidensbaserade metoder för hivprevention

kunna bidra till resultat i linje med förordningen. I figuren nedan visar vi hur

organisationerna placerar sig i förhållande till ändamålsenlighet och effektivitet

i linje med förordningen.


Figur 5 – Ändamålsenlighet och effektivitet med utgångspunkt i förordningen

Kontigo anser att både Stadsmissionen och PG Väst har en tydlig inriktning på

hiv och att Stadsmissionens arbete har bäring på mål 1 och 2 i förordningen,

medan PG Västs arbete framför allt kan kopplas till målen 3 och 4. Båda verk-

samheterna har många års erfarenhet av hiv-preventivt arbete och de personer

som arbetar med hiv-medlen har hög kompetens om hiv med koppling till mål-

gruppernas situation och behov. Det är sannolikt att Stadsmissionen och PG

Väst bidrar till att skapa resultat som ligger i linje med förordningens syfte och

mål.

Akademihälsans projekt Safe är ändamålsenligt så till vida att verksamheten är

inriktad mot sexuell hälsa och har fokus på hiv. Det är emellertid inte det-

samma som att hiv-preventionen är effektiv. Projektet saknar både resurser

och kompetens för att nå resultat i linje med förordningen och de insatser som

ändå genomförs är osystematiska och saknar långsiktighet. Verksamheten sak-

nar reflektion kring preventionsgrupper och hur man kan nå de mest riskta-

gande studentgrupperna. Kontigo menar att om det funnits en fungerande or-

ganisation och över tid hållbar struktur för att driva projektet som tänkt, så

finns anledning att tro att detta kunde ha bidragit till resultat i linje med för-

ordningen. Den bristande metodologin och organisationsstrukturer innebär

emellertid att projektet Safe inte är en effektiv hiv-preventiv aktör.

I enlighet med resonemangen ovan om vad ändamålsenlighet och effektivitet i

förhållande till förordningen innebär placerar sig både HOMAN och EKHO i

nedre vänstra hörnet, dvs en lägre grad av både ändamålsenlighet och effektivi-

tet. Det är Kontigos uppfattning att båda organisationerna i första hand arbetar

för minskat stigma och diskriminering på grund av sina respektive målgrup-


pers sexuella läggning och identitet, snarare än hiv och aids som är utgångs-

punkt för förordningens fjärde mål. Båda organisationerna arbetar för att bryta

normer och tabun, men Kontigo anser kopplingen till hiv som svag. Visserligen

arbetar både HOMAN och EKHO med olika delar av msm-gruppen, som vi vet

är det kanske allra viktigaste preventionsgruppen. Av erfarenhet vet vi att det

bland vissa särskilt stigmatiserade grupper, exempelvis migranter, ofta krävs

en annan ingång till preventionen är det hiv-specifika och att man för att nå

fram med sitt hiv-budskap behöver starta samtalet i något annat ämne. I den

här utvärderingen har vi dock inte kunnat se att vare sig EKHO eller HOMAN

har metoder som gör att arbetet med stigma och diskriminering också leder till

samtal om säkrare sex och hiv-prevention. Avsaknaden av uppföljningsbara

mål och dokumenterade metoder i linje med evidens kring hivprevention stär-

ker slutsatsen att organisationernas bidrag till resultat i linje med förordningen

är tveksamt. Specifikt för HOMAN är det också Kontigos slutsats att det saknas

en tydlig strategi för hur en ensam verksamhetsledare kan göra så stor nytta

som möjligt utifrån befintliga resurser, och vi uppfattar genomförandet som

splittrat på många olika aktiviteter och sammanhang.

Kontigo har också värderat organisationerna med utgångspunkt i den egna

kvaliteten och metoden, oberoende av förordningen. Begreppen ändamålsen-

lighet och effektivitet får då delvis annan betydelse. Med ändamålsenlighet av-

ser vi nu i vilken utsträckning organisationen eller projektet är ändamålsenligt

utifrån dess egna ändamål. Det handlar om vilken inriktning organisationen

valt och om denna bedöms som kvalitativ och lämplig i förhållande till vad som

är tänkt att uppnås. Med effektivitet avses organisation och arbetssätt för att

kunna skapa resultat i linje med uppsatta mål. I figuren nedan visar vi hur or-

ganisationerna positionerar sig när deras egna utgångspunkter för hiv-prevent-

ionen istället för förordningen utgör grund för bedömningen av ändamålsenlig-

het och effektivitet.


Figur 6 – Ändamålsenlighet och effektivitet i förhållande till organisationernas kvalitet och metod

I den nya placeringen som framträder behåller Stadsmissionen och PG Väst

sina placeringar i övre högra hörnet. Deras verksamheter är uttalat hiv-inrik-

tade och metoderna bygger på forskning och evidens samt lång erfarenhet av

arbete med sina respektive målgrupper. Vår bedömning skiljer sig således inte

från tidigare. Även Safe behåller sin plats i figuren, uppe till vänster. Vi ser i

Safe, som sagts, en potential till resultat men de organisatoriska kvaliteterna

och bristfälliga riggningen av projektet för att skapa resultat gör att vi saknar

effektivitet.

Den stora skillnaden ser vi när vi tittar på organisationerna HOMAN och

EKHO. När HOMAN bedöms utifrån om man är ändamålsenlig eller inte, me-

nar vi att man är det, även om detta inte gäller för hiv-preventionen. HOMAN

arbetar med vad man säger sig vilja göra, nämligen uppsökande, informativt,

rådgivande och stödjande gentemot msm i migrantgruppen. HOMAN säger sig

själva bidra till att förbättra situationen för målgruppen och detta är helt i linje

med föreningens syfte. Samtidigt, menar Kontigo, kvarstår problemen med ef-

fektivitet. Med bara en person som arbetar operativt, som är splittrad i sitt ar-

bete på många olika arenor och sammanhang, till synes osystematiskt utvalda

vad gäller koppling till mål och styrning, så blir det svårt att vara effektiv.

EKHO förflyttar sig i den andra figuren till det övre högra hörnet bredvid

Stadsmissionen och PG Väst. Här ser vi en tydlig riktning för arbetet, uttalade

aktiviteter för att nå dit och resurser för att genomföra planerade aktiviteter,

som genomförs med samtalet i fokus och med goda kunskaper om både den

kristna liksom hbtq-kontexten vari organisationen verkar. Utan förordningen

som bedömningsmall, menar Kontigo att EKHO arbetar på ett sätt som kan be-

dömas vara både ändamålsenligt och effektivt.


5 Sammanfattande diskussion och rekommendationer

Kontigos kartläggning visar att det finns en rad aktörer, både offentliga och ide-

ella, som har relevans för hivpreventionen i Göteborg genom att de tillsam-

mans tillvaratar olika målgruppers intressen och verkar på eller fungerar som

arenor för respektive målgrupp. Dessa aktörer står också för ett viktigt kun-

skapsbyggande och erfarenhetsutbyte.

Det är dock inte alla dessa organisationer som faktiskt bedriver ett hiv-preven-

tivt arbete. Bland de offentliga organisationerna är det framförallt enheten Sex-

uell hälsa och hiv-prevention i Göteborgs stad samt Kunskapscenter för sexuell

hälsa i Västra Götalandsregionen, men i någon mån också Göteborgsregionens

kommunalförbund och Utbildningsförvaltningen, Stadsledningskontoret och

Mikamottagningen i Göteborgs stad, som står för den hiv-preventiva verksam-

heten. Bland de ideella organisationerna är det framförallt RFSU Göteborg,

RFSL Göteborg, PG Väst, Stadsmissionen, samt i viss utsträckning Safe (Aka-

demihälsan), EKHO, HOMAN, Kärleksakuten, och Frizonen Simone. Av dessa

organisationer är det endast Kärleksakuten och Frizonen Simone som inte får

stöd genom statsbidraget.

Huvudsakligen är det förordningens om statsbidrag mot hiv-infektion första

mål som de olika aktörerna ämnar uppnå, alltså att begränsa spridningen av

hivinfektion. Målet statuerar att arbetet ska utföras av kompetent personal,

vara grundat på vetenskap och beprövad erfarenhet samt riktat och anpassat

till olika preventionsgruppers olika förutsättningar och behov. Utvärderingen

har visat att det preventiva arbetet i viss mån kan beskrivas på detta sätt, men

att det också finns organisationer som behöver vidareutveckla både organisat-

ion, kompetens och metoder för att effektivt bidra i det preventiva systemet.

En relativt stor del av det preventiva arbetet genomförs, både av offentliga och

ideella aktörer, riktat mot unga och unga vuxna genom insatser i skolan. Arbe-

tet genomförs då snarare som ett bredare SRHR-arbete, då hiv-prevalensen

bland unga och unga vuxna generellt är låg. Förordningen tillåter ett sådant fo-

kus genom det andra målet om insatser mot andra STI:er som kan tänkas på-

verka även spridningen av hiv-infektion. Den allmänna uppfattningen beträf-

fande och tolkningen av den nya förordningen är emellertid att statsbidraget i

högre utsträckning än tidigare ska fokuseras på hiv-prevention. Kontigo menar

därför att trots att SRHR-arbete i skolan är viktigt ur ett folkhälsoperspektiv

bör sådana insatser inte prioriteras vid fördelning av statsbidraget för insatser

mot hiv-infektion. Givet det epidemiologiska läget finns det andra preventions-

grupper där prevalensen och riskerna för spridning av hiv-infektion är högre än


bland unga och unga vuxna. SRHR-arbete i skolan bör istället ske inom ramen

för befintliga kommunala resurser.

Vidare kan konstateras att det är få aktörer som arbetar med att uppnå förord-

ningens tredje mål om att begränsa konsekvenserna av hiv-infektion för en-

skilda och samhället. För tillfället är det endast PG Väst som i någon större ut-

sträckning arbetar sekundärpreventivt med personer som lever med hiv. På sikt

kan även Noaks Ark bli en viktig aktör i det sekundärpreventiva arbetet.

Granskningen visar att det finns ett antal ideella organisationer som syftar ar-

beta med förordningens fjärde mål om att minska stigmatisering, bryta isole-

ring och motverka diskriminering av personer som lever med hiv. I praktiken

är emellertid flera av dessa organisationers verksamhet mer inriktad mot att

minska stigmatisering, bryta isolering och motverka diskriminering på andra

grunder än hiv-status, framförallt då sexuell läggning inom olika samhällsgrup-

per och sammanhang. Ett sådant arbete i linje med förordningen sker, som

Kontigo ser det, i stort sett endast genom PG Väst i samarbete med den nation-

ella paraplyorganisationen Hiv-Sverige. Kontigo uppfattar således inte att detta

är i fokus för Göteborgs stad.

Förordningens mål fem och sex handlar om samarbetet mellan Göteborgs stad

och andra landsting respektive ideella organisationer. Kontigo kan konstatera

att samarbetet mellan staden och regionen är i en positiv utvecklingsfas som

har potential att bidra till ett mer effektivt hiv-preventivt system i framtiden.

Vidare uppfattar Kontigo att Göteborgs stad nu också har inlett ett utvecklings-

arbete i relationerna till de ideella organisationerna, inte minst genom en för-

bättrad dialog under de senaste åren samt genom upphandlingen av förelig-

gande utvärdering som båda förtydligar bilden av de olika organisationernas

bidrag i det preventiva systemet.

Under uppdragets gång har Kontigo identifierat att det finns vissa luckor i pre-

ventionssystemet avseende vilka preventionsgrupper som nås. I viss mån har

även systemets olika aktörer uppmärksammat detta och försökt komma till-

rätta med problemet genom exempelvis egna kartläggningar, behovsanalyser

och projekt. Figuren nedan visar en översiktlig sammanfattning av hur det hiv-

preventiva systemet i Göteborg riktar sig mot regeringens prioriterade prevent-

ionsgrupper samt vad den epidemiologiska statistiken säger om hiv-prevalen-

sen.


Tabell 3 – Sammanfattning av systemets inriktning per preventionsgrupp

Preventionsgrupp Prevalens Kommunal ak-

tör

Ideell aktör

Män som har sex med män Hög Nej Ja

Personer med injektionsmiss-

bruk

Låg Ja Nej

Personer med utländsk bak-

grund

Hög Ja Ja

Unga och unga vuxna Låg Ja Ja

Utlandsresenärer Hög Nej Nej

Gravida kvinnor Oklart Nej Nej

Personer som har sex mot er-

sättning

Oklart Ja Nej

Personer som lever med hiv Hög Nej Ja

Trots att både offentliga och ideella aktörer i Göteborg bedriver insatser riktade

mot migranter uppfattar Kontigo att det preventiva systemet inte är effektivt

relativt det epidemiologiska läget i preventionsgruppen. Offentliga insatser är

framförallt genom projektet Tolkbart som riktar sig till målgruppen anställda

inom tolkförmedlingen. De ideella insatserna är framförallt genom föreningen

HOMAN och RFSU Göteborg. Kontigo bedömer dock att dessa insatser i

mycket begränsad utsträckning når migranter och att stora delar av migrant-

gruppen i praktiken inte berörs av satsningarna. Nämnas bör dock att det för

tillfället pågår ett antal projekt som syftar till att förbättra de befintliga organi-

sationernas möjligheter att nå migranter, som omfattar RFSU Göteborg, RFSL

Göteborg och PG väst samt KSH. Detta bedömer Kontigo vara en positiv ut-

veckling, men ställer sig fortfarande frågande till hur stor del av den berörda

preventionsgruppen som kommer att nås genom dessa organisationer.

I den epidemiologiska statistiken går inte att särskilja migranter från utlands-

resenärer, varför även detta bör behandlas som en preventionsgrupp med hög

prevalens. Idag bedrivs inget arbete mot utlandsresenärer i Göteborg.

I och med Stadsmissionens avslutade insatser för personer som har sex mot er-

sättning är även detta en preventionsgrupp som inte täcks in av det preventiva

systemet i någon större utsträckning. Genom Mikamottagningens arbete finns

en arena för hiv-prevention, men mottagningen har idag inte ett formellt upp-

drag runt hiv-prevention. Mottagningen samverkar emellertid för tillfället med


KSH i STIV-projektet som syftar till att skapa en tillgänglig vårdkedja för per-

soner med erfarenhet av sex mot ersättning, där prevention är en del. Personer

som säljer eller köper sex återfinns inte i statistiken kring det epidemiologiska

läget, men är en särskilt riskutsatt grupp som bör omfattas av hiv-preventiva

insatser.

Sammanfattningsvis menar Kontigo att det hiv-preventiva systemet i Göteborg

idag framstår som aningen ad hoc-mässigt, i bemärkelsen att strategisk inrikt-

ning, styrbarhet och organisation inte är fullt ut samordnat. Göteborgs stad har

som storstadskommun under många år erhållit statsbidrag för det hiv-preven-

tiva arbetet men det förefaller ändå som att det är först under den senaste tiden

som det tas ett mer övergripande tag om frågan.

Den strategiska inriktningen för hiv-preventionen i Göteborgs stad fastställs i

Handlingsplan för Göteborgs Stads förebyggande insatser mot hiv och andra

sexuellt överförbara infektioner 2014-2017. Kontigo uppfattar att handlings-

planen är relativt bred och allomfattande vilket därmed gör den svår att an-

vända för prioriteringar och uppföljning. Handlingsplanen säger således lite

om vad staden vill uppnå och på vilket sätt detta ska ske. Vidare uppfattar Kon-

tigo att det hiv-preventiva arbetet inte är av något större intresse för stadens

politiker och att finansieringen därmed blir lidande. Därtill förefaller statsbi-

draget i någon mån verka som kontraproduktivt då staden genom det arbete

som bedrivs med finansiering från statsbidraget kan hävdas göra tillräckligt

mycket och således inte behöver fördela ytterligare resurser för arbetet. Detta

är något som går på tvärs mot förordningen om statsbidrag för insatser mot

hiv-infektion som tydligt deklarerar att statsbidraget ska komplettera och för-

stärka sådana insatser som kommunen i övrigt genomför – inte ersätta. Ytter-

ligare ett problem i att stadens handlingsplan ska genomföras med medel från

statsbidraget är den dubbla inriktningen. Handlingsplanen och förordningen är

inte helt kompatibla, vilket blir tydligt runt till exempel frågan om sex- och

samlevnadsundervisning i skolan.

Kopplat till den strategiska inriktningen har Kontigo vidare uppfattat problem

vad gäller styrbarheten i det hiv-preventiva systemet. Det handlar dels om att

handlingsplanen är bred och i någon mån har en annan inriktning än förord-

ningen om statsbidraget för insatser mot hiv-infektion. Dels handlar det om att

staden hittills inte haft fullständig överblick över de olika verksamheter som

pågår med eller utan stöd från statsbidraget. De ideella organisationer som

idag erhåller statsbidrag gör detta i någon mån snarare av hävd och spårbun-

denhet än utifrån faktiska behov. Kontigo uppfattar att flera av de verksam-

heter som erhåller stöd inte bidrar till ett effektivt resursutnyttjande. Detta gäl-

ler dock inte endast de ideella organisationerna, utan även delar av den verk-

samhet som bedrivs av staden. Exempelvis har Utbildningsförvaltningen inte

längre tillgång till statsbidraget efter det att förordningen förtydligade och snä-

vade av inriktningen för medlens användning, medan enheten Sexuell hälsa


och hiv-prevention fortsatt satsar relativt stora delar av statsbidraget på just

skolan.

En tredje aspekt av det hiv-preventiva systemet som inte förefaller fullt ut ef-

fektivt och ändamålsenligt är frågan om organisation. Både inom staden och i

regionen är ansvaret för hiv-preventionen utspridd på ett flertal aktörer – så

även samordningen. En bidragande orsak till detta, menar Kontigo, är att man-

datet inte är tydligt fastställt, vilket hänger samman med den politiska förank-

ringen och att hiv-preventionen inte står högt på den politiska dagordningen i

staden. Detta innebär att det blir svårt för samordnaren på enheten Sexuell

hälsa och hiv-prevention att prioritera och styra mellan olika verksamheter och

att det därmed uppstår en ökad risk för överlappningar och glapp i systemet. I

relation till Västra Götalandsregionen har uppdelningen varit geografisk och

samarbetet har historiskt sett inte fungerat tillfredsställande. Kontigo uppfattar

emellertid att detta är ett problem som nu håller på att få sin lösning genom

ökat samarbete och samordning mellan staden och regionen och att det pre-

ventiva systemet framöver har förutsättningar att fungera bättre.

5.1 Rekommendationer till Göteborgs stad

Följande rekommendationer riktar sig huvudsakligen till statsbidragets sam-

ordnare vid enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention. Rekommendationerna

grundar sig i ett övergripande utvecklingsbehov om att stärka det hiv-preven-

tiva systemets sammanhållning och ansvarsfördelning:

1. Tydliggör och fokusera inriktningen för det hiv-preventiva arbetet

i staden. Enheten Sexuell hälsa och hiv-prevention har inte resurser att göra

allt i handlingsplanen och behöver därför tydliggöra vilka delar och mål som

ska uppnås med stöd av statsbidraget. Analysen bör ske i samarbete med

Västra Götalandsregionen för en god samordning mellan de olika offentliga

aktörerna. Genom samordning kan tillgängliga resurser utnyttjas för bästa ef-

fektivitet och ändamålsenlighet. Inriktningen bör beslutas utifrån förord-

ningen om statsbidrag för insatser mot hiv-infektion snarare än stadens

handlingsplan, då finansieringen bör vara styrande.

2. Utveckla systemet för planering, genomförande och uppföljning av

de verksamheter som får stöd av statsbidraget. Arbetet bör grunda sig

i en behovsanalys som med fördel kan genomföras i samarbete med relevanta

offentliga och ideella aktörer. Genom att involvera relevanta aktörer kan be-

hoven matchas mot aktörernas möjligheter samtidigt som det blir tydligare

för samtliga aktörer vad som förväntas av deras verksamheter.

3. Fortsätt det påbörjade arbetet med att samordna det hiv-preven-

tiva systemet i Göteborg, samt med systemet i regionen. Eftersträva

ökade förbindelser med andra relevanta aktörer i staden, exempelvis genom


att samtala med stadsledningskontoret om relationen mellan hiv och hbtq el-

ler hiv och mänskliga rättigheter. Även om mandatet att besluta om andra ak-

törers verksamhet inte finns kan dialog bidra till initiativ som leder till ett

bättre sammanhållet stadsövergripande system där hiv blir en fråga för fler.

Documents

HIV PREVENTION I GÖTEBORG · 2018. 2. 22. · Det hiv-preventiva systemet i Göteborg 4 (65) 1 Bakgrund Göteborgs stad har under många år erhållit statsbidrag för arbete med