Margareta Skog

Frikyrklighet och ekumenik kring millennieskiftet

I Berndt Gustafssons fotspår

Tre studier

LUND STUDIES

IN SOCIOLOGY OF RELIGION Editor

Curt Dahlgren

Volume 9

Margareta Skog 2010

Distribution: Arken bokhandel för kyrka & teologi

Kyrkogatan 4 222 22 Lund 046-33 38 83 www.arken.se

ISSN: 1651-4432

ISBN: 91-974760-6-4

Tryck: Media-Tryck. Lunds Universitet, Lund

Till Arne

v

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

För- och slut(?)ord ...................................................................................... 7

Förhoppning! Tack! .................................................................................. 11

Förkortningar ........................................................................................ 13

Fenomenet gemensamma församlingar - lokalekumenik förverkligad ..................................................................... 15

1. På spaning efter ekumeniken i Sverigeräkningen ............................. 23

Inledning ............................................................................................... 23

Syfte ..................................................................................................... 23

Några studier på svensk mark ............................................................... 24

Typindelning och definitioner av ekumenik ........................................ 24 ”Ekumenisk benägenhet” ..................................................................... 25

Material, avgränsningar och preciseringar ............................................. 26

Typer av ekumenik i Sverigeräkningen ................................................. 29

Exkurs: Samarbetskyrkorna inom Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen och Svenska kyrkan ....................... 30

Redovisning av resultaten ..................................................................... 30

De sammanlagda resultaten .................................................................. 31 Resultaten efter samfund ...................................................................... 33

Samfundens ekumeniska benägenhet .................................................... 41

Ekumeniken i ett geografiskt perspektiv ............................................... 43

Sammandrag och slutkommentar .......................................................... 45

2. Frikyrkosamfundens medlemstal i rikets län och kommuner den 1 januari 2005 ......................................... 53

Inledning ............................................................................................... 53

Frikyrkligheten på riksnivå 2005 .......................................................... 56

Frikyrkligheten i kommuner och län 2005 ............................................ 58

Samfundsvisa spörsmål i annan belysning ............................................ 64

Frikyrklighetens ställning i det religiösa Sverige vid millennieskiftet .................................................... 67

vi

3. Den samlade frikyrklighetens medlemstal och styrka i rikets län och kommuner 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005. En databank ..... 69

Inledning ............................................................................................... 69

Databanken ........................................................................................... 71

Utveckling och förändring på riksnivå 1985 – 2005 .............................. 72

Utveckling och förändring på länsnivå 1985 – 2005 ............................. 74

Utveckling och förändring i landets kommuner 1985 – 2005 ............... 77

Avrundning – utvecklingen på riksnivå 2005 – 2009 ............................ 79

Litteratur och källor ................................................................................. 81

Kartbilaga .................................................................................................. 85

Tabellbilaga ................................................................................................ 97

7

För- och slut(?)ord

”Kyrkogeografi” blev ett begrepp inom svensk religions- och samhällsve-tenskap i och med Berndt Gustafssons Svensk kyrkogeografi som kom i sin första upplaga 1957. Samfundens styrka och lokala utbredning beskrevs där i såväl verbal som kartografisk form. Boken skrevs under Berndt Gustafs-sons tid som docent i kyrkohistoria i Lund. Då han gick vidare som ”frilan-sande” religions- och kyrkosociolog och 1962 startade Religionssociolo-giska Institutet (RSI) i Stockholm var huvudsyftet att åstadkomma en bas för kvantitativa undersökningar av det religiösa livet i Sverige men också att dokumentera samfundens verksamhet. I ett par volymer där den tidiga verksamheten vid RSI redovisades, Gud i storstad, klargör Berndt Gustafs-son att syftet också var att upprätta ett ”Svenskt Religionssociologiskt Ar-kiv”. Inspirationen till detta kom nog från det Kyrkohistoriska Arkiv som hans lärare Hilding Pleijel etablerat i Lund och som Berndt tidigt utnyttjat för sin licentiatavhandling i sociologi om Kyrkoliv och samhällsklass i Sve-rige omkring 1880. ”Svenskt Religionssociologiskt Arkiv” skulle emeller-tid inte vara inriktat på vad som varit utan beakta det aktuella religiösa livet och därmed vara ”bredare” än vad fallet var med den lundensiska förlagan i varje fall vid den aktuella tidpunkten.

Till ”bredden” hörde att i materialinsamlingen och dokumentationen observera inte bara aktivitet och seder inom Svenska kyrkan utan också inom den etablerade frikyrkligheten och andra religiösa grupperingar och livsyttringar. Resultaten från det breda dokumentationsintresset lades fram i de stencilerade serier som RSI gav ut från och med 1962. I utgivningen från 1966 redovisades första gången i serien Smärre Meddelanden ett brett material om frikyrkligheten i inte mindre än fem sammanställningar: Anta-let medlemmar i de fria samfunden i landets städer och köpingar, Antalet medlemmar i de fria samfunden i rikets landskommuner jan. 1965, De fria samfundens medlemstal 1 jan. 1965: län och TS-områden, De fria samfun-dens medlemstal 1 jan. 1965: enskilda samfund efter kommun, län och TS-område samt De fria samfundens utbredning i riket 1 jan. 1965 efter kom-munens tätortsgrad och näringskaraktär. Liknande uppsättningar med okommenterade statistiska uppgifter framlades därefter med material om varje år under perioden 1966–1972. Med tiden blev det emellertid en efter-släpning så att uppgifterna om förhållandena vid årsskiftet 1971/72 publice-rades först hösten 1974 i De fria samfundens medlemstal 1 jan. 1972: en-skilda samfund efter kommun.

8

Mitten av 1970-talet innebar stora förändringar vid Religionssociolo-giska Institutet. Berndt Gustafsson avled hösten 1975 men RSI fortlevde som en oberoende forsknings- och dokumentationsorganisation. Man fick 1976 en ny medarbetare i Margareta Skog som utöver ansvar för biblioteket i stor utsträckning kom att arbeta med uppgifter som rörde andra samfund än Svenska kyrkan och då i första hand den etablerade frikyrkligheten. Hennes andra stora ansvarsområde var de årligen återkommande ”Stock-holmsräkningarna” vid vilka gudstjänstutbudet och besökstalen hos alla religiösa grupper i Stockholm under ett veckoslut i november inventerades. Med tiden blev hon också expert på det religiösa livet inom den framväx-ande Trosrörelsen, den under sent 1970-tal och tidigt 1980-tal spirande ny-andligheten, de stora ”sekterna”, d.v.s. Jehovas Vittnen och Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och inte minst de församlingsbildningar inom frikyrkligheten som hade ekumenisk bakgrund. Detta sistnämnda tema ägnade hon sin uppsats för teologie licentiatexamen i religionssocio-logi 2003 med titeln Sverigeräkningen med ekumeniken i fokus. Den bygg-de på data insamlade vid den s.k. Sverigeräkningen, en studie som Marga-reta Skog genomförde 1999 och som var ett slags utvidgad ”Stockholms-räkning” omfattande hela landet. Delar av denna uppsats utgör i något be-arbetad form det inledande avsnittet och kapitel 1 i föreliggande volym.

”Regimskiftet” vid RSI kring 1975 innebar en del förändringar i hur statistiken om de fria samfundens medlemstal lades fram. De årliga redo-visningarna ifrågasattes. Uppgifterna om förhållandena 1 januari 1973 på kommunnivå lades fram först 1978 i De fria samfundens medlemstal 1 jan. 1973: enskilda samfund efter kommun. Samma år redovisades uppgifterna om medlemstalen 1 januari 1974. Sammanställningen, De fria samfundens medlemstal 1 jan 1974: enskilda samfund efter kommun, skilde sig från de tidigare genom att den hade en ”sifferdel” och en kommentardel. Den nya ledningen för RSI införde att all statistik som publicerades skulle åtföljas av kommentarer för att göra rapporterna mera läsarvänliga: Man skulle inte bara redovisa råa siffror utan också klargöra hur en religionsvetare såg på det framlagda materialet. I och med den nämnda ”1974-sammanställ-ningen” inleddes undertecknads långa samarbete med Margareta Skog. Hon svarade för sifferarbetet, jag för kommentarerna. Samarbetet, som alltid flutit totalt friktionsfritt, kom med tiden att innefatta många andra religi-onssociologiska arbetsuppgifter än redovisning av statistiskt material om frikyrkligheten.

”Utglesningen” av de publicerade medlemssammanställningarna gjorde att nästa årtal för vilket frikyrkosamfundens lokala styrka redovisades blev

9

1977 och sedan för 1980. Båda dessa redovisningar skedde som s.k. Smär-re Meddelanden från RS1: i det första fallet med kommentarer av Göran Gustafsson och i det senare fallet med kommentarer av Lennart Ejerfeldt. Efter 1980-volymen var det emellertid slut med det delade författaransvaret vid publiceringen av frikyrkostatistiken. Margareta Skog kommenterade själv de uppgifter hon ställt samman beträffande läget 1985 i en volym i RS1:s samlade rapportserie Religion & Samhälle och har så fortsatt att göra i volymerna om frikyrklighetens styrka 1990 och 1995 i Svenska kyrkans forskningsråds serie Tro & Tanke. Här kan det vara på sin plats att markera att Margareta Skog gavs möjlighet att arbeta med uppgifter om frikyrklig-heten även efter det att RSI gått upp i Svenska kyrkans forskningsorganisa-tion, något som de båda cheferna för forskningssekretariatet, Lars Hartman och Ingmar Brohed, har stor heder för.

Margareta Skog har alltså även efter sin pensionering fortsatt att följa frikyrkosamfundens utveckling såväl nationellt som regionalt och lokalt och resultatet av detta arbete som redovisas i de båda senare kapitlen i före-liggande volym. Uppgifterna om 1999 och 2005 har inte varit tillgängliga tidigare. För den oinsatte förefaller det kanske enkelt att redovisa hur många X- eller Y-medlemmar det finns i en kommun men sammanställ-ningen av dessa uppgifter kräver mycket och noggrant arbete. De drygt 2000 (2005) församlingarna skall med hjälp av postadressen, adresskalend-rar och andra hjälpmedel placeras i kommuner och län och för detta fordras ibland avancerad detektivverksamhet. Uppgiften blir inte mindre komplice-rad av att kommunkartan inte varit helt konsekvent sedan 1985 utan några kommuner har delats och dessutom har på ett ställe länsgränserna ändrats. Margareta har – så vitt jag kan se – handskats framgångrikt med dessa pro-blem som med tiden vuxit på grund av ökningen av sådana ekumeniska församlingar som hon har ett särskilt intresse för. Det är ingen tvekan om att Margareta Skog med framgång ägnat sina första pensionärsår åt en upp-gift som är synnerligen relevant inte bara för de berörda samfunden utan också för dem med lokalhistoriskt intresse och för dem som har intresse för hur den institutionellt orienterade religiositeten i Sverige utvecklas.

Margaretas slutår är 2005 och nu har vi 2010. Redovisningar av det slag som presenteras i de senare kapitlen för vart femte år kan förefalla rim-liga och den fråga man till slut ställs inför är: Kommer de sifferserier som sammanställts om hur många som hör till Alliansmissionen, Pingströrelsen, Metodistkyrkan o.s.v. i landets alla kommuner och som sträcker sig från 1960-talet till 2005 att byggas på med nya uppgifter? Finns det någon – in-stitution eller enskild person – som tar upp det dokumentationsarbete som

10

från början skedde vid Religionssociologiska Institutet, som Svenska kyr-kans forskningssekretariat tog på sig och som till slut Margareta Skog drivit som ett personligt projekt? Jag vill inte sluta med en rad i och för sig angelägna frågor, jag vill istället sluta med att utnyttja siffrorna som presenteras i Margareta Skogs data-bank. Inledningsvis nämndes Berndt Gustafssons Svensk kyrkogeografi. Uppgifterna om frikyrkligheten i den boken kombinerade Berndt i skriften Människa i Sverige med uppgifter som senare sammanställdes vid RSI. Han drog i boken ut flera trender som skulle illustrera ”Om utvecklingen 1955–70 fortsätter då upphör inom svenska folket …”. En av trenderna som åskådliggjordes var ”Medlemskap i de fria samfunden” och slutåret för den samlade frikyrkligheten blev när trenden drogs ut 2050. Berndt Gus-tafsson såg sannolikt inte detta som en prognos utan som ett pedagogiskt sätt att klargöra de starka ”sekulariserings”-trenderna. Utnyttjar man på samma sätt uppgifterna som presenteras i denna volym om den samlade frikyrklighetens styrka 1985 och 2005 och beräknar: ”Om utvecklingen 1985-2005 fortsätter …” kommer man fram till att ”då upphör inom svens-ka folket medlemskap i de fria samfunden 2083”. Det här är naturligtvis fråga om sifferlekar. Min sifferlek på grundval av Margaretas siffror är emellertid mer positiv för frikyrkligheten än den lek med trender som Berndt ägnade sig åt för fyrtio år sedan. Slår denna ”prognos” lika mycket fel som Berndts uppenbarligen har gjort så kan de fria samfunden med viss tillförsikt se tiden an: Deras organisationer (kanske organisation om sam-gåendetrenderna fortsätter) kommer – i någon form – att finnas kvar även då 2100-talet går in. Göran Gustafsson Professor em i religionssociologi, Lund Föreståndare för RSI på 1980-talet

11

Förhoppning! Tack!

Det är med ett visst vemod jag skriver detta. Min bana inom religionssocio-login inleddes 1976, då jag började arbeta på Religionssociologiska Institu-tet i Stockholm – utan en tanke på att detta ämne i gränslandet mellan hu-maniora och teologi skulle komma att prägla resten av mitt yrkesverksam-ma liv – för att sedan 1991 få sin fortsättning i Uppsala vid Svenska kyr-kans forskningsavdelning. Där arbetade jag fram till avtalspensioneringen vid årsskiftet 2002/2003. De artiklar som publiceras här har tillkommit ef-ter denna tid och är ett slags avslut på mitt liv som religionssociolog. Redan i början av min tid på RSI fick jag uppdraget att följa och kartlägga olika trossamfunds utbredning i landet, inte minst gällde det frikyrkosamfunden. Resultaten av dessa studier finns publicerade i skriftserierna Smärre Med-delanden, Religion & Samhälle, Tro & Tanke och senare även i Tro & Liv. Med denna volym sätter jag punkt för detta arbete och det faktum att jag här kan publicera en databank med uppgifter om den samlade frikyrklig-hens medlemstal och styrka på kommunnivå vid fem tillfällen 1985-2005 fyller mig med viss tillfredsställelse – kartläggningar blir ju intressanta när man kan studera utvecklingen över tid. Likaså är jag glad över att de upp-gifter om ekumeniska gudstjänster som samlades in vid Sverigeräkningen härmed kan publiceras och på sitt sätt bidra till att beskriva det ekumeniska landskapet vid millennieskiftet. Det är min förhoppning att mitt arbete har varit och kan vara till nytta både för forskarvärlden och för samfundsvärl-den. I samband med att denna volym publiceras vill jag ta tillfället i akt och tacka några av de personer som jag på olika sätt har arbetat tillsammans med under dessa år och som var och en har haft betydelse för mig både per-sonligen och i mitt arbete. I första hand tänker jag på Göran Gustafsson, professor em i Lund. Han har under alla år fungerat som min mentor, och han har också generöst bistått mig i arbetet med artiklarna i denna volym. Thorleif Petterson, professor em i Uppsala, var min handledare och mitt stöd under de studier som ledde fram till en teol lic-examen. Med Jørgen Straarup, professor i Umeå, har jag delat många glada arbetstimmar; han har varit en inspirerande arbetskamrat och en god medmänniska. Jonas Bromander, docent och chef för analysenheten vid Svenska kyrkans kansli i Uppsala, blev senare ett positivt tillskott i arbetsgemenskapen. Curt Dahl-gren, professor em i Lund, har med glatt sinne förvandlat mina manus för denna volym till tryckfärdigt manuskript, inte minst gäller det alla tabeller,

12

och än en gång har han utifrån givna sifferuppgifter tagit fram intressanta kartor. Till er alla ett varmt tack! Tryckningen av denna volym har bekostats med medel ur Berndt Gustafs-sons minnesfond för kyrko- och religionssociologi. Ett visst bidrag för ar-betet med artiklarna har lämnats av C J Wikströms minnesfond, likaså har jag fått medel från samma fond för att täcka vissa av de kringkostnader jag har haft i samband med arbetet. Tack för alla bidrag! Slutligen vill jag tacka Arne Jansson, Stockholm, för tålamod och kon-struktiv kritik under arbetet med artiklarna i denna volym. Stockholm i mars 2010 Margareta Skog

13

Förkortningar

Adv Adventistsamfundet, Sjundedags EFS Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen EFK Evangeliska Frikyrkan FA Frälsningsarmén FB Fribaptistsamfundet FSR Frikyrkosamråd, Sveriges HF Helgelseförbundet HF-FB Helgelseförbundet-Fribaptistsamfundet MK Metodistkyrkan NB Nybygget – kristen samverkan Pingst-ffs Pingst – fria församlingar i samverkan PR Pingströrelsen RSI Religionssociologiska Institutet SAM Svenska Alliansmissionen SB Svenska Baptistsamfundet SMF Svenska Missionsförbundet SMK Svenska Missionskyrkan SKR Sveriges Kristna Råd SST Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund/ Nämnden för statligt stöd till trossamfund ÖM Örebromissionen

15

Fenomenet gemensamma församlingar -

lokalekumenik förverkligad

Det kan vara befogat att inledningsvis uppmärksamma de gemensamma församlingarna eftersom denna typ av församlingsbildningar avsätter tydli-ga spår i Sverigeräkningen liksom även i de två efterföljande artiklarna i denna volym om frikyrkornas medlemstal på kommunnivå. Inom Frikyr-kosverige är det de gemensamma församlingarna som på gräsrotsnivå står för mycket av det ekumeniska arbetet. Hur dessa församlingar har tillkom-mit varierar. Något förenklat kan sägas att två kategorier kan urskiljas. Dels är det de församlingar som av kyrkohistoriska skäl varit dubbelanslutna till SAM och SMF liksom de baptistförsamlingar som vid splittringen under 1930-talet valde att ha anknytning både till modersamfundet och till det ur Örebro Missionsförening bildade samfundet Örebromissionen, som senare kom att ingå i det nybildade Nybygget/Evangeliska Frikyrkan. Dels är det de församlingar som började tillkomma under slutet av 1960-talet för att sedan raskt öka i antal, och som har en mer komplex tillkomsthistoria. De kan ha bildats genom sammanslagning av på orten befintliga församling-ar/medlemsgrupper från två eller flera samfund, och där en sålunda nybil-dad församling väljer att ansluta sig till de aktuella ursprungssamfunden. I de fall där de ursprungliga församlingarna varit anslutna till samfund med olika syn på dop och medlemskap har medlemmarna i den nybildade för-samlingen att komma till rätta med dessa skiljaktigheter för det fortsatta samarbetet. Det kan också röra sig om rena nybildningar t ex i nyexploate-rade områden; här kan församlingen i fråga få karaktären av stadsdelskyr-ka. (Tecken om enhet 1991, Palm 1992 och 1997, Bergsten 1995, Kyrkor i samtal 2005 och Bardh 2008.)

År 1991 kom rapporten Tecken om enhet. Gemensamma församlingar. Bakom rapporten stod en projektgrupp tillsatt av Sveriges Frikyrkoråd (se-nare Frikyrkosamråd) och med Irving Palm som projektsekreterare. Upp-rinnelsen till detta var en motion från några församlingar anslutna till mer än ett samfund och den var riktad till flera olika samfunds årskonferenser 1988. Behovet av en studie av dessa församlingar var således påkallat inom Frikyrkosverige – ett tecken i tiden. Det var i det här sammanhanget som benämningen ”gemensam” församling började användas avseende en för-samling som var ansluten till mer än ett samfund (Tecken om enhet 1991). En kartläggning av de gemensamma församlingarna gjordes inom projek-tets ram och samtliga blev föremål för en enkätundersökning riktad till för-

16

samlingsledningarna. I slutredovisningen som kom 1992 (publicerad i tid-skriften Tro & Tanke utgiven av Svenska kyrkans forskningsråd) beskrivs de aktuella församlingarna (131 stycken) med hänsyn till tillkomsthistoria, samfundsanslutning, ålder, storlek, geografisk fördelning etc (Palm 1992). Som huvudskäl till varför den nya församlingen bildades (gäller försam-lingar tillkomna 1969 och framåt) uppgav drygt två tredjedelar att det var av praktiska/ekonomiska skäl och nästan lika många uppgav tidigare posi-tiva erfarenheter av samarbete och gemenskap med andra kristna på orten. Påståendet ”Det var vår längtan att på ett bättre och effektivare sätt kunna evangelisera som drev oss samman” rankades högst bland 13 olika påstå-enden; nästhögst rankades påståendet ”Jesu bön om enhet mellan de kristna liksom liknande bibelord blev en pådrivande faktor”.

Vidare undersöktes processen i samband med församlingsbildandet. En tredjedel av församlingarna hävdade att ”allt gick problemfritt”; i fråga om vad som varit problematiskt pekade en dryg tredjedel på problem vid sam-manjämkandet av olika syn i dop- och medlemskapsfrågan. Motsättningar som uppstod under processens gång och som var så stora att planerna på församlingsbildning hotades löstes på olika sätt, men inom närmare hälften av sådana församlingar hade man redan från början insett att full överens-stämmelse inte skulle gå att uppnå. En del vände sig till distrikten eller samfunden för råd och dåd, andra inbjöd till bön, i en del församlingar lät man frågan vila en tid eller så sökte man alternativa lösningar som alla kunde acceptera. I några fall gick det inte att till fullo genomföra en plane-rad nybildning. Vid val av namn på den nybildade församlingen antog man med fördel ett namn som inte avslöjade samfundstillhörigheten och gärna med preciseringen ”frikyrkoförsamling” eller ”ekumenisk” församling, t ex Ängelholms ekumeniska församling. Materialet visade också att bildandet av gemensamma församlingar kunde ha både positiva effekter (större resur-ser och utökad kontaktyta med människor på orten) och negativa (merarbe-te genom att flera samfund är involverade).

På frågan ’Varför nya gemensamma församlingar?’ menar Palm att faktorerna är många och att, om man vill förstå den lokalekumeniska ut-vecklingen, bör den sättas in i ett större sammanhang. Befolkningsföränd-ringar, sekularisering och ett ökat välstånd har påverkat utvecklingen i samhället; t ex har ungdomskulturen utvecklats på ett sådant sätt att frikyr-korna har fått det svårt att driva sin traditionella ungdomsverksamhet (att fånga in just barn och ungdom i verksamheten har av hävd varit frikyrkor-nas lyckosamma sätt att socialisera in de unga i församlingslivet). Inom-kyrkliga faktorer i form av (negativ) medlemsutveckling – smärtgränsen för

17

en församling nås när medlemstalet är så lågt att man inte kan hålla sig med pastor – och ett generellt öppnare ekumeniskt klimat – t ex införande av öppet nattvardsbord och bildandet av ekumeniska råd på lokalnivå – har också varit bidragande orsaker. En försvagning eller förskjutning av sam-fundsidentiteten, som ett resultat av det ökade samarbetet på olika plan så-som ekumeniska möten och ungdomsverksamhet över församlingsgränser-na, liksom ökad beredskap att röra sig mellan samfund (t ex vid flytt till en annan ort för studier eller för bättre arbetsmöjligheter) har bidragit till och underlättat framväxten av gemensamma församlingar. Några församlingar ser ”förlorad samfundsidentitet” som följd av bildandet av gemensamma församlingar som något negativt. (Palm 1992)

Inom Sveriges Frikyrkosamråd har man fortsatt att uppmärksamma ut-vecklingen av den lokalekumeniska rörelse som de gemensamma försam-lingarna utgör. På uppdrag av Rådsmötet 2005 utarbetade en arbetsgrupp med representanter från berörda samfund en PM på närmare 30 sidor, Att tänka på vid samgående mellan församlingar daterad 2006-04-26 (denna går att ladda ned som ett worddokument från FSR:s hemsida www.skr. org/fsr). Här lämnas allt från konkreta, praktiska råd till förslag till försam-lingsordning och församlingsstadgar. Genom Ulla Bardhs avhandling i kyrkovetenskap, Församlingen som sak-rament. Tro, dop, medlemskap och ekumenik bland frikyrkokristna vid 1900-talens slut, [enligt erratalista Dop, medlemskap och ekumenik bland frikyrkokristna vid 1900-talets slut] fick svensk ekumenikforskning ett in-tressant bidrag (Bardh 2008). Bardh argumenterar utifrån en sakramental församlingssyn (s 22ff), dvs hon ser (frikyrko-)församlingen som en sorts sakrament, där Kristus är ursakramentet. Bardh stödjer sig på en utsaga av Brodd (1990):

… församlingen inom frikyrkligheten är det egentliga sakramentet, det egentliga tecknet på Guds nåd. När man förvaltar sakramentet, tecknet, hanterar man för-samlingen. När man erbjuder sakramentet erbjuder man församlingen som livs-form. Medlet för detta är församlingsuppbyggnad och evangelisation. Lokalför-samlingen framställer alltså en teologisk modell för kyrkans synliga enhet utan att man alltid är medveten om det (s 22).

Det är i och genom församlingen som kristenblivandet och det Bardh kallar kristenvarandet äger rum. Mot denna uppfattning om församlingen som sakrament prövar hon frikyrklighetens olika hållningar främst till dop och medlemskap med särskild hänsyn till ekumenisk erfarenhet. Detta gör hon på två plan: Dels på riksnivå genom att granska relevanta dokument från

18

frikyrkosamfunden om deras olika försök i ekumenisk riktning under årens lopp; här sträcker hon sig fram till år 2008. Dels på individnivå genom djupintervjuer med 30 frikyrkomedlemmar från 10 församlingar genomför-da 1993-94 och där varje församling är representerad med tre intervjuper-soner. Hälften av intervjupersonerna kommer från någon av de fem ”en-samfundsförsamlingarna” som ingår i studien, dvs församlingar anslutna till enbart ett samfund (MK, SAM, SB, SMF och ÖM), medan den andra hälften kommer från studiens fem gemensamma församlingar (MK/SB, SAM/SMF, SB/SMF, SB/ÖM och MK/SB/SMF). Det är dessa intervjuer som är Bardhs huvudsakliga källmaterial. Till skillnad från Palm (1992), som ju bygger på en heltäckande enkätstudie, gjorde Bardh en kvalitativ studie med vad det innebär av begränsad möjlighet till generaliseringar. I fråga om genomförandet i tid är det inte många år som skiljer dem åt.

I Bardhs studie ingår således medlemmar från samfund med av kyrkohistoriska skäl varierande syn på dop och medlemskap. För baptister-na, här representerade av SB och ÖM, är tro-dop-medlemskap ett samman-hållet koncept, dvs medlemskapets förutsättning är ett medvetet dop före-gånget av bekännelse av tro. Inom metodismen är barndopet grunden för medlemskap. Medlemskap i en SAM-församling förutsätter tro/bekännelse samt dop med acceptans av såväl barndop som vuxendop. För SMF/SMK:s del är grunden för medlemskap primärt inte dopet utan en bekännelse av tron på Jesus Kristus; i fråga om dopet praktiseras både barndop och vux-endop. (Här kan tilläggas att för Svenska kyrkans del är sedan 1996 dopet i princip medlemsgrundande. Se också Tro, dop, medlemskap ur ett ekume-niskt perspektiv 2004.) Av de samfund som ingår i Bardhs studie har alla utom Metodistkyrkan en kongregationalistisk syn med allt vad det innebär av möjlighet till självstyre för den lokala församlingen, således även i sy-nen på dop och medlemskap, och beslut kring detta komplex.

När Bardh genomförde sina intervjuer 1993-94 hade ca 25 år gått sedan den första gemensamma församlingen bildats (utanför kretsen av de äldre blandförsamlingarna inom SAM/SMF och SB/ ÖM). Det associativa med-lemskapet, liksom senare också det öppna medlemskapet, hade fått genom-slag och bidrog till tillämpandet av det öppna nattvardsbordet (se Bergsten 1995:177ff). Sammantaget innebar denna utveckling att den ekumeniska processen underlättades, inte minst vid bildandet av de nya gemensamma församlingarna. Man skulle också kunna säga att det var genom att dessa nya former började praktiseras på lokalnivå, ute i församlingarna, som för-ändringar började ske även på samfundsnivå; man kan också säga att det var fråga om parallella, ömsesidiga skeenden.

19

Bardhs källmaterial är rikt och omfattande. Genom sina intervjuer låter hon oss ta del av 30 personers livsberättelse och andliga resa i samfunds-sverige; vid intervjutillfället var de äldsta i 80-årsåldern och den yngsta i 30-årsåldern. I det perspektivet blir Bardhs avhandling ett värdefullt doku-ment på individ- och församlingsnivå. Inte minst gäller det den information som kommer fram i intervjuerna med medlemmarna i de församlingar som är gemensamma med MK/SB, SB/SMF och MK/SB/SMF. Dessa intervjuer illustrerar på sitt sätt hur det kunde gå till på gräsrotsnivå i och under pro-cessen mot ett önskat samgående, och om tiden därefter. Hon behandlar här också de uppoffringar, motsättningar och stridigheter som kantade proces-sens väg. Ibland kunde motsättningar leda till konstruktiva, pragmatiska lösningar. Hur förfara t ex i den nya gemenskapen om olika syn på dopet är för handen? I SB/SMF-församlingen accepterade man denna dubbla praxis vilket konkretiserades med att i den nybyggda kyrkan installerades både dopfunt (dopkälla) och dopgrav (s 167). Som pådrivande faktorer för sam-gående omtalar hon gång på gång ett väl fungerande gemensamt ungdoms-arbete före samgåendet – jfr bildandet av equmenia, den gemensamma or-ganisationen på riksnivå för MKU, SBU och SMU, som på sin hemsida skriver: ”En dröm vi har är att våra modersamfund och kyrkor ska finna en gemensam väg mot ett gemensamt kyrkosamfund. Vi vill gå före och ut-mana dem att ta steg mot enhet”, www.equmenia.se – men också uppfatt-ningen om den egna församlingens yttersta målsättning: ”förkunnelsen och viljan att tjäna Guds rikes bästa” såsom pseudonymen Iris (SB/SMF-för-samlingen) uttrycker det. Samma önskan låg bakom bildandet av MK/SB/ SMF-församlingen, att verka för en samlad evangelisk insats, även om praktiska/ekonomiska (kyrkobygge) aspekter fanns med i bilden. Alla tre informanterna för denna församling tar avstånd från samfundssplittring och är för ett samgående mellan de tre samfunden: ”Jag hoppas vi kommer fram och gör det snart [går samman]. Vi behöver det också eftersom det blir fler och fler gemensamma församlingar” (Roger, s 191).

I fråga om samfundsidentitet säger t ex Iris (SB/SMF) att hon inte läng-re känner sig som vare sig baptist eller missionsförbundare (s 171); Sig-vard, medlem i samma församling, har valt att säga att han ”hör hemma i en församling som hör hemma i två samfund” (s 172), medan Elin med en metodistisk identitet (MK/SB-församlingen) säger: ”Jag är nu medlem i den ekumeniska församlingen”, och hon ser sig i första hand som kristen, men gärna en frikyrklig kristen…” Jo, frikyrklighet är positivt för mig” (s 183). Ytterligare några aspekter av ”ekumeniskt” medlemskap skall bely-sas. Till de gemensamma församlingarna, särskilt till de som har karaktären

20

av stadsdelskyrka, kommer efter hand människor utan föregående förank-ring i någon av ursprungsförsamlingarna eller utan någon uttalad sam-fundsbakgrund alls. För dessa människor är det den aktuella frikyrkoför-samlingens utbud och gemenskap som är av primärt intresse, inte försam-lingens tidigare samfundssammanhang. På ett annat ställe i sin avhandling, där Bardh talar om församlingar anslutna enbart till ett samfund, säger hon att det bland dem knappast längre finns några oblandade församlingar, dvs församlingar med medlemmar som har sin tillhörighet endast i det aktuella frikyrkosamfundet, och hon noterar att en förskjutning har skett från sam-fundslojala val till mer funktionella val av församlingstillhörighet. Försam-lingar som fungerar som ekumeniska har därmed blivit så frekventa att det inte längre går att uttala sig om deras omfattning (s 28f).

Får Bardh sin hypotes om församlingens sakramentalitet bekräftad i sitt material? Att besvara den frågan är inte det primära i det här sammanhang-et. Själv svarar hon ja på den frågan: ”Sammantaget synes, för de intervju-ade medlemmarna, den mest åtråvärda och trovärdiga erfarenheten av kris-tenlivet vara de troendes gemenskap, dvs medlemskap i en lokalförsamling. De utrycker en längtan efter och glädje över att bli och vara medlemmar i församlingen; församlingen som gemenskap, ja, kanske t o m som sakra-ment” (s 197). Så långt Ulla Bardh. Det som är av primärt intresse för oss är att ur hennes material växer fram i ljuset av en försonad mångfald en annan frikyrkoidentitet än den tidigare gängse konfessionella. Även om t ex en baptists ursprungliga övertygelse i dopfrågan kvarstår kan vederbörande i den gemensamma församlingen acceptera att även barndop förrättas. Som delaktiga i denna – möjligen nya frikyrkoidentitet – kan räknas de med-lemmar som tillkommit i ”stadsdelsförsamlingarna” och som tidigare inte haft någon uttalad samfundsidentitet eller dito förankring, men som nu i någon mening antar en ”ekumenisk frikyrkoidentitet”. Hit kan också föras 8

Tabell 1. Antal gemensamma församlingar 1985-2009.

År Församlingar Medlemmar 1985 117 9405 1990 133 11881 1995 146 14065 1999 140 14694 2005 164 17401 2009 170 19951 Källa: Skog 1986, 1992, 1997 samt kapitel 1 (s 28) och kapitel 2 (s 56) i denna volym och Carnbo 2010.

21

det mycket stora antalet frikyrkomedlemmar som har sin lokala förankring i en församling som inte i första hand är ansluten till medlemmens ur-sprungssamfund. Här kan vi också påminna oss om en uppfattning som kom fram i Palms material, nämligen att bildandet av gemensamma för-samlingar kan leda till ”förlorad samfundsidentitet” (Palm 1992:75). Oav-sett om detta ses som en negativ effekt av församlingsbildandet eller inte, kan det väl inte vara fel att anta att i utbyte mot den förlorade identiteten har något annat vuxit fram, en annan identitet. Sammantaget: om allt detta skulle beaktas måste de medlemmar som finns med i dessa grupperingar, och också präglat det lokala sammanhang de ingår i, utgöra en växande an-del av Frikyrkosveriges medlemmar. Slutligen något om de gemensamma församlingarnas omfattning och nu-merära utveckling. I tabell 1 ovan har uppgifter ställts samman som visar utvecklingen 1985-2009 av antal församlingar och medlemmar. För tiden 1985-2005 bygger de på uppgifter utarbetade i samband med kartläggning-ar av frikyrkosamfundens medlemstal på kommunnivå, och för 2009 kom-mer uppgifterna från FSR. Källorna för 1985-2005 har varit samfundens årsböcker och matriklar samt listor från samfundens huvudkontor. För de flesta samfund gäller att det är en grannlaga uppgift att ur dessa källor vas-ka fram överensstämmande data; tabellen gör därför inte anspråk på att till fullo återge det faktiska läget. Sammanställningen visar på en så gott som obruten tillväxt av denna typ av församlingar. Minskningen 1995-1999 för-klaras främst av samgåendet 1996 av HF-FB och Örebromissionen varige-nom församlingar som tidigare varit gemensamma med dessa båda sam-fund nu blev anslutna enbart till ett samfund, det nybildade Nybygget. År 1985 hade de gemensamma församlingarna ca 10000 medlemmar för att år 2009 ha vuxit till det dubbla. I den mån Metodistkyrkan, Svenska Baptist-samfundet och Svenska Missionskyrkan förverkligar sina idag (hösten 2009) långt gångna planer på ett samgående för att därigenom bilda ett nytt kyrkosamfund 2012, kommer antalet gemensamma församlingar att minska avsevärt.

23

1. På spaning efter ekumeniken i

Sverigeräkningen

Inledning

Under ett veckoslut hösten 1999, den 24-26 september, genomfördes en studie av gudstjänst- och andaktsdeltagandet i Sverige, den så kallade Sverigeräkning-en. Syftet var att dokumentera och studera den organiserade religiösa verksam-heten vid millennieskiftet i en tid som kännetecknas av ett generellt vikande en-gagemang inom den etablerade samfundsvärlden, framväxt av ett mångkulturellt och mångreligiöst Sverige och relationsförändringar mellan Svenska kyrkan och staten. Studien var rikstäckande och omfattade alla religioner och trosriktningar i landet och den genomfördes med ett enkätförfarande riktat till 6500 försam-lingar i ett trettiotal samfund och samfundsgrupperingar. Totalt rapporterades 550000 besök i 11600 gudstjänster under de tre dagarna. Resultaten från denna studie publicerades och kommenterades i Det religiösa Sverige (2001). Data om ekumeniska gudstjänster samlades även in, men har hittills inte publicerats.

Enligt Nationalencyklopedins ordbok definieras begreppet ”ekumenik” som ”strävan efter kristen kyrklig enhet” medan adjektivet ”ekumenisk” syftar på det ”som har att göra med (strävan efter) allmän kristen gemenskap”. Ekumenik är både som fenomen och begrepp något som har vuxit fram inom kristenheten – såväl på lokalnivå som på nationell och internationell nivå – men givetvis kan man idag tala om enhetssträvanden t ex inom svensk islam. I en vidare bemär-kelse skulle även den interreligiösa dialogen kunna anses vara ekumenisk.

Om den senare hälften av svenskt 1800-tal var en tid av samfundssplittring och utbrytningar skulle man kunna säga att det som utmärker motsvarande peri-od av 1900-talet är olika former av enhetssträvanden och att denna utveckling intensifierades i takt med att millennieskiftet närmade sig.

Vilka uttryck ekumeniken tog sig i Sverigeräkningen är ämnet för denna ar-tikel. I det svarsformulär som skickades ut till församlingarna efterfrågades ock-så huruvida gudstjänster eller andakter hade varit ekumeniska i bemärkelsen att de ägt rum tillsammans med någon eller några andra församlingar från andra samfund. Om man också beaktar att ett antal inhemska frikyrkoförsamlingar är anslutna till mer än ett samfund och bildar s k gemensamma församlingar vidgas bilden av ekumeniskt arbete avsevärt. Med sådana uppgifter och kunskaper i ba-gaget blir det möjligt att ge sig ut på spaning efter ekumeniken i Sverigeräk-ningen.

Syfte

Syftet med denna artikel är att redovisa det ekumeniska inslaget i de gudstjänster och andakter som ägde rum under veckoslutet 24-25-26 september 1999 och att

24

granska genomslagskraften av dessa i förhållande till det större materialet, men också att – om möjligt – försöka mäta de enskilda samfundens ”ekumenikbenä-genhet”, och slutligen att ge en bild av den samlade ekumenikens geografiska spridning. Det övergripande syftet är att med hjälp av data från Sverigeräkning-en fördjupa kunskapen om ekumeniken i praktiken. De samfund och rörelser som så gott som uteslutande kommer att vara i fokus är dels alla som ingår i Sveriges Kristna Råd, dels de som – även om de inte ingår – läromässigt skulle kunna göra det.

Några studier på svensk mark

I det här avsnittet skall några arbeten behandlas med avsikten dels att visa på hur denna företeelse som går under beteckningen ekumenik kan typindelas och defi-nieras, dels se hur den ”ekumeniska benägenheten” kan gestalta sig inom sam-funden.

Typindelning och definitioner av ekumenik

I en artikel från 1978 av Thorleif Pettersson, där olika sätt att mäta attityder på lekmannanivå till ekumenik prövas, arbetar författaren med tre former av eku-menik. Artikeln redovisar resultat från en enkätundersökning, där inställning till dessa tre ekumeniska former studerades genom att svarspersonerna fick ta ställ-ning till olika påståenden om ekumenik (Pettersson 1978). Strukturell ekumenik, vilket avser strävan efter att uppnå den faktiska samman-slagningen av kristna kyrkor. Inställningen till denna typ av ekumenik studera-des med påståenden som ”De kristna kyrkorna och samfunden borde sträva efter fullständig enhet”. Funktionell ekumenik, där funktionell avser långsiktigt, stabilt, gemensamt sam-arbete mellan kyrkor och samfund som inte har gått samman. Ställningstaganden som ”Jag kan lätt föreställa mig att min församling skulle dela kyrkobyggnad med ett annat samfund” eller ”ha ett gemensamt studieförbund” får illustrera denna typ av ekumenik. Alliansekumenik avser ett kortsiktigt, tillfälligt, gemensamt samarbete mellan kyrkor och samfund som inte har gått samman. Att instämma ”helt och hållet” eller ”delvis” i en mening som ”Skillnaden mellan de olika samfunden får inte hindra dem från att göra vissa saker tillsammans,” uttrycker denna typ av eku-menik.

25

Ett annat grepp finner vi hos Sven-Erik Brodd, en forskare som också har ett uttalat internationellt perspektiv. Utifrån ett kyrkovetenskapligt synsätt ger han termen ekumenik fem grundbetydelser: En ecklesiologisk grundkategori En process som syftar till att återställa kyrkans enhet En samkristen verksamhet En ny typ av ideologi Ett forsknings- och studieämne I det här sammanhanget är det den tredje betydelsen, den som tar fasta på den samkristna verksamheten, som är av intresse. Brodd delar in den i dikotomin: ”alliansverksamhet” och ”kyrkoekumenik”. Skillnaden mellan dessa är att alli-ansverksamhet skulle kunna sammanfattas i ”samverkan utan sammanbland-ning” medan kyrkoekumeniken går ett steg längre och som mål har ”en synlig, strukturell, kyrklig enhet”. Brodds deldefinition av ”samkristen verksamhet” i form av alliansverksamhet kan jämföras med Petterssons alliansekumenik, me-dan den förres strukturella ekumenik återfinns i den senares kyrkoekumenik. Som en mellankategori ser Brodd rörelser som t ex den karismatiska som går över samfundsgränserna utan strävan att skapa enhet. I Brodds fall torde man kunna säga att han inte laborerar med absoluta definitioner utan det handlar mer om en sorts kontinuum som sträcker sig från samverkan till sammanslagning. Därför kan Brodd hävda följande, när han lämnar det internationella perspekti-vet och går till det svenska och de gemensamma församlingarna: ”Generellt kan nog sägas att alliansen på regional och lokal nivå på lite längre sikt tenderar att leda till en kyrkoekumenisk hållning som i Sverige bland annat lett till bildandet av en rad frikyrkoekumeniska församlingar, dvs församlingar anslutna till mer än ett samfund”. (Brodd 1990:23)

”Ekumenisk benägenhet”

I SIFO-undersökningen av Frikyrkosverige som genomfördes i slutet av 1970-talet tillfrågades frikyrkomedlemmarna om sin inställning i en rad frågor, bland annat till ekumenik. En del av dessa frågor upprepades i en studie som Irving Palm gjorde 1992, även den riktad till medlemmarna. Här föreligger således vis-sa möjligheter till jämförelser över tid (Frikyrkosverige 1979 och Palm 1993). En sådan fråga var inställningen till lokala sammanslagningar (tabell 1:1). Det sammanlagda resultatet (kolumnen längst till höger) visar en ökning mellan 1978 och 1992 genom att det vid det första tillfället var totalt 68 procent som sade sig gilla företeelsen lokala sammanslagningar för att 1992 ha stigit till att omfatta 77 procent. För Pingströrelsens del kan noteras att endast en fjärdedel av de tillfrågade vid båda tillfällena angav om denna form av lokalekumenik ”gillar mycket”. I någon mån kan dessa båda studier ses som en uppföljning av Berndt

26

Gustafssons undersökning från tidigt 1970-tal. Hans studie skiljer sig emellertid från dessa båda genom att dels inkludera Svenska kyrkan, dels vända sig inte till de vanliga medlemmarna utan till beslutsfattarna (Gustafsson 1971b). På frågan om vilken ekumenik man föredrar bland olika angivna alternativ säger sig 30 procent av alla tillfrågade inom frikyrkosamfunden att de föredrar lokalekume-nik/lokala sammanslagningar. Den uppgiften kan möjligen sättas i relation till de 40 och 36 procent som 1978 respektive 1992 svarade ”gillar mycket” om lokala sammanslagningar. I Gustafssons studie finns ett annat resultat som bör lyftas fram och det är den avsevärda skillnad som framträder mellan de äldre och de yngre samfunden. Bland de äldre var det 48 procent som föredrog denna form av lokalekumenik medan endast fem procent bland beslutsfattarna inom de yngre samfunden delade den uppfattningen. Hos Berndt Gustafsson fanns ytterligare ekumenikalternativ att ta ställning till, bland annat det om gemensamt guds-tjänst- och andaktsfirande. Av de tillfrågade beslutsfattarna sade åtta procent av de frikyrkliga (sju bland de äldre och 10 bland de yngre samfunden) föredra en sådan form av ekumenik; för Svenska kyrkan var siffran 22 procent. Tyvärr fanns ingen motsvarande fråga vare sig i Frikyrkosverige eller i Palms studie. De frågor som ställs om ”ekumenisk benägenhet” i dessa tre studier har begrän-sad relevans för det samlade materialet om ekumeniken vid Sverigeräkningen. Det hindrar inte att de mer än väl har en berättigad plats i sammanhanget.

Tabell 1:1. Frikyrkomedlemmarnas inställning till lokala sammanslagningar 1978 och 1992. Procent.*

Äldre samfund Yngre samfund Gillar SMF SB MK FA SAM ÖM PR HF Totalt

Mycket 1978 58 52 47 21 - 36 26 - 40 1992 47 58 31 11 31 45 24 43 36

Något 1978 23 21 33 32 - 33 31 - 28 1992 38 28 41 32 50 37 47 40 41

Totalt 1978 81 73 80 53 - 69 57 - 68 1992 85 86 72 43 81 82 71 83 77

* Tabellen är en omredigering och bearbetning av tabell 15 B hos Palm 1993:70.

Material, avgränsningar och preciseringar

Inledningsvis sades att ekumenik primärt är ett fenomen inom den kristna värl-den men att beteckningen eller företeelsen ibland brukas även i en något över-förd bemärkelse. Utmärkande för Sverigeräkningen var att den omfattade alla trossamfund, riktningar och rörelser i landet. När nu ekumeniken ställs i fokus är det med ett spektrum som begränsar sig till de kyrkor, samfund, rörelser och för-samlingar som av läromässiga, ideologiska skäl kan tänkas fira gudstjänst till-

27

sammans. Det innebär att här ingår alla samfund inom Sveriges kristna råd för-delade på de fyra kyrkofamiljerna, den lutherska, den frikyrkliga, den romersk-katolska samt den ortodoxa/österländska kyrkofamiljen, med andra ord den ab-soluta merparten av svensk kristenhet. Utöver dessa ingår också Trosrörelsen, Vineyard och en rad andra samfundsoberoende frikyrkoförsamlingar liksom även de protestantiska invandrar- och utlandsförsamlingar som formellt inte till-hör SKR. I fortsättningen kommer dessa kyrkor, samfund, rörelser och försam-lingar att benämnas ”SKR-samfunden” med citattecken. Det innebär att samfund som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga (”mormonerna”) och Jehovas vittnen, vilka båda definierar sig som kristna, inte ingår; det kan tilläggas att inget av dessa samfund själva söker någon form av ekumenisk gemenskap med andra samfund. När data om ekumeniska gudstjänster och andakter här relateras till ett större tal, är det således de samlade uppgifterna för dessa ”SKR-samfund” som avses (se tabell 1:19 s 48) där ”SKR-samfunden” sträcker sig från ”Svenska kyrkan (inkl samarbetskyrkor)” till och med ”Ortodoxa och österländska kyr-kor”). Två tydliga kategorier av ekumenik framträder i Sverigeräkningen. Det gäller dels gudstjänster och andakter i gemensamma församlingar, dvs församlingar som är anslutna till mer än ett samfund, dels ekumeniska samlingar av tillfällig art, dvs där församlingar från minst två olika samfund möttes i ett samarrange-mang för att fira gudstjänst eller hålla andakt tillsammans. För att fånga upp data från den speciella grupp som de gemensamma försam-lingarna utgör särbehandlades dessa på ett tidigt stadium och de fick bilda en egen ”samfundsgrupp” med notering om vilka samfund den enskilda försam-lingen var ansluten till (se också Skog 2001a:38-39, 46-47). På så sätt fick varje gemensam församling endast ett svarsformulär att fylla i och dubbelregistrering undveks. Fenomenet med gemensamma församlingar begränsar sig så gott som uteslutande till samfunden inom Sveriges frikyrkosamråd (FSR), dock utan att beröra Adventistsamfundet, Frälsningsarmén och Svenska Frälsningsarmén. Vid tiden för Sverigeräkningen uppgick det totala antalet frikyrkoförsamlingar och kårer till ca 2300 och antalet medlemmar till 215000 (Skog 2001a). Av dessa var140 gemensamma församlingar med närmare 15000 medlemmar, i varje fall utifrån de uppgifter som står att hämta i samfundens årsböcker; tabell 1:2 visar data för dessa församlingar För att få information om den andra typen av ekumenik, ekumeniska samlingar av tillfällig art, ombads församlingarna att på svarsblanketten med hjälp av en sifferkod ange vilket eller vilka samfund som varit aktuellt/a. Ett dilemma visa-de sig vara att finna ut vilken församling som varit värdförsamling vid dessa till-fälliga gudstjänster. Inte alltför sällan visade det sig nämligen att en och samma

28

Tabell 1:2. Antal gemensamma församlingar och antal medlemmar i dessa försam-lingar 1999. Samfund Församlingar Medlemmar SB/SMF 43 4388 SAM/SMF 24 1900 NB/SB 23 2108 NB/SMF 12 941 NB/SB/SMF 9 1038 NB/PR 6 1288 MK/SB/SMF 5 1169 NB/SAM/SMF 3 81 MK/SMF 3 253 EFS/SMF 2 183 NB/SAM 2 321 NB/SAM/SB/SMF 1 148 NB/PR/SMF 1 80 EFS/SAM 1 24 SAM/SB 1 200 NB/SAM/SB 1 43 NB/PR/SAM 1 371 MK/SAM 1 102 PR/SB 1 45 Totalt 140 14694 gudstjänst uppgavs av båda berörda församlingar utan att det framgick var den hållits. Försöken att i sådana fall reda ut värdskapet visade sig lönlösa och tan-ken på en generell redovisning av vilka församlingar och därmed samfund, som agerat värdar och i vilken omfattning detta skett, skrinlades därför helt och hål-let.

Svarsfrekvensen var överlag god vid Sverigeräkningen och, om man bortser från de muslimska församlingarna, var den t o m mycket god. Vad kan då sägas om de ekumeniska gudstjänsterna och andakterna, hur pass komplett och tillför-litligt är det materialet? Uppgifterna om dessa samlingar såsom de inkom grans-kades, bearbetades, kompletterades och korrigerades. Det hindrar inte att några uppgifter om ekumeniska gudstjänster kan ha slunkit genom nätet, framför allt genom att de överhuvudtaget inte rapporterades. Inte minst kan det gälla de mindre församlingarna som generellt hade en lägre svarsfrekvens. En annan typ av miss kan gälla de ekumeniska gudstjänster som, även om de rapporterats, saknade uppgift om sin ekumeniska status. Det skall tydligt sägas att bearbet-ningen av dessa ekumeniska data var en grannlaga uppgift. Dessa invändningar till trots menar jag att den redovisning som lämnas i det följande på sitt sätt ändå ger en god och adekvat bild av det ekumeniska läget i Sverige vid tiden för mil-lennieskiftet. Ett faktum som stärker ett sådant påstående är att en ekumenisk

29

samling i och med att den berör mer än ett samfund får större uppmärksamhet än en vanlig ordinär ”ensamfundssamling” och därmed kan vara svårare att förbise med säkrare redovisning som följd. Det föreligger också en benägenhet att läm-na dubbla uppgifter (jfr ovan), dvs oavsett vilket samfund som stod för värdska-pet har samlingen rapporterats av mer än en av de berörda församlingarna. Dessutom har bearbetningen i några fall lett till att församlingar, som har regi-strerats med ”Ej svar”, har gått att spåra i det ekumeniska materialet såsom va-rande ”gästförsamling” hos den rapporterande ”värdförsamlingen”.

Typer av ekumenik i Sverigeräkningen

De tre olika former av ekumenik som Pettersson (1978) laborerar med i sin arti-kel kan illustreras med följande exempel hämtade från Sverigeräkningen: Strukturell ekumenik: I Eksjö, i Storegårdskyrkans församling, firades söndags-gudstjänst den 26 september. Storegårdskyrkans församling är en gemensam för-samling. Den är ansluten både till Svenska Alliansmissionen och Svenska Bap-tistsamfundet och den är därigenom ett exempel på hur två olika samfund kan rymmas i en och samma församling. En sådan enhet innebär också att man har att arbeta med dubbla samfundslojaliteter, både administrativt och läromässigt. Funktionell ekumenik: Från en gudstjänstlokal på Norra Allégatan 5 i Göteborg föreligger rapporter om adventisternas sabbatsgudstjänst på lördagen och om Österns assyriska kyrkas liturgi på söndagen. För adventisterna är det alltid lör-dagen som gäller som gudstjänstdag medan det för assyrierna är söndagen. På så sätt föreligger ingen risk för krockar i bokningsschemat. Bakgrunden till denna ordning är att för en del år sedan, när den assyriska församlingen i Göteborg var utan gudstjänstlokal, utkristalliserades genom personkontakter denna smått ge-niala lösning på lokalfrågan. Denna form av ekumenik behandlas inte i denna artikel. Alliansekumenik: I Ljusdal stod det samkristna rådet i kommunen som tillfällig värd för Kristna Fredsrörelsens årsmöte och tillika 80-årsjubileum under veckoslutet. Visserligen ägde de flesta samlingarna och söndagens förmiddags-gudstjänst rum i Missionskyrkan men på lördagskvällen bjöd Svenska kyrkan på konsert. Förutom dessa samfund deltog också församlingar från Baptistsamfun-det och Pingströrelsen. En förutsättning för en sådan samverkan torde vara att här förelåg inga hinder att gemensamt sluta upp kring dessa högtidsfiranden men med bibehållande av den egna identiteten.

30

Exkurs: Samarbetskyrkorna inom Evangeliska Foster-lands-Stiftelsen och Svenska kyrkan

Vid granskningen av ekumeniken i Sverigeräkningen har de gudstjänster och andakter som firades i samarbetskyrkorna inte betraktats som ekumeniska. Det-samma gäller för de gudstjänster som hölls gemensamt av en församling inom Svenska kyrkan och en EFS-förening. Styrande för detta är det faktum att Evan-geliska Fosterlands-Stiftelsen enligt § 1 i sina stadgar definierar sig som en självständig organisation inom Svenska kyrkan (Årsbok 2001 för Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen, s 60). Inom Sveriges kristna råd (SKR) är medlemskyr-korna indelade i kyrkofamiljer och här återfinns EFS i den lutherska kyrkofamil-jen tillsammans med Svenska kyrkan.

Av de totalt 40 samarbetskyrkorna inkom rapporter från 36 stycken. Dessa bjöd på ett sextiotal gudstjänster eller andakter med 3700 besök (tabell 1:3). Nå-got överraskande är – i varje fall om man utgår från uppgifterna i de inkomna svarsformulären – att bland dessa samarbetskyrkor förekom ingen gudstjänst som var ekumenisk med något samfund utanför den svenskkyrkliga sfären, för-utom i den breda ekumeniska satsningen i Uppsala av stadens kristna råd där även samarbetskyrkan Lötenkyrkan ingår (uppgifter från det evenemanget ingår inte i tabell 1:3). Vidare var det 21 församlingar inom Svenska kyrkan och före-ningar inom EFS som firade ett trettiotal gudstjänster tillsammans. Det innebär att ungefär 90 gudstjänster med 5000 besök skedde inom ramen för någon

Tabell 1:3. Samarbetskyrkor samt andra församlingar inom Svenska kyrkan och EFS. Gemensamma gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Samarbetskyrkor 36 61 3674 60 Enbart församlingar inom Svenska kyrkan och EFS

21

28

1342

48

Summa 57 89 5016 56

form av samverkan mellan modersamfundet och EFS. Som ovan nämnts ingår denna form av ekumenik inte i tabellerna och redovisningarna i nästa avsnitt.

Redovisning av resultaten

Det var ett rikt och blandat utbud av ekumeniska gudstjänster som erbjöds under veckoslutet. Flera av de stora arrangemangen nyttjade mindre konventionella ”gudstjänstrum”. I kulturhuset i Sävsjö hölls en skördefest till förmån för Tjer-nobyls barn med stor ekumenisk bredd. Här deltog Svenska kyrkan, Missions-förbundet, Alliansmissionen, Nybygget, Pingströrelsen, Frälsningsarmén och trosrörelseförsamlingen Trons Kraft. I Älmhult firades de s k Älmhultdagarna

31

med aktiviteter under dagarna de tre förlagda till torget, t o m söndagens för-middagsgudstjänst hölls där i form av en friluftsgudstjänst. För Götenes del sammanföll Sverigeräkningen med den ekumeniska satsningen Mötesplats –99. En rockkonsert ägde rum i en gymnastiksal och den avslutande sånggudstjänsten var förlagd till folkparken; se där ett folkrörelsemöte! (Den ekumeniska viljan i Götene var så stor att rapporteringen av de olika sammankomsterna för frikyr-kornas del hade centraliserats till en enda uppgiftslämnare.) Stor ekumenisk bredd hade också den ungdomshelg (fredag-lördag) som Uppsala kristna råd hade anordnat. ”Sökare utan sällskap” kallades den och gudstjänster, café, semi-narier och konsert stod på programmet förlagda till Baptistkyrkan, Domkyrkan, Missionskyrkan, Pingstkyrkan och S:t Lars katolska kyrka.

De sammanlagda resultaten

Inalles noterades vid Sverigeräkningen 650 gudstjänster och andakter som i nå-gon form var ekumeniska och i dessa gjordes 35500 besök. Ca en fjärdedel av samlingarna hölls på fredagen, ännu en fjärdedel på lördagen samt närmare hälf-ten på söndagen, och inte överraskande var det under söndagen som de flesta besöken gjordes, i stort sett tre av fem gällde den dagen. (Tabell 1:4)

Tabell 1:4. Ekumeniska gudstjänster och andakter 24-26 september 1999.

Utbud Besök Dag N % N % Fredag 24.9 170 26.0 5949 16.7 Lördag 25.9 169 25.9 9170 25.8 Söndag 26.9 314 48.1 20400 57.4 Summa 653 100.0 35519 99.9 Definitioner av gudstjänst- och andaktstyper inom ”SKR-samfunden”

• Huvudgudstjänst och motsvarande: Huvudgudstjänster (Svenska kyrkan), söndagsgudstjänster (FSR-samfunden etc), mässor (Katolska kyrkan), li-turgi (Ortodoxa och österländska kyrkor).

• Andra gudstjänster eller andakter: Samlingar som primärt är anordnade för att fira gudstjänst eller hålla andakt utan att vara huvudgudstjänst eller motsvarande: Andra gudstjänster (Svenska kyrkan), kvällsmöten, väckel-semöten (t ex SFR-samfunden), tidegärden (Katolska kyrkan), själaguds-tjänster (Ortdoxa och österländska kyrkor).

• Musikgudstjänst: Musikgudstjänster (Svenska kyrkan), lovsångskväll, sångandakt.

• Kyrkliga handlingar: Dop/barnvälsignelse, konfirmation, vigsel/armé-bröllop, begravning.

• Övriga samlingar: Samlingar som primärt ej anordnats för att fira guds-tjänst eller andakt. Hit hör försäljningar, auktioner, samtalsforum, styrel-

32

semöte, gemenskapseftermiddagar, musikcaféer, ungdomssamlingar, ung-domscaféer, hajk, scoutträff; konferenser, seminarier, föreläsningar, Al-pha-grupper, bibelstudium, konfirmandundervisning, kristendomsskola, ungdomsläger med bibelstudium. Samtliga enligt uppgift med andaktsin-slag.

Vad gäller utbudet av gudstjänster och andakter (tabell 1:5) var det kategorin Övriga samlingar, dvs samlingar som primärt ej anordnats för att fira gudstjänst eller andakt, som var den mest förekommande bland de ekumeniska samman-komsterna (35 procent av samtliga), därefter kom Andra gudstjänster eller an-dakter (31 procent) följt av Huvudgudstjänster och motsvarande (26 procent). Däremot ifråga om antalet besök så var det huvudgudstjänsterna som drog flest

Tabell 1:5. Utbud och besök i ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Utbud

Besök Besök per samling

Gudstjänsttyp N % N % N Huvudgudstjänster och motsvarande

172

26.3

12797

36.0

74

Andra gudstjänster eller andakter

200

30.6

9021

25.4

45

Musikgudstjänster 47 7.2 4657 13.1 99 Begravningar 4 0.6 179 0.5 45 Övriga samlingar 230 35.2 8865 25.0 39 Summa 653 99.9 35519 100.0 54

Tabell 1:6. Ekumeniska gudstjänster och andakter; andelen av hela utbudet och av alla besök i ”SKR-samfunden” 24-26 september 1999.

Gudstjänsttyp Utbud Besök Huvudgudstjänster och motsvarande 4.5 % 5.5 % Andra gudstjänster eller andakter 7.5 % 10.4 % Musikgudstjänster 9.9 % 11.2 % Begravningar 0.7 % 0.8 % Övriga samlingar 15.8 % 16.5 % Alla samlingar 6.4 % 7.2 % besökare: 12800 eller dryga tredjedelen av samtliga ”ekumeniska” besök tillkom denna kategori. Musikgudstjänsterna spelade en förhållandevis blygsam roll vad gäller utbud och besök, totalt noterades ett femtiotal musikgudstjänster med 4600 besök, men när en sådan anordnades kunde höga besökstal noteras.

33

Om uppgifterna om ekumenik ställs i förhållande till hela det insamlade materia-let för ”SKR-samfunden” förskjuts bilden något, även om det fortfarande är Öv-riga samlingar som har den största attraktionen: hela 16 procent både vad avser utbud som besök gällde denna typ (se tabell 1:6.) Musikgudstjänsterna intar i det här perspektivet en något mer betydande plats och visade sig utgöra 10 procent av såväl utbud som besök. På ett slags tredje plats vad gäller ekumenikens ge-nomslag i hela SKR-materialet kommer kategorin Andra gudstjänster eller and-akter. Därpå följer Huvudgudstjänster och motsvarande; dessa samlade omkring fem procent både vad gäller utbud och besök. Att mötas i ekumenisk anda i sön-dagsgudstjänsten som ofta är mer formaliserad – inte minst inom Svenska kyr-kan, Katolska kyrkan och de ortodoxa kyrkorna – kan bjuda större motstånd än att komma samman i andra, friare gudstjänstformer vilket kategorin Andra guds-tjänster eller andakter, Musikgudstjänster och inte minst Övriga samlingar kan inbjuda till. Totalt sett utgjorde de ekumeniska samlingarna 6.4 procent av hela utbudet bland ”SKR-samfunden” och av alla besök i dessa samfund gällde 7.2 procent eller vart fjortonde en ekumenisk gudstjänst eller andakt.

Resultaten efter samfund

I det följande lämnas samfundsvisa uppgifter om hur många församlingar som deltog i ekumeniska gudstjänster och andakter antingen som ”värdförsamling” eller som ”gästförsamling”, med andra ord antalet berörda församlingar, samt uppgifter om antalet gudstjänster och antalet besök i dessa. Här är det uppgifter-na om de berörda församlingarna som är av särskilt intresse. Om dessa divide-ras med det totala antalet församlingar inom respektive samfund – för Svenska kyrkan är det uppgiften om antalet pastorat som gäller (se nedan) – får vi en kvot som kan tjäna som mätare på samfundets ekumeniska vilja (jfr Källstad 1979) eller benägenhet. Det är också den uppgiften som står i fokus i avsnittet Ekumeniken i ett geografiskt perspektiv. Att genomföra en likartad operation med uppgiften t ex om antalet berörda besök är däremot mindre meningsfullt eftersom det rör sig om samfund som varierar mycket kraftigt i medlemsstorlek. I en ekumenisk gudstjänst exempelvis mellan Metodistkyrkan och Svenska kyr-kan ”bidrar” Svenska kyrkan med stor säkerhet med betydligt fler besökare än Metodistkyrkan med sina totalt 5000 medlemmar i landet. Det skulle ge opro-portionerligt utslag för Metodistkyrkan om alla dessa presumtiva ”svenskkyrkli-ga” besökare skulle räknas in i Metodistkyrkans redovisning, eftersom det är samtliga deltagare som räknas i de ekumeniska samlingarna oavsett samfunds-tillhörighet. Möjligen skulle uppgifterna om antalet berörda gudstjänster kunna accepteras. Här har jag dock valt att stanna enbart inför den första av dessa tre uppgifter: berörda församlingar relaterade till det totala antalet församling-ar/pastorat eftersom det är den uppgiften som minst påverkas utifrån, av andra samfund. Uppgifterna om berörda gudstjänster och besök lämnas därför utan vidare kommentar i det följande.

34

För de samfund som har gemensamma församlingar redovisas uppgifterna för dessa strukturellt motiverade församlingar under en post medan uppgifterna för gudstjänster av tillfällig art, de alliansekumeniska, redovisas för sig. Svenska kyrkan: Vid tiden för Sverigeräkningen hade Svenska kyrkan ca 2500 församlingar. Några församlingar som skulle kunna falla in under kategorin ”gemensamma” föreligger inte. Dock samarbetade tre församlingar med Meto-distkyrkans församling på orten, Huskvarna, Halla på Gotland och Nysunds för-samling (Degerfors kommun). Svenska kyrkan bedrev också ett etablerat samar-bete med några församlingar inom SMF såsom med Linköping missionsförsam-ling och i Karlstad är faktiskt Kronoparkskyrkan ett exempel på en samarbets-kyrka mellan Svenska kyrkan och SMF. I södra Stockholm bedrivs sedan länge ett välintegrerat samarbete mellan Svenska kyrkans församling i Farsta och Centrumkyrkan, Baptistsamfundets församling i Farsta.

I Uppsala ägde två stora ekumeniska evenemang rum. Ungdomssatsningen i regi av Uppsala kristna råd har redan nämnts. Ett annat unikt sådant var ”Mötes-plats i tiden! Sverigefinska kyrkodagarna – en kyrklig folkfest för sverigefinlän-dare och deras vänner” med ett brett upplagt program i form av gudstjänster och seminarier anordnade bland annat av Svenska kyrkans finskspråkiga arbete. Så-väl Domkyrkan och Helga Trefaldighetskyrkan som Pingstkyrkan användes och i detta evenemang deltog även Finska ortodoxa kyrkan. För seminarieverksam-heten upplät även Frälsningsarmén sina lokaler och därifrån finns en notering på baksidan av svarsformuläret: ”Vi servade 220 personer med kaffe samt hölls två seminarier i vår gudstjänstlokal mellan kl 15.00 – 17.00.”

Svenska kyrkan deltog i eller stod för värdskapet vid 184 ekumeniska guds-tjänster eller andakter (tabell 1:7). Denna gudstjänstgemenskap med andra sam-fund berörde 143 församlingar. Svenska kyrkan skiljer sig från övriga samfund genom sin struktur och karaktär av att vara rikstäckande. Även om församlingen är en självklar enhet inom Svenska kyrkan, är det indelningen i pastorat, enför-samlings- eller flerförsamlingspastorat under ledning av en kyrkoherde och med en gemensam agenda vad gäller gudstjänstutbudet, som här bör beaktas. Sam-manlysning av gudstjänster över församlingsgränserna men inom samma pasto-rat är inte ovanligt, inte minst gäller det i pastorat med små församlingar; närma-re var tredje församling av de 2500 hade mindre än 500 invånare. (Se också Gustafsson 2001:75-78 där detta diskuteras.) Om vi relaterar de 143 församling-arna som var engagerade i någon form av ekumeniskt gudstjänstliv till det dryga tusentalet pastorat som var för handen finner vi att dessa ingick i 13 procent av samtliga pastorat. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen: Frågan om de 40 föreningar som också hade status som samarbetskyrkor med Svenska kyrka har redan behandlats. Men EFS hade dessutom tre föreningar som var anslutna till ytterligare ett samfund. Det

35

gäller Hagakyrkans församling i Markaryd och Kristofferkyrkans församling i Karlshamn, som båda var anslutna också till Svenska Missionsförbundet, samt Kristdala missionsförsamling i Kalmar län, ansluten även till Svenska Allians- missionen. Totalt berördes 45 församlingar vilket, om vi relaterar det till det fak-tiska antalet EFS-föreningar som ingick i studien (se Skog 2001a:33), blir 10 procent av dessa (tabell 1:8). Frälsningsarmén: Strukturellt betingad ekumenik är främmande för detta sam-fund som ytterst styrs från London. Det hindrar inte att kårer i Sverige är öppna för gemenskap med andra samfund i tillfälliga sammanhang. Ett trettiotal kårer eller en av fem deltog i dylika samlingar (tabell 1:9). Metodistkyrkan: Metodisterna med sitt sextiotal församlingar hade nio försam-lingar som var anslutna också till andra samfund. Här finns svar från åtta av des-sa gemensamma församlingar medan dubbelt så många församlingar rapportera-de om tillfälliga ekumeniska samlingar (tabell 1:10). Detta ger som resultat att för Metodistkyrkan var det två av fem församlingar som i någon form berördes av ekumeniskt gudstjänstfirande. Nybygget/Evangeliska frikyrkan: Inom Nybygget finns förhållandevis många gemensamma församlingar. Svar inkom från 53 av de sextiotal det var fråga om (tabell 1:11). Men det var genom de tillfälliga allianserna som antalet av ekume-nik berörda församlingar växte kraftigt: 83 NB-församlingar rapporterade om samlingar med andra samfund. Sammanlagt blir det 136 församlingar vilket in-nebär att även inom detta samfund var det två församlingar av fem som ingick i något ekumeniskt evenemang under veckoslutet. Pingströrelsen: Pingstvännernas hållning till ekumenik och samröre med andra samfund har av hävd varit reserverad (se t ex Bergsten 1995:88f). Av pingstvän-nernas närmare 500 församlingar var det endast nio som hade en strukturell form av gemenskap. De flesta av dessa gemensamma församlingar hade anslutning till andra döparsamfund (Nybygget och Baptistsamfundet), men två hade även anslutning till Missionsförbundet och Alliansmissionen (se tabell 1:2). En sådan församlingskonstruktion måste innebära någon form av acceptans av dubbla lo-jaliteter, lojaliteter med samfund som till skillnad från Pingströrelsen också be-jakar barndopet såsom Missionsförbundet och Alliansmissionen eller ett med-lemskap grundat på bekännelse, inte dop, som är fallet med SMF. Men det in-tressanta är att när det gäller tillfälliga allianser fanns inte denna reservation utan beredskapen var stor, för att inte säga, mycket stor.

Vid Sverigeräkningen återfanns inte mindre än 174 församlingar i tillfälliga ekumeniska arrangemang den aktuella helgen (tabell 1:12). Diskrepansen mellan

36

antalet strukturellt orienterade församlingar och antalet tillfälliga allianser är med andra ord anmärkningsvärt stor. Sammantaget innebär detta att Pingströrel-sen visade en förhållandevis stor öppenhet i fråga om gudstjänstgemenskap med andra samfund. Det gällde nästan två av fem församlingar. Svenska Alliansmissionen: Från Alliansmissionens 35 gemensamma församling-ar inkom uppgifter från 30 (tabell 1:13). Ytterligare 30 SAM-församlingar del-tog i ekumeniska samlingar av tillfällig art, således en fördelning på 50:50 av de två olika formerna av ekumenik som här behandlas. Sammanlagt gör det att en fjärdedel av samfundets alla församlingar i sitt gudstjänstfirande hade en eku-meniskt prägel. Svenska Baptistsamfundet: Av samfundets ca 270 församlingar var drygt åttio gemensamma, således en tredjedel, vilket gör att Baptistsamfundet i det avseen-det relativt sett var det mest ekumeniska. Av historiska skäl står det nära Ny-bygget (egentligen Örebromissionen) med vilket samfundet delade 23 av för-samlingarna (se tabell 1:2). Samtidigt var inte mindre än 43 församlingar också anslutna till SMF, ett annat av de s k äldre samfunden och med vilket samfundet tillsammans med Metodistkyrkan vid olika tillfällen prövat möjligheten till sam-gående, försök som har fått förnyad aktualitet. Vid Sverigeräkningen inkom uppgifter från 76 av dessa gemensamma församlingar (tabell 1:14). Till dem kan uppgifter från de 53 församlingarna med tillfällig ekumenik läggas, vilket resul-terar i att så gott som hälften av alla församlingar inom samfundet berördes av någon form av ekumenik antingen som värdförsamling eller som gästförsamling. Baptistsamfundet bekräftade därmed sin karaktär av ett samfund med stor öp-penhet mot andra samfund.

Svenska Missionsförbundet: Vid tiden för Sverigeräkningen hade SMF ca 840 församlingar varav ett 100-tal även hade ytterligare någon samfundsanslutning. Från dessa gemensamma församlingar inkom uppgifter från 90 församlingar (ta-bell 1:15). Men inte mindre än 151 andra SMF-församlingar firade någon form av tillfällig gudstjänst i gemenskap med andra samfund. Öppenheten inom detta samfund att mötas under alliansekumeniska former var således stor. Totalt sett var mer än var fjärde församling involverad i någon ekumenisk samling.

37

Tabell 1:7. Svenska kyrkan. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999. Berörda

församlingar Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

–

–

–

–

Tillfälligt med andra samfund

143

184

13041

71

Summa 143 184 13041 71 Andel av alla pastorat inom Svenska kyrkan

13.3 %

Tabell 1:8. Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999 (se text).

Berörda föreningar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

3

9

301

33

Tillfälligt med andra samfund

42

64

3999

62

Summa 45 73 4300 59 Andel av ”alla” EFS- föreningar

10.2 %

Tabell 1:9. Frälsningsarmén. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda kårer

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

–

–

–

–

Tillfälligt med andra samfund

31

49

3217

66

Summa 31 49 3217 66 Andel av alla kårer 18.2 %

38

Tabell 1:10. Metodistkyrkan. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

8

25

1153

46

Tillfälligt med andra samfund

16

20

1560

78

Summa 24 45 2713 60 Andel av alla MK-församlingar inkl gemensamma

40.0 %

Tabell 1:11. Nybygget. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

53

134

6533

49

Tillfälligt med andra samfund

83

137

8966

65

Summa 136 271 15499 57 Andel av alla NB-församlingar inkl gemensamma

41.0 %

Tabell 1:12. Pingströrelsen. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

9

28

2150

77

Tillfälligt med andra samfund

174

258

16578

64

Summa 183 286 18728 65 Andel av alla PR-församlingar inkl gemensamma

37.5 %

39

Tabell 1:13. Svenska Alliansmissionen. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

30

70

469

60

Tillfälligt med andra samfund

30

37

2277

62

Summa 60 107 6446 60 Andel av alla SAM-församlingar inkl gemensamma

25.8 %

Tabell 1:14. Svenska Baptistsamfundet. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

76

189

7893

42

Tillfälligt med andra samfund

53

82

4761

58

Summa 129 271 12654 47 Andel av alla SB-församlingar inkl gemen-samma

48.4 %

Tabell 1:15. Svenska Missionsförbundet. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samlingar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Gemensamma församlingar

90

225

9762

43

Tillfälligt med andra samfund

151

224

15156

68

Summa 241 449 24918 55 Andel av alla SMF-församlingar inkl gemensamma

28.8%

40

Andra ”SKR-samfund” (se tabell 1:16): - Adventistsamfundet har, i likhet med Frälsningsarmén, inga gemensamma för-samlingar. Därtill skiljer sig detta samfund från övriga FSR-samfund alltför mycket med dess hävdande t ex av sabbatsfirande. Det finns heller inga uppgif-ter om tillfälliga sammankomster där adventister deltog. Inom Svenska Fräls-ningsarmén, numerärt sett ett mycket litet samfund, var det tre av samfundets ca 20 kårer som deltog i någon ekumenisk sammankomst (tabell 1:16). Bland det fyrtiotal trosrörelseförsamlingar som har nära anknytning till Livets Ord var det fyra som deltog i samlingar med andra samfund, således 10 procent, och inom Vineyard gällde detta två församlingar. Ytterligare en samfundsoberoende för-samling figurerar i sammanhanget. En EFS-förening i Skåne rapporterade näm-ligen att i en ekumenisk bön på lördagen deltog där förutom Svenska kyrkan, Baptistsamfundet även en ”Ev. Luth. Missionsförening, Frist. samfundsober. församling”. En pingstförsamling på Västkusten gästades på fredagskvällen av en ”latinamerikansk grupp” och ser det som en form av ekumenik, vilket innebär att gruppen protestantiska invandrarförsamlingar därmed kan sägas vara repre-senterad. - För Katolska kyrkans del finns uppgifter om att fem församlingar på olika håll i landet deltog i 15 olika gudstjänster och sammankomster. Åtta av dessa ägde rum i Uppsala i samband med den stora ekumeniska ungdomssatsningen (700 besök). Katoliker deltog även i andra större ekumeniska arrangemang med flera samfund involverade såsom vid upptakten till Riksmarschen för Cancerfonden i Gislaved, kyrkogårdsinvigningen i Kalmar samt vid ett bibelstudium och en gudstjänst som baptistförsamlingen i Härnösand stod som värd för. I S:t Eskils kyrka i Österhaninge (Svenska kyrkan) deltog i en mindre gudstjänst på sön-dagskvällen förutom missionsförbundare och baptister även katoliker. Katolska

Tabell 1:16. Andra ”SKR-samfund”. Ekumeniska gudstjänster och andakter (samling-ar) 24-26 september 1999.

Berörda församlingar

Samlingar

Besök

Besök per samling

Adventistsamfundet 0 0 0 0 Svenska Frälsningsarmén

3

3

87

29

Trosrörelsen 4 6 595 99 Vineyard 2 3 110 37 Samfundsoberoende församlingar

1

1

12

12

Protestantiska invandrarförsamlingar

1

1

41

41

Katolska kyrkan 5 14 1 097 78 Finska ortodoxa kyrkan 1 2 607 303

41

kyrkan figurerade också i ett annat sammanhang. Från en pingstförsamling i

Värmland, som måste sägas ha en överraskande bredd inom ledarskapet för sön-dagsskoleverksamheten, rapporterades att som ledare medverkade 2 från pingst- rörelsen, 1 från Katolska kyrkan och 1 från Svenska kyrkan. Bortsett från detta fanns sammantaget 15 procent av de katolska församlingarna med i ekumeniska sammanhang - Finska ortodoxa kyrkan utmärkte sig i det här sammanhanget genom sitt delta-gande i Sverigefinska dagarna i Uppsala, dels i öppningsgudstjänsten i Domkyr-kan på lördag med hela 490 deltagare och där biskopen i Västerås stift, Claes-Bertil Ytterberg, enligt annonsen predikade, dels i den ortodoxa gudstjänsten som firades kl 17 i samma kyrkorum med drygt 100 deltagare. Trossamfund och trosriktningar utanför ”SKR-samfunden”: Två samlingar utanför SKR-sammanhang förtjänar att omnämnas: Liberala katolska kyrkan deltog i en gudstjänst hos metodisterna i en större stad i Mellansverige. Från en baptistförsamling i Västmanland uppgavs följande angående deras barnmöte på fredag kl 17.30: ”Muslimska barn deltar i barnmötena – vi har ej ngt samarbete med muslimer f ö.”

Samfundens ekumeniska benägenhet

Inledningsvis sades att ett av syftena med denna artikel är att försöka mäta de olika samfundens ekumeniska benägenhet. I föregående avsnitt redovisades för de enskilda samfunden uppgiften om hur stor procentuell andel av det totala an-talet församlingar – för Svenska kyrkans del antalet pastorat – inom varje sam-fund de församlingar utgör som på något sätt deltog i ekumeniska samlingar, oavsett om de ägde rum i en gemensam församling eller var ett tillfälligt arran-gemang, och oavsett vilken församling som stod för värdskapet. Det är den upp giften som här kommer att användas som ett mått på den ekumeniska benägen-heten. I tabell 1:17 har dessa uppgifter ställts samman.

Det som frapperar i tabellen är frikyrkosamfundens så gott som genomgående stora, i vissa fall mycket stora öppenhet för att ingå i ekumeniska sammanhang. Svenska Baptistsamfundet framstår som det mest ekumeniskt sinnade; nästan hälften av församlingarna deltog i ett sådant sammanhang. Inom Nybygget, Me-todistkyrkan och Pingströrelsen valde två av fem församlingar en ekumenisk gudstjänstgemenskap. Bland SMF:s och SAM:s församlingar gällde detta minst var fjärde församling. Frälsningsarmén visade trots sin särart när det gäller strukturell ekumenik öppenhet för tillfälliga samarrangemang i en av fem kårer.

42

Tabell 1:17. Rangordning av samfunden efter ekumeniska gudstjänster och andakter 24-26 september 1999.

Andel berörda församlingar av alla församlingar

Svenska Baptistsamfundet (äldre samfund) 48.4 % Nybygget (yngre samfund) 41.0 % Metodistkyrkan (äldre samfund) 40.0 % Pingströrelsen (yngre samfund) 37.5 % Svenska Missionsförbundet (äldre samfund) 28.8 % Svenska Alliansmissionen (yngre samfund) 25.8 % Frälsningsarmén (äldre samfund) 18.2 % Svenska Frälsningsarmén 16.7 % Svenska kyrkan (av alla pastorat) 13.3 % Katolska kyrkan 12.5 % Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen*) 10.2 % Trosrörelsen/Livets Ord 10.0 %

*) Samarbetsförsamlingarna obeaktade.

När det gäller Svenska kyrkan så intar den en särställning genom att visserligen vara rikstäckande, men utan att för den skull nödvändigtvis överallt ha en rimlig partner att fira ekumenisk gudstjänst med. Den ekumeniska benägenheten inom Svenska kyrkan, såsom den framkommer här, visar att 13 procent av pastoraten medverkade i ekumeniska sammanhang. Inom Katolska kyrkan gällde detta un-gefär lika stor andel av församlingarna. Inom EFS och Livets Ord-församling-arna deltog var tionde församling i ekumeniska gudstjänster. Det är svårt att urskilja något mönster i rangordningen av frikyrkosamfundens ekumeniska benägenhet. Att granska rangordningen utifrån den tidigare nämnda grupperingen av frikyrkosamfunden i äldre och yngre samfund leder inte långt. Vid en sådan granskning placerar de olika samfunden in sig efter en strikt var-annan gångs princip där ett äldre samfund (SB) följs av ett yngre (NB) som följs av ett äldre (MK) o s v. Det är sant att Baptistsamfundet var det samfund som hade flest gemensamma församlingar (relativt sett) och att detta samfund här framstår som det mest ekumeniska. Men det innebär inte att ett samfund med många gemensamma församlingar per automatik skulle hamna högre på den ekumeniska skalan än ett samfund med ett mindre antal. Studien gällde ju inte enbart de strukturella gemenskaperna utan även de tillfälliga allianserna beakta-des. Av de två stora frikyrkosamfunden hade Svenska Missionsförbundet ett 100-tal som var gemensamma med andra samfund medan det bland pingstför-samlingarna rörde sig om endast ett 10-tal. Likväl är det Pingströrelsen som här framstår som mer ekumeniskt sinnad än Missionsförbundet.

43

Den ekumeniska viljan bland de inhemska frikyrkosamfunden är påtaglig medan den hos Svenska kyrkan inte är lika framträdande. ”Ekumeniska guds-tjänster – ovanliga men inte exceptionella” skriver Göran Gustafsson om Svens-ka kyrkan utifrån materialet från Sverigeräkningen (Gustafsson 2001:85-87). Han avslutar avsnittet med följande: ”… en detaljanalys av grundmaterialet bor-de kunna ge närmare svar på frågor om var och hur man engagerar sig i ekume-niska gudstjänster”. I detta vill jag instämma, men med förbehållet att då skulle analysen gälla även andra trossamfund. I någon mening kan väl sägas att före-liggande artikel besvarar några av dessa frågor.

Att Katolska kyrkan ingick i den ekumeniska gemenskapen under veckoslu-tet i så pass hög grad som den gjorde bör noteras. Men av uppgifterna i svars-formulären att döma låg initiativet inte hos katolikerna utan hos andra samfund, dock med undantaget för den stora ungdomssatsningen i Uppsala där det eku-meniska rådet var motor och pådrivande faktor, ett råd i vilket katolska försam-lingen i staden deltar som aktiv medlem.

Det faktum att Trosrörelsen deltar i ekumeniska satsningar på det sätt som framkommit här visar på att denna rörelse, som i början av 1980-talet orsakade så mycket turbulens och splittring, redan vid millennieskiftet successivt var på väg att inlemmas i det svenska samfundslivet.

Svenska Baptistsamfundets beredskap för olika former av ekumenik är känd. Samfundet delar högskola och samfundstidning med SMF (vad gäller högskolan numera även med Metodistkyrkan) och bokförlag med Nybygget, det stora anta-let gemensamma församlingar med anslutning till olika samfund och därmed dubbla (i vissa fall fler) lojaliteter har redan nämnts. Och nu vid Sverigeräkning-en visade det sig att nästan hälften av församlingarna delade gudstjänstgemen-skap med andra samfund antingen i samlingar i de gemensamma församlingarna eller tillfälligt med andra samfund. I den inledande artikeln i denna volym ”Fe-nomenet gemensamma församlingar – lokalekumenik förverkligad” diskuterades Ulla Bardhs avhandling. I hennes resonemang kunde man skönja inte minst i spåren av de gemensamma församlingarna framväxten av en annan frikyrko-identitet än den gängse konfessionella (Bardh 2008). Man kan undra om Baptist-samfundet framför andra inte är ett samfund med märkbara inslag av denna nya ekumeniska frikyrkoidentitet.

Ekumeniken i ett geografiskt perspektiv

Ett annat syfte med denna artikel där vi spanar efter ekumeniken i Sverigeräk-ningen är att titta på dess geografiska utbredning. Som geografisk minsta enhet har kommunen använts och det är uppgifter om antalet besök som står i fokus. Det som redovisas är den procentuella andelen besök i ekumeniska gudstjänster och andakter av det totala antalet besök i ”SKR-samfunden”. Här är det på sin plats att erinra om att Sverigeräkningen är och förblir en enstaka tilldragelse och att här ger tillfälligheternas villkor utslag. Enstaka storsatsningar liksom

44

dess motsats avsätter obönhörligen sina spår. Jokkmokks kommun t ex som i redovisningar av antalet frikyrkomedlemmar på kommunnivå framstår som en blygsam kommun (se kapitel 2 i denna volym) förvandlas i en redovisning av detta slag till en ”het” kommun blott och bart på grund av att en enda gemensam församling (ansluten till Nybygget och Pingströrelsen) rapporterade 76 besök i fyra samlingar. Denna kommunredovisning återfinns i den avslutande tabellen, tabell 1:20, samt återges i kartform på sidan 47.

Kartan förefaller vid en första anblick utgöra ett lapptäcke med en blandning av ljusare och mörkare lappar/kommuner. Av landets närmare 300 kommuner var det två av fem som inte hade någon ekumenisk gudstjänst, av vilket följer att dylika förekom i tre av fem kommuner men med varierande mängd.

Ingen eller liten samfundsgemenskap kunde noteras i ett flertal av kommu-nerna i Stockholms län, Blekinge, Skåne och Hallands län, dvs i län med svag frikyrklighet, liksom i flera av de kommuner som tidigare utgjorde Göteborgs och Bohus län samt i det religiöst säreget av EFS-are och pingstvänner samman-satta Västerbottens län med Bjurholms och Norsjö kommuner som undantag. I andra Norrlandslän var det Åre och Bergs kommuner i det i frikyrkosamman-hang fattiga Jämtlands län som stack ut som ekumeniskt sinnade liksom flera kommuner i Gävleborgs län, där Ljusdal toppar genom sina aktiviteter i sam-band med Kristna Fredsrörelsens jubileum och årsmöte. I Mellansverige visade man i flera kommuner i Uppsala och Södermanlands län en påtaglig ekumenisk orientering. I Småland är det Jönköpings län som hade samma prägel, vilket också gällde för de flesta kommunerna i Östergötlands och Örebro län. I f d Ska-raborgs län utmärkte sig Götene, Hjo och Karlsborg på samma sätt. I Värmland och Västmanland var de ekumeniska inslagen något mindre påtagliga. Älmhult i Småland, Malung i Dalarna och Norsjö i Västerbottens län är de kommuner som hade de högsta noteringarna. I dessa kommuner utgjorde besöken i ekumeniska gudstjänster omkring 70 procent av det totala antalet besök vid detta speciella kartläggningstillfälle. Generellt kan man säga – och inte överraskande – att där frikyrkorna är rikt före-trädda, där finns grogrund och förutsättningar för ekumeniskt gudstjänstliv. Av detta skulle följa att där frikyrkligheten är svagt företrädd där är också ekumeni-ken svag. Men undantag finns. I Västerbottens län, som i någon mån kan sägas vara ett frikyrkolän med pingstvännerna i majoritet (se kapitel 2), firades få gudstjänster i ekumenisk anda. En förklaring är att i detta län fanns inte en enda gemensam församling som i varje fall skulle kunna utgöra grund för en struktu-rellt betingad gemenskap, något som ju Pingströrelsen har en reserverad hållning till (se tabell 1:12). I frikyrkokommunen Årjäng i Värmland t ex, där missions-förbundarna är i klar majoritet vid sidan av pingstvännerna, hölls heller inga ekumeniska gudstjänster. Inte heller här fanns här några gemensamma försam-lingar.

45

Sammandrag och slutkommentar

Av de olika former av ekumenik som omtalades på sidorna 24 och 25 har den strukturella ekumeniken och alliansekumeniken uppmärksammats i genomgång-en av materialet från Sverigeräkningen. I det sammanhanget har de gemensam-ma församlingarna och deras gudstjänster fått tjäna som exempel på strukturell ekumenik, dvs en integrerad ekumenik som är stabil och långsiktig. De ekume-niska gudstjänster och andakter som redovisades i kategorin ”Tillfälligt med andra samfund” är som kategorirubriken säger av tillfällig art. Här gäller det en temporär gudstjänst- och mötesverksamhet som tillfälligt går över samfunds-gränserna och som har sin grund i en tidsbegränsad gemensam satsning av för-samlingar från olika samfund kring ett projekt, mötesserie eller enstaka guds-tjänst, dvs alliansekumenik. Det ger sig självt att ställa frågan hur dessa båda kategorier förhåller sig till varandra. Av tabell 1:18 framgår att av de inalles 650 ekumeniska gudstjänster och andakter som erbjöds stod de gemensamma för-samlingarna för två femtedelar och hälften var av arten tillfälligt samarbete. Till detta skall dock läggas de samlingar som var resultatet av enstaka gudstjänst-samarbeten mellan en gemensam församling och en eller flera församlingar utanför den egna sfären (blandformer). Dessa utgjorde en tiondel av alla sam-lingar men är egentligen en form av alliansekumenik. Det innebär att tre av fem samlingar var av tillfällig art och att av de totalt 35500 besöken gällde 70 pro-cent en sådan gudstjänst eller andakt. Alliansekumeniken dominerade således över den strukturella. Sådant var läget vid millennieskiftet. Sedan dess har i varje fall den strukturella ekumeniken haft vind i seglen och under tiden 1999-2009 ökat från 140 till 170 (se tabell 1 s 20). Här kan finnas anledning att återknyta till Brodds tidigare re-sonemang om att allianser på lokal nivå på längre sikt tenderar att leda till kyr-koekumeniska lösningar i form av gemensamma församlingar. Nära relaterat till detta är scenariot med de medlemsmässigt små frikyrkoförsamlingarna som av pragmatiska/överlevnadsstrategiska skäl går samman och bildar en gemensam församling. Parallellt med detta kan samverkan i alliansekumenisk form försam-lingarna/samfunden emellan komma att öka genom intryck av och inflytande från den funktionellt präglade ekumeniken, såsom den inom Sveriges kristna råd och de gemensamma satsningar som emanerar därur, med ett allt öppnare eku-meniskt landskap som följd. Sammantaget torde detta utgöra en god jordmån för en fortsatt ökning av nya, strukturellt betingade församlingsbildningar. Och om de tre äldre samfunden, Metodistkyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Svenska Missionskyrkan, fullföljer sina i dagsläget långt gångna planer på att gå samman och bilda ett nytt samfund, skulle det innebära ett betydande genomslag av den strukturella ekumeniken även på samfundsnivå.

46

Tabell 1:18. Gudstjänster och andakter (samlingar) i olika former av ekumenik 24-26 september 1999.

Samlingar Besök N % N % Gemensamma församlingar (strukturell ekumenik)

258

40

10996

31

Tillfälligt med andra samfund (alliansekumenik)

336

51

19305

54

Gemensamma och tillfälliga (blandformer)

59

9

5218

15

Totalt 653 100 35519 100

47

Karta 1. Besök vid ekumeniska gudstjänster och andakter i procent av totala antalet besök i ”SKR-samfunden” i Sveriges kommuner.

0.1 – 5.0 % (55)

10.1 – 20.0 % (43)

5.1 – 10.0 % (41)

20.1 – 73.6 % (36)

0.0 % (113)

48

Tabell 1:19. Antal gudstjänster och andakter (samlingar) samt antal besök i dessa ef-ter samfund enligt Sverigeräkningen 24-26 september 1999.

Samfund eller grupp Samlingar Besök Svenska kyrkan (inkl samarbetskyrkor) 5084 231936 EFS (inkl samarbetskyrkor) 255 13709 Svenska kyrkan övriga 8 333 Bibeltrogna Vänner 93 2 929

Frälsningsarmén 279 10237 Metodistkyrkan* 65 2054 Nybygget* 446 71219 Pingströrelsen* 1199 21752 Sjundedags Adventistsamfundet 85 3281 Svenska Alliansmissionen* 223 11542 Svenska Baptistsamfundet* 168 6293 Svenska Frälsningsarmén* 22 1386 Svenska Missionsförbundet* 866 45141 Gemensamma frikyrkoförsamlingar 297 13372

FSR-samfunden totalt 3650 186277 Trosrörelsen/Livets Ord

108

9710

Vineyardrörelsen 9 603 Samfundsoberoende kristna församlingar 58 2598 Protestantiska invandrar- och utlandsförsamlingar

51

1973

Romersk-katolska kyrkan 700 25572 Ortodoxa och österländska kyrkor 259 21423 Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

192

7398

Jehovas vittnen 304 22693 Övriga församlingar på biblisk grund 19 406 Judendom

21

1170

Islam 583 22325 Bahai 29 362 Hinduism 45 1391 Sikhism 1 125 Buddhism 48 632 Nya rörelser

112

1554

Summa** 11629 551537 * Exklusive gemensamma församlingar. ** I slutsummeringen har uppgifterna för Svenska kyrkans och EFS:s samarbetskyrkor räknats in endast en gång. Källa: Det religiösa Sverige 2001.

49

Tabell 1:20. Kommunuppgifter. Procentuella andelen besök i ekumeniska gudstjänster och andakter av totala antalet besök i ”SKR-samfunden” enl Sverigeräkningen 1999.

Stockholms län 1.6 Botkyrka 0.0 Danderyd 0.0 Ekerö 0.0 Haninge 4.9 Huddinge 2.8 Järfälla 1.8 Lidingö 0.0 Nacka 5.4 Norrtälje 3.5 Nykvarn 0.0 Nynäshamn 15.1 Salem 0.0 Sigtuna 6.4 Sollentuna 2.3 Solna 0.0 Stockholm 1.5 Sundbyberg 0.0 Södertälje 0.6 Tyresö 0.0 Täby 0.0 Upplands-Bro 0.0 Upplands-Väsby 0.0 Vallentuna 3.6 Vaxholm 0.0 Värmdö 0.0 Österåker 0.0 Uppsala län 14.1 Enköping 13.3 Håbo 22.7 Tierp 1.6 Uppsala 12.9 Älvkarleby 0.0 Östhammar 35.8 Södermanlands län 16.5 Eskilstuna 18.3 Flen 3.2 Gnesta 11.4 Katrineholm 16.1 Nyköping 19.9 Oxelösund 13.8

Strängnäs 17.2 Trosa 0.0 Vingåker 19.9 Östergötlands län 6.7 Boxholm 14.3 Finspång 16.4 Kinda 22.6 Linköping 1.0 Mjölby 30.1 Motala 2.7 Norrköping 1.4 Söderköping 0.0 Vadstena 13.5 Valdemarsvik 0.0 Ydre 25.3 Åtvidaberg 6.7 Ödeshög 20.3 Jönköpings län 12.7 Aneby 9.5 Eksjö 23.2 Gislaved 11.9 Gnosjö 10.9 Habo 24.4 Jönköping 7.2 Mullsjö 24.4 Nässjö 16.8 Sävsjö 24.6 Tranås 31.1 Vaggeryd 30.0 Vetlanda 7.9 Värnamo 2.5 Kronobergs län 18.9 Alvesta 0.0 Lessebo 0.0 Ljungby 1.7 Markaryd 7.9 Tingsryd 0.0 Uppvidinge 33.6 Växjö 19.8 Älmhult 65.5

50

Kalmar län 8.3 Borgholm 3.8 Emmaboda 0.0 Hultsfred 1.6 Högsby 3.1 Kalmar 8.6 Mönsterås 23.1 Mörbylånga 0.0 Nybro 0.0 Oskarshamn 15.6 Torsås 0.0 Vimmerby 9.4 Västervik 9.4 Gotlands län 16.4 Gotland 16.4 Blekinge län 2.6 Karlshamn 6.1 Karlskrona 2.8 Olofström 0.0 Ronneby 0.0 Sölvesborg 0.0 Skåne län 3.3 Bjuv 23.5 Bromölla 0.0 Burlöv 16.3 Båstad 0.0 Eslöv 0.0 Helsingborg 2.3 Hässleholm 0.5 Höganäs 0.0 Hörby 0.0 Höör 12.9 Klippan 6.3 Kristianstad 9.5 Kävlinge 0.0 Landskrona 0.0 Lomma 0.0 Lund 0.4 Malmö 3.1 Osby 0.0 Perstorp 0.0 Simrishamn 4.0

Sjöbo 0.0 Skurup 0.0 Staffanstorp 0.0 Svalöv 0.0 Svedala 0.0 Tomelilla 0.0 Trelleborg 0.0 Vellinge 0.0 Ystad 0.0 Åstorp 0.0 Ängelholm 2.6 Örkelljunga 13.4 Östra Göinge 11.6 Hallands län 1.6 Falkenberg 10.0 Halmstad 0.6 Hylte 0.0 Kungsbacka 0.0 Laholm 0.0 Varberg 0.5 Västra Götalands län 6.1 Ale 0.0 Alingsås 5.5 Bengtsfors 7.0 Bollebygd 0.0 Borås 0.0 Dals-Ed 0.0 Essunga 0.0 Falköping 11.8 Färgelanda 0.0 Grästorp 0.0 Gullspång 0.0 Göteborg 2.1 Götene 33.8 Herrljunga 4.5 Hjo 29.3 Härryda 0.0 Karlsborg 36.2 Kungälv 0.3 Lerum 3.8 Lidköping 6.0 Lilla Edet 0.0 Lysekil 0.8

51

Mariestad 0.0 Mark 4.0 Mellerud 0.0 Munkedal 0.0 Mölndal 17.0 Orust 0.0 Partille 0.0 Skara 1.2 Skövde 4.5 Sotenäs 0.0 Stenungsund 3.1 Strömstad 0.0 Svenljunga 2.4 Tanum 0.0 Tibro 14.7 Tidaholm 1.8 Tjörn 10.3 Tranemo 3.0 Trollhättan 5.0 Töreboda 0.0 Uddevalla 5.1 Ulricehamn 6.4 Vara 1.8 Vårgårda 6.7 Vänersborg 0.0 Åmål 0.0 Öckerö 36.3 Värmlands län 7.4 Arvika 0.0 Eda 0.0 Filipstad 4.7 Forshaga 13.4 Grums 4.3 Hagfors 0.0 Hammarö 0.0 Karlstad 6.6 Kil 30.8 Kristinehamn 14.3 Munkfors 0.0 Storfors 13.5 Sunne 0.0 Säffle 17.1 Torsby 17.1 Årjäng 0.0

Örebro län 11.4 Askersund 39.6 Degerfors 0.0 Hallsberg 47.0 Hällefors 0.0 Karlskoga 3.4 Kumla 5.3 Laxå 0.0 Lekeberg 30.0 Lindesberg 15.5 Ljusnarsberg 0.0 Nora 5.5 Örebro 8.2 Västmanlands län 2.2 Arboga 6.8 Fagersta 9.8 Hallstahammar 2.2 Heby 0.0 Kungsör 0.0 Köping 5.3 Norberg 0.0 Sala 4.6 Skinnskatteberg 0.0 Surahammar 12.0 Västerås 0.0 Dalarnas län 12.2 Avesta 26.5 Borlänge 0.0 Falun 6.5 Gagnef 20.4 Hedemora 6.5 Leksand 20.7 Ludvika 14.7 Malung 70.2 Mora 27.0 Orsa 2.9 Rättvik 0.0 Smedjebacken 8.4 Säter 6.7 Vansbro 9.9 Älvdalen 0.0

52

Gävleborgs län 13.1 Bollnäs 11.1 Gävle 6.2 Hofors 0.0 Hudiksvall 0.0 Ljusdal 38.0 Nordanstig 11.0 Ockelbo 0.0 Ovanåker 11.0 Sandviken 28.4 Söderhamn 36.0 Västernorrlands län 4.7 Härnösand 11.9 Kramfors 0.9 Sollefteå 3.7 Sundsvall 0.8 Timrå 4.2 Ånge 8.5 Örnsköldsvik 6.5 Jämtlands län 9.6 Berg 16.2 Bräcke 0.0 Härjedalen 8.7 Krokom 0.0 Ragunda 0.0 Strömsund 0.0 Åre 23.7 Östersund 7.7 Västerbottens län 3.1 Bjurholm 19.5 Dorotea 0.0 Lycksele 0.0 Malå 0.0 Nordmaling 0.0 Norsjö 73.6 Robertsfors 1.5 Skellefteå 1.0 Sorsele 0.0 Storuman 0.0 Umeå 0.6 Vilhelmina 0.0 Vindeln 0.0

Vännäs 0.0 Åsele 0.0 Norrbottens län 9.5 Arjeplog 0.0 Arvidsjaur 0.0 Boden 8.8 Gällivare 4.1 Haparanda 0.0 Jokkmokk 21.7 Kalix 16.9 Kiruna 8.0 Luleå 12.2 Pajala 0.0 Piteå 8.7 Älvsbyn 6.5 Överkalix 21.0 Övertorneå 0.0 Hela riket 7.2

53

2. Frikyrkosamfundens medlemstal i rikets län och kommuner den 1 januari 2005

Inledning

I föreliggande studie redovisas medlemstalen för en rad inhemska frikyrkosam-fund på kommun- och länsnivå; tidpunkten är den 1 januari 2005. De samfund som behandlas har alla sina rötter i 1800-talets svenska väckelserörelser. Be-teckningen frikyrkosamfund med avledningar som ”frikyrklighet”, ”frikyrko-medlemmar”, ”fria samfund” etc har efter separationen mellan Svenska kyrkan och staten år 2000 inte samma relevans som tidigare, idag är alla samfund ”fria” från staten, så även Svenska kyrkan. Studien omfattar åtta samfund och alla ingår i Sveriges Frikyrkosamråd (för Pingströrelsens del gäller det Trossamfundet Pingst – fria församlingar i sam-verkan). De medlemsuppgifter som redovisas är samfundens egna. En del är hämtade från samfundens matriklar eller årsböcker, övriga har lämnats på för-frågan av samfundets huvudkontor, se nedan. De insamlade uppgifterna avser medlemstalen den 31 december året innan, men får här gälla för den 1 januari 2005. Samfundens uppgifter redovisas i tabellbilagan i följande ordning (indel-ningen i olika samfundsgrupper bygger på Berndt Gustafsson 1971a): Lutherska frikyrkosamfund Källor: Svenska Missionskyrkan (SMK) Svenska Missionskyrkans matrikel 2005-2006 Svenska Alliansmissionen (SAM) Svenska Alliansmissionens årsbok 2005 Döparsamfunden Svenska Baptistsamfundet (SB) Svenska Baptistsamfundets årsbok 2005 Evangeliska Frikyrkan (EFK) Evangeliska Frikyrkans årsbok 2005 Pingströrelsen (PR) Pingströrelsens årsbok 2005 Metodistiska samfund Metodistkyrkan (MK) Metodistkyrkans i Sverige årsbok 2005 Frälsningsarmén (FA) Uppgifter från Frälsningsarméns hög- kvarter, Stockholm Övrigt samfund Sjundedags Adventist- Uppgifter från Adventistsamfundets samfundet (Adv) huvudkontor, Stockholm

54

Liknande kartläggningar har gjorts under 1960 – 1990-talen med varierande pe-riodicitet. De genomfördes av Religionssociologiska Institutet i Stockholm och Svenska kyrkans forskningsavdelning i Uppsala (se t ex Gustafsson & Skog 1978 och Skog 1997). I dessa studier ingick även Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (EFS). Här har EFS emellertid fått utgå eftersom föreliggande artikel behandlar enbart självständiga samfund. EFS är – om dock självständig – en rö-relse inom Svenska kyrkan. Även Svenska Frälsningsarmén (ett samfund som i olika omgångar har närmat sig Svenska Missionskyrkan) har fått utgå. Anled-ningen till detta är att medlemstalen nu är så låga att det inte längre är menings-fullt att redovisa dessa på kommunnivå. En annan förändring är att för (den in-ternationella) Frälsningsarmén har uppgifterna för Hemförbundet och Fräls-ningsarméns Vänner/Hjälptrupperna inte tagits med (se nedan).

Det som primärt avgör till vilken kommun församlingsmedlemmarna förs, är inte var medlemmarna är bosatta, utan i vilken kommun församlingen ligger. Ett undantag från principen för en församlings kommunplacering gäller Pingströrel-sen. Vissa pingstförsamlingar, oftast stora och belägna i storstadsregionerna, bedriver utpostverksamhet. En sådan utpost kan vara belägen i en annan kom-mun än den moderförsamlingen ligger i och den har i det närmaste församlings-karaktär. Så t ex bedriver Filadelfiaförsamlingen i Stockholm en sedan länge etablerad utpostverksamhet på Ekerö, i Mälarkyrkan, vilket får till följd att de 250 pingstvännerna detta gäller redovisas under Ekerö kommun samtidigt som motsvarande siffra dras av från Pingströrelsens medlemsuppgift för Stockholms kommun.

Fenomenet med de gemensamma församlingarna avsätter givetvis spår i en studie som denna. Skälen till dessa församlingsbildningar kan variera. På prag-matiska grunder kan t ex två mindre församlingar från olika samfund på en ort gå samman och på det sättet ha råd att anställa en gemensam pastor; vid bildan-det av den nya församlingen väljer man att ansluta sig till bägge ursprungssam-funden. Samgåenden kan också härröra ur en önskan ”att synliggöra kristen en-het”. Eller så kan det vara fråga om både och, större resurser leder till bättre möjligheter att evangelisera och att verka för kristen enhet. Andra nybildade och nyetablerade församlingar har karaktären av ”stadsdelskyrka” med en medveten ekumenisk bredd och öppenhet. (Tecken om enhet 1991, Palm 1992, Palm 1997 och Bardh 2008. Se också det inledande avsnittet i föreliggande volym, ”Feno-menet gemensamma församlingar – lokalekumenik förverkligad”, där denna typ av församlingar diskuteras). Ett intressant exempel på en gemensam församling finns i Enköping, Enakyrkans församling. Den är resultatet av ett samgående av församlingar i staden från EFK och PR, men också av en grupp från en trosrö-relseförsamling (Guds närmaste stad? 2008).

Medlemsuppgifterna för dessa församlingar som har valt att tillhöra – anslu-ta sig till – mer än ett samfund, t ex till Svenska Alliansmissionen och Svenska

55

Missionskyrkan, ingår i redovisningen för vart och ett av de samfund som an-slutningen gäller. Även om det oftast är fråga om dubbelanslutningar finns det också många församlingar som tillhör tre samfund, t ex Simrishamnsbygdens frikyrkoförsamling med 50 medlemmar som är ansluten till Evangeliska Frikyr-kan, Baptistsamfundet och Missionskyrkan. Det finns också exempel på försam-lingar som valt att ansluta sig till fyra olika samfund, såsom Hjortensbergskyr-kan i Nyköping med 400 medlemmar; den är ansluten till Metodistkyrkan, Pingströrelsen, Baptistsamfundet och Missionskyrkan. I det följande kommer dessa församlingar oavsett hur många samfund det är som berörs att omnämnas som ”dubbelanslutna”, ”dubbelredovisade” etc. För att i de avslutande huvudta-bellerna kunna ange hur stort det faktiska antalet frikyrkomedlemmar är i en kommun, har det sammanlagda antalet korrigerats (minskats) med antalet sådana dubbelredovisade. Två av de samfund som ingår i studien står utanför denna form av ekumenik: Frälsningsarmén och Adventistsamfundet. Av de samfund som berörs – Missionskyrkan, Alliansmissionen, Baptistsamfundet, Evangeliska Frikyrkan, Pingströrelsen och Metodistkyrkan – är det Baptistsamfundet och Metodistkyrkan som berörs mest. Det finns också några frikyrkoförsamlingar inom SMK och SAM som är anslutna även till Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen; sådana församlingar behandlas här inte som dubbelanslutna.

I tabell 2:1 har uppgifter för dessa församlingar och deras medlemstal med angivande av samfundsanslutningar ställts samman. Tabellen bygger på uppgif-ter som finns att hämta i aktuella årsböcker, matriklar och liknande. Men det är inte alltid kongruens råder i så måtto, att en församling kan uppge att den är an-sluten till ytterligare ett (namngivet) samfund, men motsvarande uppgift står ej att finna i det angivna samfundets matrikel. En sådan församling behandlas i det här sammanhanget inte som om den vore en gemensam församling.Tabellen vi-sar att enligt tillgängliga data var ungefär 160 församlingar gemensamma och tillsammans hade de drygt 17000 medlemmar den 1 januari 2005. Enligt den aktuella länsindelningen har landet 21 län efter det att Kristianstads och Malmöhus län har bildat Skåne län, och att storlänet Västra Götalands län har tillskapats genom sammanslagning av Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län och Skaraborgs län. I de områden som motsvarar dessa tre tidigare län varie-rar den frikyrkliga närvaron. Kommunerna Habo och Mullsjö, båda med stark frikyrklighet och tidigare belägna inom Skaraborgs läns gränser, har flyttats till det redan frikyrkotäta länet på andra sidan Vättern, Jönköpings län. Antalet kommuner i Sverige är 290, och av dessa finns ett 50-tal i Västra Götalands län. I tabellerna T:1 – T:3 i tabellbilagan redovisas samfundsvis antalet medlemmar per kommun och län samt det totala antalet frikyrkomedlemmar i varje enskild kommun och län efter korrigering av de dubbelräknade; den korrigerade uppgif-

56

Tabell 2:1. Antal gemensamma församlingar och antal medlemmar i dessa försam-lingar den 1 januari 2005.

Antal gemensamma församlingar

Antal medlemmar

SB/SMK 48 4509 SAM/SMK 25 1747 EFK/SB 21 2329 EFK/SMK 15 1214 EFK/PR 13 2390 EFK/SB/SMK 9 959 PR/SAM 5 662 MK/SB/SMK 4 734 EFK/PR/SMK 3 153 MK/SMK 3 242 PR/SB 3 139 EFK/SAM 2 341 PR/SB/SMK 2 212 MK/SB 1 94 PR/SMK 1 19 SAM/SB 1 188 EFK/PR/SAM 1 346 EFK/PR/SB 1 355 EFK/SAM/SB/SMK 1 153 EFK/SAM/SMK 1 52 MK/PR/SAM/SB 1 399 Summa 161 17237 EFS/SMK 2 142 EFS/SAM 1 22 Totalt 164 17401 ten relateras sedan till folkmängden. Resonemangen i texten nedan bygger på dessa uppgifter. Frikyrklighetens utbredning på kommunnivå 2005 återges också i kartform. Som underlag har uppgiften om antal medlemmar i procent av folk-mängden använts, se kartbilagan s 85. Kartorna visar dels vissa enskilda sam-funds spridning: SMK, SAM, SB, EFK, PR, MK och FA (karta K:1 – K:7), dels den samlade frikyrklighetens spridning (karta K:8)

Frikyrkligheten på riksnivå 2005

Frikyrklighetens utbredning på riksnivå år 2005 (inklusive dubbelredovisningar-na) kan beskrivas på följande sätt (tabell 2:2): Pingströrelsen och Svenska Mis-sionskyrkan är de två stora samfunden (87000 resp 62000 medlemmar) och efter bildandet av Evangeliska Frikyrkan (EFK) har ett medelstort samfund tillkom-

57

mit (30000). EFK som tidigare gick under namnet Nybygget är det samfund som uppstod under 1990-talet genom successiva sammanslagningar av Fribaptist-samfundet, Helgelseförbundet och Örebromissionen. Storleksmässigt följer så Svenska Baptistsamfundet och Svenska Alliansmissionen (17500 resp 13000). De tre samfunden Frälsningsarmén, Metodistkyrkan och Adventistsamfundet framträder här medlemsmässigt som förhållandevis små (6000, 5000 och 3000). Frälsningsarmén intar en särställning i sammanhanget genom att man inom detta samfund laborerar med flera olika medlemskategorier. I denna artikel är det uppgifter om rekryter, soldater och civila medlemmar som redovisas. Om med-lemmarna i Hemförbundet och Hjälptrupperna/Frälsningsarméns Vänner också hade inkluderats, skulle ”medlemsskaran” ha vuxit från 6000 till 13000 (se Skog 2007). Flest församlingar har Missionskyrkan, 755 stycken, medan Pingströrel-sen har ca 490 (480 församlingar + utposter). Studien visar att det sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar i de åtta samfun-den – efter korrigering av de dubbelräknade medlemmarna – den 1 januari 2005 kan beräknas till lite drygt 200000. Räknat i procent av befolkningen ger det en andel på 2.2 procent. Sammantaget är frikyrkligheten genom dessa samfund re-presenterade i landet med ca 2000 församlingar och kårer.

Tabell 2:2. Antal församlingar/kårer och medlemmar i respektive frikyrkosamfund samt antal betjänade av frikyrkosamfunden den 1 januari 2005.

Samfund: Församlingar/kårer Medlemmar Betjänade

Pingströrelsen (inkl utposter) ca 490 86670 123000 Svenska Missionskyrkan 755 62350 127750 Evangeliska Frikyrkan 323 30330 50600 Svenska Baptistsamfundet 234 17500 30460 Svenska Alliansmissionen 207 12680 22900 Frälsningsarmén 161 6100 20100 Metodistkyrkan 56 4800 7300 Adventistsamfundet 41 2765* 4020

Antalet församlingar/kårer och medlemmar efter korri-gering för dubbelräknade

ca 2000

202250

Andel av befolkningen 2.2 %

Totala antalet betjänade 386000 Andel av befolkningen 4.3 %

* Uppgiften inkluderar medlemmarna i ”Distriktet”, till vilket förs medlemmar utan församlingstillhörighet.

58

Ett annat sätt att beskriva frikyrklighetens styrka och omfattning erbjuder de uppgifter som sammanställs för Nämnden för statligt stöd till trossamfund (SST). SST är den statliga myndighet som har att fördela bidrag till olika tros-samfund såsom Svenska Missionskyrkan och andra frikyrkosamfund, EFS och Bibeltrogna Vänner, Anglikanska kyrkan, Katolska kyrkan, ortodoxa och öster-ländska kyrkor, judiska, islamiska och buddhistiska församlingar. Inom dessa ”SST-samfund” varierar medlemsbegreppet och eftersom det största bidraget som delas ut är bl a relaterat till trossamfundens storlek, använder man inom SST uppgiften om antalet ”betjänade” av respektive samfund som gemensam måttstock därmed avseende ”medlem eller registrerad deltagare i verksamhet som organiseras av trossamfund eller församling” (SST:s Årsbok 2006:23); till sådan verksamhet räknas barn- och ungdomsarbete, pensionärsverksamhet, stu-die- sång- och musikverksamhet. År 2005 (egentligen den 31 december 2004) betjänade frikyrkosamfunden sammanlagt 386000 individer (SST:s Årsbok 2006); dessa samfund skulle därmed i sin verksamhet nå ut till 4.3 procent av befolkningen (tabell 2:2). Det innebär att även om ett sådant inklusivt och vidgat ”medlemsbegrepp” eller ”medlemssyn” tillämpas nådde svensk frikyrklighet 2005 ändå inte upp till femprocentsnivån. Det kan vara bra att ha i minnet vid läsningen av det följande att det sålunda rör sig om förhållandevis låga procent-tal. Det kan också noteras att i det här sammanhanget blir SMK det största av frikyrkosamfunden genom att betjäna 128000 – således en fördubbling jämfört med medlemstalen – medan Pingströrelsen med sina 87000 medlemmar betjä-nade 123000 (tabell 2:2).

Frikyrkligheten i kommuner och län 2005

Frikyrkosamfundens förankring i landets kommuner varierar stort. I åtta kom-muner finns det över huvud taget inte några församlingar som är anslutna till något av de samfund som ingår i studien, och därmed inte heller några frikyr-komedlemmar att notera enligt definitionen ovan. Den andra extremen är de två kommuner med frikyrkoförsamlingar vars sammanlagda antal medlemmar utgör mer än 15 procent av befolkningen. I tabellbilagans tabell T:1 högra kolumnen finns kommunvisa data om frikyrklighetens relativa styrka (sammanlagda anta-let medlemmar med korrigering för dubbelräknade i procent av befolkningen). I tabell 2:3 har dessa data ställts samman i olika styrkeintervall. Tabellen visar att närmare en tredjedel av kommunerna har ingen eller mycket svag frikyrklighet (0.0–1.0 % av invånarna är frikyrkomedlemmar). Relativt väl företrädd till väl företrädd är den i 20 av kommunerna (5.1–10.0 %). Tolv kommuner har stark frikyrklighet, några av dessa mycket stark, genom att den utgör mer än 10 pro-cent av kommuninnevånarna. Medianen för andelen frikyrkliga i kommunerna ligger på 1.8 procent.

59

Tabell 2:3. Antalet kommuner med olika andel av befolkningen i frikyrkosamfunden 2005.

Andel av befolkningen som tillhör frikyrkosamfund Antal kommuner 0.0 – 1.0 % 89 1.1 – 2.0 % 74 2.1 – 3.0 % 54 3.1 – 4.0 % 22 4.1 – 5.0 % 19 5.1 – 6.0 % 7 6.1 – 7.0 % 3 7.1 – 8.0 % 3 8.1 – 9.0 % 2

9.1 – 10.0 % 5 10.1 – 12.0 % 5 12.1 – 14.0 % 5 14.1 – 2

Summa 290 En länsvis resa genom Frikyrkosverige ger följande lägesbild (tabell 2:4): I de tre Mälardalslänen, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län, har frikyrk-ligheten en svag ställning med andelar av befolkningen på 1.3, 1.6 och 1.8 pro-cent. I Stockholms län når dock Stockholms kommun, Sigtuna (läs Märsta!) och Södertälje strax över medianvärdet för hela landet; det är främst Pingströrelsen som bidrar till detta. En kommun i länet – Nykvarn – saknar frikyrkoförsamling men med all sannolikhet inte frikyrkomedlemmar. I Uppsala län når Tierp upp till fyra procent, till stor del tack vare Missionskyrkans förankring i norra Upp-land. I Uppsala kommun skulle de fria samfunden öka avsevärt om trosrörelse-församlingen Livets Ord hade ingått i denna studie. I Södermanlands län når Vingåker högst med sina tre procent. Det är först i Östergötlands län som fri-kyrkligheten på länsnivå börjar bli något mer märkbar; dryga tre procent av in-nevånarna är frikyrkomedlemmar. Ydre, en förhållandevis liten kommun med knappa 4000 invånare på gränsen mot Jönköpings län, har en påtagligt stark fri-kyrklighet. Här har drygt 10 procent medlemskap i en frikyrka. Till Ydres reli-giösa profil hör dessutom att kommunen i fråga om besök i Svenska kyrkans gudstjänster brukar ha förhållandevis mycket höga besökstal (Svenska kyrkans statistikdatabas, Uppsala. För övrigt se Skog 1997). Endast två kommuner i det-ta län ligger under medianen för hela landet. Jönköpings län intar fortfarande en särställning i Frikyrkosverige och är utan konkurrens det mest frikyrkliga länet; här är 10 procent av befolkningen medlem i någon frikyrka. Att de frikyrkliga kommunerna Habo och Mullsjö numera in-går i länet har stärkt denna ställning. (Det är i byn Nyhem i Mullsjö kommun

60

Tabell 2:4. Andelen frikyrkomedlemmar i länen enligt aktuell och äldre länsindelning. Frikyrkomedlemmar 2005 i % av folkmängden efter län enligt aktuell länsindelning.

Frikyrkomedlemmar 2005 i % av folkmängden efter län enligt äldre länsindelning (kursivering).

Jönköpings län 10.1 Jönköpings län* 9.9 Örebro län 4.3 Skaraborgs län** 4.4 Östergötlands län 3.1 Örebro län 4.3 Västerbottens län 3.0 Östergötlands län 3.1 Västra Götalands län 2.7 Älvsborgs län 3.1 Värmlands län 2.6 Västerbottens län 3.0 Västernorrlands län 2.6 Värmlands län 2.6 Gävleborgs län 2.4 Västernorrlands län 2.6 Kalmar län 2.3 Gävleborgs län 2.4 Västmanlands län 2.1 Kalmar län 2.3 Kronobergs län 2.0 Göteborgs och Bohus län 2.2 Dalarnas län 1.9 Västmanlands län 2.1 Södermanlands län 1.8 Kronobergs län 2.0 Gotlands län 1.8 Dalarnas län 1.9 Uppsala län 1.6 Södermanlands län 1.8 Blekinge 1.6 Gotlands län 1.8 Norrbottens län 1.5 Uppsala län 1.6 Stockholms län 1.3 Blekinge 1.6 Jämtlands län 1.1 Norrbottens län 1.5 Hallands län 0.9 Stockholms län 1.3 Skåne län 0.8 Kristianstads län 1.1 Hela riket 2.2 Jämtlands län 1.1 Hallands län 0.9 Malmöhus län 0.7 Hela riket 2.2 * Exklusive Habo och Mullsjö; ** Inklusive Habo och Mullsjö

som pingstvännerna vid midsommartid av tradition firar sin Nyhemsvecka.) Även om det är i Jönköpings län som Svenska Alliansmissionen har sin hem-trakt och starkaste fäste är det Svenska Missionskyrkan och Pingströrelsen, framför allt Pingströrelsen, som är riktigt stora. Även Frälsningsarmén är påtag-ligt närvarande. Däremot är Baptistsamfundet blygsamt företrätt här. De i sär-klass mest frikyrkliga kommunerna i landet återfinns i detta län; i Gnosjö är 16.2 procent medlemmar i någon frikyrka. Svagast i sammanhanget är grannkommu-nen Gislaved där ”bara” drygt fyra procent är frikyrkliga.

Gnosjö 16.2 procent Mullsjö 15.9 procent Aneby 14.0 procent

61

I de två andra Smålandslänen, Kronobergs län och Kalmar län har frikyrklighe-ten inte alls samma ställning som i Jönköpings län. Här har 2.0 resp 2.3 procent av befolkningen sådan anslutning. I Ljungby i Kronobergs län och i Oskarshamn i Kalmar län har dock mer än fyra procent frikyrkligt medlemskap. Gotlands län och kommun ligger på medianen för kommuner med sina 1.8 procent. I de sydligaste länen är frikyrkligheten svagt företrädd. I Blekinge län är andelen 1.6 procent; av länets fem kommuner ligger alla under medianen utom Karls-krona som når upp till 2.4 procent; här är det Pingströrelsen som står för det markant största bidraget. I Skåne län har frikyrkligheten sjunkit till 0.8 procent. Tre fjärdedelar av kommunerna i länet har mycket svag eller ingen frikyrklighet i form av församlingar (mindre än en (1) procent); fyra av kommunerna saknar frikyrkoförsamling enligt den definition som gavs inledningsvis, Burlöv, Staf-fanstorp, Svalöv och Åstorp. Betraktar man länet utifrån den äldre länsindel-ningen i Kristianstads län och Malmöhus län finner man att det sistnämnda lig-ger på absolut lägsta länsnivå, 0.7 procent. Avsaknaden av frikyrklighet i Skåne kompenseras i någon mån av närvaron av de lågkyrkliga rörelserna EFS och Bi-beltrogna Vänner/Evangelisk Luthersk Mission. Inte heller i Hallands län når frikyrkligheten upp till enprocentsnivån. Den lägsta noteringen (0.2 procent) har kommunen Hylte, en kommun där Svenska kyrkan däremot har en stark ställ-ning med höga noteringar vad gäller kyrksamhet (Svenska kyrkans statistikdata-bas, se också Skog 1997). I Västra Götalands län med närmare 50 kommuner blir länsandelen 2.7 procent. På kommunnivå är det framför allt Öckerö som utmärker sig. Här har 14 procent av befolkningen frikyrkligt medlemskap, främst i Pingströrelsen. Om man – i ett försök att nyansera frågan om frikyrklighetens ställning i detta stora län – delar upp det i sina tre ursprungslän visar det sig att de områden som motsvarar Älvs-borgs och Skaraborgs län (här exkl Habo och Mullsjö) profilerar sig som mer frikyrkostarka än Göteborgs och Bohus län. De två första har andelar på 3.1 resp 3.8 procent, medan siffran för Göteborgs och Bohus län stannar på 2.2 procent. Höga andelar har Vårgårda och Herrljunga i f d Älvsborgs län med 12.5 resp 10 procent. Kommunerna gränsar till varandra och i båda fallen är missionsförbun-darna i klar majoritet. Två av kommunerna i Västra Götalands län saknar fri-kyrkoförsamling, Färgelanda och Tanum. Andelen frikyrkliga i Värmlands län ligger på 2.6 procent och når således inte upp till treprocentsnivån, trots att missionsförbundarna fortfarande är många. I kommunen Årjäng, som har länets högsta frikyrkoandel – dryga 7 procent – är av totalt 700 frikyrkomedlemmar 600 missionsförbundare. (Som störst var detta samfund under 1930-talet; 1937 var antalet missionsförbundare i Årjäng 1450

62

enligt e-post 2009-02-23 från Sven Halvardson, se också Halvardson & Gunner 2006:200). Den lägsta andelen (0.6 procent) har Hammarö kommun belägen inom Karlstads absoluta närområde med Skoghall som centralort och pappersin-dustri som främsta näringsfång. Av det mellanstora samfundet Evangeliska Fri-kyrkan märks inte mycket i detta län. Att komma in i Örebro län är att beträda baptistisk mark. Det i särklass största samfundet är Evangeliska Frikyrkan med sina många f d ÖM- och HF-församlingar. Ändå når inte andelen invånare i länet med frikyrkligt medlem-skap upp till femprocentsnivån utan stannar på 4.2 procent. Högsta kommunan-delen, inte minst genom den stora pingstförsamlingen, har Kumla (6.3 procent), men förhållandevis höga andelar har också Laxå (5.2) och Örebro kommuner (5.0 procent). I Hällefors, beläget i gammal västmanländsk bruksbyggd, är det frikyrkliga inslaget däremot mycket lågt, endast 0.5 procent. Frikyrkligheten i Västmanlands län är inte särskilt framträdande utan ligger på 2.1 procent, men den är ändå något högre än i de tidigare nämnda länen i Mälar-regionen, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Kommunen Heby, som år 2005 fortfarande låg inom Västmanlands läns gränser, når dock upp till 3.9 procent tack vare Missionskyrkan, ett samfund som ju också är väl förankrat i grannkommunen Tierp. Här finns ytterligare en (1) av de åtta kommuner i landet som inte har någon frikyrkoförsamling, Skinnskatteberg. Inte heller det återstå-ende länet i Svealand, Dalarnas län, kännetecknas av någon högre frikyrklighet, 1.9 procent. Högsta andelen har Leksands kommun, 3.4 procent. I tre av länen efter Norrlandskusten, Gävleborgs, Västernorrlands och Väster-bottens län, framträder frikyrkligheten lite tydligare än i de angränsande länen. Här ligger andelarna på 2.4, 2.6 resp 3.0 procent. I Gävleborgs län är det Ovan-åkers kommun – med bandyspelande Edsbyn som centralort – som håller ställ-ningen som frikyrkobygd; här har närmare 10 procent frikyrkligt medlemskap. I Västernorrlands län kan noteras att i Örnsköldsvik med sina många pingstvänner uppgår frikyrkligheten till 5.1 procent. I det angränsande länet, Västerbottens län, är frikyrkligheten på sina håll väl företrädd med höga kommunsiffror. Det är i detta län som Pingströrelsen har sitt norra fäste. Västerbottens län skiljer sig från de andra länen genom att vara det enda som inte har någon dubbelansluten församling. Det är också här som Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen har sin i särklass starkaste förankring. Den rena frikyrkligheten har sin starkaste ställning i följande kommuner:

Lycksele 10.1 procent Storuman 9.5 procent Sorsele 7.2 procent

63

I Jämtlands län där kommunen Härjedalen är den till ytan största kommunen i landet är frikyrkligheten svagt företrädd, 1.1 procent berörs av frikyrkligt med-lemskap i länet. Svag frikyrklighet gäller också för landets nordligaste län, Norrbottens län, där 1.5 procent har ett sådant medlemskap. Älvsbyn når dock upp till fyra procent främst genom pingstvännerna. Det är i dessa nordliga trak-ter, i Tornedalen och i norra Lappland, som laestadianerna har sin främsta ut-bredning men där frikyrkligheten är mycket svag. Summering: Jönköpings län håller således sin ställning som frikyrkolänet fram-för andra genom att mer än 10 procent av befolkningen är medlem i någon fri-kyrka. Örebro län kommer på andra plats, men den frikyrkliga anslutningen når inte upp till femprocentsnivån. Det angränsande Östergötlands län liksom Väs-terbottens län har ca tre procents frikyrklighet. I en mellangrupp placerar sig Kalmar län, det stora Västra Götalands län, Värmlands och Västmanlands län, Gävleborgs samt Västernorrlands län. Län med svag frikyrklighet är länen i Mä-lardalen, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Gotlands och Blekinge län, liksom Dalarnas, Jämtlands och Norrbottens län, hör också hit. Dessa län ligger i intervallet 1.1 – 2.0 Ytterligt svagt företrädd är frikyrkligheten i de syd-liga länen, Skåne och Hallands län. Där utgör andelen frikyrkomedlemmar mindre än en (1) procent av befolkningen. Frikyrklighetens styrka i de tre storstadsregionerna (enligt SCB:s indelning) va-rierar. Stor-Göteborg är i detta sammanhang mest frikyrkligt; där utgör frikyr-komedlemmarna 2.4 procent av befolkningen. I Stor-Stockholm ligger andelen på 1.3 och i Stor-Malmö når denna folkrörelse inte upp till en (1) procent.

Stor-Göteborg 2.4 procent Stor-Stockholm 1.3 procent Stor-Malmö 0.8 procent

Av de tolv kommuner som har högsta andelen frikyrkomedlemmar av befolk-ningen ligger åtta i Jönköpings län, se tabell 2:5. I Gnosjö och Mullsjö utgjorde de runt 16 procent och i Aneby och Vaggeryd runt 14 procent. Andra kommuner i detta län som utmärker sig är Habo (12.1 %), Värnamo (11.4 %), Vetlanda (11.1 %) och Nässjö (10.2 %). På fjärde resp sjätte plats kommer Öckerö (13.9 %) och Vårgårda (12.5 %) i Västra Götalands län. Ytterligare några kommuner i landet har höga andelar, Ydre i Östergötlands län och Lycksele i Västerbottens län där frikyrkomedlemmarna utgjorde drygt 10 procent.

64

Tabell 2:5. Kommuner med den högsta andelen frikyrkomedlemmar i procent av folk-mängden 2005. Medlemmar Folkmängd N % Gnosjö Jönköpings län 1588 16.2 9810 Mullsjö Jönköpings län 1126 15.9 7101 Aneby Jönköpings län 927 14.0 6624 Öckerö Västra Götalands län 1687 13.9 12147 Vaggeryd Jönköpings län 1744 13.8 12660 Vårgårda Västra Götalands län 1340 12.5 10680 Habo Jönköpings län 1176 12.1 9758 Värnamo Jönköpings län 3690 11.4 32464 Vetlanda Jönköpings län 2947 11.1 26531 Ydre Östergötlands län 402 10.3 3894 Nässjö Jönköpings län 3006 10.2 29377 Lycksele Västerbottens län 1290 10.1 12785

Samfundsvisa spörsmål i annan belysning

Ett annat sätt att beskriva samfundens spridning, än vad som gjorts hittills, är att granska deras relativa styrka i länen utifrån det totala antalet medlemmar i re-spektive samfund. Detta redovisas i tabell 2:6, som också har uppgifter om hur stora befolkningsandelarna är per län. (Att ett stort län med hög befolkningsan-del erbjuder större möjlighet för frikyrklig utbredning än ett litet län med låg befolkningsandel – och vice versa – är en självklarhet i sammanhanget.) I den mån det alls går att bortse från effekterna av de gemensamma församlingarna och därmed dubbelredovisningar kan följande noteras: Av Svenska Missionskyrkan 62350 medlemmar finns drygt 13 procent i Jönkö-pings län och drygt nio i Stockholms län; det är i Stockholms kommun som sam-fundet har sitt kansli och det är där tidningen Sändaren, som Missionskyrkan ger ut tillsammans med Baptistsamfundet, har sin redaktion. I f d Älvsborgs län åter-finns 13 och i Värmlands län sju procent. I länen norr om Dalarna och Gävle-borgs län är spridningen liten; inte minst gäller det Norrbottens län. Svenska Alliansmissionen är som inget annat samfund koncentrerat till ett län. Dryga 80 procent av ”alliansmissionarna” återfinns i Jönköpings län, och natur-ligtvis är det i länets residensstad som samfundet har sitt säte; inalles finns för-samlingsrepresentation i endast åtta av rikets län. Svenska Baptistsamfundet har en stor andel av sina medlemmar i Stockholms län (15.5 procent) och i Örebro län (12 procent); huvudkontoret ligger i Stor-

65

Tabell 2:6. Andelen samfundsmedlemmar efter län 2005. Län

SMK

SAM

SB

EFK

PR

MK

FA

ADV

Andel med-

lemmar

Andel folk-

mängd Stockholms 9.3 1.9 15.5 7.9 14.0 16.7 19.8 33.2 12.5 20.8 Uppsala 4.1 1.2 6.1 3.2 1.6 0.3 3.1 1.9 2.4 3.4 Södermanlands 2.2 . 7.7 1.5 3.7 8.6 1.5 0.2 2.3 2.9 Östergötlands 6.4 1.4 6.8 12.8 5.5 4.0 5.8 6.7 6.4 4.6 Jönköpings* 13.4 82.7 2.9 13.5 14.7 6.8 13.0 4.3 16.4 3.7 Kronobergs 2.4 1.7 1.3 3.1 1.5 0.5 0.8 1.3 1.7 2.0 Kalmar 2.7 1.3 1.7 3.0 2.8 9.0 3.0 1.0 2.6 2.6 Gotlands 0.7 . 1.3 0.1 0.2 4.4 0.8 . 0.5 0.6 Blekinge 0.8 . 0.3 0.5 1.7 1.5 1.1 1.1 1.2 1.7 Skåne län 3.9 . 7.2 6.5 5.5 6.0 7.2 7.2 4.8 12.9 Kristianstads 1.5 . 2.8 3.4 2.1 . 1.1 0.4 1.6 3.3 Malmhöhus 2.4 . 4.4 3.1 3.4 6.0 6.2 6.8 3.2 9.6 Hallands 1.0 1.0 1.5 1.0 1.6 1.3 1.1 1.0 1.2 3.1 V:a Götalands 27.5 8.8 9.1 13.4 19.2 19.0 15.0 23.8 20.6 16.9 Gbgs o Bohus 9.1 5.4 6.9 5.5 9.3 13.2 7.8 11.1 8.8 9.1 Älvsborgs 13.0 0.6 2.0 2.7 4.7 5.8 3.6 10.7 7.0 5.0 Skaraborgs** 5.4 2.7 0.2 5.2 5.3 0.0 3.6 1.9 4.8 2.8 Värmlands 7.2 . 6.0 1.0 2.2 8.4 3.2 0.7 3.5 3.0 Örebro 4.2 . 12.0 16.1 3.4 6.5 4.6 9.2 5.8 3.0 Västmanlands 2.8 . 2.3 2.7 2.7 3.5 3.5 0.9 2.7 2.9 Dalarnas 3.2 . 4.5 4.0 2.5 . 3.7 0.8 2.6 3.1 Gävleborgs 3.7 . 4.8 1.9 3.4 3.2 2.8 1.2 3.3 3.1 Västernorrlands 1.0 . 5.0 2.3 4.6 . 2.4 0.5 3.1 2.7 Jämtlands 0.8 . 1.6 0.6 0.8 0.3 1.1 0.7 0.7 1.4 Västerbottens 1.9 . 1.1 2.0 6.2 . 4.4 4.2 3.8 2.9 Norrbottens 1.0 . 1.3 3.8 2.3 . 2.0 0.3 1.9 2.8 Hela riket N 62353 12682 17506 30330 86669 4806 6109 2735 202251 9011392

* Inklusive Habo och Mullsjö; ** Exklusive Habo och Mullsjö

Stockholm. Den största församlingen är Örebro första baptistförsamling (Betel-kyrkan) med närmare 500 medlemmar (men 3300 betjänade!). Däremot är sam-fundets närvaro i Jönköpings län obetydlig. Evangeliska Frikyrkan har en fjärdedel av sina medlemmar i Östergötlands och Jönköpings län. Men inte överraskande är det Örebro län som är EFK-länet framför andra, 16 procent av medlemmarna finns här, och det är i Örebro som samfundet har sitt säte. Det ju också här som Torps herrgård är belägen, nära knuten till Helgelseförbundets tillkomst och traditionell samlingsplats vid mid-sommar. Den är numera en angelägenhet för hela EFK. Samfundets största för-samling finns emellertid i Göteborg, Saron med 1300 medlemmar (tidigare en ÖM-församling).

Pingströrelsen utmärker sig i Stockholms län med höga medlemsandelar, 14 procent av landets 87000 pingstvänner finns här. Det är i Stockholm Lewi

66

Pethrus Filadelfiaförsamling ligger och det är också i Stor-Stockholmsregionen som flera av Pingströrelsens centrala verksamheter är belägna såsom den sam-fundsliknande sammanslutningen Pingst – fria församlingar i samverkan liksom tidningen Dagens redaktion. I Jönköpings län finns 15 procent av medlemmarna. Även om Västerbottens län brukar lyftas fram som ett ”pingstlän” – kanske är det Lapplandsveckan i Husbondliden (Lycksele) som bidrar till detta – visar det sig med detta förfaringssätt att ”bara” sex procent av alla pingstvännerna har sin hemvist här. Det kan också noteras att i Livets Ord-länet, Uppsala län, är före-komsten av pingstvänner sparsam.

Metodistkyrkan har en rad dubbelanslutna församlingar och en del av dessa är förhållandevis stora. Om man bortser från detta kan sägas att metodistlänen framför andra är Stockholms län (17 procent) och f d Göteborgs och Bohus län (13.2 procent av medlemmarna). Det är också i Göteborg (Överås) som Meto-distkyrkan numera har sin expedition. I flera av länen kring och norr om Daläl-ven – med undantag för Gävleborgs län – finns få om alls någon metodistför-samling. Frälsningsarmén med sitt högkvarter i Stockholm har 20 procent av sina med-lemmar i Stockholms län och 13 procent i Jönköpings län. I storstadslänen f d Malmöhus län och f d Göteborgs och Bohus län återfinns sex respektive åtta procent av medlemmarna. För övrigt är samfundet rätt jämnt fördelat i övriga län, med några undantag. Adventistsamfundet slutligen har en tredjedel av sina medlemmar i Stockholms län. Huvudkontoret ligger i Stockholm och i Norrtälje kommun är samfundets skola, Ekebyholmsskolan, belägen. De förhållandevis höga siffrorna i f d Älvs-borgs län (läs Bollebygd) och i Örebro län (Nora) kan sannolikt förklaras av att i dessa kommuner ligger behandlingshem/hälsohem som tidigare drevs i regi av Adventistsamfundet. Sammantaget kan sägas utifrån tabell 2:6 att av de dryga 200000 frikyrkomed-lemmarna i landet finns var sjätte i Jönköpings län. Bland de tre storstadslänen är variationen stor: i Stockholms län återfinns hela 12.5 procent, i f d Göteborgs och Bohus län 8.8 procent medan det i f d Malmöhus län blott är 3.2 procent. Bland landsortslänen utmärker sig utöver Jönköpings län Östergötlands län (6.4 %), f d Älvsborgs län (7.0 %) och Örebro län (5.8 %). I de glest befolkade Got-lands och Jämtlands län – 0.6 procent resp 1.4 procent av befolkningen återfinns här – är också andelen frikyrkomedlemmar liten, 0.5 procent resp 0.7 procent.

67

Ännu – och ett sista – grepp skall prövas. Denna gång gäller det samfundens kommunrepresentation och frågan om, i hur många kommuner de olika samfun-den bedriver verksamhet, skall besvaras (tabell 2:7). De två stora samfunden, Missionskyrkan och Pingströrelsen, är uppbyggda av 755 respektive ca 490 för-samlingar (inklusive utposterna). Dessa strukturella skillnader till trots bedriver de församlings- och utpostverksamhet i ungefär lika många kommuner, 235 re-spektive 243, vilket innebär att ungefär fyra av fem kommuner är berörda. De tre samfunden Evangeliska Frikyrkan, Baptistsamfundet och Frälsningsarmén når ut till ungefär hälften av landets kommuner. I fråga om EFK är det något överraskande att det inte är i fler eftersom samfundet har inte mindre än 323 för-samlingar. Det omvända gäller för Frälsningsarmén som med sina blott 158 kå-rer finns i nästan hälften av kommunerna. Bland de återstående samfunden, Metodistkyrkan, Adventistsamfundet och Svenska Alliansmissionen, profilerar sig Alliansmissionen genom sin särart. Samfundet har 200 församlingar men är representerat i endast 36 kommuner. Här är det fråga om koncentration i utbredningen. Om Metodistkyrkan och Ad-ventistsamfundet kan sägas att dessa samfund, trots att de har så få församlingar, ändå har stor utbredning

Tabell 2:7. Kommuner med företrädare för olika samfund den 1 januari 2005.

Antal församlingar

Antal kommuner

% av alla kommuner

Svenska Missionskyrkan 755 235 81 Pingströrelsen (inkl utposter) ca 490 243 84 Evangeliska Frikyrkan 323 149 51 Svenska Baptistsamfundet 234 139 48 Frälsningsarmén 161 131 45 Metodistkyrkan 56 45 16 Adventistsamfundet 41 37 13 Svenska Alliansmissionen 207 36 12

Frikyrklighetens ställning i det religiösa Sverige

vid millennieskiftet

Inledningsvis konstaterades att år 2005 utgjorde antalet frikyrkomedlemmar i landet 2.2 procent av befolkningen och antalet betjänade 4.3. Sett ur detta per-spektiv handlar det om relativt låga tal. Men hur förhåller sig Frikyrkosverige till den övriga delen av det religiösa Sverige? Ett svar på frågan kan man finna i resultaten från den totalstudie av gudstjänst- och andaktslivet i Sverige som genomfördes under ett veckoslut i september 1999 och som omfattade alla kän-da kyrkor, samfund, församlingar och grupperingar i landet, den s k Sverigeräk-

68

ningen (Skog 2001b). Totalt hölls 11600 gudstjänster och andakter under detta veckoslut, och i dessa gjordes totalt 550000 besök. Om antalet besök relateras till folkmängden får man en besökskvot på 6.2 procent för hela riket. Bland kyr-korna inom Sveriges Frikyrkosamråd hölls sammanlagt 3650 gudstjänster och andakter i frikyrkosamfunden och antalet besök i dessa uppgick till 186300 vil-ket motsvarar en tredjedel av samtliga besök. Och om man relaterar detta be-sökstal till antalet betjänade av dessa samfund, vilket år 1999 uppgick till 445000, får man en besökskvot på hela 42 procent. Motsvarande siffra för kyr-kor och samfund med många invandrare – främst Katolska kyrkan samt de orto-doxa och österländska kyrkorna – var 17 procent och den för Svenska kyrkan 3.3 procent. Vid en sådan jämförelse måste man säga att församlings- och guds-tjänstlivet inom Frikyrkosverige fortfarande är betydande.

69

3. Den samlade frikyrklighetens medlemstal och styrka i rikets län och kommuner

1985, 1990, 1995, 1999 och 2005. En databank

Inledning

I föregående artikel redovisades de enskilda frikyrkosamfundens utbredning i län och kommuner den 1 januari 2005, inalles åtta samfund. I denna artikel är det frikyrklighetens samlade styrka och utveckling under tiden 1985-2005 som står i fokus. Här skall för åren 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 det samman-lagda antalet frikyrkomedlemmar i landets län och kommuner redovisas samt den procentuella andelen i relation till folkmängden för dessa år. Avsikten med denna redovisning är att erbjuda en databank att användas i fortsatta studier. Kommentarerna som görs nedan får tjäna som exempel på materialets använd-barhet.

Av förteckningen nedan framgår vilka samfund det är som ingår i redovis-ningen (indelningen i samfundsgrupper bygger på Berndt Gustafsson 1971a). Evangeliska Frikyrkan, tidigare Nybygget, är ett resultat av den successiva sammanslagningen under 1990-talet av Fribaptistsamfundet, Helgelseförbun-det och Örebromission. Vidare har Svenska Missionsförbundet ändrat sitt namn till Svenska Missionskyrkan. Alla samfunden är medlemmar i Sveriges Frikyrkosamråd; för Pingströrelsens del är det Trossamfundet Pingst – fria för-samlingar i samverkan som står för medlemskapet. Lutherska frikyrkosamfund: Svenska Missionsförbundet/Svenska Missionskyrkan (SMF/SMK) Svenska Alliansmissionen (SAM) Döparsamfund: Svenska Baptistsamfundet (SB) Fribaptistsamfundet (FB) Helgelseförbundet (HF) Helgelseförbundet-Fribaptistsamfundet (HF-FB) Örebromissinen (ÖM) Nybygget/Evangeliska Frikyrkan (NB/EFK) Pingströrelsen (PR) Metodistiska samfund: Metodistkyrkan (MK) Frälsningsarmén (FA)

70

Övrigt samfund: Sjundedags Adventistsamfundet (Adv) Av de fem redovisningstillfällena bygger uppgifterna för 1985, 1990 och 1995 på redan publicerade data (Skog 1986, Skog 1992 och Skog 1997). Vissa för-ändringar och bearbetningar av dessa data har dock gjorts: uppgifterna beträf-fande Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen har lyfts ut, detsamma gäller angåen-de Svenska Frälsningsarmén. Vidare har (den internationella) Frälsningsar-méns siffror rensats från uppgifterna om medlemmar i Hemförbundet och Hjälptrupperna/Frälsningsarméns Vänner. Data för 1999 är hittills opublicerat material medan motsvarande data för 2005 återfinns i kapitel 2 i denna volym. Att det är uppgifter för 1999 som redovisas här och inte för 2000 beror på att i samband med Sverigeräkningen, som genomfördes 1999, gjordes en samman-ställning av frikyrklighetens medlemstal på kommunnivå. Dessa redovisades inte och när tanken dök upp att göra en redovisning över tid från 1985-2005 var det rimligt att begagna dessa redan framtagna data, eftersom det dels är tidskrävande att ur tillgångliga källor ta fram kommundata, dels sällan sker några dramatiska förändringar under enbart ett år. Samma avgränsningar, defi-nitioner och redovisningsprinciper tillämpas vid de fem redovisningstillfällena. Det innebär bland annat att dubbelredovisningar på grund av gemensamma församlingar har rensats bort; beträffande redovisningsprinciper och allmän karaktäristik av frikyrklighetens utbredning hänvisas till kapitel 2. Förändringar i kommunindelning 1992-2003. År

Län

Moderkommun

Kommuner efter delning

1999 Stockholms Södertälje Södertälje Nykvarn

2003 Uppsala Uppsala Uppsala Knivsta

1992 Södermanlands Nyköping Nyköping Gnesta Trosa

1995 Älvsborgs Borås Borås Bollebygd

1995 Örebro Örebro Örebro Lekeberg

Vissa förändringar i läns- och kommunindelningen har gjorts under 1985-2005. På länsnivå gäller det sammanslagningen (1998) dels av Kristianstads och Malmöhus län till Skåne län, dels av de tre länen Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs och Skaraborgs län till Västra Götalands län. I fråga om Skara-

71

borgs län råder ytterligare en komplikation. I samband med den nya länsindel-ningen i Västsverige överfördes de två frikyrkotäta kommunerna Habo och Mullsjö till Jönköpings län. Förutom detta har på kommunnivå ytterligare sex kommuner tillkommit med Södertälje, Uppsala, Nyköping, Borås och Örebro som moderkommuner, se uppställningen ovan. Genom dessa sex nybildningar har antalet kommuner ökat från 284 till 290. För att på ett rimligt sätt kunna göra jämförelser och studera utvecklingen över tid, följer redovisningen den indelning av län och kommuner som gällde den 1 januari 1985. Men parallellt med detta redovisas även uppgifterna för de ny-tillkomna kommunerna. Uppgifter om de kommuner och även län som sålunda berörs har kursiverats.

Databanken

Det sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar – de absoluta talen – för 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 redovisas i tabellerna T:4 (kommuner) och T:6 (län) i tabellbilagan. I dessa tabeller finns också uppgifter på ändringen 1985-2005 av antalet medlemmar samt hur stor den procentuella ändringen är. De relativa talen är samlade i tabellerna T:5 (kommuner) och T:7 (län) i tabellbi-lagan. Här anges den procentuella andelen frikyrkomedlemmar i relation till folkmängden i respektive kommun och län för de fem aktuella åren. Vidare anges hur stor ändringen är i procentenheter 1985-2005. En ökning av det ab-soluta talet behöver inte innebära en motsvarande ökning av det relativa talet, som ju är kopplat till befolkningsstorlek och därmed till en eventuell befolk-ningsökning eller -minskning. I Lund, t ex, ökade antalet frikyrkomedlemmar med 42 personer eller sex procent, men relativt sett minskade andelen frikyr-komedlemmar i kommunen med 0.1 procentenheter. I invandrarkommunen Tyresö i södra Stor-Stockholm, för att ta ännu ett exempel, ökade antalet fri-kyrkomedlemmar med 72 vilket innebar en ökning med 27 procent 1985-2005, men i relation till befolkningen blir resultatet ett ”nollsummespel”; frikyrko-medlemmarna i denna kommun utgjorde till 0.8 procent av befolkningen såväl 1985 som 2005. Ytterligare en uppgift finns i tabellerna T:5 och T:7. I kolum-nen längst till höger anges medlemsandelarnas procentuella utveckling 1985-2005 som ännu en mätare på frikyrklighetens utveckling i riket, län och kom-muner. Uppgifterna i tabell T:5 om den procentuella andelen frikyrkomed-lemmar av folkmängden utgör underlaget för kartorna K:8 – K:10 i kartbila-gan. I dessa kartor visas frikyrklighetens spridning i landets kommuner 2005 och 1985 samt differensen mellan dessa år.

72

Utveckling och förändring på riksnivå 1985 – 2005

År 1985 hade den samlade frikyrkligheten i landet drygt 250000 medlemmar. År 2005 hade denna siffra sjunkit till drygt 200000, således en minskning med 50000 eller 20 procent (tabell 3:1). Under samma tid hade folkmängden vuxit från 8.3 miljoner till 9 miljoner, en tillväxt som till stora delar kan tillskrivas invandringen, vilket bland annat också har inneburit att antalet katoliker, orto-doxa kristna och muslimer i landet har ökat. År 1985 utgjorde antalet frikyr-komedlemmar 3.0 procent av folkmängden; år 2005 hade motsvarande siffra sjunkit till 2.2, således en minskning med 0.8 procentenheter.

Tabell 3:1. Frikyrkomedlemmar 1985 och 2005.

1985 2005 Minskning Minskning Antal medlemmar i frikyrkorna 253815 202250 -51565 -20 % Andel av befolkningen 3.0 % 2.2 % -0.8 Om minskningen av antalet frikyrkomedlemmar under de olika perioderna 1985-2005 anges i genomsnitt per år inom respektive period visar det sig att minskningarna var störst under 1990-talet, särskilt under 1995-1999, då förlus-terna låg på 3150 i snitt per år för att sedan 1999-2005 plana ut och bli betyd-ligt lägre med årliga minskningar av 2200 medlemmar (tabell 3:2).

Tabell 3:2. Minskningen av antalet frikyrkomedlemmar 1985-2005.

Period Minskning inom period Årlig minskning inom period 1985-1990 -11510 -2302 1990-1995 -14283 -2857 1995-1999 -12652 -3163 1999-2005 -13119 -2187 1985-2005 -51564 -2578

Tabell 3:3. Betjänade och medlemmar i frikyrkorna 1990 och 2005.

Minskning 1990 2005 N % Betjänade av frikyrkorna 452250 386100 -66150 -15 Medlemmar i frikyrkorna 242300 202250 -40050 -17 Uppgifter från SST om hur många som ”betjänas” av frikyrkosamfunden kan ytterligare belysa denna utveckling (”betjänas/betjänade” = medlem eller regi-strerad deltagare i verksamhet som organiseras av trossamfund eller försam-ling; se också kap 2 s 58 i föreliggande volym där begreppen ”medlemmar” och ”betjänade” behandlas). Här finns jämförbara data för 1990-2005 att tillgå (Skog 2007). År 1990 betjänades drygt 450000 av de olika frikyrkorna men år

73

2005 hade antalet sjunkit till inte fullt 390000. Det innebär en minskning med 66000 eller 15 procent. Utvecklingen för medlemstalen under samma tid visar en minskning med 17 procent (tabell 3:3). Även om det är frikyrklighetens samlade styrka och utveckling som står i fo-kus i denna artikel kan det vara av intresse att se hur de enskilda samfunden utvecklades under perioden. I tabell 3:4 redovisas därför deras medlemstal som – utan att kunna beakta dubbelredovisningar på grund av de gemensamma för-samlingarna – ändå ger en bild av de enskilda samfundens medlemsutveckling. (Tabellen bygger på uppgifter i Skog 1986, 1992, 2005 och 2007). För det ny-

Tabell 3:4. Antal medlemmar i frikyrkosamfunden utan korrigering för dubbelredo-visning på grund av gemensamma församlingar.

1985-2005 1985 1990 1995 1999 2005 N % Lutherska frikyrkosamfund

SMF/SMK 79880 76660 71845 68150 62165 -17715 -22 SAM 13495 13410 12975 12820 12675 -820 -6 Döparsamfund SB 21095 20510 19440 18335 17590 -3505 -17 FB 1385 1470 HF 4985 5060 HF-FB 6375 ÖM 22280 22415 22680 EFK 28245* 28120 30335 +2090* +7* PR 100525 97280 93505 90175 86670 -13855 -14 Metodistiska samfund

MK 6305 5345 5445 5245 4890 -1415 -22 FA 10845 9495 8100 7195 6110 -4735 -44 Övrigt samfund Adv 3315 3285 3155 2960 2765 -550 -17 Antal efter korrigering för dubbelräknade

253815 242300 228020 215370 202250 -51565 -20 Andel av befolkningen 3.0 % 2.8 % 2.6 % 2.4 % 2.2 % -0.8 % * Avser 1997 och ändring 1997-2005.

74

bildade samfundet Nybygget/EFK kan noteras en ökning på 2000 medlemmar sedan 1997 medan övriga samfund har minskat, om än i varierande grad. För-lusterna är märkbart stora för Missionskyrkan, både i absoluta och i relativa tal (-17715 eller 22 procent). Även Metodistkyrkans minskning är kraftig, liksom SMK har den förlorat 22 procent. Den största minskningen har dock Fräls-ningsarmén som förlorat 4735 medlemmar eller två av fem.

Utveckling och förändring på länsnivå 1985 – 2005

Några sammanställningar av länsuppgifterna från tabell T:6 och T:7 i tabellbi-lagan skall i det följande användas för att belysa länens position till varandra i ”frikyrkoriket”. Bland de 24 ”1985”-län som redovisas här är det åtta vars be-folkningstal har minskat 1985-2005 (se nedan). I tabellerna 3:5 och 3:6 markeras dessa län med ”(-)”. (En förklaring till minskningen är utflyttning och att många av de som flyttar befinner sig i re-produktiv ålder med den möjliga följden att i avfolkningsbygder blir dödstalen större än födelsetalen. Huruvida ett område är attraktivt för invandrare eller ej, påverkar också befolkningsunderlaget. Till syvende och sist är migrationspro-blematiken naturligtvis knuten till tillgången på arbetstillfällen i ett område.) I tabell 3:5, som tar fasta på den procentuella ändringen av antalet frikyrko-medlemmar 1985-2005, lyfts Halland fram som det enda län där ökning kan konstateras. Antalet har ökat, om dock med blygsamma 11 medlemmar, men det innebär likväl en ökning med 0.5 procent. I alla andra län däremot har den frikyrkliga närvaron minskat, om än i varierande grad. I de tre storstadslänen har nedgången varit dämpad, 4-11 procent. I frikyrkopräglade län såsom Ös-tergötlands, Jönköpings, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro och Västerbottens län har medlemsantalet minskat med 15-24 procent. Bland de län som har haft de största procentuella förlusterna av antalet medlemmar, minskningar med 31-38 procent, återfinns också de län vars befolkningstal har sjunkit; i Värmlands län t ex har medlemsantalet minskat med 35 procent.

Län vars befolkning har minskat 1985-2005

Kalmar län Gävleborgs län Blekinge län Västernorrlands län Värmlands län Jämtlands län Dalarnas län Norrbottens län

75

Tabell 3:5. Den procentuella ändringen av antalet frikyrkomedlemmar i rikets län 1985 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 i fallande skala (se text).

Medlemmar Förändring 1985 2005 1985-2005 N N N % Hallands län 2420 2431 +11 +0.5 Göteborgs och Bohus län 18629 17863 -766 -4 Malmöhus län 6879 6400 -479 -7 Stockholms län 28343 25195 -3148 -11 Jönköpings län exkl Habo+Mullsjö 36171 30856 -5315 -15 Älvsborgs 17016 14110 -2906 -17 Skaraborgs län inkl Habo+Mullsjö 14653 12005 -2648 -18 Östergötlands län 16535 13038 -3497 -21 Kronobergs län 4450 3519 -931 -21 Västerbottens län 10136 7784 -2352 -23 Örebro län 15370 11652 -3718 -24 Uppsala län 6442 4771 -1671 -26 Kristianstads län 4512 3301 -1211 -27 Västmanlands län 7527 5508 -2019 -27 Norrbottens län (-) 5208 3756 -1452 -28 Blekinge län (-) 3347 2373 -974 -29 Södermanlands 6772 4745 -2027 -30 Gotlands län 1447 1013 -434 -30 Kalmar län (-) 7646 5285 -2361 -31 Västernorrlands län (-) 9115 6312 -2803 -31 Gävleborgs län (-) 9760 6574 -3186 -33 Värmlands län (-) 10776 7053 -3723 -35 Jämtlands län (-) 2123 1359 -764 -36 Dalarnas län (-) 8588 5348 -3240 -38 Hela riket 253865 202251 -51614 -20 Ovan noterades att år 2005 var 2.2 procent av landets invånare medlemmar i någon frikyrka vilket jämfört med samma uppgift för 1985 innebar en minsk-ning med 0.8 procentenheter. I tabell 3:6 presenteras motsvarande länsuppgif-ter. Här visar det sig att nedgången i storstadslänen Stockholms, Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län är liten, det handlar om minskningar mellan -0.2 och -0.5 procentenheter. Störst är däremot minskningarna i de län som innehar en tätposition bland bärarna av svensk frikyrklighet, Jönköpings, Örebro, Ös-

76

Tabell 3:6. Ändring i procentenheter av den procentuella andelen frikyrkomedlem-mar av folkmängden i rikets län 1985-2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 i fallande skala samt medlemsandelarnas procentuella utveckling 1985-2005.

Medlems-andelarnas

procentuella utveckling

Ändring pro-centenheter

Andel medlemmar 1985 2005 1985-2005 1985-2005 Hallands län 1.0 0.9 -0.1 -10 Malmöhus län 0.9 0.7 -0.2 -22 Göteborgs och Bohus län 2.6 2.2 -0.4 -15 Stockholms län 1.8 1.3 -0.5 -28 Kristianstads län 1.6 1.1 -0.5 -31 Jämtlands län (-) 1.6 1.1 -0.5 -31 Norrbottens län (-) 2.0 1.5 -0.5 -25 Kronobergs län 2.6 2.0 -0.6 -23 Blekinge län (-) 2.2 1.6 -0.6 -27 Gotlands län 2.6 1.8 -0.8 -31 Västmanlands län 2.9 2.1 -0.8 -28 Södermanlands län 2.7 1.8 -0.9 -33 Kalmar län (-) 3.2 2.3 -0.9 -28 Älvsborgs län 4.0 3.1 -0.9 -23 Västernorrlands län (-) 3.5 2.6 -0.9 -26 Uppsala län 2.6 1.6 -1.0 -38 Skaraborgs län inkl Habo+Mullsjö

5.4 4.4 -1.0 -19

Gävleborgs län (-) 3.4 2.4 -1.0 -29 Östergötlands län 4.2 3.1 -1.1 -26 Dalarnas län (-) 3.0 1.9 -1.1 -37 Västerbottens län 4.1 3.0 -1.1 -27 Värmlands län (-) 3.8 2.6 -1.2 -32 Örebro län 5.7 4.3 -1.4 -25 Jönköpings län exkl Habo+Mullsjö

12.0 9.9 -2.1 -18

Hela riket 3.0 2.2 -0.8 -27 tergötlands och Västerbottens län; den största minskningen har ägt rum i Jön-köpings län (exkl Habo och Mullsjö) som minskat med 2.1 procentenheter.

77

Om man däremot beaktar medlemsandelarnas procentuella utveckling, vilket också framgår av tabell 3:6, framträder en annan bild. Sett ur den aspekten har nedgången varit mer betydande i Mälardalslänen med minskningar på runt 30 procent jämfört med Jönköpings län, där minskningen är 18 procent, för att ta ett exempel. Bilden av Värmland som ett län med vikande frikyrklighet för-stärks dock (-32 procent). För Hallands del stannar minskningen på 10 procent.

Utveckling och förändring i landets kommuner 1985 – 2005

De uppgifter som har samlats in och bearbetats för redovisningen på kommun-nivå har resulterat i ett delvis svåröverskådligt material (T:4 och T:5 tabellbi-lagan). Förenklat uttryck skulle man kunna beskriva frikyrklighetens ställning och utveckling 1985-2005 på kommunnivå som vikande i flertalet kommuner – men i olika grad. Att nyansera bilden är inte alldeles enkelt.

Bland de 284 kommuner vi laborerar med här enligt indelningen den 1 ja-nuari 1985, har antalet medlemmar ökat i 42. Flera av dessa ligger i de tre stor-stadslänen. Vidare finns det sju kommuner som under perioden varken 1985 eller 2005 hade någon eller mycket ringa frikyrkorepresentation. De flesta lig-ger i Skåneregionen, nämligen Åstorp, Burlöv (som dock hade frikyrkomed-lemmar under periodens mellanliggande år), Skurup, Staffanstorp och Svalöv. (I Sjöbo som länge var en vit fläck i det här sammanhanget tycks Pingströrel-sens strävanden att etablera sig ha lyckats.) Västerut är Tanum och Färgelanda kommuner där frikyrkligheten varit mycket svag. Två kommuner, Klippan och Ystad i Skåne, har oförändrade medlemstal. Sammantaget innebär det att i näs-tan fyra av fem kommuner har antalet medlemmar minskat mellan 1985 och 2005. I några kommuner har utvecklingen 1985-2005 varit dramatisk. I Sigtuna och Upplands Bro i Stockholms län och Örkelljunga i Skåne har medlemstalet ökat kraftigt medan det i Skinnskatteberg i Västmanlands län har minskat från 145 till 0. Förklaringen bakom Sigtunas ökning från 300 till 700 medlemmar beror främst på en kraftig tillväxt bland de evangelikala riktningarna i Märsta, där också en viss turbulens har rått. Pingstförsamlingen där har ökat från 190 till 325 och Kristen Levande Församling i Märsta ansluten till Evangeliska Frikyr-kan, en nykomling år 2005, tillförde 165 medlemmar (i varje fall tillfälligt). I Upplands Bro beror ökningen från 90 till 250 medlemmar främst på att Kungs-ängens baptistförsamling (ansluten till Baptistsamfundet och Evangeliska Fri-kyrkan) haft en kraftig tillväxt. I Örkelljunga beror tillväxten från 90 till 215 på att en tidigare samfundsoberoende församling, Örkelljunga Helande Gemen-skap, har anslutit sig till Evangeliska Frikyrkan. I Skinnskatteberg var enligt våra källor tre samfund representerade 1985 med varsin församling, Missions-

78

Tabell 3:7. Antalet kommuner (284) med olika grad av förändring i procentenheter 1985-2005 .

Ökningar Minskningar Summa 3.1 – 3.5 1 0.1 – 0.5 76 2.6 – 3.0 0 0.6 – 1.0 73 2.1 – 2.5 0 1.1 – 1.5 32 1.6 – 2.0 0 1.6 – 2.0 25 1.1 – 1.5 1 2.1 – 2.5 16 0.6 – 1.0 5 2.6 – 3.0 11 0.1 – 0.5 19 3.1 – 3.5 5

3.6 – 4.0 1 4.1 – 4.5 0 Ökningar 26 4.5 – 5.0 2 Ingen ändring 16 5.1 – 5.5 1 Minskningar 242 284 förbundet, Örebromissionen och Pingströrelsen, med sammanlagt 145 med-lemmar; 1990 gällde detta enbart Missionsförbundet och Örebromissionen; vid kartläggningen 1999 och 2005 var det inget samfund som bedrev församlings-verksamhet i kommunen.

I fråga om de relativa talen, dvs antalet medlemmar i relation till folkmängden, har andelen ökat i 26 kommuner (tabell 3:7). Bjurholm i Västerbottens län har ökat med 3.5 procentenheter vilket är den största ökningen, men då bör man beakta att Bjurholm är en befolkningsmässigt liten kommun och förändringar i absoluta tal ger därmed kraftigt utslag. Därefter kommer Örkelljunga i Skåne som har ökat med 1.2 procent. För 16 kommuner noteras att ingen förändring har ägt rum; det gäller dels de kommuner som saknar medlemmar, dels de vars medlemsandelar är desamma 1985 och 2005. Övriga kommuner – 85 procent – är berörda av minskningarna, om än i varierande grad. För hälften av samtliga kommuner är det bara fråga om minskningar på upp till en (1) procentenhet. De fem kommuner som sjunkit mest i procentenheter 1985-2005 ligger samtli-ga i län som av hävd är frikyrkobygd (tabell 3:8). Sävsjö i Jönköpings län har minskat med dryga fem procentenheter, från14.9 till 9.6; andra kommuner i samma län med notabla minskningar är Vaggeryd och Tranås. I Ydre i Öster-götlands län som gränsar till Tranås är minskningen 4.7 procent.

Tabell 3:8. Kommuner där frikyrkligheten har minskat mest i procentenheter.

Sävsjö, Jönköpings län -5.3 Ydre, Östergötlands län -4.7 Vaggeryd, Jönköpings län -4.7 Sorsele, Västerbottens län -3.8 Tranås, Jönköpings län -3.5

79

Tabell 3:9. Antalet kommuner (284) med olika grad av förändring i medlemsande-larnas procentuella utveckling 1985-2005.

Ökningar i procent Minskningar i procent 101 – 800 5 1 – 10 13

51 – 100 3 11 – 20 49 21 – 50 9 21 – 30 53 1 – 20 8 31 – 40 66

41 – 50 35 25 51 – 60 9 61 – 70 9 71 – 80 4 81 – 100 4 Ingen ändring 17 242 284 Ett annat mått på frikyrklighetens styrkeförändring är medlemsandelarnas pro-centuella utveckling 1985-2005 (tabell T:5 högra kolumnen); medianen ligger här på -28 procent. En sammanställning av dessa uppgifter (tabell 3:9) visar att två av fem kommuner placerar sig i intervallen -21 till -30 procent (53) och -31 till -40 (66). Men tabellen visar också på materialets ”spretiga” karaktär; möj-ligheten att dra några enkla slutsatser erbjuds inte.

Avrundning – utvecklingen på riksnivå 2005 – 2009

Uppgiften för denna artikel har varit att redovisa den samlade frikyrklighetens styrka och utbredning på läns- och kommunnivå vid fem tillfällen under 1985 – 2005 och därmed erbjuda en databank. Voilà! Vad har hänt sedan dess, sedan 2005? Uppgifter beräknade för SST-sammanhang av antal betjänade av de olika samfunden (och därmed avhängiga statliga bidrag) visar att 2005-2009 minskade alla samfund utom SAM om än i större eller mindre utsträckning (SST:s Årsbok 2006, www.sst.a.se och An-dersson 2009). FA, SMK och MK hade minskningar på 10 procent och mer, för övriga var de mer dämpade (tabell 3:10 nedan). Även EFK som hittills varit ett samfund med stadig tillväxt minskade något. Totalt innebar det en minsk-ning av de betjänades antal med 20000 eller fem procent. Jämfört med 1990, då deras antal beräknades till 450000 (tabell 3:3), betyder det att under åren fram till år 2009 minskade antalet medlemmar och andra registrerade deltagare i den verksamhet som organiseras av dessa samfund med 86000 eller närmare 20 procent, uppgifter som på sitt sätt illustrerar frikyrkorörelsens gradvisa för-svagning. Vad som också har hänt – eller håller på att hända – är att gränserna inom Fri-kyrkosverige möjligen kommer att radikalt ritas om. De ”äldre” samfunden –

80

Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan – har under årens lopp i olika omgångar diskuterat ett eventuellt samgående (se tex Bergsten 1995 och Bardh 2008). Dessa närmanden har ånyo aktualiserats och de kan möjligen resultera i en ny samfundsbildning om bara några år. Om detta sker, då skulle den indelning av de frikyrkliga trossamfunden som Berndt Gus-tafsson tillämpade 1971 i lutherska frikyrkosamfund, döparsamfund och meto-distiska samfund vara helt obsolet. Och de 10 samfund som ingick i de första kartläggningarna jag gjorde av de fria samfundens medlemstal på kommunni-vå, t ex den som avsåg läget 1974 (Gustafsson & Skog 1978), skulle under re-sans gång ha förvandlats till sex samfund. Se där ett stycke samfundshistoria!

Tabell 3:10. Antal betjänade av frikyrkosamfunden den 1 januari 2005 och 2009.

Ändring 2005-2009 Samfund: 2005 2009 N % FA 20100 17400 -2700 -13 MK 7300 6555 -745 -10 SMK (exkl. SFA) 127750 115200 -12550 -10 Adv 4020 3870 -150 -4 SB 30460 29210 -1250 -4 EFK 50600 49125 -1475 -3 PR 123000 121545 -1455 -2 SAM 22900 23335 +435 +2 Antal betjänade 386130 366240 -19890 -5 Andel av befolkningen 4.3 % 4.0 %

81

Litteratur och källor

Litteratur Bardh, Ulla (2008). Församlingen som sakramen: tro, dop, medlemskap och ekumenik bland frikyrkokristna vid 1900-talens slut. [Enligt erratalista Dop, medlemskap och ekumenik bland frikyrkokristna vid 1900-talets slut.] Uppsala: Uppsala universitet; distribution: Libris, Örebro. Bergsten, Torsten (1995). Frikyrkor i samverkan. Den svenska frikyrkoekume-nikens historia 1905-1993. Örebro/Stockholm: Libris/Verbum. Brodd, Sven-Erik (1990). Ekumeniska perspektiv, KISA-rapport 1990:4-5. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. Frikyrkosverige – en livsstilsstudie (1979). Älvsjö: Moderna läsare. Guds närmaste stad? En studie om religionernas betydelse i ett svenskt sam-hälle i början av 2000-talet (2008). Kajsa Ahlstrand & Göran Gunner (red). Stockholm: Verbum. Gustafsson, Berndt: (1971a) Svensk kyrkogeografi. En samfundsbeskrivning. Lund: Gleerup. (1971b) Den Svenska kristenhetens politiska struktur. Forskningsrapport 82, 1971:5. Stockholm: Religionssociologiska Institutet. Gustafsson, Göran & Skog, Margareta (1978). De fria samfundens medlemstal 1 jan. 1974: enskilda samfund efter kommun, Smärre Meddelanden 1978:11. Stockholm: Religionssociologiska Institutet. Gustafsson, Göran (2001). ”Svenska kyrkan 1999 och 1920”, s 73-103 i: Mar-gareta Skog (red), Det religiösa Sverige. Gudstjänst- och andaktsliv under ett veckoslut kring millennieskiftet. Örebro: Libris. Halvardson, Sven & Gunner, Göran (2006). Vart tar väckelsens folk vägen? En studie av frikyrkligheten i västvärmländska kommunerna Arvika, Eda och År-jäng. Skellefteå: Norma. Kyrkor i samtal. Rapport om bilaterala dialoger i Sverige (2005). Per-Magnus Selinder & Katrin Åmell (red). Sveriges Kristna Råds skriftserie 2005:8.

82

Källstad, Thorvald (1979). ”Frikyrkofolkets ekumeniska vilja”, s 55-71 i: Fri-kyrkosverige. En livsstilsstudie. Stockholm: Moderna läsare. Palm, Irving: (1992) Gemensamma församlingar. En ny fas i den ekumeniska utvecklingen, Religion & Samhälle 76, s 31-91 i: Tro & Tanke 1992:5. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. (1993) Frikyrkofolket och ekumeniken, Religion & Samhälle 86, s 37-88 i: Tro &Tanke 1993:5. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. (1997) ”Frikyrklig lokalekumenik. Exemplet gemensamma församlingar”, s 45-68 i: Margareta Skog (red), En salig blandning, Tro &Tanke 1997:3. Upp-sala: Svenska kyrkans forskningsråd. Pettersson, Thorleif (1978). ”Who Favours Different Forms of Ecumensim?”, s 177-192 i: Thorvald Källstad (Ed) Psychological Studies on Religious Man. Uppsala: Acta Universitatis. Det religiösa Sverige. Gudstjänst- och andaktsliv under ett veckoslut kring mil-lennieskiftet (2001). Margareta Skog (red). Örebro: Libris. Skog, Margareta: (1986) Frikyrkornas medlemstal i landets kommuner 1985, Religion & Sam-hälle 1986:13. Stockholm: Religionssociologiska Institutet. (1992) Frikyrkornas medlemstal i landets kommuner 1990, s 93-172 i: Tro & Tanke 1992:4. Uppsala: Svenska kyrkans forskningsråd. (1996) ”Antal medlemmar i valda samfund 1975-1996”, s 45-55 i: Perspektiv på Svenska kyrkans statistik 1995, Tro & Tanke 1996:6. (1997) ”Frikyrksamfundens medlemsantal i landets kommuner 1995”, s 69-147 i: Margareta Skog (red), En salig blandning. Tro & Tanke 1997:3. Uppsa-la: Svenska kyrkans forskningsråd. (2001a) ”Resultat från Sverigeräkningen. En samfundsöversikt”, s 29-71 i: Margareta Skog (red), Det religiösa Sverige. Gudstjänst- och andaktsliv under ett veckoslut kring millennieskiftet. Örebro: Libris. (2001b) ”Sverigeräkningen”, s 15-28 i: Margareta Skog (red), Det religiösa Sverige. Gudstjänst- och andaktsliv under ett veckoslut kring millennieskiftet. Örebro: Libris.

83

(2005) ”Antal medlemmar i valda samfund 1985-2004”, s 4-15 i: Tro & Liv 2005:2. (2007) ”Antal medlemmar i valda samfund 1960/1990-2005”, s 22-31 i: Tro & Liv 2007:2. SST:s Årsbok 2006 med redovisningar för budgetåret 2005. [2006] Sundby-berg: Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund. Tecken om enhet. Gemensamma församlingar [1991]. Rapport från en arbets-grupp inom SFR. Stockholm [stencil]. Tro, dop, medlemskap ur ett ekumeniskt perspektiv (2004). Kjell Ove Nilsson (red). Sveriges Kristna Råds skriftserie 2004:6. Årsbok 2001 för Evangeliska Fosterlands-Stiftelsen (2001). Uppsala: Evange-liska Fosterlands-Stiftelsen. Övriga källor Andersson, Sven-Eric (2009) e-post 2009-12-04. [Uppgift om antal betjänade av SFA för beräkning av SMK exkl SFA enl www.sst.a.se.] Att tänka på vid samgående mellan församlingar (2006). Arbetsgrupp inom FSR. Sundbyberg: [stencil]. Carnbo, Inger (2010) e-post 2010-01-12. [Sammanställning skickad som bila-ga]. Halvardson, Sven (2009) e-post 2009-02-23. Svenska kyrkans statistikdatabas, Ärkebiskopens och generalsekreterarens sek-retariat, Uppsala. www.equmenia.se, www.skr.org/fsr, www.sst.a.se

85

Kartbilaga

K:1. Medlemmar i Svenska Missionskyrkan i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. ..................................... 87

K:2. Medlemmar i Svenska Alliansmissionen i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. ..................................... 88

K:3. Medlemmar i Svenska Baptistsamfundet i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. ..................................... 89

K:4. Medlemmar i Evangeliska Frikyrkan i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. ..................................... 90

K:5. Medlemmar i Pingströrelsen i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. ..................................... 91

K:6. Medlemmar i Metodistkyrkan medlemstal i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005 ...................................... 92

K:7. Medlemmar i Frälsningsarméns medlemstal i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005 ...................................... 93

K:8. Totala antalet frikyrkomedlemmar i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. ..................................... 94

K:9. Totala antalet frikyrkomedlemmar i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 1985. ..................................... 95

K:10. Kommuner där andelen medlemmar i ”frikyrkor” är oförändrad, har ökat eller har minskat 2005 jämfört med 1985. .................... 96

För att möjliggöra jämförelser har alla kartor kommunindelningen från 1995 som grund. Detta innebär att i de fall då en ny kommun har bildats genom del-ning, har den nya fått samma värde som moderkommunen. Jämför s 70.

87

Karta K:1. Medlemmar i Svenska Missionskyrkan i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 3.0 % (64)

5.1 – 10.0 % (3)

3.1 – 5.0 % (11)

10.1 – 10.8 % (1)

0.0 – 1.0 % (209)

88

Karta K:2. Medlemmar i Svenska Alliansmissionen i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 3.0 % (3)

5.1 – 8.5 % (3)

3.1 – 5.0 % (6)

0.0 – 1.0 % (276)

89

Karta K:3. Medlemmar i Svenska Baptistsamfundet i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 2.1 % (16)

0.0 – 1.0 % (272)

90

Karta K:4. Medlemmar i Evangeliska Frikyrkan i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 3.0 % (23)

5.1 – 5.5 % (1)

3.1 – 5.0 % (4)

0.0 – 1.0 % (260)

91

Karta K:5. Medlemmar i Pingströrelsen i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 3.0 % (76)

5.1 – 10.0 % (6)

3.1 – 5.0 % (16)

10.1 – 11.6 % (1)

0.0 – 1.0 % (189)

92

Karta K:6. Medlemmar i Metodistkyrkan medlemstal i procent av folkmängden i lan-dets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 1.4 % (1)

0.0 – 1.0 % (287)

93

Karta K:7. Medlemmar i Frälsningsarméns medlemstal i procent av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

0.0 – 0.7 % (288)

94

Karta K:8. Sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar i procent av befolkningen i rikets kommuner den 1 januari 2005. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 3.0 % (130)

5.1 – 10.0 % (20)

3.1 – 5.0 % (41)

10.1 – 16.2 % (12)

0.0 – 1.0 % (85)

95

Karta K:9. Sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar i procent av befolkningen i rikets kommuner den 1 januari 1985. Antalet kommuner inom parentes.

1.1 – 3.0 % (109)

5.1 – 10.0 % (45)

3.1 – 5.0 % (49)

10.1 – 19.1 % (20)

0.0 – 1.0 % (65)

96

Karta K:10. Kommuner där andelen medlemmar i frikyrkor har minskat, är oföränd-rade eller har ökat 2005 jämfört med 1985. Antalet kommuner inom, parentes.

Oförändrat (16)

Ökat (26)

Minskat (246)

97

Tabellbilaga

T:1. Medlemstalen i enskilda samfund, sammanlagda antalet fri- kyrkomedlemmar efter korrigering för dubbelräknade (=summa efter korrigering) samt procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005. ........................ 99

T:2. Medlemstalen i enskilda samfund, sammanlagda antalet fri- kyrkomedlemmar efter korrigering för dubbelräknade (=summa efter korrigering) samt procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets län den 1 januari 2005. ................................... 119

T:3. Procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets län den 1 januari 2005. ................................... 120

T:4. Antalet frikyrkomedlemmar i rikets kommuner 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 samt ändring 1985-2005. ....................................... 121

T:5. Procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets kommuner 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 samt ändring 1985-2005. ......... 136

T:6. Antalet frikyrkomedlemmar i rikets län 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 samt ändring 1985-2005. ....................................... 153

T:7. Procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets län 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1januari 1985 samt ändring 1985-2005. ........................................ 155

99

Tabell T:1. Medlemstalen i enskilda samfund, sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar efter korrigering för dubbelräknade (=summa efter korigering) samt procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets kommuner den 1 januari 2005.

Stockholms län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa

Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Botkyrka 254 0 27 0 679 26 0 0 986 0 986 1.3

Danderyd 176 0 9 0 0 0 0 0 185 0 185 0.6

Ekerö 0 0 0 0 220 0 0 0 220 0 220 0.9

Haninge 98 0 63 0 62 0 0 0 223 63 160 0.2

Huddinge 146 0 19 9 360 0 10 0 544 19 525 0.6

Järfälla 317 0 47 0 567 0 0 0 931 0 931 1.5

Lidingö 198 0 0 0 33 0 0 0 231 0 231 0.6

Nacka 43 50 25 0 60 0 20 0 198 0 198 0.3

Norrtälje 246 0 75 0 346 0 54 300 1021 0 1021 1.9

Nykvarn 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

Nynäshamn 61 0 64 64 163 0 9 0 361 64 297 1.2

Salem 61 0 0 0 0 0 0 0 61 0 61 0.4

Sigtuna 58 0 84 165 325 125 0 0 757 58 699 1.9

Sollentuna 156 0 133 0 740 120 0 0 1149 94 1055 1.8

Solna 98 0 0 0 145 0 0 0 243 0 243 0.4

Stockholm 3068 189 1542 1848 6314 530 941 609 15041 450 14591 1.9

100

Tabell T:1. Fortsättning

Stockholms län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa

Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Sundbyberg 0 0 218 0 0 0 48 0 266 0 266 0.8

Södertälje 347 0 146 0 982 0 125 0 1600 0 1600 2.0

Tyresö 0 0 0 43 294 0 0 0 337 0 337 0.8

Täby 0 0 8 0 263 0 0 0 271 0 271 0.4

Upplands-Bro 0 0 248 248 0 0 0 0 496 248 248 1.2

Upplands-Väsby 158 0 0 0 274 0 0 0 432 0 432 1.2

Vallentuna 176 0 4 0 125 0 0 0 305 0 305 1.1

Vaxholm 30 0 0 0 0 0 0 0 30 0 30 0.3

Värmdö 39 0 0 0 70 0 0 0 109 0 109 0.3

Österåker 68 0 3 0 123 0 0 0 194 0 194 0.5

Stockholms län 5798 239 2715 2377 12145 801 1207 909 26191 996 25195 1.3

Uppsala län

Enköping 219 0 202 251 270 0 25 0 967 448 519 1.4

Håbo 35 0 35 0 77 0 0 0 147 35 112 0.6

Knivsta 98 0 98 0 0 0 0 0 196 98 98 0.8

Tierp 670 0 26 13 69 0 21 0 799 0 799 4.0

Uppsala 1165 152 487 492 865 0 135 51 3347 583 2764 1.5

101

Tabell T:1. Fortsättning

Uppsala län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa

Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Älvkarleby 51 0 0 0 0 0 0 0 51 0 51 0.6

Östhammar 337 0 226 226 66 15 10 0 880 452 428 2.0

Uppsala län 2575 152 1074 982 1347 15 191 51 6387 1616 4771 1.6

Södermanlands län

Eskilstuna 174 0 226 210 1346 12 22 6 1996 7 1989 2.2

Flen 104 0 62 0 101 0 0 0 267 62 205 1.2

Gnesta 54 0 48 0 44 0 0 0 146 92 54 0.5

Katrineholm 244 0 213 0 523 0 27 0 1007 213 794 2.5

Nyköping 480 0 399 161 845 399 40 0 2324 1359 965 1.9

Oxelösund 20 0 20 0 0 0 0 0 40 20 20 0.2

Strängnäs 162 0 162 0 185 0 0 0 509 162 347 1.1

Trosa 0 0 44 0 56 0 0 0 100 0 100 0.9

Vingåker 160 0 172 95 95 0 4 0 526 255 271 3.0

Södermanlands län 1398 0 1346 466 3195 411 93 6 6915 2170 4745 1.8

102

Tabell T:1. Fortsättning

Östergötlands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa

Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Boxholm 82 0 82 18 0 0 0 0 182 82 100 1.9

Finspång 520 0 0 505 272 0 40 0 1337 305 1032 4.9

Kinda 228 26 0 208 167 0 6 0 635 0 635 6.4

Linköping 1239 0 245 1565 2044 37 101 67 5298 163 5135 3.8

Mjölby 480 0 253 156 308 0 12 0 1209 320 889 3.5

Motala 263 0 193 459 417 0 55 0 1387 193 1194 2.8

Norrköping 612 0 205 277 934 125 116 117 2386 0 2386 1.9

Söderköping 0 0 37 67 112 0 0 0 216 0 216 1.5

Vadstena 134 0 0 134 62 0 6 0 336 134 202 2.7

Valdemarsvik 0 0 2 0 105 28 0 0 135 0 135 1.7

Ydre 327 0 0 137 75 0 0 0 539 137 402 10.3

Åtvidaberg 61 0 61 56 196 0 16 0 390 61 329 2.8

Ödeshög 60 151 110 0 62 0 0 0 383 0 383 6.9

Östergötlands län 4006 177 1188 3582 4754 190 352 184 14433 1395 13038 3.1

103

Tabell T:1. Fortsättning

Jönköpings län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa

Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Aneby 0 345 0 364 214 0 4 0 927 0 927 14.0

Eksjö 452 331 241 243 446 39 42 0 1794 418 1376 8.3

Gislaved 682 253 0 0 398 0 0 0 1333 0 1333 4.5

Gnosjö 160 714 0 276 498 0 0 0 1648 60 1588 16.2

Habo 340 417 0 456 308 0 0 0 1521 345 1176 12.1

Jönköping 2760 3333 84 964 4922 64 369 118 12614 862 11752 9.8

Mullsjö 289 295 0 0 827 0 0 0 1411 285 1126 15.9

Nässjö 1083 1111 7 691 974 30 154 0 4050 1044 3006 10.2

Sävsjö 281 432 0 100 534 0 16 0 1363 306 1057 9.6

Tranås 358 100 137 567 660 84 97 0 2003 567 1436 8.1

Vaggeryd 169 1076 0 256 435 0 64 0 2000 256 1744 13.8

Vetlanda 788 928 0 0 1094 109 28 0 2947 0 2947 11.1

Värnamo 992 1154 33 170 1408 0 21 0 3778 88 3690 11.4

Jönköpings län 8354 10489 502 4087 12718 326 795 118 37389 4231 33158 10.1

104

Tabell T:1. Fortsättning

Kronobergs län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Alvesta 142 0 0 0 98 0 0 0 240 0 240 1.3

Lessebo 4 0 0 0 21 0 0 0 25 0 25 0.3

Ljungby 498 148 0 225 278 0 12 0 1161 0 1161 4.3

Markaryd 58 0 112 41 73 0 0 0 284 112 172 1.8

Tingsryd 47 0 0 139 23 0 0 0 209 9 200 1.6

Uppvidinge 178 0 116 35 0 0 0 0 329 116 213 2.2

Växjö 509 72 0 447 597 26 36 36 1723 518 1205 1.6

Älmhult 72 0 0 49 182 0 0 0 303 0 303 2.0

Kronobergs län 1508 220 228 936 1272 26 48 36 4274 755 3519 2.0

Kalmar län

Borgholm 42 0 6 0 112 0 0 0 160 0 160 1.4

Emmaboda 0 0 0 0 108 34 0 0 142 0 142 1.5

Hultsfred 168 41 47 15 372 0 0 0 643 72 571 3.9

Högsby 64 16 0 0 111 0 40 0 231 0 231 3.7

Kalmar 169 0 0 191 343 0 47 28 778 169 609 1.0

Mönsterås 181 0 0 0 195 99 13 0 488 99 389 2.9

Mörbylånga 0 0 0 0 42 0 0 0 42 0 42 0.3

105

Tabell T:1. Fortsättning

Kalmar län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Nybro 110 0 0 0 360 0 0 0 470 0 470 2.4

Oskarshamn 548 110 52 218 185 99 48 0 1260 93 1167 4.4

Torsås 94 0 0 0 114 0 0 0 208 0 208 2.9

Vimmerby 30 0 0 265 95 0 0 0 390 0 390 2.5

Västervik 280 0 197 233 351 202 37 0 1300 394 906 2.5

Kalmar län 1686 167 302 922 2388 434 185 28 6112 827 5285 2.3

Gotlands län

Gotland 422 0 230 31 165 212 46 0 1106 93 1013 1.8

Gotlands län 422 0 230 31 165 212 46 0 1106 93 1013 1.8

Blekinge län

Karlshamn 113 0 25 0 215 0 9 9 371 25 346 1.1

Karlskrona 308 0 23 144 918 71 33 18 1515 0 1515 2.5

Olofström 0 0 0 0 145 0 0 0 145 0 145 1.1

Ronneby 9 0 0 22 52 0 28 2 113 0 113 0.4

Sölvesborg 69 0 0 0 185 0 0 0 254 0 254 1.5

Blekinge län 499 0 48 166 1515 71 70 29 2398 25 2373 1.6

106

Tabell T:1. Fortsättning

Skåne län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Bjuv 85 0 0 0 0 85 0 0 170 85 85 0.6

Bromölla 0 0 0 50 50 0 0 0 100 50 50 0.4

Burlöv 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

Båstad 0 0 0 0 0 0 8 0 8 0 8 0.1

Eslöv 52 0 0 2 54 0 0 0 108 0 108 0.4

Helsingborg 233 0 275 210 524 21 27 59 1349 0 1349 1.1

Hässleholm 531 0 28 190 649 0 24 0 1422 155 1267 2.6

Höganäs 0 0 0 0 0 0 8 0 8 0 8 0.0

Hörby 0 0 0 0 116 0 0 0 116 0 116 0.8

Höör 108 0 108 0 97 0 0 0 313 108 205 1.4

Klippan 0 0 0 44 0 0 10 0 54 0 54 0.3

Kristianstad 155 0 355 485 493 0 23 0 1511 710 801 1.1

Kävlinge 37 0 0 0 0 0 0 0 37 0 37 0.1

Landskrona 9 0 0 34 85 0 47 0 175 0 175 0.4

Lomma 67 0 0 0 0 0 0 0 67 0 67 0.4

Lund 224 0 22 84 372 2 37 0 741 22 719 0.7

Malmö 448 0 361 612 1447 180 168 127 3343 361 2982 1.1

Osby 73 0 0 0 250 0 0 10 333 0 333 2.6

107

Tabell T:1. Fortsättning

Skåne län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Perstorp 20 0 0 0 0 0 0 0 20 0 20 0.3

Simrishamn 49 0 49 49 95 0 0 0 242 98 144 0.7

Sjöbo 0 0 0 0 26 0 0 0 26 0 26 0.1

Skurup 0 0 0 0 0 0 10 0 10 0 10 0.1

Staffanstorp 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

Svalöv 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

Svedala 0 0 0 0 20 0 0 0 20 0 20 0.1

Tomelilla 0 0 0 0 51 0 0 0 51 0 51 0.4

Trelleborg 102 0 0 0 104 0 40 0 246 0 246 0.6

Vellinge 104 0 0 0 48 0 0 0 152 0 152 0.5

Ystad 0 0 0 0 56 0 39 0 95 0 95 0.4

Åstorp 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

Ängelholm 57 0 57 0 140 0 0 0 254 57 197 0.5

Örkelljunga 0 0 0 215 0 0 0 0 215 0 215 2.3

Östra Göinge 67 0 0 0 94 0 0 0 161 0 161 1.2

Skåne län 2421 0 1255 1975 4771 288 441 196 11347 1646 9701 0.8

108

Tabell T:1. Fortsättning

Hallands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Falkenberg 203 0 203 203 164 0 0 0 773 406 367 0.9

Halmstad 255 51 29 78 428 13 47 26 927 0 927 1.1

Hylte 0 17 0 0 0 0 0 0 17 0 17 0.2

Kungsbacka 11 10 38 0 203 50 0 0 312 0 312 0.5

Laholm 0 45 0 31 0 0 0 0 76 0 76 0.3

Varberg 162 0 0 0 552 0 18 0 732 0 732 1.3

Hallands län 631 123 270 312 1347 63 65 26 2837 406 2431 0.9

Västra Götalands län

Ale 218 0 0 0 384 0 0 0 602 0 602 2.3

Alingsås 1270 0 0 0 701 49 73 0 2093 0 2093 5.9

Bengtsfors 365 0 0 11 98 30 0 0 504 0 504 4.9

Bollebygd 27 0 0 0 0 0 0 108 135 0 135 1.7

Borås 1208 0 135 331 935 121 63 186 2979 0 2979 3.0

Dals-Ed 102 0 0 10 128 0 0 0 240 0 240 4.9

Essunga 41 0 0 0 0 0 0 0 41 0 41 0.7

Falköping 408 243 0 15 885 0 8 0 1559 176 1383 4.4

Färgelanda 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

109

Tabell T:1. Fortsättning

Västra Götalands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Grästorp 7 0 0 0 35 0 0 0 42 0 42 0.7

Gullspång 103 0 0 25 84 0 0 0 212 0 212 3.8

Göteborg 3165 691 448 1429 4543 397 382 295 11350 0 11350 2.4

Götene 190 3 0 234 321 0 0 0 748 0 748 5.8

Herrljunga 910 0 0 0 33 0 0 0 943 0 943 10.0

Hjo 200 0 11 89 292 0 0 0 592 144 448 5.1

Härryda 161 0 0 0 130 0 0 0 291 0 291 0.9

Karlsborg 144 0 0 24 83 0 0 0 251 0 251 3.6

Kungälv 281 0 0 0 552 0 0 0 833 26 807 2.1

Lerum 807 0 0 54 145 0 0 0 1006 0 1006 2.8

Lidköping 724 0 16 42 678 0 120 0 1580 0 1580 4.2

Lilla Edet 46 0 0 0 0 0 0 0 46 0 46 0.4

Lysekil 63 0 63 0 36 0 0 0 162 63 99 0.7

Mariestad 294 0 0 247 525 0 12 0 1078 0 1078 4.5

Mark 146 0 0 91 219 0 9 0 465 0 465 1.4

Mellerud 60 0 4 0 202 0 0 0 266 0 266 2.7

Munkedal 0 0 0 0 51 0 0 0 51 0 51 0.5

Mölndal 579 0 506 71 352 239 64 0 1811 642 1169 2.0

Orust 0 0 0 0 10 0 0 0 10 0 10 0.1

110

Tabell T:1. Fortsättning

Västra Götalands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Partille 397 0 0 8 254 0 0 0 659 0 659 2.0

Skara 139 35 0 119 109 0 11 21 434 0 434 2.3

Skövde 309 11 0 501 1006 0 55 31 1913 151 1762 3.5

Sotenäs 121 0 45 0 29 0 1 0 196 0 196 2.1

Stenungsund 92 0 3 0 74 0 0 0 169 0 169 0.7

Strömstad 0 0 0 14 187 0 7 0 208 0 208 1.8

Svenljunga 24 12 0 0 0 0 0 0 36 12 24 0.2

Tanum 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

Tibro 435 0 0 0 329 0 0 0 764 0 764 7.2

Tidaholm 190 52 0 91 118 0 12 0 463 0 463 3.7

Tjörn 120 0 0 126 405 0 0 0 651 0 651 4.3

Tranemo 140 7 0 0 0 0 0 0 147 0 147 1.2

Trollhättan 528 0 92 0 396 79 26 0 1121 0 1121 2.1

Töreboda 92 0 0 71 54 0 0 0 217 0 217 2.3

Uddevalla 150 0 148 28 316 0 11 9 662 148 514 1.0

Ulricehamn 545 61 0 3 285 0 4 0 898 46 852 3.8

Vara 91 0 0 125 64 0 0 0 280 0 280 1.7

Vårgårda 1149 0 0 0 191 0 0 0 1340 0 1340 12.5

Vänersborg 377 0 45 317 251 0 22 0 1012 0 1012 2.7

111

Tabell T:1. Fortsättning

Västra Götalands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Åmål 163 0 76 0 75 0 21 0 335 0 335 2.6

Öckerö 563 0 0 0 1111 0 13 0 1687 0 1687 13.9

Västra Götalands län 17144 1115 1592 4076 16676 915 914 650 43082 1408 41674 2.7

Värmlands län

Arvika 560 0 16 0 213 0 49 0 838 16 822 3.1

Eda 175 0 0 0 43 0 0 0 218 0 218 2.5

Filipstad 70 0 70 82 36 74 0 0 332 140 192 1.7

Forshaga 74 0 19 0 157 0 0 0 250 0 250 2.2

Grums 94 0 0 0 61 0 0 0 155 0 155 1.6

Hagfors 80 0 0 0 105 0 0 0 185 0 185 1.4

Hammarö 81 0 0 0 0 0 0 0 81 0 81 0.6

Karlstad 896 0 134 190 597 5 50 18 1890 0 1890 2.3

Kil 323 0 252 0 35 0 0 0 610 231 379 3.2

Kristinehamn 614 0 325 0 272 325 79 0 1615 650 965 4.0

Munkfors 38 0 0 0 28 2 0 0 68 0 68 1.7

Storfors 32 0 0 15 44 0 0 0 91 0 91 2.0

Sunne 310 0 12 13 31 0 0 0 366 0 366 2.7

112

Tabell T:1. Fortsättning

Värmlands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Säffle 410 0 216 0 96 0 17 0 739 216 523 3.3

Torsby 121 0 0 0 45 0 0 0 166 0 166 1.3

Årjäng 599 0 0 0 103 0 0 0 702 0 702 7.2

Värmlands län 4477 0 1044 300 1866 406 195 18 8306 1253 7053 2.6 Örebro län

Askersund 189 0 107 162 129 0 13 0 600 178 422 3.7

Degerfors 168 0 0 0 121 34 14 0 337 0 337 3.3

Hallsberg 384 0 319 370 120 0 7 0 1200 448 752 4.9

Hällefors 0 0 0 6 35 0 0 0 41 0 41 0.5

Karlskoga 218 0 187 0 307 34 24 0 770 0 770 2.5

Kumla 211 0 253 371 498 108 10 0 1451 223 1228 6.3

Laxå 55 0 0 95 120 54 0 0 324 0 324 5.2

Lekeberg 97 0 127 286 0 0 18 0 528 224 304 4.3

Lindesberg 324 0 118 183 273 0 12 0 910 188 722 3.1

Ljusnarsberg 0 0 0 0 60 0 5 0 65 0 65 1.2

Nora 54 0 0 36 124 0 0 130 344 0 344 3.3

Örebro 903 0 987 3371 1194 83 180 122 6840 497 6343 5.0

Örebro län 2603 0 2098 4880 2981 313 283 252 13410 1758 11652 4.3

113

Tabell T:1. Fortsättning

Västmanlands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Arboga 135 0 0 95 107 0 19 5 361 0 361 2.7

Fagersta 65 0 0 58 236 0 53 0 412 0 412 3.4

Hallstahammar 83 0 28 5 88 0 0 0 204 0 204 1.4

Heby 421 0 0 112 0 0 10 0 543 0 543 3.9

Kungsör 0 0 140 0 85 0 0 0 225 0 225 2.7

Köping 195 0 78 52 312 100 20 0 757 130 627 2.5

Norberg 0 0 0 0 32 0 0 0 32 0 32 0.5

Sala 279 0 0 95 199 0 10 19 602 95 507 2.4

Skinnskatteberg 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0

Surahammar 0 0 0 0 81 0 0 0 81 0 81 0.8

Västerås 560 0 154 406 1224 68 104 0 2516 0 2516 1.9

Västmanlands län 1738 0 400 823 2364 168 216 24 5733 225 5508 2.1

Dalarnas län

Avesta 201 0 105 0 383 0 29 0 718 105 613 2.8

Borlänge 235 0 0 262 362 0 52 22 933 0 933 2.0

Falun 351 0 55 312 345 0 12 0 1075 6 1069 1.9

Gagnef 94 0 122 172 20 0 0 0 408 172 236 2.3

114

Tabell T:1. Fortsättning

Dalarnas län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Hedemora 82 0 93 0 148 0 11 0 334 175 159 1.0

Leksand 323 0 16 0 187 0 23 0 549 16 533 3.4

Ludvika 135 0 121 161 150 0 11 0 578 125 453 1.8

Malung 56 0 51 3 66 0 9 0 185 47 138 1.3

Mora 112 0 99 164 156 0 11 0 542 251 291 1.4

Orsa 75 0 18 0 66 0 0 0 159 0 159 2.3

Rättvik 89 0 0 0 73 0 19 0 181 0 181 1.7

Smedjebacken 60 0 60 0 77 0 0 0 197 120 77 0.7

Säter 38 0 20 93 91 0 0 0 242 0 242 2.2

Vansbro 113 0 0 42 19 0 51 0 225 19 206 2.9

Älvdalen 17 0 35 0 6 0 0 0 58 0 58 0.8

Dalarnas län 1981 0 795 1209 2149 0 228 22 6384 1036 5348 1.9

Gävleborgs län

Bollnäs 266 0 107 158 231 0 0 9 771 107 664 2.5

Gävle 603 0 132 227 674 72 103 15 1826 0 1826 2.0

Hofors 21 0 0 0 49 0 0 0 70 0 70 0.7

Hudiksvall 170 0 176 46 396 0 9 8 805 0 805 2.2

115

Tabell T:1. Fortsättning

Gävleborgs län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Ljusdal 31 0 9 0 115 0 7 0 162 0 162 0.8

Nordanstig 122 0 107 0 138 0 0 0 367 85 282 2.9

Ockelbo 144 0 0 0 0 0 0 0 144 0 144 2.4

Ovanåker 404 0 0 142 620 0 0 0 1166 0 1166 9.7

Sandviken 284 0 266 0 438 81 35 0 1104 249 855 2.3

Söderhamn 288 0 37 0 256 0 19 0 600 0 600 2.2

Gävleborgs län 2333 0 834 573 2917 153 173 32 7015 441 6574 2.4

Västernorrlands län

Härnösand 116 0 60 25 324 0 15 0 540 0 540 2.1

Kramfors 113 0 57 0 291 0 12 5 478 48 430 2.1

Sollefteå 63 0 9 37 271 0 8 0 388 0 388 1.8

Sundsvall 146 0 479 14 994 0 40 0 1673 0 1673 1.8

Timrå 10 0 82 25 186 0 5 0 308 0 308 1.7

Ånge 12 0 39 8 136 0 0 0 195 0 195 1.8

Örnsköldsvik 180 0 140 601 1780 0 67 10 2778 0 2778 5.1

Västernorrlands län 640 0 866 710 3982 0 147 15 6360 48 6312 2.6

116

Tabell T:1. Fortsättning

Jämtlands län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Berg 35 0 54 0 0 0 0 0 89 18 71 0.9

Bräcke 0 0 16 0 0 0 0 0 16 0 16 0.2

Härjedalen 16 0 16 0 57 0 0 0 89 16 73 0.7

Krokom 0 0 13 11 90 0 5 0 119 0 119 0.8

Ragunda 0 0 0 7 0 0 0 0 7 0 7 0.1

Strömsund 11 0 2 16 90 0 30 0 149 0 149 1.1

Åre 13 0 17 18 88 0 0 0 136 0 136 1.4

Östersund 220 0 168 118 388 14 30 18 956 168 788 1.3

Jämtlands län 295 0 286 170 713 14 65 18 1561 202 1359 1.1

Västerbottens län

Bjurholm 0 0 17 0 129 0 0 0 146 0 146 5.6

Dorotea 0 0 0 0 67 0 0 0 67 0 67 2.1

Lycksele 195 0 6 0 1073 0 16 0 1290 0 1290 10.1

Malå 99 0 0 0 72 0 0 0 171 0 171 4.9

Nordmaling 26 0 0 172 175 0 0 0 373 0 373 5.0

Norsjö 120 0 0 0 78 0 0 0 198 0 198 4.4

Robertsfors 22 0 0 0 356 0 0 0 378 0 378 5.3

117

Tabell T:1. Fortsättning

Västerbottens län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Skellefteå 144 0 0 88 849 0 83 0 1164 0 1164 1.6

Sorsele 0 0 0 0 213 0 0 0 213 0 213 7.2

Storuman 44 0 11 13 456 0 18 79 621 0 621 9.5

Umeå 249 0 161 341 1237 0 91 35 2114 0 2114 1.9

Vilhelmina 50 0 0 0 256 0 39 0 345 0 345 4.6

Vindeln 84 0 0 0 181 0 7 0 272 0 272 4.7

Vännäs 158 0 0 0 173 0 16 0 347 0 347 4.1

Åsele 0 0 4 0 81 0 0 0 85 0 85 2.5

Västerbottens län 1191 0 199 614 5396 0 270 114 7784 0 7784 3.0

Norrbottens län

Arjeplog 0 0 0 0 80 0 0 0 80 0 80 2.5

Arvidsjaur 0 0 0 14 28 0 15 0 57 0 57 0.8

Boden 141 0 61 99 421 0 39 0 761 61 700 2.5

Gällivare 24 0 0 91 91 0 12 0 218 91 127 0.7

Haparanda 0 0 28 7 31 0 0 0 66 0 66 0.6

Jokkmokk 0 0 0 49 49 0 0 0 98 49 49 0.9

118

Tabell T:1. Fortsättning

Norrbottens län

SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel-räknade

Summa efter

korrigering

Andelen frikyrko-medlem

Kalix 158 0 0 2 125 0 0 0 285 0 285 1.6

Kiruna 37 0 0 91 91 0 9 0 228 91 137 0.6

Luleå 223 0 54 249 576 0 42 7 1151 27 1124 1.5

Pajala 0 0 0 0 63 0 0 0 63 0 63 0.9

Piteå 48 0 91 427 185 0 8 0 759 91 668 1.6

Älvsbyn 22 0 0 92 228 0 0 0 342 0 342 3.9

Överkalix 0 0 0 12 0 0 0 0 12 0 12 0.3

Övertorneå 0 0 0 6 40 0 0 0 46 0 46 0.9

Norrbottens län 653 0 234 1139 2008 0 125 7 4166 410 3756 1.5

Hela riket 62353 12682 17506 30330 86669 4806 6109 2735 223190 20939 202251 2.2

119

Tabell T:2. Medlemstalen i enskilda samfund, sammanlagda antalet frikyrkomedlemmar efter korrigering för dubbelräknade (=summa efter korrigering) samt procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets län den 1 januari 2005.

Län SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Summa Dubbel räknade

Summa efter kor-rigering

Andelen frikyrko- medlem

Stockholms län 5798 239 2715 2377 12145 801 1207 909 26191 996 25195 1.3 Uppsala län 2575 152 1074 982 1347 15 191 51 6387 1616 4771 1.6 Södermanlands län 1398 0 1346 466 3195 411 93 6 6915 2170 4745 1.8 Östergötlands län 4006 177 1188 3582 4754 190 352 184 14433 1395 13038 3.1 Jönköpings län 8354 10489 502 4087 12718 326 795 118 37389 4231 33158 10.1

Kronobergs län 1508 220 228 936 1272 26 48 36 4274 755 3519 2.0 Kalmar län 1686 167 302 922 2388 434 185 28 6112 827 5285 2.3 Gotlands län 422 0 230 31 165 212 46 0 1106 93 1013 1.8 Blekinge län 499 0 48 166 1515 71 70 29 2398 25 2373 1.6 Skåne län 2421 0 1255 1975 4771 288 441 196 11347 1646 9701 0.8

Hallands län 631 123 270 312 1347 63 65 26 2837 406 2431 0.9 V:a Götalands län 17144 1115 1592 4076 16676 915 914 650 43082 1406 41676 2.7 Värmlands län 4477 0 1044 300 1866 406 195 18 8306 1253 7053 2.6 Örebro län 2603 0 2098 4880 2981 313 283 252 13410 1758 11652 4.3 Västmanlands län 1738 0 400 823 2364 168 216 24 5733 225 5508 2.1

Dalarnas län 1981 0 795 1209 2149 0 228 22 6384 1036 5348 1.9 Gävleborgs län 2333 0 834 573 2917 153 173 32 7015 441 6574 2.4 Västernorrlands län 640 0 866 710 3982 0 147 15 6360 48 6312 2.6 Jämtlands län 295 0 286 170 713 14 65 18 1561 202 1359 1.1 Västerbottens län 1191 0 199 614 5396 0 270 114 7784 0 7784 3.0 Norrbottens län 653 0 234 1139 2008 0 125 7 4166 410 3756 1.5 Hela riket 62353 12682 17506 30330 86669 4806 6109 2735 223190 20939 202251 2.2

120

Tabell T:3. Procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets län den 1 januari 2005.

Län SMK SAM SB EFK PR MK FA Adv Andel Stockholms län 0.3 0.0 0.1 0.1 0.6 0.0 0.1 0.0 1.3 Uppsala län 0.9 0.1 0.4 0.3 0.4 0.0 0.1 0.0 1.6 Södermanlands län 0.5 . 0.5 0.2 1.2 0.2 0.0 0.0 1.8 Östergötlands län 1.0 0.0 0.3 0.9 1.1 0.0 0.1 0.0 3.1 Jönköpings län 2.5 3.2 0.2 1.2 3.9 0.1 0.2 0.0 10.1

Kronobergs län 0.8 0.1 0.1 0.5 0.7 0.0 0.0 0.0 2.0 Kalmar län 0.7 0.0 0.1 0.4 1.0 0.2 0.1 0.0 2.3 Gotlands län 0.7 . 0.4 0.1 0.3 0.4 0.1 . 1.8 Blekinge län 0.3 . 0.0 0.1 1.0 0.0 0.0 0.0 1.6 Skåne län 0.2 . 0.1 0.2 0.4 0.0 0.0 0.0 0.8

Hallands län 0.2 0.0 0.1 0.1 0.5 0.0 0.0 0.0 0.9 Västra Götalands län 1.1 0.1 0.1 0.3 1.1 0.1 0.1 0.0 2.7 Värmlands län 1.6 . 0.4 0.1 0.7 0.1 0.1 0.0 2.6 Örebro län 1.0 . 0.8 1.8 1.1 0.1 0.1 0.1 4.3 Västmanlands län 0.7 . 0.2 0.3 0.9 0.1 0.1 0.0 2.1

Dalarnas län 0.7 . 0.3 0.4 0.8 . 0.1 0.0 1.9 Gävleborgs län 0.8 . 0.3 0.2 1.1 0.1 0.1 0.0 2.4 Västernorrlands län 0.3 . 0.4 0.3 1.6 . 0.1 0.0 2.6 Jämtlands län 0.2 . 0.2 0.1 0.6 0.0 0.1 0.0 1.1 Västerbottens län 0.5 . 0.1 0.2 2.1 . 0.1 0.0 3.0 Norrbottens län 0.3 . 0.1 0.5 0.8 . 0.0 0.0 1.5

Hela riket 0.7 0.1 0.2 0.3 1.0 0.1 0.1 0.0 2.2

121

Tabell T:4. Antalet frikyrkomedlemmar i rikets kommuner 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 samt

ändring 1985-2005.

Antal medlemmar Ändring Stockholms län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Botkyrka 725 864 918 976 986 +261 +36 % Danderyd 107 118 119 200 185 +78 +73 % Ekerö 145 204 253 237 220 +75 +52 % Haninge 268 322 195 190 160 -108 -40 % Huddinge 688 803 791 678 525 -163 -24 % Järfälla 1107 1029 986 973 931 -176 -16 % Lidingö 308 323 271 284 231 -77 -25 % Nacka 186 150 214 180 198 +12 +6 % Norrtälje 1321 1228 1105 1022 1021 -300 -23 % Nykvarn 1999-2005 0 0 Nynäshamn 362 316 304 319 297 -65 -18 % Salem 57 65 73 64 61 +4 +7 % Sigtuna 295 317 321 378 699 +404 +137 % Sollentuna 979 1058 1057 1014 1055 +76 +8 % Solna 475 444 275 298 243 -232 -49 % Stockholm 17072 15425 15373 14939 14591 -2481 -15 % Sundbyberg 340 459 453 321 266 -74 -22 % Södertälje inkl Nykvarn 1999-2005 1897 1830 1739 1642 1600 -297 -16 % Södertälje exklusive Nykvarn 1999-2005 1897 1830 1739 1642 1600 Tyresö 265 285 323 281 337 +72 +27 % Täby 397 481 461 336 271 -126 -32 % Upplands-Bro 88 132 159 197 248 +160 +182 % Upplands-Väsby 429 519 503 458 432 +3 +1 %

122

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Stockholms län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Vallentuna 394 344 342 343 305 -89 -23 % Vaxholm 78 66 64 51 30 -48 -62 % Värmdö 180 160 149 142 109 -71 -39 % Österåker 180 211 223 206 194 +14 +8 % Stockholms län 28343 27153 26671 25729 25195 -3148 -11 % Uppsala län Enköping 734 679 609 597 519 -215 -29 % Håbo 59 59 103 121 112 +53 +90 % Knivsta 2005 98 Tierp 1421 1229 1075 968 799 -622 -44 % Uppsala inkl Knivsta 2005 3585 3384 3262 3120 2862 -722 -20 % Uppsala exkl Knivsta 2005 3585 3384 3262 3120 2764 Älvkarleby 123 101 79 66 51 -72 -59 % Östhammar 520 518 368 405 428 -92 -18 % Uppsala län 6442 5970 5496 5277 4771 -1671 -26 % Södermanlands län Eskilstuna 2456 2355 2210 2088 1989 -467 -19 % Flen 350 315 318 254 205 -145 -41 % Gnesta 1995-2005 105 91 54 (-51) (-49 %) Katrineholm 1283 1185 1024 912 794 -489 -38 % Nyköping inkl Gnesta+Trosa 1995-2005 1611 1451 1336 1247 1119 -492 -31 % Nyköping exkl Gnesta+Trosa 1995-2005 1611 1451 1128 1041 965 Oxelösund 57 50 51 35 20 -37 -65 % Strängnäs 376 359 342 343 347 -29 -8 %

123

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Södermanlands län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Trosa 1995-2005 103 115 100 (-3) (-3 %) Vingåker 589 480 397 343 271 -318 -54 % Södermanlands län 6722 6195 5678 5222 4745 -1977 -29 % Östergötlands län Boxholm 188 155 154 130 100 -88 -47 % Finspång 1479 1371 1248 1127 1032 -447 -30 % Kinda 848 782 760 704 635 -213 -25 % Linköping 5315 5435 5413 5124 5135 -180 -3 % Mjölby 1194 1143 1087 979 889 -305 -26 % Motala 1681 1572 1528 1367 1194 -487 -29 % Norrköping 3424 3224 2900 2623 2386 -1038 -30 % Söderköping 312 303 292 261 216 -96 -31 % Vadstena 305 280 247 241 202 -103 -34 % Valdemarsvik 167 166 179 119 135 -32 -19 % Ydre 654 594 538 471 402 -252 -39 % Åtvidaberg 414 417 390 337 329 -85 -21 % Ödeshög 554 526 469 429 383 -171 -31 % Östergötlands län 16535 15968 15205 13912 13038 -3497 -21 %

124

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Jönköpings län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Aneby 1186 1186 1122 1036 927 -259 -22 % Eksjö 1750 1630 1610 1591 1376 -374 -21 % Gislaved 1815 1589 1515 1463 1333 -482 -27 % Gnosjö 1737 1752 1731 1656 1588 -149 -9 % Habo 1999-2005 1121 1176 Jönköping 12197 12361 12003 11695 11752 -445 -4 % Mullsjö 1999-2005 1169 1126 Nässjö 3660 3595 3285 3114 3006 -654 -18 % Sävsjö 1735 1663 1493 1487 1057 -678 -39 % Tranås 2104 1969 1776 1461 1436 -668 -32 % Vaggeryd 2246 2113 1988 1786 1744 -502 -22 % Vetlanda 3451 3287 3079 2913 2947 -504 -15 % Värnamo 4290 4102 3986 3827 3690 -600 -14 % Jönköpings län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 36171 35247 33588 32029 30856 -5315 -15 % Jönköpings län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 36171 35247 33588 34319 33158 Kronobergs län Alvesta 305 291 288 266 240 -65 -21 % Lessebo 57 52 46 38 25 -32 -56 % Ljungby 1808 1575 1434 1351 1161 -647 -36 % Markaryd 246 332 179 236 172 -74 -30 % Tingsryd 221 213 214 204 200 -21 -10 % Uppvidinge 293 305 289 247 213 -80 -27 % Växjö 1268 1297 1282 1188 1205 -63 -5 % Älmhult 252 280 289 280 303 +51 +20 % Kronobergs län 4450 4345 4021 3810 3519 -931 -21 %

125

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Kalmar län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Borgholm 194 184 279 224 160 -34 -18 % Emmaboda 166 181 170 156 142 -24 -14 % Hultsfred 1087 987 871 706 571 -516 -47 % Högsby 402 344 270 249 231 -171 -43 % Kalmar 907 824 669 719 609 -298 -33 % Mönsterås 698 617 474 438 389 -309 -44 % Mörbylånga 55 58 41 51 42 -13 -24 % Nybro 586 517 495 480 470 -116 -20 % Oskarshamn 1723 1584 1428 1368 1167 -556 -32 % Torsås 267 283 262 241 208 -59 -22 % Vimmerby 601 575 554 509 390 -211 -35 % Västervik 960 926 968 937 906 -54 -6 % Kalmar län 7646 7080 6481 6078 5285 -2361 -31 % Gotlands län Gotland 1447 1302 1162 1059 1013 -434 -30 % Gotlands län 1447 1302 1162 1059 1013 -434 -30 % Blekinge län Karlshamn 510 431 360 390 346 -164 -32 % Karlskrona 2007 1938 1803 1734 1515 -492 -25 % Olofström 278 234 238 205 145 -133 -48 % Ronneby 300 233 190 128 113 -187 -62 % Sölvesborg 252 257 242 225 254 +2 +1 % Blekinge län 3347 3093 2833 2682 2373 -974 -29 %

126

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Kristianstads län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Bromölla 90 90 99 83 50 -40 -44 % Båstad 12 12 10 8 8 -4 -33 % Hässleholm 1849 1725 1524 1440 1267 -582 -31 % Klippan 54 54 55 52 54 0 0 % Kristianstad 1305 1143 1129 1008 801 -504 -39 % Osby 360 354 343 357 333 -27 -8 % Perstorp 75 62 34 26 20 -55 -73 % Simrishamn 121 123 128 134 144 +23 +19 % Tomelilla 116 102 61 61 51 -65 -56 % Åstorp 0 0 0 0 0 Ängelholm 191 194 200 223 197 +6 +3 % Örkelljunga 90 104 96 110 215 +125 +139 % Östra Göinge 249 239 196 174 161 -88 -35 % Kristianstads län 4512 4202 3875 3676 3301 -1211 -27 % Malmöhus län Bjuv 146 119 107 103 85 -61 -42 % Burlöv 0 20 31 43 0 0 Eslöv 194 154 129 110 108 -86 -44 % Helsingborg 1381 1400 1357 1326 1349 -32 -2 % Höganäs 31 30 23 17 8 -23 -74 % Hörby 181 165 138 136 116 -65 -36 % Höör 129 133 130 185 205 +76 +59 % Kävlinge 46 43 37 59 37 -9 -20 % Landskrona 322 307 262 230 175 -147 -46 % Lomma 55 65 67 68 67 +12 +22 %

127

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Malmöhus län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Lund 677 681 746 727 719 +42 +6 % Malmö 3027 2955 2705 2794 2982 -45 -1 % Sjöbo 22 8 0 0 26 +4 +18 % Skurup 3 3 3 3 10 +7 +233 % Staffanstorp 0 0 0 0 0 Svalöv 0 0 0 0 0 Svedala 89 81 61 50 20 -69 -76 % Trelleborg 412 379 369 317 246 -166 -40 % Vellinge 69 113 138 135 152 +83 +120 % Ystad 95 123 103 103 95 0 0 % Malmöhus län 6879 6779 6406 6406 6400 -479 -7 % Skåne län 11391 10981 10281 10082 9701 -1690 -15 % Hallands län Falkenberg 339 350 347 370 367 +28 +8 % Halmstad 1226 1193 1091 1066 927 -299 -24 % Hylte 91 72 18 23 17 -74 -81 % Kungsbacka 168 182 222 242 312 +144 +86 % Laholm 46 45 63 67 76 +30 +65 % Varberg 550 628 661 690 732 +182 +33 % Hallands län 2420 2470 2402 2458 2431 +11 +0.5 % Göteborgs och Bohus län Härryda 267 298 281 286 291 +24 +9 % Kungälv 719 747 792 799 807 +88 +12 %

128

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Göteborgs och Bohus län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Lysekil 112 84 103 107 99 -13 -12 % Munkedal 40 35 71 55 51 +11 +28 % Mölndal 1166 1103 1123 1230 1169 +3 +0.3 % Orust 32 56 25 10 10 -22 -69 % Partille 660 704 597 636 659 -1 -0.2 % Sotenäs 278 261 207 192 196 -82 -29 % Stenungsund 105 89 92 97 169 +64 +61 % Strömstad 209 197 234 231 208 -1 -0.5 % Tanum 3 3 0 0 0 -3 -100 % Tjörn 673 663 713 671 651 -22 -3 % Uddevalla 490 514 501 522 514 +24 +5 % Öckerö 1636 1714 1765 1697 1687 +51 +3 % Göteborgs och Bohus län 18629 18391 18250 18075 17861 -768 -4 % Älvsborgs län Ale 701 730 708 690 602 -99 -14 % Alingsås 2427 2384 2284 2162 2093 -334 -14 % Bengtsfors 816 735 554 617 504 -312 -38 % Bollebygd 1995-2005 161 148 135 -26 -16 % Borås inkl Bollebygd 95-05 3603 3612 3634 3291 3114 -489 -14 % Borås exkl Bollebygd 95-05 3603 3612 3473 3143 2979 Dals-Ed 330 332 280 269 240 -90 -27 % Färgelanda 12 12 0 0 0 -12 -100 % Herrljunga 1047 1157 1035 907 943 -104 -10 % Lerum 1054 1021 969 979 1006 -48 -5 % Lilla Edet 62 65 59 50 46 -16 -26 %

129

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Älvsborgs län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Mark 446 510 491 482 465 +19 +4 % Mellerud 476 429 365 282 266 -210 -44 % Svenljunga 67 36 28 28 24 -43 -64 % Tranemo 199 221 198 174 147 -52 -26 % Trollhättan 1568 1718 1497 1063 1121 -447 -29 % Ulricehamn 1277 1055 1014 913 852 -425 -33 % Vårgårda 1321 1210 1228 1374 1340 +19 +1 % Vänersborg 984 985 976 991 1012 +28 +3 % Åmål 626 562 499 414 335 -291 -46 % Älvsborgs län 17016 16774 15819 14686 14110 -2906 -17 % Skaraborgs län Essunga 69 41 42 42 41 -28 -41 % Falköping 1720 1640 1578 1503 1383 -337 -20 % Grästorp 63 58 46 37 42 -21 -33 % Gullspång 412 370 293 232 212 -200 -49 % Götene 1099 1054 970 910 748 -351 -32 % Habo 1034 1099 1119 1121 1176 +142 +14 % Hjo 590 575 542 509 448 -142 -24 % Karlsborg 395 385 335 402 251 -144 -36 % Lidköping 1771 1737 1696 1636 1580 -191 -11 % Mariestad 1218 1205 1205 1203 1078 -140 -11 % Mullsjö 1158 1202 1193 1169 1126 -32 -3 % Skara 621 615 520 481 434 -187 -30 % Skövde 2070 2050 1979 1975 1762 -308 -15 % Tibro 965 958 883 802 764 -201 -21 %

130

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Skaraborgs län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Tidaholm 731 653 562 525 463 -268 -37 % Töreboda 297 285 258 262 217 -80 -27 % Vara 440 390 310 264 280 -160 -36 % Skaraborgs län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 14653 14317 13531 13073 12005 -2648 -18 % Skaraborgs län exkl Habo+Mullajö 1999-2005 14653 14317 13531 10783 9703 V:a Götalands län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 50298 49482 47600 45834 43976 -6322 -13 % V:ra Götalands län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 50298 49482 47600 43544 41676 Värmlands län Arvika 1240 1132 1022 918 822 -418 -34 % Eda 436 375 316 262 218 -218 -50 % Filipstad 349 284 235 222 192 -157 -45 % Forshaga 329 313 297 264 250 -79 -24 % Grums 392 334 274 196 155 -237 -60 % Hagfors 364 315 239 200 185 -179 -49 % Hammarö 125 125 117 112 81 -44 -35 % Karlstad 2407 2238 2080 2005 1890 -517 -21 % Kil 605 428 415 423 379 -226 -37 % Kristinehamn 1334 1235 1102 1091 965 -369 -28 % Munkfors 183 165 112 84 68 -115 -63 % Storfors 232 201 163 121 91 -141 -61 % Sunne 606 525 442 420 366 -240 -40 % Säffle 833 812 684 595 523 -310 -37 % Torsby 301 277 244 203 166 -135 -45 % Årjäng 1040 936 858 798 702 -338 -33 % Värmlands län 10776 9695 8600 7914 7053 -3723 -35 %

131

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Örebro län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Askersund 763 655 589 652 422 -341 -45 % Degerfors 726 681 560 404 337 -389 -54 % Hallsberg 1187 1082 1027 911 752 -435 -37 % Hällefors 237 208 149 113 41 -196 -83 % Karlskoga 1178 984 958 889 770 -408 -35 % Kumla 1500 1423 1393 1300 1228 -272 -18 % Laxå 585 525 481 317 324 -261 -45 % Lekeberg 1995-2005 335 284 304 (-31) (-9 %) Lindesberg 1158 1068 886 848 722 -436 -38 % Ljusnarsberg 202 129 114 87 65 -137 -68 % Nora 625 594 548 470 344 -281 -45 % Örebro inkl Lekeberg 1995-2005 7209 7219 6945 6651 6647 -562 -8 % Örebro exkl Lekeberg 1995-2005 7209 7219 6610 6367 6343 Örebro län 15370 14568 13650 12642 11652 -3718 -24 % Västmanlands län Arboga 542 504 496 466 361 -181 -33 % Fagersta 383 438 389 377 412 +29 +8 % Hallstahammar 260 334 283 262 204 -56 -22 % Heby 906 816 671 631 543 -363 -40 % Kungsör 260 239 248 224 225 -35 -13 % Köping 992 888 845 769 627 -365 -37 % Norberg 87 79 59 53 32 -55 -63 % Sala 847 798 669 576 507 -340 -40 %

132

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Västmanlands län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Skinnskatteberg 143 58 37 0 0 -143 -100 % Surahammar 116 101 100 98 81 -35 -30 % Västerås 2991 2775 2679 2701 2516 -475 -16 % Västmanlands län 7527 7030 6476 6157 5508 -2019 -27 % Kopparbergs/Dalarnas län Avesta 1100 954 827 742 613 -487 -44 % Borlänge 1338 1271 1130 1029 933 -405 -30 % Falun 1232 1205 1131 1062 1069 -163 -13 % Gagnef 331 338 294 260 236 -95 -29 % Hedemora 448 421 376 313 159 -289 -65 % Leksand 785 737 679 638 533 -252 -32 % Ludvika 786 733 708 543 453 -333 -42 % Malung 275 226 179 168 138 -137 -50 % Mora 450 428 388 331 291 -159 -35 % Orsa 242 231 221 205 159 -83 -34 % Rättvik 535 431 282 240 181 -354 -66 % Smedjebacken 271 231 192 128 77 -194 -72 % Säter 257 219 188 173 242 -15 -6 % Vansbro 402 354 296 236 206 -196 -49 % Älvdalen 136 121 99 86 58 -78 -57 % Kopparbergs/Dalarnas län 8588 7900 6990 6154 5348 -3240 -38 %

133

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Gävleborgs län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Bollnäs 850 975 886 764 664 -186 -22 % Gävle 2611 2355 2075 1926 1826 -785 -30 % Hofors 238 156 141 116 70 -168 -71 % Hudiksvall 1277 1132 1030 951 805 -472 -37 % Ljusdal 333 314 275 199 162 -171 -51 % Nordanstig 630 563 473 355 282 -348 -55 % Ockelbo 248 202 182 174 144 -104 -42 % Ovanåker 1436 1325 1295 1247 1166 -270 -19 % Sandviken 1207 1109 1027 956 855 -352 -29 % Söderhamn 930 800 754 716 600 -330 -35 % Gävleborgs län 9760 8931 8138 7404 6574 -3186 -33 % Västernorrlands län Härnösand 655 663 640 612 540 -115 -18 % Kramfors 720 634 548 497 430 -290 -40 % Sollefteå 690 608 494 427 388 -302 -44 % Sundsvall 2524 2285 2052 1874 1673 -851 -34 % Timrå 505 447 368 395 308 -197 -39 % Ånge 357 305 282 248 195 -162 -45 % Örnsköldsvik 3664 3377 3129 2925 2778 -886 -24 % Västernorrlands län 9115 8319 7513 6978 6312 -2803 -31 %

134

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Jämtlands län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Berg 120 95 103 99 71 -49 -41 % Bräcke 29 31 38 25 16 -13 -45 % Härjedalen 108 123 115 95 73 -35 -32 % Krokom 208 189 154 138 119 -89 -43 % Ragunda 47 26 17 19 7 -40 -85 % Strömsund 293 251 199 170 149 -144 -49 % Åre 208 184 148 120 136 -72 -35 % Östersund 1110 1009 894 837 788 -322 -29 % Jämtlands län 2123 1908 1668 1503 1359 -764 -36 % Västerbottens län Bjurholm 67 70 113 157 146 +79 +118 % Dorotea 154 120 93 82 67 -87 -56 % Lycksele 1821 1679 1540 1372 1290 -531 -29 % Malå 263 249 224 202 171 -92 -35 % Nordmaling 564 508 467 448 373 -191 -34 % Norsjö 343 312 260 235 198 -145 -42 % Robertsfors 400 438 390 391 378 -22 -6 % Skellefteå 1313 1302 1185 1136 1164 -149 -11 % Sorsele 414 365 303 261 213 -201 -49 % Storuman 950 819 741 691 621 -329 -35 % Umeå 2360 2323 2327 2162 2114 -246 -10 %

135

Tabell T:4. Fortsättning Antal medlemmar Ändring Västerbottens län 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Vilhelmina 613 567 482 395 345 -268 -44 % Vindeln 385 365 374 303 272 -113 -29 % Vännäs 350 367 345 328 347 -3 -1 % Åsele 139 123 113 94 85 -54 -39 % Västerbottens län 10136 9607 8957 8257 7784 -2352 -23 % Norrbottens län Arjeplog 64 62 76 74 80 +16 +25 % Arvidsjaur 115 92 98 72 57 -58 -50 % Boden 1049 989 846 809 700 -349 -33 % Gällivare 233 221 223 165 127 -106 -45 % Haparanda 20 18 65 85 66 +46 +230 % Jokkmokk 84 89 64 53 49 -35 -42 % Kalix 488 511 403 349 285 -203 -42 % Kiruna 206 210 155 140 137 -69 -33 % Luleå 1542 1498 1385 1307 1124 -418 -27 % Pajala 117 123 91 76 63 -54 -46 % Piteå 689 672 667 598 668 -21 -3 % Älvsbyn 556 542 465 416 342 -214 -38 % Överkalix 38 28 21 7 12 -26 -68 % Övertorneå 7 6 53 38 46 +39 +557 % Norrbottens län 5208 5061 4612 4189 3756 -1452 -28 % Hela riket 253815 242305 228022 215370 202251 -51564 -20 %

136

Tabell T:5. Procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets kommuner 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 samt ändring 1985-2005.

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Stockholms län % % % % % % Botkyrka 1.1 1.3 1.3 1.4 1.3 +0.2 +18 Danderyd 0.4 0.4 0,4 0.7 0.6 +0.2 +50 Ekerö 0.9 1.1 1.2 1.1 0.9 0.0 0 Haninge 0.4 0.5 0.3 0.3 0.2 -0.2 -50 Huddinge 1.0 1.1 1.0 0.8 0.6 -0.4 -40 Järfälla 2.0 1.8 1.7 1.6 1.5 -0.8 -25 Lidingö 0.8 0.8 0.7 0.7 0.6 -0.2 -25 Nacka 0.3 0.2 0.3 0.2 0.3 0.0 0 Norrtälje 3.1 2.7 2.2 2.0 1.9 -1.2 -39 Nykvarn 1999-2005 Nynäshamn 1.7 1.5 1.3 1.4 1.2 -0.5 -29 Salem 0.5 0.5 0.6 0.5 0.4 -0.1 -20 Sigtuna 1.0 1.0 1.0 1.1 1.9 +0.9 +90 Sollentuna 2.1 2.1 2.0 1.8 1.8 -0.3 -14 Solna 1.0 0.9 0.5 0.5 0.4 -0.6 -60 Stockholm 2.6 2.3 2.2 2.0 1.9 -0.7 -27 Sundbyberg 1.2 1.5 1.4 1.0 0.8 -0.4 -33 Södertälje inkl Nykvarn 1999-2005 2.4 2.2 2.1 2.0 1.8 -0.6 -25 Södertälje exkl Nykvarn 1999-2005 2.4 2.2 2.1 2.2 2.0 Tyresö 0.8 0.8 0.9 0.7 0.8 0.0 0

137

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Stockholms län % % % % % % Täby 0.8 0.9 0.8 0.6 0.4 -0.4 -50 Upplands-Bro 0.4 0.7 0.8 1.0 1.2 +0.8 +200 Upplands-Väsby 1.3 1.5 1.4 1.2 1.2 -0.1 -8 Vallentuna 2.1 1.6 1.5 1.4 1.1 -1.0 -48 Vaxholm 1.2 1.0 0.8 0.6 0.3 -0.9 -75 Värmdö 1.0 0.8 0.6 0.5 0.3 -0.7 -70 Österåker 0.7 0.7 0.7 0.6 0.5 -0.2 -29 Stockholms län 1.8 1.7 1.6 1.4 1.3 -0.5 -28 Uppsala län Enköping 2.2 2.0 1.7 1.7 1.4 -0.8 -36 Håbo 0.4 0.4 0.6 0.7 0.6 +0.2 +50 Knivsta 2005 0.8 Tierp 7.1 6.2 5.3 4.9 4.0 -3.1 -44 Uppsala inkl Knivsta 2005 2.3 2.1 1.8 1.7 1.5 -0.8 -35 Uppsala exkl Knivsta 2005 2.3 2.1 1.8 1.7 1.5 Älvkarleby 1.3 1.1 0.9 0.7 0.6 -0.7 -54 Östhammar 2.5 2.4 1.6 1.8 2.0 -0.5 -20 Uppsala län 2.6 2.3 1.9 1.8 1.6 -1.0 -38 Södermanlands län Eskilstuna 2.8 2.6 2.5 2.4 2.2 -0.6 -21 Flen 2.0 1.8 1.8 1.5 1.2 -0.8 -40

138

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Södermanlands län % % % % % % Gnesta 1995-2005 1.1 0.9 0.5 (-0.6) (-55) Katrineholm 4.0 3.7 3.1 2.8 2.5 -1.5 -38 Nyköping inkl Gnesta+Trosa 1995-2005 2.5 2.2 1.9 1.8 1.6 -0.9 -36 Nyköping exkl Gnesta+Trosa 1995-2005 2.5 2.2 2.3 2.1 1.9 Oxelösund 0.4 0.4 0.4 0.3 0.2 -0.2 -50 Strängnäs 1.5 1.4 1.2 1.2 1.1 -0.4 -27 Trosa 1995-2005 1.0 1.1 0.9 (-0.1) (-10) Vingåker 6.0 4.9 4.0 3.6 3.0 -3.0 -50 Södermanlands län 2.7 2.4 2.2 2.0 1.8 -0.9 -33 Östergötlands län Boxholm 3.3 2.8 2.7 2.4 1.9 -1.4 -42 Finspång 6.2 5.9 5.4 5.1 4.9 -1.3 -21 Kinda 8.3 7.7 7.2 6.9 6.4 -1.9 -23 Linköping 4.6 4.5 4.1 3.9 3.8 -0.8 -17 Mjölby 4.6 4.4 4.2 3.8 3.5 -1.1 -24 Motala 4.1 3.8 3.6 3.2 2.8 -1.3 -32 Norrköping 2.9 2.7 2.4 2.1 1.9 -1.0 -34 Söderköping 2.6 2.3 2.1 1.9 1.5 -1.1 -42 Vadstena 4.1 3.8 3.2 3.1 2.7 -1.4 -34 Valdemarsvik 1.9 1.9 2.0 1.4 1.7 -0.2 -11 Ydre 15.0 13.9 12.5 11.3 10.3 -4.7 -31

139

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Östergötlands län % % % % % % Åtvidaberg 3.2 3.3 3.1 2.8 2.8 -0.4 -13 Ödeshög 9.1 8.8 7.9 7.4 6.9 -2.2 -24 Östergötlands län 4.2 4.0 3.7 3.4 3.1 -1.1 -26 Jönköpings län Aneby 17.2 16.9 15.4 15.2 14.0 -3.2 -19 Eksjö 9.7 9.1 8.9 9.3 8.3 -1.4 -14 Gislaved 6.4 5.5 5.1 4.8 4.5 -1.9 -30 Gnosjö 19.1 18.1 17.6 16.0 16.2 -2.9 -15 Habo 1999-2005) 11.7 12.1 Jönköping 11.4 11.2 10.5 10.1 9.8 -1.6 -14 Mullsjö 1999-2005 16.1 15.9 Nässjö 11.8 11.7 10.7 10.5 10.2 -1.6 -14 Sävsjö 14.9 14.0 12.4 13.0 9.6 -5.3 -36 Tranås 11.6 11.0 9.8 8.2 8.1 -3.5 -30 Vaggeryd 18.5 17.2 16.1 14.3 13.8 -4.7 -25 Vetlanda 12.2 11.7 11.0 10.8 11.1 -1.1 -9 Värnamo 14.1 13.1 12.6 12.0 11.4 -2.7 -19 Jönköpings län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 12.0 11.5 10.7 10.3 9.9 -2.1 -18 Jönköpings län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 12.0 11.5 10.7 10.5 10.1

140

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Kronobergs län % % % % % % Alvesta 1.5 1.5 1.4 1.4 1.3 -0.2 -13 Lessebo 0.6 0.6 0.5 0.4 0.3 -0.3 -50 Ljungby 6.6 5.8 5.2 4.9 4.3 -2.3 -35 Markaryd 2.2 3.0 1.7 2.4 1.8 -0.4 -18 Tingsryd 1.5 1.5 1.5 1.5 1.6 +0.1 +7 Uppvidinge 2.8 2.9 2.7 2.5 2.2 -0.6 -21 Växjö 1.9 1.9 1.8 1.6 1.6 -0.3 -16 Älmhult 1.6 1.8 1.8 1.8 2.0 +0.4 +25 Kronobergs län 2.6 2.5 2.2 2.1 2.0 -0.6 -23 Kalmar län Borgholm 1.7 1.6 2.3 2.0 1.4 -0.3 -18 Emmaboda 1.5 1.7 1.6 1.6 1.5 0.0 0 Hultsfred 6.3 5.8 5.1 4.5 3.9 -2.4 -38 Högsby 5.3 4.8 3.7 3.7 3.7 -1.6 -30 Kalmar 1.7 1.5 1.2 1.2 1.0 -0.7 -41 Mönsterås 5.3 4.7 3.5 3.3 2.9 -2.4 -45 Mörbylånga 0.4 0.4 0.3 0.4 0.3 -0.1 -25 Nybro 2.8 2.5 2.4 2.4 2.4 -0.4 -14 Oskarshamn 6.2 5.8 5.2 5.1 4.4 -1.8 -29 Torsås 3.4 3.6 3.3 3.2 2.9 -0.5 -15 Vimmerby 3.8 3.6 3.4 3.2 2.5 -1.3 -34 Västervik 2.4 2.3 2.4 2.4 2.5 +0.1 +4 Kalmar län 3.2 3.0 2.9 2.6 2.3 -0.9 -28

141

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Gotlands län % % % % % % Gotland 2.6 2.3 2.0 1.8 1.8 -0.8 -31 Gotlands län 2.6 2.3 2.0 1.8 1.8 -0.8 -31 Blekinge län Karlshamn 1.6 1.4 1.1 1.3 1.1 -0.5 -31 Karlskrona 3.4 3.3 3.0 2.9 2.5 -0.9 -26 Olofström 1.8 1.6 1.6 1.4 1.1 -0.7 -39 Ronneby 1.0 0.8 0.6 0.4 0.4 -0.6 -60 Sölvesborg 1.6 1.6 1.5 1.4 1.5 -0.1 -6 Blekinge län 2.2 2.1 1.9 1.8 1.6 -0.6 -27 Kristianstads län Bromölla 0.7 0.7 0.8 0.7 0.4 -0.3 -43 Båstad 0.1 0.1 0.1 0.1 0.1 0.0 0 Hässleholm 3.8 3.5 3.1 2.9 2.6 -1.2 -32 Klippan 0.3 0.3 0.3 0.3 0.3 0.0 0 Kristianstad 1.9 1.6 1.5 1.4 1.1 -0.8 -42 Osby 2.6 2.6 2.5 2.7 2.6 0.0 0 Perstorp 1.0 0.8 0.5 0.4 0.3 -0.7 -70 Simrishamn 0.6 0.6 0.6 0.7 0.7 +0.1 +17 Tomelilla 0.9 0.8 0.5 0.5 0.4 -0.5 -56 Åstorp . . . . . . . Ängelholm 0.6 0.6 0.6 0.6 0.5 -0.1 -17 Örkelljunga 1.0 1.1 1.0 1.2 2.3 +1.3 +130 Östra Göinge 1.7 1.6 1.3 1.2 1.2 -0.5 -29 Kristianstads län 1.6 1.5 1.3 1.3 1.1 -0.5 -31

142

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Malmöhus län % % % % % % Bjuv 1.0 0.8 0.8 0.7 0.6 -0.4 -40 Burlöv . 0.1 0.2 0.3 . . . Eslöv 0.7 0.6 0.5 0.4 0.4 -0.3 -43 Helsingborg 1.3 1.3 1.2 1.1 1.1 -0.2 -15 Höganäs 0.1 0.1 0.1 0.1 0.0 -0.1 -100 Hörby 1.4 1.3 1.0 1.0 0.8 -0.6 -43 Höör 1.1 1.1 1.0 1.3 1.4 +0.3 +27 Kävlinge 0.2 0.2 0.2 0.2 0.1 -0.1 -50 Landskrona 0.9 0.9 0.7 0.6 0.4 -0.5 -56 Lomma 0.3 0.4 0.4 0.4 0.4 +0.1 +33 Lund 0.8 0.8 0.8 0.7 0.7 -0.1 -13 Malmö 1.3 1.3 1.1 1.1 1.1 -0.2 -15 Sjöbo 0.1 0.1 . . 0.1 0.0 0 Skurup 0.0 0.0 0.0 0.0 0.1 +0.1 0 Staffanstorp . . . . . . . Svalöv . . . . . . . Svedala 0.5 0.5 0.3 0.3 0.1 -0.4 -80 Trelleborg 1.2 1.1 1.0 0.8 0.6 -0.6 -50 Vellinge 0.3 0.4 0.5 0.4 0.5 +0.2 +67 Ystad 0.4 0.5 0.4 0.4 0.4 0.0 0 Malmöhus län 0.9 0.9 0.8 0.8 0.7 -0.2 -22 Skåne län 1.1 1.0 0.9 0.9 0.8 -0.3 -27

143

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Hallands län % % % % % % Falkenberg 1.0 0.9 0.9 0.9 0.9 -0.1 -10 Halmstad 1.6 1.5 1.3 1.3 1.1 -0.5 -31 Hylte 0.8 0.7 0.2 0.2 0.2 -0.6 -75 Kungsbacka 0.4 0.3 0.4 0.4 0.5 +0.1 +25 Laholm 0.2 0.2 0.3 0.3 0.3 +0.1 +50 Varberg 1.2 1.3 1.3 1.3 1.3 +0.1 +8 Hallands län 1.0 1.0 0.9 0.9 0.9 -0.1 -10 Göteborgs och Bohus län Göteborg 2.9 2.8 2.6 2.5 2.4 -0.5 -17 Härryda 1.1 1.1 1.0 1.0 0.9 -0.2 -18 Kungälv 2.3 2.3 2.2 2.2 2.1 -0.2 -9 Lysekil 0.7 0.6 0.7 0.7 0.7 0.0 0 Munkedal 0.4 0.3 0.6 0.5 0.5 +0.1 +25 Mölndal 2.4 2.1 2.1 2.2 2.0 -0.4 -17 Orust 0.2 0.4 0.2 0.1 0.1 -0.1 -50 Partille 2.3 2.3 1.9 1.9 2.0 -0.3 -13 Sotenäs 3.0 2.7 2.1 2.0 2.1 -0.9 -30 Stenungsund 0.6 0.5 0.5 0.5 0.7 +0.1 +17 Strömstad 2.1 1.8 2.1 2.1 1.8 -0.3 -14 Tanum 0.0 0.0 . . . (.) (.)

144

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Göteborgs och Bohus län % % % % % % Tjörn 5.4 4.8 4.9 4.6 4.3 -1.1 -20 Uddevalla 1.1 1.1 1.0 1.1 1.0 -0.1 -9 Öckerö 16.2 15.9 15.3 14.5 13.9 -2.3 -14 Göteborgs och Bohus län 2.6 2.5 2.4 2.3 2.2 -0.4 -15 Älvsborgs län Ale 3.0 3.1 2.8 2.7 2.3 -0.7 -23 Alingsås 7.8 7.2 6.6 6.2 5.9 -1.9 -24 Bengtsfors 6.8 6.2 4.8 5.5 4.9 -1.9 -28 Bollebygd 1995-2005 2.0 1.9 1.7 (-0.3) (-15) Borås inkl Bollebygd 1995-2005 3.6 3.6 3.5 3.2 2.9 -0.7 -19 Borås exkl Bollebygd 1995-2005 3.6 3.6 3.6 3.3 3.0 Dals-Ed 6.2 6.1 5.2 5.3 4.9 -1.3 -21 Färgelanda 0.2 0.2 . . . -0.2 -100 Herrljunga 11.2 12.1 10.6 9.5 10.0 -1.2 -11 Lerum 3.4 3.1 2.8 2.8 2.8 -0.6 -18 Lilla Edet 0.5 0.5 0.4 0.4 0.4 -0.1 -20 Mark 1.4 1.6 1.5 1.5 1.4 0.0 0 Mellerud 4.5 4.1 3.4 2.8 2.7 -1.8 -40 Svenljunga 0.6 0.3 0.2 0.3 0.2 -0.4 -67 Tranemo 1.6 1.8 1.6 1.4 1.2 -0.4 -25 Trollhättan 3.2 3.4 2.9 2.0 2.1 -1.1 -34

145

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Älvsborgs län % % % % % % Ulricehamn 5.8 4.7 4.4 4.1 3.8 -2.0 -34 Vårgårda 14.0 12.2 11.6 12.8 12.5 -1.5 -11 Vänersborg 2.8 2.7 2.7 2.7 2.7 -0.1 -4 Åmål 4.7 4.2 3.7 3.2 2.6 -2.1 -45 Älvsborgs län 4.0 3.8 3.5 3.3 3.1 -0.9 -23 Skaraborgs län Essunga 1.2 0.7 0.7 0.7 0.7 -0.5 -42 Falköping 5.4 5.2 4.9 4.8 4.4 -1.0 -19 Grästorp 1.1 0.9 0.8 0.6 0.7 -0.4 -36 Gullspång 6.4 5.8 4.4 3.8 3.8 -2.6 -41 Götene 8.4 7.9 7.0 6.9 5.8 -2.6 -31 Habo 11.9 11.9 11.7 11.7 12.1 +0.2 +2 Hjo 6.6 6.3 5.9 5.7 5.1 -1.5 -23 Karlsborg 4.9 4.8 4.4 5.5 3.6 -1.3 -27 Lidköping 5.0 4.9 4.6 4.4 4.2 -0.8 -16 Mariestad 5.0 4.9 4.9 5.0 4.5 -0.5 -10 Mullsjö 16.8 16.6 16.2 16.1 15.9 -0.9 -5 Skara 3.5 3.3 2.8 2.6 2.3 -1.2 -34 Skövde 4.5 4.3 4.0 4.0 3.5 -1.0 -22 Tibro 8.7 8.6 7.9 7.4 7.2 -1.5 -17 Tidaholm 5.6 5.0 4.2 4.1 3.7 -1.9 -34

146

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Skaraborgs län % % % % % % Töreboda 2.9 2.7 2.5 2.7 2.3 -0.6 -21 Vara 2.6 2.3 1.8 1.6 1.7 -0.9 -35 Skaraborgs län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 5.4 5.2 4.8 4.8 4.4 -1.0 -19 Skaraborgs län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 5.4 5.2 4.8 4.2 3.8 Västra Götaland V:a Götalands län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 3.6 3.4 3.2 3.0 2.9 -0.7 -19 V:ra Götalands län exkl Habo+Mullsjö1999-2005 3.6 3.4 3.2 2.9 2.7 Värmlands län Arvika 4.7 4.2 3.8 3.5 3.1 -1.6 -34 Eda 4.6 3.9 3.4 3.0 2.5 -2.1 -46 Filipstad 2.5 2.1 1.8 1.8 1.7 -0.8 -32 Forshaga 2.8 2.6 2.4 2.2 2.2 -0.6 -21 Grums 3.8 3.3 2.6 2.0 1.6 -2.2 -58 Hagfors 2.2 1.9 1.5 1.4 1.4 -0.8 -36 Hammarö 1.0 0.9 0.8 0.8 0.6 -0.4 -40

147

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Värmlands län % % % % % % Karlstad 3.2 2.9 2.6 2.5 2.3 -0.9 -28 Kil 5.3 3.6 3.4 3.5 3.2 -2.1 -40 Kristinehamn 5.1 4.7 4.2 4.4 4.0 -1.1 -22 Munkfors 3.7 3.4 2.4 1.9 1.7 -2.0 -54 Storfors 4.3 3.8 3.1 2.5 2.0 -2.3 -53 Sunne 4.6 3.9 3.2 3.1 2.7 -1.9 -41 Säffle 4.5 4.5 3.8 3.5 3.3 -1.2 -27 Torsby 2.0 1.8 1.6 1.4 1.3 -0.7 -35 Årjäng 10.5 9.2 8.6 8.1 7.2 -3.3 -31 Värmlands län 3.8 3.4 3.0 2.8 2.6 -1.2 -32 Örebro län Askersund 6.5 5.5 4.8 5.5 3.7 -2.8 -43 Degerfors 6.0 5.8 4.8 3.7 3.3 -2.7 -45 Hallsberg 7.1 6.5 6.2 5.7 4.9 -2.2 -31 Hällefors 2.4 2.2 1.7 1.4 0.5 -1.9 -79 Karlskoga 3.3 2.9 2.9 2.8 2.5 -0.8 -24 Kumla 8.4 7.8 7.3 6.9 6.3 -2.1 -25 Laxå 7.2 6.8 6.6 4.7 5.2 -2.0 -28 Lekeberg 1995-2005 4.7 4.0 4.3 (-0.4) (-9)

148

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Örebro län % % % % % % Lindesberg 4.7 4.3 3.6 3.5 3.1 -1.6 -34 Ljusnarsberg 3.0 2.0 1.8 1.5 1.2 -1.8 -60 Nora 6.2 5.7 5.1 4.5 3.3 -2.9 -47 Örebro inkl Lekeberg 1995-2005 6.1 6.0 5.5 5.1 5.0 -1.1 -18 Örebro exkl Lekeberg 1995-2005 6.1 6.0 5.6 5.2 5.0 Örebro län 5.7 5.4 4.9 4.6 4.3 -1.4 -25 Västmanlands län Arboga 3.7 3.5 3.4 3.3 2.7 -1.0 -27 Fagersta 2.7 3.2 2.9 3.0 3.4 +0.7 +26 Hallstahammar 1.5 2.0 1.7 1.7 1.4 -0.1 -7 Heby 6.9 6.1 4.8 4.6 3.9 -3.0 -43 Kungsör 3.1 2.8 2.9 2.7 2.7 -0.4 -13 Köping 3.7 3.4 3.2 3.0 2.5 -1.2 -32 Norberg 1.3 1.2 0.9 0.9 0.5 -0.8 -62 Sala 4.0 3.7 3.0 2.6 2.4 -1.6 -40 Skinnskatteberg 2.7 1.1 0.7 . . -2.7 -100 Surahammar 1.0 0.9 0.9 0.9 0.8 -0.2 -20 Västerås 2.5 2.3 2.2 2.2 1.9 -0.6 -24 Västmanlands län 2.9 2.7 2.5 2.4 2.1 -0.8 -28 Kopparbergs/Dalarnas län Avesta 4.3 3.9 3.4 3.2 2.8 -1.5 -35 Borlänge 2.9 2.7 2.3 2.2 2.0 -0.9 -31 Falun 2.4 2.3 2.1 1.9 1.9 -0.5 -21

149

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Kopparbergs/Dalarnas län % % % % % % Gagnef 3.3 3.3 2.8 2.5 2.3 -1.0 -30 Hedemora 2.6 2.5 2.2 1.9 1.0 -1.6 -62 Leksand 5.6 5.1 4.4 4.1 3.4 -2.2 -39 Ludvika 2.6 2.5 2.5 2.0 1.8 -0.8 -31 Malung 2.3 1.9 1.6 1.5 1.3 -1.0 -43 Mora 2.3 2.1 1.8 1.6 1.4 -0.9 -39 Orsa 3.3 3.1 3.0 2.9 2.3 -1.0 -30 Rättvik 4.8 3.8 2.5 2.2 1.7 -3.1 -65 Smedjebacken 2.0 1.7 1.5 1.1 0.7 -1.3 -65 Säter 2.3 1.9 1.6 1.5 2.2 -0.1 -4 Vansbro 4.9 4.5 3.9 3.2 2.9 -2.0 -41 Älvdalen 1.6 1.5 1.2 1.1 0.8 -0.8 -50 Kopparbergs/Dalarnas län 3.0 2.8 2.4 2.2 1.9 -1.1 -37 Gävleborgs län Bollnäs 3.0 3.5 3.2 2.8 2.5 -0.5 -17 Gävle 3.0 2.7 2.3 2.1 2.0 -1.0 -33 Hofors 1.9 1.3 1.2 1.1 0.7 -1.2 -63 Hudiksvall 3.4 3.0 2.7 2.5 2.2 -1.2 -35 Ljusdal 1.6 1.5 1.3 1.0 0.8 -0.8 -50 Nordanstig 5.4 5.0 4.2 3.3 2.9 -2.5 -46

150

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Gävleborgs län % % % % % % Ockelbo 3.8 3.1 2.8 2.8 2.4 -1.4 -37 Ovanåker 10.5 9.8 9.7 9.7 9.7 -0.8 -8 Sandviken 3.0 2.8 2.6 2.5 2.3 -0.7 -23 Söderhamn 3.0 2.7 2.5 2.5 2.2 -0.8 -27 Gävleborgs län 3.4 3.1 2.8 2.6 2.4 -1.0 -29 Västernorrlands län Härnösand 2.4 2.4 2.3 2.3 2.1 -0.3 -13 Kramfors 2.8 2.6 2.3 2.2 2.1 -0.7 -25 Sollefteå 2.7 2.4 2.0 1.9 1.8 -0.9 -33 Sundsvall 2.7 2.4 2.2 2.0 1.8 -0.9 -33 Timrå 2.7 2.4 1.9 2.2 1.7 -1.0 -37 Ånge 2.7 2.4 2.3 2.2 1.8 -0.9 -33 Örnsköldsvik 6.1 5.7 5.3 5.2 5.1 -1.0 -16 Västernorrlands län 3.5 3.2 2.9 2.8 2.6 -0.9 -26 Jämtlands län Berg 1.4 1.1 1.2 1.2 0.9 -0.5 -36 Bräcke 0.3 0.4 0.4 0.3 0.2 -0.1 -33 Härjedalen 0.8 1.0 0.9 0.8 0.7 -0.1 -13 Krokom 1.5 1.3 1.0 1.0 0.8 -0.7 -47 Ragunda 0.6 0.4 0.2 0.3 0.1 -0.5 -83 Strömsund 1.7 1.6 1.3 1.2 1.1 -0.6 -35

151

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Jämtlands län % % % % % % Åre 2.2 1.9 1.5 1.2 1.4 -0.8 -36 Östersund 2.0 1.7 1.5 1.4 1.3 -0.7 -35 Jämtlands län 1.6 1.4 1.2 1.1 1.1 -0.5 -31 Västerbottens län Bjurholm 2.1 2.3 4.0 5.6 5.6 +3.5 +167 Dorotea 4.0 3.2 2.6 2.4 2.1 -1.9 -48 Lycksele 12.9 11.8 10.9 10.2 10.1 -2.8 -22 Malå 6.2 6.0 5.5 5.3 4.9 -1.3 -21 Nordmaling 7.1 6.3 5.7 5.7 5.0 -2.1 -30 Norsjö 6.3 5.8 5.0 4.8 4.4 -1.9 -30 Robertsfors 5.1 5.6 5.0 5.3 5.3 +0.2 +4 Skellefteå 1.8 1.7 1.6 1.5 1.6 -0.2 -11 Sorsele 11.0 10.2 8.8 8.0 7.2 -3.8 -35 Storuman 11.5 10.4 9.9 9.6 9.5 -2.0 -17 Umeå 2.8 2.6 2.3 2.1 1.9 -0.9 -32 Vilhelmina 7.1 6.6 5.7 4.9 4.6 -2.5 -35 Vindeln 5.7 5.5 5.7 4.9 4.7 -1.0 -18 Vännäs 4.3 4.4 3.9 3.8 4.1 -0.2 -5 Åsele 3.1 3.0 2.8 2.5 2.5 -0.6 -19 Västerbottens län 4.1 3.8 3.4 3.2 3.0 -1.1 -27

152

Tabell T:5. Fortsättning

Andel medlemmar i procent av folkmängden

Ändring procentenheter Medlemsandelarnas

procentuella utveckling 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 1985-2005 Norrbottens län % % % % % % Arjeplog 1.6 1.6 2.1 2.1 2.5 +0.9 +56 Arvidsjaur 1.4 1.1 1.2 1.0 0.8 -0.6 -43 Boden 3.6 3.4 2.8 2.8 2.5 -1.1 -31 Gällivare 1.0 1.0 1.0 0.8 0.7 -0.3 -30 Haparanda 0.2 0.2 0.6 0.8 0.6 +0.4 +200 Jokkmokk 1.2 1.3 1.0 0.8 0.9 -0.3 -25 Kalix 2.5 2.6 2.1 1.9 1.6 -0.9 -36 Kiruna 0.8 0.8 0.6 0.6 0.6 -0.2 -25 Luleå 2.3 2.2 2.0 1.8 1.5 -0.8 -35 Pajala 1.3 1.5 1.1 1.0 0.9 -0.4 -31 Piteå 1.8 1.7 1.6 1.5 1.6 -0.2 -11 Älvsbyn 5.8 5.8 4.9 4.6 3.9 -1.9 -33 Överkalix 0.8 0.6 0.4 0.2 0.3 -0.5 -63 Övertorneå 0.1 0.1 0.9 0.6 0.9 +0.8 +800 Norrbottens län 2.0 1.9 1.7 1.6 1.5 -0.5 -25

Hela riket 4.1 3.8 3.4 3.2 3.0 -1.1 -27

153

Tabell T:6. Antalet frikyrkomedlemmar i rikets län 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 samt ändring 1985-2005. Antal medlemmar Ändring 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Län N N N N N N % Stockholms län 28343 27153 26671 25729 25195 -3148 -11 Uppsala län 6442 5970 5496 5277 4771 -1671 -26 Södermanlands län 6722 6195 5678 5222 4745 -1977 -29 Östergötlands län 16535 15968 15205 13912 13038 -3497 -21 Jönköpings län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 36171 35247 33588 32029 30856 -5315 -15 Jönköpings län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 36171 35247 33588 34319 33158 Kronobergs län 4450 4345 4021 3810 3519 -931 -21 Kalmar län 7646 7080 6481 6078 5285 -2361 -31 Gotlandslän 1447 1302 1162 1059 1013 -434 -30 Blekinge län 3347 3093 2833 2682 2373 -974 -29 Kristianstads län 4512 4202 3875 3676 3301 -1211 -27 Malmöhus län 6879 6779 6406 6406 6400 -479 -7 Skåne län 11391 10981 10281 10082 9701 -1690 -15 Hallands län 2420 2470 2402 2458 2431 +11 +0.5 Göteborgs och Bohus län 18629 18391 18250 18075 17863 -768 -4 Älvsborgs län 17016 16774 15819 14686 14110 -2906 -17 Skaraborgs län inkl Habo+Mulldjö 1999-2005 14653 14317 13531 13073 12005 -2648 -18 Skaraborgs län exkl Habo+Mullsjö1999-2005 14653 14317 13531 10783 9703 V:a Götalands län inkl Habo+Mullsjö1985-2005 50298 49482 47600 45834 43976 -6322 -13 V:a Götalands län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 50298 49482 47600 43544 41676 Värmlands län 10776 9695 8600 7914 7053 -3723 -35 Örebro län 15370 14568 13650 12642 11652 -3718 -24 Västmanlands län 7527 7030 6476 6157 5508 -2019 -27

154

Tabell T:6. Fortsättning Antal medlemmar Ändring 1985 1990 1995 1999 2005 1985-2005 Län N N N N N N % Kopparbergs/Dalarnas län 8588 7900 6990 6154 5348 -3240 -38 Gävleborgs län 9760 8931 8138 7404 6574 -3186 -33 Västernorrlands län 9115 8319 7513 6978 6312 -2803 -31 Jämtlands län 2123 1908 1668 1503 1359 -764 -36 Västerbottens län 10136 9607 8957 8257 7784 -2352 -23 Norrbottens län 5208 5061 4612 4189 3756 -1452 -28 Hela riket 253815 242305 228022 215370 202251 -51564 -20

155

Tabell T:7. Procentuella andelen frikyrkomedlemmar av folkmängden i rikets län 1985, 1990, 1995, 1999 och 2005 enligt indelningen den 1 januari 1985 samt ändring 1985-2005. Medlems-

andelarnas procentuella utveckling 1985-2005

Andel medlemmar i procent av

folkmängden Ändring

procentenheter 1985-2005

1985 1990 1995 1999 2005 % % % % % % Stockholms län 1.8 1.7 1.6 1.4 1.3 -0.5 -28 Uppsala län 2.6 2.3 1.9 1.8 1.6 -1.0 -38 Södermanlands län 2.7 2.4 2.2 2.0 1.8 -0.9 -33 Östergötlands län 4.2 4.0 3.7 3.4 3.1 -1.1 -26 Jönköpings län exkl Habo+Mullsjö 1999+2005 12.0 11.5 10.7 10.3 9.9 -2.1 -18 Jönköpings län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 12.0 11.5 10.7 10.5 10.1 Kronobergs län 2.6 2.5 2.2 2.1 2.0 -0.6 -23 Kalmar län 3.2 3.0 2.9 2.6 2.3 -0.9 -28 Gotlandslän 2.6 2.3 2.0 1.8 1.8 -0.8 -31 Blekinge län 2.2 2.1 1.9 1.8 1.6 -0.6 -27 Kristianstads län 1.6 1.5 1.3 1.3 1.1 -0.5 -31 Malmöhus län 0.9 0.9 0.8 0.8 0.7 -0.2 -22 Skåne län 1.1 1.0 0.9 0.9 0.8 -0.3 -27 Hallands län 1.0 1.0 0.9 0.9 0.9 -0.1 -10 Göteborgs och Bohus län 2.6 2.5 2.4 2.3 2.2 -0.4 -15 Älvsborgs län 4.0 3.8 3.5 3.3 3.1 -0.9 -23 Skaraborgs län inkl Habo+Mullsjö 1999-2005 5.4 5.2 4.8 4.8 4.4 -1.0 -19 Skaraborgs län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 5.4 5.2 4.8 4.2 3.8 V:a Götalands län inkl Habo+Mullsjö 1985-2005 3.6 3.4 3.2 3.0 2.9 -0.7 -19 V:a Götalands län exkl Habo+Mullsjö 1999-2005 3.6 3.4 3.2 2.9 2.7

156

Tabell T:7. Fortsättning Medlems-

andelarnas procentuella utveckling 1985-2005

Andel medlemmar i procent av

folkmängden Ändring

procentenheter 1985-2005

1985 1990 1995 1999 2005 % % % % % % Värmlands län 3.8 3.4 3.0 2.8 2.6 -1.2 -32 Örebro län 5.7 5.4 4.9 4.6 4.3 -1.4 -25 Västmanlands län 2.9 2.7 2.5 2.4 2.1 -0.8 -28 Kopparbergs/Dalarnas län 3.0 2.8 2.4 2.2 1.9 -1.1 -37 Gävleborgs län 3.4 3.1 2.8 2.6 2.4 -1.0 -29 Västernorrlands län 3.5 3.2 2.9 2.8 2.6 -0.9 -26 Jämtlands län 1.6 1.4 1.2 1.1 1.1 -0.5 -31 Västerbottens län 4.1 3.8 3.4 3.2 3.0 -1.1 -27 Norrbottens län 2.0 1.9 1.7 1.6 1.5 -0.5 -25 Hela riket 3.0 2.8 2.6 2.4 2.2 -0.8 -27

157

LUND STUDIES IN SOCIOLOGY OF RELIGION

EDITOR: CURT DAHLGREN

Volume 1: Paula Håkansson: Civilreligion med ett mänskligt ansikte. President Václav Havels tankar om individ, religion och samhälle. Lund 2002.

Volume 2: Anna Davidsson Bremborg: Yrke: begravningsentreprenör. Om utanförskap, döda kroppar, riter och professionalisering. Lund 2002.

Volume 3: Zenita Johansson: Tron, ordet och nådegåvorna – En studie av Livets Ord i Tjeckien. Lund 2002.

Volume 4: Göran Gustafsson: När det sociala kapitalet växlas in. Om begrav-ningar och deltagandet i begravningar. Lund 2003.

Volume 5: Magdalena Nordin: Religiositet bland migranter. Sverige-chilnares förhållande till religion och samfund. Lund 2004.

Volume 6: Kring begravningar i nutid. Tre studier (Red. Curt Dahlgren och Gö-ran Gustafsson). Lund 2006.

Volume 7: Religionssociologi i brytningstider. (Red. Anna Davidsson Brem-borg, Göran Gustafsson och Gunilla K Hallonsten). Lund 2009.

Volume 8: Ina Rosen: I’m a believer, but I’ll be damned if I’m religious. Belief and religion in the Greater Copenhagen Area – A focus group study. Lund 2009.

Volume 9: Margareta Skog: Frikyrklighet och ekumenik kring millennieskiftet. I Berndt Gustafssons fotspår. Tre studier. Lund 2010.