2
Ghonder – huvudjagande djungelfauner Ett folkslag till Gondica Av Anders Blixt och Erik Sieurin Det finns en hel del faun-stammar i Zagrosias djungler. På lokalbefolkningens språk bhakrit kallas de ghonder och de anses ha en närmast övernaturlig förmåga att röra sig omärkligt genom vildmarken. De lever på jakt, födoinsam- ling och svedjebruk och har mycket låg status bland män- niskorna. Många jagar med giftpilar. Ghonderna är något längre och magrare än de vidoniska faunerna och har läng- re horn. De har sitt eget språk och sin egen kultur; de har aldrig blivit en del av den mänskliga kulturen. På en del ställen finns det ghonder som är huvudjägare. De anser att huvuden besitter magisk kraft från den ursprunglige »äga- ren» och att denna kraft på något sätt överförs till den bär huvudet dinglande i sitt bälte. Ghondernas sinnelag påminner om vidoniska fauners såtillvida att de har svårt att tänka långsiktigt men är mycket skickliga på att tänka kortsiktigt och anpassa sig till situationer, något som gör dem till ypperliga jägare och samlare. De vildmarkslevande mänskliga stammarna er- känner villigt att deras jägare och spejare inte kan mäta sig med ghondernas. Ghonderna är också, liksom vidoniska fauner, livsnjutare av stora mått, även om deras syn på vad som är trevligt skiljer sig. De är framförallt stora finsmakare som har en högt ut- vecklad kultur vad gäller kokkonst, tillverkning av starkar bär- och savdrycker och tillredning av njutningsdroger. Möjligtvis kan en mänsklig gäst vilja undvika att se vad som är i maten; dodjaberna (Zagrosias majoritetsbefolk- ning) säger att »ghonder äter allt som rör sig, utom möjligtvis oxkärror och flodbåtar». Deras syn på könsumgänge kompliceras av att ghon- der helst går nakna, men samtidigt anser det som mycket oförskämt att se på en främmande persons könsdelar, an- sikte eller (när det gäller kvinnor) bröst. Detta gäller även påklädda främlingar – artiga ghonder tittar oftast upp i trä- den när de möter någon de inte känner, och vad männi- skor ser som en ärlig blick eller handslag kan de se som en sorts sexuella trakasserier och bli oerhört förolämpade. Detta gäller inte de man känner; där är ghonder oerhört frispråkiga. (Oartiga ghonder har utvecklat att snegla på folk utan att se direkt på dem till en skön konst, varpå de diskuterar främlingarnas företräden när dessa inte kan höra på.) Ghonder framställs i mänsklig folklore ofta som hem- ska vildar – människoätare och huvudjägare som utsätter sina fångar för grym tortyr och utövar svartkonst. Detta är mest nys, men ghonder är för den skull inga »ädla vildar». De är fullständigt hänsynslösa mot dem som hotar dem, och använder gärna människornas fördomar om dem för att skrämma bort inkräktare. Ghonder anser det mer be- undransvärt att skrämma iväg än att döda en fiende, efter- som man ju då också förnedrar honom. De slåss också inbördes om jaktmarker och dylikt, men är då mer sansade än fejdande människostammar. Det ligger inte för fauner att vara långsiktiga, så fejder är korta, blodiga och snabbt överstökade. De använder olika gifter när de jagar, dels som åtel för att förgifta djur, dels på pilar och i fällor. (Se Gondicas Bestiarium för regler för olika djurgifter. Ghon- dernas gifter motsvarar oftast dessa.) Dessa kunskaper vänder de också mot sina fiender i konflikter. I strid an- vänder de jaktvapen som spjut och pilar. Krutvapen är de helt ointresserade av. Av tradition har detta varit effektivt mot dodjaber – bönder såväl som furstar har resignerat när ghonder har stoppat dem från att expandera in i djungeln. Det är bättre att ge upp nyodlingar eller gruvdrift när nybyggare åter- finns uppspikade i träna och kor dör i drösar av förgift- ning. Zakier (det aristokratiska krigarfolk som dominerar Zagrosia) ser annorlunda på saken. Blir deras män beseg- rade av ghondernas gerillakrig är detta en utmaning som dessutom kräver att ledarens ära upprättas genom blods- hämnd. Ghonder har visserligen vett att dra sig tillbaka om de kan, men när de inte kan det leder det till för- tvivlade konflikter. Zakierna har ett taktiskt underläge, men de är fler och vägrar konsekvent att ge upp, vilket är mycket icke-ghondiskt. Det här gör att zakier och ghonder ofta ser varandra som fiender, medan ghonder betraktar dodjaber med roat förakt och dodjaber är rädda för ghonder.

Gondica - Gh Onder

Embed Size (px)

DESCRIPTION

Swedish RPG

Citation preview

  • Ghonder huvudjagande djungelfauner

    Ett folkslag till Gondica

    Av Anders Blixt och Erik Sieurin

    Det finns en hel del faun-stammar i Zagrosias djungler. P lokalbefolkningens sprk bhakrit kallas de ghonder och de anses ha en nrmast vernaturlig frmga att rra sig omrkligt genom vildmarken. De lever p jakt, fdoinsam-ling och svedjebruk och har mycket lg status bland mn-niskorna. Mnga jagar med giftpilar. Ghonderna r ngot lngre och magrare n de vidoniska faunerna och har lng-re horn. De har sitt eget sprk och sin egen kultur; de har aldrig blivit en del av den mnskliga kulturen. P en del stllen finns det ghonder som r huvudjgare. De anser att huvuden besitter magisk kraft frn den ursprunglige ga-ren och att denna kraft p ngot stt verfrs till den br huvudet dinglande i sitt blte.

    Ghondernas sinnelag pminner om vidoniska fauners stillvida att de har svrt att tnka lngsiktigt men r mycket skickliga p att tnka kortsiktigt och anpassa sig till situationer, ngot som gr dem till ypperliga jgare och samlare. De vildmarkslevande mnskliga stammarna er-knner villigt att deras jgare och spejare inte kan mta sig med ghondernas. Ghonderna r ocks, liksom vidoniska fauner, livsnjutare av stora mtt, ven om deras syn p vad som r trevligt skiljer sig.

    De r framfrallt stora finsmakare som har en hgt ut-vecklad kultur vad gller kokkonst, tillverkning av starkar br- och savdrycker och tillredning av njutningsdroger. Mjligtvis kan en mnsklig gst vilja undvika att se vad som r i maten; dodjaberna (Zagrosias majoritetsbefolk-ning) sger att ghonder ter allt som rr sig, utom mjligtvis oxkrror och flodbtar.

    Deras syn p knsumgnge kompliceras av att ghon-der helst gr nakna, men samtidigt anser det som mycket ofrskmt att se p en frmmande persons knsdelar, an-sikte eller (nr det gller kvinnor) brst. Detta gller ven pkldda frmlingar artiga ghonder tittar oftast upp i tr-den nr de mter ngon de inte knner, och vad mnni-skor ser som en rlig blick eller handslag kan de se som en sorts sexuella trakasserier och bli oerhrt frolmpade. Detta gller inte de man knner; dr r ghonder oerhrt frisprkiga. (Oartiga ghonder har utvecklat att snegla p folk utan att se direkt p dem till en skn konst, varp de

    diskuterar frmlingarnas fretrden nr dessa inte kan hra p.)

    Ghonder framstlls i mnsklig folklore ofta som hem-ska vildar mnniskotare och huvudjgare som utstter sina fngar fr grym tortyr och utvar svartkonst. Detta r mest nys, men ghonder r fr den skull inga dla vildar. De r fullstndigt hnsynslsa mot dem som hotar dem, och anvnder grna mnniskornas frdomar om dem fr att skrmma bort inkrktare. Ghonder anser det mer be-undransvrt att skrmma ivg n att dda en fiende, efter-som man ju d ocks frnedrar honom. De slss ocks inbrdes om jaktmarker och dylikt, men r d mer sansade n fejdande mnniskostammar. Det ligger inte fr fauner att vara lngsiktiga, s fejder r korta, blodiga och snabbt verstkade. De anvnder olika gifter nr de jagar, dels som tel fr att frgifta djur, dels p pilar och i fllor. (Se Gondicas Bestiarium fr regler fr olika djurgifter. Ghon-dernas gifter motsvarar oftast dessa.) Dessa kunskaper vnder de ocks mot sina fiender i konflikter. I strid an-vnder de jaktvapen som spjut och pilar. Krutvapen r de helt ointresserade av.

    Av tradition har detta varit effektivt mot dodjaber bnder svl som furstar har resignerat nr ghonder har stoppat dem frn att expandera in i djungeln. Det r bttre att ge upp nyodlingar eller gruvdrift nr nybyggare ter-finns uppspikade i trna och kor dr i drsar av frgift-ning.

    Zakier (det aristokratiska krigarfolk som dominerar Zagrosia) ser annorlunda p saken. Blir deras mn beseg-rade av ghondernas gerillakrig r detta en utmaning som dessutom krver att ledarens ra upprttas genom blods-hmnd. Ghonder har visserligen vett att dra sig tillbaka om de kan, men nr de inte kan det leder det till fr-tvivlade konflikter. Zakierna har ett taktiskt underlge, men de r fler och vgrar konsekvent att ge upp, vilket r mycket icke-ghondiskt. Det hr gr att zakier och ghonder ofta ser varandra som fiender, medan ghonder betraktar dodjaber med roat frakt och dodjaber r rdda fr ghonder.

  • Ghonder har oftast ingen uppfattning om hur terma-lier skiljer sig frn andra mnniskor, medan termalier ten-derar att ha hrt skrckhistorier om dem frn sina zagro-siska vrdar. Vidoniska fauner kan intressera dem oerhrt och vice versa. Vidoniska fauner betraktas ofta som ngon sorts ghonder av zagrosier, till deras stora frtret. r han tam, den dr?

    Ghondisk religion Ghonderna r andedyrkare, med en vldigt skeptisk in-stllning till andra andar n sina frfder. Sdana ande-vsenden anses vara fientligt instllda och det bsta man kan gra r att undvika dem. Djungelns andar kallar de med ett gemensamt ord fr lejak. Dessa antas ibland manifestera sig med ktt och blod, och pminner nrmast om vttar och troll.

    Orangutanger betraktas som frfdernas lejaker, s ghonder jagar dem aldrig och hller sig undan frn dem, ven om de ofta lmnar dem godsaker. Man skall inte bli frvnad om man stter p en full orangutang - det be-tyder att det funnits ghonder i nrheten som lmnat en kalebass fruktvin till farfarsfar.

    Ghonder ser religisa ritualer som ngot vldigt privat, och den som utvar dem i frmlingars syn ger ungefr samma intryck p en ghond som en blottare p en genom-snittlig svensk. De har inga egentliga prster eller shama-ner utan religisa ritualer skts av en ldre familjemedlem, oftast gruppens ledare. De har dremot visa kvinnor som utvar en sjlvstndig form av ekomantiska frdigheter som motsvarar galenik och mesmerism (se artikeln om

    denna magi p Gondica-delen av Rvspels sajt). Detta ses som en sorts hantverk, och i motsats till mystagoger r de beredda att framstlla rysliga gifter med sin galenik.

    Ghondiska mn som har mental perception kan istllet bli medlemmar av deras huvudjgarkult, ven om de flesta ghondiska huvudjgare inte r fullt invigda i kulten. De r beroende av viss hjlp frn de kvinnliga drogblandarna, som ser till att de inte driver sin trofiver s lngt att de skadar stammen. Sdana huvudjgare sker frmst efter mktiga fiender, eftersom man har ett ansvar fr de tj-nande andar som r bundna till ens trofer. En svag stack-are r ngon man antas f ta hand om bde nu och i livet efter detta, och hans huvud r bara till besvr. Dessutom mste huvudet komma frn en bokstavlig fiende. Dristiga ghondiska trollkarlar ser allts till att skaffa sig mktiga fiender att besegra.

    Ghondiska ventyrare Ghondiska ventyrare kan fungera som spejare eller guider vid expeditioner i vildmarken - detta r den frmsta kontakt zakier och dodjaber har med dem, nr de lokala frhllandena r ngorlunda fredliga. En del ghonder idkar ocks handel med mnniskor, frmst med mat, dryck, droger och kryddor, som de bde har att slja och vill kpa. De r extra frtjusta i vin och olja. De fredrar att man inte blandar in pengar i det hela. De ser dem som en ondig komplikation.

    Copyright 2004 Anders Blixt och Erik Sieurin

    Ghonder huvudjagande djungelfaunerEtt folkslag till GondicaAv Anders Blixt och Erik SieurinGhondisk religionGhondiska ventyrare