Embed Size (px)
Citation preview
Examensarbete i omvårdnad, 15 hp
Formella och informella vårdinsatser äldre
individer i Karlskrona kommun nyttjar.
En kvantitativ studie i samarbete med Swedish National Study
on Aging and Care Blekinge.
Nanna Johansson
Olga Norman
Handledare: Peter Anderberg
Sjuksköterskeprogrammet, kurs: OM1434
Blekinge Tekniska Högskola, Institutionen för hälsa
Karlskrona januari 2019
Formella och informella vårdinsatser äldre
individer i Karlskrona kommun nyttjar.
En kvantitativ studie i samarbete med Swedish National Study
on Aging and Care Blekinge.
Nanna Johansson
Olga Norman
Sammanfattning Bakgrund: Medellivslängden i Sverige stiger och är bland de högsta i Europa, vilket ökar trycket på en fungerande kommunal hemsjukvård och hemtjänst (formella insatser). Samtidigt sjunker andelen äldre individer som får formella insatser vilket innebär att ett stort ansvar läggs på närstående (informella insatser). Syfte: Att beskriva vilka formella och informella vårdinsatser äldre individer i Karlskrona kommun nyttjar. Metod: Studien är en kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie baserad på data från Swedish National Study on Aging and Care – Blekinge (SNAC-B). Resultat: Resultatet visade att både de formella och informella insatserna ökade med stigande ålder. Det fanns en stor skillnad mellan könen där kvinnorna var överrepresenterade i både de formella och informella insatserna. Ensamboende hade mer formella och informella insatser än sammanboende. Slutsats: För att de äldre ska kunna bo hemma med fungerande formella och informella insatser är det viktigt med en fungerande hälso- och sjukvård. Den äldre individen, men också dess närstående, bör stödjas. Denna studie belyser förhållandet mellan formella och informella insatser. Ett förhållande som är bra att vara medveten om som sjuksköterska såväl vid dokumentation som vid planering och information. Nyckelord: Formella insatser, Hemsjukvård, Hemtjänst, Informella insatser, Informella vårdgivare, Närstående, Ordinärt boende, Personcentrerad omvårdnad, Äldre.
Innehållsförteckning
Inledning 4
Bakgrund 4
Åldrandet - en åldrande befolkning 4 Fysiskt och psykiskt åldrande 5
Formella vårdinsatser i ordinärt boende 5
Informell vård, närstående som resurs. 6 Hur påverkas livet av att ge en närstående vård? 6
Hemmets betydelse 7
Den legitimerade sjuksköterskans roll 8 Fast vårdkontakt 9 Samordnad vårdplanering 9
Personcentrerad omvårdnad 10
Problematisering 11
Syfte 11
Metod 11
Design 11
Urval 12 Swedish National Study on Aging and Care - SNAC 12 Bortfall 12
Datainsamling 12
Dataanalys 13
Etiskt övervägande 14
Resultat 15
Diskussion 21
Metoddiskussion 21 Bortfallsanalys 23
Resultatdiskussion 24 Förslag till vidare forskning 27
Slutsats 27
Självständighet 27
Referenser 28
4
Inledning
Trycket på hemsjukvården i Sverige ökar i takt med att de äldre blir fler och i allt större
utsträckning bor kvar i ordinärt boende (Socialstyrelsen, 2018b). Behovet av hälso-och
sjukvård ökar i takt med att medellivslängden ökar (a.a.). Hemtjänstinsatserna i Sverige för
individer över 65 år har minskat samtidigt som den äldre delen av befolkningen har ökat
(Szebehely, 2006). Detta på grund av att resurserna är begränsade och prioriteras till de allra
sjukaste, där ett stort ansvar istället läggs på de närstående (a.a.). En av anledningarna till att
vården sker i hemmen kan vara som Savla, Davey, Sundström, Zarit och Malmberg (2008)
menar, att det råder brist på särskilda boenden i många av landets kommuner. Skillnaden
mellan landets kommuner gällande insatser av hemsjukvård är stor. Enligt Hellström och
Hallberg (2001) har äldre individer ett behov av och en önskan om att kunna bo hemma så
länge som möjligt, vilket också kan vara en anledning till att vården sker i hemmen.
Socialstyrelsen (2009) skriver att vård skall ges på lika villkor oavsett kön, ålder, sexuell
läggning, etnicitet, utbildning eller bostadsort.
Behoven av hemsjukvård behöver kartläggas för att sjukvården ska få en klar bild över
omvårdnadsbehovet och kunna fördela resurserna (Genet m.fl., 2011). Detta är inte minst
viktigt för arbetsmiljön, arbetsbördan och vårdkvalitén (a.a.). Att äldre individer önskar att bo
kvar i ordinärt boende så länge som möjligt (Löfqvist, m.fl., 2013) och att en tidigt insatt
hemsjukvård har visat sig kunna minska framtida funktionsnedsättningar (Vass, Avlund,
Parner, & Hendriksen, 2007) är ytterligare anledningar till att belysa detta ämne.
Bakgrund
Åldrandet - en åldrande befolkning
Medellivslängden i Sverige ökar och är idag nästan 2,5 år längre än år 2000 (State of Health
in the EU, Sverige, 2017). Denna ökning beror främst på minskad dödlighet efter 65 års
ålder. För kvinnor ligger medellivslängden i Sverige på 86,5 och för män 83,9 år. Det är den
femte högsta medellivslängden i EU. Det ses en liten geografisk variation gällande
medellivslängden i Sverige, men den stora skillnaden ligger mellan samhällsgrupper. En
universitetsutbildad man förväntas leva nästan fem år längre än en man som inte fullföljt
5
gymnasiet. Även i förväntade friska levnadsår ligger Sverige i topp i EU (State of Health in
the EU, Sverige, 2017). Antalet friska år efter 65 är för kvinnor 15,7 och 16,8 för män. I EU
ligger den siffran på 9,4 friska år. I takt med att medellivslängden ökar växer antalet och
andelen personer över 65 år. År 2050 förutspås antalet äldre över 75 år ha fördubblats jämfört
med idag (a.a.). Denna stora ökning av andelen och antalet äldre ställer stora krav på både
sjukvård och omsorg (Socialstyrelsen, 2018b). Hälso-och sjukvården måste kunna anpassa
sin verksamhet för att kunna möta denna växande befolkningsgrupp på bästa sätt. En viktig
del i denna anpassning är att anpassa vården efter den enskildes behov. För att detta ska ske
krävs det att de äldre är delaktiga i sin egen vård och omsorg.
Fysiskt och psykiskt åldrande
Åldrandet är en individuell process där kroppens funktioner försämras (Kalfoss, 2010). Även
mentala förändringar och kognitiva nedsättningar kommer med åldern. Förmågan till att lära
nytt och lösa problem samt minnesförmågan påverkas till det sämre. Livet är under ständig
förändring vilket betonas i det sociala åldrandet (Kalfoss, 2010). Pensionen innebär en stor
omställning i vardagen och i det sociala livet. Många äldre blir mor eller farföräldrar vilket är
en ny social roll att förhålla sig till. Med stigande ålder ökar också risken att mista en
livskamrat, syskon eller nära vän (a.a.). Äldre patienter har ofta komplexa medicinska och
sociala behov och riskerar därför att återinläggas på sjukhus efter utskrivning (Golden,
Tewary, Dang & Roos, 2010). Som sjuksköterska är det därför bra att vara medveten om de
förändringar som åldern medför.
Formella vårdinsatser i ordinärt boende
De flesta äldre individer över 65 år bor kvar i ordinärt boende (Socialstyrelsen, 2017c). Av
dessa fick 2016 8,6 % formell hjälp i form av insatser från hemtjänsten. Socialstyrelsens
termbank (2017b) definierar hemsjukvård som hälso- och sjukvård när den ges
återkommande i patientens hem under en sammanhängande tid. Insatser som legitimerad
personal utför i hemsjukvården rör medicinska insatser, habilitering, rehabilitering samt
omvårdnad (Socialstyrelsen, 2017c). Gjevjon, Romøren, Kjøs, och Hellesø (2013) menar att
hemsjukvård bedrivs av sjuksköterskor och läkare som finns tillgängliga dygnet runt för att
vårda individen i ordinärt boende. Szebehely och Trydegård (2012) beskriver hur hemtjänst
bedrivs av Sveriges kommuner och beviljas av biståndshandläggare. Hemtjänst definieras
som det bistånd som ges i den enskildes hem i form av service och personlig omvårdnad.
Med personlig omvårdnad menas de insatser som krävs för att tillgodose personens psykiska,
6
fysiska och sociala behov. Det innebär enligt Szebehely och Trydegård (2012) tex stöd med
personlig hygien, stöd vid av och påklädnad, stöd med att äta och dricka och insatser för att
förhindra social isolering. Även emotionellt och socialt stöd är viktiga resurser som
hemtjänstpersonal ger.
Informell vård, närstående som resurs.
Närståendes betydelse för den omsorg som ges är stor (Socialstyrelsen, 2014a). Närstående
som vårdare kan vara en make/maka som vårdar varandra, en son/dotter som vårdar en
förälder, ett syskon eller annan släkting eller en god vän, granne eller annan bekant. I Sverige
finns det 1,3 miljoner personer som regelbundet stödjer och vårdar en närstående, nästan var
femte svensk (a.a.). Detta är en hög andel om man jämför med övriga Europa (Jegermalm,
Malmberg & Sundström, 2014). Av den omsorg som ges till äldre i ordinärt boende
motsvarar drygt 75% informell vård (Socialstyrelsen, 2014a). De arbetsuppgifter de
närstående hjälper till med är till största del hjälp med vardagssysslor såsom inköp,
matlagning, städ samt tvätt. Även social stimulans, personlig omvårdnad och tillsyn är vanligt
förekommande. Många äldre får stöd av sina närstående med kontakten med hälso-och
sjukvården tex att boka och vara med på läkarbesök och kontakt med biståndshandläggare
(Socialstyrelsen, 2014a). Relationen mellan människor påverkar hur och i vilken omfattning
den informella vården yttrar sig. Boendeformen har stor betydelse där skillnaden är stor
mellan ensamboende och sammanboende. Make/maka utgör en stor grupp av de som ger
informell vård bland äldre individer (Socialstyrelsen, 2014a). I många fall är dessa anhöriga
pensionärer som kan lägga mycket tid på att vårda sina närstående. I de fall då de närstående
är yngre och förvärvsarbetar (ca 900 000 personer) påverkas arbetet negativt och många
tvingas gå ner i arbetstid.
Hur påverkas livet av att ge en närstående vård?
Att vårda en närstående är många gånger både tidskrävande och psykiskt/fysiskt påfrestande
(Oldenkamp, Hagedoorn, Wittek, Stolk & Smidt, 2017). Hur informella vårdgivare upplever
sin situation är individuellt och beror på hur mycket stöd de ger och vårdtagarnas psykiska
välmående. Risken för ohälsa ökar då omfattningen av informell vård ökar. Stödet som
sjukvårdspersonalen ger de informella vårdgivarna har också stor betydelse för hur de
upplever sin situation (a.a.). Att vårda en närstående kan ge livet en mening och en känsla av
tillfredsställelse (Socialstyrelsen, 2014a). Drygt hälften av de informella vårdgivarna är nöjda
med sin situation och ser en mening med det stöd de ger medan knappt hälften känner en
7
frustration över att hjälpen de ger inte räcker till. Påfrestningarna på livssituationen tenderar
att bli större då relationen är tät och intensiv mellan den som ger vård och den som får vård
tex make/maka eller barn/förälder. Det sociala livet med vänner och bekanta kan upplevas
begränsat av den informella vårdgivaren då tiden inte räcker till (Socialstyrelsen, 2014a).
Ekonomiska problem kan också förekomma främst på grund av en reducerad arbetstid. Det
ses ett samband mellan den informella vårdgivaren och sämre hälsa då främst bland de yngre.
Enligt Oldenkamp, m.fl., (2017) finns det både bra och dåliga erfarenheter från de informella
vårdgivarnas perspektiv, men för de äldre individerna som får informell vård finns det
mestadels positiva effekter. Livskvaliteten ökar, kvaliteten på vården upplevs bättre, det
psykiska välbefinnandet ökar och kommunikationen blir bättre med mindre missförstånd med
den formella vården. Perry, Dalton, och Edwards, (2010) menar att sjuksköterskan har en
viktig roll i att utbilda och stödja den informelle vårdgivaren gällande den egna hälsan (a.a.).
En annan viktig del är att identifiera eventuella missförhållanden och psykisk ohälsa i
hemmen då psykisk och fysisk misshandel är vanligt förekommande vid närståendevård
(Lafferty, Fealy, Downes & Drennan, 2016). Om minskat psykologiskt välbefinnande
observeras hos en äldre individ bör sjuksköterskan enligt Oldenkamp, m.fl., (2017) vara
medveten om de problem detta kan medföra för den informelle vårdgivaren och arbeta
förebyggande och stödjande.
Hemmets betydelse
Enligt Hellström & Hallberg (2001) äger den mesta vården av äldre individer rum i hemmen
och vården kommer då främst från familjen och deras sociala nätverk. Enligt Savla, Davey,
Sundström, Zarit och Malmberg (2008) sker vården i hemmen på grund av att det råder brist
på särskilda boenden i många av landets kommuner. Hellström och Hallberg (2001) menar att
äldre individer har ett behov av och en önskan om att kunna bo hemma så länge som möjligt,
ett behov som hälso- och sjukvården bör stödja. Detta behov och denna önskan kan också
vara en anledning till att vården sker i hemmen. Haak, Fänge, Iwarsson och Dahlin Ivanhoff,
(2007) menar att hemmet är en plats som symboliserar självständighet och frihet. Hemmiljön
underlättar för individen att bevara sitt oberoende och främjar egenvård. Friheten med att bo
hemma är viktig för att bevara de äldres integritet och självbestämmande. I hemmet kan de
själva bestämma när, var och hur saker ska utföras och de har själva ansvaret för att de
dagliga sysslorna blir utförda (Haak, Fänge, Iwarsson & Dahlin Ivanhoff, 2007). Hemtjänst
ses av de äldre individerna som något positivt så länge de har möjlighet att bestämma när och
hur. Att ta hänsyn till de äldre individernas integritet och självbestämmande är en del av
8
sjuksköterskans personcentrerade omvårdnadsarbete. Vass, Avlund, Parner och Hendriksen
(2007) menar att förebyggande hemsjukvård minskar framtida funktionsnedsättningar, vilket
skulle kunna minska lidande och vara ekonomiskt långsiktigt. Med den nya bestämmelsen
om förenklat beslutsfattande om hemtjänst för äldre som trädde i kraft i juli i år så är
förhoppningen b l a att tidigt insatta hemtjänstinsatser ska ge ökad hälsa och därmed minskat
resursbehov (Socialstyrelsen, 2018a).
Den legitimerade sjuksköterskans roll
Genom att sjuksköterskan dokumentera den äldre individens berättelse säkras en
personcentrerad vård. (Ekman m fl., 2011). Praktisk tillämpning av personcentrerad vård
leder till kortare vårdtider då patientberättelsen hjälper till att identifiera patientens fysiska
och sociala styrkor innan en vårdplan upprättas (Ekman m fl., 2012). Den äldre individen
måste ha tillräcklig kunskap och information för att kunna vara en aktiv del i sin vård (Deber,
Kraetschmer & Irvine, 1996). Sjuksköterskan måste arbeta utifrån den äldre individens
perspektiv och ge anpassad information (a.a.). För att göra detta är det viktigt att ha en tydlig
bild av den äldre individens värderingar, känslor och sjukdomsinsikt (McCormack och
McCance, 2006).
Planeringen av omvårdnaden av den äldre individen skall ske självständigt, tillsammans med
andra vårdprofessioner samt i partnerskap med den äldre individen och deras närstående
(Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Det är viktigt att sjuksköterskan har kunskap om hur
de närstående påverkas av att vårda en anhörig och kunna identifiera även deras hälsotillstånd
(Oldenkamp, m.fl., 2017). Att den äldre individen och dess närstående blir sedda och
förstådda som unika människor med individuella behov, resurser, värderingar och
förväntningar är av central betydelse för den personcentrerade vården (Svensk
sjuksköterskeförening, 2017). Ett etiskt förhållningssätt ska prägla den legitimerade
sjuksköterskans arbete där bland annat hänsyn för en individs vanor och respekt för
självbestämmandet förutsätts. Sjuksköterskans kompetens omfattar ett helhetsperspektiv på
patientens situation. Kunskap om lagar, författningar och styrdokument för hälso- och
sjukvården anses behövas, men också kunskap om ålders-, köns- och socioekonomiska
faktorers betydelse för individens möjlighet till jämlik vård.
9
Fast vårdkontakt
En legitimerad sjuksköterska i primär- och hemsjukvård ska idag kunna utses till fast
vårdkontakt (Socialstyrelsen, 2017a). Som sådan bör hen kunna bistå patienten i att samordna
vårdens insatser, informera om vårdsituationen, förmedla kontakter och vara patientens
kontaktperson (a.a.). Genom att verksamhetschefen utser en fast vårdkontakt tillgodoses den
äldre individens behov av trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet i vården (Hälso-
och sjukvårdsförordningen [HSL], SFS 2017:80. 4 kap. 1 §). En fast vårdkontakt ska utses för
individen om hen begär det, eller om det är nödvändigt för att tillgodose hens behov av
trygghet, kontinuitet, samordning och säkerhet (Patientlag, SFS 2014:821. 6 kap. 2 §).
Patientlagen behandlar också individens rätt till information om möjligheten att få en fast
vårdkontakt (Patientlag, SFS 2014:821. 3 kap. 2 §). Trots rätten till fast vårdkontakt i Sverige
enligt Hälso- och sjukvårdslagen så har endast ett fåtal individer med omfattande behov av
hälso- och sjukvård erbjudits en fast vårdkontakt (Socialstyrelsen, 2018).
Samordnad vårdplanering
Lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (SFS 2017:612) trädde i
kraft den 1 januari 2018 och gäller för individer som bedöms behöva fortsatta insatser från
kommun och landsting. Då behov föreligger har individen rätt till en samordnad
vårdplanering. Vid en samordnad vårdplanering har avdelningen i slutenvården möjlighet att
ge goda förutsättningar för en kontinuitet i vårdkedjan (a.a.). Detta görs genom att informera
om gjorda bedömningar och insatser (Bull & Roberts, 2001). Sjuksköterskan kan genom
dokumentation av den äldre individens berättelse främja en personcentrerad vård (Ekman m
fl., 2011). Många faktorer gör den samordnade vårdplaneringen mer komplex gällande äldre
individer (Gabrielsson-Järhult & Nilsen, 2016). Svaghet och komorbiditet kan försvåra de
äldres möjligheter att utöva sin rätt, argumentera för sina behov samt påverka de beslut som
fattas i en samordnad vårdplanering. Äldre människor upplever ofta svårigheter att påverka
viktiga beslut som rör kvalitet och kontinuitet i deras egna vård. Deras önskemål om vård
tenderar att kollidera med vårdpersonalens avsikter och förfaranden (Gabrielsson-Järhult &
Nilsen, 2016). Ofta saknar den äldre individen och dess anhöriga information om vilken sorts
vård som finns att tillgå och kommer oförberedda till den samordnade vårdplaneringen, vilket
minskar deras förmåga att påverka besluten om den personliga vården med minskade
förutsättningar att påverka sin position. Foss och Hofoss (2011) menar att äldre
sjukhuspatienter inte involveras i utskrivningsprocessen. Foss, Romøren, Hofoss, Bragstad
10
och Kirkevold (2012) bekräftar detta och menar även att det finns stora brister i deltagande,
information samt utbildning vid utskrivning.
Personcentrerad omvårdnad
Begreppet personcentrerad omvårdnad kan beskrivas på många sätt (Svensk
sjuksköterskeföreningen [SSF], 2016). Vad som är gemensamt är dock att det utgår från ett
holistiskt synsätt samt att hälsa och ohälsa inte alltid måste förknippas med sjukdom. För att
ge en personcentrerad vård krävs god kunskap om personen och hens värderingar, behov,
synsätt, intressen, vanor och prioriteringar. Den personcentrerade omvårdnaden ska
möjliggöra hälsokontroll och medbestämmande samt stödja närståendes delaktighet i
omvårdnadsarbetet. Ekman, m.fl., (2011) uttrycker att personen inte ska betraktas utifrån sin
sjukdom och dess begränsningar, utan istället utifrån möjligheterna och resurserna som
personen själv innehar som egen individ. Vidare beskrivs hur sjuksköterskor upplever
tidspress vilket hindrar dem från att ge personcentrerad vård och istället prioriterar andra
arbetsuppgifter.
Göteborgs universitets centrum för personcentrerad vård [GPCC] (https://gpcc.gu.se/om-
gpcc/personcentrerad-vard, u.å.) beskriver begreppet personcentrerad vård
som: …partnerskapet mellan patienter/närstående och professionella inom vård, omsorg och
rehabilitering. Baserat på noggrant lyssnande på patientens berättelse (ofta tillsammans med
närstående) och övriga undersökningar skrivs en gemensam hälsoplan, som innehåller mål
och strategier för genomförande och kort- och långsiktig uppföljning. GPCC delar också upp
begreppet personcentrerad vård i begreppen: partnerskap, patientberättelse samt
dokumentation. Partnerskapet står för den ömsesidiga respekt, vårdgivare och vårdtagare har
för varandras olika kunskapsperspektiv. Patientberättelsen handlar om att medvetandegöra
patientens vilja, motiv och resurser genom att aktivt lyssna. Den sista delen,
dokumentationen, belyser hur viktigt det är att dokumentera på ett sätt som gör det möjligt att
få en helhetsbild av personens hälsotillstånd, som inkluderar berättelsen och hälsoplanen
(a.a.).
Flera positiva effekter har kunnat ses i samband med att personcentrerad vård
implementerats, minskade vårdtider (Ekman m.fl., 2012; Hansson m.fl., 2015; Olsson m.fl.,
2009), ökad livskvalitet (Olsson m.fl., 2009; Brännström & Boman 2014; Arvidsdotter,
Marklund & Taft, 2013), minskade kostnader (Ekman m.fl., 2012; Hansson m.fl., 2015)
11
effektivisering av vårdresurser (Larsson m.fl., 2014) samt minskad stress hos personal
(Edvardsson m.fl., 2014).
Problematisering
Äldre individer önskar att bo kvar i ordinärt boende så länge som möjligt (Löfqvist, m.fl.,
2013) detta kan bero på att hemmet är starkt kopplat till självständighet (Haak, Fänge,
Iwarsson & Dahlin Ivanhoff, 2007). Kanske kan en tidig insatt hemsjukvård stärka de äldre
individerna i sin strävan att bo kvar hemma så länge som möjligt. Enligt Szebehely (2006)
läggs ett allt större ansvar på de närstående då de formella resurserna är begränsade. En ny
bestämmelse om förenklat beslutsfattande om hemtjänst för äldre individer trädde i kraft
första juli, 2018 (Socialstyrelsen, 2018a). Syftet med denna bestämmelse är att förenkla
processen för kommunerna och öka tillgänglighet och delaktighet för äldre individer. Vidare
är syftet att möjliggöra tidigt insatta hemtjänstinsatser med förhoppning om ökad hälsa och
därmed minskat resursbehov.
Bristen på nationella studier som kartlägger de informella vårdinsatserna som de äldre får
genom familj, vänner och bekanta, gör det svårt att jämföra och förstå sambandet mellan den
informella och formella vård som finns att tillgå (Hellström & Hallberg, 2001). För att kunna
ge en god personcentrerad omvårdnad behövs kunskap om omvårdnadsbehovet. Detta för att
kunna ge de äldre individerna livskvalitet och stödja deras oberoende.
Syfte
Syftet är att beskriva vilka formella och informella vårdinsatser äldre individer i Karlskrona
kommun nyttjar.
Metod
Design
Studiens design var en kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. En kvantitativ studie grundar
sig på ett stort antal individer med förutbestämda variabler (Olsson & Sörensen, 2011. s 54).
En kvantitativ design kännetecknas också av att forskarna har ett utifrånperspektiv och
därmed inte kommer nära de individer som ingår i studien. En deskriptiv studie är
beskrivande med ett slumpmässigt urval ur befolkningen (Olsson & Sörensen, 2011. s. 45).
12
Inom hälso-och sjukvården används deskriptiva undersökningar för att bl.a. kartlägga och
beskriva befolkningens hälsotillstånd. En sådan studie brukar även kallas tvärsnittsstudie och
innebär att data har insamlats vid en specifik tidpunkt.
Urval
Studiens urval baserade sig på deltagare från SNAC-B (Swedish National Study on Aging
and Care - Blekinge). Materialet i studien hämtades från SNAC baseline som samlades in
mellan 2001–2003 med 1402 deltagare. Inklusionskriterierna för att ingå i denna studie var
att individerna deltagit i SNAC-B, att de bodde i ordinärt boende samt svarat på någon av
SNAC:s frågor från frågeformulären ”G2 Resursutnyttjande” och “Frågor om din framtid”.
Swedish National Study on Aging and Care - SNAC
SNAC är en stor longitudinell studie som fokuserar på åldrande och vård för att beskriva
åldrandeprocessen (Lagergren, m.fl., 2004). Studien är uppdelad i en befolkningsdel och i en
vårdsystemdel. Studien genomförs i Skåne (Eslöv, Hässleholm, Malmö, Osby och Ystad),
Stockholm stad (Kungsholmen), Blekinge (Karlskrona) och Gävleborg (Nordanstig).
Platserna valdes för att spegla Sveriges befolkning geografiskt och skildra både storstad och
landsbygd. Datainsamlingen sker dels med intervjuer, kliniska undersökningar och
frågeformulär. Deltagarna i studien är indelade i olika ålderskohorter med ett intervall på sex
år med en början på 60 år. SNAC planeras hålla på i decennier vilket gör det möjligt att följa
deltagarna i åldrandeprocessen (a.a.).
Bortfall
I denna studie hade 12 individer inte svarat på någon av de frågor studien utgått ifrån, ”G2
Resursutnyttjande” och “Frågor om din framtid”. Dessa individer togs därför bort i sin helhet,
detta i linje med Polit & Beck (2009, s. 554). I resultatet presenteras hur många individer som
svarat på respektive fråga.
Datainsamling
Materialet i SNAC-B samlades in genom intervjuer, medicinska undersökningar och enkäter
(Lagergren m.fl., 2004). Ett stratifierat slumpmässigt urval användes då deltagarna för SNAC
studien valdes ut. Samplet speglar populationen och förstärker på så vis materialets
representativitet (Polit & Beck, 2009, s. 297).
13
Variabler som denna studie nyttjat med svarsalternativ i parentes:
Ålder (60, 61, 62...)
Kön (Kvinna, Man)
Vem eller vilka bor du med? (Ensamboende, Tillsammans med make/maka, ...med dotter,
...med son, ...med barnbarn, ...med syskon, ...med svåger/svägerska, Annat.)
Kontantmarginal, kan du få fram 14 000 sek inom en vecka vid oväntade utgifter? (Ja,
Nej)
Utbildningsnivå (Ej fullständig folkskola/oavslutad grundskola, Till och med folkskola,
Grundskola/Realexamen, Studentexamen/Gymnasium, Folkhögskola/Yrkesutbildning,
Studentexamen 1 år <, Universitet/Högskola med examen, Forskarutbildning)
Får du någon hjälp med skötsel av hemmet och andra vardagssysslor, omvårdnad eller
sjukvårdsinsatser från kommun eller landsting? vilket denna studie benämner Formella
insatser (Ja, Nej)
Om inte, varför? (Jag behöver inte ha någon sådan hjälp, Jag får tillräcklig sådan hjälp
från annat håll, Jag har försökt att få sådan hjälp men ej beviljats, Tror inte att jag skulle
beviljas sådan hjälp, Jag anser inte att denna hjälp fungerar som jag vill ha den, Sådan
hjälp är för dyr, Jag vill inte ha främmande människor i hemmet).
Får du någon form av hjälp med hemmets skötsel, omvårdnad eller sjukvård i hemmet
som du betalar helt med egna medel? (Ja, Nej)
Får du pga. nedsatt hälsa hjälp med skötsel av hemmet och andra vardagssysslor eller
personlig omvårdnad från närstående? vilket denna studie benämner Informella insatser
(Ja, Nej)
Tycker du att äldre personer som blir sjuka ska sträva efter att bo kvar hemma så länge
som möjligt? (Ja, Nej)
Vid långvarig sjukdom, vem skulle du helst vilja bli omhändertagen av? (Närstående,
Sjukvårdspersonal, Närstående och sjukvårdspersonal, Annat)
Dataanalys
Analysen bestod av deskriptiv statistik med frekvens och korstabeller. För att analysera och
sammanställa data användes statistikprogrammet IBM SPSS Statistics 25 som är ett av de
dataprogram som används i stor utsträckning för att utföra bland annat deskriptiva analyser
(Polit & Beck, 2009, s. 547). Kodningen av valda variabler hade gjorts innan denna studie
14
påbörjades. Kodningen innebär att data omarbetas till siffror (Polit & Beck, 2009, s. 549)
eller kodas om i grupper (Polit & Beck, 2009, s. 558). Variabeln Vem eller vilka bor du
tillsammans med? hade svarsalternativen Ensamboende, Tillsammans med make/maka,
…med dotter, ...med son, …med barnbarn, ...med syskon, ...med svåger/svägerska samt
Annat. Variabeln kodades om för att bättre svara mot studiens syfte, att beskriva formella och
informella vårdinsatser, till Ensamboende och Sammanboende. Åldersvariablen kodades om
från Ålder till Ålderskohorter (60–66, 72–78, 81–84 och 87<år) och gick då från att vara
kvotskalenivå till ordinalskalenivå. Detta gjordes för att få ett normalfördelat material som
sedan kunde användas i bivariat deskriptiv statistik, dvs sättas i relation till en annan variabel
(Polit & Beck, 2009, s. 465 & s.475) och för att möjliggöra multivariat deskriptiv statistik,
dvs för att se djupare, till exempel se könsfördelningen i ålderskohorterna i en särskild fråga
(Polit & Beck, s. 511). Variablerna som användes i denna studie var på nominal och
ordinalskalenivå. På nominalskalenivå kan individerna delas in i grupper utan rangordning
tex blodgrupp eller yrkesindelning (Olsson & Sörensen, 2011, s. 118–119). På
ordinalskalenivå kan individer eller grupper rangordnas men det går inte att använda till
statistiska beräkningar. Exempel på ordinalskalenivå är svarsalternativ som Mycket bra, Bra,
Mindre bra och Dåligt.
Etiskt övervägande
Denna studie grundar sig på SNAC:s redan insamlade data. SNAC studien har fått skriftligt
informerat samtycke av samtliga deltagare i studien och deltagarna har blivit informerade om
att de när som helst kan avbryta sin medverkan i projektet (Lagergren, m.fl., 2004). SNAC
studien har blivit godkänd av etikprövningsnämnden i Lund (LU dnr 605–00 och LU 744–00)
samt den etiska kommittén vid Karolinska institutet (KI dnr 00–446). Om någon åkomma
uppdagades, vid något av de kliniska undersökningar som genomförts under SNAC studien,
som krävde läkarundersökning så hänvisades individen till sin vårdcentral. SNAC-studien
följer också Helsingforsdeklarationen och svenska integritet och säkerhetslagar (a.a.). All
data denna studie tagit del av var avidentifierad och gick därför inte att spåra till enskilda
individer. Efter avslutad studie återlämnades allt material.
15
Resultat
I denna studie ingick 1390 individer. Gällande formella insatser svarade 98,3% (n=1367). På
frågan informella insatser svarade 96,9% (n=1347). På frågan ”Vem du bor med?” svarade
94,6% (n=1315). På frågan om kön och ålder svarade 100% (n=1390).
Tabell 1: Tabell beskrivande hur många individer i kön, boende samt ålderskohorter, som deltagit i studien, och får formella och informella insatser.
Formella insatser Informella insatser
n (%) n (%)
Kvinna 176 (22,2) 176 (22,6)
Man 55 (9,6) 71 (12,5)
Ensamboende 165 (28,8) 145 (25,6)
Sammanboende 34 (4,7) 69 (9,8)
60–66 År 5 (1,3) 11 (2,9)
72–78 År 20 (5,9) 29 (8,6)
81–84 År 59 (17,0) 84 (24,4)
87 År < 147 (51,0) 123 (43,2)
Tabell 1 visar att kvinnor får totalt mer formella och informella insatser än
män. Ensamboende får mer insatser än samboende, skillnaden är störst i de formella
insatserna. Formella och informella insatser ökar med stigande ålder.
16
Diagram 1: Formella insatser indelat i boende och ålderskohorter, % (n).
Diagram 2: Informella insatser indelat i boende och ålderskohorter, % (n).
Diagram 1 besvarades av 92,9% (n=1292). Diagram 2 besvarades av 91,5% (n=1272).
De formella och informella insatserna ges i större utsträckning till sammanboende i de lägre
ålderskohorterna och till ensamboende i de högre ålderskohorterna. I ålderskohorten 87 år <
har 55% (n=110) av de ensamboende formella insatser bland de sammanboende är denna
siffra 27,1% (n=13). Förhållandet ser annorlunda ut gällande de informella insatserna i
samma ålderskohort. Här har 39,4% (n=78) av de ensamboende formella insatser och 44,7%
(n=21) av de sammanboende. Bland de informella insatser ses en tidigare ökning av insatser
främst hos ensamboende.
5,8(4)
10(12)
21,2(39)
55(110)
28,8(165)
0,3(1)
3,3(7)
8,8(13)
27,1(13)
4,7(34)
0
10
20
30
40
50
60
60‐66 år 72‐78 år 81‐84 år 87 år < Totalt
Formella insatser
Ensamboende Sammanboende
5,9(4)
10,1(12)
28(51)
39,4(78)
25,6(145)
2,3(7)
7,2(15)
17,7(26)
44,7(21)
9,8(69)
0
5
10
15
20
25
30
35
40
45
50
60‐66 år 72‐78 år 81‐84 år 87 år < Totalt
Informella insatser
Ensamboende Sammanboende
17
Diagram 3: Formella insatser indelat i kön och ålderskohorter, % (n).
Diagram 4: Informella insatser indelat i kön och ålderskohorter, % (n).
Diagram 3 besvarades av 89,3% (n=1367). Diagram 4 besvarades av 96,9% (n=1347).
Formella och informella insatser ökar med stigande ålder både bland kvinnor och män.
Kvinnorna har mer formella och informella insatser än männen.
Skillnaden i fördelningen av insatser bland könen är något större i den formella vården. I
ålderskohorten 81-84 år har 24,6% (n=48) av kvinnorna formella insatser bland männen är
denna siffra 7,2% (n=11).
1(2)
7,3(14)
24,6(48)
56(112)
22,2(176)
1,6(3)
4(6)
7,2(11)
39,8(35)
9,6(55)
0
10
20
30
40
50
60
60‐66 år 72‐78 år 81‐84 år 87 år < Totalt
Formella insatser
Kvinnor Män
4,5(9)
9,5(18)
29,7(57)
46,7(92)
22,6(176)
1,1(2)
7,4(11)
17,8(27)
35,2(31)
12,5(71)
0
5
10
15
20
25
30
35
40
45
50
60‐66 år 72‐78 år 81‐84 år 87 år < Totalt
Informella insatser
Kvinnor Män
18
Diagram 5: Formella insatser indelat i boende och kön, % (n).
Diagram 6: Informella insatser indelat i boende och kön, % (n).
Diagram 5 besvarades av 92,9% (n=1292). Diagram 6 besvarades av 91,5% (n=1272).
De sammanboende kvinnorna får mer formella insatser 7,3% (n=24) än de sammanboende
männen 2,6% (n=10). Av de ensamboende kvinnorna får 28,8% (n=121) informella insatser,
hos männen är motsvarande siffra 16,1% (n=24). De sammanboende får fler informella än
formella insatser, skillnaden är störst bland männen där 2,6% (n=10) får formella insatser och
8,6% (n=33) får informella insatser.
30(127)
7,3(24)
25,3(38)
2,6(10)
0
5
10
15
20
25
30
35
Ensamboende Sammanboende
Formella insatser
Kvinnor Män
28,9(121)
11,3(36)
16,1(24)
8,6(33)
0
5
10
15
20
25
30
35
Ensamboende Sammanboende
Informella insatser
Kvinnor Män
19
Tabell 2: Tabell beskrivande Anledningen till att individen inte innehar formella insatser indelat i kön och boende, n (%).
Ensamboende
n (%) Sammanboende
n (%)
Kvinnor Behöver ej hjälp 182 (47,0) 205 (53,0)
Får tillräcklig hjälp från annat håll 28 (68,3) 13 (31,7)
Män Behöver ej hjälp 72 (22,4) 249 (77,6)
Får tillräcklig hjälp från annat håll 9 (30,0) 21 (70,0)
Tabell 2 besvarades av 56.3% (n=782).
De som inte får formella insatser känner att de inte behöver sådan hjälp eller att de får
tillräcklig hjälp från annat håll. Av de kvinnor som svarar att de inte är i behov av formella
insatser så är cirka hälften (53,0 %) sammanboende. Hos männen är den siffran 77,6%.
Diagram 7: Önskad fördelning av formella och informella insatser, % (n).
20,7(255)
42,9(528)
32,6(401)
3,8(47)
Önskade insatser
Informella insatser Informella och Formella insatser
Formella insatser Annat
20
Diagram 8: Fördelningen av formella och informella insatser, % (n).
Diagram 7 besvarades av 88,6% (n= 1231). Diagram 8 besvarades av 96,8% (n=1345).
Äldre individer önskar i störst utsträckning insatser från både formella och informella
vårdgivare, 42,9% (n=528). Den reella fördelningen av insatserna visar att 27,8% (n=103)
faktiskt innehar både formella och informella insatser. Med stigande ålder ökar önskan om
formella insatser bland både kvinnor och män. Önskan om insatser påverkades även av
utbildningsnivå där önskan om informella insatser sjunker vid akademisk utbildning. Önskan
om formella insatser är störst i den äldsta ålderskohorten och önskan om informella insatser
är störst i den yngsta ålderskohorten. Kvinnor önskar i större utsträckning formella insatser
och männen önskar mer informella insatser. Utbildningsnivån påverkar inte önskan om typ av
insats.
Tabell 3: Tabell beskrivande äldre individers vilja att bo kvar i ordinärt boende, n (%).
Tycker du att äldre som blir sjuka ska sträva efter att bo kvar hemma så länge som möjligt?
n (%)
Ja 925 (66,1)
Nej 314 (33,9)
Tabell 3 besvarades av 89,1% (n=1239).
Merparten tycker att de äldre individerna ska sträva efter att bo kvar i ordinärt boende så
länge som möjligt. Kön och ålder påverkar inte resultatet nämnvärt.
38,9(144)
27,8(103)
33,2(123)
Reella insatser
Informella insatser Informella och Formella insatser Formella insatser
21
Tabell 4: Tabell beskrivande kontantmarginal på 14 000 sek för individer med betalda
insatser, n (%).
Betalar för insatser Betalar inte för insatser
n (%) n (%)
Kontantmarginal, 14 000 sek 42 (93,3) 950 (81,2) Ingen Kontantmarginal, 14 000 sek 3 (6,7) 220 (18,8)
Tabell 4 besvarades av 87,6% (n=1218).
Majoriteten av individerna har en kontantinsats på 14 000 sek, men väljer att inte betala för
insatser. De 6,7% (n=3) som betalar för insatser, men saknar en kontantinsats på 14 000 sek,
bor antingen ensamma och/eller saknar informella insatser.
Diskussion
Metoddiskussion
Denna studie genomfördes med en kvantitativ metod. Då variablerna var begränsade och
studien genomfördes på ett stort antal individer (Olsson och Sörensen, 2011 s. 54) ansågs
denna metod lämpligast. Personerna i studien var för oss anonyma vilket innebär att vi inte
har kunnat påverka deltagarna, på så vis blir resultatet mer objektivt. SNAC-Bs insamlade
data representerar ett mellanstort län och ger en viss generaliserbarhet på hur det ser ut i
resten av Sverige (Lagergren m.fl., 2004). Materialet som användes i denna studie samlades
in 2001–2003 vilket skulle kunna innebära att resultatet inte stämmer in med hur läget ser ut
idag. Mycket kan ha hänt under denna tidsperiod vilket kan innebära en svaghet med denna
studie, men nyare siffror visar att detta område förändras långsamt. Socialstyrelsen (2014b)
styrker våra resultat. Av de äldre individer över 65 år som fick kommunal hälso- och sjukvård
någon gång under 2014 var 61 % kvinnor. De formella insatserna gavs i störst utsträckning
till åldersgruppen 85–89 år och sedan till gruppen 80–84 år. Kvinnorna är överrepresenterade
i samtliga åldersgrupper men skillnaden växer med stigande ålder (a.a.). Enligt
Socialstyrelsen (2017d) är kvinnorna fortsatt överrepresenterade i alla åldersgrupper 2016,
men skillnaden tycks inte stiga lika markant med stigande ålder.
22
För att kunna beskriva de äldre individernas nyttjande av formella och informella insatser
användes både bivariat och multivariat deskriptiv statistik. Detta för att kunna se djupare i
materialet och för att kunna se orsakssamband mellan olika variabler (Polit & Beck, s. 511).
Frågorna i enkäterna som nyttjades var inte anpassade för just denna studie vilket kan ha en
negativ påverkan på resultatets validitet (Olsson & Sörensen, 2011). För att utföra en studie
på redan insamlad data krävs en grundlig genomgång av all data för att bedöma dess
lämplighet och användbarhet relaterat till studiens syfte (Polit & Beck, 2009, s. 237). En
direkt jämförelse av två variabler som formella och informella insatser skulle kunna vara
missvisande då sjukvårdsinsatser endast ingår i de formella insatserna. Försök gjordes att ta
bort sjukvårdsinsatser från de formella insatserna, men detta var inte genomförbart. Efter
vidare analys beslöts att jämförelsen ändå var genomförbar, men att denna variabelskillnad
tydligt skulle framgå i metoddiskussionen. Frågan om Formella insatser var en utav tre
liknande frågor efter varandra vilket skulle kunna göra att deltagaren kan missuppfatta att hen
ska svara på alla frågor och inte bara den som stämmer mest in. Svarskombinationerna
gällande dessa frågor var ibland orimliga vilket stärker denna uppfattning. Utformningen av
enkäten är extra viktig då deltagaren skall förstå frågorna och dess sammanhang för att kunna
svara (Polit & Beck, 2009, s. 235). Frågan om Formella insatser innefattar endast insatser
från kommun och landsting och inte privata vårdgivare. Detta kan innebära ett mörkertal.
Många som har svarat nej på denna frågan Informella insatser bor med någon. Detta kan bero
på att de som bor med någon faktiskt klarar sig bättre själv eller på att de inte räknar det deras
samboende utför som informella insatser.
Denna studie tar inte upp aspekten hur mycket formella och informella insatser mätt i tex
timmar/månad som individerna får utan bara om de får eller inte får formella eller informella
insatser. Anledningen till detta är att sådan information inte fanns tillgänglig i SNAC-Bs
material. Detta betyder att denna studie inte representerar verkligheten gällande tidsaspekt,
typ och mängd insatser.
En fördel med att använda enkätundersökning är dess omfattning (Polit & Beck, 2009, s.
234). Nackdelen är ytligheten i svaren. Bakomliggande faktorer till varför de äldre
individerna anser att man ska sträva efter att bo hemma så länge som möjligt kommer
exempelvis inte fram. En annan fördel med att nyttja redan insamlad data är för att utföra en
studie som denna så används minimalt med resurser (Polit & Beck, 2009, s. 236).
23
Bortfallsanalys
Att externa och interna bortfall analyseras ger goda förutsättningar för ett generaliserbart
resultat (Olsson & Sörensen, 2011, s. 154). Enligt Lagergren m.fl. (2004) var det vanligt att
de äldsta tillfrågade avböjde att delta, vilket kan ha påverkat resultatet avseende äldsta
ålderskohorten i denna studie. En annan vanlig anledning till att inte delta i studien var på
grund av sjukdom (Lagergren m.fl., 2004). Detta kan ha påverkat resultatet i denna studie då
det är vanligare att individer med sjukdom har formella och informella insatser.
I studien togs 12 individer bort i sin helhet då de inte svarat på någon av de frågor som
studien utgått ifrån, ”G2 Resursutnyttjande” och “Frågor om din framtid”. Detta i linje med
Polit & Beck (2009, s. 554). Det interna bortfall som presenteras i studien beror på att
individen som fyllt i enkäten inte svarat på en eller flera frågor (Polit & Beck, 2009, s. 550).
Detta antingen för att hen inte velat svara eller för att frågan inte kunnat besvarats av den
enskilde individen.
Något som gäller i alla frågor är att bortfallet tycks öka med stigande ålder. Enligt Kalfoss
(2010) så kan stigande ålder förknippas med nedsatt ork och kognitiv förmåga, vilket kan
förklara bortfallet. Bortfallet är också större bland kvinnorna i alla frågor, vilket skulle kunna
förklaras med att kvinnorna är fler än männen och då särskilt i den äldsta ålderskohorten.
Kvinnorna blir äldre än männen och på grund av nedsatt kognitiv förmåga och ork så
besvaras inte alla frågor.
Bortfallet, 10,3% (n=143), i frågan Kontantmarginal, kan du få fram 14 000 sek inom en
vecka vid oväntade utgifter? skulle kunna förklaras med frågan berör ett känsligt ämne
(Olsson & Sörensen, 2011). Det något större bortfallet i frågan Utbildningsnivå (8,6%,
n=120) kan förklaras med att det fanns många svarsalternativ som var långa och lika
varandra. Enligt Olsson och Sörensen (2011, s 152) ska denna typ av svarsalternativ undvikas
för att fler ska kunna svara och förstå frågan och svarsalternativen. Bortfallet i frågan Om inte
formella insatser, varför? var 40,9% (n=568). Denna fråga har ett högt bortfall eftersom den
endast var avsedd för de som svarade nej på frågan om de hade formella insatser. Frågorna
Tycker du att äldre personer som blir sjuka ska sträva efter att bo kvar hemma så länge som
möjligt? och Vid långvarig sjukdom, vem skulle du helst vilja bli omhändertagen av? har
bortfall på 10,9% (n=151) samt 11,4% (n=159). Anledningen till ett något större bortfall i
24
dessa frågor skulle kunna vara att frågorna är hypotetiska (Olsson & Sörensen, 2011, s 152).
Övriga frågor har ett bortfall under 5,4%.
Resultatdiskussion
Denna studie visade att både formella och informella insatser ökade med stigande ålder. Detta
kan förklaras med att många kroppsfunktioner försämras i åldrandeprocessen (Kallfors, 2010)
vilket medför ett större hjälpbehov. Stigande ålder medför sociala förändringar då risken att
närstående går bort ökar (Kalfoss, 2010). Många äldre blir då ensamboende och behovet av
formella insatser ökar vilket denna studie visar. Det sågs även en markant skillnad mellan
kvinnor och män. Kvinnorna var överrepresenterade i både formella och informella insatser.
Detta kan förklaras med att kvinnors medellivslängd är längre än männens (State of Health in
the EU, Sverige, 2017).
Av de män som svarar att de inte var i behov av formella insatser så var drygt tre fjärdedelar,
77,6% sammanboende. Denna grupp har enligt frågeformuläret varken formella eller
informella insatser då de även har svarat att de inte får hjälp från annat håll. Detta skulle
kunna betyda att insatser ges i första hand till kvinnor på grund av att männens behov
tillfredsställs av kvinnor. Enligt Hällström och Hallberg (2001) är det vanligare att kvinnor
hjälper sin make än tvärtom. Detta kan innebära att männen får mer informella insatser än
vad vår studie visar.
Något som denna studie inte kan avgöra är om de formella insatser som erbjuds är lika
relevanta för äldre kvinnor som för äldre män. De formella insatserna är anpassade till
männens omvårdnadsbehov där männen är i större behov av hjälp med hushållssysslor
(Socialtjänsten, 2005). Kvinnorna kanske kan ha behov av andra insatser som till exempel
snöskottning, gräsklippning eller att anlita hantverkare. Kvinnorna uppger oftare än männen
att de är missnöjda med den äldreomsorg de får och att de vill ha mer hjälp (Socialtjänsten,
2005). Detta kan tyda på att insatserna är dåligt anpassade efter kvinnors behov.
En anledning till att män inte får lika mycket informella insatser som kvinnor kan vara den
traditionella könsfördelningen vilket kan leda till att männen får sämre kontakt med familj
och vänner än kvinnorna får (Statistiska centralbyrån, 2015a). Enligt denna studie får
kvinnorna även mer formella insatser än männen. En förklaring till detta kan vara att män
söker vård och ber om hjälp i mindre utsträckning än kvinnor (Statistiska centralbyrån,
25
2015a). Män uppger dessutom att de mår bättre än de gör. Det leder till att de söker vård och
får vård senare än vad kvinnor får.
Resultatet visar vidare att sammanboende, oberoende kön, får mindre formella och informella
insatser än de som är ensamboende. Denna studie visar därmed att ett stort ansvar läggs på de
närstående där hälften av de insatser som ges är av informella vårdgivare. Enligt
Socialstyrelsen (2014a) består vården till största del av informella insatser, 75%. Var femte
person i befolkningen ger omsorg och den största delen av informella insatser (71%) ges till
individer över 65 år. Siffrorna i denna studie är lägre än de från socialstyrelsen vilket skulle
kunna förklaras med en viss otydlighet i enkätfrågan angående informella insatser. Det fanns
en otydlighet att make/maka också skulle räknas som informella vårdgivare vilket skulle
kunna innebära ett mörkertal i denna studie. Socialstyrelsen (2014a) räknar även in
omfattningen av de informella insatserna vilket är en aspekt som inte berörs i denna studie.
Angående ordinärt eller särskilt boende ansåg majoriteten av de äldre individerna i denna
studie att det var eftersträvansvärt att bo hemma så länge som möjligt. Detta bekräftar
Löfqvist m.fl., (2013) men lyfter samtidigt upp en svaghet med en sådan fråga och
ifrågasätter vad som vägs in och hur frågan tolkas av den äldre individen. Cirka tre
fjärdedelar av de äldre individer som deltagit i denna studie ansåg det eftersträvansvärt att bo
kvar i hemmet så länge som möjligt. Önskan om formella insatser ökade dock med stigande
ålder samtidigt som önskan om informella insatser minskade. Det verkar finnas ett samband
mellan ålder och individens önskan om insatser. Enligt Hällström & Hallberg (2001) skapas
en trygghet av att bo kvar i det ordinära boendet och en självständighet hos de äldre
individerna vilket också har en positiv effekt på åldrandet. Denna trygghetskänsla kan vara en
orsak till att många äldre önskar bo kvar i ordinärt boende så länge som möjligt. Vass,
Avlund, Parner och Hendriksen (2007) menar att en tidig insats av formella tjänster även har
en positiv inverkan på samhällsekonomin, då stödjandet av de äldre individerna har en
preventiv karaktär med goda effekter.
Enligt Oldenkamp, m.fl., (2017) bör hälso- och sjukvårdspersonal vara medveten om de stora
problem minskat psykologiskt välbefinnande och ökad informell vård hos en äldre individ
kan leda till för de informella vårdgivarna. Insatser bör skräddarsys för att stödja informella
vårdgivare beroende på deras specifika behov och problem. Enligt Socialstyrelsen (2014) kan
det vara både känslomässigt och ekonomiskt betungande att vårda en anhörig. Sjuksköterskan
26
har ett ansvar att ta reda på och följa upp hur det fungerar i den enskilda individens fall och
inte bara slentrianmässigt anta att till exempel makar skall ta hand om varandra. Enligt
Socialstyrelsen (2009) ska sjuksköterskan även ta hänsyn till en jämlik vård vilken ska ges på
lika villkor oavsett kön och ålder. Denna studie visar på skillnader gällande fördelningen av
insatser beroende på kön, ålder och boende. Detta kan vara en av de saker som
sjuksköterskan bör ha i åtanke vid mötet med den enskilda patienten. För att få en helhetsbild
av individen är det viktigt med en dokumentation som baseras på ömsesidig respekt där
patientens perspektiv beskrivs (Göteborgs universitets centrum för personcentrerad vård
[GPCC], u.å.) Dokumentationen är en viktig del i den personcentrerade vården (Ekman m fl.,
2011). Att den äldre individen och även dess närstående blir sedda och förstådda som unika
människor med individuella behov, resurser, värderingar och förväntningar är av central
betydelse för den personcentrerade vården (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).
Sjuksköterskans kompetens omfattar också kunskap om ålders-, köns- och socioekonomiska
faktorers betydelse för möjlighet till personcentrerad vård, vilket är aspekter som denna
studie tar upp.
Enligt Hvalvik och Dale (2015) så tenderar den äldre individen att acceptera sin situation utan
invändningar trots osäkerhet angående sin hälsosituation vid utskrivning från sjukhuset.
Vidare menar Hvalvik och Dale att den äldre individen önskar att vara mer delaktig i
utskrivningsprocessen men att det råder brist på information och deltagande vid
utskrivningen. Detta innebär att den äldre individen själv har svårt att föra sin talan, vilket
sjuksköterskan istället bör göra.
Sjuksköterskan möter den äldre individen och dennes anhöriga i både sluten- och öppenvård
där personcentrerad vård är en central del i omvårdnadsarbetet. Personcentrerad vård är en
gemensam nämnare till en väl genomförd vårdplanering, en god dokumentation samt en fast
vårdkontakt. Då studiens resultat visar skillnader i fördelningen av insatser beroende på
boendesituation, ålder och kön så uppstår frågor kring om vården är jämlik och
personcentrerad. Enligt Kirkevold (2012) finns det stora brister i deltagande, information
samt utbildning vid utskrivning. Tidspress kan enligt Ekman, m.fl., (2011) orsaka att den
personcentrerade vården uteblir. Enligt Gabrielsson-Järhult och Nilsen (2016) tenderar äldre
individers önskemål om vård att kollidera med vårdpersonalens avsikter och förfaranden.
Vidare förklaras hur den äldre individen och dess anhöriga saknar goda förutsättningar för att
påverka sin vård vid samordnad vårdplanering. Genom att titta på hur fördelningen av de
27
formella och informella insatserna ser ut så kan en jämlik och personcentrerad vård främjas.
Denna studien möjliggör viss insyn i hur insatserna är fördelade och kan på så sätt stödja
sjuksköterskan i omvårdnadsarbetet.
Förslag till vidare forskning
Denna studie har gjorts med deltagare boende i Blekinge. SNAC har material från både
Stockholm, Gävleborg och Skåne. Liknande och fortsatta studier skulle kunna göras på dessa
orter för att öka generaliserbarheten av denna studien och för att möjliggöra geografiska
jämförelser. Då den äldre befolkningen är en föränderlig population bör denna forskning ske
fortlöpande. Med tanke på den tydliga könsfördelning som kan urskiljas i denna studies
resultat så skulle mer forskning av könsperspektivet i frågan vara värdefull.
Slutsats
Studien visar att både formella och informella insatser ökar med stigande ålder. Det finns en
stor skillnad mellan könen där kvinnorna är överrepresenterade i både formella och
informella insatser. Ensamboende har mer formella och informella insatser än
sammanboende. Den personcentrerade vården utgår från ett holistiskt synsätt där
sjuksköterskan ska se till hela personen och till de närstående. Sjuksköterskan bör ha kunskap
om hur fördelningen av formella och informella insatser ser ut i mötet med den enskilda
individen för att kunna göra en korrekt bedömning av hens omvårdnadsbehov för att rätt
resurser kan sättas in.
Självständighet
Arbetet har i stort sett gjorts helt tillsammans. Bakgrunden har delats upp, men bearbetats
tillsammans. Analysen har gjorts tillsammans från början till slut, likaså resultatet. Med detta
menas att båda författarna har använt SPSS, skrivit, reflekterat samt diskuterat. Inför
diskussionen har båda författarna reflekterat var för sig för att få ett större perspektiv och
sedan författats tillsammans.
28
Referenser
Arvidsdotter, T., Marklund, B., & Taft, C. (2013). Effects of an integrative treatment, therapeutic acupuncture and conventional treatment in alleviating psychological distress in primary care patients - a prag¬matic randomized controlled trial. BMC Compl Alt Med. 7;13(1):308. Doi: 10.1186/1472-6882-13-308. Brännström, M., & Boman, K. (2014). Effects of person-centred and integrated chronic heart failure and palliative home care. PREFER: a randomized controlled study. European journal of heart failure,16(10):1142-51. doi: 10.1002/ejhf.151 Bull, M. & Roberts, J. (2001). Components of a proper hospital discharge for elders. Journal of Advanced Nursing, 35(4), s. 571-581. Doi:10.1046/j.1365- 2648.2001.01873.x Deber, R.B., Kraetschmer, N., & Irvine, J. (1996). What role do patients wish to play in treatment decision making? Archives of Internal Medicine, 156(13), 1414- 1420. doi:10.1001/archinte.1996.00440120070006 Edvardsson, D., Sandman, P. O., & Borell, L. (2014). Implementing national guidelines for person-centered care of people with dementtia in residential aged care: effects on perceived person-centeredness, staff strain, and stress of conscience. Int Psychogeriatr, 26 (7):1171-9. doi: 10.1017/S1041610214000258 Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., ... Stibrant Sunnerhagen, K. (2011). Person-Centered Care. European Journal of Cardiovascular Nursing, 10(248), 248-251. doi: 10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008 Ekman, I., Wolf, A., Olsson, L. E., Taft, C., Dudas, K., & Schaufelberger, M. (2012). Effects of person-centred care in patients with chronic heart failure: the PCC-HF study. Eur Heart J, 33(9), 1112-1119. doi.org/10.1093/eurheartj/ehr306 Foss, C., & Hofoss, D. (2011). Elderly Persons’ Experiences of Participation in Hospital Discharge Process. Patient Education and Counseling, 85, 68-73. http://dx.doi.org/10.1016/j.pec.2010.08.025 Foss, C., Romøren, T.I., Hofoss, D., Bragstad, L. & Kirkevold, M. (2012). Eldres erfaringer med utskriving frasykehus [Elderly Persons’ Experiences with Hospital Discharge]. Sykepleien Forskning, 7, 324-33. http://dx.doi.org/10.4220/sykepleienf.2012.0154 Gabrielsson-Järhult, F., & Nilsen, P. (2016). On the threshold: older people’s concerns about needs after discharge from hospital. Scandinavian Journal of Caring Science, 30; 135–144. doi: 10.1111/scs.12231 Genet, N., Boerma, W.GW., Kringos, D. S., Bouman, A., Francke1, A.L, Fagerström, C., ... Devillé, W. (2011). Home care in Europe: a systematic literature review. BMC Health Services Research, 11:207. doi:https://dx-doi-org.miman.bib.bth.se/10.1186%2F1472-6963-11-207
29
Gjevjon, E., Romøren, T., Kjøs, B., & Hellesø, R. (2013). Continuity of care in home health‐care practice: Two management paradoxes. Journal of Nursing Management, 21(1), 182-190. doi: 10.1111/j.1365-2834.2012.01366.x Golden, A., Tewary, S., Dang, S. & Roos, B.A. (2010). Care Management’s Challenges and Opportunities to Reduce the Rapid Rehospitalization of Frail Community-Dwelling Older Adults. Gerontologist, 50, 451-458. http://dx.doi.org/10.1093/geront/gnq015 Göteborgs universitets centrum för personcentrerad vård [GPCC]. (u.å.) Hämtat 2018-10-30 från https://gpcc.gu.se/om-gpcc/personcentrerad-vard Haak, M., Fänge, A., Iwarsson, S., & Dahlin Ivanoff, S. (2007). Home as a signification of independence and autonomy: Experiences among very old Swedish people. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 14:16-24. doi:10.1080/11038120601024929 Hansson, E., Ekman, I., Swedberg, K., Wolf, A., Dudas, K., Ehlers, L., & Olsson, L. E. (2015). Person-centred care for patients with chronic heart failure - a cost-utility analysis. Eur J Cardiovasc Nurs, 15 (4): 276-284. doi:https://doi.org/10.1177%2F1474515114567035 Hellström, Y., & Hallberg, I. R. (2001). Perspectives of elderly people receiving home help on health, care and quality of life. Health and Social Care in the Community, 9(2), 61–71. doi:https://doi-org.miman.bib.bth.se/10.1046/j.1365-2524.2001.00282.x Hvalvik, S. & Dale, B. (2015). The Transition from Hospital to Home: Older People’s Experiences. Open Journal of Nursing, 5, 622-631. doi: http://dx.doi.org/10.4236/ojn.2015.57066 Hälso- och sjukvårdsförordningen (2017:80). Hämtad 2018-09-29 från Riksdagens webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardsforordning-201780_sfs-2017-80 Jegermalm, M,. Malmberg, B,. & Sundström, G. (2014). Anhöriga äldre angår alla. Hämtad 2018-10-30 från http://www.anhoriga.se/Global/St%C3%B6d%20och%20kunskap/Publicerat/Kunskaps%C3%B6versikter/Dokument/Nka_Anhoriga_aldre_2014-3_webb.pdf Kalfoss, M. (2010). Quality of life among norweigan older adults. Research in Gerontological Nursing, 3 (2), 100-112.doi: https://doi.org/10.3928/19404921-20091207-99 Lafferty, A., Fealy, G., Downes, C,. & Drennan, J. (2016). The prevalence of potentially abusive behaviours in family caregiving: findings from a national survey of family carers of older people. Age and Ageing 2016; 45: 703–707. doi: 10.1093/ageing/afw085 Published electronically 25 Lag om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård (2017:612) Hämtad 2018-09-29 från Riksdagens webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2017612-om-samverkan-vid-utskrivning-fran_sfs-2017-612
30
Larsson, I., Fridlund, B., Arvidsson, B., Teleman, A., & Bergman S. (2014). Randomized controlled trial of a nurse-led rheumatology clinic for monitoring biological therapy. J Adv Nurs, 70(1):164-75. doi: 10.1111/jan.12183 Löfqvist, C., Granbom, M., Himmelsbach, I., Iwarsson, S., Oswald, F. & Haak, M.(2013). Voices on relocation and aging in place in very old age a complex and ambivalent matter. Gerontologist, 53(6), 919-27. doi: 10.1093/geront/gnt034 McCormack, B., & McCance, T. V. (2006). Development of a framework for person-centred nursing. Journal of Advanced Nursing, 56(5), 472–479. https://doi.org/10.1111/j.1365- 2648.2006.04042.x Meleis, A.I. & Trangenstein, P. (1994) Facilitating Transitions: Redefinition of the Nursing Mission. Nursing Outlook, 42, 255-259. doi: http://dx.doi.org/10.1016/0029-6554(94)90045-0 Oldenkamp, M., Hagedoorn, M., Wittek, R,. Stolk, R,. & Smidt, N. (2017). The impact of older person’s frailty on the care-related quality of life of their informal caregiver over time: results from the TOPICS-MDS project. Qual Life Res, 26:2705–2716. doi:10.1007/s11136-017-1606-5 Olsson, L. E., Hansson, E., Ekman, I., & Karlsson, J. (2009). A cost-effectiveness study of a patient-centred integrated care pathway. J Adv Nurs, 65(8):1626-35. doi: 10.1111/j.1365-2648.2009.05017 Olsson, H. & Sörensen, S. (2011). Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa perspektiv. (3. uppl.) Stockholm: Liber Patientlag (2014:821). Hämtad 2018-09-29 från Riksdagens webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821 Perry, B., Dalton, J.E., & Edwards, M. (2010). Family caregivers' compassion fatigue in long-term facilities. Nurs Older People, 22(4):26-31. DOI: 10.7748/nop2010.05.22.4.26.c7734
Polit, D. F., & Beck, C. T. (2009). Quantitative research design. Philadelphia PA: Wolters Kluwer Health/Lippincott Williams & Wilkins. Savla. J., Davey, A., Sundström, G., Zarit, SH., & Malmberg, B. (2008). Home help services in Sweden: responsiveness to changing demographics and needs. Eur J Ageing, 5:47–55. Doi: http://dx.doi.org.miman.bib.bth.se/10.1007/s10433-008-0071-y Socialstyrelsen. (2014a). Anhöriga som ger omsorg till närstående, Fördjupad studie av omfattning och konsekvenser. Hämtad 2018-10-30 från https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/19540/2014-10-10.pdf
31
Socialstyrelsen. (2014b). Kommunala hälso- och sjukvårdsinsatser till äldre personer och personer med funktionsnedsättning 2014. Hämtad 2018-12-05 från https://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikefteramne/insatserikommunalhalso-ochsjukvard Socialstyrelsen. (2017a). Om fast vårdkontakt och samordnad individuell plan, Nationell vägledning. Hämtad 2018-09-25 från https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20723/2017-10-25.pdf Socialstyrelsen. (2017b). Socialstyrelsens termbank, hemsjukvård. Hämtad 2018-10-30 från http://termbank.socialstyrelsen.se/?TermId=743&SrcLang=sv Socialstyrelsen. (2017c). 10 år med öppna jämförelser Vård och omsorg om äldre. Hämtad 2018-10-30 från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20726/2017-11-2.pdf Socialstyrelsen. (2017d) Statistik om kommunala hälso- och sjukvårdsinsatser 2016. Hämtad 2018-12-05 från https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20608/2017-5-3.pdf Socialstyrelsen. (2018a). Meddelandeblad. Hämtad 2018-11-01 från https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/21047/2018-6-37.pdf Socialstyrelsen. (2018b). Vård och omsorg för äldre. Lägesrapport 2018. Hämtad 2018-05-16 från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20857/2018-2-7.pdf Socialstyrelsen. (2018c). Så tycker de äldre om äldreomsorgen 2017 En rikstäckande undersökning av äldres uppfattning om kvaliteten i hemtjänst och särskilt boende. Hämtad 2018-12-05 från https://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20817/2018-2-5.pdf Socialtjänsten. (2005) Jämställd socialtjänst? Könsperspektiv på socialtjänsten. Hämtad 2018-12-10 från http://jamda.ub.gu.se/bitstream/1/402/1/Jamst_soc_tj.pdf Svensk sjuksköterskeförening. (2016). Personcentrerad vård. Hämtad 2018-10-05 från https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk-sjukskoterskeforening/ssf-om-publikationer/svensk_sjukskoterskeforening_om_personcentrerad_vard_oktober_2016.pdf Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Hämtad 2018-09-25 från https://www.swenurse.se/Sa-tycker-vi/publikationer/Kompetensbeskrivningar-och-riktlinjer/kompetensbeskrivning-for-legitimerad-sjukskoterska/ State of Health in the EU. Sverige. (2017). Landsprofil hälsa 2017. Hämtad 2018-10-10 från https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/state/docs/chp_sv_swedish.pdf Statistiska centralbyrån [SCB]. (2015a). Den manliga könsrollen både gynnar och missgynnar män. Hämtad 2018-12-10 från https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Den-manliga-konsrollen-bade-gynnar-och-missgynnar-man/
32
Statistiska centralbyrån [SCB]. (2015b). Nästan 300 000 ensamma i Sverige. Hämtad 2018-12-10 från https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Nastan-300-000-ensamma-i-Sverige/ Szebehely, M. (2006). Informella vårdgivare. Äldres levnadsförhållanden. Arbete, ekonomi, hälsa och sociala nätverk 1980–2003 (Rapport 112). Hämtad från Statistiska centralbyråns (SCB) webbplats: https://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Publiceringskalender/Visa-detaljerad-information/?publobjid=1848 Szebehely, M. & Trydegård, G.B. (2012). Home care for older people in Sweden: a universal model in transition. Health & Social Care in the Community, 20(3):300-9. Doi: 10.1111/j.1365-2524.2011.01046.x Vass, M., Avlund, K., Parner, E. T., & Hendriksen, C. (2007). Preventive home visits to older home-dwelling people and different functional decline patterns. Eur J Ageing, 4:107–113. Doi: 10.1007/s10433-007-0059-z
11
