-31-

HELLENISMEN

c:a 325 - 100 f.Kr .

Polydoros, Athesandros och Hagesandros - Lakoongruppen

sent 100-talet f.Kr . , marmor , 244cm, Batikanmuseet, Rom

-32-

HISTORISK ÖVERSIKT

- 336 f.Kr. - Filip av Makedonien mördas. Hans son Alexander undertrycker revolter i Grekland

(Thebe förstörs) och erövrar sedan de persiska besittningarna fram till Indus

- 331 f.Kr. - Alexandria grundas

- 323 f.Kr. - Alexander den store dör i Babylon. Diadokernas (efterföljarnas) krig - 281 f.Kr

- 322 f.Kr. - Atens revolt misslyckas. Demosthenes’ självmord

- 306 - 304 f. Kr. - Diadokerna tar sig kungatitlar. Makedonier förblir under antigoniderna (168 f.Kr.).

Främre Asien tillfaller seleukiderna (63 f.Kr.) och Egypten lagiderna (30 f.Kr.)

- 303 f.Kr. - alliansen mellan Seleukos och Chandragupta, grundare av mauryaväldet öppnar Indien för

utbyte med Västerlandet

- 300 f.Kr. - Antiokia grundas

- 281 f.Kr. - Slaget vid Kuropedion. Tarentum kallar kung Pyrrhus av Epirus till hjälp mot Rom, men

utan framgång

- 247 f.Kr. - öster om Kaspiska havet grundar Arsakes Partherriket

- 241 f.Kr. - Attalos utropar sig till kung i Pergamon (133 f.Kr.)

- 240 f.Kr. - Diodotos skapar ett kungadöme i Baktrien (100 f.Kr.)

- 197 f.Kr. - Filip V av Makedonien besegras vid Kynoskephalai

- 189 f.Kr. - efter nederlaget vid Magnesaia förlorar Antiochos, i freden i Apameia, de seleukiska

besittningarna bortom Taurus

- 168 f.Kr. - Slaget vid Pydna gör slut på det makedonska kungadömet. Antiochos IV, som hejdats

utanför Alexandria av Popilius Laenas’ cirkel, försöker kväva oroligheter i Judeen genom

att förbjuda den judiska religionen. Att templet i Jerusalem återupplåts för kultändamål

år 165 f.Kr. gör inte slut på revolten.

- 143 f.Kr. - Jerusalem blir huvudstad i ett judiskt rike (63 f.Kr.)

- 133 f.Kr. - Attalos III av Pergamon testamenterar sitt rike till Rom

- 100 f.Kr. - Baktrien erövras av Yuezhi. Kinas första kontakter med Västerlandet över Pamir

- 95 f.Kr. - Partherna sluter ett vänskapsfördrag med Sulla, i vilket deras gräns vid Eufrat fastställs

- 66 f.Kr. - Pompejus’ fälttåg i Orienten

- 63 f.Kr. - slut på den seleukidiska monarkin och den judiska staten. Pompejus organiserar Romarriket

fram till Eufrat

KULTURHISTORIK ÖVERSIKT

Den hellenistiska tiden var en typisk övergångsepok. Alla kulturyttringar, samtidigt som de

innebar nya idéer och färska impulser, hade sina rötter i den mäktiga klassiska grekiska

kulturvärlden. Helleniismen var också den sista perioden av den grekiska allthärskande

kulturen. Det var just under den hellenistiska tiden som grekiska kulturideal, grekiska former,

gen grekiska tankevärlden och den grekiska synen på estetik blandade sig med andra kulturer -

den egyptiska, mesopotamiska,, m fl.,

Den kosmopolitiska, universiella kulturen var ett faktum. Kultur som kan förstås av olika

nationer och folk; kultur frigjord ifrån nationella band och traditioner.

den grekiska litteraturen, filosofin, teater, musik, arkitektur, skulptur och filosofin, ocj inte

minst det grekiska språket utgjorde dock en orubblig grund för denna enorma kultursytes av

olika traditioner.

Även sammhällspolitiskt skedde stora förändringar som påverkade kulturens utveckling. Från

att vara hela folkets angelägenhet under Antika Greklands tid, föll kulturen under ett elitäriskt

patronat av några få rika familjer runt-om i den väldiga hellenistiska världen.

-33-

Gemensam kultur förenade nu stora geografiska områden, som det allt snabbare växande

romerska väldet anamade, för att sedan vidarebefodra det till andra, tidigare isolerade, kulturer

i mellersta och norra Europa.

Hellenismens viktigaste bedrift var, med andra ord, skapandet av all-grekisk kultur som

anamades av hela Västerlandet och övriga närliggande kulturområden. Kulturen fick ett

gemensamt språk - ett kulturspråk av den civiliserade världen.

ARKITEKTUR & SKULPTUR Den senklassiska grekiska arkitekturen och

skulpturen påvisar ett tydligt släktskap.

Blandningen av det grekiska klassiska idealet

med forna epokernas och andra samtida

kulturers estetik och traditioner är slående i den

hellenistiska arkitekturen och skulpturen.

I skulpturens värld var det de stora gesterna, det

dramatiska uttrycket, ansträngd rörelse, stror

känslomässig tragik och pathos som var

utmärkande. Skulpturernas kroppar blev ännu

tyngre än under den senklassiska perioden och

mycket av skulptörernas möda gick ut på att

utnejsla de imponerande draperingar som

omsvepte dessa kroppar. Realismen var

påtaglig i minsta detalj. Även den psykologiska

skildringen av människoinre gavs ett stort

utrymme; långt större än i den grekiska

skulpturen, som framhävde det värdiga, ädla,

men alltid reserverade och - på många sett -

omänskligt kontrollerade och känslokalla.

Sådana skulpturer som Döende Gallern,

Barberifaunen, Nike från Samothrake och

Lakoongruppen tillhör historiens absoluta

mästerverk.

Speciellt snabbt utvecklade sig relief-skulpturen

under hellenismen. Den fulländades till

ofattbara höjder av konstnärlighet. detta

bevittnas , inte minst, i det mästerliga Zevs’

altaret i Pergamon, vars magnifika friser saknar

sin motsvarighet i Västerlandets historia.

Två arkitektoniska mästerverk - det ena från

brytningstiden mellan den senklassiska

perioden och hellenismen, och det andra från

den mogna hellenistiska perioden, förser oss

med djup kunskap om arkitekturen från denna

tid.

Det är Mausoleion (c:a 350 f.Kr ) från

Hallikarnassos, samt Pergamon (c:a 180 f.Kr.)

Båda två från det grekiskt dominerade Mindre

Asien.

Nike från Samothrake, 200- 190 f.Kr., marmor, 244 cm,

Louvre, Paris segermonument; degergudinnan har just stigit ned på en fartygsstäv buren

av den starka vinden som hon kämpar mot, med sina stora utspända vingar

-34-

-35-

Apollo di Belvedere, romersk marmor kopia från

grekiskt original, 100 -talet f.Kr.

höjd 223cm, Vatikanmuseet, Rom

Barberinifaunen (detalj). Romersk kopia av ett grekiskt

original från c:a 200 f.Kr.

marmor, överkroppsstorlek, Glyptothek, München

Döende gallern. Romersk kopia efter ett bronsoriginal från c:a 230 - 220 - t. f.Kr. i Pergamon.

Marmor. Kroppsstrorlek. Museo delle Terme. Rom

MUSIK Musiken förändrades inte nämnvärt under den hellenistiska epoken. Vår kunskap om dåtida musik är dock

väldigt knapphändig och baseras på några få steninskriptioner och litterära beskrivningar.

Norra delen av Zevs’ altare i Pergamon. Rekonstruktion från originalelement. c:a 240 - 200 f.Kr., Berlin

Zevsaltaret i Pergamon (västsidan), rekonstruktion från original element, Berlin

-36-

DANS Dansen tappade helt sin höga samhällsställning numera. Dansen dominerades av helt professionella dansgrupper,

som tycktes värna mer om dansens yttre skal - virtuositet mer än dess ädla innehåll. Danssen tappade helt sin

fostrande roll och därmed även sin höga konstnärliga status. Enheten av musik-poesi och dans upplöstes helt.

Uppvisningsdansen fick alltmer billig underhållnings karaktär och existerade sida vid sida med lindans, jonglöri

och akrobatiska konster. I rika hem uppträdde professionella akrobat-dansare, s.k. kubister, som dansade

groteska danser, gick på händerna, m m.,

Däremot utvecklades de virtuosa danstekniska elementen snabbt och detta skulle innebära allt snabbare

utveckling av den professionella danskonsten i kommande epoker.

DRAMA Hellenistisk teater bidrog med få nyheter och hade klart epigonal karaktär. De mest populära formerna var

komedi och satyr, men även dessa formernas popularitet sjönk stadigt. den enda teaterformen som blomstrade

under hellenismen var mim-teater. detta tack vare sin okomplicerad populär karaktär och skämtsam utformning.

LITTERATUR Prosalitteraturens snabba utveckling under den hellenistiska tiden var klart dominerande inom kulturen. Nya

prosaformer attraherade både författare och de allt bredare läsarkretsar. Prosa novell, prosa roman med alla sina

varianter - kärleksroman, kärleksnovell, äventyrsroman, erotisk roman, hembyggdsroman, krönikor av all dess

sorter, m fl., var skapelser av den nya tidsandan - hellenismen.

Även historiografi upplevde en blomstringstid under hellenismen. Lyriken däremot framstod som en genre på en

snabb reträtt. Enbart den korta formen av epigram verkade vara livskraftig. Alla andra poesiformer måste ses

som en skugga av den stora klassiska lyriken.

Bland de främsta lyriker av denna period fannas: Theokritos, Herondas, Kallimachos, Leonidas och Meleagros

epigram - en kort vers på gravstenar, tempelväggar, etc., En koncentrerad kort dikt, oftast satirisk eller filosofisk,

med klart markerad slutpoäng.

Den litterära konstarten som utvecklades förbluffande snabbt under hellenismen var prosa. Grekernas

upptäcksresande och kontakt med Indien resulterade i fantasifull historie- och reseberättelser, exotiska folksagor

och äventyrsromaner. Även kärleksroman och erotisk roman får en blomstringsperiod. Bland de främsta av

prosalitteraturens representanter under denna tid återffans: Aristeides (sexbretättelser i novellform), Dionysios

Akytobrachion (mytologiska romaner), Chamaileon (biografiska skildringar av bl a. Sapfo, Anakreon och

Pindaros) och Phylarchos och Nikolaos (världshistorie skildringar).

Filosofi

Aten, trots sin numera provinciella karaktär, behöll även under hellenismen sin ställning som filosofins centrum.

Nya filosofiska riktningar dök upp: epikureism (materialism), stoicism, kynisk filosofi och skeptiscism. Alla dessa

filosofiska skolor hade sina rötter i klassiska pperiodens riktningar, men utvecklades till mycket radikala läror

först under hellenismen.

Epikuros

-37-

epikureism=materialism - skapad av Epikuros, innebar okritisk materialism som livsåskådning.

Själens oberörda ro, som livets mål, kan nås genom frihet från fruktan och smärta.

Människan bör söka de ting som ger lust. Man bör undvika det som skapar oro, och

istället leva i stillhet bland sina vänner. Atomisk lära utgjorde grunden för denna

lära, vilket var ett sätt att undgå vidskeplig fruktan för döden och gudarna.

huvudrepresentanten var: Epikuros

stoiscism - motsatte sig materialismen. Människa måste leva i överensstämmelse med naturen som är fylld av

Gud. Elden är alltets ursprung. Totall självbehärskning fri från affekt och passion bör bli

människans mål. Lugn och värdighet är det viktigaste i människans liv.

huvudrepresentanter var: Zenon fr. Kition, Chrysippos, Panaitios fr. Rhodos

kynism=cynism - behovslösheten var denna filosofins yttersta ideal. Allt som skapar behov, rubbar

själsjämvikten. Cynismen hade känslokalla drag.

huvudrepresentanter var: Karneades fr. Kition, Krates fr. Thebe, Menippos fr. Gadara och

Kerkidas fr. Megalopis

Alexander den store.

porträttbyst i elfenben,

från kungagraven i Vergina, c:a 330f.Kr.