Institutionen för socialt arbete

Hedersvåld eller Annat våld?En kvalitativ studie om institutionspersonalens syn på våldsformer och

förklaringsmodeller

Göteborg universitet

Institutionen för socialt arbete

Magisteruppsats

Författare: Firoozeh Estabraghi

Göteborg, juni 2015

Abstract Författare: Firoozeh Estabraghi

Titel: Hedersvåld eller Annat våld?

Organisation: Göteborg Universitet, Institutionen för Socialt arbete Socialhögskolan

Publikationstyp: Studentuppsats

Språk: Svenska

Uppsatsnivå: Avancerad nivå (Magisterexamen)15hp

Sidor: 48

Utgivningsår: 2015

Nyckelord: Män med utländsk bakgrund, Män med svensk bakgrund, Kulturalisering,

Hedersvåld, Rasifiering, Strukturell/institutionell diskriminering samt intersektionalitet.

Sammanfattning: Syftet med studien är att ge en inblick i hur samhällets professionella på

mancentra som arbetar med männens våld mot kvinnor tolkar och förstår våldet utifrån

våldsutövarens etnicitet och den kulturella bakgrunden. Första frågan är vilka är

förklaringsmodeller som de professionella på mancentra använder för att förklara männens

våld utfört av utländsk respektive svenskt män mot sina kvinnliga partner? Andra frågan är på

vilket sätt tar dessa berättelser form bland professionella som arbetar med våld i nära

relationer bland män med så väl svenska och utländsk bakgrund? Uppsatsens teoretiska

referensram är: 1/) Postkoloniala perspektiv 2/)Patriarkaliska strukturer och strukturellt våld

3/)Intersektionellt perspektiv. Resultatet i denna studie visar generaliserande konstruktioner

av ”Vi” och ”De” tänkande. ”De” i detta fall förknippas med patriarkala, traditionella och

kollektiva system som i sin tur kontrasteras emot den jämställda, moderna, och individuella

västerländska frihetstänkandet. Kontentan i denna studie visade sig att förklaringsmodellerna

som används i arbete med våldsamma män, skiljer sig beroende på männens kulturella

bakgrunder. I studien framgår närvaron av etnocentrism, andrafiering, och strukturell/

institutionell diskriminering.

AbstractAuthor: Firoozeh Estabraghi

Title: Honour-or violence?

Organization: Gothenburg University, School of Social Work

Publication type: Student thesis

Language: Swedish

Essay Level: Advanced level (Master) 15hp

Pages: 48

Year: 2015

Keywords: Men with foreign background, Men with Swedish background, culturelarisation,

honour related violence, raceification, structural/institutional discrimination and

intersectionality.

Conclusion: The purpose of this study is to give a glance about how the professional at

mencentra who work with men’s violence against against women interpret and understand the

violence from the violence practicser’s ethnicity and the cultural background. The first

question is which explanation models the professionals at mencentra use to explain men’s

violence against women carried out by Swedish men respectively foreign men? The second

question is in which way these explanation models are interpreted by professionals who work

with violence in close relations among Swedish men and men with foreign background? The

theoretical frame of the thesis is: 1. Post-colonial perspective. 2. Patriarcal structures and

structural violence. 3. Intersectional perspective. The result of this thesis shows generalized

constructions of “We” and “They”. “They” are in this case associated with patriarchal,

traditional and collective systems in contrast to the equal, modern and individual Westernized

freedom of thinking. The conclusion of this study shows that the explanation models that are

used in the work with violent men, are different depending of the men’s cultural background.

In the study the presence of ethnocentrism, the way of thinking of the other (raceification)

and structural/institutional discrimination is clear.

Förord

Jag vill speciellt tacka studiens handledare Anita Kihlström för värdefulla synpunkter.

Dessutom stort tack till samtliga intervjuade personer som har bidragit med sin tid, erfarenhet

och kunskap och därmed möjliggjort genomförandet av denna uppsats. Det har varit till stor

hjälp och jag är oerhört tacksam för det.

Jag vill även rikta ett stort tack till min man som varit till stor hjälp i arbetet med uppsatsen.

Jag vill också frambringa ett tack till mina närmsta vänner som kommit med uppmuntrande

ord samt bidragit med synpunkter.

Firoozeh Estabraghi

Göteborg, juni 2015

InnehållFörord...................................................................................................................41. Inledning...........................................................................................................11.1 Problemformulering........................................................................................11.2 Syfte och frågeställningar...............................................................................31.3 Avgränsningar.................................................................................................31.4 Begreppsdefinitioner.......................................................................................42. Tidigare forskning............................................................................................52.1 Våldets kulturisering.......................................................................................52.2 Manlighet, migration och etnicitet.................................................................62.3 Konstruktion av ”invandrar män” som ”andramän”.....................................82.4 Kollektiv förklaring i hedersrelaterat våld......................................................93. Teoretiska utgångspunkter..............................................................................113.1 Postkolonial teori..........................................................................................113.2 Kulturrasism.................................................................................................123.2.1 Kulturaliserande perspektiv.......................................................................133.2.2 Den institutionella rasismen......................................................................143.2.3 Rasifiering.................................................................................................153.3 Patriarkala strukturer och strukturellt våld...................................................163.4 Intersektionellt perspektiv...........................................................................174. Metod..............................................................................................................204.1 Kvalitativ metod och vetenskapsfilosofisk ansats........................................204.2 Urval.............................................................................................................214.3. Genomförandet av intervjuerna...................................................................224.4 Analysmodell...............................................................................................234.5. Etiska överväganden....................................................................................234.6 Validitet och Reliabilitet...............................................................................244.7 Litteratur- och materialsökning....................................................................254.8 Metodreflektion...........................................................................................255. Resultat och analys........................................................................................265.1 Patriarkala strukturer och strukturellt våld...................................................265.2 Kulturalistisk förståelse................................................................................305.3 Makt- och vanmakt......................................................................................345.4 ”Vi” och ”Dom” tänkande...........................................................................355.5 Strukturell diskriminering............................................................................365.6 Intersektionellt analys och ekologiska modellen.........................................406. Slutsatser.........................................................................................................417. Egna reflektioner...........................................................................................438. Förslag på vidare forskning............................................................................46Källförteckning...................................................................................................47

1. InledningVåld mot kvinnor är en del av samhället, både i Sverige och i resten av världen. Förtryck mot

kvinnor är inget nytt och patriarkatet är tyvärr en del av världs samhälle. Begreppet

hederskultur blev mer aktuellt i Sverige i samband med två mordfall: Fallet, Fadime Sahindal

och fallet Melissa Nordell. Dessa två mordfall har givit upphov till en stor diskussion bland

forskare och debattörer. T.ex. Annick Sjögren, Mikael Kurkiala, Astrid Schlytter, Unni

Wikan och vissa feminister anser att man måste resonera om hederskultur när man analyserar

orsaken till vissa mordfall och förtryck. Andra som Masoud Kamali, Stieg Larrson, Lucas

Gottzén, Rickard Jonsson, Diana Mulinari, Hanna Wikström och andra feminister anser att

det är patriarkala maktförhållanden och inte kulturella mönster som är förklaringen till alla

våld och mord på kvinnor i nära relationer. Åsa Eldén (2004), Paulina de los Reyes, Diana

Mulinari och Mehrdad Darvishpour (2014) beskriver att problemet är mycket mer komplext

än så. Författarna menar att det även finns andra förklaringsmodeller som måste vägas in

såsom missbruk, klasstillhörighet, utbildning, våldsutsatthet i barndomen, kön.

socioekonomisk status, ålder, maktförskjutning och statusförlust efter invandring.

Frågan är när vi inom socialt arbete, arbetar med förebyggande åtgärder mot våld i nära

relationer, ska beskriva hedersrelaterat våld som ett resultat av en annan kultur än den

svenska/västerländska? Eller, som ett patriarkaliskt våld eller finns det ett flerdimensionellt

perspektiv såsom etnicitet, patriarkatet, kultur, klass, migration etc. vid analys av företeelsen?

1.1 ProblemformuleringMäns våld i nära relationer betecknas som ett folkhälsoproblem och globalt samhällsproblem.

Då är arbetet för förändrat beteende hos de som utövar våld extremt viktigt för att komma

tillrätta med problematiken. Genom att förstå olika faktorer som är relaterade till våld, är det

lättare att stödja dessa män till förändring. Detta kan därmed hjälpa individen att komma till

rätta med att hantera kommande/fortsatta situationer i relationen också. Utan en sådan

förståelse finns det även en risk att arbetet blir styrt av föreställningar och fördomar, dels hos

de professionella och dels hos institutioner som jobbar med våld i nära relationer i stort. Det

jag anser vara problematiskt i Sverige är att mäns våld mot kvinnor förklaras på många olika

sätt bland professionella som jobbar med problematiken. Detta skiljer sig beroende på

mannens religiösa, etniska och kulturella bakgrund. Våldsoffer och förövare med svensk

bakgrund (män födda i Sverige och som har två etniskt svenska föräldrar) hamnar i en annan

1

kategori än offer och förövare med utländsk bakgrund (män som antingen själva är födda i

utlandet eller har en eller två föräldrar som är födda i utlandet). Familjer med utländsk

bakgrund målas upp som patriarkala och de kvinnorna som ingår i dessa familjer, som offer.

Ett annat problem är ”att våld av svenska män har en individuell förklaring medan

invandrarmännens våld kollektiviseras med hänvisning till religiösa, kulturella och etniska

karaktärsdrag” (www.riksdagen.se). En annan del argumenterar för ett flerdimensionellt

perspektiv vid en analys av företeelsen och menar att orsakerna till våld knappt kan beskrivas

endimensionellt med bara kultur, ras eller etnicitet utan man bör fokusera på olika

maktordningar såsom kön, klass, ålder, utbildning, kultur m.m. Det är detta arbetssätt och

skilda förklaringsmodeller som denna uppsats ska försöka lyfta fram och därmed tydliggöra,

de professionellas och institutioners arbete.

Kompetens och arbetssätt är två sidor av samma sak som är mycket viktiga för ett

professionellt arbete. En reflekterad människosyn krävs alltså som en grund för att tolka och

uppfatta andras olikheter som en viktig, berikande erfarenhet istället för att se den som ett

avvikande beteende mönster i kulturellt sammanhang.

Som invandrare är man redan definierad som en grupp från andra länder som kan ses som

resurssvaga och som en belastning för det mottagande på samhället. Om hedersvåld då

skallförekomma hos dessa grupper kan det förstärka en redan negativ och förtolkad bild.

Den nya individen som hamnar i en sådan situation kan också i sin tur uppfatta det nya

samhället som icke demokratiskt då samhället marginaliserar honom eller henne som ”andra”

i samhället. I detta sammanhang kan jag referera till Wikström (2012)som också menar att

synen på hedersrelaterat våld som finns bland etniska grupper inte bara påverkar deras

handlingsmöjligheter utan också gör det svårt att identifiera våld i mer generell mening.

Min avsikt är att väcka frågor kring problematiken och argumentera för ett flerdimensionellt

perspektiv vid en analys av företeelsen. Till denna diskussion kan begreppet intersektionalitet

föras. Att vålds problematik bör ses i ett intersektionellt perspektiv innebär att istället för att

fokusera på kulturella särdrag, bör man främst fokusera på som kön, klass, ålder, integration

och diskriminering samt den maktförskjutningen efter invandringen. En annan fördel med

intersektionellt perspektiv är att det ifrågasätter andrafiering av människor med

utländskhärkomst. (de los Reyes, 2003)

2

Inom ramen för ett intersektionellt perspektiv kan exempelvis även majoritetssamhällets

attityder vara en del av problemet s o m bidrar till de invandrade männens utanförskap,

segregation och att de bli ”andreman”. Jag hoppas att denna studie kan leda till en ökad

kunskap och förståelse hos blivande socionomer och för alla som jobbar med våld i nära

relationer generellt.

1.2 Syfte och frågeställningarSyftet är att analysera de olika förklaringsmodeller som organisationer som arbetar med våld

mot kvinnor använder sig av när männen har olika etniska bakgrunder? I denna studie vill jag

försöka ge en inblick i hur de professionella som arbetar med våld mot kvinnor, tolkar och

förstår våldet utifrån våldsutövarens etnicitet och den kulturella bakgrunden. Jag diskuterar

även vilka konsekvenser dessa bilder och förställningar kan få för enskilda klienter samt

grupper i samhället.

Frågeställningar:

Vilka förklaringsmodeller används i arbetet med våld i nära relationer för att förklara

männens våld utfört av utländska respektive svenska män mot sina kvinnliga partner?

På vilket sätt tar dessa berättelser form bland professionella som arbetar med våld i

nära relationer?

3

1.3 AvgränsningarStudien tar allmänt upp mäns våld mot sin kvinnliga partner som de har eller har haft en nära

relation med. Med nära relation menas äktenskap, sambo eller särborelationer. Jag tar inte

upp våld i homosexuella relationer, inte heller kvinnors våld mot män. En annan avgränsning

som gjordes i denna studie var vilka kommuner som skulle ingå. Göteborgs kommun, Partille

kommun och Kungsbacka var de som valdes. En anledning var att ha tillräcklig tillgång till

män med utländsk bakgrund såsom i Göteborg och Partille och män med svensk bakgrund

såsom i Kungsbacka och spridningen motiveras med att uppfattningar, förhållningsätt och

beskrivningen av mäns våld i nära relationer kanske skiljer sig åt beroende på var manscentra

har sin placeringsort.

1.4 BegreppsdefinitionerJag kommer att använda vissa begrepp i studien som jag anser vara relevanta utifrån studiens

syfte och frågeställningarna.

1.4.1 Män med utländsk bakgrund

Med män med utländsk bakgrund menar jag män som antingen själva är födda i utlandet eller

har en eller två föräldrar som är födda i utlandet. Med utländska menar jag utom europeiska

invandrare. ( BRÅ, 2007). Anledningen att jag har valt det utomeuropeiska begreppet är att i

Sverige har man i det politiska klimatet och i media kategoriserat folk från mellanöstern osv.

som särskild grupp (Kamali, 2005)

1.4.2 Män med svensk bakgrund

Med män med svensk bakgrund avser jag män födda i Sverige och som har två etniskt

svenska föräldrar. (BRÅ, 2007)

1.4.3 Rasifiering

Rasifieringsprocess är associerade till en essentialistisk människosyn som legitimerar den

sociala rangordningen utifrån föreställningen om människors skilda och oföränderliga

olikheter utifrån kulturella och/eller utseendemässiga tillskrivningar. (Molina, 2005, s. 95)

1.4.3 Kultur och etnicitet

Wikström (2009) menar att det postkoloniala synsättet baseras på språkliga och symboliska

uttryck vilket gör synen på etnicitet och kultur kontextberoende.

4

Vad jag har förstått av Wikström så kan kultur och etnicitet uppfattas som ett kodsystem där

individens utseende och språk samt bakgrund är avgörande för att kvalificera honom eller

henne som en främmande, en olik tänkande. Istället menar hon att Kultur och Etnicitet kan

ses som föränderligt. Eriksson et al, (1999) menar dock att man bör se både skillnader och

likheter både inom och mellan olika grupper.

Kamali (2002) menar också att man tenderar att se på kultur som något statiskt som är färjat

av geografiskt och språk bakgrund. Då förbiser man emellertid den inbördes påverkan som

olika kulturer kan ha på varandra. Den påverkan sker nämligen på varandra så väl invändigt

som utvändigt. Kulturen kan alltså inte helt förklara människors attityder och beteende, utan

är enbart en faktor bland andra faktorer. För att förstå konsekvensen bakom människors

handlande kan man påvisa hur handlingar och kulturella uttryck hänger samman med

värderingar och normer, vilka kan variera i tid, rum och social kontext. (Kamali 2002).

2. Tidigare forskning

2.1 Våldets kulturiseringForskaren de los Reyes, (2003) anser att debatten om hedersrelaterat våld omfattas av (en)

laddade åsikter och polariserade uppfattningar förmedlade genom media och forskning.

Författaren hänvisar till uppgifter som Heimer (2002) presenterar i undersökningen slagen

dam. Undersökningen visar att 46 procent av alla kvinnor i Sverige över 15 år, har

upplevelser av hot om våld eller våld. Det finns dock en mängd olika former och erfarenheter

av våld bakom dessa siffror som emellertid visar våldets strukturella karaktär vilket är en

väsentlig utgångspunkt för att hantera specifika våldsformer. Heimers (ibid.) undersökning

finner att för en del av deltagarna i undersökningen har begreppet heder ett självklart

förklaringsvärde och representerar en definitiv problembild. En del förhåller sig kritiska till

företeelsen och är inte lika beslutsamma i fråga om vad som ingår i hedersbegreppet. Andra i

undersökningen, påpekar att det finns risker med att våld mot kvinnor kulturiseras. En risk är

att det betraktas som ett integrationsproblem som först och främst berör personer med

invandrarbakgrund. En annan är att begreppet heder kan dölja eller överskugga allvaret i

dessa former av brott. Dessutom osynliggör fokuseringen på hedersvåld andra former av våld

5

mot kvinnor. Fokusering på hedersmord eller hedersvåld ökar också tendensen att kulturisera,

vilket leder till en förenkling av faktumet och feltolkningar. Stödinsatser och åtgärder

schabloniseras utifrån definitioner av olika former av brott och olika typer av förövare. De los

Reys (2003) tycker därför att det är viktigt i det praktiska arbetet att lägga tonvikten på att se

varje kvinnans situation utan att fastna i schabloner som osynliggör hennes specifika behov

av hjälp. Begreppet hedersmord förutsätter en förövare som misshandlar och som även är

förberedd att döda för hedersskäl. Våld som del i en hederskultur innebär inte att det är

förbjudet utan tvärtom både lagligt och berättigad att utöva våld. På det sättet formas en

förklaring där det finns en koppling mellan kultur och våldsutövande. Genom att peka på

hedersskäl som motiv till våld och förtryck, normaliseras invandrade män som potentiella

kvinnomisshandlare. Att lägga vikten vidkulturella motiv som orsak bakom våld kan det

endast uppfattas som att förövaren har utländsk bakgrund. Kulturisering enligt de los Reys

(2003) är därför att förenkla en komplex verklighet och skapa solidaritet och distansering.

Distansering kan leda till nonchalerande och feluppfattning av företeelsen och även också

felaktig bedömning av risker som i långa loppet kan försämra förhållandet för kvinnan.

Genom kulturisering är det inte bara individer som kategoriseras. Hur förseelsen begränsas

och tolkas av myndigheterna är också viktigt för den praktik som tillämpas. Författaren

menar sammanfattningsvis att genom kulturisering av våld finns det en stor risk att

schabloniseringen gör att offrens tillstånd inte uppmärksammas och det skapas en

distansering som komplicerar att dessa fall tas på allvar.

2.2 Manlighet, migration och etnicitet Flera forskare har börjat ifrågasätta ett endimensionellt och kulturbetingat perspektiv t.ex.

Gottzén & Jonsson, 2012; Mulinari, 2009; Wikström, 2012. De menar att det postkoloniala

perspektivet kan ge en bättre utgångspunkt för att studera förändring av maskuliniteten efter

invandringen utan att ”andrafiera” männen med utländsk härkomst eller/och överbetona deras

kulturella skillnader. Andra har fokuserat på familjekonflikter, invandrarmännens våld mot

kvinnor, hedersvåld och andra problem som finns hos ”invandrarmän” och invandrade

familjer. Dessa forskare är t.ex. Sjögren, 2006; Wikan, 2004som insisterar på att ett

kulturbetingat perspektiv kan förklara ”invandrarmäns” avvikande attityder från svenska

normer för jämställdhet. Dessa forskare menare att invandringen har medfört annorlunda

värderingar och tankesätt, vilket skapade problem i mötet mellan olika kulturer och

traditioner (www.riksdagen.se). Det gäller t.ex. frågor kring kvinnosyn, familjelivet och

6

barnens villkor som riskerar att öka andrafiering av ”invandrarmän. Då skapas en ensidig och

problematisk bild där invandrarskap och svenskhet står som tvåmotpoler. (Darvishpour,

2014). Dessa kulturbetingade perspektiv stigmatiserar alltså bilden av maskulinitet hos

männen med utländsk härkomst som ”avvikande män” och förstärker ett ”vi och ”de”-

tänkande”. I forskningsrapporten, Våld mot invandrarkvinnor: kvinnors berättelser och

socialtjänstens strategier (2000) har Berit Andersson och Magnus Lundberg undersökt

utredningar inom socialtjänsten som gällt kvinnomisshandel där de utsatta kvinnorna är

nyanlända flyktingar eller invandrare. Forskarna i denna studie har hävdat att männens attityd

och handlingar inom familjer, som har emigrerat till Sverige, bör ses som en del av det

universella patriarkala kvinnoförtrycket eller/och bör studeras utifrån bakomliggande

socioekonomiska faktorer och klasspositionen. Men Darvishpour (2014)menar att med ett

perspektiv som enbart studerar universella aspekter som rör maskulinitet och kön och klass,

riskerar man att bortse från partikulära omständigheter som många män med utländsk

härkomst kan uppleva. Ett tydligt exempel är statusförlusten och maktförskjutningen som

många män upplever efter invandringen tack vare diskriminering, marginalisering och

förändring av maktrelationer i köns- och generationsrelationer, vilka drastiskt kan påverka

deras attityder till maskulinitet. (Darvishpour, ibid.). Attityder till maskulinitet hos män som

emigrerat bör istället studeras i ett intersektionellt perspektiv, ett synsätt som inte bara tar

hänsyn till kulturella särdrag eller könsmaktordningen utan också andra viktiga faktorer

såsom klass, migration, diskriminering samt de maktförskjutningar som ofta sker i par - och

generationsrelationer efter migrationen.

Poängen med ett intersektionellt perspektiv är att det med sittantirasistiskt, feministiska och

postkoloniala perspektiv problematiserar bilden av män med annan etnisk tillhörighet

samtidigt som problem med maktrelationer i familjer eller statusförlust går att undersöka. Det

postkoloniala perspektivet skapar en möjlighet för att kritiskt analysera specifika typer av

erfarenheter av migration, etnicitet, ”ras” etc. Perspektivet kritiserar konstruktionen av

fenomenet “europeiskt” som skapats genom exkluderandet av andra människors kunskap och

bidrag till utveckling, framförallt människor som kommer från Asien och Afrika. Ett tydligt

exempel är diskussionen kring hedersproblematiken menar Darvishpour (ibid.). I fallet

Fadime Shahindal beskrivs hon och fadern i termer av att hon valde att leva ”svenskt” medan

familjen valde att leva ”kurdiskt”. Författaren menar att Fadimes fall och hennes föräldrar

motsvarar den stereotypa bilden av en ickesvensk kultur där mannen är kvinnoförtryckande

7

och kvinnan underordnad och förtryckt medan svenskheten står för normalitet och

jämställdhet.

Darvishpour(2014) vill alltså uppmärksamma hur svenskhet sammankopplas med normalitet

samtidigt som invandrare konstrueras som annorlunda och problematiska utifrån deras

kulturella särdrag. Våld av män med utländsk härkomst förklaras utifrån ”deras kultur”

medan svenska mäns våld uppfattas som uttryck för psykiska störningar eller missbruk eller

dålig uppfostran. Darvishpour (ibid.) menar att det finns olika former av hedersrelaterat våld.

Men ett kulturbetingat perspektiv tolkas hedersvåld som ett avvikande beteende som har sina

rötter i en annan kultur, vilket krockar med svenska normer och värderingar. En kulturell

anpassning blir då det bästa sättet att öka jämställdheten inom invandrade familjer. I ett

kulturbetingat perspektivframställs ”de” som problem och ”vi” uppfattas som enda lösningen.

Författarna de los Reyes och Mulinari, (2005) har i boken Intersektionalitet utforskat

begreppet intersektionalitet och menar att det handlar om att välja ut relevanta kategorier och

motivera dessa i förhållande tillkontexten. Genom att studera samverkan mellan olika former

och kategorier av diskriminering, marginalisering och ojämlikt baserade maktrelationer ger

intersektionalitet ett mer nyanserat och mångfacetterat perspektiv för att studera förändringar

av könsroller, maskulinitet och jämställdhet som relateras till etnicitet och invandring. Inom

ramen för det perspektivet kan även majoritetssamhällets attityder vara en del av problemet

som bidrar till de invandrade männens utanförskap, segregation och att de blir ”andre

männen”.

2.3 Konstruktion av ”invandrar män” som ”andramän”Wikström (2012a) beskriver i sin studie Familj, heder och svenskhet hur debatten om

hedersmord, patriarkaliska familjer och utsatta flickors situation har framkallat ett synsätt

som placerar etniska minoriteter utanför den svenska jämställdheten. Svenskheten knyts till

ett land och en kultur med jämställda principer och en unik frizon från könsförtrycket.

S vensk jämställdhetsdiskurs skaparen debatt som legitimerar kritik av invandrade grupper

genom att betona att de inte är jämställda. Därmed bidrar en sådan diskurs till att dela upp

invånare i Sverige efter de som tillhör den svenska jämställdheten och de som inte gör det,

det vill säga människor med utländska bakgrunder. Utgångspunkten för den dominerande

diskursen är att invandrade familjer framställs som patriarkala och problematiska och

svenskhet ses som den enda tänkbara förebilden för jämställdhetsfrågor. (Wikström 2 0 1 2 ).

8

I antologin Andra män: Maskuliniteter, normskapande och jämställdhet av Gottzén&

Jonsson, (2012) beskriver författarna hur bilden av en modern och jämställd svensk man

skapas genom att peka ut och definiera vissa män som problematiska och avvikande. Många

gånger är detta kopplat till etnicitet, män med invandrarbakgrund i förorten. Man utgår ofta

från att familjer med hederskultur är essentiellt annorlunda än svenska familjer. Enligt

riksdagens utredningar framställs denna bild ofta i medias s o m a t t ” invandrare” och

”invandrarmän” från Mellanöstern och Afrika är kollektiva, traditionella och förtryckande

medan svenska män beskrivs som individuella, moderna och jämställda. (www.riksdagen.se).

Exempelvis får våld av svenska män ofta en individuellförklaring medan invandrarmännens

v å l d ofta kollektiviseras med hänvisning till religiösa och kulturella särdrag. Dessa

stereotyper medför ibland en bild av ”invandrarkvinnor” som ”perfekt offer” som måste

frigöras med hjälp av majoritetssamhället medan “invandrarmännen” bör uppfostras om. Men

dessa stereotyper är vanligare framförallt om män och kvinnor som kommer från islamiska

länder. I sådana fall framhävs och förklaras våldet och tvång av deras kulturella och religiösa

handlingar. (Gottzen& Jonsson, 2012). Darvishpour (2014) betonar att när man

sammankopplar vålds attityder med kultur eller religion innebär det även att muslimska män

som inte begår våldshandlingar mot kvinnor ändå blir potentiella kvinnoförtryckare, eftersom

egenskapen ses som kulturellt och religiöst bunden. Författaren menar att svenska män som

misshandlar kvinnor istället beskrivs som individer med olika individuella problem och aldrig

kopplas till svenskkultur” eller liknande. Att det är ”de andra” och inte ”vi” som kulturaliseras

är en betoning att normalitet kopplas tillsvenskheten. Svenskheten ses alltså inte som enbart

som kultur utan också som den gällande, övergripande normen.

2.4 Kollektiv förklaring i hedersrelaterat våldSabine Gruber,(2007) undersöker hur skolan arbetar med att åtgärda hedersrelaterat våld i sin

forskningsrapport I skolans vilja att åtgärda ”hedersrelaterat” våld: etnicitet, kön och våld.

Hon beskriver ett problem i det svenska samhället som bygger på ett normativt “vi” och ett

avvikande “andra”. Här uppfattas “våra” könsrelationer som jämställda medan “de andras”

bygger på patriarkat och traditionella könsrelationer. Hedersvåld uppfattas som ett specifikt

våld som skiljer sig från andra typer av våld. Hedersvåld ses som mer brutalt än det vanliga

våldet som innefattar svenska mäns våld mot kvinnor. Båda dessa våldstyper handlar i

grunden om mäns våld mot kvinnor. Våldet av svenska män uppfattas som ett individualiserat

9

våld som har en koppling till social eller psykisk problematik medan hedersrelaterat våld

istället uppfattas som ett våld som endast förekommer i andra kulturer och är ett kollektivt

våldsutövande. I artikeln, Hederns försvarare den rättsliga hanteringen av ett hedersmord

diskuterar också Eldén och Westerstrand (2004) kring behovet av juridiska definitioner av

mäns våld mot kvinnor som kan avspegla våldsverkligheten och den komplexa hotbild som

ofta omfattar kollektivt hedersrelaterat våld (Eldén & Westerstrand, 2004). Författarna menar

att det finns en bristande förmåga att hantera hedersbegreppet. Det är också problem med

tillämpningen av befintliga lagar, t.ex. olaga hot. Det straffrättsliga regelsystemet har bara

fokus på enskilda handlingar, enbart i undantagsfall läggs fokus på gärningar som utgör ett

kontrollerat tillstånd eller levnadssätt. Darvishpour beskriver i sin studie om Jämställdhet,

etnicitet och ”andra män” (2014) att genom fokusering på diskrimineringens betydelse för

familjekonflikter bland etniska minoriteter, läggs fokus på majoritetssamhället exkluderande

attityder vilka kan utöka patriarkala föreställningar. Hon menar att hedersrelaterat våld och

förtryck inte endast går att förklaras utifrån kulturperspektivet eftersom det är föränderligt

och utformas i relation till olika individer och grupper. Istället bör man göra en intersektionell

analys av heder problematiken genom att studera flera aspekter såsom invandrade familjers

socioekonomiska bakgrund, deras kulturella värderingar, deras maktresurser i samhället och

inom familjen, mäns och kvinnors skilda upplevelser av invandringen, nuvarande status,

deras vistelse i Sverige, familjemedlemmarnas skilda intressen och växelverkan mellan dem.

Dessa parametrar kan då ge en mer mångfacetterad och kombinerat bild av våldet inom vissa

minoritetsgrupper än de synsätt som enbart fokuserar på kulturella principer i deras

ursprungsländer eller generella maktstrukturer mellan könen.

10

3. Teoretiska utgångspunkterUppsatsens teoretiska referensram är först och främst postkolonial teori som omfattar nedslag

i kulturrasism, kulturaliserande perspektiv, institutionell rasismen och rasifiering. Dessutom

kommer jag att referera till patriarkaliska strukturer och strukturellt våld. Som en slags

paraply under vilket dessa olika synsätt samlas och tolkas använder jag det intersektionella

perspektivet.

3.1 Postkolonial teori Syfte med den postkoloniala teorin är att undersöka makt och ojämlikhet utifrån

koloniseringens effekter och sambandet mellan koloniseringsprocesser och skapandet av

rasifierade diskurser som i sin tur skapar hierarkiska världsbilder, där västvärlden befinner sig

på toppen av hierarkin (de los Reyes & Mulinari 2007, sid.62). Det postkoloniala tänkandet

ställer frågor om hur kulturella identiteter, rasistiska stereotyper och maktförhållanden skapas

och upprätthålls i ett globalt samhälle enligt Eriksson (1999, Sid.15). Edward Said beskriver i

sin bok Orientalism (1993) hur beteckningen ”vi” syftar till européer medan ”dem” är en

representation av icke europeiska kulturer. Relationen mellan ”vi” och ”dem” innebär att

europeiska kulturer automatiskt får en överlägsen position till ”dem”. Said (ibid.) menar att

uttryckssätt av personer från länder i öst konstrueras som sanningsbilder men är i själva

verket en föreställning av ”den andre”. Västvärldens överordnade position i det globala

samhället har gett upphov till att andra kulturer inte har getts möjlighet att framhålla egna

representationer av sig själva. Postkolonialism innebär vidare en kritik av ideologiska

föreställningar om andra kulturer. Said (ibid.) betonar att det inte finns några neutrala bilder

av världen och kritiserar den eurocentriska världsbilden. (Said, 1993).

11

Historien i sig påverkar människors olika tänkande beroende på erövringar och makt, olika

ideologiska, religiösa och kulturella synsätt och olika politiska system osv. De som lyckats att

erövra mer mark under sina territorier har även kunnat diktera sina regelsystem som statiska

tillämpats på de erövrade vilket har skapat ”Vi och Dem” fenomen. I väst världen kan vi

observera att det har bidragit till en narcisitiskt föreställning om sig själv.(Kamali, 2005).

Det finns vissa begrepp och teman i postkolonial teori som är extra viktiga i min analys.

Detta gäller kanske särskilt begreppet ”den Andre” samt teorier kring hur de professionellas

tänkande strukturerats kring mäns våld med utländsk bakgrund. Med ”vi” menas här i

studien, européer medan ”dem” är en representation av icke-europeiska kulturer. Dessa idéer

kan relateras till postkoloniala tankar kring etnocentrism och makt, vilka är centrala i min

analys. ”Vi” tar oss rätten att beskriva ”dem”!

3.2 KulturrasismDen klassiska eller biologiska rasismen skapas utifrån hypoteser om individers olika

utseenden, förmågor eller mentala egenskaper. Wigerfelt 2001 menar att rastänkandet kan

finnas än idag men uttrycks då med andra begrepp t.ex. kultur. Strävandet efter en ren kultur

inom nationen är grundkonstruktionen till rasismen. Genom att betrakta den kulturella

identiteten som oföränderlig skapas därigenom rasifierade grupper. Invandrares dåliga

integrationsförmåga och oförmåga att komma in på arbetsmarknaden samt

boendesegregeringar blir då en intäkt för en kulturelldistans. Språket hjälper till i denna

process. Majoritetsbefolkningen använder sig av denna maktstrategi för att konstruera gränser

mellan en överordnad “vi” och en underordnad ”dem”. ”Vi” utsätter och bestämmer över ”de

Andra” med olika strategier. Detta orsakar att ”de Andra” vill försvara sig, till exempel

genom åtgärder som stärker den egna identiteten och mobiliserandet av maktresurser enligt,

Wigerfelt, (2001). I detta sammanhang kan man förstå ungdomar som utför våld. Eftersom de

är från andra kulturer uppfattas våldet i sig som starkare vilket skapar en bild av hot från de

exkluderade och marginaliserade ungdomarna.

Wigerfelt (ibid.) påstår vidare att vissa representanter för partier som Sverigedemokraterna

eller enskilda individer inte talar om termer som hierarkier och inte heller öppet anklagar

andra kulturer som underlägsna men de hävdar istället att olika livsstilar, kulturer och

traditioner inte bör blandas och att en nation ska bearbetas för att bli en ren kultur och

12

etnicitet. En separation av olika grupper kan alltså formuleras i kulturell förpackning och

presenteras som naturliga och självklara. Diskriminering och rasism existerar inte bara som

observerbara handlingar utan dekan vara dolda, oavsiktliga och omedvetna och såsom

indirektdrabba vissa grupper och individer. Denna form av rasism brukar även kallas

vardagsrasism enligt Wigerfelt (2001).

Forskaren de los Reyes (2003) menar att fokuseringen på kulturella förklaringar och

etnocentriska resonemang som ålägger kvinnoförtryck till andra länder, grupper och kulturer

har sedan länge medverkat till stigmatiseringen och förfrämligandet av personer med

utländskbakgrund. Begreppet som hedersord, våldsamma män med utländskbakgrund och

patriarkala familjer har bitit sig fast i det svenska kollektiva medvetandet och mentalitet. de

los Reyes, (ibid.) hävdar vidare att både vardagsrasism och erfarenheter av könsförtryck och

föreställningssätt till detta förtryck, är resultat av rasistiska förställningar och stereotypier.

Författaren menar att det inte är möjligt att förhålla sig till könsförtryck och våld mot kvinnor

utan att ta hänsyn till förställningar om kultur, ras och etnicitet som markörer för över

ordning och underordning.

3.2.1 Kulturaliserande perspektivI detta perspektiv förläggs våldet till de familjer som är särskilt patriarkala/ojämställda och

icke-svenska. Våldet av icke-svenskar förstås som kulturellt och av svenskar som icke-

kulturellt. Avvikelsen består här i tillhörighet till annan kultur, främmande från och

kontrasterad mot svensk kultur anser Kamali(2004). Forskare som betonar hederskulturens

betydelse menar att ju mer familjens normer och värderingar kännetecknas av hederskulturen,

desto större risk blir kulturkrocken i mötet med ”svenska värderingar”(Wikan, 2004; Sjögren,

2006). Forskare som anser att kulturella särdrag och kulturella skillnader ligger bakom våld

och förtryck mot kvinnor med annan etnisk bakgrund, påstår att en kulturell anpassning är det

bästa sättet att öka jämställdheten inom invandrade familjer. Sjögren (2006) menar t.ex. att

invandrarmän, uppfostrade i samhällen där mannen styr, därför har svårt för jämställdhet

medan Sjögren (ibid. sid.89) menar att ”Kvinnor och män i Sverige, utom rent fysiskt, är

principiellt likställda. Invandrare måste således anpassa sig till det jämställda svenska

samhället”.

13

Kamali (ibid.) betvivlar om man överhuvudtaget kan tala om en hederskultur: Modellen är

enkel: ”män från hederskulturer slår ihjäl sina kvinnor” och invandrare har den kulturella

ryggsäcken de tagit med sig från hemlandet och bar med sig i Sverige. Om de som framhävt

detta synsätt var konsekventa så borde de dra slutsatsen att individen handlar efter sin

kulturella övertygelse och då borde man arrestera kulturen istället för individen. (Kamali

2004, Sid. 22). En sådan kulturell determinism fråntar individen allt ansvar och

självbestämmanderätt eftersom alla handlar efter sina kulturella normer och övertygelse. Men

så blir det naturligtvis inte eftersom verkligheten är mycket mer komplicerad än förenklade

koloniala modeller menar Kamali. I så fall i konsekvensernas namn bör samma

argumentation användas för att förklara varför personer med svensk bakgrund begår

pedofilbrott. Man kan då säga att eftersom de flesta pedofiler i Sverige som har anmälts, har

svensk etniskt bakgrund, så ingår pedofil i svensk kultur. Ett sådant påstående är förstås lika

grundlöst som alla andra påstående som kulturaliserar och generaliserar kriminella

handlingar. (Kamali, 2004).

3.2.2 Den institutionella rasismenSyfte med denna teoretiska utgångspunkt är att visa hur diskrimineringen verkar på en

institutionell nivå, och hur schablonmässigt bemötande och förställningar i olika

institutionella kontexter drabbar vissa utsatta grupper i det svenska samhället. Eftersom

diskrimineringen både reproduceras och upprätthålls av institutioner vill jag här ge en bild av

hur de olika institutionerna kan bidra till en diskriminerande verklighet. (Westin, 1999).

Kamali, (2005) hävdar att institutionella rasismen handlar om den typ av diskriminering som

ligger dold i samhällets institutioner, exempelvis genom normer och regler som omedvetet

diskriminerar minoritetsgrupper. Diskrimineringen ter sig osynlig och omärklig då den

praktiseras i en institutionell form vilket gör att den normaliseras och legitimerar minoriteters

underordning. Denna form av diskriminering gör att majoritetsbefolkningen(,)kan hålla kvar

sin. Konsekvensen av detta blir att majoriteter och minoriteter behandlas på olika sätt. Detta

sker inte bara institutioner utan påverkar även hela kedjor där institutioner är sammanlänkade

eller påverkas av varandra. Exempel på institutioner som påverkas är politiken, rättsväsendet

och arbetsmarknaden enligt (Kamali, 2005). Ett problem med begreppet ’diskrimineringen på

strukturell nivå’ är att det kan verka oriktig eftersom aktörerna inte verkar aktiva i

diskrimineringen. Lagstiftningen är också ett exempel på där den gömda diskrimineringen

14

kan ta plats, för att lagstiftningen i botten skapas av samhälleliga normer som frambringats av

majoritetsbefolkningen. Kamali (2005) menar att: ”inflytelserika individer, som har

institutionell makt (grindvakter) i olika institutioner och organisationer som skolor,

domstolar, poliser, och företag, delar och oftast agerar genom normala och dagliga handlingar

inom ramarna för etablerade normer, mönster, regler, och lagar och reproducerar därmed

exkluderingen av ”de andra”.” (Kamali 2005, s. 42).

Wigerfelt (2001) hävdar att allt som återspeglas på individen i Sverige på strukturellt är en

långvarig process vilket gör att enskilda personer närmast okritiskt kan praktisera

vardagsrasism då det uppfattas som ett normalt fenomen eftersom strukturer vill ha det så.I

termen vardagsrasism inkluderas allt så den strukturella, institutionella rasismen med

vardagslivets rutinartade situationer. Detta innebär att rasismens ideologiska och strukturella

dimension förenas med vardagliga attityder t.ex. stereotyper, fördomar och beteenden.

Vardagsrasism enligt Wigerfelt (ibid.) består av systematiska, ständiga, välkända och därmed

generaliserbara rasistiska vardagliga attityder.

I ett samhälle där majoritetsbefolkningen uppfattar sig som mer värd och bättre rustad gör att

de kan tänka att de som kommer från andra länder är mindre värda och svaga. Sådana

långvariga processer kan därmed normalisera en svaghet hos utsatta grupper då de inte

omfattas av samma resurser som majoritetsbefolkning äger. Detta skapar diskriminering på

institutionell nivå som normaliseras i samhället menar Wigerfelt (2001).

3.2.3 RasifieringRasifiering gäller den praktik som tillskriver individer och grupper olika egenskaper och

handlingssätt utifrån kulturella och/eller utseendemässiga särdrag som kategoriserar och

hierarkiserar raser utifrån historiska föreställningar. Dessa föreställningar om raser anses

härstamma från den västerländska modernitetens och kolonialismens vetenskapliga

kunskapsproduktion vilken speciellt skedde under 1800- och 1900-talen inom den

postkoloniala teoribildningen menar Mattsson, (2010). Användning av rasifierings begreppet

riktar i första hand in sig på vardagliga händelser av att behandlas annorlunda och bli

exkluderad och marginaliserad utifrån kulturella och/eller utseendemässig olikhet i

vardagslivet, vilket brukar kallas vardagsrasism eller vardagsdiskriminering. Mattsson (ibid.)

menar vidare att det inte är förekomsten av raser som föranleder rasifiering utan tvärtom, det

15

är rasifieringsprocesser som har producerat föreställningen om raser. På samma sätt som

etnicitet och ras inte något som människor är eller har i sig, är det istället något som

människor tillskrivs och tillskriver andra och sig själva genom att uppdela individer och

grupper utifrån olika utseendetyper eller kulturer. Mattsson (ibid.) menar att i likhet

medandra länder har vithets begreppet i ett svenskt forskningssammanhang per automatik

förenat frågor om etnicitet med ”invandrare” och minoritetsgrupper. Det har också öppnat för

en diskussion av vithet där, att ”vara vit” ofta betyder att aldrig behöva betrakta sig ”som

etnisk”. Begreppet vithet harvarit ett sätt att synliggöra att samhällets rasifiering inte bara

skapar marginalisering och underordning utan även formar system för överordning och

privilegier. Mattsson, (2010, sid. 9) menar att det kunskapsmässigt innebär att lyfta fram

”diskrimineringens andra ansikte”, dvs. existensen av normerande samhörigheter och

processer av inkludering, som på samma gång äger rum vid sidan om processer av

exkludering. Med denna analytiska poäng vill Matsson (ibid.) rikta blicken mot dominerande

grupper och maktpositioner och visa att detta är en strukturerande princip och hierarkisk

ordning i det svenska samhället, som ofta äger rum osynligt och omärkligt.

3.3 Patriarkala strukturer och strukturellt våldDen strukturella aspekten finns också som en förklaring bakom mäns våld mot kvinnor.

Eliasson (1997)har en strukturell syn på våldet där hon anser att en social kontroll av kvinnor

finns inom alla områden, och denna kontroll vidmakthålls genom att våld och förtryck mot

kvinnor tolereras. Enligt detta synsätt betonar man att det finns en maktobalans och

ojämlikhet mellan könen. Ibland benämns detta med begreppet könsmakt. Mönster för

mannens dominans och kvinnans underordning har skapats av samhällets djupt liggande

kulturella normer för vad som är karakteristiskt för en man respektive en kvinna. Kvinnor har

värderats lägre än män. Våldsutövandet förklaras som ett sätt att upprätthålla denna

maktobalans. Utifrån en könsmaktsförståelse sätts våldet in i sitt sociala och kulturella

sammanhang och tolkas i ljuset av manlig överordning och därmed hur kön skapas i

samhället. Detta problem uppmuntrar mannen att på ett tydligt sätt eller osynligt sätt,

dominera, kontrollera och våldföra sig på kvinnor. Våldet utifrån den strukturella aspekten

ses därför inte bara som en makt och överordning, utan det medför också ett återskapande och

ett formande av mäns och kvinnors syn på vad som anses vara manligt respektive kvinnligt.

(Eliasson, 1997).

16

Hydén (1995) är av samma åsikt genom att betona samhällsstrukturerna och könskulturens

betydelse, att kvinnor och mäns livsvillkor är olika och de institutioner och

samhällsföreteelser som vi tänker är könsneutrala, vilket fortfarande verkar till männens

fördel. Grundläggande orsaker till kvinnomisshandel är just denna ojämlikhet mellan könen,

att de gamla mönstren hänger kvar som säger att mannen är överordnad och kvinnan är

underordnad. Maktförhållanden mellan könen på en samhällelig nivå, reflekterar vad som

sker mellan en man och en kvinna i hemmet, vilket innebär att mannen är överordnad

kvinnan enligt Hydén(ibid.). Han förklarar hur mannen och kvinnan blir offer av

samhällsstrukturer. Hydén (1995, sid.10) utrycker detta på följande sätt: ”När den stora

berättelsen tar kvinnomisshandel som exempel på förekomsten av ett generellt förtryck av

kvinnor stängs såväl den manlige misshandlaren som den kvinna han misshandlar in i ett

system utan möjlighet att inta det handlande subjektets roll. Det är samhällsstrukturen som

utgör det handlande subjektet i denna berättelse som gör bägge till offer: mannen till offer för

den mansroll som placerat honom i en överordnad position, kvinnan till ett dubbelt offer för

mannens våldsutövning och för en underordnad kvinnoroll”. När mäns våldsutövande

diskuteras i strukturella termer, kan det betyda att personliga ansvaret försvinner. Men i

verkligheten, är det inte samhällsstrukturen som misshandlar utan det är den mannen som

misshandlar. Hydén(ibid.) menar att ingen förklaring kan befria mannen från ansvaret i fråga

om våld och förtryck. Det gäller motsvarande förhållande för den misshandlade kvinnan.

Våld och förtryck har ägt rum i hennes liv inte i samhället. Utifrån ett universellt

kvinnoförtryck spelar den enskilde en underordnad roll för att både man och kvinnan placerar

in det som hänt i ett kulturbestämt sammanhang som definierar vad våldshandlingen betyder

för dem och deras äktenskap. (Hydén, 1995)

3.4 Intersektionellt perspektivDet intersektionella perspektivet belyser hur olika maktordningar ömsesidigt formar varandra

i sociala kategoriseringar. De los Reyes och Mulinari (2005) poängterar att ideologiska

diskurser och institutionella ramverk är viktiga grundläggande delar i den process som skapar

och legitimerardefinitionen av olika medborgarkategorier och även avskilda rättigheter för

olika grupper i samhället. Intersektionalitet ställer på så sätt frågor om hur bland annat

etnicitet, kön och klass görs av staten och statliga institutioner. En intersektionell analys kan

17

ta avstamp i patriarkala värderingars betydelse för förekomsten av våld mot kvinnor. Men

den tar samtidigt fasta på hur patriarkala handlingar förstärks av institutionella strukturella

villkor och praktiker som är både köns och etnisk uppdelat, hävdar de los Reyes och Mulinari

(2005). Utifrån ett sådant perspektiv, måste utländska män och kvinnor hantera dessa

diskriminerande strukturer i sitt möte med myndigheter vilken är en viktigdel i förklaringen

till att dessa brott kan förekomma och upprepas menar författare. Om våldsutövare,

våldsutsatta och deras familjer betraktas som kulturellt, religiöst eller etniskt avvikande, kan

detta leda till att osynliggöra dem. När familjer med invandrarbakgrund ”normaliseras” som

patriarkala och förtryckande och deras kvinnor som offer, är risken för ett schablonmässigt

bemötande stor, då den individen redan är definierade via sociala kategoriseringar. Ett

dimentionellt fokus på kultur som förklaringsfaktor bakom våld, kan skapa en distansering

som komplicerar det stöd och insatser som samhället är skyldigt att erbjuda våldsutövaren

och våldsoffren enligt De los Reyes & Mulinari, (2005). Genom en bild av invandrarkvinnor

som offer, inte verksamma utan passiva, läggs fokus på kvinnornas problem och lägger

hinder i vägen för förståelsen av deras maktresurser. Utifrån ett västerländskt perspektiv ska

majoritetssamhället ha som uppdrag att ”befria” förtryckta kvinnor med utländska bakgrunder

från deras farliga invandrarmän. (Darvishpour, 2014).

Det som benämns hedersrelaterade våld hade kunnat förstås som en effekt av komplexa

maktordningar i termer av etnicitet, klass och kön men även kultur och religion. Någonting

som sällan tas upp i hedersrelaterade vålds sammanhang är klasstillhörighet. Förändringar av

produktion samt organisation av ekonomi och teknologier leder till förändringar av relationer

mellan klasser, kön och etnicitet. Även omstrukturering av välfärdsstaten påverkar

klassförhållanden. Familjer i lägre klasser har tendens att ha en sammanhållning som betonar

gruppens överordnande identitet och betydelse snarare än individens. Familjer i högre

klasser, kännetecknas i stället av en mer individualistisk syn och kännetecknas av

uppfattningen att sammanhållning undertrycker individernas självständighet. (Darvishpour,

2014).

Intersektionellt perspektivet strävar efter att med en kontextuell och mångdimensionell

förklaringsmodell modifiera och fördjupa bilden av hedersförtryck som förekommer i dagens

Sverige framförallt inomvissa familjer som ursprungligen kommer från ett annat land med

andra värdesystem och tänkande än de som förekommer i Sverige. Alltfler forskare har börjat

ifrågasätta den enkla orsaksförhållande som både den kulturbetingade och den

endimensionella feministiska förklaringsmodellen erbjuder (se. t.ex. Gruber, 2007;De los

18

Reyes, 2005, 2003; Darvishpour, 2004b). Dessa forskare menar att man ska ta hänsyn till

andra faktorer, än kultur och kön, som kan påverka relationerna i familjen. Man bör se till

familjens socioekonomiska bakgrund, vistelsetid i Sverige, grad av integration i samhället,

ursprungssamhället med sitt värdesystem, upplevelse av diskriminering, interaktion med

omgivning och graden av konflikter och förmågan av konflikthanteringen i familjen hävdar

Darvishpour (2014). Även utvecklingen i den migrationsprocess som invandringen för med

sig, är en ömsesidighet process mellan det egna handlingssättet och majoritetskulturens

bemötande. Det innebär att man i en analys av kulturskillnader och dess betydelse för våld

och förtryck bland minoriteter, bör inrikta på specifika omständigheter hos gruppen och

individen som har invandrat, istället för att utgå från kulturella skillnader mellan Sverige och

de invandrade personernas ursprungsländer. Kultur är förutom detta, ett föränderligt fenomen

som formas i ett samspel mellan olika individer och grupper för att kontakter med nya

världen, nya kunskaper, nya upplevelser och nya normer påverkar människors tankesätt och

attityder menar Darvishpour, (2014).

Forskarna med en mångdimensionell utgångspunkt (Gruber, 2007;De los Reyes, 2005, 2003;

Darvishpour, 2004b) är samtidigt kritisk till ett universellt könsmaktsperspektiv då det kan

reducera hedersförtrycket enbart till en del av det universella våldet mot kvinnor och därmed

bortser analysen från de hårda och speciella omständigheter som många kvinnor med annan

etnisk bakgrund drabbas av. Den väsentligt drag i den intersektionella perspektivet är att

maktförskjutning och konflikter i familjen fokuseras på det som pågår såväl inom svenska

familjer som bland familjer från etniska minoriteter. På så sätt är det ”maktspel” snarare än

uppfostran eller kultur som blir väsentligt i detta perspektiv (Darvishpour, 2004b). En

intersektionell förklaringsmodell utgår dessutom från ett postkolonialt tankesätt som

ifrågasätter ”andrafiering” av människor med annat etnisk härkomst än svensk (De los Reyes

2005). Genom att lägga tyngdpunkten på marginaliseringens och diskrimineringens betydelse

för familjekonflikter bland etniska minoriteter, vänder man fokus från ”de andras” kulturella

bagage till ”oss” och majoritetssamhällets exkluderandemekanismer och attityder.

19

4. Metod

4.1 Kvalitativ metod och vetenskapsfilosofisk ansatsMin uppsats bygger på kvalitativa forskningsintervjuer då jag vill tydliggöra

förklaringsmodeller som professionella använder för att förklara männens våld utfört av

utländska män eller etniskt svenska män. En lämplig metod för att göra detta är just, enligt

Kvale och Brinkmann(2009), den kvalitativa forskningsintervjun.

”Den kvalitativa forskningsintervjun försöker förstå världen från undersökningspersonens

synvinkel, utveckla mening ur deras erfarenheter, avslöja deras levda värld som den var före

de vetenskapliga förklaringarna… Den kvalitativa forskningsintervjun har som mål att

producera kunskap” (Kvale & Brinkmann, 2009, s.17-18). Kvalitativ metod ger målgruppen större frihet att lämna sina synpunkter än när en kvantitativ metod används. Exempelvis genom en intervju kan personen besvara eller diskutera

frågorna. En kvalitativ forskningsmetod skiljer sig alltså från en kvantitativ som istället

fokuserar på att undersöka hur mycket, hur stort eller mängden av något. (Kvale &

Brinkmann, 2009)

Vad gäller vetenskaplig ansats har jag inspirerats av både den hermeneutiska och den

fenomenologiska traditionen. Detta kan tyckas lite motsägelsefullt då traditionerna har olika

syn på hur man bör hantera sin förförståelse. (Kvale& Brinkmann, 2009). Fenomenologin

undersöker fenomenet som det visar sig. I den ursprungliga fenomenologin, försöker man i

möjligaste mån tonar ner sin egen förförståelse och se på fenomenet med ren blick. Man

söker sig till fenomenet, det som gör saker till den är och försöker få en helhetsbild. Sedan

ska man dra ut kärnan ur det material man har. Enligt den fenomenologiska traditionen så har

jag försökt tona ner min egen förförståelse av institutionspersonalens syn på våldsformer och

förklaringsmodeller. Istället har jag försökt sätta den inom ”parentes” och istället vara så

lyhörd som möjligt för det som mina intervjupersoner ger uttryck för (Kvale& Brinkmann,

20

2009) Samtidigt erkänner jag mig till att man aldrig helt kan frigöra sig från sin förförståelse

utan tror att den i högsta grad kommer att påverka utfallet av min undersökning. Därför

använder jag mig av den hermeneutiskt fenomenologiska ansatsen.

Vi kan alltså inte helt frigöra oss från vår förförståelse, istället är det viktigt att i möjligaste

mån göra den synlig. Hermeneutikens uppgift är att förstå och inte bara begripa ett fenomen,

utan bygger dessutom på en kunskapskälla utöver empiri och logik som Thomassen (2007)

kallar avslöjandet. All mänsklig diskussion kräver tolkning både när vi försöker förstå och

läser medmänniskor. Skillnaden mellan fenomenologi och hermeneutik kan alltså summeras

så att fenomenologin undersöker hur respondenterna upplever något medan hermeneutiken

ägnar sig åt tolkningen av mening (Kvale & Brinkmann, 2009). Här anser jag att jag använt

mig av båda traditionerna då jag lyft fram fenomenet utifrån hur respondenterna själva

upplever det och försöker förstå hur män våld mot kvinnor uppstår (förklarar orsakerna

bakom). På samma gång har jag tolkat vilken mening dessa utsagor ger uttryck för.(Kvale&

Brinkmann, 2009)

4.2 Urval Jag har intervjuat tre behandlare ifrån tre olika verksamheter, så kallade kriscentrum för män

i Göteborgstrakten samt en, inom ämnet, kunnig forskare som tidigare hållit föreläsning inom

ämnet på min arbetsplats.(Kriscentrum för män i Göteborg, Stödcentrum för män i Partille,

Kriscentrum för män i Kungsbacka). Föreläsningen handlade om etniska migrationer och

konflikter, strukturellt våld, alltså våld i samhälle och grupp vilket var relevant för min

studie.

Urvalet gick till så att jag först samlade så mycket information jag kunde om de

institutionerna som vänder sig till män som utövar våld i nära relationer. När jag sedan

började ringa runt till de olika verksamheterna visade sig vara svårt att få tag på någon via

telefon vilket gjorde att jag beslöt mig för att e-posta dem ett brev vilket fungerade bättre.

Urvalet skedde således inte slumpmässigt utan kan betecknas som ett ”bekvämlighetsurval”.

(Bryman2011). Det innebär att respondenterna består av de personer som finns tillgängliga

för forskaren. Resultatet av en studie med bekvämlighetsurval kan inte generaliseras (ibid.).

Urvalsmetoden kan ses som ett självselektionsurval, då de personer som var tillgängliga för

studien själva fick ta ställning till om de önskade ställa upp. Min tanke var också att intervjua

en från varje verksamhet och det gick som jag hade planerat. I ett e-post brev hade jag

21

informerat om uppsatsens syfte och frågeställningar men när jag väl mötte intervjupersonerna

frågade jag dem också om de hade några frågor innan vi startade intervju. Det hade ingen av

dem.

Sammanlagt kom alltså fyra respondenter att ingå i studien. Tre av respondenterna är

direktinvolverade i den våldsproblematik som män skapar när de misshandlar sin hustru eller

sambo. Den fjärde var däremot mer forskningsorienterad inom området. Deras vanligaste

interventioner är enskilda samtal samt viss gruppverksamhet. Den teoretiska basen samt

modellen för insatsen varierar något mellan de olika verksamheterna, men samtliga kan

beskrivas som eklektisk med inspiration från såväl pedagogik, kognitiv beteendeterapi och

krispsykologi som från systemteori och psykodynamisk teori. Ofta ligger tyngdpunkten dock

på någon av dessa influenser. Männen som besöker verksamheten journalförs inte och kan

vara anonyma om så önskas.

I en del av dessa mancentra kunde jag dock klart observera vissa skillnader. T.ex. till vissa

sökte sig fler män med utländsk bakgrund medan till andra kom mest män med svensk

bakgrund. Jag var alltså tvungen att vara uppmärksam på eventuella skillnader orsakade av

placeringsorten av mancentrat. Gemensam målsättning för samtliga var att förmå männen att

upphöra med alla former av aggressivt och våldsamt beteende och att förändringen är hållbar

över tid. Målsättningen med verksamheterna är bland annat att män upphör med alla former

av aggressivt och våldsamt beteende och att förändringen är hållbar över tid.

4.3. Genomförandet av intervjuerna Mina kvalitativa intervjuer var halvstrukturerade. Denna intervjuteknik hamnar mellan den

helt strukturerade och den ostrukturerade intervjun och ger viss frihet för intervjupersonen att

prata om det som är viktigt för henne/honom. Därmed fanns också viss garanti för att alla

ämnesområden eller teman kommer med. För att genomföra den typen av intervjuer är det

viktigt att man har mycket kunskap om både intervjuande som konstform samt om

kunskapsområdet som intervjun berör, enligt Kvale& Brinkmann (2009).

Intervjuguiden utformades så tydligt för mig själv så jag visste säkert vad jag ville få svar på.

Därefter tematiserade jag de utifrån frågeställningarna. (Kvale & Brinkmann, 2009). Jag

använde också vissa mer detaljerade frågor som inspiration under intervjuerna om

intervjupersonerna själva inte reflekterar över viktiga områden. Intervjuguiden användes även

22

som ett verktyg när det gällde att kontrollera att samtliga grundläggande områden verkligen

har behandlats.

Jag försökte också att förbereda mig innan den första intervjun, både genom att läsa om

forskningsområdet samt genom att förbereda frågor. Tre av intervjuerna skedde sedan på

plats på institutionerna där intervjupersonerna arbetade, i rum där vi kunde sitta ostört och en

av intervjuerna skedde vid hembesök. Samtliga intervjupersoner var rätt självgående

underintervjun, vilket gjorde att jag vid vissa tillfällen kunde släppa på den ordning som

ämnena skulle diskuterats, då intervjupersonerna för det mesta gled in på de olika temana på

eget initiativ. Då en kvalitativintervju bör ägna sig åt information på både fakta- och

meningsplanet, så försökte jag även att fånga upp det implicita som intervjupersonerna gav

uttryck för. För att kontrollera att jag uppfattat deras utsagor rätt så försökte jag stämma av

med intervjupersonerna genom att kontinuerligt sammanfatta, i enlighet med Kvale&

Brinkmanns rekommendationer. Detta försökte jag även göra när något i en utsaga framstod

som svårtolkat. Den kvalitativa intervjun lämnar dock utrymme för motsägelser då de kan

”spegla de riktiga motsägelserna och inkonsekvenserna i intervjupersonens situation”

(Kvale& Brinkmann s. 47). Intervjuerna var cirka en timme. Intervjuerna avslutades efter att

jag hade kontrollerat att alla teman hade diskuterats. Samtliga intervjuerna spelades in och

transkriberades. Information om att intervjun skulle spelas in och transkriberas fanns i brevet

jag e-postade. Intervjupersonerna blev även tillfrågade innan intervjun skulle sätta igång och

alla gav sitt samtycke. Enligt Esaiasson et al. (2003)ska man låta en intervju pågå, tills att

man nått en teoretisk mättnad. Det kan dock vara svårt när man endast har fyra intervjuer.

4.4 Analysmodell Jag gick systematiskt tillväga i analysfasen för att undvika att bara plocka ut det som jag

trodde att jag skulle upptäcka i utsagorna. Detta gjorde jag genom att först läsa igenom

materialet noggrant därefter kategoriserade jag det genom att ringa in de teman som

besvarade syftet och problemformulering i studien. De begrepp som då framkom var kultur,

etnicitet, kön, makt, vi och de, kollektivt, strukturellvåld, hedersvåld m.m. Sedan försökte jag

hitta rubriker som passar dessa begrepp vilket också kom att bli själva strukturen på resultat

och analysdelen. Därefter försökte ta ut viktiga citat från intervjupersonerna som illustrerade

de olika aspekter som framkom. Upplägget var inspirerat av Kvales modell för

meningskoncentration (2009).

23

4.5. Etiska övervägandenHumanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet (HSFR, 1991) tar upp fyra krav på etiska

överväganden i en studie, vilka är: konfidentialitetskravet, nyttjandekravet, samtyckeskravet

och informationskravet. Dessa etiska principer är grundläggande inom all forskning med

människor. Informationskravet innebär att medverkandena i studien ska vara informerade om

syftet med undersökningen och hur resultatet av forskningen kommer att framställas när

studien är klar. De ska dessutom få information om att deras medverkan ska vara frivillig och

att de kan välja att bryta denna deltagandet när som helst under forskningsprocessens gång.

Intervjupersonerna i min studie kontaktades i inledningsskedet via telefon och blev då

muntligen informerade om ämnet till uppsatsen och dess syfte. Därefter skickades samma

information per e-post. Samtyckeskravet handlar om att deltagarna ska godkänna sin

medverkan i studien. Då intervjupersonerna på samtliga verksamheter var informerade om

studiens syfte och ville medverka utgick jag från att de lämnade sitt samtycke. Vid

intervjutillfällena gick jag igenom studiens syfte och villkoren för att ytterligare vara säker på

deras samtycke. Samtycket bör ihop med informationskravet. Konfidentialitetskravet innebär

att uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga

konfidentialitet och att personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte

kan ta del av dem. Jag informerat respondenterna att intervjupersonernas namn inte skulle

nämnas i studien och annan information som kan härledas till en specifik intervjuperson eller

dennes arbetsplatsskulle avidentifieras. Nyttjandekravet innebär att de uppgifterna som

forskaren samlar in om deltagarna används bara för ändamålet med forskningen.

Intervjupersonerna har informerats om att det insamlade intervjumaterialet endast kommer att

användas i denna studie. Intervjupersonerna har även informerats om att den färdiga

uppsatsen kommer att finnas tillgänglig för allmänheten.

Hänsyn har även tagits till att det kan finnas en makt asymmetri i intervjusituationen, då det

som kommer fram i intervjun ska tolkas och förmedlas av intervjuaren. Jag har därför varit

tydlig med mina avsikter och uppfattat att intervjupersonerna varit väl införstådda (Kvale&

Brinkmann, 2009). Detta har gjorts genom att uppsatsens syfte hela tiden har klargjorts för

intervjupersonerna.

24

4.6 Validitet och Reliabilitet I det följande avsnittet följer en beskrivning av begreppen validitet och reliabilitet samt en

redogörelse för hur de har beaktats i föreliggande studie. Validitet åsyftar att man har

undersökt det man faktiskt avsett. Reliabiliteten fastställer tillförlitligheten i en mätning och

mätning som görs skall frambringa samma resultat för vem som helst och vid olika tillfällen

och lika förhållanden som vid första mätningen. Genom att säga hur jag har valt att använda

mätinstrument och dess måttenhet ökar tillförlitligheten (reliabiliteten). Reliabilitet avser

alltså hur pass väl undersökningen lyckats med tanke på alla problem, störningar mm som

kan uppkomma. Intervjuguiden, tillsammans med de kompletterande följdfrågorna och

genomförandet gör att intervjuerna mäter det som avses mätas.(Kvale, 1997). Enligt det

hermeneutiska perspektivet finns det dock inga absoluta sanningar utan allt är relativt, enligt

Larsson (i Starrin & Svensson 1994). För den delen betyder det inte att man inte ska göra sitt

yttersta för att tillförsäkra sig om sitt arbetes validitet och reliabilitet till den grad det går. Jag

har hela tiden ansträngt mig för att granska och ifrågasätta mina resultat i enlighet med vad

Kvale& Brinkmann (2009) rekommenderar. Under förstadiet gjorde jag detta genom att

ordentligt sätta mig in i kunskapsområdet för att på sätt försäkra mig om att intervjufrågorna

faktiskt skulle leda till svar som besvarade uppsatsens syfte. Under själva intervjusituationen

såg jag till att bekräfta utsagornas giltighet genom att kontinuerligt försöka stämma av med

intervjupersonerna att jag uppfattat saker rätt. Jag kontrollerade den genom att skicka frågor

och svar till en del av intervjupersonerna för att få bekräftelse om utsagornas giltighet. Även

under processen av transkriberingen har jag testat och kontrollerat reliabiliteten. Efter

transkriberingen av materialet, kontrollerade jag det med hjälp av en god vän men också

ljudupptagningarna för att se om det materialet har transkriberats korrekt.

4.7 Litteratur- och materialsökningEn del av litteraturen fick jag rekommenderat av min handledare samt från de professionella

på fältet som jobbar med dessa frågor. En del av litteraturen har jag också hittat genom att se

på referenslistor i den litteratur och de artiklar jag har läst. För att hitta artiklar har jag använt

mig av Göteborgs Universitets sökfunktion GUNDA, LIBRIS. Sökordet var Män med

utländsk bakgrund, Män med svensk bakgrund, Förklaringsmodeller, Hedersvåld,

Rasifiering, Strukturell/institutionell diskriminering samt vardagsrasism.

25

4.8 MetodreflektionI min undersökning harantalet intervjupersoner inte var så stort vilket gör att inga

generaliseringar kan göras. Det är därför viktigt att tydliggöra att det bara handlar om just den

grupp av människor som jag undersökt och att resultaten skulle kunna vara annorlunda om

det var andraintervjupersoner.

Esaiasson et al. (2003) menar att en begränsad kvalitativ forskning endast kan exemplifiera

eller illustrera en företeelse och har inga anspråk att beskriva en mer generellt giltig bild.

Detta har jag inriktat mig på när jag försökt skapa en förståelse eller skaffa kunskap om ett

visst fenomen i en viss situation. En nackdel med en hermeneutisk metod är att förkunskap

och fördomar kan hindra en från att se saken ur olika perspektiv, vilket jag försökt motarbeta

genom att reflektera över min egen förförståelse.

5. Resultat och analysI detta kapitel struktureras resultat och analys utifrån de viktigaste teman som framkommit i

materialet. De är Patriarkaliska strukturer och strukturellt våld, Kulturalistisk förståelse, Makt

och vanmakt, ”Vi” och ”Dom” tänkande, Strukturell diskriminering samt Intersektionellt

perspektiv.

5.1 Patriarkala strukturer och strukturellt våldMäns våld mot kvinnor förklaras av några respondenter utifrån en patriarkalisk modell enligt

följande:

”Många invandrare upplever stark stress orsakad av tidigare krigsupplevelser och svåra påfrestningar med att

tvingas lämna sitt hemland. All denna osäkerhet gör att människorna får lägre toleransnivå och vredesutbrott

blossar upp snabbare…I samband med detta finns också, krav från delar av omgivningen att i vissa situationer

utöva sina maktfunktioner gentemot andra och där har individen inte alltid ett eget val om positionen i gruppen

ska kunna upprätthållas. Dessa krav är oftast inte knutna till någon viss kultur eller religion utan är mer en

fråga om starka strukturella system. De systemen är oftast patriarkala och kvinnorna får ofta överförda till sig

samma egenskaper som man ger sina fiender och bekämpas med våld därför att könet har demoniserats och ska

underkuvas. ”

Respondenten menar att männens våld mot kvinnor snarare handlar om struktur än religion

eller kultur, det vill säga att det är ett universellt problem som finns i alla samhällsklasser och

26

bland alla etniska grupper, både bland män med svenskbakgrund respektive män

utländskbakgrund. Respondentens påstående överensstämmer med Eliasson (1997)

beskrivning att det är patriarkala maktstrukturer som formar individen och dess handlingar.

Det handlar om det sociala system där kvinnor är underordnade och män överordnade.

Citaten kan också tolkas utifrån könsmaktsperspektivet där man fokuserar på de överordnat

patriarkala strukturer som medför en ojämlik maktfördelning mellan män och kvinnor.

Jag anser att användandet av våld som ett maktmedel inte alltid är könsbundet. Alla män är

en del av patriarkatet men det är inte alla som slår. Med ett patriarkalt perspektiv på våld i

nära relationer, klassificeras kön som den mest grundläggande faktor att förklara sociala

processer som våld i nära relationer. Enligt Darvishpour (2014) fokuserar man många gånger

relationen mellan makt och kön som grundläggande faktor för att förklara våld i nära

relationer. Detta stigmatiserar komplexitet i frågan på enbart visa enkla aspekter i

sammanhanget medan det kan finnas andra faktorer som t.ex. funktionshinder, sexualitet,

etnicitet, ålder, maktordningar osv. som också påverkar utfallet. Detta sätt begränsar bilden

av fenomenet våld i nära relationen enligt de los Reyes & Mulinari, (2005). Konsekvensen av

detta kan bli att utsatta får lida än mer.

Ett annat citat förklarar våldet utifrån patriarkala strukturer:

” ....Traditioner av patriarkalt styrande och nedsättande synsätt på kvinnan, möjliggör olika saker som kan

hända, och det här finns även med dem som har haft bra uppväxt och de som själva blivit slagna sönder av sina

fäder under barndomen…”

Respondenten i det avsnitt menar också att våldet måste förstås i förhållande till den

samhälleliga kontexten där männens makt över kvinnor normaliseras i systemet. Därmed

skapas och återskapas maktrelationen mellan mannen och kvinnan i vardagen genom ett

samspel mellan socialkulturella strukturer och normer. Men Hyden (1995)kritiserar synsättet

att endast se samhällsstrukturen som orsaken till våldet för att då blir slutsatsen att både män

och kvinnor blir offer för en övermäktig struktur. Mannen blir ett offer för den mansroll och

överordning som samhället tillskriver honom, medan kvinnan blir ett offer för mannens våld

samt för samhällets placering av kvinnan i en underordnad position. Enligt Hydén (1995) så

framhävs det inom detta perspektiv att orsaken till varför mannen slår är samhällsstrukturen

medan det i verkligheten inte är samhällsstrukturen som slår kvinnan utan det är mannen.

Genom att endast använda det strukturella/patriarkala perspektivet så överskuggas den

komplexitet som finns i relationen mellan män och kvinnor, enligt Hydén. Samspelet mellan

27

kvinnan och mannens samt deras relation till våld uppmärksammas inte och istället riktas ett

alltför stort fokus på samhällets påverkan.

Heise (1998) menar att både förespråkare för strukturella och för den individuella

förståelseramen har varit envisa och struntat i att influeras av varandra. Heise (ibid.) anser att

det strukturella eller det individuella perspektivet som förklaring av våld i nära relationer inte

längre fungerar då de båda förklaringsmodellerna har brister och inte tar hänsyn till det

faktiska livet. Det individuella perspektivet har misslyckats att ta hänsyn till ett

könsmaktperspektiv vilket är grundläggande för att förklara varför just kvinnor som grupp är

de mest utsatta. Det feministiska perspektivet har misslyckats med att förklara varför vissa

män slår medan andra inte gör det. Enligt min mening kan ovanstående tydliggöras genom att

se på våld inom nära relationer utifrån ett intersektionellt perspektiv, för där inkluderas även

andra maktordningar så som individuella livspåverkan, klasstillhörighet, utbildning,

ekonomisk status, det politiska klimatet, tortyr och sådana faktorer som kan forma kommande

människans attityder i relation till våld. En sådan analys tas upp i slutet.

”...Det krävs mycket av personlighetsförändringar för att en individ ska kunna utföra så grovt våld som det

innebär för så kallat hedersrelaterat våld och dessutom tillsammans i grupp. Efter något sådant kan man aldrig

bli samma människa som man var innan våldshandlingen tillsammans med andra. Det går ändå inte att

förenkla synsättet med att se på deltagarna som onda eller goda för hela processen från tanke till handling är

mycket komplicerad och de aktiva parterna är utsatta för stort grupptryck. En förändring av deras tänkesätt

måste komma från gruppens medlemmar för att få någon effekt”.

Vi och de tänkande kan vara ett resultat från synsättet som förknippar hedersvåld till

patriarkatet, vilket gör att skillnaden mellan” de andra” och “vi” blir mer påtaglig. I detta

synsätt kan man särskilja människor ifrån varandra och sätter olikheterna som ett statiskt

fenomen och inte som något som kan utvecklas (dock ej som en socialbunden

utvecklingssätt.) Genom förklaring av hedersrelaterat våld som en kollektiv handling, ses

våld som källa till en struktur där våldet omvandlas till ett medel att upprätthålla strukturen.

Återigen används olika värderingar för att förklara och att komma åt våldet. Inom våld i nära

relationer hos gemene man i Sverige erbjuds våldsutövaren stöd för att sluta använda våld

men i kategorin heders våld erbjuds utövaren att bearbeta värderingar och normer. Detta är

grunden till komplexiteten i frågan menar los Reyes (2003).

28

Invandrarens heders våld tolkas alltså utifrån det gamla systemets perspektiv och det

kulturella arvet i syfte att specifikgöra våldets fenomen som tillhörande en grupp från annat

land än Sverige medan i det svenska sättet sätter man fokus på individen och inte på

samhället för övrig för att förstå den! Denna syn på våld kan ur ett postkolonialt perspektiv

enligt Wikström (2009)betraktas som att respondenterna skapat ett “vi” och “dem” tänkande.

Synen på hedersvåld som orsakad av en struktur illustreras ytterligare av följande citat:

”I frågan om hedersvåld kan individer använda kollektiva system som ursäkt för att handla enligt andra normer

och attityder.”

Här definierar respondenten hedersvåld som en kollektiv handling där heder förklaras i

förhållande till våld som ett sätt att kontrollera och återställa normer och attityder i ett

kollektiv. Här hävdas alltså betydelsen av strukturer, system och grupperingar som påverkar

ensidigt individer att tro att de finns till, för detta systems skull i enlighet med (enligt)Wikan

(2004).

Genom att påstå att hedersrelaterat våld beror på en kollektiv delad värdegrund inskränks

individuella egenskaper och avvikelser hos ”de andra”. Darvishpour (2014) anser att

fenomenet och frågan hedersrelaterat våld måste uppfattas utifrån ett mångdimensionellt

perspektiv som tar hänsyn till kultur, kön, migration och maktförskjutningar inom familjen

och efter invandringen som samverkar med varandra. Det ger bättre utgångspunkter att förstå

familjekonflikterna då psykologiska och socioekonomiska på frestningar och besvärligheter

som uppstår efter invandring, i kombination med maktförskjutningar, kan öka risken för våld

och konflikter inom familjen. Ytterligare ett citat kan illustrera det:

”… stigmatiseringen eller demoniseringen på vissa grupper att om man är muslim eller vad man nu är då är

man på ett visst sätt och om man vill förändra den bilden då måste den förändringen komma inifrån därför att

de kollektivistiska grupperna där våld är normaliserat eller finns som norm där måste förändringen komma

inifrån, det måste finnas ett uttalat behov där till exempel muslimska män kommer och säger att vi accepterar

inte våld, vi tycker inte våld är bra….. Ja jag förstår det…”

Citatet skapar en bild av den etniska gruppen och muslimer som en homogen grupp. När man

sammankopplar vålds attityder med en religion eller vissa grupper innebär det även att

muslimska män som inte begår våldshandlingar mot kvinnor ändå blir potentiella

kvinnomisshandlare, eftersom egenskapen ses som kulturellt och religiöst bundna. Etnicitet i

citatet verkar vara ett fenomen som framkallar en kollektiv bild på hur en annan kultur som

svenska kulturen tolkar kollektivet som en ”vanlig ”förekommande fenomen hos andra dock

29

ej hos den svenska. ”De andra” blir patriarkala vilket leder till en bild av ”Oss” som

jämställda enligt de los Reyes & Mulinari(2005). Man stigmatiserar analysen i strukturella

skillnader och sedan förknippar man dessutom det strukturella som en statiskt geografiskt

form för kultur olikheter t.ex. i länder i mellersta östern.

Här vill jag sammankoppla resonemanget med en frågeställning som handlar om att se

skillnaderna mellan folk som växer i kollektiva samhällen och individualiserade samhällen.

Eftersom vi lever i ett individualiserats samhälle, kan det individuella perspektivet färgas av

fördomar mot det kollektiva genom att uppfatta folk från andra kulturer som hot eller

oliktänkande? På samma sätt kan folk som invandrar från kollektivt präglade samhällen

generaliseras till att representera sina Vi måste vara observanta på detta då folk i krig och folk

från fred kan tolka väldigt olika och helt individuellt.

5.2 Kulturalistisk förståelseMäns våld mot kvinnor kan till stora delar förklaras utifrån den specifika kultur de kommer

ifrån, utifrån mannens etniska bakgrund.

Ett citat som kopplar samman kultur med heder:

”Om polisen inte kan skydda de gruppernas upplevda rättsbehov löser de konflikterna på sitt eget sätt. De

gamla klansystemen träder in när inte våra lagar kan tillgodose normerna enligt deras sedvanerätt som oftast

är bundet till ett geografiskt område och inte hör till religion eller etnicitet. Det gäller hedersvåld som har en

gammal kulturell bakgrund i länderna runt Medelhavet.”

Den kulturskillnad som citatet uttrycker visar på en syn på kultur som om den enbart bestod

av inbördes homogena grupper. Sjögrens (2006, s64) analyser resulterar t.ex. i detta genom

att tolka det hedersrelaterade våldet via grova indelningar mellan ”vi” och ”de andra. Hon

påstår att det råder en medelhavs mentalitet där toleransen är större för att låta fantasi och

verklighet gå samman. Jag anser att Sjögren svart-vita indelningar mellan ”vi” och” de andra”

är bekymmersam. I olika samhälle fokuserar man således på vissa fenomen för att visa att

min kultur är bärare av rätt redskap för jämställdhet medan man i praktiken aldrig finna

någon kultur som kan påstå att vi har nått ett mycket bättre jämställt samhälle. Detta gäller

även svenska jämställdhets tänkande.

I likhet med Kamali (2002) anser jag att det kan vara tveksamt att tillskriva kulturen ett så

stort förklaringsvärde när det gäller att förstå ett samhälle. Att analysera kulturskillnader för

30

att förklara orsaker bakom våld, räcker inte eftersom det bara tar upp en slags skillnad och

inte tar hänsyn till det paradoxer som kan finnas inom dessa kulturer. I detta citat

stigmatiserar man istället analysen utifrån strukturella skillnader och sedan förknippar man

dessutom det strukturella som en statiskt geografiskt form för kulturers olikheter t.ex. i länder

i mellersta östern.

Respondenternas utsagor i min data visar att hedersvåldet tillskrivs de familjer som är särskilt

patriarkala/ojämnställda och på så vis inte svenskar. Hedersvåldet inom andra kulturer än den

svenska förstås av de professionella etniska svenskarna som kulturella fenomen. Hedersvåld

utförd av etniska svenskar uppfattas som annat våld än kulturellt våld. Avvikelsen består här i

tillhörighet till annan kultur. Vi lever i ett individualiserat samhälle där frågan är varför man

inte kan se våldet som relaterat till individen oavsett dennes ursprung? Faktum är att denna

uppdelning av våld inte har med kulturer att göra utan det är relaterad till många olika

faktorer. Det är inte kulturen i sig som accepterar våldet för det gör att invandraren som

kulturbärare, blir underordnad den etniska svensken. Det finns därför en stor risk för att

denna stereotypiska syn leder till ökad rasism och diskriminering.

Min data visar istället att hedersrelaterade våld är ett mycket komplex fenomen som måste

förstås med hjälp av olika faktorer. Dessa faktorer kan vara etnicitet, klass, kultur, kön såsom

det intersektionella perspektiv kan visa, vilket ger en mernyanserad bild av det

hedersrelaterade våldet anser jag. I det tar man inte bara hänsyn till kulturella särdrag utan

man utgår från att flera dimensioner och maktordningar samverkar med varandra och

påverkar situationer inom invandrade familjer. Etnisk diskriminering, köns- och

generationskonflikter, socioekonomiskbakgrund är t.ex. några (av de) aspekter som anses

vara relevanta för analys av hedersförtryck (De los Reyes, 2003).

Min poäng av ovanstående citat är att den som äger makten i ett land som t.ex. Sverige, äger

även tolkningsrätten vilket gör att man även kan relatera till kulturen i sig för att sätta högre

värde på sin egen än andras.

”Jag tänker att den förändringen när det gäller inom de religiösa eller kulturella grupperna så tror jag att

någonstans så måste de grupperna ta ansvar själva för att förändra inom sina grupper för där kan, om man ska

säga så här, om man är i Sverige och det finns en grupp, det är väldigt lite som den svenska staten, att den

svenska staten eller det svenska samhället skulle gå in i en grupp och förändra, det kan hjälpa till, det kan det

31

göra, men det måste komma inifrån för annars kommer den gruppen att känna sig attackerad precis som att

man försöker påtvinga dem saker som de inte vill bli utsatta för och det blir mycket värre."

Våldet uppfattas alltså som oupplösligt förenat med kollektivet vilket kan leda till de

professionella som jobbar med våld i nära relationer, blir uppgivna och passiva. Då lägger de

också hela ansvaret på gruppen med sin annorlunda bakgrund och religion. Frågan är att vari

från denna osäkerhet kommer vilken är förankrad i institutioner och därmed blivit ett nästan

normalt fenomen i den svenska kulturen? Jag som kommer från en annan kultur och har lärt

mig en tredje kultur, där jag har glädjen att inte uppfattar gränserna i kulturen som en

avvikelse, ett problem utan de kopplar jag hellre till individens socioekonomiska,

sociopolitiska eller historiska arv och andra faktorer som är relevanta i individens förändring.

Jag försöker med andra ord att se varje människa som en unik individ med egen identitets

utveckling. Denna rikedom hade jag inte då jag var i mitt gamla hemland och bara hade mina

iranska redskap att analysera världens problem med. Ett internationellt perspektiv kan därför

öka förståelsen

Ytterligare en utsaga förklarar våldet utifrån ett kulturellt (a) perspektiv:

“....kultur spelar roll. Om det är en patriarkal kultur som man kommer ifrån kan mannens roll som familjens

överhuvud och försörjare vara viktig.”

Även här sammankopplas våldshandlingar med patriarkala kulturer. Enligt Kamali (2004)

kan tendenserna att förklara våld utifrån förövarens ”kultur” och etnicitet förstärka

utanförskap och diskriminering. Han anser att vi istället måste identifiera den svenska

kontexten och de strukturer som marginaliserar grupper med invandrarbakgrund och framför

allt de mest maktlösa som inte har möjlighet att föra sin talan. Jag anser att sättet som många

använder begreppet kultur på har lett till rasistiska fördomar istället för att öka förståelsen.

Kultur är ju socialt konstruerat och förändras och anpassas hela tiden. Det som ytterligare kan

stärka kritiken mot en alltför stark betoning av kulturen är att åtta av tio kvinnor som utsätts

för våld i sin nuvarande relation, har män med svensk bakgrund. (SOU 2004)

En respondent illustrerar den här kritiserade tendensen att tolka hedersvåld som en kulturell

egenskap hos invandrarmän:

32

”...Bland vissa människogrupper kan våld vara normaliserat. Normer skiljer sig ju mellan olika

människogrupper beroende på den kulturella och sociala miljön som man lever i, till exempel hedersvåld som

är vanligt i vissa kulturer i mellanöstern”

Citatet visar att man som professionell på institutioner som jobbar med hedersvåld där

männen kommer från Mellanöstern, generaliserarhederskulturer som vore de fullt ut

patriarkala, och där männen överlag uppfattas som kvinnoförtryckare och våldsutövare. Detta

leder till att männen i en sådan kultur får mindre respekt. Wikan (2004) är en representant för

det synsättet genom att hon gör en tydlig skillnad mellan den förtryckande invandrarkulturen

och den jämställda svenska kulturen. Wikan (ibid.) menar också hedersrelaterat våld har med

heder att göra då det är ett kulturellt fenomen. Hon menar att inom hederskulturen kan våld

utövas mot en individ om denne brutit mot de normer och värderingar som finns inom

familjen, släkten och kollektivet. Vidare påstår hon att de som lever inom en hederskultur är

offer för ett system där individen offras på kollektivets altare. (Wikan, 2004).

Jag anser att ett sådant synsätt kan undergräva individens egen makt och ansvar i systemet.

Då blir det heller inte ett tecken på människlig svaghet utan förklaras av hennes svaga

position i systemet. Problem såsom marginalisering, diskriminering, maktförlust,

osynliggörande, utanförskap som kan drabba invandrare blir då också förbisedda.

Kamali (2002) ställer sig bakom denna kritik av synsättet att hedersvåld har kommit att

betraktas som en kulturell egenskap hos invandrargrupper, att det framställs som ett mentalt

tillstånd som legitimerar våld och mördandet av kvinnor. Han ser det som en grov förenkling

och tolkar det som resultatet av ett system som under hela sin moderna historia har betraktat

icke-västerlänningar som "de andra" och i många fall "omänskliga" (ibid.). Kultur är inte

individuella egenskaper eller värderingar och framför allt inte statiska, menar han. Enligt min

mening borde man tillämpa ett mångdimensionellt perspektiv som kan belysa bättre ett

samhällsproblem/fenomen utifrån en vidare bild än bara kulturella särdrag och religiösa

förklaringsmodeller.

Jag ställer mig bakom de Los Reyes(2003) som påvisar komplexiteten i att möta

invandrarfamiljer där patriarkala strukturer presenterar kvinnan som offer i systemet och

detta gör att åtgärderna anpassas utifrån hur bakgrunden har varit dock hur individen tolkar

33

arvet. Schablonerna och stereotypiserierna hindrar en att förstå, och motverka specifika

former av våld och förtryck.

Två viktiga definitioner är mycket intressanta t.ex. könsförtryck och maktutövning i De Los

Reyes(2003) bild av heders relaterade våld. Dessa definitioner anser jag förklarar

uppkomsten av problemen hos individen individuellt dock ej kollektiv. Detta synsätt sätter

inte en specifik kultur som särskild från andra.

Ovanstående resonemang illustreras med följande citat:

”De gamla klansystemen träder in när inte våra lagar kan tillgodose normerna enligt deras sedvanerätt som oftast är bunden till ett geografiskt område …..det gäller även hedersvåld som har en gammal kulturell bakgrund i länderna runt Medelhavet. Individer kan också använda kollektiva system som ursäkt för att handla enligt andra normer. Den grundläggande orsaken till våldsamt beteende är händelser utanför det egna hemmet då hedersrelaterat våld är en kollektivistisk angelägenhet och där ingår också konflikter där de egna barnen är inblandade.”

Respondentens påstående överensstämmer med Kurkialas (2005) resonemang att begreppet

kultur innefattar värderingar, föreställningar och tolkningar som knyter ihop människor i

gemenskaper. ”Människor förhåller sig inte till världen som den är utan till världen som hon

tolkar den”(Kurkiala, 2005, s.17). Dessa värderingar och föreställningar kodifieras sedan i en

moral och normsystem som kan visa vad som är normalt, naturligt, och även dess motsatser

onormalt och onaturligt. Det är alltså kulturen, kollektivet, dess normer och värderingar som

styr mäns handlingssätt och beteende.

Respondenterna kopplar alltså det hedersrelaterade våldet till kultur och etnicitet som därmed

görs till något icke-svenskt. Forskaren de los Reyes(2005) kritiserar denna stigmatisering.

Hon menar att fokuseringen på hedersvåld stigmatiserar och normaliserar invandrade män

som våldsutövare samtidigt som andra former av våld förminskas och döljs.

Enligt Kamali(2002) stirrar kulturfalangen sig blind på kulturella normer och övertygelser

och menar att makt och kunskap har skapat ett system av andrafiering, ett ”vi” och ”de andra”

tänkande där ”de andra” tilldelas en underordnad position i samhället. Att skapa ett sådant

tänkande handlar om makt och kontroll. Det innebär följaktligen att ju närmare

majoritetssamhället en individ eller grupp kommer, desto bättre tillgång till makt och

inflytande får dem. Kamali(2002) hävdar att Sverige är uppdelat i två grupper: ”svenskar”

och ”invandrare”. Den svenska gruppens integration sker t.ex. via arbete, klädsel, fritid,

34

sociala relationer, normer och värderingar. Invandrargruppen består däremot av individer

med integrationsbrist, av underlägsna ”andra”.

5.3 Makt- och vanmakt Vad gäller synen på mekanismerna bakom det våld män utsätter kvinnor för, uppgav en del

av respondenter att orsaken till våldet kan förklaras utifrån mannens upplevelse av maktlöshet

gentemot kvinnan. De menade att maktlöshetskänslan framkommer då mannen känner sig

kränkt av kvinnan och i en underlägsen position gentemot henne. Utifrån ett

vanmaktsperspektiv förklaras männens våld som inlärt beteende för att uttrycka sin

självkänsla, makt och kontroll över kvinnan. (Isdal, 2008). Nedanstående citat antyder detta:

”…När mannen känner sig kränkt och underlägsna i en viss situation handlar det inte om att de känner sig

förtryckta, och de kanske också är det. Det är snarare att männen känner sig väldigt små och maktlösa och har

därför inget annat verktyg att ta till än våld för att komma ur en situation som upplevs som kränkande...”

”Mannen kan ha känt sig maktlös när kvinnan försökt provocera honom verbalt. Vissa män anser sig inte vara

bra på att diskutera verbalt i jämförelse med kvinnan och upplever att han har en underordnad roll.”

Respondenterna menar alltså att våldet är en reaktion på kontroll av vanmakt och maktlöshet.

Isdal (2008) beskriver den upplevda maktlösheten som grundläggande för våld i nära relation. Ett

sätt för männen att upprätta kontroll av makt blir då är att använda våld. Våldet blir en makt

som botemedel för vanmakt och maktlöshet och ”våldet ses som makthandlingar, och makten

som maktlöshetens medicin” (Isdal, 2008, s.104). Vanmakten kommer således före den vrede

som framkallar våldet

Vanmaktsperspektivet kan också kritiseras då det inte förklarar varför det enbart är män

drabbade av vanmakt, som ägnar sig åt vanmaktsvåld enligt Darvishpour (2014)

5.4 ”Vi” och ”Dom” tänkandeFör att kritisk granska ett samhällsfenomen, är det viktigt att problematisera fråga utifrån

olika perspektiv. I detta fall gäller det uppfattningar om våld i nära relationer. En intressant

sådan som framträtt i min studie är respondenternas tendens att andrafiera männen med

utländsk härkomst. Den illustreras med följande citat:

35

”Vissa förstår vad svenska värderingar innebär men de accepterar dem inte och männens hustrur tycker också

att männens vilja ska fälla avgörandet. En skillnad är ett kurdiskt par där kvinnan blev mer självständig och

paret separerade. ”

I detta citat framställer respondenten den svenska kulturen som mer tillåtande i synnerhet

med fokus på hur kvinnor kan agera i ett samhälle som Sverige. Citatet visar också att kultur

kan ses som ett oföränderligt fenomen och finns kvar även om personen som flyttat till

Sverige och där undgått marginalisering på grund av bristande språkkunskaper eller

arbetslöshet. Fenomenet är typiskt för den essentialistiska syn på kultur som beskrivs av

Wikström (2009). Darvishpour (2014) anser att kultur kan spela in som faktor men är kritisk

mot att kultur ibland ses som ett oföränderligt fenomen precis som om nya upplevelser,

kunskaper, normer och värderingar inte skulle kunna påverka attityder och tankesätt.

Ett ytterligare citat förklarar vi och det tänkandet:

”I vissa familjer särskiljas traditionella patriarkala mönster av migrationen och strukturen blir mer demokratisk, däremot hos andra familjer leder migrationens påfrestningar i det nya samhället till med en liberal system kan vara hot till deras gamla värderingar och man söker sig tillbaka till sin traditionella livsstil.”

Inom detta citat nämns vad som kan förändra familjestrukturen vid en migration. I det ena

fallet syftar man på familjer med traditionella patriarkala modeller som efter migrationen

blivit mer demokratiska. I det andra man ifrån familjer med ett liberalt system som i samband

med migrationen söker sig tillbaka till en traditionell livsstil. Enligt citatet ovan finns det

också en möjlighet att ta ett steg framåt i utvecklingen och bli demokratiskgenom att. ex.

migrera till Sverige. Respondentens påstående kan tolkas på så sätt att familjernas identitet

kommer att krocka med den svenska identiteten. Ett sådant perspektiv bygger alltså på en syn

på utländska familjer som bärare av något annat, något som kan krocka med det svenska.

Man kan tolka det som en tendens till andrafiering av männen med utländskt ursprung genom

att överbetona deras annorlunda kulturella och etniska bakgrunder. Det framträder alltså en

slagsifrågasättandet av traditionella värderingar genom att göra de västerländska överordnade

och de andra underordnade.

36

5.5 Strukturell diskrimineringUnder studien framkommer hos en del av respondenter att det finns en avsikt vid tolkningen

att skapa en separation av våldet och förlägga det till avvikare, ett behov av att skapa ett “vi

och “dem” i relation till vem som kan utöva våld och vilka förklaringar våldet har.

Nedanstående citat visar detta:

”Det kan finnas vissa inslag som är ovanliga för dem som är födda i Sverige. En del män som jag träffar som

kommer från andra länder med andra kulturella bakgrunder har svårare att acceptera de värderingar som vi

har i Sverige ….och det är svårt att vänja sig vid ett annat tänkande.”

Ovanstående citat uppger en förenklad bild på institutioner av hur en kultur tolkar fenomenet

dock ej hur individ framställer sin bild av de andra. Detta kallar Darvishpour(2014) som ”de

andra” som en specifik grupp orienterat bild.

Ytterligare ett citat styrker detta synsätt:

”I Sverige har man ett individualistiskt samhälle och ansvaret ligger hos själva förövaren av våldet men i vissa

kulturer männen har ett kollektivt ansvar i förhållande till släktingar och omgivningen”

Detta synsätt innebär att ”invandrarmän” som kollektivkontrasteras mot svenskheten som

individuell. I citatet finns en föreställning om att riktiga svenskar har möjligheter till

individuella handlingar men ”invandrare” inte har det. Man kan också tolka det så att ”vita”

européer framställs som handlande subjekt medan ”de andra” är fångade av kollektivistiska

kulturer som objekt. (de los Reyes, 2005). Wikan (2004)fann i sina studier att etniskt svenska

mäns våld handlar om svartsjukevåld där kärlek är det centrala, medan invandrarmäns våld,

det vill säga hedersrelaterat våld, handlar om makt och kontroll där kvinnan måste

underordna sig mannen och kollektivet. Hon menar alltså att det beror på invandrarnas

strukturer, system och grupperingar, vilka får människor att tro att de finns till för systemets

skull. Fadime Shahindals fall döptes t.ex. av media till hedersmord medan det lika gärna

kunde döpas till faderns kontrollbehov och därigenom undgått att särskilja det från det som

svenskar också kan göra. Vid sådana föreställningar uppkommer, enligt min uppfattning, det

risk att personer med utländsk härkomst tillskrivs vissa egenskaper och på grund av dessa

förställningar, kategoriseringar och fördomar schabloniseras insatserna för

minoritetsgruppen.

37

En sådan strukturell diskriminering tillsammans med den vardagsrasism som finns i Sverige,

bör den maktskillnad som uttrycks i form av överordning kontra underordning också omfatta

analyser av våld.

Detta förhållningssätt finns även i följande citat:

”Sverige är ett individualistiskt samhälle som lägger skulden väldigt starkt på individen och vi lägger stora

resurser på att ta reda på vem som gjorde vilken handling för vi utkräver ett individuellt ansvar och så är det

inte i alla andra samhällen där man kan ha en kollektiv skuld och ett kollektivt ansvar där en person kan göra

fel och andra bestraffas därför att de ses som medansvariga.”

I ovanstående citat kan man förstå hur respondenten förklara uppkomsten av handlingen i

relation till individ och kollektivet vilket gör att man åter igen specifik gör andra kulturer som

kollektivistiska där individen är maktlös och släkten och samhället som dikterar vad som är

rätt medan den svenska kulturen sätter individen i centrum.

Om våldet uppfattas som väl förbundet med kollektivet kan det få till följd att de

professionella som jobbar med våld i nära relation blir allt för passiva då de menar att

ansvaret inte ligger på individen utan på ”de andra”, på kollektivet. I citatet konstaterar vidare

respondenten att varje människas identitet är unik hos ”Oss”, i det västerländska samhället

medan detta inte gäller för dem i kollektivbaserade samhälle. Utifrån dessa föreställningar

och särbehandlingar anser jag att det finns strukturell diskriminering hos vissa av de

institutioner som jag har studerat.

De los Rayes & Kamali (2005 s 19) säger att ”strukturell diskriminering syftar på samhällets

institutionella ordning, normer och organiseringsformer som indirekt och oftast oavsiktligt

diskriminerar personer såväl som grupper med en annan etnisk bakgrund än

majoritetssamhället. ”Jag anser att det kan vara alldeles för lätt för majoriteten i samhället att

diktera vad som är rätt eller fel för grupper som man inte känner med avseende på deras

bakgrunds faktorer. Detta gör att den nya individens delaktighet först efter assimilering får en

status i samhället. I så fall underordnas integrering under assimilering som idag i Sverige

tycks representera det man kallar ”integration”. Integration är istället ett mycket

mångfacetterat ord som har sin grund i pluralism och mångfald och som innebär ett samspel

mellan olika faktorer. Många av invandrare som jag träffar i min vardag jämför t.ex. ofta

Sverige med England och värderar dem mycket olika. I Sverige ställer man krav på att alla

38

förstska lära sig svenska för att sedan eventuellt få ett jobb medan mani England kan få arbete

direkt. Detta upplevs av många som ett tecken på att det svenska kultursystemet har

assimileringen som normalitet men pratar om integration. Detta upplever en del av

invandrarna som tolkar att de nyanlända bli påtvingad en visst kultur mönster där språket blir

en maktfaktor för att få jobb. Dessutom anses ofta att en brytning på svenska språket kan leda

till sämre status.

Att utgå från att den egna kulturen står över en annan kultur som då bör försöka smälta in kan

ses som en assimilering. Därmed försöker man behålla grupperna som något statiskt och

enhetligt, vilket jag tycker är en form av dold rasism. Kontentan av en sådan assimilering

skapar ingen jämlikhet i relationer, bemötande, behandling, eller vid olika insatser.

Gottzén (2012) har uppmärksammat att t.ex. unga, svarta män ofta misstänkliggörs för att

vara våldsamma eller farliga. Samma sak gäller för invandrarkillar vars våld och brottslighet

bedöms vara grövre. De beskrivs också av Gottzén (2012) som mer oförmögna att följa regler

och i behov av att lära sig hur det är att leva i ett demokratiskt land. Genom sådana former av

mer diffus diskriminering inom institutioner kan olika grupper och individer drabbas av en

negativ särbehandling som begränsar deras möjligheter och potentialer att göra rätt i

samhället. Diskrimineringen i dessa former menar Kamali är närmast normal, rutinmässig

och en del av de vardagliga sociala relationerna, maktstrukturerna och reglerna i Sverige. Om

den typen av assimilering slår rot i samhället, bidrar den till att de invandrare som finner sig i

värdlandets villkor, inte känner sig delaktiga fullt ut när det gäller att kunna på

verkasamhället, vilket pressar fram en ohälsosam lydnad och skapar en känsla av ett inre

utanförskap. Jag har i många sammanhang i mitt arbete upplevt många ”integrerade” som

klagar på att de inte har svenska vänner trots många års vistelse i Sverige.

I vissa fall sker dock generaliseringar vad gäller både ”Vi” och ”Dem. Det finns också

beteckningar som representerar den kollektiva dimensionen. I följande citat framkommer

t.ex. att:“Individer kan också använda kollektiva system och den grundläggande orsaken till våldsamt beteende är händelser utanför det egna hemmet då hedersrelaterat våld är en kollektivistisk angelägenhet och där ingår också konflikter där de egna barnen är inblandade”.

39

”De Andra” begränsas också till att enbart vara en del av ett kollektiv. De betecknas inte som

individer utan som en del av ett system och därmed bör också systemet behandlas. (Wikström

2009; Eriksson et al. 1999).

Den stora betoning på hedersvåld inom institutioner som arbetar med våld i nära relationer,

döljer alltså oftast individens inflytande i kollektivet, vilket vi sett kan orsaka

generaliseringar, kategoriseringar och i slutändan även dold diskriminering som sker i

“jämställdhetens namn”.

Jag är självfunktionär i en förening vid namn ”Aram” som arbetar med relationsstöd och

integration. Inom föreningen har vi en sektion som inriktat (kvalificerats) sig på

hedersrelaterat våld. Vi har flera gånger träffat dem som inte har velat komma i kontakt med

sociala myndigheter eftersom dessa ofta upplevs vilja behandla de utländska männen utifrån

tron att de är aggressiva, förtryckande och patriarkala.

5.6 Intersektionellt analys och ekologiska modellenEn del av respondenterna kombinerar flera olika orsaksförklaringar för att beskriva våld i

nära relation. Några citat får illustrera detta:

”Det varierar med vad som orsakar våldet. Det finns en modell som kallas den ekologiska modellen som har olika kategorier som det individuella perspektivet och det relationella perspektivet. Det individuella kan vara en benägenhet till svartsjuka, alkoholism eller annat beroende. Det relationsmässiga kan vara hur man kommunicerar och samarbetar med sin partner och andra närstående. Ett tredje perspektiv är hur samhället påverkar och relationer för familjen gentemot institutioner som socialtjänst, myndigheter och vilken ställning man har på arbetsmarknaden som till exempel om man har arbete eller inte har arbete. Det fjärde är den kulturella kontexten med vilka värderingar som man bär och vilka normer man har. När man ser på situationen för ett specifikt ärende bedömer man vad som är den främsta orsaken till att utvecklingen blivit som den är.En del teorier passar bättre än andra för att förstå våldet.”

Den ekologiska modellen, som bygger på teorin om att det inte finns en ensam faktor som

kan beskriva varför män använder våld mot kvinnor i nära relationer, är användbar här.

Modellen försöker att kombinera flera olika kategorier med olika perspektiv på våldets

orsaker. Våldet uppstår ju på grund av flera olika faktorer som i samspel, påverkar på olika

nivåer. Dessa faktorer kan vara individ, samhälle, relation och kultur. (Heise, 1998).

Det ekologiska perspektivet är ett av de perspektiv som framhålls av Amnesty, (2004). Enligt

dem finns det olika världsbilder vad gäller mäns våld mot kvinnor. Könsmaktordning kan

40

tolkas som en grund för det strukturella tolkandet på alla nivåer som orsaken till uppkomsten

av våldet.

Jag anser att Amnestys(2004) bild av ekologiskt perspektiv är omfattande där

påverkansfaktorerna är mångdimensionella, vilket gör att åtgärder för bearbetning av våld

kan ge mer utrymme för påverkan och därmed för anpassad förändring.

För att granska kritisk ekologiska modellen närmare, kan man finna en mångfacetterat synsätt

där fokuseringen på en av dessa fyra inriktningar (individ, relation, samhälle och kultur) som

kan ha en avgörande betydelse undermineras andra viktiga inriktningar. Eller att det kan

finnas andra faktorer som migration och dess faser inte bejakas fullt ut.

”Och sen är det också så här när man pratar om våld så det man vet om våld det är ju också att kunskap, social, trygghet och allting sånt och både politik och ekonomisk trygghet, utbildning det påverkar väldigt t mycket våld. Sen ska vi komma ihåg att vi håller på att gå mot en utveckling där det finns olika normer beroende på var i Sverige man bor och i vilken stadsdel man bor.”

I ovanstående citat kan man se en mer human och mångfacetterad bild av hur man resonerar

omkring våldet och dess orsaker. Våldet förklaras mer utifrån en helhetssyn med

socioekonomiska, sociopolitiska, sociokulturella, psykosociala samt individuella

påverkansfaktorer. I detta synsätt relateras inte individen till endast en struktur utan flera.

Forskarna de los Reyes och Mulinari (2005) menar att vi måste ta reda på hur människors

omständigheter formas i skärningspunkten mellan flera olika maktstrukturer. Makt skapas

med hänsyn till socialt konstruerade skillnader som alla är dolda i varandra. De visar t.ex. i

sina studier hur politiska aspekteter och samhällets patriarkala strukturer förstärks av

rasistiska praktiker på institutionell nivå som förvärrar situationen för våldsutsatta kvinnor på

individnivå. Med deras perspektiv kan man tvärtom visa hur det patriarkala våldet i hemmet

nonchaleras på grund rasistiska föreställningar hos samhällets institutioner och myndigheter,

vilka i sin tur legitimeras av vetenskapliga ingripanden.

Citaten visar att mina respondenter använder en mångdimensionell analys d.v.s.

intersektionellt perspektiv som förklaring till orsakerna bakom våld vilket gör det möjligt att

få en djupare förståelse av det komplexa fenomen som våld och förtryck utgör.

”Orsakerna till våld i nära relation är mångfacetterade och inte entydiga. En del män säger att våldet börjat när de känt sig kränkta, inträngda i ett hörn eller i ett psykologiskt underläge, ekonomi, politik och ibland kan kulturella aspekter finnas med, som synen på man respektive kvinnoroll,”

41

På samma sätt visarovanstående citat på ett tydligt intersektionellt synsätt där respondenten

förklarar våldet utifrån flera faktorer. Individens handlande sätts in i ett helhetsperspektiv

utan att dennes egna ansvar tas ifrån honom.

6. SlutsatserMitt syfte med studien var att analysera och diskutera om hur männens våld mot kvinnor kan

te sig olika och förstås och beskrivas olika beroende på den våldsutövande mannens etniska,

kulturella bakgrund. De frågeställningar som utgjorde grunden för min uppsats är att se och

analysera de olika förhållandena som råder i samhället i utifrån de behandlingsperspektiv på

finns institutioner som jobbar med människor från andra länder där våld förekommer i nära

relationer. Frågorna som besvaras är följande: Vilka är förklaringsmodellerna som

professionella använder för att förklara mäns våld utfört av män med svenskbakgrund

respektive utländskbakgrund mot sin kvinnliga partner? På vilket sätt tar dessa berättelser

form bland professionella som arbetar med våld i nära relationer bland män med så väl

svenska och utländsk bakgrund? Nedan följer en sammanfattande diskussion av det resultat

som framkommit.

1.Vilka är de förklaringsmodeller som dem professionella använder för att förklara männens

våld utfört av utländskrespektive svenskt män mot sina kvinnliga partner?

I alla förklaringsmodeller som de professionella har använt kan man klart se ett ekologiskt

tänkande då flera olika perspektiv förekommer; Makt och vanmakts perspektiv,

kulturbetingat perspektiv, ett könsmaktsperspektiv och det intersektionella perspektivet.

Respondenterna förklarade också våldet utifrån olika nivåer, exempelvis på individnivå eller

grupp- och organisationsnivå. Respondenter menade alltså att en del teorier passar bättre än

andra för att förstå och förklara våldet och behandlingsinsatserna och dess effekter.

När respondenterna använder makt och vanmakts perspektiv lyfter de t.ex. fram mannens

känsla av att han inte längre har makt över kvinnan och befinner sig i en maktlös position

gentemot henne. När de använder ett könsmaktsperspektiv sätts mannens etniska bakgrund

inom parentes och istället lyfter man fram den patriarkaliska maktstrukturen där mannen har

en överordnad roll och kvinnan en underordnad. Med detta menade respondenter att kvinnan

sen en lång tid tillbaka varit underordnad mannen och har förtryckts av såväl mannen som

samhället, medan mannen varit den överordnade maktfaktor och kontroll över kvinnan.

42

Respondenterna förklarar också det hedersrelaterade våldet utifrån kultur och

systemteoretiska förklaringsmodeller, medan våld utfört av etniska svenskar, ses som en

individuell problematik. Det förekommer alltså vissa kategoriseringar som beror på härkomst.

Hedersvåld betraktas naturlig förekommande hos män från Mellanöstern och dessa män ses

som patriarkala och till följd där av våldsbenägna. Vidare framkommer bilden av män från

Mellanöstern som kvinnoförtryckare och våldsutövare. Det är kulturen, kollektivet, dess

normer och värderingar som styr männens handlingssätt. Kultur enligt dessa respondenter

fattas som kollektives naturliga handlingar beroende på deras bakgrund och liv.

En del av respondenter menar också att orsaker bakom våld ska kompletteras med andra

bakomliggande faktorer, då orsaken till våldet ofta är en komplex sammansättning av en rad

omständigheter. De kan alltså sägas tillämpa ett intersektionellt perspektiv. Exempel på

faktorer som nämndes var den ekonomiska situationen, psykisk ohälsa, arbetslöshet,

missbruk, makt, klasstillhörighet, utbildning och migration.

2. På vilket sätt tar dessa berättelser form bland professionella som arbetar med våld i nära

relationer bland män med så väl svenska och utländsk bakgrund?

Respondenterna uttrycker tydligt att hedersrelaterat våld är en motpol till det våld som

svenska män utför och som då analyseras utifrån ett mer individ orienterat perspektiv. I

praktiken blir våldet det samma men i det hedersrelaterade våldet, ges det strukturella och

kollektiva orsaker medan det i det ”svenska” beskrivs som en relationsstörning mellan två

individer. Hederskultur används som en homogen, traditionell handling som kan utföras av

icke – västerlänningar utifrån religiösa, kulturella och etniska aspekter. Västerlänningar

betraktas som bärare av en hög kultur som har en tillåtande perspektiv i grunden vilket gör att

de andra från framförallt mellersta Östern betraktas som folk från andra planeter med ett

specifikt särdrag som ej förstås av det svenska värdlandet. Med ”vi” syftar en del av

respondenterna på européer medan ”dem” är en representation av icke-europeiska kulturer.

Studien visar också att brist på jämställdhet är centralt i synen på våld. De menar att

invandrarmän uppvisar ett nästan strukturell förtryck medan ett sådant handlande inte finns

hos svenska män. Denna ”jämställdhets” diskurs förmedlar ett synsätt som skapar avskiljer

invandrarna från ”oss svenskar”. Utifrån min studie uppfattar jag att respondenterna indirekt

43

ger föreställning om en svensk moraliskt överlägsenhet gentemot invandrare som t.ex.

inbegriper krav på att invandrare behöver lära sig svensk jämställdhet.

Resultatet blir sammantaget att de icke- västerländska männens beteende bygger på en

traditionellreligiösa och kulturellverklighetsuppfattningen som är mer ociviliserad än den

västerländska verklighetsuppfattningen. Genom att andrafiera männen med utländsk

härkomst eller/och överbetonar deras kulturella skillnader uppstår alltså en systematisk

underordning och orättvisa.

7. Egna reflektionerAnalysen av mitt empiriska material visar på att professionella i arbete med våldsmän

använder vissa kategoriseringar och diskurser som frånskiljer människor utifrån härkomst och

kultur. Jag fann t.ex. att respondenterna medvetet eller omedvetet särskiljer människor i

relation till bakgrund, vilket kan ge en bild av stigmatisering i sammanhanget. Detta kan göra

att de professionella redan vid sina första möten med klienterna framkallar en bild av “vi”

och “de” tänkande.

Genom att ha analyserat hedersbegreppen fann jag också att det görs en skillnad på

hedersvåld och annat våld mot kvinnor. Det jag har kommit fram till är att det finns ett tydligt

”vi/dom” tänkande då hedersförtrycket alltid kopplas till ”invandrare”, ”de andra”. Det finns

en föreställning om att det finns en typ av våld som kallas hedersvåld, som är kulturell och

som endast utövas av vissa grupper men aldrig av etniskt svenskar. Sverige målas upp som ett

jämställt land och ”invandrare” ses som avvikande, homogen grupp samt tillhörande av en

främmande kultur. Detta tycks också återspeglas i hur dessa män blir bemötta. För att

föreställningar om människors skillnader utifrån kultur eller etnicitet inte ska framkalla olika

och orättfärdiga former av bemötande menar jag att det är viktigt att professionella får en

diskussion kring varför vissa normer, rutiner, förställningar eller diskurser finns. Det finns

inte ”rena” eller oblandade kulturer och etniciteter utan istället bör fokus ligga på det faktum

att det finns skillnader både inom och mellan grupper. Enligt Wikström(2009) innebär

etnicitetsbegreppet oundvikligen att man utgår ifrån ett homogent och statiskt kulturbegrepp.

Genom att förlägga förklaringen till förekomsten av hedersrelaterat våld till kultur och

etnicitet skapar det en bild av att människorna är fast i dessa synsätt.

44

Enligt min inställning finns former av kollektivt våld där heder inte är en bakomliggande

orsak, på liknande sätt finns former av individuellt våld som kan bottna i ett slags

”hederkänsla”. Jag tycker människor komplexitet är inte kultur bunden utan individuellt

bunden. Det gör att en unik individuellt präglad utveckling kan ske för alla, oavsett var man

kommer ifrån.

En möjlig förklaring till respondenternas uppfattning att visst våld är helt oberoende av

kulturen, t.ex. den av svenska män är att de utskiljer just hedersrelaterat våld som

kulturbaserat. Wikström (2012)) och Gruber (2007) som tydliggjort jämställdhetsdiskurser i

sina analyser visar att den sträcker sig så långt att de professionella på institutioner som

jobbar med våld i nära relationer kan använda den för att dölja faktiska existerande sociala

problem och motsättningar.

När man sammankopplar våldshandlingen med kultur eller religion innebär det även att

utländska män som inte begår våldshandlingar mot kvinnor ändå blir potentiella

kvinnomisshandlare, eftersom egenskapen ses som kulturellt eller etniskt bunden. Det

framställer svenska män som misshandlar kvinnor som individer med olika individuella

problem och aldrig kopplade till hans ”svenska kultur” eller liknande. Frågan är hur

stereotyper, stämpel, fördomar och konstruktioner av ”invandrarmän” kan påverka attityden

bland människor med utländsk härkomst till maskulinitet och hur män som emigrerat till

Sverige kan bemöta dessa utmaningar. Statusförlusten och maktförskjutningen som många

män upplever efter invandringen på grund av diskriminering, marginalisering och förändring

av maktrelationer i köns- och generationsrelationer, kan påverka deras attityder till

maskulinitet drastiskt vilket också uppmärksammats av Darvishpour(2014).

Diskrimineringen och exkluderingen av vissa grupper utifrån kultur och etnicitet är inbäddad

i de handlingar som utövas dagligen på institutionerna. Det är bara den drabbade som kan

förstå hur andra ser på honom. Detta gör att konsekvenser av de professionella handlingar

kan påverka hur dessa nya tar plats i samhället och hur deras utveckling marginaliseras.

Fokus måste därför vändas mot majoritetssamhällets institutioner och belysa deras tendenser

tillstrukturell och institutionell diskriminering, praktiker och mekanismer om de ska kunna

bekämpa våld och förtryck på ett korrekt sätt. Etnisk diskriminering motverkar

45

jämställdhetsutvecklingen inom familjen samtidigt som den förstärker traditionella

genusrelationer hos män, men även hos de kvinnor som emigrerat. Jag jobbar inom en ideell

förening med integration och relationsstöd. Där har jag kontakt med män med

familjekonflikter och där hör man många gånger att en del män med utländsk härkomst

vägrar att vid familjekonflikter söka hjälp hos familjerådgivare. Anledningen är att de känner

sig kränkta när de träffar familjerådgivare/behandlare och anser att de bemöts med fördomar

och misstro. Många av de invandrade männen upplever att de vid varje familjekonflikt som

hamnar hos myndigheter i praktiken ofta karakteriseras som skyldiga och myndigheterna bara

ställer upp bakom kvinnorna. Detta framkommer även i Darvishpours studier (2004) där en

iransk man betonade att de drabbas av en dubbel diskriminering. De menar att de som

invandrare från mellanöstern har sämre status än svenskar och som män upplever de att har

sämre chans än kvinnor vid familjekonflikt hos myndigheterna. Många av dessa män ville i

början att hemlandet skulle bli likadant som Sverige. Sedan fick de en helt annan inställning:

att de lever i Sverige, men Sverige finns inte i deras liv (Darvishpour, 2004).

8. Förslag på vidare forskningDet finns brister i forskning om våldet som utövas av män med utländsk respektive svensk

bakgrund vilket kan påverka och eventuellt förstärka synen i samhället på utländska män som

våldsutövare. I min studie har majoriteten av respondenterna uppvisat ett annorlunda och

stigmatiserande synsätt på män med utländsk bakgrund som utövar våld något som många

professionella kanske inte riktigt är medvetna om. Detta kan vara av stor vikt att

uppmärksamma då det skulle kunna reducera känslor av diskriminering. Problematiken

behöver alltså mer forskning på majoritetssamhällets diskriminerande strukturer,

marginaliserings tendenser och exkluderingsformer.

46

Källförteckning

• Amnesty. Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Stockholm: Amnesty, 2004• Andersson, B & Lundberg, M. (2000) Våld mot invandrarkvinnor: kvinnors

berättelser och socialtjänstens strategier. Lund, Network for Research in Criminology and Deviant Behaviour at Lund University.

• Bredström, A.(2005). Rasism, kön och sexualitet en intervjustudie. Stockholm: Statens Folkhälsoinstitut.

• Brottsförebyggande rådet (BRÅ) & Forum för levande historia. Intolerans. Antisemitiska, homofobiska, islamofobiska och invandrarfientliga tendenser bland unga. Stockholm: Brottsförebyggande rådet, Information och förlag, 2007.

• Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2. uppl. Malmö: Liber ekonomi.• Darvishpour, M (2004b): Invandrarkvinnor som bryter mönstret- hur

maktförskjutningen inom iranska familjer i Sverige påverkar relationen. Stockholm, Almqvist& Wiksell International.

• Darvishpour, M. (2014) .Jämställdhet, etnicitet och ”andramän” - ett intersektionellt perspektiv på förändringar av maskulinitet efter migration. Stockholm och Elanders Sverige AB.

• de los Reyes, P & Mulinari, D. (2005). Intersektionalitet. Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap. Lund: Författarna och Liber AB.

• de los Rayes P & Kamali M.(red) (2005) Bortom vi och dem: Kriminering reflektioner om makt integration och strukturell diskriminering. Stockholm: Fritzes (SOU2005:69)

• de los Reyes, P. (2003) Patriarkala enklaver eller ingemansland? Våld, hot och kontroll mot unga kvinnor i Sverige. Norrköping. Integrationsverkets skriftserie IV:

• de los Reyes, P. (2007) “Intersektionella perspektiv på etniska relationer”. I: Abby Peterson & Mikael Hjerm (red.) Etnicitet: Perspektiv på samhället (s. 43-58). Malmö: Gleerups.  Gleerups utbildning

47

• Eriksson, C, Eriksson, Baaz, M & Thörn, H. (1999) Den postkoloniala paradoxen, rasismen och ”det mångkulturella samhället”: en introduktion till postkolonial teori. I: C. Eriksson; M. Eriksson Baaz & H. Thörn, Globaliseringens kulturer: den postkoloniala paradoxen, rasismen och det mångkulturella samhället. Falun, Nya Doxa, Nora

• Eldén Å, Westerstrand J. (2004) Hederns försvarare – den rättsliga hanteringen av ett hedersmord. Kvinno vetenskaplig tidskrift, 2004 (25):3, s 35–56. Avd. för samhällsvetenskaplig genusforskning Uppsala universitet

• Esaiasson, P, Gilljam, M, Oscarsson, H. & Wängnerud, L. (2003). Metod praktikan: Konsten att studera samhälle, individ och marknad (2:a uppl.). Stockholm: Norstedts juridik.

• Eliasson, M. (1997) Mäns våld mot kvinnor. Stockholm: Natur &Kultur• Gottzén, L. & Jonsson, R. (2012) Goda män och Andra män. I Gottzén, L. & Jonsson,

R. (red.) Andra män. Maskulinitet, normskapande och jämställdhet Malmö: Gleerups.• Gruber, S.(2007) I skolans vilja att åtgärda "hedersrelaterat" våld: etnicitet, kön och

våld. Centrum för kommunstrategiska studier, Linköpings Linköpings universitet• Hydén, M (1995) Kvinnomisshandel inom äktenskapet – mellan det omöjliga och det

möjliga. Stockholm: Liber utbildning AB.• Heise, L. (1998). Violence against women: An integrated ecological framework.

Violence Against Women, 4, 262–290 .Sage Pablications, Inc • HSFR, Humanistisk - samhällsvetenskapliga forskningsrådet (1991): Forskningsetiska

principer för humaniora och samhällsvetenskap. Uppsala: Ord och form.• Isdal, P (2008). Meningen med våld. Elanders Sverige AB, Mölnlycke• Kamali, M (2002). Kulturkompetens i socialt arbete. Stockholm: Carlsson. Bokförlag.• Kamali, M (2004). Media, experter och rasismen. I: Larsson Stieg och Englund

Cecilia (red.)Debatten om hedersmord. Feminism eller rasism. Stockholm: Svartvitts Förlag med Expo

• Kurkiala, M. (2005) I varje trumslag jordens puls: om vår tids rädsla för skillnader. Stockholm: Ordfront

• Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Student litteratur

• Kvale, S (1997) Den Kvalitativa Forskningsintervjun. Lund: Student litteratur.• Larsson, S. (1994). Om kvalitetskrav i kvalitativa studier. I B, Starrin & P-G,

Svensson. (Red) (1994). Kvalitativ metod och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur• Mattsson, K (2010) ”Genus och vithet i den intersektionella vändningen”, i Tidskrift

för genusvetenskap, nr 1-2 2010. Uppsala, Centrum för genusvetenskap• Melina, I. (2005). Rasifiering. I Arbetsmarknadsdepartementet, Bortom vi och dom:

Teoretiska reflektioner om makt, integration och strukturell diskriminering (Statens offentliga utredningar, 2005:41) (s. 95–112). Stockholm: Fritzes offentliga publikationer.

• Said, E (1993). Orientalism. Stockholm: Ord front.• Sjögren, A (2006). Här går gränsen: om integritet och kulturella mönster i Sverige och

Medelhavsområdet. 2. uppl. Mångkulturellt centrum. Stockholm: Dialogos Förlag AB• SOU (2004) SOU 2004:121 slag i luften. En utredning om myndigheter, mansvåld

och makt. Socialdepartmenet • Thomassen, M. (2007) Vetenskap, Kunskap och Praxis: Introduktion till

vetenskapsfilosofi. Malmö: Gleerups Utbildning.• Westin, C (1999:6) Mångfald, integration, rasism och andra ord. Ett lexikon över

begrepp inom IMER – Internationell Migration och Etniska Relationer.

48

Socialstyrelsen. Elanders Gotab. Stockholm World Health Organization (2002) World report on violence and health. Genève: WHO.

• Wikan, U (2004). En fråga om heder. Stockholm: Ordfront. • Wikström, H. (2009) Etnicitet: begreppbart. Malmö: Liber AB.• Wikström, H. (2012) “Familj, heder och svenskhet“. I: Marcus Herz (red.): Kritiskt

socialt arbete. Malmö: Liber AB.• Wigerfelt, B & Wigerfelt A, S. (2001) Rasismens yttringar. Exemplet Klippan.

Studentlitteratur. Lund

49