Framväxten av centralplatserunder järnåldern i Mälarområdet

– Ett arkeologiskt problem och en maritimarkeologisk möjlighet

Oscar Törnqvist

Fornlämningar i närheten av Sigtuna med häradskartan som bakgrund. Vad döljer sig i vattnet?

Skriftlig uppgift vårterminen 2003Grundkurs i marinarkeologi vid Södertörns Högskola

Handledare Carl Olof Cederlund

Innehållsförteckning1 INLEDNING.................................................................................................................1

1.1 Bakgrund...................................................................................................................................................... 11.2 Syfte och frågeställningar........................................................................................................................... 1

2 PRIMÄRT KÄLLMATERIAL..............................................................................................22.1 Skriftliga och arkeologiska källor.............................................................................................................. 22.2 Marinarkeologiskt primärmaterial............................................................................................................. 2

3 SEKUNDÄRMATERIAL - FORSKNINGSPOLEMIK...................................................................33.1 Gamla Upsala, Svearikets framväxt och båtgravarna............................................................................. 33.2 Vattenvägar och järnålder i Uppland........................................................................................................ 33.3 Stats- och stadsbildningsprocessen med Birka och Helgö i fokus....................................................... 33.4 Bebyggelsestrukturen i Mälardalen........................................................................................................... 43.5 Sammanfattning........................................................................................................................................... 4

4 DET MARITIMA LANDSKAPETS POSITION I FORSKNINGEN...................................................54.1 Båtundersökningar...................................................................................................................................... 54.2 Borgar och pålspärrar................................................................................................................................. 54.3 Dykning och laborativ prospektering kring Birka.................................................................................. 64.4 Transport- farleds- och centralortsarkeologi........................................................................................... 64.5 Slutsats – en maritimarkeologisk forskning kring Mälaren?.................................................................. 7

5 SLUTSATSER OCH UTBLICKAR MOT FRAMTIDEN................................................................85.1 Forskningsdimensioner – teoretiska och praktiska................................................................................ 85.2 Exempel på maritimarkeologiska frågeställningar.................................................................................. 8

5.2.1 Stereotypa bebyggelsekomplex – nätverk av interagerande liktänkande?.................................................... 85.2.2 Farledsspärrar, fornborgar och vårdkasar - ekonomiska/politiska system?............................................... 95.2.3 Hamnar vid stormannagårdar, spår av lastning & lossning av handel?.................................................... 95.2.4 Skeppsteknologi i olika typer av farvatten – olika typer av ekonomier?..................................................... 95.2.5 Transportteknik och -metoder – hur säker, utvecklad och integrerad var sjöfarten?.................................... 9

5.3 Ett utkast till ett undersökningsprogram................................................................................................. 95.4 Praktiska implikationer – en avslutande kommentar........................................................................... 10

FörkortningarAFL – Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet

ATA – Antikvarisk-Topografiska Arkivet

FMR – Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet

MAS – Marinarkeologiska Sällskapet

SMA – Svenskt Marinarkeologiskt Arkiv, Sjöhistoriska Museet

SSHM – Statens Sjöhistoriska Museer

1 Inledning1.1 BakgrundDet borde inte vara kontroversiellt att hävda att en bygd starkt präglad av närhet till hav, sjöar ochvattendrag på avgörande sätt har påverkats av dessa i sin utveckling, både internt (ekonomisk inter-aktion, lokal transport, samhällsorganisation etc) och externt (råvarucirkulation, import-export, krig ochhärnadståg etc). Trots detta är det få eller inga arkeologer som framhäver de maritima aspekterna avkulturlandskapet när det gäller analysen av komplicerade processer i förhistorien. Genom att arbeta fören integrering av marina och terrestra arkeologiska ansatser skulle vår förståelse för historiska ochförhistoriska processer kunna öka markant. Behovet av att skissera och exemplifiera en sådan ansats äruppenbart.

1.2 Syfte och frågeställningarVal av område

Syftet med detta arbete är att skissera och exemplifiera ett forskningskoncept med marina och terrestraarkeologiska komponenter, för att på så vis påpeka behovet av en mer reguljär maritim ansats i denarkeologiska forskningen. För att gör saken tydlig, väljs ett område som har avhandlats i otaliga hyll-meter arkeologisk och historisk litteratur och forskning; centralortsbildningen i Mälardalen.

Hur skall Mälardalens roll förklaras när det gäller traditionella arkeologiska frågor kring riksbildning ochcentralortsbildning? Vilka källor används? Vad resulterar detta i? Vilka källor finns tillgängliga? Vadskulle en helhetssyn på en maritimt präglad miljö som t ex Mälardalen resultera i, i termer av tolkningoch historisk förståelse? Föreliggande arbete försöker belysa och nyansera dessa frågor.

Val av ansats

För att förstå marinarkeologins potentiella nytta inom detta fält kan vi tillgripa några nyckelfaktorer isamhällelig transformation och centralmaktsbildning, t ex vad som karaktäreriserar ett hövdingadömeeller en stat (Hyenstrand 1996:75ff, Kristiansen 1991) och undersöka hur den maritima kulturen harvarit en del av dessa proccesser, samt hur dessa processer har lämnat spår i det maritimakulturlandskapet.

Vi behöver även exemplifiera denna holistiska ansats för att ge konkreta exempel på områden inomvilka marinarkeologin skulle kunna spela en avgörande roll för att förstå de komplexa processer somcentalortbildningen innebar. Processer, som inte bara resulterade i ett maritimt kulturlandskap, utanäven i mångt och mycket bestämdes av sina maritima komponenter.

Uppsatsen redovisar översiktligt dels primärmaterialet (historiska och arkeologiska källor) och något omsekundärmaterialet (den arkeologiska debatten); forskningens karaktär och dess historik. Den maritimaforskningen – eller vad som skulle kunna vara en maritim forskning inom detta område – berörs sedan,med exempel på frågor som kräver en utförlig marinarkeologisk ansats för att kunna besvaras, eller ialla fall diskuteras utförligt. Ett utkast till ett tänkbart undersökningsprogram skisseras slutligen.

Val av material

Eftersom området spänner över oerhört stora forskningsområden arkeologiskt sett, kan genomgångenbara beröra källmaterialet och forskningshistoriken översiktligt. Men då frågeställningarna är över-gripande och – som det visar sig – de maritima komponenterna i forskningen ganska ringa börmaterialurvalet vara representativt för diskussionen som förs.

- 1 -

2 Primärt källmaterial2.1 Skriftliga och arkeologiska källorDe historiska och förhistoriska källor som står till buds för att analysera centralortsbildningen i Mälar-bygden består både av skriftliga och arkeologiska källor, eftersom den berörda tidsperioden spänneröver mellersta järnålder och in i medeltiden. Således är arkivhandlingar lika viktiga som primärt arkeo-logiskt material insamlat i fält för att få en förståelse för landskapet, dess karaktär och de processer somverkat däri. Följande är de huvudgrupper av traditionella primärmaterial som finns tillgängliga:

1. Arkiv som berör aktuella perioder och områden är Riksarkivet (Kameralt material, t ex jordeböcker),Landsarkivet i Uppsala samt Krigsarkivet. Ortnamnsarkivets i Uppsala excerpter är också viktigakällor.

2. Bland biblioteken märks Kungliga biblioteket med dess kartsamling samt ATA.

3. Kartor över Mälarområdet och tidig sjöfart finns på Lantmäteristyrelsens arkiv i Gävle. Där finnsäven geometriska jordeböcker från 1600-talet och framåt, samt annat material av intresse(Ehrensvärd 1990).

4. Skriftliga uppgifter om medeltida förhållanden finns samlade i rapportserien DMS – Det MedeltidaSverige. Delar av Mälarregionen behandlas i vol 1:7 (Ferm et al, 1992).

5. Många uppgifter som troligtvis sträcker sig tillbaka till järnåldern, t ex försvarsväsende, finnsupptecknade i landskapslagarna. Debatten är dock ej ense om företeelsernas (t ex ledungens) ålder.

6. Områdets kulturlandskap är relativt väl inventerat och fornlämningarna finns även till stor deldigitalt, vilket underlättar bearbetning och analys (se FMR och deras projekt Fornminnesinforma-tion). Omfattande undersökningar har behandlat bl a storgods, centralortsbildning och samhälls-organisation (t ex Ambrosiani 1964, Hyenstrand 1974, Wijkander 1983) och ofta tas runstenar in idebatten (Gräslund 1998) samt bebyggelse och gravfält (Petré 1984).

7. Till stöd för tolkningar av förhållanden under järnålder och tidig medeltid kan även med viss reser-vation äldre nordisk norrön och folklig historia användas – Jordanes, Prokopius, Wulfstan, Adam avBremen, Rimbert, Snorre, Ynglingatal osv samt skriften på runstenarna (se t ex Hyenstrand 1994:37-73), samt analogier med andra angränsande samhällen under samma tid (t ex Norr 1998).

2.2 Marinarkeologiskt primärmaterialTill bilden ovan skall alltså de marinarkeologiska lämningarna fogas, av vilka många “av karttekniskaoch principiella skäl” (Norman 1995:106f) överhuvud taget inte kart- eller registerförs av RAÄ.

För Mälarområdet gäller liksom för övriga Sverige att marinarkeologiska lämningar i den mån de ärkända finns registrerade i arkiven på Statens Sjöhistoriska Museum, dels i SMA – Svenskt Marinarkeo-logiskt Arkiv, dels i en mer kaotisk form i ACTA-arkivet. Mycket material finns dock bara i antecknin-gar och rapporter som kan stå att uppbringa i artiklar och olika publikationer. Någon systematisk inven-tering har aldrig gjorts vare sig i Mälarområdet eller i Sverige i stort, oaktat Christer Westerdahls byrå-och fältinventering (ovan vattenytan) av norrlandskusten (Westerdahl 1987, 1989) samt Normans(1993:92ff) fiskeekonomiska men relativt heltäckande analys av främst Smålandskustens maritima mil-jöer. Kunskapen om skeppsvraken i Mälaren kommer till övervägande del från ideellt arbete av en endaperson, Kjell-Ove Mattson. I stort sett samtliga uppgifter i SMA rörande Mälarområdet kommer frånhans forskning och i ACTA-arkivet finns en mycket stor samling handlingar med okänt innehåll. Enännu ej uppföljd inventering av Björköfjärden 2002 under ledning av Södertörns högskola i samarbetemed Marinens minröjningsenhet resulterade i ca 120 tidigare okända vrakpositioner (Peterson 2003).

- 2 -

3 Sekundärmaterial - forskningspolemikEtt antal traditionella spår är mycket tydliga i svensk forskning när det gäller Mälarområdet och skiftetjärnålder – medeltid. De främsta av dessa, som även har en stark förankring i hembygds- och turist-kretsar, utgörs av följande:

3.1 Gamla Upsala, Svearikets framväxt och båtgravarnaDet främsta forskningsområdet när det gäller järnålder i mellansverige har av tradition varit denkomplexa processen bakom och som resulterat i centralområdena i Gamla Uppsala och båtgravfältenlängs Fyrisån. Till denna fornlämningsbild hör även en omfattande debatt kring litterära källor frånjärnålder och medeltid, med därtill hörande källkritik. Målet har traditionellt varit att belysa sveariketsframväxt (t ex Lindqvist 1952, Nerman 1943) men har på senate år mer gått ut på att förstå hur lokaladynastier av småkungar med en konitinental mentalitet (Norr 1998) och syn på makt och herravälde(Hyenstrand 1996) kom att forma och organisera de övergripande samhällsstrukturerna som varade in imedeltiden med ledung, territoriell indelning (Tunagårdar, Husbygårdar, hundare osv; se Hyenstrand1974), handel mm.

Tolkningen av de maritimt kopplade båtgravarna har rört sig kring gravläggningar för vasaller, små-kungar mm mellan folkvandringstid och vikingatid, ofta associerade med järnhandel och med GamlaUppsala (Nordahl 1991:65f, Nylen & Schönbäck 1994:124ff) men även med lokal variation och Frökultmm (se t ex Lidén et al 1998). Helt klart är att bygdernas expansion kring dessa centralområden varitdelvis styrd av en planerad kolonisation, resursexploatering och antagligen med förfogande över mili-tära maktmedel (Seiler 2001:131ff).

Hela debatten finns förtjänstfullt, uttömmande och överskådligt sammanfattad av Hyenstrand (1996).

3.2 Vattenvägar och järnålder i UpplandForskningen kring de rika inlanden i Uppland har ofta kopplats till handel, transport och central-samhällets framväxt i anslutning till Långhundraleden och Fyrisån (Hyenstrand 1993). Här framträderTäby, Vallentuna och andra centralområdens placering längs vattendragen som viktiga för att förklaracentralmakt och interaktion i ett maritimt kontext, men även båtgravarna i Uppland (se punkt 3.1ovan). Viss marinarkeologisk forskning har skett inom detta område, främst av Gunilla Larsson (1989,2001), som både tar upp skepp ur ett mentalt perspektiv och diskuterar framväxten av ledungsorganisa-tionen, hamnor osv (jfr Varenius 1992). Inom dessa områden har även en hel del arbete lagts ner på attundersöka båtfynd, depåoffer, pålspärrar och andra maritima företeelser i anslutning till vattendraggenom de rika bygderna. Larsson berör även skillnaden mellan allmogens enkla flytetyg och defarkoster som varit del av ett interregionalt varuutbyte.

3.3 Stats- och stadsbildningsprocessen med Birka och Helgö i fokusOtaliga hyllmeter litteratur behandlar Birkas och den förmenta föregångaren Helgös roll som nav i delsstatsbildningsprocessen (sverarikets framväxt), dels i stadsbildningsprocessen (Helgö som protostad,Birka som utvecklad dito).

Detta forskningsområde har länge varit en käpphäst förankrad främst i Stockholm med Björn Ambro-sianai, Wilhelm Holmqvist och andra namnkunniga företrädare, men även mycket laborativ forskninghar förekommit om dessa platser (se t ex Holmqvist Olausson 1993). Ett antal monografiserier (se t exserien Excavations At Helgö [Hittills 14 volymer, se t ex Lundström & Clarke 1981] och Ambrosianis &Erikssons populärvetenskapliga Birka Vikingastaden [Ambrosiani & Eriksson 1991, 1992, 1993, 1994,1995]) berör området och det finns flera hundra publicerade arbeten i ämnet.

Främst Ambrosiani (t ex 2002) kopplar samman utvecklingen i Mälarområdet under yngsta järnålder –

- 3 -

expansion, landhöjning, centralortsbildning och monumentalitet – med utvecklingen under medeltid, dåstora delar av Mälaröarna ägdes av de ätter som regerade Sverige långt in i medeltiden (bl a Folkung-arna). Han berör också det faktum att området genom denna godsbildning fossiliserats och nu uppvisarovanligt goda bevarade bebyggelsekomplex från järnålder och medeltid (se även Bratt 1994:42ff).

På senare tid har den svea-centrerade och enkla förklaringen av statsbildningsprocessen med Uppsala ifokus (t ex Holmqvist 1969:19ff) ifrågasatts och debatten om kungaätternas upprinnelse i Götaland-skapen och Birkas eventuella ursprung i detta område aktualiserats (se t ex Hyenstrand 1996:67ff).

Lite grand vid sidan om eller mitt emellan forskningen kring Birka och Gamla Uppsala befinner sigforskningen kring Sigtuna – Fornsigtuna (Allerstav et al 1991), eventuellt som ”brohuvud” för detgötiska Birka (Hellström 1996) in mot Uppsala och kristnandet. Här skall inte detta behandlas vidare,utan det får räcka med att konstatera att traditionell arkeologi fortsätter att debattera centralortsbildningutifrån både litterära och arkeologiska källor, och att etnicitet, politisk centralisering etc görs till mycketviktiga punkter för att förstå städernas och Sveriges framväxt.

3.4 Bebyggelsestrukturen i MälardalenSlutligen finns ett bebyggelsearkeologiskt perspektiv på Mälardalen som har utforskats under lång tidoch med många olika infallsvinklar. Gemensamt är att de försöker kartlägga bebyggelsens omfattning,utbredning, förändring och organisation under främst yngre järnålder. Tidiga föregångsarbeten ärAmbrosianis (1964) Fornlämningar och bebyggelse och Hyenstrands Centralbygd – randbygd (1974). Efter dettadisputerade Wijkander (1983) på Kungshögar och sockenbildning. Dessa tre avhandlingar bildade längeryggraden i ett perspektiv där bygdens omfattning (fornlämningar), territoriell indelning (hundare,socknar), centralortsbildning och -markering (storhögar, runstenar, husabyar mm) diskuterades flitigt.

Inom detta område kan man även nämna forskningen kring fornborgar och runstenar, som båda egent-ligen handlar om att dechiffrera maktens och mentalitetens landskap, och hur politiska centra varitorganiserade (se t ex Gräslund 2001), vidmakthållna och försvarade. Även runstenarnas kristna aspekter(se t ex Lager 2002) kommer in här, och frågor kring sockenbildning, sockenkyrkor, stormannagårdaroch runstenar.

För en översiktlig sammanfattning av historisk och arkeologisk forskning kring Mälaröarnas kulturland-skap, se Bratt (1994) och för en sammanfattning om maktens landskap och framväxten av politiskacentra under järnålder – medeltid i samma område, se Ambrosiani (2002).

3.5 SammanfattningOvan kan vi se att de stora forskningsområden som berör Mälardalen under mellersta järnålder –tidigaste medeltid kretsar kring ett helheltsperspektiv på landskapet; materiella uttryck för politiska,ekonomiska, sociala och ideologiska processer och förhållanden. Fornlämingskomplex, rika fynd, terri-toriell indelning osv har analyserats för att förstå hur centralorterna bildats och vad de egentligen varför något. Gemensamt är dock att maritima aspekter har utforskats i mycket ringa grad. För att citeraMogren angående forskningen kring Alsnöhus:

”Among the astonishing results is the discovery of a magnificent early medieval harbour next to the manor,and everyone finds it strange that Thordeman and the other scholars working there make no mention of it. Agood example of the dangers of too strong an orientation to monuments, I would say” (1996:115 op cit)

- 4 -

4 Det maritima landskapets position iforskningenSom vi ser ovan har mycket arkeologisk forskning bedrivits inom Mälarområdet, och de övergripandefrågeställningarna berör i högsta grad de maritima aspekterna av kulturlandskapet; farleder, hamnar,skepp och skeppsteknologi, maritima försvarssystem, spår av handel och transport etc.

Arkeologiska undersökningar av fornlämningar som har maritim anknytning och präglar forskningen ärlegio, se föregående kapitel. Granskar man vilken ren marinarkeologi som har bedrivits inom de aktuellaområdena slås man istället av den ringa omfattningen och de mycket specifikt riktade insatserna. Dettaär på en gång mycket beklagligt och naturligt, då det är svårt att få fram empiri från marin forskning,dels beroende på undersökningstekniska svårigheter, dels på grund av att traditionell arkeologi länge harratat marinarkeologi av metodologiska och ideologiska orsaker – och att i stort sätt ingenexpolateringsarkeologi i maritima miljöer förekommer.

Områden där vissa undersökningar har skett är följande, utan någon slags rangordning:

4.1 BåtundersökningarForskning kring Mälardalens båtar under järnåldern har fokuserats på båtgravarna (se ovan). Laborativarkeologi (t ex Götherström 2001) och traditionell arkeologi har dominerat scenen, men viss marin-arkeologisk forskning har bedrivits, dels som ren skeppsteknologi ibland i evolutionistisk anda (t exBasil Greenhills bidrag till forskningen om Årbybåten, se Cederlund 1993), men även skeppet somtransportmedel och mental ikon i samband med framväxt av samhällsorganisation och ledung mm(Larsson 1989, 2001). Även analys samt utförande av experimentell skeppsarkeologi har utförts av enbegränsad skara (Edberg 2002).

Ibland placeras båtarna (och indirekt den maritima kulturen) i ett större sammanhang (t ex Seiler 2001)– de får utgöra vad man kan kalla “passiva ikoner” i den arkeologiska debatten, men oftast analyserasderas teknik och funktion mot bakgrund av en samhällelig indelning, teknologi eller maktstruktur.

Rena vrakundersökningar på fältet är ytterst få. Förutom arbeten i och kring Stockholms stad (t exVarenius 1989) samt lösa fynd av enkla stockbåtar har endast två fartyg från tidig medeltid eller tidigareundersökts, och då mycket ytligt; resterna av en båt nedanför Ragnhildsborg i Södertälje (Andersson etal 2002, Hjulhammar 2003) samt en järnmalmslastad stockbåt från Västervåla, Västmanland, från 1100-talet (Mattson 1995a, 1995b). Övriga mälarskepp och -båtar som undersökts är från senmedeltiden ochsenare, värda att nämnas är endast Kungsörsvraket (Fredberg & Mäkelä 1982) och Penningskutan(Mattson 1995a), se SMA 113:060 samt 113:063. En osäker datering på en liten klinkbyggd båt vidKungsängen (Rönnby 1993, 1994) utesluter dock inte medeltid eller järnålder.

Denna bild kan komma att ändras; författaren är delaktig i ett projekt att besiktiga de 120 vrakpositio-ner som blev resultatet av marinens avsökningar i Björköfjärden år 2002 (Peterson 2003). Möjligtviskan farkoster från järnålder eller medeltid finnas i detta material.

4.2 Borgar och pålspärrarHögreståndsmiljöer och militära anläggningar från främst medeltid har tilldragit sig stort intresse, såäven i Mälardalen. Stockholms försvar har undersökts i flera omgångar (Ödman 1987, Lindström2001). Södertörns högskola har inlett undersökningar vid och i vattnet kring Ragnhilsborg vid Söder-tälje (Hjulhammar 2003, Andersson et al 2002) varvid pålar och resterna av en medeltida båt på-träffades. Vid Medeltidsborgen Almarestäket i Upplands-Bro kommun har också en hel del pålar somen del av en pålspärr påträffats, först undersökt av Montelius (1870) sedan översiktligt dokumenterat avUpplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut 1998 med filmkamera, totalstation mm (Sandén

- 5 -

1990, se även Rönnby 1993, 1994 för närliggande undersökningar i området). Vid Gripsholm hardykningar avslöjat en pålkrans kring slottet (Alopaeus 1995).

Dessa typer av undersökningar präglas ofta av lokala intressen och partikulära frågeställningar. Mer ana-lyserande i ett landskapsperspektiv (analys av fornlämningskomplex och främst deras närmiljö) före-kommer i en serie uppsatser; se t ex hos Lindström (2003) ang. ett bryggfundaments sammanhang ochfunktion vid Birkas garnison, eller borgar, fornborgar och undervattensstrukturer hos Berger (1996),Györki (1996) samt angående borgar med hamnar och andra maritima strukturer av Arnshav (2000).Gemensamt för dessa insatser är dock att de är universitetsuppsatser med blygsamma resultat.

I närheten av marinarkeologi ligger Florgårds arbete (1980) om fornborgar, vårdkasar och farleder iöstra Mälaren, även om arbetet bedrevs inom traditionellt arkeologiska ramar.

Även vissa försök med ekonomiskt/politiskt perspektiv i tolkning av marina lämningar har gjorts. Se tex Rune Edbergs (1995) uppsats om farledsspärrar och territorialitet, och den politiska bakgrunden –både intern och extern – bakom en sådan manifestation. Arbetet berör dock en anläggning iMälarområdets ytterkant (och kopplingen till Mälaren är inte klar (se Edberg et al 2001).

4.3 Dykning och laborativ prospektering kring BirkaDe första marinarkeologiska undersökningarna utanför Birka genomfördes 1969-1970 under ledning avCatharina Ingelman-Sundberg, SSHM. Ett bottenområde på ca. 1,5 km2 inventerades utanför Björkösnordvästra strand (Ingelman-Sundberg 1972). Man lokaliserade och dokumenterade ett pålstråk löpan-de parallellt med den nuvarande strandlinjen mellan 6-16 meter ut i vattnet. Längden på pålstråket upp-mättes till ca 300 meter. 14C prov gav dateringar mellan 795±100 år och 1030±100 år AD. Ävenplankor påträffades, en del brända, samt eventuellt en mast och köl från 1000-talet e Kr.

Under åren 1973-74 fortsatte inventeringen. Förutom fyndet av en bearbetad pålkonstruktion ca 110meter från land var området i stort sett fyndlöst. I sin slutrapport utesluter inte dykarna att det kanfinnas trädelar gömda i bottensedimentet (Ingelman-Sundberg & Rönnby 1991:8).

År 1990 återupptogs undersöknigarna med side-scan sonar, fotodokumentation och geologiska prov-tagningar. I juni 1999 genomfördes en enklare dykundersökning i vattnet nedanför Borgberget av per-soner från Södertörns högskola. Syftet med denna undersökning var att fastställa om det fanns läm-ningar i vattnet nedanför Garnisonen, som kunde ha samband med det förmodade bryggfundamentet,av samma typ som lämningarna utanför svarta jorden. Vid denna undersökning, som pågick under endag och under mycket dåliga siktförhållanden, påträffades ett antal pålar samt ett vikingatida svartgods-kärl. Området behöver dock inventeras noggrannare.

År 2000 genomfördes en botteninventering nedanför borgberget, vilket resulterade i att en pålrad upp-täcktes, som dock dateras till 1700-1800-talet, samt ett par mer svårtolkade stenfundament, ev brygg-eller kajrester (Lindström 2003). Intill dessa har på stranden vissa undersökningar gjorts för att lokali-sera en eventuell hamn, men utan några tydliga resultat (Stålberg 2000). En liknande undersökning harutförs i anslutning till Kugghamn på norra Björkö för att lokalisera en möjlig hamn och bestämmaaktivitetsytor i anslutning till detta område (Kristiansson 1996). Även här återstår mycket att göra.

Söder om Birka har även det s k byggningsgrundet undersökts och kopplats till sjöförsvaret av Birka(Enström 1985). Nyligen tagna dendroprover på träkonstruktionerna där pekar dock på 1700-talet.

En drivande faktor bakom dessa delvis marinarkeologiska projekt är AFL.

4.4 Transport- farleds- och centralortsarkeologiSpridningskartor av statusföremål har ofta varit en utgångspunkt för att diskutera import, handel ochterritorialitet. Ulrike Teigelake (2001) har tagit denna gren av arkeologisk forskning och fört in den i

- 6 -

marinarkeologin genom att diskutera föremålsspridning under järnålder i norra Tyskland som ett resul-tat av transportsystem, både till lands och sjöss, samt jämföra dessa. Frågor om transportadministrationoch importkoncentration uppstår och det är lätt att börja fundera kring just centralortsbildning, forn-lämningskomplex och helheten i det maritima landskapet. Tankarna går till Ambrosianis (1985) högre-ståndsmiljöer i Mälarområdet, och de transportsystem som rådde där. Rester av skeppstekniskt hant-verk har påträffats i en sådan högreståndsmiljö – Sigtuna – även om sammanhanget inte var marin-arkeologiskt utan traditionella arkelogiska undersökningar (Edberg 2000).

Ett annat komplext maritimt fornlämningslandskap som på ett mer holistiskt sätt har blivit föremål fören marinarkeologisk forskning är Södertörns västkust, med två huvudleder som sammanbinder Mälarenmed Östersjön (Deckel 1998, 2001). Deckel diskuterar infrasystem (system av infrastruktur; kommunika-tion, transporter) och hur dessas kollektiva egenskaper hjälpt till att forma och utveckla samhället.

4.5 Slutsats – en maritimarkeologisk forskning kring Mälaren?Mycket litet är känt om undervattensvärlden – eller den kustnära kulturmiljön – i Mälardalen. Inga vrakfrån tidig medeltid eller järnålder har påträffats eller undersökts i Mälaren utanför Stockholms ochSödertäljes omedelbara närhet. Detta är något mycket märkligt med tanke på områdets centrala bety-delse under dessa perioder. I Stockholm har ett antal skeppsvrak från tidig medeltid påträffats ochundersökts (t ex Varenius 1989) och ett illa åtgånget vrak, antagligen från 1300-talet, har översiktligtdokumenterats nedanför Ragnhildsborg i Södertälje (Hjulhammar 2003:16f, Andersson et al 2000). Iövrigt har vi fått förlita oss på båtgravarna i norra Uppland.

Pålspärrar har undersökts på endast tre ställen i själva Mälaren, trots talrika högreståndsmiljöer, trångasund med misstänkta platsnamn, ett antal vårdkasar (Florgård 1980). Endast en egentlig handelsplats ärkänd i området – Birka.

Således står det klart att den marinarkeologiska behandlingen av området är allt annat än fullödig.Märkligt nog står vi här faktiskt inför en i stort sett okänd fornlämningsvärld. Detta förhållande ter sigän mer anmärkningsvärt då en relativt enkel undersökning under föregående år med s k side-scansonarteknik, påvisade ca 120 hittills okända vrak i Björköfjärden (Peterson 2003). Att några av dessainte skulle härröra från järnålder eller tidig medeltid ses som orimligt. Att de skulle bidraga till – för attinte säga förändra – vår syn på transport, ekonomi och samhällsorganisation i Mälardalen torde ståutom allt tvivel.

I det ovan sagda framgår att mycket lite forskning har utövats i Mälardalen angående maritima fråge-ställningar och kulturmiljöer. Insatserna är riktade och partikulära. Det finns dock enkla förklaringarbakom detta förhållande, men arbete måste gå vidare för att integrera de två disciplinerna för att bådasverksamhet skall kunna anses meningsfull eller vetenskaplig.

Betraktar man det maritima landskapet mer ur Westerdahls (1997, 2001) helhetsperspektiv, ser vi attman måste koppla samman detta med konventionella arkeologiska rön för att få ett helhetsgrepp påproblematiken. En början är att göra en syntes av historiska, arkeologiska och marinarkeologiskaansatser och källmaterial för att undersöka och kartlägga transport, handel osv i innanfarvatten underjärnåldern (likt Teigelake 2001). Deckels (2001) ansats för Södertörn bör överföras och utvidgas förMälarens del och helheten i kulturmiljöerna bör angripas på motsvarande sätt som Norman (1993:92ff)gjort för medeltida utskärsfiske.

Forskning kräver ju dessutom en kontinuitet och förankring i frågeställningar och övrig empiri (i dettafall traditionell arkeologisk) för att kunna anses meningsfull – i synnerhet när man avser att analysera såkomplicerade aspekter av samhället som centralortsbildning under järnålder i Mälardalen. Arkeologinhar inte bara en skyldighet att ta till sig marinarkeologiska rön och metoder; marinarkeologin har ävenen skyldighet att förankra undersökningsfokus, undersökningar och slutsatser i traditionell arkeologiskforskning. Se slutligen Arbing 2001 för en kommentar angående detta.

- 7 -

5 Slutsatser och utblickar mot framtiden5.1 Forskningsdimensioner – teoretiska och praktiskaVilka faktorer i en forskning om berörda områden skulle kunna tänkas bli belysta av en marinarkeo-logisk ansats eller en arkeologisk ansats som inbegriper maritima miljöer? Skulle det marinarkeologiskamaterialet vara relevant?

Det finns många sätt varpå man kan formalisera bilden av processer, strukturer, företeelser ochfaktorer i centralortsbildningen. Ett exempel är Hyenstrands (1996:74ff) lista på faktorer som inverkar istadsbildningsprocessen:

• Ledarskap och centra• Produktionsförhållanden och beroendeförhållanden• Handhavande av överskott• Tillgång till vapen• Konflikter och krig

Dessa punkter berör direkt frågor kring administration av handel, transportbyten, transpportteknik,redistribution av varor, skydd och värn av bygder och regioner via vårdkasar mm, teknologisk spridningoch överlägsenhet, exploatering av resurser och kvarlevor av detta i en maritim miljö osv.

Här ser vi direkt att frågor som har tagits upp under marinarkeologin tidigare är viktiga komponenterför att förstå det sociala landskapet och dess informationsförmedlare (Deckel 2001) och att en holistiskansats med landskapsanalys med avseende på hamnar, drag, ed, ortnamnsanalyser osv (se t ex Haasum1989:81f) alla är viktiga komponenter i tolkningen av marina politiska strategier – och därmed organisa-tionen och förändringen av en ”maritim enklav” med Westerdahls (1997) ord.

Den bitvis infekterade och konstant heta debatten kring centralortsbildning, nationens framväxt osv ärmycket gammal och många hyllmeter har författats om dessa spörsmål. Debatten går dock ofta i cirklar,nytt material verkar nödvändigt för att komma vidare, skänka forskningen större perspektiv och gebättre underlag för teorier. Här skulle det marinarkeologiska materialet kunna lämpa sig, t o m för attagera “bevis” i en hypotetiskt-deduktiv resonemangskedja, på så vis att marina lämningars vittnesbördskulle kunna användas för att testa existerande hypotesers rimlighet. Oprövade utgör de ju “oberoendevariabler”.

Här behöver man kunna exemplifiera och konkretisera delaspekter av de ovan nämnda punkter somhar direkt beröring med de maritima komponenterna i kulturlandskapet, t ex teknologi (skepp), försvar(borgar, kastaler, vårdkasar, pålspärrar), aggregerat överskott (synligt i tex hamnlägen eller i skeppsvrak,maktmanifestationer (stora skepp – jfr Varenius 1992), transportmedel (även här stora skepp – ellerfrånvaron därav), kontroll över arbetskraft (pålkransar, borgar, hamnar mm) samt kontroll övertransportvägar (utmärkta och bevakade transportleder) och hur dessa delaspekter skulle kunnaanalyseras för att öka den generella förståelsen. Några sådana exempel föreligger nedan.

5.2 Exempel på maritimarkeologiska frågeställningarNär det gäller analysen av dessa övergripande frågor går det att exemplifiera vissa mer atomära fråge-ställningar där den maritima forskningen direkt skulle kunna spela en avgörande roll. Några exempel:

5.2.1 Stereotypa bebyggelsekomplex – nätverk av interagerande liktänkande?Mycket tyder på att många centralplatser uppvisar näst intill identiska karaktäristika i fornlämnings-hänseende. Komplex av storhögar, husgrundsplatåer, betydelsefulla platsnamn (Tuna, Husby m fl),runstenar och kustnära lägen i anslutning till senare tids sockenkyrkor och -centra är mer eller mindre

- 8 -

gemensamma för i stort sett alla centralplatser under sen järnålder i Mälardalen (Ambrosiani 1985).Vidgar man begreppen att även inkludera maritima lämningar skulle man kunna studera fornborgar ochandra marina försvarsanläggningar, hamnlägen, båtläggningar etc. Mycket tyder t ex på att det före-kommer nauster eller båthus inte bara vid Adelsö utan även på Björkö (Wåhlander 2000) och Helgö(Arrhenius 1988). En fördjupad diskussion kring hela det lokala maktlandskapet skulle kunna påvisahuruvida en gemensam idéstruktur, ekonomi, transportteknik osv förelåg – och indirekt hur politik ochsocial gruppering var konstituerade, hur en eventuell krigsmakt organiserades, vem som hade monopolpå våld, var ledungsflottan låg osv.

5.2.2 Farledsspärrar, fornborgar och vårdkasar - ekonomiska/politiska system?Förekomsten av farledsspärrar tyder på att någon eller några gemensamt bestämmer över ett område –eller i alla fall över områdets säkerhet. Finns det dessutom system i vårdkasar (Florgård 1980) ochfornborgar kan man misstänka antingen en centraliserad politik eller ett nätverk av allierade. Före-komsten av (eller bristen på) dessa marina strukturer skulle kunna bidra med mycket information ompolitiska relationer och regionalitet i olika samhälleliga subsystemen (Edberg 1995). Förelåg samhörig-het, tvång, mobilitet eller fossilisering av idéer och relationer? En fördjupad analys av ortnamn skulleäven betyda mycket i detta sammanhang.

5.2.3 Hamnar vid stormannagårdar, spår av lastning & lossning av handel?I de marinarkeologiska lagren utanför stormannagårdarna kan man förvänta sig att finna rester avhamnar. Skulle fynd där visa på lokal redistribution i en expansiv ekonomi eller centraliserad lyxvaru-cirkulation? Vad skulle det betyda om man inte påträffade vare sig stapel- eller lyxvaror i anslutning tillförmodade hamnar vid stormannagårdar? Att de endast var lydgårdar under större gods och kungar?Att studera järnålderns ekonomi är komplicerat (Hedeager 1994) och inbegriper gåvoutbyte, allianser,plundring, transport av stapelvaror etc. Vi behöver allt källmaterial som vi kan uppbåda och en mernyanserad ansats till att finna olika typer av hamnar (jfr Deckel 1996).

5.2.4 Skeppsteknologi i olika typer av farvatten – olika typer av ekonomier?Vilka typer av skepp frekventerade de olika typerna av vatten, och vilka befolkningsgrupper användesig av de olika typerna? Tyder en eventuell pluralism i materialet på att det fanns lokalt anpassadeinnanvattenbåtar och större fartyg (Crumlin-Pedersen 1991) för handel och härnadståg i främmandevatten och länder av en styrande elit (Larsson 2001)? Stöder empirin denna bild? Mot bakgrund avWesterdahls zon- och enklavbegrepp (1997) och kunskapen om den begynnande politiseringen avsamhället vore det ytterst fruktbart att via ny empiri analysera förekomsten av båttyper i olika vatten –hur dessa kunde ha använts, och vilka samhällsklasser som var inbegripna i trafiken. Föreligger detstora skillnader mellan t ex båtgravarna och eventuella båtvrak i djuphålen i Mälaren?

5.2.5 Transportteknik och -metoder – hur säker, utvecklad och integrerad var sjöfarten?Vad säger ortnamn, omlastningsplatser, naturhamnar och skeppsvrak om sjöfarten under järnålder ochmedeltid? Fanns det ett utbyggt nät av farleder, hamnar och skydd för att underlätta handel och för-hindra plundring? Vem eller vilka organiserade i så fall detta? Eller tyder empirin på att transport ochhandel bedrevs på enskilda initiativ utan något regionalt eller inter-regionalt samabete? Fanns det ettnätverk av sjönära natthamnar och krogar även under tidig medeltid? Hur hanterade man tidigtlängdbegreppet veckosjö – och vilka tecken finns på det i landskapet?

5.3 Ett utkast till ett undersökningsprogramMot bakgrund av de ovan exemplifierade frågeställningarna så är det möjligt att välja ut ett antalforskningsområden som med relativt enkla medel kan bilda en ny plattform varifrån mer kvalificeradoch mer koncentrerad forskning kan ta vid. Grundpelarna måste vara inventering av relevantaområden, samt art- och typbestämning av de lämningar som påträffas.

- 9 -

Eftersom undersökningarna måste kunna prioriteras visavi större mål, och förankras i ett störresammanhang så måste man börja med översiktliga inventeringar och gå mot en mer fingranulerad kun-skapsbild och teoribildning. Ett utkast till ett undersökningsprogram för berörda område (Mälardalen)och berörda tidsintervall (≈ 400 – 1300 AD) kan tentativt utgöras av en flerstegsprocess enligt nedan.

1. Genomgång av existerande material: Kjell-Ove Mattsons omfattande okända material i ACTA-arkivet,SSHM. Byråinventering mha historiska kartstudier och fornlämningsstudier.

2. Översiktlig inventering: Översiktlig side-scan sonar-körning vid knutpunkter, vid trånga passager ifarleder, invid fornlämningskomplex, medeltida borgar osv, i avsikt att påträffa undervattenskon-struktioner. Kustnära inventering av maritima miljöer. Fältinventering mot bakgrund av t exNormans (1992, 1995) arbeten och Deckels (1996) ansats. Kartstudier och ortnamnsstudier avmedeltida material, fältinventering främst under 5m. ö. h. med även i anslutning till stormannagårdaroch fornlämningskomplex i medeltida centra. Studier av vattendrag in mot Bergslagen och Uppsalaför att undersöka större maritima strukturer i centralbygd – randbygd och ekonomiska relationer.

3. Besiktning och detaljstudie av centrala platser i det forna landskapet, både med avseende på fornlämnings-komplex, men också med avseende på knutpunkter i kommunikationerna. Visst undervattensarbete ianslutning till dessa platser; enkel kartering. Budget för dendro- och 14C-prover bör finnas.

4. Uppföljning av de fåtal kända vrakuppgifter som är positionsbestämda i SMA och som kan tänkas vara avmedeltida eller forntida karaktär samt material i K-O Mattsons arkiv. Dykarbete på grundare djup.

5. Initiering av inventeringsdyk i centrala vatten av betydelse, t ex mellan Adelsö och Birka samt i farleden inmot Sigtuna. Ett bredare samarbete med dykklubbar bör inledas för att öka avsökningshastigheten,främst via MAS.

6. Besiktning av de nya vrakpositioner som blev resultatet av marinens kartering utanför Birka under 2002.Urskiljning av intessanta objekt att arbeta vidare med. Budget för dendro- och 14C-prover bör finnas.

7. Detaljprospektering av hamnlägen, brolägen och andra platser där maritima strukturer förväntas på-träffas. Laborativa metoder bör användas, främst fosfatanalys och georadar. Samarbete med AFLbör sökas.

8. Detaljerad terrängmodellering av markytan under 5m. ö. h. kring de utvalda objekten i syfte att skönjastrandskoningar, terasseringar, bassänger, nauster mm. Totalstation bör användas.

9. Databearbetning och analys med moderna metoder; allt material läggs in ett geografiskt informations-system (GIS) för kartografisk framställning och kvantitativ/tematisk analys.

10.Materialet bör tolkas och presenteras mot bakgrund av de frågeställningar som dels formats innanprojektet (se sektion 5.2 ovan), dels de frågeställningar som framkommit under projektets gång.Tolkningarna bör ske i relation till övrig arkeologisk forskning inom berörda områden (se t exkapitel 3 ovan). Här kan man både välja att testa traditionella teorier med de nya data som fram-kommit, och att forma nya tolkningar.

5.4 Praktiska implikationer – en avslutande kommentarDet är oerhört svårt att bedriva en omfattande marinarkeologi, särskilt om man avser att göra både enöversiktlig och uttömmande dokumentation. Oundgängligt vore att mobilisera ett antal dykandearkeologer och ett antal erfarna medeltidshistorisker och arkeologer. Som väl är kan man få frammycket information med relativt enkla medel; genom att översiktligt kartera olika typer av maritimastrukturer och skeppsvrak, med hjälp av fält- och arkivstudier och sonarundersökningar kan hamnar,farleder, omlastnings- och handelsplatser etc påvisas och leda vidare till detaljstudier där en mertraditionell arkeologi skulle kunna vara behjälplig.

Att ta ett samlat grepp på denna problematik, arbeta systematiskt och kontinuerligt och samarbeta medde resurser som faktiskt står till buds gratis – te x via MAS - skulle nog avslöja en delvis ny forntid.

- 10 -

ReferenserAllerstav, A., Damell, D., Gustafsson, J H., Hammar, T., Königsson, L-K., Sandén, B., Sjösvärd, L.,

Stenström, G. & Strid, J P. 1991. Fornsigtuna – en kungsgårds historia. Stiftelsen Upplands-BroFornforskning, Bro.

Alopaeus, H. 1995. Some Finds of Underwater Barriers in Sweden and Finland. Castella Maris Baltici II.Sörmländska handlingar nr 49. Lund Studies in Mediaeval Archaeology, Lunds Universitet, pp 9-12.

Ambrosiani, B. 1964. Fornlämningar och bebyggelse. Diss, Stockholms Universitet.– 1985. Aristocratic Graves and Manors in Early Medieval Sweden. I: Backe, M et al. (red). In

honorem Evert Baudou. Archaeology and Environment 4, pp 235-246. Department of Archaeology,Umeå Universitet.

– 2002. Mälaröarna från fornkungar till folkungar. Paniba, Stockholm.Ambrosiani, B. & Eriksson, B G. 1991. Birka Vikingastaden, Vol 1. Wiken, Höganäs.

– 1992. Birka Vikingastaden, Vol 2. Wiken, Höganäs.– 1993. Birka Vikingastaden, Vol 3. Wiken, Höganäs.– 1994. Birka Vikingastaden, Vol 4. Wiken, Höganäs.– 1996. Birka Vikingastaden, Vol 5. Wiken, Höganäs.

Andersson, S, Deckel, P & Rönnby, J. 2002. Telgehus – medeltidsarkeologi vid och i vatten. Manus,Södertörns Högskola

Arbing, S. von. 2001. De inre vattnen – en outnyttjad resurs. I: Marinarkeologisk tidskrift 2001:4, pp 4-7.Arnshav, M. 2000. Hamnar vid medeltida borgar. C-uppsats, Södertörns Högskola.Arrhenius, B. 1988. Continuity and Discontinuity at Helgö. Statens Historiska Museum Studies 7,

Stockholm.Berger, Å. 1996. Fornborgar och undervattensanläggningar - finns det ett samband? C-uppsats, Stockholms

Universitet.Bratt, P. 1994. Mälaröarna. Kulturhistoriska miljöer. Stockholms Läns Museum.Cederlund, C. O. (red). 1993. The Årby Boat. Statens Historiska Museum, Stockholm.Crumlin-Pedersen, O. 1991. Ship types and Sizes AD 800-1400. I: Crumlin-Pedersen, O (red). Aspects

of Maritime Scandinavia AD 200-1200. Vikingeskibshallen, Roskilde.Deckel, P. 1996. Landkänning. Ett lokaliseringsförsök av järnåldershamnar på Södertörns västra kust. C-uppsats,

Stockholms Universitet.– 1998. Navigare necesse erat. Förslag till ett forskningsprojekt över förhistoriska kommunikationer i Östra

Södermanland. C-uppsats, Södertörns Högskola.– 2001. Infrastruktur och samhälle: kommunikation och transportsystem i södra Mälardalen

under förhistorien I: Edberg, R & Rönnby, J (red). Nya marinarkeologiska perspektiv. RuniusFörlag, Stockholm.

Edberg, R. 1995. Hit men inte längre : farledsspärrar som marinarkeologiskt studieobjekt. C-uppsats, StockholmsUniversitet.

– 2000. Maritime Sigtuna - a different archaeological view of Swedens oldest town. I:Cederlund, C O (red). The marine archaeology of the Baltic Sea area (III), pp 31-39.

– 2002. Färder i Österled. Experiment, källor, myter och analogier. Stockholm Marine Archaeology Reports 2.Diss, Stockholms Universitet.

Edberg, R., Lindström, M. & Rönnby, J. 2001. Pålsundet. Arkeologiska studier av en sörmländsk kustmiljö.Runius & Co Förlag, Stockholm.

Ehrensvärd, U. 1990. Kartsamlingar i Sverige. I: Sporrong, U & Wennström, H-F. 1990. Sverigesnationalatlas. Sveriges kartor, pp 116-125.

- 11 -

Enström, E. 1985. Byggningsgrundet: del i Birkas sjöförsvar? I: Meddelanden från MarinarkeologiskaSällskapet 1985:2-7.

Ferm, O., Johansson, M. & Ramqvist, S. 1992. Attundaland. Det Medeltida Sverige vol 1:7. RAÄ,Stockholm.

Florgård, S. 1980. Varkt och värn i östra Mälaren under vikingatid och äldre medeltid. C-uppsats, StockholmsUniversitet

Fredberg, B & Mäkelä, T. 1982. Kongsöhrsvraket - Jacob Hans ämkias skuta? En marinarkeologisk studie ibergslagssjöfart med ekonomisk, social och geografisk bakgrund. C-uppsats, Stockholms Universitet.

Gräslund, A-S. 2001. Rune stones and Regionality. I: Kingdoms and Regionality. Transactions from the 49th

Sachsensymposium 1998 in Uppsala. Stockholms Universitet.Györki, H. 1996. Fornborgar och undervattensanläggningar i Södermanlands län - finns det ett samband? C-

uppsats, Stockholms Universitet.Hassum, S. 1989. Svensk Marinarkeologi. Arkeoförlaget, Gamleby.Hedeager, L. 1994. Warrior and Trading Economy in Viking-Age Scandinavia. Journal of European

Archaeology 2.1, pp 130-148.Hellström, A. J. 1996. Vägar till Sveriges kristnande. Atlantis, Stockholm.Hjulhammar, M. 2003. Ragnhildsborg. Fornlämning RAÄ 220, Östertälje socken, Stockholms län. Arkeologisk

Rapport. Runius Förlag, Stockholm.Holmqvist, W. 1969. Helgö, den gåtfulla ön. Rabén & Sjögren, Uddevalla.Holmqvist Olausson, L. 1993. Aspects on Birka. Investigations and surveys 1976-1989. Theses and Papers in

Archaeology B:3. Diss, Stockholms Universitet.Hyenstrand, Å. 1974. Centralbygd – randbygd. Strukturella, ekonomiska och administrativa huvudlinjer i

mellansvensk yngre järnålder. Diss. Stockholms Universitet.– 1993. Perspektiv på leden. I: Långhundraleden. En seglats i tid och rum. Arbetsgruppen

Långhundraleden, Uppsala, pp 69-71.– 1996. Lejonet, draken och korset. Sverige 500-1000. Studentlitteratur, Lund.

Ingelman-Sundberg, C. 1972. Undervattensarkeologisk undersökning utanför Birka. Fornvännen 67, pp127-134.

Ingelman-Sundberg, C. & Rönnby, J. 1991. Marinarkeologiska undersökningar utanför Birka på Björköi Mälaren 1990. Etapp 1. I: Marinarkeologisk tidskrift 1991:3-4, pp 8f.

Kristiansen, K. 1991. Chiefdoms, states and systems of social evolution. I: Earl, T (red). 1991.Chiefdoms: Power, Economy and Ideology. Cambridge University Press, pp 16-43.

Kristiansson, S. 1996. Prospektering av Kugghamn på Björkö. CD-uppsats, Stockholms Universitet.Lager, L. 2002. Den synliga tron. Runstenskors som en spegling av kristnandet i Sverige. Diss. Opia 31, Uppsala

Universitet.Larsson, G. 1989. Ledung, Ledungsskepp och Territoriell Indelning. C-uppsats, Uppsala Universitet.

– 2001. Skeppet och det maritima samhället i Mellansverige under yngre järnålder och tidigmedeltid. I: Edberg, R & Rönnby, J (red). Nya marinarkeologiska perspektiv. Runius Förlag,Stockholm.

Lidén, K, Isaksson, S & Götherström, A. 2001. Regionality in the boat-grave cemeteries in the lakeMälar valley. I: Arrhenius, B (red). Kingdoms and Regionality. Transactions from the 49th Sachsen-symposium 1998 in Uppsala. AFL, Stockholms Universitet, pp 27-40.

Lindqvist, S. 1952. Svea rikes ålder. I: Arkeologiska forskningar och fynd. Svenska Arkeologiska Samfundet,Stockholm.

Lindström, J. 2003. Krigarnas hamn: om ett nyligen undersökt bryggfundament nedanför Birkasgarnison. I: Marinarkeologisk Tidskrift 2003:1, pp 4-7.

- 12 -

Lindström, M. 2001. Marinarkeologiska perspektiv på Stockholms sjöförsvar 1000 – 1800. I: Edberg,R. & Rönnby, J. (red). Nya marinarkeologiska perspektiv. Runius Förlag, Stockholm, pp 39f.

Lundström, A. & Clarke, H. (red). 1981. Excavations at Helgö 6, The Mälaren Area. KVHAA, Almqvist &Wiksell, Stockholm.

Mattson, K-O. 1995a. Vrak i Mälaren. I: Sjöhistorisk Årsbok 94/95. Sjöhistoriska Museet, Stockholm, pp131-140.

– 1995b. Fartygen, skepparna och sjöfolket.I: Västmanlands fornminnesförenings årsskrift 1995.Västmanlands Fornminnesförening och Västmanlands Läns Museum.

Mogren, M. 1996. Current Swedish Castle Research: The hinterland Emphasis. Castella Maris Baltici II.Sörmländska handlingar nr 49. Lund Studies in Mediaeval Archaeology, Lunds Universitet, pp 111-116.

Montelius, O. 1870. Stäkets slott, Montelius' undersökning 1870. PM, ATA.Nerman, B. 1943. Gamla Upsala – svearikets hjärtpunkt. Skoglunds, Stockholm.Nordahl, E. 2001. Båtgravar i Gamla Uppsala: spår av en vikingatida högreståndsmiljö. Aun 29, Uppsala

Universitet.Norman, P. 1993. Medeltida utskärsfiske. En studie av fornlämningar i kustmiljö. Diss, Nordiska Museets

Handlingar, Stockholm– 1995. Fornlämningar i Sverige 3. Sjöfart och fiske. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.

Norr, S. 1998. To Rede and to Rown. Expressions of Early Scandinavian Kingship in Written Sources. Diss. Opia17, Uppsala Universitet.

Peterson, R. 2003. Vad döljs i Birkas vatten? I: Populär arkeologi 2003:1, s24f.Petré, B. 1984. Arkeologiska Undersökningar på Lovö. Del 4. Bebyggelsearkeologisk Analys. Studies in North-

European Archaeology 10. Diss, Stockholms Universitet.Rönnby, J. 1993. Stäket & Svartviken : bansträckningen Kallhäll-Kungsängen, Kungsängen socken, Uppland,

marinarkeologisk utredning. Rapport UV, Riksantikvarieämbetet.– 1994. Stäket & Svartviken : bansträckningen Kallhäll-Kungsängen, Kungsängen socken, Uppland,

marinarkeologisk utredning, etapp 1 och 2. Rapport UV, Riksantikvarieämbetet.Sandén, B. 1990. Vad hände egentligen? Första boken. Upplands-Bro Kulturhistoriska Forskningsinstitut.Seiler, A. 1991. I skuggan av båtgravarna. Landskap och samhälle i Vendels socken under yngre järnålder. Diss,

Stockholms Universitet.Stålberg, K. 2000. Hade Garnisonen en hamn? Prospektering av strandområdet nedanför Garnisonen i Birka. CD-

Uppsats, Stockholms Universitet.Teigelake, U. 2001. En studie av utvecklingen av inlandsvattensystem i norra Tyskland under järn-

åldern. I: Edberg, R & Rönnby, J (red). Nya Marinarkeologiska Perspektiv. Runius Förlag,Stockholm.

Varenius, B. 1989. Båtarna från Helgeandsholmen. Rapport UV 1989:3. Riksantikvarieämbetet, Stockholm.– 1992. Det nordiska skeppet. Teknologi och samhällsstrategi i vikingatid och medeltid. Stockholm Studies

in Archaeology 10. Diss. Stockholm.Westerdahl, C. 1987. Norrlandsleden. 2, Beskrivning av det maritima kulturlandskapet: rapport från en inventering

i Norrland och norra Roslagen 1975-1980. Länsmuseet Murberget, Härnösand.– 1989. Norrlandsleden. 1, Källor till det maritima kulturlandskapet: en handbok i marinarkeologisk

inventering. Länsmuseet Murberget, Härnösand.– 1997. Skepp och sjöfart på innanfarvatten i Sverige: de stora sjöarna, en teori om transport-

zoner och maritima enklaver. I: Forum Navale 52, Sjöhistoriska Samfundet, Stockholm, pp 51-68.

– 2001. De stora sjöarna – ett maritimarkeologiskt perspektiv?. I: Marinarkeologisk tidskrift 2001:4,pp 14-18.

- 13 -

Wijkander, K. 1983. Kungshögar och sockenbildning : studier i Södermanlands administrativa indelning undervikingatid och tidig medeltid. Diss, Stockholms Universitet

Wåhlander, L. 2000. Naust på Björkö?. Fornvännen 95, p 119f.Ödman, A. 1987. Stockholms tre borgar: från vikingatida spärrfäste till medeltida kastellborg.

Stockholmsmonografier 80, Diss. Kommittén för Stockholmsforskning.

- 14 -