Forum Antroposofi

nr 1 2o18

foru m för a n t roposof i n r 1 2o18

4–6Notiser

7–13 Samtal:

"Ett liv i biodynamikens tjänst"

14–15 Samtal:

Samtal om, meditation

16–19 Krönika:

Dödsprocessen och ödet

2o–21 Bilduppslaget

23–24Krönikor:

Att sitta under korkekenLivvakten

Ett liv med färg

24-25Levnadsteckning & Till minne

26–27Läsarbrev: Back to basics

KrönikaGävle-Dala Terapeutikum

28-34

Årsmöteskallelse Verksamhetsberättelse

Årsredovisning

33–37 Kalendarium:

Antroposofiska Sällskapet Järna, Stockholm och Norrköping

38–39 Förteckning över medlemsgrupper

Artiklar på hemsidanMedlemssekretariat

Medlemskap

4o Bildberättelse

Fr.o.m. sid 32 stämmer inte sidnumre-ringen i webb-versionen av nr 1-2018

per spek t i v et

Hur ser sällskapets vägkarta mot framti-den ut i dag?Varför har vi ett antroposofiskt sällskap? Finns det viktiga uppgifter som är lättare att ta i tu med genom en förening, än som ensam individ? Vi tror att många av de frågor man kan ställa sig, och de uppgif-ter man kan se, gäller både för vårt lands-sällskap och det allmänna sällskapet i Dornach.

En viktig uppgift för oss är att skapa mö-tesplatser, där frågor om vem människan är kan dryftas, mötesplatser där forskare/experter från olika sammanhang kan mö-tas. Mötesplatser som går djupare in på frågorna än populärmedia, men samtidigt befriade från experternas för oss obegrip-liga fikonspråk. Forskningens frukter är för viktiga att bara överlåta till forskarna själva. Eller till politikerna. Alla männ-iskor har rätt att intressera sig för allt! Särskilt det som har bäring på essensen av

Vägkarta mot framtiden?

Erland Kornfeld & Daniel Håkanson

det mänskliga, etik och människovärde, jordens framtid. Här tror vi sällskapet kan vara en av många viktiga spelare, med sin egen, viktiga färg.

Men att bygga upp dessa mötesplatser, att vidareutveckla den av Rudolf Steiner utvecklade mänsklighetskulturen, krä-ver både engagemang och ekonomi. Vi ser ekonomin som ett kvitto på att det är en balans mellan punkt och periferi, att omvärlden, som vi i sällskapet också ska betjäna, upplever att vi är relevanta. Ba-lansen innebär också att vad som är punkt och vad som är periferi växlar – det vikti-ga för relevansen är, att vi är deltagare i ett ständigt pågående samtal.

Den ekonomi vi talar om, är inte i första hand en ”betalning” för utförda tjänster, men en investering i framtiden, i att an-troposofin inte blir kvar i ett oföränder-ligt musealt tillstånd, men att den kan utvecklas som kunskapen om männis-

kan, med alla dess specialområden. Man investerar i ett sammanhang, där man har en tillit till de människor som vill bära antroposofin med dess högskola och sektioner, inte minst också den allmänna sektionen för antroposofi.

Vi har sett en glädjande ökning av bidra-gen 2o17 från de antroposofiskt orienterade verksamheterna. Vi vill understödja en lik-nande utveckling som hos oss även i det Allmänna Sällskapet, en utveckling mot omprövning av gamla vanor, mot större transparens och medinflytande, där den så kallade periferin kan spela en tydligare roll.

Men – givet att vi gradvis får en hållbar ekonomi, ett meningsfullt medinflytande, både hos oss i världssällskapet – så kom-mer den besvärliga följdfrågan – vad vill vi med denna ekonomi, detta medinfly-tande. Hur är det med initiativkraften hos mig själv, när jag inte har någon annan, el-ler något annat, att skylla på?

notiser

”Imformationsverbund Deutschschweiz” (IDS) var så gott som avslutad hösten 2o17 efter tio års arbete och med omkring 22 ooo titlar och kommer att föras vidare för nyförvärv och utvalda samlingar. Över 33o högskolebibliotek är medlemmar av IDS som sammantaget omfattar över 17 miljoner titlar och 27 miljoner exemplar.Källa: Ur DG nr 3-4 2o18, Sebastian Jüngel/ övers GN.

TankeexperimentTill sommaren levereras de första resulta-ten från ett forskningsprojekt kring tan-keiakttagelser.

”Würzburg-skolan har kvalitativt ut-forskat vad tankar är. Vi vill forska kring vad tänkandet som verksamhet är.” Se-dan 2o16 arbetar Merijn Fagard och Wil-helm Humérez i belgiska Löwen och i Stuttgart på ett fritt forskningsprojekt om ”Tankeiakttagelse”. Det centrala för dem är frågan hur ”anlaget till skådande”, som Rudolf Steiner talar om, kan förstås experimentellt. De två forskarna har, vid sidan av beskrivningen och utforskandet av sina egna inre upplevelser, gjort ex-periment med sju tränade försöksperso-ner. Nu måste resultaten bearbetas och kommer att offentliggöras preliminärt till sommaren 2o18. Projektet bärs ekono-miskt av ca 8o personer och institutioner. De vetenskapliga resultaten, liksom en övningsbok och en grafisk representation ska ställas till fritt förfogande i Internet. www.denkbeobachtung.euKälla: DG nr 8 2o18. Övers. GN

Goetheanum dokumentation

Goetheanum Dokumentation förvaltar de mest omfångsrika samlingarna i värl-den med antroposofisk proveniens. Till avdelningen hör ett arkiv, ett bibliotek och en konstsamling. Ledaren för Goet-heanum Dokumentation, Johannes Nilo, har startat nya projekt för att förbättra förvaringen av framför allt de värdeful-la historiska källdokumenten och för att göra samlingarna mer tillgängliga. En erfaren arkivarie har börjat göra en ny förteckning av arkivets samlingar enligt internationell ISAD(G)-norm. Dessut-om genomförs inom ramen för projektet ”Evaluation Museum” en inventering av konstsamlingen med sina 12 ooo objekt som omfattar måleri, grafik, arkitektur-modeller, skulptur samt möbler, desig-nobjekt och textilier. Inventeringen för-beredes grundligt och planerades med externa experter från museivärlden (ex-empelvis Historisches Museum, Basel, Kunstmuseum Basel, Vitra Design Muse-um, Prevart – Konzepte für die Kulturgü-tererhaltung). När inventeringen är slut-förd är för första gången i Goetheanums historia alla verk systematiskt förteck-nade med gängse uppgifter om datering, mått, konstnär, proveniens, material etc.

För att arbeta fram samlingskriteri-er bildades en kommitté med Reinhold Fäth, David Marc Hoffmann, Walter Kug-ler, Johannes Nilo, Heide Nixdorff, Bodo von Plato, Marianne Schubert och Dino Wendtland. Kompletterande facksympo-sier är planerade.

Den elektroniska katalogiseringen av Goetheanumbibliotekets kärnbestånd inom

notiser

dagogiska konsten. Under många år inn-an uppgiften som sektionsledare var han klasslärare i Nordtyskland.

Konferensens övergripande tema var föredragen 6 - 9 av Steiners första lärar-kurs 1919, Allmän människokunskap, den del där han beskriver människan ur ett andligt perspektiv. I drygt 2o arbetsgrup-per kunde deltagarna ta del av kollegers erfarenheter av människokunskap och waldorfundervisning genom att lyssna, samtala kunskapande kring olika teman och öva tillsammans. Red. GN.

Karolinska institutet utbildar

i antroposofiTill våren startar Karolinska institutet en kurs som delvis hålls på Vidarkliniken med praktiska övningar i insmörjningar och andra antroposofiska metoder.

Det är första gången som lärosätet an-ordnar kursen «integrativ omvårdnad».

Kursen vänder sig till sjuksköterskor, fysioterapeuter och arbetsterapeuter, och

innehåller utöver litteraturstudier bland annat praktiska övningar. Ca 2o studenter.Källa: www.dagensmedicin.se/artiklar/2o18/o3/o1/ki-utbildar-i-antroposofi www.ki.se/start. Red. JH

Humanprogress förvärvar Robygge

Humanprogress förvärvar Robygge AB. Därigenom tryggas verksamheten och en långsiktig utveckling möjliggörs. Bo-lagen ser möjligheter till ömsesidigt ut-byte. Trots att företagen är verksamma inom olika områden känns övertagandet helt naturligt, eftersom verksamheterna drivs utifrån samma värdegrund. Under en övergångsperiod kommer Christoffer Amundin att finnas kvar i verksamheten för att kunder och medarbetare ska vara trygga med att övergången sker på ett odramatiskt och smidigt sätt. Med glädje och optimism antar Humanprogress nu utmaningen att förvalta och utveckla Ro-bygge in i framtiden.

Dag Klingborg ordf. Humanprogress och Christoffer Amundin ordf. Robygge.

Källa: robygge.se. Red. JH

Svenskt Waldorflärarmöte 2o18

I en obruten följd av Lärarmöten sedan 1989 inbjöd Pedagogiska Sektionen i Fria Högskolan för Antroposofi till det 29 mö-tet under 2 dagar i slutet av januari i år.

Mötet samlade ca 34o deltagare från de flesta av Sveriges ca 4o waldorfsko-lor. Årets föreläsare var en av de två sek-tionsledarna vid Pädagogische Sektion, Goetheanum, Claus-Peter Röh, som på ett charmerande och insiktsfullt sätt visade upp sin skicklighet som utövare av den pe-

notiser

Ett intryck frånLantbrukssektionens

årliga konferens vid Goetheanum

Liang Ziqi berättade om sin första ko – (Niu-Niu, översatt: Ko-Ko) Hon visade bil-der av sin ko och minns med stark känsla: ”Kon är den biodynamiska gårdens kär-lek”. De 9oo deltagarna är berörda, känner sig förbundna med djuret och har plöts-ligt landat mitt i Kina. Liang Ziqi berättar vidare att den biodynamiska lantbruks-impulsen tas emot med mycket entusiasm och beredskap att lära i landet med 7oo miljoner bönder. Det har bildats en grupp genom appen WeChat med målsättning att översätta Rudolf Steiners Lantbruks-kurs. Det biodynamiska jordbruket i Kina startade 1998. I hela landet finns i nuläget sju stycken demeter-certifierade gårdar.Källa: DG nr 7 2o18, övers GN.

Biodynamiska verksamheter i Sydamerika –

Casita biodinámica Biodynamiskt jordbruk präglas i Syd-amerika av begeistring och uppfinna-randa – det kunde man känna av genom René Piamontes berörande bidrag i Goe-theanums fullsatta stora sal (under årets internationella lantbrukskonferens). Hur kan och ska man umgås med preparaten, som under vintermånaderna behöver vila under jord, när man befinner sig i närhe-ten av ekvatorn, där vinter och sommar befinner sig samtidigt på bara några ki-lometers avstånd? ”I Ecuador gräver vi ner 4oo till 5oo kohorn under sex måna-der norr om ekvatorlinjen, för att därefter gräva ner dem för ytterligare sex månader syd om linjen.”

Vidare är man tack skyldig bönder från Chile för uppfinningen av Casita biodinámica(ett biodynamiskt litet hus), där preparaten lagras respektfullt och ef-ter konstens alla regler i själva verksam-heterna. Sydamerikas biodynamiska rö-relse, som startade på 198o-talet genom unga människor, som var utbildade på Emerson College och slog sig ner i Brasi-lien, har vuxit till 3oo verksamheter, där 7 ooo familjer arbetar.Källa: DG nr 7 2o18, övers GN.

samtal

lats" fram under ett liv i antroposofins och biodynamikens tjänst får tala för sig självt!

F(elix) N(ieriker): Du har ju nyss fyllt 7o år och vi undrar över vad du kan se som huvudtema i ditt liv?

T(homas) L(üthi): Det har ju blivit bio-dynamisk odling och att försöka hitta en väg att förstå olika saker som förekom-mer inom det biodynamiska, processer i naturen som leder fram till de biodyna-miska preparaten. Att arbeta med dessa frågor och försöka inspirera andra på ett sätt som kan vara intressant.

FN: Har du närmat dig detta från iakt-tagelsesidan eller från forskningssidan?

TL: Egentligen mest från iakttagelsesi-dan, det man möter direkt när man aktivt odlar och på det sättet försöka komma åt något av dessa sammanhang. Så det är ju ett goetheanistiskt förhållningssätt. Det kan vara källan, vägen till en egen

Ett liv i biodynamikens tjänst

Thomas Lüthi intervjuas av

Felix Nieriker och Göran Nilo

Thomas bor alldeles nära Skillebyholm i utkanten av Järna. Huset står mitt i en mycket fin liten trädgård, hans hustru Elisabeth och han sköter den omsorgs-fullt. Och stjärnhimlen skänker sitt, "inte gripbart men verksamt" som Tho-mas säger, "och som ingen växt kommer på idén att förneka."

Det är tre grundmotiv som väver syn-ligt och i det fördolda genom Thomas biografi: människors samverkan för att förädla och kultivera jorden, växterna livssfär som omspänner hela jorden och intresset för stjärnekrafters reala inver-kan på allt som lever och växer.

Thomas arbetsfält sträcker sig över hela jordklotet. Där han verkar uppstår inten-siva människomöten som har biodyna-misk odling i fokus. Vad allt som uppstått världen över, ja, ända in i juridiska struk-turer, genom Thomas hjärtevarma och osjälviska insats, inger djup respekt. Det vittnar om hans starka förtroendekrafter, möjligen en följd av en trygg barndom.

Nej, Thomas vill helst inte prata om sig själv och sin person, det som "od-

förståelse. Jag har ju tidigare, under många år, bjudit olika kursledare hit till utbildningen vid Skillebyholm och där ingick Jochen Bockemühl som ju var en skicklig iakttagare. Han var ledare för den Naturvetenskapliga Sektionen vid Goetheanum och starkt förankrad i det biodynamiska området. Han var obön-hörlig i sitt iakttagande, han drog alltså inte först slutsatser utan gick vägen från iakttagelser till sammanfattning, som sedan kan utmynna i en slutsats. Några olika personligheter av den kalibern har regelbundet kommit hit och gestaltat kurser för utbildningen. Dom har också spelat en roll för mig själv. Wolfgang Schauman, veterinär, Georg Wilhelm Schmidt, som på ett mycket intressant sätt arbetade med förädling av råg och träd genom att så vid olika bestämda tid-punkter. Yrkesmässigt var han ekonom på ett antroposofiskt sjukhus. Han gick specifikt ut från iakttagelsen och se-dan över till handling. Dessutom Maria Thun (skaparen av såkalendern). Det var människor som inte alla gånger hade så

samtal

lätt med varandra. Men var och en för sig hade de otroligt fruktbara infallsvinklar.

G(öran) N(ilo): vilket eget fokus har du haft när du övat din iakttagelse?

TL: Att inte bara titta på en sak en gång, utan flera gånger och därigenom bli vitt-ne till en förvandlingsprocess. Titta på en blomknopp flera gånger, ta lite foton, och då blir det så tydligt att ingenting är sig likt i naturen, utan det rör sig om en oavbruten förvandlingsprocess. Detta gäller växter förstås, men också stjärn-himlen.

GN: Just det, stjärnhimlen får man väl räkna till en specialitet för dig, eller?

TL: Det är ju en väsentlig del av det vi har omkring oss och som ingen växt kommer på idén att förneka. Det är lik-som en självklarhet att det finns himmel och jord och ändå är det inte alltid lika självklart för oss. Det är inte gripbart, svårt att nå, man kan inte ta i det.

GN: Men du har ändå försökt se hur kos-mos och växter samverkar?

TL: Det hör ju till den biodynamiska od-lingen och därför föll det sig naturligt att intressera sig för det också.

Thomas omfattande engagemang i olika organisationer internationellt

GN: Du har nu blivit 7o år, kan du berätta om inom vilka områden du är verksam i idag?

TL: Jag är sedan en tid tillbaka inne i ett skede då jag vill göra mig av med ett antal uppgifter och det har varit fram-gångsrikt när det gäller Skillebyholm. För några år sedan kom en mycket kapa-bel efterträdare in och tog över ansvaret för hela platsen och heltidsutbildningar-na och jag har bara kvar ansvaret för den fyraåriga deltidsutbildningen (en helg i månaden) här, som jag leder och också undervisar i, samt definierade projekt här på platsen. Det hör till det mest un-derbara att inte bara stiga in i en uppgift utan att också kunna dra sig tillbaka och se att andra för det vidare utifrån den aktuella tidpunktens förutsättningar. Det var det första steget och de andra stegen hänger ihop med mitt interna-tionella engagemang. Juni 2o17 drog jag mig tillbaka från sektionsledarskapet i lantbrukssektionen i Dornach. Februari 2o18 drar jag mig tillbaka från styrelsen i den Internationella Biodynamiska För-

eningen och i juni tar jag samma steg med ordförandeskapet i Demeter In-ternational. Då är organisationen myn-dig, har alltså funnits i 21 år. Efter detta återstår det som är det internationella samarbetsorganet som finns för att hålla ihop de olika delarna och förhindra att varje organisation drar åt var sitt håll. Vi såg vikten av att grunda ett sådant sam-arbetsorgan som består av styrelseleda-möter från dessa tre organisationer. Där är jag ordförande och kommer att träda tillbaka i oktober 2o19. Detta är min av-vecklingsplan.

Det var Svenska Demeterförbundet som tog initiativet till samarbetsorganet Demeter International.

GN: Jag förmodar att det var du som grundade Skillebyholmsutbildningen. När skedde det?

TL: Vi var en liten grupp 1974, som sa att vi gör det här. Bakgrunden var den att det fanns studenter som gick på en biodyna-misk kort sommarkurs borta på Rudolf Steinerseminariet. När vi nu skulle utöka tiden, fick vi januari 1974 3o stycken an-mälningar till en kurs som hade 7 platser och som skulle börja i september. Kolle-giet träffades som vanligt på lördag efter-middag: Hans Glaser, Walter Liebendör-fer, Frans Carlgren, Arne Klingborg, Åke Kumlander, Jörgen Smit, Rut Nilsson, Karin Ruths Hoffman, m. fl. Människor som ibland hade det svårt med varandra. Vi tittade på frågan och sade oss, vi kan inte säga nej till så många seriösa ansök-ningar och samtidigt visste vi att det inte fanns rum för så många, inte undervis-ningslokaler eller praktikmöjligheter. Men det fanns ju ett helt halvår mellan beslutet och kursstart. Med hjälp av Åkes kontakter köptes Skillebyholm. När kur-sen startade i början av hösten, kom 24 nya studerande med relativt långt hår (sä-ger Thomas skrattande).

GN: Var du utbildad biodynamiker när du startade utbildningen?

TL: Jag hade då gått en treårig utbild-ning i Holland i biodynamisk och kon-ventionell trädgårdsodling och lantbruk på Warmonderhof (Thomas räknar nu upp tre olika i nuläget aktiva biodyna-miker i Järnatrakten som också fått sin utbildning där). Där kunde man göra en statlig examen och samtidigt få den biodynamiska kompetensen. Med den utbildningen kom jag till Sverige. Jag gick till en början den korta biodyna-miska kursen som fanns på Seminariet och som leddes av Kjell Arman och Bo Pettersson.

GN: Vi ska återkomma till det du gjorde som ung i början av din vistelse i Järna. Men nu vore det fint om du kunde berät-ta om ditt engagemang i Lantbrukssek-tionen vid Goetheanum.

TL: Lantbrukssektionen har dels en årlig konferens och dels en ”Vertreterkreis” (representantskap på svenska). Jag var med i den sistnämnda redan under 197o-talet. När Herbert Köpf ledde sektionen inrättades en sektionskrets på mellan 1o – 12 personer kring sektionsledaren och jag blev ganska tidigt medlem i den. Nästa sektionsledare blev Manfred Klett och när han la ner sitt arbete upplöstes sektionskretsen. Nikolai Fuchs, nästa sektionsledare, ville ha en krets av tre personer kring sig som en slags mindre rådskrets och jag var en av dem. Detta var år 2oo3. Efter 7 år ville Nikolai Fuchs med relativt kort varsel dra sig ur upp-giften. I ”Vertreterkreis” som var 5o – 6o personer, bestämdes att jag tillsammans med 2 människor till skulle vaska fram en ny ledare. Vi hittade lovvärda kandi-dater, men som inte ensamma ville ta på sig ledarskapet, eftersom ingen av dem helt ville släppa det engagemang de stod inne i i den biodynamiska rörelsen och kontakten med jorden så att säga. Det fanns alltså 2 kandidater med den håll-ningen och Paul Mackay från styrelsen undersökte med Goetheanumledningen om det skulle gå an med flera ledare samtidigt och svaret blev ja, även om det fanns olika uppfattningar om detta ”trendbrott” – den gängse uppfattningen var att en ledningsuppgift är en helt in-dividuell angelägenhet, men nu såg man att man kan göra det på ett annat sätt i vår tid . De två kandidaterna sa att de kunde tänka sig att gå in i detta ”men då vill vi ha med Thomas”. Jag tackade ja för en begränsad tid vid sittande möte. Jag tyckte egentligen att det skulle vara en yngre person, men just konstellationen stämde på ett tydligt sätt så det fick gå för en tid. Ueli Hurter och Jean-Michel Florin blev mina kompanjoner och vi sa att vi gör det under 3 år. När vi ompröva-de situationen efter 2 år kom vi fram till att det vore adekvat med en sjuårsperiod. Det är helt i linje med nuvarande Goet-heanumledning, att alla mandat ska om-prövas efter 7 år.

GN: Hur har du upplevt detta uppdrag?

TL: Det har varit oerhört intressant. Jag har under många år stått detta sam-manhang riktigt nära och följt arbetet kontinuerligt, så området var inte främ-mande för mig . Vi tre, som nu skulle ta över, kände varandra från Vertreterkreis

samtal

och från första ögonblicket blev det ett riktigt fruktbart samarbete. Var och en ville de andra till och med mer än sig själv. Vi kunde börja arbeta direkt, be-hövde ingen samkörningstid så att säga, och hade fullt förtroende för varan-dra. Dessutom sammanföll det med en mycket fruktbar period i Goetheanums helhetsutveckling vad det gäller arbets-formerna m m. Lantbrukssektionen har kunnat ingå i Goetheanumledningen med full kraft. Själv har jag kunnat med-verka direkt i Goetheanumledningen en gång om året, så jag har mest följt det på avstånd. De andra två kollegorna gör det regelbundet.

GN: Är det någonting som har överras-kat dig inom ramen för denna uppgift?

TL: Det blev helt tydligt för mig att det är en välsignelse att få vara flera som delar på ansvaret. Att lära sig samverka, arbeta med omdömesbildningen o s v. Att med fullt förtroende kunna rådgöra med var-andra. Givetvis allt under förutsättning att samarbetet fungerar. Om inte, går ju oerhört mycket energi åt för det. Jag har också fått mycket stor respekt för det Goetheanumledningen numera pre-sterar. Under tidigare år har jag ju från

sektionsledarna hört om olika problem och om vad som inte fungerade. I nulä-get är ledningsfunktionen inne i en håll-bar utveckling och jag lägger märke till den stora öppenheten mellan sektions-ledarna och styrelsen. De kan fritt säga sina uppfattningar till varandra, även kritiska och det blir utvecklingsproces-ser istället för fiendskap. Det är modernt och framtidsinriktat. Jag har intrycket att det på sätt och vis är svårt att få den-na positiva bild av arbetssituationen vid Goetheanum att bli bekantgjord för Sällskapets medlemmar. Det borde vara mera känt, så att medlemmarna kan känna stort förtroende för Goetheanum-ledningens ansträngningar.

GN: Jag har ofta lagt märke till att det är ganska vanligt i svenska antroposo-fiska sammanhang att man är kritisk och skeptisk till det som görs eller inte görs vid Goetheanum. Det kanske var berättigat tidigare, men man verkar inte ha förstått att situationen är helt annor-lunda idag.

TL: ... och att vi bör anstränga oss för att hinna ifatt!

GN: ... så att vi inte hanterar en bild som var aktuell för 2o år sedan!

Vi vill titta vidare på dina uppgiftsom-råden: vilken roll spelar det Internatio-nella Demeterförbundet för den biodyna-miska impulsen i världen?

TL: Det är en förbindelselänk mellan odlaren och konsumenten. För hela han-deln: grossister, export o s v. Det är För-bundets uppgift att gå in och skapa för-bindelselänkar genom avtal om att det faktiskt är biodynamiska produkter som odlats. Att ha gemensamma regler var själva upphovet till att mötas. Det fanns regler, men de var olika för olika länder. Det har resulterat i att det nu över hela jorden finns en grund med samma reg-ler att stå på som vidareutvecklas i de-mokratisk ordning.

GN: Hur länge har du varit ordförande för Internationella Demeterförbundet och hur har arbetsklimatet varit där?

TL: Den internationella organisationen har funnits i 2o år. Dessförinnan gjordes under 7 år förberedelser till den, här på Skillebyholm. Vi tog initiativ till att bju-da in de olika länderna med frågan: kan vi komma fram till gemensamma regler. De olika ländernas människor var alla övertygade om att de hade de allra bästa reglerna. Så träffades vi med alla dessa olikheter gällande regler, bakgrund,

temperament. Det var oerhört intres-sant! Det handlade om olika folksjälar, det var på riktigt och vi behövde skapa en gemensam anda. Då hjälpte svensk midsommarstämning med utflykter i skärgården, gemensam disk o s v till, vi kom närmare varandra och det utveck-lades en obönhörlig vilja att nå målet på ett förpliktande sätt. Vi kom fram till gemensamma regler och då sa vi, vi bil-dar också en juridisk person – Interna-tionella Demeterförbundet - för oss alla, som fick sitt säte i Darmstadt i Tyskland. Jag har varit ordförande där från början och det är nu 2o år. Nyval har ägt rum vartannat år.

GN: Utifrån betraktat uppstår bilden av mycket administrativt arbete, är det så?

TL: Det finns naturligtvis en stor risk att drunkna i administration. Vi arbetar på detta genom att försöka utveckla certi-fieringsprocessen som hade sin början i sträng kontroll. Vi utvecklar andra for-mer successivt, med gårdssamtal som en komplettering, det är en process där det ömsesidiga förtroendet byggs upp. Två, tre bönder träffas och pratar om utvecklingsaspekten. Nästa steg är att lägga huvudvikten vid detta, så att de en-skilda odlarna uppfattar inspektionerna som: det är mina vänner som stöder mig och ger mig goda råd och inte något som upplevs som enbart kritiskt granskande.

Den biodynamiska impulsenGN: Hur många enskilda odlare är nu anslutna till detta nätverk som ska ga-rantera att de lever upp till den biodyna-miska odlingens metodiska ideal?

TL: Thomas tog fram en statistisk över-sikt och kommenterade: Vissa länder har ett eget nationellt Demeterförbund och är fullvärdiga medlemmar i det in-ternationella förbundet. I tabellen finns spalter för hur många hektar och hur många gårdar det finns. Sedan kommer en annan stor grupp med länder där det inte finns ett nationellt förbund och där gårdarna blir certifierade genom det internationella förbundet direkt. Sam-manräknat blir det 62 länder med totalt 18o ooo ha och alla kontinenter är re-presenterade. Detta visar bara certifie-rad odling. Den totala biodynamiska odlingen är större än så. Det är omöjligt att uppskatta vilken tillkommande areal det utgör och de finns lite varstans i värl-den. På Himalayas bergssluttningar till exempel finns många små bönder och här får impulsen starkt fotfäste bland de tusentals biodynamikerna . De har

”Den gängse uppfattningen var att en

ledningsuppgift är en helt individuell

angelägenhet, men nu såg man att man kan

göra det på ett annat sätt i vår tid . De två

kandidaterna sa att de kunde tänka sig att gå in i detta ”men då vill vi ha med Thomas”. Jag tackade ja för en

begränsad tid vid sittande möte”

upptäckt att biodynamisk odling kräver mindre investering, de gör själva kom-post och preparat och de får dessutom högre skörd och därmed mer mat i den egna magen. De behöver alltså inte ta lån för att kunna köpa konstgödsel och be-kämpningsmedel som i traditionell upp-lagd odling. I Japan och i Arabemiraten finns det än så länge bara grossister, inga odlare.Internationella Demeterförbundet är en förening och de 18 länder som har egna nationella förbund är medlemmar och närvarar på årsmöten m m där man röstar om olika saker. En styrelse väljs på tre år och varje regeländring beslu-tas genom en demokratisk röstning. De länder som inte har nationella förbund kommer successivt att bilda sådana och sedan delta i föreningsarbetet.

GN: Jag tror att det är tämligen okänt i Sverige att du är ordförande för denna omfattande internationella organisa-tion som står i spetsen för den globala utvecklingen av impulsen.

TL: Det är bra så! Det hade kanske varit naturligt att Tyskland, som har nästan halva den certifierade odlingsarealen – 77 ooo ha - skulle bekläda ordförande-posten, men nu är det på detta sätt istäl-let. Det råder en stark kollegialitet och transparens i vårt arbete.GN: Hur ser arbetet ut i Sverige?

TL: Vi har 969 ha och 17 odlingsplatser, 5 förädlare och 4 grossister. Sedan 4 – 5 år har arealen minskat drastiskt. Innan nedgången var vi uppe i drygt 4 ooo ha och 59 odlingssammanhang.

För nyrekrytering och vidareutveck-lingen av biodynamiska lantbruk vore det önskvärt och nödvändigt med verksam-heter som har möjlighet att ta hand om biodynamiskt odlad spannmål och mala det till mjöl. För närvarande finns det ett bageri i Sverige som bakar på biodyna-miskt mjöl. Men det biodynamiska mjölet importeras från Tyskland.

Biodynamisk spannmål som odlas i Sverige blandas ihop med ekologisk spannmål och säljs som ekologiskt odlat.

Här finns det utrymme för initiativ. En glädjande nyhet är att en biodyna-

misk gård kommer att mala eget spann-mål på en gårdskvarn och sälja det som biodynamiskt odlat. Det är ett positivt första steg.

I vissa länder finns en försiktig ökning, i de nordiska grannländerna sker en ök-ning liksom i Schweiz. I Spanien och In-dien sker en enorm ökning.

Engagemang i KinaGN: Jag har förstått att du har ett spiran-de engagemang i Kina, är det så?

TL: Ja, det började för 8-9 år sedan. Jag reser 1 – 2 gånger per år till Kina. Ge-nomför en 1o dagars grundläggande kurs i biodynamisk odling. Det började med någon enstaka odling och nu är det 7 certifierade odlingar, en hundra-procentig ökning på några år. De har en järnvilja i ett klimat där det råder en tuff ekonomisk och materiell verklighet, men under ytan finns den kinesiska kulturen, vilket gör att det hos många människor finns en intensiv förståelse för grunden i den biodynamiska impulsen.

GN: Detta kommer du väl knappast att avveckla?

TL: Nej, säger Thomas med ett skratt. Det är oerhört meningsfullt. Det finns inte bönder i vår bemärkelse i Kina, så det är andra personer som är initiativtagare. Marken tillhör staten och man kan ar-rendera den. Ursprungligen var det ju för att få mat på bordet. Nu är det affärsfolk som startar biodynamiska odlingar. De har varit ekonomiskt framgångsrika, har tillgång till pengar och vill göra något vettigt. En av dem är en kvinna som har tehus inne i Peking. Hon slussar pengar därifrån in i en odling och bygger upp den på detta sätt. Hon har ungdomar på gården som kan vara där under 2 år och lära sig odla biodynamiskt. En annan person från södra Kina som från scratch har låtit bygga motorvägar som han får driva under 25 år och ta in avgifter för. Alla motorvägar tar avgifter. Därefter tillhör motorvägen staten. Han äger 5 av-snitt som är hårt trafikerade. Han har fått bygga ut vägarna från 3 till 4 filer. Han har startat en biodynamisk odling i södra Kina. Han har varit här på Skillebyholm ett antal gånger, han har varit vid Goethe-anum. Och nu har han börjat sälja motor-vägsbitar och med dessa pengar vill han bygga upp ett Hälsocenter.

Förra året köpte han ett litet jetplan och sedan gjorde han en resa med speciellt utvalda professorer och beslutsfattare. Första anhalten var Goetheanum där han skulle träffa sektionsledningar för jord-bruk, medicin och pedagogik. Han ville att jag skulle delta, vilket jag gjorde. Det blev en genomgång av antroposofisk pe-dagogik, medicin och jordbruk. Dessa herrar lyssnade intensivt. När det peda-gogiska presenterades var det en pedago-gikprofessor som gick in i diskussionen och han anknöt helt till det som lades fram. Inte ur waldorfpedagogiken utan

samtal

ur den faktiska upplevelsen av barn. Jag överräckte en Lantbrukskurs på tyska med några fina meningar som jag skulle ge till ”chefen”, som svarade: Det är helt uppenbart att antroposofi anknyter till den kinesiska traditionen och kulturen. Så byggs det broar mellan människor, dessa universitetsfolk och beslutsfattare ska sedan hjälpa honom att förverkliga Hälsocentret. De har gett ut olika publi-kationer som är helt konstnärligt genom-arbetade och i en publikation finns det en bild av Konfucius, en av Goethe och en av Steiner.

Dessa två människor som jag berät-tat om som exempel gör inte detta för att tjäna ännu mer pengar utan de vill göra något bra för jorden och människorna, de märker att det behövs insatser och de har skapat sig ekonomiska möjligheter för att kunna göra något bra.

GN: Det faktum att Kina styrs av en dik-tatur, vad spelar det för roll i dessa sam-manhang? Lägger staten sig i det som händer?

TL: När vi från t.ex. Europa tittar på Kina lägger vi märke till statsskicket. De människor jag träffar ser inga hin-der, istället gör de något positivt. Jag besökte för ett år sedan en biodynamisk odling utanför en stad. Odlaren besökte tillsammans med mig borgmästaren i staden, som efter kinesiska förhållan-den var en mindre stad, bara 1 miljon invånare. Borgmästaren hade inkallat jordbrukschefen, hälsochefen och andra tjänstemän. Jag berättade om biodyna-misk odling, han och hans medarbetare lyssnar. Till sist säger borgmästaren: ”Nästa år gör vi en konferens i biody-namisk odling!” Jag tänkte, man säger så mycket. Men bara detta innebär ju att jordbrukaren naturligtvis får stöd, han behöver inte vara i opposition, utan myndigheterna anser att det är vettigt. På det viset går det att fortsätta. Sedan fick jag i oktober ett mail där jag blev inbjuden till konferensen att hålla före-drag. Och de genomförde konferensen, de gjorde det verkligen! Detta är ett ex-empel på att de förstår sig på konsten att samverka.

För åtta år sedan när jag kom dit och genomförde en kurs, satt partifunktionä-rer i första raden med sina namnskyltar, där deras funktion framgick. De hade de första inläggen och efter ett tag försvann de. Nu sker inte detta längre. Sedan skul-le man äta tillsammans och dricka öl. På den tiden förstod jag inte bättre än att av-visa det, vilket var mycket okunnigt. Då vågade de inte dricka själva. Idag vet jag att man ska säga ja och låtsas dricka.

samtal

Thomas engagemang i JärnaFN: Det var ju en fantastisk historia! men hur kom det sig att du kom till Sverige och inte stannade i Schweiz eller Hol-land där du utbildade dig?

TL: Schweiz ligger ju långt tillbaka i ti-den för mig. När jag skulle utbilda mig i odling åkte jag till Holland där det fanns en skolutbildning, vilket jag föredrog framför att bara göra praktik som man ofta gör i Schweiz. Jag hade besökt en skola i Genève, men den var så formell att jag baxnade. Det blev alltså Holland och efter det sökte jag jobb som träd-gårdsmästare. Jag skickade brev åt olika håll, till läkepedagogiska hem o s v för att jag förstod att där fanns sådana jobb. Jag ville inte tillbaka till Schweiz.

GN: Sökte du medvetet en biodynamisk utbildning?

TL: Jag tror inte jag gjorde det medvetet, även om jag gick i en waldorfskola. I års-kurs 11 gjorde vi en resa till Holland och där fick jag höra talas om den skolan. Vi var på en båt i två veckor i Holland och båten passerade skolan. Jag hade avtalat att jag skulle hoppa av där och träffa en lärare. Vi samtalade och det kändes in-tressant. Jag gick alltså väldigt mycket på känsla i det valet. Jag kom dit och när utbildningen var klar skrev jag brev för att få jobb. Det första svaret kom från England, ett läkepedagogiskt hem i East Grinstedt invid Forest Row. Jag åkte dit och skulle jobba mest i vården, men trädgårdsmästaren blev sjuk ganska snart och jag blev ombedd att ta hand om trädgården. Till institutet kom en man regelbundet som berättade vad som skulle göras i trädgården och i parken och estetiskt inomhus, vilket var full-ständigt oförståeligt för mig. Hur kan någon komma några dagar, vifta med armarna och sedan skulle vi genomföra det. Till sist undrade jag vem det var. Det visade sig vara en man från Sverige som hade den kapaciteten. Ledningen för hemmet ordnade ett samtal mellan mig och personen vid hans nästa besök. Han berättade om Järna, lite grann om vad som fanns, men framför allt om allt som inte fanns och därför behövde göras och hur intressant det var! Mitt fokus, som då var inställt på Indien, svängde mot Järna och jag bestämde mig för att åka dit. Det var, som ni säkert förstått, Arne Klingborg och Erik Asmussen hade ritat flera hus på detta hem i England.

GN: Hur gammal var du då? Och fick du direkt en uppgift när du kom till Järna?

början. Jag byggde den sommaren och kom då på att jag själv ville gå Allmänna Linjen till hösten.

Efter det ville jag igen till Indien, men det blev inget med det, så jag började på Pedagogiska linjen under ledning av Jör-gen Smit istället. Men trädgårdsmästarna på Seminariet – de var tre: Dick Nord, Uno Albertsson och Lasse Wennerblom – insjuknade, den ena efter den andra, och föll bort och jag fick igen en fråga om att överta en trädgårdsmästaruppgift. Jag genomförde Pedagogiska Linjen under vintern och till våren blev det trädgården. Samtidigt grundade vi familj i Järna.

Thomas uppväxt och skolgång i SchweizFN: Hade du redan som ung en idé om att bli trädgårdsmästare eller liknande?

TL: När jag tittar tillbaka, hade jag inte idén, men i det undermedvetna levde nå-got i mig. Jag har ju vuxit upp i Zürich, i staden i en hyreslägenhet. På semestrar-na åkte vi ut på landet. En tant till oss hade en sommarstuga på en kulle och därbakom fanns en skog. Stugan låg i skogsbrynet och nedanför, ganska brant, fanns betesmarker. Längre ner planade det ut. Det innebar att när man var i stu-gan såg man ut över landskapet. Och då såg jag längre ner folk ute på fälten. Det slogs gräs som samlades in på kvällarna i rader, till högar, så att inte daggen skul-le fukta ner gräset. Nästa morgon skulle gräset spridas så att det kunde torka mer. Till sist skulle det köras in och alltid var det folk, så mina ben kunde inte bära mig fort nog nedför backen och ut på fäl-tet för att vara med, vilket kändes under-bart. Att få vara tillsammans med dessa människor och hjälpa till och sedan gödsla ut hos kossorna medan de fick gräs på framsidan. Och sedan fram på kvällen få äta tillsammans med dem i de-ras lite sotiga kök. Detta var under min skoltid och varade flera år. Här fanns helt uppenbart något som tilltalade mig. När skolan sedan gick mot sitt slut vis-ste jag inte vad jag skulle göra. Jag ge-nomgick olika tester, yrkesvägledning, där jag skulle fylla i olika rutor, men jag fyllde alltid i för många, eftersom jag var intresserad av så mycket.

GN: Hur såg din första skolgång ut?

TL: Jag gick 11 år i en waldorfskola, vil-ket var det som fanns i Zürich. Som klasslärare hade jag en verklig person-lighet – Dorothea Gossweiler. Vi var 48 elever i klassen och hon hade koll på oss.

GN: Hur var din relation till henne?

”Till institutet kom en man regelbundet som berättade vad som skulle göras i

trädgården och i parken och estetiskt inomhus, vilket var fullständigt

oförståeligt för mig. Hur kan någon komma några dagar, vifta med

armarna och sedan skulle vi genomföra det.

Till sist undrade jag vem det var.”

TL: Detta var 197o, så jag var 23 år. Arne hade en sådan speciell förmåga att be-skriva just det som kan göras, det som behöver göras. Att höra det i rätt ålder, det tänder ju! I första hand åkte jag dit för att det fanns en sommarkurs i bio-dynamisk odling. Jag kom i januari och åkte sedan till Jerker Engborg i Små-land, till hans jordbruk för att lära mig svenska, så att jag skulle kunna lite när jag började kursen på Seminariet till påsken och kursen gick fram till hösten. I maj blev det klart att det skulle bli så många deltagare på Allmänna Linjen till hösten så att det inte skulle finnas hus-rum till alla. Då skaffade man en barack som stod i Arvika på musikfolkhögsko-lan Ingesund. Hasse Scherlund, Johan-nes Geiger och jag åkte dit för att riva den. Det tog en vecka, Bert Vetterfalk såg till att den fraktades på lastbilar och sedan skulle den byggas upp på Semina-riet. Vem skulle göra det? Så jag blev till-frågad att hjälpa till och bygga upp huset som fick namnet Trumpeten. Det blev alltså inte så mycket trädgård för mig i

samtal

några små enkla viner, ordentliga grejer! Hans föräldrar var katoliker, vi var kom-pisar och när vi var små gick vi vägen till skolan tillsammans. Hans föräld-rar hade anställt en sjuksyster som gick med honom och jag hängde på. Vi har umgåtts, men vi har inte haft en riktigt nära relation. Vi skickar julkort till var-andra varje jul med väldigt få meningar som inte säger särskilt mycket, men dock en julhälsning. I oktober i år hade vi en klassträff och det var de två tjejerna som satt framför mig som organiserade träffen. De frågade mig flera gånger när jag skulle komma till Schweiz och lade klassträffen så att jag kunde vara med. 24 av de 48 var där. Och min bänkkam-rat kommer aldrig till klassträffar, han har inte kontakt med någon i klassen. Men vi skickar julkort till varandra och själv har jag aldrig skickat något utö-ver korten. (Thomas trugar oss att ta en pralin till och vi frågar honom om han själv inte ska smaka? Han pekar på några tomma ställen i kartongen och säger: som ni ser har redan några försvunnit!) Det är verkligen märkligt, vad är det som händer, vad är det för slags relation?

GN: Vad minns du från din allra första barndom, alltså innan du började skolan?

TL: Jag har lekt mycket inomhus i och med att det var en lägenhet. Ibland var

TL: Jag kände respekt. Jag kommer inte ihåg vad vi lärde oss men jag kommer ihåg henne som person, hon hade helt enkelt grepp om oss. Det innebär inte att vi inte gjorde bus. Jag var inte alltid inne i klassrummet. Det hände att jag stod ut-anför. Hon hade ett helt otroligt grepp om oss och hennes syster var trädgårds-lärare. Så vi hade också trädgårdslektio-ner, fastän skolan låg mitt inne i staden.

GN: Kan du berätta något om dina för-äldrar?

TL: Mina föräldrar träffades i en antro-posofisk grupp i Zürich. De var med an-dra ord antroposofer, intresserade av an-troposofi och också Kristensamfundet. Jag vet att det fanns böcker av Steiner i bokhyllan hemma. Jag såg bokryggarna, även när jag låg på golvet, eftersom hyl-lorna gick ända ner till golvet. Jag har aldrig ställt en fråga till dem, jag har ald-rig tagit ut en bok.

GN: Hur förhöll du dig till ”waldorf” så att säga under din skoltid?

TL: Jag hade ingen specifik relation till waldorf. Jag gick till den skola mina för-äldrar hade skickat mig och mina två syskon till. I salen fanns en bild av Stei-ner som inte sa mig något särskilt. Det bara var så. Mina föräldrar skickade mig också till Kristensamfundet. Så jag har gått till Människovigningens handling och har lyckats svimma under barn-handlingen. Jag blev konfirmerad och gick till Jugendkreis. Det var något man helt enkelt gjorde.

GN: Hade du också någon form av oppo-sitionsfas till skolan?

TL: Nej, bara några lekfulla faser i vissa inslag av undervisningen, som eurytmi och sång och orkester. (vi skrattar ljud-ligt) En del av mina lediga eftermidda-gar fick jag ta igen den undervisningen.

GN: Hur såg din kamratsituation ut?

TL: Jag har suttit bredvid samma kille, jag vet inte hur länge, men en stor del av skoltiden. Framför mig satt två kvin-nor i åratal. När jag nu pratar om min bänkkamrat får jag göra en liten pa-rentes. (Thomas går och hämtar en stor chokladask av finaste schweiziska märke och han bjuder oss på en ljuvlig pralin. Asken har han fått av bänkkamraten till sin 7o-årsdag). När jag fyllde 6o fick jag 6 flaskor vin av honom, när jag fyllde 5o fick jag 6 flaskor vin som han skick-ade med posten, dyrbara viner, inte bara

jag förstås utomhus men det besvärade ofta grannarna, gräs man inte skulle gå på och löv på hösten skulle man inte samla ihop och lägga i en syrenberså som jag byggde en hydda i. Det var mest sådant. Utomhus var man i vägen.

GN: Hur var din relation till dina föräld-rar?

TL: Mina föräldrar gjorde allt för oss barn. Min far hade en kolonilott och vi tre barn hade varsin kvadratmeter där vi kunde odla. Far odlade grönsaker, var mycket sparsam, så att vi kunde gå till waldorfskolan och även spela ett instru-ment och gå till Kristensamfundet. Kort sagt att vi barn kunde göra det som för-äldrarna menade vara väsentligt.

GN: Finns det någon barndomsupplevel-se som gjorde starkt intryck och som du fortfarande bär med dig?

TL: Jag minns inte någon enskild hän-delse, i vilket fall inte tidig. Jag har minnesbilder från skolan och som sagt från mina lärare som har spelat en roll i mitt liv som tydliga personligheter. Jag minns några små saker från livet utom-hus i hemmiljön. Någon kom och beskar kastanjeträd, de beskars hårt för att inte ta för mycket plats. Efteråt låg det kvistar på marken och då kom en man som sam-lade ihop kvistarna och gjorde ”Bürde-li” genom att pressa ihop kvistarna och linda ståltråd runt om så att det blev små paket som man sedan kunde elda med. Och där kunde man hjälpa till med att samla ihop grenar. En annan man kom ibland och skramlade med kastruller och då förstod man att man kunde gå ut med sina trasiga kastruller för att få dem lagade av honom. Där kunde jag hjälpa till med att samla in kastruller och ef-teråt dela ut dem igen. Det kändes fint att vara med och kunna göra något. När jag sedan blev äldre deltog jag i Kristensam-fundets basarer. Där fanns aktiviteten att kasta bollar på burkar och sedan få ett pris. Och innan hade jag skrivit brev till olika firmor och tiggt om saker att ha som priser. Jag gick helt enkelt längs en gata och gick in i olika butiker och berät-tade om Kristensamfundet som skulle göra en basar och att det behövdes pri-ser. Ibland fick man något, andra gånger skulle man bara gå ut fortast möjligt.

GN: Om någon skulle be dig göra ett om-döme om din egen barndom, hur skulle det låta?

TL: Det är fantastiskt att få lov att växa upp i ett hem där föräldrarna gör allt för

”Det är fantastiskt att få lov att växa

upp i ett hem där föräldrarna gör allt för

sina barn. En stor ynnest. Det tog nogett bra tag innan jag blev medveten omdetta. Livet i familjen

var så självklartoch jag var dessutom

ett ganska drömmande barn.”

samtal

det gäller framtiden handlar det om allt färre egna initiativ. Jag ser inte mycket som jag vill sätta igång med. Men när det kommer frågor så testar jag dem och i förekommande fall går jag in för dem. Det finns dock ett område inom vilket jag själv har agerat. Det handlar om det så kallade Sektionssamrådet. (Thomas tog 2o16 initiativ till att personer från olika mer eller mindre aktiva sektioner inom Fria Högskolan för Antroposofi i Sverige träffades och samrådde om ut-vecklingen av Högskolan i form av tyd-ligare samverkan mellan olika sektioner och med Antroposofiska Sällskapet och dess styrelse. Det utvecklades snabbt till regelbundna träffar som till dags dato konstruktivt fortsätter) Kina är ett områ-de där jag fått en hel del frågor, men där är det inte jag som säger att nu gör vi det här, utan jag avvaktar. Jag har lite kurser och föredrag på olika håll men inte hel-ler ur eget initiativ. Jag ska till Danmark om två veckor, i september ska jag till Ungern. Det jag själv har som initiativ är min husbehovsodling av grönsaker.

GN: Har du då också en egen liten kom-post?

TL: Nej, det är Elisabeths (Thomas hus-tru) avdelning, vi har en strikt uppdel-ning av olika befogenheter! (säger Tho-mas skrattande) Jag vill vara behjälplig och stå till förfogande för utvecklingen av den biodynamiska odlingen där det finns frågor.

GN: Har du någonting att göra med det antroposofiska initiativet som helhet?

TL: ... som det biodynamiska initiativet är en del av och borde komma ihåg att det är en del i. På det sättet är det inte en självständig rörelse.

FN: Vad tycker du man borde satsa mer på idag i den biodynamiska verksamhe-ten och som du tycker att dina efterföl-jare skulle arbeta vidare med?

TL: Jag är extremt återhållsam och för-siktig när det gäller uppgifter som efter-följare ska ta på sig, men konsumenter borde få bättre insikter och kunskaper i skillnaden mellan biodynamisk och eko-logisk odling. Det finns för lite medve-tande om den faktiska skillnaden.

GN: I nr 3 av Forum 2o17 publicerade vi en artikel om biodynamisk vinodling där dessa odlare är närmast lyriska över resultaten. De märker att det gör en oer-hörd skillnad. Tror du att dessa odlare har ett utvecklat medvetande om vad ex-

sina barn. En stor ynnest. Det tog nog ett bra tag innan jag blev medveten om detta. Livet i familjen var så självklart och jag var dessutom ett ganska dröm-mande barn. Min far hade utbildat sig till finmekaniker och jobbade sedan i Winterthur med att förebygga olyckor i en stor industri, Sulzer. Dom byggde sto-ra maskiner och apparater som ibland förorsakade hemska olyckor. Han skulle studera arbetsmiljöer och utreda när en olycka hade skett. Hur skulle det kunna förebyggas? Han arbetade helt enkelt ut olika skyddsanordningar och säkra ar-betsmetoder. När han skulle till jobbet gick han, istället för att ta spårvagnen, till tågstationen och sparade på det sät-tet pengar. Själv hade han växt upp på landet där hans far hade en mycket liten odlingsyta och själv jobbade han på sko-fabriken Bally. Det var också speciellt att mina föräldrar inte ifrågasatte vad jag gjorde efter skolan. Det var nu helt och hållet mitt fria val och de stöttade mig när jag ville utbilda mig i Holland, också genom att betala kursavgiften. Lyckligt omedveten om detta tog jag emot det stö-det och hjälpen.

GN: Dina föräldrar har antagligen varit i Järna, eller...?

TL: De besökte mig både i Holland och England och här på Skillebyholm. Här har de på olika sätt hjälpt till genom att måla spröjsarna på våra första växthus. Min far har under många år kommit och målat fönster.

GN: Du har ju två äldre syskon, så du är yngst. Hur är kontakten med dem?

TL: När jag bor i Dornach så bor jag hos min bror, som först utbildade sig till lä-kepedagog, men sedan jobbat på Weleda. Han arbetar fortfarande för dem genom att vara delaktig i mässor och liknande och dessutom är han guide på Goethe-anum. Min syster utbildade sig också till läkepedagog och har levt länge i Berlin, men senare flyttat till Schweiz och hjäl-per till i en waldorfskola. Man kan fak-tiskt säga att vi alla tre har gått i samma riktning i livet.

GN: Det låter oerhört harmoniskt! Vi börjar närma oss slutet på detta samtal men vill innan dess fråga om framtiden.

FN: Ja, du har ju initierat mycket under ditt liv. När du blickar in i framtiden, vad ser du där?

TL: På Skillebyholm handlade det om att ha initiativ och genomföra det, men när

empelvis preparaten egentligen har för verkan? Är de öppna för det?

TL: Det märkliga är att i biodynamisk vinodling går vinodlarna mycket långt med biodynamiska åtgärder och inklu-derar kosmiska aspekter. I vinbranschen är det legitimt med den bakgrunden, det framstår inte som konstigt. I konservati-va tidningar som Frankfurter Allgemei-ne och Neue Zürcher Zeitung har det va-rit omfattande artiklar om biodynamisk vinodling där man inte gömmer detaljer, men tar fram dem som något fantastiskt! Det är legitimt med dessa aspekter i vin-branschen. Man smakar ju det!

GN: Det görs ju en hel del forskning inom det biodynamiska området, hur lyckas det? Här i Sverige får man in-trycket att exempelvis Lantbruksuniver-sitetet närmast avvisar en forskning som i sig är helt vederhäftig. Är det så?

TL: Ja, det är störande! I Tyskland och i flera europeiska länder ser det helt an-norlunda ut. Det finns forskningsre-sultat som visar på verkan av specifika biodynamiska åtgärder, inte minst här i landet genom Artur Granstedt. Svenska Demeterförbundet har tagit initiativ till att ge ut en folder som just lyfter fram detta. Och det ska presenteras på ett lätt-förståeligt sätt. Det finns vederhäftiga forskningsresultat, men som är svår-tillgängliga för gemene man. Det måste vara en lättförståelig presentation.

Intervjun utmynnade i ömsesidiga tack och en hel del munterhet över choklad-asken och annat.

Vi som förde samtalet fick vid avskedet följa med Thomas till hans egen jordkäl-lare där han förvarar sallad, rotsaker och annat från sin privata husbehovsodling. Han lade ner en Zuckerhut (en schwei-zisk salladssort) och några morötter, plus en endivsallad i varsin påse som vi fick med som ett fint minne av den myck-et stimulerande inblicken i en av Järna-pionjärernas liv, som satt starka avtryck i den svenska kulturen. Tack Thomas!

Läs statistiken över den biodynamiska odlingens globala utbredning på: www.demeter.net/statistics

FRANK BURDICH är VD för Gesell-schaft für angewandte Geistesforschung (Föreningen för tillämpad andlig forsk-ning), Dipperz, Tyskland. Forsknings-områden: homeopati och medicin ur växtriket, mistelterapi, livsmedelskva-litet, tekniska apparaters påverkan på människan, sjukdomars översinnliga konstitution (tyngdpunkter onkologi, psykosomatiska och psykiatriska sjuk-domar), coachning i eurytmi, spirituell rengöring av platser, översinnlig mana-gement-rådgivning liksom rådgivning i metodik och didaktik gällande över-sinnlig varseblivning.

Frank Burdich var en fullblodsmate-rialistiskt tänkande kemi- och biologi-student. På grund av sjukdom lärde han känna den klassiska homeopatin – och det hade följder. Antroposofin blev ett erbjudande till att på ett meningsfullt sätt fylla de uppenbara luckorna i den materialistiska världsbilden. Han tog antroposofin som kunskapsväg på fullt allvar och till sist också antroposofin som vetenskap. Efter år av övande och forskande växte förmågan att arbeta ve-tenskapligt med sin översinnliga varse-blivningsförmåga. Med blandade käns-lor, både förväntansfull och samtidigt lite sorgsen, lämnade han sitt yrke som waldorflärare på gymnasienivå, som han hade utövat under 14 år. Sedan sex år tillbaka använder han sina förmågor som professionell spirituell forskare inom de olika uppdragsgivarnas intres-seområden. I övrigt fascinerar musiken och naturen honom: han är passionerad tangodansare i argentinsk stil, har un-

der mer än tio år sjungit i en halvpro-fessionell kammarkör, vandrar genom djungler, öknar och bestiger Anderna (hans höjdrekord: Iliniza Norte 5126 m).

Hur började du meditera?Intressant nog har jag arbetat med över-sinnlig varseblivning under åratal – också professionellt – utan att över-huvudtaget ha vetat vad meditation egentligen betyder. Jag hade ”mediterat” mycket – mantra från Rudolf Steiner – och det var en viktig grund för utveck-lingen av min översinnliga varsebliv-ningsförmåga. När jag gått vägen under tolv år märkte jag att jag hade utvecklat imaginations- och inspirationsförmå-gorna. Det betyder att jag började ”se” översinnliga väsen och strukturer utan-för mig och efter en tid kunde upprätta en dialogisk kontakt med väsen. När jag utövat meditation i 2o år organise-rade några antroposofiska kollegor ett symposium om antroposofisk medita-tion och där begrep jag att ”meditation” är ett långt mer djupgående begrepp än vad jag trott. Man kan meditera om nå-got och å andra sidan över något. Det jag hade praktiserat var att meditera Rudolf Steiners mantran. Förenklat uttryckt var det en koncentrationsövning, eftersom jag hade ställt in något i mitt medveten-hetsrum och övat att hålla kvar det där så länge jag ville. Och nu förstod jag att jag också kan öva att meditera ”över” nå-got – på det sättet blir meditationen till en metod att uppnå översinnlig varse-blivning.

Hur har meditation hjälpt dig i din utveckling?

Sedan jag för 25 år sedan lärde känna an-troposofin är meditation en del av mitt liv. Alltmer kunde jag uppleva att jag ge-nom den blev kapabel att skapa ett tomt rum i mitt medvetande. När jag kan hålla ett mantra i mitt medvetande så länge jag vill, lyckas jag också att inte tänka på nå-gonting, att lämna bort hela tankeinne-hållet och hålla kvar detta tillstånd. Och det rum som då uppstår kan bli ett mö-tesrum. Ett mötesrum med översinnliga väsen och strukturer. – När jag upptäckte att jag kunde använda mina chakra, som utvecklats på min övningsväg, började min imaginationsförmåga utveckla sig. Med dess hjälp kan jag möta väsendena och strukturerna utanför mitt eget rum. Resultatet är som ett optiskt intryck ut-anför min kropp. Sedan förstod jag att jag också kan använda samma rum till medi-tativ varseblivning. Den andliga världen kan ge svar på frågor som är ställda med goda avsikter. Det svaret uppträder då inom mitt medvetande som en inre bild.

Varför mediterar du?Jag kan liksom bildligt med imaginativa översinnliga varseblivningar ”se” det som befinner sig utanför mig och som är relaterat till en fysisk ort. Exempelvis varseblir jag ett elementarväsen i det träd som står fysiskt inför mig. Eller jag iakttar astralkroppen eller eterkroppen hos en patient som sitter framför mig. Men det är inte meditation. – I många forsknings-sammanhang är det ju nödvändigt att

samtal

Samtal om meditation

Inessa Guseva samtalar med Frank Burdich

skåda sammanhang som inte står direkt inför mig eller inte ens kan stå framför mig. Exempelvis är jag managementkon-sult. Firman jag är rådgivare åt ligger kan-ske i England och jag sitter vid mitt skriv-bord i Tyskland. Ett företags ängel sitter ju trots allt inte på firmataket. Eller en män-niskas tidigare inkarnationer kan man ju bara erfara meditativt, det står ju inte inskrivna någonstans i auran. För att inte tala om hierarkierna! – Jag kan ge ett bra exempel. Jag har tillsammans med Do-rian Schmidt från Verein für Bildekräfte-forschung forskat på temat kräfta/cancer. Våra frågor var: vad sker eteriskt, astralt, andligt i tumören? Denna kombination genererade inre bilder. Dorians och mina egna resultat var jämförbara. På det sättet kunde vi göra klara utsagor som senare exakt bekräftades genom översinnlig be-traktelse av tumörer hos patienter.

Vad är det unika för dig i den antroposo-fiska meditationen?

Antroposofisk meditation är jämförbar med andra meditationsriktningar – för-utsatt att vi använder meditationen som kunskapsmöjlighet. Det förutsätter öp-pet medvetande och fokuserad uppmärk-samhet. Som jag just beskrivit måste man kunna ställa ett inre rum till förfogande, ett objekt som man vill veta någonting om och den inre frågan för att den andliga re-aliteten ska kunna hitta sin avbild i med-vetandet. Särskilt i den antroposofiska meditationen sker detta helt medvetet. Det handlar inte om medialitet. Medve-tandet är inte neddämpat, tvärtom. Man tillhandahåller ett glasklart rum där

kunskapen kan produceras så objektivt som möjligt. – Även metodikens klara struktur är unikt för antroposofin. Hur den meditativa kunskapsprocessen för-löper är översinnligt iakttagbart, vilka väsen som förbinder sig och vilken in-stans i oss som bär processen. Det är ja-get som är denna instans.

Vilka är dina forskningsområden?Jag bedriver en firma som erbjuder över-sinnliga varseblivningstjänster. Att medi-tera över något är vår metodkanon. Det finns olika forskningsområden: livsmed-elsproduktion, läkemedelsutveckling, teknisk apparaturs verkan på människan (LED, WLAN, solcellsteknik o s v), can-cerns översinnliga konstitution, psyko-somatiska och psykiatriska sjukdomar, coachning i eurytmi, preparatforskning, spirituell rengöring av platser, översinn-lig management-rådgivning. Man kan på vårt breda utbud av aktiviteter avläsa att vi på de olika områdena bara använder sam-ma metoder som vi har lärt oss genom att befatta oss med antroposofi och i enlighet med våra uppdragsgivares frågor.

Kan du beskriva en grundläggande an-troposofisk meditation eller övning?

Jag skulle vilja uppmuntra till att gå från ”meditation om något” till ”meditation över något”. Man tar helt enkelt ett man-tra från Rudolf Steiner, exempelvis ”vis-het lever i ljuset”, och försöker till en bör-jan hålla kvar det i medvetandet utan att tänka på något annat. Det är en koncen-trationsövning. Den är viktig för att kun-na klara av att skapa ett tömt inre rum.

Sedan ändrar man belysningen, tillfogar en fråga, kanske som: vilken är mantrats betydelse? Man kommer att konstatera att något gör något, något skiner igenom, något skiner, det kommer ett infall. Man är helt lugnt förtroendefull till det som sker! – Meditation över ett objekt är ett mäktigt verktyg. I princip klarar varje människa detta. Att skapa referenser är vårt medvetandes storartade förmåga. Svarets kvalitet är avhängigt av förmågan att kunna tömma medvetenhetsplatån. Det är viktigt att precisera sina frågor ef-tersom ett svar från den andliga världen aldrig är intelligentare än själva frågan.

Vilken roll spelar de människor som praktiserar i denna mening för varan-

dra?Människor som mediterar är människor som medvetet vill förbinda sig med den andliga världen. Man kan säga att det hör till uppgiften i denna mikaeliska tidsål-der och vi är alla förbundna i denna upp-gift. Men det är viktigt att axla en konkret roll. Det kan man genom att hitta varan-dra ömsesidigt i uppgiften. Det jag menar är att förbinda sig med varandra på ett sådant sätt att högre andliga väsen kan förbinda sig med gruppen och stödja den. – För närvarande forskar vi om den spiri-tuella metodiken som kan leda till en sub-stantiell gruppbildning. Jag är övertygad om att vi måste bjuda motstånd mot ver-kan av de väsen som vill hindra oss från att genomföra den mikaeliska uppgiften.

Källa: Ur DG nr 3-4 2o18, övers GN.

samtal

d ö d s h jä l p

Dödsprocessen och ödet

Föredrag av Dr. Zoltán Schermann 2o14, ur tidskriften ”Der Europäer”, okt. 2o17

Diskussionen om dödshjälp dyker då och då upp i media, men hittills har det inte införts i Sverige. På senare år har dock flera andra länder infört möjlighet till ak-tiv dödshjälp under vissa villkor. Frågan återkommer säkert framöver i Sverige.

I nedanstående föredrag beskriver en holländsk läkare med utvecklad klarse-ende förmåga vad som skedde med eter-kroppen – sannolikt p.g.a. de medicinska preparat som används – då han själv en gång medverkade till dödshjälp. Läkaren refererar till Rudolf Steiner som beskri-ver hur viktiga de första dygnen efter dö-den är för människans medvetande un-der hela den fortsatta färden mellan död och en ny födelse. Om Steiners skildring motsvarar realiteten så har dödshjälp ut-förd på det sätt som skildras i föredraget oerhört djupgående följder.

I mitt föredrag utgår jag från en egen erfarenhet. Den var för mig djupgående och ödesbestämmande. Det som jag vill framföra är också förknippat med sättet på vilket det medicinska utövas i Hol-land. Jag kommer därför att utförligt be-rätta om det, vilket är nödvändigt för att förstå vissa saker på rätt sätt.

Ett fall i en husläkarmottagning i Holland

Situationen utspelade sig 2oo7. På den ti-den var jag antroposofisk läkare i en hus-läkarpraktik. Det betyder inte att varje patient som kom till mig verkligen var intresserad av antroposofisk medicin. I Holland har husläkaren en helt central roll i sjukvården. Varje patient måste välja en husläkare och skriva in sig på dennes mottagning. Det betyder att läkarprakti-ken är ortsbunden. Därför skriver också människor in sig som bor i närheten av en mottagning och helt enkelt behöver en lä-kare. De förväntar sig för det mesta van-lig sjukvård enligt skolmedicinen.

För att få sjukvård måste man alltid upp-söka en husläkare först. Man kan inte bara utan vidare gå till en specialist utan att ha fått en remiss. Helst remitterar spe-cialisterna också tillbaka patienterna till

husläkaren så snart som möjligt. Natur-ligtvis finns välorganiserade akutmot-tagningar på sjukhusen där man blir omhändertagen i en nödsituation. Of-tast går man dock först till husläkaren. Inte bara för väldigt sjuka människor bi-behåller husläkaren en central roll utan även i palliativ medicin är denne den huvudansvarige. Organisationsstruktu-ren för husläkarmottagningarna liknar den som finns i Tyskland. Om man har en mottagning som ingår i sjukförsäk-ringssystemet kan man också ta emot patienter som inte är inskrivna. Detta är då oftast människor som just är intres-serade av antroposofisk medicin.

Situationen som jag vill beskriva handlar om en kvinna som vid den tiden var 67 år gammal. Hon var inskriven i min prak-tik och jag kände henne sedan många år. Egentligen kom hon inte till mig p.g.a. antroposofisk medicin. Hon hade många olika besvär men upprepade undersök-ningar gav inga förklaringar. Därför var hon besviken på skolmedicinen och kän-de att hon inte blev tagen på allvar av spe-cialisterna. Hon var smal, alltid väldigt blek men samtidigt vital och energisk. Vår relation var bra och förtroendefull. Hen-nes familj bestod av två söner och hennes make som hon hade en mycket bra relation med. Hon var inte speciellt intresserad av spiritualitet och var inte heller engagerad kyrkligt, men ändå var hon på något sätt from och alltid glad. Två år innan hennes död fastställdes en cancer i vulvan. Det tog ett tag tills hon lät undersöka sig och sedan dröjde det ytterligare tills en gyne-kolog ställde rätt diagnos. Det fanns hela tiden kommunikationssvårigheter mellan patienten och gynekologen. Hon sattes på väntelista för operation. Först efter tre månader blev hon opererad. Ytterligare behandling, som strålning eller kemote-rapi föreslogs inte, för läkarna utgick från att operationen hade tagit bort cancern fullständigt. Jag rekommenderade en till-läggsbehandling med Viscum (mistelpre-parat) vilket hon avböjde. Operationen gav svåra men med framför allt stora svå-righeter att urinera.

Men efter tre månader började tumören åter att växa, inifrån. Så småningom väx-te den ut ur bukväggen och det uppstod ett öppet sår som aldrig läkte. Såret var alltid fuktigt, blödde och luktade oangenämt. Även ändtarmsfunktionen blev nu för-sämrad och varje toalettbesök en plåga.

Dessutom fick hon starka allergier och tålde nästan inga mediciner, framförallt inte skolmedicinska preparat och inga smärtstillande medel. Patienten fick stå ut med allt detta utan att man kunde

hjälpa henne, förutom att hon hade en ut-omordentlig omvårdnad i sitt hem. Detta till trots var hon fortfarande mycket vital och hade säkert flera månader kvar att leva. Hon hade också fortfarande en sorts glädje som jag kunde uppleva vid regel-bundna och utförliga samtal med henne. Vi prövade alla möjliga stödjande åtgär-der, vilka dock oftast inte gav resultat p.g.a. hennes kraftigt utvecklade allergi. Så småningom kunde hon inte längre stå ut med situationen och flera gånger ville hon tala med mig om dödshjälp. 

Under de 2o år jag varit husläkare har jag med viss regelbundenhet mött fråge-ställningen om dödshjälp. På mina pa-tienters frågor har jag alltid svarat att jag inte hjälper till med aktiv dödshjälp. Mer om detta senare. Först vill jag skissera lä-get i Holland och i vilken situation man kan komma som husläkare.

Hur dödshjälp regleras i HollandI Holland är dödshjälp en i samhället ac-cepterad möjlighet. Sedan 2oo2 är den lagligt reglerad, men diskussionen bör-jade redan för 4o år sedan. Det första dödhjälpsfallet som anmäldes till myn-digheterna skedde 1973. 2oo2 tillkom så lagen som reglerar dödshjälp. Det är inte så att lagen om dödshjälp helt enkelt till-låter den. I lagen formuleras kriterierna enligt vilka en vädjan om dödshjälp ska bedömas och villkoren som en läkare ska uppfylla. Ett villkor är att en annan utomstående läkare måste bedöma situa-tionen. Sedan 1o år tillbaka erbjuds även fortbildningskurser i dödshjälp för läka-re. En läkare med sådan utbildning måste bedöma situationen och ge sitt utlåtande. Ytterligare kriterier är att patienten verk-ligen lider mycket och att bättring är ute-sluten samt att vädjan om dödshjälp är ett väl genomtänkt beslut och att ingen lind-ring av besvären är möjlig. När dödshjäl-pen har blivit genomförd måste en rätts-medicinskläkarekopplas in som bedömer och skriver en rapport samt anmäler vi-dare till myndigheterna. Sedan bedömer en kontrollkommission om alla kriterier varit uppfyllda. Om läkaren har gjort allt enligt reglerna får det inga rättsliga följ-der för honom.

I och med detta blev Holland det för-sta landet i världen där dödshjälp under särskilda villkor är legaliserad. Det an-dra landet blev Belgien och det tredje Schweiz. (Numera även Luxemburg, Ka-nada och några av USA:s delstater, övers anm) Många människor anser att döds-hjälp är någonting man har rätt till.Eftersom husläkaren spelar en sådan central roll kan denne inte kringgå frå-

krönika

gan om dödshjälp, den ses helt enkelt som en av arbetsuppgifterna.

En ödesmättad situationSom sagt, frågan om dödshjälp har med viss regelbundenhet dykt upp i under de tjugo år jag varit verksam som husläkare. Mitt svar var lika regelbundet: Nej! Men detta betyder inte att jag lämnade patien-ten i sticket. Jag påpekade hur många effektiva möjligheter som finns för att underlätta smärtor och andra besvär, att det finns många alternativ till dödshjälp. Detta krävde alltid utförliga samtal som tog lång tid. Med hjälp av intensiv pallia-tiv omvårdnad och understödjande åtgär-der hade jag hittills lyckats nå så långt att patienterna avstod från dödshjälp. Detta blev alltid ganska ansträngande, men också väldigt tillfredsställande behand-lingar. Ibland tänkte jag själv att situatio-nen inte längre var hållbar för patienten. Men det visade sig då alltid att patienten snart därpå dog. Så kunde patienten leva ut sitt öde i sin helhet.

En enda gång fick jag överlämna en patient till en annan husläkare eftersom denne aktivt hade beslutat sig för dödshjälp och inte accepterade något annat. Upprepade samtal förblev fruktlösa och mina förslag avböjdes. Patienten krävde då att bli remit-terad till en annan läkarpraktik.

Men situationen med den här kvinnan var på något sätt annorlunda. Aldrig ti-digare hade jag upplevt någon som led så fruktansvärt under sin sjukdom. Det fanns inga verksamma medel som kunde lindra plågorna, inte ens lite grand. Jag kunde känna mig in i hennes önskan. Ef-tersom jag hade haft hand om henne så länge kändes det inte heller rätt att lämna över henne till en annan läkare. Jag stod där med tomma händer. En verkligt ödes-mättad situation. Jag kunde helt enkelt inte undvika frågan.

Jag fick djupgående sätta mig in i hen-nes vädjan. Varför ville jag inte ge henne dödshjälp? Bara för att vi antroposofiska läkare inte gör detta? Eller för att jag var rädd för att hon inte skulle dö vid rätt tid-punkt? Eller att jag skulle ingripa i hen-nes karma? Men vad kunde jag egentligen verkligen veta om detta?

Sköt jag inte bara bort denna hen-nes vädjan som jag hade medkänsla för? Gömde jag mig bakom en sorts rationali-sering? Var jag rädd för att utföra det som patienten önskade av mig? Var jag i grund och botten bara feg?

Det fanns inget alternativ kvar. Av nö-den tvungen och motvilligt sade jag till slut ja. Kvinnan var mycket lättad. Efter

mitt medgivande dröjde det två månader tills hon begärde att löftet skulle infrias.

Om dödsprocessenInnan jag fortsätter måste jag infoga två anmärkningar. Den första handlar om min varseblivning av döendet och döds-processen.

När jag iakttar eterkroppen kan jag var-sebli att den är precis så stor eller kanske något större än den fysiska kroppen. Den fysiska kroppen och eterkroppen är i min varseblivning nästan lika stora under hela livet.

Under mitt arbete som husläkare har jag många gånger fått meduppleva män-niskors döende, oftast efter en dödlig sjukdom. Varje gång kunde jag i dödsö-gonblicket varsebli hur eterkroppen för-ändrar sig på ett visst sätt. I det ögon-blick då själen lämnar kroppen förändras eterkroppen. Den utvidgar sig så att den sträcker sig utanför den fysiska kroppen men behåller den mänskliga kroppens form. Ungefär där naveln är börjar eter-kroppen att dra sig samman och likt en tråd strömmar den upp mot höjden. Som en tunn tråd flyter eterkroppen upp och försvinner någonstans i höjden.

Denna process där eterkroppen ström-mar uppåt och lämnar den fysiska krop-pen tar ungefär tre dygn tills det inte finns någon etersubstans kvar och ström-mandet upphör. Eftersom jag många gånger varseblivit det här skeendet har jag letat fram vad Rudolf Steiner skriver om detta:

Citat: Ur vetenskapen om det fördolda, kap Sömn och död, sid 53, utg. 1948

”Så länge människan är förbunden med sin fysiska kropp träder den yttre världen in i med-vetandet genom sina avbilder; efter det denna kropp avlagts blir hon varse  vad astralkroppen upplever när den inte är förbunden med den-na yttervärld  genom några sinnesorgan. Nya upplevelser har den till att börja med inte. För-bindelsen med eterkroppen hindrar den från att uppleva något nytt. Men den äger minnet av det förflutna livet. Den ännu existerande eter-kroppen låter detta framträda så som en omfat-tande livfull tavla. Detta är människans första upplevelse efter döden. Hon blir varse livet mel-lan födelse och död såsom en framför henne ut-bredd räcka av bilder. Under livet finns minnet endast under vaket tillstånd när människan är förbunden med sin fysiska kropp. Det finns endast i den mån den fysiska kroppen tillåter det. För själen går intet förlorat av det som un-der livet gjort intryck på den. Om den fysiska kroppen vore ett fullkomligt verktyg skulle det i varje ögonblick vara möjligt att trolla fram in-för själen hela det förgångna livet. I och med döden försvinner detta hinder. Så länge män-niskan är i besittning av sin eterkropp är hen-

krönika

”Där satt jag fortfarande med

sprutan i handen. Jag var väldigt, väldigt

förskräckt. Mycket blev klart för mig i ett

ögonblick. Jag blev mycket medveten om

var lögnen finns. Det är inte bara detta att

dö för tidigt och inte heller att sjukdomen inte kan genomlevas ända till slutet. Saken

går mycket, mycket djupare.”

krönika

nes minne på sätt och vis fullkomligt. Men denna fullkomlighet avtar i samma mån som eterkroppen förlorar den form den hade under uppehållet i den fysiska kroppen och som är lik den fysiska kroppen. Detta är ju även orsaken till att astralkroppen efter en viss tid skiljer sig från eterkroppen.  Den kan förbli förenad med den blott så länge den bibehåller den fysiska kroppens form.” 

Det andra har att göra med sättet på vilket man i Holland ska utföra dödshjälpen. Det är noggrant föreskrivet på vilket sätt och hur man överhuvudtaget och uteslu-tande måste göra det. Annars är villkoren inte uppfyllda för att ge dödshjälp. Jag vill inte gå in på den moraliska sidan av dödshjälpen utan bara förtydliga vad som egentligen händer.

När patientens hela situation har ut-retts grundligt och det framgår att rätt till dödshjälp juridisk föreligger, kan den ge-nomföras. Det är föreskrivet vad läkaren ska göra. Man måste använda två medi-kament som annars används för narkos och vid operationer. Det ena läkemedlet, Thiopental, är ett barbiturat (starkt sömn-medel) medan det andra, Rocuronium, är ett medel som förlamar muskulaturen. Först injiceras en mycket hög dos Thio-pental vilket inleder narkosen. Sedan ges en mycket hög dos Rocuronium. Patien-ten dör därefter snabbt.

Det blev klart för mig var lögnen finns….Jag måste alltså hålla mitt löfte, ögon-blicket var där. Jag, patienten och hennes make hade förberett oss grundligt på det. De hade tagit farväl och gått igenom allt som var nödvändigt för henne själv. Båda var övertygade att dödshjälp var rätt och skedde vid rätt tidpunkt. När jag kom på den avtalade tiden mötte jag henne lig-gande i sängen. Hennes make var också där. En gång till frågade jag henne om all-ting var så som hon ville ha det.

Hon bejakade det och bad mig att utfö-ra dödshjälpen. Jag initierade alltså först barbituratet och sedan curare. Jag vänta-de på dödsögonblicket för att se vad som skulle hända.

Men då sker någonting helt annat än det jag hade förväntat mig. Istället för att eterkroppen löste sig sakta som jag tidi-gare har beskrivit, så svällde eterkroppen upp. Med stor kraft böljade den fram och exploderade i otaliga bitar. Rummet var fyllt av otaliga lysande glittrande och ge-nom varandra kringvirvlande bitar. Före-teelsen varade bara korta ögonblick, min-dre än en minut, sedan löste allt upp sig och försvann. Ljuset i rummet blev åter skymningsartat som tidigare och hennes man tycktes inte ha märkt något alls.

döden förlöper på det sätt som jag har beskrivit många gånger förr. Den första tiden efter dö-den förlöper ju så att man som i en stor tablå har hela det gångna livet framför sig. Man om-fattar hela det förgångna livet genom ett antal dagar men alltid så att man har helheten fram-för sig. Man har det framför sig som ett stort panorama.

Om man ser lite mera noggrant på den tiden, på dagarna som är en återblick på det förgång-na livet, kan man bli varse hur iakttagelsen un-der dessa dagar har försetts med en speciell ny-ans. Man ser livet i dessa dagar utifrån jagets synvinkel. Man ser speciellt tydligt allt det som jaget var delaktigt i. Jag vill säga att man ser relationerna som man har haft till en männis-ka. Men man ser dessa relationer man har haft i ett sammanhang, man blir varse vilka frukter som har mognat fram för en själv i förhållandet till den här människan. Man ser alltså inte sa-ken helt objektivt utan man ser allt det som har burit frukt för en själv, man ser sig själv alltid i medelpunkten. Och detta är utomordentligt nödvändigt. Från dessa dagar, där man ser all-ting som har blivit fruktbart fören själv, utgår styrka och kraft som man behöver under hela livet mellan död och ny födelse. Det är kraften som behövs för att hålla fast jag-tanken. Kraf-ten att kunna hålla fast jaget mellan död och ny födelse, den kraften tackar man anblicken av det gångna livet. Och, mina kära vänner – jag måste betona det en gång till – även om jag re-dan sagt det tidigare – ögonblicket då man dör har oändligt stor betydelse.” 

Ett allvarligt möteMen det hände fler saker. Eftersom jag var så skrämd var jag kanske en aning ut-anför mig själv och kunde varsebli mer. Plötsligen såg jag en ängels gestalt, den stod till vänster bredvid den döda kvin-nan. En hög, allvarlig och mäktig gestalt som ingav fruktan. Jag kunde känna hur dess kraft och makt gick långt utöver mänsklig kraft och inte gick att jämföra med den. Ofta beskrivs ju möten med änglar så att ängeln säger: frukta inte! Det blev klart för mig att ängeln hade väntat på ögonblicket då jag uppfattade dess närvaro. Men den sade ingenting utan tit-tade bara allvarligt på mig. Det blev klart för mig att jag hade trängt in i hans verk.

Han gick emot mig, sträckte ut sin hand och pekade på mig. Och han skrev in i mig. Jag kände hur han skrev in i min benstomme. Han såg på mig, präglade in någonting i min benstomme och för-svann sedan. I detta ögonblick hade jag inte alls förstått vad han skrev in i mina ben. Men jag kände mig på något sätt ändå lättad över att han hade gjort det. Jag kände bokstavligen ända in i min

Där satt jag fortfarande med sprutan i handen. Jag var väldigt, väldigt för-skräckt. Mycket blev klart för mig i ett ögonblick. Jag blev mycket medveten om var lögnen finns. Det är inte bara detta att dö för tidigt och inte heller att sjukdomen inte kan genomlevas ända till slutet. Sa-ken går mycket, mycket djupare.

Ytterligare ett citat av Rudolf Steiner: GA 163, 5 sep 1915

”När den fysiska kroppen har lösgjort sig blir eterkroppen fri. Och när vi har gått genom dö-den visar sig nu eterkroppen med facit av livet vi nyss har genomlevt. Därför visar den också hela livspanoramat som under få dagar utbre-der sig över hela det förflutna livet På så sätt kan vi dra ut ur livspanoramat allt vi kan lära och tillägna oss. Detta sker just under dessa dagar i vilka vi genomgår livspanoramat. Ast-ralkroppen kommer under jordelivet aldrig in i eterkroppen så att den kan använda sig av det som i eterkroppen har blivit till i den nuvarande inkarnationen. Men nu efter döden är detta möjligt; den är så förbunden med eterkroppen att astralkroppen känner, förnimmer det som man har som facit av det just förflutna livet. Och när astralkroppen efter några dagar lö-ser sig från eterkroppen så finns i astralkrop-pen  hela resultatet av det gångna livet efter-som den har dragit ut det ur eterkroppen, att den under några dagar har levt i eterkroppen. För detta behöver den inte mer än några dagar. Den kan uppleva facit av hela livet i eterkrop-pen, som har blivit fri. Men den behöver lång tid för att utforma det den har upplevt så att ett nytt jordeliv kan timras fram.”

Man tror sig vara barmhärtig, att hjälpa någon. Att hjälpa någon som inte längre klarar av att bära sitt lidande av en sjuk-dom. Och efteråt ska alla vara tillfreds. Hennes man är det till dags dato.

Men i själva verket händer någonting fullständigt annat. Man gör någonting som ytligt sett verkar hjälpsamt och hu-mant. Men vad händer egentligen? Män-niskan blir katapulterad ut i kosmos utan en efter-döden-upplevelse, utan livspano-rama och utan andligt ljus, eftersom hen-nes eterkropp exploderar.

Ett citat av Rudolf Steiner, GA 157a, 16 nov 1915:

”Nu ser ni hur jaget måste vara likt en konti-nuerlig tråd i detta liv mellan födelse och död, som inte får brytas ett enda ögonblick under dagsmedvetandet. Möjligheten att kunna min-nas allt som har skett från den tidpunkt i barn-domen där erinringen började, måste också finnas i livet mellan död och ny födelse. Då måste vi alltid ha möjligheten att bevara vårt jag. Den möjligheten ges oss för att tiden efter

benstomme att jag en gång kommer att få chans att gottgöra något av det som nu skett. Trådarna är redan spunna. Han kommer att föra oss samman.

Nödvändig utveckling av medvetandetJag är övertygad att eterkroppens explo-sion direkt har att göra med dessa medi-cinska preparat. I alla andra situationer då det i slutfasen av en sjukdom blev nöd-vändigt att även ge s.k. skolmedicinska preparat, har jag däremot aldrig sett nå-got liknande. Jag tänker t.ex. på morfin, starka sömnmedel, lugnande medel och så vidare.

Här kan man väldigt tydligt förstå hur det arimanska verkar. Samhället utveck-lar en procedur, ett system. Man har ett förfarande som är fastlagt in i minsta de-talj och som blir erkänt av lagen. Det är en procedur som erbjuder en lösning vid utsiktslöst lidande. Den är både effektiv, tillförlitlig och elegant, samt förnuftig och ren. Vem kan ha något emot detta?

Men i det dolda, i det osynliga sker nå-got helt annat. De människor som utsätts för detta förfarande blir utslängda ur sitt karma, går vilse efter döden. Det ariman-ska verkar desto mer för att proceduren tvingar en att använda just de medel, som för med sig att eterkroppen sprängs itu. Men den materialistiska världsåskåd-ningen kommer aldrig att förstå detta. Man kan också iaktta hur systemet växer och gör sig mer och mer självständigt. Det liknar automatiseringen som sker via datorer och som ingen lyckas hejda. Just detta händer också med dödshjälpen.

I Holland registrerades 2o13 cirka 145oo förfrågningar om dödshjälp. Av dessa ge-nomfördes ungefär 48oo. Det motsvarar 3,4 % av dödsfallen, varav c:a 8% can-cersjuka. Siffran innehåller också 42 fall av psykiatriska patienter och lika många patienter med Alzheimer. Systemet bre-der alltså ut sig. Läkarna är inte alls glada över utvecklingen. Det är en lagbunden-het att ett system, som är accepterat i sam-hället breder ut sig eftersom arimanska inflytanden övertar regin.

Att blunda hjälper inte. Lika lite som man kan hejda automatiseringen genom att inte köpa en dator eller smartphone. Jag är övertygad om att flera länder kommer att följa Hollands exempel och legalisera dödshjälp. Det enda som kan hjälpa är en utveckling av medvetandet. En nödvän-dig fråga för medvetandets utveckling! Det är nödvändig t att genomskåda vad som egentligen sker.

Efter denna ödesmättade erfarenhet levde jag ständigt med frågan: vad jag skall jag göra med detta? De kommande

åren förstod jag efterhand allt mer av vad ängeln hade skrivit in i min benstomme. Det ena blev uppdraget att tala om denna händelse. Att prata där det finns chans att bli förstådd och att det inte var förgä-ves. Sedan dess har jag berättat historien för många patienter som övervägde eller önskade sig dödshjälp. Utan undantag har alla blivit glada och deras tvivel har försvunnit. Från det ögonblicket kunde de bära sitt lidande på ett annat sätt, mo-digare skulle jag vilja säga.

I september 2o11 lämnade jag min försäk-ringsanslutna mottagning och arbetar numera som privatläkare. Tilltagande reglering och tvång i arbetssituationen gjorde det allt mer omöjligt att arbeta så som jag tycker är rätt. Därmed har jag övergivit existenssäkerheten, men kan nu ur personligt ansvar utöva min läkargär-ning på ett fritt sätt. Tyngdpunkten för mig är den utvidgade hjärtauskultationen enligt Kaspar Appenzeller. Jag känner mig ansvarig för att stödja och vidareut-veckla den. Det är min övertygelse att den metoden kan ge starka impulser för den antroposofiska medicinen. Efter denna förändring kommer allt oftare mycket sjuka människor till mig, bland dem många cancerpatienter. I många fall var det till stor hjälp för dem när jag berät-tade om mina erfarenheter.

Tyvärr har jag också några månader innan detta föredrag upplevt ett un-dantag. Under två års tid ledsagade jag en kvinna väldigt intensivt. Hon hade bröstcancer och det var mycket svårt för henne att gå in i dödsprocessen. Hon var starkt förankrad i sin kropp och hade mycket ångest.

Trots att hon hade starka spirituella intressen och väldigt väl förstod mina erfarenhetsberättel ser, bad hon till slut sin husläkare om dödshjälp. Enligt min mening segrade ångesten över henne. Under en vecka då jag var bortrest för vidareutbildning ordnade hon tillsam-mans med sin husläkare allt för aktiv dödshjälp.

Den här händelsen  väcker nya frågor. Hur skulle dödshjälp på rätt sätt kunna se ut? Inte genom att framkalla döden, utan genom att kunna bistå en människa så att hon blir i stånd till att förtroendefullt och i rätt ögonblick lämna sin fysiska kropp. Det är helt säkert inte bara en medicinsk fråga. Jag anser att det är nödvändigt att skapa en motvikt mot aktiv dödshjälp.

Granskning och ingress, Bo Edelstam, leg. läk. Översättning: Felix Nieriker

krönika

”Att blunda hjälper inte. Likalite som

man kan hejda automatiseringen

genom att inte köpa en dator eller smartphone.”

Thomas Lüthi i Kina. Läs intervjun på sidan 7–13.

Jan Larsson, * 1951 o9 25 † 2o18 o1 24, Norrköping.Levnadsteckning på sida 25-25.

Frank Burdich. Inessa Guseva samtalar med Frank Burdich om meditation, på sidan 14–15.

m å na d s dyg d e r

Att sitta under korkeken

Christhild Ritter

Den inställning som är allt mer utbredd idag är att vi härstammar från djuren och är djur. Ja, det är sant, vi har djuret i oss. Men det är bara en halvsanning. I många fall saknar vi det djuren har och som helt styr deras beteende: den basala instinkten som gör att varje djurart beter sig på sitt förutbestämda sätt i balans och harmoni med omgivningen. På grund av sitt in-stinktstyrda beteende förstör djuren var-ken naturen, jorden eller miljön så som vi människor gör. När vi lever som djuren, helt styrda av våra drifter och begär men saknar djurens styrande instinkter, då blir vi värre än djur! Den mänskliga hän-synslösheten, grymheten och egoismen saknar motstycke i universum. Så visst har vi djuret i oss, men vi saknar till stor del deras styrmekanism, instinkten.

Vad gäller människan tar det determi-nistiska naturvetenskapliga tänkandet inte med i beräkningen att människan även har ett medvetande och ett tänkande genom vilket hon kan förändra, utveckla och styra upp sitt beteende och således övervinna det lägre djuriska i sig. Dju-ren styrs av sina instinkter men de har inget självmedvetande och kan således inte bestämma sig för att ändra sig eller utveckla sig. Människan är den enda le-vande varelse som på grund av sitt själv-medvetande och sin förmåga att tänka kan utveckla sig själsligt. Och här kom-mer dygderna in. För övning av de olika dygderna gör människan till ”människa”. Ju mer vi övar desto mer ”mänskliga” och mindre ”djuriska” blir vi. Och då kan vi också respektera och se vad djuren behö-ver och vad de betyder för oss. Vi kommer aldrig att få se ett djur, tex en hund be-stämma sig för att öva inre jämvikt eller ödmjukhet för att bli en bättre eller san-nare hund. Ett djur är och förblir ett djur och lever efter sina instinkter. Det gör inte djuret sämre för det. Vi behöver dju-ren precis som de är. Men de kan aldrig bli till människa. En människa däremot kan i sitt beteende bli till djur, men ett djur utan djurets instinkter. Genom att vi blir medvetna om vårt jag och dess po-tential som är unikt för människan kan vi övervinna det djuriska i oss, bl.a. genom de olika dygderna. Djuren styrs av sina

instinkter. Människan kan och borde sty-ra sig genom sitt medvetna jag.

Maj månad - oxens tidUnder april månad, vädurens tid, käm-par våren med vintern och övervinner den till slut. Valborg och majbrasan sät-ter punkt för vinterns framfart. Våren har segrat och nu är det oxens tid. Jorden dof-tar och smyckar sig i sin allra vackraste skrud. Gräset blir grönt, löven på träden spricker ut i alla sina olika gröna nyanser och vårblommorna slår ut med sina fär-ger. Jorden har åter fått liv och inbjuder till sinnlighet, glädje och njutning. Nu är det underbart att bara sitta i det gröna gräset i solens värmande strålar och njuta av värmen, dofterna, skönheten och det spirande livet.

Oxens energi hos människan Det jordnära sinnliga natur- och skön-hetsälskande är också kännetecknet för Oxens tecken. Det betyder inte att bara är de som är födda i Oxens tecken uppvisar dessa drag. Alla människor har mer eller mindre av denna oxe-energi i sig.

Stjärntecknet Oxen är ett jordtecken som har att göra med jorden och det mate-riella, det konkreta och stabila. Där finns sinne för sinnlighet och livsglädje och en förmåga att njuta av jorden och livet, där mat, dryck, vackra saker och fysisk be-röring är viktiga. Jag levde en gång ihop med en människa född i oxens tecken och då gick det inte att ta en promenad utan att ta med sig kaffe och något gott till. Sen satt vi någonstans i naturen med vår kaf-fekopp och njöt av tillvaron.

Mentalt är oxe-energin som det jor-diska lite långsam, trög och tar tid på sig. Oxen tycker om lugn och ro och vill inte bli störd eller stressad. Således är det inte så lätt att sätta fart eller rucka på en oxe. Den går sin väg och håller sig gärna till det kända och välbekanta, liksom det giv-na, säkra och förutsägbara. Grundstäm-ningen är konservativ, där tradition och vanor är viktiga. Oxen fastnar lätt i sitt eget sätt att tänka eller vara och kan vara mycket envis och i sämsta fall tjurskal-lig. Jordnära och uthållig jobbar den på i sin egen takt. Materiell och ekonomisk trygghet och säkerhet är viktig liksom att kunna äga saker. Oxen håller gärna fast vid saker för man vet vad man har men inte vad man får. Tjuren Ferdinand som sitter under korkeken och luktar på en blomma är en bild för stjärntecknet oxen.

Dygden för maj månad – inre jämvikt som blir till framsteg

Vad betyder inre jämvikt? Till vardags fastnar vi lätt, liksom oxe-energin, i ru-

tiner, vanor, beteenden, förutfattade me-ningar och åsikter, känslouttryck eller grubblerier och hamnar så lätt i ensidig-heter och ytterligheter. Vi håller fast, hål-ler kvar och blir orörliga både till kropp och själ. Eller så fladdrar vi runt opålit-liga och oansvariga i en extrem rörlighet både själsligt och kroppsligt. Så sitter vi alla fast i våra personliga egenheter och ytterligheter. Och då kan ingen rörelse el-ler utveckling ske, inget framsteg, för vi sitter fast i den ena eller andra extremen.

Först när vi genom självinsikt börjar ge-nomskåda våra personliga egenheter och extremer kan vi börja öva oss i att hitta en inre balans och jämvikt, så att pendeln inte slår så hårt eller fastnar i den ena el-ler andra ytterligheten. Inre jämvikt är inte ett konstant eller ett statiskt tillstånd. Det är ett labilt tillstånd som hela tiden måste skapas på nytt. Det är som en sakta gungande pendel där jämvikten uppstår i stunden, i nuet och inte går att fixera.

Det som kan styra pendelslagen och hjälpa oss hålla en inre jämvikt är vårt medvetna jag, det specifikt mänskliga i oss. Med vårt jagmedvetande kan vi ställa oss över eller utanför oss själva och iaktta oss, iaktta vår kropp och vår själ och dess pendelslag. Det är genom denna självkän-nedom och självinsikt som vi sedan kan börja öva upp känslan för inre jämvikt. Sugs jaget däremot upp av själen, av våra känslor, tankar eller viljeimpulser är det inte fritt utan fångat i själen och blir då slav under själen. Då styr själen och vi hamnar i djurens situation, samtidigt som vi saknar deras instinkt. Jaget be-höver distans, lyfta sig ur själen och vara fritt för att kunna få självinsikt och ur denna arbeta sig fram till en inre rörlig jämvikt. Jämvikt kan bara uppstå mellan motsatser. Den löser inte upp motsat-serna utan pendlar mellan dem. Jaget är odelbart och står över motsatserna och kan därför arbeta med att upprätthålla jämvikt mellan dem.

Lever jag i ett jämviktsläge är jag i ständig rörelse och då kan jag röra mig framåt. Då kan jag göra framsteg. Fram-steg är bara möjligt om jag befinner mig i jämvikt – i rörelse. När jag fastnar i yt-terligheter upphör rörelsen. Jag är sta-tisk eller så slår jag hej vilt från den ena extremen till det andra utan kontroll el-ler styrning. Det är i mellanrummet som jämvikten finns. Som när vi tar ett steg. Vi lyfter foten, vi bär foten och vi ställer ner foten. När vi står med båda fötterna på marken är vi statiska orörliga. Vi står stilla. Vi måste lyfta på foten för att något skall hända. När vi lyfter foten måste vi hålla balansen för vi står bara på ett ben. Men det är i just detta jämviktsläge som det kan hända något, som vi kan förflytta

krönika

oss, röra oss framåt. Vi kan välja om vi vill sätta ner foten framåt, bakåt, åt höger eller vänster. Det är således mellan dessa två, lyftandet och ställandet, när vi håller foten i luften, som rörelsen finns och jäm-vikten behövs och framsteget kan göras.

Ordet lagomI det svenska språket har vi ordet lagom. Vad är lagom egentligen? Det är något som är beroende av motsatserna mellan för mycket och för lite. Lagom är jämvik-ten mellan för mycket och för lite. Det går aldrig att definiera eller bestämma vad som är lagom utan det är beroende av situationen just då. Lagom är precis som jämvikt ett rörligt tillstånd. Det kan aldrig vara statiskt. Mig veterligen finns detta ord bara i svenska språket!

Att öva inre jämvikt Det finns många olika sätt att öva dessa dygder på. Här ett förslag för maj månads dygd. Pröva att börja dagen med intentionen att idag vill jag öva inre jämvikt. Sen kanske på kvällen innan du går och lägger dig eller släcker ljuset kan du tänka tillbaka på da-gen och se om du lyckades hålla fast vid din intention. Och om du inte lyckades, varför? Vad kom i vägen? Denna öv-ning leder till större självinsikt och gör dig mera medveten om dig själv och hur du reagerar och hjälper dig att stärka din förmåga till inre jämvikt. Viktigt är att inte bedöma eller kritisera dig själv. Utan konstatera bara att så här gick det idag, spännande att se hur det går imorgon! Och viktigt: inte glömma att vara tack-sam över och klappa dig på axeln att du försökte.

Litteratur: Inre jämvikt blir till framsteg, Nana Gö-bel. Kan köpas genom Christhild tel. o7o4 924878 eller christhild@vidavinge.se Pris 3o:- (inkl. porto)

e t t l i v s om f ö r s ko l e p e dag o g

LivvaktenLouise Ejefors

Eftersom förskolan där jag arbetade låg nära ett invandrartätt område, hade vi alltid barn ur andra kulturer i våra grupper. Vi brukade förbereda föräld-rarna väl när det gällde firandet av våra årstidsfester så att de hade möjlighet att ångra sitt val. Så vitt jag kan minnas var dessa aldrig ett hinder för någon av dem. – Kristus är en bra profet – talade en muslims pappa om för mig vid ett förbe-redande möte. Men en gång blev det en rejäl kulturkrock, men inte på grund av årstidsfesterna. Vi hade målat vått i vått och Sadi 7 år och Emma 6 år diskade de använda mål-ningsredskapen i två baljor som jag hade ställt fram åt dem.

Dörren gick upp och där stod fadern till Sadi och Djami, han skulle hämta brö-derna tidigare för ett tandläkarebesök.

Plötsligt stelnade han till och såg med misshag först på mig och sedan på sin äldste son.

- Du sårar mig – sade han med skarp röst och pekade på mig.

- Jag anmäler dig för polisen - Jag blev förskräckt och förstod inte vad

jag hade gjort som skulle föranleda en polisanmälan.

- Du sårar min släkt – min son ska inte diska - sa han strängt.

Men det här är en Waldorfförskola och här diskar både pojkar och flickor – fick jag stammande fram.

- Inte min äldste son – ta hit mina söner dom sluter på en gång -.

- Det var min frus idé med den här för-skolan – sa han och så vände han och gick.

Pojkarna såg skamsna ut och sprang i förväg till garderoben.

Jag fick sätta mig, jag var alldeles om-tumlad. Han kanske har tagit reda på att jag startat förskolan utan tillstånd. Men nu hade vi ju tillstånd. Jag blev inte klok på händelsen. Vad synd tänkte jag – det var två rara pojkar.

Jag hörde inget på några dagar. På mån-dag morgon knackade det på dörren och när jag öppnade stod fadern där igen och med honom de båda pojkarna.- Min fru vara mycket förbannad på mig - sa han på sin brutna svenska.

- Mina söner börjar igen -. Han hade två limpor med sig. Han gav limporna till

Sadi och sa till honom – ge dem till din fröken (fast jag stod mittemot honom). Sen gick han.

(Jag låg tydligen illa till)Sadi hjälpte mig att bre smörgåsarna

som jag hade skurit av en av de medhavda limporna.

Sadi berättade:När vi kom hem på fredag blev mamma

jättearg på pappa för att vi slutat.Dom bråkade och mamma brottade

ned honom fast pappa är mycket större än hon. Mamma kan en massa grepp som pappa inte kan, för hon är livvakt. Då blev pappa arg och gick in i sitt rum och låste dörren. Då bankade mamma på dörren och skrek en massa fula ord på vårt hem-maspråk om pappas fina släkt. Sen ban-kade pappa på andra sidan och skrek att farmor kunde laga mat och det kan inte mamma.

Sen lagade mamma mat och när vi skulle äta kom pappa ut igen och åt med oss.

Sen bakade mamma de här bröden och sa att pappa måste diska efter henne.

Men det ville inte pappa. Då frågade hon om han ville åka i golvet en gång till. Då blev pappa jätteledsen och då diskade mamma.

Sen bjöd mamma på te och samma bröd som det här.

Sen blev fröken bjuden på grillafton med hela fina släkten. Pappan bad om ursäkt men, det satt långt inne.

krönika

b o k p r o j e k t

Ett liv med färg

En stor monografi håller på att skrivas i Berlin om målaren Fritz Fuchs i Järna, som har färgsatt byggnader i hela Europa.

Färgsättaren Fritz Fuchs (född i Fulda 1937, sedan 1967 bosatt i Järna) har ägnat ett helt liv åt att praktisk omsätta och ut-veckla Rudolf Steiners uppslag om färg i arkitekturen. Utifrån den kulturimpuls som uppstod i mötet med konstnären Arne Klingborg har under femtio års ständigt arbete mer än 25o olika färgsätt-ningsprojekt vuxit fram i tio europeiska länder, däribland flera designobjekt. En speciell nordisk färgskala präglar de olika byggnaderna, alltifrån fabriker, värme-verk, broar, ett idrottsstadium, tågdesign för Deutsche Bahn, en tunnelbanestation, via universitet, sjukhus och ålderdoms-hem, höghuskomplex, parkeringshus, simhallar och en mer än kilometerlång fängelsemur, till waldorfskolor och lä-kepedagogiska verksamheter, överallt där det behövs färg. 1984 fick Fritz Fuchs det Internationella färgdesignpriset och han lovordades för sin ”utomordentligt dif-ferentierade användning av transparenta färger på betong i tre olika skalor” och de ”färgrum” som därmed skapas.Enligt Fritz Fuchs uppnås den bästa dia-logen mellan färgen och arkitekturen med hjälp av lasyr. Den transparenta färgen har den sällsynta egenskapen att bara vara färg utan att låtsas vara något annat. Samtidigt döljer den inte mate-rialet som den förbinder sig med. Färg-lasyrtekniken möjliggör kvalitéer som erinrar om regnbågens: En färgupple-velse som gör att människan känner sig buren men fri. Den omfattande publi-kationen kommer att göra det möjligt att ta del av hela Fritz Fuchs livsverk.

Författarna: Matthias Mochner, Mathis Lohl, Berlin (DE) (Källa: Anthroposophie weltweit och Anthroposophy Worldwide nr 9/17)

Boken om Fritz Fuchs livsverk är tänkt i stort inbundet format med upp till 5oo sidor och med bra färgtryck. Upplagan kommer att vara 1ooo böcker på tyska respektive engelska, med en eventuell mindre svensk upplaga om ca 1oo ex.

För direktinformation eller stöd kon-takta författaren Matthias Mochner i Berlin: mochner.matthias@berlin.de

För information i Sverige, kontakta: Hugo Altink: hugoalt56@gmail.com eller Torsten Lundberg: torsten.lundberg@spray.se

Ekonomisk stöd för projektet tas tack-samt emot på: Fria kulturfondens gåvofond, bg: 887-1o63, (Märk:) Fritz Fuchs färgbok.

T. L.

f r å n s e k r e ta r i a t e t

Till minneMedlemmar som rapporterats avlidna

sedan förra numret av Forum Antroposofi.

Cécile Roy, Hedemora* 1938 o7 12, Quebec † 2o18 o2 28

Staffan Lindén, Vikbolandet* 1945 12 16 † 2o18 o2 o3

Thomas Ljungquist, Umeå* 193o o2 2o † 2o18 o2 o2

Jan Larsson, Norrköping* 1951 o9 25 † 2o18 o1 24

Vi tar gärna emot nekrologer över avlidnamedlemmar, och även icke medlemmar som varit aktiva i antroposofiska sam-manhang. Skickas till medlemssekreta-riatet. E-post: kontakt@antroposofi.nu

l e v na d s t e c k n i ng

Jan Larsson* 1951 o9 25 † 2o18 o1 24

Jan Larsson föddes den 25 september 1951 i Sundsvall och dog den 24 januari 2o18 i Linköping. Familjen med de tre pojkarna levde på Alnö utanför Sundsvall. De hade en lanthandel och flyttade till Köping, se-nare till Kungsör. Jan var mellanpojken. Möten med döden spelade en avgörande roll i hans liv. Dagen innan han fyllde 18 dör fadern i 4o årsåldern.  Och för några år sedan dör båda hans bröder med 4 må-naders mellanrum. 

Omständigheterna i livet drabbas man av, var man föds, vilka föräldrar, vilka vänner, ovänner man får och så vidare. Också omständigheterna i vilket land och i vilket språk man föds in i är något man drabbas av, det är givet, skänkt.  Men det intressanta är att fråga sig vad män-niskan gör av det som hon möter till sy-nes utifrån. Man kan få ett intryck av att Jan Larsson var en renässansmänniska. 

Renässansmänniskan har ett livligt intresse för jorden, vill göra någonting med den, förändra den, sätta egen prä-gel på den, och hon utvecklar ofta ofant-lig mångsidig het. I centrum för allt står människan, det humana, människan blir i Guds ställe alltings mått. Så är det med Jan, intresset för människan står helt i centrum. Han börjar redan som ung att arbeta i vårdsammanhang, först i Kö-ping och senare i Norrköping. Han väljer Norrköping, för där finns det en skärgård, en möjlighet att utveckla en stor passion, att segla, bygga båtar. Med 25 år börjar Jan arbeta på ett vårdhem i Navestad och det är där han träffar sin blivande fru och livskamrat  Wivica. Jan utbildar sig till fritidspedagog. Men i de båda nyblivna föräldrarna brinner  hjärtefrågan efter en riktig pedagogik för deras barn. De upptäcker waldorfpedagogiken. I Norr-köping var man i färd med att grunda en waldorfskola. En skara mycket entusias-tiska människor gjorde allt för detta. Jan och Viveka hittar dem och snart blir Jan själv klasslärare i den nya skolan. Jan le-der klassen i 8 år som en mycket omtyckt lärare. Men då tycker han att det kunde vara dags att göra någonting annat. Han grundar en snickerifirma och börjar snickra stolar, sängar och andra möbler som ger levebröd åt familjen. Men det såg ut som om en ny grupp barn i Waldorf-skolan väntade på sin lärare… Han börjar på nytt till barnens stora glädje, men -

till minne

till minne

Jan tyckte om förändringar. När han blev tillfrågad att bli förestån-

dare för Ensjöholms verksamhet tackade han ja till det. Jan hade varit med om att stifta Ensjöholm. Hans mångsidighet gav en bred kompetens för arbetet som före-ståndare. Han hade redan som ung gått kurser i ekonomi, hade erfarenhet från arbetet i omsorgen, var väldigt praktiskt lagd och framförallt, han var mycket in-tresserad av människor. Han hade en för-måga att uppmuntra människor och hitta fram till det bäst möjliga för dem. Han tyckte om förändringar, så Ensjöholm förvandlades och  växte under Jans be-skydd. Han har visioner, somliga av dem blir ritningar till hus. Och eftersom han är en händig  båtbyggare kan han själv hjälpa till vid ombyggnationer. Jan har ett gott sinne för humor, viktigt när man ska hitta lösningar i samarbetet, men också när man ska förhandla med myndigheter. Så är Jan med växande kompetens Ensjö-holms föreståndare under 22 år!

Lik en renässansmänniska verkar det som om Jan lever flera liv på en och sam-ma gång. För samtidigt som han arbetar hårt på Ensjöholm bygger han båten: Sol-vinda, en klenod! Och i båtklubben är han ordförande i många år. Somrarna med båten är oförglömliga för familjen som numera har två döttrar och en son. De ser upp till sin pappa Jan och han är en före-bild för dem och senare även för barnbar-nen. Han tycker att barnen skall få upple-va konst, och är man renässans människa, är vägen till Italien given... Och familjen ska ha det trivsamt, ett mysigt boende, hu-set växer och förändras under Jans skick-liga händer, nya rum kommer till, allt ska vara estetiskt och vackert! Det blir ett hus som har så harmoniska proportioner, allt är gestaltat genom människans hand! Jan är i all stillhet också målare. Han målade flitigt i unga år och tog upp det igen se-nare i livet. Han har målat många tavlor, gärna landskap, skogar, havet och båtar. När han hade  lämnat jordelivet stod en tavla i vardande på staffliet: en grön-blå renässansstämning med stora pelare och några gestalter, vars ansikten ännu inte var färdigmålade.

Jan led av en kronisk nervsjukdom, myasthenia gravis. Med tilltagande ålder blev verkningarna av sjukdomen och bi-verkningarna av medicinerna tydligare. Han kunde ibland få svårigheter med talet, han blev ofta trött. Brödernas död blev en tydlig markering i Jans liv. Det var som om krafterna inte riktigt ville komma tillbaka efter detta. Men Jans dramatiska döende kom för alla som en fruktansvärd överraskning. Det var hjär-

tat som brast, trots läkarnas outtröttliga insats på Linköpings sjukhus.

Det som i det yttre hade ett dramatiskt förlopp hade i det inre sin riktighet. Livet avslutades dramatiskt, men i inre harmo-ni, det kunde upplevas inte minst i sam-band med begravningen och den efterföl-jande sammankomsten. Stor tacksamhet för hans outsinliga vilja att hjälpa till lade en värmande aura över det hela. Livet var avrundat. Skepparn var med och styrde båten dit den skulle. Det är säkert ingen slump att bara några veckor innan, den 1 januari 2o18, en  av dem som har bott längst på Ensjöholm, Krister Eklund, gick över tröskeln. Vid minnesstunden för Krister lästes en dikt av Pär Lager-kvist, också som ett slags förebud för Jan Larsson död:

"Snart är du död och vet ej att du glider på livets båt,bort mot de andra landen,där morgonen väntar dig på dolda stränder.Oroas ej. Räds ej i uppbrottstimman.En vänlig hand lugnt ordnar båtens segelsom för dig bort från kvällens land till dagens.Gå utan ängslan ner i strandens tystnad,den mjuka stigen genom skymningsgräset."

Felix Nieriker

mö t e n m e d u w e l e m k e

Uwe Lemke* 193o o5 11 † 2o17 1o 25

OM ETT KÄNNBART SAMARBETE - några minnesord med anledning av Uwe Lemkes bortgång

Uwes och mina vägar korsade varandra vid ett par tillfällen några år efter mille-nieskiftet. Det skedde på ett seminarium och på en teaterföreställning.

Seminariet ägde rum i en lokal på Rid-dargatan i Stockholm och handlade om texten "Björnen och fiolspelaren". Uwe stod för ett av de förberedda inläggen. Han talade med flera referenser till Steiner om det förkristna firandet av en högtid, där björn-figuren stod i centrum, vid den tid-punkt då vi nu firar jul. Jag minns inte de-taljer från den omfångsrika och gedigna utläggningen om björnens betydelse, spe-ciellt i norra delen av jorden och företrä-desvis i Ryssland, men känslan av närhet mellan människa och björn lever kvar.

2oo7 var Uwe en i publiken, då en mera ivrig än kunnig teatergrupp spelade "Ka-tarina den Stora" på Frescati i Stockholm. Vi hade fört samtal kring Katarina, efter-som hon var tyska och blev rysk tsar, ett öde som lätt väcker antroposofens intres-se, liksom det faktum att hon som kvinna till att börja med tog sej fram i världen med hjälp av hustrurollen men lyckades övervinna den begränsningen och gå vi-dare till en egen plattform för sina hand-lingar. Uwe och jag hade olika syn på, att det fordrades ett brott för att möjliggöra suveräniteten, vilken kanske beror på, att han inte subjektivt har behövt uppleva, vad som händer i världen, när en kvinna agerar utifrån sitt jag.

Jag var mycket tacksam för att Uwe - med sin yrkesmässiga förankring i kristendo-men - ville vara med och penetrera be-tydelserna i "Björnen och fiolspelaren". Jag blev också glad, när han tog sej tid att uppleva min eloge till Katarina. Amatör-teater kan vara påfrestande, men Uwe tog det hela med gott humör och fokuserade på väsentligheterna: tsarskiftet från den malplacerade Peter till den värdefulla Katarina.

Lilian Goldberg

krönika

l ä s a r b r e v

Back to basicsHugh Dransfield

I en artikel i Forum Antroposfi 3/17 (s 11) ställdes frågan om ’varför Waldorf-föräldrar inte frågar ”nästa fråga”, om antroposofin’. En mer relevant fråga är varför waldorflärarna inte frågar denna nästa fråga.

Karen Swartz Larsson snuddar vid sva-ret i sin Respons (till ett helt annat inslag) i FA 4/17 (ss 29/3o). Hon skriver om den kärlek hon möter i de antroposofiska verksamheterna ’som genomsyrar plat-sen oavsett om de som jobbar där har nå-gonsin läst ett föredrag om Steiner eller om det finns en bild på honom på väggen.’

Hon använder sig av två begrepp i sin Respons som bör synas lite närmare: ’kärlek’ och ’de antroposofiska verksam-heterna’.

Kortfattat handlar kärlekens viljande del om att ge eleven det som eleven behöver. Det förutsätter att man kan sätta sig så pass in i dennes situation att man förstår vad det är som behövs utifrån dennes egna premisser. Oavsett hur mycket na-turlig talang man må ha i detta avseende måste den begåvningen ändå förbättras och förädlas. Det är ju hela poängen med livet – att man utvecklas. Och om man arbetar i en antroposofisk verksamhet är sättet att utvecklas naturligtvis genom antroposofin. Annars är det ju inte en an-troposofisk verksamhet men någonting annat. Fake news antroposofi, kanske.

Hur tar man fatt i denna vidareutveck-ling? Inte som AS styrelsen tror i alla fall. Att påstå att ’Allmän Människokunskap’ är en grundläggande skrift må gå an men att uppmana alla kollegier att studera den är en befängd idé (FA 3/17 ’Perspektivet’). Den är ingen grundkurs utan en kurs som Steiner höll för de första waldorflärarna, många av vilka var handplockade efter att att ha fått personlig andlig ledning av honom i åratal. Det finns en anekdot om att Steiner fick en fråga om att bilda ännu en skola i Tyskland. Det fanns inte till-räckligt många dugliga lärare, lär svaret har varit. I hela Tyskland! Snacka om att ställa höga krav. Men det är bara att läsa verk av Ernst Lehrs, W.J.Stein m.fl för att förstå att dessa lärare verkligen inte gick av för hackor, djupt insatta i antroposofin som de var. Då: handplockade av Steiner; idag: man tager vad man haver.

Min erfarenhet av att läsa ’Allmän Människokunskap’ i ett kollegium där de flesta saknar nödvändig kunskap om antroposofin är att man gör så gott man kan men ändå stannar det vid en massa intellektuellt jollrande eller irrelevant tyckande.

Grundböckerna för såväl lärare som alla andra är ’Hur uppnår man kunskap om de högre världarna?’ och ’Frihetens Filosofi’. Dessa övningsböcker leder den aktiva lä-saren in i det imaginativa tänkandet som är nödvändigt för att ens börja fatta inne-hållet i ’Allmän Människokunskap’.

Tar inte läraren antroposofi på allvar har man då reducerat ’kärlek’ till blott goda intentioner. Och som alla vet ’the road to hell is paved with good intentions’. En waldorflärare som saknar intresse för det antroposofiska är som en häst som leds till vattnet men vägrar att dricka.

Själva läroplanen är en inkörsport till antroposofi. Dvs den ursprungliga lä-roplanen, för dagens läroplan har kom-promissats bort till en urvattnat skugga av sin forna storhet och har för allt för många blivit blott en checklista över kurser man prickar av. Att stapla kurs på kurs över 9 år är inte waldorft; det blir en atomisk skolgång i stället för en sam-manhängande helhet i sann goetheanis-tisk anda.Den ursprungliga kursplanen, dock, är inte bara en utvecklingspsykologi i praktisk utformning utan även en invig-ningsväg för lärare. Den fungerar, alltså, på flera plan; inte bara som en grund för pedagogiken men även som en handbok för den egna utvecklingen. Att fördjupa sig i kursplanen som antroposofisk stoff, från de allra första lektionerna i ettan och vidare, kan vara en mer gripbar väg att ta sig an antroposofi än ovannämda boken. Det finns säkert gott med erfa-renheter i kollegierna som kan belysa dess djup. Ett förslag bara.

Vad är en ’antroposofisk verksamhet’? En verksamhet där medarbetarna är antro-posofer? Alla medarbetare? Några? Inga, bara det antroposofiska är inbyggt i sys-temet? System tenderar att bli rigida och dogmatiska, och kan således inte vara särskilt antroposfiska i egentlig mening. Bara för att det heter ’waldorfskolan’ be-tyder inte at det är det i verkligheten. Om man saknar kunskap om antroposofi, hur kan man då veta om det är en antro-posofisk verksamhet man arbetar i?

Antroposofiska verksamheter bygger på imaginationer, inspirationer och in-tuitioner som stiger fram när medarbe-tarna bearbetar antroposofin. Det är den inre verksamheten, det medvetna medi-

tativa arbetet, aka antroposofin, som är kärnan, och som alla borde jobba med i dessa verksamheter för att dessa ska kun-na kallas antroposofiska.

Finns det överhuvudtaget några antro-posofiska verksamheter kvar nuförtiden, eller är de bara skal och skuggor som svagt påminner om det som en gång var en storartad vision för hela samhället?

Poängen med detta inlägg är att det antroposofiska i verksamheterna håller på att försvinner som rök i en vintervind allteftersom det antroposofiska förtvinar i medarbetarkretserna, oavsett hur myck-et tid, uppoffring och kärlek de enskilda medarbetarna lägger ner på sitt arbete. Och inte får man mycket vettig hjälp från AS heller.

Jag avslutar med en Steiner citat från ett av den första Waldorfskolans kollegie-mötena med Steiner. Tyvärr har jag den bara på engelska: “As teachers in the Wal-dorf School, you will need to find your way more deeply into the insight of the spirit and to find a way of putting all com-promises aside ... As Waldorf teachers, we must be true anthroposophists in the deepest sense of the word in our inner-most feeling.”

Back to basics!

n y t t i n i t i a t i v

Gävle–DalaTerapeutikumInger Nerdrum, Elisabeth Norman,

Ami Widahl, Beatrice Hallqvist

I den vackra, rekreativa och historiska bruksmiljön i Stjärnsund i Södra Dalarna, har vi startat ett terapeutikum hösten 2o17. Vi är inhysta i det gamla brukskontoret, en vitrappad 17oo-talsbyggnad med klocktorn inom herrgårdsområdet.

Stjärnsunds bruk grundades år 17oo av universalgeniet Christoffer Polhem och hans kompanjon Gabriel Stiernkrona. Man säger att industrins vagga stod i Stjärnsund, då man redan på 17oo-talet startade ett manufakturverk här.

Drygt en mil från Stjärnsund ligger Dormsjö, där det finns en waldorfskola (Annaskolan) och en waldorfförskola (Snödroppen). Här finns även Dormsjö-skolan, ett behandlingshem för pojkar med neuropsykiatrisk problematik.

krönika

Området Stjärnsund-Kloster-Dormsjö är en inflyttningsbygd. Många yngre fa-miljer söker sig hit och det märks bl.a. på antalet barn, både i förskolan och i skolan. Centrum för permakultur finns i Stjärn-sund. Man kan säga att området genom historien och även nu är ett pionärområde.

Vilka är vi och vad erbjuder vi?Ami Widahl är diplomerad antroposofisk konstterapeut. Hon arbetar med enskild konstterapi och hälsomålning i grupp. Hon har även mottagning i Gävle.

Elisabeth Norman är diplomerad lä-keeurytmist och tillika rytmisk massör. Hon ger behandlingar med läkeeurytmi, rytmisk massage och rytmiska insmörj-ningar. Hon erbjuder utöver det hälsoeu-rytmi i grupp.

Inger Nerdrum är diplomerad biogra-fisk/antroposofisk samtalsterapeut. Hon arbetar med individuell samtalsterapi och handledning och dessutom biografi-arbete i grupp.

Beatrice Hallqvist är legitimerad lä-kare och specialist i allmänmedicin med antroposofisk inriktning. Hon kommer för närvarande och har läkarmottagning 2 gånger/år.

Vi har lång erfarenhet av att arbeta med våra terapier. Vi märker att samarbete är viktigt och bl.a. stärker det terapeutiska höljet kring patienterna. Vanligast är att man går till en enskild terapi men tera-pierna kan också samverka, t.ex. att patien-terna får samtalsterapi och massage under samma period. Patienten kan då komma in i en intensiv terapeutisk process. De an-troposofiska medicinerna och egenvårds-behandlingarna verkar naturligtvis in på ett stärkande och helande sätt.

Det skall sägas att vi är fristående tera-peuter med enskilda firmor och att vi inte har några landstingsavtal.

Vi har redan nu människor från olika ställen i Sverige som kommer till våra terapier och behandlingar och vi välkom-nar också i fortsättningen patienter bo-ende utanför vårt närområde.

m y s t e r i e d r a m a

Inför sommar-planeringen!

Ulrike von Schoultz

Sista juniveckan spelar Järnas drama-grupp på Kulturhuset i Ytterjärna två mys-teriedramer i sin helhet.

INVIGNINGENS PORT och SJÄLENS PRÖVNING(Program finns på: www.antroposofi.nu och www.ytterjarna.se)

Arbetet med R. Steiners mysteriedramer väcker ständigt nya frågor!

Den här gången följer vi sambandet mel-lan Richard Wagners ”Parsifal” och myste-riedramerna. Dramernas aktualitet fram-står här på ett helt nytt sätt .

Richard Wagner ser Kristusmysteriets framtid i samband med skapandet av ”Par-sifal” och uttrycker det med orden:”Så som de första kristna väntar jag på Kristi återkomst!”

Det som ännu var framtid under Wag-ners tid har blivit nutid!

Rudolf Steiner skapar dramerna utifrån den verklighet som Wagner längtade efter utifrån sin framtidssyn.

I första dramats första bild förkunnar sierskan Theodora Kristi återkomst. Hon slutar sin syn med orden:

”Vad människosinnen såg vid Kristi tid på jorden

det kommer själarna att skåda när tiden snart fullbordas.”

Michael Debus kommer i sina föredrag att spänna en båge från jagutvecklingen i Wagners Parsifal till Jagutvecklingen i R. Steiners mysteriedramer.

27 juni ägnas dagen åt en fördjupning av Wagners Parsifal med en eurytmiskt upp-takt under ledning av Anne-Grethe Kum-lander och en eurytmiskt avslutning på dagen med en nyskapelse av ”Sägnen om Parsifalmyten”, produktion Liselotte Vater, text Jürgen Vater.

Boken ”Parsifal, myten om den moderna människan” av Michael Debus finns i svensk översättning på Robygge och möj-liggör ett förberedande studium.

Mellan den 21 och 25 juli reser sex per-soner från Dramagruppen i Järna till Dor-nach i Schweiz för att medverka med spel och workshops på mötet:

”Rudolf Steiners Mysteriendramen weltweit”(R. St. mystery Dramas around the

world) Programmet för dessa dagar går att ladda ner på: www.goetheanum.org

Ett varmt TACK till alla bidragsgivare som möjliggör att dramagruppen i Järna kan arbeta och utvecklas vidare.

Välkomna till mysteriesommaren 2o18

a n non s

Barnaårens betydelse för livet

som vuxen24 juni - 29 juni 2o18 på

Skillebyholm, Järna

Våra sinnen - Jordmån för människanVad vore livet utan sol på hud och fötter som sjunker ned i sval sand, utan dofter och samtal? Alla våra tolv sinnen ger oss näring och grund för verklighetsförank-ring och minnen. Sinnesnärvaro och ny-anserad mångfald av autentiska intryck i lagom dos är jordmån för små och stora.Vi belyser detta tema genom föredrag och samtal, täljer och formar i färskt trä och möter örtagården i tidig morgonstund. Vi övar eurytmi, sång och berättande.

Vi inspireras av Skillebyholms natur och kultur. Denna biodynamiska utbild-ningsgård i Ytterjärna bjuder på rofylld miljö och läckra måltider direkt ur egna odlingar.

Välkomna till denna sommarvecka alla barnengagerade

- alla föräldrar och pedagoger!Medverkande: Anna-Stina Eriksson, Gud-rid Malmsten, Charlotte Veber-Krantz, Amelie Wallmark, Eva Fröman, Martine Durant, Liselott Karlsson-Selén m.fl.

Kursavgift inkl. måltider och boende: Enkelrum 645o kr, dubbelrum 6o5o kr, sovsal 5375 kr.

Observera - antal enkel/dubbel-rum är starkt begränsat. Boka snarast!Kursavgift inkl. alla måltider: 435o kr. Kursavgift inkl alla måltider utan frukost: 4o5o kr.Enbart kursavgift: 2735 kr.Anmälan och information: Stiftelsen Skillebyholm, 15391 JärnaTel: o8-55157785 Månd - torsd 9.oo-12.oowww.skillebyholm.cominfo@skillebyholm.com

kallelse

Program för årsmötet

Välkomna till en öppen mötesplats, 1o.oo och 12.15 i konferensrummet på Kulturhuset. 

Vi samlas kring teman som-  Tidsfrågor och social kompetensKorta samtal i mindre grupperIntroduktion till meditationEurytmi

Lunch 12.3o–13.3o

Minnesstund för de döda

Årsmötesförhandling 2o18

Förslag till dagordning 1. Öppnande av stämman

2. Fastställande av röstlängd

3. Val av mötesordförande

4. Val av protokollförande och två justerare, tillika rösträknare

5. Fastställande att mötet är stadgeenligt utlyst

6. Fastställande av dagordningen

7. Verksamhetsberättelse 2o17

8. Revisorernas berättelser

9. Fastställande av resultat- och balansräkning

1o. Fråga om ansvarsfrihet för styrelsen

11. Uppföljning av budget och verksam hetsplan

12. Val av styrelse – valberedningens förslag

13. Val av revisorer

14. Val av valberedning

15. Motioner och styrelsens förslag

16. Fastställande av tidpunkt för höstmötet 2o18

17. Övriga frågor som rör föreningen

18. Stämmans avslutande

Grundstenen läses som avslutning

Verksamhetsberättelse Styrelsen

Styrelsen utvidgades efter årsmötet 2o17 med 3 nya medlemmar. De var Karen Swartz, Daniel Håkansson och Erland Kornfeld.

Styrelsen konstituerade sig med Erland Kornfeld som ordförande och kassör och med Regula Nilo som sekreterare.

Mats-Ola Olsson var fortsättningsvis generalsekreterare.

Under 2o17 har styrelsen fortsatt att ar-beta på de sedan tidigare bestämda mål-sättningarna.

En av dessa har varit att bearbeta de ekonomiska förutsättningarna för det fortsatta arbetet. För att åstadkomma det-ta har vi sett att verksamhetsbidragens omfattning har minskat under de senaste åren. Under 2o17 har vi lyckats förändra denna nedgång genom att aktivt intres-sera oss för vilka behov verksamheterna har för att kunna uppfylla sin målsätt-ning att bedriva verksamhet enligt Ru-dolf Steiners intentioner (formulerat på ett för varje verksamhet unikt sätt).

Det som blir tydligt vid alla dessa sam-tal med styrelser och ledninggrupper/personer är att det inte finns ett gemen-

Årsmöte för Antroposofiska Sällskapet i Sverige 2o18

Kallelse till årsmöte lördagen den 14 april kl 1o–16 i Kulturhuset i Ytterjärna

verksamhetsberättelse

samt behov. Alla har sina egna utma-ningar som inte går att tillfredsställa på samma sätt.

Ofta finns det en stämning i vår rörelse av att det inte finns något engagemang kring frågor om antroposofi. Erfarenhe-terna från alla möten är egentligen den motsatta. Intresset och viljan är mycket stora men vi behöver hitta vägar att mötas och tid för att dessa möten skall kunna äga rum.

Intrycket är att dessa möten behöver finnas i det verkliga livet- sociala medier, mail, telefon räcker inte till för att skapa den stämning som behövs för att relatio-nen mellan antroposofiska sällskapet och verksamheterna verkligen skall leva.

Gensvaret har varit mycket stort, fram-förallt från företrädare för läkepedagogik och socialterapi som står för en stor del av bidragen till utveckling och forskning av antroposofi genom den fria högskolan för antroposofi.

GeneralsekreterararbetetEuropeiskt generalsekreterarmöte i Lon-don, GB. (13.1-15.1)

Generalsekreterarmöte och årsmöte i AAS vid Goetheanum (3.4-9.4). Mats-Ola Ohlsson deltog. Elisabeth Ehrlich deltog i årsmötet och i ett förberedande möte för styrelsemedlemmar från landssällskapen.

Nordiskt styrelsemöte i Tusby, Finland (27.4-3o.4). Erland Kornfeld,

Janne Silvasti och Mats-Ola Ohlsson deltog.

Europeiskt generalsekreterarmöte i Budapest, Ungern. (23.6-25.6)

Generalsekreterarmöte vid Goethe-anum (7.11-1o.11). Mats-Ola Ohlsson deltog.

Möte mellan ledningen av Kristensam-fundet och Goetheanum-ledningen till-sammans med generalsekreterare. (1o.11-12.11). Mats-Ola Ohlsson deltog.

Dessutom deltog Mats-Ola Ohlsson i en konferens om tregrening ”How we will” i Los Angeles i september och i ett möte i allhelgonahelgen, Auschwitz arrangerat av SteinerBooks, USA.

SektionsarbetetStyrelsen har under 2o17 försökt vara en bärare och understödjare av att de enskil-da sektionernas arbete skall kunna fort-sätta och utvecklas. Detta har skett fram-förallt genom samrådskretsens möten.De enskilda sektionerna har haft möjlig-het att presentera sitt verksamhetsom-råde på högskolekretsen träffar. Intrycket har varit att det verkligen händer mycket i sektionernas arbete.

Samrådskretsens arbete ledde också fram till möten med en organisations-konsult, Friedrich Glasl.

Kortkonferenser i SällskapetSom något nytt började vi till Mikaeli en serie med s.k. kortkonferenser. Mötena börjar fredag kl 19 och slutar följande dag kl 17. Planerade är sex stycken, två gånger per termin. Det första utgick från två tan-kar i Steiners Antroposofiska Ledsatser, att vi i mänskligheten – inte minst som antroposofer – bör fostra och kultivera två sorters tänkande, det naturvetenskap-liga och det kristligt-mikaeliska. Under den första kortkonferensen undersökte vi vad detta kan betyda. Naturvetenskapen ger oss en skolning i objektivitet, men det kristligt- mikaeliska innebär att vi som iakttagare dessutom måste utveckla mer än objektivitet, vi måste utveckla ett med-upplevande av världens lagbundenheter, för att på ett nytt sätt komma till det som förbinder oss som subjekt med världen som objekt.

En viktig orsak till att utvecklingen äger rum på jorden är sinnena. Dessa sin-nen – och vårt medupplevande av naturen genom sinnena – tittade vi på den följande gången i november, under ledning av Tho-mas Lüthi och Helena Wätte m.fl. Till våren går vi så vidare med evolutionen och tiden, samt i maj iakttagarens roll i kvantfysiken.

Avgörande för serien, är att se på hur vi som iakttagare måste växa när vi på olika sätt konfronteras med naturrikena. Vi tar fatt i antroposofin som en väg mot en ve-tenskap om det andliga, närmare bestämt människans jag. Antroposofin kunde kan-ske i sin essens sägas vara en vetenskap om jaget och om hur vi kan se spåren av jagets utveckling i all mänsklighetskultur.

Möten

VintermöteRedan tredje året i rad ägde Vintermötet rum på Waldorflärarhögskolan i Bromma. Mötet har återigen varit välbesökt. Att hitta tillgång till antroposofin och den unikt mänskliga genom ett estetisk per-spektiv har bidragit till att sammankoms-ten tilltalade deltagarna på ett hjärtligt och värmande sett. Så stod i år Da Vincis målning ”Nattvarden” i fokus som vi fick möta ifrån fyra olika perspektiv, inspire-rad ur fyra olika sektioner som på sitt sett gav deltagarna en fördjupad tillgång och förståelse till verket. Årsmöte, 1 april i Järna.Höstmöte, 11 november i Järna.Läs arkiv hemsida!

Publikationer* Forum Antroposofi utkom fyra gångermed en upplaga på 22oo ex. Redaktions-kommitté:

Tobias Ossmark, FelixNieriker, Göran Nilo, Bo WernerEriksson, Karen Swartz Larsson. Projekt-ledare: Joel Hallklint. Kontaktpersoni styrelsen: Karen Swartz Larsson.* Webb: www.antroposofi.nu, facebook.Redaktör: Joel Hallklint.Sekretariat och servicefunktionerJoel Hallklint 5o% tjänst. Uppgifter:Medlemsregister, ekonomisk administra-tion, medlemskommunikation, mötesad-ministration m.m.

Medlemstatistik1461 medlemmar i december 2o16+23 medlemmar 2o17 (2o16 +25)+ 2 inflyttad ifrån annat landssällsk. 2o17- 3o medlemmar sade upp sitt medlem-skap 2o17 (2o16: -25)-16 medlemmar meddelades avlidna 2o17(2o16: -15)- 1 flyttade medlemskap till annat lands-sällskap 2o17 1439 medlemmar i december 2o17

Valberedningens förslag till årsmötetVid förra årsmötet valdes tre nya perso-ner in i styrelsen och den består nu av sju medlemmar inklusive generalsekretera-ren. Vi föreslår inga ytterligare nyval till detta årsmöte. I tur för att omväljas för en period av två år står Janne Silvasti. Valbe-redningen står till förfogande för att om-väljas för ytterligare ett år.

Valberedningen föreslår: Omval av Jan-ne Silvasti till styrelsen, omval av Torsten Lundberg som internrevisor samt omval av sittande valberedning.

Botvid Aquilon, Nina Ljungquist, Felix Nieriker

Sektionssamrådet inom den Fria Högskolan för Antroposofi

Den Fria Högskolan för Antroposofi har olika verksamheter.Ett regelbundet arbete för medlemmar i den Fria Högskolan för Antroposofi ut-gör klasstimmarna som genomförs sedan lång tid tillbaka på flera orter i landet. Det är ett arbete där olikartade upplägg har utvecklats på olika platser.

Ett annat uttryck för den Fria Högskolan är sektionernas verksamhet. Vid Goethe-anum i Dornach finns 11 olika sektioner som har ett ständigt pågående arbete inom sina respektive områden:

• Allmänna Antroposofiska sektionen• Matematisk-Astronomiska sektionen• Medicinska sektionen• Naturvetenskapliga sektionen

verksamhetsberättelse

• Lantbrukssektionen• Pedagogiska sektionen• Sektionen för bildande konster• Sektionen för talade och musicerande konster• Sektionen för humaniora• Socialvetenskapliga sektionen• Ungdomssektionen

En hel rad olika verksamheter och ar-betsområden som har fått förnyande inspiration genom antroposofi, har i sektionernas verksamhet ett gemensamt organ. Aktiviteten i de olika sektionerna sträcker sig över ett brett område med forskning, samråd, koordination, sam-mankomster, konferenser, publikationer med mera. Varje sektion har en eller flera sektionsledare med medarbetare och oli-ka arbetsgrupper som rådgör och stöder sektionens arbete och dess utveckling.

I ett flertal länder har under årens lopp i olika grad, sektionsbildningar kommit till stånd i samråd med sektionerna i Dor-nach. Sektionerna inom respektive land har ett självständigt arbete samtidigt som det vårdas ett starkt samarbete med sek-tionerna i Dornach.

För många år sedan tog Arne Klingborg initiativ till att sektionsbildningar även kom igång i Sverige. Så har till exempel den pedagogiska sektionen och lantbruks-sektionen under många år haft regelbund-na aktiviteter och sammankomster.

I sektionerna finns möjlighet att initia-tivbärande personer inom ett arbetsområ-de träffas och samråder. Det är något helt speciellt med att arbeta med antroposofi inom ett visst område och därigenom fö-reträda antroposofi. Å ena sidan är detta helt individuellt utifrån den egna person-ligheten och egna erfarenheter. Å andra sidan är det inte bara ens egen sak, då det samtidigt finns andra människor som också företräder antroposofi i samma om-råde. För att det ska få den bredd som upp-gifterna förutsätter och att det inte bara är ens ensak, är det värdefullt, utvecklande och rentav nödvändigt att träffa andra människor som är verksamma inom sam-ma område för att lära sig av varandra, med andra ord att samråda. Fruktbarhe-ten och nödvändigheten av ett sektions-arbete är en erfarenhet som vi i Sverige inte minst i sektionen för lantbruk och näring har gjort under många år.Det intressanta är ju att flera olika livs-områden har inspirerats genom antro-posofi. Namnet sektion gör uppmärksam på att det bara är frågan om en del av ett större, mer omfattande sammanhang.

Det blir tydligt när man ser på arbetet vid Goetheanum i Dornach. Där träffas varje vecka styrelsen för det Allmänna Antroposofiska Sällskapet samt sektions-

ledarna. Tillsammans utgör de Goethe-anumledningen som startades 2o12. Det är ett samarbete och samråd som har ut-vecklats till ett ytterst fruktbart samman-hang. Där finns möjlighet att öppet belysa frågeställningar från helt olika sidor och komma fram till gemensamma initiativ och omdömen. Ett organ som har högt i tak och som arbetar kollegialt och mycket konstruktivt. Det har blivit till ett forum där nytt skapas genom faktiska möten och samarbete mellan representanter för olika arbetsfält.

Också i Sverige har många verksamhe-ter inspirerats av antroposofi. Nya verk-samheter har startats över hela landet. Det är lätt att det egna arbetsområdet tar hela uppmärksamheten i anspråk. Samti-digt har det vartefter blivit tydligt, att ökat samarbete har möjlighet att kunna ge ett mervärde för alla. Ibland kan helheten vara mer än summan av sina delar.

I februari 2o16 bjöds företrädare för de olika sektionerna i Sverige in till ett sam-råd kring frågan: kan vi stärka samver-kan mellan Antroposofiska Sällskapet, sektionerna inom Fria Högskolan för An-troposofi och verksamheterna?Där bearbetades bland andra följande frågeställningar:

- Hur kan ett sektionsarbete motsvara de uppgifter och frågor som kommer oss tillmötes i livet?

- Hur kan klassarbetet inspirera livet i verksamheterna?

- Hur kan sammankomster gestaltas för människor som idag har ansvarsupp-gifter inom antroposofiskt inspirerade verksamheter och som vill vara med och gemensamt bära och vidareutveckla hela den antroposofiska impulsen inom alla sektionsområden?

- Hur ser ett forum ut där medarbetare i verksamheterna kan bearbeta existen-tiella frågor?

- Hur kan vi hjälpa varandra att för-stärka ett antroposofiskt förhållningssätt i verksamheterna?

Arbetet med dessa övergripande frågor väckte intresse för att träffas igen. Ett sektionssamråd bildades som sedan har träffats 5 gånger om året. I samtal konsta-terades att det har varit svårt att skapa en fruktbar och inspirerande samarbetskul-tur i samma utsträckning som olika verk-samheter har utvecklats. För att komma underfund med vilka faktorer det är som hindrar samarbetsandan att utveckla sig mellan oss, bjöds våren 2o17 Friedrich Glasl in. Han har lång erfarenhet inom organisationsutveckling och har arbetat med stora företag och i internationella konfliktzoner. I utvecklingsarbetet vid

Goetheanum som ledde fram till bildan-det av Goetheanumledningen har han också haft en avgörande roll.

Till arbetsdagen med Friedrich Glasl bjöds olika personer in med lednings-funktioner inom antroposofiskt inspire-rade verksamheter. Sammankomsten var inspirerande och fortsättning planeras till slutet av maj i år.

Sektionssamrådet har tagit initiativ till att gestalta innehållet i Högskolekret-sens sammankomster sedan januari 2o17. Aktiva sektioner i Sverige belyser var sin gång existentiella frågor inom respektive arbetsområde. Högskolekretsen träffas fyra gånger om året. Hittills har fem sek-tioner kunnat ge inblick i sitt pågående arbete samt aktuella frågeställningar. Till dessa sammankomster i högskolekretsen har respektive sektion möjlighet att bjuda in gäster från sitt arbetsområde att delta i det aktuella mötet.

Sektionssamrådet fortsätter att träffas och vill bidra till att stärka medvetenheten och arbetet i de olika sektionerna. För att antroposofin ska kunna vidareutvecklas som en gemensam angelägenhet, samt för att motverka splittringstendenser, kan det vara viktigt att stärka samverkan mellan Antroposofiska Sällskapet, sektionerna inom Fria Högskolan för Antroposofi och verksamheterna. Detta är i högsta grad en gemensam utmaning!

Thomas Lüthi

Allmänna sektionenFria Högskolan vill vara ett kraftfullt bi-drag till att lösa de svåra samhällsfrågor-na.

Arbetsmetoden är tvåfaldig.Det handlar å ena sidan om att gå inåt i

det meditativa. Detta innebär att söka ef-ter den egna inre stödpunkten som kan leda till idéer och nya initiativ.

Det handlar å andra sidan om att ta med erfarenheterna från den inre vägen in i kultur- och samhällslivet. Erfarenheterna man gör där blir till en fördjupad självkän-nedom.

En del av verksamheten i Fria Högsko-lan består i det arbete som alla medlem-mar dagligen gör i det de försöker repre-sentera, ”stå upp för” antroposofin i sina liv. En annan del är olika former av sam-verkan i olika grupperingar och projekt.

Det kan ske dels mellan medlemmar, dels med medlemmarna i Antroposofiska Sällskapet och dels med andra som ser något intressant i antroposofin och dess yttringar.

verksamhetsberättelse

bakom tidspräglade föreställningar och tankebanor .

Tregreningen är inget “program” som ska tryckas på verkligheten, utan ett sätt att avläsa och tydliggöra karaktären av olika funktioner i samhället vilket kan leda till inspirerande idéer för samhälls-förändringar .

I sektionsarbetet har vi även haft ambi-tionen att esoteriskt fördjupa förståelsen av olika kvalitéer som rör människan och världen genom att knyta an till olika mo-tiv ur “ 1:a klassen”.

En tematik som funnits med som rikt-ningsgivande för arbetet har varit “ jor-dens nöd” dvs.människors faktiska nöd på jorden.

Utan denna bakgrund riskerar allt tal om sociala frågor att förlora sig i verklig-hetsfrämmande abstraktioner.

Dick Tibbling

Medicinska sektionsområdetI december 2o16 påbörjades ett initiativ för högskolemedlemmar att träffas inom det medicinska och läkepedagogiska/so-cialterapeutiska sektionsområdet (läke-pedagogik och socialterapi hör till medi-cinska sektionen vid Goetheanum).

Initiativet fick ett positivt gensvar och har fortsatt under 2o17 med intentionen att samla de olika yrkesgrupperna som verkar inom medicin, terapi och omsorg till samtal och gemensam besinning för att stärka den antroposofiska medicinska rörelsen i Sverige.

Impulsen har inte utgått från viljan att skapa en formaliserad organisation utan ur ett behov av att träffas i en anda av för-troende och värme.

Teman som har aktualiserats har varit:De olika sektionsområdena inom Hög-

skolan som organ i en levande social or-ganism.

Psykofarmakas verkan i människan och i samhället.

Läkeeurytmi som terapi vid psykisk ohälsa.

Presentation av aktuell litteratur.Planering av äldreboende i Järna som

möjligt uttryck för samverkan mellan olika sektionsområden.

Rafaeliska och mikaeliska sjukdomar.Vad kan den antroposofiska medicinen

särskilt bidra med vad gäller tidens sjuk-doms tendenser?

Framtiden för Vidarkliniken och Vidar vårdcentral.

Allmänna sektionen är således alla med-lemmar i Högskolan medlemmar av.

Inom allmänna sektionen i Sverige finns några arbetsgrupperingar:

-Klasstimmar - MeditationsarbeteUnder 2o17skedde det gemensamma be-arbetandet av meditationerna i Högsko-lan i olika grupper, bl a i s.k. klasstimmar, på 1o orter i Sverige: Umeå, Dormsjö, Örebro, Stockholm, Järna, Norrköping, Göteborg, Växjö, Kalmar och Baskemölla (Skåne). De personer som tagit på sig att förmedla de speciella meditationer som man arbetar med inom Högskolan kall-las klassansvariga. Under året avled Lars Fredlund som varit klassansvarig i Lund och Växjö. Hester Renouf påbörjade ett arbete i Baskemölla. Per-Erik Jonsson blev ny klassansvarig i Stockholm. I de-cember var det 18 klassansvariga. Mer information om vem som är ansvarig på vilken plats finns i Forum.

- Högskolekollegiet.De klassansvariga möts 2 ggr/år under 1 ½ dag på olika platser. Dessutom deltar generalsekreteraren. Denna konstella-tion bildar högskolekollegiet. Här sker ett samråd vad gäller nya initiativ framför allt vad det gäller arbetet med meditatio-nerna. Ett fördjupande forskande arbetet med meditationerna ger ett bra stöd för detta. Det sker också ett samråd dels om läget i den antroposofiska rörelsen i värl-den och även om andra initiativ. En viktig del är också ett forskningsarbete kring intentionerna med Högskolan och Säll-skapet. Man möter även högskolemed-lemmar på platsen.

Översättningen av Rudolf Steiners s. k. repetitionstimmar trycktes i början av 2o18 så som de tidigare två översatta voly-merna med klasstimmar.

- Högskolekretsen.Högskolekretsen består av högskolemed-lemmar som vill rådslå om läget för den antroposofiska rörelsen. Den har möten 4 ggr/år, söndagar, under 3 ½ timme i Kul-turhuset i Ytterjärna.

Mer om Högskolekretsen på annan plats i verksamhetsberättelsen.

Det finns också andra initiativ som är rotade i antroposofin och där man vill stå för och representera den i samhället.

- Antroposofiska Sällskapets styrelse vill verka för antroposofi i Sverige och arrangerade därför bl.a. möten och semi-narier om antroposofi i Kulturhuset i Yt-terjärna.

- Mysteriedramer uppfördes i Kultur-huset i Ytterjärna i juni.

- Tankesmedjan Trialog arrangerade seminarier i Ytterjärna om antroposofisk

kunskapsteori. Under 2o17 påbörjades en serie om tregreningen.

- INSAM, är ett diskussionsforum i Yt-terjärna för representanter för antropo-sofiska verksamheter om situationen för dessa verksamheter.

- Antroposofiska Sällskapet arrang-erade offentliga meditationskurser- och retreater i antroposofisk meditation på Kulturhuset i Ytterjärna.

- Järna akademi arrangerade kurser i antroposofisk människokunskap i Ytter-järna.

Dessutom sker kontinuerlig publice-ring på 2 internetsajter om antroposofi:

- Ytterjärnaguiden (ytterjarna.se) som samordnar och publicerar offentligt an-troposofiska initiativ i Ytterjärna.

-Ytterjärna Forum (ytterjarnaforum.se) som publicerar inlägg om antroposofi och närliggande tankar och initiativ.

Kulturhuset i Ytterjärna är som bygg-nad med sin arkitektur i sig ett uttryck för antroposofi.

Anna Hallström

Socialvetenskapliga sektionenMänsklighetens framtid är helt beroende av i vilken grad människor kan komma samman och gemensamt utveckla idéer och initiativ i förhållande till de aktuella nödsituationer som överallt visar sig, på såväl det lokala som det globala planet .

I vägen för utvecklingen står gruppe-goistiska särintressen som kolliderar med varandra men också bristande förståelse för fundamentala lagbundenheter i det sociala livet och hur dessa hänger ihop med hur människan är konstituerad.

Rudolf Steiner ville med sina tankar om den sociala tregreningen visa på sam-bandet mellan olika sidor av människans väsen och hur de motsvaras av olika sam-hälleliga funktioner.

Att inte ta hänsyn till dessa samman-hang leder till systemfel som kan liknas vid olika sjukdomstendenser i samhälls-organismen.

I sektionsarbetet har vi haft ett konti-nuerligt studium av boken “Social fram-tid” som är en föredragsserie av Rudolf Steiner som avhandlar frågor kring kul-turliv, rättsliv och näringsliv.De olika områdena verkar ständigt in i varandra men har ändå distinkta “arkety-piska” kvalitéer som det är nödvändigt att identifiera och ta hänsyn till.

Vid ett sådant studium så kan man märka nödvändigheten av att ha tid att samtala med varandra för att komma åt olika aspekter som ofta ligger förborgade

årsredovisning

Under hösten inbjöd sektionskretsen till-sammans med Antroposofiska Sällska-pet, Matthias Girke till ett möte i Järna.

Matthias Girke och Georg Soldner är nya ledare för den medicinska sektionens arbete vid Goetheanum. Tanken var att båda skulle komma men Georg Soldner fick förhinder.

Under sitt korta besök hann Matthias Girke träffa olika kretsar av människor verksamma inom det medicinska fältet. Han höll också ett föredrag om inrikt-ning av arbetet inom medicinska sektio-nen mot de fem s.k. fokus områdena (case projekten) med “värme” som övergripan-de tematik.

Temat “värme betydelse” blev till ett motiv som vi bestämde oss för att arbeta vidare med i sektionskretsen och belysa i relation till livscykeln och olika sjuk-domssituationer.

Ett inspirerande motiv som han berät-tade som gällde sjukhuset Havelhöhe i Berlin som har genomgått en förvandling från traditionellt skolmedicinskt sjukhus till ett sjukhus med antroposofisk medi-cinsk inriktning.

Förvandlingen har slagit mycket väl ut och lyckats övertyga även den från början skeptiska medarbetarskaran som hade sin skolmedicinska bakgrund med allt vad det innebar av fördomar och förutfattade meningar om komplementär medicin.

Mötet med Matthias Girke upplevdes som början på ett närmare samarbete mellan det medicinska arbetet i Sverige och sektionen vid Goetheanum.

Dick Tibbling

Årsredovisningen följer inte med i webb-versionen av nr 1-2018.

k a l e n da r i u m

samtidighet och sammanflätning (entang-lement), samt komplementaritet (att kvant-fenomen har en dualitet, beroende av mät-metod visar de sig som antingen våg eller som partikel). Vi har osäkerheten – vi kan inte lokalisera ett kvantum exakt, bara med en viss sannolikhet. För att nu nämna några kända exempel.

Allt detta pekar på att den fysiska världens egenskaper är långt mer komplexa än vi tidigare trodde i den klassiska fysiken, eller på att en annan värld än den fysiska genomstrålar denna fysiska värld och blir särskilt synlig i dess gränsområden. Oav-sett detta, blir resultatet – skall du verk-ligen förstå vad som sker – och inte bara registrera det och stoppa det i »gardero-ben« – så måste du förändra dig själv och ditt tänkande. Vetenskapen verkar upp-fostrande på forskaren, inte bara indirekt avseende forskningens instrument och metoder, men också direkt, avseende fors-karen själv och hans sätt att tänka.

I nästa konferens går vi vidare från detta behov av inre utveckling hos forskaren till att gälla oss alla – hur finner vi frukt-bara strukturer avseende själviakttagelse, forskning över oss själva?

Fredagen 18 maj19.oo – 21.oo Kort introduktion till pro-gramserien (Daniel Håkanson), därefter:Observatörens roll. (Johannes Kühl)

Lördagen 19 maj1o.oo Nyckelpunkter i framväxten av den nya fysiken (Johannes Kühl)Inledning och samtal till temat12.oo Paus13.3o Eurytmi (Regula Nilo)14.oo Inledningar och samtal till temat15.oo Kaffepaus15.3o Avslutande samtal17.oo Mötet avslutas

Hjärtligt välkomna!

Praktiska upplysningar:OBS Konferensen hålls på engelska!Frågor och synpunkter kan framföras påsvenska.Mötet inkl kaffe är fritt för medlemmar. Övriga 2oo kr.Lunchmöjlighet finns i Kulturhuset och i Matbygget.

17 aprilBildsektionen

Pehr Sällström: Konstskapande ur dialog med tingen. Om Martin Bubers konstsyn.På Prisma arkitektkontor i Järna kl. 19.oo.

12 maj

Högtidligt månadsfirandeKl 18-22 i Kulturhuset i YtterjärnaHjärtligt välkommen!Mer info på: antroposofi.nu/kalender

18-19 majObservatörens roll i den fysiska världen –med exempel från kvantfysikenKortkonferens nr 4 (av 6), Kulturhuset iYtterjärna

Vi har nu kommit fram till den fjärde av våra sex kortkonferenser, där vi på olika sätt arbetar med en förståelse av jagets ut-veckling och uppgifter. Vi började med de två språken vi måste lära oss, naturveten-skapens och Mikaels språk. Därefter har vi sett på vad det levande i naturen lär oss om att inte glömma bort att betraktaren är en del av just det fenomen han iakttar. Vi har sedan behandlat evolutionen, det fy-siska uttrycket för människans utveckling på jorden, som visar att livets mest tydliga kännemärke är idel inneboende avsikter och strävan mot autonomi.

Denna konferens går vidare med iaktta-garen som en oundgänglig del av det fe-nomen man vill iaktta. Detta visar sig sig tydligast i den fysiska världen, särskilt i den mycket lilla världen, kvantfysikens värld. Johannes Kühl, ledare för den na-turvetenskapliga sektionen vid Goethe-anum bidrar med exempel här.

I detta mikrokosmos, som ligger till grund för den newtonska fysikens makrokos-mos, visar sig fenomen, som inte är så lätta att märka i den klassiska fysiken. Förutom att experimenten visar på att observatö-rens handlingar alltid påverkar förloppen, finner vi här överraskande fenomen som

Titta gärna in i kalendariet på vår hem-sida - där kan finnas annonser för nya händelser och möten!antroposofi.nu/kalender

Anmälningar till sällskapets aktiviteter görs, om inget annat nämnts, till sekretariatet på: o8-554 3o2 2o eller kontakt@antroposofi.nu

14 april

Årsmöte i Antroposofiska Sällskapet Se kallelse i denna tidning.

14 april

Högtidligt månadsfirande

Kl 18-22 i Kulturhuset i YtterjärnaVi möts kl 18 i en enkel måltid (ingen upp-värmd eller kladdig mat. Det finns ingen tillgång till kök, så medtag även eget pors-lin). Förslagsvis snittar, piroger, bröd el chips etc. Och nåt att dricka.

Månadsbetraktelsen utgår från månaden, djurkretsen. Vi ger också rapport eller be-traktelse av sektionerna i den fria högsko-lan för antroposofi/andevetenskap, med dess elva sektioner för olika livsområden, som har sitt centrum i Goetheanum.

Utöver månadsbetraktelsen (som vi gör tillsammans i krets) så har vi avslutnings-vis en öppen scen där den som vill gärna får läsa en dikt, sjunga en sång mm.

Det är "drop in" under kvällen, man kom-mer och går som man vill. Det finns bus-sar från Järna som passar ganska bra, även med Pendeltåget. Annars är ju samåkning förträffligt. Frivilligt inträde går till An-troposofiska sällskapet.

Hjärtligt välkommen!Värdskap/samordnare: Markus Tibbling Mer info på: antroposofi.nu/kalender

Kalendarium förAntroposofiska Sällskapet i Sverige

k a l e n da r i u m

s t o c k h o l m

Stockholms- kretsenOBS nya öppettider:

måndag - torsdag kl 14–17 STÄNGT: fredag.

- Vi har Café måndagar kl. 14–17

Föreningen Stockholmskretsen är en ekonomiskt fristående förening inom Antroposofiska sällskapet i Sverige. Stockholmskretsens uppgift är att ”ini-tiera, bedriva, samordna och understödja ideell antroposofisk verksamhet i Stock-holm med omnejd”. Detta sker bland an-nat genom att tillhandahålla lokalen på Hagagatan 14 för olika verksamheter. Där har vi också ett bibliotek och försäljning av antroposofisk litteratur.

Är du medlem i Antroposofiska säll-skapet kan du också bli medlem i Stock-holmskretsen genom att sätta in årsav-giften 3oo kr på Stockholmskretsens nya bankgirokonto 474-3167. Märk avin ”Med-lemsbidrag” och vilket år det gäller.

Är du inte medlem i Antroposofiska sällskapet så kan du ändå stödja oss ge-nom att sätta in en valfri summa på sam-ma konto ( ange ”Gåva”). Vår verksamhet kan endast till en del bäras av medlemsbi-dragen och förutsätter till stor del frivil-liga gåvor.

Bokhandel, bibliotek och antikvariatHagagatan 14, 113 48 Stockholm tel o8-34 87 41 (T-bana Odenplan, nära Stadsbiblioteket)Antroposofisk litteratur på svenska, tyska och engelska.

Ordförande:Annika Stigdotter tel 66o 93 13e-post:stockholmskretsen@antroposofi.nuHemsida:www.antroposofi.nu/stockholmPå Facebook:Stockholmskretsen – Antroposofiska sällskapet

Kursverksamheter• LuncheurytmiFriskvårdseurytmi (hygieniska övningar)• Målning vått-i-vått• Måla med växtfärger eller olja

Se kursutbud på hemsidan!www.antroposofi.nu/stockholm

no r r kö p i ng

Norrköpings-gruppen

Antroposofiska Sällskapet Norrköpings-gruppen är en lokal sammanslutning av medlemmar i det Allmänna Antroposo-fiska Sällskapet. Sällskapet har till syfte att bära en fri högskola för antroposofisk forskning. Denna högskola strävar efter att finna och formulera andliga lagbun-denheter på olika verksamhetsområden, som de vanliga forskningsmetoderna el-ler tanke- och synsätten inte kommer åt. Denna antroposofiska forskning är inte-grerad i många olika kulturområden där verksamheten bygger på antroposofi, t.ex. waldorfpedagogik, biodynamiskt jordbruk, antroposofisk läkekonst, lä-kepedagogik, olika konstarter som arki-tektur, eurytmi m.m.

Norrköpingsgruppen har en lokal för sammankomster och där finns ett bib-liotek med huvudsakligen böcker och föredrag av Rudolf Steiner. Biblioteket har öppet tisdagar 18.oo – 18.3o under tiden september till och med maj. Övrig tid: kontakta någon i styrelsen. Hagebygatan 69, Norrköping.Tel: o11-1835oo. E-post: antroposofi.norrkp@telia.com. Program med öppettider mm:antroposofi.nu/norrkoping

Se kursutbud på hemsidan!www.antroposofi.nu/norrkoping

21 aprilWorkshop med eurytmi”Hur kan jag arbeta med tanke, känsla och vilja i min egen utveckling?' Medver-kande: Göran och Charlotte Krantz.Se hemsidan/program för mer info!

Övernattning kan ordnas genom Ytter-järna Hotell.Datum för kommande kortkonferenser:del 5 Mikaeli hösten 2o18, med Michaela Glöckler, del 6 senhösten 2o18

9 juni

Högtidligt månadsfirandeKl 18-22 i Kulturhuset i YtterjärnaHjärtligt välkommen!Mer info på: antroposofi.nu/kalender

24-29 juniMysteriedrama

FörvandlingskrafterI Rudolf Steiners MysteriedramerInvigningens port och Själens prövning

Rudolf Steiners två första mysteriedra-mer visas i sin helhet. Välkommen!Biljetter bokas på: o8 554 3o2 oo Biljetter kan även köpas i Kulturhusets reception fram till 3o min innan före-ställning.Läs hela programmet på: www.ytterjarna.se

3o juni

Högtidligt månadsfirandeKl 18-22 i Kulturhuset i YtterjärnaHjärtligt välkommen!Mer info på: antroposofi.nu/kalender

11 augusti

Högtidligt månadsfirandeKl 18-22 i Kulturhuset i YtterjärnaHjärtligt välkommen!Mer info på: antroposofi.nu/kalenderKommande datum är: 8/9, 6/1o, 1o/11, 8/12.

a n non s e r

Torsdag 17 maj kl 1oEurytmiföreställning för barn

Tisdag 29 maj kl 19OBS! fritt inträde - gåvor emottages!Presentation av tema under antroposo-fisk bearbetning, Sergeij Almstedt och Olov Foberg

a n non s

Sommeruker spirituell økologi

Metoder i åndsforskning i nordisk naturForm- og livskrefter i landskapetEmpatisk naturobservasjonMeditasjonsforskningEtergeografi

Språk: Tysk, engelsk, norskMeløya (Nordland) 3.-14. juli 2o18valgfri ekskursjon til Lofoten 14.-18. juli; første uka 3.-8. juli kan evt. bookes separat

Dirk Kruse: Å møte naturens vesen(er) – gjennom imaginasjon, inspirasjon og intuisjonDr. Manfred Schleyer: Kraftvirkninger i naturen – mennesket og det levendeMartin Hollerbach: Trær, kulturlandskap og biodynamiske preparater

Organisert av: BALDRON Ideell Forening - baldron.org. Youtube: Baldron TVSommerukene “Spirituell økologi” ønsker å invitere til å øve sammen i praksis å “lese i naturens bok”, i en sommerretreat med ekskursjoner - under en høy nordisk himmel med midnattsol.

Tre kvalifiserte spesialister innen spirituell naturforskning vil bidra til plenums- og arbeidsgrupper: Dirk Kruse, Dr. Manfred Schleyer, Martin Hollerbach.I tillegg gjesteforelesere og tilbud for healing og selvutvikling.summerweek.baldron.orgfacebook: baldron.no/events

a n non s

Sophia Foundations vänner bjuder in till seminarium:

Att arbeta med den helande

gral impulsen i vår tid

Tisdag 31 juli kl.16.oo - Lördag 4 augusti 2o18 kl.21.oo

med bidrag från HARRIE SALMAN, CHRISTINE MARIA HÖLZER och andrasamt CHOREOCOSMOS med eurytmist MARIA LINDEN och andra

(inspirerat av Robert Powells, Estelle Isaacsons och Rudolf Steiners arbeten)

med läsning av ESTELLE ISAACSONS visioner kring de dagliga temana

Seminariet äger rum på Hästholmens Bygdegård vid Omberg nära sjön Vätt- ern och hålls på svenska och engelska med översättning.

Den Heliga Gralens källa flyter ur den gu-domliga skapande kärleken, vilken strålar ut från skapelsens hjärta. Den utgöts för oss genom Kristus Jesus nåd vid Hans död och uppståndelse. Kärlen för Gralens substans utvecklar sin skepnad över tid. Den som sö-ker den Heliga Gral söker sitt sanna jag i ge-menskap med det gudomliga ”Jag är”. Heliga Sophias feminina kraft i våra själar förbereder på nytt våra hjärtan och sinnen för att ta emot Kristus i Hans återkomst, nu inom naturri-ket. Vi kan bära Gralsfrågan: ”Vilka är vår tids behov?”

Kostnad för seminariet: 25oo kr (inkl. förfriskningar, gemensamma luncher + 2 kvällsmål).

För mer information samt utförligt pro-gram kontakta:ingridfraser1@gmail.com

StudieforumFria forumet för RS studier

Måndagar 18.3o Omkostnad: 2o kr per gång

Hur får man ordning på skolningsvägen när den beskrivs så olika i Rudolf Steiners böcker och föredrag?

Självständigt och tillsammans kommer vi att söka upp och lära känna denna pro-cess. Här krävs en vilja till självstudium!

Alla är välkomna!

Antroposofiskt bibelstudiumVarje fredag 18.oo har vi antroposofiskt bibelstudium – om det inte är något annat evenemang i kalendariet.

För info: Ring Sergeij Almstedttel o8-34 87 41 måndagar & onsdagar mel-lan kl. 14-17e-post:stockholmskretsen@antroposofi.nu

Kalendarium"Att leda vårt arbete in i omvärlden"

Lokal: Hagagatan 14Evenemang/föredrag kostar 1oo kr; pens/stud: 8o krHelafton/ Gästföredrag kostar 15o kr; pens/stud: 1oo krEndast kontant betalning!

Torsdag 29 mars kl 19OBS veckodagen!Påskföredrag, Mikael Gejel

Söndag 8 april kl 18Kreativ musikafton

Tisdag 17 april kl 19Människokunskapen som källan till den pedagogiska fantasin, Bengt Aquilon

Söndag 13 maj kl 18Kreativ musikafton

Tisdag 15 maj kl 14Eurytmiföreställning för barn

Tisdag 15 maj kl 19I dialog: Swedenborg och Steiner - de andliga planen och en andlig utvecklingAndreij Vashestov och Sergeij Almstedt

a n non s e r

a n t r o p o s o f i s k a s ä l l s k a p e t

Medlems- grupper

Björkagruppen, KatrineholmYvonne Boukari, yvonne.boukari@gmail.com

Brommagruppen, StockholmNils Olof Dunkars, o8-25 87 o6

Delsbogruppen, DelsboMatti Remes, matti@staffansgarden.com

Filosofigruppen, JärnaJ.C. Lassen, j.chr.lassen(at)hotmail.com, o7o-799 22 2o

Grundstensgruppen, JärnaKatarina Hausmann, tel.o8 55171595, katarina.hausmann@telia.com, eller Marie Haglund tel. o156-14o95 Jeanne d´Arcgruppen, ÖrebroRebekka Bergman, o19-23 34 46, rebekkabergman@outlook.com

Johannes Bureusgruppen, UppsalaAnnika Asmussen, o7o-11 44 o73 annika.asmussen(at)tele2.se,Adja Asmussen, o76-631 4o 41 adja(at)tele2.se

Järnagruppen, JärnaArtur Granstedt,  o158-33 o75, artur.granstedt@jdb.se

Kalmargruppen, KalmarHans Johannesson, o48o-36o 1o

Mariagruppen, VästeråsKristina Mezéi, o21-8o4649

Mikaelgården, JärnaDick Tibbling, o8-551 5oo 67

NorrköpingsgruppenMaivor Forster, o11-39 28 87

Novalisgruppen, JärnaKristian Holmberg, o8-551 719 3o

Pestalozzigruppen, JärnaElisabeth Chyle, o8-551 5o3 29

Rudolf Steinergruppen, StockholmAnnika Stigdotter, o8-66o 93 13

Selma Lagerlöfgruppen, StockholmH. Osika, o8-551 5o5 1o el o8-551 5o5 93

a n non s

Gävle–Dala Terapeutikum mottagning i Stjärnsund

Södra Dalarna

Tidsbokning läkarmottagning 13/4 2o18:o225-81oo3, o7o-6577622

Biografisksamtalsterapi:Inger Nerdrum o76-25o5864ingernerdrum@gmail.com

Läkeeurytmi och Rytmisk massage: Elisabeth Norman o7o-6577622elisabeth.norman13@gmail.com

Konstterapi:Ami Widahl o7o-2218539amiwidahl@gmail.comwww.amiwidahl.seFacebook: Konstterapi & Hälsomålning

Läkare: Beatrice Hallqvist, leg. läkare specialist i allmänmedicin med antro-posofisk inriktning

a n non s

MeF –

Vi är fackförbundet för alla medarbetare i de antroposofiska verksamheternaVårt uppdrag är att arbeta för samverkan mellan jämlikar – i levande organisatio-ner! MeF är till för alla medarbetare oavsett vad man arbetar med. MeF ger medlem-marna stöd utifrån en unik kombination av kunskap i arbetsrätt och bred erfaren-het av antroposofisk självförvaltning. Vi har god kännedom om antroposofiska verksamheters olika särart, organisation och kultur samt vilket särskilt stöd med-arbetarna i antroposofiska verksamheter kan behöva.  

Vår nya avtalspartVår nya avtalspart: Arbetsgivaralliansen-TRIAUnder 2o17 upphörde HF med sin  verk-samhet och istället bildades en ny bransch inom  Arbetsgivaralliansen: TRIA, som är en förkortning av Tregre-ning i arbetslivet.

De centrala avtal vi har med TRIA är tills vidare i form av sk ”Hängavtal” på Ar-betsgivaralliansens avtal: ”vård/omsorg” och ”skola/utbildning”. Hängavatlen har TRIA tecknat med Medarbetareförbun-det, Kommunal, Lärarnas Samverkans-råd och Vision.

Lokal avtalI anslutning till detta behöver de lokala avtalen ses över. MeF arbetar just nu mycket med att hjälpa alla verksamheter att ta fram nya lokala avtal.

Kansliet i JärnaVårt kansli är bemannat de flesta dagar på oregelbundna tider. Vi ofta är på resa till medlemmar på arbetsplatser runt om i landet. Enklast når du oss via mail info@mef.se eller på våra telefoner: Per Hallström o736-849 366 HelenaYli-Koski o7o4-14 94 34. Bli medlem du också! Styrelsen och medarbetarna genom Per Hallström och Helena Yli-Koski

Tavestagruppen, JärnaWalter Druml, o8-551 742 61 UmeågruppenRoland Karlsson, o9o-3oo 61  o7o-546 oo 61, rolandkarlssono1@tele2.se Urielgruppen, VäxjöDaniel Ekman,  o47o-636 96, o7o-633 93 23

Välkommen till FilosofigruppenFilosofigruppen, som håller möten kl. 18 var fjärde vecka i Malmstensrummet, Kulturhuset Ytterjärna, börja nu med ”Goethes världsåskådning” översatt till svenska av Hermundur Eidsson. Låter det intressant? Vi möts 14/3, 11/4 och 9/5. Kom och delta i våra diskussioner! Över-sättningen kan fås som Word-dokument eller i utskrift. Efter Goethe planerar vi att arbeta med ”Filosofins Gåtor”, som f.n. bara finns på tyska, engelska och danska. Har Du frågor kontakta J C Lassen, j.chr.lassen@hotmail.com eller smsa till o7o 799222o.

Läs mer om grupperna på hemsidan:antroposofi.nu/ studie_arbetsgrupper

Artiklar på hemsidan Forum Antroposofi

antroposofi.nu/forum

Följande texter finns publicerade på hemsidan för medlemstidningen:

• Om utgivningen av Rudolf Steiners samlade verk (GA, "Gesamtausga-be"), av Cato Schiötz, tidigare publi-cerad i Antroposofi i Norge 2o17.

• Att fylla 72 år – berättelser i anslut-ning till C Ritters artikel

• Om tregrening. Hans Möller.• Frågor som gäller livet - Materia-

lism, andlighet och social tregre-ning av Frans Carlgren.

• Om Kaj Skagens bok, ”Morgen ved midnatt” av Ole Harald Dahl.

• Waldorf made in China, av Nana Goebel, ur Das Goetheanum nr 25-2o15.

• Antroposofi som religion, av Johan-nes Kiersch, ur Das Goetheanum nr 6-2o15.

• Flowforms - Unik hantverkskultur med betong och konststen i Järna.

m e d l e m s i n f o r m a t ion

Medlemssekretariat

i Kulturhuset i YtterjärnaMån 9-14, tis-fre 13-15

o8-554 3o2 2okontakt@antroposofi.nu

Medlemsavgiftenordinarie 12oo kr, studerande 3oo kr,

till Ekobanken 97oo 132 745-1, pg 5 88 71-5, Swish 123 499 13 86 Autogiro, kontakta sekretariatet

Kalendarium på hemsidanantroposofi.nu/kalender

MejlutskickMeddela oss din mejladress till:

kontakt@antroposofi.nu så skickar vi dig löpande information

Bli medlem! antroposofi.nu/blimedlem

Betala enkelt med Swish Läs in denna qr-kod med Swish-appen i

din mobil!

f r å n s e k r e ta r i a t e t

Medlemskap

Goetheanum meddelade att man under perioden 23 januari till 19 februari väl-komnat 96 nya medlemmar. Och att 149 ej längre är medlemmar (utträden, tappade medlemmar och uppdaterade medlems-listor i landssällskapen) i Allmänna An-troposofiska Sällskapet.

Källa: Anthroposophie weltweit, nr 3, 2o18.

Forum Antroposofi utges avAntroposofiska Sällskapet i Sverige.

Varje skribent ansvarar själv försitt material.

r e da k t ion s k r e t sTobias Ossmark Felix Nieriker

Göran Nilo Bo Werner Eriksson

Joel HallklintKaren Swartz Larsson

r e da k t ion s r å dKaren Swartz Larsson,

kontaktperson i styrelsen.

g r a f i s k f o r mRitator

t r yc kEKTAB (Eskilstunakurirens

tryckeri) Ett ISO 14oo1-certifierat tryckeri som enbart använder

vindproducerad el.

p r e n u m e r a t ionKontakta sektretariatet eller

registrera på hemsida, 24o kr/år.Till pg 5 88 71-5, Swish 123 499 13 86

Autogiro, kontakta sekretariatet

h e m s i daantroposofi.nu/forum

a n t r o p o s o f i s k a s ä l l s k a p e t s s e k r e ta r i a t

e–post kontakt@antroposofi.nu tel o8–554 3o2 2o

kon ta k t m e d f o r u mprojektledare Joel Hallklint

e–post: kontakt@antroposofi.nu tel o8–554 3o2 2o

postadress: Forum Antroposofi, pl 18oo, 153 91 Järna

ISSN 14o4-4277

u t g i v n i ng s p l a n f ö r 2 o1 8 Deadline för 2-2o18 ca 3o maj.

För längre uppslag, vänligen anmäl i god tid innan deadline.

a n non s e r i ngHelsida färg 4ooo kr och del av sida till

proportionerligt pris. För privatpersoner: radannonser 8o kr. Tidskriftens format:

höjd 315 mm, bredd 235 mm.

Föremål som blivit en självklar del av vår omgivning slutar vi att se. Det gäller det mesta som omger oss. Vi tar världen för given även om vi vid noggrannare rannsakning tvingas erkänna, att vi egentligen ald-rig tagit oss tid att iaktta och begrunda vår närmaste omgivning. Vad är det som har hänt? Som barn var vi så nyfikna. Ingenting förblev oberört med alla medel som stod till vårt förfogande. Tänk hur många frågor ett barn kan ställa under en dag. Frågor som bottnar i upplevelser av det sedda, hörda, kända och dess grän-ser när de drabbar samman med språket och tänkan-det. Barnets, låt oss säga ärliga, upplevelse av verk-lighetens gåtfullhet är dock för komplicerad för en vuxen. Vi förenklar, sammanfattar, låter oss inte stö-ras av varats kraft som ständigt hotar att tillintetgöra all vår säkerhet, tar för givet, slutar ställa enkla frågor, vänder oss bort. Så kan det komma sig att vi lever i en tradition, i många fall i flera traditioner parallellt, som vi inte känner till och som vi inte kan stå still svars för.

Jag kommer att tänka på detta när jag står in-för den här eurytmifiguren. Eurytmifiguren är en klassiker i den antroposofiska traditionen. Men vad handlar det egentligen om? Är det ett konstverk, ett design objekt, en instruktion? Just det här exempla-ret som föreställer vokalen ‹A› hör till de allra första figurerna som skapades omkring 1922. Den är hand-målad, troligen av Edith Maryon och skiljer sig från de figurer som senare, till färg och form starkt sche-matiserade kom att masstillverkas och spridas över världen. De drygt hundra figurerna från pionjäråren som vi känner till idag är allt annat än pedantiskt ut-förda. De utstrålar en självklarhet och fräckhet som de kanoniserade figurerna saknar.

Idén till eurytmifiguren uppkom på ett semi-narium i samband med grundandet av första wal-dorfskolan i Stuttgart. Den 29 augusti 1919 föreslog Steiner en sorts terapi för barn som hade hämning-ar inför eurytmin. Han föreställde sig att man med hjälp av bilder med eurytmiska gester skulle kunna

Arkivögonblick, nr 22Psykologisk fysiologi

inverka på barnen. Bilderna tänktes kunna motivera och i sig utveckla färdigheter. Drygt tre år senare, den 1 mars 1923, rekommenderade han waldorflärar-na vid skolan att själva studera figurerna. Inte bara för att i allmänhet utveckla estetisk sensibilitet utan för att befatta sig med det han kallade en »psykolo-gisk fysiologi«. Eurytmifigurerna tänktes alltså som en slags vägledning för att göra lärarna uppmärk-sammare och att utbilda färdigheter att läsa elever-nas gradvisa inkarnation.

De första eurytmifigurerna skapades av Edith Maryon 1919. Små, tredimensionella tämligen natu-ralistiska statyetter föreställande de fem vokalerna skapades. Ett andra försök i relief påbörjades tidi-gast under sommaren 192o. Under vintern 1921- 22 övergick Maryon till tvådimensionella utkast. De första figurerna i tunn målad playwood kom till. Men fortfarande visade figurerna naturalistiska spår som ansiktsdrag och antydda händer. Det sista ste-get att lämna det figurativa helt bakom sig tog Stei-ner under juni- och julimånaderna 1922. I hans bly-ertsteckningar, eller kanske snarare ritningar, ser vi inte representationen av en människofigur som demonstrerar ett ljud som en vokal eller en konso-nant. Fokus ligger på själva språkets byggstenar. Hur visar sig konsonanten ‹K› som gest? Varje figur är en kombination av de tre elementen: rörelse, känsla och karaktär som har olika uttryck och färger beroende på vilket ljud det rör sig om. Vokalen ‹A› som vi har framför oss här, gestaltar de tre elementen i rödlila, i en grönblå nyans och i en lätt röd ton. Bild: Eurytmiefigur, A (rörelse: rödlila, känsla: grönblå, karaktär: lätt rött). Förmodligen skapad av Edith Maryon omkring 1922-23 efter en förlaga av Rudolf Steiner. Omkring 5o av de ursprungliga eurytmifigurerna ställs ut i Goetheanum mars till juli 2o18: «Bewegung, Gefühl, Charakter. Eurythmiefiguren aus der Entstehungszeit von Edith Maryon und Rudolf Steiner». Samtidigt kommer ett nytt band inom Gesamtausgabe (GA K26b) ut med bilder och vägledande introducerande texter av Stefan Hasler, Martina Sam och Dino Wendtland. Text: Johannes Nilo